"Vaccination" refers to the process of introducing a vaccine into the body, usually through injection, with the goal of stimulating an immune response and providing protection against a specific disease-causing agent, such as a bacterium or virus. Vaccines contain weakened or inactivated forms of these agents, or parts of them, which trigger the immune system to produce antibodies and memory cells that can recognize and fight off the pathogen if the individual is later exposed to it. This process helps to prevent or reduce the severity of infectious diseases and protects both individuals and communities from outbreaks.
En "vaccin, avdödat" är en typ av vaccin som innehåller en helt eller delvis inaktiverad patogen (sjukdomsalstrande organism), antingen virus eller bakterier, som används för att stimulera immunförsvaret att utveckla immunitet mot en specifik sjukdom utan att orsaka den sjukdomen.
En medicinsk definition av "virusvaccin" är:
"Kombinerad vaccin är ett vaccine som innehåller två eller flera antigen från olika sjukdomar, och administreras i samma injektion för att skydda mot flera sjukdomar samtidigt."
Antigenkodande bitar av rekombinant DNA,som ges som vaccin för förebyggande eller behandling av infektionssjukdom. Värdcellerna tar upp DNA:t, uttrycker antigenet och presenterar det för immunsystemet på ett sätt som liknar förloppet vid en naturlig infektion. Därmed framkallas ett humoralt och cellulärt immunsvar mot det producerade antigenet. Det rekombinanta DNA:t (DNA-vektorn) kallas naket DNA eftersom inga komplexa föreningar eller bärare behövs; plasmiden injiceras med saltlösning eller annan buffer.
Syntetiske vacciner är immunologiska preparat som innehåller syntetiskt framställda antigener, designade för att stimulera patientens immunsvar och ge skydd mot specifika sjukdomar, istället för att använda traditionella metoder som innebär att använda hela patogener eller delar av dem.
Suspensionspreparat framställda av försvagade eller avdödade bakterier för förebyggande eller behandling av bakteriella infektionssjukdomar.
Vacciner bestående av inaktiverat HIV eller några av dess komponentantigener, utvecklade för förebyggande av AIDS. Vacciner innehållande antigener är framställda med genetisk rekombination.
"Peptidvaccin" är ett typ av vaccine som innehåller syntetiska peptider, dvs korta sekvenser av aminosyror, som är designade för att afterlysa specifika epitoper på en patogen. Dessa epitoper är vanligtvis proteiner eller andra molekyler som finns på ytan av en patogen och som kan kännas igen av immunsystemet. När peptidvaccinet ges till en individ, stimulerar de immunsystemet att producera specifika antikroppar eller T-celler som är riktade mot dessa epitoper, vilket ger skydd mot framtida infektioner med den patogenen. Peptidvacciner anses vara säkra och effektiva, men de kan vara mindre immunogena än andra typer av vacciner, såsom levande eller inaktiverade vacciner. Därför behöver de ofta kombineras med adjuvanter för att öka deras immunogenicitet.
Halvsyntetiska vacciner bestående av polysackaridantigener från mikroorganismer fästa vid bärarproteinmolekyler. Bärarproteinet känns igen av makrofager och T-celler och förstärker därmed immunsvaret. Konjugatvacciner framkallar antikroppsbildning hos individer som inte reagerar på enbart polysackariden, höjer antikroppsnivåerna, och ger booster-svar vid förnyad vaccination.
Vaccination, även känt som immunisering, är ett preventivt sjukvårdsåtgärd som utförs genom att ge en individ ett preparat som innehåller en eller flera antigen från en patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom). Detta preparat stimulerar immunsystemet att producera en immunrespons, vilket leder till att immuniteten utvecklas mot den specifika patogenen. Denna immunitet ger skydd mot framtida infektioner med samma patogen och hjälper därmed att förhindra spridning av sjukdomar inom populationen. Vaccination är en av de mest effektiva metoderna för att kontrollera och eliminera infektiösa sjukdomar och har räddat miljoner liv världen över.
Vacciner framställda av antigen från någon av de fyra arter av Plasmodium som orsakar malaria hos människor, eller från P. berghei, som ger upphov till malaria hos gnagare.
En papillomvirusvaccin är ett immunprofilaktiskt vaccin som utvecklats för att förhindra infektioner med vissa typer av humana papillomvirus (HPV), som kan orsaka anogenitala kanncersammandraget, halscancer och genitala warvor. Vaccinet fungerar genom att stimulera produktionen av antikroppar mot de virusproteiner som finns i vaccinet, vilket ger immunitet mot infektion med de HPV-stammar som vaccinet är riktat mot. De två huvudtyperna av papillomvirusvaccin som är tillgängliga idag är bivalent (Cervarix), kvadrivalent (Gardasil) och nonavalent (Gardasil 9), vilka ger skydd mot 2, 4 respektive 9 HPV-stammar. Vaccinet ges vanligen i två doser med ett mellanrum på sex månader till flickor och pojkar mellan 10 och 14 års åld
Vacciner eller kandidatvacciner för förebyggande av infektioner med Neisseria meningitidis.
Vacciner eller vaccinkandidater innehållande inaktiverat hepatit B-virus eller dess antigen och avsedda att förebygga hepatit B. Vissa vacciner framställs med rekombinantteknik.
Ett levande, försvagat virusvaccin, odlat i kycklingembryon, för massimmunisering av barn och för vaccinering av ungdomar och vuxna utan antikroppsskydd mot mässling. Barn vaccineras oftast med ett trippelvaccin mot mässling, påssjuka och röda hund.
En uppslamning av avdödade Bordetella pertussis-bakterier som används för immunisering mot kikhosta (helcellsvaccin). Ofta används suspensionen i blandning med difteri- och stelkrampstoxoid, s k DTP-vaccin. Det finns även ett acellulärt kikhostevaccin, framställt av renade antigena beståndsdelar av kikhostebakterien, vilket ger färre biverkningar än helcellsvaccinet; också det används i kombination med difteri- och stelkrampstoxoid.
Vacciner eller vaccinkandidater med antigena polysackarider från Haemophilus influenzae, framställda för att förebygga infektionssjukdom. Vaccinet kan innehålla isolerade polysackarider eller polysackarider bundna till bärarmolekyler. Det kan även ingå i kombinationsvaccin tillsammans med difteri-, stelkramp- och påssjukevaccinkomponenter.
Medel för aktiv immunisering, baserat på en försvagad stam av Mycobacterium tuberculosis var. bovis, och som framkallar immunitet mot mykobakterieinfektioner. Genom sin förmåga att framkalla ospecifik immunitet har vaccinet också användning vid immunterapi av tumörsjukdomar. Kallas även BCG-vaccin.
"Inactivated poliovirus vaccine (IPV) is a dead-virus vaccine used to prevent polio infection."
Rabiesvaccinering refererer til den proces, hvor et individ modtager vaccination mod rabies, en dødelig infektion forårsaget af rabiesvirus, der overføres normalt gennem dyrenes bid. Vaccinen stimulerer immunsystemet til at producere antistoffer og T-celler, der beskytter mod rabiesinfektion. Denne proces indebærer typisk en serie injektioner med rabiesvaccin, som gives over en bestemt periode. Rabiesvaccineringsprogrammer er tilgængelige for mennesker og dyr for at forebygge rabiesinfektioner.
Rotavirusvaccines är vacciner som skyddar mot rotavirusinfektion, en vanlig orsak till allvarliga diarréer och mag-tarminflammationer hos barn världen över. Vaccineringen består av två eller tre doser beroende på typ av vaccine och ger aktiv immunitet genom att stimulera produktionen av antikroppar mot rotavirus. Genom att minska risken för allvarliga sjukdomsfall kan vaccineringen också reducera komplikationer, behandlingskostnader och dödlighet relaterad till rotavirusinfektioner.
Vacciner eller kandidatvacciner för förebyggande av infektion med Vibrio cholerae. Det ursprungliga koleravaccinet bestod av avdödade bakterier, men nu finns andra vaccintyper.
Tyfoid-paratyfoid vaccines are immunizations designed to protect against typhoid fever and paratyphoid fevers, which are caused by the bacterial pathogens Salmonella Typhi and Salmonella Paratyphi A, B, and C. These vaccines help stimulate the immune system to develop a response that can provide protection against these infections if an individual is exposed to them in the future. There are several types of typhoid-paratyphoid vaccines available, including injectable and oral forms, with different efficacy rates and durations of protection.
En smittkoppsvaccin är ett medicinskt preparat som används för att förebygga smittkoppor genom att stimulera immunförsvaret att utveckla specifika antikroppar och T-celler mot variolavirus, den virusstam som orsakar sjukdomen. Vaccinet innehåller vanligtvis en liveattenuerad (svagt virulent) eller inaktiverad (död) virusstam, och kan ge aktiv immunitet som skyddar mot framtida infektioner med smittkoppor.
"Tuberkulosevaccin" är ett preventivt medel som ges för att förebygga tuberkulos, en infektionssjukdom orsakad av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Det vanligaste tuberkulosevaccinet kallas BCG (Bacillus Calmette-Guérin) och består av en attenuerad stam av Mycobacterium bovis, som ger ett visst mått av skydd mot allvarliga former av tuberkulos, särskilt hos barn. Det bör dock påpekas att BCG-vaccinet inte erbjuder fullständig immunitet och inte används rutinmässigt i alla länder.
Immunglobuliner producerade som svar på virala antigen; de omfattar alla klasser av immunglobuliner, framkallade av alla viruskomponenter.
Ett levande, försvagat varicellavirusvaccin för skydd mot vattkoppor. Det rekommenderas för barn mellan ett och tretton år.
Ett vaccin bestående av difteritoxoid, tetanustoxoid och helcellspertussisvaccin. Det skyddar mot difteri, stelkramp och kikhosta. Syn. DTP-vaccin; difteri-tetanus-pertussisvaccin; difteri-stelkramp-kikhostevaccin.
En påssjukevaccin, även känt som influensavaccin, är ett typ av vaccin som skyddar mot sjukdomen influensa (påssjuka). Vaccinet utvecklas varje år för att matcha de virusstammar som forskare förutser kommer att cirkulera under den kommande säsongen. Det rekommenderas vanligtvis att alla personer över 6 månader få vaccinering årligen, särskilt för dem som tillhör högriskgrupper, såsom äldre vuxna, barn, gravida kvinnor och personer med underliggande hälsoproblem.
Vacciner eller vaccinkandidater för förebyggande av infektion med hepatit A-virus.
Tidsschema för optimala tidpunkter/intervall för primär och/eller sekundär immunisering.
Substanser som förstärker, stimulerar, aktiverar eller modulerar såväl det cellulära som humorala immunsvaret. De klassiska medlen (Freunds adjuvans, BCG, Corynebacterium parvum m fl) innehåller bakteriella antigener. Några är endogena (t ex histamin, interferon, transfer factor, interleukin-1). De kan vara antingen ospecifika eller antigenspecifika.
Immunisering/vaccination som ges efter en primär immunisering med samma eller närbesläktat antigen.
Ett kombinationsvaccin (trippelvaccin, mmr-vaccin), för förebyggande av mässling, påssjuka och röda hund.
"Streptococcus vaccines are pharmaceutical products designed to prevent infections caused by Streptococcus bacteria, a group of gram-positive cocci that can colonize various human tissues and cause a range of diseases, from mild throat infections to severe invasive illnesses. These vaccines typically contain antigens that stimulate the production of protective antibodies against specific Streptococcus species or strains, thereby enabling the immune system to recognize and neutralize the pathogen upon exposure, thus reducing the risk of infection and associated complications."
Vacciner eller kandidatvacciner för förebyggande av mjältbrand.
"Denguevaccin" är ett vaccin som utvecklats för att förebygga denguefeber, en tropisk sjukdom som sprids via stickmyror. Denguevaccinet fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera antikroppar och T-celler som erkänner och bekämpar denguevirus. Det finns idag tre licenserade denguevacciner: Dengvaxia, Qdenga och Andy vaccine. Dengvaxia är rekommenderat för personer mellan 9-45 år som redan har haft en naturlig dengueinfektion, medan Qdenga och Andy vaccine kan ges till personer från 12 års ålder oavsett tidigare dengueexponering. Det är viktigt att notera att alla denguevacciner kräver flera doser för full verkan.
En virosomvaccin är en typ av vaccine där ett virusomhölje används för att leverera ett antigen till kroppens immunsystem, vilket stimulerar immuniteten mot den specifika patogenen utan att orsaka sjukdom. Virusomhöljet är ofta helt eller delvis depurerat från det genetiska materialet som orsakar sjukdom, så vaccinet kan inte orsaka infektion. Istället fungerar virusomhöljet som en effektiv transportmekanism för att leverera antigenet till immunceller och inducerar starka både cell-medierade och humorala immunsvar.
Avsiktlig stimulering av värdens immunsvar. Aktiv immunisering innebär tillförsel av antigen eller immunologiska adjuvantia. Passiv immunisering innebär tillförsel av immunsera eller lymfocyter eller deras produkter (t ex transferfaktor, immun-RNA) eller transplantation av immuncellproducerande vävnad (tymus eller benmärg).
Vacciner mot varje virus eller viruspartikel som orsakar hepatit.
Orale poliovaccin (OPV) är en typ av vaccin som skyddar mot poliomyelit, även känd som polio. OPV är en levande, svagt attenuerad vaccine som innehåller alla tre serotyperna av poliovirus. När vaccinet tas upp i munnen och sväljs, ger det immunitet genom att stimulera kroppens eget immunsvar mot viruset.
En gul feber vaccin är ett medicinskt preparat som ges för att förhindra infektion med bakterien som orsakar gula febern, *Salmonella enterica* serovar *Typhi*. Vaccinet stimulerar kroppens immunförsvar att producera en immunrespons mot denna specifika bakterie, vilket ger skydd mot sjukdomen om individen senare exponeras för den. Det finns två huvudtyper av gula feber vaccin: orala levvivacciner och injicerbara dödade vacciner. Båda typerna har visat sig vara effektiva i förebyggandet av gula febern, även om de kan ge olika grader av skydd och ha olika kontraindikationer och biverkningar.
Immunglobuliner framkallade av bakteriella antigena komponenter.
En medicinsk definition av 'Pestvaccin' är ett vaccin som utvecklats för att ge immunitet mot pest, en allvarlig infektionssjukdom orsakad av bakterien Yersinia pestis. Vaccinet består vanligtvis av inaktiverade eller dödade bakterier eller delar av dem och används för att stimulera kroppens immunförsvar att producera en immunrespons mot den aktiva bakterien, så att om en individ senare exponeras för den levande bakterien är kroppen redo att snabbt bekämpa den och förhindra sjukdomen. Pestvaccinet används främst för att skydda personer som arbetar i höga riskyrken, såsom laboratoriepersonal och personal inom smittskydd, men kan också ges till resenärer som planerar att besöka områden där pest är vanligt förekommande.
Suspensioner (uppslamningar) av inaktiverade eller avdödade svampar för förebyggande eller behandling av svampinfektioner.
"Rödahundvaccinet är ett preventivt medicinskt preparat som innehåller en levande attenuerad virusstam, används för att immunisera hundar mot den zoonotiska sjukdomen rödahund (rabbies)."
"Acellular vaccines are types of vaccines that contain one or more purified components of a pathogen, such as proteins or sugars, instead of the whole killed or weakened form of the pathogen. These vaccines are designed to stimulate an immune response that is specific to the particular component(s) they contain, providing protection against disease caused by that pathogen."
Saidsvaccin, även känt som den livedattade BCG-vaccinen, är en typ av tuberkulosvaccin som utvecklades av Albert Calmette och Camille Guérin på 1920-talet. Vaccinet är uppkallat efter dess skapare, Hideyo Noguchi, som var känd under smeknamnet "Said."
Salmonella vaccines are biological preparations that contain antigens of Salmonella bacteria, which stimulate an immune response in animals and humans to protect against infection and disease caused by Salmonella species. These vaccines can help reduce the risk of salmonellosis, a foodborne illness with symptoms such as diarrhea, fever, and abdominal cramps. Vaccination is especially important for individuals at high risk, including young children, the elderly, and immunocompromised persons.
A Virus-Like Particle (VLP) vaccine is a type of vaccine that contains purified VLPs, which are structurally similar to viruses but lack the genetic material needed to replicate. VLPs are created by expressing viral envelope proteins in a laboratory setting, which self-assemble into particles that mimic the structure of the virus. These particles can stimulate an immune response without causing the disease. VLP vaccines have been developed for several viruses, including human papillomavirus (HPV) and hepatitis B virus (HBV).
"BALB/c mus är en inavlad musstamma som används vid försök inom biomedicinsk forskning, känd för sin homogeniska genetiska bakgrund och svarsreaktion på olika typer av stimuli."
Vacciner eller vaccinkandidater avsedda att förebygga ebola-hemorragisk feber.
Akut virusinfektion som drabbar andningsvägarna. Den kännetecknas av inflammation i nässlemhinnan, svalget och konjunktivan (ögats bindhinna), huvudvärk och, ofta, utbredd muskelvärk.
Neutralizing antibodies are a type of antibody that defends against pathogens such as viruses and bacteria by neutralizing their ability to infect human cells. They do this by binding to specific regions on the surface proteins of the pathogen, preventing it from attaching to and entering host cells. This renders the pathogen ineffective and helps to prevent or reduce the severity of infection. Neutralizing antibodies can be produced naturally in response to an infection or vaccination, or they can be generated artificially for therapeutic purposes.
Staphylococcus aureus vaccines are medical products designed to prevent infections caused by the bacterium Staphylococcus aureus, which can lead to a range of illnesses from skin and soft tissue infections to more severe and life-threatening conditions such as pneumonia, bloodstream infections, and endocarditis. These vaccines typically work by stimulating the immune system to produce an immune response against specific antigens found on the surface of S. aureus bacteria, thereby providing protection against infection. Several S. aureus vaccine candidates are currently in various stages of development, with the goal of reducing the significant burden of disease caused by this pathogen.
Kombinationsvacciner bestående av difteritoxoid, tetanustoxoid och en cellfri form av pertussisvaccin.
Vacciner eller vaccinkandidater för förebyggande av cytomegalovirusinfektion.
Handlingsplaner för genomförande av immuniseringsåtgärder i syfte att förhindra olika smittsamma sjukdomar. Programmen kan avse en rad olika målgrupper: skolor, sjukhus, folkhälsoinrättningar, frivilligorganisationer inom hälsovård osv. De kan genomföras inom breda befolkningsgrupper eller på viss administrativ nivå: kommunal, landstings-, nationell eller internationell.
Injicering under tryck av flytande läkemedel, näringslösning eller annan vätska genom en ihålig nål direkt in i muskelvävnaden.
Ett kombinationsvaccin mot difteri och stelkramp, bestående av difteri- och tetanustoxoid. Detta vaccin används istället för DTP-vaccin (difteri-tetanus-pertussis) när det t ex föreligger kontraindikation för kikhostevaccin. Syn. DT-vaccin; difteri-tetanusvaccin.
"Poliovaccin" refererer til vacciner som er designet for å beskytte mot poliomyelitis, en smittebåren sykdom som kan føre til permanente lammheter eller død. Der er to typer av poliovaccin:
Läkemedelstillförsel genom näsan, även känd som nasal läkemedelsadministration, är en metod för att leverera mediciner till kroppen genom näsan med hjälp av sprayer, droppar eller inhalatorer, vilket möjliggör en snabb och effektiv absorption av substansen till blodomloppet.
Vacciner eller vaccinkandidater för förebyggande eller behandling av enterotoxigena eller enteropatogena kolibakterieinfektioner.
Det dominerande immunglobulinet i normalt humanserum.
A West Nile virus vaccine is a pharmaceutical preparation designed to induce immunity against the West Nile virus (WNV), a mosquito-borne flavivirus that can cause serious neurological disease in humans and animals. The vaccine typically contains an attenuated or inactivated form of the virus, or specific viral antigens, which stimulate the immune system to produce antibodies and activate T-cells that recognize and neutralize the WNV upon infection. Currently, there is no approved human West Nile virus vaccine available on the market, although several candidates have undergone clinical trials with promising results.
Serologiska tester där en given mängd antigen blandas med serum innan en lösning med röda blodkroppar tillsätts. Reaktionsresultatet uttrycks som den minsta mängd antigen som ger fullständig hemagglutinationshämning.
Shigella vaccines are medical products designed to prevent infections caused by the Shigella bacterium, which can lead to severe diarrheal disease known as shigellosis. These vaccines typically contain antigens that stimulate an immune response in the body, enabling it to recognize and fight off the bacteria if exposed in the future. Currently, there are no licensed Shigella vaccines available globally, but several candidates are being researched and developed to address this public health concern.
En neutraliseringstest är en laboratoriemetod för att mäta hur väl ett specifikt antikroppsrespons kan neutralisera (i princip ‘stänga ner’) en given mängd av en patogen, till exempel en virus eller bakterie. Testen utförs genom att blanda en känd koncentration av patogen med ett serum som innehåller antikroppar (från en infekterad individ eller från vaccinering) och sedan mäta hur mycket patogen som fortfarande är aktiv efter en viss tids inkubation. Resultatet uttrycks ofta som ett titernummer, vilket representerar den högsta serumdilutionen där man fortfarande kan upptäcka aktiv patogen. En högre neutralisationstitel indikerar att serumet har en bättre förmåga att skydda mot infektion av den specifika patogenen.
"Antikroppsbildning, eller immunrespons, är en process där B-celler producerar specifika proteiner, kallade antikroppar, för att bekämpa främmande ämnen som intränger i kroppen, såsom virus och bakterier."
"Bältrosvaccin" är ett vaccin som utvecklats för att ge immunitet mot bältros, även känd som Clostridium tetani, som orsakar en allvarlig infektion som kan leda till muskelstelhet och andningssvårigheter. Vaccinet introduceras vanligtvis i form av en kombinerad vaccination tillsammans med vaccin mot difteri och stelkrampsbakterier (tetanus-difteri-bältrosvaccin eller Td/Tdap). Definitionen kan sammanfattas som: "Bältrosvaccin är ett preventivt medicinskt preparat som utvecklats för att ge immunitet mot bältros, en allvarlig infektion orsakad av Clostridium tetani-bakterier."
Polysorbater, också känd som Tweens, är en typ av nonioniska emulgeringsmedel som används inom farmaceutisk industri och livsmedelsindustrin. Det är en kolhydratbaserad surfaktant som framställs syntetiskt genom att kombinera sorbitol med etylenoxid under höga temperaturer och tryck. Polysorbater har förmågan att blandas väl med både vatten och oljor, vilket gör dem användbara som emulgeringsmedel för att blanda två oförenliga vätskor tillsammans, eller som dispersionsmedel för att hålla fasta partiklar i suspension. De används också som penetrationsförbättrare för att underlätta upptaget av andra ämnen genom huden eller slemhinnor. I medicinsk kontext kan polysorbater ingå i formuleringar av läkemedel för att underlätta deras tillverkning, lagring och använd
Humoral immunity, also known as humoral immune response, refers to the aspect of immunity that involves the production of antibodies by B cells (a type of white blood cell) to protect against infection and disease. These antibodies are secreted into the bodily fluids, such as blood and extracellular fluid, where they can neutralize or destroy pathogens like bacteria and viruses. The humoral immune response is a critical component of the adaptive immune system, providing protection against specific pathogens and contributing to immunological memory, which allows for faster and more effective responses upon subsequent exposures to the same pathogen.
Bakteriellt vaccin för förebyggande av brucellos hos människor och djur. Brucella abortusvaccin används för immunisering av nötkreatur, får och getter.
Stelkrampstoxoid (latin: Bungarus fasciatus) är en mycket giftig ormart som tillhör familjen giftsnokar (Elapidae). Den förekommer främst i södra och sydöstra Asien, inklusive Indien, Sri Lanka, Kina, Sydostasien och Indonesien. Ormen är känd för sitt starka neurotoxiska gift som kan orsaka andnings- och hjärtstopp. Giftet verkar genom att blockera signalsubstanser i nervsystemet, vilket leder till muskelsvaghet, syn- och andningsproblem samt eventuellt dödsfall om inte behandling ges inom en snar tid. Ormen är nattaktiv och lever främst på andra ormar och groddjur. Stelkrampstoxoiden är en av världens giftigaste ormar och den är ansvarig för flera dödsfall varje år.
Vacciner eller vaccinkandidater för förebyggande av infektion med något virus i familjen Herpesviridae
Injicering av flytande läkemedel, näringslösning eller annan vätska i huden via ihålig nål.
En Leishmania-vaccin är ett immunologiskt preparat som utvecklats för att ge skydd mot infektion med parasiten Leishmania, orsaken till sjukdomen leishmaniasis. Vaccinet består av antigeniska komponenter från parasiten och kan ges som en prophylaktisk (förebeugande) åtgärd för att förhindra infektion eller som en terapeutisk (behandlande) åtgärd för att minska sjukdomens allvarlighet efter en redan etablerad infektion. Vaccinet verkar genom att stimulera kroppens immunförsvar att utveckla en specifik immunitet mot Leishmania, vilket gör det möjligt att kontrollera och eliminera parasiten och förhindra sjukdomens utveckling. Vaccinet är fortfarande under utveckling och har ännu inte blivit godkänt för kliniskt bruk hos människor, men det finns ett stort behov av en eff
Hydrerat aluminium. En förening med många biomedicinska tillämpningar: som magsyraneutraliserande medel, som antiperspirant, i tandkräm, som emulgeringsmedel, som tillsats i bakteriologiska preparat o ch vacciner, för vattenrening osv.
Influenza A-virus med subtyp H1N1 är ett specifikt subtyp inom influensavirus typ A, som orsakar influensa (gräsfångetyp). Detta subtyp har en yttre proteinkapsel bestående av två huvudproteiner, hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), där H1N1 specificerar just denna undergrupp. Viruset är känt för att orsaka både säsongsbundna influensautbrott samt pandemier, såsom den globala pandemin 2009 som orsakades av en ny variant av H1N1-viruset.
Aluminiumsulfatföreningar som används medicinskt som kärlsammandragande medel och som har många tillämpningar inom industrin. De har också utbredd användning vid olika inflammatoriska tillstånd inom v eterinärmedicin.
Vacciner eller kandidatvacciner avsedda att förebygga infektioner med virus av släktet Simplexvirus. Hit hör vacciner mot HSV-1 och HSV-2.
Bakteriella antigener definieras som molekyler på eller från bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos värden. Dessa antigener kan vara proteiner, polysackarider eller andra strukturer som är unika för en specifik bakteriestam eller gemensamma för en hel grupp av bakterier. När bakteriella antigener introduceras i kroppen aktiveras immunförsvaret och producerar specifika antikroppar för att bekämpa infektionen.
Formaldehydinaktiverat toxin från Corynebacterium diphtheriae. Det blandas ofta med tetanustoxoid och pertussisvaccin (DTP-vaccin) eller med enbart tetanustoxoid (DT-vaccin, för barnvaccinering, och Td-vaccin, med 5-10 gånger mindre difteritoxoid, för annat bruk). Difteritoxoid används för förebyggande vaccination mot difteri. Difteriantitoxin ("antiserum") är för behandling av infektionen.
"Skvalen är ett protein som utsöndras från mjölksyreproducerande celler hos däggdjur, inklusive människor, och har en viktig roll i den tidiga utvecklingen av spädbarn. Det består av två subunits, alpha- och beta-skvalen, som klyvs av enzymet tripsin under matsmältningen för att frisätta ämnesomsättningshormonet gastrin."
RSV (Respiratory Syncytial Virus) är ett vanligt virus som orsakar andningsvägsinfektioner, särskilt hos spädbarn och äldre vuxna. En RSV-vaccin är en typ av vaccin som utformats för att ge immunitet mot denna typ av virusinfektion.
I en enkel mening kan "cross protection" definieras som den immunitet som ger skydd mot en viss sjukdom orsakad av en patogen, och även ger ett visst mått av skydd mot andra relaterade eller närbesläktade patogener. Detta händer när vaccinet eller immuniteten stimulerar en bredare immunrespons som kan känna igen och bekämpa olika stammar eller serotyper av en patogen. Cross protection kan variera i sin effektivitet beroende på hur nära relaterade de två patogenerna är, och kan minska över tiden.
Vacciner eller vaccinkandidater för förebyggande av infektion med japansk B-encefalitvirus.
'Mass vaccination' refererer til en offentlig helse strategi for at beskytte en stor del eller hele en befolkning mod en infektionssygdom gennem en koordineret og samtidig administration af vaccine til mange mennesker. Målet med mass vaccination er oftest at opnå et fælles immunitet, også kaldet herdimmunitet, hvor en stor del af befolkningen er immune mod sygdommen, enten gennem vaccination eller gennem naturlig infektion. Dette kan forhindre udbredelsen af sygdommen og beskytte de mennesker, der ikke kan blive vaccineret, herunder små børn, ældre mennesker og personer med svækket immunforsvar. Mass vaccination er en effektiv metode til at kontrollere og eliminere infektionssygdomme som polio, mæslinger og stivkrampe.
"Vaccines as preventive medication are biological preparations that stimulate an individual's immune system to produce immunity to a specific disease, typically by introducing a harmless piece of the disease-causing organism, thereby preventing the illness or reducing its severity."
En kritisk subpopulation av regulator-T-celler, inblandade i MHC klass-I funktioner. De omfattar både cytotoxiska T-lymfocyter och T-suppressorceller.
DNA-molekyler med förmåga till autonom replikation i en värdcell, och i vilka andra DNA-sekvenser kan infogas och därmed mångfaldigas. Många erhålls ur plasmider, bakteriofager eller virus. De används för att föra in främmande gener i mottagarceller. Genetiska vektorer har ett funktionsdugligt replikationsställe och innehåller genetiska markörer, som underlättar deras identifiering.
"Oral vaccination" refers to the administration of vaccines through the mouth, specifically via the oral mucosa. This method allows for the delivery of antigens directly to the immune cells present in the mucosal lining, stimulating both local and systemic immune responses. Oral vaccines have the potential to offer several advantages over traditional injection-based vaccines, including ease of administration, reduced need for trained healthcare professionals, and potential for inducing broader immunity against pathogens that commonly infect through the oral route. However, creating effective oral vaccines can be challenging due to factors such as degradation by digestive enzymes and inconsistent absorption in the gastrointestinal tract.
En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.
De immunreaktioner som förmedlas av antigenaktiverade T-lymfocyter via lymfokiner eller direkt celltoxicitet. Detta sker utan förekomst av cirkulerande antikroppar eller i fall där antikroppar spelar en underordnad roll.
Infektion i andningsvägarna orsakad av Bordetella pertussis och kännetecknad av återkommande hostattacker som slutar med en kippande andhämtning.
Aktiv immunisering med vaccin i terapeutiskt eller förebyggande syfte. Vaccinet kan bestå av immunförstärkande medel, som t ex BCG-vaccin och Corynebacterium parvum, eller biologiska reglerämnen som interferoner, interleukiner och kolonistimulerande faktorer, vilka ges för att direkt stimulera immunsystemet.
Alla delar av någon protozo som kan framkalla immunitet. De vanligast förekommande är antigener från Plasmodium (malaria) och trypanosomer.
Medicinskt kan vaccine potency (vaccin styrka) definieras som den förmågan hos en vaccin dos att producera en önskad immunreaktion hos en given population av mottagare under standardiserade förhållanden. Det mäts vanligtvis i enheter av antikroppstiter, skyddsgrad eller andra biologiska parametrar som speglar immuniteten. En hög potens innebär att vaccinet är effektivt och kan ge starka och varaktiga immuna responsen hos de flesta mottagare.
Serologiska reaktioner som inträffar när ett antiserum mot ett antigen reagerar med ett annat, närbesläktat antigen.
En mycket smittsam infektionssjukdom som orsakas av Morbillivirus och som är vanlig hos barn, men även hos icke-immuna av alla åldrar. Virus kommer in i andningsvägarna via droppsmitta och förökar sig i epitelcellerna, och sprider sig till hela systemet av mononukleära fagocyter.
Rickettsia vaccines are immunizations that contain antigens of Rickettsia species, which are obligate intracellular bacteria that cause various diseases such as Rocky Mountain spotted fever, typhus, and scrub typhus. These vaccines are used to prevent the infections caused by these bacteria and typically work by stimulating the production of antibodies and activating cell-mediated immunity. However, there is currently no widely available vaccine for Rickettsia infections that is approved for use in humans. Research and development efforts continue to find effective vaccines against these diseases.
"Smittkoppor, eller variola, är en mycket smittsam infektionssjukdom orsakad av variolavirus. Den kännetecknas av feber och utslag som består av röda prickar som snart blir blåsor fyllda med klar vätska, vilka slutligen bildar skorpor innan de torkar upp och faller av. Smittkoppor är mycket smittsam via droppbredning eller direktkontakt med infektiösa kroppsflöden."
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Interferon typ II, även känt som IFN-γ (Interferon gamma), är ett cytokin som produceras främst av naturliga killer-celler (NK-celler) och T-hjälpenda celler (Th1) i samband med immunförsvarets respons mot infektioner orsakade av intracellulära patogener, såsom virus och bakterier. IFN-γ har en central roll i cellmedierad immunitet och påverkar aktivt både innate (ospecificerad) och adaptiva (specifik) immunsvar. Det fungerar som en signalmolekyl mellan olika celltyper inom det immunförsvaret och har antivirala, antibakteriella och immunreglerande egenskaper. IFN-γ inducerar även uppeggning av major histokompatibilitetskomplexet (MHC) klass II-molekyler på olika celltyper, vilket underlättar presentationen av antigener till T-
"Parainfluensavaccin är ett vaccin som ger immunitet mot parainfluensavirus, vilket är ett vanligt orsakande agens till respiratoriska sjukdomar som exempelvis influensalike halsont och bronkit. Vaccinet består av inaktiverade virus eller delar av virus och används främst för att skydda barn under två år, äldre vuxna med kronisk lungsjukdom och andra personer med högt risk för allvarliga komplikationer vid en infektion."
Oemottaglighet för patogena effekter av främmande mikroorganismer eller antigena ämnen tack vare utsöndring av antikroppar från slemhinnorna. Slemhinneepitelet i mag-tarmkanalen, luftvägarna och fortplantningsorganen bildar en form av IgA (sekretoriskt immunglobulin A) som skyddar dessa inkörsportar till kroppen.
Rotavirusinfektioner är en typ av viral infektion som primärt drabbar barns mag-tarmsystem och orsakas av rotavirus. Symptomen på en rotavirusinfektion kan inkludera diarré, kräkningar, buksmärtor och feber. Infektionen sprids vanligtvis via kontaminerade födoämnen, vatten eller direkt person-till-personkontakt med infektiösa avföringsdroppar. Rotavirusinfektioner är en av de vanligaste orsakerna till allvarlig diarré hos barn världen över och kan leda till dödliga komplikationer som uttorkning och elektrolytrubbningar om de inte behandlas adekvat.
Influenza A virus, subtype H5N1 refers to a specific subtype of the Influenza A virus that has the surface protein hemagglutinin (H) type 5 and neuraminidase (N) type 1. It is also commonly known as avian influenza or bird flu because it mainly affects birds, but can occasionally infect humans and other animals. The H5N1 subtype has caused several outbreaks in poultry populations around the world and has been associated with a high mortality rate in humans who have become infected, although human-to-human transmission is rare.
Influensa A-virus, subtyp H3N2, är ett subtyp av influensavirus typ A, som orsakar säsongsbundna epidemier och också kan vara ansvarigt för pandemier. Viruset har två proteiner på ytan, hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), där H3 och N2 är de specifika typerna för detta subtyp. H3N2-viruset kan ge upphov till allvarliga sjukdomsfall, särskilt hos äldre och personer med underliggande hälsoproblem. Vaccinering rekommenderas varje år för att skydda mot de senaste cirkulerande influensavirusstammarna, inklusive H3N2.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Arter av släktet Influenzavirus B som ger upphov till influensa och andra sjukdomar hos framförallt människor. Antigenvariationer är mindre vanligt förekommande än hos influensa A-virus, och följaktligen saknas förutsättningar för indelning i undertyper och varianter. Sannolikheten för epidemier är mindre än med influensa A-virus, och inga pandemier har förekommit. Viruset var tidigare endast känt hos människor, men har påvisats även hos sälar, som kan utgöra smittkällan för spridning till människor.
En medicinsk definition av "Pseudorabiesvaccin" är ett vaccin som används för att immunisera svin mot pseudorabies, även känt som Aujeszky's sjukdom. Detta virussjukdom hos svin kan orsaka en rad symptom som varierar från milda till allvarliga, inklusive andningssvårigheter, muskelsvaghet, feber och död. Vaccinet består vanligtvis av en attenuerad (svag) stam av viruset som stimulerar immunförsvaret hos svinet att producera antikroppar mot sjukdomen utan orsaka den fullständiga sjukdomen. Detta hjälper till att förhindra spridning av sjukdomen bland svinpopulationer och minskar risken för komplikationer och dödlighet.
En art apor av släktet Macaca som lever i Indien, Kina och andra delar av Asien. Aporna används i stor utstreckning i biomedicinsk forskning och anpassar sig väl till vistelse bland människor.
Typarten av Orthopoxvirus, och besläktad med kokoppsvirus, men med okänt ursprung. Viruset har använts för levande vaccin mot smittkoppor. Det används också som vektor för tillförsel av främmande DNA till djur. Kaninkoppsvirus är en underart av Vacciniavirus.
Cytotoxic T-lymphocytes, also known as CD8+ T cells, are a type of white blood cell that play a crucial role in the adaptive immune response by directly killing infected or damaged cells and inhibiting viral replication, thereby contributing to the maintenance of tissue homeostasis and the elimination of cancer cells.
Ytglykoproteiner på influensavirus som ger hemagglutinationsreaktioner, vidhäftning och höljesammansmältning. Fjorton distinkta subtyper av HA-glykoproteiner och nio av NA-glykoproteiner har identifierats hos Influensa A-virus, men inga hos Influensa B- eller Influensa C-virus.
En Papillomvirusinfektion är en infektionssjukdom orsakad av human papillomavirus (HPV), ett dubbelt strangat DNA-virus som smittar genom direkt kontakt, ofta genitalt, och kan leda till olika typer av hud- eller slemhinneslesionsbildningar som exempelvis vanliga vårtor, plantara vårtor, åländska vårtor och livmoderhalscancer beroende på vilken HPV-typ det är fråga om.
En kritisk subpopulation av regulator-T-celler, delaktiga i igångsättandet av de flesta immunologiska funktioner. HIV-viruset har selektiv tropism för den T4-cell som uttrycker CD4-fenotypmarkören, en HIV-receptor. Det är just utslagningen av denna subpopulation, innehållande såväl T-hjälparceller som T-suppressorceller, som är den främsta orsaken till den omfattande immunsuppression som ses vid H IV-infektion.
Polio, eller poliomyelitis, är en infektionssjukdom orsakad av polioviruset. Sjukdomen kan vara asymptomatisk eller leda till milda symptom som feber, illamående och muskelvärk. I vissa fall kan viruset angripa nervsystemet och orsaka svårare skador, inklusive lamsningar och andningssvårigheter. Poliovaccinering är tillgänglig och effektiv för att förebygga sjukdomen.
Läkemedelsförvaring är den praktik och de metoder som används för att säkerställa att läkemedel lagras under appropriate, skyddade och kontrollerade förhållanden av temperatur, fuktighet och ljus, med syfte att bevara deras kvalitet, effektivitet och säkerhet från skada eller förändring, så att de är säkra och effektiva vid användning.
Virusprodukter som har antigen effekt.
Rabies är ett dödligt infektionssjukdom som orsakas av rabiesvirus och överförs vanligen via djursbett eller -skrap.
Förplanerade studier av säkerhet, effektivitet eller optimal dosering (om tillämpligt) för ett eller fler diagnostiska, terapeutiska eller profylaktiska läkemedel, en eller fler apparater eller tekniker, utvalda enligt förutbestämda kriterier och studerade med avseende på fördefinierade indikationer på gynnsamma och ogynnsamma effekter.
T-lymfocyter, eller T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet och spelar en central roll i cellmedierad immunitet. De utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till thymus, där de mognar och differensieras till olika sorters T-celler med olika funktioner, såsom CD4+ helper T-celler och CD8+ cytotoxiska T-celler. Dessa celler kan aktiveras av antigenpresenterande celler (APC) och svara på infektioner genom att sekretera cytokiner eller direkt döda infekterade celler.
Antigena determinanter som känns igen av och binds till T-cellreceptorn. Epitoper som känns igen av T-cellreceptorer sitter ofta inuti antigenet och blir tillgängliga för receptorerna först sedan antigenet luckrats upp genom proteolys.
Orthomyxoviridae-infektioner är infektioner orsakade av virus som tillhör familjen Orthomyxoviridae, inklusive influensavirus (som orsakar influensa eller säsongsbunden influensaliknande sjukdom) och thogotovirus. Dessa virus är oftast associerade med respiratoriska symtom som hosta, feber, tränsning och andningssvårigheter, men kan även orsaka andra komplikationer beroende på typen av virus och persons immunstatus.
Det specifika immunsvar som utlöses av en specifik dos av ett immunologiskt aktivt ämne eller immunologiskt aktiv cell hos en organism, vävnad eller cell.
I'm sorry for any confusion, but "Protozoproteiner" is not a recognized medical or scientific term in biochemistry or cellular biology. It seems that this term may be a combination of two words - "protozoan" and "protein." If you are looking for information about proteins found in protozoa (single-celled eukaryotic organisms, including parasites like Plasmodium falciparum that causes malaria), I can provide a brief description:
Typarten av släktet Influenzavirus A som ger upphov till influensa och andra sjukdomar hos människor och djur. Antigenvariationer förekommer ofta bland stammarna, vilket möjliggör klassificering i undertyper och varianter.
Infektioner orsakade av bakterier av arten Neisseria meningitidis.
Vacciner som används i diagnostiska tester för att skilja vaccinerade djur från smittbärare. Markörvacciner kan antingen vara underenheter eller genreducerade.
En typ av H. influenzae som oftast återfinns i biotyp I-isolat. Innan vaccin var tillgängligt, var denna bakterie en av de främsta orsakerna till hjärnhinneinflammation hos barn.
"Serotypning" är en metod för att klassificera mikroorganismer, såsom bakterier och vissa virus, baserat på skillnader i de antigener som visas på deras yta. Antigen är substanser som kan inducera immunresponsen hos ett värtdjur eller en människa. Genom att identifiera olika serotyper av en patogen kan forskare och kliniker förstå mer om den specifika infektionen och välja den bästa behandlingsstrategin. Serotypning är viktig inom flera områden, till exempel epidemiologi, diagnostik och utveckling av vacciner.
Typarten hos släktet Flavivirus. Det överförs till människa av olika arter av framförallt myggsläktet Aedes.
"Neisseria meningitidis serogroup B" refers to a specific subtype of the bacterium Neisseria meningitidis, also known as meningococcus, which is responsible for causing invasive meningococcal disease (IMD). This disease can lead to severe and potentially life-threatening infections such as meningitis and septicemia.
Motståndskraft mot infektionssjukdom i en stor grupp individer i en population. En rad olika faktorer kan ligga bakom gruppimmuniteten, och detta återspeglas i olika definitioner i litteraturen. Oftast avses fallet där infektion hos en enda individ i en population inte ger någon epidemi, då populationen iövrigt är immun. I en sådan immun population är det heller inte sannolikt att en enskild mottaglig individ blir smittad. Gruppimmunitet kan även avse det fall då oskyddade individer inte ådrar sig smitta eftersom smittämnet utrotats i populationen.
Immunkompetenta celler i lymfsystemet och det blodbildande (hemopoietiska) systemet och i huden. De kallas även interdigiterande, retikulära eller beslöjade. Deras morfologiska och fenotypiska funktion består i att bearbeta antigen eller presentera dem för T-celler, och därmed stimulera den cellulära immuniteten.
Vacciner eller kandidatvacciner för förebyggande av Lyme-sjukdom.
"Påssjuka" är ett vanligt barnsjukdomstillstånd orsakat av human parainfluensavirus, adenovirus eller enterovirus, kännetecknad av feber, irritabilitet, sömnsjuka, halsont och en utslagssvullnad runt munnen och näsbihanget.
Manipulering av en individs immunsystem i syfte att behandla sjukdom. Hit hör såväl aktiv som passiv immunisering och immundämpande behandling för att förhindra avstötning av transplantat.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Plötslig ökning i en sjukdoms incidens. Hit räknas även epidemier.
Stelkramp, eller "tetanus," är en allvarlig infektion orsakad av bakterien Clostridium tetani, som producerar ett starkt neurotoxin som orsakar stela, konvulsiva muskelspasmer, ofta börjande i ansiktet och nacken och kan spreda sig till andra delar av kroppen.
"Virus shedding" refererer til når en inficeret individ udskiller viruspartikler fra sin krop, enten gennem respirationssystemet (f.eks. hoste og nys), afføring eller andre kropsvæsker, afhængigt af hvilken type virus der er tale om. Dette kan ske før individet viser tegn på sygdom, under sygdomsforløbet eller efter symptomerne er forsvundet. Virus shedding er en vigtig overvejelse i smittebekæmpelse og forebyggelse af overførsel af infektioner fra menneske til menneske.
En medicinsk definition av en 'pandemi' är när en infektionssjukdom sprider sig globalt och drabbar många länder runtom i världen samtidigt. Detta leder till att ett stort antal människor blir sjukas eller dör, vilket kan ha stor påverkan på samhället som helhet. För att en sjukdom ska klassificeras som en pandemi måste den vara mycket smittsam och orsaka allvarliga symptom hos de flesta drabbade. Exempel på kända pandemier är den spanska grippen 1918 och COVID-19-pandemin som startade år 2019.
"Pseudomonas vaccines" refer to immunizations that are developed to protect against infections caused by the bacterium Pseudomonas aeruginosa. These vaccines typically contain antigens that stimulate an immune response in the body, leading to the production of antibodies that can recognize and fight off the bacteria. The goal of Pseudomonas vaccines is to prevent or reduce the severity of infections in high-risk populations, such as hospitalized patients, people with weakened immune systems, and those who use medical devices that can become colonized with the bacteria. Currently, there are no licensed Pseudomonas vaccines available, but several candidates are in various stages of development and clinical trials.
Typarten för Lentivirus och orsaken till immunbristsyndromet AIDS. Virusets kännetecken är dess cytopatiska effekt och affinitet för T4-lymfocyter.
Motståndskraft mot främmande mikroorganismers intrång eller patogena effekter, eller mot giftverkan av antigena ämnen.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
"Virushöljet proteiner är de proteinmolekyler som bildar den yttre kapseln eller membranen runt ett virus, vilka kan vara involverade i dess bindning till värddelarna och infektionsprocessen."
Tillförsel av läkemedel eller andra substanser genom munnen.
En hastigt uppkommande infektion i hjärnhinnorna och subaraknoidalvätskan genom bakterien Neisseria meningitidis, med diffus inflammation och proppbildning i venerna kring hjärnhinnan. Kliniska tecken är feber, nackstelhet, kramper, svår huvudvärk, petekialrodnad, stelhet, lokal nervsvikt, hydrocefalus och koma. Bakterierna sprids oftast via nasofaryngealsekret och är det vanligaste orsaken till hjärnhinneinflammation hos barn och ungdomar. Serogrupperna A, B, C, Y och W-135 av Neisseria meningitidis har rapporterats ge meningit.
Antikroppar mot antigen från immunbristviruset HIV, tidigare benämnt HTLV-III/LAV.
Antikroppar mot hepatit B-antigen, inklusive antikroppar mot ytantigen (Australienantigen) och kärnantigen hos Dane-partikeln, samt mot e-antigen.
En infektionssjukdom mer eller mindre begränsad till slemhinnor och hud och orsakad av stammar av Corynebacterium diphtheriae. Den kännetecknas av förekomst av pseudomembran vid infektionsstället. Det gift, difteritoxin, som produceras av bakterien, kan ge upphov till hjärtmuskelinflammation, polyneurit och andra systemiska förgiftningseffekter.
I en medicinsk kontext, kan "Förenta Staterna" (United States) ofta referera till den största och mest inflytelserika nationen inom områden som medicinsk forskning, utbildning och vård. Detta inkluderar:
Den förändring i immunitetstillståndet som följer på det första mötet med antigen och som gör det möjligt för individen att producera antikroppar snabbare och i större mängd vid förnyad kontakt med antigenet.
En art av gramnegativa, aeroba bakterier som orsakar kikhosta. Bacillerna består av små stavar omgivna av ett slemskikt.
Antigena determinanter som känns igen av och binds till B-cellreceptorn. Epitoper som känns igen av B-cellreceptorer sitter på antigenets yta.
Enzyme-Linked Immunospot (ELISPOT) assay is a sensitive and specific laboratory method used to detect and quantify individual immune cells that produce specific cytokines in response to an antigen stimulation. This technique allows for the direct measurement of individual cytokine-secreting cells, such as T-cells, at a single-cell level. The ELISPOT assay is widely used in research and clinical settings to study cell-mediated immune responses, including the evaluation of vaccine candidates, diagnosis of infectious diseases, and monitoring of immunotherapy effectiveness.
'Plasmodium falciparum' är ett protistiskt encelligt parasitärt djur, som orsakar den allvarligaste formen av malaria hos människor, vid namn malaria tropica. Det överförs vanligtvis genom myggstick från en infekterad mygga till en mänsklig värd och kan leda till allvarliga komplikationer och i värsta fall död, om det inte behandlas i tid.
En reassortantvirus är ett sammansatt virus som bildas när två eller fler olika virusstammar infekterar samma cell och byter genetiskt material med varandra genom en process som kallas reassortment eller genomsammanslagning. Detta kan resultera i en ny virusstam med kombinerade egenskaper från de ursprungliga virusstammarna, inklusive förmågan att spridas effektivare, undvika immunsvar eller orsaka allvarligare sjukdom. Reassortantvirus har varit associerade med några av de mest allvarliga utbrotten av influensa hos människor och djur, såsom den spanska grippen 1918 och senaste H1N1-utbrottet 2009.
Teknik för att överföra DNA direkt till organeller genom att skjuta med DNA-klädda mikrokulor av guld eller volfram från en gaspistol ("gene gun") med helium som drivgas. Tekniken används bl a vid DNA -vaccinering, för att injicera guldpartiklar med DNA i epidermis.
"Vero-celler" är en typ av immortaliserade celllinjer som används inom biomedicinsk forskning. De är avledda från tarmepitelceller hos det afrikanska gröna mangustemonstret (Cercopithecus aethiops) och har kapaciteten att dela sig oändligt många gånger i kultivering. Vero-celler är ett vanligt val inom cellbiologi och virologi på grund av deras stora potential till celldelning, stabilitet och deras sårbarhet för flera olika virusstammar. De används ofta som värdceller för att odla och studera virus, såsom viruset som orsakar COVID-19 (SARS-CoV-2), eftersom de tillåter effektiv replikation av dessa patogener.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Typarten av Lyssavirus som orsakar rabies hos människor och djur.
Rotavirus definieras som ett sjukdomsalstrande virus som orsakar akut diarré, mag-tarmlinflammation och dehydrering, särskilt hos barn under 5 år gamla världen över.
Proteiner, glykoproteiner eller lipoproteinfraktioner på tumörcellers ytor, som vanligen kan identifieras med monoklonala antikroppar.Många av dessa har antingen embryonalt eller viralt ursprung.
Proteiner förekommande i det yttre membranet hos bakterier.
Det spektrum av HIV-infektioner som sträcker sig från asymtomatiska seropositiva tillstånd över AIDS-relaterade komplex (ARC) till AIDS.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
Morfologisk förändring av små lymfocyter i odling till stora, blast-liknande celler med förmåga att syntetisera DNA och RNA och till mitos. Aktivering säts igång av interleukiner, mitogener (som t ex fytohemagglutininer) och pecifika antigen. Aktivering kan även ske in vivo, så som vid vävnadsavstötning och kronisk myeloid leukemi.
Infektioner orsakade av bakterier av släktet Haemophilus.
En art av Cercopithecus med tre underarter: C. tantalus, C. pygerythrus och C. sabeus. De lever i skogs- och savannområden i Afrika. Den afrikanska grönapan, C. pygerythrus, är den naturliga värden fö r SIV och används i AIDS-forskningen.
Egenskap som gör att antikroppar kan reagera med vissa antigena determinanter och inte med andra. Specificiteten beror på kemisk sammansättning, fysikaliska krafter och bindningsplatsens molekylära st ruktur.
Undersökningsmetod för t ex klinisk prövning av ett läkemedel eller behandling som innebär att varken deltagare/patienter eller försöksledare känner till vem som faktiskt får den specifika behandlingen.
Motstånd mot ett smittämne till följd av produktion av specifika antikroppar hos en värdorganism, antingen efter exponering för smittan eller efter vaccination.
Injicering under tryck av flytande läkemedel, näringslösning eller annan vätska under huden genom en ihålig nål.
En mycket smittsam infektionssjukdom, orsakad av varicella-zostervirus (humant herpesvirus 3). Den drabbar oftast barn och sprids genom direktkontakt eller är luftburen. Sjukdomen kännetecknas av före komsten av blåsor på hud och slemhinnor. Blåsorna brister lätt och då bildas sårskorpor. Hos barn är infektionen förhållandevis godartad, men hos vuxna kan den leda till lunginflammation och encefali t.
En akut diarrésjukdom som är endemisk i Indien och Sydostasien och som orskas av Vibrio cholerae. Sjukdomstillståndet kan leda till allvarlig uttorkning inom några timmar om inte snabb behandling sätts in.
Rovdjursart (Mustela putorius) inom familjen mårddjur (Mustelinae) med slank kropp, lång svans och brunaktig päls. De används både som husdjur, jaktdjur (främst för jakt på kaniner och råttor) och laboratoriedjur.
'Sjukdomsalstrande förmåga' refererar till en individuals predisposition att utveckla en viss sjukdom, orsakad av en kombination av genetiska, epigenetiska och miljömässiga faktorer, som ökar risken jämfört med den genomsnittliga populationen.
Proteiner utan antikroppsfunktion som utsöndras av inflammatoriska leukocyter och vissa icke-leukocytiska celler och som verkar som intercellulära mediatorer. De skiljer sig från vanliga hormoner genom att de produceras av ett flertal vävnads- eller celltyper snarare än av specialiserade körtlar. Vanligtvis har de lokal parakrin eller autokrin funktion istället för endokrin.
Tillämpning av teknologisk kunskap i farmaci, farmakologi och i läkemedelsindustrin. Hit hör metoder, teknik och instrumentering för framställning, sammansättning, dispensering, paketering och lagring av läkemedel och andra preparat för diagnostiskt och analytiskt bruk, och för behandling av patienter.
"Produktbevakning efter marknadsföring (Post-Marketing Surveillance eller Pharmacovigilance) är den process där man fortlöpande övervakar och utvärderar läkemedels säkerhet, kvalitet och effektivitet efter att de har släppts på marknaden, för att upptäcka ogynnsamma biverkningar eller andra risker relaterade till produktanvändningen, samt att vidta korrektiva åtgärder när det behövs."
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
Passiv immunisering refererer til en type af immunitet, der opnås ved at give en individ antibodies eller cellulære komponenter med immunologisk aktivitet fra en anden kilde, i stedet for at udvikle sin egen immunitet gennem direkte kontakt med en patogen. Dette kan opnås på to måder:
Spädbarn som är högst 1 månad gammalt.
En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.
Salmonella typhi är en bakteriestam som orsakar tyfoidfeber, en allvarlig infektionssjukdom som främst drabbar tarmarna och levern. Bakterien överförs vanligtvis via förorenad mat eller vatten som har kontaminerats av avföring från en smittad individ. Tyfoidfeber är relativt ovanlig i industrialiserade länder, men fortfarande ett allvarligt globalt hälsohot, särskilt i låginkomstländer med begränsad tillgång till rent vatten och god hygien.
En medicinsk definition av "toxoid" är:
"Adenovirus vaccines are a type of vaccine that uses a weakened or modified form of adenovirus, a common type of virus that can cause cold-like symptoms, as a vector to deliver genetic material from another virus (such as the SARS-CoV-2 virus) into human cells. The delivered genetic material contains instructions for making a specific viral protein, which then triggers an immune response in the body, preparing it to recognize and fight off the actual virus if exposed in the future."
Orthomyxoviridae är en familj av viruses som innefattar de sjukdomsalstrande agensen bakom influensa hos människor och djur, även känd som influensavirus. Dessa virusar har en enkel, segmenterad RNA-genom och omges av ett lipidmembran med två membranproteiner: hemagglutinin (HA) och neuraminidase (NA). Virusen sprids vanligtvis via droppinfektion från en smittad individ och orsakar symptom som feber, hosta, nästäppa och muskelsmärta. Det finns tre typer av influensavirus som infekterar människor: A, B och C, där typ A är den mest virulenta och kan orsaka pandemier.
En familj av icke-höljeförsedda virus som infekterar däggdjur (Mastadenovirus) och fåglar (Aviadenovirus). Infektionerna kan vara symtomfria eller ge upphov till en rad sjukdomar.
En Alzheimer-vaccin är ett potentialellt terapeutiskt vaccin som utvecklas för att behandla Alzheimers sjukdom, en form av neurodegenerativ demens. Det huvudsakliga målet med en Alzheimer-vaccin är att stimulera immunsystemet att producera en specifik immunrespons mot betimmade proteiner som ansamlas i hjärnan och bidrar till sjukdomens patologi, framför allt β-amyloid (Aβ) och tau.
An "immunodeficiency virus" is a type of virus that can weaken the immune system, making an individual more susceptible to infections and diseases. A well-known example is the human immunodeficiency virus (HIV), which causes AIDS (Acquired Immunodeficiency Syndrome) by infecting and destroying CD4+ T cells, key components of the immune system. This leaves the body vulnerable to various opportunistic infections and cancers. It is important to note that not all immunodeficiency viruses lead to AIDS; however, they all have the potential to significantly impact an individual's overall health and well-being.
En art av släktet Flavivirus som hos människor ger upphov till akut febersjukdom, som ibland är blödande. Dengue överförs med myggor och har fyra kända serotyper.
En akut blödarfeber med hög dödlighet, kliniskt mycket lik Marburgsjukan, som orsakas av ebolaviruset och som först uppträdde i Sudan och angränsande, nordvästra Zaire. Virusets naturliga värdskap och överföringssätt är ännu okända, men sekundärsmitta sker via direktkontakt med smittat blod eller andra kroppsvätskor.
I en enda mening kan 'pest' definieras som en infektionssjukdom orsakad av bakterien Yersinia pestis, som vanligtvis sprids genom bett från smittade gnagare eller deras loppor. Den klassiska pesten finns idag i världen, men är mycket ovanlig och kan behandlas effektivt med antibiotika om den upptäcks tidigt.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Typarten av Morbillivirus och orsaken till den mycket smittsamma infektionssjukdomen mässling hos människor, vilken främst drabbar barn.

En vaccine er ein preparat som ges aktiv immunforsvar mot en spesifikke sykdom. Vaccinene inneholder vanligvis et dødt eller avskjævt smitteagent, eller deler av dette, der stimulerer kroppens immunsystem til å produsere antistoff og aktivere immunceller mot den speisifiske sykdommen. Dette gir beskyttelse mot fremtidig infeksjon med den samme typen smitteagent. Vaccinering er en viktig offentlig helsemaatekanmerke for å forebygge spredning av infeksjonssykdommer og redusere antall tilfeller og komplikasjoner relatert til disse sykdommene.

"Vacciner, avdödade" refererar till en typ av vaccinering där smittaämnen eller delar av smittaämnena dödats (av inactivation) och används för att stimulera immunförsvaret hos en individ. Detta medför en immunitet mot specifika sjukdomar utan att riskera att insjukna i den aktiva infektionen.

Avdödade vacciner är ofta framställda genom att behandla smittaämnena med kemiska eller fysiska metoder, såsom formaldehyd eller hög temperatur, för att desaktivera deras förmåga att orsaka sjukdom. Dessa inaktiverade vacciner ger ändå en robust immunrespons, eftersom de fortfarande kan behålla vissa antigeniska egenskaper som aktiverar immunförsvaret.

Exempel på avdödade vacciner är:

1. Poliovaccin (IPV) - skyddar mot polio
2. Influensavaccin (influenza) - skyddar mot säsongsinfluenza
3. Hepatitis A-vaccin - skyddar mot hepatit A
4. Pertussis (kikhosta) komponent i kombination med dTap-vaccin

En virusvaccin är ett preventivt medicinskt preparat som utformats för att ge immunitet mot specifika infektionssjukdomar orsakade av olika typer av virus. Vaccinerna fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera en respons mot ett specifikt virus, så att om individen senare exponeras för samma virus kan deras immunsystem snabbt och effektivt bekämpa det och förhindra sjukdom.

Virusvacciner kan tillverkas på olika sätt beroende på vilken typ av virus de är riktade mot. Några exempel på metoder för att framställa virusvacciner innefattar:

1. Att använda levande, avsvagnade (dvs. försvagade) virus som inte orsakar sjukdom men fortfarande kan stimulera immunförsvaret.
2. Att använda döda viruspartiklar som inte kan replikeras eller orsaka sjukdom, men som ändå kan framkalla en immunrespons.
3. Att använda delar av viruset, såsom proteiner eller andra antigener, för att stimulera immunsvaret. Dessa delar kallas subuniteter och kan till exempel framställas genom bioteknologiska metoder.
4. Genetisk vaccinering (eller DNA-vaccinering) där en del av virusets genetiskt material injiceras för att stimulera immunsvaret.

Exempel på vanliga virusvacciner inkluderar de som skyddar mot influensa, mässling, röda hund, pockor och zostervaksin (som ger immunitet mot både kylande sjuka och gurtis). Det är viktigt att notera att virusvacciner kan ha olika effektivitet och säkerhet beroende på individuella faktorer, såsom ålder, hälsa och immunförsvar.

"Kombinerade vaccin" är en typ av vaccine som innehåller två eller flera olika antigen från olika sjukdomar. Detta möjliggör att en individ kan immuniseras mot flera sjukdomar samtidigt med endast en injektion, vilket kan spara tid, pengar och minska smärtan och obehaget som är associerat med flera injektioner. Kombinerade vaccin används ofta i preventiv medicin för att skydda barn mot vanliga barnsjukdomar såsom difteri, stelkramp, trötthet, halsfluss, mässling, röda hund och hjärnhinneinflammation. Exempel på kombinerade vaccin inkluderar Pentacel (difteri, stelkramp, tetanus, polio och hälsofluss) och ProQuad (mässling, röda hund, hjärnhinneinflammation och mässlingsherpes zoster).

DNA-vaccine, på svenska DNA-vaccin, är en typ av vaccin där genetisk information kodad i DNA används för att stimulera immunförsvaret hos en individ. DNA-vaccinet innehåller ett stycke DNA som har blivit konstruerat för att koda en specifik protein från en patogen, till exempel ett virus eller en bakterie. När DNA-vaccinet introduceras i kroppen, tas det upp av celler och översätts till proteiner med hjälp av värdcellens egna maskineri. Dessa protein kan sedan presenteras för immunsystemet, vilket inducerar en immunrespons som ger skydd mot den specifika patogenen.

DNA-vacciner har visat sig vara säkra och effektiva i djurstudier, men det har varit svårt att uppnå tillräckligt höga koncentrationer av proteinet för att inducerar en stark immunrespons hos människor. Därför forskas det intensivt på metoder för att förbättra effektiviteten hos DNA-vacciner, till exempel med hjälp av elektroporation eller nanopartiklar som kan underlätta upptaget och översättningen av DNA i celler.

Syntetiske vacciner er vacciner som ikke er dannet ud fra et levende eller inaktiveret agent, men i stedet er fremstillet i laboratoriet ved hjælp af kemiske metoder. Disse vacciner indeholder ofte syntetiserede dele af en patogen, såsom et syntetisk proteine eller peptider, der kan stimulere et immunrespons i modtageren uden at udløse sygdommen. Syntetiske vacciner anvendes bl.a. til at forhindre infektioner med HIV og visse former for cancer.

Bakterielle vacciner är preparat som används för att inducera immunitet mot infektioner orsakade av bakterier. De kan innehålla hela eller delar av bakterier, som dödade eller avskaligade, eller specifika proteiner (antigen) från bakterien.

Det finns två huvudsakliga typer av bakteriella vacciner:

1. Konjugatvaccin: Denna typ av vaccine innehåller en koppling av en bakteriepolysackarid till ett protein. Detta hjälper att stärka immunsvaret genom att aktivera T-celler, som är viktiga för att eliminera infektioner. Konjugatvacciner används ofta för att skydda mot bakterier som orsakar allvarliga sjukdomar hos barn, till exempel Haemophilus influenzae typ b (Hib) och pneumokocker.

2. Subunit vaccin: Denna typ av vaccine innehåller en specifik del av bakterien, såsom ett protein eller en polysackarid, som orsakar immunsvaret. Exempel på subunitvacciner är den dTP-vaccinen (diftieri, tetanus och stelkramp) och Hepatitis B-vaccinen.

Bakteriella vacciner kan ge aktiv immunitet, vilket innebär att kroppen producerar en immunrespons som ger skydd mot framtida infektioner med samma bakterie. De kan också ge passiv immunitet, där immunglobuliner (antikroppar) från vaccinet ger omedelbar, men tillfällig, immunitet.

Det är viktigt att notera att bakteriella vacciner inte skyddar mot alla typer av bakterieinfektioner och att de inte behandlar aktiva infektioner. De används främst för att förebygga sjukdomar och minska spridningen av infektioner i populationen.

En AIDS-vaccin är ett potentialt preventivt medel mot HIV-infektioner. Vaccinet fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera en specifik immunrespons, såsom produktion av antikroppar eller aktivering av T-celler, som kan erkänna och bekämpa HIV-viruset.

Det är värt att notera att det ännu inte finns någon licensierad AIDS-vaccin på marknaden, trots intensiva forskningsansträngningar under många år. Detta beror delvis på den stor variation som finns bland HIV-stammar världen över och dess förmåga att mutera hastigt, vilket gör det svårt att utveckla en effektiv vaccin mot alla former av viruset.

En peptidvaccin är en typ av vaccin som innehåller små proteinkedjor (peptider) som är kemiskt bundna till ett transportprotein, vanligtvis ett protein som heter "kristalliseringsproteinet av bakteriofagen Qβ" eller KLH. Peptidvacciner stimulerar immunsystemet att producera en specifik immunrespons mot de peptider som ingår i vaccinet. Dessa peptider är ofta delar av virus- eller bakterieproteiner och kan vara specifika för en viss sjukdom eller patogen. När immunsystemet sedan stöter på dessa peptider igen, till exempel under en infektion, kommer det att ha en snabbare och starkare respons mot den aktuella sjukdomen eller patogenen. Peptidvacciner används idag inom medicinen för att behandla cancer och andra sjukdomar där specifika proteiner spelar en viktig roll i sjukdomens uppkomst eller progression.

En konjugatvaccin är en typ av vaccin där man kombinerar en antigen (ett ämne som framkallar immunsvar) med ett protein som verkar som en transportör. Konjugatvaccin används ofta för att skydda barn under två års ålder mot bakterieinfektioner, särskilt pneumokocker och meningokocker.

Den vanligaste anledningen till användandet av konjugatvacciner är när den målade antigenen är för svag för att framkalla ett starkt immunsvar hos organismen. Genom att koppla samman antigenen med ett protein som lätt stimulerar immunsystemet, kan konjugatvaccinet ge en starkare och långvarigare immunitet än en vanlig vaccin.

Ett exempel på en konjugatvaccin är Prevnar, som används för att skydda mot pneumokockinfektioner. I denna vaccinen är antigenen från pneumokocker kopplad till ett protein hämtat från difteribakterier. När barnen får vaccinet, lär sig deras immunsystem att känna igen och bekämpa både antigenen och proteinet, vilket ger ett skydd mot pneumokocker.

Vaccination, även känt som immunisering, är en förebyggande metod för att skydda en individ mot infektionssjukdomar genom att exponera dem för ett antigen som liknar den patogen som orsakar sjukdomen. Detta stimulerar immunsystemet att producera en immunrespons, vilket innebär att kroppen lär sig att känna igen och bekämpa den specifika patogenen om individen exponeras för den i framtiden.

Det finns olika typer av vacciner, men de flesta innehåller ett dödad eller avsvagt patogen, en del av ett patogen eller ett genetiskt material som kodar för ett protein från patogenen. När vaccinet ges till en individ, triggas immunsystemet att producera specifika antikroppar och aktivera T-celler som är specialiserade på att bekämpa den specifika patogenen. Dessa immunitetsmekanismer förblir i kroppen även efter att vaccinet har avtagit, vilket ger en långvarig skydd mot sjukdomen.

Vaccination är en effektiv metod för att kontrollera och eliminera infektionssjukdomar på populationnivå, och det rekommenderas starkt av världshälsoorganisationen (WHO) och andra hälsovårdsmyndigheter att alla individer ska vaccineras enligt de nationella immunisationsschemana som finns i respektive land.

En malariavaccin är ett vaccin som utvecklats för att förhindra malaria, en infektionssjukdom som orsakas av parasiter i släktet Plasmodium och som huvudsakligen sprids via myggor. Vaccinet fungerar genom att stimulera immunförsvaret hos den vaccinerade personen att utveckla en immunrespons mot specifika proteiner på ytan av Plasmodium-parasiten, vilket gör det svårare för parasiten att infektera röda blodkroppar och orsaka sjukdom.

Det finns idag inga godkända malariavaccin på marknaden, men flera kandidater befinner sig i olika faser av utveckling och kliniska prövningar. De flesta av de aktuella vaccinkandidaterna riktar in sig på att ge skydd mot den vanligaste malariasmittan, Plasmodium falciparum.

Papillomvirusvaccin är ett typ av preventiv vaccin som skyddar mot infektion med vissa typer av humant papillomavirus (HPV). HPV är en sexuellt överförbar virus som kan orsaka olika typer av cancersjukdomar, till exempel livmoderhalscancer, anuscancer och cancer i mun, svalg och könsorgan. Vaccinet fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera antikroppar mot virusets ytproteiner, vilket gör det svårare för viruset att etablera en infektion i kroppen.

Det finns två typer av Papillomvirusvaccin som är godkända för användning i Sverige:

1. Bivalent HPV-vaccin (Cervarix): skyddar mot HPV-typerna 16 och 18, som tillsammans orsakar omkring 70% av alla livmoderhalscancerfall.
2. Nonavalent HPV-vaccin (Gardasil 9): skyddar mot HPV-typerna 6, 11, 16, 18, 31, 33, 45, 52 och 58. HPV-typerna 16 och 18 orsakar omkring 70% av alla livmoderhalscancerfall, medan typerna 6 och 11 kan orsaka genitala vårtor och andra icke-cancerrelaterade sjukdomar. De övriga HPV-typerna som vaccinet skyddar mot är också kända för att orsaka cancer i livmoderhalsen och andra områden.

Papillomvirusvaccin ges vanligen till flickor och pojkar mellan 9 och 14 års ålder, men kan även ges till äldre individer upp till 26 års ålder som inte tidigare har blivit vaccinerade. Vaccinet ges i tre doser över en sexmånadersperiod för att uppnå full effekt.

Meningokockvaccin är ett slag av vaccin som ger immunitet mot olika serotyper av meningokocker, bakterier som kan orsaka allvarliga infektioner som meningit (hjärnhinnesjukdom) och sepsis (blodförgiftning). Det finns flera olika typer av meningokockvacciner, som ger skydd mot olika serotyper av bakterier. Några exempel är konjugatvaccin som ger skydd mot serogrupperna A, C, W och Y, och meningokock serogrupp B-vaccin. Meningokocker cirkulerar i populationen och kan orsaka utbrott av sjukdom, särskilt bland barn, ungdomar och äldre vuxna med nedsatt immunförsvar. Meningokockvaccination rekommenderas därför ofta för barn i olika åldrar som en del av den rutinmässiga barntillsynen, samt för personer som tillhör riskgrupper eller som ska resa till områden där sjukdomen är vanligare än i Sverige.

Hepatitis B-vaccinet är ett preventivt vaccin som ger immunitet mot Hepatit B-virus, ett virus som kan orsaka leverinflammation (hepatit) och leda till kronisk leverinfektion, levercirros och levercancer. Vaccinet fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera antikroppar mot Hepatit B-virusets yttre skalprotein, HBsAg (hepatitis B surface antigen). Dessa antikroppar ger skydd mot infektion om individen utsätts för virus i framtiden.

Hepatitis B-vaccinet ges vanligen i tre doser som ges med ungefär en månads mellanrum. Den fullständiga kursen av vaccination erbjuds vanligtvis till nyfödda barn, men det kan också ges till äldre barn, ungdomar och vuxna som behöver immunförsvar mot Hepatit B-virus. Vaccinet är säkert och ger effektivt skydd mot Hepatit B-infektion hos de flesta mottagare.

Mässlingsvaccinet är ett lev vaccin som innehåller levande, svagt virala partiklar av mässlingvirus. Det används för att ge aktiv immunitet mot mässling och förhindra spridning av sjukdomen. Vaccinet verkar stimulera kroppens immunförsvar att utveckla specifika antikroppar och cellmedierad immunitet mot mässlingvirus, vilket ger skydd mot framtida infektioner med sjukdomen. Mässlingsvaccinet ges vanligtvis i form av en injektion och kräver ofta två doser för att uppnå full effektivitet.

Enligt den svenska Folkhälsomyndigheten definieras kikhostevaccin som "ett vaccin som ger skydd mot kikhoste, en infektionssjukdom orsakad av bakterien Streptococcus pyogenes. Vaccinet innehåller vanligen ett preparat av dödade bakterier eller delar av dem."

Och enligt den amerikanska Centers for Disease Control and Prevention (CDC) är kikhostevaccin "en typ av vaccin som ger immunitet mot kikhoste, en infektionssjukdom orsakad av bakterien Streptococcus pyogenes. Det finns två typer av kikhostevaccin: en konjugatvaccin och en polyosidvaccin. Båda vaccinen ger skydd genom att stimulera produktionen av antikroppar mot kikhostebakterier."

'Haemophilus vaccines' refererar till vacciner som är riktade mot Haemophilus influenzae typ b (Hib), en bakterie som kan orsaka allvarliga infektionssjukdomar, särskilt hos barn under 5 år. Dessa sjukdomar inkluderar meningit (hjärnhinneinflammation), epiglottitis (svullnad av struphuvudet) och pneumoni (lunginflammation).

Det finns två huvudsakliga typer av Hib-vacciner:

1. Konjugatvaccin: Denna typ av vaccine kopplar Hib-antigen till ett protein som stärker immunförsvaret och ger långvarig immunitet. Konjugatvaccinet är den vanligaste typen av Hib-vaccin som används idag och ges vanligen i tre doser under barnets första år och en boosterdos när barnet är 12–15 månader gammalt.

2. Polysackaridvaccin: Denna typ av vaccine innehåller endast Hib-antigen utan något protein. Polysackaridvaccinet ger kortare immunitet jämfört med konjugatvaccinet och används sällan idag.

Hib-vaccinering är en del av den rutinmässiga barntillsynen i många länder och har visat sig vara mycket effektivt för att förebygga Hib-infektioner.

Tuberkulosvaccinet, också känt som BCG-vaccinet (Bacillus Calmette-Guérin), är ett levande attenuerat vaccin som används för att förebygga tuberkulos (TBC). Det utvecklades av Albert Calmette och Camille Guérin på 1920-talet och har sedan dess använts i olika delar av världen.

BCG-vaccinet innehåller en svagt virulent form av Mycobacterium bovis, som är närbesläktat med den bakterie som orsakar mänsklig tuberkulos (Mycobacterium tuberculosis). Genom att exponera individens immunsystem för detta svagt infektiösa ämne stimuleras produktionen av cellmedierad immunitet, vilket ger skydd mot allvarliga former av TBC.

Det är värt att notera att BCG-vaccinet inte erbjuder fullständig immunitet mot tuberkulos och inte används systematiskt i alla länder. I vissa regioner där tuberkulosen är mer utbredd, som till exempel i många länder i Asien och Sydamerika, ges BCG-vaccinet vanligtvis till nyfödda barn för att skydda dem mot allvarliga former av TBC under barndomen. I andra delar av världen, inklusive Sverige, använder man sig inte av rutinimellan BCG-vaccination på grund av den lägre prevalensen av tuberkulos och de begränsade skyddseffekterna hos vaccinet.

Icke desto mindre kan BCG-vaccinet vara användbart i specifika situationer, till exempel för personer som arbetar inom vissa sjukvårdsområden eller för resenärer som planerar att besöka områden med hög förekomst av tuberkulos. Det är alltid viktigt att diskutera behovet och möjligheterna med en läkare innan man bestämmer sig för att vaccinera sig mot tuberkulos.

'Poliovaccin, avdödat' refererar till en specifik typ av poliovaccin som inte längre används på grund av säkerhetsrelaterade skäl. Det kallas också för det inaktiverade poliovaccinet (IPV) och utvecklades av Dr. Jonas Salk på 1950-talet.

Poliovaccinet avdödat är gjort av dödade polioviruspartiklar som injiceras i muskler för att stimulera immunförsvaret att producera antikroppar mot viruset, utan risk för sjukdom. Detta kontrasterar med det levande oralpoliovaccinet (OPV), som innehåller svagt virus och ges oralt (via munnen).

Trots att avdödat poliovaccin är mycket säkert, har det visat sig i mycket sällsyna fall orsaka en neurologisk sjukdom kallad vaccinassocierad poliomyelit (VAPP) hos den vaccinerade personen. Detta sker när den dödade viruset muterar till en form som kan orsaka sjukdom. Som ett resultat av det låga, men ändå existerande riskerna för VAPP och andra säkerhetsbekymmer har de flesta länder övergått till att använda det levande oralpoliovaccinet eller en kombination av båda typerna av vaccin.

I dagsläget är avdödat poliovaccin inte längre i bruk i större delen av världen, men det kan fortfarande användas i speciella situationer eller länder där tillgång till levande oralpoliovaccinet är begränsad.

Rabiesvaccinet är ett preventivt medicinskt preparat som används för att immunisera mot rabies, en allvarlig och ofta dödlig infektionssjukdom som orsakas av rabiesvirus. Vaccinet stimulerar produktionen av antikroppar och cellulära immunitet mot viruset i kroppen. Det ges vanligen injicerat, och i allmänhet krävs en serie av injektioner för att uppnå full effektiv immunitet. Rabiesvaccinet används ofta för att vaccinera personer som är utsatta för ett högt risk för smitta, såsom veterinärer, djurskötare och resenärer till områden med hög förekomst av rabies.

Rotavirusvaccin är ett levande attenuerat vaccin som används för att förebygga rotavirusinfektioner, som kan orsaka allvarlig diarré och mag-tarmlåga hos barn under 5 år. Det finns två typer av rotavirusvacciner som är godkända av FDA (Food and Drug Administration) i USA: RotaTeq® och Rotarix®.

RotaTeq® innehåller en kombination av fem stammar av levande, attenuerade rotavirus och ges i tre doser vid 2, 4 och 6 månaders ålder.

Rotarix® innehåller en enda stam av levande, attenuerat rotavirus och ges i två doser vid 2 och 4 månaders ålder.

Båda vaccinerna ger skydd mot de vanligaste typerna av rotavirus som cirkulerar globalt och har visat sig vara effektiva för att reducera allvarliga sjukdomsfall, hospitaliseringar och dödsfall relaterade till rotavirusinfektioner hos barn.

En koleravaccin är ett vaccin som ger immunitet mot kolera, en infektionssjukdom orsakad av bakterien Vibrio cholerae. Det finns två huvudtyper av koleravacciner: inaktiverade vacciner och levande oral vacciner.

Inaktiverade koleravacciner består av dödade Vibrio cholerae-bakterier och ges vanligtvis som en injektion under huden eller i muskeln. Denna typ av vaccin ger skydd under ungefär sex månader till två år.

Levande oral koleravacciner innehåller levande, men starkt försvagade Vibrio cholerae-bakterier. De ges vanligtvis som en dryck och ger immunitet under upp till tre till fem år. Levande oral vacciner är ofta mer effektiva än inaktiverade vacciner när det gäller att förebygga kolera.

Båda typer av koleravacciner skyddar mot den vanligaste serotypen av Vibrio cholerae, serotype O1. Det finns också en annan serotyp, O139, som kan orsaka kolera, men det är mindre vanligt och båda typerna av vacciner ger inte lika bra skydd mot den här serotypen.

Tyfoid-paratyfoidvaccin är ett slags vaccin som ger immunitet mot tyfusfeber och paratyfus, två infektionssjukdomar som orsakas av bakterier i Salmonella-släktet. Det finns två huvudtyper av tyfoid-paratyfoidvacciner:

1. Inaktiverade vacciner: Dessa vacciner innehåller dödade bakterieceller och ger immunitet genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera antikroppar mot bakterierna. Exempel på en inaktiverad tyfoidvaccin är Ty21a, som ges oralt (via munnen) i form av kapslar som tas upp under flera dagar.

2. Konjugerade vacciner: Dessa vacciner innehåller delar av bakterierna kopplade till ett protein och ger starkare och längre varaktig immunitet än de inaktiverade vaccinerna. Exempel på en konjugerad tyfoidvaccin är Typbar-TCV®, som ges injektionsvägs.

Båda typerna av tyfoid-paratyfoidvacciner ger skydd mot både tyfusfeber och paratyfus, men det kan variera hur länge immuniteten varar efter vaccinationen. Det är viktigt att notera att ingen vaccine är 100% effektiv och att andra försiktighetsåtgärder som handhygien och födoämneskontroll också bör vidtas för att förebygga spridning av sjukdomen.

Enligt den svenska Folkhälsomyndigheten definieras ett smittkoppsvaccin som: "Ett vaccin som ger skydd mot smittkoppor. Smittkoppsvaccinet innehåller levande, attenuerade (svaga) virus och ger ett aktivt immunförsvar."

(Källa: )

Tuberkulossvaccin, ofta förkortat TB-vaccin eller BCG-vaccin (Bacillus Calmette-Guérin), är ett levande attenuerat vaccin som används för att förebygga tuberkulos orsakad av Mycobacterium tuberculosis. BCG-vaccinet ger inte fullständig immunitet mot alla typer av tuberkulos, men det kan ge skydd mot allvarliga former av sjukdom som tuberkulös meningit och miliärtuberkulos hos barn. Vaccinet ges ofta till nyfödda barn i länder där tuberkulos är vanlig. Det är inte rutinmässigt rekommenderat att vaccinera vuxna i länder med låg förekomst av tuberkulos, eftersom det kan ge falskt positiva resultat i TB-skärmskontroller baserade på Mantoux-test eller interferon-gamma release assays (IGRAs).

'Virusantikroppar' (eller 'virusantistoffer') är immunologiska proteiner som produceras av B-celler i kroppen som svar på en infektion med ett virus. Dessa antikroppar binder till ytor på viruset, vilket gör det möjligt för kroppens immunsystem att identifiera och eliminera viruset från kroppen.

Det finns olika typer av virusantikroppar, men de flesta tillhör en grupp som kallas IgG-antikroppar. När en person har haft en infektion med ett visst virus och sedan har blivit immun mot det, kommer de att ha höga nivåer av specifika IgG-antikroppar i sin blodomlopp som kan mätas för att fastställa om personen har haft en tidigare infektion.

Det är värt att notera att det finns också andra typer av immunologiska respons på virusinfektioner, såsom T-celler och interferoner, men virusantikroppar är ett viktigt sätt för kroppen att identifiera och bekämpa viruset.

"Vattkoppsvaccin", även känt som "live, attenuated vaccine" på engelska, är en typ av vaccin där levande, försvagade (attenuerade) mikroorganismer används för att stimulera immunförsvaret hos en individ. När denna försvagade mikroorganism administreras genom vaccination, kommer den att reproducera sig i kroppen, men på ett sätt som inte orsakar sjukdom. I stället stimulerar detta immunförsvaret till att producera en immunrespons, inklusive både cellulär och humoral immunitet, mot den specifika patogenen.

Exempel på vattkoppsvacciner är Mumps-Mumps-rubellavaccin (MMR), Varicella (kani)vaccin (vattkoppschickenpox) och Rota vaccin (rotavirus). Dessa vaccin ger ofta en livslång immunitet efter endast en eller två doser.

Ett trippelvaccin är en typ av kombinerad vaccin som erbjuder skydd mot tre olika infektionssjukdomar. Det är ett av de många sätten vi kan ge immunförsvar mot flera sjukdomar samtidigt, vilket underlättar vaccinationsprocessen och ökar vaccineringsh Rate.

Ett exempel på ett vanligt trippelvaccin är det som används för att förebygga diphteri, stelkrampsframsjuka och kikhosta (dTaP-vaccinet). Andra exempel inkluderar MMR-vaccinet som ger immunitet mot mässling, masern och röda hund samt IPV-vaccinet som skyddar mot polio.

Det är värt att notera att olika länder kan ha olika typer av trippelvaccin baserat på deras nationella immunisationsprogram och rekommendationer.

'Påssjuka' är ett samlingsnamn för en grupp virala infektioner, vanligtvis orsakade av humana enterovirus. Symptomen på påssjuka kan vara milda eller allvarliga och kan inkludera feber, irritabilitet, sår i munnen och halsen, utslag, och i vissa fall andningssvårigheter.

'Påssjukevaccin' refererar vanligtvis till en typ av vaccin som kallas livsverksamhetsimmunitetsinducerande enterovaccin (LIVE-EV). Dessa vacciner innehåller svaga former av enterovirus, som kan orsaka påssjuka. När vaccinet ges till en individ utlöses ett immunsvar som ger skydd mot framtida infektioner med samma typ av virus.

Det finns två typer av LIVE-EV-vacciner som är godkända för användning i vissa länder: Vaccin mot coxsackievirus A16 och enterovirus 71 (EV71). Dessa vacciner har visat sig vara effektiva i att reducera risken för allvarliga sjukdomar orsakade av dessa virus, inklusive hjärninflammation och andningssvårigheter.

Det är värt att notera att det fortfarande inte finns någon vaccin som ger skydd mot alla typer av påssjuka, eftersom det finns över 100 olika enterovirus-stammar som kan orsaka sjukdomen.

Hepatitis A-vaccinet är ett immunologiskt preparat som ges som aktiv immunisering för att förhindra infektion med hepatit A-virus. Vaccinet innehåller vanligtvis en dödad virusstam eller en del av viruset som har modifierats så att det inte kan orsaka sjukdom, men som fortfarande stimulerar immunsystemet att producera antikroppar mot hepatit A-virus.

Genom att ges hepatitis A-vaccinet får individen en skyddande immunitet mot viruset och minskar risken för infektion och sjukdom. Vaccinet ger typiskt sett skydd under flera år, möjligen livet ut, men det rekommenderas att man diskuterar behovet av ytterligare doser med en läkare eller vaccinationsspecialist.

Hepatitis A-vaccinet ges vanligtvis i form av två doser som administreras med några veckor till månader emellan, beroende på typen av vaccin. Det är särskilt viktigt för personer som reser till områden där hepatit A-viruset är vanligt förekommande eller för dem som har en ökad risk för exponering, såsom hiv-positiva individer, drogmissbrukare och personer med leverfunktionsnedsättning.

Immunisering schema (eller vaccinationsschema) refererer til en planlagt rækkefølge af doser af en vaccine, der gives til en person eller dyr med et bestemt mål at opnå immunitet mod en specifik infektion eller sygdom.

Typisk indeholder et immuniseringsschema flere doser af en vaccine, som gives over en periode på måneder eller år. For eksempel kan en person have brug for tre doser af en hepatitis B-vaccine for at opnå fuld immunitet mod denne sygdom.

Immuniseringsskemaer er baseret på omfattende forskning og overvågning, der viser, hvilken type vaccine og hvor mange doser, der skal gives for at opnå den bedste mulige immunitet mod en given sygdom. Det er vigtigt at følge et immuniseringsschema korrekt for at sikre den mest effektive beskyttelse mod sygdomme.

Immunmodulerande medel är läkemedel som påverkar eller ändrar ditt immunsystems funktion. De kan antingen stärka (stimulera) eller försvaga (dämpa) immunsvaret beroende på behandlingsindikationen. Immunmodulerande medel används ofta för att behandla autoimmuna sjukdomar, där ditt immunsystem attackerar dina egna celler eller vävnader, eller för att stärka immunsvaret vid cancerbehandling. Exempel på immunmodulerande medel inkluderar kortikosteroider, immunsuppressiva läkemedel och biologiska terapier som monoklonala antikroppar.

"Sekundær immunisering", även känt som "anamnestisk respons" eller "bilstämpelsereaktion", är ett ökat svar på en ytterligare exponering för ett antigen hos en individ som redan har utvecklat primär immunitet mot det aktiva antigenet genom en tidigare exponering eller vaccination.

Vid den sekundära immuniseringen produceras en starkare och snabbare immunologisk respons, vilket innebär att kroppen kan bekämpa infektionen mycket effektivare än vid den första exponeringen. Detta beror på att B-lymfocyter och T-lymfocyter som överlevt från den primära immunresponsen snabbt aktiveras och differensieras till antikroppsproducerande plasmaceller och effektiva cytotoxiska T-celler.

Sekundär immunisering är en viktig del av vaccinationsprogram, eftersom det möjliggör långvarig immunitet mot specifika sjukdomar genom att ge skydd under en längre tidsperiod än vad som kan uppnås med en enda dos av ett vaccine.

En vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund är en typ av levande vaccin som innehåller svaga eller modifierade former av de virus som orsakar dessa sjukdomar. När vaccinet ges till en individ stimulerar det ett immunologiskt svar, vilket leder till att kroppen blir immun mot de aktiva virusstammarna i vaccinet. På så sätt ger vaccinet skydd mot framtida infektioner med mässling, påssjuka och röda hund-virusen.

Vaccinet ges vanligtvis som en injektion under huden eller in i muskeln, och det kan ges antingen som en kombinerad vaccin dos som skyddar mot alla tre sjukdomarna samtidigt, eller som separata doser för varje sjukdom. Det är vanligt att vaccinet ges till barn under två års ålder, men det kan också ges till äldre barn och vuxna som inte har blivit immuna mot dessa sjukdomar.

Vaccinationen är en effektiv metod för att förebygga spridning av mässling, påssjuka och röda hund, och det rekommenderas starkt av världshälsoorganisationen (WHO) och andra hälsovårdsmyndigheter. Genom att uppnå höga vaccinationsnivåer i befolkningar kan dessa sjukdomar elimineras eller utrotas, som exempelvis har skett med smittkoppor.

Streptococcus är en typ av bakterier som kan orsaka olika infektionssjukdomar hos människor, till exempel halsfluss, lungebakteriell infektion och meningit. Streptokockvaccin är ett vaccin som utvecklats för att ge immunitet mot vissa typer av streptokocker.

Det finns två huvudtyper av streptokockvacciner: pneumokockvaccin och streptokockgrupp A-vaccin.

Pneumokockvaccinet ger skydd mot olika serotyper av bakterien Streptococcus pneumoniae, som kan orsaka allvarliga infektioner som lungpneumoni, meningit och blodförgiftning (sepsis). Det finns två typer av pneumokockvaccin: konjugatvaccin (PCV) och polysackaridvaccin (PPV). PCV ger bättre immunitet hos barn under 2 år, medan PPV vanligtvis ges till äldre personer och andra med hög risk för allvarliga infektioner.

Streptokockgrupp A-vaccinet ger skydd mot infektioner orsakade av Streptococcus pyogenes, som är en speciell typ av streptokocker som kan orsaka sjukdomar som halsfluss, impetigo och reumatisk feber. Vaccinet innehåller vanligtvis ett protein som kallas M-protein, som finns på ytan av Streptococcus pyogenes.

Det är värt att notera att det fortfarande inte finns några vacciner som ger fullständig immunitet mot alla typer av streptokocker eller alla sjukdomar de kan orsaka. Forskning pågår för att utveckla bättre och mer omfattande vacciner mot streptokocker.

Mjältbrandsvaccin är ett vaccin som utvecklats för att förebygga mjältbrand, en allvarlig infektionssjukdom orsakad av bakterien Bacillus anthracis. Vaccinet innehåller oftast en icke-infektiös form av den proteiner som finns på ytan av Bacillus anthracis, och syftet är att stimulera kroppens immunförsvar att utveckla en immunitet mot mjältbrand utan att orsaka sjukdomen.

Det bör dock nämnas att effektiviteten och säkerheten av olika mjältbrandsvacciner kan variera, och det rekommenderas alltid att konsultera en läkare eller en annan medicinsk expert för att få råd om vaccination.

A Denguevaccine is a type of vaccine that is designed to protect against dengue fever, which is a mosquito-borne viral infection caused by one of four dengue virus serotypes (DENV-1, DENV-2, DENV-3, and DENV-4). The vaccine works by exposing the immune system to a weakened or inactivated form of the virus, which triggers the body to produce antibodies and develop immunity to the disease.

There are currently several dengue vaccines that have been approved for use in various countries around the world, including Dengvaxia (developed by Sanofi Pasteur), Qdenga (developed by Takeda), and Dengvaxia-CYD-TDV (developed by the Butantan Institute in Brazil). These vaccines have been shown to be effective in preventing dengue fever in clinical trials, but their effectiveness may vary depending on factors such as the recipient's age, prior exposure to dengue virus, and the serotype of the virus.

It is important to note that dengue vaccines are not recommended for everyone, and their use should be based on a careful evaluation of the individual's risk of infection and potential benefits and risks. In particular, some dengue vaccines may increase the risk of severe dengue fever in people who have not previously been infected with the virus, so it is important to screen individuals for prior dengue infection before administering the vaccine.

En virosomvaccin är en typ av vaccine där ett virusomhölje används som transportmedium för att leverera ett antigen till kroppens immunsystem. Virusomhöljet är helt eller delvis depurerat från själva viruset, så det kan inte orsaka sjukdom. Istället fungerar det som en "burk" som innehåller det antigen som ska stimulera immunsvaret hos den vaccinerade personen.

Virosomvacciner har visat sig vara effektiva i att inducera både cell-medierad och humoral immunitet, vilket gör dem till en lovande metod för att utveckla vacciner mot många olika sjukdomar. Exempel på virosomvacciner som är godkända för användning inkluderar influensavaccin och hepatitus A-vaccin.

Immunisering, även känt som vaccinering, är en metod för att skydda en individ mot infektionssjukdomar genom att exponera dem för en mild form av sjukdomen eller en del av den, vanligtvis genom att ge ett vaccin. Detta stimulerar immunsystemet att utveckla specifika antikroppar och T-celler som ger immunitet mot den specifika patogenen.

Det finns olika typer av immunisering, inklusive levande vacciner som innehåller svaga eller modifierade former av en patogen, och döda vacciner som innehåller dödade patogener eller delar av dem. Det finns också subunit-vacciner som innehåller specifika proteiner eller andra beståndsdelar från en patogen, och toxoid-vacciner som använder inaktiverade toxiner från en patogen.

Immunisering är en av de mest effektiva metoderna för att förebygga infektionssjukdomar och har räddat miljoner liv världen över. Genom massimmunisering kan också populationell immunitet uppnås, vilket skyddar de som inte kan bli vaccinerade genom att minska circulationen av patogener i befolkningen.

Hepatitisvaccin är ett preventivt medicinskt preparat som används för att immunisera mot hepatit A- och/eller hepatit B-virusinfektioner. Vaccinet stimulerar kroppens immunsvar så att den producerar specifika antikroppar och T-celler som ger skydd mot virusen om en individ exponeras för det senare.

Hepatitis A-vaccinet är vanligtvis ett död vaccin, vilket betyder att det innehåller inga levande viruspartiklar. Det ges ofta i två doser med minst sex månaders mellanrum och ger skydd under upp till 25 år.

Hepatitis B-vaccinet är också ett död vaccin som vanligtvis ges i tre doser över en sexmånadersperiod. Det ger livslångt skydd mot hepatit B-viruset hos de flesta mottagare.

Det finns också kombinerade hepatitis A och B-vaccin som ges i tre doser över sex månader. Dessa vaccin erbjuder skydd mot båda virusen.

Hepatitivaccin rekommenderas vanligen för barn, ungdomar och vuxna som är i riskzonen för att utveckla hepatit A eller B-infektion, inklusive resenärer till områden med hög prevalens av virusen, personer som använder intravenös droger, personer med kronisk lever sjukdom och hiv-positiva individer.

Orale Poliovaccin (OPV) är en typ av vaccin som används för att förebygga polio. Det är en levande, svagt attenuerad vaccine som innehåller alla tre serotyper av poliovirus. När OPV ges oralt, reproducera virusen sig lokalt i mun- och tarmhålan och stimulerar immunsvaret hos både den direkt vaccinerade individen och kontaktpersoner genom ett fenomen kallat "oral poliovaccinassociated poliomyelitis" (OPVAP).

Detta vaccin är mycket effektivt i att skydda mot polio och har spelat en viktig roll i globala polio-utrotningsinitiativ. Dessutom är det lättanvänt, billigt och kan administreras av icke-sjukvårdspersonal, vilket gör det till ett värdefullt verktyg för att nå ut till stora befolkningsgrupper i länder med begränsade resurser.

Emellertid kan OPV-virusen som används i vaccinet mutera och återfå sin förmåga att orsaka polio, särskilt efter långvarig användning av vaccin i en population. Detta har lett till fall av vad man kallar "cirkulerande vaccin-derivat poliovirus" (cVDPV), där virusen sprids i en befolkning och orsakar poliofall, främst bland barn som inte är fullt immuna. På grund av detta har världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderat att länder övergår till användning av den inaktiverade poliovaccinen (IPV) i kombination med en enda dos OPV för att fullständigt utrota polio.

En gul fever vaccin, även känt som stilla vaccin eller Jeves vaccin, är ett dödvaccin som innehåller hela eller delar av den bakterie som orsakar gula febern, *Salmonella enterica* serovar *enterica* subsp. *enterica* serotype *Typhi* (S. Typhi). Dödvaccinet utvecklades genom att kultivera bakterierna och sedan döda dem med formaldehyd eller andra metoder. När vaccinet ges till en individ som inte har någon immunitet mot gula febern kommer detta att stimulera deras immunförsvar att producera en immunrespons, inklusive både humorell (antikroppar) och cellmedierad immunitet. Dessa immunsvar hjälper till att skydda individen från framtida infektioner med den levande bakterien som orsakar gula febern.

Det finns två huvudtyper av gula feber vaccin: injiceringsvaccinet och oralvaccinet. Injiceringsvaccinet är en enskild dos som ges som en injektion i muskeln eller under huden, medan oralvaccinet består av flera doser som tas per oral (muntlig). Båda vaccinerna ger skydd under ungefär 70-80% av de som vaccinerats under de första två åren efter vaccination och kan fortfarande ge skydd upp till tre år senare. Dessa vacciner är vanligtvis väl tolererade, men det kan förekomma milda biverkningar som rodnad, smärta eller svullnad vid injektionsstället för injiceringsvaccinet och mag-tarmrubbningar för oralvaccinet.

Det är värt att notera att det inte finns något levande vaccin mot gula febern tillgängligt på marknaden, så alla vacciner som används idag är inaktiverade. Detta betyder att de inte kan orsaka sjukdom hos den som vaccineras eller sprida sjukdomen till andra.

Bakteriella antikroppar är en typ av antikroppar som produceras av immunsystemet i samband med en infektion orsakad av bakterier. Dessa antikroppar är proteiner som bildas av B-celler och är specificerade för att binda till specifika antigener på ytan av bakterierna. När bakteriella antikroppar binder till sina målantigener aktiveras komplementsystemet, vilket kan leda till destruktion av bakterierna och skydda kroppen från infektioner.

Bakteriella antikroppar kan vara av olika typer, inklusive IgG, IgM, IgA och IgE, beroende på vilken sorts immunrespons som är aktiverad. Varje typ av antikropp har en unik funktion i kroppen, men de flesta bakteriella antikroppar är av typen IgG, som är den vanligaste och mest flexibla typen av antikroppar.

Det är värt att notera att det kan finnas en förväxlingsrisk med begreppen "bakteriella antikroppar" och "antikroppar mot bakterier". De senare refererar till när en persons immunsystem har producerat antikroppar som reagerar med bakterier eller deras toxiner, oavsett om personen är sjuk eller inte. Därför kan en person ha antikroppar mot bakterier utan att vara sjukt.

En pestvaccin är ett vaccin som utvecklats för att ge immunitet mot pest, en allvarlig infektionssjukdom orsakad av bakterien Yersinia pestis. Vaccinet innehåller vanligtvis dödade eller avsvagade former av bakterien och kan ges som injektion eller via näsan.

Vaccinet fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera en immunrespons mot Yersinia pestis, så att om en individ senare exponeras för den levande bakterien kan deras immunsystem snabbt och effektivt bekämpa infektionen. Pestvaccinet används främst i högriskgrupper, till exempel laboratoriepersonal som arbetar med bakterien eller personer som reser till områden där pest är vanligt förekommande.

En vaccine mod svampe er et preventivt medicinsk indgreb, der forbereder organismen til at kæmpe mod infektion med specifikke svampearter. Vaccinen indeholder ofte inaktiverede eller døde svampespore, der ikke kan forårsage sygdom, men som stimulerer immunsystemet til at danne en immunrespons overfor den pågældende svampes antigener.

Den dannede immunitet er typisk specifik for den vaccine, man har modtaget, og giver beskyttelse mod de fleste, men ikke nødvendigvis alle, stammer af det pågældende svampeart. Vacciner mod svampe anvendes primært til at forebygge infektioner hos personer med en forhøjet risiko for at udvikle svampesygdomme, fx immunforsvarets nedsatte funktion eller systemiske sygdomme.

Der findes i øjeblikket ingen generelle vacciner mod svampe, der er godkendt til brug hos den brede befolkning. Forskning fortsætter for at udvikle effektive vacciner mod fremtrædende svampeinfektioner som kandidose, aspergillose og kryptokokkose.

'Rödahundvaccin' refererer til vaccinen som brukes mot rødehunden, en infeksjons sykdom som kan påvirke hunder og andre dyr i den canidae familien. Vaccinen inneholder ofte en levende attenuert (svækket) form av viruset som forårsaker sykdommen, og er designet til å stimulere hundens immunforsvar til å utvikle antibakterielle stoffer mot viruset. Ved fullstendighet inneholder rødehundenvaccinet ofte også andre vacciner som beskytter mot andre infeksjons sykdommer som er vanlige hos hunder, for eksempel kennelkough og parvovirus.

I medicinsk terminologi kan 'Rødehundenvaccin' også staves som 'Canine Distemper Vaccine'. Det er viktig å holde hunden oppdatert på sin vaccineserie for å beskytte den mot infeksjoner og sykdommer.

Acellular vaccines, också kända som subunit vaccines, är en typ av vaccine som innehåller delar av ett patogen (sjukdomsalstrande organism) snarare än hela organismer. I acellular vaccines kan detta vara enbart en specifik protein eller en kombination av olika antigeniska komponenter från patogenet som har isolerats och purifierats i laboratoriet.

Vacciner av denna typ utvecklas ofta för att mildra biverkningar och risker som kan vara associerade med levande, attenuerade vaccines (där patogenet är svagt och inte orsakar sjukdom). Acellular vaccines stimulerar fortfarande en immunrespons hos den vaccinerade individen, men eftersom de saknar hela patogener tenderar de att vara mindre reaktogena och kan ge en mer specificerad skyddsreaktion.

Ett exempel på ett acellulärt vaccine är den dTP-vaccin som används för att skydda mot difteri, stelkrampsjuka (pertussis) och tetanus. I detta fallet innehåller vaccinet renade, purificerade proteiner från de tre patogenerna istället för levande eller döda bakterier.

Saidsvaccin, även känt som den livedattade vaccinen eller den inaktiverade vaccinen, är en typ av vaccin som innehåller ett helt eller delar av en patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom) som har dödats eller skadats så att den inte kan orsaka sjukdom, men fortfarande kan stimulera immunsystemet att utveckla immunitet mot den.

Den livedattade vaccinen uppkallades efter den brittiske bakteriologen Almroth Edward Wright, som utvecklade metoden att döda bakterier med formaldehyd och kombinerade dem med ett adjuvans (ett ämne som förbättrar immunresponsen) för att skapa en effektiv vaccin. Saidsvaccinet är en traditionell typ av vaccin som har använts under många år för att förebygga olika sjukdomar, till exempel kolera, cholera och tyfoidfeber.

Salmonella-vacciner refererer til vacciner som er utviklet for å gi beskyttelse mot infeksjoner orsaket av bakterien Salmonella. Disse vaccinene kan være rettet mot spesifikke serotyper av Salmonella, som for eksempel Salmonella Typhi, som er den bakterie som forårsaker tyfusfeber, eller Salmonella Enteritidis, som ofte forårsaker matforgiftning.

Vaccinene virker ved å stimulere kroppens immunsystem til å utvikle en immunrespons mot Salmonella-bakterien, slik at om en infeksjon oppstår senere, vil kroppen være bedre forberedt på å bekjempe den.

Det finnes forskjellige typer Salmonella-vacciner, inkludert levende vacciner og inaktiverte vacciner. Levende vacciner inneholder svage eller avskjæringer av Salmonella-bakterien som ikke kan forårsake sykdom, men som kan stimulere immunsystemet til å utvikle en immunitet. Inaktiverte vacciner inneholder døde Salmonella-bakterier eller deler av bakteriene som også kan stimulere immunsystemet til å utvikle en immunitet.

Salmonella-vacciner brukes vanligvis ikke rutinemessig i befolkningen, men kan være anbefalt for bestemte grupper av mennesker som er særlig udsatt for infeksjoner med Salmonella, for eksempel reisende til områder der det er høy forekomst av salmonellainfeksjoner eller personer som jobber med dyr eller fødevarer som kan være kontaminert med Salmonella.

Virus-like particles (VLPs) are a type of vaccine that mimic the structure of a virus but do not contain its genetic material, making them non-infectious. VLPs are created by expressing viral envelope proteins in a laboratory setting, which self-assemble into particles that resemble the virus. These particles can then be used as a vaccine to stimulate an immune response without causing the disease.

VLP vaccines have several advantages over traditional vaccines. They are highly immunogenic, meaning they elicit a strong immune response, and because they mimic the structure of the virus so closely, they can induce both antibody and T-cell responses. Additionally, since VLPs do not contain genetic material, there is no risk of them causing infection or integrating into the host's genome.

VLP vaccines have been developed for several viruses, including human papillomavirus (HPV), hepatitis B virus (HBV), and respiratory syncytial virus (RSV). They are also being investigated as a potential vaccine platform for other viral diseases, such as influenza and HIV.

"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.

Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.

Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.

Ebolavacciner är vacciner som har utvecklats för att förebygga sjukdomen ebolavirusinfektion, som orsakas av ebolavirus. Det finns idag två licensierade Ebolavacciner: rVSV-ZEBOV och Ad26.ZEBOV/MVA-BN-Filo.

rVSV-ZEBOV är en levande, rekombinant vaccin som innehåller ett genetiskt modifierat ebolavirus-protein. När vaccinet ges till en individ producerar deras kropp ett starkt immunsvar mot ebolavirus, vilket ger skydd mot sjukdomen. Denna typ av vaccin har visat sig vara effektiv i kliniska prövningar och har använts under utbrott av ebolavirusinfektion i Afrika.

Ad26.ZEBOV/MVA-BN-Filo är en tvådos vaccinkombination som innehåller två olika virusvektorer som bär på genetiskt modifierade ebolavirus-proteiner. Den första dosen, Ad26.ZEBOV, ger ett initialt immunsvar och den andra dosen, MVA-BN-Filo, ges ungefär åtta veckor senare för att stärka och förlänga immuniteten. Denna typ av vaccin har också visat sig vara effektiv i kliniska prövningar.

Båda vaccinerna har visat sig vara säkra och effektiva i kliniska prövningar, men det kan fortfarande finnas risker och biverkningar som är associerade med deras användning. Det är viktigt att diskutera dessa risker och fördelar med en läkare innan man får vaccinering.

Influenza, ofta förkortat grip, är en infektionssjukdom orsakad av influensavirus typ A, B eller C. Sjukdomen drabbar främst luftvägarna och respirationssystemet och kan vara mild till mycket allvarlig, beroende på vilken typ av virus som orsakar den och individuell sårbarhet hos den smittade. Symptomen på influensa inkluderar feber, hosta, irritat svalg, nästäppa, huvudvärk, muskel- och ledsmärtor samt trötthet. I allvarliga fall kan influensa leda till komplikationer som lunginflammation eller hjärtsvikt, särskilt hos äldre vuxna, barn, gravida kvinnor och personer med försvagat immunförsvar eller underliggande hälsoproblem. Influensavirus sprids främst via droppar i luften när en smittad person hostar eller nysar, men kan också överföras via kontaminerade ytor och direktkontakt mellan människor. Världshälsoorganisationen (WHO) och nationella hälsomyndigheter rekommenderar årliga grippevaccinationer, speciellt för riskgrupper, som en viktig preventiv åtgärd för att skydda mot influensa.

Neutralizing antibodies are a type of antibody that defends against viruses and toxins by neutralizing their ability to infect human cells. They do this by binding to specific sites on the surface of the virus or toxin, preventing them from attaching to and entering host cells. This binding also marks the virus or toxin for destruction by other immune cells. Neutralizing antibodies are an important component of the body's adaptive immune response and can provide immunity against reinfection with the same pathogen. Vaccines often aim to induce the production of neutralizing antibodies as a means of protecting against infectious diseases.

Stafylokockvaccin är ett vaccin som utvecklats för att ge immunitet mot infektioner orsakade av stafylokocker, en typ av bakterier som kan orsaka en rad olika sjukdomar, från milda hudinfektioner till allvarliga livshotande sjukdomar såsom blodförgiftning och lunginflammation.

Det finns flera olika typer av stafylokockvacciner i utveckling, men de flesta av dem riktar sig mot den vanligaste orsaken till infektioner hos människor, Staphylococcus aureus. Vissa vaccin är konstruerade för att ge immunitet mot specifika toxiner som produceras av bakterierna, medan andra är riktade mot cellytan på bakteriens yta som gör det möjligt för dem att kolonisera och orsaka infektion.

Stafylokockvaccinering har visat lovande resultat i kliniska prövningar, men inget vaccin har ännu godkänts för allmänt bruk hos människor. Fortsatta forsknings- och utvecklingsarbete pågår för att förbättra effektiviteten och säkerheten hos dessa vacciner.

"Diphtheria-tetanus-acellular pertussis vaccines" er en type av vaccine som anvendes til å forhindre infeksjoner orsaket av bakteriene *Corynebacterium diphtheriae* (difteri), *Clostridium tetani* (stelkramp) og *Bordetella pertussis* (kikhoste). Disse vaccinene inneholder ingen levende bakterier, men i stedet dele av disse bakteriene som har blitt modifisert på en sådan måte at de ikke kan forårsake sykdom. Vaccinen stimulerer kroppens immunforsvar til å produsere antistoffer og T-celler mot disse inaktive bakteriedelene, som vil være klare til å beskytte mod en egentlig infeksjon hvis den oppstår.

Dette type vaccin er vanligvis administrert i form av tre doser i tidlig barnealder (f.eks. 2, 4 og 6 måneder etter fødsel), fulgt av en bønnedosis (eller "booster") som gir forstærket beskyttelse når barnet er om lag 15-18 måneder gammel. Andre boosterdoser kan være nødvendig i skolealderen og/eller i voksenalderen for å sikre vedlikehold av immuniteten over tid.

Diphtheri-tetanus-acellular pertussis vaccines har vist seg å være effektive og trygg til å forebygge disse alvorlige infeksjonslidelser, og de er en del av standardimmunisasjonsprogrammer i mange land.

At this time, there is no approved Cytomegalovirus (CMV) vaccine available on the market. While there has been significant progress in CMV vaccine research, including several promising candidates in various stages of clinical trials, none have yet been licensed for general use.

A CMV vaccine would aim to prevent or reduce the severity of infection by this virus, which can cause serious health problems in some individuals, particularly those with weakened immune systems (like organ transplant recipients and people living with HIV) and newborns infected through their mothers during pregnancy. The development of an effective CMV vaccine remains a high priority for researchers and public health officials.

Ett immunisationsprogram (eller immunisationsschema) är ett systematisk plan för att ge vacciner till en population med syfte att skydda dem mot infektiösa sjukdomar. Programmet består vanligen av rekommenderade tidsplaner för när olika vaccinationer bör ges under individens liv, från barndomen och upp till vuxenåldern. Immunisationsprogrammen kan också inkludera speciella vaccinationskampanjer för att bekämpa utbrott av infektiösa sjukdomar eller att skydda särskilt sårbara grupper, såsom äldre eller personer med nedsatt immunförsvar.

Målet med immunisationsprogrammen är att uppnå hög vaccinationsskyddsnivå hos populationen för att reducera spridningen av sjukdomar och skydda individerna från smitta. Genom att minska antalet smittade individer i en population, kan också den kollektiva immuniteten öka, vilket ytterligare minskar risken för spridning av sjukdomar. Immunisationsprogrammen är därför en viktig del av offentlig hälso- och sjukvården och har bidragit till att kontrollera eller utrota många allvarliga infektionssjukdomar globalt.

Injektioner, intramuskulära (IM) är en metod för att administrera läkemedel eller andra terapeutiska substanser genom att injicera dem direkt in i muskelvävnaden. Detta görs vanligtvis med hjälp av en nål och en spruta.

Intramuskulära injektioner är effektiva eftersom de tillåter substansen att snabbt absorberas in i blodomloppet genom den rika blodförsörjningen i muskler. De kan användas för att ge läkemedel som behöver en snabb biodistribution, och som kan inte ges peroral (dvs. som tabletter eller kapslar).

Vanliga platser för intramuskulära injektioner inkluderar den yttre överarmen, höften, låret och skinkan. Det är viktigt att undvika att injicera substansen i en blodkärl eller en nerv, vilket kan orsaka smärta, blödning eller skada.

Injektionsplatsen bör vara rengjord och desinficerad före injektionen, och nålen bör hållas vinklad i en 90-graders vinkel till huden när den införs. Efter injektionen bör patienten informeras om att de kan känna lite smärta, rodnad eller svullnad på injektionsplatsen, men att de ska söka medicinsk vård om de upplever allvarligare biverkningar.

Diftieri-stelkrampsvaccin, även känt som Diftieri-tetanus-vaccin (DT-vaccin), är ett typ av vaccin som ger immunitet mot difteri och stelkramp. Det innehåller vanligtvis antingen dödade toxiner från bakterierna som orsakar dessa sjukdomar, eller delar av de bakterier som har förlorat sin förmåga att producera toxiner.

Diftieri-stelkrampsvaccinet fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera antikroppar mot difteri- och stelkrampstoxiner. När en person som har blivit vaccinerad sedan exponeras för bakterierna som orsakar dessa sjukdomar, kommer deras immunförsvar att kunna snabbt identifiera och neutralisera toxinerna innan de kan orsaka allvarlig skada.

Det är värt att notera att difteri-stelkrampsvaccinet också kan innehålla en komponent mot kikhosta, vilket ger upphov till beteckningen DTaP eller TdaP (diftieri-tetanus-kikhostevaccin). Dessa vaccin ger skydd mot alla tre sjukdomarna och rekommenderas vanligtvis för barn under 7 år.

Poliovaccin är ett vaccin som används för att förebygga polio, en infektionssjukdom orsakad av poliovirus. Det finns två typer av poliovaccin:

1. Inaktiverat poliovaccin (IPV): Denna typ av vaccin innehåller virus som har dödats med formaldehyd och injekteras vanligtvis i muskeln i överarmen. IPV ger immunitet mot alla tre typerna av poliovirus (typ 1, 2 och 3) och är den typ av poliovaccin som används i de flesta utvecklade länder idag.
2. Oralt poliovaccin (OPV): Denna typ av vaccin innehåller levande, attenuerat (svagt) virus och ges vanligtvis oralt (per oral). OPV ger immunitet mot alla tre typerna av poliovirus och är mycket effektivt i att stoppa spridningen av sjukdomen. OPV används fortfarande i vissa länder där tillgången till injekteringsutrustning är begränsad eller där det finns en risk för poliovirusutbrott.

Båda typerna av poliovaccin är mycket säkra och ger stark immunitet mot polio. IPV anses vara lite säkrare än OPV eftersom det inte kan orsaka polio som OPV kan göra i mycket sällsynta fall. Därför rekommenderar Världshälsoorganisationen (WHO) att länder övergår till användning av IPV när de har uppnått och underhållit poliofri status.

Läkemedelstillförsel through the nose, också känd som nasal medicering, är en metod för att administrera läkemedel genom näshålan. Detta kan uppnås genom olika typer av nasala preparat, såsom spray, geler eller droppar.

När ett läkemedel appliceras i näshålan absorberas det genom slemhinnan och transporteras till blodomloppet. Denna metod kan vara speciellt användbar för systemiska behandlingar, där läkemedlet behöver nå specifika områden i kroppen, eller för lokal behandling av problem i näshålan eller slemhinnan, till exempel vid allergier, influensa, sinusit eller andra infektioner.

Läkemedelstillförsel genom näsan kan ha flera fördelar jämfört med andra administrationsmetoder:

1. Snabb påverkan: Läkemedlet absorberas snabbt och börjar verka inom kort tid efter administration.
2. Enkel användning: Nasala preparat är ofta enkla att använda och kräver ingen speciell utbildning eller teknik.
3. Låg risk för biverkningar: Nasala läkemedel tenderar att orsaka färre systemiska biverkningar än oral administration, eftersom de inte passerar genom levern och undviker därmed förstapassagemetabolismen.
4. Lokal verkan: För lokala behandlingar kan nasal administrering ge högre koncentrationer av läkemedlet i målområdet jämfört med systemisk administration.

Det är viktigt att följa anvisningarna för användning och dosering när man använder nasala läkemedel, eftersom överdosering kan leda till biverkningar som irritation, hosta eller slemproduktion i näshålan.

Escherichia coli-vacciner är vacciner som utvecklats för att ge immunitet mot infektioner orsakade av vissa patogena stammar av bakterien Escherichia coli (E. coli). Det finns olika typer av E. coli-vacciner, inklusive inaktiverade vacciner och subunit-vacciner, som är utformade för att ge skydd mot specifika patogena E. coli-stammar som kan orsaka allvarliga sjukdomar som exempelvis matförgiftning, urinvägsinfektioner och meningit. Genom att exponera individens immunsystem för en liten mängd av det inaktiverade eller delvisa bakterier orsakar vaccinet ett skyddande svar från immunsystemet utan att orsaka sjukdomen. Vaccinering är en viktig förebyggande strategi för att reducera riskerna för allvarliga komplikationer och dödlighet som kan orsakas av E. coli-infektioner.

Immunoglobulin G (IgG) är den vanligaste typen av antikroppar i människokroppen. De produceras av B-celler och har en viktig roll i immunförsvaret mot infektioner. IgG-antikropparna kan neutralisera toxiner, virus och bakterier, och de kan också hjälpa till att aktivera komplementsystemet för att eliminera patogener.

IgG-antikroppar delas in i fyra subklasser: IgG1, IgG2, IgG3 och IgG4. Varje subklass har olika funktioner och kan aktiveras av olika typer av antigener. IgG-antikroppar kan vara monomera, dimera eller tetramera beroende på hur många identiska Y-formade regioner de har. De kan korsa placentalmembranet och ger passiv immunitet till foster i livmodern. IgG-nivåerna är som högst under vuxenlivet och sjunker med åldrande.

West Nile-virusvaccin är ett vaccin som utvecklats för att ge immunitet mot West Nile-virus, ett flavivirus som kan orsaka en allvarlig infektionssjukdom hos människor och djur. Vaccinet innehåller vanligtvis inaktiverade viruspartiklar eller delar av dem, vilka stimulerar kroppens immunförsvar att utveckla en immunrespons och producera antikroppar mot viruset, men utan att orsaka sjukdom. På så sätt blir individen immun mot West Nile-virus och undviker infektionen om den exponeras för viruset i framtiden. Vaccinet används primärt hos hästar och fåglar, medan det inte finns någon godkänd vaccin för människor ännu.

Hemagglutinationsinhibition (HI) test är en typ av laboratorietest som används för att mäta immuniteten eller responsen på vaccinationer mot vissa virus, särskilt influensavirus. Testet mäter förmågan hos antikroppar i serum från en individ att hindra hemagglutination, det vill säga sammanlänkning av röda blodkroppar tillgängliga på ytan av viruspartiklar.

I HI-testet blandas serumprover med standardiserade mängder av virus och sedan tillsätts färgade röda blodkroppar. Om antikroppar i serumet kan hindra viruset från att binda till röda blodkroppar, kommer de inte agglutineras eller klumpas tillsammans. Detta visar på en hög nivå av immunitet mot viruset. Omvänt, om serumet saknar antikroppar som kan binda till viruset, kommer röda blodkroppar att agglutineras och bilda klumpar.

HI-testet är en enkel, billig och effektiv metod för att mäta immuniteten mot vissa virus, men det har också några begränsningar. Det kan vara svårt att standardisera viruset och röda blodkroppar, och testet kan ge falskt positiva resultat om serumet innehåller icke-specifika inhibitorer av hemagglutination. Trots detta är HI-testet fortsatt en viktig metod för att mäta immuniteten mot influensavirus och andra virus som orsakar respiratoriska infektioner.

Shigella-vaccinet är ett preventivt medel som ges för att förhindra infektioner orsakade av bakterien Shigella. Det finns olika typer av Shigella-vaccin, men de flesta består av dödade eller inaktiverade bakterier eller delar av dem. När vaccinet ges stimuleras kroppens immunförsvar att producera antikroppar och andra försvarsreaktioner mot Shigella-bakterier, vilket ger skydd om en individ senare utsätts för denna bakterie.

Det är värt att notera att det fortfarande inte finns några godkända Shigella-vaccin på marknaden i många delar av världen, inklusive USA och Europa. Forskning och utveckling pågår för att skapa effektiva och säkra vacciner mot Shigella-infektioner.

En neutraliseringstest (neutralization test) är en typ av laboratorietest som används för att mäta den förmåga som ett specifikt antikroppar-serum har att neutralisera (i huvudsak) virus. Testet mäter hur mycket serum som behövs för att reducera eller eliminera en given virusslagets förmåga att infektera celler.

Under testförfarandet blandas serumprover med en känd koncentration av virus, och sedan exponeras denna blandning för en kultur av celler som virus normalt skulle kunna infektera. Efter en viss inkubationstid undersöks cellkulturen för tecken på infektion, till exempel cytopatisk effekt (CPE).

Om serumprovet har en hög koncentration av neutraliserande antikroppar kommer detta att minska eller eliminera virusslagets förmåga att orsaka CPE i cellkulturen. Testresultatet uttrycks som den högsta serumkoncentrationen som behövs för att neutralisera 50% av viruspartiklarna (NC50).

Neutralisationstester används ofta inom forskning och diagnostik, till exempel vid utveckling av vacciner eller för att fastställa immunitet hos en individ efter en infektion eller vaccinering.

'Antikroppsbildning' (antibody production) är en immunologisk process där B-celler, en typ av vita blodcellar, producerar specifika proteiner som kallas antikroppar. Antikropparna binder till ytor på främmande ämnen, såsom virus eller bakterier, och hjälper till att markera dem för att elimineras av immunsystemet.

Denna process startar när en B-cell träffar på ett antigen (ett främmande ämne som kan utlösa en immunrespons). Om B-cellen har en receptor som matchar det specifika antigenet kommer den att aktiveras och börja dela sig. Några av dessa avkomlingar blir plasma celler, som är specialiserade till att producera stora mängder av en viss typ av antikroppar som matchar det ursprungliga antigenet. Dessa antikroppar cirkulerar sedan i kroppen och hjälper till att eliminera de främmande ämnena från kroppen.

Antikroppsbildning är en viktig del av den adaptiva immunresponsen, vilket innebär att det är en aktiv process som utvecklas över tid och blir mer effektiv vid upprepad exponering för samma antigen.

"Bältrosvaccin" är ett vaccin som utvecklats för att förebygga bältros, även känd som cowpox. Cowpox är en djursjukdom som orsakas av cowpoxvirus och kan smitta över till människor. Sjukdomen är vanligast hos kor och kan också förekomma hos andra djur, såsom rävar och katter.

Vaccinet innehåller en svagare form av cowpoxvirus och används för att stimulera immunförsvaret hos människor att producera antikroppar och celler som skyddar mot bältros. Historiskt sett har bältrosvaccinet varit viktigt eftersom det utvecklades av Edward Jenner år 1796 och användes för att förebygga smittkoppor genom en process som kallas vaccination. Idag används bältrosvaccinet sällan, men kan fortfarande vara tillgängligt på vissa håll för att ge immunitet mot cowpox och andra närbesläktade virus.

Polysorbater, också känd som Tween, är en typ av nonioniskt tensid som består av en vegetabilisk olja och sorbitol med en långa hydrofila polyetylenglykol (PEG) sidokedja. Det används ofta som emulgeringsmedel, dispersionsmedel eller uppvärmningsmedel i läkemedelsformuleringar, livsmedelsprodukter och kosmetika.

Det mest vanliga typerna av polysorbaterserien är Tween 20, 40, 60, 65 och 80, som varierar i deras hydrofila egenskaper beroende på längden på PEG-kedjan. De är lösliga i vatten och organiska lösningsmedel och har god förmåga att reducera ytspänning mellan två faser, vilket gör dem användbara som emulgeringsmedel för att blanda oljor och vatten tillsammans.

I läkemedelsformuleringar kan polysorbat användas för att förbättra lösligheten, stabiliteten och biodistributionen av aktiva substanser. Det finns dock vissa risker med användning av polysorbat, inklusive möjligheten för allergiska reaktioner hos vissa individer och potentialen för toxisk effekt vid höga doser.

Humoral immunity is a type of immune response in which antibodies produced by B cells play a central role in the recognition and destruction of pathogens. This type of immunity involves the production of soluble proteins called immunoglobulins or antibodies, which are secreted into bodily fluids such as blood, lymph, and tissue fluid. These antibodies recognize and bind to specific antigens on the surface of pathogens like bacteria and viruses, marking them for destruction by other immune cells such as neutrophils and macrophages.

The humoral immune response is particularly important in protecting against extracellular pathogens that are present in bodily fluids. It can also provide protection against toxins produced by some bacteria, as well as against viruses that infect body cells but display antigens on their surface. The humoral immune response is activated when B cells encounter antigens and differentiate into plasma cells, which produce and secrete large amounts of antibodies specific to the antigen.

Overall, humoral immunity plays a critical role in the adaptive immune response, providing long-lasting protection against pathogens that have been encountered before. Vaccines work by stimulating the humoral immune response to produce antibodies against specific pathogens, providing immunity without the need for exposure to the actual disease.

Brucellavaccinet är ett levande vaccin som innehåller attenuerade (svaga) stammar av bakterien *Brucella abortus* och används för att immunisera djur, främst nötkreatur, mot brucellos, en zoonotisk infektion som orsakas av olika arter av släktet *Brucella*. Infektionen kan överföras till människor och orsaka allvarliga hälsoproblem.

Genom att vaccinera djur mot brucellos minskar risken för spridning av sjukdomen, vilket också minskar risken för mänsklig smitta. Det vanligaste brucellevaccinet som används för nötkreatur kallas *Brucella abortus* strain 19 (S19) och är effektivt för att reducera antalet aborter hos dräktiga kor och minska överföringen av sjukdomen mellan djuren.

Det bör dock poängteras att detta vaccin inte rekommenderas för användning hos människor, då det kan orsaka milda till allvarliga biverkningar och även kunna ge falskt positivt resultat i blodprover.

"Stelkrampstoxoid" är ett begrepp inom toxikologi och farmakologi, men det verkar som det inte finns någon etablerad medicinsk definition eller allmänt accepterat användande av termen i den medicinska litteraturen. Ordet "stelkramp" är en översättning av det engelska begreppet "tetanus", som refererar till en allvarlig infektionssjukdom orsakad av bakterien Clostridium tetani.

Det kan vara så att "Stelkrampstoxoid" är en förvrängning eller felöversättning av termen "tetanus toxoid", som är den beteckningen på det vaccine preparat som används för att immunisera mot stelkramp. Tetanus toxoid är en behandlad form av tetanustoxinet, det giftiga ämnet som produceras av bakterien Clostridium tetani, och används som ett vaccin för att framkalla immunitet mot stelkramp hos människor.

Så om "Stelkrampstoxoid" är en förvrängning eller felöversättning av termen "tetanus toxoid", så skulle den korrekta medicinska definitionen vara:

Tetanus toxoid (Stelkrampstoxoid): En behandlad form av tetanustoxinet, det giftiga ämnet som produceras av bakterien Clostridium tetani, som används som ett vaccin för att framkalla immunitet mot stelkramp hos människor.

Herpesvirusvaccin är ett slags vaccin som utvecklats för att ge immunitet mot infektioner orsakade av herpesvirus. Herpesvirus är en grupp av DNA-virus som kan orsaka olika sjukdomar hos människor, däribland herpes simplex 1 och 2 (HSV-1 och HSV-2), som orsakar kallsjuka och genital herpes respektive, cytomegalovirus (CMV) och humant herpesvirus 6, 7 och 8 (HHV-6, HHV-7 och HHV-8).

Herpesvaccin kan vara både preventiva och terapeutiska. Preventiva vaccin är utvecklade för att förhindra en infektion hos en person som ännu inte har blivit smittad, medan terapeutiska vaccin är utvecklade för att behandla en redan etablerad infektion och minska sjukdomens allvarlighet.

Exempel på herpesvirusvacciner inkluderar det preventiva vaccinet mot HSV-2 som har visat sig vara effektivt i kliniska prövningar, men ännu inte är godkänt för kommersiell användning. Det finns också ett licensierat vaccin mot varicella zoster virus (VZV), som orsakar både kyskhet och vuxen ålder herpes zoster (gurt).

Trots framsteg inom området har det visat sig vara svårt att utveckla effektiva vacciner mot herpesvirus på grund av deras förmåga att etablera latenta infektioner, vilket gör det svårt för immunsystemet att bekämpa dem.

En intradermal injection är en typ av injektion där medicinen ges direkt in i huden istället för under huden eller in i en muskel. Detta görs vanligtvis med en smalare nål än vid subkutana (under hud) injektioner och placeras i den övre delen av dermislagret, strax under hudens yta.

Intradermala injektioner används ofta för att administrera vacciner, allergi-tester och vissa läkemedel, eftersom de kan ge en snabbare och starkare immunrespons än subkutana eller intramuskulära injektioner. Det är också lättare att kontrollera doseringen av medicinen när den ges intradermalt.

Vid korrekt utförande av en intradermal injection ska läkemedlet formas som en bubbla (eller "bleb") under huden, vilket kan ses och kännas som en liten knöl.

Leishmaniasis är en tropisk sjukdom som orsakas av parasiter i Leishmania-släktet och överförs genom bett från sandmyggor. Det finns inga tillgängliga vaccin mot leishmaniasis som har visat sig vara effektiva hos människor, trots forskning på området.

Det finns dock vacciner som används för att skydda hundar från den typ av leishmaniasis som orsakas av Leishmania infantum. Dessa vacciner fungerar genom att stimulera immunförsvaret hos hunden så att det kan bekämpa parasiten om den introduceras i kroppen.

Sålunda, en medicinsk definition av 'Leishmaniavaccin' skulle vara: En preventiv medicinsk behandling som ges för att ge immunitet mot infektion med Leishmania-parasiter och förebygga sjukdomen leishmaniasis. Det finns dock inga effektiva vacciner som är tillgängliga för människor idag, men det pågår forskning för att utveckla sådana.

Aluminiumhydroxid är ett komplex salt av aluminium och hydroxid. Det har farmaceutiska användningsområden, till exempel som ett ingrediens i vissa antiacider och immunmodulerande läkemedel. I vardagligt tal kan det även säljas under namnet "aluminiumoxid" eller "aluminer", men dessa är egentligen något annat, fast besläktat med aluminiumhydroxid.

I medicinska sammanhang används aluminiumhydroxid ofta som ett neutraliserande medel för magsyra, eftersom det har en stark förmåga att binda vätejoner (H+) och därmed minska surheten i maginnehållet. Det kan hjälpa till att lindra symptom relaterade till surt uppstötning, syrorelaterad åkomma eller andra problem med överdriven magsyra.

Även om aluminiumhydroxid anses vara relativt säkert i normala terapeutiska doser, kan långvarig eller hög dosanvisning orsaka potentiala biverkningar som till exempel förstoppning, illamående och muskelsvaghet. Det finns också vissa teorier om att aluminiumhydroxid kan vara skadligt för hjärnan och nervsystemet vid långvarig användning, men detta är fortfarande under forskning och det finns inga slutgiltiga bevis som stödjer denna hypotes.

Influenza A-virus, subtyp H1N1, är ett subtyp av influensavirus typ A som orsakar influensa (grässjuka). Detta virusstam innehåller en speciell typ av hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), nämligen H1 och N1.

Virusstammen H1N1 har varit orsaken till flera pandemier under 1900-talet, inklusive den berömda spanska sjukan år 1918 som orsakade miljontals dödsfall över hela världen. I modern tid orsakade en annan stam av H1N1 virus ett pandemiutbrott under 2009, även känt som svininfluensan.

H1N1-virusstammen kan ge upphov till sjukdom hos både människor och djur, och den kan variera i sin smittsamhet och allvarlighet. Vissa år kan H1N1-stammar orsaka säsongsinfluensa hos människor, medan andra år kan det finnas andra dominerande influensastammar som cirkulerar.

Vaccinering är en viktig strategi för att förebygga och skydda mot H1N1-infektioner, och årliga grippevaccinationer innehåller ofta en komponent som ger immunitet mot den senaste H1N1-stammen.

Alumföreningar är en typ av kemiska föreningar som innehåller aluminium och syre, vanligtvis i form av aluminiumsulfat eller aluminiumhydroxid. De används ofta som koagulanter i vattenreningsprocesser och som adjuvanter i vacciner för att stärka immunresponsen. Alumföreningar har också medicinsk användning som antiperspirant och vid behandling av vissa hudtillstånd.

Simplexvirusvaccin är ett vaccin som utvecklats för att ge immunitet mot Simplexvirusinfektioner, som orsakas av humana herpesvirus 1 och 2 (HHV-1 och HHV-2), även kända som herpes simplex virus typ 1 och 2 (HSV-1 och HSV-2). Dessa virus kan orsaka infektioner i munnen, ansiktet och genitalområdet. Simplexvirusvaccinet är fortfarande under utveckling och det finns inga godkända vaccin mot Simplexvirusinfektioner tillgängliga på marknaden ännu.

Det aktuella kandidatvaccinet som är under utveckling är ett subunit-proteinvaccin, vilket innebär att det innehåller en del av viruset, i det här fallet ett protein från HSV-2, som stimulerar immunförsvaret att producera en immunrespons mot virusinfektionen. Detta kan ge skydd mot framtida infektioner med Simplexvirus och minska risken för komplikationer orsakade av infektionen.

Det är viktigt att notera att det fortfarande finns behov av mer forskning och kliniska prövningar innan ett godkänt vaccin blir tillgängligt för allmänheten.

Bakteriella antigener definieras som molekyler på ytan eller invändigt hos bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos en värdorganism. Dessa antigener kan vara proteiner, kopolysackarider, teikoiperoder eller andra strukturer som är unika för en viss bakteriestam eller art. När bakteriella antigener interagerar med immunsystemet kan det leda till produktion av specifika antikroppar och aktivering av cellmedierade immunitet, vilket hjälper kroppen att bekämpa infektioner orsakade av bakterier.

Diftirtoxoid är en bakterietoxoid som används som vaccin mot difteri. Det är en behandlad form av difteritoxinet, ett toxin som produceras av den bakterie som orsakar difteri, Corynebacterium diphtheriae. Genom att modifiera toxinet så att det inte längre är toxiskt, men fortfarande kan stimulera immunförsvaret, kan man ge en skyddande effekt mot sjukdomen utan att riskera de allvarliga biverkningarna som kan uppstå om den levande toxinet introduceras i kroppen.

Diftirtoxoid ges vanligen i kombination med andra vacciner, till exempel tetanus- och pertussisvaccin (tillsammans känt som DTP-vaccinet), för att ge bredare skydd mot olika infektionssjukdomar. Vaccinet ges vanligen i form av tre doser under barnets första levnadsår, följt av en boosterdos när barnet är omkring 12 år gammalt.

"Skvalen" er en medisinsk term som refererer til et tilstand der kroppen produserer for meget mælkesyre (cholesterol) i leveren. Mælkesyren akkumulerer i blodet og kan føre til opbygning af plak i artériene, hvilket øger risikoen for hjerte-kar-sygdomme som hjerteinfarkt og slagtilfælde. Skvalen kan være relateret til arvelige faktorer, kostfaktorer eller andre sygdomstilstande som fedme og diabetes. Lægebehandling inkluderer ofte ændringer i livsstilen såsom ernæring, motion og vægtreduktion samt medicinsk behandling for at reducere mælkesyreproduktionen i leveren og sænke niveauet af mælkesyre i blodet.

RSV (Respiratory Syncytial Virus) är ett virus som orsakar andningsvägsinfektioner, särskilt hos spädbarn, äldre vuxna och personer med nedsatt immunförsvar. Vid tillfället finns det inga godkända vaccin mot RSV, men det pågår en intensiv forskning för att utveckla effektiva vacciner.

Definitionen av "RSV-vacciner" skulle därför vara:

En forthcoming or experimental medicinsk behandling i form av en immunisering som syftar till att förhindra infektion och sjukdom orsakad av Respiratory Syncytial Virus (RSV).

"Cross-protection" är en term inom immunologi och vaccinutveckling som refererar till skyddet mot olika, men relaterade, patogener eller stammars av samma patogen som ges av en immunitet uppbyggd genom exponering för en specifik patogen eller vaccination. Detta händer när den immunologiska responsen, vanligtvis stimulerad av ett antigen från den ursprungliga patogenen, också kan erkänna och besvara en liknande antigenstruktur hos andra patogener eller stammar.

I en medicinsk kontext kan cross-protection exempelvis innebära att en person som har blivit immun mot en viss influensastam via vaccination också har ett nedsatt risktagande för infektion med andra, men relaterade stammar av samma virus. Cross-protection kan vara viktigt i situationer där det är svårt att utveckla specifika vacciner mot alla potentiella patogener eller stammar, och det istället är mer praktiskt att utforma vaccin som ger bredare skydd mot en grupp relaterade patogener.

Japansk hjärninflammation, även känd som akut disseminerad encefalomyelit (ADEM), är en inflammatorisk neurologisk sjukdom som drabbar hjärnan och ryggmärgen. Det uppstår ofta efter en infektion eller vaccination.

En vaccine mot Japansk hjärninflammation är inte tillgänglig, men vissa vacciner kan i mycket sällsynta fall orsaka en överreaktion av immunsystemet som liknar ADEM. Detta fenomen kallas då för postvaccinell ADEM (PVDM). PVDM har rapporterats efter vaccination mot bland annat mässling, röda hund och H1N1-influenza.

Det är viktigt att notera att risken för att utveckla PVDM är mycket lägre än risken för komplikationer av de sjukdomar som vaccinerna skyddar mot.

'Mass vaccination' refererer til en strategi for at give en given vaccine til en stor andel af befolkningen i et bestemt område på en kort tid. Dette gøres ofte for at opnå 'herd immunity', hvor så mange mennesker er immune overfor en sygdom, at den ikke kan spredes effektivt i populationen længere.

Mass vaccination-kampagner er særligt virkningsfulde under udbrud af smitsomme sygdomme, hvor det er vigtigt at mindske smittefrekvensen hurtigt for at kontrollere og eventuelt udrydde sygdommen. Disse kampagner kan også anvendes til at forebygge sygdomme som fx influenza, hvor det er vigtigt at give så mange mennesker mulighed for at blive vaccineret som muligt for at mindske overførslen af sygdommen og beskytte de mest sårbare grupper i befolkningen.

Det er værd at notere, at mass vaccination-kampagner kræver velordnede planlægnings- og koordineringsprocesser for at sikre, at vaccine leveres til de rigtige modtagere på en effektiv og sikker måde.

En vaccin är ett preventivt medel som används för att förebygga sjukdomar orsakade av infektioner. Vacciner fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att utveckla en immunitet mot specifika patogener, såsom bakterier eller virus.

När en person får en vaccin, introduceras ett smått antal dödade eller avsvagade patogener eller delar av dem in i kroppen. Kroppens immunsystem identifierar dessa främmande ämnen och börjar producera specifika antikroppar och aktivera andra immunsvar för att bekämpa dem. Även om den initiala exponeringen orsakar ingen sjukdom, kommer kroppen att minnas det specifika patogenet och vara bättre rustad för att skydda sig mot framtida infektioner av samma typ.

Vacciner är ett mycket effektivt preventivmedel och har räddat miljontals liv genom att förebygga allvarliga sjukdomar som polio, mässling, röda hund och difteri. De rekommenderas vanligen i form av en serie doser under barndomen och kan också ges till vuxna för att skydda mot specifika infektioner eller för att ge extra skydd om riskfaktorer finns.

CD8-positiva T-lymfocyter, också kända som CD8+ T-celler eller cytotoxiska T-celler, är en typ av cell som spelar en viktig roll i den adaptiva immunresponsen. De identifierar och eliminerar virusinfekterade celler och cancerceller genom att producera toxiska proteiner som orsakar apoptos (programmerad celldöd) hos målcellerna. CD8-positiva T-lymfocyter har en proteinreceptor på sin yta som kallas CD8, vilket gör dem specifika för att binda till major histokompatibilitetskomplexet (MHC) klass I molekyler på målcellens yta. När CD8-positiva T-lymfocyter aktiveras producerar de också cytokiner som rekryterar och aktiverar andra immunceller för att förstärka den immuna responsen.

"Genetiska vektorer" är ett begrepp inom genetik och molekylär biologi som refererar till små, artificiella DNA-molekyler som används för att transportera en specifik gen eller ett annat genetiskt material in i celler eller virus. Genetiska vektorer är ofta modifierade versioner av naturligt förekommande virus, som till exempel adenovirus, retrovirus eller aptamer, men kan också vara plasmider eller andra små DNA-molekyler.

Genetiska vektorer är konstruerade så att de kan införlivas i cellens genetiska material och därmed leda till uttryck av den insatta genen. De används ofta inom forskning för att studera geners funktion, men kan också användas terapeutiskt för att behandla sjukdomar genom att ersätta eller korrigera defekta gener. Genetiska vektorer är en viktig del av genterapi och andra genbaserade behandlingsmetoder.

"Oral vaccination" refers to the administration of a vaccine through the mouth, specifically via the oral mucosa. This method is in contrast to other forms of vaccination such as intramuscular, subcutaneous, or intradermal injection. Oral vaccines have several advantages, including ease of administration and the potential for inducing both systemic and local immunity in the gastrointestinal tract.

One example of an oral vaccine is the rotavirus vaccine, which is given to infants to prevent rotavirus-induced diarrhea. The vaccine contains live attenuated (weakened) strains of rotavirus that are able to replicate in the gut and stimulate an immune response without causing disease. Other examples include oral poliovirus vaccine and typhoid fever vaccine.

However, developing effective oral vaccines can be challenging due to factors such as degradation by stomach acids and digestive enzymes, as well as variability in the immune response to oral antigens. Researchers continue to explore new approaches and technologies to improve the efficacy of oral vaccines.

Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) är en typ av immunologisk analys som använder en enzymmärkt antikropp för att detektera och quantifiera en specifik molekyl, till exempel ett protein eller en peptid, i en biologisk prov.

I ELISA-analysen fästs antigenet (det målprotein som ska detekteras) först till en solid fas, till exempel en mikrotitrerad platta. Sedan adsorberas en primär antikropp som binder till antigenet till plattan. Efter en washing-steg adderas en sekundär antikropp som är konjugerad till ett enzym, såsom horseradish peroxidase (HRP). Den sekundära antikroppen binder till den primära antikroppen och efter ytterligare washing-steg tillsätts ett substrat som reagerar med det enzymmärkta komplexet och genererar ett signal som kan kvantifieras, vanligtvis i form av färgförändring eller fluorescens.

ELISA är en mycket känslig och specifik analysmetod som används inom flera områden, till exempel för att detektera och mäta antikroppar i serum, för att upptäcka patogener såsom virus och bakterier, och för att bestämma koncentrationen av olika hormoner och andra biologiskt aktiva molekyler.

Cellulär immunitet, även känt som cellmedierad immunitet, är en form av immunitet som involverar celler som kan identifiera och förstöra infektiösa agenter eller cancerceller. Detta sker genom att speciella immunceller, såsom T-lymfocyter (eller T-celler), aktiveras för att direkt attackera och eliminera de främmande cellerna eller ämnena som orsakar sjukdomen.

Cellulär immunitet är en viktig del av vår immunförsvarsmekanism, särskilt när det gäller att bekämpa intracellulära patogener, som virus och bakterier som lever inne i våra celler. Denna form av immunitet är också viktig för att eliminera cancerceller, eftersom de ofta undgår upptäckt av andra delar av det immunologiska systemet.

Cellulär immunitet skiljer sig från humoral immunitet, som istället involverar produktionen av antikroppar av B-lymfocyter (eller B-celler) för att bekämpa extracellulära patogener. Båda formerna av immunitet arbetar tillsammans för att skydda kroppen mot infektion och sjukdom.

Kikhosta är ett smittsamt sjukdomstillstånd orsakat av olika typer av virus som tillhör familjen *Parapoxvirus*. Sjukdomen karaktäriseras vanligen av utslag med blåsor eller blåsbildningar på huden, ofta kring munnen och näsan. Kikhosta är inte allvarligt sjukdomstillstånd men kan vara smittsamt under en period av upp till tre veckor. Smitta sker vanligen genom direkt kontakt med infekterad person eller indirekt via kontaminerade föremål som t.ex. kläder, handdukar eller leksaker.

Det är värt att notera att termen "kikhosta" kan även användas för att beskriva ett annat sjukdomstillstånd orsakat av bakterien *Streptococcus pyogenes*, som kallas streptokockkikhosta. Dessa två tillstånd är dock olika och orsakas av olika typer av patogener.

Aktiv immunterapi (aktiveret immunterapi) är en form av cancerbehandling som syftar till att stimulera patientens egna immunsvar för att bekämpa cancerceller. Detta skiljer sig från passiv immunterapi, där preparat som innehåller antikroppar eller andra immunförsvarsagenter ges till patienten för att hjälpa till att bekämpa sjukdomen.

Aktiv immunterapi kan involvera olika strategier, såsom:

1. Immuncheckpointblockad: Denna form av behandling innebär användning av monoklonala antikroppar eller andra preparat som blockerar molekylära kontrollpunkter på immuncellerna, vilket frigör deras förmåga att attackera cancerceller.

2. Cancervaccin: En typ av aktiv immunterapi är användning av vacciner designade för att stimulera patientens immunsvar mot cancerceller. Dessa vacciner kan innehålla hela eller delar av tumörceller, proteiner som uttrycks på cancercellernas yta eller andra substanser som hjälper till att aktivera immunsystemet.

3. Adoptiv cellterapi: Denna behandlingsform innebär isolation och expansion av patientens egna immunceller, ofta T-celler, i laboratoriet. Dessa celler behandlas sedan för att öka deras förmåga att känna igen och attackera cancerceller, varefter de införs tillbaka till patienten.

4. Cytokinerterapi: Cytokiner är signalmolekyler som hjälper till att koordinera immunsystemets funktion. I aktiv immunterapi kan cytokiner ges till patienten för att stärka deras immunsvar mot cancerceller.

5. Onkolytiska virusterapi: Denna behandlingsform innebär användning av virus som är specifikt designade för att infektera och döda cancerceller, vilket stimulerar ett starkt immunsvar mot tumören.

Protozoiska antigener är proteiner eller andra molekyler som produceras av protozoer, en grupp encelliga eukaryota organismer. Dessa antigener kan vara specifika för en viss art eller gemensamma för en större grupp protozoer. De kan utlösa en immunreaktion hos ett värddjur när en protozoisk infektion uppstår, vilket leder till produktionen av antikroppar och aktivering av cellmedierad immunitet. Protozoiska antigener kan användas inom forskning och diagnostik för att identifiera och undersöka protozoiska infektioner.

Vaccine potency refererer til styrken eller effektiviteten af en vaccine i at induce en ønsket immunrespons hos modtageren. Det er et mål for, hvor mange levende eller døde mikroorganismer, antigen eller andre aktive bestanddele, som skal gives for at opnå den ønskede immunitet.

Potency testing involverer standardiseringsprøver for at måle antallet af aktive bestanddele i en vaccine, såvel som prøver for at vurdere dens evne til at stimulere et ønsket immunrespons hos dyr eller mennesker. Vaccine potency er kritisk for at sikre, at vacciner er effektive til at give beskyttelse mod infektioner og sygdomme.

Det skal bemærkes, at vaccine potency ikke er det samme som vaccine efficacy eller effectiveness, som henholdsvis refererer til vaccinets evne til at forhindre sygdom hos en perfekt immun respons gennem kliniske prøver og dens evne til at reducere sygdom i den reelle verden.

En korsreaktion är inom medicinen en immunologisk reaktion som uppstår när en individ som redan är sensibiliserad mot ett visst antigen utsätts för ett annat, relaterat antigen. Denna reaktion orsakas av att antikroppar eller T-celler som bildats under den första exponeringen kan korsreaktivitet med det nya antigenet.

Korsreaktioner kan förekomma mellan olika allergen, till exempel pollen och frukt, men även mellan vissa läkemedel och kontrastmedel som används under röntgenundersökningar. Korsreaktioner kan i värsta fall leda till allvarliga allergiska reaktioner, såsom anafylaxi.

Mässling är en infektionssjukdom orsakad av viruset Varicella-zoster. Den smittsamma sjukdomen karaktäriseras vanligen av en klådaförstärkt hudutslag med blåsor över hela kroppen, inklusive ansikte, hals och bakdel. Andra symptom kan vara feber, trötthet, sveda och hosta. Mässling är mycket smittsam och sprids genom direkt kontakt med blåsor eller droppar från luften när en smittad person hostar eller nysar. Den är vanligast hos barn men kan drabba personer av alla åldrar. Ett utbrutet mässlingsutbrott kan förhindras genom vaccination.

Rickettsia är en genus av små, intracellulära bakterier som orsakar olika sorters sjukdomar hos människor och djur, såsom tyfus, fläckfeber och Rocky Mountain spotted fever. Rickettsiavaccin är ett vaccin som har utvecklats för att ge immunitet mot en eller flera av dessa sjukdomar.

Det finns olika typer av Rickettsiavacciner, beroende på vilken specifik art av Rickettsia som vaccinet är riktat mot. Exempel på sådana vaccin inkluderar:

* Tyfusvaccin: Detta vaccin ger immunitet mot tyfus, en sjukdom som orsakas av Rickettsia prowazekii. Tyfusvaccinet är vanligtvis rekommenderat för personer som reser till områden där tyfus är vanligt förekommande, såsom delar av Afrika, Asien och Sydamerika.
* Fläckfebervaccin: Detta vaccin ger immunitet mot fläckfeber, en sjukdom som orsakas av Rickettsia rickettsii. Fläckfebervaccinet är vanligtvis rekommenderat för personer som arbetar i skogsmiljöer eller bor i områden där fläckfeber är vanligt förekommande, såsom södra USA och delar av Mexiko, Central- och Sydamerika.
* Rocky Mountain spotted fever-vaccin: Detta vaccin ger immunitet mot Rocky Mountain spotted fever, en sjukdom som orsakas av Rickettsia rickettsii. Rocky Mountain spotted fever-vaccinet är vanligtvis rekommenderat för personer som bor eller arbetar i områden där Rocky Mountain spotted fever är vanligt förekommande, såsom södra och östra USA.

Det är värt att notera att Rickettsiavacciner inte är tillgängliga på alla håll och att de kan ha vissa biverkningar. Det är därför viktigt att diskutera med en läkare om det är lämpligt att vaccinera sig mot Rickettsia-infektioner innan man reser till ett område där dessa sjukdomar är vanligt förekommande.

Medicinskt kan smittkoppor (i engelska ofta kallat "measles" eller "rubeola") definieras som ett infektionssjukdom orsakat av viruset Measles morbillivirus, som tillhör familjen Paramyxoviridae. Smittkoppor är mycket smittsam och sprids främst via droppar i luften från en smittad persons nysningar eller hosta.

Typiska symtom inkluderar feber, hosta, rinnande näsa, inflammation i ögon (konjunktivit), röd hudutslag som börjar på ansiktet och sedan sprider sig till resten av kroppen, och små vita prickar (Kopliks tecken) på insidan av kinderna. Symtomen brukar vanligtvis uppträda cirka 10-14 dagar efter att man har blivit smittad.

Smittkoppor kan leda till komplikationer som lunginflammation, hjärninflammation (encefalit) och ögoninflammation (keratit). I värsta fall kan sjukdomen vara dödlig, särskilt hos barn under fem år och vuxna med nedsatt immunförsvar.

Vaccination är den mest effektiva metoden för att förebygga smittkoppor. Det rekommenderas att alla barn vaccineras mot smittkoppor i två doser, normalt vid 12-15 månaders ålder och sedan en andra dos vid skolstarten.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

Interferon typ II, även känt som IFN-γ (Interferon gamma), är ett cytokin som produceras främst av aktiverade T-lymfocyty och naturliga killerceller (NK-celler) under cellulär immunrespons. Det spelar en viktig roll i modulerandet av både den adaptiva och innata immunsvaret mot infektioner orsakade av virus, intracellulära bakterier och parasiter, samt i regleringen av celltillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

IFN-γ utövar sin biologiska aktivitet genom att binda till specifica receptorer på cellytan, vilket leder till aktivering av JAK-STAT-signaltransduktionsvägen och efterföljande transkriptionella förändringar av målgener. Dessa förändringar resulterar i en antiviral respons som inkluderar upphörande av virusreplikation, ökad presentation av antigener till T-celler och aktivering av andra immunceller såsom makrofager.

I patologiska sammanhang har IFN-γ visat sig ha en viktig roll i uppkomsten och underhållet av autoimmuna sjukdomar, kronisk inflammation och allvarliga former av COVID-19.

Parainfluensavaccin är ett typ av vaccin som riktar sig mot parainfluensavirus, vilket är ett virus som kan orsaka respiratoriska sjukdomar hos människor, särskilt barn och äldre vuxna. Parainfluensavirus tillhör samma familj som influensavirus (ortomyxovirus), men de är inte lika inflytandeväckande som säsongsinfluensaviruset.

Det finns två typer av parainfluensavaccin:

1. Inaktiverade vacciner: Dessa vacciner innehåller dödade viruspartiklar och används vanligtvis för att immunisera högriskgrupper, till exempel personer med nedsatt immunförsvar eller med kroniska lungmedicinska tillstånd.
2. Levande vacciner: Dessa vacciner innehåller levande, svaga (attenuerade) viruspartiklar och används sällan på grund av möjliga biverkningar och begränsad effektivitet.

Parainfluensavaccin ges vanligtvis inte rutinmässigt till den allmänna befolkningen, eftersom sjukdomen ofta är mild och leder sällan till komplikationer. I stället fokuseras prevention på god handhygien, andningsskydd och andra allmänna åtgärder för att minska smittspridning av respiratoriska sjukdomar.

'Slemhinneimmunitet' (eller 'mukosal immunity') refererer til den del af immunforsvaret som forsvarer overflader i kroppens indre og ydre slemhinder, som er de steder hvor mikroorganismer oftest kommer ind i kroppen. Disse områder inkluderer mundhulen, næsen, lungerne, tarmene og reproduktive organer.

Slemhinneimmuniteten består af både et humoralt forsvar (frie immunoglobulin A-antistoffer) og et cellulært forsvar (T-celler, B-celler og makrofager). Immunglobulin A (IgA) er det vigtigste antistof i slemhinnerne. Det produceres af plasmaceller og transporteres gennem slimhindens epitelceller til overfladen, hvor det forsvarer mod indtrængende mikroorganismer og fremmede stoffer.

Slemhinneimmuniteten er vigtig for at forebygge infektioner og beskytte mod allergi og autoimmune sygdomme. Den kan styrkes gennem vaccination, en sund kost, god personlig hygiejne og undgåelse af skadelige vaner som rygning.

Rotavirusinfektioner är en typ av virussjukdom som orsakas av rotavirus och främst drabbar spädbarn och barn i förskoleåldern. Sjukdomen karaktäriseras vanligen av plötslig ond st omfattande diarré, kräkningar, feber och buksmärtor. Symptomen kan vara milda eller allvarliga och i vissa fall kan de leda till dödlig dehydrering, särskilt i länder med begränsad tillgång till hälsovård. Rotavirusinfektioner sprids vanligen via kontaminert avföring och kan förebyggas genom vaccinering och god hygien.

Influensa A-virus, subtyp H5N1, är ett subtyp av influensavirus typ A som kan infektera både djur och människor. Viruset har en speciell ytproteinhylsa, hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), där H5 och N1 står för de undertyperna.

Detta subtyp av influensavirus är särskilt känt för sin förmåga att orsaka allvarliga respiratoriska sjukdomar hos människor, särskilt hos dem som har direkt kontakt med infekterade djur, framförallt höns och andfåglar. Infektioner hos människor är fortfarande relativt sällsynta, men när de sker kan de leda till hög feber, hosta, andningssvårigheter och i värsta fall dödlig lunginflammation.

Det är viktigt att notera att influensavirus typ A, inklusive subtypen H5N1, har potentialen att mutera och sprida sig mellan människor, vilket kan leda till pandemier som under 1918 (Spanska sjukan). Detta gör det viktigt för forskare att övervaka och studera dess utveckling för att kunna utveckla effektiva vacciner och behandlingsmetoder.

Influensa A-virus, subtyp H3N2, är ett subtyp av influensavirus typ A som orsakar säsongsbundna influensaunderliv och pandemier hos människor. Viruset har två proteiner på ytan som det vaccineras mot, hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), där H3 och N2 är de specifika typerna för detta subtyp.

Viruset sprids främst genom droppburen smitta när en smittad person hostar eller nysar ut virusdroppar som kan andas in av en annan person. Det kan också spridas via kontaminerade ytor och händerna, vilket kan leda till infektion om man sedan rör sig över munnen, näsen eller ögonen.

Symptomen på influensa A (H3N2) är vanligen mildare än de som orsakas av pandemiska stammar, men kan vara allvarligare hos äldre vuxna, barn och personer med underliggande hälsoproblem. De typiska symtomen inkluderar feber, hosta, muskelsmärtor, trötthet, nästäppa och irritat svalg. Vid allvarligare fall kan det leda till komplikationer som lunginflammation och andningssvårigheter.

Varje år utvecklas influensavaccinet för att ge skydd mot de virusstammar som forskarna tror kommer att cirkulera under den kommande säsongen. Det är viktigt att vaccineras varje år eftersom immuniteten motgår och virusen ändrar sig över tiden genom en process som kallas antigent drift.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

Influenza B-virus är ett av de två huvudtyperna av influensavirus som orsakar säsongsbundna influensautbrott över hela världen. Det andra huvudtypet är Influensa A-virus. Båda dessa typer innehåller RNA som genetiskt material och har ett yttre proteinhölje med hemagglutinin (HA) och neuraminidase (NA).

Influenza B-virus cirkulerar främst bland människor, särskilt barn, och tenderar att orsaka mildare sjukdom än Influensa A-virus. Det finns dock undantag, då vissa stammar av Influensa B-virus kan orsaka allvarligare sjukdom hos äldre eller immunförsvaga individer.

Influenza B-virus underdelas i två linjer: Yamagata och Victoria. Dessa två linjer skiljer sig från varandra genom sin hemagglutininproteinstruktur, och det är viktigt att inkludera båda linjerna i den årliga influensavaccinet för att ge skydd mot så många Influensa B-stammar som möjligt.

Sjukdomstecknen hos Influenza B är snarlika dem hos Influenza A och inkluderar feber, hosta, nästäppa, muskelvärk, trötthet och irritabilitet, särskilt hos barn.

Pseudorabies, även känt som Aujeszky's sjukdom, är en virussjukdom som främst drabbar grisar men kan även förekomma hos andra djur, inklusive människor i mycket sällsynta fall. Sjukdomen orsakas av pseudorabiesvirus (PrV), ett DNA- virus som tillhör herpesviridae-familjen.

En pseudorabiesvaccin är en typ av vaccine som används för att immunisera grisar och andra djur mot pseudorabies. Vaccinet innehåller vanligtvis en attenuerad (svag) eller inaktiverad (död) variant av pseudorabiesviruset, som stimulerar kroppens immunsvar utan orsaka sjukdomen.

Vaccineringen mot pseudorabies skyddar djuren från infektion och minskar spridningen av viruset inom populationen. Det är viktigt att notera att vaccinerade djur kan fortfarande bli smittade och bära på viruset, även om de inte visar några symtom. Därför är det viktigt att fortsätta att implementera biosäkerhetsåtgärder och övervaka populationen för att upptäcka eventuella utbrott av sjukdomen.

"Macaca mulatta" er en art av primater i makakfamilien og er også kjent som den kinesiske makaken eller rhesusaber. Det er en av de mest almindelige arter av aber i verden, og det har en bred geografisk fordeling fra Pakistan i vest til Kina i øst.

Den kinesiske makaken er en stor og robust primat med en gjennomsnittlig lengde på 50-65 cm og en vekt på 5,5-11 kg for voksne dyr. Den har en gråbrun pels som blir mer grågrønn på ryggen og halsen, mens undersiden er lysere. Hannar har ofte en tydelig skjegg rundt om ansiktet.

Denne aben lever i både skogsområder og åpne landskap, inkludert bjergris, ørken og urbane omgivelser. Den er allsidig og kan leve av en variert kost som inkluderer frukt, nøtter, frø, bladverk, insekter og små dyr.

Macaca mulatta er kjent for sin intelligens og sociale adferd. Den lever i grupper med flere hanner og hunner, og de har et kompleks hierarki basert på dominans. De bruker en rekke forskjellige kommunikasjonsformer, inkludert lyd, gestus og ansiktsekspressioner, for å holde kontakt med andre i gruppen og forsvare territoriet.

Denne aben har også vært brukt i biomedisinsk forskning på grunn av sin nær relasjon til mennesket. Den er en naturlig vektor for mange sykdommer som kan infektere mennesker, inkludert poliovirus og hepatittis A-virus. Derfor har den vært brukt i studier av infeksjonsmechanismer og utvikling av vacciner.

'Vacciniavirus' är ett begrepp som inte används inom den medicinska terminologin. Det verkar som att du har förväxlat två olika termer: 'vaccin' och 'virus'.

En vaccine är en preparat av dödade, attenuerade (svagt giftiga) eller fragment av en patogen (smittaframkallande agens som kan orsaka sjukdom), som administreras med syfte att stimulera immunförsvaret att utveckla immunitet mot en specifik infektionssjukdom.

Ett virus är ett mycket litet smittämne som består av genetisk information innesluten i en proteinhölje. Virus kan infektera levande celler och använda deras mekanismer för att reproducera sig, vilket kan leda till skada eller död hos värden.

Det finns vacciner som utvecklats med hjälp av virus, såsom levande vacciner där ett svagt virus används för att stimulera immunförsvaret och döda vacciner där dödade viruspartiklar används. Dessa två begrepp (vaccin och virus) är dock skilda begrepp inom medicinen.

T-lymfocyter, cytotoxiska, är en typ av vita blodcellar som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De är specialiserade på att identifiera och eliminera celler som är smittade med virus eller som har blivit cancerosa. Cytotoxiska T-lymfocyter kan direkt döda sådana celler genom att sekretera toxiska ämnen eller via kontaktmedierad celldöd. Dessa lymfocyter utvecklas i tarmens limfa och bär på CD8-receptorer, varför de också kallas CD8+ T-celler.

Hemagglutinin (HA) är ett glykoprotein på ytan av influensaviruset som har förmågan att agglutinera röda blodkroppar (erytrocyter). Det gör detta genom att binda specifikt till sialiska sockerrestanger på erytrocyternas yta. Hemagglutininet är en viktig komponent i viruset då det under infektionsprocessen binder till människors övre andningsvägar och hjälper till att infektera celler. Det finns 18 olika serotyper av hemagglutinin (H1-H18) som kan förekomma hos olika stammar av influensavirus, och det är en viktig faktor när det kommer till vaccination och smittskydd.

En Papillomvirusinfektion är en infektionssjukdom som orsakas av humana papillomavirus (HPV). HP-virus är en grupp av små, DNA-baserade virus som kan infektera huden och slemhinnor i kroppen. Det finns över 200 olika typer av HP-virus, varav många kan orsaka infektioner i olika delar av kroppen.

De flesta HPV-infektionerna är asymptomatiska och botas av sig själva inom ett par år utan några komplikationer. Vissa typer av HPV kan dock orsaka cellförändringar som kan leda till olika former av cancer, framför allt livmoderhalscancer, men även cancer i mun, svalg, anus och penis. Andra typer av HPV kan orsaka vanliga vårtor eller genitala vårtor (kondylomer).

Förebyggande åtgärder mot HPV-infektioner innefattar bland annat skyddsrökning, användning av kondom och vaccination. Det finns också möjlighet att screena för livmoderhalscancer med hjälp av en paptest eller HPV-test för att tidigt upptäcka och behandla eventuella cellförändringar i livmoderhalsen.

CD4-positiva T-lymfocyter, även kända som CD4+ T-celler eller helper-T-celler, är en typ av vita blodkroppar som spelar en central roll i det adaptiva immunförsvaret hos däggdjur. De identifieras och klassificeras med hjälp av proteinet CD4, ett ko-receptorprotein som sitter på cellens yta och binder till MHC klasse II-komplexet på antigenpresenterande celler.

CD4+ T-celler aktiveras när de får stimuli från antigenpresenterande celler som har processat och presenterat en patogen (t.ex. virus, bakterier eller parasiter). När CD4+ T-cellen binds till MHC klasse II-komplexet på antigenpresenterande cellen aktiveras den och differensieras till olika subtyper av effektorceller, såsom Th1, Th2, Th17 och Treg-celler. Dessa subtyper producerar olika cytokiner och har olika funktioner i immunförsvaret.

CD4+ T-celler är viktiga för att koordinera och underhålla immunsvar, inklusive aktivering av B-celler för produktion av antikroppar, aktivering av makrofager för fagocytos och förstörelse av patogener, samt reglering av inflammation. Dessutom är CD4+ T-celler viktiga i kampen mot intracellulära patogener som virus, t.ex. HIV, genom att koordinera celldödande immunresponser och direkt döda infekterade celler.

I HIV-infektioner är CD4+ T-cellerna specifika mål för viruset, och en av de viktigaste riskfaktorerna för progressionen till AIDS är den minskade antalet CD4+ T-celler i blodet.

'Polio' eller poliomyelitis er en infektionssygdom forårsaget af polioviruset, som primært angriber nervesystemet. Symptomerne på polio kan variere fra mildt til alvorligt, og de mest alvorlige komplikationer inkluderer lammelser eller permanent invaliditet, især når virusset angriber de motoriske nerveceller i hjernenstammen. Polio er en fuldstændig forbydelig sygdom i mange lande, herunder Danmark, takket være effektive vaccinationsprogrammer.

Läkemedelsförvaring kan definieras som de rekommenderade metoderna och villkor för att lagra läkemedel på ett säkert, verksamt och rättvisande sätt. Detta inkluderar faktorer som temperatur, fuktighet, ljus, ventilation och skydd mot skadliga substanser eller handlingar. Syftet med läkemedelsförvaring är att bevara läkemedlets kvalitet, effektivitet och säkerhet under hela dess lagringstid.

Exempel på specifika rekommendationer för läkemedelsförvaring kan variera beroende på vilken typ av läkemedel som behöver lagras. Vissa allmänna principer inkluderar:

- Lagra läkemedlen på rätt temperatur, vanligtvis mellan 15 och 25 grader Celsius, om inte annat anges av läkemedelsbolaget eller myndigheter.
- Undvik direkt solljus och höga temperaturer, till exempel genom att inte lagra läkemedlen i närheten av ugnar, fönster eller i bilen under varma dagar.
- Lagra läkemedlen på ett torrt ställe med låg fuktighet, eftersom för hög fuktighet kan påverka vissa läkemedels kvalitet och stabilitet.
- Förvara läkemedel separat från starkt luktande ämnen som rök, parfymer eller rengöringsmedel, eftersom dessa dofter kan påverka smaken och effektiviteten hos vissa läkemedel.
- Skydda läkemedlen från barn och djur genom att förvara dem i säkra lådor eller utrymmen som är outräckbara för dem.
- Kontrollera regelbundet förhuset där läkemedlen förvaras på skador, fukt eller andra faktorer som kan påverka deras kvalitet och stabilitet.

Medicinskt kan man definiera virusantigener som proteiner eller andra molekyler på ytan av ett virus som kan identifieras och bindas till specifika antikroppar hos värden. När ett virus invaderar en organism, kan immunsystemet producera dessa antikroppar för att kämpa mot infektionen. Dessa antikroppar binder till virusantigenen och hjälper till att markera viruset så att det kan elimineras av immunförsvaret.

Virusantigener är viktiga för utvecklingen av vacciner, eftersom de kan användas för att stimulera produktionen av antikroppar och skydda mot framtida infektioner. Genom att exponera individen för en mild form av viruset eller en del av det (såsom ett virusantigen), kan immunförsvaret tränas att känna igen och bekämpa viruset om det senare skulle infektera individen.

Rabies är en dödlig infektionssjukdom som orsakas av rabiesvirus, ett RNA-virus som tillhör familjen Rhabdoviridae. Viruset överförs vanligtvis genom bett eller skrapningar från smittade däggdjur, särskilt hundar, fladdermöss, vildkatter och vampyrfladdermöss.

När viruset tränger in i kroppen via ett bett eller en skråma, migrerar det genom nervcellerna till centrala nervsystemet (CNS). Detta kan ta veckor eller månader beroende på var på kroppen smittan skedde och hur långt ner i nervsystemet viruset har kommit.

Symptomen på rabies inkluderar feber, huvudvärk, allmän svårighet att svälja, illamående, yrsel, desorientering, aggressivitet, raseri och paralys. I de flesta fallen leder sjukdomen till döden inom en vecka efter att symtomen har börjat visa sig.

Det finns inget botemedel för rabies, men vaccination kan ge skydd om den ges före exponering eller så snart som möjligt efter exponering. Preventiva åtgärder, såsom immunoglobulin och vaccinering, bör ges till alla som har varit i kontakt med en sannolik smittkälla för rabies.

Clinical trials are research studies that involve human participants and are designed to answer specific questions about new or existing interventions, such as drugs, vaccines, devices, or procedures. The main principles of clinical trials include:

1. Voluntary Informed Consent: Participants must be informed about the purpose, risks, benefits, and alternatives of the trial before giving their consent to participate. They should also have the right to withdraw from the study at any time without penalty.
2. Scientific Design: Clinical trials should be designed based on sound scientific principles and should address specific research questions or hypotheses. The design should include appropriate controls, randomization, and blinding to minimize bias and ensure valid results.
3. Ethical Conduct: Clinical trials must be conducted in accordance with ethical principles, such as those outlined in the Declaration of Helsinki and the Belmont Report. This includes respecting participants' autonomy, protecting their privacy and confidentiality, and ensuring that they are not exposed to undue risks or harms.
4. Independent Review: Clinical trials should be reviewed and approved by independent ethics committees or institutional review boards to ensure that they meet ethical and scientific standards.
5. Transparency and Data Sharing: The results of clinical trials should be reported transparently, regardless of whether the findings are positive, negative, or inconclusive. This includes publishing trial protocols, methods, and results in peer-reviewed journals and sharing data with other researchers.
6. Risk Management: Clinical trials should have a risk management plan to identify and mitigate potential risks to participants, including adverse events, serious adverse events, and unexpected serious adverse reactions.
7. Monitoring and Oversight: Clinical trials should be monitored and overseen by qualified personnel to ensure that they are conducted in accordance with the protocol, regulatory requirements, and ethical principles. This includes conducting regular audits and inspections of trial sites and data.
8. Post-Trial Follow-Up: Clinical trials should include a plan for post-trial follow-up to monitor the long-term safety and efficacy of interventions and to provide participants with relevant information about their health status.

T-lymfocyter, också kända som T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet. De utvecklas i thymus och har en central roll i cellmedierad immunitet. T-lymfocyter kan identifiera och svara på specifika antigen, ofta presenterade av andra celler i form av peptidfragment bundna till MHC-molekyler.

Det finns två huvudsakliga populationer av T-lymfocyter: CD4+ T-hjälparceller och CD8+ cytotoxiska T-celler. CD4+ T-hjälparceller hjälper till att koordinera immunresponsen genom att producera cytokiner och aktivera andra immunceller, medan CD8+ cytotoxiska T-celler dödar virusinfekterade eller cancerceller direkt.

T-lymfocyterna har receptorer på sin yta som känner igen specifika antigener och aktiveras när de binder till sina målantigen. När T-lymfocyten är aktiverad, kommer den att klona sig själv och differensiera till effektorceller och minnessceller för att möta framtida förekomster av samma antigen.

Epitope er en del av et antigen som kan binde seg til en antikropp eller ett T-cellsreseptor. Epitoper på et antigen kallas også antigendeterminanter. For T-lymfocytter, er epitopene ofte peptider som presenteres av MHC (major histocompatibility complex) molekyler på overflaten for antigenpresenterende celler (APCs).

T-lymfocytter har reseptorer som kjenner seg til disse epitopene, og når de binder seg, blir T-cellen aktivert og starter en immunrespons. Epitoper på et antigen kan variere i størrelse og kompleksitet, og de kan være lineære (kontinuerlige) eller konforme (dis kontinuerlige). Lineære epitoper består av en sekvens av kontinuerlige aminosyrer fra et protein, mens konforme epitoper består av aminosyrer som ikke er kontinuerlige i den opprinnelige proteinstrukturen, men blir foldet sammen til en struktur som kan binde seg til et T-cellsreseptor.

I tillegg kan epitoper være specifiske for individet, avhengig av MHC-haplotypen hos den enkelte individet. Dette betyr at en person kan ha en immunrespons mot et antigen, mens en annen ikke gjør, fordi de har forskjellige MHC-molekyler som presenterer forskjellige epitoper fra det samme antigenet.

Ortomyxovirusinfektioner är en grupp infektionssjukdomar orsakade av virus som tillhör familjen Orthomyxoviridae. De mest kända virusslagen inom denna familj är influensavirus, som orsakar sjukdomen influensa (vanligen kallad för grip). Andra exempel på Orthomyxovirusinfektioner är Islas Fernandes-feber och infektioner orsakade av Thogotovirus.

Influensavirus delas upp i fyra huvudtyper: A, B, C och D. Influensa A kan infektera både människor och djur, medan influensa B och C främst orsakar sjukdom hos människor. Influensa D påverkar främst nötkreatur men anses inte vara en zoonotisk patogen som kan smitta människor.

Infektioner med influensavirus A och B orsakar ofta säsongsgrip, som vanligtvis uppstår under vintern i tempererade klimatzoner. Symptomen på influensa inkluderar feber, hosta, nästäppa, irritat svalg, huvudvärk och muskelvärk. I allvarliga fall kan influensa leda till komplikationer som lunginflammation eller hjärtsvikt, särskilt hos äldre vuxna, barn, gravida kvinnor och personer med försvagat immunförsvar.

Influensavirus A kan också orsaka pandemier när ett nytt subtyp av viruset utvecklas och sprids globalt. Detta skedde senast under 2009, då en pandemi orsakades av en ny subtyp av influensa A (H1N1) virus.

Islas Fernandes-feber är en annan sjukdom som orsakas av ett Orthobunyavirus och förekommer i Afrika, Asien och Latinamerika. Symptomen på Islas Fernandes-feber inkluderar feber, huvudvärk, muskelvärk, yrsel, illamående och kräkningar. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till encefalit (hjärninflammation) eller blödningar i huden och inre organ.

För att förebygga infektioner med influensavirus rekommenderas vaccination årligen, särskilt för personer som tillhör riskgrupper. Andra preventiva åtgärder inkluderar handhygien och andningsskydd. För Islas Fernandes-feber finns det inget vaccin tillgängligt, men smittspridningen kan begränsas genom att undvika stick av myggor som sprider viruset.

En immunologisk dos-respons-kurva visar sambandet mellan en given dos av ett antigen (som till exempel ett vaccine) och den immuna respons som det ger upphov till. Kurvan illustrerar hur stor andel av individer i en population som utvecklar en immunrespons (till exempel produktion av antikroppar eller T-celler) vid olika doser av antigenet.

Typiskt sett stiger immunresponsen initialt med ökande dos, men når sedan ett plato då ytterligare ökningar av dosen inte ger någon ytterligare förbättring av immunresponsen. I vissa fall kan alltför höga doser av antigenet leda till en nedsatt immunrespons, vilket resulterar i en topp och sedan ett fall i kurvan vid mycket höga doser.

Det är värt att notera att individuella variationer kan förekomma, så att samma dos av antigen inte ger upphov till samma immunrespons hos alla individer. Dessutom kan andra faktorer, som individens ålder, hälsotillstånd och immunstatus, påverka den immuna responsen.

Jag kan hjälpa till med att söka efter information om detta, men det verkar som att "Protozoproteiner" inte är en etablerad term inom medicinen eller biologin. Det finns inga träffar när jag söker efter denna term i vetenskapliga databaser som PubMed eller Google Scholar.

Det kan vara att det avser proteiner från protozoer, en grupp encelliga eukaryota organismer som inkluderar bland annat amöbor, parasiter såsom malariaparasiten och Giardia, samt flera andra arter. Om det är så kan termen ha förväxlats eller förkortats på ett sätt som gör att den blivit förvirrande.

Om du har några ytterligare kontexter eller information om var du hittat begreppet "Protozoproteiner", kan jag försöka ge en mer precis och relevant svar.

Influensa A-virus är ett subtyp av influensavirus som orsakar sjukdomen influensa (vanligen kallad för grip). Detta virus innehar en yttre membranskapsid, hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), vilka kan variera i sina antigena egenskaper. Det finns 18 olika H-subtyper och 11 N-subtyper hos influensavirus A, vilket ger upphov till en stor mängd kombinationer som kan orsaka sjukdom hos både djur och människor.

Influensa A-virus är ansvarigt för de allvarligaste utbrotten av influensa, inklusive pandemier, eftersom det lättare än andra typer av influensavirus kan smitta över mellan olika arter och mutera snabbt. Detta gör att det kan uppstå nya stammar som människor inte har immunitet mot, vilket kan leda till stora epidemier eller pandemier.

Exempel på kända subtyper av Influensa A-virus är H1N1 (som orsakade den spanska sjukan 1918 och senare pandemier), H2N2 (som orsakade asiatiska influenzapandemin 1957) och H3N2 (som orsakade Hong Kong-influenza 1968).

Meningokockinfektioner är infektioner orsakade av bakterien Neisseria meningitidis, även känd som meningokocker. Det finns 13 olika serogrupper av denna bakterie, men de mest vanliga orsakarna till allvarliga sjukdomstillstånd hos människor är serogrupperna A, B, C, W och Y.

Meningokockinfektioner kan leda till två huvudsakliga sjukdomstillstånd: meningit (hjärnhinnesjukdom) och sepsis (blodförgiftning). Meningit orsakas av inflammation i hjärnhinnorna, medan sepsis uppstår när bakterierna invaderar blodbanan och orsakar en allvarlig systemisk infektion.

Symptomen på meningokockinfektion kan inkludera plötslig feber, huvudvärk, kräkningar, muskelvärk, trötthet, yrsel, stel nacke och ljuskänslighet. Vid sepsis kan patienten utveckla fläckiga eller purpurfärgade utslag på huden (petechier), sänkt blodtryck, accelererad hjärtslag och andningssvårigheter.

Meningokockinfektioner är allvarliga sjukdomar som kräver omedelbar medicinsk behandling, vanligtvis med antibiotika. Även om de kan drabba personer av alla åldrar, är spädbarn, unga vuxna (15-24 år) och äldre vuxna (över 65 år) särskilt sårbara för att utveckla meningokockinfektion. Vissa faktorer som försvagar immunförsvaret, exempelvis nedsatt funktion i mjälten eller komplikationer efter benmärgstransplantation, kan öka risken för att utveckla meningokockinfektion.

"Marker vaccines" är inget etablerat eller officiellt erkänt medicinskt begrepp. Det kan dock hänvisa till en typ av vaccin som innehåller ett antigen (en substans som framkallar immunförsvar) som inte orsakar sjukdom, men som istället fungerar som en "markör" för att indikera när en individ har blivit immun mot en specifik infektion eller sjukdom.

Ett exempel på detta är vaccinet mot mässling, påsvårning och röda hund (MMR-vaccinet), där levnadsdugliga virus inte används i vaccinet. I stället innehåller det en svagt modifierad form av varje virus som inte orsakar sjukdom, men som fortfarande kan stimulera immunförsvaret att producera antikroppar och cellmedierad immunitet mot de fullt infektiösa virusstammarna. På så sätt fungerar vaccinet som en markör för när immuniteten har uppnåtts, utan att orsaka sjukdomen.

'Haemophilus influenzae' är en art av gramnegativa kocker, och 'Haemophilus influenzae typ b' (Hib) refererar till en speciell typ av denna bakterie som orsakar många infektionssjukdomar, särskilt hos barn. Typ b orsakar allvarligare sjukdom än de andra typerna av Haemophilus influenzae.

Hib kan orsaka en rad olika infektioner, inklusive meningit (hjärnhinnesjukdom), epiglottitis (svullnad i struphuvudet), pneumoni (lunginflammation), sepsis (blodförgiftning) och andra lokaliserade infektioner. Dessa sjukdomar kan vara livshotande om de inte behandlas snabbt och effektivt med antibiotika.

Före introduktionen av Hib-vaccin var Haemophilus influenzae typ b en vanlig orsak till meningit hos barn under 5 års ålder i många delar av världen, inklusive Sverige. Numera har vaccinationen mot Hib minskat antalet fall av Hib-relaterade sjukdomar kraftigt och det är nu mycket ovanligt med allvarliga infektioner orsakade av Hib i länder där vaccinet används rutinmässigt.

'Serotypning' er en metode til å klassifisere bakterier eller andre mikroorganismer basert på antigenene som forekommer på deres overflader. En serotyp er en specifik type av et antigen, og serotyping innebærer identifiseringen av disse speisifike antigener for å kunne skille forskjellige typer av bakterier eller andre mikroorganismer fra hverandre.

I medisinsk sammenheng er serotyping ofte brukt for å identifisere forskjellige serotyper av en bakterieart, som kan ha forskjellige egenskaper og muligheter for sykdomsutbredelse. Et eksempel er streptokokker, hvor forskjellige serotyper kan være assosiert med forskjellige sykdomstilstander, som f.eks. streptokokkarakti og reumatisk feber. Serotyping er derfor en viktig metode i bakteriologisk diagnostikk og overvåking av infeksjoner for å kunne foreta riktig behandling og forebygge spredning av sykdom.

Gula febernvirus (YFV) är ett flavivirus som orsakar den akuta infektionssjukdomen gula feber. Sjukdomen förekommer framförallt i tropiska områden i Afrika och Sydamerika, och sprids främst genom stick av myggor av arten Aedes aegypti.

YFV är ett enkelsträngat RNA-virus som tillhör flavivirussläktet tillsammans med andra virus som exempelvis denguevirus, zikavirus och viruset som orsakar japansk encefalit. YFV har ett genomfört vaccinationsprogram i de drabbade områdena, vilket har minskat antalet fall av sjukdomen betydligt.

Typiska symtom på gula feber inkluderar hög feber, muskelvärk, huvudvärk och illamående. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till blodkoagulationsstörningar, lever- och njurskada samt i värsta fall död.

Neisseria meningitidis, serogroup B, refererar till en specifik typ (serogroup) av bakterien Neisseria meningitidis, som kan orsaka allvarliga sjukdomar som meningit (hjärnhinnesjukdom) och sepsis (blodförgiftning). Denna serogrupp B producerar en polysackaridkapsel som är strukturellt unik jämfört med andra serogrupper av Neisseria meningitidis, och denna speciella kapsel gör det svårt för vår immunförsvara att producera en effektiv immunitet mot den.

Serogrupp B är ansvarig för ungefär hälften av alla meningitisfall hos barn under ett år och ungefär en tredjedel av fallen hos alla åldersgrupper i Europa. Vaccineringar finns tillgängliga mot serogrupper A, C, W och Y, men det har varit svårt att utveckla en effektiv vaccin mot serogrupp B på grund av den unika polysackaridkapseln. Under de senaste åren har nya typer av vacciner mot serogrupp B blivit tillgängliga, och de har visat sig vara effektiva i att reducera sjukdomsbördan hos barn och unga vuxna.

Gruppimmunitet, även känd som herdimmunitet, är ett tillstånd där en population har immunitet mot en specifik sjukdom, vanligtvis genom vaccination eller att ha haft och återhämtat sig från sjukdomen. När en stor andel av en population är immun mot en sjukdom blir det svårare för smitta att spridas, eftersom det finns färre människor som kan överföra sjukdomen till andra. Detta kan skydda de individer i populationen som inte är immuna, inklusive dem som inte kan vaccineras på grund av medicinska skäl eller de vars immunsystemer inte svarar bra på vaccinering. Gruppimmunitet kan vara speciellt viktigt för att kontrollera smittspridning av infektionssjukdomar som mässling, röda hund och stelkrampsvirus.

Dendritiska celler (DCs) är en typ av immunceller som spelar en central roll i att initiera och reglera immunsvar. De är en del av vår kropps försvarssystem och hjälper till att identifiera och svara på främmande ämnen, såsom virus, bakterier och tumörceller.

DCs har fått sitt namn efter sin unika morfologi, med långa utskott (dendriter) som de använder sig av för att fånga upp och analysera material från omgivningen. När en DC fångar upp ett främmande ämne börjar den bearbeta det och presentera dess beståndsdelar på sin yta, så kallade antigener, tillsammans med olika signaler som aktiverar andra immunceller.

Det finns två huvudtyper av DCs: konventionella dendritiska celler (cDCs) och plasmacytoid dendritiska celler (pDCs). cDCs är specialiserade i att presentera antigen till T-celler, en typ av immuncell som hjälper till att koordinera immunsvaret. pDCs däremot producerar stora mängder interferon när de aktiveras, ett ämne som hjälper till att skydda kroppen mot virusinfektioner.

I sin helhet är DCs viktiga regulatorer av immunsvaret och har potentialen att användas inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, såsom cancer och autoimmuna sjukdomar.

Borrelia vaccines are vaccines that are designed to prevent Borrelia infections, which are the cause of Lyme disease. These vaccines typically work by exposing the immune system to a part of the Borrelia bacterium, usually a protein found on its surface, in a way that does not cause illness. This exposure allows the immune system to develop antibodies against the bacterium, so that if the person is later exposed to the actual bacteria through a tick bite, their immune system will be better prepared to fight off the infection.

There are currently several Borrelia vaccines in various stages of development, but only a few have been approved for use in humans. The most well-known Borrelia vaccine is Lymerix, which was approved by the US Food and Drug Administration (FDA) in 1998 but was later withdrawn from the market in 2002 due to low sales and concerns about rare side effects. Researchers continue to work on developing new and improved Borrelia vaccines to help prevent the spread of Lyme disease.

'Påssjuka' (förkylning) är en vanlig infektionssjukdom som orsakas av olika virus, främst rhinovirus och coronavirus. Den karaktäriseras av sårta slemhinnor, hosta, snuva näsa och feber. Andra symtom kan vara irritation i halsen, matos (grön eller gul slem i näsan), huvudvärk och trötthet. I allmänhet är påssjuka en mild sjukdom som oftast avtar av sig själv inom en vecka till tio dagar.

Immunoterapi, även känt som immunologisk terapi eller biologisk terapi, är en form av behandling som använder sig av patientens egna immunsystem för att bekämpa sjukdomar, särskilt cancer. Den kan också användas för att behandla autoimmuna sjukdomar och allergier.

Immunterapi innebär ofta att stimulera patientens immunsystem att attackera och förstöra cancerceller eller andra patogena celler. Det kan göras genom att ge patienten preparat som hjälper till att stärka, rikta eller restaurera deras immunförsvar. Exempel på immunterapeutiska behandlingar inkluderar monoklonala antikroppar, cytokiner, vaccin och cellterapi med adopterade T-celler.

Immunterapi har visat sig vara mycket lovande inom cancerbehandling, särskilt för vissa typer av cancer som kan vara svåra att behandla med traditionell kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi. Immunterapi kan också ha förmånen att orsaka mindre biverkningar jämfört med andra behandlingsformer, eftersom den riktar in sig på cancerceller snarare än alla snabbt växande celler i kroppen.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

Sjukdomsutbrott (engelska: disease outbreak) är en plötslig och ofta explosionsartad ökning i antalet fall av en viss sjukdom inom ett begränsat geografiskt område under en bestämd tidsperiod. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektion med en patogen (smitta), förekomst av en gemensam riskfaktor för sjukdomen eller påverkan från miljöfaktorer. Sjukdomsutbrott kan variera i storlek och kan vara lokala, regionala eller globala. De kan utgöra ett allvarligt hot mot folkhälsan och kräva insatser från offentliga hälsovårdsmyndigheter för att kontrolleras och förhindras.

'Stelkramp' er en gammeldags betegnelse for en tilstand der kaldes 'acut laryngospasm'. Det forekommer som regel hos børn, men kan også ses hos voksne. Acut laryngospasm skyldes ofte en refleksiv stramning af stemmebåndsmuskulatur, der fører til en næsten total eller total lukning af stemmebåndene (glottis). Dette kan resultere i en pludselig og fuldstændig lukning af luftvejene, hvilket gør det vanskeligt at indånde.

Akut laryngospasm kan udløses af forskellige faktorer, herunder:

* Åndedrætsbesvær (diskomfort eller smerte under indånding)
* Indånding af et irritant (f.eks. vand, røg, kemikalier)
* Generelt opstemt tilstand (som ved gråd hos børn)
* Anæstesi og intubation

Symptomerne på stelkramp kan omfatte hoste, stridor (et højt, squeaker-lignende lyde under indånding), kvalme, opkastning, blåfarvethed i ansigtet eller hævede puls. I alvorlige tilfælde kan det føre til hypoxi (reduceret iltindhold i blodet) og selv til bevidstløshed.

Hvis du formoder at du eller nogen anden oplever stelkramp, søg umiddelbart medicinsk hjælp.

'Virus Shedding' refererer til den proces, hvor et inficeret individ udskiller viruspartikler fra kroppen og kan overføre dem til andre. Dette sker typisk gennem respirationssekreter (f.eks. hoste eller nys), afføring, urin, sved eller kønslige væsker alt efter hvilken type virus der er tale om. Nogle personer kan udskille virus under en asymptomatisk infektion og dermed uden at vide om, at de er inficerede, fortsætte med at sprede virussen til andre. Virusets overlevelse udenfor kroppen varierer alt efter type, men kan typisk vare fra få minutter til flere dage under rette forhold.

En pandemi är en epidemi som spridits över världen eller över ett stort geografiskt område, och som drabbar en stor andel av befolkningen. Detta skiljer sig från en epidemi, som är en sjukdomsutbrott som är koncentrerat till en viss region eller population. En pandemi utgör alltså ett globalt hälsoproblem och kan ha potential att orsaka allvarliga konsekvenser för mänsklig hälsa, ekonomi och samhälle.

Exempel på historiska pandemier inkluderar den spanska sjukan (influenza) under 1918-1919, som orsakade miljoner dödsfall världen över, och senast SARS-CoV-2 viruspandemin som startade år 2020.

'Pseudomonas vaccines' refer to vaccines that have been developed to prevent infections caused by the bacterium *Pseudomonas aeruginosa*. This bacterium is an opportunistic pathogen, meaning it mainly causes infections in individuals with weakened immune systems, such as those with cystic fibrosis, cancer, or burn wounds.

The vaccines typically target specific antigens on the surface of *P. aeruginosa*, such as the outer membrane protein F (OprF) and lipopolysaccharide (LPS). By stimulating an immune response against these antigens, the vaccines aim to protect against *P. aeruginosa* infections and reduce their severity.

There are currently no licensed vaccines available for *P. aeruginosa* infections, but several candidates are being investigated in clinical trials. These vaccines may offer a promising approach to preventing and controlling *P. aeruginosa* infections, particularly in high-risk populations.

HIV-1 (Human Immunodeficiency Virus type 1) är ett retrovirus som orsakar den akuta och kroniska infektionen hos människan, vilken kan leda till sjukdomen AIDS om den inte behandlas. HIV-1 attackerar och förstör CD4+ T-celler (en typ av vita blodkroppar), som är viktiga för att koordinera immunförsvaret i kroppen. När CD4+ T-cellerna minskar i antal, blir individen alltmer immunbristig och ökar risken för opportunistiska infektioner och cancer. HIV-1 smittar vanligtvis via sexuell kontakt, blodöverföring eller från en smittad mor till ett foster eller barn under fostertiden eller amning.

'Immunitet' refererer til den beskyttelse som kroppen har mod infektion og sygdom, der skyldes at systemet for adaptive immunforsvar (som består af B-celler og T-celler) kan genkende og angribe fremmede stoffer, såsom bakterier, virus og andre patogener.

Der findes to slags immunitet:

1. **Aktiv immunitet**: Den opnås når kroppen selv har oplevet en infektion eller modtaget en vaccination, hvilket fører til at systemet for adaptive immunforsvar udvikler en specifik respons overfor det pågældende patogen. Denne respons kan beholdes i år eller livstid, alt efter hvad der er tilfældet.
2. **Passiv immunitet**: Den opnås når en person modtager antistoffer fra en anden kilde, fx ved at modtage modersmællemilk eller en ind injection af antistoffer. Passiv immunitet giver hurtig beskyttelse, men den holder kun i kort tid, normalt få uger eller måneder.

Immunitet er en vigtig del af vores sundhed og evnen til at modstå sygdomme.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

'Virushöljet' är ett yttre proteinlager som omger vissa typer av virus. Detta skapas när viruset sammansätter sig med värden såsom bakterier eller celler, och kan bestå av ett eller flera olika proteiner. 'Virushöljets proteiner' refererar till de proteinmolekyler som utgör detta skal. Dessa proteiner kan spela en roll i virusets infektionsförmåga genom att hjälpa till att binda till värden eller att underlätta penetrationen av cellmembranet. De kan också vara mål för antivirala behandlingar, eftersom de ofta är nödvändiga för virusets överlevnad och reproduktion.

Läkemedelstillförsel genom munnen, också känd som oral läkemedelstillförsel, är en metod för att ge patienter mediciner genom att svälja dem i form av tabletter, kapslar, vätskor eller smältbara lozenges. Detta är en vanlig och praktisk administrationsväg eftersom den är lätt handhavbar och oftast väl tolererad av patienterna.

Exempel på olika former av oral läkemedelstillförsel inkluderar:

1. Tabletter: De flesta läkemedel finns tillgängliga som tablettform, som är lätt att hantera och svälja.
2. Kapslar: Läkemedel kan också ges i kapslar, vilket kan vara användbart när patienten har svårt att svälja en stor tablettrundning.
3. Vätskor: Vissa läkemedel finns som vätska och kan tas med hjälp av en sked eller direkt ur en flaska. Detta kan vara användbart för patienter som har svårt att svälja fasta former av medicin.
4. Smältbara lozenges: Smältbara lozenges är en form av läkemedel som smälter sakta i munnen och kan ge en mildare smak än vissa tablett- eller vätskeformer.

Det är viktigt att alltid följa din läkares instruktioner när du tar dina mediciner, oavsett administrationsväg. Om du har frågor om hur du ska ta dina mediciner eller om du upplever några biverkningar, bör du kontakta din läkare eller apotekare för råd och vägledning.

Meningokockhinneinflammation, eller meningitococcal meningitis, är en infektion av hjärnhinnan orsakad av bakterien Neisseria meningitidis (meningokocker). Detta är en allvarlig sjukdom som kan leda till komplikationer och död om den inte behandlas omedelbart. Symptomen på meningokockhinneinflammation inkluderar plötslig feber, huvudvärk, kräksymtom, muskelvärk, trötthet, yrsel, stel nacke och ljuskänslighet. Andra symtom kan vara hudutslag, blåmärken eller fläckar på huden som uppstår när små blodkärl förstörs (petechier). Meningokockhinneinflammation sprids vanligtvis genom direkt kontakt med droppar från näsa eller svalg hos en infekterad person, till exempel genom hosta eller nysning. Vaccinering är tillgänglig för att förebygga vissa typer av meningokocker och det rekommenderas att barn och unga vuxna vaccineras mot den vanligaste typen av bakterier som orsakar sjukdomen i många länder.

HIV-antikroppar, också kända som anti-HIV-antikroppar eller HIV-antibodier, är proteiner som produceras av det mänskliga immunsystemet i respons på en HIV-infektion. Dessa antikroppar utvecklas vanligtvis några veckor till månader efter att en individ har blivit smittad med HIV och de är specificerade för olika delar av viruspartikeln, såsom HIV-env-proteinet eller HIV-polymerasen.

HIV-antikropparnas huvudsakliga funktion är att neutralisera viruset och förhindra att det infekterar nya celler i kroppen. De gör detta genom att binda till specifika epitoper på viruspartikeln, vilket förhindrar att HIV binder till sina målcellers receptorer och därmed inte kan infektionsprocessen fortgå.

Det är värt att notera att HIV-antikroppar också används som markörer i diagnostiska tester för HIV-infektion, eftersom de ofta kan detekteras innan sjukdomen utvecklas till AIDS. Dessa tester kallas för HIV-antikroppstester och de fungerar genom att upptäcka närvaron av HIV-antikroppar i blodprov.

Hepatit B-antikroppar är proteiner som produceras av immunsystemet i samband med en Hepatit B-infektion eller efter vaccination mot Hepatit B. Det finns olika typer av Hepatit B-antikroppar, inklusive HBsAg-antikroppar (antikroppar mot Hepatit B surface antigen), HBcAg-antikroppar (antikroppar mot Hepatit B core antigen) och HBeAg-antikroppar (antikroppar mot Hepatit B e antigen).

HBsAg-antikroppar visar på en tidigare infektion eller immunitet efter vaccination. HBcAg-antikroppar kan indikera en aktiv eller tidigare Hepatit B-infektion, medan HBeAg-antikroppar kan vara ett tecken på att viruset inte är infektiöst längre.

Det är värt att notera att nivåerna av olika typer av Hepatit B-antikroppar kan variera över tid och kan ha olika kliniska betydelser beroende på individuella faktorer och infektionshistorik.

Difteri är en infektionssjukdom orsakad av bakterien *Corynebacterium diphtheriae*. Sjukdomen karaktäriseras ofta av att ett halsgrodd (pseudomembran) bildas i svalget eller näsan. Difteri kan också orsaka allvarliga komplikationer som skador på hjärtat och nerverna. Sjukdomen sprids vanligen via droppinfektion från en smittad persons andning. Behandlingen består av antibiotika och intensiv vård om det uppstått komplikationer. Difterivaccin är tillgängligt för att förebygga sjukdomen.

Det finns ingen enstaka "medicinsk definition" av "Förenta Staterna", eftersom Förenta Staterna i sig självt inte är ett medicinskt begrepp. Förenta Staterna är ett land, bestående av 50 delstater och ett federal distrikt (Washington, D.C.).

I vissa medicinska sammanhang kan referensen till "Förenta Staterna" vara relevant när det gäller att beskriva en population eller ett forskningsområde. I sådana fall kan definitionen vara lika med den geografiska och politiska betydelsen av begreppet, dvs. de områden som utgör Förenta Staterna.

I andra fall kan "Förenta Staterna" i ett medicinskt sammanhang hänvisa till det specifika hälsosystemet eller den typen av vård som finns i landet, men det finns inga enhetliga definitioner på detta område. Det är viktigt att tolka begreppet "Förenta Staterna" i medicinska sammanhang beroende på kontexten och den specifika användningen av termen.

Immunologiskt minne är ett begrepp inom immunologin som refererar till den förmåga hos det adaptiva immune systemet att "komma ihåg" en specifik patogen (t.ex. en virus eller bakterie) och snabbare och mer effektivt bekämpa den om individen exponeras för den igen i framtiden. Detta uppnås genom att specifika immunceller, såsom B-celler och T-celler, som har identifierat och svarat på en patogen under en tidigare exponering överlever efter sjukdomen och förblir i ett icke-aktiverat tillstånd i kroppen. Dessa minness Ömmar kan sedan snabbt aktiveras vid en senare exponering av samma patogen, vilket leder till en snabbare och kraftfullare immunrespons. Detta fenomen är viktigt för effektiv vaccination, eftersom vaccin ger immunsystemet en "upplevelse" av en patogen utan att orsaka sjukdomen, vilket låter immunsystemet skapa minnen som kan skydda individen från framtida infektioner.

'Bordetella pertussis' är en gramnegativ kockbacill som orsakar sjukdomen difteri, även känd som vårdskötebarnssjuka. Bakterien koloniserar slemhinnan i övre luftvägarna och producerar toxiner som orsakar typiska symtom som ständig hosta, stickande andning och ibland även aptitlöshet och irriterbarhet. Sjukdomen sprids främst via droppbredning när en smittad person hostar eller nyser. Vaccination är tillgänglig och rekommenderas för att förebygga sjukdomen.

Epitope, även känt som antigen determinant, är den specifika delen av ett antigen (ett främmande ämne som kan inducera en immunreaktion) som binder till en antikropp eller B-cells receptor på en B-lymfocyt. En B-lymfocyt är en typ av vita blodkroppar som har en viktig roll i den adaptiva immunresponsen. När en B-lymfocyt får kontakt med sitt specifika epitop på ett antigen aktiveras den och differensieras till en plasma cell som producerar antikroppar som binder till det aktiverande epitet. Dessa antikroppar hjälper till att neutralisera eller eliminera det främmande ämnet från kroppen.

Enzyme-Linked Immunospot Assay (ELISPOT) är en sensitiv laboratorieteknik som används för att kvantifiera antalet celler i en population som producerar en viss cytokin, ofta inom områdena immunologi och cancerforskning.

I ELISPOT-tekniken placeras celler i kontakt med en specifik antigen eller mitogen på en membranplatta som är täckt med en antikropp som binder till den sökt efter cytokinen. Om celler i populationen producerar den sökta efter cytokinen kommer denna att bindas av den antikropp som finns fäst på membranplattan och bilda ett immunocomplex. Efter en inkubationsperiod tvättas överskottet av proteiner bort från plattan, varefter en detekteringsantikropp som är konjugerad till ett enzym appliceras. Denna detekteringsantikropp binder till cytokinen i immunocomplexen och efter ytterligare en inkubationsperiod tillsätts ett substrat som reagerar med detektionsenzymet och ger upphov till en färgreaktion. Varje färgat prick på membranplattan motsvarar därmed en cell i populationen som producerar den sökt efter cytokinen. Antalet prickar kan sedan räknas för att bestämma antalet cytokinproducerande celler i populationen.

'Plasmodium falciparum' är en art inom protozoiska parasiten Plasmodium och orsakar den allvarligaste formen av malaria, som kan vara livshotande. Den överförs till människan genom stickmyror av arten Anopheles under deras blodsugande. Parasiten invaderar därefter leverceller (hepatocyter) hos den infekterade individen och förökar sig där. Efter en vecka eller två sprids parasiterna till den cirkulerande blodbanan och invaderar sedan de röda blodkropparna (erytrocyterna).

I de röda blodkropparna förökar sig Plasmodium falciparum asexuellt genom schisontidering, vilket leder till att blodkroppen spricker och frisläpper nya parasiter som kan invadera andra röda blodkroppar. Det är under denna fas av livscykeln som de typiska symptomen på malaria utvecklas, såsom feber, trötthet, muskelvärk och kräkningar.

Plasmodium falciparum kan också bilda gametocyter, som är könsmogna stadium av parasiten som kan överföras till en ny värd via en stickmyra. När mygan suger blod från en infekterad individ kan de ta upp gametocyterna, som sedan kan utvecklas till sexuella stadium i mygans mag-tarmsystem och producera nya sporozoiter, vilka kan överföras till en ny mänsklig värd när mygan stickar igen.

Plasmodium falciparum är ansvarig för de flesta dödsfall orsakade av malaria och förekommer främst i tropiska och subtropiska regioner, särskilt i Afrika söder om Sahara.

Enligt Centers for Disease Control and Prevention (CDC) definieras ett reassortantvirus som "ett virus som har genomer från två eller fler olika stammar eller sorter av samma typ av virus". Detta kan ske när två olika virusinfectar samma cell och byter delar av sina genomer med varandra, vilket kan resultera i en ny virusstam med kombinerade egenskaper från de ursprungliga virusen.

Reassortment är särskilt vanligt förekommande hos influensavirus, som orsakar säsongsboundna influensautbrott och pandemier. Reassortment av olika influensavirussorter kan leda till uppståndandet av en ny influensavirusstam som är kapabel att orsaka sjukdom hos människor som saknar immunitet mot den nya stammen, vilket kan leda till en pandemi.

'Geninjektion' är ett medicinskt termer som refererar till injektion av genetiskt material, vanligtvis i form av DNA eller RNA, in i en organism med syfte att påverka dess genetiska makeup. Detta kan användas för att behandla sjukdomar, korrigera genetiska defekter eller för att förbättra egenskaper hos djur eller växter. Geninjektion kan också användas i forskning för att studera genuttryck och proteinexpression.

'Vero-celler' är en typ av celllinje som används inom biomedicinsk forskning. Den är utvecklad från celler som isolerats från grön monkey kidney-celler (ur African green monkeys). "Vero" är en akronym för "vervet monkey kidney" (grön monkeys njurar).

Dessa celler har en hög förmåga att replikera och odlas upp i laboratoriemiljö, vilket gör dem användbara inom olika områden som till exempel vaccintillverkning. Vero-celler är ett av de vanligaste valet när det gäller att producera virusbaserade vacciner, eftersom de kan produceras i stora mängder och har en stabil genetisk bakgrund.

Vero-celler används också inom andra områden som till exempel toxikologi, farmakologi och cancerforskning.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Rabiesvirus definieras inom medicinen som ett enkelsträngat RNA-virus i familjen Rhabdoviridae och släktet Lyssavirus. Viruset orsakar den dödliga zoonotiska sjukdomen rabies, som vanligtvis överförs till människor genom bett eller skrapningar från infekterade djur, ofta hundar, fladdermöss och andra vilda däggdjur. Rabiesvirus har en karaktäristisk rhabdoviral form med en cylindrisk kapsid omgiven av ett lipidmembran. Det infekterar nervceller hos värden, replikerar sig och sprider sig sedan till centrala nervsystemet, vilket leder till progressivt neurologiskt förfall och död om läkemedelsbehandling inte ges i tid.

Rotavirus är ett samlingsnamn för gruppen av virussorter som tillhör familjen *Reoviridae* och släktet *Rotavirus*. Det är en av de vanligaste orsakerna till diarré hos spädbarn världen över. Rotaviruset infekterar främst tarmens slemhinna och orsakar akut diarré, illamående och kräkningar. Symptomen kan vara milda eller mycket allvarliga och i värsta fall leda till dödsfall på grund av svår dehydrering, särskilt hos barn under 5 år i länder med begränsad tillgång till sjukvård.

Rotavirus finns i flera serotyper, baserat på två proteiner (VP7 och VP4) som finns på ytan av viruset. De vanligaste serotyperna är G1-G4, G8 och G9 samt P[4], P[6] och P[8]. Rotavirus kan spridas via kontaminert föda, vatten eller direkt från person till person genom smittsam sekret från infekterade individer.

Vaccin mot rotavirus finns tillgängliga och rekommenderas för barn i många länder, inklusive Sverige, för att förebygga allvarliga sjukdomsfall och dödsfall relaterade till rotavirusinfektioner.

Tumørantigener är proteiner eller andra molekyler som endast förekommer på eller i cancerceller och inte på normalt differentierade celler. De kan uppstå som ett resultat av genetiska mutationer, virusinfektioner eller förändringar i den epigenetiska modifieringen av DNA. Tumörantigenerna kan identifieras och attackeras av immunsystemet, vilket utlöser en immunrespons mot cancercellerna. Dessa antigener används också som mål för cancerimmunterapi, där patientens eget immunsystem stimuleras att attackera cancercellerna med hjälp av tumörantigener.

Bakteriella yttermembranproteiner, också kända som bakteriecellväggsproteiner eller bakteriemembranproteiner, är proteiner som är integrerade i den yttre membranen hos Gram-negativa bakterier och den enda membranen hos Gram-positiva bakterier. Dessa proteiner spelar en viktig roll i bakteriens överlevnad och patogenicitet, genom att vara involverade i processer som cellväxt, celldelning, näringsupptag, sekretion av toxiner och andra virulensfaktorer, samt skydd mot defensiva mekanismer hos värden.

Bakteriella yttermembranproteiner kan vara klassificerade som integrala membranproteiner eller perifera membranproteiner beroende på deras interaktion med membranet. Integrala membranproteiner är kovalent bundna till lipidbilagan i membranet och sträcker sig genom hela membranet, medan perifera membranproteiner är lösliga proteiner som associerar till membranets yta via icke-kovalenta interaktioner.

Exempel på bakteriella yttermembranproteiner inkluderar poriner, som bildar kanaler genom membranet och reglerar transporten av molekyler över membranen, samt autolysiner, enzymer som bryter ned peptidoglykan i cellväggen och bidrar till celldelning och morfologi. Andra exempel är toxinproteiner, som används av patogena bakterier för att infektera värden, och effluxpumpproteiner, som exporterar toxiska substanser från cellen.

En HIV-infektion är en infektionssjukdom som orsakas av human immunodeficiency virus (HIV). Viruset attackerar och förstör CD4-celler, en typ av vita blodkroppar som är viktiga för att hålla kroppen frisk. När CD4-cellerna minskar i antal kan kroppen inte längre effektivt bekämpa infektioner och sjukdomar.

HIV-infektionen går genom tre olika stadier: akut HIV-infektion, asymptomatisk HIV-infektion och symptomatisk HIV-infektion eller AIDS. AIDS står för acquired immunodeficiency syndrome och är den allvarligaste fasen av HIV-infektionen då individen blir särskilt känslig för allvarliga infektioner och cancer.

Det finns inget botemedel mot HIV, men det går att behandla HIV med antiretroviral terapi (ART) som kan hjälpa till att kontrollera virusets replikation och sakta ner sjukdomens framskridande. Med rätt behandling och regelbunden follow-up kan många HIV-positiva personer leva ett nästan normalt liv.

Bacterial proteins are simply proteins that are produced and present in bacteria. These proteins play a variety of roles in the bacterial cell, including structural support, enzymatic functions, regulation of metabolic processes, and as part of bacterial toxins or other virulence factors. Bacterial proteins can be the target of diagnostic tests, vaccines, and therapies used to detect or treat bacterial infections.

It's worth noting that while 'bacterieproteiner' is not a standard term in English medical terminology, I assume you are asking for information about proteins that are found in bacteria.

Lymfocytaktivering är ett samlingsbegrepp för de processer som sker när B-celler och T-celler, två typer av lymfocyter, aktiveras för att spela sin roll i immunförsvaret. När en främmande substans, till exempel ett virus eller ett bakterieprotein, introduceras i kroppen presenteras denna substans för lymfocyterna av andra celler i immunsystemet, så kallade antigenpresenterande celler.

När en lymfocyt får kontakt med just det antigen som den kan erkänna och reagera på kommer den att bli aktiverad. Aktiveringen innebär att lymfocyten börjar dela sig och differensiera till effektorceller, vilka är specialiserade celler som utför specifika uppgifter i immunförsvaret. Exempel på effektorceller är cytotoxiska T-celler, som kan döda virusinfekterade celler, och antikroppssyntetiserande B-celler, som producerar antikroppar mot främmande substanser.

Lymfocytaktivering är en central del i immunförsvaret och är nödvändigt för att kroppen ska kunna besegra infektioner och skydda sig från sjukdomar.

'Hemophilus infektioner' refererer til infektioner forårsaget af bakterien *Haemophilus influenzae*. Denne bakterie kan kolonisere overflader i menneskelig øre, næse og hals, og kan føre til forskellige typer af infektioner, herunder:

1. Øresnegleinfektion (otitis media)
2. Luftrørskatarr (sinusitis)
3. Bronkitis/Lungenentzündung (bronchitis/pneumonie)
4. Blodforgiftning (bakteriæmie/sepsis)
5. Menneskelig infektioner i andre dele af kroppen, herunder hjerneabscesser og infektioner i led og væv.

Den mest alvorlige form for *Haemophilus influenzae*-infektion er type b-infektion (Hib), som kan føre til livstruende sygdomme, såsom meningitis (hjernebetændelse) og epiglottitis (inflammation af struphovedet). Immunisering mod Hib har været en del af det danske børnevaccinationsprogram siden 1993 og har ført til en markant reduktion i forekomsten af disse alvorlige sygdomme.

'Cercopithecus aethiops' er en art innen slætten primater (Primates) og familien markattrer (Cercopithecidae). Den kjennes også under fremdeles navnet husabariabeeste, og er også kallen for grøn markatt. Denne aben er oprinnelig hjemmehørende i subsaharisk Afrika, og lever i en variert bredde av skogsområder, fra regnskog til savanner med trær.

'Cercopithecus aethiops' har en slank kroppsbygning og er kjent for sine svelge lange lemmer og svans. Den kan bli mellom 40 til 70 cm lang, med en svans som kan være like lang eller lenge som kroppen. Den veier mellom 3,9 til 7,7 kg. Pelsen er grønnegrå eller brun på ryggen og hvit på buken. Ansiktet er sort med en hvit skjegg rundt munnene.

Denne aben lever i grupper som kan inneholde opp til 30 individer, deriblant flere hanar og hunar. Den er allikevel merkет av en matriarkal struktur, med de ældre hunnene som dominerer over de yngre. Føden består av frukt, frø, blader, bark, insekter og små dyr.

'Cercopithecus aethiops' er kjent for sin evne til å springe langt og høyt fra gren til gren i skogen. Den har også en unik metode for å vaskes selv, ved å bruke sine hænder for å fjerne parasitter og skjedde med pelsen.

Denne aben er ikke direkte truet av utdøing, men populationen er i tilbakegang på grunn av økende jordbruksområder, skogsavverkning og illegal handel med viltlevende dyr. Derfor er det viktig å ta stilling for å beskytte denne abens levevilkår og sikre at den kan overleve og trives i fremtiden.

'Antikroppsspecificitet' refererer til hvilken specifik antigen en given antikrop binder seg til. Antikroppar er proteiner som produceres av immunsystemet for å bekjempe fremmede stoffer, såkalt antigener. Hver antikrop har en unik struktur som gjør at den kun binder spesifikt til et bestemt antigen. Dette kaller man antikroppsspecificiteten. Denne specifisiteten er viktig for å sikre at immunsystemet reagerer korrekt på ulike trusler og ikke angriper kroppens egne celler ved fejlagtige responsar.

"Dubbelblindmetod" er en forskningsmetode brukt i kliniske prøver og eksperimenter, der begge parter involvert - forsøkspersonen og forskeren/undersøkeren - ikke kjenner til hvilken behandling eller kontrollgruppe forsøkspersonen er tildelt. Dette gjør det mulig å unngå subjektive fordommer og forventninger som kan påvirke resultatene av eksperimentet.

I en dobbelblind studie, blir identiteten til den behandling eller placebo som er tildelt hver deltaker skjult både fra deltakeren og undersøkelsesleder. En uavhengig tredje part forvarer koden til behandlingsgruppen før studien starter, og denne koden blir ikke avslørt før analysen av dataene er fullført. På denne måten sikres at forskeren ikke kan påvirkes av noen forventninger de har til hvorvidt en bestemt behandling vil være mer effektiv enn en annen, og at deltakeren ikke blir beinflusert i sin opplevelse eller beskrivelse av symptomer eller sider ved å kjenne til om de får en egentlig behandling eller en placebo.

Dobbelblindmetoden er en viktig metode for å redusere risikoen for bias og forsikre at resultatene av en undersøkelse er pålitelige og reproducerbare.

"Aktiv immunitet" är ett tillstånd där ditt immunsystem har lärt sig att känna igen och bekämpa en specifik patogen eller substans som kan skada kroppen. Detta uppnås genom direkt exponering för patogenen eller substansen, vilket resulterar i att ditt immunsystem producerar specifika antikroppar och aktiverar cellulära svar som effektivt bekämpar inträngaren.

Aktiv immunitet kan vara antingen naturlig eller konstlad. Naturlig aktiv immunitet uppstår när en individ blir sjuk av en infektion och sedan tillfrisknar, medan konstlad aktiv immunitet uppnås genom vaccinationer som utformats för att stimulera ett skyddande immunsvar mot specifika patogener eller substanser.

Efter att ha utvecklat aktiv immunitet kan en persons kropp vara bättre rustad för att snabbt och effektivt bemöta framtida exponeringar av samma patogen eller substans, vilket minskar risken för sjukdom och komplikationer.

Subkutan injektion (SC-injektion) är en metod för att administrera läkemedel eller andra terapeutiska substanser genom att infoga dem under huden med en injektionsnål. Den subkutana vävnaden är det lösa vävnadslagret direkt under huden och ovanför muskelvävnaden.

Vid en SC-injektion introduceras nålen vanligtvis i en vinkel på 45 grader till huden, med den spetsiga änden riktad neråt. Nålen ska penetrera huden och subkutan vävnad, men inte gå djupare in i muskelvävnaden. Efter injektionen ska nålen dras tillbaka långsamt för att undvika att suga upp vävnad i nålen.

SC-injektioner används ofta för att administrera läkemedel som insulin, vacciner och andra substanser som inte behöver ges in direkt i blodbanan eller muskelvävnaden. Det är vanligtvis en smärtfri procedur, men det kan kännas lite obehagligt när nålen träffar huden. Vissa läkemedel kan orsaka lokala reaktioner som rodnad, svullnad eller smärta på injektionsstället.

'Vattkoppor' är ett vanligt begrepp som används i vardagligt språk, men det saknas en entydig och officiell medicinsk definition. Termen refererar ofta till en hudförändring som kan upplevas mjuk, fuktig, vit eller blåsliknande, och som kan ses på insidan av armbågar, knän, handleder eller andra delar av kroppen där huden får kontakt med sig själv eller kläder.

Det är viktigt att notera att 'vattkoppor' inte är en medicinskt erkänd diagnos och kan ha olika orsaker, såsom svettningar, eksem, psoriasis eller andra hudtillstånd. Om någon upplever besvär med 'vattkoppor' eller annan hudirritation bör de söka medicinsk rådgivning för en korrekt bedömning och behandling.

Kolera är en akut infektionssjukdom orsakad av bakterien Vibrio cholerae. Den drabbar främst tarmarna och karaktäriseras av omfattande, vattenartade diarréer och kräkningar, som kan leda till livshotande dehydrering. Sjukdomen sprids ofta via förorenat vatten eller mat.

I understand you are asking for a medical definition of the term "illness." Illness är ett tillstånd av betydande negativ hälsa eller funktionsnedsättning som orsakas av sjukdom, skada, toxisk exponering eller psykosocial stress. Det kan också definieras som en persons subjektiva upplevelse av symptom och funktionsnedsättning, samt den sociala betydelsen av det tillståndet.

En kortare definition är: "Illness är ett tillstånd av negativ hälsa eller funktionsnedsättning som påverkar en persons vardagliga liv."

Medicinskt tal är 'sjukdomsalstrande förmåga' eller 'patogenetisk potential' ett mått på hur väl en given mikrob (bakterie, virus, svamp, etc.) orsakar sjukdom hos en värd. Detta beror på en kombination av mikrobenns egna karaktäristika och värdens immunförsvar. En hög sjukdomsalstrande förmåga innebär att en mikrob orsakar sjukdom hos de flesta individer den infekterar, medan en lägre sjukdomsalstrande förmåga betyder att en mikrob kan kolonisera eller bosätta sig hos en värd utan att orsaka några tydliga symtom.

Det är viktigt att notera att sjukdomsalstrande förmåga inte är ett stelt begrepp, utan kan variera beroende på olika faktorer som till exempel värdens ålder, hälsa och immunförsvar. Vissa mikrober kan också ha en högre sjukdomsalstrande förmåga under speciella omständigheter, till exempel när de utvecklar resistens mot vanliga behandlingsmetoder som antibiotika.

Cytokiner är signalmolekyler som utsöndras av celler och påverkar kommunikationen mellan olika celler i kroppen. De spelar en viktig roll inom immunförsvaret, inflammation och celldelning. Exempel på cytokiner är interleukiner, interferoner, tumörnekrosfaktorer och koloni-stimulerande faktorer. Cytokinerna binder till specifika receptorer på målcellernas yta och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsvägar, vilket leder till att cellen ändrar sitt beteende eller funktion. Cytokinerna kan ha både pro- och antiinflammatoriska effekter och deras nivåer kan stiga kraftigt under sjukdomstillstånd som infektioner, cancer och autoimmuna sjukdomar.

Farmaceutisk teknologi definieras som den vetenskapliga disciplinen som handlar om utformning, utveckling, framställning, kontroll och kvalitetssäkring av läkemedel. Den inkluderar också studiet av hur olika läkemedelsformer påverkar läkemedlets farmakokinetik och farmakodynamik, det vill säga absorption, distribution, metabolism och elimination i kroppen samt verkan på kroppens celler och system. Farmaceutisk teknologi omfattar också att förbättra läkemedelsformernas hållbarhet, stabilitet och säkerhet, samt att utveckla nya leveranssystem som till exempel nanomediciner och andra avancerade terapeutiska system.

Product surveillance after marketing, även känt som postmarknadsföringsbevakning eller farmakovigilans, är ett system för att övervaka och undersöka effekter och biverkningar av en läkemedel efter att det har godkänts och börjat säljas på marknaden. Detta inkluderar både fördelaktiga och negativa effekter, såsom biverkningar, överdosering, missbruk, felanvändning och interaktioner mellan läkemedel.

Product surveillance after marketing är en pågående process som utförs av läkemedelsmyndigheter, tillverkare och hälso- och sjukvården för att skydda allmänhetens hälsosäkerhet och säkerställa att informationen om läkemedlets effektivitet och säkerhet är aktuell och korrekt. Detta kan leda till åtgärder som ändringar av produktinformation, varningar för användare eller i värsta fall tillbakadragande av marknadsföringstillståndet för läkemedlet.

"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).

Passiv immunisering (også kendt som adoptiv immunitet) refererer til overførsel af forudsynt antistoffer fra en individ til en anden, der ikke selv har producéret dem. Dette kan ske ved at give immunglobulin preparater, som indeholder specifikke antistoffer mod en given patogen, eller ved at overføre modersmælkemilk, der indeholder naturligt producerede antistoffer til babyen.

Den passive immunisering giver hurtig beskyttelse mod infektioner og sygdomme, men den er normalt midlertidig, da antistofferne med tiden bliver nedbrudt i kroppen. Derfor giver den ikke varige immunitet som aktiv immunisering (f.eks. vaccination) gør. Passiv immunisering anvendes ofte til forebyggelse eller behandling af infektioner hos personer med nedsat immunforsvar, gravide kvinder, nyfødte babyer og i forbindelse med biologisk krisebehandling.

Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.

En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikeras separat från det kromosomala DNA:t hos bakterier och andra encelliga organismers celler. Plasmider tenderar att vara relativt små jämfört med värdorganismens kromosomalt DNA och de innehåller ofta gener som ger värden en evolutionär fördel, såsom resistans mot antibiotika eller förmågan att bryta ned föroreningar. Plasmider kan överföras mellan olika individer av samma art eller mellan olika arter genom horisontell genöverföring, vilket gör dem till ett viktigt forskningsobjekt inom molekylärbiologi och genteknik.

'Salmonella typhi' är en bakteriestam som orsakar tyfoidfeber, en allvarlig infektionssjukdom som främst drabbar tarmarna och i vissa fall kan spridas till andra delar av kroppen. Bakterien överförs vanligtvis via kontaminerad mat eller vatten som har kommit i kontakt med avföring från en smittad individ. Tyfoidfeber är relativt ovanlig i industrialiserade länder, men fortfarande ett allvarligt hälsoproblem i många delar av världen, särskilt i låginkomstländer med begränsad tillgång till rent vatten och god hygien. Vaccin finns tillgängliga för att förebygga tyfoidfeber, men korrekt handhygien och födoämnesförvaring är viktiga åtgärder för att minska smittspridningen.

'Toxoid' är en benämning på en modifierad toxin som används i vissa vacciner. Genom att behandla en toxin, till exempel från bakterien difteri eller tetanus, med formellsyra kan man reducera dess toxicitet och samtidigt behålla dess immunogenicitet, dvs förmågan att stimulera ett immunsvar. När en individ vaccineras med toxoider utvecklar de immunförsvaret antikroppar som ger skydd mot den ursprungliga toxinen om personen utsätts för den naturliga infektionen.

Adenovirus vaccines are a type of vaccine that uses adenoviruses as vectors to deliver genetic material from another virus, such as the SARS-CoV-2 virus that causes COVID-19, into human cells. The genetic material contains instructions for making one or more viral proteins, which then stimulate an immune response in the body.

The adenoviruses used in these vaccines are weakened or modified so that they cannot cause disease themselves. They are also chosen because they can infect human cells but do not integrate their genetic material into the host's chromosomes. This means that they do not have the potential to cause cancer or other long-term effects.

Adenovirus vaccines have been studied for many years and have been shown to be safe and effective in inducing strong immune responses. They are being developed as a promising approach for preventing infectious diseases, including COVID-19.

Two examples of adenovirus vaccines for COVID-19 that have been authorized for emergency use in some countries are the Johnson & Johnson/Janssen vaccine and the Oxford-AstraZeneca vaccine. Both vaccines use different adenoviruses as vectors to deliver the genetic material encoding the SARS-CoV-2 spike protein, which is a key target of the immune response.

Orthomyxoviridae är en familj av virussorter som inkluderar de sjukdomsalstrande virusen influensavirus A, B och C. Dessa virussorter orsakar ofta influensa hos människor och andra däggdjur samt fåglar. Virusen har en enkel, segmenterad RNA-genom som omges av ett lipidmembran innehållande två virusproteiner. De är mycket smittsamma och kan spridas via droppburen smitta från en infekterad individ. Influensavirus A är särskilt känt för sin förmåga att mutera och orsaka pandemier, som exempelvis den spanska sjukan 1918.

Adenovirus är en typ av virus som orsakar infektionssjukdomar hos människor och djur. Det finns över 50 olika serotyper av mänskliga adenovirus, vilka kan ge upphov till en rad olika symptom beroende på vilken typ det är som orsakar infektionen. Några vanliga sjukdomar som orsakas av adenovirus inkluderar förkylning, hosta, halsont, konjunktivit (ögoninflammation), diarré och mag-tarmloppssjuka. Vid allvarligare fall kan även lunginflammation eller hjärtsvikt uppstå. Adenovirus sprids vanligen via droppborna från sjukt persons andning, men kan också spridas via direktkontakt med infekterade personer eller via kontaminierade ytor och födoämnen.

"Alzheimer's vaccines" refer to immunotherapeutic approaches being developed to treat Alzheimer's disease, a neurodegenerative disorder. The main goal of these vaccines is to induce an immune response against beta-amyloid plaques and tau tangles, two abnormal protein accumulations that are hallmark features of Alzheimer's disease.

There are two primary types of Alzheimer's vaccines:

1. Active immunization: This approach involves administering a vaccine that contains beta-amyloid or tau proteins or fragments, aiming to stimulate the immune system to produce antibodies against these targets. The first generation of Alzheimer's vaccines, called AN1792 (also known as "Alzhemed" or "Amyloid Immunotherapy"), was an active immunization approach using beta-amyloid peptide. However, the clinical development of this vaccine was halted due to meningoencephalitis, a severe side effect observed in some patients.
2. Passive immunization: This method involves directly administering preformed antibodies against beta-amyloid or tau proteins, bypassing the need for the immune system to produce its own antibodies. Several passive immunization treatments are currently being investigated in clinical trials, such as aducanumab, solanezumab, gantenerumab, and crenezumab.

It is important to note that while these vaccines have shown promise in preclinical and early-stage clinical trials, their efficacy and safety profiles are still being evaluated in larger, more diverse populations. Additionally, it remains unclear whether targeting beta-amyloid or tau proteins alone will be sufficient to halt or reverse Alzheimer's disease progression.

Immunodeficiency virus (IDV) is not a widely recognized or established medical term. However, it seems that you may be referring to "immunodeficiency viruses" in general, which includes human immunodeficiency virus type 1 (HIV-1) and type 2 (HIV-2). These are the viruses that cause the acquired immunodeficiency syndrome (AIDS).

Here is a proper definition of HIV as per the National Institutes of Health (NIH):

HIV, or human immunodeficiency virus, is a virus that attacks the body's immune system. If HIV is not treated, it can lead to AIDS (acquired immunodeficiency syndrome). However, with proper medical care, HIV can be controlled. People with HIV who get and keep an early diagnosis and treatment can live long, healthy lives and prevent transmission to others.

Reference:

HIV/AIDS. (2021, June 14). National Institute of Allergy and Infectious Diseases (NIAID). https://www.niaid.nih.gov/diseases-conditions/hiv-aids

Denguevirus är ett flavivirus som orsakar denguefeber, en infektionssjukdom som sprids av myggor. Det finns fyra olika serotyper av denguevirus (DEN-1, DEN-2, DEN-3 och DEN-4), och infektion med en serotype ger livslång immunitet mot den specifika serotypen men endast tillfällig immunitet mot de andra. Infektioner med en annan serotype kan leda till allvarligare sjukdom och komplikationer, så kallad svår denguefeber eller denguehock. Symptomen på denguefeber kan variera från milda till allvarliga och inkluderar feber, hosta, ont i muskler och leddjup, trötthet, utslag, illamående och kräkningar. I allvarliga fall kan det uppstå komplikationer såsom blödningar, chock och organsvikt. Denguevirus sprids främst av myggor av arten Aedes aegypti och Aedes albopictus, som är vanligast i tropiska och subtropiska områden över hela världen.

Ebola hemorragisk feber (EVF) är en allvarlig, livshotande infektionssjukdom som orsakas av ebolavirus. Sjukdomen kännetecknas av plötsligt hög feber, stark muskelvärk, huvudvärk och illamående, följt av blodiga utslag, blödningar från slemhinnor och i vissa fall inre blödningar. Dessa symtom beror på virusets skada på kroppens blodkärl, vilket orsakar en allmän inflammation och störningar i blodkoaguleringen. EVF är mycket smittsam och sprids främst via direkt kontakt med kroppsvätskor från en smittad person eller djur. Det finns inga specifika behandlingar för sjukdomen, men vård och stöd till kroppens funktioner kan minska dödligheten. Förebyggande åtgärder som isolering av smittade individer, kontroll av smitta och vaccination är viktiga för att förhindra spridning av sjukdomen.

'Pest' er en historisk betegnelse for en sygdom som førte til dødelig udryddelse eller store tab af menneskeliv. Den mest kendte pestepidemi er den sorte død, der hærgede Europa i 1300-tallet og dræbte mellem 75 og 200 millioner mennesker.

Pest skyldes smitten af bakterien Yersinia pestis, som normalt overføres gennem inficerede flåter eller lopper, der har biddet en inficeret rotte. Der findes tre typer af pest: bubonisk pest (den mest almindelige form), pneumonisk pest og septikæmisk pest.

Bubonisk pest angriber de lokale lymfeknuder, mens pneumonisk pest angriber lungerne og kan let spredes fra person til person gennem luftbårne dråber. Septikæmisk pest er en alvorlig blodforgiftning, der opstår, når bakterien kommer direkte ind i blodet.

Pest er nu meget sjældent i udviklede lande, men det forekommer stadig sporadisk i visse regioner af Afrika, Asien og Sydamerika. Det kan behandles effektivt med antibiotika, hvis det opdages tidligt.

Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.

Mässlingvirus, eller *Vaccinia virus*, är ett stort DNA-virus som tillhör familjen Poxviridae och släktet Orthopoxvirus. Det orsakar sjukdomen mässling hos människor och kan sprida sig via direkt kontakt med smittade individer eller via droppburen infektion när en smittad person hostar eller nyser. Viruset kan också spridas via kontaminerade föremål. Mässlingvirus är mycket smittsamt och kan orsaka allvarliga komplikationer, särskilt hos barn och vuxna med nedsatt immunförsvar. Det finns vaccin mot mässling som ger effektiv immunitet.

Poliovirus är ett enterovirus som orsakar polio, en smittsam sjukdom som kan leda till muskelsvaghet och lamsning. Det finns tre olika stammar av poliovirus: Typ 1, typ 2 och typ 3. Typ 2 och typ 3 har utrotats globalt tack vare vaccinationsprogrammen. Polioviruset sprids främst genom kontakt med infekterad fekalvätska eller via droppsmitta när en smittad person hostar eller nyser.

Poliovirus kan orsaka asymptomatisk infektion, men i vissa fall kan det leda till milda symptom som feber, trötthet och muskelvärk. I allvarliga fall kan viruset invaderar nervsystemet och orsaka irreversibel skada på de nerver som styr musklerna, vilket kan leda till lamsning eller livslång funktionsnedsättning.

Det finns två typer av poliovaccin: den inaktiverade vaccinet (IPV) och det levande oral vaccinet (OPV). Båda ger effektiv immunitet mot polio, men OPV kan i mycket sällsynta fall orsaka en livshotande form av polio som kallas vaccine-associated paralytic poliomyelitis (VAPP). IPV anses vara säkrare och är den typ av vaccin som används i de flesta länder idag.

'Livmoderhalstumörer' (cervix cancer) är en typ av cancersjukdom som utgår från livmoderhalsen, det vill säga den nedre, trattformade delen av livmodern där den stöter an på slidan. Tumörerna kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). De flesta livmoderhalstumörerna är elakartade och orsakas vanligtvis av humant papillomavirus (HPV), ett sexuellt överförbart virus.

Det finns två huvudtyper av livmoderhalstumörer:

1. Plattcellstumörer (squamous cell carcinomas): Dessa tumörer utgår från platta epitelceller i livmoderhalsens slemhinna och är den vanligaste typen av livmoderhalscancer.
2. Adenocarcinomer: Dessa tumörer utgår från körtlar i livmoderhalsens slemhinna och är mindre vanliga än plattcellstumörerna.

Andra, mer ovanliga typer av livmoderhalstumörer inkluderar adenosquamos tumörer, neuroendokrina tumörer och undifferentiaterade carcinomer.

Symptomen på livmoderhalscancer kan vara vaginal blödning, obekanta vaginalsmärtor, smärta under samlag eller en ovanlig vaginal avsöndring. Om cancer misstänks behövs ofta ytterligare undersökningar som kolposkopi, biopsi och bilddiagnostik för att ställa en diagnos och bestämma behandlingsalternativ. Behandlingen kan innebära kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa metoder beroende på cancertyp, storlek, omfattning och patientens allmänna hälsotillstånd.

'Säkerhet' inom medicinsk kontext refererar till förhållandena eller metoder som minskar risken för skada, smitta eller andra negativa händelser för patienter, personal och allmänheten. Det kan handla om användning av skyddsutrustning, införande av rutiner och procedurer för att förebygga olyckor eller spridning av sjukdomar, utbildning av personal kring säkerhetsfrågor samt kontinuerlig övervakning och utvärdering av dessa metoder. Säkerheten inom medicinen har som mål att skydda alla involverade parter och upprätthålla en trygg och hälsosam miljö.

Läkemedelsdesign (eller "drug design") är ett samlingsbegrepp för de processer och metoder som används för att utveckla nya läkemedel med önskad farmakologisk verkan mot en given sjukdom eller störning. Det inkluderar identifiering av potentiala målproteiner eller molekyler i kroppen som kan påverkas för att få den önskade effekten, syntes och utveckling av potentiella läkemedelskandidater som kan binda till dessa mål, samt optimering av deras farmakologiska, toxikologiska och farmaceutiska egenskaper. Läkemedelsdesign innefattar ofta användning av datorbaserade simuleringar, laboratorieforskning och kliniska prövningar för att utveckla en fullständig förståelse av hur ett läkemedel fungerar på molekylär nivå och hur det kan användas säkert och effektivt som en terapi.

Nedkylning (eng. cooling eller temperature reduction) är inom medicinen ett sätt att behandla olika sjukdomstillstånd, där man aktivt sänker kroppstemperaturen med hjälp av olika metoder, till exempel genom att använda ispåsar, kylpackningar eller speciella maskiner som kyler ner patienten.

Den vanligaste anledningen till nedkylning är för att förhindra skada på hjärnan efter ett slaganfall (eng. stroke) eller annan sorts syrebrist i hjärnan, men det kan även användas för att behandla feber som inte svarar på vanlig feberbehandling eller för att lindra smärta och svullnad efter en skada.

Nedkylning kan också användas i samband med operationer där man vill minska blodförlusten eller för att skydda organ under transplantation.

Medicinskt sett är mjältbrand (anthrax) en infektion orsakad av bakterien Bacillus anthracis. Den kan drabba djur och människor och förekommer vanligtvis hos boskapsdjur som nötkreatur, får och getter. Mjältbrand kan vara livshotande om den inte behandlas tillräckligt snart.

Det finns tre huvudsakliga typer av mjältbrand:

1. Hudmjältbrand (cutaneous anthrax): Detta är den vanligaste formen och orsakas av direkt kontakt med infekterat djurvävnad eller smutsigt skinn från ett infekterat djur. Symptomen inkluderar svullnad, rodnad och sår på huden som kan bli blåsor och slutligen nekros (död) vävnad.

2. Andningsmjältbrand (inhalation anthrax): Detta orsakas av inandning av sporer från Bacillus anthracis och är mycket allvarligare än hudmjältbrand. Symptomen kan vara influensaliknande till en början, men kan utvecklas till andningssvårigheter, hög feber och svullnad i halsen eller bröstet.

3. Mag-tarmsmjältbrand (gastrointestinal anthrax): Denna form orsakas av att äta infekterat kött från ett djur med mjältbrand. Symptomen inkluderar illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor och blodig avföring.

Behandlingen av mjältbrand består vanligtvis av antibiotika som behandlar bakterieinfektionen. I allvarliga fall kan intensivvård vara nödvändig. Prevention är viktigt genom att undvika kontakt med infekterade djur och att tillaga kött ordentligt innan konsumtion. Vaccin finns tillgängliga för vissa grupper som är särskilt utsatta, såsom veterinärer och laboratoriepersonal.

Neisseria meningitidis, serogroup C (N. meningitidis C) är en bakterie som orsakar meningit, en allvarlig infektion av hjärnhinnan, och sepsis, en livshotande systemisk infektion. Serogrupp C är en undergrupp av N. meningitidis som definieras av specifika ytproteiner på bakteriens yta.

Infektionen med N. meningitidis C kan leda till inflammation och svullnad av hjärnhinnan (meningit), blodförgiftning (sepsis) och andra komplikationer som skador på hjärtat, njurarna och levern. Symptomen på meningit inkluderar hög feber, huvudvärk, kräksymtom, muskelvärk, trötthet och en stel hals. Symptomen på sepsis kan omfatta feber, accelerat hjärtslag, snabb andning, svaghet, yrsel och skrovlighet eller lila färg på huden.

N. meningitidis C sprids vanligtvis genom droppar av slem från näsa och svalg hos en smittad person under exempelvis andning eller pratande, och kan leda till sjukdom om den kommer i kontakt med slemhinnan hos en annan person. Vaccinering är tillgänglig för att förebygga infektioner orsakade av N. meningitidis C.

' Förvärvad immunitet från modern' är ett tillstånd där ett barn får mottaga skydd mot vissa infektionssjukdomar genom att deras moder har utvecklat immunitet, vanligtvis genom att ha blivit smittad och sedan återhämtat sig. Denna immunitet kan överföras från modern till barnet via moderkakan under graviditeten eller via modersmjölket efter födseln. Detta sker genom att modersmjölken innehåller antikroppar, som är proteiner som producerats av moderns immunsystem för att bekämpa specifika patogener. När barnet dricker modersmjölk får det därför i sig dessa antikroppar och kan på så sätt få ett visst mått av immunitet mot de sjukdomar som modern har utvecklat immunitet mot. Det är värt att notera att denna typ av immunitet inte är lika stark eller varaktig som den immunitet som uppstår när en person blir smittad och sedan återhämtar sig själv, men det kan ändå ge ett viktigt skydd under de första månaderna efter födseln.

A "drug-related side effect" refers to any unintended effect of a medication that occurs in addition to its intended therapeutic action. These effects can be beneficial or harmful, but they are typically considered undesirable and may cause the patient discomfort or harm. Side effects are often related to the dose of the medication and may go away as the body adjusts to the drug.

On the other hand, "adverse reactions" refer to harmful and unintended effects that occur as a result of taking a medication. These reactions can be severe and even life-threatening in some cases. Adverse reactions are usually dose-dependent, but they may also be idiosyncratic, meaning that they occur only in certain individuals and are not related to the dose of the medication.

Both side effects and adverse reactions are important considerations when prescribing medications, as they can impact a patient's quality of life and overall health. Healthcare providers must weigh the potential benefits of a medication against its possible risks and side effects to ensure that it is safe and effective for their patients.

Medicinskt sett definieras virusförökning som processen där en värdkälla, till exempel en cell, infekteras av ett virus och tvingas producera fler virioner (viruspartiklar). Detta sker genom att virusets genetiskt material integreras eller replikeras inom värddjuret och tvingar den till att producera nya viruspartiklar som sedan friges och kan infektera andra celler.

Virusförökningen är en central del i viruspatogenes, det vill säga sjukdomsprocessen orsakad av ett virus. Förståelsen av denna process har varit viktig för utvecklingen av antivirala läkemedel och vacciner som används för att behandla och förebygga virussjukdomar.

Venezuelan Equine Encephalitis Virus (VEEV) är ett så kallat alfavirus, som tillhör familjen Togaviridae inom virologi. Det är en arbetsgrupp av virus som orsakar en allvarlig sjukdom hos hästar och kan även infektera människor. VEEV förekommer naturligt i norra och södra Amerika, och sprids främst genom stickmyggors bett. Hos människor orsakar viruset ofta en mild influensaliknande sjukdom, men kan i vissa fall leda till allvarligare sjukdomar som exempelvis hjärninflammation (encefalit). Det är dock sällsynt att människor insjuknar i den allvarliga formen av sjukdomen. VEEV anses vara ett potential biologiskt vapen på grund av dess höga smittsamhet och förmågan att orsaka allvarlig sjukdom hos både människor och djur.

Hepatit B definieras som en infektion orsakad av hepatit B-virus (HBV), som kan leda till inflammation och skada på levern. Sjukdomen kan vara akut eller kronisk, beroende på om den förblir under sex månader eller inte.

Akut hepatit B visar sig ofta utan symtom, men kan i vissa fall orsaka trötthet, magsmärtor, illamående, kräkningar, muskel- och ledvärk samt gulaktig hud och ögonvitor (ikterus). Kronisk hepatit B kan leda till allvarliga komplikationer som levercirros och levercancer.

Hepatit B sprids främst via sexuell kontakt, blod eller andra kroppsfluidor från en infekterad person. Det finns vaccin mot hepatit B, vilket rekommenderas för alla barn och vuxna som tillhör riskgrupper eller bor i områden med hög prevalens av sjukdomen.

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

Intussusception är ett tillstånd där en del av tarmen "slukas in" eller "vickas in" in i den direkt underliggande tarms egna lumen (hålan eller röret). Detta orsakar en obstruktion och kan också leda till att blodkärlen i området komprimeras, med risk för ischemisk skada (brist på blodtillförsel) och nekros (död celler). Intussusception är vanligast hos spädbarn under ett år gammal, men kan också drabba äldre barn och vuxna. Orsaken till intussusception är ofta okänd, men det kan förekomma vid infektioner, tumörer eller andra tarmsjukdomar. Behandlingen kan bestå av en luft- eller barlastbariumkontraststudie för att reducera intussusceptionen non-operativt, men i vissa fall kan kirurgi vara nödvändig om det finns tecken på ischemisk skada eller perforation.

'Födelsekontroll, immunologisk' refererar till metoder för att förebygga överföringen av smitta från moder till barn under fostrets utveckling och vid förlossningen. Detta kan uppnås genom att ge specifika immunoglobulinpreparat till modern, som sedan passerar till fostret via moderkakan. Dessa preparat innehåller antikroppar mot specifika patogener, såsom toxoplasma, cytomegalovirus och vissa typer av herpesvirus, som kan vara skadliga för fostrets utveckling.

Den immunologiska födelsekontrollen är en del av den större kategorin av födelsekontroll, som innefattar alla preventiva metoder för att skydda barnet under graviditeten och vid förlossningen. Denna typ av födelsekontroll är speciellt viktig för kvinnor som har en högre risk för infektioner under graviditeten, till exempel på grund av arbete eller livsstil.

Malaria är en infektionssjukdom som orsakas av parasiter i släktet Plasmodium och som primarilys överförs via myggor av arten Anopheles. När en infekterad mygga sticker en människa kan parasiterna komma in i kroppen genom slemhinnan. De smittade röda blodkropparna sprids sedan via blodomloppet och orsakar sjukdomssymptomen, som kan inkludera feber, trötthet, hosta, muskelvärk och kräkningar. Malaria är en allvarlig sjukdom som kan vara dödligt om den inte behandlas korrekt och i tid. Det finns olika typer av malariaparasiter, men de vanligaste orsakarna av allvarliga fall av malaria hos människor är Plasmodium falciparum och Plasmodium vivax.

Falciparummalaria definieras som en allvarlig form av malaria orsakad av plasmodie-falciparum-protozoer som överförs via stickmyror. Det är den farligaste typen av malaria och kan leda till allvarliga komplikationer, såsom njur- och andningssvikt, coma och i värsta fall dödsfall om den inte behandlas i tid. Falciparummalaria karaktäriseras av hög feber, intensiva boursjukdomstecken och ofta multipla organskador. Behandlingen måste ske så snart som möjligt med effektiva antimalariamediciner för att förebygga komplikationer och minska risken för dödlig utgång.

Poxviridae är en familj av stora, komplexa dubbelsträngade DNA-virus som orsakar sjukdomar hos både djur och människor. De är kända för sin storlek och komplexitet jämfört med andra virus, och innehåller en rad unika genetiska och strukturella egenskaper.

Poxviridae-familjen inkluderar två underfamiljer: Chordopoxvirinae och Entomopoxvirinae. Chordopoxvirinae orsakar sjukdomar hos djur och människor, medan Entomopoxvirinae infekterar insekter.

De mest kända exemplen på Poxviridae är variolavirus, som orsakar smittkoppor hos människor, och vacciniavirus, som används i vaccinet mot smittkoppor. Andra exempel inkluderar cowpoxvirus, som kan infektera både människor och djur, och myxomavirus, som orsakar en allvarlig sjukdom hos kaniner.

Poxviridae-virus har en unik morfologi med ett komplext membran som omsluter virionen, och de är kapabla till att reproducera sig i cytoplasman istället för kärnan hos den värdcell de infekterar. Dessa virus har också en stor genomstorlek, med flera gener som kodar för en rad olika proteiner som hjälper till att undertrycka värdcellens immunförsvar och frambringa nya viruspartiklar.

Th1-celler, eller CD4+ T-hjälpceller av typ 1, är en undergrupp av T-hjälpceller som producerar specifika typer av cytokiner, vilket gör att de spelar en viktig roll i cellmedierad immunitet. De aktiveras av antigenpresenterande celler och svarar genom att producera cytokiner såsom IFN-γ, TNF-α och IL-2, som främjar celldödlighet, inflammation och aktivering av andra immunceller. Th1-svaret är viktigt för att bekämpa intracellulära patogener såsom virus och intracellulära bakterier.

'Mjälte' är ett medicinskt begrepp som refererar till kroppens stora salivkörtlar, som ligger i huvudet och halsen. De två största mjältena är glandula parotis (öronmjälta) och submandibulär glandula (underkäkmjälta). Dessa körtlar producerar saliv som hjälper till att smida upp maten så att den blir lättare att svälja. Mjältena kan bli inflammerade eller infekterade, vilket kallas mjältinflammation (sialadentis) eller mjältinfektion (sialit). Andra medicinska tillstånd som kan drabba mjälten inkluderar tumörer och stenar i gångsystemet för saliven.

Francisella tularensis är en gramnegativ, aerob bakterie som orsakar sjukdomen tularemi hos djur och människor. Den är specialiserad till att infektera makrofager och kan överleva och replikera inne i dessa celler under lång tid. F. tularensis är mycket virulent och endast ett fåtal bakterier behövs för att orsaka sjukdom hos en värd. Den finns naturligt förekommande i vilt djur, särskilt gnagare, och kan spridas till människor genom bett eller stick av infekterade djur, inandning av små partiklar med bakterier från jord eller vatten som är kontaminerade med djurslänta bakterier, eller via föda och vatten som innehåller bakterier. F. tularensis klassificeras som en kategori A bioterrorism agent av Centers for Disease Control and Prevention (CDC) på grund av dess höga patogenicitet och lätthet att sprida sig via luften.

'Mycobacterium bovis' är en långsam växande, fakultativt aerob bakterie som tillhör komplexet Mycobacterium tuberculosis-komplex (MTBC). Det är en av de huvudsakliga orsakerna till tuberkulos hos nötkreatur och kan även orsaka sjukdom hos människor, framförallt efter exponering för infekterade djur eller konsumtion av smittat mjölkprodukter.

Många fall av tuberkulos hos människor som orsakas av 'Mycobacterium bovis' är associerade med respiratorisk smitta från infekterade individer eller från miljön, där bakterien kan överleva länge i vatten, jord och andra substrat.

Sjukdomen hos människor orsakad av 'Mycobacterium bovis' är kliniskt lika med tuberkulos orsakad av 'Mycobacterium tuberculosis', men den kan vara svårare att behandla på grund av resistens mot vissa typer av antibiotika.

Läkemedelsgodkännande är ett beslut som tas av en regleringsmyndighet, vanligtvis efter en utvärdering av säkerheten, effektiviteten och kvaliteten av ett läkemedel. Det innebär att läkemedlet har bedömts vara säkert och effektivt för vissa medicinska användningsområden och att det uppfyller de krav som ställs på kvalitet och etikett. Läkemedelsgodkännande ger läkemedelsföretaget rätten att marknadsföra och sälja läkemedlet inom ett visst geografiskt område, ofta under övervakning av eftermarknadsövervakning. Det är värt att notera att godkännandeprocessen kan variera något mellan olika länder och regioner.

'Vaccinia' är ett begrepp inom medicinen som refererar till småpoxvirusstammen som används i det vaccin som skyddar mot smittkoppor. Vaccinia-viruset är besläktat med, men inte identiskt med, smittkoppaviruset.

Vaccinia-viruset orsakar en mildare infektion än smittkoppor och ger immunitet mot sjukdomen. Vaccinet har räddat livet på miljoner människor sedan det uppfanns av Edward Jenner år 1796. Idag används vaccinia-viruset även i forskning för att utveckla andra virusbaserade vacciner och terapeutiska behandlingar.

Mucosal administration in medical terms refers to the delivery of drugs or vaccines onto the mucous membranes that line various body cavities such as the nose, mouth, lungs, vagina, and gastrointestinal tract. This route of administration allows for localized drug delivery, improving drug absorption and bioavailability while minimizing systemic side effects.

Mucosal administration can be achieved through several methods, including:

1. Intranasal: Administration of drugs or vaccines into the nasal cavity.
2. Oral: Administration of drugs or vaccines through the mouth, which can then be absorbed by the gastrointestinal tract.
3. Sublingual: Administration of drugs or vaccines under the tongue, allowing for rapid absorption into the bloodstream.
4. Buccal: Administration of drugs or vaccines between the cheek and gum, also allowing for rapid absorption into the bloodstream.
5. Intravaginal: Administration of drugs or vaccines into the vagina.
6. Pulmonary: Administration of drugs or vaccines through inhalation into the lungs.

Mucosal administration is a promising alternative to traditional routes of drug delivery, particularly for vaccines and therapies that target localized infections or diseases.

Tyfoidfeber, også kjent som tyfus abdominalis, er en infeksjons sykdom som forårses av bakterien Salmonella enterica serovar Typhi. Disse bakteriene overlever i vann og fødevarer og kan spres til mennesker gjennom fekal-oralt kontakt, ofte via smittebæreren som ikke har noen tegn på sykdommen.

Tyfoidfeber karakteriseres vanligvis av en plutselig oppkomst av feber, trangt til å spise, mat-løshet og buksensmmerte. Andre symptomer kan inkludere træthed, hodepine, muskelvansker og svulminger i bakkenet. Svake og blodiga tarminndholdingsprover er også vanlige. I værre tilfeller kan sykdommen føre til komplikasjoner som tarmperforasjon, hjertesvikt eller meningittiske tilstander.

Tyfoidfeber forekommer oftest i områder med dårlige sanitære forhold og manglende tilgang til rene vannkilder. Den kan behandles effektivt med antibiotika, men utviklingen av resistans har gjort det viktigere enn noensinne å forebygge sykdommen ved hjelp av vaccinering og god hygiene.

Env (Environment) gene products in Human Immunodeficiency Virus (HIV) refer to the proteins produced by the viral env gene. The env gene contains instructions for the production of the HIV envelope protein, which is a complex glycoprotein consisting of two subunits, gp120 and gp41.

The gp120 subunit is responsible for binding to CD4 receptors on the surface of host cells, such as T-cells and macrophages, initiating the process of viral entry into the cell. The gp41 subunit then mediates the fusion of the viral and host cell membranes, allowing the viral genetic material to enter the host cell.

The env gene products play a critical role in the HIV replication cycle and are a major target for HIV immunotherapies and vaccine development. The gp120 protein is highly variable among different strains of HIV, making it difficult to develop a broadly effective vaccine against the virus. However, understanding the structure and function of env gene products has provided valuable insights into the mechanisms of HIV infection and disease progression.

Kapsidproteiner är de proteiner som bildar kapsiden, den proteinhölje som omger och skyddar genomet hos virus. Kapsidproteinerna sammanfogas ofta till polymära strukturer som kan ha en icke-regelbunden (icosaedrisk) eller regelbunden form, beroende på virusets typ. De har en viktig roll i virusreplikationen eftersom de bidrar till infektionen av värdcellen genom att skydda viruset under transporten mellan värdar och under dess inkapsling i den nya värden.

Påssjuka är ett smittsamt sjukdomstillstånd som orsakas av olika typer av enterovirus, vanligtvis coxsackievirus A och B. Det kallas ofta även för "hand-foot-and-mouth disease" på engelska, vilket betyder "hand- fot- och munbekympad".

Sjukdomen karaktäriseras av små blåsor eller sår i munnen, på handflatan, planta av fötterna och ibland även på armar och ben. Barn under fem år är vanligast drabbade, men även vuxna kan bli smittade. Symptomen inkluderar feber, irritabilitet, sänkt aptit, torr hals, muskelvärk och svullnad i halsen.

Sjukdomen är vanligtvis inte allvarlig och försvinner av sig själv efter en vecka till tio dagar. Vård av symptomen kan behövas, såsom smärtlindring och välmjölkande för att förebygga dehydrering. Det finns inget specifikt läkemedel eller vaccin mot påssjuka, men god handhygien kan hjälpa till att förebygga spridningen av viruset.

'Viremi' er en medisinsk terminologi som refererer til tilstedeværelsen av virus i blodet. Det skjer når et infisjonert sted i kroppen, som kan være enhver type celle eller væske, oppdager viruset, og det spredes via blodet til andre dele av kroppen. Nivåene av virus i blodet kan variere, og viremi er ofte forbundet med akutt infeksjon og sykdom.

Det er viktig å merke seg at viremi ikke betyr at en person nødvendigvis vil oppleve symptomer eller bli syk av viruset. I noen tilfeller kan en persons immunsystem kontrollere infeksjonen før det utvikler seg til sykdom. Dessverre, i andre tilfeller kan viremi føre til alvorlige komplikasjoner og skader på organer, særlig hvis det ikke behandles tidlig og riktig.

"Hjärninflammation" på japanska kan översättas till "nōsairan" (脳炎) eller "shinkei-suijaku" (神経スイジャク). Det är en allmän term som betecknar inflammation i hjärnan eller centrala nervsystemet.

Definitionen av "nōsairan" (脳炎) på japanska, enligt Cancer Institute Hospital of Japanese Foundation for Cancer Research:

> 脳内の感染、外来物などによる体液の過剰的なアクセスにより、脳組織が破壊され、脱水し、脳水栓などの合併症を引き起こす状態。

Översatt till engelska:

> A state in which brain tissue is destroyed and swelling occurs due to excessive accumulation of fluids in the brain caused by infection or foreign substances.

Definitionen av "shinkei-suijaku" (神経スイジャク) på japanska, enligt National Hospital Organization Tokyo Medical Center:

> 感覚・運動などの神経機能が劣化する状態。特に、脳蓋性障害や、感染症などにより引き起こされる。

Översatt till engelska:

> A state in which neurological functions such as sensation and movement are impaired. Specifically, it is caused by brain disorders or infectious diseases.

Det är värt att notera att "shinkei-suijaku" (神経スイジャク) kan vara en bredare term än "hjärninflammation", och inkluderar också andra tillstånd som påverkar nervsystemet.

Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom molekylärbiologiska metoder, där genetisk information från två eller fler olika protein kodande gener kombineras till en enda gen. Den resulterande fusionerade genen ger upphov till ett protein som innehåller delar av de ursprungliga proteinenheterna, vilka är sammanfogade i en enda peptidkedja.

Denna teknik möjliggör skapandet av proteiner med nya och unika funktionella egenskaper som inte finns hos de ursprungliga proteinerna. Rekombinanta fusionsproteiner används inom forskning, diagnostik och terapi, exempelvis vid tillverkning av monoklonala antikroppar för behandling av cancer och autoimmuna sjukdomar.

Läkemedelsbiverkningar, även kända som adversa reaktioner eller bieffekter, är negativa effekter eller skador på kroppen som orsakas av att använda ett läkemedel. Rapportering av läkemedelsbiverkningar innebär att en hälso- och sjukvårdspersonell eller en patient meddelar information om en misstänkt läkemedelsbiverkning till de relevanta myndigheterna, vanligtvis till ett farmakovaktssystem. Detta görs ofta genom att fylla i en speciell rapportformulär där det beskrivs patientens bakgrund, det använda läkemedlet, dosen och varaktigheten av användningen, samt de observerade biverkningarna. Rapportering av läkemedelsbiverkningar är viktigt för att övervaka säkerheten hos läkemedel på marknaden, identifiera nya risker och underrapporteringar, och vidta åtgärder för att skydda allmänheten.

Hönskoppsvirus, även känt som Influensa A virus (IAV) H7N9, är ett subtyp av influensa A-virus som primärt infekterar höns och andra fåglar. Det upptäcktes första gången hos människor i Kina år 2013. Viruset kan orsaka allvarliga andningsvägsinfektioner hos människor som exponeras för infekterade fåglar eller deras avfall. Symptomen på en H7N9-infektion kan vara influensaliknande och inkludera feber, hosta, slemproduktion och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan det leda till lunginflammation, multipel organsvikt och död. Det är värt att notera att H7N9 inte har visat sig vara lika smittsam mellan människor som andra subtyper av influensavirus, men det finns fortfarande en oro över dess potential att mutera och bli mer smittsam.

Hepatitis A är en akut inflammation i levern som orsakas av hepatit A-virus (HAV). Sjukdomen sprids vanligen via förorenad mat eller dryck, ofta från en smittad persons avföring. Symptomen på hepatit A kan vara trötthet, minskad aptit, illamående, kräkningar, diarré, smärtor i magen och gulsot. De flesta drabbade mottappar sig väl efter några veckor eller månader, men i sällsynta fall kan sjukdomen vara allvarligare och leda till komplikationer som leverförsämring och död. Ett effektivt vaccin finns tillgängligt för att förebygga hepatit A-infektion.

Hemagglutininer, virala, är ett protein som finns på ytan av vissa virus, till exempel influensavirus. Proteinet har förmågan att binda sig till specifika sockerstrukturer (sialiska syror) på cellernas yta och orsaka sammanflätningar (agglutination) av röda blodkroppar (erytrocyter). Detta är vad som gör viruset kapabelt att infektera värdceller och sprida sig i kroppen.

Det finns 16 olika typer av hemagglutininer (H1-H16) hos influensavirus, och de kan variera mellan olika stammar av viruset. Dessa skillnader i hemagglutininer är en av orsakerna till att influensavaccinet måste uppdateras regelbundet för att ge skydd mot de senaste cirkulerande virusstammarna.

'Näsa-svalg' (latin: nasopharynx) är den övre delen av svalget, direkt under näsan och ovanför struphuvudet. Den fungerar som en genomfart för luft vid andning och för mat och dryck vid deglution (sväljning). Nasofarynxs bakre del gränsar till den övre delen av matstrupen (farynx) och omgärdas av muskler och bindevävnad. Här passerar också ledningssystemet för Eustachiusrören, som förbinder mellanörat med svalget och hjälper till att reglera lufttrycket i mellanörat.

'Humanförsök' definieras inom medicinsk forskning som systematiska studier som direkt involverar människor som subjekt för forskning. Dessa studier kan vara interventionsstudier, där en behandling eller ett ingrepp testas, eller observatiella studier, där man samlar in data om deltagarna utan att påverka deras behandling.

Det är viktigt att notera att humanförsök måste följa strikta etiska riktlinjer för att skydda de involverade människornas rättigheter, välbefinnande och integritet. Det innefattar bland annat informerad samtycke från deltagarna, möjlighet att droga sig ur studien när som helst och skydd av personliga identifikationsdata.

Canarypox virus är ett double-stranded DNA-virus som tillhör familjen Poxviridae och släktet Avipoxvirus. Viruset är endemiskt hos kanariefåglar, men kan också infektera andra fågelarter. Canarypox-viruset orsakar en smittsam hudsjukdom hos fåglar som kännetecknas av pappersliknande skorpor och är inte direkt patogent för människor.

I medicinsk kontext har Canarypox-virus använts som ett vektorvirus i utvecklingen av rekombinanta vacciner mot djursjukdomar, såsom västnilfebrasjukan hos nötkreatur och klassisk svinfars. Genom att ersätta vissa gener i Canarypox-virusets genomi med gener från andra patogena virus kan man skapa en rekombinant vaccinkandidat som ger immunitet mot målpatogenen utan att orsaka sjukdom hos värden. Dessa typer av vacciner är fortfarande under forskning och utveckling.

"Nötkreatursjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som drabbar nötkreatur, även kallat kor. Det kan innefatta en rad olika tillstånd, bakteriella, virala eller parasitära, som kan påverka djurets hälsa och produktion. Några exempel på nötkreatursjukdomar är mastit (bröstinflammation), tuberkulos, blödande diarré hos kalvar (Cryptosporidios), IBR (korrespiratoryt viruset) och BVD/MD (bovin viral diarré/mucosal disease). Prevention och kontroll av nötkreatursjukdomar är viktigt för att säkerställa djurens hälsa, produktivitet och biosecurity.

'Virusproteiner' refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin replikasjonsprosess og forårsage infeksjon i værtsorganismen. Disse proteinet kan inkludere strukturelle proteiner, som utgjør kapsiden eller membranen til viruset, og ikke-strukturelle proteiner, som involveres i regulering av virusets replikasjon og infeksjonsprosess.

Strukturelle proteiner kan inkludere:

* Kapsidproteiner: disse er proteiner som utgjør den proteinhylle som omger viruses genetiske materiale. De kan være formet som en helix, som hos bakteriofager, eller som en ikosaeder, som hos mange arter av RNA- og DNA-viruser.
* Membranproteiner: disse proteinet er inkorporert i lipidmembranen til de enkle- eller doppelstrands RNA-viruser som koronavirus og flavivirus. Disse proteinet kan være involvert i sammensetningen av membranen, infeksjonen av værtscellen, og/eller frigjøringen av nyproducerte virusher.

Ikke-strukturelle proteiner kan inkludere:

* Replikasjonsproteiner: disse er nødvendige for replikasjonen av virusets genetiske materiale og kan være enzymer som revers transkriptase, RNA-polymerase eller ligase.
* Regulatoriske proteiner: disse proteinet kan regulere aktiviteten til andre virusproteiner eller værtsorganismens celler for å øke viruses evne til å replikere seg og spre seg.

I allmennhet er virusproteinene spesifikke for hvert individuelt virus og kan være mål for antivirale terapier eller vaccineutvikling.

Mag-tarmskatarr, også kendt som gastrit eller enteritis, er en betegnelse for inflammation i mavesækkens (gastritis) og/eller tarmløbets (enteritis) slimhinde. Denne tilstand kan have mange årsager, herunder infektioner med bakterier (f.eks. H. pylori), virus eller parasitter, forstyrrelser i mavesækkens fordøjelse og/eller syreregulering, alkohol- og stofforbruk, stress, medicinpåvirkning (f.eks. ved brug af ikke-steroid antiinflammatoriske lægemidler - NSAID) eller andre sygdomme i kroppen.

Symptomer på mag-tarmskatarr kan inkludere opkast, mavesmerter, fordøjelsesproblemer som diarre eller forstoppelse, vægttab og/eller manglende appetit. Behandlingen afhænger af årsagen til sygdommen og kan inkludere ændringer i kosten, antibiotika, syrereducerende medicin eller andre lægemidler for at reducere inflammationen og lindre symptomerne.

Hepatit B-ytantigener (HBsAg) är ett proteinkomplex som utgör ytstrukturen på hepatit B-virusets yta. Det kan detekteras i blodet hos en individ som är infekterad med hepatit B-virus, och dess närvaro används som en diagnosmarkör för aktiv infektion. HBsAg kan upptäckas cirka 1–10 veckor efter att en person har blivit smittad av viruset och kan vara detekterbar i upp till sex månader efter akut infektion, även om individen har blivit botad. Om HBsAg kan påvisas mer än sex månader efter akuta symtomen kallas detta en kronisk hepatit B-infektion.

'Mononuclear leukocytes' är en samlingsbeteckning för vissa vita blodkroppar (leukocyter) som har en enda cellkärna och en relativt homogen cytoplasma. Denna grupp innefattar monocyter och lymfocyter, som båda är viktiga delar av immunförsvaret. Monocyterna hjälper till att försvara kroppen mot infektioner genom att fagocytera (fagra upp och förstöra) främmande partiklar och patogener, medan lymfocyterna producerar antikroppar och hjälper till att koordinera immunresponsen. Tillsammans utgör mononukleära leukocyter en viktig del av kroppens försvar mot sjukdomar och infektioner.

Papillomavirus 16 (HPV 16) är ett typ av humant papillomavirus som kan orsaka infektion i huden och slemhinnor. HPV 16 är en högrisktyp av human papillomavirus eftersom det är starkt kopplat till cancerutveckling, framförallt cervixcancer (kräfta i livmoderhalsen), men också anal-, vaginal- och peniscancer. HPV 16 kan även orsaka andra typer av sjukdomar som exempelvis vanliga vårtor eller condylomata acuminata (genitala vårtor).

Infektionen sprids främst via sexuell kontakt och är mycket vanlig, men i de flesta fall leder den inte till sjukdom. Vissa personer kan dock utveckla en kronisk infektion som kan leda till onormal cellväxt och cancerutveckling om den inte behandlas. Det finns vaccin mot HPV 16 som kan förhindra infektion och därmed förebygga relaterade sjukdomar och cancer.

I medicskt hänseende kan "U-länder" (ibland skrivet som "bottnen-länder") vara en förkortad benämning på de länder som har de sämsta socioekonomiska betingelserna och ofta tenderar att ha hög prevalens av olika smittsjukdomar och andra hälsorelaterade problem. Termen används ibland i en internationell kontext för att referera till länder med låg eller mycket låg human development index (HDI) som rankas lägst av FN:s utvecklingsprogram (UNDP).

Det saknas dock en entydig och universellt accepterad medicinsk definition av "U-länder", och termen används inte alltid på ett konsekvent eller systematiskt sätt inom hälso- och sjukvården.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

Papillomavirus 18 (HPV 18) är ett typ av humant papillomavirus som kan orsaka infektion i skiljevävnader, såsom slemhinnor och brosk. HPV 18 är en av de högrisktyporna av HPV och är associerat med en ökad risk för att utveckla cancer, framförallt cervixcancer. Det är ett dubbelt strängat DNA-virus som sprids främst genom sexuell kontakt och kan vara asymptomatisk eller orsaka ospecificerade skivor, condylomer eller andra genitala warror. Vaccin finns tillgängliga för att skydda mot HPV 18 och andra högrisktyper av HPV.

'Hemagglutininer' är ett proteinkomplex som finns på ytan av vissa virus, till exempel influensavirus. Det har förmågan att fästa sig vid specifika sockerstrukturer (glykoproteiner) på cellernas yta och orsaka sammanflätning (agglutination) av röda blodkroppar, varav begreppet 'hemagglutinin' härstammar.

Dessa hemagglutininer är viktiga för virusets infektionsförmåga eftersom de möjliggör viruset att binda till och tränga in i värdcellen, vilket leder till infektion och replikation av viruset.

Det finns 18 olika typer av hemagglutininer (H1-H18) som har identifierats hos olika influensavirusstammar, och de är ett viktigt antigen som används för att kategorisera dessa virus. Vidareutveckling av immunitet mot hemagglutininer är en viktig del i skyddet mot infektioner orsakade av influensavirus.

Avipoxvirus är ett släkte av stora, DNA-baserade virus som tillhör familjen Poxviridae. Dessa virus orsakar en infektionssjukdom hos fåglar, känd som fågelpest eller papillomatös dermatit. Sjukdomen är vanligast hos hönsfåglar men kan drabba många olika arter av vilda och tamfåglar.

Infektionen sprids främst via insekter som steklar, där viruset lever i en latent form. När fågeln blir biten av en infekterad insekt kan viruset ta sig in i kroppen och orsaka sjukdomen. Symptomen på fågelpest kan variera beroende på vilken art av Avipoxvirus som orsakar infektionen, men de vanligaste symptomen är svullnader och skorpor på huden, särskilt kring näbb och ben. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till andningssvårigheter, försämrad äggproduktion och i värsta fall död.

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot fågelpest, men det är möjligt att förebygga infektionen genom att kontrollera insektsbefattningen och vaccinera fåglar som lever under hög risk för infektion.

I'm sorry for the confusion, but "Harpest" is not a medical term that I am familiar with. It's possible that there may be a spelling mistake or typo in the term you are looking for. If you meant "Harpes," it refers to a group of diseases that affect the nerves and skin, characterized by the presence of small, discolored bumps or lines on the skin caused by nerve damage. However, I would recommend consulting a reliable medical source or speaking with a healthcare professional for accurate information regarding medical conditions and terminology.

“Bältros” er en norsk betegnelse for en muskulær forstyrrelse, som oftest forekommer i underarmen eller låret. Den engelske betegnelse for denne tilstand er “tennis elbow” eller “golfers elbow”, afhængig af hvor på armene det opstår.

Tennis elbow (lateral epicondylitis) forekommer omkring den ydre del af albuebøjet, mens golfers elbow (medial epicondylitis) forekommer omkring den indvendige del af albuebøjet. Disse tilstande skyldes ofte overbelastning eller gentagne bevægelser, der fører til mikroskopiske skader i musklerne og seneviderne, som forbinder musklerne med knoglerne.

Symptomerne på bältros inkluderer smerte, svaghed og nedsat rækkevidde i de berørte områder. Behandlingen kan bestå af hvile, fysioterapi, smertestillende medicin, ortoser eller i værste fald operation.

'Incidens' er en begrep i epidemiologi som refererer til antallet af nye tilfælde af en sygdom, skade eller anden helbredsrelateret hændelse, der opstår inden for en bestemt periode i en given befolkningsgruppe. Incidensen beregnes som det antal nye tilfælde divideret med den gennemsnitlige persontid i befolkningsgruppen under observation, og udtrykkes ofte som et antal tilfælde per 1000 personer pr. år.

Denne måling er vigtig for at forstå hyppigheden af en sygdom eller hændelse i en befolkning og kan anvendes til at sammenligne risici over tid, steder eller mellem forskellige grupper.

Röd hund, även känd som första typen av lyssa (engelska: "rabies, furious form"), är en allvarlig och oftast dödlig infektionssjukdom orsakad av lyssavirus. Sjukdomen drabbar huvudsakligen däggdjur, men även människor kan smittas.

Vid röd hund utvecklas en intensiv inflammation i centrala nervsystemet (CNS), vilket leder till en rad neurologiska symptom som exempelvis aggressivt beteende, förvirring, muskelsvaghet, feber och hypersalivation. Sjukdomen är mycket smittsam och sprids främst via djursaliv, ofta genom bett eller skrapsår.

Det saknas behandling för etablerad röd hund hos människor, men vaccination kan ge skydd om den ges före smittotiden. Preventiva åtgärder som vaccinering och kontroll av smittbärande djur är viktiga för att förhindra spridning av sjukdomen.

In medical terms, "Vaccines, Live, Unattenuated" refers to a type of vaccine that contains live but not weakened (attenuated) forms of the microorganisms (such as viruses or bacteria) that cause a particular disease. These vaccines are made from living microbes that have been grown in a laboratory, and they are designed to stimulate an immune response in the body similar to that produced by a natural infection, but without causing the actual disease.

Unlike attenuated vaccines, unattenuated live vaccines contain virulent strains of the microorganisms, which means that there is a risk of developing the disease if the vaccine is given to someone with a weakened immune system. Therefore, these vaccines are generally not recommended for people who have compromised immune systems, such as those undergoing cancer treatment or those with HIV/AIDS.

Examples of unattenuated live vaccines include:

* Smallpox vaccine (made from the variola virus)
* Yellow fever vaccine (made from the yellow fever virus)
* Rabies vaccine (made from the rabies virus)

It's important to note that while unattenuated live vaccines carry some risks, they are highly effective in preventing the diseases they target. The benefits of getting vaccinated with these vaccines generally outweigh the risks for most people. However, it's essential to discuss any concerns or questions you may have about vaccination with your healthcare provider.

I'm sorry for the confusion, but "Saids" is not a recognized medical term or abbreviation in English. It is possible that there may be a spelling mistake or it could be a term specific to a certain language or context. If you have more information about where this term comes from or what you think it might mean, I'd be happy to try and help you further.

'Antikroppsaffinitet' refererer til styrken og specificiteten i den interaktion som skjer når en antikrop (ett protein som produceras av B-celler i respons på et antigen) binder sig till ett specifikt antigen. Affiniteten beskriver hur väl de två molekyler passar in i varandra, och kan mätas quantitativt med olika metoder. En hög antikroppsaffinitet betyder att antikroppen binder starkare till sitt respektive antigen, vilket kan ha konsekvenser för hur effektivt immunförsvaret fungerar i kampen mot patogener.

Koleratoxin är ett protein som produceras av vissa stammar av bacterien Vibrio cholerae, orsaken till kolera. Proteinet fungerar som en enterotoxin, vilket betyder att det påverkar celler i tarmarna (enterocyter) och orsakar diarré.

Coleratoxin består av två delar: A-delen och B-delen. A-delen är den giftiga delen som aktiverar en G-proteinkopplad receptor i cellmembranet på enterocyterna, vilket leder till en ökning av intracellulärt cAMP (cykliskt adenosinmonofosfat). Detta orsakar en förändring av jontransporten över cellmembranet, vilket leder till en ökad sekretion av vatten och elektrolyter i tarmarna. B-delen fungerar som en bindande del som hjälper till att fästa koleratoxinet till enterocyterna.

Sammantaget orsakar koleratoxin en kraftig ökning av vattnet och elektrolyternas utflöde från tarmarna, vilket kan leda till livshotande dehydrering om det inte behandlas i tid.

'Smittskydd' kan definieras som de preventiva åtgärder och strategier som används för att förhindra spridning av smitta eller infektion mellan människor. Detta inkluderar:

1. Personlig hygien: Regelbundna handtvätt, andningsskydd (ansiktsmask), hälsorelaterad distans och andra personliga försiktighetsmått som hjälper till att minska risken för smittspridning.
2. Immunisering: Vaccination är en av de mest effektiva metoderna för att skydda mot infektiösa sjukdomar och förhindra deras spridning.
3. Screening och diagnostik: Tidig identifiering och isolering av smittade individer genom screeningsprogram och snabb diagnostik kan hjälpa till att begränsa smittspridningen.
4. Kontaktspårning och testning: Identifiering och övervakning av personer som har varit i kontakt med en smittad individ för att tidigt upptäcka och behandla eventuella fall.
5. Infektionskontroll: Implementering av specifika åtgärder i vården, skolor och andra offentliga miljöer för att förebygga smittspridning, till exempel rengöring och desinfektion av ytor, isolering av sjuka individer och användning av personlig skyddsutrustning.
6. Utbildning och information: Upplysning om smittskydd och sjukdomspreventiva åtgärder för att främja individuell och gemenskaplig medvetenhet och samarbete.
7. Politik och reglering: Samordning av policyer, lagstiftning och resurser på nationell och internationell nivå för att stödja smittskyddsinsatser och säkerställa en koordinerad och effektiv respons på utbrott.

ISCOMap är inte en medicinsk term, utan snarare en databas eller ett resurssystem inom området klinisk forskning. ISCOMap står för "Investigator Initiated Studies Consortium On Meta-analysis Of Controlled Clinical Trials", och det är ett samarbete mellan olika universitet, sjukhus och forskningsinstitut runt om i världen som syftar till att underlätta genomförandet av metaanalyser av kontrollerade kliniska prövningar.

Metaanalys är en metod inom evidensbaserad medicin där man sammanfattar resultaten från flera studier för att få en mer robust och pålitlig slutsats om ett visst forskningsområde. ISCOMap erbjuder en databas över kontrollerade kliniska prövningar som kan användas i dessa metaanalyser, vilket underlättar för forskare att hitta relevant information och ökar effektiviteten i deras arbete.

Pneumokock-relaterad lunginflammation, även känd som pneumokockpneumoni, är en infektion i lungorna orsakad av streptococcus pneumoniae bakterier. Symptomen på lunginflammation orsakad av pneumokocker kan inkludera hosta, bröstsmärta, andfåddhet, feber och utmattning. Denna typ av lunginflammation kan vara allvarlig och i vissa fall livshotande, särskilt för äldre vuxna, små barn och personer med nedsatt immunförsvar. Behandlingen av pneumokockpneumoni består vanligtvis av antibiotika.

Bakteriegifter, också kända som bakterietoxiner, är skadliga substanser som produceras och utsöndras av bakterier. De kan orsaka sjukdomar och skador på celler och vävnader hos människor och djur. Bakteriegifter kan vara exotoxiner eller endotoxiner. Exotoxiner är proteiner som produceras av bakterier och kan diffundera ut från bakteriecellen och orsaka skada på näraliggande celler. Endotoxiner däremot är en del av bakteriens yttre membran och frisätts när bakterien dör eller delas.

Exotoxiner kan delas in i olika kategorier baserat på deras mekanism av verkan, till exempel neurotoxiner som skadar nervceller, cytotoxiner som skadar cellmembranet och enterotoxiner som orsakar mag-tarmsymptom.

Bakteriegifter kan leda till allvarliga sjukdomar som botulism, difteri, stelkramp, matförgiftning och andra infektionssjukdomar. Vissa bakteriegifter kan också orsaka autoimmuna reaktioner och allergier hos människor.

I den medicinska kontexten betyder "legitimation" att ge ett medicinskt behandlande en rättslig och etisk auktorisation till att utföra vissa procedurer eller besluta om en patients vård. Detta kan involvera att få tillsammans med patienten samtycke till en behandling, speciellt när det gäller komplexa eller livshotande behandlingsbeslut.

I vissa fall kan legitimation också innebära att verifiera en patients identitet och rätt till vård genom att kontrollera deras personliga dokument, såsom ett nationellt id-kort eller försäkringskort. Detta är särskilt viktigt när det gäller att skydda patientens personliga integritet och förebygga missbruk av sjukvården.

I allmänhet handlar legitimation om att upprätthålla en hög standard för medicinsk etik och laglighet, samtidigt som man ser till att patienten får den bästa möjliga vården under de omständigheter som råder.

Immunoglobulin A (IgA) är en typ av antikropp som finns i kroppen och hjälper till att skydda mot infektioner. Det finns två huvudsakliga former av IgA: monomerisk IgA som förekommer i blodet, och polymerisk sekretorisk IgA (SIgA) som förekommer på ytor som exponeras för omgivningen, såsom slemhinnor i näsa, lungor, tarmar och ögon.

SIgA produceras av plasmacyter i lymfoida vävnader under slemhinnorna och transporteras till ytan med hjälp av ett protein som kallas sekretorisk komponent (SC). SC skyddar IgA från nedbrytning av enzymer och hjälper till att transportera det genom epitelceller till slemhinnan.

SIgA har flera viktiga funktioner, inklusive att förhindra adhesion och invasionsförmåga hos patogener, neutralisera toxiner och viruset, och samla upp och eliminera antigener från kroppen. Dessutom kan SIgA bidra till att modulera immunresponsen genom att påverka aktiviteten hos andra immunsystemkomponenter, såsom dendritceller och T-celler.

'Mycobacterium tuberculosis' är en bakterie som orsakar sjukdomen tuberkulos (TB). Detta är en långsam växande, aerobisk grampositiv bakterie som har en unik celldelning och en mycket speciell cellvägg som innehåller ett högt lipidinnehåll, vilket gör den motståndskraftig mot vanliga desinfektionsmedel och antibiotika. Bakterien sprids främst via luften när en smittad person hostar eller nyser ut bakterier i form av droppar som kan andas in av en annan person.

Många människor som infekteras med M. tuberculosis visar inga symtom alls och har inte någon sjukdom, ett tillstånd som kallas latent TB-infektion (LTBI). Men om bakterien aktiveras och börjar växa i kroppen kan den orsaka en rad symtom, ofta på lungorna, men även på andra ställen i kroppen. Symptomen på tuberkulos kan inkludera hosta som varar länge (vanligtvis tre veckor eller mer), utslag i huden, feber, viktförlust, trötthet och nattsvett.

Tuberkulosen är en behandlingsbar sjukdom, men den kan bli livshotande om den inte behandlas korrekt. Behandlingen av tuberkulos kräver ofta flera olika antibiotika under en lång tidsperiod, vanligtvis under sex månader eller mer.

En läkemedelsbärare, även kallad en formulering eller en dosageform, är ett preparat som används för att leverera ett aktivt läkemedel till en patient. Bäraren kan vara i olika former beroende på läkemedlets art och hur det behöver tas in i kroppen. Några exempel på läkemedelsbärare är tabletter, kapslar, salvor, lozenges, droppar, injektionsvätskor och transdermala patchar.

Läkemedelsbäraren innehåller ofta olika typer av hjälpämnen som hjälper till att stabilisera, konservera eller förbättra läkemedlets verkan, absorption, distribution och eliminering i kroppen. Dessa hjälpämnen kan vara exempelvis fyllmedel, bindemedel, smakstoff, konserveringsmedel, färgämne och dispersionsmedel.

Det är viktigt att utforma en lämplig läkemedelsbärare eftersom det kan påverka läkemedlets säkerhet, effektivitet och hur länge det behåller sin verkan.

Tuberkulose (TB) er en infektionssygdom forårsaget af bacillus Calmette-Guérin (BCG)-bakterien, der primært angriber lungerne, men som også kan sprede sig til andre dele af kroppen. Symptomerne på TB kan være hårdt at identificere og kan variere fra person til person, men ofte inkluderer de hoste, feber, træthed, sveden om natten og vægttab. TB er typisk behandlingsbar med antibiotika, men behandlingen kan vare op til seks måneder eller mere for at sikre fuldstændig udryddelse af bakterierne. Hvis TB ikke behandles korrekt og i tide, kan det være livstruende og føre til alvorlige komplikationer som bl.a. lungefibrose og andre permanente skader på lungerne.

Biological weapons, also known as bioweapons, are defined by the World Health Organization (WHO) as:

"Live agents (bacteria, viruses, fungi, or parasites) or toxins from living organisms that can be used to cause death or disease in humans, animals, or plants. They can be dispersed as aerosols, liquids, or solids and can cause widespread panic and disruption well beyond the numbers of people actually killed or injured by the agent."

Biological warfare is the use of these agents offensively to produce death, disease, or incapacity in humans, animals, or plants. Bioterrorism is the deliberate release of biological agents to cause illness or death in people, animals, or plants. Biological weapons are considered non-conventional or unconventional weapons and are prohibited under international law.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

'Seasons' är inget medicinskt begrepp, utan istället ett naturligt fenomen som vanligtvis refererar till de fyra årstiderna: vår, sommar, höst och vinter. Varje årstid har sin unika kombination av temperatur, nederbörd och dagsljus som påverkar miljön och levande varelsers beteende och livscykel.

I medicinsk kontext kan årstider ha en viss relevans när det gäller säsongsbundna sjukdomar eller fenomen, såsom säsongsrelaterade allergi, smittsjukdomar som flu eller andra infektionssjukdomar som kan vara vanligare under vissa årstider. Dessutom kan årstiderna ha en effekt på människors fysiska och mentala hälsa, till exempel kan många människor uppleva säsongsbundna depressioner eller känslor av tristess under de mörkare vintermånaderna.

En sporozoit är en typ av encellig organism som förekommer hos vissa protozoer, däribland malariaparasiten. Sporozoiter är den form av parasiten som infekterar människan via myggans bett och sedan tar sig till levern där de förökar sig och orsakar skada. De är små, rörliga celler med ett skyddande yttre hölje och en speciell apparat som används för att penetrera värdcellen. Sporozoiter är specialiserade för att infektera leverceller, men de kan också påträffas i andra delar av kroppen under vissa omständigheter.

Timerosal är ett organisk förening som innehåller kvicksilver. Det används som konserveringsmedel i vissa vaccin för att förhindra bakterie- och svampinfektioner. En typiskt använd koncentration av timerosal innehåller ungefär 0,01% kvicksilver (baserat på vikten).

I USA har användningen av timerosal-bevarade vaccin minskat kraftigt sedan början av 2000-talet, delvis på grund av oro över möjliga hälsorisker relaterade till kvicksilverexponering. Men det finns inga vetenskapliga bevis som stödjer att de låga nivåerna timerosal i vaccin är skadliga för barns hälsa. FDA och CDC fortsätter att övervaka säkerheten hos alla vaccin, inklusive dem som innehåller timerosal.

Herpesvirus 3, också känt som humant herpesvirus 3 (HHV-3) eller vanligtvis varicella-zoster virus (VZV), är ett DNA-virus som orsakar två huvudsakliga sjukdomstillstånd:

1. Vattkoppor (varicella): Den första infektionen med HHV-3 ger upphov till vattkoppor, en smittsam infektionssjukdom som orsakar utslag över hela kroppen i form av blåsor och skorpor. Sjukdomen är vanligast hos barn och sprids via direkt kontakt med blåsor eller droppar från luften.

2. Zona (herpes zoster): När individen har haft vattkoppor kan viruset stanna i kroppen och ligga latent i de nervceller som innerverar huden. I vissa fall kan viruset återaktiveras senare i livet, vilket orsakar zona (herpes zoster), en smärtsam hudinfektion med blåsor och skorpor längs den drabbade nervens hudområde.

HHV-3 tillhör familjen Herpesviridae och är ett av åtta humana herpesvirus som kan orsaka sjukdomar hos människan.

Dengue är en akut infektionssjukdom som orsakas av denguevirus, som tillhör flavivirusfamiljen. Sjukdomen överförs vanligtvis av myggor av arten Aedes aegypti och i viss mån också av Aedes albopictus. Dessa myggor är aktiva på dagen och hittas ofta i urbana områden.

Dengue-virusinfektion kan orsaka en varierande grad av symtom, från milda till allvarliga. De vanligaste symtomen inkluderar plötslig feber, hosta, ont i muskler och ledgångar, trötthet, huvudvärk (som ofta beskrivs som mycket intensiv och kännetecknas av en smärta bakom ögonen), hudutslag och lymfknutsinflammation. I allvarliga fall kan dengue leda till dengue hemorragisk feber, som kännetecknas av blödningar, nedsatt blodkoagulering och potentialt livshotande läckage av vätska från kapillärerna.

Det finns fyra olika serotyper av denguevirus (DEN-1, DEN-2, DEN-3 och DEN-4), och en individ som har återhämtat sig från en infektion med en specifik serotype kan få en mildare form av sjukdomen om de blir smittade av en annan serotype. Emellertid kan en andra infektion också öka risken för allvarliga komplikationer, såsom dengue hemorragisk feber och dödsfall.

Behandlingen av dengue fokuserar vanligtvis på att lindra symtomen, eftersom det inte finns någon specifik behandling eller botemedel mot sjukdomen. För de allvarligaste fallen kan intravenös vätskebehandling och intensivvård vara nödvändiga för att förhindra komplikationer och rädda livet på patienten.

Placebo definieras inom medicinen som en behandling som saknar känd verkan på den aktuella sjukdomen, men ändå kan ha en psykologisk effekt på patienten. Det kan till exempel vara en sockerpiller som ges utseende och förpackas som en vanlig medicin. Placeboeffekten uppstår när patienten tror att de får en verksam behandling och deras symptom förbättras på grund av denna förväntan, istället för att det verksamma ämnet i själva medicinen orsakar förbättringen. Placebo används ofta som jämförelse i kliniska prövningar för att utvärdera effekten hos en ny behandling.

'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.

Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.

Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.

Immundominanta epitoper, eller immundominans, refererar till en typ av antigenepitop som tenderar att induce en starkare och mer hållbar immunrespons än andra epitoper på samma antigen. Dessa epitoper kan dominera den specifika immunresponsen, även om det finns andra potentiellt immunogena epitoper på samma antigen. Immundominanta epitoper kan identifieras genom att undersöka T-cellers eller B-cellers respons mot olika delar av ett antigen.

Det är värt att notera att begreppet "immundominans" kan ha något olika betydelser beroende på kontexten, men i allmänhet refererar det till den förmåga hos vissa epitoper att dominera den immunologiska responsen.

'Monoklonala antikroppar' är en typ av antikroppar som produceras av en enda klon av B-celler och har därför alla samma specifika antigenbindningsplats. De används inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, framför allt cancer och autoimmuna sjukdomar. Exempel på monoklonala antikroppar som används terapeutiskt är Rituximab, Trastuzumab och Infliximab.

"Antikroppar", på latin "Anticorpora", är en typ av proteiner som produceras av kroppens immunsystem för att bekämpa främmande ämnen, såsom virus och bakterier. De kallas även "immunglobuliner". Antikroppar binds till specifika ytor på främmande ämnen och hjälper till att markera dem för förstörelse av andra delar av immunförsvaret. Varje antikropp är specifik för ett visst främmande ämne, eller antigen. De finns naturligt i kroppen men kan också produceras genom vaccinationer.

Läkemedelsindustrin definieras som den industriella sektorn som är involverad i forskning, utveckling, produktion och marknadsföring av läkemedel och farmaceutiska produkter. Detta inkluderar stora multinationella företag, men även mindre bioteknikföretag och universitet som bedriver forskning och utveckling av nya läkemedel. Läkemedelsindustrin arbetar ofta tätt samman med regeringar, myndigheter och akademiska institutioner för att säkerställa att nya läkemedel är säkra, effektiva och uppfyller de regulatoriska kraven innan de ges marknadsföringstillstånd.

HLA-A2 är ett protein som finns på ytan av vissa celler i kroppen, och är ett exempel på en typ av molekyler som kallas major histokompatibilitetskomplex (MHC) klass I-molekyler. Dessa MHC-molekyler binder till och presenterar fragment av proteiner från intracellulära patogener, såsom virus, för T-celler i det adaptiva immunförsvaret.

HLA-A2 är ett av de mest studerade HLA-antigenen och förekommer hos ungefär 40-50% av den vita befolkningen i Europa och Nordamerika. Det finns också en subtyp av HLA-A2, som kallas HLA-A*02:01, som är speciellt välstuderad.

Det är värt att notera att variationer i HLA-generna kan påverka individens svar på olika sjukdomar och vacciner, och att en given individ kan ha två olika varianter av HLA-A2-antigenet (ett från varsin förälder).

"Antitoxin" er en betegnelse for et protein, der dannes i organismen som en del af immunforsvaret. Antitoxiner produceres som respons på en infektion med toksinerudsømmende mikroorganismer, såsom bakterier. De er specifikt rettet mod disse toksiner og fungerer ved at neutralisere eller ophæve deres skadelige effekter på kroppen.

Antitoxiner produceres enten naturligt i organismen som en del af immunforsvaret, når den udsættes for en infektion, eller de kan syntetiseres laboratoriemæssigt til medicinsk brug. I det senere tilfælde kaldes de også "antitoxinserum" og gives som injektion for at behandle visse typer infektioner, der frigiver skadelige toksiner i kroppen, såsom difteri og botulisme.

Samtidig med at antitoxiner neutraliserer toksinerne, stimulerer de også produktionen af antistoffer, der forbedrer organismens evne til at bekæmpe infektionen og forhindre fremtidige infektioner med samme mikroorganisme.

Japanese Encephalitis Virus (JEV) är ett flavivirus som orsakar den neuroinvasiva sjukdomen Japanese Encephalitis (JE). JEV överförs vanligtvis av myggor och förekommer främst i östra och sydöstra Asien, samt i delar av norra Australien.

Sjukdomen kan vara allvarlig och orsaka häftiga symptom som feber, huvudvärk, kräksymtom, muskel- och ledvärk, förvirring, stel neck, rörelseminskap och i vissa fall koma och död. Behandlingen av sjukdomen är stött på symtomlindring, medan förebyggande vaccinering är den bästa metoden för att undvika infektion.

En läkemedelsförorening definieras som när ett läkemedel eller dess biprodukt påträffas i miljön, till exempel i vatten, luft eller jord, på nivåer som kan ha negativ påverkan på levande organismer och ekosystem. Detta kan ske när läkemedelsresidyer från mänsklig eller veterinär användning avlägsnas via avlopp eller direkt utsläpp, och inte fullständigt behandlas i avfallsvattenreningsverken.

Läkemedelsföroreningar kan ha negativa hälsoeffekter på vattenlevande organismer, inklusive fiskar, däggdjur, fåglar och mikroorganismer. Det finns också oro för att långsiktig exponering av läkemedelsföroreningar kan ha negativa hälsoeffekter på människor via dricksvatten eller livsmedel som produceras i förorenade miljöer.

Det är viktigt att begränsa utsläppen av läkemedelsföroreningar genom att förbättra behandlingen av avloppsvatten, minska användningen av potentiellt skadliga läkemedel och främja forskning och utveckling av miljövänliga alternativ.

Genmanipulation, även känd som genetisk modifiering, är en process där DNA-sekvensen i ett levande organismer ändras genom direkt manipulering av dess genetisk material. Detta kan uppnås genom att antingen ta bort, lägga till eller ersätta specifika gener i organismens arvsmassa. Denna teknik använder ofta en typ av molekyl Kallas en plasmid, som innehåller ett genetiskt material som kallas en gen, som kan kopieras och insattas i målcellen. Genmanipulation används ofta inom forskning för att studera geners funktioner och interaktioner, men den kan också användas inom medicinska sammanhang för att behandla sjukdomar eller förbättra livsvillkor.

"Macaca fascicularis", ofta kallad den "cebusk grön markatta" eller "sjungande langur", är en art i släktet *Macaca* och familj *Cercopithecidae*. Den är ursprunglig för södra och sydöstra Asien, inklusive Sumatra, Borneo, Thailand, Malaysia och Vietnam.

Den är en medelstor primat med en kroppslängd på cirka 40-60 cm och en vikt mellan 2,5 och 7 kg. Pälsen är gråbrun till gulaktig och ansiktet är naket och rödaktigt eller rosa.

Macaca fascicularis lever i flockar med en hierarkisk struktur och har en diett som består av frukt, frön, blad, insekter och små djur. De är kända för sin förmåga att simma och klättra väl i träd.

I vissa länder används den som laboratoriedjur på grund av sin närhet till människan, både genetiskt och beteendemässigt.

Merozoite Protein 1 (MSP1) är ett protein hos plasmodiespora, det parasit som orsakar malaria. Det är ett viktigt proteinet på ytan av merozoiter, de forma celler som invaderar röda blodkroppar under den asexuella multiplikationsfasen av parasitens livscykel inne i värden. MSP1 spelar en central roll i processen med att bryta ner rödblodskroppen och frisätta nya merozoiter för fortsatt infektion.

MSP1 är ett mycket intressant mål för utveckling av malariamediciner, eftersom det är en viktig faktor i parasitens överlevnad och spridning. Genom att blockera MSP1 kan man förhindra att parasiten sprider sig och orsakar ytterligare sjukdom. Det finns flera forskningsprojekt pågående som undersöker hur man kan utveckla effektiva läkemedel som tar hänsyn till MSP1:s struktur och funktion.

HIV-höljeproteinet gp120 är ett yttre protein hos HIV (Human Immunodeficiency Virus), det virus som orsakar AIDS. Proteinet finns på virionens yta och spelar en viktig roll i infektionsprocessen. Gp120 binder till CD4-receptorn på människans immunceller, vilket är en första steg i att viruset lyckas tränga in i cellen och ta över dess mekanismer för att replikera sig självt.

Proteinet gp120 är ett av de huvudsakliga målen för HIV-vaccinutveckling, eftersom det är viktigt för viruset att kunna binda till immunceller och infektera dem. Genom att blockera eller neutralisera gp120 kan man förhindra att viruset kan infektera nya celler och därmed minska spridningen av sjukdomen.

Patientens acceptans av vård är ett begrepp som ofta används för att beskriva den grad av överensstämmelse eller enighet mellan patienten och deras vårdgivare när det gäller behandlingsplaner, sjukvårdsprocesser och utfall. Det innebär att patienten förstår, är involverad i och stödjer de medicinska besluten som tas av deras vårdgivare. Patientacceptans kan variera från en acceptans av behandlingens nödvändighet till en fullständig överensstämmelse med behandlingsplanen och förväntade utfall.

Enligt forskning kan patientacceptans ha en positiv inverkan på sjukvårdsutgångar, eftersom det kan leda till bättre samarbete mellan patienter och vårdgivare, ökad medicinsk adherens (dvs. att följa behandlingsplanen) och en förbättrad kvalitet på livskvaliteten under sjukdomen.

Det är viktigt att notera att patientacceptans inte nödvändigtvis betyder att patienten är helt nöjd med sin vård eller att de inte har några frågor eller bekymmer kvar. I stället handlar det om en process där patienter och vårdgivare arbetar tillsammans för att förstå varandras behov, preferenser och förväntningar, så att de kan ta beslut som är bäst lämpade för den enskilda patientens situation.

I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.

"Antigen" er en medisinsk term som refererer til et stoff som kan aktivere immunsystemet og fremkalde en immunrespons. Antigener består vanligvis av strukturer som kaller T-cellsreseptorer og B-cellsreseptorer, som er spesielle proteiner på overflater av hvite blodlegemer kalt T-celler og B-celler. Når et antigen binder til en av disse reseptorer, aktiveres immunsystemet for å bekjempe det fremmede stoffet. Antigener kan være proteiner, kulhydrater, lipider eller andre molekyler som finnes på overflater av bakterier, svamp, virus, parasitter eller andre substances som ikke tilhører kroppen.

HIV-antigen refererer til et proteinet eller en anden molekyl i HIV-viruset som kan udløse en immunreaktion hos en inficeret vært. Disse antigener er vigtige for diagnostiske formål, da de kan detekeres i blodprøver fra personer inficeret med HIV, før der opstår antibodier mod viruset.

Et eksempel på et HIV-antigen er p24-antigenet, som er en del af HIVs kapsidprotein. Det kan detekeres i blodet omkring 2-3 uger efter en infektion og før der dannes antistoffer mod viruset. HIV-antigener anvendes ofte i HIV-tests, der kombinerer antigent-detektion med antibodi-detektion for at diagnosticere en infektion så tidligt som muligt.

Medicinskt sett är peptider korta aminosyrakedjor som består av två eller flera aminosyror som är kedjebundna med peptidbindningar. Peptider bildas när en aminosyraförening reagerar med en annan aminosyraförening och bildar en dipeptid, vilket kan fortsätta genom att ytterligare aminosyror adderas till kedjan. När antalet aminosyror i peptiden överstiger cirka 50-100 är den inte längre klassificerad som en peptid, utan istället som ett protein. Peptider har många olika funktioner i kroppen och kan agera som hormoner, neurotransmittorer eller en del av strukturella proteiner.

Epidemiologi är läran om hur sjukdomar och hälsoproblem sprider sig i befolkningar, och en av de metoder som används inom detta område är befolkningsstudier. Enligt den medicinska definitionen är en befolkningsstudie en typ av observational studie där forskaren samlar in data från en stor grupp människor, ofta tusentals eller hundratusentals, för att undersöka samband och orsakssamband mellan olika faktorer och hälsoutgångar.

Det finns olika typer av befolkningsstudier, men de två vanligaste är kohortstudier och fallenstudier. I en kohortstudie följs en grupp individer som delas in efter exponering för en viss riskfaktor över en längre tid, medan i en fallenstudie undersöks en grupp individer som redan har insjuknat i en viss sjukdom och jämförs med en kontrollgrupp.

Befolkningsstudier är viktiga för att identifiera riskfaktorer för olika sjukdomar, utvärdera preventiva strategier och utveckla effektiva behandlingsmetoder. Dessa studier kan vara svåra och tidskrävande att genomföra, men de ger ofta värdefull information som kan användas för att förbättra folkhälsan och minska sjukdomsbördan i befolkningar över hela världen.

I assume you are asking for a medical definition of "Marsvin," which is the Danish word for "sea lion". In the medical field, there isn't a specific condition or concept associated with the term "sea lion." However, if you meant to ask about a different term, please provide clarification, and I will be happy to help.

If you are interested in learning more about sea lions themselves, they are a type of marine mammal that belongs to the Otariidae family, also known as eared seals. They have external ears, long front flippers, and can walk on all fours. Sea lions are found in both the Northern and Southern Hemispheres, primarily in cold coastal waters. They are social animals, living in large colonies and are known for their intelligence and agility in water.

DNA-sekvensanalys är en metod inom genetiken och bioinformatiken som används för att bestämma den exakta ordningsföljden (sekvensen) av nukleotider (baser) i en DNA-molekyl. Genom att undersöka och jämföra dessa sekvenser kan man få information om individens genetiska make-up, evolutionära härstamning och samband med olika arvsbundna sjukdomar eller andra genetiska egenskaper. DNA-sekvensanalys används också för att identifiera mikroorganismer såsom bakterier och virus genom att jämföra deras genetiska sekvenser med kända exemplar i databaser.

Papillomavirus 6 (HPV-6) är ett typ av humant papillomavirus som kan orsaka infektioner i huden och slemhinnor. HPV-6 tillhör de så kallade låg risk-HPV-stammarna, vilket innebär att den vanligen inte orsakar cancer, men istället är associerad med lågbidragande sjukdomar som exempelvis genitala papperskolsår (condylomata acuminata) och respiratorisk papillomatös slemhinneinflammation (RRP). RRP kan orsaka svullnader i stämbanden hos barn, vilket kan leda till andningssvårigheter.

HPV-6 sprids vanligen via sexuell kontakt och infektionen är ofta asymptomatisk eller ger upphov till milda symtom som kan förbli obemärkta. Vaccin finns tillgängliga som skyddar mot HPV-6 och andra låg risk-HPV-stammar, men även högrisk-HPV-stammar som är associerade med cancerutveckling. Det rekommenderas att barn i åldrarna 11-12 år vaccineras mot HPV för att skydda sig mot dessa infektioner och relaterade sjukdomar.

Variolavirus är ett släkte inom familjen Poxviridae och ordningen Chordopoxvirales. Det innehåller endast en art, Variola virus, som orsakar den dödliga sjukdomen smittkoppor hos människor. Smittkoppor var en gång en mycket smittsam och ofta dödlig infektionssjukdom, men den har nu utrotats världen över tack vare vaccination. Variolavirus är ett stort, komplext virus med en dubbelsträngad DNA-genom. Det kan föröka sig i både cellytan och cytoplasman hos infekterade celler.

Feathered animal diseases, eller avikts sjukdomar, är en kategori av djursjukdomar som drabbar fåglar, inklusive både vilda och tam fåglar. Dessa sjukdomar kan orsakas av en rad olika patogener, såsom virus, bakterier, parasiter och svampar.

Exempel på feathered animal diseases inkluderar:

1. Fågelinfluensa (Bird flu): En virussjukdom som orsakas av olika typer av influensavirus typ A och kan vara dödlig för både vilda och tam fåglar, samt en zoonos, vilket betyder att den även kan smitta människor.

2. Newcastle disease (ND): En virussjukdom som orsakas av paramyxovirus typ 1 och drabbar främst hönsfåglar, men kan även påverka andra fågelarter. ND är mycket smittsam och kan leda till hög dödlighet hos drabbade fåglar.

3. Salmonellasjukan: En bakteriesjukdom som orsakas av salmonella-bakterier och kan påverka en mängd olika fågelarter, inklusive höns, ankor, duvor och papegojor. Salmonellasjukan kan leda till diarré, viktminskning och död hos drabbade fåglar.

4. Fågelsjuka (Psittacosis): En bakteriesjukdom som orsakas av Chlamydia psittaci och kan smitta människor via inandning av damm från infekterade fågelbon eller fågelfeber.

5. Giardiasis: En parasitsjukdom som orsakas av protozoerna Giardia duodenalis och kan påverka en rad olika fågelarter, inklusive höns, papegojor och vilda fåglar. Giardiasis kan leda till diarré, viktminskning och magsmärtor hos drabbade fåglar.

6. Kryptosporidios: En parasitsjukdom som orsakas av protozoerna Cryptosporidium parvum och kan påverka en rad olika fågelarter, inklusive höns, papegojor och vilda fåglar. Kryptosporidios kan leda till diarré, viktminskning och magsmärtor hos drabbade fåglar.

7. Trichomoniasis: En parasitsjukdom som orsakas av protozoerna Trichomonas gallinae och kan påverka en rad olika fågelarter, inklusive höns, duvor och vilda fåglar. Trichomoniasis kan leda till sår i munhålan och strupen samt svårigheter att svälja hos drabbade fåglar.

Det är viktigt att kontakta en veterinär eller en annan kvalificerad person om man misstänker att ett djur har någon av dessa sjukdomar.

'Viral load' eller 'virusbelastning' refererer til mængden af virus i en given biological prøve, typisk blod, svimmelhed, spyt eller væv. Det er et mål for den aktive replikation og spredning af en infektion med en given type virus.

I klinisk sammenhæng kan 'viral load' være vigtig at overvåge hos patienter med HIV-infektion, da en høj viral load øger risikoen for overførsel af infektionen og er associeret med en hurtigere progression til AIDS. Samme princip kan også gælde for andre virusinfektioner som hepatitis B og C, hvor en høj viral load kan være relateret til mere alvorlige sygdomsforløb.

Det er vigtigt at bemærke, at 'viral load' måles med specifikke teknikker som PCR (polymerase chain reaction) eller andre molekylære metoder, og resultatet angives ofte som en kopi per milliliter (cp/ml) eller internationale enheder (IU/mL).

En smittbärare definieras som en individ som har en infektion eller en kolonisering av en patogen (smitta) och kan överföra den till en annan individ, även om personen inte visar några symtom själv. Detta kallas också att vara en asymptomatisk bärare. Smittbärare kan vara speciellt viktiga att identifiera och isolera i samband med smittsamma sjukdomar eftersom de kan sprida smittan utan att veta om det.

Bioterrorism är användandet av biologiska agenter – såsom bakterier, virus, svampar eller toxiner – som ett vapen för att skapa skada, sjukdom eller död hos människor, djur eller vegetation. Detta kan ske genom att sprida agenterna i luften, vattnet, matvaror eller genom direkt kontakt med en infekterad individ. Bioterrorism är ett allvarligt hot mot den nationella säkerheten och offentliga hälsa och kräver därför speciella förebyggande åtgärder, underrättelser, övervakning och respons av myndigheterna.

"Adenovirus" er en type av virus som kan infektere mennesker og føre til forskjellige sykdommer, særskilt respiratoriske infeksjoner. Det finnes over 50 forskjellige serotyper av adenovirus, og de kan forårsake en rekke symptomer som hoste, halsonger, røde øyne (konjunktivitt), diarré og opptredende mideinflammasjon. Adenovirus overføres vanligvis via direkte kontakt med infiserte personer eller via dråper i luften fra nys eller hoste. I tillegg kan det overføres gjennom kontaminert vann eller fødevarer. Mange mennesker blir infisert av adenovirus i barndommen og utvikler livslang immunitet, men andre kan få gentatte infeksjoner gjennom hele livet.

Enterovirus A, human is a type of enterovirus that commonly infects humans. Enteroviruses are small viruses that belong to the Picornaviridae family and include several species such as polioviruses, coxsackieviruses, echoviruses, and other non-polio enteroviruses.

Enterovirus A is composed of several serotypes, including coxsackievirus A2-A8, A10, A12, A14, A16, and enterovirus A71. These viruses are typically transmitted through the fecal-oral route or respiratory droplets and can cause a range of illnesses such as hand, foot, and mouth disease, herpangina, conjunctivitis, meningitis, encephalitis, and myocarditis.

The symptoms of enterovirus A infection may vary depending on the serotype and the age and overall health of the infected person. In many cases, the infection may be asymptomatic or cause only mild illness. However, in some cases, especially in young children, immunocompromised individuals, and older adults, the infection can lead to severe and potentially life-threatening complications.

Prevention measures include practicing good hygiene, such as washing hands frequently with soap and water, avoiding close contact with sick individuals, and cleaning and disinfecting contaminated surfaces. There are currently no specific antiviral treatments available for enterovirus A infections, and treatment is generally supportive, focusing on relieving symptoms and managing complications.

'Antigenpresentation' är ett centralt koncept inom immunologin och refererar till processen där antigener, som är främmande molekyler som kan identifieras som hot av det immuna systemet, presenteras för T-celler, en typ av vita blodkroppar.

Denna process sker i två steg: primärt och sekundärt antigenpresentation. I det primära steget bryts antigener ner till små peptidfragment inuti celler som kallas antigenpresenterande celler (APC), såsom dendritceller, makrofager och B-celler. Dessa peptider binds sedan till major histokompatibilitetskomplexet (MHC) molekyler på cellytan.

I det sekundära steget interagerar aktiverade T-celler med MHC-peptidkomplexet på APC:n, vilket leder till aktivering av T-cellen och en immunrespons mot den främmande substansen. Detta är en viktig mekanism för att identifiera och eliminera infektioner orsakade av virus, bakterier och andra patogener.

'Peptidfragment' är ett begrepp inom biokemi och molekylärbiologi. Det refererar till en kort sekvens av aminosyror som har beenadrots från ett större peptidmolekyl eller protein. Peptidfragment kan bildas genom nedbrytning av proteiner med hjälp av enzymer, kemiska metoder eller andra processer.

I medicinskt sammanhang kan analys av peptidfragment användas för att studera struktur och funktion hos proteiner, såväl som för att identifiera specifika aminosyresekvenser som är associerade med sjukdomar eller andra patologiska tillstånd.

B-lymfocyter, också kända som B-celler, är en typ av vita blodkroppar som är en del av det adaptiva immunförsvaret hos däggdjur. Deras främsta funktion är att producera antikroppar, även kallade immunglobuliner, som hjälper till att bekämpa infektioner orsakade av främmande patogener, såsom bakterier och virus. När B-lymfocyterna aktiveras genom kontakt med ett specifikt antigen, ombildas de till plasmacyter som producerar och sekreterar stora mängder av specifika antikroppar för att neutralisera eller eliminera patogenen. B-lymfocyterna utvecklas i benmärgen och kan hittas i lymfknutor, milt, tunntarm och andra lymfatiska vävnader.

Ebolavirus är en grupp av virus som tillhör familjen Filoviridae och innehåller sex kända släkten: Zaire, Sudan, Tai Forest, Bundibugyo, Reston och Bombali. De flesta utbrott hos människor har orsakats av Zaire-ebolavirus, som är den dödligaste av dem alla med en dödlighet på upp till 90%.

Virusen sprids främst genom direkt kontakt med kroppsv likuider från en infekterad person eller djur. Symptomen på en Ebolavirus-infektion kan vara plötsliga och inkludera feber, hosta, diarré, illamående, muskelvärk och svullnad i halsen. Senare kan blodiga utslag och organsvikt uppstå.

Det finns inget specifikt botemedel mot Ebolavirus, men stödjande vård som inkluderar vätskeersättning, elektrolytbalansering och behandling av komplikationer kan förbättra överlevnaden. Prevention är därför mycket viktigt och innefattar skydd mot kontakt med infekterade personer eller djur, användning av personlig skyddsutrustning (PPE) och korrekt hantering och behandling av lik.

'Lipid A' är ett centralt beståndsdel i lipopolysackarider (LPS), som är en viktig komponent i yttre membranet hos Gram-negativa bakterier. Lipid A utgör den hydrofoba basen till LPS och är ansvarigt för dess endotoxiska egenskaper. Det består av en disackaridstruktur som är kovalent bundet till ett antal fettsyror, vilket gör det till en amfifil betaktad molekyl. Lipid A interagerar med toll-like receptor 4 (TLR4) på immunceller och utlöser därmed en inflammatorisk respons hos värden.

'Frystorkning' (engelska: "Cryosurgery") är en medicinsk behandlingsmetod där lägre temperaturer används för att förstöra abnorma eller skadade celler i kroppen. Detta görs vanligtvis genom att frysa ut cellerna med hjälp av ett kylmedel, såsom kväveånga (-196°C), till en temperatur som är dödlig för cellerna.

Frystorkning används ofta för att behandla olika former av cancer, såsom hudcancer och prostatacancer, men det kan även användas för att behandla andra medicinska tillstånd som ärrbildningar och ögonproblem. Under behandlingen appliceras kylmedlet på eller nära den skadade cellen eller tumören, vilket orsakar isbildning i cellerna och en efterföljande celldöd.

Det är viktigt att notera att frystorkning inte alltid är en kurativ behandling, men det kan vara ett effektivt sätt att minska smärta, blödningsrisk och tumörstorlek. Behandlingen kan även användas i kombination med andra typer av cancerbehandlingar, såsom strålterapi och kirurgi.

'Yersinia pestis' är en gramnegativ bakterie som orsakar sjukdomen pestsjukan hos däggdjur, inklusive människor. Bakterien överförs vanligtvis genom sticksting från infekterade flöjor, särskilt gnagareflöjor som råttor. Det finns tre kliniska former av pestsjukan: bubonpest, lungpest och blodpest. Bubonpest är den vanligaste formen och karaktäriseras av smärtsamma, svullna lymfkörtlar (buboner). Lungpest kan orsaka andningssvårigheter och kan vara dödlig om den inte behandlas i tid. Blodpest är sällsynt men mycket smittsam och kan leda till snabb död. Pestsjukan är en allvarlig infektionssjukdom som kräver omedelbar medicinsk behandling, oftast med antibiotika.

I medical terms, "kycklingar" refererar vanligtvis till unga hönsdjur som är under 21 veckor gamla. De är mindre än vuxna höns och har vanligen en lägre andel kött på kroppen jämfört med äldre djur. Kycklingar är en populär matvara i många delar av världen, och deras kött är känt för sin låga fetthalt och höga proteinhalt.

Alpha-Papillomvirus är en grupp av humana papillomvirus (HPV) som orsakar vanliga slemhinnessjukdomar, såsom genitala hudutslag och vårtor i munhålan. Denna grupp innehåller över 20 olika typer av HPV-virus, varav några är högriskfaktorer för att utveckla cancer, särskilt cervixcancer hos kvinnor. Exempel på högrisk Alpha-Papillomvirus inkluderar HPV 16 och 18.

Det är viktigt att notera att majoriteten av sexuellt aktiva personer kommer att smittas med någon form av HPV under sitt liv, men de flesta infektionerna försvinner spontant inom två år utan några allvarliga hälsoproblem. För att reducera risken för HPV-infektion och cancer rekommenderas vaccinering mot HPV för barn och ungdomar, samt regelbundna cervixcancerundersökningar för vuxna kvinnor.

Själva uttrycket "Världshälsoorganisationen" refererar till den internationella organisationen som kallas World Health Organization (WHO) på engelska. WHO är en specialiserad organisation inom Förenta nationerna (FN) och har som uppdrag att leda och samordna globala hälsofrågor. Deras mål är att bidra till att förbättra folkhälsan och minska sjukdomar och dödlighet världen över, särskilt i låg- och medelinkomstländer.

Enligt deras officiella webbplats definieras WHO som: "Den globala auktoritet inom hälsofrågor. Vi arbeta för att skapa ett världsomspännande samhälle där hälsa är en grundläggande rättighet för alla, genom att leda och samordna hälsoarbete i världen."

WHO:s huvudkontor ligger i Genève, Schweiz, och de har sex regionala kontor runt om i världen. De finansieras av medlemsstaternas årliga bidrag samt av projektbaserad finansiering från olika donatorer, inklusive länder, stiftelser och internationella organisationer.

Papillomavirus 11, också känt som Human Papillomavirus (HPV) typ 11, är ett smittämne som orsakar hud- och slemhinnesjukdomar hos människor. Det tillhör den stora gruppen papillomvirus, som innehåller över 200 olika typer av virus. HPV-typ 11 är en av de typiska orsakerna till vanliga vårtor (engelska: common warts) och laryngeala papillomatoser (recidiverande respirationsvägsförändringar).

HPV-infektioner sprids främst genom direkt kontakt med infekterad hud eller slemhinna, ofta vid sexuella aktiviteter. Många HPV-infektioner är asymptomatiska och botas av sig själva inom några månader, men vissa typer kan orsaka allvarligare sjukdomar som cancer i livmodern eller anus. HPV-vaccin finns tillgängliga för att skydda mot de vanligaste cancerframkallande HPV-typerna, inklusive HPV-typ 16 och 18, men inte specifikt mot HPV-typ 11.

Global hälsa är ett omfattande och multidisciplinärt koncept som handlar om att förbättra hälsa och välfärd för alla människor i alla delar av världen. Det inkluderar en bred vetenskaplig och politisk agenda med fokus på att minska ohälsosociala orättvisor, bekämpa sjukdomar och epidemier, främja hälsofrämjande livsstilar och miljöer samt stärka hälso- och sjukvårdssystem över hela världen. Global hälsa tar hänsyn till de sociala, ekonomiska, politiska och miljömässiga determinanterna för hälsa och betonar därför samarbete och samverkan mellan länder, organisationer och individer över gränserna.

I'm happy to help! However, I believe there may be a small typo in your question. If you are asking for a experimental definition of "melanoma," here it is:

Melanoma is a type of skin cancer that develops from melanocytes, the pigment-producing cells in the skin. Experimentally, melanoma can be defined as a malignant tumor with the potential to invade surrounding tissues and metastasize to distant organs. It is characterized by the uncontrolled growth of melanocytes, which can form large, irregularly shaped, and often darkly pigmented lesions on the skin.

Experimental research into melanoma involves studying its underlying molecular mechanisms, genetic mutations, and signaling pathways to develop new therapies and treatments. Researchers may use various models such as cell lines, animal models, and patient-derived xenografts to study melanoma progression and response to therapy. The goal of experimental research is to identify novel targets for therapeutic intervention and improve the outcomes for patients with melanoma.

Fågelinfluensa, även känt som aviär influensa, är en infektionssjukdom orsakad av influensavirus typ A som huvudsakligen drabbar fåglar, men under vissa omständigheter kan den också sprida sig till andra djur och människor. Det finns flera subtyper av fågelinfluensavirus, bland annat H5N1, H7N9 och H1N1, som alla kan orsaka allvarliga sjukdomsförlopp hos människor.

Många människor som smittas av fågelinfluensavirus har haft kontakt med infekterade fåglar eller deras avskrädesprodukter, men det finns också rapporter om smitta mellan människor. Symptomen på fågelinfluensa kan variera från milda, liknande vanlig säsongsinfluensa, till allvarliga, som andningssvårigheter, feber, hosta, muskelvärk och trötthet. I vissa fall kan sjukdomen leda till lunginflammation, multipel organsvikt och död.

Fågelinfluensan är en zoonos, vilket betyder att den kan överföras från djur till människor. Det är viktigt att begränsa smittspridningen genom att undvika kontakt med infekterade fåglar och deras avskrädesprodukter, samt att snabbt diagnostisera och behandla fallen hos människor. Världshälsoorganisationen (WHO) och andra myndigheter övervakar noga spridningen av fågelinfluensa och utvecklar strategier för att förhindra och kontrollera epidemier och pandemier.

Newcastle disease, också känt som Newcastlesjuka, är en akut och högst smittsam viral infektionssjukdom hos fåglar, inklusive tamhöns. Sjukdomen orsakas av ett virus som tillhör släktet Avian orthoavulavirus i familjen Avulaviridae.

Newcastlesjuka kan drabba en bred väg av fågelarter över hela världen, men den är särskilt skadlig för kommersiella höns- och pappersfågelpopulationer. Sjukdomen kan leda till hög dödlighet hos kycklingar och låg till medel dödlighet hos äldre fåglar.

Symptomen på Newcastlesjuka varierar beroende på virusstam, ålder och allmänt hälsotillstånd hos fågeln. Vanliga symtom inkluderar sänkt aptit, trötthet, svullna ögon, nedsatt andning, grön eller gul diarré, förlamning och död.

Newcastlesjuka kan sprida sig genom direkt kontakt mellan infekterade fåglar eller indirekt via förorenad utrustning, kläder, föda eller vatten. Det finns inget behandlingssätt för Newcastlesjuka, men vaccinationer är tillgängliga för att förebygga sjukdomen. Biosecurity-åtgärder och karantän är också viktiga för att kontrollera spridningen av sjukdomen.

Reverse genetics är en molekylärbiologisk metod där man konstruerar ett virus eller ett annat subviralt partikel genom att klona och sedan transkribera detsamma till komplementärt DNA (cDNA) från ett isolerat viralt RNA. Detta möjliggör studier av funktionen hos olika gener och regulatoriska sekvenser i virusets genomi, samt skapandet av rekombinanta virus med önskvärda egenskaper för forskningsändamål eller vaccintillverkning.

"Enväldiga genprodukter" (engelska: "constitutive gene products") är en term inom molekylärbiologi och genetik som refererar till proteiner eller RNA-molekyler som produceras kontinuerligt av en viss gen i en levande cell, oavsett om de är nödvändiga eller inte för cellens aktuella funktion eller överlevnad. Detta står i kontrast till "reglerade genprodukter", där produktionen av proteiner eller RNA-molekyler är kontrollerad och kan variera beroende på olika signaler och behov hos cellen. Enväldiga genprodukter produceras alltid i en given celltyp, oavsett om de används eller inte, och kan därför ses som en form av "basal" genuttryck.

'Svin' er ikke en medisinsk term. I medisinsk sammenhengg brukes ordet oftest for å referere til svinfluensa, som er en type influensavirus som normalt infekterer svin, men som kan overføres til andre dyr og mennesker. Svininfluenza-viruset deles vanligvis ikke mellom mennesker, men det kan skje under specielle omstendigheter, som f.eks. når en person kommer i nær kontakt med infisjonspersoner eller smittebærende svin.

"Virosomer" er ikke en udbredt medicinsk terminologi, men det refererer sandsynligvis til en speciel type vaccine, der består af en lipid (fedt) membran beholder, som indeholder inaktiverede virusproteiner. Disse virale proteiner er typisk bundet til den indre overflade af lipidmembranen ved hjælp af en proces kaldet "kovalent ligation".

Virosomer-vaccinerne er designet til at stimulere et stærkt immunrespons, idet de udgør et imitert virus, der kan aktivere både humorale (antistofmæssige) og cellydelte immunresponser. Dette gør dem særligt effektive til at forsvare mod infektioner med mange forskellige slags virus.

Et velkendt eksempel på en virosomer-vaccine er den influenzavaccine, der markedsføres under navnet "Inflexal V" (også kendt som "Vivotif" i visse lande). Denne vaccine består af inaktiverede influenza-virusproteiner bundet til lipidmembranen.

I sum er en 'virosomer' en speciel type vaccine, der består af en lipidmembran med inaktiverede virusproteiner bundet til den indre overflade, designet for at stimulere et stærkt immunrespons og give beskyttelse mod infektioner med mange slags virus.

Salmonella Typhimurium är en specifik serotyp av bakterien Salmonella enterica, som orsakar sjukdomen salmonellos hos människor och djur. Denna bakteriestam är en av de vanligaste orsakerna till matburna infektioner hos människor världen över. Sjukdomen som orsakas av Salmonella Typhimurium visar sig ofta som akut gastroenterit med diarré, buksmärtor och feber. Infektionen sprids vanligtvis via kontaminerad mat eller vatten som innehåller bakterierna.

"Genprodukter" refererer til de molekyler som produceres av gener etter at de er transskriberet og translert i cellen. Disse omfatter vanligvis proteiner, men inkluderer også andre typer RNA-molekyler som transfer-RNA (tRNA) og ribosomalt RNA (rRNA). Proteinogene genprodukter koder gener for specifikke sekvenser av aminosyrer som blir sammenflettet til et komplett protein. Disse proteiner har mange forskjellige funksjoner i cellen, og de kan være involvert i reguleringen av celleprosesser, strukturelle funksjoner, katalyse av biokjemiske reaksjoner, og interaksi med andre molekyler. Andre typer genprodukter som RNA-molekyler har også viktige funksjoner i celleprosesser, for eksempel er tRNA-molekyler involvert i overføringen av aminosyrer til ribosomer under proteinsyntesen, mens rRNA-molekyler er en del av ribosomene og hjelper med å syntetisere proteiner.

Elektroporering är en teknik där celler eller vävnader utsätts för korta, höga elektriska impulser. Detta leder till att cellmembranets permeabilitet ökar, vilket gör det möjligt för stora molekyler, som DNA, att transporteras in i cellen. Elektroporering används vanligen för att införa genetiskt material i celler inom forskning och medicin, till exempel vid genteknik och cancerbehandlingar.

Papillomvirus E7-proteiner är proteiner som kodas av E7-generna i papillomvirusgenomet. Dessa proteiner spelar en central roll i virusets onkogena process genom att interagera med cellcykeln och DNA-reparationssystemet hos värdcellen.

E7-proteinet binder till tumörsuppressorgenen pRb, vilket leder till dess inaktivering och frigörandet av transkriptionsfaktorn E2F, som i sin tur aktiverar uttrycket av gener involverade i cellcykelns progression. Detta kan leda till oreglerad celldelning och slutligen till onkogen transformation av värdcellen.

Papillomvirus E7-proteiner är starkt associerade med anogenitala cancrar, såsom cervixcancer, samt med hals- och svalgcancer.

"Serum Bactericidal Antibody Assay" är ett laboratoriemetod som används för att mäta förekomsten och verkan av antikroppar i blodserum som dödar eller hämmar tillväxten hos specifika bakterier. Denna metod används ofta för att utvärdera immunresponsen efter en infektion eller vaccinering, särskilt för encapsulerade bakterier som pneumokocker och meningokocker.

I serum bactericidal antibody assay blandas patientens serum med de målbbakterier som ska testas, tillsammans med komplementproteiner. Komplementsystemet är en del av immunförsvaret som hjälper till att eliminera patogener. Om det finns tillräckligt med bakteriedödande antikroppar i patientens serum kommer de att aktivera komplementproteinerna och orsaka bakteriedödning.

Genom att jämföra den bakteriedödande kapaciteten hos patientserumet med en kontrollgrupp kan forskare avgöra om patienten har en tillräckligt stark immunrespons för att skydda sig mot framtida infektioner. Detta är särskilt användbart inom vaccinforskning, där man vill utvärdera effektiviteten hos olika typer av vacciner.

Immunoglobulin M (IgM) er en type av antistoffer (eller immunglobuliner) i kroppen. Antistoffer er proteiner som produceres av kroppens B-celler for å hjelpe til med å bekjempe frammannskaper som bakterier og jungers. IgM er den første type av antistoffer som produseres i responsen på en infeksjon, og det er også den mest effektive type av antistoffer når det kommer til å aktivere komplementsystemet, som er ein del av kroppens immunforsvar. IgM forekommer normalt i blodet og lymfen og er en del av den humorale immuniteten.

Neisseria meningitidis är en gramnegativ bakterie som normalt kan koloniseras i människans övre luftvägar, särskilt i näsa och svalg. Serogrupp A är en specifik undergrupp av Neisseria meningitidis definierad av polysackarider på bakteriens yta.

Neisseria meningitidis serogrupp A kan orsaka allvarliga infektionssjukdomar som meningit (hjärnhinnesjukdom) och sepsis (blodförgiftning). Dessa sjukdomar kan leda till komplikationer som hörselförlust, amputation av lemmar och i värsta fall dödsfall. Serogrupp A är en av de sex vanligaste serogrupperna av Neisseria meningitidis (de andra är B, C, W, X och Y) och orsakar ofta epidemier i länder med låg och medelinkomst.

Vaccinering är tillgängligt för att förebygga infektioner av Neisseria meningitidis serogrupp A, och det rekommenderas särskilt för barn under ett år gammal och andra högriskgrupper.

Kostnads-nyttoanalyser (CBA) är en metod för att jämföra de kostnader och nyttor som är associerade med olika alternativ inom en viss kontext, ofta i beslutsfattandeprocessen kring hälsovård.

CBA utvärderar alla relevanta kostnader och nyttor, både direkta och indirekta, för varje alternativ. Direkta kostnader kan inkludera t.ex. kostnaden för läkemedel, sjukhusvistelse eller arbetsledighet, medan indirekta kostnader kan innefatta produktivitetsförluster och kvaliteten på livet. Nyttor kan mätas i naturliga enheter, såsom levnadsår i gott hälsa (QALY) eller livsår i god hälsa (DALY), eller i monetära termer.

Genom att jämföja de totala kostnaderna och nyttorna för varje alternativ kan CBA hjälpa till att avgöra vilket alternativ som ger den största nettonytta, det vill säga skillnaden mellan nyttan och kostnaden. Detta kan användas som ett underlag för att ta beslut om hur resurser bäst ska användas inom hälsovården.

Neuraminidase (N-acetylneuraminic acid hydrolase) er ein slags enzym som spjyler siktbarlige kolhydrater (såkalte sialiska kolhydrater) frå overflata av mange forskjellige typer celler, inkludert bakteriar og virusar. I virusar som influensaviruset spiller neuraminidase en viktig rolle i forhold til at viruset skal kunne smitta nye celler. Neuraminidasen klår sialiska kolhydrater frå overflata av infisert celler og på den måten unngår at nyinfiserte viruspartiklar fastnar i sleime som inneholder mange sialiska kolhydrater. På denne måten er neuraminidasen medvirkende til å gjøre influensaviruset mer smittefarlig og vanskeligere å bekjempe med vanlige behandlingsformer.

Saponiner är en grupp naturligt förekommande organiska föreningar som kan hittas i en mängd olika växter, djur och alger. De kännetecknas av sin förmåga att bilda schium när de blandas med vatten, vilket beror på deras molekylära uppbyggnad som innehåller både hydrofoba (vattengilla) och hydrofila (vattentagna) delar.

Saponiner har en varierande kemisk struktur, men de flesta består av en steroid- eller triterpenoidstruktur som är kopplad till en sackarinisidgrupp. Sackarinider är sockerartade substanser som ger saponinerna deras söta smak och hydrofila egenskaper.

I medicinsk kontext har saponiner undersökts för sin potential att ha olika farmakologiska effekter, såsom antiinflammatoriska, immunmodulerande, antimikrobiska och cytotoxiska egenskaper. Vissa saponiner kan även ha läkemedelsverkan som hjärt- och kärlsjukvårdsmedel, antitumörmedel och antivirala medel.

Ändå bör det noteras att användning av saponiner i medicinskt syfte är fortfarande under forskning och inte alltid etablerat som standardbehandling. Dessutom kan höga doser av vissa saponiner vara giftiga eller orsaka irritation, så det rekommenderas att använda dem under medicinsk övervakning.

Adaptive immunity, also known as acquired immunity, is a subcategory of the immune system that involves a targeted response to specific pathogens or antigens. This type of immunity develops throughout an individual's lifetime and becomes more effective with repeated exposure to a particular pathogen. The adaptive immune response is characterized by the activation of T cells and B cells, which are able to recognize and remember specific antigens.

T cells, also known as T lymphocytes, are a type of white blood cell that plays a central role in cell-mediated immunity. They can directly attack infected cells or produce chemical signals that activate other immune cells. B cells, on the other hand, are responsible for producing antibodies, which are proteins that bind to specific antigens and neutralize them.

The adaptive immune response is highly specific and can take several days to develop after an initial exposure to a pathogen. However, once the immune system has encountered a particular pathogen, it will be better prepared to mount a rapid and effective response if the same pathogen is encountered again in the future. This is known as immunological memory and is the basis for vaccination.

In summary, adaptive immunity is a specific and targeted response to pathogens that develops over an individual's lifetime and becomes more effective with repeated exposure. It involves the activation of T cells and B cells, which are able to recognize and remember specific antigens. This allows for a rapid and effective response to future infections with the same pathogen.

'Slemhinna' (i engelska: 'mucous membrane') är ett slags slimtäckt, yttre vävnadslager som tapetserar inre ytor av kroppen. Det finns i många olika kroppsdelar, till exempel i näsa, mun, tarmar, urinvägar och könsorgan. Slemhinnan skyddar kroppen mot skador, smitta och uttorkning genom att producera ett slem som hjälper till att fånga upp smutsiga partiklar och hålla vätska i kroppen. Den hjälper också till att underlätta rörelser inom kroppen, till exempel när mat passerar genom tarmarna eller när slem lämnar luftvägarna vid andning.

Brucellosis är en zoonotisk bakteriell infektion orsakad av arter av släktet Brucella. Den överförs vanligtvis från djur till människor genom kontakt med infekterade djurs fluider eller födoämnen som inte har tillräckligt uppvärmts, såsom rå mjölk eller ost. Infektionen kan också sprida sig via andningsluften och direkt person-till-person-kontakt är mycket sällsynt.

Typiska symtom på brucellos inkluderar feber, svårigheter att andas, trötthet, muskelvärk, svettningar, huvudvärk och matskälsymptom som illamående och kräkningar. Symtomen kan vara milda eller kraftiga och kan komma och gå under en längre tidsperiod. I allvarliga fall kan infektionen leda till komplikationer såsom endokardit, meningit, artrit och osteomielit.

Brucellos behandlas vanligtvis med antibiotika som kan ges under en längre tidsperiod för att säkerställa att infektionen har eliminerats fullständigt. För prevention av brucellos rekommenderas att undvika exponering för infekterade djur och att tillaga föda korrekt, särskilt kött och mjölk. Vaccin finns tillgängliga för att skydda djur mot infektion, men det finns inget godkänt vaccin för människor.

'Maskantigener' är inget etablerat medicinskt begrepp, men det kan vara att ni förväxlar det med 'maskerade antigener', som är ett begrepp inom immunologin. Maskerade antigener är molekyler som har förmågan att undgå upptäckt och attack av det immuna systemet, genom att bära en sorts "mask" av andra molekyler som döljer dem från den immunologiska responsen. Detta sker ofta när ett virus eller en bakterie infekterar en värdcell, där de kan modifiera cellens yta så att det immuna systemet inte känner igen cellen som främmande och attackerar den.

'Virus-DNA' refererer til det genetiske materiale i form av DNA (deoxyribonucleic acid) som findes i visse typer virus. Virus er små infektiøse partikler som ikke kan reproducere seg selv, men har brug for en værtscell for å formere seg.

Virus-DNA kan være enten enkeltstreget eller dobbeltstreget, og den kan være lineær eller cirkulær. Nogle viruser har DNA som det primære genetiske materialet, mens andre har RNA (ribonucleic acid).

DNA-viruses inneholder ofte en begranset mengde genetisk informasjon og er avhengige av værttens cellulære mekanismer for å syntetisere proteiner og replikere seg. Eksempler på DNA-viruses inkluder herpesvirus, papillomavirus og adenovirus.

'Genom' refererer til det totale sæt af genetisk information, der er indeholdt i et organisme. Det består af DNA-molekyler, der har kodet for alle de gener, proteiner og regulerende sekvenser, der er nødvendige for at danne og opretholde livet hos det pågældende organisme.

'Viralt genom' refererer til den totale genetiske information, der findes i et virus. Et viralt genom kan være lavet af DNA eller RNA og kan variere meget i størrelse alt efter hvilken type virus vi taler om. Virus' genom indeholder instruktionerne for at producere nye viruspartikler, så de kan inficere andre celler og fortsætte med at sprede sig.

Könsvårtor, även kända som genitala vårtor eller anogenitala papillomvirusinfektioner (HPV), är små, köttfärgade till vita utväxter eller polypformade strukturer i genitalområdet. De orsakas av human papillomavirus (HPV) och kan vara asymptomatiska eller orsaka obehagliga symptom som irritation, sveda eller smärta under sexuell aktivitet. I vissa fall kan könsvårtor också öka risken för cancer i genitalområdet. Det är viktigt att notera att inte alla typer av HPV-infektioner orsakar könsvårtor, och att en del typer av HPV kan vara relaterade till ökad risk för cancer utan att orsaka några synliga symptom.

'Plasmodium yoelii' är en art inom släktet *Plasmodium*, som orsakar malaria hos gnagare, särskilt möss. Det är inte känt för att smitta människor. *P. yoelii* har använts som ett modellorganismer i malariastudier på grund av sin snabba livscykel och lätta laboratorieodling. Det finns flera olika stammar av *P. yoelii*, varav några är mycket virulenta medan andra är relativt ofarliga för möss.

'Thai' er ikke en medisinsk betegnelse. Det er navnet på et land i Sydøstasien, kendt som Kongeriget Thailand. Jeg formoder at du søger efter en medicinsk betegnelse relateret til Thailand eller thailænderne. Der findes ikke nogen specifik medisk betingelse der er forbundet med landet eller dets indbyggere.

Hvis du har brug for at vide mere om sygdomme eller sundhedsmæssige forhold i Thailand, kan jeg gerne hjælpe dig med at finde den informationen.

Rubellavirus är ett sjukdomsalstrande virus som orsakar röda hund. Det tillhör familjen Togaviridae och är ett enkelsträngat RNA-virus med ett membrankapsel. Rubellavirus smittar vanligtvis via droppinfektion och ger upphov till symtom som feber, svullna lymfkörtlar och ett exantem (hudutslag) som ofta börjar på ansiktet och sprider sig till resten av kroppen.

För gravida kvinnor kan infektion med rubellavirus leda till allvarliga fosterbesvär, såsom missbildningar eller död före födsel, särskilt om de blir smittade under de första tre månaderna av graviditeten. Detta kallas även för rubellasyndrom hos fostret (congenital rubella syndrome, CRS).

Det finns inget behandlingssätt mot själva viruset, men symtomen kan behandlas för att lindra obehaget. Vaccination är tillgänglig och ger immunitet mot röda hund. Det rekommenderas att barn vaccineras mot röda hund i en kombinationsvaccin som även innehåller vaccin mot mässling och skörbjugg (MMR-vaccinet).

En viral plaqueassay är en metod inom virologi för att bestämma den infektiösa titern (antalet infektiösa partiklar per volymenheter) av ett virus. Metoden bygger på principen att virus infekterar och dödar celler i en monolayer av cellkulturer, vilket resulterar i en synlig klar plak (en liten, distinkt klump eller fläck) av döda celler mot en bakgrund av levande, metaboliskt aktiva celler.

I ett typiskt experiment seedas en standardiserad celllinje i en platt 6-well plate och infekteras sedan med seriella dilutioner av ett virusprov. Efter en inkubationsperiod på flera timmar till dagar, överstryks cellmonolagret med ett semi-solid medium (till exempel agarose) för att begränsa virusspridningen och underlätta plakbildning. Efter ytterligare inkubation bildas tydliga plak av döda celler som kan räknas och korreleras med den ursprungliga viruskoncentrationen i provet.

Viral plaqueassay är en mycket känslig metod för att uppskatta virustiter, och det ger information om både absoluta antalet infektiösa partiklar och deras förmåga att bilda plak (plaquaeffektivitet). Denna metod används ofta för att karakterisera nya virusstammar, utvärdera effektiviteten av antivirala medel och undersöka patogenes inom virologi.

Flödescytometri är en laboratorieteknik inom cellbiologi och patologi som används för att kvantifiera och analysera fysikaliska och kemiska egenskaper hos enskilda celler i en population av levande eller fixerade celler. Metoden bygger på att celler passerar genom ett snävt ljusstråle, ofta laserljus, varvid cellernas optiska egenskaper registreras med hjälp av olika detektorer.

Cellerna fluorescerar när de exciteras av laserljuset, och det är möjligt att koppla specifika antikroppar eller andra molekyler som binder till cellreceptorer markerade med fluoroforer till cellerna före analysen. På så sätt kan man få information om olika aspekter av cellernas proteinexpression, cellyta, DNA-innehåll och andra egenskaper.

Flödescytometri är en mycket känslig metod som möjliggör att analysera upp till ett tusen celler per sekund, och den används inom många områden inom biomedicinsk forskning och klinisk diagnostik, exempelvis för att bestämma immunfenotyp, det vill säga vilka typer av vita blodceller som finns i en blodprov, eller för att uppskatta cellcykeln hos cancerceller.

"Specifically pathogen-free (SPF) organisms" är en term som används inom forskning och djurhållning för att beskriva djur eller andra levande organismer som har uppfödts, hållits och undersökts under kontrollerade förhållanden med syfte att undvika exponering för vissa patogener (smittämnen som orsakar sjukdom).

SPF-organismer används ofta inom forskning för att minska variabiliteten i experimentella resultat, eftersom avsaknaden av specifika patogener kan reducera påverkan av infektioner på djurens beteende, fysiologi och immunförsvar. Detta är särskilt viktigt inom områden som immunologi, toxicologi och farmakologi, där kontrollen över variabler är av högsta vikt för att kunna dra slutsatser om forskningsresultaten.

Det är värt att notera att det finns olika nivåer och standarder för SPF-organismer beroende på art, patogener och användningsområde. Dessutom kan det vara möjligt att en SPF-organism fortfarande bär på andra, icke-relaterade patogener eller infektioner, så det är alltid viktigt att ta hänsyn till specifika krav och riktlinjer när man arbetar med dessa organismer.

Cricetinae er en underfamilie i familien Muridae, som inkluderer hamstere. Der er omkring 20 arter af hamstere, der er udbredt i Europa, Asien og Afrika. Hamstere er små pattedyr med kort hals, store kindpokker og store molarer. De fleste arter har også en bøjet ryggrat og en kort, busket hale.

Hamstere er kendt for deres evne til at gemme føde i kindpokkene og transportere den til deres bo. De fleste arter lever ensomt undtagen når hunnerne har unger. Hamsternes naturlige fjender inkluderer rovdyr, slanger og rovfugle.

Cricetinae-hamstere er ofte holdt som kæledyr på grund af deres lille størrelse, lette pleje og venlige natur. Nogle af de mest populære arter til at holde som kæledyr inkluderer syriske hamster, djungelhamster og roborovski-hamster.

'Mali', i medicinsk kontext, refererar till en medfödd missbildning som kallas anotia eller mikrotia, beroende på svårighetsgraden. Det innebär att det saknas en del av yttre örat eller att örat är underutvecklat. I vissa fall kan det även vara associerat med hörselnedsättning.

Health Consciousness, Attitudes, and Behavior är begrepp som ofta används inom folkhälso- och preventivmedicin. Det kan definieras på följande sätt:

1. Hälsomedvetenhet (Health Consciousness): Det är en personlig egenskap som beskriver individens medvetenhet om och intresse för sin egen hälsa, hälsovanor och livsstil. En person med hög hälsomedvetenhet tenderar att ha en positiv inställning till hälsopromotion och prevention, är informerad om riskfaktorer och har en tendens att vara mer engagerad i att underhålla och förbättra sin egen hälsa.

2. Attityder (Attitudes): Det är de kognitiva och emotionella inställningarna som en person har mot olika hälsoproblem, hälsovanor och livsstilsval. En positiv attityd kan vara förknippad med bättre hälsa och livskvalitet. Attityder kan påverka individens val och beteenden kring sin egen hälsa.

3. Beteende (Behavior): Det är de aktiva handlingar som en person utför för att underhålla, förbättra eller skada sin hälsa. Exempel på hälsobeteende inkluderar regelbundna motion och träning, god nutrition, rökfrihet, alkoholmoderation och stresshantering.

Sammantaget kan Health Consciousness, Attitudes, and Behavior beskrivas som en persons medvetenhet, inställningar och handlingar kring sin egen hälsa. Det är viktigt att notera att dessa faktorer ofta är korrelerade och påverkar varandra. En person med hög hälsomedvetenhet tenderar att ha positiva attityder och bättre hälsobeteende, vilket kan leda till en förbättrad hälsa och livskvalitet.

'Antigen variation' är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan hos vissa patogener, såsom bakterier och virus, att ändra ytaffektiva proteiner eller sockerstrukturer (antigener) på sin yta. Detta gör det svårare för värdens immunsystem att känna igen och bekämpa patogenen, eftersom de modifierade antigenerna kan undgå erkännande av immunsystemets specifika antikroppar eller T-celler.

Det finns olika typer av antigenvariation hos olika patogener. Några exempel är:

1. Slumpmässig mutation: Bakterier och virus kan genomgå slumpmässiga mutationer i sina gener som kodar för ytaffektiva antigener, vilket resulterar i en varierad population av patogener med olika antigentiska egenskaper.
2. Genetisk rekombination: Vissa bakterier kan byta genetiskt material med andra individer av samma art genom ett process som kallas genetisk rekombination. Detta kan leda till nya kombinationer av gener och därmed nya antigentiska egenskaper hos patogenen.
3. Antigen switching: Vissa parasiter, såsom trypanosomer, har en mekanism som tillåter dem att byta mellan olika ytaffektiva proteiner (antigener) på sin yta under infektionen. Detta gör det svårare för värdens immunsystem att hålla koll på patogenen och utveckla en effektiv immunitet.
4. Phenotypisk variation: Vissa bakterier kan producera olika former av sig själva med varierande antigentiska egenskaper, vilket gör det svårare för värdens immunsystem att bekämpa dem.

Antigenvariation är en viktig mekanism som patogener använder för att undvika värdens immunsvar och etablera en infektion. Förståelse av dessa mekanismer kan hjälpa till att utveckla effektiva strategier för att kontrollera och behandla infektioner.

"Svinsjukdomar" refererer til en række forskellige sygdomme, der kan inficere svin. Disse sygdomme kan være bakterielle, virale, parasitære eller fungiske og kan have en varierende grad af patogenitet og overførselsemuligheder. Nogle almindelige typer af svinsjukdomme omfatter:

1. Klassisk Svinepest (CSF): En virussygdom som kan føre til høj dødelighed blandt svin.
2. Pestivirus-infektioner, herunder Diarrhoe virus hos svin (SVV) og Porcine Circovirus type 2 (PCV2): Disse virale sygdomme kan føre til diarré, vægt tab og øget dødelighed.
3. Streptococcus suis-infektioner: En bakteriel infektion som kan forårsage sepsis, meningitis og andre alvorlige sygdomme hos svin.
4. Mycoplasma hyopneumoniae-infektioner: En bakteriel sygdom som kan føre til lungesygdomme og vægt tab hos svin.
5. Salmonella-infektioner: Bakterielle infektioner som kan overføres til mennesker og forårsage alvorlige sygdomme.
6. Parasitiske infektioner, herunder Ascaris suum (svineorm) og Trichuris suis-infektioner: Disse parasitiske infektioner kan forårsage diarré, vægt tab og andre tegn på sygdom hos svin.
7. Diverse svampeinfektioner, herunder Aspergillus-infektioner og Mucormykose: Disse infektioner kan forårsage lunge- og andre organinfektioner hos svin.

'Papillomaviridae' är en familj av små, dubbelsträngade DNA-virus som infekterar däggdjursceller. Virusen i denna familj orsakar vanligen infektioner i hud och slemhinnor och kan leda till olika typer av sjukdomar, framför allt olika former av papillom (vanligtvis benägnade som vårtor eller polypbildningar).

Många papillomvirusstammar är associerade med allvarliga sjukdomar, såsom cancer i underlivet hos kvinnor (cervixcancer) och i svalget hos både män och kvinnor (svalg- och andningsvägscancer). Det finns över 200 kända typer av papillomvirus, varav flera är cancerogena.

Papillomviruset sprids vanligen genom direkt kontakt mellan hud eller slemhinor, ofta vid sexuella kontakter. Vissa typer av papillomvirus kan också spridas via ytor som är kontaminerade med viruset, såsom till exempel handtag, duschar och toaletter.

Det finns inga behandlingar som botar infektionen med papillomvirus, men det går att behandla de symtom som kan uppstå, till exempel vårtor eller polypbildningar. Vaccin mot vissa typer av papillomvirus finns också tillgängliga och rekommenderas ofta för barn och unga i många länder.

Den svala nässlemhinnan (latin: mucosa nasalis) är ett slimslimrigt, skiktat epitelgevär som löper längs näsa och näsans inre delar. Det består av celler som producerar slem, små körtlar och nervändar. Nässlemhinnan har en viktig funktion i att värma, fuktigöra och rena luften som andas in genom näsan. Den hjälper också till att fånga små partiklar och mikroorganismer som kan finnas i det luftburna materialet.

Hepatit A-antikroppar är antikroppar som bildas i kroppen som svar på en Hepatit A-infektion eller efter vaccinering mot Hepatit A. Det finns två typer av Hepatit A-antikroppar: IgM-antikroppar och IgG-antikroppar.

IgM-antikroppen är den första typen av antikropp som bildas efter en infektion, och kan upptäckas cirka 2-3 veckor efter att man har blivit smittad. Dessa antikroppar kan vara detekterbara i kroppen under upp till sex månader efter en infektion.

IgG-antikroppen är den andra typen av antikropp som bildas, och börjar upptäckas ungefär 3-4 veckor efter en infektion. Dessa antikroppar stannar kvar i kroppen under lång tid, möjligen livet ut, och ger immunitet mot framtida Hepatit A-infektioner.

Det är värt att notera att det finns också en blodtest som kan mäta nivåerna av Hepatit A-antikroppar i kroppen, och denna test används ofta för att diagnostisera en aktiv infektion eller för att verifiera immunitet efter vaccinering.

'Indien' är ett geografiskt begrepp och refererar till en nation i södra Asien, officiellt känd som Republiken Indien. Det finns dock inget etablerat medicinskt begrepp som heter 'Indien'. Ibland kan vissa medicinska studier eller rapporter hänvisa till "indisk medicin", vilket refererar till traditionella indiska medicinska system, såsom Ayurveda, Yoga, Unani, Siddha och Homeopathy. Men det är inte ett geografiskt begrepp, utan snarare en typ av alternativ medicinsk praktik med rötter i den indiska kulturen och historien.

Respiratorisk syncytialvirusinfektion (RSV) är ett infektionssjukdom som orsakas av respiratoriskt syncytialvirus. Det är en mycket vanlig orsak till andningsvägsinfektioner, särskilt hos barn under två år och äldre vuxna med nedsatt immunförsvar.

RSV-infektionen kan vara mild eller allvarlig och drabbar ofta de övre luftvägarna (näsa, svalg och lungornas slemhinnor), men kan också sprida sig till de lägre luftvägarna (bronker och lungorna) och orsaka bronchiolit och pneumoni.

Typiska symtom på en RSV-infektion inkluderar hosta, nästäppa, snuva, feber och andnöd. Hos spädbarn kan infektionen leda till svårigheter med att äta och sova, irritabilitet och andningssvårigheter som kan vara allvarliga nog för att kräva behandling på sjukhus.

RSV-infektioner är mycket smittsamma och sprids vanligen via droppar från sjuka personers näsa och mun, när de hostar eller nyser. Det kan också spridas genom direkt kontakt med infekterade ytor, såsom händerna eller föremål som har rört vid näsan eller munnen på en infekterad person.

"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.

Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.

I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.

"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.

Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.

Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.

Influensa A-virus, subtyp H2N2, är ett subtyp av influensavirus typ A som orsakar säsongsbundna respiratoriska sjukdomar hos människor och djur. Viruset har två huvudproteiner på ytan, hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), som används för att klassificera olika subtyper av influensavirus A. I detta fall är subtyp H2N2 specificerad av de proteiner som kodas av generna H2 och N2.

Under 1950-talet orsakade en pandemi av Influensa A-virus, subtyp H2N2, smitta hos människor över hela världen och resulterade i miljontals dödsfall. Sedan dess har det inte varit några större utbrott av denna specifika subtyp bland människor, men virus kan fortfarande påträffas hos djur, särskilt fåglar.

Det är viktigt att notera att influensavirus A-subtyper, inklusive H2N2, kan mutera och förändras över tiden, vilket kan leda till nya utbrott eller pandemier. Det är därför viktigt att ha ett aktivt globalt övervakningssystem i place för att tidigt upptäcka och svara på nya influensavirus A-subtyper som kan potentiellt orsaka sjukdom hos människor.

"Mul- och klövsjuka" är ett samlingsnamn för två infektionssjukdomar som drabbar ruminanter, främst nötkreatur. De två sjukdomarna är mjölksjuka (förr kallad "mul") och tuberkulos (förr kallad "klov").

Mjölksjuka orsakas av bakterien Mycobacterium avium subsp. paratuberculosis och drabbar främst unga djur under två års ålder. Symptomen innefattar diarré, viktminskning och allmän svaghet. Mjölksjuka är en kontagios sjukdom som sprids via fekal-oral route och kan vara mycket svår att utrota eftersom den kan spridas i miljön och dröja länge innan symtom uppstår.

Tuberkulos orsakas av bakterien Mycobacterium bovis och kan drabba både människor och djur. Sjukdomen sprids främst via luften när en infekterad individ hostar eller torkar näsan. Symptomen innefattar kronisk hosta, viktminskning, svullnader i lymfknutor och andra organ samt allmän svaghet. Tuberkulos är en zoonotisk sjukdom, vilket betyder att den kan överföras från djur till människa.

I många länder har man genom preventiva åtgärder lyckats reducera förekomsten av dessa sjukdomar, men de finns fortfarande kvar i vissa områden och är därför en fortsatt fara för djurhållning och människors hälsa.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.

PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.

'RNA viralt' refererer til et virus som har sin genetisk informasjon lagret i RNA (ribonukleinsyre) istedenfor DNA (deoxyribonukleinsyre) som er vanligere for levende organismer. Disse typer av viruser bruker RNA-polymerase enzym for å transkribere og replikere sin genetisk informasjon. Mange infektiøse og smittebærende virusser, som f.eks. HIV, influenza, SARS-CoV-2 (som forårsaker COVID-19), er RNA-virusser.

'Bacillus anthracis' är en bakterie som orsakar sjukdomen anthrax, även känd som mjältbrandsjuka. Bakterien är strikt aerob, asporbildande och Gram-positiv. Den förekommer naturligt i jordmånen och kan infektera djur, särskilt herbivorer som nötkreatur, får och hästar. Människor kan smittas genom kontakt med infekterade djur eller deras produkter, såsom ull eller hud. Anthrax kan vara dödlig om det inte behandlas i tid, men antibiotika och andra behandlingar är effektiva om de ges tidigt. Bioterrorism har använts för att sprida anthrax till människor genom post, vilket orsakade en allvarlig hälsokris i USA år 2001.

Immunologiska modeller är matematiska eller datorbaserade representationer av olika aspekter av immunsystemet och dess interaktioner med patogener, såsom virus och bakterier. Dessa modeller används för att simulera och förutsäga hur olika faktorer, som antigenstruktur, cellpopulationer och cytokiner, påverkar immunsvar och sjukdomsförlopp. Immunologiska modeller kan vara mycket enkla, med några få variabler, eller mycket komplexa, med tusentals variabler och icke-linjära interaktioner. De kan användas för att undersöka grundläggande immunologiska principer, testa hypoteser om sjukdomsmekanismer eller utvärdera effektiviteten av olika vacciner och terapeutiska strategier.

'Healthy volunteers' är en medicinsk term som refererar till individer som inte har några kända sjukdomar, skador eller abnormaliteter, och som rekryteras för att delta i kliniska studier. Dessa deltagare behöver inte ha någon speciell medicinsk behandling, utan deras roll är att ge forskarna information om hur en viss behandling eller ett visst läkemedel påverkar en frisk population.

Healthy volunteers måste genomgå en grundläggande medicinsk undersökning för att säkerställa att de inte har några dolda sjukdomar eller hälsoproblem som kan påverka studiens resultat. Denna undersökning inkluderar ofta en fysisk examination, blod- och urinprover, EKG och ibland även röntgenundersökningar.

Det är viktigt att notera att healthy volunteers inte nödvändigtvis behöver vara i perfekt hälsotillstånd, utan de kan ha vissa små medicinska problem som inte anses påverka studiens resultat. Dessa individer rekryteras ofta för kontrollgrupper i kliniska studier, där de jämförs med patienter som har en viss sjukdom eller störning.

Biological warfare, also known as biologic warfare or biowarfare, is the use of biological agents (bacteria, viruses, fungi, or toxins) with the intent to cause disease, death, or incapacitation in humans, animals, or plants. This can be accomplished through various means such as release in the air, contamination of food and water supplies, or direct contact with the skin or mucous membranes. Biological weapons are considered weapons of mass destruction due to their potential for causing widespread illness and death. The use of biological warfare is prohibited under international law and is considered a war crime.

I'm sorry for any confusion, but "Gambia" is a country in West Africa and it is not a medical term or concept. The official name of the country is "The Gambia," and it is the smallest country on the African mainland. It is surrounded by Senegal, except for its western coast along the Atlantic Ocean. If you have any questions about medical definitions or concepts, I would be happy to help with those!

"Age factors" in a medical context refers to the various changes and conditions that occur as a result of aging, which can affect an individual's health and susceptibility to disease. These factors may include:

* Physical changes associated with aging, such as decreased muscle mass, bone density, and lung function
* Increased risk for certain chronic diseases, such as heart disease, stroke, diabetes, and cancer
* Changes in sensory perception, including vision and hearing loss
* Cognitive decline, including an increased risk of dementia and Alzheimer's disease
* Increased susceptibility to infections due to a weakened immune system
* Greater likelihood of experiencing multiple chronic conditions simultaneously (multimorbidity)

These age-related factors can impact the diagnosis, treatment, and management of medical conditions, and must be taken into account when providing care for older adults.

Medicinskt sett definieras "mellanöreinflammation" (latin: Otitis media mesotypanica) som en inflammation i mellangården (tympanum) i örat, utan att det finns tecken på egentlig medfödd eller acquisitiv hörselgångsförträngning eller akut medflöde till mellanöran. Detta är en mildare form av öroninflammation som inte orsakas av bakterier eller virus, utan kan istället vara relaterad till allergi, reflux från matstrupen eller förändringar i luftfuktigheten. Symptomen på mellanöreinflammation kan inkludera smärta, tryckkänsla och nedsatt hörsel. Behandlingen kan bestå av värmebehandling, läkemedel som lindrar smärtan och i vissa fall antiinflammatoriska medel.

Post-exposure prophylaxis (PEP) är en preventiv behandling som ges till personer som har haft en möjlig exponering för en infektionssjukdom, med syfte att förebygga en infektion från att utvecklas. Det används vanligtvis inom 72 timmar efter en exponering, men kan i vissa fall ges upp till 14 dagar efter exposuren.

Ett exempel på detta är när en person har blivit utsatt för HIV-viruset, till exempel genom att ha haft oskyddat sex med en HIV-positiv partner eller genom att ha blivit stucken av en HIV-positiv nål. I sådana fall kan PEP med antiretrovirala läkemedel ges för att minska risken för en HIV-infektion.

PEP är dock inte garanterat att förhindra en infektion, men det kan minska risken och bör ges så snart som möjligt efter exposuren. Det är viktigt att söka medicinsk hjälp omedelbart efter en exponering om PEP behandling rekommenderas.

Immunologisk cytotoxicitet refererer til den skade eller destruksjon som oppstår når immunsystemet angriper og ødelegger kroppens egen celler. Dette skjer normalt ikke under vanlige forhold, men kan forekomme ved feilaktig regulering av immunsystemet eller som en bivirkning av bestemte terapeutiske behandlinger, så som immunterapien ved kraftfull behandling av kræft.

Immunologisk cytotoxicitet involverer typisk aktivering av naturlige drabssystemer, som naturlige drabssaker (NK-celler) og T-lymphocytter, som identifiserer og angriper kroppens egen celler som er merket av bestemte molekyler på overflaten, så som antigener. Når disse immuncellene blir aktivert, friset de toksiner og andre substanser som fører til apoptose (programmert celledød) eller nekrose (en type av celldød som resulterer fra skade på cellestrukturen) i målcellene.

Immunologisk cytotoxicitet kan også forekomme ved autoimmune sykdommer, hvor immunsystemet forvirres og angriper kroppens egen vesentligge strukturer som leddannelser, huden eller organer. Dette kan føre til en rekke symptomer og komplikasjoner, afhengig av hvilken del av kroppen som blir angripen.

Alfavirus är ett släkte av RNA-virus som tillhör familjen Togaviridae. Alfavirus orsakar ofta milda febersjukdomar hos människor, men kan i sällsynta fall leda till allvarligare sjukdomar som exempelvis en neuroinvasiv infektion. De flesta alfavirussjukdomarna sprids via myggor och förekommer främst i tropiska och subtropiska områden. Exempel på alfavirus inkluderar chikungunya-, o'nyong-nyong-, Ross River- och sindbisvirus.

Sigmodontinae är en underfamilj inom råttartade gnagare (Muroidea) som huvudsakligen förekommer i Amerika. Den inkluderar cirka 400 arter fördelade på omkring 70 släkten, vilket gör den till en mycket artrik grupp. Till Sigmodontinae hör bland annat sorkar, hamstrar och många andra små gnagare.

De flesta arterna inom Sigmodontinae är små djur med en kroppslängd på mellan 5 och 20 cm och en vikt mellan 10 och 150 gram. De har oftast en spetsig nos, stora ögon och öron samt en lång, delvis muskulös svans. Pälsfärgen varierar beroende på art, men de flesta har en brun eller gråaktig päls.

Sigmodontinae-gnagare lever i olika habitat, från tropiska regnskogar till ökenområden och höga bergstrakter. De är vanligen aktiva under gryningen och natten och livnär sig av olika typer av växtmaterial och smådjur som insekter och snäckor.

Många arter inom Sigmodontinae har en begränsad utbredning och är hotade av habitatförlust och jakt. I vissa fall kan de också vara bärare av sjukdomar som kan överföras till människor, såsom hantavirus.

I'm sorry, but "Newcastlevirus" is not a recognized medical term or virus in current scientific literature or by major health organizations such as the World Health Organization (WHO) or the Centers for Disease Control and Prevention (CDC). It is possible that you may have misspelled or are referring to a different term. If you have more information about what you are looking for, I would be happy to help you try to find the correct information.

'Vibrio cholerae' är en gramnegativ, spiralformad bakterie som orsakar kolerasyndromet, en akut diarrérelaterad sjukdom. Det finns över 200 serogrupper av V. cholerae, men endast serogrupperna O1 och O139 är kända för att orsaka kolera hos människor. Sjukdomen sprids ofta via förorenat vatten eller mat som kontaminerats med avföring från en smittad individ. Kolerasymptomen kan variera från mild diarré till ett livshotande, vattenuppsugande diarré, även kallat "risrissyndrom". Behandlingen för kolera består ofta av återhydrering och antibiotikabehandling.

Läkemedelsutveckling (eller "drug development") är ett systematisk process där nya läkemedel skapas, testas och godkänns för användning i klinisk praktik. Processen inkluderar flera faser:

1. Grundforskning (basic research): Den första fasen av läkemedelsutvecklingen involverar att identifiera och utveckla en molekylär substans som kan ha potentialen att behandla en viss sjukdom eller störning.
2. Förklinisk forskning (preclinical research): I denna fas testas läkemedlet i laboratoriemiljö och på djur för att utvärdera dess säkerhet, farmakologi och toxicitet.
3. Klinisk prövning (clinical trial): Denna fas involverar mänskliga deltagare och är indelad i fyra olika faser. Fas I testar läkemedlets säkerhet på en liten grupp friska volontärer, medan fas II utvärderar läkemedlets effektivitet och biverkningar på en större grupp patienter. Fas III är en randomiserad, kontrollerad studie som jämför läkemedlet med befintliga behandlingar eller placebo hos en stor grupp patienter. Om fas III-studien visar att fördelarna överväger riskerna godkänns läkemedlet av myndigheter som FDA (Food and Drug Administration) i USA eller EMA (European Medicines Agency) i Europa. I fas IV utvärderas läkemedlets säkerhet och effektivitet efter marknadsföringen.
4. Registrering och övervakning: När läkemedlet har godkänts av myndigheterna registreras det och marknadsförs för användning i klinisk praktik. Läkemedelsverket övervakar kontinuerligt läkemedlets säkerhet och effektivitet under hela dess livscykel.

Det är viktigt att notera att inte alla läkemedel som utvecklas når marknaden. Utvecklingen av ett nytt läkemedel kan ta många år, ibland upp till 15 år, och kostar miljarder dollar. Endast en liten andel av de läkemedel som börjar utvecklas når slutligen marknaden.

Teknologiapplicering inom medicin kan definieras som användandet av teknik och teknologi i diagnostiska, terapeutiska eller preventiva syften för att förbättra mänsklig hälsa och välbefinnande. Detta kan omfatta en bred palett av tillämpningar, från användandet av medicinska enheter och instrument som ultraljud, röntgen och magnetresonanstomografi (MRT) för att diagnostisera sjukdomar, till användandet av robotik och automation inom kirurgin, genomgripande datorsimuleringar för att undersöka läkemedelsverkan, samt användandet av artificiell intelligens och maskininlärning för att tolka medicinska data och underlätta beslutsfattande. Teknologiapplicering inom medicinen har potentialen att förbättra precisionen, effektiviteten och säkerheten hos medicinska behandlingar, liksom att öppna nya möjligheter för att förstå, förebygga och behandla sjukdomar.

Influensa A-virus, subtyp H9N2 är ett subtyp av influensavirus typ A som orsakar influensa (gripp) hos både människor och djur, särskilt höns och andra fåglar. Viruset har en yta täckt med två typer av proteiner, hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), som används för att klassificera olika subtyper av influensavirus A. I det här fallet är H-proteinet av typ 9 och N-proteinet av typ 2.

Viruset kan orsaka milda till allvarliga respiratoriska sjukdomar hos människor, särskilt hos barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar. Det är också en orsak till influensautbrott hos hönsflockar över hela världen, vilket kan leda till stora ekonomiska skador inom den globala kycklingindustrin.

H9N2-viruset har potentialen att utvecklas till en pandemisk influensastam genom genetisk omkombination med andra subtyper av influensavirus A, såsom H1N1 eller H3N2. Detta kan leda till nya virusstammar som är mer smittsamma och/eller patogena för människor än de nuvarande subtyperna.

'HIV' står for 'Human Immunodeficiency Virus', som er ein retrovirus som kan føre til HIV-infeksjon og siden til AIDS (Acquired Immune Deficiency Syndrome), om den ikke behandles. HIV angriper og ødelegger CD4-positive T-celler, som er en type hvite blodlegemer kalla «T-hjelpere» som spiller ein viktig rolle i styrking av immunforsvaret. Når HIV har redusert antall CD4-positive T-cells til ein vis definert nivå, kan HIV-infeksjonen diagnostiseres som AIDS.

Etter at HIV har infisert ein person, kan det ta mange år før ein utvikler AIDS-relaterte symptomer, men selv i de tidlegaste stadiene av HIV-infeksjonen kan den være smittsam. Derfor er det viktig å testes og behandles tidlig for å redusere spredningen av HIV og for å forbedre prognosen for ein som har blitt infisert med HIV.

Hypersensitivity, Delayed (typically referred to as Type IV hypersensitivity) is a type of immune response that becomes apparent several hours or days after exposure to an antigen. Unlike other types of hypersensitivity reactions, it does not involve the production of antibodies such as IgE. Instead, it involves the activation of T-cells (a type of white blood cell) and the release of cytokines, which can cause inflammation and tissue damage.

This type of hypersensitivity reaction is often seen in response to certain medications, chemicals, or other environmental antigens. Examples include contact dermatitis (e.g., poison ivy), some drug reactions (e.g., penicillin), and graft-versus-host disease. Treatment typically involves avoiding the offending agent and managing symptoms with topical corticosteroids, antihistamines, or other medications as needed.

Hepatitis A-virus, humant (HAV) är ett encapsulerat RNA-virus som tillhör Picornaviridae familj. Det är den orsaken till hepatit A, en akut infektionssjukdom som primärt angriper levern och kan leda till symtom som trötthet, minskad aptit, illamående, kräkningar, diarré, smärta i överkroppen, feber och gulaktighet eller icke-icke gulaktig hepatit.

HAV sprids främst genom oral kontaminering med fäkalier från en infekterad person, ofta via föda eller vatten som är smittat. Det kan också spridas genom direkt personlig kontakt med en infekterad persons blod, slem eller annan kroppsvätska.

Förebyggande åtgärder inkluderar god handhygien, speciellt efter toalettbesök, och vaccinering mot hepatit A.

'Survival analysis' är en statistisk metod som används för att analysera tid till händelse, ofta för att undersöka tiden till ett specifikt utfall, såsom dödlighet eller misslyckande av en behandling. Den inkluderar tekniker för att beräkna sannolikheten för olika typer av överlevnad, som total överlevnad (tiden till att den första händelsen inträffar), ömsesidig överlevnad (sannolikheten för att båda två i en grupp överlever till en viss tidpunkt) och begränsad överlevnad (sannolikheten för att överleva en viss tidsperiod). Survival analysis används ofta inom medicinsk forskning, men kan också användas inom andra områden som kräver analys av tid till händelse, såsom ingenjörsvetenskap och sociologi.

Herpes Simplex Virus Type 2 (HSV-2) är ett viruset som orsakar den sexuellt överförbara infektionen herpes. HSV-2 är huvudsakligen ansvarigt för genitala herpesutbrott, även om det också kan orsaka oral herpes. Viruset smittar vanligtvis genom direktkontakt med en sår eller bläsa som orsakats av viruset. När viruset tränger in i kroppen etablerar det sig ofta i nervceller och kan orsaka återkommande utbrott under resten av individens liv. Många personer med HSV-2 infektion är dock asymptomatiska eller har milda symptom som kan vara lätta att förbise. Det finns inget botemedel för HSV-2, men antivirala läkemedel kan användas för att behandla och förebygga utbrott.

Opsoninproteiner är proteiner som hjälper till att markera främmande mikroorganismer och andra företeelser i kroppen, såsom döda eller skadade celler, för att underlätta deras borttagning av immunsystemet. När opsoninproteiner binds till ytan på en främmande partikel, gör de det lättare för vita blodkroppar som neutrofila granulocyter och makrofager att hitta och fagocytera (faga = äta upp) den. Detta är en viktig del av både den naturliga och den adaptiva immuniteten.

Exempel på opsoninproteiner inkluderar:

* IgG-antikroppar, som är en typ av antikropp som produceras av B-celler i kroppen. När IgG-antikroppar binder till en främmande partikel, fungerar de som ett tecken på att den är skadlig och underlättar fagocytos av vita blodkroppar.
* Komplementproteiner, som är en grupp proteiner i blodet som arbetar tillsammans för att eliminera främmande partiklar. När komplementproteiner aktiveras, kan de binder till ytan på en främmande partikel och skapa ett komplex av proteiner som attraherar vita blodkroppar och underlättar fagocytos.
* Mannosebindande lectiner (MBL), som är proteiner som hjälper till att identifiera bakterier med en speciell sockerstruktur på ytan. När MBL binder till denna sockerstruktur, underlättar det fagocytos av vita blodkroppar.

Opsoninproteiner är viktiga för att bekämpa infektioner och hålla kroppen frisk.

"Genetically modified mice" refer to mice that have undergone genetic modification, which is the process of altering the DNA or genes of an organism to produce a desired trait. This is typically achieved through the use of recombinant DNA technology, where specific genes are inserted, deleted, or altered in the mouse genome. The resulting mice can serve as important models for studying human diseases and testing new therapies.

There are several methods used to create genetically modified mice, including:

1. Pronuclear injection: This involves injecting DNA containing the desired gene directly into the pronucleus of a fertilized egg. The egg is then transferred into a surrogate mother, and the resulting offspring will carry the altered gene in all their cells.
2. Embryonic stem cell manipulation: In this method, embryonic stem cells are genetically modified in vitro, and these cells are later introduced into an early-stage embryo. The modified embryonic stem cells contribute to the germ line of the resulting chimeric mouse, allowing for the transmission of the altered gene to its offspring.
3. CRISPR/Cas9 system: This is a more recent and efficient method for generating genetically modified mice. It uses a targeted DNA-cutting enzyme (Cas9) guided by a small RNA molecule (CRISPR RNA) to introduce specific modifications into the mouse genome.

Genetically modified mice are widely used in biomedical research to study various aspects of human diseases, such as cancer, diabetes, neurodegenerative disorders, and immunological conditions. They provide valuable insights into disease mechanisms and potential therapeutic targets, contributing significantly to our understanding and treatment of numerous medical conditions.

'Poxviridae' er en familie af store, komplekse DNA-djervirus som forårsager infeksjoner hos både mennesker og dyr. De mest kjente infeksjonene hos mennesker inkluderer variola (smallpox), vaccinia (vaccination), cowpox, og monkeypox. Disse infeksjonene kan føre til en varierende grad av symptomer, som inkluderer feber, hoder, muskelsmerter, og utslag over hele kroppen. Poxviridae-infeksjoner overføres vanligvis gjennom direkte kontakt med infisert person eller dyr, enten gjennom luftbårne droppet eller ved å komme i kontakt med et infisert objekt som kan inneholde viruspartikler. Behandling av Poxviridae-infeksjoner kan omfatte antivirale medisiner, støttebehandling for å lindre symptomer og målehold for å forebygge spredning av infeksjonen til andre.

'Gag' är ett generellt namn på en grupp proteiner som produceras av Retrovirus, inklusive Humana Immunodeficiensvirus (HIV). Gag-generna i HIV kodar för strukturella komponenter hos viruset, inklusive matrixproteinet (MA), capsidproteinet (CA) och nucleocapsidproteinet (NC). Dessa proteiner är viktiga för att forma den centrala kärnan av det nya viruspartikeln under dess sammansättning.

Gag-proteinerna kan också interagera med andra virala och cellulära proteiner för att hjälpa till att koordinera den asymptotiska budbärarprocessen, som är den process där det nya virusets genetiska material paketeras in i en ny viruspartikel.

Det är värt att notera att Gag-proteinerna kan också genomgå posttranslationella modifikationer, såsom fosforylering och myristoylering, vilket påverkar deras funktion och interaktion med andra proteiner.

"Genitalherpes" er en sexuell overført infeksjon som foråses av herpes simplex virus (HSV). Det forekommer oftest i kjønnene og omkring dem, og kan føre til utslag og smerter i disse områder. Infeksjonen oppstår når viruset kommer i kontakt med huden eller slimhinden, typisk ved seksuell kontakt med en infisert person. Symptomer inkluderer blasser eller små bolger som brister og danne smertefulle sår. Disse symptomene kan vare fra ein til to ukener, men viruset forbliver i kroppen livet ut og kan føre til återfalle etter initialt utbrudd. Det er viktig å merke på at mange som har HSV-2 eller HSV-1 ikke alltid vil ha symptomer eller tegn på infeksjonen, men de kan likevel overføre viruset til andre.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

Medicinskt kan ‘virusodling’ (eng. virus cultivation) definieras som en process där man odlar och förökar virus i en kontrollerad miljö, ofta i cellkulturer eller embryoner av djur, för att sedan studera deras egenskaper, beteende och svar på olika behandlingar. Detta är viktigt inom både forskning och diagnostisering, då det kan ge information om vilka typer av virus som orsakar en infektion samt hjälpa till att utveckla effektiva vacciner och antivirala behandlingar.

En virussjukdom är en infektionssjukdom som orsakas av ett virus. Virus är små, ofta sjukdomsalstrande partiklar som består av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i ett proteinhölje. De kan inte leva eller reproducera sig själva, utan behöver en värdcell för att kunna göra detta. När ett virus infekterar en värdcell så tar det över cellens mekanismer och tvingar den att producera fler viruskopior. Detta kan leda till skador på värdcellen och orsaka sjukdomstillstånd.

Virussjukdomar kan variera i allvarlighetsgrad från milda, obehagliga symptom som exempelvis en vanlig förkylning, till allvarliga livshotande tillstånd som exempelvis HIV/AIDS eller ebolafebr. Vissa virussjukdomar kan även vara dödligt farliga om de inte behandlas korrekt och i tid, såsom exempelvis hjärnhinneinflammation (meningit) orsakad av vissa virusstammar.

För att skydda sig mot virussjukdomar finns det ofta vaccin som kan ges för att förebygga infektioner, och även antivirala läkemedel som kan användas för att behandla redan existerande infektioner. Det är också viktigt att hygieniska åtgärder vidtas för att minska risken för smitta, såsom handhygien och andningsskydd när man befinner sig i närhet av en sjukt person.

'Maskantikroppar' är ett immunologiskt begrepp som refererar till speciella former av antikroppsmolekyler, mer konkret IgA-antikroppar, som produceras av vår immunsystem. Dessa antikroppar bildar en täckande skikt (eller 'mask') på ytan av slemhinnor i kroppen, såsom i luftvägar, mag-tarmkanalen och genitourinsystemet. Deras främsta funktion är att skydda dessa ytor från infektion genom att binda till främmande ämnen som virus, bakterier eller andra patogener och förhindra dem från att kolonisera och skada kroppen. Maskantikroppar bidrar också till att neutralisera toxiner och andra skadliga substanser som kan finnas i vår näring eller miljö.

"Virulensfaktorer" er biokemiske stoffer eller mekanismer som bakterier, svamp eller andre mikroorganismer bruker for å skade værtscellen eller værtens fysiologi, og på den måten fremme sykdomsprosessen. Disse faktorene kan være egne proteiner, toksiner, enzymer eller andre molekyler som ødelegger værttissuer, evner å klare værtsforsvarsmekanismer eller å forstyrre værtsfunksjoner. Virulensfaktorer kan hjelpe mikroorganismene til å spreide seg i kroppen og overleve i værtmiljøet.

Viriusinaktivering (eller viruskidning) är ett medicinskt begrepp som refererar till processen där man söker förstöra eller inaktivera en virus' förmåga att infektera och replikera sig i värdceller. Detta kan uppnås genom olika metoder, beroende på vilken typ av virus som behandlas. Några exempel på metoder för viriusinaktivering inkluderar:

1. Fysisk inactivation: Den här metoden använder sig av fysikaliska processer, såsom värme, strålning eller filtrering, för att förstöra viruspartiklar direkt. Till exempel kan hög temperatur (exempelvis 90°C eller högre) eller UV-strålning användas för att desinficera och inaktivera många olika typer av virus.
2. Kemisk inactivation: Den här metoden använder kemiska ämnen, såsom desinfektionsmedel eller antivirala läkemedel, för att förstöra viruspartiklars struktur och funktion. Exempel på kemiska desinfektionsmedel inkluderar etanol, fenoler och kvävehalogener (till exempel klorgas eller hypoklorit). Antivirala läkemedel är specifika för olika virusstammar och fungerar genom att blockera specifika steg i virusets livscykel.
3. Immunologisk inactivation: Den här metoden använder immunförsvaret hos en värdorganism för att känna igen och förstöra viruspartiklar. Det kan uppnås genom vaccination, där man exponerar individen för ett icke-infektiöst antigen som liknar det verkliga viruset, vilket stimulerar immunförsvaret att producera specifika antikroppar och T-celler som kan känna igen och eliminera viruspartiklarna.

Sammanfattningsvis finns det flera olika metoder för att inaktivera eller döda viruspartiklar, inklusive kemiska, fysiska och immunologiska metoder. Valet av metod beror på flera faktorer, såsom typen av virus, miljön där det finns, tillgängliga resurser och önskad effektivitet.

Läkemedelshållbarhet, eller medicinal preservation, är ett begrepp som beskriver hur väl ett läkemedel bevaras under lagring och distribution. Det inkluderar förmågan att behålla sin kvalitet, effektivitet och säkerhet under förutbestämda lagringsförhållanden, såsom temperatur, fuktighet och ljusexponering, över en specificerad period av tid.

Enligt World Health Organization (WHO) definieras läkemedelshållbarhet som "den förmågan hos ett läkemedel att fortfarande uppfylla sina specifierade kvalitetskrav under förutbestämda lagringsförhållanden och under en angiven tidslimit". Denna definition inkluderar både stabilitet och kompatibilitet av ett läkemedel.

Stabilitet avser förmågan hos ett läkemedel att inte försämras i kvalitet, effektivitet eller säkerhet under lagring och användning under en specificerad tid. Kompatibilitet avser förmågan hos olika komponenter i ett läkemedel, såsom aktiva substanser, excipienter och tillsatsämnen, att fungera tillsammans utan att försämras eller orsaka skada.

Läkemedelshållbarhet är viktigt för att garantera att patienter får tillgång till säkra och effektiva läkemedel, samt för att minimera spill och minska kostnader relaterade till överflödig produktion och distribution.

Genetisk rekombination är ett naturligt fenomen som sker under meiosen, den typ av celldelning som leder till bildandet av könsceller hos djur och vissa växter. Genetisk rekombination innebär att genetiskt material, i form av DNA-strängar, byts mellan olika kromosomer. Detta sker genom en process som kallas crossing over, där två homologa kromosomer (kromosomer från varsin föräldrageneration som har samma gener i samma ordning) böjs så att deras telomera (ändar) möts och delar av deras längre armar byter plats med varandra.

Genetisk rekombination kan också ske i en laboratoriemiljö genom tekniker som innebär att man klipper DNA-strängar itu och klistrar samman dem på nytt på ett sätt som ger upphov till nya kombinationer av gener. Detta används bland annat vid produktionen av genetiskt modifierade organismer (GMO).

I svensk medicinsk terminologi definieras "konserveringsmedel" som:

"Medel som används för att förhindra förruttnelse eller tillväxt av mikroorganismer i ett läkemedel, kosmetiskt preparat eller annan produkt."

Det finns också specifika konserveringsmedel som är godkända och reglerade av läkemedelsverket för användning i läkemedel. Dessa medel måste uppfylla strikta krav för att garantera deras säkerhet och effektivitet.

Exempel på vanliga konserveringsmedel som används i läkemedel inkluderar:

* Benzalkoniumklorid
* Metylparahydroxibensoat (Metylparaben)
* Etylparahydroxibensoat (Etylparaben)
* Propylparahydroxibensoat (Propylparaben)
* Fenoxyetanol

Det är viktigt att notera att användningen av konserveringsmedel i läkemedel måste vägas upp mot potentiala risker för patienten, såsom allergiska reaktioner eller andra biverkningar.

Melanom är en form av cancer som utvecklas i hudens pigmentceller, kallade melanocyter. Det är den allvarligaste typen av hudcancer och kan potentiellt vara livshotande om det inte upptäcks och behandlas i tid. Melanom kännetecknas vanligtvis av en förändring eller nybildning av ett pigmenterat hudmärke, som kan variera i storlek, form, färg och struktur. Det kan även uppstå på slemhinnor, ögon och andra delar av kroppen som innehåller melanocyter.

Faktorer som kan öka risken för melanom innefattar:

* Överdrivet solexponering eller solbränna under livet
* Ljus hudtyp (type I eller II)
* Förekomst av många mole eller stora atypiska mole
* Personer med många solbrännor under bar barn- och ungdomsålder
* Anamnes om tidigare melanom eller andra typer av hudcancer
* Familjehistoria med melanom (ärftlig predisposition)

Det är viktigt att uppsöka läkare om man observerar några ovanliga förändringar i sina hudmärken, såsom asymmetri, oregelbundna kanter, skiftande färg, storlek över 6 mm eller en ulceration. Tidig upptäckt och behandling av melanom ökar chansen till fullständig bot.

Hemocyanin är ett kopparhaltigt protein som fungerar som syretransporterande molekyl hos vissa leddjur, till exempel bläckfiskar och räkor. Det återfinns i hemolymfen (motsvarigheten till blod hos ryggradslösa djur) och har en blå färg när det är oxiderat (har bundit syre). Hemocyanin transporterar syre genom att kopparatomerna i proteinet reversibelt binder syre. Detta skiljer sig från den mer vanliga syretransporterna hos ryggradsdjur, som är järnhaltiga och återfinns i hemoglobinmolekyler.

'Virion' är ett begrepp inom virologi och refererar till ett fullt samlat, infektionsberett viruspartikel utanför ett värddjurs cell. Det inkluderar alltså viruskapsid (proteinhölje) och eventuellt också virushylster (lipidhaltigt membran). Ibland kan viruset även innehålla en del av värdcellens membran som en del av sitt yttre skal, beroende på hur viruset sprider sig från den infekterade cellen. Virionen innehåller dessutom genetiskt material i form av RNA eller DNA.

I'm sorry for any confusion, but "Makaker" is not a medical term. It is a common name for several species of Old World monkeys, also known as macaque monkeys. These monkeys are found in Asia and North Africa, and some species are known to live in close proximity to humans. If you have any questions about primatology or veterinary medicine, I'd be happy to try to help answer them!

HIV-höljeproteinet gp160 är ett glykoprotein som förekommer på ytan av human immunodeficiency virus (HIV). Det består av två underenheter, gp120 och gp41, som tillsammans bildar en struktur som hjälper viruset att binda till och infektera T-celler i värden. Gp160 är ett viktigt mål för HIV-vaccinutveckling eftersom det utgör en del av den yttre membrankapseln på viruspartikeln och är involverat i den initiala bindningen till värdcellen.

I medicinska sammanhang är "nålar" oftast en förkortning för "injektionsnålar". Det är smala, spetsiga och sterila instrument som används för att ge injektioner med läkemedel eller andra vätskor under huden, i musklerna eller in i en ven. Nålarna finns i olika längder, tjocklekar och typer beroende på användningsområde. De kan vara försedda med automatiska spjälknivar för att underlätta injektionerna eller ha ventiler för att kontrollera injektionshastigheten.

En immunsupprimerad värd är en individ vars immunsvar, det vill säga den förmåga att försvara sig mot främmande ämnen som infektionskällor eller transplanterade organ, har reducerats. Detta uppnås vanligtvis genom användning av läkemedel som kallas immunsuppressiva mediciner, vilka hämmar aktiviteten hos vissa celler i det immunsystemet för att förhindra att dessa celler attackerar transplanterade organ eller undertrycker sjukdomstillstånd såsom autoimmuna sjukdomar. Immunsuppression kan också orsakas av sjukdomstillstånd, som HIV/AIDS, eller av vissa behandlingar, som strålbehandling och kemoterapi. Immunsupprimerade individer är mer mottagliga för infektioner och cancer på grund av den nedsatta immunförsvarsmekanismen.

'Freunds adjuvans' är ett typ av immunologiskt adjuvans, som utvecklades på 1930-talet av den österrikiska immunologen och bakteriologen Jules Freund. Det består av en emulsion gjord av mineralolja, vatten och ett heat-killed mycobacterium tuberculosis-bakterie (ofta använder man stammarna H37 Ra eller M. avium).

När 'Freunds adjuvans' injiceras tillsammans med ett antigen, stimulerar det starkt immunsystemet att svara på antigenet och generera en starkare och längre varaktig immunitet än vad antigenet skulle ha gjort på egen hand. Detta uppnås genom att adjuvansen aktiverar celler i det immunförsvaret, såsom makrofager och dendritceller, vilket leder till en kraftigare presentation av antigenet till T-celler och B-celler.

Det är värt att notera att 'Freunds adjuvans' inte används i människor på grund av sin potential att orsaka lokal reaktioner, abscesser och granulomatösa inflammationer. Det används dock fortfarande i forskningssyfte inom djurmodeller för att undersöka immunresponser.

Respiratorisk syncytialvirus (RSV) är ett vanligt virus som orsakar andningsvägsinfektioner, särskilt hos barn under två år. Det är det vanligaste viruset som orsakar bronkiolit och lunginflammation hos barn. RSV kan också orsaka allvarliga andningsproblem hos äldre vuxna och personer med nedsatt immunförsvar eller andra sjukdomar som skadat lungorna. Viruset sprids vanligtvis via droppar från sjuka persons näsa eller mun, när de hostar eller nyser. Det kan också spridas genom direkt kontakt med en infekterad person eller yta. Symptomen på RSV-infektion kan vara milda, som en vanlig förkylning, men hos små barn och äldre kan det leda till allvarliga andningssvårigheter och lunginflammation.

'Plasmodium vivax' er en art av malaria-parasitter som smittar och reproducerar sig i leverceller och röda blodkroppar hos människor. Den är den vanligaste orsaken till så kallad "reviderbar" malaria, vilket innebär att sjukdomen kan återkomma även efter behandling på grund av en särskild typ av levercystor som kan vara aktiva lång tid efter smittotillfället.

Infektion hos människan uppstår vanligen genom bett från infekterade myggor av arten Anopheles. Sjukdomen ger ofta upphov till feber, trötthet, muskelvärk och andra systemiska symptom. I allvarliga fall kan komplikationer som lungs- eller njurinflammation uppstå. Behandling sker vanligen med läkemedel som innehåller kloroquin och primaquin för att eliminera både blod- och leverstadier av parasiten.

Inom medicin och biologi är Haplorhini en infraordning som inkluderar de högre primaterna, däribland människan. Haplorhini betyder "enkel näsa" på grekiska och refererar till deras enkla, torra näsor jämfört med den andra infraordningen av primater, Strepsirrhini, som har fuktiga, vridna näsor.

Haplorhiner innefattar två parvordningar: Simiiformes (övriga högre primater) och Tarsiformes (tarser). Simiiformes delas i två grupper: Platyrrhini (brednäsor eller sydamerikanska apor) och Catarrhini (smalnäsor eller gamla världens apor), där människan tillhör den senare gruppen.

Haplorhiner har en rad anatomiska och fysiologiska drag som skiljer dem från Strepsirrhini, inklusive en mer utvecklad syn, ett mer sofistikerat centralt nervsystem och en längre livslängd.

En tumör är en abnorm och oftast ocontrollerad tillväxt av celler i eller på kroppen. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Godartade tumörer växer lokalt och tenderar att inte sprida sig till andra delar av kroppen, medan elakartade tumörer kan infiltrera omgivande vävnad och metastasera, det vill säga sprida sig via blod- eller lymfkärlen till andra delar av kroppen.

Elakartade tumörer kan vara cancer i olika former, såsom carcinom, sarcom, leukemi och lymfom. Dessa typer av tumörer har olika orsaker, behandlingsmetoder och prognoser beroende på vilken typ av cell som är involverad och hur aggressivt tumören växer.

Det är viktigt att upptäcka och behandla elakartade tumörer i tid för att öka chanserna till fullständig bot eller förlängt överlevnad.

Sjukdomar hos primater kan definieras som störningar i ett primats normala fysiologiska tillstånd eller funktion som orsakas av en patofysiologisk process, skada eller genetisk predisposition. Dessa sjukdomar kan variera mellan olika arter av primater och kan vara relaterade till deras specifika anatomi, fysiologi, beteende och ekologiska nischer.

Primatsjukdomar kan delas in i olika kategorier, såsom infektionssjukdomar (bakteriella, virala, protozoiska och svamp), parasitiska sjukdomar, genetiska eller arvsmassabaserade sjukdomar, näringsrelaterade sjukdomar, cancer och åldersrelaterade degenerativa sjukdomar.

Exempel på vanliga infektionssjukdomar hos primater innefattar malaria, tuberkulos, HIV/AIDS, herpes simplex, hepatit och gonorré. Parasitiska sjukdomar kan vara orsakade av en rad olika parasiter, såsom Giardia, Cryptosporidium, Toxoplasma och Leishmania.

Genetiska eller arvsmassabaserade sjukdomar hos primater kan variera mellan olika arter, men exempel på vanliga sjukdomar innefattar cystisk fibros, Marfans syndrom, Huntingtons sjukdom och Duchennes muskeldystrofi. Näringsrelaterade sjukdomar kan orsakas av brist på viktiga näringsämnen, såsom vitamin- eller mineralbrist, medan cancer och åldersrelaterade degenerativa sjukdomar kan vara relaterade till celldelning och åldrande.

Det är värt att notera att många primatsjukdomar kan överföras till människor och orsaka allvarliga hälsoproblem, såsom ebolafeber, SARS och COVID-19. Därför är det viktigt att forska på och förstå dessa sjukdomar för att kunna utveckla effektiva behandlingar och förebyggande strategier.

I medically related context, "horses" kan definieras som stora, starka djur i familjen av uddathovdarslag (Equidae), mer specifikt till släktet *Equus*, som inkluderar också åsnor och zebror. Hästar är kända för sin användning som transportmedel, arbetsdjur, idrottsdjur och sällskapsdjur av människan under tusentals år.

Från en fysiologisk eller anatomisk synvinkel kan hästar beskrivas som jämfofta djur med två huvuden, fyra extremiteter och en svans. De har en robust skelett och muskulatur, stor hjärna i förhållande till kroppsstorleken, och ett välutvecklat sinnesliv som inkluderar syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Hästar har också en speciell förmåga att uppfatta vibrationer i marken.

Hästar är herbivorer och har ett komplext mag-tarmsystem som är anpassat för att äta och ta tillvara näring från gräs och andra växter. De har en speciell sorts tänder, så kallade kindtänder, som är anpassade för att tugga och malas grovt material.

Det finns många olika raser av hästar, som varierar i storlek, form, färg och temperament. Några exempel på vanliga raser inkluderar arabiska fullblod, engelska fullblod, quarterhästar, travare, och welshponnyer.

I'm sorry for any confusion, but "Niger" is not a medical term or condition. It is the name of a country located in West Africa, officially known as the Republic of Niger. If you have any questions about a medical issue or condition, I would be happy to try and help answer those for you.

'Afrika' är en kontinent som ligger söder om Medelhavet, väster om Asien och öster om Atlanten. Det är den näst största kontinenten i världen sett till yta och består av 54 självständiga stater. Afrika sträcker sig från Nordafrika i norr, som gränsar till Medelhavet, till Sydafrika i söder. Kontinentens västra gräns utgörs av Atlanten och den östra gränsen av Indiska oceanen.

Afrika är mycket rikt på biologisk mångfald och kulturmässigt är kontinenten mycket varierande, med ett stort antal olika folkslag, språk och religioner. Kontinenten har dock haft en lång historia av kolonialism och utvecklingsbakslag, vilket har lett till att många afrikanska länder är fattiga och drabbade av politisk instabilitet.

Det finns inget medicinskt särskilt med kontinenten Afrika i sig, men det kan finnas speciella hälsoproblem och sjukdomar som är vanligare eller mer utbredda i vissa afrikanska länder än andra. Till exempel har många afrikanska länder höga nivåer av HIV/AIDS, malaria och tuberkulos. Dessa hälsoproblem kan bero på fattigdom, brist på tillgång till hälso- och sjukvård samt andra sociala och ekonomiska faktorer.

'Brucella abortus' är en bakterie som orsakar sjukdomen brucellos hos djur, särskilt nötkreatur. Den kan också orsaka sjukdom hos människor som utsätts för bakterien, ofta genom kontakt med infekterade djurs fluider eller födoämnen gjorda av infekterat kött eller mjölk. Sjukdomen hos människor kallas ofta Malteserfeber eller abortfeber och kan ge upphov till symtom som feber, trötthet, muskelvärk, svullnadar och ledsmärtor. I allvarliga fall kan den även orsaka komplikationer såsom hjärtsjukdomar, leversvikt och neurologiska symtom.

I medicinsk kontext är antigent ytliga strukturer på cellytan eller på mikroorganismer som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos värden. Antigen kan vara proteiner, kolhydrater eller andra molekyler som binder till specifika receptorer på immunceller, såsom B-celler och T-celler. När ett antigen binds till en immuncell aktiveras cellen för att initiera en immunrespons mot den främmande strukturen. Ytantigener kan också användas i diagnostiska tester för att identifiera specifika sjukdomar eller tillstånd genom att upptäcka närvaron av specifika antikroppar som binder till dem.

Onkogenproteiner av viralt ursprung är proteiner som kodas av onkogener som initialt kommer från virus. Onkogener är gener som har förmågan att orsaka cancer genom att störa normal cellcykelkontroll och leda till oregelbunden celldelning och cellexpansion. När ett virus infekterar en värdcell kan det integrera sitt eget genmaterial med värdcellens DNA, inklusive onkogenerna. När dessa onkogena gener aktiveras producerar de onkogenproteiner som kan störa den normala cellfunktionen och leda till cancerutveckling. Ett exempel på ett sådant oncovirus är humant papillomavirus (HPV), vilket är känt för att orsaka livmoderhalscancer.

Ett läkemedelsadministrationssystem (LAS) är ett datorsystem som används för att hantera, spåra och kontrollera administrationen av läkemedel till patienter, särskilt inom sjukvården. Detta inkluderar ofta funktioner för att dokumentera patientinformation, skapa och hantera medicinska order, övervaka läkemedelsbehov och inventering, och generera rapporter och analyser. Läkemedelsadministrationssystem används vanligen i kombination med elektroniska patientjournaler och andra datorsystem inom sjukvården för att underlätta säkerheten, effektiviteten och kvaliteten av läkemedelsbehandlingar.

Enterotoxin är en typ av toxin som produceras av vissa bakterier och orsakar intoxikation i mag-tarmkanalen. Enterotoxiner verkar direkt på celler i tarmen, framförallt enterocyterna i tarmslemhinnan, och orsakar sekretion av vätska och elektrolyter till tarmens lumen. Detta leder till diarré och eventuellt även illamående och kräkningar.

Enterotoxiner delas ofta in i två kategorier: A och B. Enterotoxin typ A produceras av vissa stammar av Staphylococcus aureus och orsakar matförgiftning. Det är en termostabilt toxin, vilket betyder att den inte inaktiveras vid kokning. Enterotoxin typ B produceras istället av vissa stammar av Clostridium perfringens och kan orsaka både matförgiftning och tarmsjukdom.

Enterotoxiner är en viktig orsak till diarré, särskilt i länder med dålig sanitär standard och förekomst av förorenat vatten. Även i industrialiserade länder kan enterotoxiner vara en viktig orsak till matförgiftning, framförallt vid felaktig hantering och lagring av livsmedel.

Natural immunity, also known as innate immunity or non-specific immunity, refers to the body's first line of defense against infection and foreign substances. It is a natural, inborn protection that a person has from birth and does not require prior exposure to a particular pathogen or vaccine.

Natural immunity includes physical barriers such as the skin and mucous membranes, chemical barriers such as stomach acid and enzymes, and cellular barriers such as white blood cells (leukocytes) that attack and destroy foreign substances. Natural immunity also includes inflammation, fever, and other nonspecific responses to infection or injury.

Natural immunity provides broad protection against a wide range of pathogens, but it is generally not as specific or long-lasting as adaptive immunity, which develops after exposure to a particular pathogen or vaccine and involves the production of antibodies and immune cells that are tailored to recognize and respond to that specific pathogen.

It's important to note that natural immunity does not provide complete protection against all infections or diseases, and it can be overwhelmed by large numbers of pathogens or particularly virulent strains. Therefore, vaccines and other medical interventions are often necessary to boost or supplement natural immunity and prevent the spread of infectious diseases.

Granulocyte-macrophage colony-stimulating factor (GM-CSF) är ett tillväxtfaktorprotein som verkar på hematopoetiska stamceller och stimulerar deras differentiering och proliferation, särskilt till granulocyter och macrofager. Det produceras naturligt i kroppen av flera olika celltyper, inklusive T-celler, fibroblaster och endotelceller.

I medicinsk kontext används rekombinant GM-CSF som läkemedel för att behandla neutropeniska tillstånd, såsom efter kemoterapi eller strålbehandling vid cancer. Det kan också användas för att stödja stamcellstransplantationer och behandla vissa former av svårartad lunginflammation.

'Haemophilus influenzae' är en gramnegativ bakterie som normalt kan kolonisera de övre luftvägarna hos människor. Denna bakterie orsakar vanligtvis ingen sjukdom hos friska vuxna, men kan vara patogen och orsaka allvarliga infektioner hos barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar.

Bakterien kan orsaka en rad olika infektionssjukdomar, till exempel:

* Öroninfektioner (otit)
* Andningsvägsinfektioner (bronkit, lunginflammation)
* Meningit (hjärnhinneinflammation)
* Epiglottit (svullnad av struphuvudet)
* Blodförgiftning (sepsis)

Det finns fem olika serotyper av 'Haemophilus influenzae' som klassificeras med bokstäverna a till f. Serotyp b orsakar de allvarligaste infektionerna och är den vanligaste orsaken till bakteriemi och meningit hos barn under 5 års ålder. Numera ges barn ofta vaccin mot serotyp b av 'Haemophilus influenzae' som en del av det rutinmässiga barntillsättningsprogrammet, vilket har minskat antalet fall av allvarliga infektioner orsakade av denna bakterie.

Prekliniska läkemedelstester är en typ av forskning och utvärdering som utförs innan ett läkemedel testas på människor. Dessa tester utförs vanligtvis in vitro (i laboratoriemiljö) eller in vivo (på levande djur). Syftet med prekliniska läkemedelstester är att undersöka läkemedlets säkerhet, farmakologi och toxicitet.

De vanligaste typerna av prekliniska tester inkluderar:

1. Farmakodynamik: Studier som undersöker läkemedlets mekanism och effekt på celler eller djur.
2. Farmakokinetik: Studier som undersöker hur läkemedlet absorberas, distribueras, metaboliseras och utsöndras i kroppen.
3. Toxikologi: Studier som undersöker läkemedlets toxicitet och säkerhet, inklusive akuta och kroniska effekter på olika organ och system i kroppen.
4. Farmakokinetisk-farmakodynamisk modellering (PK/PD): Studier som undersöker sambandet mellan läkemedlets farmakokinetik och farmakodynamik för att förutse dess effekt på människor.

Prekliniska tester är en viktig del av läkemedelsutvecklingen, eftersom de hjälper till att fastställa läkemedlets säkerhet och effektivitet innan det testas på människor. Dessa tester bidrar också till att fastställa den optimala dosen och frekvensen av behandling för kliniska prövningar.

Sovjetunionen (officielt: Unionen af Socialistiske Sovjetrepublikker, SSSR) var en socialistisk stat der eksisterede fra 1922 til 1991 og bestod af 15 republikker. Det var en centralt planlagt økonomi med et politisk system baseret på marxismen-leninismen, hvor Kommunistpartiet havde en dominerende rolle i samfundet. Sovjetunionen var en stormagt under den kolde krig og havde en betydelig militær og industriel kapacitet. Landet gennemgik en række økonomiske reformer i slutningen af sin eksistens, men oplevede samtidig øget nationalisme og uro blandt de forskellige republikker, hvilket førte til dens opløsning.

Interleukin-2 (IL-2) er ein cytokin, som spiller en viktig rolle i reguleringen av immunsystemet. Det produseres av T-lymphocytene, en type hvite blodcellar, og stimulerer aktiviteten til andre immunsystemetts celler, slik som deaktiverte T-lymphocytar, B-lymphocytar og naturlige drabbefanger. IL-2 er involvert i reguleringen av immunresponsens mot infeksjoner og tumorer, men det kan også være involvert i autoimmune sykdommer og transplantasjonsavvisning.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

'Enterotoxigenic E. coli' (ETEC) är en typ av bakterier som orsakar diarré, främst hos människor i utvecklingsländer och resenärer till dessa områden. Bakterien producerar två typer av enterotoxiner – heat-labila toxin (LT) och/eller heat-stable toxin (ST) – som orsakar ödem och inflammation i tunntarmens slemhinna, vilket leder till diarré.

ETEC-infektioner sprids vanligtvis via förorenad mat eller vatten och är en av de vanligaste orsakerna till resandediarré. Symptomen inkluderar ofta vattnig diarré, kräkningar, magont, illamående och feber. Infektionen behandlas vanligtvis med antibiotika och återhämtning är vanligen fullständig efter en vecka.

För att förebygga ETEC-infektioner rekommenderas god personlig hygien, att undvika att äta rå eller halvrå matvaror och att dricka renat vatten när man befinner sig i utvecklingsländer. Vaccin finns också tillgängliga för att förebygga ETEC-infektioner, men de används främst hos resenärer och soldater som reser till områden där sjukdomen är vanlig.

Parainfluensavirus 3, humant, är ett sjukdomsframkallande virus som tillhör familjen Paramyxoviridae och som orsakar respiratoriska infektioner hos människor. Viruset är en av de vanligaste orsakerna till akuta övre luftvägsinfektioner, såsom hosta, rinnande näsa och irritat svalg, men kan även orsaka mer allvarliga lunginflammationer hos vissa individer, särskilt barn och äldre personer eller personer med nedsatt immunförsvar.

Parainfluensavirus 3 sprids främst via droppinfektion från en smittad persons näsa eller mun, när de hostar, nyser eller pratar. Det kan också spridas genom direkt kontakt med infekterade ytor eller föremål och sedan vidröras av munnen, näsan eller ögonen.

Det finns inget specifikt behandlingssätt för infektioner orsakade av Parainfluensavirus 3, men symptomen kan ofta lindras med vanliga smärtstillande och febernedsättande medel. I allvarligare fall kan läkemedel som hjälper till att öppna luftvägarna och underlätta andningen vara nödvändiga. För att förebygga infektion är god handhygien, värnande av immunförsvaret och undvikande av direkt kontakt med smittade individer viktiga åtgärder.

Ovalbumin är ett protein som utgör den dominerande delen av äggvitan i hönsägg. Det är ett globulärt protein med en molekylmassa på ungefär 45 kDa och består av 385 aminosyror. Ovalbumin används ofta som modellprotein inom immunologi och allergiforskning, eftersom det är ett av de mest välstuderade allergenen hos hönsägg.

'Avföring' er en medicinsk betegnelse for afføring, altså den proces hvor afføringsmateriale elimineres fra kroppen via endetarmen. Afføring består af uoppløselige rester af mad, bakterier, slim, og celler fra tarmens indvendige overflade. Normal afføring er mørkebrun, formet som en cylinder, og har en blød konsistens. Frekvensen af afføring varierer fra person til person, men normalt er det 1-3 gange om dagen.

"1900-talshistorien inom medicinen" refererar till den historiska utvecklingen av medicinen och hälsovården under 1900-talet. Under denna period skedde många banbrytande förändringar och upptäckter som har haft en stor inverkan på hur sjukdomar diagnostiseras, behandlas och förebyggs idag.

Några av de viktigaste händelserna under 1900-talets medicinska historia inkluderar:

* Upptäckten av antibiotika: Den första antibiotikan, penicillin, upptäcktes av Alexander Fleming år 1928 och började användas kliniskt under 1940-talet. Antibiotika revolutionerade behandlingen av infektionssjukdomar och har räddat många liv.
* Utvecklingen av vacciner: Under 1900-talet utvecklades effektiva vacciner mot en rad olika sjukdomar, inklusive smittkoppor, polio, mässling och röda hund. Vaccinering har varit en av de mest kostnadseffektiva metoderna för att förebygga sjukdomar och skydda folkhälsa.
* Genetiska upptäckter: Under 1900-talet gjordes stora framsteg inom genetiken, vilket ledde till en bättre förståelse av arvsanlag och ärftliga sjukdomar. Denna kunskap har haft stor betydelse för diagnostik, behandling och rådgivning kring ärftliga sjukdomar.
* Utvecklingen av läkemedel: Under 1900-talet utvecklades ett stort antal effektiva läkemedel mot olika sjukdomar, inklusive cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och psykiatriska tillstånd.
* Framsteg inom diagnostik: Under 1900-talet utvecklades nya metoder för att diagnostisera sjukdomar, inklusive bilddiagnostik, laboratoriediagnostik och molekylärbiologiska metoder. Dessa metoder har möjliggjort tidigare upptäckt och behandling av sjukdomar.
* Utvecklingen av kirurgiska tekniker: Under 1900-talet utvecklades nya kirurgiska tekniker, inklusive minimalinvasiv kirurgi, transplantation och regenerativ medicin. Dessa tekniker har möjliggjort mer effektiva behandlingar av olika sjukdomar och skador.

Sammanfattningsvis har under 1900-talet gjorts stora framsteg inom medicinen, vilket har lett till en bättre förståelse av sjukdomar och möjliggjort effektivare behandlingar. Dessa framsteg har också möjliggjort längre livslängd och högre livskvalitet för många människor.

Immunglobulinisotyper, även känt som immunoglobulin Klass/Typ, refererar till de olika typerna av antikroppar som produceras av B-celler i det adaptiva immunförsvaret hos däggdjur. Antikroppar är glykoproteiner som innehåller en variabel region som kan binda specifikt till olika antigener, såsom virus, bakterier och andra främmande ämnen.

Det finns fem huvudsakliga immunglobulinisotyper: IgA, IgD, IgE, IgG och IgM. Varje isotype har unika egenskaper som gör dem anpassade för olika funktioner i immunförsvaret.

1. IgA - Denna isotyp är speciellt viktig för den mukosala immuniteten och hittas ofta i slemhinnor, såsom i mag-tarmkanalen och luftvägarna. IgA kan finnas som monomerer eller dimerer och skyddar mot infektion genom att neutralisera patogener innan de kan tränga in i kroppen.
2. IgD - Denna isotyp finns huvudsakligen på ytan av B-celler och fungerar som en receptor för antigener, vilket hjälper till att initiera den adaptiva immunresponsen. Ibland kan IgD också hittas i serum.
3. IgE - Denna isotyp är involverad i den allergiska responsen och binder till mastceller och basofiler. När IgE binds till ett allergen kan det utlösa de inflammatoriska reaktionerna som karakteriserar en allergisk reaktion, såsom ökad slemproduktion, snuva näsa och astma.
4. IgG - Denna isotyp är den vanligaste antikroppen i serum och skyddar mot bakterier och virus genom att neutralisera dem eller genom att aktivera komplementsystemet för att eliminera patogener. IgG kan också passera placenta och ger passiv immunitet till foster.
5. IgM - Denna isotyp är den första antikroppen som produceras under en infektion och hjälper till att initiera den adaptiva immunresponsen. IgM är en pentamer med högre avbindningsförmåga än andra isotyper, vilket gör det effektivt för att neutralisera virus och bakterier.

Sammanfattningsvis, de fem olika antikroppsklasserna har varsin specifik funktion i immunförsvaret. De produceras av B-celler som undergått klassomvandling och differensiering för att producera en viss isotyp av antikropp. Varje isotyp har olika egenskaper, såsom struktur, funktion och distributionsmönster i kroppen, vilket gör dem effektiva för att hantera olika typer av patogener och infektioner.

"Poriner" er en betegnelse for små, membranproteiner som fungerer som kanaler gjennom cellevæggene hos bakterier og andre encelled organismer. Disse poriner tillater passegen av vann, ioner og små molekyler mellom det interne cellemiljøet og omgivelsen. Porinene spiller en viktig rolle i transporten av næringsstoffer og andre nødvendige molekyler inn i cellen, samt i utskillelse av avfallsmolekyler og toksiner fra cellen. Det finnes forskjellige typer poriner som er spesifikke for bestemte substrater eller størrelser på molekyler. Porinene kan også være involvert i resistens mot antibiotiske lægemidler og andre skadelige faktorer i cellens omgivelse.

Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.

"Behandlingsvägran" är ett medicinskt begrepp som refererar till en situation där en patient eller deras vårdgivare aktivt väljer att inte genomföra en rekommenderad behandling. Det kan bero på flera olika faktorer, inklusive patients preferenser, prognos, potentiala risker och biverkningar, kostnader och etiska överväganden.

Det är viktigt att notera att behandlingsvägran inte alltid innebär att patienten kommer att få sämre vård eller sämre utfall. I vissa fall kan det vara mer appropriat att välja en annan behandling som är mindre invasiv eller som har lägre risk för biverkningar.

I allmänhet måste alla beslut om behandlingsvägran tas med stor omsorg och efter en grundlig samråd mellan patienten, deras anhöriga och vårdgivare. Det är också viktigt att dokumentera beslutet om behandlingsvägran noggrant i patientens journal för att säkerställa att alla involverade parter har en klar förståelse av varför beslutet togs och vilka alternativ som övervägdes.

Antigen-presenting cells (APCs) are a group of immune cells that play a critical role in the adaptive immune response by processing and presenting antigens to T-cells. This process activates the T-cells and initiates an immune response against specific pathogens or foreign substances.

There are several types of APCs, including dendritic cells, macrophages, and B-cells. Dendritic cells are considered the most potent APCs and are located in tissues that are in contact with the external environment, such as the skin and mucous membranes. They are responsible for capturing antigens and transporting them to the lymphoid organs, where they present the antigens to T-cells.

Macrophages are another type of APC that engulf and digest foreign substances, including pathogens. They then display a portion of the digested substance on their surface in combination with a major histocompatibility complex (MHC) molecule. This presentation allows T-cells to recognize and respond to the antigen.

B-cells are primarily responsible for producing antibodies, but they can also function as APCs. When B-cells encounter an antigen, they internalize it, process it, and display it on their surface in combination with an MHC molecule. This presentation activates T-cells, which then help to stimulate the production of antibodies specific to the antigen.

Overall, antigen-presenting cells are essential for initiating and regulating the adaptive immune response, and dysfunction in APCs can lead to immune disorders or increased susceptibility to infection.

Rift Valley fever virus (RVFV) är ett filovirus som orsakar sjukdomen Rift Valley fever. Det är ett arbovirus, vilket betyder att det sprids via vektorer såsom myggor. Viruset överförs främst av olika arter av mjukghubbharkrankar (Culicoides spp.) och ökenmyggor (Aedes spp.).

RVFV förekommer naturligt i Afrika söder om Sahara, men har även påträffats i Arabiska halvön. Viruset kan orsaka allvarliga sjukdomar hos både djur och människor. Människor kan smittas genom kontakt med infekterade djurs blod, men oftast sprids viruset via bett av infekterade myggor.

Sjukdomen Rift Valley fever kännetecknas hos människor av plötslig feber, muskelvärk, huvudvärk och ibland även ögoninflammation. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till en livshotande hemorragisk febersjukdom, men detta är ovanligt. Hos djur, särskilt får och kor, kan RVFV orsaka abort och hög dödlighet hos ungar.

Det finns inget godkänt vaccin mot Rift Valley fever tillgängligt för allmän användning, men det pågår forskning och utveckling av nya vaccinkandidater. Förebyggande åtgärder som att kontrollera myggpopulationer och undvika kontakt med infekterade djur är viktiga för att förebygga smittspridning.

"C3H mice" refer to a strain of laboratory mice that have been inbred for research purposes. The "C3H" designation stands for "Cooperative Colony-Harwell," indicating that the strain was developed through collaboration between the Cooperative Research Program and the Oak Ridge National Laboratory in Harwell, England.

These mice are known to have a number of genetic characteristics that make them useful for studying various biological phenomena. For example, they are prone to developing certain types of tumors, including mammary and lymphomas, which can be useful for cancer research. They also have a robust immune response, making them useful for studies of immunology and infectious diseases.

It is important to note that while "C3H mice" refers to a specific strain of laboratory mice, there may be variations within the strain depending on the specific breeding line or stock. Therefore, it is always important to consult the relevant literature and seek guidance from experienced researchers when working with these animals.

Bakterielle Adhäsiner är proteiner eller komplexer av protein och kolhydrater på bakteriens cellyta som tillåter bakterien att binda till specifika receptorer på värdcellens yta. Detta är en viktig första steg i bakteriens infektionsprocess, eftersom det möjliggör för bakterien att kolonisera och invadera värden. Adhäsiner kan variera mellan olika bakteriestammar och kan ha olika specifikaheter för olika värdceller. Genom att förstå hur bakterier använder sig av adhäsiner för att binda till värdar kan forskare utveckla nya strategier för att förhindra eller behandla bakteriella infektioner.

Fästingburen hjärninflammation, även känd som neuroborrelios eller borreliafertilbrainit, är en infektion orsakad av bakterien Borrelia burgdorferi, som överförs till människan via fästingbett. När bakterien når centrala nervsystemet kan den orsaka hjärninflammation.

Den tidiga neuroborreliosen visar sig ofta med symptom som hudutslag (Erythema migrans), feber, huvudvärk, muskel- och ledsmärtor samt stelhet i nacken. I ett senare skede kan den leda till allvarligare neurologiska symtom såsom radikal neuropati, flabba ansikte, dubbelseende, svårigheter att prata, svimningar och minnesförlust.

Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av klinisk bedömning, serologiska tester och i vissa fall lumbarpunktion för att undersöka cerebrospinalvätskan. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika som administreras via intravenös injektion eller per oral.

Formaldehid är ett organisk förening med den kemiska formeln CH2O. Det är en färglös, illaluktande gas vid rumstemperatur, men den kan också finnas i flytande form under vissa förhållanden. Formaldehid används inom många industrier, bland annat inom produktionen av konserveringsmedel, lim och harts. Den är även känt för sin bakteriedödande effekt och används därför som desinfektionsmedel inom vården. Långvarig eller upprepad exponering för formaldehid kan dock vara skadlig för människors hälsa och orsaka symptom som irritation av ögon, näsa och svalg samt astmaartade besvär.

Hälso- och sjukvårdspersonal är en samlande beteckning på de olika yrkesgrupper som arbetar inom hälso- och sjukvården, med målet att förebygga, diagnostisera och behandla sjukdomar, skador och funktionsnedsättningar hos individer eller populationer.

Typiska yrkesgrupper inom hälso- och sjukvårdspersonal är läkare, sjuksköterskor, barnmorskor, tandläkare, psykologer, fysioterapeuter, logopeder, dietister, optiker, sjukgymnaster och vårdbiträden. Deras arbetsuppgifter kan variera stort beroende på yrkesgrupp och specialisering, men de har alla en gemensam uppgift att främja och vårda människors hälsa och välbefinnande.

'Plasmodium' är ett släkte inom protozoer som orsakar sjukdomen malaria hos människor och andra djur. Det finns flera olika arter av Plasmodium, men de fyra huvudsakliga arterna som orsakar malaria hos människor är P. falciparum, P. vivax, P. ovale och P. malariae.

Malaria orsakas när en infekterad mygga stucker en person och injektar Plasmodium-parasiterna in i blodomloppet. Parasiterna tar sig sedan till levern där de förökar sig och sprider sig sedan till de röda blodkropparna. Det är i röda blodkropparna som parasiterna förökar sig ytterligare, vilket orsakar deras bristning och frigörandet av toxiner som kan leda till feber, trötthet, illamående och andra symtom.

Malaria är en allvarlig sjukdom som kan vara dödlig om den inte behandlas korrekt. Det finns inget vaccin mot malaria, men det finns effektiva läkemedel för att behandla den. För att förebygga malaria rekommenderas skydd mot myggstick och eventuellt profylax med läkemedel om man planerar resa till en malariagebied.

Streptococcus är ett släkte av grampositiva, fakultativt anaeroba bakterier som ofta förekommer i naturen och kan orsaka infektioner hos människor. Streptokockinfektioner är alltså infektioner som orsakas av streptokocker.

Det finns flera olika arter av streptokocker, men de två vanligaste arterna som orsakar infektioner hos människor är Streptococcus pyogenes (grupp A) och Streptococcus pneumoniae (grupp B). Grupp A-streptokocker kan orsaka en rad olika infektioner, från milda till allvarliga, som exempelvis halsfluss, impetigo, cellulit, erysipelas, nekrotiserande fasciit (fleckfeber) och reumatisk feber. Grupp B-streptokocker är en vanlig orsak till lunginflammation hos spädbarn och kan också orsaka blodförgiftning, men de kan även orsaka infektioner hos vuxna, särskilt hos äldre eller immunförsvagna individer.

Streptokockinfektioner behandlas vanligen med antibiotika, ofta penicillin eller en annan beta-laktamantibiotikum. Det är viktigt att börja behandlingen så snart som möjligt för att förhindra komplikationer och spridning av infektionen.

Guillain-Barré syndrom (GBS) är en ovanlig autoimmun sjukdom som orsakas av en felaktig immunreaktion där kroppens immunsystem angriper och skadar nervceller i ryggmärgen och nerverna utanför hjärnan. Detta leder till muskelsvaghet och ofta även känselbortfall. I allvarliga fall kan andningen vara påverkat.

GBS är en akut sjukdom som oftast uppkommer efter en infektion, såsom influensa eller magsjuka. Symptomen utvecklas vanligen snabbt och kan bli allvarliga inom ett par veckor. Det finns olika former av GBS, men de flesta patienter upplever en gradvis förbättring under flera månader, även om vissa kan ha permanenta skador eller komplikationer. Behandlingen består ofta av immunglobulin-givning och plasmaperfusion, samt intensivvård och respiratorbehandling vid behov.

Membranglykoproteiner (engelska: membrane glycoproteins) är proteiner som innehåller kolhydrater och är integrerade i cellmembranet. De kan fungera som receptorer, adhesionsmolekyler eller transporteringsproteiner och är viktiga för cellens kommunikation, signalöverföring och interaktion med andra celler och substanser i omgivningen. Membranglykoproteinerna delas in i olika klasser beroende på hur de är integrerade i membranet, till exempel transmembrana glykoproteiner som spänner över hela membranet och typ I-glykoproteiner som sticker ut från cellens yta.

Tumörantikroppar, även kända som monoklonala antikroppar eller "mAb", är specifika proteiner som produceras i laboratoriet och används inom medicinen för att bekämpa sjukdomar, särskilt cancer. De utvecklas från en enda cell, klon, med en specifik förmåga att binda till ett visst protein eller antigen på ytan av cancerceller. När tumörantikropparna binder till cancercellerna aktiveras deras immunologiska funktioner och hjälper kroppen att förstöra dem, vilket minskar tumörmassan och förhindrar spridningen av cancern. Tumörantikroppar används som en form av immunterapi och har visat sig vara effektiva i behandlingen av olika typer av cancer, såsom bröstcancer, lungcancer och lymfom.

Intraperitoneal injektion (IP) är en typ av injektion där lösningar eller mediciner administreras direkt in i bukhålan, som omsluts av peritoneum, ett tunnt membran som skiljer bukhålan från bukvävnaden. Denna metod används ofta när det behövs en snabb och effektiv absorption av läkemedlet eller näringsriktad vätska till kroppen.

Intraperitoneala injektioner kan användas inom sjukvården för att ge smärtstillande medel, antibiotika, kemoterapi, eller andra läkemedel som behöver distribueras i bukhålan. Det är också vanligt inom forskning och djurförsök.

Det är viktigt att notera att intraperitoneala injektioner ska utföras korrekt för att undvika skador på bukvävnaden eller komplikationer som peritonit (inflammation av peritoneum). Sjukvårdspersonal bör ha tillräcklig träning och erfarenhet innan de utför denna procedur.

Diarrhea är en medicinsk term som definieras som tre eller fler lösa eller flytande avföringar per dygn. Det kan också innebära en ökning i avföringens volym, frekvens eller mjukhet jämfört med normalt. Diarré kan ha många orsaker, till exempel infektioner, mag-tarmsjukdomar, livsmedelsförgiftningar, mediciner och andra sjukdomar. I allvarliga fall kan diarré leda till uttorkning och elektrolytochloris.

Venezuelan Equine Encephalomyelitis (VEE) är en virussjukdom som primärt drabbar hästar och andra djur, men kan också spridas till människor. Sjukdomen orsakas av alfavirus och sprids främst genom myggors bett.

Hos hästar kan sjukdomen leda till en akut hjärninflammation (encefalit) som kännetecknas av hög feber, värk, apati, stelhet och i allvarliga fall även förlamningar och död. Hos människor tenderar sjukdomen att vara mildare men kan i sällsynta fall leda till allvarligare neurologiska symtom som huvudvärk, feber, muskelvärk och i värsta fall även encefalit.

Det finns inget specifikt behandling eller vaccin mot VEE hos människor, men smittskyddsåtgärder som insektsbekämpning och förhindrande av myggbett kan minska risken för infektion. Hos hästar finns det ett licensierat vaccin tillgängligt i vissa länder.

GP100, også kjent som gp100 melanoma-antigen, er ein protein som forekommer naturlig i melanocytene, de celler som er ansvarlig for produksjonen av pigmentet melanin i huden. GP1

Marburgvirusfeber, eller Marburg sjukdom, är en allvarlig och ofta dödlig infektionssjukdom som orsakas av marburgvirus. Sjukdomen visar sig oftast med ett plötsligt påbörjat feberutbrott, kraftiga huvudvärkar, muskel- och ledsmärtor, svår illamående, diarré och i vissa fall blodiga utsöndringar. Cirka 50 procent av de som drabbas av sjukdomen dör. Marburgvirus sprids främst genom kontakt med infekterade djurs liquid eller direkt mellan människor via droppsmitta eller beröring av kroppsvätskor från en sjuksjuk individ. Det finns inget vaccin eller specifika behandlingar tillgängliga för sjukdomen, men stödjande vård och symtomlindrande mediciner kan ges under sjukhusvistelse. Förebyggande åtgärder som personlig hygien och skydda sig mot direkt kontakt med blod och kroppsvätskor från en infekterad individ är viktiga för att förebygga smittspridning.

SARS (Severe Acute Respiratory Syndrome) är ett respiratoriskt sjukdomstillstånd orsakat av SARS-coronavirus (SARS-CoV). Viruset är en typ av coronavirus som sprids från djur till människor och kan orsaka allvarliga andningsproblem, akut lunginflammation och i värsta fall död. SARS upptäcktes första gången under ett utbrott år 2002-2003 och spred sig till flera länder runt om i världen. Sedan dess har det inte förekommit några större utbrott av sjukdomen, men forskare varnar för möjligheten av nya utbrott i framtiden.

PRRS står för "Porcine Reproductive and Respiratory Syndrome" och är ett viralt sjukdomstillstånd hos grisar som orsakas av PRRS-virus. Sjukdomen kännetecknas vanligtvis av reproduktiva problem hos s gravida grisar, såsom missfall, dödfödda eller döda föl och ökad andel småfötta grisar med låg födselvikt. Hos unga grisar kan PRRS-virus orsaka andningssvårigheter, hög feber, torr hosta och minskad tillväxt.

PRRS är en världsomspännande sjukdom som orsakar stora ekonomiska skador inom grisindustrin. Det saknas effektiv vaccin och behandling mot PRRS, och smittspridningen mellan olika farmar kan vara mycket effektiv genom direkt kontakt mellan djur eller via infektiös luft.

'Rävar' (Vulpes vulpes) är inget medicinskt begrepp, utan istället ett djur som tillhör familjen hunddjur (Canidae). Räven är världens vanligaste vildlevande rovdjur och återfinns på alla kontinenter utom Antarktis.

Ibland kan termen "rävar" användas metaforiskt inom medicinen för att beskriva en person som uppför sig listigt eller hemlighetsfullt, men detta är inte en etablerad medicinsk definition.

Hemagglutination är en process där röda blodkroppar (erytrocyter) sammanlänkas till klumpar på grund av interaktion med en substans, ofta ett protein eller polysackarid på ytan av en virus eller bakterie.

En hemagglutinationstest (HAT) är ett laboratorietest som utnyttjar denna egenskap för att detektera antikroppar i serumprover från patienter. I testet blandas serumprovet med röda blodkroppar och den specifika mikroorganismen (antigen) som man vill undersöka. Om patientserumet innehåller antikroppar mot den aktuella mikroorganismen kommer de att binda till antigenet, vilket orsakar hemagglutination och bildandet av blodkroppsklumpar. Om det inte finns några antikroppar i serumprovet kommer röda blodkroppar och antigen att förbli separerade.

Hemagglutinationstester används ofta inom diagnostiken av olika infektionssjukdomar, till exempel influensavirusinfektioner och malariaparasiter. Dessa tester är relativt enkla att utföra och ger snabba resultat, men de har blivit allt mindre vanliga på grund av utvecklingen av mer känsliga och specifika serologiska testmetoder, såsom ELISA-tester (Enzyme-linked Immunosorbent Assay).

Sjukdomsöverföring (eller "disease transmission") är inom medicinen ett samlingsbegrepp för när en sjukdom eller infektion sprids från en individ till en annan. Detta sker vanligtvis genom direkt kontakt mellan individer, men kan också ske via kontaminerade föremål eller droppar i luften. Sjukdomsöverföringen kan delas in i två huvudkategorier: direkt och indirekt överföring.

* Direkt överföring sker när sjukdomsframkallande agens (t.ex. virus, bakterier eller parasiter) överförs direkt från en infekterad individ till en ny värd via kontakt som exponerar dem för varandra, såsom kroppsfluider (blod, spott, slem, etc.), sexuell kontakt eller skråmor.

* Indirekt överföring sker när sjukdomsframkallande agens överförs via ett tredje medium, till exempel genom kontaminering av föremål (t.ex. mat, vatten, ytor eller injektionsnålar) eller via vektorer som insekter (t.ex. myggor eller löss).

Det är viktigt att notera att olika sjukdomar har olika sätt att överföras och att smittskyddsåtgärder bör anpassas efter den specifika sjukdomen och situationen.

Th2-celler, eller T-hjälpceller 2, är en typ av adaptiva immunceller som producerar specifika cytokiner och har en viktig roll i försvaret mot parasitiska infektioner, såsom ormar och maskar. De producerar också cytokiner som bidrar till allergisk reaktivitet och astma. Th2-celler stimulerar B-celler att differensiera till antikroppsproducerande plasmaceller och frisätter IL-4, IL-5 och IL-13. Dessa cytokiner är involverade i aktivering av mastceller och eosinofiler, som bidrar till inflammation och försvaret mot parasiter.

Influenza A-virus med subtypet H3N8 är ett mycket smittsamt respiratoriskt sjukdomsvirus som orsakar influensa (gränsat till humana värdar). Det tillhör släktet Influenzavirus A i familjen Orthomyxoviridae.

Subtyp H3N8 betecknar de yttre proteinenheterna hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), där H3 står för den tredje typen av hemagglutinin och N8 för den åttonde typen av neuraminidase. Dessa proteiner är viktiga antigenstrukturer som påverkar virusets förmåga att infektera värdar och orsaka sjukdom.

H3N8-subtypet har identifierats hos en rad djurarter, inklusive hästar, sälar, valar, hundar och fåglar. Det är ett av de subtyper som ofta återfinns bland fågelpopulationer världen över och kan orsaka epidemier eller pandemier när det sprider sig till människor.

I motsats till H1N1-subtypen, som orsakade den globala pandemin 2009, har H3N8 inte varit särskilt smittsam för människor och de flesta fall av influensa orsakas av andra subtyper. Emellertid kan H3N8-subtypet mutera och sprida sig till människor, vilket gör att det fortsatt övervakas noga av världshälsoorganisationen (WHO) och andra folkhälsomyndigheter.

'Virala matrixproteiner' refererer til strukturelle proteiner i virusets membran eller kapsid, som spiller en viktig rolle i virusets samling og inntak i værtscellen. Matrixproteinet er ofte involvert i formeringen av ny viruspartikler under den virale livscyklen. Det kan også hjelpe til med å holde virusgenomet intakt og beskytte det fra værtsforsvaret. Virusene i forskjellige familier har forskjellige typer matrixproteiner, som har unike egenskaper og funksjoner.

'Letal dos 50' (LD50) är ett begrepp inom toxicologi och refererar till den dosen av ett ämne eller en substans som är dödlig för 50% av en population testdjur under specificerade försöksförhållanden. Det används ofta för att bedöma en substance toxicitet och uttrycks vanligtvis i viktsenheter per kroppsvikt, till exempel milligram per kilogram (mg/kg). Det bör dock noteras att LD50-värden kan variera mellan olika arter och att det inte nödvändigtvis är direkt överförbart till människor.

I medicska sammanhang är en "seriegång" (series passage) ett begrepp som används för att beskriva den process där celler eller mikroorganismer passerar genom en serie av filter, membran eller behållare i en apparat. Detta används ofta inom biologi och medicin för att renodla, koncentrera eller analysera olika typer av celler eller substanser.

Ett exempel på detta är när man skiljer olika sorters blodceller genom en serie av flera smala kapillärer med olika diameter, där endast de minsta och mest önskvärda cellerna kan passera igenom. På så sätt kan man få en renare fraktion av vissa celltyper efter passagen genom serien.

Propionsyrlakton (även känt som Propiolakton) är en organisk förening med formeln C3H4O2. Det är en lacton, vilket betyder att det är en cyklisk Ester av ättiksyra och glykolsyra.

Propionsyrlakton används som ett desinfektionsmedel och steriliseringsmedel inom sjukvården på grund av sin förmåga att eliminera många olika typer av mikroorganismer, inklusive bakterier, virus och svampar. Det är speciellt effektivt mot sporbildande bakterier som vanligen är resistenta mot andra desinfektionsmedel.

Propionsyrlakton verkar genom att reagera med thiolgrupper i proteiner hos mikroorganismer, vilket leder till en förändring av deras struktur och funktion och slutligen dödar dem. Det är dock viktigt att notera att propionsyrlakton också kan vara skadligt för mänskliga celler vid höga koncentrationer eller långvarig exponering, så det bör hanteras med försiktighet.

"Biomedical research" kan definieras som en form av forskning som använder sig av metoder och principer från biologi, kemi och fysik för att studera människans biologiska system på molekylär, cellular och systemnivå. Syftet är ofta att utveckla ett djupare förståelse av de biologiska mekanismer som ligger bakom sjukdomar och hälsoproblem, samt att hitta nya behandlings- och förbyggande strategier.

Exempel på områden inom biomedicinsk forskning kan vara molekylär genetik, neurovetenskap, cellbiologi, immunologi, strukturbiologi, bioinformatik och systembiologi. Biomedicinsk forskning kan också innefatta studier av hur olika miljöfaktorer, livsstilsfaktorer och beteendemönster påverkar hälsan och sjukdomar hos människor.

Det bör poängteras att biomedicinsk forskning ofta är multidisciplinär och kan involvera samarbete mellan forskare från olika akademiska discipliner, såväl som med kliniker och industrin.

'Genotyp' är ett begrepp inom genetiken som refererar till den unika kombinationen av gener och arvsmassa som en individ har. Det är den del av vår arvedel som bestämmer de egenskaper som är ärftliga, det vill säga de drag som vi fysiskt eller kemiskt har ärvt från våra föräldrar. Genotypen kan variera mellan individer och påverkar ofta individens fenotyp, det vill säga den synliga utformningen av en organism, inklusive dess morfologi, fysiologi och beteende.

Healthcare policy, also known as health policy, refers to decisions, plans, and actions that are undertaken to achieve specific healthcare goals within a population. It is formulated by governmental and non-governmental organizations with the goal of improving the health and well-being of citizens, reducing health disparities, and increasing access to quality healthcare services.

Healthcare policy can cover a wide range of issues, including:

* Access to healthcare services: This includes policies related to insurance coverage, provider reimbursement, and regulations that affect the availability and affordability of healthcare services.
* Quality of care: Policies may focus on improving the quality of care delivered in various settings, such as hospitals, clinics, and long-term care facilities.
* Public health: This includes policies related to disease prevention, health promotion, and environmental health, such as vaccination programs, smoking cessation initiatives, and food safety regulations.
* Health workforce: Policies may address issues related to the education, training, and deployment of healthcare professionals, including doctors, nurses, and allied health workers.
* Research and innovation: This includes policies that support research and development in healthcare, such as funding for clinical trials and incentives for the development of new treatments and technologies.

Healthcare policy is a complex and multifaceted field that requires collaboration between various stakeholders, including policymakers, healthcare providers, patients, and advocacy groups. It is informed by evidence-based research, best practices, and ethical considerations, with the ultimate goal of improving health outcomes and reducing health disparities for all members of society.

"Equine diseases" refer to medical conditions that primarily affect horses. These can include infectious diseases caused by bacteria, viruses, parasites, or fungi, as well as non-infectious conditions such as musculoskeletal disorders, metabolic diseases, and genetic disorders. Examples of equine diseases include strangles, equine influenza, equine herpesvirus, West Nile virus, Potomac horse fever, lameness, equine metabolic syndrome, and Cushing's disease. It is important to note that some diseases can affect multiple species, including horses, and are not exclusive to horses.

'Travel medicine' refererer til den gren af medicinen, der beskæftiger sig med at forhindre, diagnosticere og behandle sygdomme, som kan opstå under rejser i udlandet. Disciplinen dækker også over rådgivning om vaccinationer, malaria profylaxe, fødevare- og vandsikring samt andre forholdsregler for at undgå sygdomme under rejser.

Læger, der arbejder indenfor rejselægevidenskaben, har ofte en bred viden om infektionssygdomme, tropemedicin, rejsesundhed og -sikkerhed samt vaccinationsprogrammer verden over. De kan hjælpe rejsende med at forberede sig til rejser til specifikke destinationer, inklusive at give råd om, hvilke vacciner der er anbefalet eller påkrævet, og hvordan man undgår sygdomme undervejs. De kan også hjælpe med at behandle eventuelle sygdomme, som opstår under rejsen, enten via telemedicinske tjenester eller ved at referere til lokale sundhedsfaglige ressourcer.

'Sentinel Health Event-övervakning' refererar till en systematisk metod för att övervaka sällsyna, allvarliga eller oväntade hälsashändelser som kan vara tidiga tecken på nya eller ovanliga hälsorisker i en population. Dessa hälsohändelser, även kända som 'sentinel event', definieras av deras potential att ge värdefull information om förekomsten, distributionen och orsakerna till sjukdomar eller skador, samt deras potential att utgöra en allvarlig hot mot folkhälsan.

Exempel på sentinel hälsohändelser kan vara:

* En ny typ av infektionssjukdom som inte har setts förut
* En oväntad ökning av ett visst sjukdomsfall, till exempel en viss typ av cancer eller födelsedefekter
* En allvarlig biverkning av en medicin eller vaccin
* En utbrott av en infektionssjukdom som kan indikera en brist i immuniteten hos populationen

Sentinel Health Event-övervakningen innebär att man systematiskt samlar in, analyserar och rapporterar data om dessa händelser till relevanta myndigheter och experter. Detta görs ofta genom ett nätverk av övervakningsställen som är strategiskt placerade för att ge en representativ bild av vad som händer i populationen. Genom att snabbt identifiera och svara på sentinel hälsohändelser kan myndigheter och sjukvårdspersonal agera för att skydda folkhälsan och förebygga ytterligare skador eller sjukdomar.

En jetinjeksiон är en typ av injektiоn där lösliquida läkemedel eller vaccin förs in under huden med hjälp av högt tryck. Detta görs med hjälp av ett speciellt verktyg som kallas en jetinjector. Jetinjektorer används ofta när det behövs injicera läkemedel eller vacciner snabbt och smärtfritt, till exempel i massvaccinationskampanjer.

Jetinjektiоner skiljer sig främst från traditionella injektiоner genom att de inte använder nålar för att penetrera huden. I stället skapar jetinjectorn en smal ström av läkemedel som pressas under huden med hjälp av högt tryck. Detta gör injektiоnerna snabbare och mindre smärtsamma än traditionella injektiоner, men det kan också öka risken för biverkningar som blåmärken, svullnad eller infektioner om jetinjectorn inte används korrekt.

Kohortstudie är en epidemiologisk studietyp där en grupp individer (kohorten) följs över tid för att undersöka samband mellan exponeringar och hälsa. Kohortstudien kan vara antingen prospektiv, där deltagarna rekryteras i förväg och studien följer dem framåt i tiden, eller retrospektiv, där man undersöker en kohort som redan har exponerats för ett visst fenomen i det förflutna.

I en prospektiv kohortstudie identifieras deltagarna baserat på en viss exponering och jämförs sedan med en kontrollgrupp som inte är exponerad. Deltagarna följs sedan över tid för att se om de utvecklar en viss hälsotillstånd eller komplikationer.

Retrospektiva kohortstudier använder sig av redan befintliga data, till exempel sjukvårdsregister eller folkräkningar, för att undersöka samband mellan en tidigare exponering och senare hälsoutfall.

Kohortstudier ger ofta starka belägg för orsakssamband eftersom man kan följa deltagarna över lång tid och kontrollera för potentiala störvariabler.

HLA-A-antigener är ett sorts proteiner som finns på ytan av våra celler och som spelar en central roll i vår immunförsvar. De tillhör gruppen HLA-antigener (Human Leukocyte Antigen), vilka är molekyler som presenterar fragment av proteiner från både vårt eget kroppsmaterial och från främmande ämnen, såsom virus, bakterier och cancerceller, för vår immunförsvarssystem.

HLA-A-antigener är ett slags MHC (Major Histocompatibility Complex) klass I-molekyler som binder till små fragment av proteiner, kända som peptider, och presenterar dem på cellens yta. Detta gör att vår immunförsvar kan identifiera och attackera celler som är infekterade eller cancerceller.

Varje individ har en unik uppsättning HLA-antigener, vilket gör det möjligt för vårt immunsystem att skilja på vårt eget material och främmande ämnen. Vissa sjukdomar, såsom autoimmuna sjukdomar och transplantationsrelaterade komplikationer, kan uppstå när det finns en missmatch mellan en persons HLA-antigener och de av en annan person.

Rift Valley fever (RVF) är en zoonotisk, arbovirusinfektion som orsakas av Rift Valley fever-viruset (RVFV), ett filovirus som tillhör familjen Phenuiviridae. Sjukdomen är namngiven efter Rift Valley i Kenya, där den först identifierades hos boskapsdjur 1930. RVFV överförs vanligtvis från infekterade växtätande insekter, främst moskiter av arten Culex spp., till djur och människor genom bett. Sjukdomen är endemisk i Afrika söder om Sahara, men har också spridits till Arabiska halvön.

Människor kan smittas via kontakt med infekterade djurs blod, feta vävnader eller abortiva foster, och i mindre utsträckning via bett av infekterade moskitor. Sjukdomen tenderar att vara mild hos människor, men allvarliga komplikationer kan uppstå, särskilt hos barn och gravida kvinnor. Symptomen på Rift Valley fever inkluder plötslig feber, muskelvärk, huvudvärk, yrsel, illamående och kräkningar. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till ögoninflammation (konjunktivit), hjärninflammation (encefalit), lunginflammation (pneumonit) eller blödningsrubbningar. Dödligheten hos människor är relativt låg, men kan nå upp till 1-2% av de smittade.

Det finns inget specifikt behandlingsmedel eller vaccin mot Rift Valley fever som är godkänt för användning hos människor, även om ett antal kandidater befinner sig i utvecklingsfasen. Behandlingen av RVF koncentrerar sig på att lindra symptomen och stödja de drabbade organens funktioner. För att förebygga smittspridning rekommenderas isolation av de smittade, användning av personlig skyddsutrustning (PPE) och förhindrande av exponering för infekterade djur eller deras kroppsvätskor.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

Seroepidemiologi är ett område inom epidemiologi som undersöker förekomsten och spridningen av specifika antikroppar i en population. Seroepidemiologiska studier är en typ av studier inom detta område, där syftet är att undersöka prevalensen av antikroppar mot ett visst patogen (t.ex. virus eller bakterie) i en population vid en given tidpunkt.

I seroepidemiologiska studier analyseras ofta blodprover från en representativ stikprova av individer i en population för att fastställa om de har utvecklat antikroppar mot ett specifikt patogen. Antikroppar är proteiner som produceras av immunsystemet som en respons på infektion, och deras närvaro i blodet kan vara ett tecken på att individen har haft en tidigare infektion med patogenen, även om personen kan ha varit asymptomatisk eller har haft en mild form av sjukdomen.

Seroepidemiologiska studier kan ge värdefull information om hur vanligt ett visst patogen är i en population, hur immuniteten i populationen ser ut och hur effektiva vaccinationsprogram har varit. Dessa studier kan också användas för att undersöka samband mellan exponering för patogener och olika hälsoutfall, samt för att planera och utvärdera folkhälsoinsatser och vaccinationsprogram.

Mul- och klövsjuka, även känt som FMD (Foot-and-Mouth Disease), är en viral sjukdom som drabbar klovdjur, till exempel kor, får, getter och svin. Sjukdomen orsakas av Mul- och klövsjukevirus, som tillhör Aphthovirus släkte i Picornaviridae familjen. Det finns sju serotyper av viruset: O, A, C, Asia 1, South African Territories (SAT) 1, SAT 2 och SAT 3.

Viruset är mycket smittsamt och kan spridas via direkt kontakt mellan djur, luften, föda och dricksvatten som är kontaminerade med viruset. Symptomen på sjukdomen inkluderar feber, sänkt aptit, slemhinneinflammationar i mun och näsa, vesiklar och blåsor på tungan, hovarna och klövarna, samt lahmarhet. Mul- och klövsjuka kan orsaka allvarliga ekonomiska skador inom djurhållningsindustrin, eftersom det kan leda till omfattande dödlighet bland djuren och handelsrestriktioner för djurprodukter. Det finns inget behandlingsalternativ för sjukdomen, men vaccination kan användas som en preventiv åtgärd för att skydda djuren från infektion.

Oligodeoxiribonukleotider (ODNs) är korta enskilda DNA-strängar som består av mellan några få upp till hundratals nukleotider. De syntetiseras vanligen i laboratorium för att användas inom molekylärbiologi och medicin, exempelvis som primers under PCR eller som antisense-oligonukleotider för att störa specifika genuttryck. ODNs kan också användas som immunterapeutika genom att stimulera immunsystemet att attackera cancerceller eller virusinfekterade celler.

Baculoviridae är en familj av stora, stavformade DNA-virus som infekterar insekter. Virusstammen består av två generella grupper: Nucleopolyhedrovirus (NPV) och Granulovirus (GV). Baculovirusinfektioner orsakar ofta sjukdom hos värddjuret, vilket kan leda till döden. Dessa virus är viktiga som biologiska kontrollmedel för skadeinsekter inom jordbruk och skogsbruk.

NPV-virus har en diameter på cirka 40-60 nanometer och en längd på 200-300 nanometer. De innehåller ett dubbelt kapsidskal som omsluter en centralt placerad, lineärt DNA-molekyl med en storlek på cirka 80-180 kilobaspar (kb). NPV-virionerna är ofta samlade i polyhedra, proteinhöljen som skyddar virionen under miljöförhållanden utan värddjur.

GV-virus är något mindre än NPV-virus och har en diameter på cirka 25-40 nanometer och en längd på 130-260 nanometer. De innehåller ett enkelt kapsidskal som omsluter en centralt placerad, lineärt DNA-molekyl med en storlek på cirka 105-130 kilobaspar (kb). GV-virionerna är samlade i granulera proteinhöljen.

Baculovirusinfektioner orsakar ofta sjukdom hos värddjuret, vilket kan leda till döden. De används också som vektorer för att producera rekombinanta proteiner i insektsceller och är viktiga som biologiska kontrollmedel mot skadeinsekter.

Farmaceutiska adjuvantia är substance som tillsätts i vissa vacciner för att förbättra dess immunogenicitet, det vill säga förmågan att stimulera ett starkt och effektivt immunsvar hos individen. Adjuvanter kan verka genom att fånga och koncentrera antigenet, aktivera immunceller eller påverka cytokinresponsen. Exempel på vanligt använda adjuvanter inkluderar aluminiumsalter (till exempel aluminiumhydroxid och aluminiumfosfat), AS04 (monofosforyld lipid A + aluminiumhydroxid) och MF59 (en squalenbaserad olja). Det är viktigt att notera att farmaceutiska adjuvantia inte orsakar själva immuniteten, utan istället verkar i kombination med det aktiva antigenet för att stärka immunsvaret.

En Salmonella-infektion hos djur är en infektionssjukdom orsakad av bakterier från släktet Salmonella. Dessa bakterier förekommer globalt och kan påträffas hos både vilda och domesticerade djur, inklusive fåglar, kor, grisar, hästar och småhusdjur som hundar och katter. Infektionen sprids vanligtvis genom direkt eller indirekt kontakt med infekterade djur eller deras avföring, men kan även spridas via förorenad mat och vatten.

Symptomen på en Salmonella-infektion varierar beroende på djursart och individuell hälsa, men kan inkludera diarré, magkramper, feber, trötthet och viktminskning. I allvarliga fall kan infektionen leda till septisk chock eller blodförgiftning, särskilt hos unga, gamla eller immunförsvaga djur.

Salmonella-infektioner hos djur kan ha negativa konsekvenser för människors hälsa, eftersom bakterier ofta kan överföras från djur till människa via kontaminerad mat och vätskor. Därför är det viktigt att vidta försiktighetsmått för att förebygga spridning av Salmonella-bakterier i djurbesättningar och under slakt- och bearbetningsprocesser.

"Rödsot" är ett vanligt och relativt ofarligt tillstånd som orsakas av en ökad blodtillförsel till huden, vilket ger upphov till en rödaktig färg. Det kan uppstå när kroppen utsätts för extremt kallt väder eller vatten, vilket orsakar en sammandragning av blodkärlen nära ytan av huden och en efterföljande explosionsartad ökning av blodflödet när kroppen värms upp igen. Det kan också orsakas av fysiskt arbete, träning eller stress som leder till en ökad puls och högre blodtryck. I allmänhet försvinner rödsoten av sig själv efter några timmar. Om det uppstår på grund av ett allvarligt medicinskt tillstånd, behandlas orsaken istället för rödsoten direkt.

Läkemedelstillförsel, även kallat medicineringsmetod eller medicinering, är den metod som används för att ge patienten ett läkemedel på rätt dos, vid rätt tidpunkt och på rätt sätt. Detta kan ske på olika sätt beroende på vilket läkemedel som ska ges och vem som ska få det. Exempel på olika typer av läkemedelstillförsel är oral (genom munnen), intravenös (direkt in i en ven), intramuskulär (in i en muskel) eller topisk (på huden).

Läkemedelstillförselsätt kan också avse den plan som utformas för att ge patienten rätt behandling med läkemedel under en längre tidsperiod. Denna plan inkluderar valet av läkemedel, doseringen, hur ofta medicinen ska ges och hur länge behandlingen ska pågå. Syftet med en sådan plan är att säkerställa att patienten får rätt typ och mängd läkemedel för att behandla sin sjukdom eller symptom på ett effektivt och tryggt sätt.

The United States Food and Drug Administration (FDA) er en federal agency som har ansvar for å beskytte offentlig helse ved å regulere og overvåke fødevarer, legemiddel, kosmetiske produkter, tobakksprodukter, elektronisk utstyr og andre former for stråling som kan ha en effekt på folkesundheten i USA.

FDA er ansvarlig for sikring av at disse produktene er sikre og effektive å bruke, og at de etterlyste kvalitetskrav er oppfylt. De gjør dette ved å sette opp regelverk, godkjenne produkter før de kan selges på markedet, utføre inspeksjoner av produsentene, og foreta overvåking etter markedsføringen.

FDA er også ansvarlig for å informere offentligheten om risiker relatert til bruk av de produktene som de regulerer, og de gjør dette ved å gi ut veiledninger, foreskrifter og advarsler.

Adoptive immunotherapy is a type of cancer treatment that involves the transfer of immune cells from a donor (typically the patient themselves) into the patient's body to help fight cancer. The immune cells used in adoptive immunotherapy are often T-cells, which are a type of white blood cell that plays a central role in the body's immune response.

In adoptive T-cell therapy, T-cells are first collected from the patient's blood and then genetically modified in a laboratory to recognize and target specific cancer cells. The modified T-cells are then expanded in number in the lab before being infused back into the patient's body. Once inside the patient's body, the modified T-cells can seek out and destroy cancer cells that express the targeted antigen.

Adoptive immunotherapy has shown promise as a treatment for some types of cancer, particularly blood cancers such as leukemia and lymphoma. However, more research is needed to fully understand its potential benefits and risks, and to determine which patients are most likely to benefit from this type of therapy.

'Brucella melitensis' är en gramnegativ kockbacill som orsakar sjukdomen brucellos hos människor och djur, framförallt får och getter. Den överförs vanligen via kontaminerad mat eller direktkontakt med infekterade djur. Sjukdomen kan ge upphov till en varierande symptombild som kan inkludera feber, svårigheter att andas, muskel- och ledsmärtor, trötthet och neurologiska symtom. I allvarliga fall kan den orsaka systemiska infektioner och komplikationer såsom endocardit, meningit och osteomyelit. 'Brucella melitensis' är behandlingsbar med antibiotika, men behandlingen kan vara långvarig och kräva kombinationsterapi för att eliminera infektionen fullständigt.

Feber, eller febril reaktion, är en förhöjd kroppstemperatur över 38°C (100.4°F) som orsakas av ett aktiverat immunsystem som svar på en infektion eller annan form av inflammation i kroppen. Febern är egentligen inte en sjukdom i sig, utan snarare ett tecken på att kroppen försöker bekämpa en infektion. Vid feber uppregleras också immunförsvaret och det ökas produktionen av vita blodkroppar som hjälper till att bekämpa de främmande ämnen som orsakat febern.

I'm sorry for any confusion, but "Gendeletion" is not a recognized medical term. It's possible that you may be looking for "Genetic deletion," which refers to the loss of a genetic segment or gene from an individual's chromosome. This type of genetic alteration can lead to various health conditions and developmental abnormalities, depending on the size and location of the deleted genetic material. If you have more context or details, I'd be happy to help further!

En tumörcellinje är en population av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och karaktäristika, och som har potentialen att växa, sprida sig och forma nya tumörer. När en cancercell delar sig och bildar nya celler kan dessa celler ärva de genetiska mutationerna från den ursprungliga cellen. Om en av dessa celler utvecklar ytterligare mutationer och börjar växa oberoende av den ursprungliga tumörcelllinjen, kan detta leda till en ny tumörcelllinje med nya karaktäristika och potentialen att respondera olikartat på behandlingar.

Tumörcelllinjer kan studeras i laboratorier för att undersöka cancercellers biologi, respons på behandlingar och möjliga terapeutiska mål. Genom att jämföra skillnader mellan olika tumörcelllinjer kan forskare få insikt i de genetiska och epigenetiska förändringarna som leder till cancerutveckling och progression.

Hjälpar-T celler, även kända som CD4+ T celler eller T-hjälpare, är en typ av vita blodkroppar som spelar en central roll i immunförsvaret. De hjälper till att koordinera och reglera immunsvar genom att sekretera cytokiner och andra signalsubstanser som styr aktiviteten hos andra immunceller. Hjälpar-T celler kan också direkt interagera med andra immunceller, såsom B-celler och cytotoxiska T-celler, för att hjälpa till att koordinera deras funktioner och stärka immunsvaret. De kan aktiveras av antigenpresenterande celler (APC) som visar upp fragment av främmande proteiner på sin yta i kombination med MHC klasse II molekyler. När hjälpar-T cellen binds till detta komplex aktiveras den och börjar sekretera cytokiner för att hjälpa till att koordinera immunsvaret.

"2000-talshistoria" är ett begrepp som refererar till de historiska händelser, utvecklingar och tendenser som har skett under 2000-talet inom området medicin. Detta inkluderar framsteg inom forskning, behandlingsmetoder, medicinsk teknik, offentlig folkhälsa, global hälsa och etik.

Under 2000-talet har det skett betydande framsteg inom medicinsk forskning, exempelvis upptäckten av flera nya läkemedel och terapier för olika sjukdomar som cancer, HIV/AIDS och neurodegenerativa tillstånd. Genetisk forskning har också utvecklats kraftigt, med möjligheter att diagnostisera och behandla genetiska sjukdomar på ett nytt sätt.

Inom medicinsk teknik har det under 2000-talet skett en snabb utveckling av digitala hälso- och sjukvårdslösningar, såsom elektroniska patientjournaler, telemedicin och personlig vårdteknik. Dessa tekniska innovationer har förbättrat tillgängligheten till vård och underlättat övervakning och behandling av sjukdomar.

Offentlig folkhälsa och global hälsa har också varit viktiga områden under 2000-talet, med fokus på att förbättra hälsoresultaten över hela världen. Detta har inkluderat insatser för att minska spridningen av smittsjukdomar som SARS, H1N1 och Ebola, samt arbete med att bekämpa negativa hälsoeffekter av klimatförändringar och andra miljöfaktorer.

Slutligen har etiska frågor varit en viktig del av diskussionerna under 2000-talet, särskilt med hänsyn till framsteg inom områden som genetisk forskning, reproduktiv medicin och artificiell intelligens. Dessa etiska frågor har krävt en balans mellan skydd av individuella rättigheter och möjligheterna till innovation och framsteg inom hälso- och sjukvården.

Bioteknologi definieras som användning av biologiska system, levande organismer, eller derivat derav, för att skapa eller ändra produkter, processer eller tjänster i nästan alla industriella sektorer. Detta kan inkludera exempelvis genteknik, cellodling och andra tekniker som använder sig av biologiska system för att lösa praktiska problem eller skapa nya möjligheter inom områden som medicin, jordbruk, miljövård och industri.

"Boskapspest" er en betegnelse for en smittsom sykdom hos dyr i familien Camelidae, særlig som kaldes "pest" eller "peste-like sykdommer". Den farligste formen av boskapspest skyves ofte til rådene for bakterien *Yersinia pestis*, som kan overføres mellom dyr og fra dyr til mennesker. Symptomer inkluderer høy feber, muskelvansker, hoste, og lymfeknoter som er synlige under huden og ofte blir svulmet og smertefulle.

Det er viktig å nevne at boskapspest er en alvorlig sykdom som kan føre til døden om den ikke behandles tidleg og riktig. Den bør alltid meldes til de lokale helsemyndighetene hvis det antas at en dyre har blitt smittet.

Inom medicinsk kontext, kan "försvarspersonal" referera till personer som är anställda eller tjänstgör inom militära organisationer och som har fått speciell utbildning och träning för att hantera olika former av skador och medicinska situationer i strids- eller kriszoner. Deras uppgifter kan omfatta att ge akut vård, stabilisera patienter med allvarliga skador, administrera läkemedel och genomföra basic life support (BLS) eller advanced cardiac life support (ACLS).

Försvarspersonal kan vara specialiserade inom olika områden som fältmedicin, trauma-vård, sjukvårdslogistik och psykisk hälsa. Deras huvudsakliga mål är att skydda, förhindra och behandla skador och sjukdomar bland soldater och civilbefolkning i konfliktzoner eller under katastrofer.

Guinea-Bissau är ett land i Västafrika som gränsar till Senegal i norr och Guinea i söder. Landet har en yta på cirka 36 000 kvadratkilometer och en befolkning på ungefär 1,9 miljoner invånare.

Det finns inget medicinskt specifikt tillstånd eller sjukdom som kallas "Guinea-Bissau". Om du undrar efter information om landets hälsa, sociala välfärd och sjukvårdsystem kan jag ge dig en kort översikt.

Guinea-Bissau har ett av de sämre hälsosystemen i världen, med brist på resurser, personal och infrastruktur. De vanligaste dödsorsakerna är infektionssjukdomar som malaria, tuberkulos och HIV/AIDS, samt chroniska sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och cancer. Landet har också höga nivåer på undernäring och barnadödlighet.

Guinea-Bissau har en läkarselektion per 10 000 invånare, vilket är ett av de lägsta värdena i världen. Det finns också brist på specialister och sjukhus, särskilt utanför huvudstaden Bissau. Utbildningsnivån bland befolkningen är låg, vilket bidrar till svårigheterna att förbättra hälsoresultaten.

Landet har också kämpat med politisk instabilitet och korruption, vilket har påverkat dess förmåga att utveckla sitt hälsovårdssystem. Guinea-Bissau är ett av de fattigaste länderna i världen och rankas som nummer 178 av 189 länder enligt FN:s Human Development Index (HDI).

Pneumokockhjärnhinneinflammation, även känd som pneumokockmeningit, är en allvarlig infektion orsakad av bacterien Streptococcus pneumoniae. Infektionen drabbar hjärnhinnan (meningerna) och kan leda till livshotande komplikationer om den inte behandlas omedelbart. Symptomen på pneumokockhjärnhinneinflammation kan inkludera stark huvudvärk, feber, kräksymtom, muskelvärk, yrsel, ljuskänslighet, stel nacke och förändrat medvetande. I vissa fall kan patienten också uppleva hörselförlust, minnesförlust eller andra neurologiska symtom. Behandlingen av pneumokockhjärnhinneinflammation består vanligtvis av antibiotika och intensivvård på sjukhus. För att förebygga infektionen kan vaccination rekommenderas, särskilt för barn under 2 år, äldre vuxna över 65 år och personer med nedsatt immunförsvar.

Det immunsystemet är ett komplext nätverk av celler, vävnader och molekyler som arbetar tillsammans för att försvara kroppen mot främmande ämnen, såsom virus, bakterier, svampar och parasiter. Det gör detta genom att känna igen och svara på sådana hot med olika former av immunrespons.

Det finns två huvudsakliga delar av det immunsystemet: det adaptiva eller specifika immunsvaret och det omedelbara eller icke-specifika immunsvaret. Det omedelbara immunsvaret är den första linjen av försvar och innefattar fysiska barriärer som huden och slemhinnor, kemiska signaler som komplementsystemet och cellulära responsen från vita blodkroppar som neutrofila granulocyter och naturligt mördande celler.

Det adaptiva immunsvaret är en mer specifik och minnesbaserad respons som utvecklas över tid efter att kroppen har exponerats för ett antigen för första gången. Detta innefattar två typer av immunceller: T-lymfocyter (eller T-celler) och B-lymfocyter (eller B-celler). När dessa celler aktiveras producerar de specifika proteiner, såsom antikroppar från B-celler och cytokiner från T-celler, som hjälper till att eliminera den främmande invaderaren.

Ett viktigt koncept inom det immunsystemet är själv/främmande-diskrimineringen, vilket innebär att det immunsystemet kan skilja på egna (själv) och främmande (icke-själv) molekyler. Detta är viktigt för att undvika autoimmuna sjukdomar där det immunsystemet attackerar kroppens egna vävnader och organ.

"Brasilien" er en geografisk betegnelse og refererer derfor ikke direkte til noen medisinske begreper. Det er den femtestørste landet i verden, beliggende i Syd-Amerika. Jeg antar at du sannsynligvis tenker på å spørre om sykdommer eller helseproblemer som er relatert til Brasilien. Der er for eksempel en høy forekomst av denguefeber, malaria og andre tropiske sykdommer i landet. Det finnes også en stor fattigdom i noen områder av Brasilien, som kan føre til mangel på tilgang til medisinsk behandling og forebyggende helsetjenester.

En emulsion är en heterogen blandning av två icke-lösliga faser, vanligtvis bestående av vatten och olja, som är stabiliserad med hjälp av ett emulgeringsmedel. Det finns två huvudtyper av emulsioner: olja-i-vatten (O/V) och vatten-i-olja (V/O). I en O/V-emulsion är små droppar av olja dispergerade i en vattenfas, medan det i en V/O-emulsion är tvärtom. Emulgeringsmedlen består ofta av surfaktanter, som sänker ytspänningen mellan de två faserna och hjälper till att stabilisera emulsionen. Emulsioner förekommer naturligt i vissa livsmedel, kosmetiska produkter och läkemedel, men kan också skapas konstligen för olika industriella applikationer.

En kolibakterie (officiellt kallas Escherichia coli, ofta förkortat till E. coli) är en typ av gramnegativ bakterie som normalt förekommer i tarmarna hos varma blodcirkulerande djur, inklusive människor. Det finns många olika stammar av kolibakterier, och de flesta är ofarliga eller till och med nyttiga för värden. Några stammar kan dock orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen, blodet eller andra kroppsdelar. En välkänd patogen kolibakteriestam är E. coli O157:H7, som kan orsaka livshotande komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och tack följd av förtäring kontaminert mat eller vatten.

Porcine Reproductive and Respiratory Syndrome Virus (PRRSV) är ett RNA- virus som orsakar en smittsam sjukdom hos grisar, även känd som svinpest. Det infekterar ofta grisars reproduktionssystem och luftvägar, vilket kan leda till problem med reproduktion och andningssvårigheter. Viruset är mycket smittsamt och kan spridas via direkt kontakt mellan djur eller via infektiös droppar i luften. Det finns två huvudtyper av PRRSV, den europeiska typen (PRRSV-1) och den nordamerikanska typen (PRRSV-2), som båda orsakar liknande sjukdomssymptom men kan ha olika grader av allvarlighet.

'Resor' er ein termin brukt innen medisin for å beskrive hvor ein eller flere celler eller vesener i kroppen brytes ned og fjernes. Dette kan skje naturlig i kroppa som en del av normal funksjon, for eksempel når mensenes menstruasjonskretsløp opphører og endometriet resorteres. Resor kan også være ein del av sjukeprosessen, for eksempel når tumorseller resorteres i en prosess kalt apoptose eller når nekrotisk resorpjon skjer som ein følge av bakterielle infeksjoner eller traumer. Resor kan også være noende som skal behandles med medisin, for eksempel når øyenlægen behandler grøn starr ved å resortere ein del av linsen i øyeappen.

I medicinsk kontext, definieras föräldrar vanligtvis som de vuxna individerna som är ansvariga för att ta hand om och uppfostra ett barn. Det kan vara biologiska, adoptiva eller fosterföräldrar. Deras roll inkluderar ofta att ge emotionalt stöd, skydd, guidance och grundläggande vård såsom mat, kläder och hälsotillsyn till barnet under dess uppväxt. Det är viktigt för barns hälsa och utveckling att ha en trygg och stabilt hem miljö med kärleksfullt stöd från sina föräldrar.

'Slida' er ein begrep i medisin som refererer til den ytre, beskyttende barriren mellom kroppens innekjøtt og omgivende verden. Slidan består av to hovedkomponenter: huden og de slimhinner som liner de internale overflater i kroppen, så som i munn, nasalhule, øyene, urinblåsan og tarmen.

Huden er det største organet i kroppen og fungerer som en barrier mot bakterier, vira, gifter og fysisk skade. Den hjelper også med å regulere kroppens temperatur og forhindre vannforlust. Huden inneholder sinnene for berøring, varme og kald, som er viktige for å oppfatte stimuli fra omgivelsene.

De internale slimhinner i kroppen er også viktige for å beskytte kroppen mot skade og infeksjon. De inneholder sekreterte sleimelegger som hjelper med å fange og avlevere bakterier, vira og andre frammedlere av sykdom. Disse slimhinnene er også viktige for å lette pasasje av luft og mat gjennom kroppen.

I tarmen er slidan spesielt viktig for den digestive funksjonen, der den sekreterer enzymer som hjelper med nedbryting av mat og absorbsjon av næringsstoffer. Slidan i tarmen inneholder også et rikt mikrobiom av bakterier som er viktige for helse og funksjon.

Interleukin-4 (IL-4) er ein cytokine som spiller en viktig rolle innenfor immunsystemet og inflammasjonen. Det produseres av flere forskjellige typer av celler, blant annet T-hjelperceller, mastceller og basofile celler. IL-4 har mange funksjoner, men er særlig kjent for sin rolle i stimuleringen av B-cellers differensiasjon og antibassekretorisk aktivitet, samt for sin inngang i differentieringen av T-hjelperceller til en type kalt TH2-celler. Disse cellene er viktige for å regulere immunresponsen mot parasittiske organismer og allergiske reaksjoner. IL-4 kan også ha anti-inflammatoriske effekter og spille en rolle i heileprosessen.

Immunogenetiska fenomen är relaterade till de genetiska faktorerna som påverkar individens immunsvar och sjukdomsresistens. Detta inkluderar studiet av gener som kodar för proteiner involverade i immunförsvaret, såsom antigenpresenterande molekyler, cytokiner, receptorer och komplementproteiner.

Immunogenetiska fenomen kan också omfatta studiet av genvariationer som påverkar individens sårbarhet för specifika sjukdomar, såsom autoimmuna sjukdomar, infektionssjukdomar och cancer. Detta inkluderar studier av gener som kodar för HLA-molekyler (human leukocyte antigen), vilka är involverade i immunsvar mot infektioner och tumörer.

Immunogenetiska fenomen kan också omfatta studiet av genetisk diversitet inom populationer och dess påverkan på individuell respons till sjukdomar och vacciner. Detta kan ha implicationer för personlig medicin och utformandet av effektiva preventions- och behandlingsstrategier.

Aerosoler definieras inom medicinsk kontext som en suspension av mycket små luftburen partiklar, ofta mindre än 5 mikrometer i diameter. Dessa partiklar kan innehålla bland annat virus, bakterier eller allergeni och kan hos människor orsaka andningssjukdomar när de inhaleras. Aerosoler kan genereras från olika källor såsom hostning, tal, exersiserande aktiviteter eller mekaniska processer som sprayar eller nebuliserar vätskor.

T-lymfocytsubset är ett samlingsbegrepp för de olika typerna av T-lymfocyter, som är en typ av vita blodkroppar som spelar en central roll i cellmedierad immunitet. T-lymfocyter utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till det thymusvävnad där de mognar och differensieras till olika funktionella undergrupper, även kallade subsets.

De två huvudsakliga T-lymfocytsubsetterna är CD4+ T-hjälparceller (eller T-helperceller) och CD8+ cytotoxiska T-celler. CD4+ T-hjälparceller aktiverar och reglerar andra immunceller, såsom B-celler, macrofager och cytotoxiska T-celler, medan CD8+ cytotoxiska T-celler dödar virusinfekterade eller cancerceller direkt.

Andra viktiga T-lymfocytsubsetter inkluderar regulatoriska T-celler (Tregs), som hjälper till att kontrollera immunresponsen och förhindra autoimmunitet, samt naturligt dödande T-celler (NKT-celler), som har både T-cells- och naturliga dödsceller (NK-cells) funktioner.

Varje T-lymfocytsubset har unika fenotyper, cytokinprofiler och funktionella egenskaper som gör dem viktiga för att bekämpa olika typer av patogener och att underhålla homeostas i det immuna systemet.

Cross-priming är ett immunologiskt fenomen där en professionell antigenpresenterande cell (APC) som normalt processar och presenterar antigen endast för CD4+ T-celler, istället tar upp, processerar och presenterar exogen antigen på MHC class I-komplex till CD8+ cytotoxiska T-celler. Detta leder till aktivering av CD8+ T-celler och utveckling av cellmedierad immunitet mot det specifika antigenet. Cross-priming är en viktig mekanism för att inducera immunitet mot virusinfektioner, tumörer och andra patogener som inte naturligt infekterar APC:er.

'Virala fusionsproteiner' är proteiner som viruset använder för att fusionera sitt eget membran med membranet på värdcellen under infektionsprocessen. Detta gör att viruset kan släppa in sin genetiska information in i värdcellen och därmed börja producera nya viruspartiklar.

Fusionsproteinet är ofta inaktivt eller delvis inaktivt under transporten till värdcellen, men aktiveras när viruset binder till en specifik receptor på värdcellens yta. När proteinet aktiveras sker en konformationsförändring som bringar virusemembranet och värdcellsmembranet nära varandra, så att de kan fusionera.

Fusionsproteiner är viktiga mål för utvecklingen av antivirala läkemedel, eftersom de ofta är nödvändiga för viruset att infektera celler och sprida sig i kroppen.

Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.

'Parasite load' refererar till antalet parasiter som infekterar ett värddjur eller en värdväxt vid en given tidpunkt. Det kan också beskriva den totala mängden parasitmaterial, såsom ägg, larver eller vuxna parasiter, som påträffas i eller på en värd. En hög parasitlast kan orsaka allvarliga skador på värden och leda till sjukdom eller död. Mätning av parasitlast används ofta för att bedöma effektiviteten hos behandlingar som är riktade mot parasiter och för att övervaka utvecklingen hos en parasitinfektion över tid.

I'm assuming you are asking for a medical definition of the term "anchor." In a medical context, an anchor can have several meanings:

1. A device used to hold something in place, such as a surgical anchor used to fix a tendon or ligament to bone during reconstructive surgery.
2. A point of reference or starting point for measuring changes in a medical condition over time, such as a baseline measurement or a stable value that can be compared to subsequent measurements.
3. In the context of mental health, an anchor can refer to a coping mechanism or source of support that helps a person stay grounded and maintain emotional stability during stressful situations.

I hope this information is helpful! Let me know if you have any other questions.

Immunogenetics er en gren within immunologi og genetikk som studerer arvelige faktorer i individets respons til ulike miljøstimuli, særlig infeksjoner og autoimmune sykdommer. Dette inkluderer studier av gener som koder for proteiner involverte i immunsystemet, så som MHC-molekyler (major histocompatibility complex) og T-cell receptorer, samt studier av genetisk variasjon i disse områdene og dens sammenheng med individuelle forskjeller i immunrespons. Immunogenetikk undersøker også hvordan arvelige faktorer kan påvirke risikoen for å utvikle autoimmune sykdommer, alvorlighet av infeksjoner og effektiviteten av vacciner.

Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.

Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.

Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.

'Streptococcus agalactiae', också känd som grupp B streptokocker (GBS), är en gram-positiv, bakterie som normalt förekommer i tarm- och urinvägsfloran hos omkring 10-30% av vuxna människor utan att orsaka några symtom. Men hos gravida kvinnor kan den koloniseras i underlivet, vilket kan leda till infektioner hos både modern och det obefötta barnet under förlossningen.

GBS är en av de vanligaste orsakerna till sepsis, pneumoni och meningit hos nyfödda, särskilt hos de som föds för tidigt eller har lågt födelsevikt. Även äldre vuxna med nedsatt immunförsvar kan drabbas av allvarliga infektioner orsakade av GBS, till exempel blodinfektioner, hud- och webbinfektioner, benmärgsinflammation och lunginflammation.

För att undvika komplikationer vid förlossning rekommenderar American College of Obstetricians and Gynecologists (ACOG) screening av alla gravida kvinnor på GBS mellan 35 och 37 veckors graviditet, så att de som är koloniserade kan ges antibiotika under förlossningen.

'Forskning' kan definieras som systematisk och strukturerad insamling, analys och tolkning av information, med syfte att utöka kunskapen inom ett visst område. Inom medicinsk forskning fokuserar man ofta på att förbättra hälsa, undvika sjukdomar, utveckla behandlingsmetoder och förstå orsaker till sjukdomar. Detta kan ske genom olika metoder som experiment, kliniska prövningar, observationer och statistisk analys av data. Forskningen bygger ofta på den vetenskapliga metoden, där hypoteser testas och resultaten publiceras för att understödja eller ifrågasätta tidigare forskningsresultat och teorier.

Det existerar inte någon medicinsk definition specifikt för "Filippinerna", eftersom det är ett geografiskt område och inte en sjukdom eller en specifik hälso- eller medicinsk relaterad term. Filippinerna är en grupp av öar i sydöstra Asien, som utgör en självständig republik.

Om du letar efter information om hälsovården, sjukdomsfrekvenser eller specifika hälsoaspekter relaterade till Filippinerna, kan jag hjälpa dig med det!

Kliniska prövningar, även kallade kliniska studier, är forskningsstudier som utförs för att fastställa hur effektiva och säkra en viss behandling eller ett visst läkemedel är. Fas I-prövningar är den första fasen av kliniska prövningar av ett nytt läkemedel eller en ny behandlingsmetod hos människor. Dessa studier utförs vanligtvis på en liten grupp friska frivilliga och har som huvudmål att fastställa läkemedlets säkerhet, dosering och farmakokinetik (hur läkemedlet metaboliseras och elimineras i kroppen).

Principerna för kliniska prövningar, fas I, innefattar:

1. Informed Consent: Alla deltagare måste ges fullständig information om studiens syfte, procedurer, risker och möjliga fördelar, innan de ger sitt skriftliga samtycke att delta.
2. Etik: Studierna ska utföras enligt etiska principer som fastställs av oberoende etikkommittéer, till exempel Helsingforsdeklarationen.
3. Välvald population: Fas I-prövningar utförs ofta på en liten grupp friska frivilliga för att minimera risken och underlätta tolkningen av resultaten.
4. Dosering: För ett nytt läkemedel bestäms den säkra och effektiva dosen genom att gradvis öka dosen under prövningen, medan man övervakar deltagarna för biverkningar.
5. Farmakokinetik: Man studerar hur snabbt läkemedlet absorberas, distribueras, metaboliseras och elimineras i kroppen.
6. Säkerhet: Man övervakar deltagarna för biverkningar och rapporterar dessa till myndigheter och forskningsgemenskapen.
7. Data samling och analys: Data ska samlas in och analyseras objektivt och transparent, så att resultaten kan granskas och reproduceras av andra forskare.
8. Publicering: Slutresultat ska publiceras oavsett om de är positiva, negativa eller icke-signifikanta, för att undvika publiceringsbias.

Pseudorabies, också känt som Aujeszky's sjukdom, är en infektionssjukdom orsakad av viruset Suid herpesvirus 1 (SuHV-1). Den drabbar främst svin, men kan även förekomma hos andra djur som hundar, katter och nötkreatur. Människor är i allmänhet inte känsliga för sjukdomen.

Pseudorabies karaktäriseras av neurologiska symtom som skakningar, desorientering, gråtande, muskelkramper och till slut dödsfall hos drabbade djur. Det är en kontagios sjukdom som sprids främst via direktkontakt mellan djur eller indirekt genom förorenat mat- eller vattenvatten.

Det finns inga behandlingsalternativ för pseudorabies, men det finns vacciner tillgängliga för att förebygga sjukdomen hos svin och andra drabbade djurarter.

Folkhälsa definieras av Världshälsoorganisationen (WHO) som:

"Folkhälsan är ett tillstånd av full och komplett hälsa. Full hälsa innebär inte enbart frånvaro av sjukdom eller invaliditet, utan också ett socialt och mentalt välbefinnande."

Denna definition understryker att folkhälsa handlar inte bara om fysisk hälsa, utan även om mental hälsa och socialt välbefinnande. Det innebär också att arbeta för att förbättra folkhälsan innebär att ta itu med bredare samhällsfrågor som socioekonomiska orsaker till ohälsa, som fattigdom, utbildning och diskriminering.

Marek's disease is a highly contagious viral disease that affects chickens and causes immunosuppression, which makes the birds more susceptible to other infections. The vaccine against Marek's disease is typically made using an attenuated (weakened) strain of the virus, which stimulates the bird's immune system to develop protection against the disease without causing the disease itself.

The vaccine works by introducing a small amount of the weakened virus into the chicken's body, which triggers an immune response. The chicken's immune system recognizes the virus as foreign and produces antibodies and activates immune cells to fight off the infection. This process primes the immune system to respond quickly and effectively if the bird is exposed to the actual virulent strain of the virus in the future.

Vaccination against Marek's disease is an important tool for preventing the spread of the disease in commercial chicken flocks and reducing the economic impact of the disease on the poultry industry. The vaccine is typically administered to chickens at a young age, such as one day old, to ensure that they are protected before they are exposed to the virus.

I medically related context, a "Consultative Committee" is a group of experts or specialists in a particular field who provide advice and guidance to support decision-making and problem-solving. These committees are often established to review complex medical cases, offer recommendations on diagnostic tests or treatments, and help ensure that patients receive the most appropriate and high-quality care.

Consultative committees can consist of various healthcare professionals, such as physicians, nurses, pharmacists, and allied health professionals, depending on the nature of the issues being addressed. They may also include representatives from patient advocacy groups or other stakeholders to ensure a comprehensive and balanced approach to problem-solving.

These committees typically operate in a collaborative and consensus-driven manner, with members sharing their expertise and knowledge to arrive at well-informed recommendations. The ultimate goal of consultative committees is to improve patient outcomes by providing evidence-based guidance that supports the best possible care.

West Nile-virus (WNV) är ett flavivirus som tillhör samma familj som viruset som orsakar gula febern och denguefeber. Det sprids främst genom stick av infekterade myggor, särskilt arten Culex. Människor kan också smittas via blodtransfusioner, organtransplantationer eller från dricksvatten som kontaminerats med avföring från infekterade fåglar.

I de flesta fall orsakar WNV inga symptom alls, men om sjukdomen utvecklas kan den variera från en mild influensaliknande sjukdom till en allvarligare form som kan påverka centrala nervsystemet. Symptomen på den allvarliga formen innefattar feber, huvudvärk, muskel- och ländryggssmärtor, yrsel, förvirring, stel nacke, skakningar, svårigheter att svälja och i vissa fall även paralys.

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot WNV, men sjukvårdens syfte är att lindra symptomen och underlätta återhämtningen. För de flesta människor som smittas av viruset utvecklas immunitet efter sjukdomen. Det finns dock inget vaccin tillgängligt för människor mot WNV i Sverige, men det används i vissa länder där risken för smitta är högre.

Nanoparticles är partiklar med minst en dimension som är mindre än 100 nanometer (nm). De kan vara mycket små, icke-organiska eller organiska materialpartiklar och har unika fysikaliska och kemiska egenskaper på grund av sin lilla storlek. Nanopartiklarna används inom en rad olika områden, till exempel medicin, elektronik och miljöteknik. I medicinen kan nanopartiklar användas för att leverera läkemedel till specifika celler eller vävnader i kroppen.

'Vivaxmalaria' er en type malaria som forårsages av plasmodium vivax-parasitten. Malaria er en infeksjons diseases som overføres gjennom bid av infisjerte mygg. P. vivax-malaria kan føre til symptomer som feber, trømsel, kvalme og sveding. Den kan også føre til komplikasjoner som anemia og splenomegali (forstørring av milten).

P. vivax-malaria er unik i sin evne til å forlse i leverceller, hvor den kan ligge latent i lengre perioder før den aktiveres igjen og fører til nytt infeksjon. Dette kaller man 'relaps' og kan skje flere ganger etter den opprinnelige infeksjonen.

Vivaxmalaria forekommer oftest i subtropiske og tropiske områder, særlig i Asien, Latin-Amerika og deler av Afrika. Den kan behandles med forskjellige typer medikamenter, men resistens mot noen av de vanlige behandlingene har blitt dokumentert i noen områder. Preventive måter å redusere risikoen for malaria inkluderer bruk av myggnet og bruk av profylaktiske medisiner for dem som reiser til områdene der malaria er vanlig.

Hjärnhinneinflammation or meningitis refererar till en infektion som orsakas av bakterier eller virus och som orsakar inflammation i hjärnhinnorna, de membran som omsluter hjärnan och ryggmärgen. Hemophilus influenzae är en typ av bakterie som kan orsaka hjärnhinneinflammation, särskilt hos barn under 5 år.

Hemophilus influenzae-typ b (Hib) var en gång en vanlig orsak till hjärnhinneinflammation, men tack vare vaccinationer har det blivit mycket ovanligt i industrialiserade länder. Andra typer av Hemophilus influenzae kan fortfarande orsaka infektioner, men de är sällsynta och tenderar att vara mindre allvarliga än Hib-infektioner.

Symptomen på hjärnhinneinflammation orsakad av Hemophilus influenzae kan inkludera feber, huvudvärk, kräkningar, muskelvärk, trötthet och irritabilitet. Vid allvarligare fall kan patienten också uppleva stelhet i nacken, förvirring, yrsel, syn- eller hörselförlust, samt medvetandeförlust. Behandlingen av hjärnhinneinflammation orsakad av Hemophilus influenzae inkluderar vanligtvis antibiotika och intensiv vård för att underlätta symptomen och förebygga komplikationer.

Filovirusinfektioner är en allvarlig och ofta dödlig infektionssjukdom orsakad av filovirussläktet, som inkluderar ebolavirus och marburgvirus. Sjukdomen visar sig oftast med plötslig onset av feber, muskelvärk, huvudvärk och utmattning, följt av diarré, illamående, magont och ibland blodig diarré. Andra symptom kan vara hudutslag, rynkor i ansiktet, rödaktiga ögon, inflammation av slemhinnor, hosta, andnöd och blödningar från mukosas eller huden. Filovirusinfektioner sprids främst genom direkt kontakt med kroppsvätskor från en smittad individ eller djur, men kan också spridas via droppburen smitta och indirekt via kontaminierade föremål. Infektionen är mycket smittsam och har hög dödlighet, upp till 90% i vissa fall av ebolavirusinfektioner. Behandlingen består huvudsakligen av stödjande vård och symtomlindring, men det finns också experimentella behandlingsmetoder som antivirala läkemedel och vacciner som är under utveckling.

En endemisk sjukdom är en sjukdom som normalt och konstant förekommer hos en viss population eller i ett geografiskt område under långa tidsperioder. Frekvensen och utbredningen av sjukdomen är relativt konstant och bestäms av specifika faktorer som klimat, miljö, bakterier, virus, parasiter eller genetiska förutsättningar hos den drabbade populationen.

Exempel på endemiska sjukdomar är:

1. Malaria - en parasitisk sjukdom som sprids via myggor och som är vanlig i varmare klimatzoner, främst i Afrika, Asien och Latinamerika.
2. Trypanosomiasis (Chagas sjukdom) - en parasitisk sjukdom som orsakas av en protozo som sprids via triatominer (kallas även "sötvattensmyggor") och som är vanlig i Latinamerika.
3. Schistosomiasis (bilharzia) - en parasitisk sjukdom som sprids via vattenlevande sniglar och som är vanlig i Afrika, Asien och Sydamerika.
4. Filariasis - en parasitisk sjukdom som sprids via myggor och som orsakar elefantiasis (extrem swelling of the limbs), främst i Afrika och Asien.
5. Lymfatisk filariasis - en parasitisk sjukdom som orsakas av infektion med roundworms (filarial maskar) och som sprids via myggor, främst i Afrika, Asien och Latinamerika.

Preventiva åtgärder som bekämpning av vektorer, tillgång till rent vatten, sanitära förhållanden och vaccinationer kan hjälpa att minska förekomsten av endemiska sjukdomar i drabbade områden.

I'm sorry for any confusion, but "Kenya" is a country in East Africa and not a medical term or condition. It is bordered by Ethiopia to the north, Somalia to the east, Tanzania to the south, Uganda to the west, and South Sudan to the northwest. Its capital city is Nairobi.

'Pan troglodytes' är den vetenskapliga beteckningen för arten som kallas västlig schimpans. Det är en art i familjen hominider och nära släkt med människan (Homo sapiens). Västlig schimpans lever naturligt i regnskogar i Väst- och Centralafrika. De har en hög grad av fysisk likhet med människor, bland annat går de på två ben när de är i uppriktad ställning. Västlig schimpans är hotad på grund av habitatförlust och jakt.

"Genuttryck" (engelska: "genetic imprinting") är ett fenomen där arvsmassan i en viss del av en kromosom eller ett visst genområde är "märkt" beroende på om det är den könsbestämda kromosomen som givits vid från modern eller fadern. Detta leder till att antingen moderns eller faderns version av genen är aktiv, medan den andra är inaktiv i cellen. Detta kan ha konsekvenser för uttrycket av genen och därmed på individens fenotyp (kroppslig utveckling och funktion). Ett exempel på ett sådant fall är Prader-Willi syndromet, som orsakas av en deletion eller avstängning av paternellt tillförda gener i kromosom 15.

Etticke hästencefalomyelit (EQM) är en neurologisk sjukdom som orsakas av infektion med ett virus eller annan patogen som angriper och skadar det centrala nervsystemet (CNS), särskilt hjärnan (hästencefalon) och ryggmärgen (myelon).

Det finns olika typer av EQM, men de flesta orsakas av enterovirus, flavivirus eller alphavirus. De vanligaste symtomen på EQM inkluderar feber, huvudvärk, kräksymtom, muskelvärk, stelhet i nacken och förändringar i medvetandegraden, som kan variera från desorientering till koma. Andra symtom kan innefatta hörsel- eller synförlust, svårigheter att koordinera rörelserna, yrsel, trötthet och i vissa fall även paralys.

Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av symtom, fysiska undersökningar, laboratorieprov och ibland också med hjälp av avbildningsmetoder som magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen av EQM beror på typen av patogen som orsakar sjukdomen, men kan innefatta symtomlindring och stödjande vård. I vissa fall kan antivirala läkemedel eller immunoglobulin injiceras för att hjälpa kroppen att bekämpa infektionen.

I allvarliga fall av EQM kan komplikationer som andningssvårigheter, svullnad i hjärnan och slutligen död uppstå. Prevention är därför viktigt genom att undvika exponering för patogener som orsakar sjukdomen, att tvätta händer regelbundet och att undvika direktkontakt med sjuka personer. Vaccinutveckling är också en aktiv forskningslinje för att förebygga sjukdomen.

Fisksjukdomar är en samlingsbeteckning för olika sorters sjukdomar som kan drabba fiskar. Det kan handla om infektionssjukdomar orsakade av bakterier, virus eller parasiter, men även om icke-infektiösa tillstånd såsom näringsläckage, miljöförgiftning och genetiska avvikelser.

Exempel på vanliga fisksjukdomar orsakade av bakterier innefattar furunkulos, motbuxte och vårtkoppor hos lax, medan exempel på virussjukdomar är karpherpes och SVC-syndrom (Spring Viraemia of Carp) hos karpfiskar. Parasitiska fisksjukdomar kan orsakas av encelliga parasiter såsom protozoer eller flercelliga parasiter som exempelvis roundworms och tapeworms.

Fisksjukdomar kan ha en negativ påverkan på fiskpopulationer, både vilt levande och i akvakultur, samt orsaka ekonomiska skador inom fiske- och akvakulturindustrin. Det är därför viktigt att förebygga och kontrollera spridningen av fisksjukdomar genom god hygien, vaccinationer och andra preventiva åtgärder.

I'm assuming you are asking for a medical definition of the term "daycare" or "daghem" in Swedish. However, I am not aware of any specific medical definition associated with daycare. Daycare generally refers to care and supervision of children during the day while their parents are at work or otherwise unable to look after them.

If you are looking for a definition related to infectious diseases or public health, then "daycare" might refer to a setting where young children gather together, which can potentially facilitate the spread of infectious diseases such as influenza, common cold, or hand-foot-mouth disease. Therefore, daycare staff and parents need to follow strict hygiene practices to prevent the spread of infections among children.

Moraxellaceae är en familj av gramnegativa bakterier, inklusive släktena Moraxella, Acinetobacter och Psychrobacter. En infektion som orsakas av dessa bakterier kallas därför Moraxellaceae-infektion. Dessa infektioner kan variera från lätta till allvarliga, beroende på vilken art av bakterie som orsakar infektionen och personens immunstatus. Några exempel på infektioner som kan orsakas av Moraxellaceae-bakterier är lunginflammation, hudinfektioner, blodförgiftning (sepsis) och ögoninfektioner. Behandlingen av dessa infektioner innefattar ofta antibiotika, men det kan variera beroende på vilken art av bakterie som orsakar infektionen och persons specifika medicinska historia.

Histokompatibilitetsantigener (HLA) är en grupp av proteiner som finns på ytan av våra celler och som spelar en central roll i vår immunförsvarsmekanism. De fungerar som markörer för vår individuella immuna identitet och hjälper till att skilja själva kroppen (värdkroppen) från främmande substance, såsom virus och bakterier.

Histokompatibilitetsantigener klass I är en typ av HLA-proteiner som finns på alla kärnhaltiga celler i vår kropp, inklusive blodceller, hudceller och leverceller. De består av tre delar: en alpha-kedja, en beta-2 mikroglobulin-kedja och en lätt kedja. Dessa proteiner presenterar fragment av proteiner från intracellulära patogener till cellens övervakningssystem, så kallade CD8 + T-celler eller cytotoxiska T-celler. När ett främmande proteinpresenteras på en klass I HLA-molekyl aktiveras CD8+ T-cellerna för att attackera och förstöra den infekterade cellen.

I transplantationsmedicin är kompatibiliteten mellan givare och mottagares HLA-antigener av stor betydelse, eftersom en brist på kompatibilitet kan leda till en kraftfull immunreaktion mot den transplanterade organen eller vävnaden.

Human adenovirus is a type of virus that commonly causes respiratory infections such as bronchitis, pneumonia, and sore throat. It can also cause conjunctivitis (pink eye), cystitis (bladder infection), and gastroenteritis (stomach flu). There are more than 50 different types of human adenoviruses, which can affect people of all ages but are most commonly found in children and young adults. The virus is spread through close personal contact, respiratory droplets, or contaminated surfaces. It can also be spread through fecal-oral transmission. Infections with human adenovirus are usually mild and self-limiting, but severe cases can occur, particularly in people with weakened immune systems.

'Infektiös anemi hos häst' (Equine Infectious Anemia, EIA) är en allvarlig, kontagios och ofta dödlig virussjukdom hos hästar och vissa andra equider, såsom mulor och åsnor. Viruset som orsakar sjukdomen tillhör familjen Retroviridae och kallas Equine Infectious Anemia Virus (EIAV).

Sjukdomen sprids främst via blodkontakt mellan infekterade och icke-infekterade djur, ofta genom bett från insektvektorer som hästflugor. När en insekt biter ett infekterat djur och sedan en icke-infekterad häst kan viruset överföras till det nya värddjuret via insektsalstraren.

Infektiös anemi hos häst kännetecknas av symtom som fluktuerande feber, depression, apti, ökad hjärtrytm, svullnader under huden och i bukhålan, blodproppar, minskad aptitud och till och med död. Symptomen kan variera från subkliniska till allvarliga, beroende på hästens immunförsvar och virusstamens virulens.

Det finns inget botemedel för infektiös anemi hos häst, och sjukdomen är ett betydande zoonotiskt hot i vissa regioner. Djur som testar positivt för EIAV måste slaktas eller isoleras permanent från andra equider enligt lagar och regler som varierar mellan olika länder och regioner.

För att förebygga spridning av infektiös anemi hos häst rekommenderas effektiva insektbekämpningsmetoder, isolering av infekterade djur, regelbundna screenings med blodprov och strikta biosäkerhetsprotokoll.

'Virala structurälla protein' är ett begrepp inom virologi och molekylärbiologi. Det refererar till de proteiner som utgör den strukturella komponenten hos ett virus, och som har en viktig roll i virusets livscykel. Dessa proteiner kan vara uppdelade i två huvudgrupper:

1. Kapsidproteiner: Dessa proteiner bildar kapsiden, det yttre skyddande skalet som omger viruset och skyddar dess genetiska material. Kapsidproteinerna är ofta arrangerade i en specifik geometrisk form som ger viruspartikeln en viss form och storlek.

2. Membranproteiner: Vissa virus har ytterligare ett lipidmembran, som de har införlivat från den värdcell de infekterar. I dessa membran sitter membranproteiner, vilka kan ha en roll i virusetattachmenten till nya värdceller eller i sammansmältningen mellan viruset och värdcellen.

Det är viktigt att notera att strukturella proteiner inte inkluderar de enzymproteiner som viruset kan använda sig av under sin livscykel, till exempel revers transkriptas eller proteaser. Dessa kallas inte 'strukturella protein', utan snarare 'nicht-strukturella protein'.

"Bacterial load" refers to the total number or amount of bacteria present in a given sample, tissue, or body fluid. It is also known as "bacterial burden" or "colony forming units (CFU) count." The bacterial load can help determine the severity of an infection and guide treatment decisions. A high bacterial load may indicate a severe or widespread infection, while a low bacterial load may suggest a localized or milder infection.

"Svår akut luftvägsinfektion" (SALI) är en allvarlig infektionssjukdom som drabbar de lägre luftvägarna, till exempel lungorna och bronkerna. Den kan orsakas av olika mikroorganismer, som bakterier eller virus. Sjukdomen kännetecknas av plötslig och allvarlig andningssvårighet, hosta, feber och hypoxemi (syrgasmangel i blodet). SALI kan vara livshotande och kräver ofta intensivvård. Termen används ofta för att beskriva allvarliga luftvägsinfektioner som behöver vård på intensivvårdsavdelning (ICU) och som kan vara orsakade av bakterier som Streptococcus pneumoniae, Staphylococcus aureus eller Haemophilus influenzae, men också virala infektioner som influensavirus eller SARS-CoV-2 kan leda till allvarliga luftvägsinfektioner.

"DNA-primers" är en medicinsk term som refererar till små, syntetiska eller naturliga, ensträngade DNA-molekyler som används för att initiera och stödja DNA-syntesen under processer som PCR (polymeraskedjereaktion), sekvensering och kloning. DNA-primers binder specifikt till en komplementär sekvens i mål-DNA:t och fungerar som en startpunkt för DNA-polymerasen, det enzym som kopierar DNA-sekvensen. Primern är vanligtvis några tiotals baspar lång och är designad för att vara komplementär till den specifika sekvensen i mål-DNA:t där syntesen ska initieras.

Chikungunya virus (CHIKV) är ett alfavirus som tillhör Togaviridae familj. Det sprids främst genom bett från infekterade myggor av arterna Aedes aegypti och Aedes albopictus. CHIKV orsakar en akut feberlig sjukdom hos människan, känd som chikungunyafeber. Sjukdomen är oftast mild men kan i vissa fall leda till långvariga komplikationer, särskilt i form av ledvärk.

Typiska symtom på chikungunyafeber inkluderar plötslig feber, muskel- och ledvärk, huvudvärk och utslag. Symtomen kan vara mycket smärtsamma, särskilt ledvärken som kan vara kronisk och pågå i veckor eller månader efter akuta symtom har försvunnit. Det finns idag inget botemedel mot sjukdomen, men smärtbehandling och vila kan hjälpa att lindra symtomen.

CHIKV förekommer framför allt i tropiska och subtropiska områden över hela världen, inklusive Afrika, Asien, Latinamerika och Karibien. I sällsynta fall har det även rapporterats om lokala utbrott i Europa och USA, ofta hos resenärer som infekterats under en resa till ett endemiskt område. För att förebygga smitta rekommenderas effektiv myggbekämpning och användning av repellent vid vistelse i endemiska områden.

O-antigener refererar till en del av strukturen hos vissa typer av bakterier, nämligen polysackaridkedjan som är en del av deras yttre membran. O-antigenerna är en del av bakteriens cellvägg och de kan variera mellan olika bakteriestammar, vilket gör att de kan användas för att identifiera och klassificera bakterier på art- eller stamnivå.

Specifikt är O-antigenerna en del av lipopolysackariderna (LPS) som finns i yttre membranet hos gramnegativa bakterier. LPS består av tre huvuddelar: lipid A, coreregionen och O-antigenen. Lipid A är ansvarig för bakteriens toxicitet och immunogenicitet, medan coreregionen och O-antigenen bidrar till strukturell variation mellan olika bakteriestammar.

O-antigenerna är en polymer av sockerarter som kan variera i längd och sammansättning mellan olika bakteriestammar. Dessa variationer gör att O-antigenerna kan användas som ett värdefullt verktyg för att identifiera och skilja mellan olika bakteriestammar, vilket är viktigt inom klinisk medicin och forskning.

'Virala icke-strukturella protein' (engelska: 'viral non-structural proteins') är ett samlingsbegrepp för de proteiner hos ett virus som inte utgör en del av virionskapseln, det vill säga dess strukturproteiner. Dessa proteiner har istället andra funktioner i virusets livscykel, till exempel vid replikationen av virusets genetiska material eller vid undertryckandet av värdcellens immunförsvar.

Det är värt att notera att begreppet 'icke-strukturella protein' kan variera mellan olika virusfamiljer och forskningsområden, så det exakta innebörden kan variera beroende på kontexten.

Cytotoxicity tests are a group of laboratory methods used to measure the damaging effects of chemicals or drugs on living cells. Immunological cytotoxicity tests, also known as immune-mediated cytotoxicity assays, involve the use of the immune system to detect and quantify cell damage or death.

In these tests, specific antibodies are used to label target cells, which can then be detected and measured using various techniques. For example, in the classic cytotoxic lymphocyte (CTL) assay, cytotoxic T-cells are incubated with target cells that have been labeled with a chromium-51 radioisotope. If the T-cells recognize and kill the target cells, the released chromium can be measured to quantify the degree of cytotoxicity.

Other immunological cytotoxicity tests include flow cytometry-based assays that use fluorescently labeled antibodies to detect cell surface markers or intracellular proteins associated with apoptosis or necrosis. These assays can provide detailed information about the mechanisms of cell death and the specificity of cytotoxic responses.

Immunological cytotoxicity tests are widely used in various fields, including drug development, cancer research, immunology, and toxicology, to evaluate the safety and efficacy of therapeutic agents, assess immune function, and study the mechanisms of cellular injury and disease.

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

"Fårssjukdomar" är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomar och tillstånd som kan drabba får. Detta kan inkludera infektionssjukdomar orsakade av bakterier, virus eller parasiter, såväl som genetiskt betingade sjukdomar och andra tillstånd som beror på näringsbrist, miljöförhållanden eller stress.

Exempel på vanliga fårsjukdomar är:

1. Klos (Coccidiosis): Orsakas av en parasitisk protozo och drabbar främst lamm under första levnadsåret. Symptomen kan vara diarré, viktminskning och i allvarliga fall död.
2. Pneumoni: Inflammation i lungorna som kan orsakas av olika bakterier eller virus. Symptomen kan vara hosta, andnöd, feber och sänkt aptit.
3. Blåtung (Bluetongue): En virussjukdom som överförs av myggor och drabbar främst får under varma årstider. Symptomen kan vara hög feber, sänkt aptit, svullnad i huvud och hals samt blåfärgad tunga.
4. Skabb (Scabies): En parasitsjukdom orsakad av en mjöldagg mitesser som orsakar klåda och hudskador.
5. Mag-tarmsjukan (Enterotoxemia): Orsakas av överväxt av bakterien Clostridium perfringens i mag-tarmkanalen och kan ge symptom som diarré, kolik, förlamning och död.
6. Tickfeber (Tick-borne fever): En bakteriesjukdom som överförs av fästingar och orsakar feber, trötthet, minskad aptit och lammning hos drabbade djur.
7. Fotsvullnad (Footrot): En bakteriell infektion i hovarna som kan ge upphov till svullnad, sår och låmhet.
8. Ögonsjukdomar: Infektioner i ögonen kan orsaka rodnad, slemma utsöndringar och synnedsättning hos drabbade djur.
9. Födanivårelaterade sjukdomar: För låga eller höga näringsintag kan ge upphov till fetma, undernäring, förstoppning eller diarré.
10. Parasitsjukdomar: Infektioner med parasiter som löss, maskar och kvalster kan orsaka klåda, hudskador, minskad aptit och viktnedgång.

'Värd-patogenförhållanden' är ett begrepp inom medicinen och epidemiologin som refererar till det komplexa samspelet mellan en värdkropp (en människa eller djur) och en patogen (en bakterie, virus, svamp eller parasit) som orsakar sjukdom. Detta förhållande kan variera mycket beroende på flera faktorer, inklusive arten av patogenen, individens immunförsvar, miljöfaktorer och genetiska faktorer hos både värden och patogenen.

Förhållandet mellan värd och patogen kan vara dynamiskt och förändras över tid. Ibland kan en patogen orsaka allvarlig sjukdom i en viss individ, medan samma patogen kan vara asymptomatisk eller orsaka en mildare infektion hos en annan individ. Detta beror ofta på individens immunförsvar och andra faktorer som påverkar deras sårbarhet för sjukdom.

Värd-patogenförhållanden kan också variera beroende på patogena egenskaper, inklusive deras förmåga att infektera värden, replikera sig och sprida sig till andra individer. Vissa patogener har utvecklat mekanismer för att undvika eller undertrycka värdens immunförsvar, vilket kan leda till mer allvarliga infektioner.

Sammanfattningsvis refererar 'värd-patogenförhållanden' till det komplexa samspelet mellan en patogen och deras värdkropp, inklusive de faktorer som påverkar sjukdomsutbrott, allvarlighetsgrad och spridning.

'Virusgener' är ett begrepp inom virologi och refererar till den del av ett virusgenom som kodar för de proteiner som behövs för att producera nya viruspartiklar. Det kan bestå av en eller flera gener, beroende på vilken typ av virus det är. Virusgener innehåller allt väsentligt genetisk information som krävs för att en virusinfektion ska kunna fortgå och nya viruspartiklar ska kunna bildas.

'Disease eradication' in medical terms refers to the complete and permanent elimination of a disease from the global population. This is achieved through various measures including vaccination, improved sanitation, and public health initiatives that interrupt disease transmission. The most well-known example of a successfully eradicated disease is smallpox, which was declared eradicated by the World Health Organization (WHO) in 1980. Other diseases, such as polio, are close to being eradicated with ongoing global vaccination efforts.

En "apkoppsvirus" (engelska: "cluster virus") är ett begrepp inom datalogin och refererar till en typ av datorvirus som sprider sig genom att infektera flera filer i samma mapp eller kluster på en databärare, såsom en hårddisk. Viruset kopierar sig självt till slumpmässigt valda exekverbara filer i samma kluster och infekterar dem, vilket gör att det kan spridas snabbt och effektivt inom ett datorsystem.

Det är dock värt att notera att begreppet "apkoppsvirus" inte används lika ofta som förr, eftersom moderna antivirusprogram har blivit mer sofistikerade och kan hantera denna typ av hot på ett effektivare sätt. Dessutom har många operativsystem och filsystem infört funktioner som förhindrar skrivaccess till exekverbara filer, vilket gör det svårare för viruset att sprida sig.

"Fall-kontrollstudie" är en epidemiologisk studietyp där syftet är att undersöka samband mellan en utsatthet (exempelvis en viss beteendefaktor eller exponering) och ett sjukdomsfall. Studien jämför personer med sjukdomen (kallade "fall") med personer som inte har sjukdomen (kallade "kontroller"). Genom att jämföra dessa två grupper kan man se om det finns några skillnader mellan dem vad gäller utsattheten.

Det är viktigt att kontrollgruppen är så lik fallgruppen som möjligt, förutom sjukdomen, för att studien ska ge tillförlitliga resultat. Kontrollerna väljs ofta från samma population som fallen och matchas efter demografiska faktorer som ålder, kön och socioekonomisk status.

Fall-kontrollstudier är användbara när det är svårt att identifiera en representativ grupp av icke-sjuka personer i förväg, till exempel vid sällsynta sjukdomar eller då sjukdomen har lång inkubationstid. Dessa studier kan ge ett snabbt och kostnadseffektivt svar på frågor om orsakssamband mellan en utsatthet och ett sjukdomsfall.

Lymfkörtlar, även kända som lymfnoder, är små, bönformade strukturer som finns i vår kropp, främst koncentrerade till halsen, armhålorna, ljumskarna och underarmarna. Deras huvudsakliga funktion är att hjälpa till med immunförsvaret genom att filtrera det interstitella vätskan (lymf fluid) från olika kroppsdelar för infektionskällor, främmande partiklar och celler som inte tillhör oss, såsom cancerceller.

Lymfkörtlarna innehåller speciella vita blodkroppar, kallade lymfocyter, som är en del av vårt adaptiva immunsystem. När lymffluiden passerar genom lymfkörteln, undersöker lymfocyterna den för eventuella skadliga ämnen. Om de upptäcker någonting farligt, blir lymfocyterna aktiverade och börjar producera specifika antikroppar eller andra signalproteiner för att hjälpa till att eliminera hotet.

Dessutom har lymfkörtlarna en viktig roll i dräneringen av vätskor från olika kroppsdelar och hjälper till att underhålla balansen mellan vätskan i det interstitella utrymmet och blodomloppet.

I samband med infektioner eller andra immunreaktioner kan lymfkörtlarna bli ömmare, svullna och kännas uppvärmda, vilket är ett tecken på att de är aktiva i kampen mot det inträngande hotet.

'Shigella flexneri' är en art av bakterier som orsakar sjukdomen shigellos, även känt som dysenteri. Bakterien infekterar främst tarmarna och sprids vanligtvis via förorenat vatten eller mat. Infektionen kan leda till diarré, magkramper, feber och i vissa fall blodig diarré. Sjukdomen är vanligare i områden med sämre sanitära förhållanden, men kan drabba personer över hela världen.

Immunoglobuliner, också kända som antikroppar, är en typ av protein som produceras av B-celler och Plasma celler i vår immunsystem. Deras huvudsakliga funktion är att identifiera och neutralisera främmande ämnen såsom bakterier, virus och andra patogener för att skydda kroppen från infektioner och sjukdomar.

Immunoglobuliner består av två identiska lättkedjor och två identiska tungkedjor, som hålls samman av disulfidbryggor. Det finns fem typer av tungkedjor (α, γ, δ, ε, μ) och två typer av lättkedjor (κ och λ), vilket ger upphov till fem olika klasser av immunoglobuliner: IgA, IgD, IgE, IgG och IgM.

Varje immunglobulin har två aktiva regioner som kallas Fab-regioner (antigenbindningsfragment), där antikropparna binds till specifika epitoper på antigener. Den tredje regionen av immunoglobulin, kallad Fc-regionen (kristalliseringsfragment), är involverad i interaktioner med andra celler och proteiner i immunförsvaret.

Immunoglobuliner kan hittas i blodet, lymffluiden och mukosan i kroppen. De kan också användas som terapeutiska läkemedel för att behandla en rad sjukdomar, inklusive autoimmuna sjukdomar, infektioner och immunbristsjukdomar.

Den omvända transkriptaspolymeraskedjereaktionen (RT-PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera RNA till komplementär DNA (cDNA). Denna metod bygger på två olika enzymatiska reaktioner: transkription och PCR.

Transkriptionen är en process där en specifik typ av enzym, kallad revers transkriptas, används för att konvertera RNA till komplementärt DNA. Detta sker genom att revers transkriptasen läser av sekvensen i RNA-molekylen och bygger upp en komplementär DNA-sträng.

PCR (polymeraskedjereaktion) är en metod för att amplifiera specifika DNA-sekvenser genom att kopiera dem upprepade gånger med hjälp av enzym, temperaturcykling och specifika primare. I RT-PCR används den cDNA som skapats under transkriptionen som matris för PCR-reaktionen.

RT-PCR är en känslig metod som ofta används inom molekylärbiologi och medicinsk forskning för att detektera och kvantifiera specifika RNA-molekyler i ett prov, till exempel virus-RNA eller cellulärt RNA.

Ett kycklingembryo är den tidiga utvecklingen av ett kycklingägg, vanligtvis från fertilisation till dagen 20-21. Under den här perioden sker snabb celltillväxt och differentiering, ledande till bildandet av olika delar av en fullvuxen kyckling, inklusive hjärtat, hjärnan, ryggraden, muskler, och organ. Kycklingembryot är beläget inuti ägget och är omgivet av två membran, amnion och allantois, som ger skydd och näring. Det är viktigt att notera att användning av kycklingembryon i forskning är kontroversiellt på grund av etiska överväganden.

West Nile fever är en infektionssjukdom som orsakas av West Nile-virus (WNV), ett flavivirus som tillhör samma familj som viruset som orsakar gula febern och denguefeber. Sjukdomen sprids vanligtvis genom stick av infekterade myggor, främst av arten Culex. I sällsynta fall kan sjukdomen även spridas via blodtransfusioner, organtransplantationer eller från dricksvatten som kontaminerats med avföring från infekterade fåglar.

West Nile-feberns symptom varierar i allvarlighetsgrad. Många infektioner är asymptomatiska, men upp till 20% av de som insjuknar kan utveckla febersymptom, muskelvärk, ledvärk, huvudvärk och trötthet. Cirka 1% av de smittade utvecklar allvarligare neurologiska symtom, såsom encefalit (inflammation i hjärnan), meningit (inflammation i hjärnhinnan) eller myelit (inflammation i ryggmärgen). Dessa komplikationer kan leda till allvarliga och varaktiga skador, inklusive förlamningar, kognitiva svårigheter och i värsta fall död.

Äldre personer, barn, gravida kvinnor och individer med nedsatt immunförsvar är särskilt utsatta för allvarliga former av West Nile-feber. Det finns inget specifikt behandlingssätt mot sjukdomen, men svårare fall kan behöva vård på intensivvårdsavdelning och stödjande behandlingar som hjälper till att lindra symptomen och underlätta återhämtningen.

'Schistosoma mansoni' är en parasitisk plattmask (en sorts mask) som orsakar schistosomiasis, även känd som bilharzia. Den lever i värddjurens blodkärl och lägger ägg som sedan kan leda till allvarliga skador på bland annat lever, tarm och lungor. Sjukdomen sprids främst via kontakt med sötvatten som innehåller parasitens larver, vilka kan penetrera huden och sedan utvecklas till vuxna maskar inne i kroppen. Schistosoma mansoni är vanligast i Afrika och Mellanöstern.

Glykoproteiner är proteiner som har kovalent bundna kolhydrater (oligosackarider) i sin molekylstruktur. Kolhydratdelarna på glykoproteinerna kan variera mycket i komplexitet, från en enkel monosackarid till stora, förgrenade oligosackarider. Glykoproteiner förekommer naturligt i många levande organismer och har en rad olika funktioner, bland annat som strukturella komponenter, signalproteiner, och enzymproteiner. De kan även spela en viktig roll i cell-till-cell-interaktioner och immunförsvaret.

I'm sorry for the confusion, but "Ge" and "Oman" do not form a valid medical term in English. If you are looking for a medical definition related to the country Oman, I would be happy to help. Could you please clarify your question?

In general, there is no specific medical definition associated with the country name "Oman." However, it is important to note that different countries may have their own unique health challenges and healthcare systems, which can impact the types of medical conditions and treatments that are common or relevant in those areas.

Respiratorisk syncytialvirus, humant (HRSV) är ett virus som orsakar respiratoriska infektioner hos människor. Det är en av de vanligaste orsakerna till lunginflammation hos barn under 1 års ålder och kan också orsaka sjukdom hos äldre barn, vuxna och personer med nedsatt immunförsvar. HRSV-infektioner tenderar att vara säsongsbundna och är vanligast på vintern och våren i tempererade klimatzoner.

Viruset sprids främst via droppar som andas ut av en infekterad person när den hostar eller nyser, men det kan också spridas via kontaminerade ytor och direktkontakt mellan personer. Efter att ha smittats tar det vanligtvis 2-8 dagar innan symtomen börjar visa sig.

Symptomen på en HRSV-infektion kan variera från milda till allvarliga och inkluderar hosta, näsaflöde, irriterad strupe, snuva, feber och andningssvårigheter. I allvarligare fall kan viruset leda till lunginflammation, bronkiolit (inflammation i de små luftvägarna i lungorna) eller pneumoni (infektion i lungan).

Det finns inget specifikt läkemedel som behandlar själva HRSV-infektionen, men symtomlindrande behandling kan ges för att lindra hosta och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan barn behöva vårdas på sjukhus och få syrgastillförsel eller andra intensivvårdsbehandlingar.

För att förebygga smittspridning av HRSV kan det vara viktigt att tvätta händerna ofta, undvika direktkontakt med personer som visar tecken på sjukdom och stanna hemma om man är själv sjuk. Det finns också en preventiv vaccin som ges till barn födda för tidigt eller med andra riskfaktorer för allvarligare sjukdom.

Immunologisk övervakning (eller immunmonitorering) är ett samlingsbegrepp för olika metoder som används för att följa och mäta individuell eller populationsbaserad respons hos det immunsystemet. Detta kan innebära att mäta nivåer av specifika antikroppar, T-celler eller andra immunceller som är involverade i immunförsvaret. Immunologisk övervakning används ofta inom forskning och klinisk praktik för att bedöma effektiviteten hos vacciner, immunterapi eller för att spåra upp progression av sjukdomar som påverkar immunsystemet, såsom cancer. Genom att övervaka immunsvaret kan läkare och forskare få information om individens hälsotillstånd och välja den bästa behandlingsstrategin.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.

Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.

Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.

'Marburgvirus' är ett filovirus som tillhör samma familj som Ebolavirus och kan orsaka allvarliga sjukdomar hos människor och apor. Viruset upptäcktes första gången 1967 i Marburg och Frankfurt i Tyskland, samt i Serbien (dåvarande Jugoslavien), efter att arbetare vid en laboratorieexponerats för infekterade gröna markattaapor. Sjukdomen som orsakas av Marburgvirus kallas Marburgfeber och visar sig ofta med symtom som plötslig feber, hosta, muskelvärk, huvudvärk, illamående, kräkningar, diarré, magsmärtor, utslag, missfärgade blodplasma och i vissa fall blödningar. Dödsrisken för Marburgfeber uppskattas till 24-88% beroende på behandlingsmetoder och individuell hälsa.

'Pediatrik' är en gren inom medicinen som fokuserar på att förebygga, diagnostisera och behandla sjukdomar och tillstånd hos barn, från fosterstadiet till ungdomsåren. Pediatriker är läkare som har specialiserat sig på detta område och de har en helhetssyn på barnets utveckling, både fysiskt, psykiskt och socialt. De arbetar ofta tillsammans med andra specialistläkare, sjuksköterskor, familjer och skolpersonal för att ge barnen den bästa vården möjliga. Pediatrikernas arbete innefattar också att informera och stödja föräldrar i deras uppfostran och vård av barnet.

Bovine Parainfluenza Virus Type 3 (BPIV3) är ett samlingsnamn för gruppen av virus som tillhör släktet Respirovirus inom familjen Paramyxoviridae. BPIV3 är en vanlig respiratorisk patogen hos nötkreatur och orsakar ofta milda, övre luftvägsinfektioner, men kan även leda till allvarliga lunginflammationer hos unga djur eller immunosupprimierade individer.

Viruset sprids främst via droppinfektion och kan orsaka symptom som snuva, hosta, feber och sänkt aptit. I allvarliga fall kan viruset leda till pneumoni och andningssvårigheter. BPIV3 är ett viktigt virus inom bovin medicin då det ofta förekommer i populationer av nötkreatur över hela världen och kan orsaka stora ekonomiska förluster på grund av sjukdom och dödlighet hos drabbade djur.

Glykokonjugater är en sammanfattande benämning på biomolekyler som består av en kolhydratkedja kovalent bundet till ett annat molekylärt skelett, ofta ett protein eller ett lipid. Kolhydratdelen kallas glykan och kan vara en enkel sockertyp (monosackarid) eller en sammanlänkad serie av flera sockermolekyler (oligosackarid eller polysackarid).

Glykokonjugater delas vanligtvis in i fyra olika kategorier beroende på det molekylära skelett de är bundna till:

1. Glycoproteiner: Kolhydratkedjor är kovalent bundna till protein, vilket bildar en glykoprotein. Dessa förekommer naturligt i cellmembran och i vissa kroppsfluid som blodplasma.
2. Glycolipider: Kolhydratkedjor är kovalent bundna till lipider, vilket bildar en glykolipid. Dessa finns framförallt i cellmembran och har betydelse för cellytan och signalering mellan celler.
3. Proteoglykaner: Polysackarider (glykosaminglykaner) är kovalent bundna till protein, vilket bildar en proteoglykan. Dessa förekommer i extracellulär matrix och har betydelse för struktur och funktion hos bland annat brosk, senor och blodkärl.
4. Peptidoglykaner: Kolhydrater (muraminer) är kovalent bundna till peptider, vilket bildar en peptidoglykan. Dessa finns framförallt i bakteriecellväggar och ger struktur och skydd till cellen.

Glykokonjugater har viktiga funktioner inom biologiska system, bland annat för cellytstruktur, cellytkemi, signalering och immunförsvar.

Consumer protection (konsumentskydd) är ett samlingsbegrepp för olika lagar, regler och metoder som har som syfte att skydda konsumenter från skadliga, bedrägliga eller vilseledande praktiker inom ekonomin. Detta kan omfatta allt ifrån produktkontroll till marknadsföring och försäljning av varor och tjänster.

Exempel på specifika aspekter av konsumentskydd inkluderar:

* Rätten att få information om produkternas egenskaper, pris och risken för skador.
* Skydd mot bedrägeri och vilseledande marknadsföring.
* Krav på säkerhet och hållbarhet av produkter.
* Rätten att få reda på eventuella risker eller skador som kan uppstå vid användning av en produkt.
* Skydd för personlig integritet och privatliv, till exempel mot oönskad marknadsföring via telefon, mail eller sms.

Syftet med konsumentskydd är att skapa trygghet och förtroende mellan köpare och säljare, vilket i sin tur kan leda till en mer effektiv och konkurrenskraftig marknad.

Bacterial shedding refers to the release or discharge of bacteria from an infected individual into their environment. This can occur through various routes, such as respiratory droplets, fecal matter, or skin lesions, depending on the type of bacterial infection. The shedding of bacteria can contribute to the transmission and spread of infectious diseases, particularly in settings where there is close contact with others, such as hospitals, nursing homes, and schools. It is an important consideration in infection control and prevention measures.

Cell proliferation refers to the process by which cells divide and increase in number. In medicine, cell proliferation is a fundamental biological process that is tightly regulated in the body. However, uncontrolled cell proliferation can lead to the development of various diseases, including cancer. Therefore, understanding the mechanisms that regulate cell proliferation is crucial for developing effective treatments for these conditions.

The process of cell proliferation involves several stages, including:

1. Cell growth and preparation for division (G1 phase)
2. DNA replication (S phase)
3. Preparation for cell division (G2 phase)
4. Cell division (M phase), which includes mitosis (nuclear division) and cytokinesis (cytoplasmic division)

These stages are tightly regulated by various intracellular signaling pathways, as well as external factors such as growth factors and hormones. Dysregulation of these pathways can lead to abnormal cell proliferation and the development of diseases such as cancer.

In summary, cell proliferation is a critical biological process that is tightly regulated in the body. Understanding the mechanisms that control cell proliferation is essential for developing effective treatments for various medical conditions, including cancer.

'Smittsam hästanemivirus' refererar till ett samlingsbegrepp för olika serotyper av hästnemiovirus som kan orsaka infektionssjukdomen hästnemisjukan. Hästnemiovirus är en typ av virus som tillhör familjen Picornaviridae och är små, enkla, icke-membranomslutna RNA-virus.

Hästnemiovirus är mycket smittsamt och kan spridas via direkt kontakt med infekterade hästar eller indirekt genom kontaminerad utrustning, foder eller vatten. De flesta infektionerna orsakas av serotyp 1 (SV-1) och serotyp 3 (SV-3), men det finns också andra serotyper som kan orsaka sjukdom hos hästar.

Sjukdomstecken vid hästnemisjukan inkluderar feber, sänkt aptit, utslag på huden och slemhinnor, diarré och vatteningar i benen. I allvarliga fall kan även neurologiska symtom som stelhet, muskelsvaghet och lammhet förekomma.

Det finns inget behandlingssätt för hästnemisjukan, men smittskyddsåtgärder som isolering av sjuka djur och strikt hygien kan hjälpa till att begränsa spridningen av viruset. Vaccin finns också tillgängliga för att förebygga sjukdomen hos hästar.

Lassa fever is an acute viral hemorrhagic fever caused by the Lassa virus. It was first identified in 1969 in the town of Lassa, in Borno State, Nigeria. The disease is primarily endemic to West Africa, particularly in Guinea, Liberia, Sierra Leone, and Nigeria.

The Lassa virus is a member of the Arenaviridae family and is transmitted to humans through contact with infected rodents, mainly the multimammate rat (Mastomys natalensis). Human-to-human transmission can also occur via direct contact with infected bodily fluids or contaminated objects.

The symptoms of Lassa fever are often mild and non-specific during the early stages, making it difficult to diagnose. They may include fever, general malaise, weakness, headache, sore throat, muscle pain, chest pain, nausea, vomiting, diarrhea, and cough. In severe cases, the disease can progress to involve multiple organ systems, causing bleeding disorders, shock, and potentially death.

Healthcare workers should take precautions when treating patients suspected of having Lassa fever due to its high infectivity. There is no specific treatment for Lassa fever, but supportive care, such as rehydration and maintaining electrolyte balance, can significantly improve outcomes. Ribavirin, an antiviral drug, has been shown to be effective in treating Lassa fever if administered early in the course of the disease. Prevention measures include reducing exposure to infected rodents and practicing good hygiene. No vaccine is currently available for Lassa fever.

'Kina' er en betegnelse for en type av små, hvidlige, krystallinske partikler som kan dannes i galden og ledvæsken hos visse personer. De dannes som en slags afføring fra de celler, der udskiller fedtstoffer (kaldet 'cholesterol') i kroppen. Når disse partikler akkumuleres i større mængder, kan de danne små klumper eller forklumpninger, der kan ses under et mikroskop.

Kines forekommer hyppigst hos ældre personer og er ofte associeret med visse sygdomme, såsom gigt, leddegfejl og visse lever- og galdesygdomme. I visse tilfælde kan kines være et tegn på en mere alvorlig underliggende sygdom, men ofte er de har ingen specielle symptomer eller konsekvenser for sundheden.

Det er vigtigt at bemærke, at 'Kina' ikke skal forveksles med det østasiatiske land Kina. De to begreber har intet med hinanden at gøre og betegner helt forskellige ting.

Hepatit B-kärnanitgener (HBcAg) är proteiner från det virala kapsidskalet hos Hepatit B-virus. Det kan ses som ett tecken på en aktiv infektion med Hepatit B-virus och kan detekteras i serum under den akuta infektionsfasen. I vissa fall kan HBcAg också detekteras i leverbiopsier hos personer med kronisk Hepatit B-infektion. Det finns två former av HBcAg: (1) en icke-sekretorisk form som är inneboende i infekterade celler och (2) en sekretorisk form som ingår i det virala kapsidskalet och kan påträffas i serum under en aktiv infektion.

"Animal models" er en betegnelse for brugen af dyr som forsøgsdyr i forskning, hvor dyrene svarer til mennesker på en eller anden måde. Dette kan være pga. en lignende anatomi, fysiologi, genetisk sammensætning eller sygdomsudvikling. Animal models anvendes ofte i biomedicinsk forskning for at opnå bedre forståelse for sygdomme, udvikle og teste nye behandlingsmetoder, og forudsige virkninger og bivirkninger af medicinske produkter før de prøves på mennesker. De dyr, der oftest anvendes som animal models, er mus, rotte, kanin, hund, kat, gris og primat.

'Sequencing' är ett begrepp inom genetiken som refererar till metoder för bestämandet av raka rader (sekvenser) av nukleotider, de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA. 'Sequencing' används ofta för att undersöka gener och andra delar av DNA för att få information om deras struktur, funktion och evolutionära utveckling.

'Sekvensinpassning' (engelska: sequence alignment) är en metod inom bioinformatiken som används för att jämföra två eller flera DNA- eller proteinsekvenser för att hitta likheter och skillnader mellan dem. Genom att jämföra sekvenser kan forskare identifiera konserverade regioner, mutationer, evolutionära relationer och möjliga funktionella roller.

Sekvensinpassning kan användas för att undersöka olika aspekter av DNA- eller proteinsekvenser, till exempel struktur, funktion, evolutionärt ursprung och släktskap. Det är en viktig metod inom komparativ genetik, molekylär evolution och strukturell biologi.

I sekvensinpassning jämförs två eller flera sekvenser med varandra genom att lägga till luckor (gaps) i sekvenserna för att matcha upp dem så bra som möjligt. Det finns två huvudtyper av sekvensinpassning: global och lokal. Global inpassning jämför hela sekvenserna med varandra, medan lokal inpassning endast jämför delar av sekvenserna där likheter finns.

Sekvensinpassning kan användas för att hitta homologa sekvenser (sekvenser som har gemensam evolutionärt ursprung), identifiera mutationer och andra variationer, och studera evolutionära relationer mellan olika arter eller populationer. Det kan även användas för att förutsäga struktur och funktion hos okända sekvenser genom att jämföra dem med kända sekvenser med liknande egenskaper.

Försvarsmedicin, även känd som militärmedicin, är ett område inom medicinen som fokuserar på att förse militära organisationer och deras personal med medicinsk kunskap, tjänster och produkter. Detta inkluderar prevention, diagnos, behandling och rehabilitering av sjukdomar, skador och andra hälsoförhållanden som kan påverka militär personal under fredstid eller i stridsområden.

Försvarsmedicin innefattar också att planera och genomföra hälsovårdsprogram för att skydda soldater från smittspridning, kemiska, biologiska och radiologiska hot samt andra miljöfaktorer som kan påverka deras hälsa under operationella insatser. Dessutom inkluderar det utbildning av militär personal i första hjälpen, trauma vård och andra livräddande åtgärder.

Syftet med försvarsmedicin är att säkerställa att militär personal är i bästa möjliga medicinska skick för att kunna fullgöra sina uppdrag, samtidigt som man minskar sjukdom och skada bland personalen.

The United States Department of Health and Human Services (HHS) är den federala myndigheten i USA som ansvarar för att främja och skydda folkhälsan, skydda socialförsäkringarna och säkerställa att alla amerikaner har tillgång till kvalitetsvård. HHS är en av de största federala departementen och innehåller flera olika myndigheter och program, inklusive:

* Centers for Disease Control and Prevention (CDC)
* National Institutes of Health (NIH)
* Food and Drug Administration (FDA)
* Administration for Children and Families (ACF)
* Administration for Community Living (ACL)
* Agency for Healthcare Research and Quality (AHRQ)
* Centers for Medicare & Medicaid Services (CMS)
* Indian Health Service (IHS)
* Substance Abuse and Mental Health Services Administration (SAMHSA)

HHS arbetar också för att skydda folkhälsan genom att förebygga sjukdomar, skada och handikapp; utbilda vårdpersonal; finansiera forskning om hälsa och sjukdom; och reglera livsmedel, läkemedel och hälsovården.

"Agglutination" er en medisinsk betegnelse for sammentrækning eller størkningsreaktion som sker når bestemte proteiner, celler eller mikroorganismer i kroppen kommer i kontakt med hinanden eller med antistoffer. Dette fører til at de klumper eller forstørres, hvilket kan være synligt under et mikroskop. Agglutination er en del af immunsystemets respons til infektion og kan ses ved visse sygdomstilfælde, såsom malaria og certain typer af bakterielle infektioner.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

'Näsa' (eller 'naris' på latin) är en del av andningssystemet hos människor och andra djur. Det består av två öppningar i näsbihangen, som leder in till näshålan. Näshålan är tapetserad med små hår, så kallade cilier, och slemhinna. Cilierna hjälper till att filtrera luften från damm och bakterier, medan slemhinnan har en funktion som skyddar mot främmande partiklar och producerar slem för att fuktighetshålla luften. Från näshålan leds luften sedan vidare till struphuvudet och nedre andningsvägar.

I et medicinskt eller biologiskt sammanhang refererar "replikon" till den del av ett genetiskt material, som innehåller informationen och de regulatoriska sekvenserna som behövs för att replikera sig självt. Replikonen är den grundläggande enheten för replikation, det vill säga processen där DNA kopieras till nya identiska kopior före celldelning.

Replikonet kan vara en del av en cirkulär plasmid (en liten, extrakromosomal DNA-molekyl som finns i bakterier och andra encelliga organismer) eller en del av den kromosomala DNA-kedjan hos eukaryota celler. Replikonen innehåller ofta ett origo (eller flera) där replikationen startar, tillsammans med en replikations fork-struktur som består av enzymkomplexet som utför kopieringen av DNA:t.

Det är värt att notera att begreppet "replikon" kan ha olika betydelser beroende på kontexten, men i allmänhet refererar det till den del av genomet som är involverad i själva replikationsprocessen.

Henipavirusinfektioner är en grupp zoonotiska infektionssjukdomar orsakade av henipavirusesläktet i familjen Paramyxoviridae. De två huvudsakliga virusen som orsakar sjukdom hos människor är Nipahvirus och Hendravirus. Infektionerna hos människor kan vara allvarliga, med symtom som andningssvårigheter, feber, huvudvärk, yrsel, desorientering, samt i vissa fall en snabb påverkan av centrala nervsystemet och andningsstillestånd. Infektionerna kan överföras från djur till människor genom direkt kontakt med infekterade djursaliv eller indirekt via kontaminerade födoämnen, såsom frukt eller grönsaker. Person-till-person-spridning har också dokumenterats i samband med Nipahvirusinfektioner, främst genom nära och intensiv kontakt med en smittad persons sekret. Henipavirusinfektioner är klassificerade som högriskbiologiska agenter av Centers for Disease Control and Prevention (CDC) och World Health Organization (WHO).

Hepatit B-viruset (HBV) är ett DNA- virus som primärt infekterar leverceller (hepatocyter). Viruset är omslutet av ett lipidhaltigt membran och innehåller en central kapsidproteinkärna. HBV kan orsaka akut och kronisk hepatit, levercirros och levercancer. Det överförs främst via blod eller sexuella kontakter, men kan även överföras från mor till barn under förlossningen. Vaccin finns tillgängligt för att förebygga infektion med HBV.

AIDS, or Acquired Immunodeficiency Syndrome, is the most advanced stage of HIV (Human Immunodeficiency Virus) infection. It is defined as having a CD4 cell count below 200 cells/mm3 or experiencing certain opportunistic infections, cancers, or other AIDS-defining illnesses, regardless of the CD4 cell count.

CD4 cells, also known as T-cells, are crucial for the immune system's function and help fight off infections. When HIV infects and destroys these cells, the body becomes more susceptible to various infections and diseases. Over time, if left untreated, HIV infection can progress to AIDS, significantly increasing the risk of severe illnesses and death.

It is important to note that with proper antiretroviral therapy (ART), people living with HIV can effectively manage the virus, maintain a healthy immune system, and prevent the development of AIDS.

Bovine Herpesvirus 1 (BoHV-1) är ett DNA-virus som tillhör herpesvirusfamiljen och infekterar nötkreatur. Viruset orsakar två huvudsakliga sjukdomar hos nötkreatur: infektionsknektar (IBR) och respiratorisk/reproduciv komplex (RRC). IBR karaktäriseras av feber, slemhinnessvullnad, ögoninflammation och sällsynt neurologiska symtom. RRC orsakar problem med reproduktionen och andningssvårigheter hos unga djur. BoHV-1 kan också leda till abort hos dräktiga kor. Viruset är mycket smittsamt och sprids främst via direkt kontakt mellan djur, men kan även spridas via luften över korta avstånd. Det finns inget botemedel för BoHV-1-infektioner, men det finns vaccin som kan reducera sjukdomens allvarlighet och förebygga spridning av viruset.

CD80 är ett membranprotein som uttrycks på aktiverade B-celler, monocyter och dendritceller. Det fungerar som en kostimulerande molekyl i T-cellers aktivering och verkar samverka med CD28-receptorn på T-celler för att stärka signalsvarvet och främja T-cellers proliferation, differentiering och cytokinproduktion. CD80 kan också binda till CTLA-4 (cytotoxisk T-lymfocytassocierad protein 4), som är en negativ regulator av T-cellsresponsen.

CD80-antigen definieras alltså som ett proteinsubstrat som binder till CD80-receptorn och utövar en funktionell effekt på cellen där det uttrycks. Detta kan exempelvis vara en ligand eller ett antikropp som binder till CD80 och modulerar dess signalering eller aktivitet.

"Djurens anatomi" refererar till studiet av djurs kroppsstruktur, inklusive deras organ och system. Det inbegriper ofta en detaljerad undersökning av skelett, muskler, hjärta, lungor, lever, njurar, mag-tarmkanalen och reproduktiva system. Anatomin kan variera mycket mellan olika arter, så studiet innefattar ofta jämförelser mellan olika djurgrupper, som ryggradsdjur (vertebrater) och ryggradslösa djur (inverterbrater). Den medicinska anatomin fokuserar särskilt på människans kroppsstruktur.

Encefalitvirus, fästingburen, refererar till ett flavivirus som orsakar centralnervsysteminfektioner hos djur och människor. Det är världens vanligaste orsaken till arbovirusassocierad encefalit (hjärninflammation). I Nordamerika orsakas den oftast av viruset som sprids via hårda fästingar, främst av arten *Ixodes scapularis* och *Ixodes pacificus*. Infektionen hos människor är vanligtvis asymptomatisk eller ger upphov till milda symptom som feber, huvudvärk och muskelvärk. I vissa fall kan viruset dock leda till allvarligare sjukdomstecken som förvirring, krampanfall, koma och i värsta fall död.

För att ställa diagnosen behövs ofta en kombination av kliniska symptom, laboratorieprov och serologisk undersökning. Behandlingen består vanligtvis av symtomatisk vård och stödjande vård för att underlätta patientens tillfrisknande. Det finns inget specifikt antiviralt läkemedel eller vaccin som är godkänt för behandling eller förebyggande av den fästingburena encefalitvirusinfektionen, men det finns vaccin som kan ge skydd mot vissa typer av viruset.

Capripoxvirus är ett släkte inom familjen Poxviridae, som orsakar sjukdomar hos djur i familjen Bovidae, såsom nötkreatur, får och getter. De tre huvudsakliga virusen inom släktet är fölsjukan (sheeppox), getpocka (goatpox) och lymfangit (lumpy skin disease). Dessa virussorter är morfologiskt lika med stora, komplexa virioner som innehåller en dubbelsträngad DNA-genom. De sprids vanligtvis via direkt kontakt mellan djur eller via vektorer såsom flugor. Symptomen på sjukdomarna kan variera, men inkluderar ofta feber, sår, utslag och svullnader under huden. Dödsfall hos drabbade djur är också möjligt, även om detta är ovanligt hos vuxna djur. Preventiva åtgärder inkluderar vaccination och strikt biosekretess för att förhindra spridning av viruset mellan djur.

'Boskapspestvirus' er en betegnelse for flere forskellige virussorter, der kan føre til sygdommen boskapspest hos dyr i husdyrhold. Boskapspestvirus inkluderer oftest arter af virusser fra familien *Pneumoviridae*, underfamilie *Pneumovirinae*, slægten *Morphillivirus*. De mest almindelige arter involveret i boskapspest er bl.a. Rinderpestvirus (RPV) og Peste des Petits Ruminants-virus (PPRV).

Rinderpestvirus (RPV) har været skyld i mange store udbrud af boskapspest historisk, men er siden 2011 officielt erklæret udryddet af Verdensorganisationen for Dyrehelse (OIE) og FN's Food and Agriculture Organization (FAO).

Peste des Petits Ruminants-virus (PPRV), også kendt som smådyrboskapspest, er en anden art af boskapspestvirus, der stadig forekommer i visse regioner verden over. PPRV rammer primært geder og får, men kan også inficere andre dyr som hjorte, antiloper og kameler.

Boskapspestvirus angriber normalt respirationssystemet hos de inficerede dyr, og sygdommen kan være meget dødelig, især i populationer uden immunitet mod virusset. Symptomer på boskapspest inkluderer feber, slemhindebetændelse, hikke, diarré, svigtende appetit og apati.

Det er vigtigt at notere, at boskapspestvirus ikke udgør en trussel for mennesker, da det primært inficerer dyr i husdyrhold.

Liposom är små, sfäriska vesiklar som består av ett lipidhaltigt dubbelskal (lipiddubbelmembran) och innehåller en vattenfylld kavitet i mitten. Lipider är organiska molekyler som huvudsakligen består av fettsyror, glycerol och fosfatgrupper.

Liposomer bildas genom självorganisation när lipider exponeras för vatten. När amfifila lipider (dvs. lipider med både hydrofila och hydrofoba egenskaper) placeras i ett vattenmiljö, tenderar de att ordna sig så att deras hydrofoba delar samlas tillsammans och skapar en hydrofob kärna, medan deras hydrofila delar riktas utåt mot det vattenfyllda miljön. Detta resulterar i formationen av lipiddubbelmembranet som omsluter den vattenfyllda kaviteten.

Liposomer är användbara inom medicinen eftersom de kan användas för att leverera läkemedel till specifika celler eller vävnader i kroppen. Hydrofila läkemedel kan placeras inuti den vattenfyllda kaviteten, medan hydrofoba läkemedel kan integreras direkt i lipiddubbelmembranet. På detta sätt kan liposomer hjälpa till att skydda läkemedlet från nedbrytning och förbättra dess biotillgänglighet, vilket kan leda till en ökad effektivitet och minskade biverkningar.

Liposomer används också inom forskningen för att studera cellyta och signaltransduktion, eftersom de kan användas som modellsystem för cellmembranet.

Lungtuberkulose, eller tuberculosis (TB) av lungorna, är en infektionssjukdom som orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Sjukdomen drabbar vanligen lungorna, men kan även spridas till andra delar av kroppen.

Vid lungtuberkulose kan patienten uppvisa en rad symtom, som exempelvis hosta som varar länge (ibland med blodiga slemproppar), feber, nattsvettningar, viktminskning och trötthet. Sjukdomen sprids vanligen via luften när en smittad person hostar, nyser eller torkar sina slemhalsflussigheter. Andra människor kan då andas in bakterierna och bli smittade.

Diagnosen ställs ofta genom att undersöka slemprover från lungorna med hjälp av mikroskopi eller kultivering, men ibland behövs även andra tester som röntgenundersökningar och blodprov. Behandlingen består vanligen av en kombination av flera antibiotika under en längre tidsperiod, ofta i sex månader eller mer. Det är viktigt att behandlingen följs noggrant för att undvika re resistance och fortsatt smitta till andra.

Erysipelothrix är en genus av grampositiva, fakultativt anaeroba bakterier som orsakar infektioner hos djur och människor. Den mest välkända arten inom släktet är Erysipelothrix rhusiopathiae, som kan orsaka erysipeloid, en hudinfektion som ofta drabbar yrkesgrupper som hanterar fisk eller kött, såsom slaktare, fiskförädlare och kockar. Infektionen kan också ge upphov till systemiska infektioner, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. Andra arter inom släktet, som Erysipelothrix tonsillarum och Erysipelothrix inopinata, kan också orsaka sjukdom hos djur och människor, men är mindre vanliga än Erysipelothrix rhusiopathiae.

Det finnes ikke en direkte medisinsk definisjon av «Sydafrika». Sydafrika er ein suveren stat i sør-Afrika. Mange medisinske studier og forskning kan forekomme i landet, men det vil være forkert å si at «Sydafrika» selv er en medisinsk term.

Men om du vil ha informasjon om Sydafrikas helsevesen eller sykdommer som forekommer i landet, kan jeg hjelpe deg gjerne med det.

Sydafrikas helsevesen har blitt bedre de siste årene, men det fortsatt finnes store utfordringer. En av de største utfordringene er HIV/AIDS. Sydafrika har den høyeste antall HIV-smittede i verden med om lag 7,7 millioner smittede (2018). Andre vanlige helseutfordringer inkluderer tuberkulose, diabetes, hjerte- og lungesykdommer, vold og seksuelle overgrep.

Sydafrika har også en av de høyeste grader av spredning av multipl sklerose i verden, særlig blant den unge befolkningen. Dette kan skyldes en kombinasjon av genetiske faktorer og miljøfaktorer som ultraviolet stråling og lav vitamin D-nivå.

Kliniska prövningar fas III är interventionsstudier som utförs på ett stort antal människor och syftet är att bekräfta och utvärdera säkerheten, effektiviteten och kvaliteten av en potential ny behandlingsform jämfört med den aktuella standardbehandlingen.

I en fas III-prövning deltar ofta hundratals till tusentals deltagare på flera olika platser i världen. Prövningen är randomiserad, det vill säga att deltagarna slumpmässigt tilldelas behandling eller placebo (en obehandlad kontrollgrupp kan också ingå). Deltagarna och forskarna som utvärderar effekterna av interventionen är ofta osaker om vilken behandling deltagaren faktiskt fått.

Prövningens huvudmål är att fastställa sannolika fördelar och risker med den nya behandlingsformen jämfört med den aktuella standardbehandlingen, samt att undersöka eventuella biverkningar. Resultaten från en fas III-prövning används ofta för att stödja ansökningar om marknadsföringstillstånd hos myndigheter som godkänner läkemedel och andra medicinska behandlingar.

Förutom att utvärdera effektiviteten och säkerheten av en ny behandlingsform, kan fas III-prövningar också syfta till att undersöka hur interventionen påverkar livskvaliteten hos patienterna, dess långsiktiga effekter samt hur den ska ges i praktiken.

ICR (Imprinting Control Region) är ett speciellt område på en musens kromosom som styr hur vissa gener uttrycks genom ett process som kallas genimprinting. Inavlade ICR-möss är en specifik stam av möss där dessa kontrollregioner har blivit fasta, så att forskare kan använda dem i studier av genetik och development. Genom att använda inavlade ICR-möss kan forskare få konsekventa resultat och jämföra dem mellan olika experiment.

Tumörassocierade kolhydratanter är specifika sockerstrukturer som finns på cellytan hos tumörceller. Dessa strukturer kallas även tumörassocierade carbohydrate antigens (TACAs) och de kan vara överpresenterade eller abnormt modifierade jämfört med normala, gesundra celler. TACAs är ofta glykoproteiner eller glykolipider som innehåller en eller flera sockerstrukturer som kan identifieras av immunsystemet och utlösa en immunrespons.

Exempel på tumörassocierade kolhydratanter inkluderar:

* GM2, GM3, GD2, GD3: gangliosider (glykolipider) som är överpresenterade i vissa typer av cancer, såsom neuroblastom och melanom.
* Lewis Y, Lewis A: dessa är sockerstrukturer som finns på cellytan hos tumörceller inom flera olika cancertyper, till exempel bröstcancer, lungcancer och koloncancer.
* TF (Thomsen-Friedenreich): en sockerstruktur som är överpresenterad i vissa typer av cancer, såsom bröstcancer, levercancer och magcancer.

Tumörassocierade kolhydratanter kan användas som tumormarkörer för att hjälpa till att diagnostisera och övervaka cancer. De kan också vara mål för immunterapi, där patientens eget immunsystem tränas att känna igen och attackera tumörcellerna som bär på dessa specifika sockerstrukturer.

Koccidioidomycos är en infektion som orsakas av svampar i släktet Coccidioides, vanligtvis antingen C. immitis eller C. posadasii. Infektionen sprids via inandning av sporer (konidier) från den svampart som finns naturligt i marken i torra och varma regioner, främst i sydvästra USA och norra Mexiko. När sporerna når lungorna konverterar de till en annan form av svamp, kallad en cysta eller sfäroid, som kan orsaka infektion om den tar sig in i lungvävnaden.

Infektionen kan variera från mild till allvarlig och kan leda till pneumoni eller mer sällsynt disseminerad koccidioidomykos, vilket betyder att svampen sprider sig utanför lungorna till andra delar av kroppen. Symptomen på lunginfektion inkluder ofta hosta, feber, trötthet och bröstsmärtor. Vid disseminerad infektion kan symtomen variera beroende på vilka organ som är drabbade, men kan omfatta hudutslag, ledont, benmärgssvullnad och neurologiska symptom.

Diagnos av koccidioidomykos ställs vanligtvis genom att undersöka slemprover eller vävnadsprover med mikroskopi eller kulturtekniker, samt serologiska tester som påvisar antikroppar mot svampen i blodet. Behandling av infektionen kan variera beroende på allvarlighetsgraden och omfattar ofta behandling med antimykotiska läkemedel, såsom amfotericin B eller fluconazol.

'Vägran att medverka' (eng. "Refusal to participate") är ett uttryck som ofta används inom forskning och klinisk praktik. Det refererar till en person som aktivt väljer att inte delta eller vara delaktig i en studie, undersökning, behandling eller annan medicinskt relaterad verksamhet.

Det kan finnas olika anledningar till en vägran att medverka, exempelvis rädsla för biverkningar, osäkerhet kring forskningsresultaten, tvivel på etik eller integritet, eller en allmän avsaknad av intresse eller motivation. Det är viktigt att respektera och ta hänsyn till en persons vägran att medverka och erbjuda dem alternativa lösningar om det finns möjlighet.

"Cell surface display techniques" refer to a group of molecular biology methods that involve the attachment or display of foreign peptides or proteins on the outer membrane of a host cell. This is achieved by fusing the gene encoding the protein or peptide of interest to a gene that encodes a membrane anchor protein, allowing the displayed protein to be exposed on the cell surface. This technology has various applications in basic research, vaccine development, and biotechnology, including the display of enzymes for bioconversion, antigens for immune recognition, and receptors for biosensing.

Maskproteiner, även känt som major histokompatibilitetskomplex (MHC) klass I-proteiner, är en typ av proteinkomplex som finns på cellmembranet hos djurceller. Deras främsta funktion är att presentera fragment av inre proteiner för immunsystemet, särskilt CD8+ T-lymfocyter (cytotoxiska T-celler). Detta gör så att immunsystemet kan övervaka och identifiera eventuella infektioner eller cancerceller i kroppen. Maskproteinerna består av tre delar: en transmembrana peptid, ett variabelt antigenpresenterande peptid (APP) och en konstant region som interagerar med T-cellernas receptorer.

Ekonomiska modeller är matematiska eller statistiska representationer av ekonomiska system, processer eller behov. De används för att analysera och förutsäga hur olika ekonomiska faktorer påverkar varandra och systemet som helhet. Ekonomiska modeller kan vara mycket enkla, med bara några få variabler, eller mycket komplexa, med tusentals variabler och underliggande ekvationer. De kan användas för att stödja beslut inom områden som finansiell analys, offentlig politik, företagsstrategi och investeringsanalys. Exempel på ekonomiska modeller är input-output-modeller, neoklassiska tillväxtmodeller, generella jämviktsmodeller och simulationsmodeller.

'Experimentelle Tumoren' är inte en etablerad medicinsk term, men den kan tolkas som tumörer som används i experimentell forskning. Dessa tumörer kan vara av olika typer beroende på syftet med forskningen, till exempel:

1. Cellstamsatta tumörer (cell line-derived tumors): Dessa tumörer odlas upp från cancerceller som tas från en patient och sedan växer i laboratoriet. De kan användas för att studera cancercellers beteende, svar på behandlingar och möjligheter till nya terapier.

2. Genmodifierade tumörer: Genetiskt modifierade tumörer skapas genom att införa specifika gener i celler som sedan växer till tumörer i laboratoriet. Dessa tumörer används för att studera effekterna av olika gener på cancerutveckling och progression.

3. Xenografttumörer: Ibland transplanteras mänskliga tumörceller eller -vävnader i immunbristiga djur, vanligtvis möss, för att skapa en tumör som växer i djuret. Dessa xenografttumörer används för att studera cancerbiologi och behandlingsrespons.

4. Tumörmodeller: In vitro- eller in vivo-system som efterliknar specifika aspekter av cancerutveckling, progression eller respons på behandlingar. Dessa modeller kan vara antingen mekanistiska (studerar en viss process) eller fenotypiska (studerar ett visst beteende eller egenskap hos tumören).

I allmänhet är experimentella tumörer viktiga verktyg inom cancerforskningen, eftersom de möjliggör studier av cancerbiologi och behandlingsresponser under kontrollerade förhållanden.

Paratyfus är en infektionssjukdom orsakad av bakterien Salmonella Paratyphi. Sjukdomen är mycket lik tyfoidfebern, som orsakas av Salmonella Typhi, men tenderar att vara mildare i sin art. Symptomen på paratyfus inkluderar feber, hosta, magont, diarré eller konstipation, och muskel- och huvudvärk. I sällsynta fall kan sjukdomen leda till allvarliga komplikationer såsom blodförgiftning eller hjärninflammation. Paratyfus sprids främst via kontaminerad mat och vatten som har kommit i kontakt med avföring från en smittad individ.

Polysaccharides är en typ av kolhydrat som består av flera (poly) sockermolekyler (sakkarider) som är kopplade samman med varandra. De kan vara raka långa kedjor eller grenade strukturer och kan innehålla tusentals monosackarider. Polysaccharider delas vanligtvis upp i stärkelse, cellulosa och pektin. Stärkelse är en energikälla för levande organismer och består av kedjor av glukosmolekyler. Cellulosa är den huvudsakliga komponenten i växters celullosaceller och används också som råvara inom pappers- och textilindustrin. Pektin är en substans som förekommer naturligt i frukt och grönsaker och används som stabilisator och gelébildare inom livsmedelsindustrin.

Luftvägsinfektioner är en övergripande term för infektioner som drabbar luftvägarna, vilket inkluderar näsa, svalg, bronker och lungor. Det kan orsakas av olika mikroorganismer såsom bakterier, virus eller svamp.

Luftvägsinfektioner kan delas upp i olika kategorier baserat på vilken del av luftvägarna som är drabbad:

1. Övre luftvägsinfektioner: Detta inkluderar infektioner som drabbar näsa, svalg och bihålor (sinusiter). De flesta övre luftvägsinfektioner orsakas av virus, men ibland kan de också orsakas av bakterier.
2. Nedre luftvägsinfektioner: Detta inkluderar infektioner som drabbar bronker och lungor (bronkit och pneumoni). De flesta nedre luftvägsinfektionerna orsakas av bakterier, men de kan också orsakas av virus eller svamp.
3. Komplikationer: I vissa fall kan luftvägsinfektioner leda till komplikationer såsom abscessbildning, sepsis och lunginflammation (empyem).

Symptomen på luftvägsinfektioner kan variera beroende på vilken del av luftvägarna som är drabbad. Vanliga symtom inkluderar hosta, sveda i halsen, nästäppa, huvudvärk, feber och trötthet. I allvarliga fall kan andningen bli snabb eller hemskt, och det kan uppstå bröstsmärta vid andning.

'Schistosoma japonicum' är en parasitisk mask som orsakar schistosomiasis, även känd som bilharzia, i människor. Den tillhör trematodklassen och lever som vuxen parasit i blodkärlen hos sötvattslivande sniglar och människor. Sjukdomen sprids genom kontakt med infekterad vatten, ofta under arbete eller aktiviteter i vattenrelaterade miljöer som jordbruk, fiske eller bad.

Vuxna maskar av 'Schistosoma japonicum' är smala och långsträckta och kan bli upp till 15 mm långa hos honor och 7 mm hos hanar. De lever i par i människans blodkärl, där honorna lägger ägg som sedan passerar ut genom urinen eller avföringen. Om dessa ägg kommer i kontakt med vatten kläcks de och frisätter miracidier, en sorts larver som infekterar sötvattenssniglar. Efter en period av tillväxt och multiplikation inne i sniglorna släpps cercarier ut, ytterligare en typ av larver som kan penetrera människors hud och orsaka infektion.

Symptomen på schistosomiasis orsakad av 'Schistosoma japonicum' inkluderar akuta och kroniska faser. Akuta symtom uppstår vanligen 1-2 månader efter exponering och kan vara feber, muskelsmärtor, hosta, andnöd, halsont och hudutslag (urtikaria). Kroniska symtom kan inkludera lever- och tarmsjukdomar, katarrer i urinvägar och äggledare samt neurologiska komplikationer om maskarna migrerar till centrala nervsystemet.

För att undvika infektion bör man undvika att bada, simma eller vada i sötvattensreservoarer där sniglar förekommer, och använda skyddande kläder och skor om detta inte kan undvikas. Vid misstänkt eller bekräftat fall av schistosomiasis bör man söka läkarvård och behandling med praziquantel.

Smittsam sjukdom är en sjukdom som orsakas av en infektion och som kan överföras från en individ till en annan. Den smittsamma agenten, såsom en virus eller bakterie, sprids vanligtvis genom direkt kontakt med en smittad person, indirekt kontakt med ett föremål som har blivit smittat eller genom droppburen smitta när en smittad person hostar eller nysar.

För att klassificeras som smittsam måste sjukdomen uppfylla vissa kriterier, såsom:

1. Infektionskraft: Den smittsamma agenten måste ha förmågan att infektera en värd och orsaka en sjukdom.
2. Smitta: Det måste finnas ett sätt för den smittsamma agenten att spridas från en individ till en annan.
3. Inkubationstid: Det finns ofta en period mellan exponeringen för den smittsamma agenten och utvecklingen av sjukdomssymptomen, kallad inkubationstiden.
4. Symtom: Smittsam sjukdom orsakar ofta symtom hos den infekterade individen, men det finns undantag, till exempel asymptomatiska bärare av vissa smittsamma agenter.

Exempel på smittsamma sjukdomar inkluderar influensa (vanlig hosta och förkylning), mässling, tuberkulos, HIV/AIDS och COVID-19. För att förebygga spridningen av smittsamma sjukdomar kan preventiva åtgärder vidtas, såsom handhygien, vaccinationer, isolering av smittade individer och användning av skyddsutrustning som ansiktsmasker.

Fimbrieproteiner är proteiner som finns på ytan hos vissa bakterier, och de används för att fästa sig vid celler eller andra ytor. De är speciellt vanliga hos enterobacteriaceae, en grupp av gramnegativa bakterier som inkluderar bland annat Escherichia coli (E. coli). Fimbrieproteinerna bildar smala, stela utskott som sticker ut från bakteriens yta och de kan binda specifikt till olika sockerstrukturer på cellernas yta. Detta hjälper bakterien att hålla sig fast på en värdcell och kan vara viktigt för infektionens etablerande.

'Höstblåsor' (eller 'herbst korsoakrobatisk neuropsykiatrisk fenomen', HKNP) är ett sällsynt tillstånd som drabbar barn under två års ålder. Det kännetecknas av upprepade, ofrivilliga rörelser och stelhet i ansiktet, halsen, armar och ben. Symptomen förvärras vanligtvis under perioder och lindras under andra. Tillståndet är vanligast hos barn med epilepsi eller utvecklingsstörning.

Det medicinska namnet 'herbst korsoakrobatisk neuropsykiatrisk fenomen' kommer ifrån de två läkare som beskrev tillståndet första gången, Dr. Dieter Lyon och Dr. Uwe Herbst, samt det faktum att tillståndet ofta är kopplat till neuropsykiatrisk symptomatologi.

'Sjukhusvistelse' betyder att en person är inlagd på sjukhus för att få vård och behandling. Det kan involvera att en patient delar rum med andra patienter på en vårdavdelning, eller att de har ett eget rum. Under sin vistelse på sjukhuset kommer patienten att ses av olika läkare, sjuksköterskor och övrig personal som arbetar på sjukhuset. De kan få mediciner, operationer, terapi eller andra behandlingar beroende på vad som behövs för att behandla deras tillstånd.

Sjukhusvistelsen kan variera i längd från några timmar till veckor eller månader beroende på patientens tillstånd och behandlingsbehov. Under sin vistelse på sjukhuset kommer patienten att få regelbundna mottagningar och undersökningar för att övervaka deras tillstånd och behandling.

Det är viktigt att följa personalens instruktioner under en sjukhusvistelse för att maximera chanserna för en snabb och fullständig återhämtning.

"Western blotting" är en laboratorieteknik som används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en biologisk prov. Denna metod kombinerar elektrofores, immunoblotting och immunokemi.

I korthet innebär tekniken följande steg:

1. Elektrofores: Proteiner i ett extrakt av en cell eller vävnad separeras beroende på deras molekylära vikt genom elektrisk potentialskillnad i en gel.
2. Transfer: De separerade proteinkomplexen överförs sedan från gelen till en membran (vanligtvis nitrocellulosa eller PVDF) där de fastnar i ett ordnat mönster.
3. Blockering: Membranet blockeras med ett protein som inte binder till den primära antikroppen, för att undvika nonspecifika bindningar.
4. Immunoblotting: Membranet exponeras för en specifik primär antikropp som binder till det sökta proteinets epitop.
5. Avläsning: Andra sekundära antikroppar, konjugerade med ett enzym eller fluorescenta markörer, införs för att binda till primärantikroppen och avslöja positionen och mängden av det sökta proteinet.

Denna teknik används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka specifika proteiner som är associerade med sjukdomar, funktionella störningar eller förändringar i cellulär aktivitet.

Fagocytos är en process där ett cellulärt djurcellsbegrepp, som en fagocytotisk vit blodcell (leukocyt), omger och internaliserar en främmande partikel, såsom en mikroorganism eller ett partikulärt material, genom att forma pseudopodier runt den och bilda ett speciellt organell-like struktur känd som fagosom. Denna process är en del av det immunförsvar som hjälper till att eliminera patogener och skadliga partiklar från kroppen. Efter internaliseringen, kommer den fagosomerade partikeln att transporteras till lysosomen för nedbrytning och eliminering.

Lassa virus är ett arenavirus, som orsakar en allvarlig febersjukdom som kallas Lassa fever. Viruset överförs vanligtvis genom kontakt med infekterade gnagare eller deras avfall, men kan också spridas mellan människor genom direktkontakt med en infekterad persons kroppsv likfluider. Sjukdomen är vanligast i Västafrika och kan vara dödlig om den inte behandlas tidigt och effektivt. Symptomen på Lassa fever kan variera från milda till allvarliga, inklusive feber, hosta, magont, illamående och kräkningar, huvudvärk, muskelvärk, yrsel och i vissa fall blödningar.

Mannitol är ett slags sugarsubstanser som används inom medicinen. Det är en typ av sockeralkohol som kan användas som en osmotisk diuretikum, vilket betyder att det hjälper till att öka urinproduktionen genom att öka mängden vätska i njurarna som passerar ut i urinen.

Mannitol kan ges intravenöst (via en infusion in i en ven) för att hjälpa att reducera trycket inne i hjärnan (intrakraniellt tryck) hos patienter med allvarliga skalltrauman eller andra tillstånd som orsakar ökat intrakranielt tryck. Det kan också användas för att hjälpa att skydda njurarna under operationer där kontrastmedel används, eftersom mannitol kan hjälpa att förhindra skada på njurarna genom att minska mängden kontrastmedel som absorberas av kroppen.

Vanliga biverkningar av mannitol inkluderar ökad törst, uttorkning och ökad urinproduktion. I vissa fall kan det orsaka allvarligare biverkningar som elektrolytrubbningar eller överdosering, särskilt om det ges i för höga doser eller om patienten har några speciella hälsoproblem som gör dem känsligare för dess effekter.

Alfavirusinfektioner är en typ av arbovirusinfektion orsakad av Alfavirussläktet inom Togaviridae familj. Viruset överförs vanligtvis genom stick av infekterade myggor och kan orsaka en bred spektrum av sjukdomar hos människor, däribland:

1. Chikungunyafeber: Karakteriseras av plötslig början med hög feber, intensiva artropaler (ledvärk), och utslag. Ledvärken kan vara mycket smärtsam och vara kvar i veckor eller månader.
2. O'nyong-nyong fever: En tropisk sjukdom som orsakas av Alfavirus och sprids av myggor. Symptomen inkluderar feber, huvudvärk, muskelvärk, ledvärk och utslag.
3. Mayaro fever: Är en tropisk sjukdom som orsakas av Alfavirus och sprids av myggor. Symptomen inkluderar feber, huvudvärk, muskelvärk, ledvärk och utslag.
4. Ross River-feber: Är en infektionssjukdom som orsakas av Alfavirus och sprids av myggor. Symptomen inkluderar feber, trötthet, muskelvärk, ledvärk och hudutslag.
5. Sindbisfeber: Är en infektionssjukdom som orsakas av Alfavirus och sprids av myggor. Symptomen inkluderar feber, trötthet, muskelvärk, ledvärk och hudutslag.

Behandlingen av Alfavirusinfektioner är vanligtvis stödjande och inriktad på att lindra symptomen. Preventiva åtgärder som att undvika myggbett och använda repeller är viktiga för att förebygga infektionen.

Pasteurella-infektioner är infektioner orsakade av bakterier som tillhör släktet Pasteurella. Dessa bakterier är vanligen en del av det normala bakteriefloran hos djur, särskilt hos smådjur som katter och hundar. Infektionerna kan uppstå när en människa utsätts för ett bett eller skrap från ett infekterat djur.

Pasteurella-infektioner kan ge upphov till en rad olika symptom, beroende på vilket område av kroppen som är drabbat och hur allvarligt infektionen är. Vanliga symtom inkluderar rodnad, smärta, svullnad och varma känslor i det drabbade området. Andra symtom kan vara feber, trötthet, muskelvärk och allmänt obehag. I vissa fall kan infektionen sprida sig till blodbanan och orsaka en allvarligare systemisk infektion.

Behandlingen av Pasteurella-infektioner består vanligen av antibiotika, särskilt penicillin eller doxycyklin. Även om de flesta infektioner kan behandlas effektivt med antibiotika, kan allvarliga fall kräva mer aggressiv behandling, inklusive intravenös antibiotikabehandling och eventuellt kirurgiskt avlägsnande av nekrotisk vävnad.

Prevention är bättre än bot, så det är viktigt att undvika exponering för djurslitage eller skrap från djur som kan vara smittade med Pasteurella-bakterier. Om man har en katt eller hund bör man också se till att de får regelbundna veterinärbesök och vaccinationer för att minska risken för infektion.

Antivirala medel är en typ av läkemedel som används för att behandla eller föventionellt förhindra infektioner orsakade av virus. De fungerar genom att hindra viruses reproduktion och spridning inne i kroppen. Exempel på antivirala medel inkluderar läkemedel som används för att behandla HIV/AIDS, herpes, influensa (vanlig hosta och mag-tarmlopp), hepatit B och C samt vissa former av cancer. Det är viktigt att notera att antivirala medel inte bör användas för att behandla infektioner orsakade av bakterier, svamp eller parasiter, eftersom de inte kommer att vara effektiva mot dessa typer av patogener.

Lipopolysaccharides (LPS) är en typ av molekyler som förekommer i yttermembranen hos Gram-negativa bakterier. De består av en lipid- och en polysackariddel. Lipiddelen kallas lipid A och är ansvarig för den endotoxiska verkan hos LPS, det vill säga dess förmåga att orsaka inflammatoriska reaktioner i värdorganismen. Polysackariddelen består av en kort kedja av repeaterenheter och kan variera mellan olika bakteriestammar, vilket gör den användbar som taxonomisk markör. När LPS separeras från bakterien eller bryts ned kan det utlösa en stark immunrespons, inklusive released av cytokiner och inflammatoriska mediatorer, som kan leda till sjukdom hos värden.

'Coccidioides' är ett släkte av svampar som tillhör delgruppen skålsvampar (Ascomycota). Släktet innehåller två arter, C. immitis och C. posadasii, som orsakar en allvarlig lunginfektion hos människor och andra djur, känd som coccidioidomycos eller Valley fever.

Svamparna förekommer naturligt i torra och sandiga områden i sydvästra USA, Mexiko och Central- och Sydamerika. Sporer sprids vanligtvis genom luften när markstörningar sker, till exempel vid byggnation, jordbruk eller naturkatastrofer som jordbävningar.

Infektionen uppstår när en person andas in sporerna och de når lungorna. Hos vissa individer kan det leda till en allvarlig infektion med symtom som hosta, feber, trötthet, viktförlust och svullnad i lymfkörtlar. I sällsynta fall kan infektionen spridas utanför lungorna och orsaka allvarliga komplikationer.

Histokompatibilitetsantigener (HLA) är ett samlingsnamn för en grupp av gener och de proteiner de kodar för. Dessa proteiner finns på cellernas yta och har som uppgift att identifiera själva kroppens celler från främmande celler, såsom virus och bakterier. HLA-antigener delas in i två klasser: klass I och klass II.

HLA-klasse II-antigener är proteiner som finns på ytan av vissa immunceller, till exempel B-celler och makrofager. Dessa antigener spelar en viktig roll i adaptiva immunsvar, det vill säga de hjälper kroppen att identifiera och bekämpa främmande ämnen som bakterier, virus eller transplanterade organ. HLA-klasse II-antigener presenterar fragment av främmande proteiner för CD4+-T-celler (hjälp T-celler), vilket aktiverar dessa celler och initierar en immunreaktion.

I en medicinsk kontext kan HLA-klasse II-antigener vara viktiga att testa för inför en transplantation, eftersom olikheter mellan givare och mottagares HLA-antigener kan öka risken för avstötningsreaktioner. Genom att matcha HLA-antigener så nära som möjligt minskar risken för avstötningsreaktioner och ökar chansen för en framgångsrik transplantation.

'Clostridium tetani' er en grampositiv, anaerob bakterie som kan producere et potentielt dødeligt neurotoksin kalt tetanus-toxinet. Bakterien forekommer normalt i jord, støv, dyrs afføring og menneskers tarmbakterier. Tetanusbakteriens sporer er resistente overfor varme, utørke og desinfektionsmiddel, og kan overleve i miljøet i mange år.

Tetanus-infeksjonen oppstår vanligvis ved en skade eller sår som blir kontaminert med bakteriens sporer. Sporerna kan gro og producere toksinet i et anaerobt miljø, det vil si et sted der ilten mangler. Tetanus-toxinet fører til en overaktivitet hos de musklene, som kan resultere i en række symptomer, herunder spasmer og kramp i halsen, ansiktet, brystkassen og lemmerne. I værste fald kan det føre til døden ved å forårsake vejrtringssvikter eller andre komplikasjoner.

Vaccinering er den mest effektive måten å forebygge tetanus-infeksjon, og alle barn bør være oppdatert på deres vaccineringsprogram for å redusere risikoen for en infeksjon. Voksne bør også sørge for at de er oppdatert på deres vaccinering, specielt hvis de har en skade eller sår som kan øke risikoen for en infeksjon.

Madin-Darby Canine Kidney (MDCK) cells are a type of immortalized cell line that was derived from the kidney of a normal healthy female cocker spaniel. These cells were first isolated and cultured in the laboratory back in 1958 by Stanley B. Madin and John D. Darby.

MDCK cells have since become a widely used tool in biomedical research due to their ability to form tight junctions and polarized epithelial layers, which makes them a good model for studying the transport of various molecules across cell membranes. They are also commonly used in studies involving viral replication, as well as in toxicology and drug discovery research.

It is important to note that while MDCK cells are derived from canine tissue, they have been extensively cultured and passaged in the laboratory for many generations, and as such, they may no longer behave exactly like normal kidney cells found in a living dog.

'Parasitemi' är ett medicinskt begrepp som refererar till när parasiter påträffas i värddjurets (t.ex. människans) blod. Det används ofta för att beskriva graden av infektion med blodparasiter, särskilt malariaparasiter (*Plasmodium* arter). Parasitemin uttrycks som ett förhållande mellan antalet infekterade röda blodkroppar och det totala antalet röda blodkroppar i en viss volym blod. Det kan anges som ett procenttal eller som antal parasiter per microliter (µl) blod.

Graden av parasitemi kan variera beroende på malariaspecies, individuell immunitet och behandling. Höga nivåer av parasitemi kan leda till allvarliga komplikationer och till och med död för den drabbade individen.

En 'Hälso- och sjukvårdsundersökning' (HSU) är en systematisk undersökning av en individuals hälsa, som vanligtvis utförs av en legitimerad hälsovårdpersonal såsom läkare eller sjuksköterska. Målet med en HSU är att upptäcka eventuella hälsoproblem i ett tidigt skede, förhindra sjukdomar genom att ge råd om livsstilsförändringar och förebyggande åtgärder, och att uppdatera individens medicinska historia.

En HSU kan innefatta en rad olika procedurer, beroende på individens ålder, kön, familjemedicinsk historia och andra faktorer. Typiska komponenter i en HSU kan vara:

* En medicinsk anamnes, där individen frågas om sin medicinska historia, livsstil, symptom och hälsovärn.
* En fysisk undersökning, där hälsovårdspersonalen utför en grundläggande fysiskt tillsyn av kroppen, inklusive att lyssna på hjärtat och lungorna, titta i ögonen och munnen, och känna efter lymfknutar och andra fysiska tecken på sjukdom.
* Undersökningar som blodprov, urinprover eller avbildande undersökningar som röntgen eller ultraljud, för att få ytterligare information om individens hälsa.
* Råd om livsstilsförändringar och förebyggande åtgärder, såsom att sluta röka, öka fysisk aktiviteten, ändra kosten eller ta preventiva mediciner.

HSU:er är viktiga för att upptäcka sjukdomar i ett tidigt skede och för att främja en god allmän hälsa. De rekommenderas vanligen regelbundet, beroende på ålder, kön och hälsostatus.

"Utvärderingsstudier" (eng. "Evaluation studies") är en typ av forskningsstudier som utvärderar ett visst fenomen, program, policy eller intervention med syfte att bedöma dess effektivitet, effekt, verkningsmekanismer och eventuella bieffekter. Utvärderingsstudier kan delas in i olika kategorier baserat på deras design och metodologi, men de flesta studier följer principerna för systematiskt review, kontrollerade studier eller kvalitativa studier.

Här är några viktiga principer för utformning och genomförande av utvärderingsstudier:

1. Klart formulerad forskningsfråga: Utvärderingsstudier bör ha en tydlig och specifik forskningsfråga som styr studiens design, metodologi och dataanalys.
2. Val av lämplig studiedesign: Studiedesignen bör vara anpassad till forskningsfrågan och valet av design ska underlätta bedömandet av effekten på det som utvärderas. Kontrollerade studier, såsom randomiserade kontrollstudier (RCT), är ofta idealiska för att bedöma effektiviteten hos en intervention, medan kvalitativa metoder kan vara mer lämpade för att undersöka mekanismer och processer.
3. Representativt urval: Det är viktigt att ha ett representativt urval av deltagare eller sammanhang för att säkerställa att studieresultaten kan generaliseras till en större population eller kontext.
4. Kontroll av bias och systematiska felkällor: Utvärderingsstudier bör ha metoder för att kontrollera och minimera potentialen för bias och systematiska felkällor, såsom slumpmässig tilldelning till grupper, bländning och pålitlighet i mätinstrument.
5. Transparens och rapportering: Studieresultaten ska redovisas på ett transparent och fullständigt sätt, följande riktlinjer för rapportering som CONSORT för randomiserade kontrollstudier eller STROBE för observationsstudier.
6. Statistisk analys: Använd statistiska metoder för att analysera data på ett korrekt och relevant sätt, följande riktlinjer för statistisk rapportering som CONSORT för randomiserade kontrollstudier eller STROBE för observationsstudier.
7. Interpretation av resultat: Slutsatserna ska dras på ett försiktigt och balanserat sätt, baserat på de tillgängliga bevisen och med hänsyn till eventuella begränsningar i studien.

Randomized clinical trials (RCTs) are a type of study design used in medical research to evaluate the safety and efficacy of new treatments or interventions. The principle of randomization is a key element that distinguishes RCTs from other types of studies. It involves randomly assigning participants to either the experimental group, which receives the new treatment or intervention, or the control group, which receives the current standard of care or a placebo.

The goal of randomization is to minimize bias and ensure that the two groups are comparable in terms of their baseline characteristics. This allows researchers to more confidently attribute any differences in outcomes between the two groups to the treatment or intervention being tested, rather than other factors.

There are several types of randomization methods used in RCTs, including simple randomization, block randomization, and stratified randomization. Simple randomization involves randomly assigning participants to either the experimental or control group using a random number generator. Block randomization involves randomly assigning participants to groups within blocks of a fixed size, which helps ensure that the number of participants in each group is balanced over time. Stratified randomization involves first dividing participants into strata based on important prognostic factors, and then randomly assigning participants within each stratum to either the experimental or control group.

RCTs are considered the gold standard for evaluating new treatments or interventions because they provide a high level of evidence regarding their safety and efficacy. However, they can be complex and expensive to conduct, and there are potential limitations and challenges associated with their design and implementation. Therefore, it is important for researchers to carefully consider the principles of randomization and other study design elements when planning and conducting RCTs.

En medicinsk definision av ein 'virus' er dette: Et virus er ein liten, infektiøs partikkel som består av genetisk materiale (DNA eller RNA) omgitt av ein proteinhylle. Virusen kan ikke leve eller reproduere seg selv. De må invadere eit levande celler i en organisme for å kunne formere seg og produisere nye virusepartikler. Dette gjør at virus er avhengige av ei værtcell for å formere seg, og kan orsa innfermedser som følge av den skadelige påvirkningen de har på cellene de invaserer.

Nukleoproteiner är komplexa molekyler som består av ett protein som är kovalent bundet till nukleinsyra, det vill säga DNA eller RNA. Proteinet fungerar ofta som en strukturell komponent och hjälper till att packa och organisera nukleinsyran på ett sätt som skyddar den från skada och underlättar transporten av den inom cellen. Nukleoproteiner spelar också en viktig roll i cellens replikations- och transkriptionsprocesser, samt i virus' livscykel. Exempel på nukleoproteiner är histonerna, som hjälper till att organisera eukaryota cellers DNA, och kapsidproteinerna hos många olika slags virus.

'Mikroorganismer' refererer til små, levende enheder som bakterier, svamp, virus og protozoer. Disse organismer er så små at de ikke kan ses med blotte øyne og krever et mikroskop for å observeres.

'Antal' refererer til hvor mange av noe det er. I denne sammenhengen kan 'antall mikroorganismer' henvise til hvor mange bakterier, svamp, virus eller protozoer som finnes i en given prosess, sted eller prøve. Antallet kan være uttrykt som en absolut tallverdi, f.eks. 1000 bakterier, eller som en koncentrasjon, f.eks. 1 million bakterier per milliliter (1 x 10^6 CFU/mL).

Det er viktig å undersøke antall mikroorganismer i mange situasjoner, for eksempel i forbindelse med sterilisering av medisinsk utstyr og for å kontrollere bakterie- eller svampbelastning i levnedsmidler.

'Blod' er ein kjemisk-fysiologisk vesentlig del av kroppa hos mennesker og flere dyr. Det er ein heterogen fluida som består av to hovedkomponenter: cellulara elementene og det flytande plasmat.

Cellulara elementene inneheldar røde blodcellar (erythrocyter), hvita blodcellar (leukosyter) og trombocytar (trombocyter). Rauda blodcellar innehar hemoglobin, ein protein som er viktig for å transportere ilt og kARBONOXID i kroppen. Hvita blodcellar er del av kroppens immunsystem og hjelper med å beskytte mot infeksjoner og andre skadegjørere. Trombocytar spiller en viktig rolle i blodets koagulasjonsprosess og hjelper med å stoppe blødning etter skade eller sår.

Plasmat er ein gulk/vit fluida som innehelder ein variert samling av oppslørte proteiner, elektrolyter, kjemikalier, hormoner og andre stoffer. Det er viktig for transporten av næringsstoffer, hormoner og avfall til og fra kroppens cellar.

I alt er blodet ein viktig bestanddel av kroppen som hjelper med å transportere ilt og næringsstoffer til alle cellene i kroppen, fjerne avfalle og forsvare mot infeksjoner.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

I'm sorry for any confusion, but "Vietnam" is a country in Southeast Asia and not a medical term or condition. Therefore, it doesn't have a medical definition.

"Molekylär härmning" (engelska: "molecular mimicry") är ett fenomen där en patogen (t.ex. en bakterie eller virus) har strukturer, som liknar värdorganismens (t.ex. människans) egna molekyler, vilket kan leda till att immunsystemet inte kan skilja på de två och därmed attackerar både patogenen och värdkroppen. Detta kan orsaka autoimmuna sjukdomar då immunförsvaret fortsätter att angripa kroppens egna celler eller vävnader även efter att patogenen eliminerats.

"Gag-generator" är inte en etablerad medicinsk term, men det används ibland informellt för att beskriva ett verktyg eller en metod som främjar en reflexiv stängning av andningsvägar, ofta i samband med forskning eller behandlingar inom områden som medicin och psykologi.

Ett exempel på detta är användningen av olika tekniker för att utlösa en "gag reflex" hos en patient under vissa former av medicinska undersökningar eller behandlingar, till exempel vid fiberoptisk laryngoskopi eller vid användning av en Magill-tang.

Det är dock viktigt att notera att det saknas en officiell och standardiserad medicinsk definition för "gag-generator".

Det finns ingen enstaka medicinsk definition av "Storbritannien", eftersom Storbritannien är ett geografiskt och politiskt begrepp som refererar till den brittiska arkipelagen, inklusive England, Skottland och Wales, samt Nordirland. Dessa länder har varsin egen självständig regering när det gäller hälso- och sjukvård, även om de delar vissa gemensamma institutioner som NHS (National Health Service).

I medicinsk kontext kan man diskutera olika aspekter av hälso- och sjukvården i Storbritannien, såsom utbildning och licensiering av läkare, forskningsfinansiering, folkhälsostatus med mera. Men det finns inget specifikt medicinskt begrepp som refererar till "Storbritannien" i sig självt.

"Aotidae" er en familie inden for pungdyrsordenen. Denne familie omfatter de nye zealandsk pungaber, som lever på New Zealand. Der er to nulevende arter i denne familie: aota og North Island aota. Disse dyr er kendt for deres store øjne og deres evne til at jage i det mørke. De er også kendt for deres unikke kommunikationssystem, hvor de bruger lyde som skrig, hviskninger og smældende lyde for at kommunikere med hinanden.

Inom internationell hälsa och folkhälsa refererar begreppet "I-länder" ofta till industrialiserade länder eller "incomes", vilket inkluderar de flesta västliga industriländer med hög inkomst per capita. Det är dock inget officiellt definierat kategori och gränserna kan variera beroende på vilken kontext det används i. Vanligtvis inkluderar I-länder de flesta länder i Västeuropa, Nordamerika, Japan och Australien/Nya Zeeland. Dessa länder har ofta utvecklade hälso- och sjukvårdsystem med hög tillgänglighet och kvalitet, men också högre prevalens av vissa lifestyle relaterade sjukdomar som cancer, hjärt-kärlsjukdomar och diabetes.

'Viral core proteins' refer to the protein components that make up the structural framework of a viral particle, or virion. These proteins play a crucial role in the packaging and protection of the viral genome, which is the genetic material contained within the virion. The viral core proteins provide a scaffold for the self-assembly of the virion and help to protect the viral genome from degradation by host cell enzymes.

The specific composition of viral core proteins varies among different types of viruses, but they typically include one or more proteins that encapsidate the viral genome and provide structural support for the virion. In some viruses, the core proteins may also play a role in the regulation of viral gene expression or replication.

For example, in retroviruses such as HIV, the core proteins are called matrix (MA), capsid (CA), and nucleocapsid (NC) proteins. The MA protein forms a layer just inside the viral membrane, while the CA and NC proteins form the inner core of the virion that encapsidates the viral RNA genome. In contrast, in DNA viruses such as herpesviruses, the core proteins may include several different proteins that help to package the viral DNA into the virion and protect it from degradation.

Overall, the viral core proteins are essential components of the virion that play a critical role in the structure, function, and replication of many different types of viruses.

'Anaplasma marginale' är en bakterie som orsakar sjukdomen anaplasmos eller gallsepsis hos nötkreatur. Bakterien infekterar röda blodkroppar och kan orsaka allvarliga symptom som feber, trötthet, minskad aptit, gulsot, andningssvårigheter och i värsta fall död. Sjukdomen sprids främst genom fästingar eller genom kontakt med infekterade djur.

'Fåglar' är en taxonomisk grupp inom djurvärlden, känd som Aves. Det är en klad, eller en naturlig grupp, som inkluderar de nu levande fågelarter som finns, tillsammans med deras utdöda förfäder och nära släktingar. Fåglarna är en undergrupp till dinosaurierna och är den enda fortfarande existerande gruppen reptiler som har kvar benstjärten (pygostyl), ett distinktiv karaktärsdrag för fåglar.

Fåglar utmärks av en uppsättning gemensamma drag, såsom att de är warmt blodiga, har lungor med luftsäckar, och lägger ägg med hårda skal. De flesta fåglar har också fjädrar, som används för isolering, flykt och kommunikation. Fåglarnas näbb är en annan distinktiv egenskap, och den saknar tänder. Istället har de en keratinartad näbbspets.

Fåglarna utgör en mycket varierad grupp med över 10 000 kända arter, som lever i olika habitat över hela jorden, från polarregionerna till tropikerna. De har anpassat sig till ett stort antal ekologiska nischer och utför en rad olika funktioner i ekosystemen, inklusive pollinering, fröspridning och biokontroll.

Macrophages are a type of white blood cell that are important part of the immune system. They are large phagocytic cells, which means they have the ability to engulf and destroy foreign substances, such as bacteria, viruses, parasites, and dead or damaged cells. Macrophages play a crucial role in the innate immune response, which is the body's first line of defense against infection. They also contribute to the adaptive immune response by presenting antigens to T-cells, which helps stimulate an immune response specific to the foreign substance. Additionally, macrophages are involved in tissue repair and wound healing, as well as the regulation of inflammation. They can be found throughout the body, including in the bloodstream, connective tissues, and organs such as the liver and spleen.

"En tvärsnittsstudie (engelska: cross-sectional study) är en typ av observationsstudie inom epidemiologi där data samlas in vid en given tidpunkt eller över en kort tidsperiod, till skillnad från longitudinella studier som följer upp deltagarna över en längre tid. I en tvärsnittsstudie undersöks förekomsten av en viss egenskap, sjukdom eller hälsofaktor hos en population vid en given tidpunkt.

Tvärsnittsstudier är användbara för att uppskatta prevalens (den aktuella andelen fall) hos en viss sjukdom eller tillstånd, men de ger sällan information om orsakssamband eftersom de inte kan etablera en tidsföljd mellan exponering och utgång. Därför är det svårt att fastslå om ett samband mellan två variabler är orsakssamband eller bara en slumpmässig korrelation."

Komplementfixerings test (CFT) är en typ av immunologisk tester som används för att diagnostisera infektioner orsakade av encapsulerade bakterier, såsom Streptococcus pneumoniae och Haemophilus influenzae type b.

Testet fungerar genom att kombinera ett prov som tros innehålla antikroppar mot en specifik patogen med ett komplementsystem bestående av proteiner som normalt finns i serum. Om antikroppar är närvarande i provet, kommer de binda till den specifika bakterien och aktivera komplementsystemet, vilket orsakar en kedja av reaktioner som slutligen leder till att ett komplementprotein klyvs och bildar en membranattackkomplex (MAC).

MAC-komplexet skapar en por i cellmembranet hos bakterien, vilket orsakar dess död. I CFT mäts den mängd komplement som konsumerats under testets gång, och detta kan användas för att indirekt bestämma antikropparnas koncentration i provet.

Testet är användbart eftersom det kan ge en indikation på om en individ har utvecklat en immunrespons mot en specifik patogen, och kan hjälpa till att fastställa om en aktiv infektion finns eller inte. Det är också användbart för att övervaka effekterna av vaccinationer som ger skydd mot encapsulerade bakterier.

Mineral oil er en overordnet betegnelse for olier som udelukkende består af mineraliske forbindelser, der er dannet ved forvitringen af døde plante- og dyrelegemer under millioner af år. Mineralolie anvendes ofte i medicinske sammenhænge som laxativ (til at mindske forstoppelse) på grund af sin evne til at mindske overfladen spænding i tarmen og lette opstød. Der findes to typer mineralolie: paraffinolie og liquider paraffin. Paraffinolie er en fast form, der oftest anvendes som laxativ, mens liquider paraffin er en flydende form, der kan anvendes til at behandle tørre hudproblemer.

Det er vigtigt at bemærke, at overdrevent brug af mineralolie som laxativ kan forstyrre kroppens evne til at absorbere fedtstoffer og vitaminer fra maden, og derfor bør det anvendes med forsigtighed. Lægemidler med mineralolie skal altid anvendes under lægevidenskabelig vejledning.

'Plasmodium berghei' är en art inom protozoiska parasiten Plasmodium, som orsakar malaria hos gnagare. Det används ofta i forskning som ett modellorganismer för att studera malariaparasiter och utveckla nya behandlingsmetoder. Parasiten överförs vanligtvis genom myggor av arten Anopheles stephensi.

'Shigella sonnei' är en bakterie som orsakar tarminfektioner och diarré hos människor. Bakterien tillhör släktet Shigella och är en av de vanligaste orsakerna till shigellasjukan, även känd som dysenteri. Sjukdomen karaktäriseras av blodigt, vattnigt och smärtsamt tarmsyre med kramp i magen och feber.

'Shigella sonnei' sprids främst genom direkt personlig kontakt eller via förorenat mat- eller vattenfödoämne. Den kan orsaka allvarliga komplikationer, särskilt hos barn under fem år och äldre vuxna, men dödligheten är låg i industrialiserade länder. Behandlingen av shigellasjukan innefattar vanligen antibiotika för att eliminera bakterien och lindra symptomen.

Barn som redan haft kikhosta bör vaccineras enligt ordinarie program. Det innebär ingen ökad risk för biverkningar, men medför ... Det kikhostevaccin som användes då bestod av avdödade bakterier, så kallat helcellsvaccin. På grund av förändringar i ...
Om detta stämmer är den immunogena komponenten (det avdödade viruset) orsaken till bieffekten. I så fall borde även ... Prototypvaccinerna är inte vacciner som är klara för användning. Prototypvaccinet utgör själva grunden i vaccinet. Det vaccin ... Pandemic Vaccines: Implications for Pandemrix-Associated Narcolepsy Risk" (på engelska). PLOS ONE 9 (12): sid. e114361. doi: ...
Flera avdödade och levande vacciner kan ges samma dag.. *Avdödade vacciner kan ges med valfritt intervall oberoende av varandra ... avdödade (inaktiverade vacciner), som innehåller avdödade smittämnen eller delar av dessa. ... Levande försvagade och avdödade vacciner. Rotavirusvaccin, vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR-vaccin) och vaccin ... För vissa vacciner finns uppgifter om år för införande i ländernas vaccinationsprogram på WHO:s webbplats:. *Vaccine ...
För flertalet avdödade vacciner induceras då ett immunologiskt minne. För att få ett långvarigt immunsvar behövs ytterligare ... Indelning av vacciner. Det finns två olika typer av vacciner; levande försvagade vacciner eller inaktiverade vacciner (se ... Hur vacciner kan kombineras. Huvudregeln är att alla typer av inaktiverade vacciner kan ges i kombination med andra ... Tabell över kombination av vacciner. Obs! Egna kombinationer av vacciner i samma spruta får inte göras.. Given vacc-ination mot ...
Det finns avdödade vacciner inklusive komponentvacciner som polio och influensa.. Alla dessa vacciner ger antikroppar mot många ... Det finns attenuerade vacciner som mässling och influensa. Men attenuerade vacciner fungerar inte på RSV eller SARS-CoV-2 ... är antingen inaktiverade i avdödade vacciner eller attenuerade genom att en stor mängd av viruspartiklarna har defekt och ... Alla fyra mRNA-"vacciner" har testats och man känner till de flesta beståndsdelarna åtminstone som grundämnen. Jag la ut ett ...
Barn som redan haft kikhosta bör vaccineras enligt ordinarie program. Det innebär ingen ökad risk för biverkningar, men medför ... Det kikhostevaccin som användes då bestod av avdödade bakterier, så kallat helcellsvaccin. På grund av förändringar i ...
Vacciner mot bakterier består därför av avdödade bakterier, eller proteiner från bakteriens yta. ... Att vaccinera är att spruta in ett ämne i kroppen som immunförsvaret börjar reagera mot. Så att immunförsvaret lär sig känna ... Men vad för ämne ska man vaccinera med mot bröstcancer? Bröstcellerna är ju en del av den egna kroppen, och sådant som finns i ...
Avdödade vacciner ger ett otillräckligt skydd mot ILT och sådana vacciner finns därför inte att köpa. ... Gemensamt för dessa vacciner är att de innehåller levande men försvagade (attenuerade) ILT-virus som tillverkats i hönsägg (CEO ... Vacciner bidrar till god djurhälsa både hos individen och i besättningen. *Hundars livskvalitet god trots armbågsledsdysplasi ( ... För att förhindra att virus förändras är det viktigt att alla djur i en flock vaccineras med en korrekt dos vaccin och att ...
Kombinationsvaccinet mot difteri-stelkramp-kikhosta-polio-Hib-hepatit B kan ges, liksom andra avdödade vacciner. ... Om föräldrarna inte vet vilka vacciner barnet fått och BVC-journal saknas - vilka vacciner ska ges?. Lyssna ... Vacciner som används i Sverige Öppna undermeny för Vacciner som används i Sverige ... Obs! Barn som vaccineras enligt ett sådant accelererat schema med tre doser bör sedan fortsätta vaccineras enligt det vanliga ...
Levande vacciner bör p.g.a. biverkningsrisken undvikas vid immunterapi. Vaccinering med avdödade vacciner anses däremot säkert ... Under och 6 månader efter behandling med ipilimumab bör vaccinering undvikas (förutom covid 19-vacciner). Se för övrigt ...
Skulle folk veta hur allvarligt bältros är skulle fler vaccinera sig, menar Lars Lindquist, professor vid institutionen för ... Skulle folk veta hur allvarligt bältros är skulle fler vaccinera sig, menar Lars Lindquist, professor vid institutionen för ... Idag finns det två vaccin mot bältros, ett levande och ett avdödat vaccin, varav det avdödade vaccinet blev tillgängligt hösten ... Läkare: Alla över 50 år bör vaccinera sig mot bältros. Då varicella zostervirus, som orsakar bältros, sitter i nervsystemet kan ...
... influensa A vacciner lider av avsevärda svagheter i form av att de nästan uteslutande ges intramuskulärt som avdödade vacciner ... gjorda studier fann man att det förefaller som om man får ett bättre korsskydd mot olika influensastammar om vacciner ges på ...
Men, genom att vaccinera, dvs. tillföra kroppen sjukdomsanlag, om än avdödade, genom injektioner genom huden där det ... Precis och det är just det man inte gjort med vacciner!. SOS: Vacciner som utvecklades i början eller mitten av förra seklet är ... När det gäller vacciner så ska man alltid använda sunda förnuftet och nya vacciner kan omöjligt ha långtidsstudier i ryggen. ... Om alla flickor vaccineras finns risk för en falsk trygghet som gör att ännu färre går på provtagning och därmed kan fler dö ...
Cahill synpunkter på de nya Coronavaccinerna som grundar sig på att man ska injicera mRNA från virusen istället för avdödade ... RNA-baserade vacciner ett okänt fält Dolores Cahill, är professor från Irland och tidigare expert inom EU. Ett uppdrag som hon ... Cahills farhågor är stora att om och när de som blir vaccinerade med dessa vacciner blir infekterade av samma virus eller ett ... Är vacciner ett medicinskt experiment?. Av Ingemar Ljungqvist. ... cannabis meditation medvetenhet mikrober vaccin vacciner Virus ...
Flera avdödade vaccin kan ges samma dag eller med valfritt intervall. Två levande vacciner kan ges samma dag eller med minst ... Han vaccineras liggande på skötbordet och suger på sin napp. Kalle är mätt, han får 1 ml 30% glukos och han sitter tryggt i sin ... Avdödade vaccin behöver inga boosterdoser. Boosterdoser är ytterligare doser, som ges efter ett längre intervall från ... 5. Du ska vaccinera Kalle 5 månader. Vilka strategier för smärtlindring är enkla och användbara för de flesta barn? ...
Indelning av vacciner. Det finns olika typer av vacciner; levande försvagade vacciner eller avdödade vacciner (se Tabell över ... Bakteriella vacciner Flashcards Quizlet. Om någon vet vad: Aktiv och Passiv immunisering, snälla, tala om det för mig, och hur ... Hur kan man vaccinera mot livmoderhalscancer? Vad menas med opportunistisk infektion? När uppträder sådana infektioner? ... Patienter med IRS bör i idealfallet vaccineras när sjukdomen är stabil. 4. Vaccination bör i bör dessutom passiv immunisering ...
Covid-19 vaccine Moderna. Det aktiva innehållsämnet i Covid-19 Vaccine Moderna är mRNA som kodar för coronavirusets spike- ... mRNA-vaccinteknologin kräver inte långvarig produktion av försvagade eller avdödade virus eller virusantigen. Istället ... Traditionella vacciner använder hela virus för att framkalla ett immunsvar utan att orsaka sjukdom. Dessa vacciner kan antingen ... Andra vacciner. Vissa vacciner använder virusproteiner, viruspartiklar och nanopartiklar för att framkalla ett immunsvar ...
Är det någon medicinsk skillnad på de båda TBE-vacciner, Fsme-immun och Encepur, som finns på svenska marknaden beträffande ... Comparison of immunogenicity and safety between two paediatric TBE vaccines. Vaccine. 2010;28(29):4680-5 ... Både Fsme-immun och Encepur är avdödade helvirionvacciner baserade på två närmast identiska virusisolat av den västeuropeiska ... Vaccine. 2004;23(4):427-34. *Loew-Baselli A, Poellabauer EM, Pavlova BG, Fritsch S, Koska M, Bobrovsky R, Konior R, Ehrlich HJ ...
The actual informational content of the vaccine is just over a kilobyte. SARS-CoV-2 itself weighs in at around 7.5 kilobytes. ... ÄR ODLADE GENOM DESSA CELLER AV DÖDADE ("ABORTERADE") MÄNNISKOLIV.. "ChAdOx1 nCoV-19 är en kandidat för rekombinant ... The reason the Pfizer/BioNTech mRNA vaccine must be stored in the deepest of deep freezers is the same: RNA is a fragile flower ... SARS-CoV-2 mRNA Vaccine (BNT162, PF-07302048) 2.6.4 Summary of pharmacokinetic study. The study reveals how mRNA LNPs are ...
Det finns också risk för att utveckla allergi mot förekomst av larverna i fiskkött, även avdödade eller avlägsnade. Det mest ... Förutsättningar för och konsekvenser av att vaccinera fjäderfä mot Newcastlesjuka. *Ökad förekomst av campylobacter ...
  • Två levande vacciner kan ges samma dag eller med minst fyra veckors intervall mellan vaccinationerna. (rikshandboken-bhv.se)
  • Orala levande vacciner måste ges samma dag som andra vacciner. (rikshandboken-bhv.se)
  • levande försvagade vacciner eller avdödade vacciner (se Tabell över indelning av vacciner). (netlify.app)
  • Dessa vacciner kan antingen använda levande som vaccinet mot påssjuka, mässling och röda hund, försvagat virus eller dödade, inaktiverade virus, såsom influensavacciner. (xn--framtidsvrd-58a.se)
  • Vissa vacciner använder virusproteiner, viruspartiklar och nanopartiklar för att framkalla ett immunsvar liknande det som framkallas av det naturliga viruset. (xn--framtidsvrd-58a.se)
  • Traditionella vacciner använder hela virus för att framkalla ett immunsvar utan att orsaka sjukdom. (xn--framtidsvrd-58a.se)
  • 9. Jag har själv som BHV-sjuksköterska inte möjlighet att vaccinera det inbokade barnet på 5 månader på grund av ett akut hembesök. (rikshandboken-bhv.se)
  • mRNA-vaccinteknologin kräver inte långvarig produktion av försvagade eller avdödade virus eller virusantigen. (xn--framtidsvrd-58a.se)
  • Både Fsme-immun och Encepur är avdödade helvirionvacciner baserade på två närmast identiska virusisolat av den västeuropeiska stammen av TBE-virus (TBE står för tick-borne encephalitis) [1]. (janusinfo.se)