'Virala structurälla protein' är ett begrepp inom virologi och molekylärbiologi. Det refererar till de proteiner som utgör den strukturella komponenten hos ett virus, och som har en viktig roll i virusets livscykel. Dessa proteiner kan vara uppdelade i två huvudgrupper:

1. Kapsidproteiner: Dessa proteiner bildar kapsiden, det yttre skyddande skalet som omger viruset och skyddar dess genetiska material. Kapsidproteinerna är ofta arrangerade i en specifik geometrisk form som ger viruspartikeln en viss form och storlek.

2. Membranproteiner: Vissa virus har ytterligare ett lipidmembran, som de har införlivat från den värdcell de infekterar. I dessa membran sitter membranproteiner, vilka kan ha en roll i virusetattachmenten till nya värdceller eller i sammansmältningen mellan viruset och värdcellen.

Det är viktigt att notera att strukturella proteiner inte inkluderar de enzymproteiner som viruset kan använda sig av under sin livscykel, till exempel revers transkriptas eller proteaser. Dessa kallas inte 'strukturella protein', utan snarare 'nicht-strukturella protein'.

'Virusproteiner' refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin replikasjonsprosess og forårsage infeksjon i værtsorganismen. Disse proteinet kan inkludere strukturelle proteiner, som utgjør kapsiden eller membranen til viruset, og ikke-strukturelle proteiner, som involveres i regulering av virusets replikasjon og infeksjonsprosess.

Strukturelle proteiner kan inkludere:

* Kapsidproteiner: disse er proteiner som utgjør den proteinhylle som omger viruses genetiske materiale. De kan være formet som en helix, som hos bakteriofager, eller som en ikosaeder, som hos mange arter av RNA- og DNA-viruser.
* Membranproteiner: disse proteinet er inkorporert i lipidmembranen til de enkle- eller doppelstrands RNA-viruser som koronavirus og flavivirus. Disse proteinet kan være involvert i sammensetningen av membranen, infeksjonen av værtscellen, og/eller frigjøringen av nyproducerte virusher.

Ikke-strukturelle proteiner kan inkludere:

* Replikasjonsproteiner: disse er nødvendige for replikasjonen av virusets genetiske materiale og kan være enzymer som revers transkriptase, RNA-polymerase eller ligase.
* Regulatoriske proteiner: disse proteinet kan regulere aktiviteten til andre virusproteiner eller værtsorganismens celler for å øke viruses evne til å replikere seg og spre seg.

I allmennhet er virusproteinene spesifikke for hvert individuelt virus og kan være mål for antivirale terapier eller vaccineutvikling.

Alfavirus är ett släkte av RNA-virus som tillhör familjen Togaviridae. Alfavirus orsakar ofta milda febersjukdomar hos människor, men kan i sällsynta fall leda till allvarligare sjukdomar som exempelvis en neuroinvasiv infektion. De flesta alfavirussjukdomarna sprids via myggor och förekommer främst i tropiska och subtropiska områden. Exempel på alfavirus inkluderar chikungunya-, o'nyong-nyong-, Ross River- och sindbisvirus.

'Virion' är ett begrepp inom virologi och refererar till ett fullt samlat, infektionsberett viruspartikel utanför ett värddjurs cell. Det inkluderar alltså viruskapsid (proteinhölje) och eventuellt också virushylster (lipidhaltigt membran). Ibland kan viruset även innehålla en del av värdcellens membran som en del av sitt yttre skal, beroende på hur viruset sprider sig från den infekterade cellen. Virionen innehåller dessutom genetiskt material i form av RNA eller DNA.

'RNA viralt' refererer til et virus som har sin genetisk informasjon lagret i RNA (ribonukleinsyre) istedenfor DNA (deoxyribonukleinsyre) som er vanligere for levende organismer. Disse typer av viruser bruker RNA-polymerase enzym for å transkribere og replikere sin genetisk informasjon. Mange infektiøse og smittebærende virusser, som f.eks. HIV, influenza, SARS-CoV-2 (som forårsaker COVID-19), er RNA-virusser.

"Revna genprodukter" refererar till de proteiner eller peptider som produceras i en organisms revsystem. Revsystemet inkluderar alla strukturer och komponenter som är involverade i immunförsvaret, såsom vita blodkroppar, lymfkörtlar, mjälte, benmärg och andra immunrelaterade celler och molekyler.

Revna genprodukter kan vara mycket specifika för olika arter och kan ha en rad olika funktioner i immunförsvaret. De kan delas in i två huvudgrupper: humorala (eller yttre) och cellulära (eller inre) genprodukter.

Humorala genprodukter är proteiner som finns fritt i kroppsvätskor, såsom blod och lymfa. De inkluderar antikroppar, komplementproteiner och andra molekyler som hjälper till att eliminera patogener direkt eller indirekt genom aktivering av immunförsvaret.

Cellulära genprodukter är proteiner som uttrycks på cellmembranet eller inuti celler, och de fungerar ofta som receptorer eller signalproteiner. De kan hjälpa till att koordinera immunsvar och aktivera andra delar av immunförsvaret.

Exempel på revna genprodukter inkluderar antikroppar, cytokiner, interferoner, komplementproteiner och major histokompatibilitetskomplex (MHC) molekyler.

I en medicinsk kontext är en kapsid den proteinhölje som omger och skyddar genomet hos ett virus. Kapsiden är ofta skapad av flera kopior av samma proteiner, som arrangerar sig i en specifik form som kan liknas vid en symmetrisk skal eller yta. Denna struktur hjälper till att stabilisera viruset och underlättar dess infektion av värdceller genom att binda till specifika receptorer på cellens yta. Kapsiden är en viktig del av virusets struktur och spelar en central roll i dess livscykel och patogenesis.

Sindbisvirus är ett positivt ensträngat RNA-virus som tillhör familjen Togaviridae och släktet Alphavirus. Viruset upptäcktes första gången i naturen i Egypten 1952 och har sedan dess spridits över världen, inklusive Europa, Asien, Australien och Afrika. Sindbisvirus sprids vanligtvis genom bett från infekterade myggor och kan orsaka en mild influensaliknande sjukdom hos människor, som kallas omskrivet Ockelbo-feber i Sverige. Symptomen inkluderar feber, muskelvärk, ledvärk och hudutslag. I allmänhet är sjukdomen mild och spontan tillfrisknande sker vanligtvis inom 1-2 veckor efter symtomdebuten. Sindbisvirus kan också infektera djur, särskilt fåglar, och har potential att orsaka allvarligare sjukdom hos vissa djurslag.

"Virussammansättning" refererar till den genetiska makeup och sammansättningen av ett specifikt virus. Det inkluderar vanligtvis information om virusets gener, strukturella proteiner och eventuella andra viktiga molekyler som är unika för det aktuella viruset. Virussammansättning kan vara viktig att känna till när man studerar virus för att förstå deras egenskaper, beteende och sårbarheter mot olika behandlingsformer. Det kan också hjälpa till vid utvecklingen av vacciner och andra terapeutiska strategier.

Kapsidproteiner är de proteiner som bildar kapsiden, den proteinhölje som omger och skyddar genomet hos virus. Kapsidproteinerna sammanfogas ofta till polymära strukturer som kan ha en icke-regelbunden (icosaedrisk) eller regelbunden form, beroende på virusets typ. De har en viktig roll i virusreplikationen eftersom de bidrar till infektionen av värdcellen genom att skydda viruset under transporten mellan värdar och under dess inkapsling i den nya värden.

"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

'Rev' er en betegnelse for et protein kodet af genet *rev* i humant immundeficiensvirus (HIV). Dette protein spiller en vigtig rolle i HIV's replikationscyklus, idet det regulerer ekspressionen af andre HIV-gener og sørger for at virusets RNA kan transporteres ud af cellekernen og samles til nye viruspartikler. Rev-proteinet består af omkring 116 aminosyrer og har to vigtige funktionelle domæner: et arginin-rikkt domæne, der binder til en specifik sekvens i HIV's RNA, og et leucin-rikkt domæne, der interagerer med cellulære proteiner for at transportere RNAet. Rev-proteinet er et vigtigt mål for HIV-behandling, da blokering af dette protein kan forhindre virusets replikation.

Medicinskt sett definieras virusförökning som processen där en värdkälla, till exempel en cell, infekteras av ett virus och tvingas producera fler virioner (viruspartiklar). Detta sker genom att virusets genetiskt material integreras eller replikeras inom värddjuret och tvingar den till att producera nya viruspartiklar som sedan friges och kan infektera andra celler.

Virusförökningen är en central del i viruspatogenes, det vill säga sjukdomsprocessen orsakad av ett virus. Förståelsen av denna process har varit viktig för utvecklingen av antivirala läkemedel och vacciner som används för att behandla och förebygga virussjukdomar.

'Genom' refererer til det totale sæt af genetisk information, der er indeholdt i et organisme. Det består af DNA-molekyler, der har kodet for alle de gener, proteiner og regulerende sekvenser, der er nødvendige for at danne og opretholde livet hos det pågældende organisme.

'Viralt genom' refererer til den totale genetiske information, der findes i et virus. Et viralt genom kan være lavet af DNA eller RNA og kan variere meget i størrelse alt efter hvilken type virus vi taler om. Virus' genom indeholder instruktionerne for at producere nye viruspartikler, så de kan inficere andre celler og fortsætte med at sprede sig.

'Virusgener' är ett begrepp inom virologi och refererar till den del av ett virusgenom som kodar för de proteiner som behövs för att producera nya viruspartiklar. Det kan bestå av en eller flera gener, beroende på vilken typ av virus det är. Virusgener innehåller allt väsentligt genetisk information som krävs för att en virusinfektion ska kunna fortgå och nya viruspartiklar ska kunna bildas.

Semliki Forest Virus (SFV) är ett så kallat arbovirus, vilket betyder att det sprids via spridare som insekter, vanligtvis stickmyggor. SFV tillhör familjen Togaviridae och släktet Alphavirus. Viruset är uppkallat efter Semliki Forest i Uganda, där det först isolerades 1942.

SFV orsakar oftast en mild febersjukdom hos människor med symtom som huvudvärk, muskelvärk och ledvärk. I sällsynta fall kan viruset orsaka allvarligare sjukdomar som hjärninflammation (encefalit). SFV är vanligt förekommande bland vissa djurgrupper i Afrika, såsom apor och andra primater.

Det bör nämnas att Semliki Forest Virus inte ska förväxlas med Zika Virus, som också tillhör släktet Alphavirus och kan orsaka liknande symtom hos människor.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

'Virus-DNA' refererer til det genetiske materiale i form av DNA (deoxyribonucleic acid) som findes i visse typer virus. Virus er små infektiøse partikler som ikke kan reproducere seg selv, men har brug for en værtscell for å formere seg.

Virus-DNA kan være enten enkeltstreget eller dobbeltstreget, og den kan være lineær eller cirkulær. Nogle viruser har DNA som det primære genetiske materialet, mens andre har RNA (ribonucleic acid).

DNA-viruses inneholder ofte en begranset mengde genetisk informasjon og er avhengige av værttens cellulære mekanismer for å syntetisere proteiner og replikere seg. Eksempler på DNA-viruses inkluder herpesvirus, papillomavirus og adenovirus.

'Virushöljet' är ett yttre proteinlager som omger vissa typer av virus. Detta skapas när viruset sammansätter sig med värden såsom bakterier eller celler, och kan bestå av ett eller flera olika proteiner. 'Virushöljets proteiner' refererar till de proteinmolekyler som utgör detta skal. Dessa proteiner kan spela en roll i virusets infektionsförmåga genom att hjälpa till att binda till värden eller att underlätta penetrationen av cellmembranet. De kan också vara mål för antivirala behandlingar, eftersom de ofta är nödvändiga för virusets överlevnad och reproduktion.

Molekylvikt, eller molekylär vikt, är ett begrepp inom kemi och fysik som refererar till det totala antalet gram av en viss substans som motsvarar dess molekylmassa. Molekylmassan är summan av atommassorna för varje atom i en molekyl, och molekylvikten uttrycks vanligtvis i enheten gram per mol (g/mol).

Mer specifikt, molekylvikten är relaterad till Avogadros konstant, som definierar antalet partiklar (i detta fall, molekyler) i en mol av en substans. En mol av en substans innehåller exakt 6.02214076 × 10^23 partiklar, och molekylvikten är massan av en mol av en viss substans.

Sålunda, om du känner till molekylmassan av en given molekyl, kan du beräkna dess molekylvikt genom att multiplicera molekylmassan med Avogadros konstant. Omvänt, om du känner till molekylvikten och Avogadros konstant, kan du bestämma molekylmassan genom att dividera molekylvikten med Avogadros konstant.

SARS (Severe Acute Respiratory Syndrome) är ett respiratoriskt sjukdomstillstånd orsakat av SARS-coronavirus (SARS-CoV). Viruset är en typ av coronavirus som sprids från djur till människor och kan orsaka allvarliga andningsproblem, akut lunginflammation och i värsta fall död. SARS upptäcktes första gången under ett utbrott år 2002-2003 och spred sig till flera länder runt om i världen. Sedan dess har det inte förekommit några större utbrott av sjukdomen, men forskare varnar för möjligheten av nya utbrott i framtiden.

'Open Reading Frames' (ORF) refererar till genetiska sekvenssegment som har potentialen att koda för proteiner. De definieras vanligtvis som en sekvens av minst 300 nukleotider som börjar med en startkod (ATG) och fortsätter till en stoppkod (TAA, TAG eller TGA). ORF:er hittas ofta i delar av DNA eller RNA som kallas icke-kodande, eftersom de inte direkt koder för proteiner. Genom att identifiera ORF:er kan forskare förutsäga potentiala proteinsekvenser och undersöka deras funktioner. Det är värt att notera att inte alla ORF:er leder till produktion av ett fullständigt protein, eftersom det finns olika mekanismer som kan påverka den genetiska informationens överföring från DNA till protein.

'Cercopithecus aethiops' er en art innen slætten primater (Primates) og familien markattrer (Cercopithecidae). Den kjennes også under fremdeles navnet husabariabeeste, og er også kallen for grøn markatt. Denne aben er oprinnelig hjemmehørende i subsaharisk Afrika, og lever i en variert bredde av skogsområder, fra regnskog til savanner med trær.

'Cercopithecus aethiops' har en slank kroppsbygning og er kjent for sine svelge lange lemmer og svans. Den kan bli mellom 40 til 70 cm lang, med en svans som kan være like lang eller lenge som kroppen. Den veier mellom 3,9 til 7,7 kg. Pelsen er grønnegrå eller brun på ryggen og hvit på buken. Ansiktet er sort med en hvit skjegg rundt munnene.

Denne aben lever i grupper som kan inneholde opp til 30 individer, deriblant flere hanar og hunar. Den er allikevel merkет av en matriarkal struktur, med de ældre hunnene som dominerer over de yngre. Føden består av frukt, frø, blader, bark, insekter og små dyr.

'Cercopithecus aethiops' er kjent for sin evne til å springe langt og høyt fra gren til gren i skogen. Den har også en unik metode for å vaskes selv, ved å bruke sine hænder for å fjerne parasitter og skjedde med pelsen.

Denne aben er ikke direkte truet av utdøing, men populationen er i tilbakegang på grunn av økende jordbruksområder, skogsavverkning og illegal handel med viltlevende dyr. Derfor er det viktig å ta stilling for å beskytte denne abens levevilkår og sikre at den kan overleve og trives i fremtiden.

'Retroviridae' er en familie av virus som inkluderer de humane immundefektsyket (HIV)-virusene. Disse virusene har en unik manneter å replisere sin genetisk informasjon, som skjer ved å bruke en revers transkriptase-enzym for å oversette viral RNA til DNA. Dette DNA blir deretter integrert i værtsorganismens genom ved hjelp av en integrase-enzym. Retrovirusene inneholder et einfelt, positivt strands RNA-genom som er omgitt av en kapsidproteinkappe og en lipidmembran med viruspecifiske glykoproteiner. Disse virusene kan forårsake en rekke sykdommer, både hos mennesker og dyr, og de kan overfreses via forskjellige veier, blant annet igjennom kjønnssambo, blodoverføring og fra mor til barn under graviditeten.

Medicinskt kan man definiera virusantigener som proteiner eller andra molekyler på ytan av ett virus som kan identifieras och bindas till specifika antikroppar hos värden. När ett virus invaderar en organism, kan immunsystemet producera dessa antikroppar för att kämpa mot infektionen. Dessa antikroppar binder till virusantigenen och hjälper till att markera viruset så att det kan elimineras av immunförsvaret.

Virusantigener är viktiga för utvecklingen av vacciner, eftersom de kan användas för att stimulera produktionen av antikroppar och skydda mot framtida infektioner. Genom att exponera individen för en mild form av viruset eller en del av det (såsom ett virusantigen), kan immunförsvaret tränas att känna igen och bekämpa viruset om det senare skulle infektera individen.

'Virusantikroppar' (eller 'virusantistoffer') är immunologiska proteiner som produceras av B-celler i kroppen som svar på en infektion med ett virus. Dessa antikroppar binder till ytor på viruset, vilket gör det möjligt för kroppens immunsystem att identifiera och eliminera viruset från kroppen.

Det finns olika typer av virusantikroppar, men de flesta tillhör en grupp som kallas IgG-antikroppar. När en person har haft en infektion med ett visst virus och sedan har blivit immun mot det, kommer de att ha höga nivåer av specifika IgG-antikroppar i sin blodomlopp som kan mätas för att fastställa om personen har haft en tidigare infektion.

Det är värt att notera att det finns också andra typer av immunologiska respons på virusinfektioner, såsom T-celler och interferoner, men virusantikroppar är ett viktigt sätt för kroppen att identifiera och bekämpa viruset.

Proteinbiosyntese er den biokjemiske proces, hvor levende celler syntetiserer proteiner baseret på informationen i DNA-molekylet. Denne proces foregår i to hovedtrin: transkription og translation.

I det første trin, transkriptionen, læses informationen fra DNA-strengen ud og overføres til en RNA-streng (mRNA). Dette sker med hjælp fra et enzym kaldet RNA-polymerase, som samler nukleotiderne sammen til en mRNA-streng ifølge DNA-sekvensen.

I det andet trin, translationen, læses informationen fra den syntetiserede mRNA-streng af og overføres til en protein. Dette sker i ribosomerne, som er komplekse maskinerier bestående af RNA og proteiner. Her oversættes den genetiske kode i form af en sekvens af tre nukleotider (kodon) på mRNA-strengen til en aminosyresekvens, der danner grundlag for et protein. Aminosyrerne transporteres til ribosomet af transfer RNA-molekyler (tRNA), som har specifikke anticodoner, der matcher de respektive kodoner på mRNA-strengen.

Translationen fortsætter, indtil hele mRNA-strengen er oversat til et protein. Proteinet foldes herefter korrekt og klippes evt. af for at blive funktionelt.

'Reglering av genuttryck, virus' refererer til mekanismer og processer som kontrollerer hvorvidt eller ikke gener i vira skal transkriberes og oversattes til proteiner. Genuttrykkregulering er en viktig aspekt av virkemåten til mange virus, siden det kan påvirke graden av infeksjon og sykdom som resulterer fra infeksjonen.

Virus har ofte begrenset antall gener i forhold til celle-baserte organismer, så de er avhengige av værtsorganismens maskineri for å syntetisere nye viruse proteiner og replikere sin egen genetisk informasjon. For å gjøre dette må virus regulere værtsorganismens cellulære mekanismer for å oppnå økt produksjon av virale proteiner og genetisk materiale.

Reglering av genuttrykk kan skje på flere måter, inkludert:

1. Transkripsjonsfaktorer: Virus kan produisere egne transkripsjonsfaktorer som binder til værtsorganismens DNA og styrer aktiviteten i gener relatert til viruset.
2. Epigenetiske endringer: Virus kan også påvirke epigenetiske endringer i værtsorganismens genetisk materiale, som f.eks. metylering av DNA eller modifikasjoner av histonproteiner, for å regulere genuttrykk.
3. Posttranskripsjonsmodifisering: Virus kan også påvirke posttranskripsjonsmodifisering av RNA-molekyler, som f.eks. splicing, adning og degradasjon, for å kontrollere hvilke gener som skal oversattes til proteiner.
4. MikroRNA: Virus kan også produisere egne mikroRNA-molekyler som binder til værtsorganismens RNA og regulerer genuttrykk ved degradasjon av RNA-molekyler eller forhindring av oversattelse til proteiner.

Samlet sett kan virus påvirke genuttrykk i værtsorganismen på flere måter for å sikre sin egen overlevelse og replikering. Dette kan også ha imidlertid en betydning for patogenesen av infeksjonen, da forstyrrelser i genuttrykk kan føre til ubalanse i cellulære prosesser som kan føre til sykdom.

Cricetinae er en underfamilie i familien Muridae, som inkluderer hamstere. Der er omkring 20 arter af hamstere, der er udbredt i Europa, Asien og Afrika. Hamstere er små pattedyr med kort hals, store kindpokker og store molarer. De fleste arter har også en bøjet ryggrat og en kort, busket hale.

Hamstere er kendt for deres evne til at gemme føde i kindpokkene og transportere den til deres bo. De fleste arter lever ensomt undtagen når hunnerne har unger. Hamsternes naturlige fjender inkluderer rovdyr, slanger og rovfugle.

Cricetinae-hamstere er ofte holdt som kæledyr på grund af deres lille størrelse, lette pleje og venlige natur. Nogle af de mest populære arter til at holde som kæledyr inkluderer syriske hamster, djungelhamster og roborovski-hamster.

"Genprodukter" refererer til de molekyler som produceres av gener etter at de er transskriberet og translert i cellen. Disse omfatter vanligvis proteiner, men inkluderer også andre typer RNA-molekyler som transfer-RNA (tRNA) og ribosomalt RNA (rRNA). Proteinogene genprodukter koder gener for specifikke sekvenser av aminosyrer som blir sammenflettet til et komplett protein. Disse proteiner har mange forskjellige funksjoner i cellen, og de kan være involvert i reguleringen av celleprosesser, strukturelle funksjoner, katalyse av biokjemiske reaksjoner, og interaksi med andre molekyler. Andre typer genprodukter som RNA-molekyler har også viktige funksjoner i celleprosesser, for eksempel er tRNA-molekyler involvert i overføringen av aminosyrer til ribosomer under proteinsyntesen, mens rRNA-molekyler er en del av ribosomene og hjelper med å syntetisere proteiner.

Gradientcentrifugering är en laboratorieteknik inom biologi och medicin som används för att separera olika typer av partiklar baserat på deras differens i sedimentationshastighet, som i sin tur beror på partikelns storlek, form och densitet.

Den vanligaste typen av gradientcentrifugering är ultracentrifugering i en gradient av t.ex. sockerlösning eller saltlösning, där den högre densiteten är närmast rotorn och den lägre längst bort. När centrifugeringen sker accelereras partiklarna genom lösningen och sedimenterar därefter i gradienten. Partiklar med högre densitet kommer att sedimentera snabbare än partiklar med lägre densitet, vilket möjliggör en separation av olika partiklar baserat på deras egenskaper.

Gradientcentrifugering används bland annat för att separera olika typer av celler, virus, ribosomer och andra organeller från varandra eller från det medium de befinner sig i. Det är en viktig teknik inom molekylärbiologi, virologi och cellbiologi.

Polyacrylamide gel electrophoresis (PAGE) er en laboratoriemetode som brukes til å separere biomolekyler basert på deres lading, størrelse og form. Metoden er særlig nyttig for å skille DNA-fragmenter, RNA-molekyler eller proteiner fra hverandre.

I polyacrylamidgelelektroforesen prepurer man prøven gjennom en gel bestående av polymerisert acrylamid og bis-acrylamid i tilstedeværelse av en pH-buffer og et reduktionsmidel som sikrer at biomolekylerne blir pålitt linje under elektrisk felt. Størrelsen på de separerte molekylene kan bestemmes ved å sammenligne deres migrasjon i gelen med en standardprøve med kjent molekylvekt.

Denne teknikken er viktig innenfor mange områder av biologi og medicin, for eksempel i diagnose av genetiske sykdommer, studier av proteinekspression og -interaksjoner, forening av DNA-fragmenter etter restriksjonsdigestion og analyse av komplekse genetiske profiler.

Tritium, som också kallas treslavon, är en radioaktiv isotop av väte. Den har ett neutron till skillnad från den vanligaste isotopen av väte, protium, som saknar neutroner. Tritiums atomkärna innehåller en proton och två neutroner, vilket gör att det totalt finns tre nukleona (protoner + neutroner) i tritiumkärnan.

Tritium har en halveringstid på ungefär 12,3 år, vilket betyder att efter denna tid har hälften av ett given antal tritiumatomer sönderfallit till helium-3 och en elektron (beta-partikel). Tritium används inom olika områden, bland annat inom energiproduktion, medicinsk diagnostik och i militära tillämpningar.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

HIV-1 (Human Immunodeficiency Virus type 1) är ett retrovirus som orsakar den akuta och kroniska infektionen hos människan, vilken kan leda till sjukdomen AIDS om den inte behandlas. HIV-1 attackerar och förstör CD4+ T-celler (en typ av vita blodkroppar), som är viktiga för att koordinera immunförsvaret i kroppen. När CD4+ T-cellerna minskar i antal, blir individen alltmer immunbristig och ökar risken för opportunistiska infektioner och cancer. HIV-1 smittar vanligtvis via sexuell kontakt, blodöverföring eller från en smittad mor till ett foster eller barn under fostertiden eller amning.

En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikeras separat från det kromosomala DNA:t hos bakterier och andra encelliga organismers celler. Plasmider tenderar att vara relativt små jämfört med värdorganismens kromosomalt DNA och de innehåller ofta gener som ger värden en evolutionär fördel, såsom resistans mot antibiotika eller förmågan att bryta ned föroreningar. Plasmider kan överföras mellan olika individer av samma art eller mellan olika arter genom horisontell genöverföring, vilket gör dem till ett viktigt forskningsobjekt inom molekylärbiologi och genteknik.

Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.

Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.

Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.

Ett kycklingembryo är den tidiga utvecklingen av ett kycklingägg, vanligtvis från fertilisation till dagen 20-21. Under den här perioden sker snabb celltillväxt och differentiering, ledande till bildandet av olika delar av en fullvuxen kyckling, inklusive hjärtat, hjärnan, ryggraden, muskler, och organ. Kycklingembryot är beläget inuti ägget och är omgivet av två membran, amnion och allantois, som ger skydd och näring. Det är viktigt att notera att användning av kycklingembryon i forskning är kontroversiellt på grund av etiska överväganden.

Hela-celler, även kända som HeLa-celler, är en immortaliserad celllinje som isolerades från ett cancerpatient som led av cervixcancer. Patienten hette Henrietta Lacks och hennes celler togs utan hennes vetskap eller samtycke under en operation 1951.

HeLa-cellerna är speciella eftersom de är "immortala", vilket betyder att de kan dela sig oändligt i laboratoriemiljö och fortsätta växa och reproduceras under lång tid. Detta gör dem till en mycket användbar resurs inom biomedicinsk forskning, eftersom de kan användas för att studera cellbiologi, genetik, cancer, virusinfektioner och andra sjukdomar.

HeLa-cellerna var den första mänskliga celllinjen som lyckades kultivera i laboratoriet och har sedan dess använts i tusentals forskningsstudier världen över. De har bidragit till ett stort antal vetenskapliga framsteg, inklusive utvecklingen av poliovaccinet, upptäckten av telomeraser och studiet av cellcykeln.

Emellertid har användningen av HeLa-celler också varit kontroversiell på grund av etiska frågor kring patientens samtycke och efterlevande familjs rättigheter till hennes genetiska information.

Genetisk transkription är ett biologiskt process inom cellen där DNA-sekvensen i en gen kopieras till en mRNA-molekyl (meddelande RNA). Detta är den första stegen i uttrycket av genen, och sker i cellkärnan hos eukaryota celler eller direkt i cytoplasman hos prokaryota celler.

Under transkriptionen öppnas dubbelspiralen av DNA-molekylen upp vid en specifik position, känd som promotor, och RNA-polymeras enzymet fäster sig vid DNA-sekvensen och börjar bygga upp en komplementär mRNA-sträng genom att läsa av DNA-sekvensen. När transkriptionen är klar klipps mRNA-molekylen loss från DNA:t och förbereds för translationen, där informationen i mRNA-molekylen används för att bygga upp en polypeptidkedja under ledning av ribosomer.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till celler i syfte att förändra deras genetiska makeup. Detta kan uppnås genom olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viraltransduktion. Transfektion används ofta inom forskning för att studera geneffekter och proteinexpression, men den kan även användas i terapeutiska syften för att behandla genetiska sjukdomar.

Rubellavirus är ett sjukdomsalstrande virus som orsakar röda hund. Det tillhör familjen Togaviridae och är ett enkelsträngat RNA-virus med ett membrankapsel. Rubellavirus smittar vanligtvis via droppinfektion och ger upphov till symtom som feber, svullna lymfkörtlar och ett exantem (hudutslag) som ofta börjar på ansiktet och sprider sig till resten av kroppen.

För gravida kvinnor kan infektion med rubellavirus leda till allvarliga fosterbesvär, såsom missbildningar eller död före födsel, särskilt om de blir smittade under de första tre månaderna av graviditeten. Detta kallas även för rubellasyndrom hos fostret (congenital rubella syndrome, CRS).

Det finns inget behandlingssätt mot själva viruset, men symtomen kan behandlas för att lindra obehaget. Vaccination är tillgänglig och ger immunitet mot röda hund. Det rekommenderas att barn vaccineras mot röda hund i en kombinationsvaccin som även innehåller vaccin mot mässling och skörbjugg (MMR-vaccinet).

Myoviridae är en familj av virus som infekterar både prokaryota och eukaryota värdar. De kännetecknas av en icke-segmenterad, dubbelsträngig DNA-genom och en komplex, kontraktil behållare (kapsid) med häftplattor (spikeproteiner) som används för att binder till och penetrera cellmembranet på värden. Myoviridae-medlemmar är kända för sin förmåga att infektera en rad olika bakterier, inklusive många patogena stammar, och de används ofta i forskning och medicinska tillämpningar som bakteriofager-terapi.

'Viral core proteins' refer to the protein components that make up the structural framework of a viral particle, or virion. These proteins play a crucial role in the packaging and protection of the viral genome, which is the genetic material contained within the virion. The viral core proteins provide a scaffold for the self-assembly of the virion and help to protect the viral genome from degradation by host cell enzymes.

The specific composition of viral core proteins varies among different types of viruses, but they typically include one or more proteins that encapsidate the viral genome and provide structural support for the virion. In some viruses, the core proteins may also play a role in the regulation of viral gene expression or replication.

For example, in retroviruses such as HIV, the core proteins are called matrix (MA), capsid (CA), and nucleocapsid (NC) proteins. The MA protein forms a layer just inside the viral membrane, while the CA and NC proteins form the inner core of the virion that encapsidates the viral RNA genome. In contrast, in DNA viruses such as herpesviruses, the core proteins may include several different proteins that help to package the viral DNA into the virion and protect it from degradation.

Overall, the viral core proteins are essential components of the virion that play a critical role in the structure, function, and replication of many different types of viruses.

Parvoviridae är en familj av små, enkelsträngade DNA-DNA-virus som infekterar både djur och människor. Familjen delas vanligtvis in i två underfamiljer: Parvovirinae och Densovirinae.

Parvovirinae inkluderar fyra olika släkten som infekterar djur, däribland människor. De fyra släktena är Parvovirus, Erythrovirus, Dependoparvovirus och Bocaparvovirus.

- Parvovirus inkluderar virus som infekterar olika djurarter, såsom hundar (canine parvovirus), katter (feline panleukopenia virus) och människor (parvovirus B19).
- Erythrovirus inkluderar endast ett släkte som infekterar människor, vilket är humant parvovirus B19.
- Dependoparvovirus inkluderar virus som är beroende av andra virus för sin replikation och infekterar främst djur, men kan också infektera människor.
- Bocaparvovirus inkluderar virus som infekterar både djur och människor.

Densovirinae inkluderar virus som infekterar ryggradslösa djur, såsom insekter och kräftdjur.

Parvovirus har en mycket liten genombredd och kan infektera specifika celltyper i värden. De tenderar att vara väldigt motståndskraftiga och kan överleva under extremt ogynnsamma förhållanden, vilket gör dem svåra att inaktivera.

Ett Hästarteritvirus (Equine Arteritis Virus, EAV) är ett singelsträngat RNA-virus som tillhör familjen Arteriviridae och orsakar en respiratorisk sjukdom hos hästar, även kallad hästarteri. Viruset infekterar endotelceller i artärer och kapillärer och kan orsaka diverse kliniska symtom som feber, hosta, utflöde från näsan och ögon, trötthet och svullnader i halsen och underkäken. I vissa fall kan viruset även orsaka abort hos dräktiga ston. Hästarteritvirus överförs främst via direkt kontakt med infekterade hästar eller indirekt via kontaminerad utrustning eller föda. Det finns inget behandlingsalternativ mot sjukdomen, men det går att vaccinera hästar för att förebygga smitta.

Reoviridae er en familie af virusher der inkluderer mange arter, herunder Ortopnevirus (som inkluderer humant ortopnevirus, som forårsager diarré hos mennesker), Rotavirus (som også forårsager diarré hos børn verden over) og Coltivirus (som kan inficere mennesker og dyr). Disse virusher har en dobbeltlayered, icosahedral kapsid og et genom dannet af enten to eller tre segmenter af dubbelstrenget RNA. De er non-envvelopede, hvilket betyder at de ikke har en lipidmembran. Reoviridae-virusherne er ofte associeret med mildt sygdomme, men kan også forårsage alvorlige sygdomme i visse tilfælde.

"Bakteriofager" er en medisinsk term for virus som infekterer og replikerer seg i bakterier. De kaller også for «bakterievirus» eller «fag». Bakteriofager består av et proteinkapsel som inneholder genetisk materiale, og de kan være helt eller delvis indleirende i værtsbakteriens DNA eller RNA. Når en bakterie infiseres av en bakteriofag, kan det føre til lysing (bursting) av bakterien og frigivelse av nye bakteriofager som kan infisere andre bakterier. Bakteriofager spiller en viktig rolle i biologisk kontroll av bakterielle populationer, og de har også vært studert for mulige bruk i medisinske terapeutiske tilnærminger som fagbasert terapi.

Elektronmikroskopi är en teknik inom mikroskopi där man använder en elektronstråle i stället för ljus för att observera ett preparat. Det ger en mycket högre upplösning jämfört med optisk mikroskopi, och kan nå upp till 100 000 gånger magnification.

Det finns två huvudsakliga typer av elektronmikroskopi: transmissionselektronmikroskop (TEM) och skannande elektronmikroskop (SEM). TEM-metoden ger en tvådimensionell projektion av ett preparat, medan SEM-metoden ger en tredimensionell bild.

I TEM passerar elektronstrålen genom det tunnslida preparatet och interagerar med atomerna i preparatet, vilket skapar en bild som kan tolkas för att ge information om struktur, sammansättning och kemisk analys av preparatet.

I SEM skannas elektronstrålen över ytan av preparatet och ger upphov till sekundära elektroner som kan detekteras och användas för att generera en topografisk bild av ytan. SEM-metoden ger ofta mycket skarpa och detaljerade bilder av ytor, vilket gör den särskilt användbar inom materialvetenskap, biologi och andra områden där det behövs information om ytstruktur.

Densovirus är ett samlingsnamn för små, enkelsträngade DNA-virus som infekterar ledmaskar och andra ryggradslösa djur. De tillhör familjen Parvoviridae och underfamiljen Densovirinae. Densovirus har en diameter på cirka 20-25 nanometer och innehåller ett cirkulärt DNA-genom som kodar för två strukturproteiner. Viruset sprids genom direkt kontakt mellan värddjuren eller via förorenat vatten eller mat. Infektionen kan orsaka allvarliga sjukdomssymtom hos vissa maskarter, medan andra är asymptomatiska.

Glykoproteiner är proteiner som har kovalent bundna kolhydrater (oligosackarider) i sin molekylstruktur. Kolhydratdelarna på glykoproteinerna kan variera mycket i komplexitet, från en enkel monosackarid till stora, förgrenade oligosackarider. Glykoproteiner förekommer naturligt i många levande organismer och har en rad olika funktioner, bland annat som strukturella komponenter, signalproteiner, och enzymproteiner. De kan även spela en viktig roll i cell-till-cell-interaktioner och immunförsvaret.

"Spodoptera" er en slags generisk betegnelse for en række arter af sommerfugle i familien Noctuidae, der også kaldes græsmøl. Det inkluderer arter som f.eks. den ødelæggende majsgræshoppe ("Spodoptera frugiperda") og den almindelige græsmøl ("Spodoptera litura"). Disse insekter er kendt for at være skadedyr, der kan ødelægge afgrøder indenfor landbrug. De er især udbredte i varme og fugtige områder verden over.

'Virala icke-strukturella protein' (engelska: 'viral non-structural proteins') är ett samlingsbegrepp för de proteiner hos ett virus som inte utgör en del av virionskapseln, det vill säga dess strukturproteiner. Dessa proteiner har istället andra funktioner i virusets livscykel, till exempel vid replikationen av virusets genetiska material eller vid undertryckandet av värdcellens immunförsvar.

Det är värt att notera att begreppet 'icke-strukturella protein' kan variera mellan olika virusfamiljer och forskningsområden, så det exakta innebörden kan variera beroende på kontexten.

Caveolin-1 är ett protein som är involverat i cellmembranets struktur och funktion. Det är ett huvudprotein hos caveolae, små inbuktningar av cellmembranet, och spelar en viktig roll i cellytans signaltransduktion, endocytos och trafficking av lipider och proteiner. Caveolin-1 fungerar också som en negativ regulator av signaltransduktionsvägar som är involverade i cellproliferation och överleve. Mutationer i caveolin-1 har associerats med vissa sjukdomstillstånd, såsom lipodystrofi, cancer och kardiovaskulära sjukdomar.

'Vero-celler' är en typ av celllinje som används inom biomedicinsk forskning. Den är utvecklad från celler som isolerats från grön monkey kidney-celler (ur African green monkeys). "Vero" är en akronym för "vervet monkey kidney" (grön monkeys njurar).

Dessa celler har en hög förmåga att replikera och odlas upp i laboratoriemiljö, vilket gör dem användbara inom olika områden som till exempel vaccintillverkning. Vero-celler är ett av de vanligaste valet när det gäller att producera virusbaserade vacciner, eftersom de kan produceras i stora mängder och har en stabil genetisk bakgrund.

Vero-celler används också inom andra områden som till exempel toxikologi, farmakologi och cancerforskning.

Inklusionskroppar, eller integrated virus-like particles (iVLPS), är en typ av viruspartikel som innehåller både värdcellens DNA och virusets genetiska material. I motsats till fullständigt infektiösa viruspartiklar saknar iVLPs den kapsidprotein som behövs för att infektionscykeln ska kunna påbörjas. Istället kan de inkluderas i värdcellens kromosomer och replikeras tillsammans med dem under celldelningen.

I vissa fall kan inklusionskroppar vara ett tecken på en aktiv viral infektion, men de kan också förekomma i värdceller som är latent infekterade, det vill säga celler som bär på virusets genetiska material utan att producera några fullständiga viruspartiklar. I vissa fall kan inklusionskroppar också ha en skyddande effekt på värdcellen genom att minska viruset förmåga att producera infektiösa partiklar.

Exempel på virus som är kända för att bilda inklusionskroppar är herpesvirus, adenovirus och pockenvirus.

"Nukleokapsid" är ett begrepp inom virologi som refererar till den proteinhölje som omger virala nukleinsyror, det vill säga DNA eller RNA. Nukleokapsiden består av två huvudkomponenter: nukleoproteiner och genomkapslade nukleinsyra.

Nukleoproteinerna är proteiner som binder till virala nukleinsyrorna och hjälper till att skydda dem från nedbrytning av cellens egna enzymer. Dessa proteiner kan också spela en roll i regleringen av replikationen och transkriptionen av virala genomer.

Nukleokapsiden är ofta ansvarig för att ge viruset dess form och struktur, och den kan vara mycket viktig för virusets förmåga att infektera nya celler. Nukleokapsidens sammansättning och struktur kan variera mellan olika virusarter, men den är ofta en viktig måltavla för immunförsvaret och kan användas som ett mål för antivirala behandlingar.

En virusvaccin är ett preventivt medicinskt preparat som utformats för att ge immunitet mot specifika infektionssjukdomar orsakade av olika typer av virus. Vaccinerna fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera en respons mot ett specifikt virus, så att om individen senare exponeras för samma virus kan deras immunsystem snabbt och effektivt bekämpa det och förhindra sjukdom.

Virusvacciner kan tillverkas på olika sätt beroende på vilken typ av virus de är riktade mot. Några exempel på metoder för att framställa virusvacciner innefattar:

1. Att använda levande, avsvagnade (dvs. försvagade) virus som inte orsakar sjukdom men fortfarande kan stimulera immunförsvaret.
2. Att använda döda viruspartiklar som inte kan replikeras eller orsaka sjukdom, men som ändå kan framkalla en immunrespons.
3. Att använda delar av viruset, såsom proteiner eller andra antigener, för att stimulera immunsvaret. Dessa delar kallas subuniteter och kan till exempel framställas genom bioteknologiska metoder.
4. Genetisk vaccinering (eller DNA-vaccinering) där en del av virusets genetiskt material injiceras för att stimulera immunsvaret.

Exempel på vanliga virusvacciner inkluderar de som skyddar mot influensa, mässling, röda hund, pockor och zostervaksin (som ger immunitet mot både kylande sjuka och gurtis). Det är viktigt att notera att virusvacciner kan ha olika effektivitet och säkerhet beroende på individuella faktorer, såsom ålder, hälsa och immunförsvar.

Nukleokapsidproteiner (N-proteiner) är proteiner som förekommer hos virus med en membranklädd kapsid. De bildar ofta komplex med virala nukleinsyra och hjälper till att paketera dessa molekyler inne i den virala partikeln under sjukdomar orsakade av sådana virus som influensavirus, HIV och SARS-CoV-2. N-proteinerna är ofta viktiga mål för diagnostiska tester och vacciner.

Baculoviridae är en familj av stora, stavformade DNA-virus som infekterar insekter. Virusstammen består av två generella grupper: Nucleopolyhedrovirus (NPV) och Granulovirus (GV). Baculovirusinfektioner orsakar ofta sjukdom hos värddjuret, vilket kan leda till döden. Dessa virus är viktiga som biologiska kontrollmedel för skadeinsekter inom jordbruk och skogsbruk.

NPV-virus har en diameter på cirka 40-60 nanometer och en längd på 200-300 nanometer. De innehåller ett dubbelt kapsidskal som omsluter en centralt placerad, lineärt DNA-molekyl med en storlek på cirka 80-180 kilobaspar (kb). NPV-virionerna är ofta samlade i polyhedra, proteinhöljen som skyddar virionen under miljöförhållanden utan värddjur.

GV-virus är något mindre än NPV-virus och har en diameter på cirka 25-40 nanometer och en längd på 130-260 nanometer. De innehåller ett enkelt kapsidskal som omsluter en centralt placerad, lineärt DNA-molekyl med en storlek på cirka 105-130 kilobaspar (kb). GV-virionerna är samlade i granulera proteinhöljen.

Baculovirusinfektioner orsakar ofta sjukdom hos värddjuret, vilket kan leda till döden. De används också som vektorer för att producera rekombinanta proteiner i insektsceller och är viktiga som biologiska kontrollmedel mot skadeinsekter.

Proteinprekursorer är ofta refererade till som de råa materialen eller de ursprungliga proteinerna som undergår en process för att bli aktiva peptider eller proteiner i kroppen. Dessa prekursorer kan vara inaktiva eller delvis aktiva, och de måste klippas upp och modifieras på olika sätt av enzymer kallade proteasomer och peptidaser för att bli fullt funktionella.

Ett exempel på ett proteinprekursor är proinsulin, som är ett inaktivt protein som produceras i bukspottkörteln. Proinsulin klipps sedan upp av enzymet prohormonkonvertas till insulin och C-peptid, vilka är de aktiva peptider som reglerar blodsockernivåerna i kroppen.

Proteinprekursorer kan också innehålla signalpeptider, som är sekvenser av aminosyror som guider proteinet till rätt kompartment i cellen eller ut i extracellulärt rum. Signalpeptiderna klipps bort efter att proteinets syntes är klar.

I allmänhet är proteinprekursorer viktiga för att producera och reglera olika funktioner i kroppen, inklusive hormonproduktion, immunförsvar och celldelning.

*Siphoviridae* är en familj av virus som infekterar både prokaryota och eukaryota värdar. Dessa virus har en icke-segmenterad, dubbelsträngad DNA-genom (dsDNA) och en icke-höljd, stavformad kapsid. De är kända för att ha en lång, smal, flexibel, svansliknande struktur som används under infektionsprocessen. Svansen består av ett proteinkapsid och en basplatta som innehåller en injiceringsmaskin som möjliggör överföring av genomet till värden.

*Siphoviridae* ingår i den stora gruppen av dsDNA-virus som kallas *Caudovirales*, eller "svansvirus". Familjen innehåller många olika arter och stammar, inklusive de välkända bakteriofagerna T4, lambda och P22. Dessa virus är mycket viktiga i forskning om molekylär biologi och genetik, eftersom de ofta används som modeller för att studera grundläggande principer inom dessa områden.

I et medicinskt eller biologiskt sammanhang refererar "replikon" till den del av ett genetiskt material, som innehåller informationen och de regulatoriska sekvenserna som behövs för att replikera sig självt. Replikonen är den grundläggande enheten för replikation, det vill säga processen där DNA kopieras till nya identiska kopior före celldelning.

Replikonet kan vara en del av en cirkulär plasmid (en liten, extrakromosomal DNA-molekyl som finns i bakterier och andra encelliga organismer) eller en del av den kromosomala DNA-kedjan hos eukaryota celler. Replikonen innehåller ofta ett origo (eller flera) där replikationen startar, tillsammans med en replikations fork-struktur som består av enzymkomplexet som utför kopieringen av DNA:t.

Det är värt att notera att begreppet "replikon" kan ha olika betydelser beroende på kontexten, men i allmänhet refererar det till den del av genomet som är involverad i själva replikationsprocessen.

WSSV-1 står för White Spot Syndrome Virus, som är ett stor DNA-virus som infekterar olika kräftdjursarter, särskilt inom den kommersiella akvakulturen av räkor och languster. Viruset orsakar en snabb dödlighet hos drabbade djur och är ett stort problem för akvakulturindustrin globalt. Symptomen på infektion inkluderar vita fläckar på skalet, svullna extremiteter och tröghet. Det finns inget botemedel mot WSSV-1 och förebyggande åtgärder som strikt biosäkerhet och sanitering är viktiga för att kontrollera spridningen av viruset.

'Virala matrixproteiner' refererer til strukturelle proteiner i virusets membran eller kapsid, som spiller en viktig rolle i virusets samling og inntak i værtscellen. Matrixproteinet er ofte involvert i formeringen av ny viruspartikler under den virale livscyklen. Det kan også hjelpe til med å holde virusgenomet intakt og beskytte det fra værtsforsvaret. Virusene i forskjellige familier har forskjellige typer matrixproteiner, som har unike egenskaper og funksjoner.

"Epitope" er en medisinsk terminologi som refererer til den del av et antigen (et fremmed protein eller struktur) som blir kjennetegnet av et antistoff, og som binder seg til det. Epitopen kan være en liten molekyleringskompleks på antigener, noe som gjør at det er spesifikk for den enkelte type antigen. Dette er viktig i immunologi og medisinsk sammenheng fordi epitopene kan identifiseres og måles for å undersøke immunresponsen til et bestemt antigen, som kan være assosiert med en infeksjon eller en sykdom.

"Afrikansk svinpestvirus" (ASFV) är ett DNA-virus som orsakar afrikansk svinpest, en allvarlig och dödlig sjukdom hos grisar och vildsvin. Viruset kan spridas via direkt kontakt mellan infekterade djur eller indirekt genom förorenad mat, vatten eller utrustning. Det finns inget vaccin eller specifikt behandlingssätt mot sjukdomen, och den kan leda till höga dödlighetsnivåer hos drabbade populationer av grisar och vildsvin. ASFV är endemiskt i Afrika men har under de senaste åren spridits till andra delar av världen, inklusive Europa och Asien, vilket orsakat allvarliga ekonomiska konsekvenser för den globala svinproduktionen.

Peptidbiosyntese refererer til den proces, hvor flere aminosyrer kombineres for at danne et peptidbindingsmønster og dermed skabe en peptidkæde eller et protein. Denne proces foregår normalt i cellerne under kontrol af ribosomer, som læser genetisk information fra mRNA-molekyler (messenger RNA).

I denne process samles aminosyrerne ved ribosomen, hvor de forbinder sig med hinanden via deres carboxylgrupper og aminogrupper. Dette skaber en peptidbinding mellem dem, og derved dannes en kort eller lang peptidkæde. Når hele proteinet er syntetiseret, bliver det foldet korrekt for at kunne udføre sine funktioner i cellen.

Det skal bemærkes, at der findes andre typer af peptidbiosyntese, som ikke foregår ved ribosomer, men disse er mere specielle og sjældne.

Rauscher virus (RV) är ett retrovirus som tillhör gammaretrovirusgruppen och orsakar leukemi hos möss. Viruset upptäcktes ursprungligen hos möss av den amerikanske virologen Dr. Howard M. Temin på 1950-talet och har sedan dess använts som ett viktigt forskningsverktyg för att studera retrovirusinfektioner och cancer. RV är nära besläktat med många andra patogena retrovirus, inklusive mjuk tumörvirus (MMTV) och human immunodeficiency virus 1 (HIV-1).

RV infekterar främst vissa typer av vita blodkroppar, såsom T-celler och B-celler, genom att integrera sitt genetiskt material i värdcellens DNA. Detta kan leda till onkogenes aktivering eller inaktivering, vilket i sin tur kan orsaka oreglerad celldelning och cancerutveckling. RV är därför ett exempel på en oncovirus, det vill säga ett virus som har förmågan att orsaka cancer.

Det är värt att notera att Rauscher virus inte infekterar människor och inte utgör någon direkt fara för mänsklig hälsa. Det används dock fortfarande flitigt i forskning för att undersöka grundläggande mekanismer kring retrovirusinfektioner, cancerutveckling och immunologi.

RNA-virus (Ribonukleinsyre-virus) är ett slags virus där genomet består av RNA istället för DNA. Genomet i RNA-virus kan vara enkel- eller dubbelsträngat, och det kan antingen sónas till cellens ribosomer direkt för att producera virala proteiner (positivt ensträngat RNA) eller så måste det först transkriberas till komplementärt DNA med hjälp av ett revers transkriptasenzym (retrotranskription) innan det kan translateras till protein (negativt ensträngat RNA eller dubbelsträngat RNA). RNA-virus är mycket varierande och inkluderar många sjukdomsalstrare, som exempelvis HIV, SARS-CoV-2, influensaviruset och många andra.

En DNA-virus är ett virus som innehåller dubbelsträngat DNA (dsDNA) eller enkelsträngat DNA (ssDNA) som sitt genetiska material. Det finns flera olika familjer av DNA-virus, och de kan infektera både prokaryota och eukaryota celler. Exempel på DNA-virus inkluderar herpesviruses, adenovirus, och papillomavirus. När ett DNA-virus infekterar en cell, använder det sig av värdcellens replikationsmaskineri för att producera fler viruspartiklar.

En neutraliseringstest (neutralization test) är en typ av laboratorietest som används för att mäta den förmåga som ett specifikt antikroppar-serum har att neutralisera (i huvudsak) virus. Testet mäter hur mycket serum som behövs för att reducera eller eliminera en given virusslagets förmåga att infektera celler.

Under testförfarandet blandas serumprover med en känd koncentration av virus, och sedan exponeras denna blandning för en kultur av celler som virus normalt skulle kunna infektera. Efter en viss inkubationstid undersöks cellkulturen för tecken på infektion, till exempel cytopatisk effekt (CPE).

Om serumprovet har en hög koncentration av neutraliserande antikroppar kommer detta att minska eller eliminera virusslagets förmåga att orsaka CPE i cellkulturen. Testresultatet uttrycks som den högsta serumkoncentrationen som behövs för att neutralisera 50% av viruspartiklarna (NC50).

Neutralisationstester används ofta inom forskning och diagnostik, till exempel vid utveckling av vacciner eller för att fastställa immunitet hos en individ efter en infektion eller vaccinering.

Medicinskt sett är peptider korta aminosyrakedjor som består av två eller flera aminosyror som är kedjebundna med peptidbindningar. Peptider bildas när en aminosyraförening reagerar med en annan aminosyraförening och bildar en dipeptid, vilket kan fortsätta genom att ytterligare aminosyror adderas till kedjan. När antalet aminosyror i peptiden överstiger cirka 50-100 är den inte längre klassificerad som en peptid, utan istället som ett protein. Peptider har många olika funktioner i kroppen och kan agera som hormoner, neurotransmittorer eller en del av strukturella proteiner.

DNA-sekvensanalys är en metod inom genetiken och bioinformatiken som används för att bestämma den exakta ordningsföljden (sekvensen) av nukleotider (baser) i en DNA-molekyl. Genom att undersöka och jämföra dessa sekvenser kan man få information om individens genetiska make-up, evolutionära härstamning och samband med olika arvsbundna sjukdomar eller andra genetiska egenskaper. DNA-sekvensanalys används också för att identifiera mikroorganismer såsom bakterier och virus genom att jämföra deras genetiska sekvenser med kända exemplar i databaser.

'Vacciniavirus' är ett begrepp som inte används inom den medicinska terminologin. Det verkar som att du har förväxlat två olika termer: 'vaccin' och 'virus'.

En vaccine är en preparat av dödade, attenuerade (svagt giftiga) eller fragment av en patogen (smittaframkallande agens som kan orsaka sjukdom), som administreras med syfte att stimulera immunförsvaret att utveckla immunitet mot en specifik infektionssjukdom.

Ett virus är ett mycket litet smittämne som består av genetisk information innesluten i en proteinhölje. Virus kan infektera levande celler och använda deras mekanismer för att reproducera sig, vilket kan leda till skada eller död hos värden.

Det finns vacciner som utvecklats med hjälp av virus, såsom levande vacciner där ett svagt virus används för att stimulera immunförsvaret och döda vacciner där dödade viruspartiklar används. Dessa två begrepp (vaccin och virus) är dock skilda begrepp inom medicinen.

Kaveoler är en del av endoplasmretikulum (ER) i eukaryota celler. De är strukturer som bildar nätverk av små, cylindriska säckar eller burar som sticker ut från ER:s yta. Kaveoliner innehåller ett speciellt protein, caveolin-1, som hjälper till att ge dem deras form och funktion.

Kaveoliner har flera viktiga funktioner i cellen, bland annat att transportera lipider och andra molekyler mellan olika delar av cellen, att reglera cellytan och att skydda cellen från skada. De kan också vara involverade i signaltransduktion, inflammation och cancer.

I medicinskt hänseende kan förändringar i kaveoliner vara associerade med olika sjukdomstillstånd, till exempel ateroskleros, diabetes, neurodegenerativa sjukdomar och cancer.

Sekvenshomologi, eller sekvenstillhörighet, inom biokemi och genetik refererar till den grad av likhet mellan två eller flera molekylära sekvenser, som kan vara DNA-sekvenser, RNA-sekvenser eller proteinsekvenser. När det gäller aminosyrasekvenser, handlar det om den ordningsföljd av specifika aminosyror som bildar en proteinmolekyl.

Aminosyrasekvenshomologi mellan två proteiner används ofta för att undersöka deras evolutionära släktskap och funktionella likheter. Hög sekvenshomologi kan indikera närbesläktade proteiner med möjligen liknande funktioner, medan låg homologi kan tyda på mindre närstående eller icke-relaterade proteinsekvenser.

Det är värt att notera att även om två proteiner har en hög sekvenshomologi kan deras struktur och funktion skilja sig ifrån varandra, eftersom aminosyrasekvenser inte alltid korrelerar perfekt med proteiners tredimensionella struktur eller biokemiska aktivitet.

'Streptococcus-fager' er en betegnelse for en infektion som forårsages af bakterien Streptococcus pyogenes. Denne type bakterie er også kendt som β-hemolytiske streptokokker, gruppe A streptokokker eller blot GAS (Group A Streptococcus). Infektionen kan føre til en række forskellige sygdomme, herunder halsbetændelse, impetigo, lungebetændelse og rheumatisk feber.

Halsbetændelse (streptococcus-faryngitis) er den mest almindelige infektion, der forårsages af Streptococcus pyogenes. Symptomerne inkluder halskrat, smerte ved svælging, feber og svulmede lymfeknuder. Andre typer af streptococcus-fager omfatter:

* Impetigo: En hudinfektion som oftest rammer børn og er karakteriseret ved blærer og gule krasser på huden, især omkring munden og næsen.
* Lungebetændelse (pneumoni): Streptococcus pyogenes kan også forårsage lungebetændelse, særligt hos personer med svækkede immunsystemer eller andre sygdomme, der gør dem mere modtagelige.
* Rheumatisk feber: En komplikation af streptococcus-fager, som kan opstå flere uger efter en halsbetændelse. Symptomerne inkluder feber, smerter i led og hjerteklappenes skader.

Det er vigtigt at søge lægebehandling for streptococcus-fager, da den kan føre til alvorlige komplikationer, hvis den ikke behandles korrekt. Behandlingen består typisk af antibiotika, der tager i reglen 10 dage at helbrede en infektion.

"Kristallin" är ett begrepp inom patologi och anatomi som refererar till ett preparerat histologiskt preparat där celler har ersatts av kristaller. Detta kan ske under vissa sjukliga tillstånd, såsom nefropati ( njursjukdomar) eller i samband med förtida död.

Kristallin material kan vara av olika slag, beroende på vilka substanser som har ackumulerats och bildat kristaller. Exempel på sådana substanser inkluderar urinsyra, kalk, kolestrol och klorid.

Det är värt att notera att termen "kristallin" kan även användas för att beskriva andra former av preparat där material har kristalliserats, såsom i kemi eller fysik. Men inom medicinskt sammanhang refererar det till histologiska preparat med ackumulerade kristaller.

Nucleopolyhedrovirus (NPV) är ett släkte av stora, dubbelt omgivna DNA-virus som infekterar insekter. De tillhör gruppen baculovirider och orsakar en dödlig sjukdom hos värden. NPV-partiklar består av ett proteinhölje med virala genomer packade i en proteinstruktur som kallas en polyhedron. Dessa polyeder innehåller flera dussin viruspartiklar, var och en med en kapsid som skyddar viral DNA. NPV-infektioner sprids vanligtvis genom att viruspartiklarna fångas upp av ett värdinsekt när det äter infekterade växter eller andra insekter. Efter infektionen börjar viruset replikera sig och producera nya viruspartiklar, vilka sedan samlas i polyedrar som utsöndras med värddjurets avföring. Andra insekter kan bli infekterade när de äter växter eller material kontaminerat med polyeder. NPV-infektioner är specifika för vissa arter och orsakar ofta en dödlig sjukdom hos larverna av många skadedjursarter, vilket gör dem till potentiella biologiska kontrollmedel inom lantbruk och skogsbruk.

"Diskelektrofores" är ett medicinskt begrepp som refererar till en laboratorietest där man analyserar ett prov på ryggradsvätska (cerebrospinalvätska) för att undersöka nervcellernas funktion och struktur. Testet innebär att man låter cerebrospinalvätskan passera genom ett geléartat material under en elektrisk spänning, vilket gör att olika proteiner separerar sig efter storlek och laddning. Genom att analysera dessa proteinseparationer kan man upptäcka eventuella skador eller sjukdomar i nervsystemet, till exempel multipel skleros eller Guillain-Barrés syndrom.

En korsreaktion är inom medicinen en immunologisk reaktion som uppstår när en individ som redan är sensibiliserad mot ett visst antigen utsätts för ett annat, relaterat antigen. Denna reaktion orsakas av att antikroppar eller T-celler som bildats under den första exponeringen kan korsreaktivitet med det nya antigenet.

Korsreaktioner kan förekomma mellan olika allergen, till exempel pollen och frukt, men även mellan vissa läkemedel och kontrastmedel som används under röntgenundersökningar. Korsreaktioner kan i värsta fall leda till allvarliga allergiska reaktioner, såsom anafylaxi.

Immunsera, även känt som immunoglobuliner eller gammaglobulin, är proteiner som produceras av B-celler och Plasma celler i vårt immunsystem. De fungerar som en viktig del av vår immunitet genom att hjälpa till att identifiera och neutralisera främmande ämnen såsom bakterier, virus och andra patogener.

Immunsera finns i två former: monomera och polymera. Monomera immunsera består av en enda subenhet, medan polymera immunsera består av flera sammanlänkade subenheter. Det finns också fem typer av immunsera, som kallas IgA, IgD, IgE, IgG och IgM, var och en med specifika funktioner i vårt immunförsvar.

IgG är den vanligaste typen av immunsera och hjälper till att förhindra infektioner genom att neutralisera toxiner och virus. IgA finns huvudsakligen i slemhinnor, såsom i lungorna och mag-tarmkanalen, där den hjälper till att förhindra infektioner från att tränga in i kroppen. IgM är den första typen av immunsera som produceras när en individ utsätts för en ny patogen och hjälper till att aktivera komplementsystemet, vilket bidrar till borttagandet av främmande ämnen från kroppen. IgD finns huvudsakligen på ytan av B-celler och hjälper till att initiera immunresponsen när en patogen identifieras. IgE är den minsta mängden immunsera i kroppen, men den har en viktig roll i försvaret mot parasiter och är också involverad i allergiska reaktioner.

Coronaviridae är en familj av RNA-virus som orsakar sjukdomar hos djur, inklusive människor. Coronavirusen har fått sitt namn på grund av den karakteristiska krönta, solfjäderliknande utseende under elektronmikroskopi. Dessa virus är kända för att orsaka en bred spektrum av sjukdomar från milda respiratoriska infektioner till allvarliga zoonotiska sjukdomar som Middle East Respiratory Syndrome (MERS) och Severe Acute Respiratory Syndrome (SARS).

Coronavirusen inkluderar två underfamiljer, Letovirinae och Orthocoronavirinae. Orthocoronavirinae är ytterligare indelat i fyra släkten: Alphacoronavirus, Betacoronavirus, Gammacoronavirus och Deltacoronavirus. De flesta mänskliga coronavirusinfektionerna orsakas av alfa- eller betacoronavirus.

De två mest kända coronavirusen som orsakar allvarlig sjukdom hos människor är SARS-CoV och MERS-CoV, vilka tillhör betacoronavirus. Dessa virus överfördes från djur till människor och orsakade utbrott av allvarliga respiratoriska sjukdomar i Kina (SARS) och Mellanöstern (MERS).

I slutet av 2019 identifierades ett nytt coronavirus, SARS-CoV-2, som orsakade en global pandemi med sjukdomen COVID-19. Detta virus tillhör också betacoronavirus och tros ha överförts från djur till människor.

Immunfluorescens (IF) är en teknik inom patologi och histologi som används för att visualisera och lokalisera specifika proteiner eller antikroppar i celler eller vävnader. Den bygger på principen att vissa antikroppar kan binda till sitt målprotein och sedan under speciella omständigheter fluorescera, det vill säga avge ljus av en viss våglängd när de exponeras för ljus av en annan våglängd.

I immunfluorescensmetoden inkuberas ett preparat av celler eller vävnader med en specifik antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, ett ämne som fluorescerar när det exponeras för ljus. Om denna antikropp binder till sitt målprotein i preparatet kommer den att fluorescera och kan ses under ett fluorescensmikroskop.

Det finns två huvudtyper av immunfluorescens: direkt och indirekt. Vid direkt immunfluorescens används en antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, medan vid indirekt immunfluorescens används två antikroppar i två steg: först en icke-konjugerad primärantikropp som binder till målproteinet, följt av en sekundär antikropp som är konjugerad till ett fluorofor och binder till den primära antikroppen. Indirekt immunfluorescens kan öka känsligheten eftersom flera fluorescerande sekundära antikroppar kan binda till en enda primärantikropp.

Immunfluorescensen är ett viktigt verktyg inom forskning och diagnos av sjukdomar, särskilt vid identifiering av autoimmuna sjukdomar och infektioner.

Gula febernvirus (YFV) är ett flavivirus som orsakar den akuta infektionssjukdomen gula feber. Sjukdomen förekommer framförallt i tropiska områden i Afrika och Sydamerika, och sprids främst genom stick av myggor av arten Aedes aegypti.

YFV är ett enkelsträngat RNA-virus som tillhör flavivirussläktet tillsammans med andra virus som exempelvis denguevirus, zikavirus och viruset som orsakar japansk encefalit. YFV har ett genomfört vaccinationsprogram i de drabbade områdena, vilket har minskat antalet fall av sjukdomen betydligt.

Typiska symtom på gula feber inkluderar hög feber, muskelvärk, huvudvärk och illamående. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till blodkoagulationsstörningar, lever- och njurskada samt i värsta fall död.

I'm sorry for the confusion, but there seems to be a typo in your question. I believe you are asking for the medical definition of "archeovirus." However, I must clarify that "archeovirus" is not a term used in virology or medicine. Instead, the term you may be looking for is "archaeavirus," which refers to a group of viruses that infect archaea, a type of single-celled microorganism. Archaea and their viruses are studied within the field of microbiology rather than medical virology. If you have any other questions or need further clarification, please let me know.

Immunelektronmikroskopi (IEM) är en teknik inom elektronmikroskopi som används för att identifiera och lokalisera specifika proteiner eller antigen i celler eller vävnader. Denna metod kombinerar immunologiska metoder med elektronmikroskopi för att få en högupplöst visuell representation av strukturen hos de undersökta preparaten.

IEM innebär följande steg:

1. Första steget är att preparera ett prov med de celler eller vävnader som ska analyseras. Dessa förbereds sedan genom att frysa, skära och monteras på en elektronmikroskopisk stubbe.
2. Sedan inkuberas provet med specifika antikroppar som är bunden till ett metalliskt markeringspartikel, ofta guld. Dessa antikroppar binder till det sökta protein eller antigenet i preparatet.
3. Efter inkuberingen tvättas överskottet av fria antikroppar bort och provet behandlas med en elektronmikroskopisk kontrasteringslösning som innehåller tunga metaller, till exempel uran eller ledigt järn.
4. Slutligen analyseras preparatet i ett elektronmikroskop där man kan se de markerade strukturerna med mycket hög upplösning. De guldbindande antikropparna ger en kontrastrik bild av det sökta proteinets eller antigens position och struktur inom cellen eller vävnaden.

Immunelektronmikroskopi är användbar inom flera områden, till exempel i forskning för att undersöka subcellulära strukturer och processer, samt i diagnostiska sammanhang för att identifiera olika infektionssjukdomar eller autoimmuna sjukdomar.

Posttranslational protein modification (PTMP) refererar till den process där proteiner modifieras efter att de har syntetiserats och fällts ut från ribosomen under translationen. Detta inkluderar en mängd olika typer av kemiska modifikationer som påverkar proteinernas funktion, stabilitet, lokalisation och interaktion med andra molekyler inuti eller utanför cellen.

Exempel på vanliga posttranslationella proteinmodifieringar är:

1. Fosforylering: Läggning av en fosfatgrupp till serin, treonin eller tyrosin residyer i proteinet. Denna modifikation kan aktivera eller inaktivera enzymer och signalproteiner.
2. Glykosylering: Läggning av en eller flera sockergrupper (oligosackarider) till asparagin, serin eller treonin residyer i proteinet. Denna modifikation kan påverka proteinets stabilitet, lokalisation och förmåga att interagera med andra molekyler.
3. Ubiquitinering: Läggning av en ubiquitinmolekyl till lysin residyer i proteinet. Denna modifikation kan markera protein för nedbrytning av proteasomen eller påverka protein-proteininteraktioner.
4. Sumoylering: Läggning av en SUMO (Small Ubiquitin-like Modifier) molekyl till lysin residyer i proteinet. Denna modifikation kan reglera transkription, DNA-reparation och signaltransduktion.
5. Metylering: Läggning av en metylgrupp till lysin eller arginin residyer i proteinet. Denna modifikation kan påverka protein-DNA-interaktioner och epigenetiska regleringar.
6. Acetylering: Läggning av en acetylgrupp till lysin residyer i proteinet. Denna modifikation kan reglera transkription, DNA-reparation och chromatinstruktur.

Dessa posttranslationala modifieringar spelar en viktig roll i cellulära processer som celldelning, signaltransduktion, apoptos och immunförsvar. Dysreglering av dessa modifieringar kan leda till patologiska tillstånd som cancer, neurodegenerativa sjukdomar och inflammatoriska sjukdomar.

'Sequencing' är ett begrepp inom genetiken som refererar till metoder för bestämandet av raka rader (sekvenser) av nukleotider, de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA. 'Sequencing' används ofta för att undersöka gener och andra delar av DNA för att få information om deras struktur, funktion och evolutionära utveckling.

'Sekvensinpassning' (engelska: sequence alignment) är en metod inom bioinformatiken som används för att jämföra två eller flera DNA- eller proteinsekvenser för att hitta likheter och skillnader mellan dem. Genom att jämföra sekvenser kan forskare identifiera konserverade regioner, mutationer, evolutionära relationer och möjliga funktionella roller.

Sekvensinpassning kan användas för att undersöka olika aspekter av DNA- eller proteinsekvenser, till exempel struktur, funktion, evolutionärt ursprung och släktskap. Det är en viktig metod inom komparativ genetik, molekylär evolution och strukturell biologi.

I sekvensinpassning jämförs två eller flera sekvenser med varandra genom att lägga till luckor (gaps) i sekvenserna för att matcha upp dem så bra som möjligt. Det finns två huvudtyper av sekvensinpassning: global och lokal. Global inpassning jämför hela sekvenserna med varandra, medan lokal inpassning endast jämför delar av sekvenserna där likheter finns.

Sekvensinpassning kan användas för att hitta homologa sekvenser (sekvenser som har gemensam evolutionärt ursprung), identifiera mutationer och andra variationer, och studera evolutionära relationer mellan olika arter eller populationer. Det kan även användas för att förutsäga struktur och funktion hos okända sekvenser genom att jämföra dem med kända sekvenser med liknande egenskaper.

Aminosyror är de grundläggande byggstenarna i proteiner. De är organiska kompound som innehåller en amino-grupp (-NH2), en karboxyl-grupp (-COOH) och en sidkedja (R-grupp) som varierar mellan olika aminosyror.

Det finns 20 standardaminosyror som används för att bygga upp proteiner hos däggdjur, men det kan finnas tusentals olika aminosyror i naturen. De 20 standardaminosyrorna kan delas in i essentiella och icke-essentiella aminosyror beroende på om kroppen kan syntetisera dem själv eller inte.

Essentiella aminosyror måste tas in med kosten eftersom kroppen inte kan syntetisera dem själv i tillräckliga mängder. Dessa inkluderar: isoleucin, leucin, lysin, metionin, fenylalanin, threonin, tryptofan och valin.

Icke-essentiella aminosyror kan syntetiseras av kroppen själv och inkluderar: alanin, asparagin, aspartat, cystein, glutamat, glutamin, glycin, prolin, serin och tyrosin.

Aminosyror spela en viktig roll i många cellulära processer, inklusive proteinsyntes, neurotransmission, immunförsvar och metabolism.

Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom molekylärbiologiska metoder, där genetisk information från två eller fler olika protein kodande gener kombineras till en enda gen. Den resulterande fusionerade genen ger upphov till ett protein som innehåller delar av de ursprungliga proteinenheterna, vilka är sammanfogade i en enda peptidkedja.

Denna teknik möjliggör skapandet av proteiner med nya och unika funktionella egenskaper som inte finns hos de ursprungliga proteinerna. Rekombinanta fusionsproteiner används inom forskning, diagnostik och terapi, exempelvis vid tillverkning av monoklonala antikroppar för behandling av cancer och autoimmuna sjukdomar.

Aftovirus är ett släkte inom familjen Picornaviridae och består av små, enkelsträngade RNA-virus som kan orsaka sjukdomar hos djur, inklusive människor. Aftovirus är välkänt för att orsaka olika typer av infektioner i hud och slemhinnor, såsom hand-, fot- och munblåsor (herpangina).

Ett välkänt exempel på aftovirus är coxsackievirus A16, som ofta orsakar vanliga blåsor i munnen hos barn. Aftovirus kan överföras via direkt kontakt med infekterade individer eller via droppinfektion när en infekterad person hostar eller nyser.

Det är värt att notera att aftovirus inte ska förväxlas med humana herpesvirus 1 och 2, som också kan orsaka munblåsor men tillhör en annan familj av virus kallad Herpesviridae.

Kaveoliner är en typ av celler som leder sig själva och som kan hittas i slemhinnor, till exempel i munhålan, näsa och luftvägar. De är specialiserade celler som producerar och utsöndrar ett ämne som kallas kaveolin. Kaveoliner har en viktig roll i skyddet av slemhinneytan genom att de kan fagocytera (ta upp) främmande partiklar, såsom bakterier och virus, och utsöndra dem igen. De kan också vara involverade i immunförsvaret och har visat sig ha en potential som terapeutiskt mål inom områden som cancer och neurodegenerativa sjukdomar.

Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.

Penaeidae är en familj av kräftdjur som tillhör gruppen räkor (Decapoda). Denna familj innehåller många kommersiellt viktiga arter, såsom kungskrabbor och vita skaldjursräkor. Penaeidae-räkor är vanligen marina djur som lever på kontinentalsockeln och i djupt vatten, men några få arter kan hittas i brackvatten eller sötvatten. De flesta arterna har en karakteristisk form med långsträckta antenner och en slank kropp. Larverna är pelagiska och lever fritt flytande i vattnet innan de metamorfoserar till vuxna djur. Penaeidae-räkor är viktiga både som matfisk och för deras roll i marina ekosystem, där de utgör en viktig del av näringskedjan.

"Genetiska vektorer" är ett begrepp inom genetik och molekylär biologi som refererar till små, artificiella DNA-molekyler som används för att transportera en specifik gen eller ett annat genetiskt material in i celler eller virus. Genetiska vektorer är ofta modifierade versioner av naturligt förekommande virus, som till exempel adenovirus, retrovirus eller aptamer, men kan också vara plasmider eller andra små DNA-molekyler.

Genetiska vektorer är konstruerade så att de kan införlivas i cellens genetiska material och därmed leda till uttryck av den insatta genen. De används ofta inom forskning för att studera geners funktion, men kan också användas terapeutiskt för att behandla sjukdomar genom att ersätta eller korrigera defekta gener. Genetiska vektorer är en viktig del av genterapi och andra genbaserade behandlingsmetoder.

Västantlig hästencefalitis (WNV) är ett flavivirus som orsakar en infektionssjukdom hos människor och djur. Det sprids vanligtvis genom bett från infekterade moskiter, men kan också spridas via blodtransfusioner, organtransplantationer och från mor till foster under graviditeten. Sjukdomen är vanligare i varmare klimat och utbrott har skett i Afrika, Europa, Asien, Australien och Nordamerika.

Infektionen kan vara asymptomatisk eller orsaka en mild influensaliknande sjukdom med feber, huvudvärk, muskelvärk och trötthet. I vissa fall kan den leda till en allvarligare infektion som berör hjärnan (encefalit) och ryggmärgen (myelit), vilket kan ge upphov till neurologiska symtom såsom yrsel, desorientering, minnesförlust, stelhet, muskelsvaghet, rörelsemålsättningssvårigheter och i värsta fall död.

Det finns inget specifikt behandlingssätt för WNV-infektion, men svåra fall kan behöva intensivvård på sjukhus inklusive stödjande vård av andningen och hjärtfunktionen. Preventiva åtgärder som att undvika moskitbetet och skydda sig mot dem är viktiga för att förebygga infektionen.

Venezuelan Equine Encephalitis Virus (VEEV) är ett så kallat alfavirus, som tillhör familjen Togaviridae inom virologi. Det är en arbetsgrupp av virus som orsakar en allvarlig sjukdom hos hästar och kan även infektera människor. VEEV förekommer naturligt i norra och södra Amerika, och sprids främst genom stickmyggors bett. Hos människor orsakar viruset ofta en mild influensaliknande sjukdom, men kan i vissa fall leda till allvarligare sjukdomar som exempelvis hjärninflammation (encefalit). Det är dock sällsynt att människor insjuknar i den allvarliga formen av sjukdomen. VEEV anses vara ett potential biologiskt vapen på grund av dess höga smittsamhet och förmågan att orsaka allvarlig sjukdom hos både människor och djur.

"Western blotting" är en laboratorieteknik som används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en biologisk prov. Denna metod kombinerar elektrofores, immunoblotting och immunokemi.

I korthet innebär tekniken följande steg:

1. Elektrofores: Proteiner i ett extrakt av en cell eller vävnad separeras beroende på deras molekylära vikt genom elektrisk potentialskillnad i en gel.
2. Transfer: De separerade proteinkomplexen överförs sedan från gelen till en membran (vanligtvis nitrocellulosa eller PVDF) där de fastnar i ett ordnat mönster.
3. Blockering: Membranet blockeras med ett protein som inte binder till den primära antikroppen, för att undvika nonspecifika bindningar.
4. Immunoblotting: Membranet exponeras för en specifik primär antikropp som binder till det sökta proteinets epitop.
5. Avläsning: Andra sekundära antikroppar, konjugerade med ett enzym eller fluorescenta markörer, införs för att binda till primärantikroppen och avslöja positionen och mängden av det sökta proteinet.

Denna teknik används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka specifika proteiner som är associerade med sjukdomar, funktionella störningar eller förändringar i cellulär aktivitet.

Genetisk rekombination är ett naturligt fenomen som sker under meiosen, den typ av celldelning som leder till bildandet av könsceller hos djur och vissa växter. Genetisk rekombination innebär att genetiskt material, i form av DNA-strängar, byts mellan olika kromosomer. Detta sker genom en process som kallas crossing over, där två homologa kromosomer (kromosomer från varsin föräldrageneration som har samma gener i samma ordning) böjs så att deras telomera (ändar) möts och delar av deras längre armar byter plats med varandra.

Genetisk rekombination kan också ske i en laboratoriemiljö genom tekniker som innebär att man klipper DNA-strängar itu och klistrar samman dem på nytt på ett sätt som ger upphov till nya kombinationer av gener. Detta används bland annat vid produktionen av genetiskt modifierade organismer (GMO).

Atadenovirus är ett släkte inom adenovirussläktet, som orsakar infektionssjukdomar hos djur. Det finns flera olika arter av atadenovirus som kan påverka olika djurslag, till exempel fåglar, gnagare och nötkreatur. Viruset är en dubbelsträngad DNA-virus och sprids vanligtvis genom direkt kontakt med infekterade individer eller via förorenat vatten eller föda. Symptomen på en atadenovirusinfektion kan variera beroende på vilket djur som är värd, men kan inkludera diarré, andningssvårigheter och neurologiska symtom.

Jag antar att du söker efter en medicinsk definition av "defekt virus". Det finns dock ingen etablerad medicinsk term som helt korresponderar med begreppet "defekt virus". Det kan finnas några olika typer av defekta virussystem, men det saknas en generellt accepterad definition och nomenklatur.

I allmänhet avses med ett defekt virus ett virus som inte har fullständig kapacitet att reproducera sig på egen hand och istället behöver en hjälpvirus (helper virus) för att kunna genomföra sin livscykel. Detta kan inträffa när vissa nödvändiga genetiska informationer saknas i viruset självt.

Ett exempel på ett defekt virus är Sindbis-viruset, som används i forskning för att studera neuronala mekanismer. Detta virus är kapabelt att infektera nervceller och transportera sig uppåt det neuronala kontinuumet, men saknar genetisk information för att replikera sig i dessa celler. För att kunna reproducera sig behöver Sindbis-viruset en hjälpvirus, ofta ett alfavirus, som kan tillhandahålla de nödvändiga genetiska informationerna.

Icke desto mindre bör nämnas att begreppet "defekt virus" inte är allmänt accepterat inom medicinsk forskning och det saknas en standardiserad definition.

Hepacivirus är ett släkte inom familjen Flaviviridae och omfattar virus som kan orsaka leverinfektioner hos människor och djur. Det mest kända viruset inom släktet är hepatit C-virus (HCV), som orsakar den allvarliga infektionssjukdomen hepatit C hos människor. Hepacivirus har en enkel, icke-segmenterad, positivt polariserad RNA-sträng som genomet. Andra djurarter som kan drabbas av hepacivirus inkluderar hästar, apor och fåglar.

Inom medicin och biologi är Haplorhini en infraordning som inkluderar de högre primaterna, däribland människan. Haplorhini betyder "enkel näsa" på grekiska och refererar till deras enkla, torra näsor jämfört med den andra infraordningen av primater, Strepsirrhini, som har fuktiga, vridna näsor.

Haplorhiner innefattar två parvordningar: Simiiformes (övriga högre primater) och Tarsiformes (tarser). Simiiformes delas i två grupper: Platyrrhini (brednäsor eller sydamerikanska apor) och Catarrhini (smalnäsor eller gamla världens apor), där människan tillhör den senare gruppen.

Haplorhiner har en rad anatomiska och fysiologiska drag som skiljer dem från Strepsirrhini, inklusive en mer utvecklad syn, ett mer sofistikerat centralt nervsystem och en längre livslängd.

Polyomavirus är ett släkte av små, dubbelsträngade DNA-DNA-virus som tillhör familjen Polyomaviridae. Virusen i detta släkte är non-segmenterade, cirkulära dubbelsträngade DNA-virus med en diameter på ungefär 40-50 nanometer. De orsakar oftast asymptomatiska infektioner hos vuxna, men kan ge upphov till allvarliga sjukdomstillstånd hos immunförsvagda individer eller hos barn under ett år gammal.

Polyomavirus kan orsaka olika typer av cancer, framförallt hos immunosuppicerade personer. Två exempel på polyomavirush infectioner är BK-virus och JC-virus, som båda kan ge upphov till allvarliga sjukdomar i njurarna respektive centrala nervsystemet.

BK-viruset kan orsaka nefropati hos immunosuppicerade patienter efter transplantation, medan JC-viret kan ge upphov till progressiv multifokala leukoencefalopati (PML), en allvarlig infektion i centrala nervsystemet som kan leda till demens och död.

Syntetiske vacciner er vacciner som ikke er dannet ud fra et levende eller inaktiveret agent, men i stedet er fremstillet i laboratoriet ved hjælp af kemiske metoder. Disse vacciner indeholder ofte syntetiserede dele af en patogen, såsom et syntetisk proteine eller peptider, der kan stimulere et immunrespons i modtageren uden at udløse sygdommen. Syntetiske vacciner anvendes bl.a. til at forhindre infektioner med HIV og visse former for cancer.

'Viral tail proteins' refer to the protein structures that make up the tail-like appendage found on certain types of viruses, particularly bacteriophages (viruses that infect bacteria). The tail is a complex structure composed of several different proteins, which assemble together to form a long, thin tube-like structure.

The tail fibers or spikes, which are located at the tip of the tail, are responsible for recognizing and binding to specific receptors on the surface of the host cell. This recognition and binding process is essential for the virus to infect and replicate within the host cell.

The tail proteins also play a role in the injection of the viral genome into the host cell after attachment. Once the virus has attached to the host cell, the tail contracts, puncturing the cell membrane and allowing the viral genome to enter the host cell.

Overall, viral tail proteins are essential for the infectivity and replication of certain types of viruses, and have important implications for understanding viral pathogenesis and developing antiviral therapies.

Denguevirus är ett flavivirus som orsakar denguefeber, en infektionssjukdom som sprids av myggor. Det finns fyra olika serotyper av denguevirus (DEN-1, DEN-2, DEN-3 och DEN-4), och infektion med en serotype ger livslång immunitet mot den specifika serotypen men endast tillfällig immunitet mot de andra. Infektioner med en annan serotype kan leda till allvarligare sjukdom och komplikationer, så kallad svår denguefeber eller denguehock. Symptomen på denguefeber kan variera från milda till allvarliga och inkluderar feber, hosta, ont i muskler och leddjup, trötthet, utslag, illamående och kräkningar. I allvarliga fall kan det uppstå komplikationer såsom blödningar, chock och organsvikt. Denguevirus sprids främst av myggor av arten Aedes aegypti och Aedes albopictus, som är vanligast i tropiska och subtropiska områden över hela världen.

Podoviridae är en familj av små, enkelhjärtade DNA-viruset som infekterar både prokaryota och eukaryota värdar. Familjen karaktäriseras av sitt korta, icke-kontraktila svansprotein, som används för att binda till och infektera värden. Podoviridae-virusen har en dubbelsträngat DNA-genom som kapsideras av ett ikosaedriskt symmetriskt proteinhölje. Exempel på virus inom denna familj är Salmonella viruset P22 och Escherichia coli-viruset T7.

"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.

Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.

I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.

I'm happy to help! However, I noticed that you asked for a medical definition of "betakrystalliner," but that term is not commonly used in English medical terminology. It seems like it might be related to the Swedish language, where "betakrystallin" refers to beta-crystallin proteins, which are important components of the lens in our eyes.

Beta-crystallin proteins are a type of crystallin protein that help maintain the transparency and refractive properties of the eye's lens. There are two types of beta-crystallin proteins, called beta-A and beta-B, which are encoded by separate genes. Mutations in these genes can lead to various eye disorders, including cataracts and other forms of lens opacity.

If you meant to ask about something else or need more information on this topic, please let me know!

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

Cytoplasma är inom cellbiologin det vätskafylle material som finns mellan cellytan (cellmembranet) och cellkärnan hos eukaryota celler. Cytoplasman består av ett geléartat substance känt som cytosol, som innehåller en mängd olika organeller såsom mitokondrier, ribosomer, endoplasmatiska retikulum och lysosomer. Cytoplasma är också platsen där många cellulära processer, såsom celldelning, cellytares syre- och näringsupptagande, samt celldifferentiering sker.

I'm sorry for any inconvenience, but "Blåtungavirus" is not a recognized medical term or virus in English. It's possible that there may be some confusion with the term, as "blåtunge" is a Swedish term that means "blue tongue." If you are referring to a specific virus that causes blue tongue disease, it is most likely the "Bluetongue virus" (BTV).

Bluetongue virus (BTV) is an infectious disease that primarily affects sheep and other ruminants, such as cattle, goats, and buffalo. It is transmitted by midges or gnats of the genus Culicoides. The virus causes inflammation and damage to the blood vessels in the respiratory and intestinal tracts, leading to symptoms like fever, swelling of the head and neck, excessive salivation, and difficulty breathing. In severe cases, it can cause death.

Bluetongue is not considered a human health threat, as humans are generally not susceptible to infection with BTV. However, there have been rare cases of laboratory-acquired infections in people who work closely with the virus.

Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.

Medicinskt kan ‘virusodling’ (eng. virus cultivation) definieras som en process där man odlar och förökar virus i en kontrollerad miljö, ofta i cellkulturer eller embryoner av djur, för att sedan studera deras egenskaper, beteende och svar på olika behandlingar. Detta är viktigt inom både forskning och diagnostisering, då det kan ge information om vilka typer av virus som orsakar en infektion samt hjälpa till att utveckla effektiva vacciner och antivirala behandlingar.

Iridoviridae är en familj av dubbelsträngat DNA-virus som infekterar både vertebrater, invertebrater och vissa typer av svampar. Virusen i denna familj har en icosahedral (kubisk) kapsid med en diameter på cirka 120-200 nm och innehåller ett stort centralt område fyllt med DNA. Iridovirusinfektioner kan orsaka allvarliga sjukdomar hos både vilda djur och domesticerade djurslag, inklusive amfibier, fiskar och reptiler.

Porcine Reproductive and Respiratory Syndrome Virus (PRRSV) är ett RNA- virus som orsakar en smittsam sjukdom hos grisar, även känd som svinpest. Det infekterar ofta grisars reproduktionssystem och luftvägar, vilket kan leda till problem med reproduktion och andningssvårigheter. Viruset är mycket smittsamt och kan spridas via direkt kontakt mellan djur eller via infektiös droppar i luften. Det finns två huvudtyper av PRRSV, den europeiska typen (PRRSV-1) och den nordamerikanska typen (PRRSV-2), som båda orsakar liknande sjukdomssymptom men kan ha olika grader av allvarlighet.

Mamastrovirus är ett släkte inom familjen Astroviridae och omfattar virus som infekterar olika däggdjursarter, inklusive människor. Mamastrovirus har en enkel, icke-segmenterad, positivt polaritet RNA-genom som kodar för strukturella och nötkreaturspecifika proteiner. Viruset sprids främst genom fekalt-oral route och kan orsaka diarré, mag-tarmbesvär och i vissa fall respiratoriska symptom hos drabbade individer.

'Hjälpvirus' är ett informellt och icke-medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva ett virus som hjälper till att underlätta infektion eller replikation av ett annat virus. Detta sker genom att det primära viruset behöver den assisterande virus' hjälp för att fullborda sin livscykel eller öka sin patogenicitet. Det finns dock inget etablerat medicinskt eller vetenskapligt begrepp som exakt matchar termen 'hjälpvirus'. I vissa fall kan detta fenomen kallas för viral interaktion, mutualism eller samverkan.

Capripoxvirus är ett släkte inom familjen Poxviridae, som orsakar sjukdomar hos djur i familjen Bovidae, såsom nötkreatur, får och getter. De tre huvudsakliga virusen inom släktet är fölsjukan (sheeppox), getpocka (goatpox) och lymfangit (lumpy skin disease). Dessa virussorter är morfologiskt lika med stora, komplexa virioner som innehåller en dubbelsträngad DNA-genom. De sprids vanligtvis via direkt kontakt mellan djur eller via vektorer såsom flugor. Symptomen på sjukdomarna kan variera, men inkluderar ofta feber, sår, utslag och svullnader under huden. Dödsfall hos drabbade djur är också möjligt, även om detta är ovanligt hos vuxna djur. Preventiva åtgärder inkluderar vaccination och strikt biosekretess för att förhindra spridning av viruset mellan djur.

Reverse engineering (RE) in a medical device or healthcare context refers to the process of analyzing and recreating the design, function, and components of an existing medical device or software system with the aim of understanding its workings, improving it, or creating a new device that is interoperable with it. This process can involve disassembling the device, examining its hardware and software components, and using various tools and techniques to understand how it functions.

Reverse engineering in healthcare can be used for a variety of purposes, such as:

* Developing new medical devices that are compatible with existing systems or equipment
* Improving the design or functionality of an existing medical device
* Analyzing a competitor's product to understand its strengths and weaknesses
* Ensuring interoperability between different medical devices or systems
* Reverse engineering biomedical signals, images or data for further analysis and interpretation.

It is important to note that reverse engineering of medical devices may be subject to legal and ethical considerations, including compliance with intellectual property laws and regulations related to the privacy and security of patient information.

Mul- och klövsjuka, även känt som FMD (Foot-and-Mouth Disease), är en viral sjukdom som drabbar klovdjur, till exempel kor, får, getter och svin. Sjukdomen orsakas av Mul- och klövsjukevirus, som tillhör Aphthovirus släkte i Picornaviridae familjen. Det finns sju serotyper av viruset: O, A, C, Asia 1, South African Territories (SAT) 1, SAT 2 och SAT 3.

Viruset är mycket smittsamt och kan spridas via direkt kontakt mellan djur, luften, föda och dricksvatten som är kontaminerade med viruset. Symptomen på sjukdomen inkluderar feber, sänkt aptit, slemhinneinflammationar i mun och näsa, vesiklar och blåsor på tungan, hovarna och klövarna, samt lahmarhet. Mul- och klövsjuka kan orsaka allvarliga ekonomiska skador inom djurhållningsindustrin, eftersom det kan leda till omfattande dödlighet bland djuren och handelsrestriktioner för djurprodukter. Det finns inget behandlingsalternativ för sjukdomen, men vaccination kan användas som en preventiv åtgärd för att skydda djuren från infektion.

I'm happy to help! However, I believe there may be a typo in your question. If you are asking for a medical definition of "alpha-crystallin," here it is:

Alpha-crystallin is a protein found in the lens of the eye. It belongs to a family of small heat shock proteins (sHSPs) that play a role in protecting cells from stress and preventing aggregation of other proteins. Alpha-crystallin has both chaperone and structural functions in the lens, helping to maintain transparency and prevent cataracts. Mutations in the gene encoding alpha-crystallin have been associated with certain inherited forms of cataracts.

In medical terms, "gener" är inte en etablerad term. Det kan ha varit meningen att stava "genetisk", som refererar till arvsanlag eller egenskaper som är ärftliga och bestäms av gener, de grundläggande enheterna i arvsmassan.

En gen är en sekvens av DNA-nukleotider som innehåller information om hur att bygga ett protein eller reglera en biokemisk process. Genetisk information kan påverka många aspekter av individens hälsa och sjukdom, inklusive risken för ärftliga sjukdomar, svar på miljöfaktorer och läkemedelsrespons.

Chikungunya virus (CHIKV) är ett alfavirus som tillhör Togaviridae familj. Det sprids främst genom bett från infekterade myggor av arterna Aedes aegypti och Aedes albopictus. CHIKV orsakar en akut feberlig sjukdom hos människan, känd som chikungunyafeber. Sjukdomen är oftast mild men kan i vissa fall leda till långvariga komplikationer, särskilt i form av ledvärk.

Typiska symtom på chikungunyafeber inkluderar plötslig feber, muskel- och ledvärk, huvudvärk och utslag. Symtomen kan vara mycket smärtsamma, särskilt ledvärken som kan vara kronisk och pågå i veckor eller månader efter akuta symtom har försvunnit. Det finns idag inget botemedel mot sjukdomen, men smärtbehandling och vila kan hjälpa att lindra symtomen.

CHIKV förekommer framför allt i tropiska och subtropiska områden över hela världen, inklusive Afrika, Asien, Latinamerika och Karibien. I sällsynta fall har det även rapporterats om lokala utbrott i Europa och USA, ofta hos resenärer som infekterats under en resa till ett endemiskt område. För att förebygga smitta rekommenderas effektiv myggbekämpning och användning av repellent vid vistelse i endemiska områden.

I'm happy to help! However, I believe there may be a typo in your question and you are asking for a medical definition of "precipitin test."

A precipitin test is a type of immunological assay used to detect the presence of specific antibodies or antigens in a sample. It works by mixing a patient's serum (or other bodily fluid) with a known antigen or antibody, and then observing whether a visible precipitate forms.

In this test, if the patient's serum contains the specific antibody that recognizes the added antigen, the two will bind together to form an insoluble complex, which is visible as a precipitate. Similarly, if the patient's serum contains the specific antigen that recognizes the added antibody, the two will also bind together to form a precipitate.

Precipitin tests are commonly used in diagnostic medicine to identify various infectious diseases, autoimmune disorders, and allergies. They can help doctors determine the presence or absence of certain antibodies or antigens in a patient's body, which can aid in making an accurate diagnosis and developing an appropriate treatment plan.

Luteoviridae är en familj av små, encapsiderade RNA-virus som infekterar växter. Virusen i denna familj har en icke-segmenterad, singelsträngad, positivt polaritet RNA-genom som kodar för fyra strukturella proteiner och ett antal icke-strukturella proteiner. Luteovirusfamiljen inkluderar flera släkten, däribland Luteovirus, Polerovirus och Enamovirus. Dessa virus är viktiga sjukdomsframkallare hos flera odlade grödor, såsom vete, korn, sockerrör och potatis. De sprids vanligtvis av bladlöss i en cirkulär maner, där de replikerar sig i bladlössen innan de infekterar nya växtvärdar.

Den kristallina linse (eller "crystalline lens") er en del af øjet som hjælper til at fokusere lyset på nettet (retina) for at danne et skarp billede. Den kristallinske linse er en transparent, bikonveks struktur, der ligger direkte bag pupillen og består af proteiner kaldet krystalliner. Med tiden kan den kristallinske linse miste sin transparente egenskab og udvikle en skade kendt som katarakt, hvilket resulterer i synsnedsættelse eller blinde.

"Mul- och klövsjuka" är ett samlingsnamn för två infektionssjukdomar som drabbar ruminanter, främst nötkreatur. De två sjukdomarna är mjölksjuka (förr kallad "mul") och tuberkulos (förr kallad "klov").

Mjölksjuka orsakas av bakterien Mycobacterium avium subsp. paratuberculosis och drabbar främst unga djur under två års ålder. Symptomen innefattar diarré, viktminskning och allmän svaghet. Mjölksjuka är en kontagios sjukdom som sprids via fekal-oral route och kan vara mycket svår att utrota eftersom den kan spridas i miljön och dröja länge innan symtom uppstår.

Tuberkulos orsakas av bakterien Mycobacterium bovis och kan drabba både människor och djur. Sjukdomen sprids främst via luften när en infekterad individ hostar eller torkar näsan. Symptomen innefattar kronisk hosta, viktminskning, svullnader i lymfknutor och andra organ samt allmän svaghet. Tuberkulos är en zoonotisk sjukdom, vilket betyder att den kan överföras från djur till människa.

I många länder har man genom preventiva åtgärder lyckats reducera förekomsten av dessa sjukdomar, men de finns fortfarande kvar i vissa områden och är därför en fortsatt fara för djurhållning och människors hälsa.

Encefalitvirus, fästingburen, refererar till ett flavivirus som orsakar centralnervsysteminfektioner hos djur och människor. Det är världens vanligaste orsaken till arbovirusassocierad encefalit (hjärninflammation). I Nordamerika orsakas den oftast av viruset som sprids via hårda fästingar, främst av arten *Ixodes scapularis* och *Ixodes pacificus*. Infektionen hos människor är vanligtvis asymptomatisk eller ger upphov till milda symptom som feber, huvudvärk och muskelvärk. I vissa fall kan viruset dock leda till allvarligare sjukdomstecken som förvirring, krampanfall, koma och i värsta fall död.

För att ställa diagnosen behövs ofta en kombination av kliniska symptom, laboratorieprov och serologisk undersökning. Behandlingen består vanligtvis av symtomatisk vård och stödjande vård för att underlätta patientens tillfrisknande. Det finns inget specifikt antiviralt läkemedel eller vaccin som är godkänt för behandling eller förebyggande av den fästingburena encefalitvirusinfektionen, men det finns vaccin som kan ge skydd mot vissa typer av viruset.

Arterivirus är en typ av virus som tillhör gruppen positiva enkelsträngade RNA-virus. Arterivirus infekterar främst däggdjur och orsakar ofta respiratoriska, reproduktiva och systemiska sjukdomar. Exempel på djurarter som kan drabbas innefattar grisar, hästar, fåglar och människor. Arterivirus har en diameter på cirka 50-60 nanometer och har en icke-segmenterad RNA-sträng som genetiskt material. Viruset sprids vanligtvis via direkt kontakt med infekterade djur eller indirekt genom kontaminering av föda, vatten eller ytor.

Mastadenovirus är ett släkte inom adenovirussläktet, som orsakar infektioner hos däggdjur, inklusive människor. Det finns över 50 olika serotyper av humana mastadenovirus, och de kan orsaka en bred väg av symptom, från milda respiratoriska infektioner till allvarligare sjukdomar som exempelvis ögoninflammation (konjunktivit), halsfluss, diarré och i sällsynta fall lunginflammation eller hjärtsvikt. Mastadenovirus överförs ofta via droppburen smitta eller direktkontakt med en infekterad person. Vissa typer av mastadenovirus kan också spridas via kontaminerade födoämnen eller vatten.

"Cell kärna" är den centrala delen av eukaryota celler (t.ex. djur-, växt- och svampceller) som innehåller det genetiska materialet i form av DNA-molekyler. Cellkärnan är avgränsad från cytoplasman av en dubbelmembranös struktur som kallas kärnmembran. I cellkärnan finns också en struktur som kallas nukleol, där ribosomalt RNA (rRNA) syntetiseras. Cellkärnan har en central roll i celldelningen och reglerar celldifferentiering, cellytgrowth och celldöd.

'Monoklonala antikroppar' är en typ av antikroppar som produceras av en enda klon av B-celler och har därför alla samma specifika antigenbindningsplats. De används inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, framför allt cancer och autoimmuna sjukdomar. Exempel på monoklonala antikroppar som används terapeutiskt är Rituximab, Trastuzumab och Infliximab.

Genetic skin disorders refer to a group of conditions that affect the skin and are caused by changes or mutations in an individual's genes. These mutations can be inherited from parents or can occur spontaneously during an individual's lifetime. Genetic skin disorders can affect any part of the skin, including its structure, function, and appearance.

Examples of genetic skin disorders include:

1. Epidermolysis Bullosa (EB): A group of rare inherited skin conditions that cause the skin to blister and tear easily, leading to painful sores and wounds.
2. Ichthyosis: A family of genetic skin disorders characterized by dry, thickened, scaly skin that can be present at birth or develop in childhood.
3. Neurofibromatosis: A genetic disorder that causes tumors to grow on nerve tissue, leading to various symptoms such as skin spots and freckles, bone deformities, and learning disabilities.
4. Tuberous Sclerosis Complex (TSC): A genetic disorder that causes non-cancerous tumors to grow in many parts of the body, including the skin, brain, kidneys, and heart.
5. Xeroderma Pigmentosum (XP): A rare inherited skin disorder that makes the skin extremely sensitive to UV radiation from the sun, leading to an increased risk of skin cancer.
6. Albinism: A genetic condition characterized by a lack of pigment in the skin, hair, and eyes, making them more susceptible to sun damage and skin cancer.
7. Porphyria: A group of rare inherited disorders that affect the production of heme, a component of hemoglobin found in red blood cells. Symptoms can include skin blisters, sensitivity to sunlight, and neurological problems.

These are just a few examples of genetic skin disorders, and there are many others with varying symptoms and severity. Treatment for these conditions varies depending on the specific diagnosis and may involve medications, topical treatments, surgery, or lifestyle changes.

"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.

Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.

Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.

"DNA-primers" är en medicinsk term som refererar till små, syntetiska eller naturliga, ensträngade DNA-molekyler som används för att initiera och stödja DNA-syntesen under processer som PCR (polymeraskedjereaktion), sekvensering och kloning. DNA-primers binder specifikt till en komplementär sekvens i mål-DNA:t och fungerar som en startpunkt för DNA-polymerasen, det enzym som kopierar DNA-sekvensen. Primern är vanligtvis några tiotals baspar lång och är designad för att vara komplementär till den specifika sekvensen i mål-DNA:t där syntesen ska initieras.

Arterivirusinfektioner är en grupp av infektionssjukdomar orsakade av arterivirus. Arterivirus tillhör gruppen positiva enkelsträngade RNA-virus och inkluderar bland annat virus som kan orsaka sjukdomar hos människor, såsom human immunodeficiency virus (HIV) och svinfebervirus. Arterivirusinfektioner kan även förekomma hos djur, där de kan orsaka sjukdomar som exempelvis equine arteritis hos hästar och porcine reproductive and respiratory syndrome hos grisar.

Typiska symtom på en arterivirusinfektion kan variera beroende på vilket virus det rör sig om, men kan inkludera feber, trötthet, muskelsmärta och andningssvårigheter. Infektionen kan även leda till mer allvarliga komplikationer som exempelvis lunginflammation eller hjärtsvikt. Behandling av arterivirusinfektioner inriktar sig vanligtvis på att lindra symtomen och underhålla livsuppehållande funktioner, eftersom det inte finns någon specifik behandling för själva viruset. Prevention är därför viktigt genom att undvika exponering för infektionen så mycket som möjligt och att tillämpa god hygien.

Ett insektsvirus är ett virus som infekterar och replikerar sig i insekter. Det finns många olika arter av insektsvirus, och de kan variera mycket i deras värdar, transmission, genetisk makeup och patogenicitet. Några exempel på insektsvirus är bakteriofager som infekterar bakterier som lever i insekterna, RNA-virus som polyhedrosviruses och picornavirus, samt DNA-virus som baculovirus och herpesvirus. Många insektsvirus använder sig av olika mekanismer för att undgå värdens immunförsvar, till exempel genom att blockera signaltransduktion eller modifiera värdcellens cellyta. Insektsvirus kan ha potential som biologiska kontrollmedel för skadeinsekter inom jordbruket och skogsindustrin.

Epitope mapping, eller epitopkartläggning, är ett begrepp inom immunologi och molekylärbiologi som refererar till processen att bestämma vilka delar av ett antigen (t.ex. ett protein) som binds av en specifik antikropp eller T-cellsreceptor. Detta görs vanligtvis genom att använda olika biokemiska och molekylärbiologiska tekniker, såsom peptidmappning, alel-specifikitetstester och kristallstrukturanalyser.

Syftet med epitope mapping kan variera, men ofta används det för att undersöka immunreaktioner mot patogener eller sjukdomsmarkörer, för att utveckla diagnostiska tester eller vacciner, eller för att studera grundläggande mekanismer kring antigenpresentation och immunsvar.

Nidovirales är en order av virus som inkluderar flera familjer av positivt ensträngat RNA-virus, däribland Coronaviridae och Arteriviridae. Dessa virus har en unik egenskap att de kodar för två stora polyproteiner som sedan spjälkas upp i flera olika proteiner av ett eller flera proteaser. Nidovirales-virus orsakar ofta respiratoriska, enteritiska eller neurologiska sjukdomar hos djur och människor. Till exempel är SARS-CoV-2, det virus som orsakar COVID-19, ett coronavirus som tillhör familjen Coronaviridae inom ordningen Nidovirales.

En viral plaqueassay är en metod inom virologi för att bestämma den infektiösa titern (antalet infektiösa partiklar per volymenheter) av ett virus. Metoden bygger på principen att virus infekterar och dödar celler i en monolayer av cellkulturer, vilket resulterar i en synlig klar plak (en liten, distinkt klump eller fläck) av döda celler mot en bakgrund av levande, metaboliskt aktiva celler.

I ett typiskt experiment seedas en standardiserad celllinje i en platt 6-well plate och infekteras sedan med seriella dilutioner av ett virusprov. Efter en inkubationsperiod på flera timmar till dagar, överstryks cellmonolagret med ett semi-solid medium (till exempel agarose) för att begränsa virusspridningen och underlätta plakbildning. Efter ytterligare inkubation bildas tydliga plak av döda celler som kan räknas och korreleras med den ursprungliga viruskoncentrationen i provet.

Viral plaqueassay är en mycket känslig metod för att uppskatta virustiter, och det ger information om både absoluta antalet infektiösa partiklar och deras förmåga att bilda plak (plaquaeffektivitet). Denna metod används ofta för att karakterisera nya virusstammar, utvärdera effektiviteten av antivirala medel och undersöka patogenes inom virologi.

"Genuttryck" (engelska: "genetic imprinting") är ett fenomen där arvsmassan i en viss del av en kromosom eller ett visst genområde är "märkt" beroende på om det är den könsbestämda kromosomen som givits vid från modern eller fadern. Detta leder till att antingen moderns eller faderns version av genen är aktiv, medan den andra är inaktiv i cellen. Detta kan ha konsekvenser för uttrycket av genen och därmed på individens fenotyp (kroppslig utveckling och funktion). Ett exempel på ett sådant fall är Prader-Willi syndromet, som orsakas av en deletion eller avstängning av paternellt tillförda gener i kromosom 15.

Mushepatitvirus är ett släkte virus inom familjen Arenaviridae. Dessa virus orsakar ofta allvarliga sjukdomar hos däggdjur, framförallt hos gnagare, men kan även infektera och orsaka sjukdom hos människor. Mushepatitvirus innehåller enkelsträngat RNA som genetiskt material. De är kända för att orsaka olika typer av hemorragiska feberinfektioner, såsom Lassafebersjukan och Argentinsk hemorragisk febersjukan. Dessa virus överförs vanligtvis till människor genom kontakt med urin, avföring eller spillning från infekterade gnagare eller genom bett av infekterade fladdermöss.

Excuseer mij, maar ik ben een AI-model en geef u graag de medische definitie van "Granulovirus":

Granulovirus is a type of virus that infects insects, particularly those in the order Lepidoptera (moths and butterflies). It is a member of the Baculoviridae family and has a characteristic rod-shaped or oval-shaped virion. The genome of Granulovirus consists of circular, double-stranded DNA. This virus is known for its ability to cause a disease called granulosis, which results in the formation of small, hard nodules (granulomas) in the infected insect's tissue. Granulovirus is being studied as a potential biological control agent for certain pest insect species.

"Arbovirus" er en akronym for "arthropod-borne virus" og refererer til en gruppe virus som overføres fra vært til vært gjennom arthropoder, som regel insekter som mygger eller tikkere. Disse virusene kan føre til en rekke forskjellige sykdommer hos mennesker og dyr, og er spredt over hele verden. Eksempler på arbovirus inkluderer viruset som forårsaker den infeksiøse hjernehindebetennelse (Saint Louis encephalitis virus), West Nile virus og Zika virus.

Hepatovirus är ett samlingsnamn för virus som primärt infekterar leverceller (hepatocyter) och orsakar inflammation i levern, känd som hepatit. Det mest välkända hepatoviruset hos människor är hepatit A-virus (HAV), som tillhör Picornaviridae familjen. HAV orsakar akut hepatit och sprids vanligtvis via fäkal-oral route, ofta genom kontaminerat vatten eller mat. Andra exempel på hepatovirus inkluderar hepatit B-virus (HBV) och hepatit C-virus (HCV), men dessa tillhör inte Picornaviridae familjen utan ingår i Hepadnaviridae respektive Flaviviridae familjerna.

Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.

Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:

* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.

Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.

Proteom refererar till den totala uppsättningen proteiner som produceras eller finns i ett levande cellsystem, såsom en celldel, cell, vävnad eller organism, under specifika förhållanden och tidpunkter. Proteomet består av alla de olika typerna av proteiner som uttrycks av generna i genomet, deras interaktioner med varandra och andra molekyler, och hur de är modifierade och regleras under olika fysiologiska tillstånd eller sjukdomszustånd. Studiet av proteom innefattar identifiering och karakterisering av proteiner, deras funktioner, interaktioner och roll i cellulära processer och sjukdomar. Proteomstudier kan användas för att förstå hur proteiner arbetar tillsammans för att utföra specifika uppgifter inne i cellen, och hur dessa processer störs vid sjukdom.

'Retroviridae' er en familie av virus som inkluderer humant immundefektvirus (HIV), som forårsaker AIDS. Retrovirusene har en karakteristisk genetisk opbygning med tre store gener, kaldet gag, pol og env. 'Retroviridaeproteiner' refererer derfor til proteiner dannet af disse gener.

* GAG-proteinet danner virusets matrix (MA), capsid (CA) og nucleocapsid (NC). Disse proteiner er involveret i strukturen af viruset og pakning af genomet.
* POL-proteinet koder for revers transkriptase, integrase og protease. Revers transkriptase konverterer virusets RNA til DNA, som kan integreres i værtscellens genom ved hjælp af integrase. Protease er involveret i kløvningen af store polyproteiner til mindre, funktionelle proteiner.
* ENV-proteinet koder for viruset glykoproteiner på virusets overflade og er involveret i angreb og infektion af værtscellen.

Retroviridaeproteinerne spiller altså en central rolle i retrovirusets livscyklus, herunder ved angreb på værtscellen, pakning af genomet, overførsel til nye celler og integration i værten.

Sekvenshomologi hos nukleinsyror refererar till den grad av likhet i sekvensen av baspar som finns mellan två eller flera DNA- eller RNA-molekyler. När sekvenserna har en hög grad av homologi, innebär det att de delar en gemensam evolutionär historia och är relaterade till varandra.

Sekvenshomologi mäts ofta som procentsatsen av identiska baspar mellan två sekvenser, men det kan också räknas in antalet substitutioner, insertioner och deletioner som skiljer sekvenserna åt. En hög grad av sekvenshomologi kan vara ett tecken på att två gener kodar för proteiner med liknande funktioner eller att de utför samma biokemiska reaktion i olika organismer.

Det är värt att notera att när vi pratar om sekvenshomologi hos nukleinsyror, så kan det finnas både konserverade regioner och variabla regioner i sekvenserna. Konserverade regioner är de delar av sekvensen som har varit under stark selektionstryck och därför har bevarats oförändrade över tid, medan variabla regioner kan ha varierat mer under evolutionen.

Sekvenshomologi används ofta inom bioinformatik och molekylärbiologi för att undersöka evolutionära relationer mellan olika arter eller organismer, för att identifiera genar och proteiner med okänd funktion samt för att utveckla nya läkemedel och terapeutiska strategier.

Kryo-elektronmikroskopi (Cryo-EM) är en form av elektronmikroskopi där man använder mycket låga temperaturer, vanligen flytande kväve eller helium nära absoluta nollpunkten (-196°C eller -273°C), för att konservera biologiska prover i en naturlig och tresidigt fixerad tillstånd. Denna metod möjliggör direkt observation av biologiska makromolekyler och deras komplexa med formationer på molekylär nivå.

Cryo-EM har under de senaste åren blivit en allt vanligare teknik inom strukturbiologin, eftersom den kan användas för att bestämma tredimensionella strukturer av biologiska makromolekyler och deras komplex med hög upplösning, även om de är svåra att kristallisera. Denna teknik har haft en stor inverkan på forskningen inom områden som cellbiologi, strukturbiochemistry, virologi och neurovetenskap.

Jag antar att du söker en medicinsk definition av "Bovine Leukemia Virus" (BLV), eftersom det engelska begreppet "kattleukemivirus" kan översättas till just detta. Här följer en medicinsk definition av BLV:

Bovine Leukemia Virus (BLV) är ett retrovirus som orsakar infektion hos nötkreatur och är associerat med både infektiös bovin leukemi (IBL) och bovins lymfom. BLV smittar vanligtvis nötkreatur via kontakt med infekterad mjölk, blod eller andra kroppsfluider. De flesta infektioner är asymptomatiska, men hos en liten andel djur kan viruset orsaka immunsuppression och öka risken för andra infektioner samt leda till maligna tumörer som lymfom. Det finns inget botemedel mot BLV-infektion, men det finns strategier för att kontrollera och förebygga smittan inom boskapspopulationer.

Reoviridae-infektioner är infektioner orsakade av virus som tillhör familjen Reoviridae. Dessa virusslag består av dubbelt RNA-viruset (Reovirus) och andra närstående genera såsom Orbivirus, Rotavirus, Coltivirus och Cypovirus med flera.

De flesta virusen i familjen Reoviridae orsakar milda eller asymptomatiska infektioner hos människor och djur, men vissa kan leda till allvarliga sjukdomar. Till exempel är rotavirus en vanlig orsak till diarré hos barn under två år och kan i vissa fall leda till dödlig dehydrering. Orbivirus kan orsaka allvarliga sjukdomar hos djur, såsom blåtunga hos hästar och epizootisk hemorragisk feber hos fåglar.

Reoviridae-viruset har en dubbelkapsidstruktur och innehåller 10 segment av dubbelt RNA som kodar för upp till 12 proteiner. Viruset sprids vanligtvis via respiratorisk eller fekal-oral route och replikerar sig i cytoplasman hos värden.

Picornaviridae är en familj av små, enkelsträngade RNA-virus som infekterar djur och människor. Familjen innehåller flera välkända sjukdomsalstrare, till exempel rhinovirus (som orsakar förkylning), enterovirus (som kan orsaka allt från milda mag-tarmsjukdomar till allvarliga neurologiska komplikationer) och hepatitis A-virus. Virusen i denna familj har en non-segmenterad, enkelsträngad RNA-genom som kodar för en polyprotein som sedan klipps upp av proteas till de funktionella proteinkedjorna. Picornaviruspartiklarna är icosaedriska och saknar lipidhölje.

Fågelencefalomyelitvirus (FEmv) är ett samlingsbegrepp för olika virus som kan orsaka en infektionssjukdom hos fåglar, särskilt inom ordningen papegojsvråttor (Psittaciformes). De två vanligaste virussorterna som ingår i gruppen FEMv är psittacine beak and feather disease virus (PBFDV) och psittacines circovirus (PiCV). Dessa virus kan orsaka allvarliga sjukdomar hos fåglar, bland annat infektioner i centrala nervsystemet (hjärna och ryggmärg), förändringar i fjäderdräkten och död. Det finns inga behandlingar eller vaccin som är effektiva mot FEMv-infektioner, varför förebyggande åtgärder som strikt biosecurity och karantän är viktiga för att förhindra spridning av viruset bland fåglar.

I'm sorry, there seems to be a typo in your question. I believe you are asking for a medical definition of "IBD virus." However, I couldn't find a specific virus named "IBD virus" in medical literature. It is possible that you may be referring to a virus that is associated with Inflammatory Bowel Disease (IBD), such as the Enterovirus or the Cytomegalovirus.

Inflammatory Bowel Disease (IBD) is a group of chronic inflammatory conditions of the intestine, including Crohn's disease and ulcerative colitis. While there are several theories about what causes IBD, it is generally believed to be a result of an interaction between genetic, environmental, and immunological factors.

Some viruses have been found to be associated with IBD flares or symptoms, but they are not considered the primary cause of the disease. Enteroviruses, for example, have been detected in higher levels in patients with IBD during a flare-up, suggesting that these viruses may play a role in triggering an immune response that leads to inflammation. Similarly, Cytomegalovirus (CMV) infection has been found in some patients with IBD, particularly those who are taking immunosuppressive medications. However, it is unclear whether the CMV infection is a cause or a result of the underlying disease process.

Therefore, while there may not be a specific "IBD virus," viral infections can play a role in the development and exacerbation of IBD symptoms.

Transmissionselektronmikroskopi (TEM) är en teknik inom elektronmikroskopi där ett elektronljus passerar genom ett preparat och projiceras på en skärm eller en detektor, vilket ger en förstorad bild av preparatet. TEM används ofta för att studera strukturen hos material på nanometerskalan, såsom biologiska preparat, polymerer och mineraler.

I TEM accelereras elektronerna med hjälp av en elektronkanon till höga hastigheter och fokuseras med magnetiska linsystem. Elektronerna passerar sedan genom ett ultra tunn preparat (typ 50-100 nm tjockt) som är belagt på en transparent underlag, såsom ett glasrutplätt eller en polymerfilm. Preparatet absorberar och diffuserar elektronerna på olika sätt beroende på dess struktur och sammansättning, vilket ger upphov till kontrast i den projicerade bilden.

Denna teknik ger mycket hög upplösning jämfört med ljusmikroskopi, upp till 0,2 nm, och möjliggör detaljerad analys av strukturen hos material på atomär skala. TEM används också för att identifiera och analysera nanomaterial, kristallstruktur, defekter i material och för att studera interaktioner mellan biologiska preparat och nanomaterial.

Simian Virus 40 (SV40) är ett polyomavirus som ursprungligen isolerades från rhesusmarkatta (Macaca mulatta) celler. Det upptäcktes första gången på 1960-talet och har sedan dess studerats intensivt. SV40 är en liten, dubbelsträngad DNA- virus som kan orsaka infektion hos både apor och människor.

Viruset är känt för att vara onkogen, vilket betyder att det har förmågan att transformera normala celler till cancerceller under vissa omständigheter. SV40 kan orsaka tumörer hos apor och det finns också epidemiologiska studier som antyder en möjlig koppling mellan SV40-infektion och vissa typer av mänskliga cancerer, såsom mesoteliom och non-Hodgkins lymfom. Dock är det inte fastställt om viruset orsakar cancer hos människor eller om det bara finns i cancercellerna som en slump.

SV40 kan infektera många olika typer av celler, inklusive lung-, njure- och immunceller. Det kan spridas via respiratoriska sekreter, blod eller urin från infekterade individer. Många människor har utsatts för SV40 genom vaccination med levande poliovacciner som var kontaminerade med viruset under 1950- och 1960-talen. Sedan dess har vaccinerna renats från viruset, men det finns fortfarande oro över möjliga långsiktiga hälsorisker för de människor som fick kontaminerade vaccin under den tiden.

I medicinsk kontext är SV40 en viktig forskningsmodell för att studera polyomavirusinfektion och cancerutveckling. Det används också som ett verktyg för att undersöka interaktioner mellan virus och värdceller, samt för att utveckla antivirala behandlingsstrategier.

Vesikulær stomatit-Indianavirus (VSIV) är ett enkelsträngat RNA-virus som tillhör familjen *Rhabdoviridae* och släktet *Vesiculovirus*. Det orsakar en sjukdom hos grisar som kallas vesikulær stomatit, vilken kännetecknas av feber, sår i munhålan och på tungan samt blåsliknande utväxter (vesiklar) på läpparna. Sjukdomen är vanligt förekommande bland grisar över hela världen och kan orsaka ekonomiska förluster inom grisproduktionen på grund av sänkt tillväxttakt, ökad dödlighet och minskad reproduktion hos drabbade djur.

Det är värt att notera att VSIV inte är relaterat till human immunodeficiency virus (HIV) eller human T-lymphotropic virus (HTLV), som båda tillhör familjen *Retroviridae*.

Nukleoproteiner är komplexa molekyler som består av ett protein som är kovalent bundet till nukleinsyra, det vill säga DNA eller RNA. Proteinet fungerar ofta som en strukturell komponent och hjälper till att packa och organisera nukleinsyran på ett sätt som skyddar den från skada och underlättar transporten av den inom cellen. Nukleoproteiner spelar också en viktig roll i cellens replikations- och transkriptionsprocesser, samt i virus' livscykel. Exempel på nukleoproteiner är histonerna, som hjälper till att organisera eukaryota cellers DNA, och kapsidproteinerna hos många olika slags virus.

Hepatitisvaccin är ett preventivt medicinskt preparat som används för att immunisera mot hepatit A- och/eller hepatit B-virusinfektioner. Vaccinet stimulerar kroppens immunsvar så att den producerar specifika antikroppar och T-celler som ger skydd mot virusen om en individ exponeras för det senare.

Hepatitis A-vaccinet är vanligtvis ett död vaccin, vilket betyder att det innehåller inga levande viruspartiklar. Det ges ofta i två doser med minst sex månaders mellanrum och ger skydd under upp till 25 år.

Hepatitis B-vaccinet är också ett död vaccin som vanligtvis ges i tre doser över en sexmånadersperiod. Det ger livslångt skydd mot hepatit B-viruset hos de flesta mottagare.

Det finns också kombinerade hepatitis A och B-vaccin som ges i tre doser över sex månader. Dessa vaccin erbjuder skydd mot båda virusen.

Hepatitivaccin rekommenderas vanligen för barn, ungdomar och vuxna som är i riskzonen för att utveckla hepatit A eller B-infektion, inklusive resenärer till områden med hög prevalens av virusen, personer som använder intravenös droger, personer med kronisk lever sjukdom och hiv-positiva individer.

I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.

Japanese Encephalitis Virus (JEV) är ett flavivirus som orsakar den neuroinvasiva sjukdomen Japanese Encephalitis (JE). JEV överförs vanligtvis av myggor och förekommer främst i östra och sydöstra Asien, samt i delar av norra Australien.

Sjukdomen kan vara allvarlig och orsaka häftiga symptom som feber, huvudvärk, kräksymtom, muskel- och ledvärk, förvirring, stel neck, rörelseminskap och i vissa fall koma och död. Behandlingen av sjukdomen är stött på symtomlindring, medan förebyggande vaccinering är den bästa metoden för att undvika infektion.

'Räka' är inget etablerat medicinskt begrepp eller diagnos. Det kan dock i vardagligt tal användas för att beskriva en smärta eller besvär i knäleden, ofta på grund av artrit eller annan ledskada. I det sammanhanget skulle det dock vara mer korrekt att använda termen 'knärelaterad smärta' eller 'knäbesvär'.

En kolibakterie (officiellt kallas Escherichia coli, ofta förkortat till E. coli) är en typ av gramnegativ bakterie som normalt förekommer i tarmarna hos varma blodcirkulerande djur, inklusive människor. Det finns många olika stammar av kolibakterier, och de flesta är ofarliga eller till och med nyttiga för värden. Några stammar kan dock orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen, blodet eller andra kroppsdelar. En välkänd patogen kolibakteriestam är E. coli O157:H7, som kan orsaka livshotande komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och tack följd av förtäring kontaminert mat eller vatten.

"Recombinant DNA technology" or "genetic engineering" är en bioteknologisk metod där DNA-molekyler konstrueras genom att kombinera DNA-sekvenser från olika organismer. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner, även kallade "genprodukter", som kan användas inom medicinska tillämpningar såsom framställning av vaccin, hormoner och enzymer. Genprodukterna kan vara identiska till de naturligt förekommande proteinerna eller modifierade för att ha ökad verkan eller speciella egenskaper.

Östlig hästencefalitisviruset (EEEV) är ett flavivirus som orsakar en allvarlig centralnervös systeminfektion hos hästar och människor. Viruset överförs vanligtvis genom bett från kapacitetsmyggor och förekommer naturligt hos fåglar i östra och sydöstra regionerna av USA, Västeuropa, Ryssland och Asien.

Infektionen hos människor är ovanlig men kan vara allvarlig eller livshotande. Symptomen på sjukdomen hos människor kan inkludera plötslig feber, huvudvärk, muskelvärk, yrsel, kräkningar och i vissa fall kan leda till en inflammation av hjärnan (encefalit) som kan orsaka minnesförlust, förvirring, rörelseproblem, koma eller i värsta fall död.

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot EEEV och vården är därför stödjande. För att förebygga infektion rekommenderas effektiva skyddsåtgärder mot myggbett, såsom användning av repellent, långärmade kläder och att undvika utomhusaktiviteter vid skymningen och gryningen då myggorna är mest aktiva. Det finns också vaccin tillgängliga för hästar men inte för människor.

I'm sorry for any confusion, but the term "Malfjärilar" does not have a direct medical definition in English. The term appears to be a Swedish word that translates to " Butterflies" in English. However, it is unclear why you are looking for a medical definition of butterflies.

If you are referring to a specific medical condition related to butterflies or insects, please provide more context so I can give you a more accurate and helpful response.

AKR-Muskelleukämievirus (AKR-MuLV) är ett retrovirus som tillhör den betagammaretrovirusgruppen. Det förekommer naturligt hos musfinkor av släktet *Mus* och orsakar främst leukemier i dessa djur, särskilt i muskel- och lymfvävnad. Viruset kan också infektera andra arter, inklusive människor, men orsakar då vanligtvis en asymptomatisk infektion.

AKR-MuLV kännetecknas av sin förmåga att inducera tumörer genom att integrera sitt genetiska material i värddjurets DNA och på så sätt störa celldelningen och cellcykeln. Detta kan leda till oreglerad celldelning och slutligen cancer. Viruset har studerats intensivt som ett modellsystem för att förstå retrovirusinfektioner och cancerutveckling.

Caveolin-3 är ett protein som är involverat i formationen av caveolae, små inbuktningar i cellytan, främst i muskelceller. Det kodas för av genen CAV3 och spelar en viktig roll i regleringen av signaltransduktion, lipidmetabolism och cellytiska processer som endocytos och exocytos. Mutationer i CAV3-genen har associerats med olika muskulära sjukdomar, till exempel långtidssjukdomar av rörelsemuskulatur (LGMD) och distala myopati.

I'm sorry, there seems to be a typo in your request. I believe you are asking for a medical definition of "transmissible pancreatic necrotizing virus." However, I couldn't find any specific medical condition or virus that goes by that exact name.

Necrotizing pancreatitis is a severe form of acute pancreatitis where patches of the pancreas become necrotic (dead tissue). While there are various causes of pancreatitis, such as gallstones and alcohol abuse, it is not typically transmitted from person to person.

If you meant something different or have more context about this term, please provide additional information so I can give a more accurate response.

Aviadenovirus är ett släkte inom familjen virus som kallas Adnoviridae. Aviadenovirus-släktet innefattar virus som infekterar fåglar, främst hönsfåglar (Gallus gallus) och änder (Anatidae). Dessa virus är kända för att orsaka respiratoriska sjukdomar hos fågelungar, men kan också orsaka systemiska infektioner. Aviadenovirus-infektioner kan leda till en minskad tillväxt och ökade dödligheter bland fåglar, vilket kan ha stora konsekvenser för den kommersiella fågelhållningen.

Ascoviridae är en familj av stora, dubbelsträngat DNA-virus som infekterar insekter, särskilt fjärilar och steklar. Viruspartikeln, även känd som virion, har en icke-konventionell, oregelbunden form och innehåller en central kapsid med ett membranomslutet område som innehåller virusens DNA. Ascovirusinfektioner orsakar ofta tumörbildning och skador på värdinsekternas inre organ. Viruset sprids vanligtvis genom bett från infekterade insekter eller genom äggen hos värddjuren.

Pactamycin är ett antibiotiskt medel som isolerats från en aktinobakterie, Streptomyces pactum. Det har visat sig ha verkan mot vissa gram-positiva bakterier och vissa parasiter, men används inte kliniskt på grund av dess toxicitet för djurceller. Pactamycin är ett polypeptid-baserat medel som fungerar genom att störa proteinsyntesen hos bakterier och parasiter. Det har också visat sig ha potential som en antitumöragent, men forskningen pågår fortfarande inom detta område.

'Gag' är ett generellt namn på en grupp proteiner som produceras av Retrovirus, inklusive Humana Immunodeficiensvirus (HIV). Gag-generna i HIV kodar för strukturella komponenter hos viruset, inklusive matrixproteinet (MA), capsidproteinet (CA) och nucleocapsidproteinet (NC). Dessa proteiner är viktiga för att forma den centrala kärnan av det nya viruspartikeln under dess sammansättning.

Gag-proteinerna kan också interagera med andra virala och cellulära proteiner för att hjälpa till att koordinera den asymptotiska budbärarprocessen, som är den process där det nya virusets genetiska material paketeras in i en ny viruspartikel.

Det är värt att notera att Gag-proteinerna kan också genomgå posttranslationella modifikationer, såsom fosforylering och myristoylering, vilket påverkar deras funktion och interaktion med andra proteiner.

Myelin P0-protein, även känt som MPZ (myelin protein zero), är ett strukturellt proteín som hjälper till att bilda myelinscheman runt nervceller i centrala och perifera nervsystemet. Myelin är en fettrik substans som omger axonet, eller den långa utskjutningen, på en nervcell, och fungerar som en isolerande skida som ökar hastigheten för nervimpulser (action potentials) genom att minska elektrisk ledningsförluster.

P0-proteinet är ett transmembrant protein som utgör en viktig del av myelinschemat. Det är det mest abundanta proteinet i perifera nervsystemets myelin och utgör upp till 50% av dess proteiner. P0-proteinet bildar homofila dimerer, vilket betyder att två identiska monomerer av protein sammanfogas för att bilda en dimer. Dessa dimerer är sedan ordnade i parallella rader och bildar tillsammans med andra lipider och proteiner den multilaminära strukturen hos myelinschemat.

P0-proteinet har också visat sig spela en viktig roll för stabiliteten och integriteten av myelinschemat, samt i underhållet och återuppbyggnaden av myelin efter skada. Mutationer i MPZ-genen kan leda till flera olika perifera neuropatier, som exempelvis Charcot-Marie-Tooth sjukdomstyp 1B (CMT1B), en ärftlig neurologisk störning som kännetecknas av progressiv muskelsvaghet och sensorisk neuropati i benen och ibland även armarna.

Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) är en typ av immunologisk analys som använder en enzymmärkt antikropp för att detektera och quantifiera en specifik molekyl, till exempel ett protein eller en peptid, i en biologisk prov.

I ELISA-analysen fästs antigenet (det målprotein som ska detekteras) först till en solid fas, till exempel en mikrotitrerad platta. Sedan adsorberas en primär antikropp som binder till antigenet till plattan. Efter en washing-steg adderas en sekundär antikropp som är konjugerad till ett enzym, såsom horseradish peroxidase (HRP). Den sekundära antikroppen binder till den primära antikroppen och efter ytterligare washing-steg tillsätts ett substrat som reagerar med det enzymmärkta komplexet och genererar ett signal som kan kvantifieras, vanligtvis i form av färgförändring eller fluorescens.

ELISA är en mycket känslig och specifik analysmetod som används inom flera områden, till exempel för att detektera och mäta antikroppar i serum, för att upptäcka patogener såsom virus och bakterier, och för att bestämma koncentrationen av olika hormoner och andra biologiskt aktiva molekyler.

Fågelsarkomvirus (avisine sarcoma virus) är ett retrovirus som orsakar cancer hos fåglar, framförallt hos hönsfåglar. Viruset inducerar främst sarcomer, men kan också orsaka andra typer av cancersjukdomar. Fågelsarkomvirus tillhör retrovirussläktet Alpharetrovirus tillsammans med människosjukdomen infektös mononukleos och vissa däggdjursrelaterade sarcomvirus.

Alfavirusinfektioner är en typ av arbovirusinfektion orsakad av Alfavirussläktet inom Togaviridae familj. Viruset överförs vanligtvis genom stick av infekterade myggor och kan orsaka en bred spektrum av sjukdomar hos människor, däribland:

1. Chikungunyafeber: Karakteriseras av plötslig början med hög feber, intensiva artropaler (ledvärk), och utslag. Ledvärken kan vara mycket smärtsam och vara kvar i veckor eller månader.
2. O'nyong-nyong fever: En tropisk sjukdom som orsakas av Alfavirus och sprids av myggor. Symptomen inkluderar feber, huvudvärk, muskelvärk, ledvärk och utslag.
3. Mayaro fever: Är en tropisk sjukdom som orsakas av Alfavirus och sprids av myggor. Symptomen inkluderar feber, huvudvärk, muskelvärk, ledvärk och utslag.
4. Ross River-feber: Är en infektionssjukdom som orsakas av Alfavirus och sprids av myggor. Symptomen inkluderar feber, trötthet, muskelvärk, ledvärk och hudutslag.
5. Sindbisfeber: Är en infektionssjukdom som orsakas av Alfavirus och sprids av myggor. Symptomen inkluderar feber, trötthet, muskelvärk, ledvärk och hudutslag.

Behandlingen av Alfavirusinfektioner är vanligtvis stödjande och inriktad på att lindra symptomen. Preventiva åtgärder som att undvika myggbett och använda repeller är viktiga för att förebygga infektionen.

"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.

Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.

Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.

Rotavirus är ett samlingsnamn för gruppen av virussorter som tillhör familjen *Reoviridae* och släktet *Rotavirus*. Det är en av de vanligaste orsakerna till diarré hos spädbarn världen över. Rotaviruset infekterar främst tarmens slemhinna och orsakar akut diarré, illamående och kräkningar. Symptomen kan vara milda eller mycket allvarliga och i värsta fall leda till dödsfall på grund av svår dehydrering, särskilt hos barn under 5 år i länder med begränsad tillgång till sjukvård.

Rotavirus finns i flera serotyper, baserat på två proteiner (VP7 och VP4) som finns på ytan av viruset. De vanligaste serotyperna är G1-G4, G8 och G9 samt P[4], P[6] och P[8]. Rotavirus kan spridas via kontaminert föda, vatten eller direkt från person till person genom smittsam sekret från infekterade individer.

Vaccin mot rotavirus finns tillgängliga och rekommenderas för barn i många länder, inklusive Sverige, för att förebygga allvarliga sjukdomsfall och dödsfall relaterade till rotavirusinfektioner.

"Complementary DNA" (cDNA) är en syntetisk enkelsträngad DNA-molekyl som skapas genom att transkribera en messenger RNA (mRNA)-molekyl med hjälp av en revers transkriptas. cDNA används ofta i molekylärbiologiska experiment, till exempel för att klona specifika gener eller studera genuttryck.

Den komplementära naturen av cDNA och den ursprungliga mRNA-molekylen gör det möjligt att använda cDNA som en representation av den ursprungliga genen, eftersom basparningen mellan DNA och RNA följer komplementära regler (A parar sig med T respektive G parar sig med C). Detta gör cDNA till ett värdefullt verktyg inom molekylärbiologi, eftersom det ofta är lättare att arbeta med DNA än RNA.

Proteiner (eller proteinmolekyler) är stora, komplexa molekyler som består av aminosyror som kedjas samman i en specifik sekvens. Proteiner bygger upp och utgör en väsentlig del av alla levande cellers struktur och funktion. De utför viktiga funktioner såsom att underlätta kroppens tillväxt och reparation, reglera processer i cellen, skydda organismen från främmande ämnen som t.ex. virus och bakterier samt hjälpa till vid transport av andra molekyler inom kroppen. Proteiner kan ha en mycket varierad struktur och form beroende på deras funktion, och de kan indelas i olika klasser baserat på deras specifika egenskaper och roller inom cellen.