I am not aware of a medical definition for "tvättbjörnar," which translates to "washing bears" in English. The term is most commonly used to refer to the Procyon lotor species, also known as raccoons, which are small mammals native to North America. Raccoons are not actually bears or related to bears, but their nimble hands and curious nature have led to their being named "washing bears" in some languages.

Raccoons have become increasingly common in urban and suburban areas outside of North America due to intentional introductions and accidental escapes from fur farms. While they are not typically considered a medical issue, raccoons can sometimes be carriers of diseases such as rabies, leptospirosis, and roundworms, which can pose a risk to humans and pets if proper precautions are not taken.

If you have any specific questions related to medical or health aspects of raccoons or other animals, please let me know and I will do my best to provide accurate information based on available scientific evidence.

I medically speaking, there is no such thing as "mårdhundar." The term "mård" in Swedish refers to a pine marten, which is a type of small mammal that belongs to the weasel family. The term "hund" means dog in Swedish. Therefore, "mårdhundar" would translate to "marten dogs," which is not a recognized medical or scientific term.

However, it's possible that you may be referring to a specific breed of dog that resembles a pine marten or has a name that includes the word "mår." One example is the Swedish Vallhund, also known as the Västgötaspets, which is a breed of herding dog that originated in Sweden. While this breed does not have any direct relation to pine martens, it is named after its fox-like appearance and agility, rather than any medical or scientific classification.

Ascaridoidea är en överfamilj av rundmaskar som inkluderar flera parasitiska arter som kan infektera människor och djur. Den mest välkända arten inom denna överfamilj är Ascaris lumbricoides, även känd som människoål. Andra exempel på arter inom Ascaridoidea är Toxocara canis och Toxascaris leonina, som kan orsaka toxokariasis hos hundar och katter respektive.

Infektioner med dessa maskar kan orsaka en rad symtom, beroende på vilken art det är fråga om och hur allvarligt infektionen är. Symptomen kan inkludera illamående, buksmärtor, diarré, viktminskning och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan de också orsaka obstruktioner i tarmen eller lungorna.

För att undvika infektion är det viktigt att ha god personlig hygien, till exempel att tvätta händerna regelbundet och undvika att äta rå matvaror som kan vara kontaminerade med maskägg. Även kokning av matvaror kan döda maskäggen och förebygga infektioner.

Ascaridiasis är en infektion orsakad av rundmasken Ascaris lumbricoides, även känd som ascaris. Denna parasitiska infection uppstår när en person accidentally swallows infective eggs from contaminated food or water. Once inside the body, the eggs hatch into larvae that migrate through the tissues and eventually end up in the small intestine, where they mature into adult worms.

Typiska symptom på ascarias är diarré, buksmärtor och hosta, särskilt hos barn. I allvarliga fall kan de fullvuxna maskarna blockera tarmen eller lungorna, vilket kan leda till livshotande komplikationer. Behandlingen av ascarias innebär ofta användning av anti-parasitära läkemedel som albendazole eller mebendazole. Förebyggande åtgärder inkluderar god personlig hygien, till exempel att tvätta händerna efter toalettbesök och före matlagning, samt att undvika att äta rå eller halvråa grönsaker som inte har blivit väl renade.

Rabies är en dödlig infektionssjukdom som orsakas av rabiesvirus, ett RNA-virus som tillhör familjen Rhabdoviridae. Viruset överförs vanligtvis genom bett eller skrapningar från smittade däggdjur, särskilt hundar, fladdermöss, vildkatter och vampyrfladdermöss.

När viruset tränger in i kroppen via ett bett eller en skråma, migrerar det genom nervcellerna till centrala nervsystemet (CNS). Detta kan ta veckor eller månader beroende på var på kroppen smittan skedde och hur långt ner i nervsystemet viruset har kommit.

Symptomen på rabies inkluderar feber, huvudvärk, allmän svårighet att svälja, illamående, yrsel, desorientering, aggressivitet, raseri och paralys. I de flesta fallen leder sjukdomen till döden inom en vecka efter att symtomen har börjat visa sig.

Det finns inget botemedel för rabies, men vaccination kan ge skydd om den ges före exponering eller så snart som möjligt efter exponering. Preventiva åtgärder, såsom immunoglobulin och vaccinering, bör ges till alla som har varit i kontakt med en sannolik smittkälla för rabies.

I'm sorry for any confusion, but "Mephitidae" is not a medical term. It is a taxonomic category used in biology and zoology to classify a family of mammals that includes skunks and stink badgers. These animals are known for their ability to produce and spray foul-smelling liquids as a defense mechanism against predators.

'Rävar' (Vulpes vulpes) är inget medicinskt begrepp, utan istället ett djur som tillhör familjen hunddjur (Canidae). Räven är världens vanligaste vildlevande rovdjur och återfinns på alla kontinenter utom Antarktis.

Ibland kan termen "rävar" användas metaforiskt inom medicinen för att beskriva en person som uppför sig listigt eller hemlighetsfullt, men detta är inte en etablerad medicinsk definition.

I medicinsk kontext, betecknar termen "köttätaresyndrom" eller "köttätare" en person som är beroende av att äta kött i onormalt stort antal eller till den grad att det orsakar skada på deras kropp. Detta beteende kallas även "makrofagi" och kan leda till allvarliga hälsoeffekter som övervikt, fetma, högt blodtryck, hög kolsterol och ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar. Det är viktigt att notera att det inte finns någon medicinsk diagnos med beteckningen "köttätaresyndrom", men termen används ibland informellt för att beskriva detta beteende.

"Wild animals" are defined in the medical field as creatures that are not domesticated or tamed by humans and live in their natural habitats. They can be found in various environments such as forests, oceans, deserts, and grasslands. Wild animals may carry diseases that can be transmitted to humans, known as zoonotic diseases. Examples of wild animals include lions, elephants, giraffes, crocodiles, snakes, bats, and rats. It is important for medical professionals to understand the behavior, ecology, and potential health risks associated with wild animals in order to prevent and control the spread of zoonotic diseases.

'Larva migrans' är ett medicinskt tillstånd orsakat av infektion med parasitiska maskar som penetrerar huden och migrierar genom vävnader i kroppen. Det finns två huvudtyper:

1. Cutaneus larva migrans (CLM), även kallad 'creeping eruption', orsakas av infektion med hudparasiter som lever på djur, till exempel hund- eller kattmask (*Ancylostoma braziliense* och *Ancylostoma caninum*). Människor kan bli smittade genom kontakt med kontaminerad jord eller sand. Larverna penetrerar huden, orsakar en röd, svullnande, kliande hudreaktion och migrerar långsamt under huden, vilket ger upphov till ett serpentinformat mönster.

2. Visceral larva migrans (VLM) orsakas av infektion med andra maskarter som normalt infekterar andra djur, exempelvis *Toxocara canis* och *Toxocara cati*, som lever i levern och lungorna hos hundar och katter. Människor kan bli smittade genom kontakt med avföring från infekterade djur eller genom att äta ocookat kött eller grönsaker kontaminerade med ägg. Larverna migrerar till olika organ i människokroppen, vilket kan orsaka allvarliga skador och symtom som lever- och lunginflammation, ögoninflammation och neurologiska besvär.

Behandlingen för larva migrans innefattar ofta användning av antihelmintiska läkemedel som dödar parasiterna.

Medicinskt kan man definiera "masksdi Disease" (Marek's disease) som en infektionssjukdom hos hönsfåglar orsakad av gallesvampen Gallid alphaherpesvirus 2. Denna sjukdom är mycket smittsam och kan leda till dödlighet hos unga hönsfåglar. Symptomen på masksdi Disease kan variera, men inkluderar ofta försvagad tillstånd, svullnader i olika kroppsdelar, nedsatt äggläggning och neurologiska symptom som lammhet eller stelhet. Sjukdomen sprids främst via luften genom att smittade fåglars fjädrar viruset ut i luften när de pickar eller rengör sig själva. Förebyggande åtgärder innefattar vaccinering och biosecurity-åtgärder för att minska spridningen av viruset.

Rabiesvirus definieras inom medicinen som ett enkelsträngat RNA-virus i familjen Rhabdoviridae och släktet Lyssavirus. Viruset orsakar den dödliga zoonotiska sjukdomen rabies, som vanligtvis överförs till människor genom bett eller skrapningar från infekterade djur, ofta hundar, fladdermöss och andra vilda däggdjur. Rabiesvirus har en karaktäristisk rhabdoviral form med en cylindrisk kapsid omgiven av ett lipidmembran. Det infekterar nervceller hos värden, replikerar sig och sprider sig sedan till centrala nervsystemet, vilket leder till progressivt neurologiskt förfall och död om läkemedelsbehandling inte ges i tid.

Procyonidae er en familie i pattedyrordenen Carnivora, som inkluderer arter som raccoons, vaskebjørne, kattemyresorter og flere uddøde slægter. Disse dyr er overvejende nataktive og har en kropsform, der ligner en krydsning mellem en kat og en bjørn. De fleste arter i familien har en særpræget hale, der ofte er ringet eller markant mønstret. Procyonidae-dyrne er generelt allesætere, men de ernærer sig overvejende af insekter, fisk, frugt og andre vegetabilier. Familien omfatter seks nulevende slægter og omkring 20 arter, der primært findes i Nord- og Sydamerika.

Acanthocephala är en grupp av parasitiska djur som kännetecknas av ett haklikt huvud och en tjock, muskelartad proboscis som används för att fästa sig vid värddjurens slemhinna. Acanthocephala-djuren lever som parasiter i djurs mag-tarmsystem, ofta hos ryggradsdjur som fiskar, fåglar och däggdjur. De har en komplex livscykel som involverar två eller flera värddjur, och deras larver kan påträffas i olika invertebrater, till exempel kräftdjur. Acanthocephala-djuren saknar tarmkanal och livnär sig istället genom att ta upp näringsämnen direkt från värddjurets blodkärl.