En trofozoit är en feedande och aktiv, enkelcellig form hos vissa protozoiska parasiter, såsom Giardia lamblia och Entamoeba histolytica, som kan orsaka sjukdomar hos människor. Trofozoiter är ofta den invasiva stadiet av parasitens livscykel och är ansvariga för att skapa skada till värdceller genom att penetrera och äta bort dem.
En art protozoiska parasiter som orsakar entamoebiasis och amöbadysenteri. Typiska särdrag är en enda kärna, innehållande en liten, central karyosom, och perifert beläget kromatin i form av små, jämt fördelade pärlor.
Ett släkte gisseltrådsförsedda inälvsprotozoer som är parasiter hos olika ryggradsdjur, inklusive människor. Till kännetecknen hör fyra par flageller från ett komplext system av axonem och cystor med ellipsoid eller äggform.
En art parasitiska protozoer som sätter sig fast vid tarmslemhinnan och livnär sig på slemhinnesekret. Organismen är i stort sett päronformad och har ett något oregelbundet rörelsemönster, med långsamma svängningar kring den långa axeln. Länge har den betraktats som icke-patogen och ofta påträffats hos symtomfria individer, men det finns nu starka bevis för att den har sjukdomsalstrande förmåga.
Infektion i tunntarmen orsakad av den gisselförsedda protozoen Giardia lamblia. Den sprids med förorenade livsmedel och förorenat vatten, eller från person till person.
En amöbaart som lever fritt i jorden och inte har något flagellatstadium. Organismerna är humanpatogener som ger ett flertal infektioner och har påvisats i ögon, skelett, hjärna och luftvägar.
Medel med amöbadödande effekt.
Infektion med någon amöba. Hos de flesta smittade är infektionen asymtomatisk, men tillstånd med allt från kronisk, lätt diarre till fullt utvecklad dysenteri kan förekomma.
Dysenteri med sårig tarminflammation, huvudsakligen orsakad av infektion med Entamoeba histolytica. Samtidig amöbainfektion i lever och andra organ kan förekomma.
Naegleria fowleri är en frilevande amöba som naturligt förekommer i varma sötvatten, såsom insjöar, floder och termiska vattenkällor. Den kan orsaka en dödlig hjärnhinneinflammation vid direkt kontakt med näsa och hjärna, oftast som följd av badande i eller drickning av smittat vatten. Amöban kallas även för "dödlig amöba" på grund av den allvarliga sjukdomen det kan orsaka.
Ett släkte amöbaliknande protozoer som kännetecknas av förekomst av pärlbandat kromatin på insidan av kärnmembranet. De är parasiter hos såväl ryggradslösa djur som ryggradsdjur, inklusive människor.
Infektion orsakad av amöbor av släktet Entamoeba. Infektion med E. histolytica ger upphov till amöbadysenteri och leverabscess.
Hornhinneinflammation orsakad av en amöboid protozo. Sjukdomen kan orsaka hornhinnesår som leder till blindhet.
Varbildning i levern till följd av amöbainfektion. En vanlig form är den orsakad av Entamoeba histolytica.
En art jordlevande amöbor som tillhör familljen Acanthamoebidae. Den kan orsaka hjärninflammation och hornhinneinflammation hos människor.
I'm sorry for any confusion, but "Protozoproteiner" is not a recognized medical or scientific term in biochemistry or cellular biology. It seems that this term may be a combination of two words - "protozoan" and "protein." If you are looking for information about proteins found in protozoa (single-celled eukaryotic organisms, including parasites like Plasmodium falciparum that causes malaria), I can provide a brief description:
'Plasmodium falciparum' är ett protistiskt encelligt parasitärt djur, som orsakar den allvarligaste formen av malaria hos människor, vid namn malaria tropica. Det överförs vanligtvis genom myggstick från en infekterad mygga till en mänsklig värd och kan leda till allvarliga komplikationer och i värsta fall död, om det inte behandlas i tid.
'Sporer, protozoiska' refererar till en form av förökningsstadium hos vissa protozoer, som är specialiserade för att överleva under extrema miljöförhållanden, och kan leda till infektion när de intas av en värd.
'Pneumocystis' är ett släkte encelliga parasiter som kan orsaka lunginfektioner, vanligtvis hos immunosvaga individer, såsom patienter med HIV/AIDS. Den vanligaste infektionen orsakad av Pneumocystis-släktet är Pneumocystis jirovecii pneumonia (PJP), som kan vara livshotande om den inte behandlas tillräckligt snabbt och effektivt. Infektionen ger upphov till hosta, andnöd och feber. Mikroskopisk undersökning eller genetisk analys används för att ställa diagnosen. Behandlingen består vanligen av antibiotika som trimetoprim/sulfametoxazol eller pentamidin. Förebyggande behandling rekommenderas ofta för personer med hög risk för infektion, till exempel HIV-positiva personer med lågt CD4-celltal.
Alla delar av någon protozo som kan framkalla immunitet. De vanligast förekommande är antigener från Plasmodium (malaria) och trypanosomer.
I en enkel mening kan "skizonter" definieras som en demografisk grupp av individer som har ett högre än genomsnittligt risk att utveckla hudcancer orsakad av solens ultravioletta strålning. Skizonter består vanligtvis av personer med ljus hy och/eller ökad exponering för solstrålning, till exempel individer som bor nära ekvatorn eller på högre höjd. Det är viktigt att notera att det finns också andra faktorer som kan bidra till risken för hudcancer, såsom arv, ålder och solbränningar under bar himmel.
Röda blodceller. Mogna blodkroppar saknar kärna, är formade som bikonkava skivor, och innehåller hemoglobin, vars funktion är att transportera syre. Syn. erytrocyter.
Infektioner i hjärnan, ryggmärgen och hjärnhinnorna orsakade av encelliga parasiter tillhörande Protozoa. Centrala nervsystemet kan vara antingen det primära eller det sekundära infektionsstället. Exe mpel på primära infektioner är cerebral amoebiasis, granulomatös amöbaencefalit, primär amöbameningoencefalit och afrikansk trypanos. Cerebral malaria, cerebral babesios och Chagas-meningoencefalit är exempel på sekundära infektioner. Dessa infektionssjukdomar kan uppträda som opportunistiska infektioner.
Samverkan mellan två organismer, av vilka den ena lever på den andras bekostnad.
"Parasitologisk resistensbestämning" refererar till en laboratorieundersökning för att fastställa om ett parasitsamhälle, såsom en protozoisk eller helminisk population, är resistent mot en viss antiparasitär behandling. Detta involverar att exponera parasiter för olika koncentrationer av ett specifikt läkemedel och sedan observera deras överlevnad och reproduktiva kapacitet. Genom att analysera dessa resultat kan man avgöra om parasitpopulationen har utvecklat resistens mot det aktuella läkemedlet, vilket är viktigt för att optimera behandlingsval och förebygga vidare spridning av resistens.
Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos protozoer.
Arvsmassan hos protozoer.
Sterillösningar som används för rengöring och desinfektion av kontaktlinser.
Ett släkte små protozoer, bland vilka tvåkärniga former överväger över enkärniga, och vilka kännetecknas av närvaro av ett flertal distinkta granuler i karyosomen och frånvaro av cyststadium. Organismerna är parasiter i tjocktarmen hos människor och vissa apor.
Naegleria är ett släkte av free-living amoebae (en art av encelliga organismer) som kan orsaka en allvarlig och oftast dödlig hjärninfektion vid människor, känd som primär amoebisk meningoencefalit (PAM). Amoeben kan påträffas i vattenreservoarer såsom varma källor, sjöar, floder och även i vattenbehållare i hem. Infektionen uppstår vanligen när människor simmar eller dyker i kontaminierade vattenreservoarer och amoeban tränger sedan in genom näsan och når hjärnan via nasofarynxgångarna. Det är värt att notera att Naegleria-infektioner är extremt sällsynta, men de kan ha hög dödlighet om de inte behandlas omedelbart.
Den ständiga följden av omvandlingar hos insekter eller andra djurarter under den postembryonala utvecklingen.
Antikroppar producerade i människor och djur efter exponering för antigen från parasitiska protozoer.
Infektion orsakad av protozoer tillhörande släktet Dientamoeba.
Parasitologi är ett medicinskt specialområde som handlar om studien och forskningen kring parasiter, deras livscykel, patogenes, diagnostik, förebyggande och behandlingsmetoder. Parasiter är organismer som lever på eller inne i en värdorganism och orsakar skada genom att ta näring eller annan typ av fördel från värden utan att ge någon tydlig kompensation tillbaka. Detta inkluderar protozoer, helmintar (maskar) och ektoparasiter som exempelvis löss och myggor. Parasitologi är viktigt för att förstå och kontrollera infektionssjukdomar som orsakas av parasiter, såsom malaria, giardiasis och schistosomiasesjukan.
Ett släkte amöboida protozoer. Till kännetecknen hör en vesikulär kärna och flera pseudopodier, av vilka en är dominerande vid varje given tidpunkt. Förökning sker asexuellt genom delning.
Cysteine proteases are a type of enzyme that breaks down proteins by cleaving peptide bonds, with catalysis facilitated by a reactive thiol group in the active site derived from cysteine residue.
En lungsjukdom hos människor med immundefekter eller undernäring, eller hos barn, kännetecknad av dyspné, takypné (snabb andning) och hypoxemi. Pneumocystispneumoni är en ofta förekommande opportunistisk infektion i AIDS. Den orsakas av svamparten Pneumocystis jiroveci. Sjukdomen ses även hos andra däggdjur, hos vilka den orsakas av närbesläktade Pneumocystisarter.
En underfamilj under Muridae (råttdjur), bestående av flera släkten, inkl. Gerbillus, Rhombomys, Tatera, Meriones och Psammomys.
Preparat för behandling av trichomonasinfektioner.
En klass amöbaliknande protozoer som bildar antingen filiforma subpseudopodier eller lobopodier. Till kännetecknen hör avsaknad av sorokarper, sporangier eller liknande frukkroppar.
Vegetable lectins, such as those found in legumes like snow peas and soybeans, are proteins that can bind specifically to carbohydrates or sugars on the surface of cells, leading to agglutination, or clumping together, of those cells.
En protozoös infektion är en sjukdom orsakad av små encelliga parasiter som tillhör gruppen Protozoa. Dessa organismer kan leva och replikera sig både inuti och utanför andra levande celler, och många arter kan orsaka infektioner hos människor. Protozoösa infektioner kan variera i allvarlighetsgrad från milda mag-tarmsjukdomar till livshotande systemiska sjukdomar beroende på vilken art protozo som orsakar infektionen och den individuella persons immunförsvar. Exempel på protozoösa infektioner är malaria, giardiasis, toxoplasmos och amöbias.
Preparat som dödar protozoer eller motverkar deras tillväxt och reproduktion.
I medicinen refererar "adhesivitet" till den förmågan hos ett material, vanligtvis ett särskilt band eller lim, att hålla fast vid ett underlag och behålla sin integritet när det utsätts för mekanisk påfrestning. Det används ofta i kirurgiska procedurer för att fästa tygvävnader eller läkemedelsdoseringar på specifika platser i kroppen.
Ett nitroimidazol för behandling av amöbainfektioner, vaginit, trichomonasinfektioner, giardiasis, treponemainfektioner och infektioner med anaeroba bakterier. Medlet har även varit på tal som strålningssensibiliserande ämne för hypoxiska celler. Det antas på goda grunder ha karcinogena effekter.
Preparat för behandling av malaria. De indelas vanligtvis efter sin verkan mot plasmodier i olika stadier av deras livscykel i människan.
"Protozoan RNA" refers to the ribonucleic acid molecules found in protozoa, which are single-celled eukaryotic organisms. Protozoan RNA can include various types such as messenger RNA (mRNA), ribosomal RNA (rRNA), and transfer RNA (tRNA) that play crucial roles in protein synthesis and other cellular processes within protozoa.
Ett korsbindningsreaktionsmedel för proteiner som används för desinfektion och sterilisering av värmekänslig utrustning och som reagens i laboratoriet, särskilt som fixativ.
En protozooinfektion hos djur är en infektionssjukdom orsakad av encelliga eukaryota mikroorganismer, protozoer, som lever parasitiskt i eller på djurs celler eller vävnader. Dessa små encelliga organismer kan orsaka en bred skala av sjukdomar hos olika djurarter, inklusive sådana som är viktiga för människan som boskapsdjur och sällskapsdjur. Protozoer kan överföras direkt från djur till djur eller via en vektor, ofta en insekt, och kan vara mycket smittsamma under vissa förhållanden. Behandling av protozooinfektioner hos djur innebär vanligen användning av specifika läkemedel som är verksamma mot dessa parasiter, tillsammans med stödjande vård för att lindra symptomen och underlätta återhämtningen
Bruk av instrument och teknik för att åskådliggöra material och detaljer som inte är synliga med blotta ögat. Detta åstadkoms genom förstoring av bilder, vilka överförs med ljus- eller elektronstrålar genom optiska eller magnetiska linser som förstorar hela bildfältet. Vid svepmikroskopi skapas bilder genom punktvis avbildning av preparatet, i förstorad skala, efterhand som en smal stråle av ljus, elektroner, laser, en ledande sond eller topografisond sveper över det.
Proteiner med den gemensamma egenskapen att de binder till kolhydrater. Somliga antikroppar och kolhydratomsättande enzymer binder också till kolhydrater, men räknas inte som lektiner. Växtlektiner är kolhydratbindande proteiner som främst identifierats genom sin hemagglutinerande verkan (hemagglutininer). Det finns dock en rad olika lektiner även i djurvärlden med en mängd funktioner förknippade med specifik kolhydratbindning.
Prototypen för malariamedel, med en verkningsmekanism som inte är helt känd. Medlet har också använts för behandling av reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus och sytemisk behandling av amöbaorsakad leverabscess.
Avser dels en grupp biguanidderivat med blodsockersänkande effekt, dels en grupp kemikalier med desinficerande egenskaper.
Fagocyters upptag och nedbrytning av mikroorganismer, andra celler och främmande partiklar.
En protozosjukdom som hos människor orsakas av fyra arter av släktet Plasmodium, nämligen Plasmodium falciparum, P. vivax, P. ovale och P. malariae, och som sprids genom stick av infekterade honmyggor av släktet Anopheles. Malaria förekommer endemiskt i delar av Asien, Afrika, Central- och Sydamerika, Oceanien och vissa karibbiska öar. Sjukdomen kännetecknas av extrem trötthet i förening med anfall av hög feber, svettningar, frosskakningar och anemi. Hos djur orsakas malaria av andra plasmodiearter.
Eukaryota, eller eukaryoter, är en domän inom livets systematik som innefattar alla organismer med cellkärna, till skillnad från prokaryoter som saknar cellkärna. Till eukaryoter räknas djur, växter, svampar och enzymer (protister). Dessa organismers celler har ofta ett komplext uppbyggande jämfört med prokaryota celler, med olika organeller som är specialiserade för olika funktioner.
Avföring, även känd som feces eller stolet, är den ultimata restprodukten efter att kroppen har bearbetat och absorberat näringsämnen från föda. Det består av vatten, icke-absorberade kolhydrater, proteiner, fett, slaggprodukter, bakterier och cellulärt material. Avföring är en naturlig och nödvändig utsöndring för att maintaINta en hälsosam tarmfunktion och balans i kroppen.
Ett färgämne bestående av en tribensenammoniumgrupp vanligtvis i förening med zinkklorid. Det används som biologiskt färgämne och för färgning av textilier.
Ett fylum protozoer kännetecknade av förekomsten av komplexa apikala organeller, som är till hjälp vid penetreringen av värdceller. Fylet omfattar två klasser: Perkinsea och Sporozoea.
Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Desinfektionsmedel är ett ämne eller en produkt som används för att reducera antalet mikroorganismer på en yta eller ett föremål, inklusive bakterier, virus och svampar. Desinfektionsmedlen kan vara baserade på olika verksamma ämnen som kvävehaltiga desinfektionsmedel, alkoholer, klorföreningar, jodföreningar och kvicksilverföreningar. De är vanligtvis använda inom sjukvården och livsmedelsindustrin för att förhindra spridning av smitta och infektioner. Det är viktigt att följa anvisningarna för användning och kontakttid för att garantera deras verkan.
2-acetamid-2-deoxygalaktopyranos. N-acetylderivatet av galaktosamin.
Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.
18S rRNA (ribosomal RNA) är en typ av RNA-molekyler som är en viktig komponent i de ribosomer som finns i alla levande celler. Ribosomen är ansvariga för att syntetisera proteiner genom att översätta informationen från mRNA (messenger RNA) till aminosyror som bildar proteinerna. 18S rRNA utgör en del av de mindre subenheterna i eukaryota ribosomer och har en viktig roll i initieringen av translationsprocessen.
Malaria orsakad av Plasmodium falciparum. Detta är den svåraste formen av malaria, och den medför den högsta halten parasiter i blodet. Sjukdomen kännetecknas av oregelbundet återkommande feberattacker, som i värsta fall åtföljs av akuta symtom från hjärna, njurar och mag-tarmkanal.
En grupp svampmetaboliter som påverkar rörligheten hos polymorfonukleära leukocyter.
Analysmetod för vävnadsantigener, antingen direkt, genom konjugering av antikroppar med fluorescensfärg, eller indirekt, genom framställning av antigen-antikroppskomplex, som sedan märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar. Provet undersöks därpå i fluorescensmikroskop.
Proteiner som innehåller en prostetisk grupp av järn-porfyrin, eller hem, liknande den hos hemoglobin.
Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.
Fetuin är ett protein som syntetiseras i levern och sekreteras ut i blodet. Det förekommer i två isoformer, fetuin-A och fetuin-B, som båda tillhör albuminfamiljen av protein. Fetuin-A, även känt som alpha-2-Heremans-Schmid glykoprotein (AHSG), är den mest studerade isoformen och har visat sig ha en rad biologiska funktioner, inklusive att agera som en negativ akut fas protein (CRP) och att vara involverat i mineralisering av benvävnad. Fetuin-B har liknande struktur och funktion som fetuin-A, men det finns fortfarande relativt lite känt om dess specifika roller inom organismen.
Antigener på ytan av celler, inklusive infektionsframkallande celler, främmande celler eller virus. De utgörs vanligtvis av proteinhaltiga grupper, och kan vara isolerade, på cellmembran eller cellväg gar.
"Färgning och märkning är tekniker inom histologi och patologi som involverar användning av färgämnen eller markörer för att synliggöra, kontrastera eller identifiera specifika strukturer, celltyper eller molekyler i vävnader eller preparat, vilket underlättar observering och analysering under mikroskopi."
Ett bensimidazolpreparat som verkar genom att störa kolhydratmetabolismen och hämma polymerisering av mikrotubuli.
Förändring i en mikroorganisms ytantigen. Detta fenomen illustreras särskilt väl av influenzavirusets förmåga till spontan antigenvariation, antingen som en långsam "antigen drift" eller som en så plö tslig och omfattande förändring ("antigen shift") att en ny stam bildas. Också vissa parasiter, som t ex trypanosomer, plasmodier och Borrelia, undkommer immunförsvarets angrepp genom att ändra sitt y tskikt.
Oskadliggörande av mikroorganismer genom upphettning, bruk av antiseptiska medel, antibakteriella preparat osv.
Familjen ljungväxter inom ordningen Ericales med ca 100 släkten och 3400 arter, som främst förekommer i tempererade och arktiska områden. De utgörs av fleråriga växter i form av örter, ris eller buskar. De flesta är vintergröna, med läderartade blad. I familjen ingår ljung, blåbär, lingon, tranbär, skvattram osv. Syn. ljungväxter.
I en mening kan parasit definieras som en organism som lever och frodas på bekostnad av en värdorganism, där den parasitära organismen utnyttjar värden för näring, skydd eller reproduktion på ett sätt som direkt eller indirekt skadar värden. Parasiter kan vara av olika typer, inklusive protozoer, viruses, svampar, maskar och artroder, och de kan infektera växter, djur och människor.
"Plasmodium malariae" är en art inom protozoiska parasiten Plasmodium, som orsakar den maligna febern malaria hos människor. Denna art har en särskilt lång inkubationstid och kan orsaka kronisk infektion med återkommande symtom under flera år.
Plasmodium är ett släkte inom Protozoa, som är känt för att orsaka malaria hos människor och andra djur. Det är en typ av encellig eukaryot parasit som har en komplex livscykel och sprids genom myggbett från infekterade myggor till värddjuren. Plasmodium-arterna har en dubbelmembranös cytoplasma och ett distinkt, membranomgivet organellsystem. De reproducerar sig asexuellt inne i värden genom att dela sig och bilda flera generationer av parasiter, vilket kan leda till allvarliga sjukdomssymptom som feber, trötthet, kräkningar och i vissa fall död.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Den halvgenomträngliga, yttre delen av den röda blodkroppen. Efter hemolys bildar membranet en "spökcell".
'Trichomonas vaginalis' är ett smittsam protozo som orsakar en sexuellt överförbar infektion (STI), känd som trichomoniasis, som primärt drabbar kvinnors underliv och sällsynt mäns urin- och könsorgan. Infektionen kan ge upphov till symptom som vulvit, vaginit, grönaktig eller gulaktig, icke-doftande, fisksmakande slidvätska, smärta under samlag och i vissa fall svullnad eller iritation runt könsorganen. Vid män kan infektionen orsaka irritation på urinröret och epididymis. Infektionen behandlas vanligen med antibiotika som metronidazol eller tinidazol.
Grönt, kristallint eller pulverformigt ämne för färgning av biologiska preparat.
Endopeptidaser som vid katalys använder cystein. Denna enzymgrupp inaktiveras av sulfhydrylreagentia. EC 3.4.22.
Cellers förmåga att fästa vid ytor eller andra celler. Syn. celladhesion.
Den kompletta arvsmassan i kromosomuppsättningen hos en protozo.
Ett inflammatoriskt förlopp som berör hjärnan och hjärnhinnorna, och som oftast orsakas av patogena organismer som invaderar det centrala nervsystemet, eller ibland av toxiner, autoimmuna störningar och andra tillstånd.
En medicinsk definition av 'Oocyst' är ett stadium i livscykeln hos vissa protozoer, som exempelvis kryptosporidier och toxoplasmosan, som är omgivet av en väldigt tjock och hållbar vägg. Oocysteren är en resistент form som kan överleva länge i miljön och under vissa förhållanden kan vara infektiös. När oocysten införs i en värd kan den exciteras, vilket resulterar i frisättning av sporozoiter som kan orsaka sjukdom.
Tarminfektioner orsakade av parasiter, ofta protozoer eller parasitmaskar. Infektioner orsakade av rundmaskar (nematodinfektioner) och bandmaskar (cestodinfektioner) kallas även helmintiasis.
En aldohexos som uppträder naturligt i D-form i laktos, cerebrosider, gangliosider och mukoproteiner. Brist på galaktosyl-1-fosfaturidyltransferas ger upphov till felaktig galaktosomsättning, galaktosemi, som leder till höjda halter av galaktos i blodet.
'Plasmodium yoelii' är en protozoisk parasit som orsakar malaria hos gnagare, särskilt musväsende. Det används ofta som ett forskningsdjur för att studera malariamedicin och immunitet på grund av sin snabba livscykel och höga patogenicitet hos värden.
Den koncentration av en förening som behövs för att reducera tillväxten av en bakteriekoloni eller population av eukaryota celler in vitro med 50%. Standarden används såväl för att ange antibakteriell verkan in vitro som cytotoxicitet mot eukaryota celler i odling.

Trofozoit är en aktiv, feedande form av en encellig organism, särskilt en protozoo. Det är den feeding stadium där protozoen äter och växer före reproduktionen. Trofozoiter hittas ofta i värddjuret eller i ett värdvävnad, beroende på protozoens livscykel. Ett exempel på en sjukdom som orsakas av en trofozoit är giardiasis, som orsakas av Giardia lamblia.

'Entamoeba histolytica' är en protozoisk parasit som orsakar amöbiasis, en infektionssjukdom som kan drabba tarmen och levern. Den kan orsaka diarré, buksmärtor, feber och i vissa fall livshotande komplikationer såsom leverabsCESS. Infektionen sprids vanligtvis via kontaminert föda eller vatten som innehåller cystor av parasiten.

'Giardia' är ett släkte av encelliga parasiter som kan orsaka sjukdomen giardiasis, även känd som behandlingsbar tarminfektion. Parasiten lever och förökar sig i tarmen hos både människor och djur. Den smittar ofta via kontaminierat vatten eller föda, eller genom direktkontakt med en smittad persons avföring.

Giardia-parasiten har två former: den lösgående formen, som kallas trofozoit, och den häftande formen, som kallas cysta. Trofozoiten är den aktiva formen som livnär sig på näringsämnen i tarmen, medan cystan är den passiva formen som kan överleva längre utanför värden och sprida smittan till en ny värd.

Typiska symtom på giardiasis inkluderar diarré, magont, kräkningar, buksmärtor, viktminskning och trötthet. Symtomen kan vara milda eller kraftiga och kan pågå under en längre tid om de inte behandlas. Behandlingen består ofta av antibiotika som dödar parasiten i tarmen.

'Giardia lamblia', som også kendes under navnet 'Giardia intestinalis' eller 'Giardia duodenalis', er en enkelcellet mikroskopisk parasit som lever i tarmen hos mennesker og visse dyr. Den tilhører riget protozoer (encellede organismer) og inficerer værtens tarmsystem, når den forårsager en infektion kendt som giardiasis eller tarmforgiftning.

Parasitten findes oftest i vand eller føde, der er kontaminert med afføring fra inficerede individer. Når den indtages, sætter den sig fast på tarmsystemets indvendige overflade og danner cysteformer, som kan overleve i miljøet uden en vært for at sprede sygdommen yderligere. Giardia lamblia er ansvarlig for mange tilfælde af diarré over hele verden, særligt i områder med utilstrækkelige sanitære faciliteter og mangel på rent vand.

'Giardiasis' er en infeksjons sykdom som forås av parasitten Giardia lamblia, også kalt Giardia intestinalis. Denne parsiteninfiser ofte tarmen og fører til diarré, magekramper, oppløsning og andre tarmrelaterte symptomer. Sykdommen overføres vanligvis gjennom smitte via fekal-oralt kontakt eller ved å drikke vann eller spise mat som er kontaminert med cystene til Giardia.

'Acanthamoeba' är ett släkte med frilevande amöbor som förekommer världen över i sötvatten, havsvatten, jord och luft. Dessa organismer kan orsaka två olika sjukdomar hos människan: Acanthamoeba keratit (AK), en infektion i ögats hornhinna som kan leda till synförlust, och granulomatosus amöbaskleros, en allvarlig och ofta dödlig centralnervsysteminfektion. Infektioner orsakas vanligtvis av kontakt med infektiös vätska eller skador på huden som ger tillgång för amöban att tränga in i kroppen.

Amebicides are a type of medication used to treat infections caused by Entamoeba histolytica, a species of amoeba that can cause dysentery and other gastrointestinal symptoms. Amebicides work by killing or inhibiting the growth of the amoebae, thereby eliminating the infection.

Examples of amebicides include:

* Metronidazole (Flagyl)
* Tinidazole (Tindamax)
* Chloroquine (Aralen)
* Paromomycin (Humatin)
* Iodoquinol (Yodoxin)
* Diloxanide furoate (Furamide)

These medications are usually given in pill or liquid form, and the dosage and duration of treatment may vary depending on the severity of the infection and the individual patient's medical history. It is important to follow the instructions of a healthcare provider when taking amebicides to ensure that the infection is properly treated and to minimize the risk of side effects.

It is also important to note that some of these medications can have serious side effects, especially if taken in large doses or for extended periods of time. Therefore, it is essential to use amebicides only under the supervision of a healthcare provider.

En amöbainfektion är en infektion som orsakas av en viss typ av encellig organism kallad amöba. Det finns många olika arter av amöbor, men de två huvudsakliga arterna som kan orsaka sjukdom hos människor är Entamoeba histolytica och Acanthamoeba.

Infektion med Entamoeba histolytica kan orsaka en allvarlig mag-tarminfektion som kallas amöbiasis. Symptomen på amöbiasis kan variera från milda till allvarliga, och inkluderar diarré, buksmärtor, viktminskning och feber. I vissa fall kan infektionen leda till allvarligare komplikationer som tarmblödning, tarmsäckscystit (inflammation av tarmsäcken) eller amöbabesläktning (då parasiten sprider sig utanför tarmarna och orsakar abscesser i levern eller andra organ).

Infektion med Acanthamoeba kan orsaka en allvarlig infektion som kallas granulomatös amöbaskleros. Denna sjukdom drabbar främst immunförsvagna individer och kan leda till inflammation och skador på hjärnan, lungorna, levern och ögonen.

Behandlingen av amöbainfektioner beror på vilken art av amöba som orsakar infektionen och hur allvarlig sjukdomen är. För Entamoeba histolytica-infektioner används ofta läkemedel som tinidazol eller metronidazol, medan behandlingen av Acanthamoeba-infektioner kan vara mer komplex och innebära användning av flera olika läkemedel.

Amöbadysenteri är en infektionssjukdom i tarmen orsakad av amöban *Entamoeba histolytica*. Sjukdomen karaktäriseras av diarré, buksmärtor och vattentät eller blodig avföring. I sällsynta fall kan sjukdomen leda till allvarliga komplikationer såsom tarmblödningar, tarminflammation och hål i tarmväggen (perforation). Amöbadysenteri är vanligast i områden med dålig sanitet och förekommer sällsynt i industrialiserade länder. Den smittas vanligtvis via kontaminert vatten eller mat.

Naegleria fowleri är en frilevande amöba som förekommer i varma sötvatten, såsom insjöar, floder och termiska vattenreservoarer. Den kan orsaka en dödlig hjärnhinneinflammation vid infektion, känd som primär amöbias hjärnhinneinflammation (PAM). Infektionen uppstår vanligtvis när människor simmar eller dyker i kontaminierade vattenreservoarer och amöban färdas genom näsan in i hjärnan via den olfaktoriska nerven. Det är mycket ovanligt, men dödlighet hos de som drabbas är hög.

'Entamoeba' är ett släkte encelliga eukaryota organismer som tillhör gruppen amöbor. De flesta arterna lever som kommensaler eller saprofyter i tarmen hos djur, inklusive människor. Men det finns också parasitiska arter som kan orsaka sjukdomar.

Den mest kända art i släktet är Entamoeba histolytica, som kan orsaka en allvarlig tarmsjukdom som kallas amöbias eller entamoebias. Denna parasit infekterar ofta personer i länder med sämre sanitära förhållanden och sprids via kontaminierad mat och vatten. Infektionen kan orsaka diarré, buksmärtor, feber och i vissa fall leda till livshotande komplikationer som tarmperforering eller leverabsCESS.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man misstänker en infektion med Entamoeba histolytica, särskilt om man har rest till ett land där sjukdomen är vanligare än i Sverige. Behandlingen består ofta av antibiotika och behandlingen bör ske under läkarvård.

"Entamoebiasis" er en infeksjons sykdom som forårsakes av en enklecellet protozo parasitt, Entamoeba histolytica. Denne parasitten infiserer typisk tarmen via smitte fra fekal kontaminert mad eller vann. Hos noen individuer kan denne infeksjonen føre til en rekke symptomer som kan inkludere diarré, buksensmerter, flatulens, vektfall og feber. I alvorlige tilfeller kan parasitten spre seg utenfor tarmen og forårsake abscesser i leveren eller andre organer.

Entamoebiasis forekommer oftest i områder med dårlig sanitetsstandard og manglende tilgang til rent vann, men den kan også påvirkes hos individer som reiser til endemiske områder eller får smitte via sexuell kontakt. Korrekt diagnostisering og behandling er viktig for å forebygge komplikasjoner og overføring av sykdommen til andre.

Akanthamoebakkeratit är en mycket sällsynt, men allvarlig infektion orsakad av amöban Acanthamoeba. Infektionen drabbar främst ögats hornhinna (kornean) och kan leda till synförlust eller i värsta fall till blindhet. Det finns två huvudtyper av akanthamoebakkeratit:

1. Keratitis typ I - Den mer vanliga formen som orsakas av Acanthamoeba-amöbor som lever fritt i miljön, ofta i vattenreservoarer som simbassänger, spa och kontaktlinselösningar.
2. Keratitis typ II - Den sällsyntare formen som orsakas av Acanthamoeba-amöbor som lever som kommensaler i människokroppen, ofta hos immunosupprimierade individer eller personer med skador på hornhinnan.

Infektionen uppstår vanligtvis när amöban tränger in genom sår eller skador på hornhinnan och förökar sig där. Symptomen kan vara smärta, rodnad, tårflöde, känslighet för ljus (fotofobi) och nedsatt syn. Diagnosen ställs vanligtvis genom att undersöka ett prov från ögat med hjälp av mikroskopi eller molekylärbiologiska tekniker. Behandlingen består ofta av antiproliferativa läkemedel och antibiotika som riktas direkt mot Acanthamoeba-amöban. I allvarliga fall kan en kirurgisk behandling vara nödvändig för att avlägsna infekterade vävnader och förhindra fortsatt skada på ögat.

Ambientlig leverabscess (amöba) definieras som en infektion orsakad av amöban *Entamoeba histolytica*, vilket resulterar i bildning av abscesser (pusfyllda säckar) i levern. Detta är en allvarlig komplikation av en amöbiasisinfektion, som primärt drabbar tarmsystemet. Amöbaleverabscess kan orsaka smärta, feber och hälsoförsämring, och kräver ofta medicinsk behandling med antibiotika och dränering av abscessen för att förebygga komplikationer.

'Acanthamoeba castellanii' är en frilevande amöba som förekommer naturligt i vatten, jord och luft. Den är en encellig organism som kan orsaka infektioner hos människor, framförallt hos personer med nedsatt immunförsvar. Infektionen kallas ofta Acanthamoeba keratit när den drabbar ögats hornhinna och är särskilt vanlig bland kontaktlinsbärare. Infektionen kan också orsaka hud- och centralnervsysteminfektioner, även om detta är mycket ovanligt. Acanthamoeba castellanii kan bilda cystor som är resistenta mot behandling och därför gör infektionerna svåra att behandla.

Jag kan hjälpa till med att söka efter information om detta, men det verkar som att "Protozoproteiner" inte är en etablerad term inom medicinen eller biologin. Det finns inga träffar när jag söker efter denna term i vetenskapliga databaser som PubMed eller Google Scholar.

Det kan vara att det avser proteiner från protozoer, en grupp encelliga eukaryota organismer som inkluderar bland annat amöbor, parasiter såsom malariaparasiten och Giardia, samt flera andra arter. Om det är så kan termen ha förväxlats eller förkortats på ett sätt som gör att den blivit förvirrande.

Om du har några ytterligare kontexter eller information om var du hittat begreppet "Protozoproteiner", kan jag försöka ge en mer precis och relevant svar.

'Plasmodium falciparum' är en art inom protozoiska parasiten Plasmodium och orsakar den allvarligaste formen av malaria, som kan vara livshotande. Den överförs till människan genom stickmyror av arten Anopheles under deras blodsugande. Parasiten invaderar därefter leverceller (hepatocyter) hos den infekterade individen och förökar sig där. Efter en vecka eller två sprids parasiterna till den cirkulerande blodbanan och invaderar sedan de röda blodkropparna (erytrocyterna).

I de röda blodkropparna förökar sig Plasmodium falciparum asexuellt genom schisontidering, vilket leder till att blodkroppen spricker och frisläpper nya parasiter som kan invadera andra röda blodkroppar. Det är under denna fas av livscykeln som de typiska symptomen på malaria utvecklas, såsom feber, trötthet, muskelvärk och kräkningar.

Plasmodium falciparum kan också bilda gametocyter, som är könsmogna stadium av parasiten som kan överföras till en ny värd via en stickmyra. När mygan suger blod från en infekterad individ kan de ta upp gametocyterna, som sedan kan utvecklas till sexuella stadium i mygans mag-tarmsystem och producera nya sporozoiter, vilka kan överföras till en ny mänsklig värd när mygan stickar igen.

Plasmodium falciparum är ansvarig för de flesta dödsfall orsakade av malaria och förekommer främst i tropiska och subtropiska regioner, särskilt i Afrika söder om Sahara.

'Sporer, protozoiska' refererar till en speciell form av förökningsstadium hos vissa protozoer, en grupp encelliga eukaryota organismer. Sporer är ett överlevnadsstrategi som protozoerna använder sig av under ogynnsamma miljöförhållanden, till exempel när det saknas näring eller när miljön blir allt för torr eller varm.

En spor består av en cell som är omgiven av ett tufft yttre skal som gör den mycket motståndskraftigare än vanliga protozoiska celler. Sporerna kan överleva under extremt ogynnsamma förhållanden, inklusive långvarig torka och höga temperaturer. När miljön blir gynnsam igen kan sporen aktiveras och utvecklas till en fullvuxen protozoisk cell som kan fortplanta sig och fortsätta med sin livscykel.

Det är värt att notera att inte alla protozoer bildar sporer, utan det är bara vissa arter som har denna förmåga. Exempel på protozoer som kan bilda sporer inkluderar Arthrospira (tidigare känd som Spirulina), Entamoeba, och Balantidium.

'Pneumocystis' är ett släkte encelliga parasiter som kan orsaka lunginfektion hos människor, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar, till exempel HIV-smittade eller personer som tar immunsuppressiva läkemedel. Den vanligaste infektionen orsakad av Pneumocystis är Pneumocystis jirovecii pneumonia (PCP). Infektionen kan vara allvarlig och livshotande om den inte behandlas tillfälligt. Symptomen på PCP innefattar andnöd, hosta, feber och trötthet. Diagnosen ställs vanligen genom att undersöka ett prov av slem från lungorna med hjälp av mikroskopi eller genetisk analys. Behandlingen består ofta av läkemedel som tetracyclin, trimetoprim-sulfametoxazol eller pentamidin istället.

Protozoiska antigener är proteiner eller andra molekyler som produceras av protozoer, en grupp encelliga eukaryota organismer. Dessa antigener kan vara specifika för en viss art eller gemensamma för en större grupp protozoer. De kan utlösa en immunreaktion hos ett värddjur när en protozoisk infektion uppstår, vilket leder till produktionen av antikroppar och aktivering av cellmedierad immunitet. Protozoiska antigener kan användas inom forskning och diagnostik för att identifiera och undersöka protozoiska infektioner.

"Skizonter" är ett begrepp inom dermatologi och betecknar en zon runt ett hudulcers eller sår, där huden kan vara inflammerad eller på annat sätt skadad. Denna zon kan ha olika utseende beroende på orsaken till ulcerationen, men den kan vara rodnad, öm, svullen eller ha förändrat pigment. Skizonterna kan uppstå som ett resultat av olika sjukdomar, såsom diabetes, perifer arteriell sjukdom (PAD) och vaskulit, eller som en komplikation till operationer eller trauma.

Det är viktigt att notera att "skizonter" inte är en officiell medicinsk diagnos, utan snarare ett beskrivande begrepp för en observation av hudförändringar i samband med ett ulcer. Behandlingen av skizonter beror på orsaken till själva ulcuset och kan innefatta lokal vård, läkemedel eller kirurgiska ingrepp.

Röda blodkroppar, även kända som erytrocyter, är de vanligaste cellerna i blodet och har sin huvudsakliga funktion att transportera syre till kroppens olika vävnader. De utgör ungefär 40-45% av blodets volym hos en genomsnittlig vuxen människa.

Röda blodkroppar saknar cellkärna och andra organeller, vilket gör dem speciella eftersom de är de enda cellerna i kroppen som saknar dessa strukturer. Detta ger röda blodkropparna en hög grad av flexibilitet så att de kan passera genom små kapillärer i olika vävnader utan problem.

Den typiska formen på en röd blodkropp är diskformad, vilket underlättar syreupptaget och -transporten. Hemoglobin är ett protein som innehåller järn och finns i röda blodkroppar. Detta protein binder sig till syret i lungorna och frigör det sedan i olika vävnader när behovet uppstår. När röda blodkropparna inte längre fungerar korrekt eller när de inte produceras i tillräcklig mängd kan det leda till syrebrist och anemi.

En protozoös infektion i det centrala nervsystemet (CNS) inträffar när protozoiska parasiter invaderar hjärnan eller ryggmärgen. Detta kan orsaka en rad olika symptom beroende på vilken typ av protozo som orsakar infektionen och var i CNS den etablerats.

Exempel på protozoösa infektioner som kan sprida sig till CNS inkluderar:

1. Trypanosoma brucei gambiense och T. b. rhodesiense, orsakare av sömnsjuka (African trypanosomiasis)
2. Naegleria fowleri, orsakare av primär amöbask meningit
3. Acanthamoeba, orsakare av granulomatös amöbask meningit
4. Toxoplasma gondii, orsakare av toxoplasmos
5. Plasmodium falciparum, en av de parasiter som orsakar malaria

Symptomen på en protozoös infektion i CNS kan vara bland annat feber, huvudvärk, kräksjuka, muskelstelhet, förvirring, minnesförlust, medvetandeförlust, rörelse- och balansproblem samt i vissa fall till och med koma. Behandlingen beror på vilken protozoös art som orsakar infektionen och kan innefatta olika typer av läkemedel, såsom antibiotika eller antiprotozoiska medel.

I medicinsk kontext, betyder "värd-parasitförhållande" ett förhållande där en organism, kallad parasit, lever på och skadar en annan organism, kallad värd. Parasiten utnyttjar värden som källa till näring och/eller skydd, vilket kan leda till sjukdom eller död hos värden. Det finns tre typer av parasiter: ektoparasiter, som lever på ytan av värden (till exempel löss och myggor); endoparasiter, som lever inuti värden (till exempel maskar och protozoer); och biotrofa parasiter, som behöver en levande värd för att överleva.

'Parasitologisk resistensbestämning' refererar till laboratorieprocessen där man testar och fastställer om ett parasitsamhälle har utvecklat resistens mot vissa läkemedel. Detta görs genom att exponera parasiter för olika koncentrationer av ett eller flera läkemedel och sedan observera deras växt- och förökningsmönster. Om parasiterna fortsätter att överleva och föröka sig i närvaro av vissa koncentrationer av läkemedlet kan man dra slutsatsen att resistens har utvecklats.

Det är viktigt att regelbundet genomföra parasitologisk resistensbestämning eftersom det kan hjälpa till att identifiera resistensutveckling i tid och därmed möjliggöra anpassning av behandlingsstrategier för att optimera patientbehandlingen. Detta är särskilt viktigt inom områden som malaria, där resistens mot vanliga läkemedel har identifierats i olika delar av världen och på så sätt påverkat behandlingsrekommendationerna.

Protozo-DNA refererer til DNA fra encellede organismer som tilhører gruppen Protozoa, også kendt som protister. Protozoer er en heterogen gruppe af encellede eukaryote organismer, der lever i ferskvand, saltvand eller som parasitter i andre levende væsner, herunder mennesker. De kan have forskellige former for ernæring, herunder at være plante-lignende (fotosyntetiserende), dyre-lignende (predatoriske) eller svampe-lignende (saprofage).

Protozo-DNA er interessant inden for medicinsk forskning, da mange protozoer kan være årsag til sygdomme hos mennesker og dyr. For eksempel kan malaria skylles tilbage til infektion med Protozoa fra slægten Plasmodium. Undersøgelser af Protozo-DNA kan give vigtig information om disse organismer, herunder deres artsidentifikation, evolutionæ historie og patogenese.

Protozoer (singular: Protozo) är en grupp encelliga eukaryota organismer som lever som endoparasiter eller fria levnadsformer i vatten- och landmiljöer. De är vanligen heterotrofa, det vill säga de livnär sig på andra organismer, men det finns också arter som är autotrofa, det vill säga de kan producera sin egen näring genom fotosyntes. Protozoerna har en stor variation i storlek och form, från mycket små (mindre än 1 mikrometer) till mycket stora (upp till flera millimeter). De flesta protozoerna är encelliga, men några arter kan bilda kolonier av flera celler.

Protozoerna har en komplex cellyta med olika organeller som utför olika funktioner. De har ofta ett rörligt skal, så kallad pellicel, som består av protein- eller kolagenfibriller och som skyddar cellen mot mekanisk påverkan och predation. Många protozoer har även cilia eller flageller, små hår som de använder för att röra sig i sin omgivning.

Protozoerna kan delas in i fyra stora grupper: Sarcomastigophora, Sporozoa, Ciliophora och Mastigophora. Varje grupp har sina egna unika karaktärsdrag och livscykel.

Sarcomastigophora innefattar arter som förökar sig genom lamblia-liknande delning, där cellen delas itu i två lika delar. Hos vissa arter kan detta ske genom en komplex livscykel med flera olika stadium.

Sporozoa innefattar parasitiska protozoer som förökar sig genom sporulation, där cellen bildar ett hölje runt sig och delar sig i flera sporer. Dessa sporer kan sedan infektera en ny värd.

Ciliophora innefattar arter som har cilia över hela kroppen eller på speciella områden. De förökar sig genom binary fission, där cellen delas itu i två lika delar.

Mastigophora innefattar arter som har flageller och som lever fritt i vatten eller som parasiterar på djur. De förökar sig genom binary fission.

Protozoer kan vara fria levande eller parasitiska, och de kan infektera en mängd olika värdar, inklusive människor. Många protozoer är orsaken till allvarliga sjukdomar, som malaria, giardiasis och toxoplasmos. Andra protozoer är användbara för människan, som de som används inom biotekniken för att producera protein.

Kontaktlinsvätska, även känd som kontaktlösning eller ögondroppe, är ett sterilt lösning som används för att behandla, rengöra och fuktföra kontaktlinser. Det finns olika typer av kontaktlinsvätskor, inklusive:

1. Mjukkontaktlinsvätska: Används för att lagras och fuktför mjuka kontaktlinser över natten och/eller fuktför kontaktlinsen under användning.
2. Hårdkontaktlinsvätska: Används för att rengöra, desinficeras och fuktför hårda kontaktlinser.
3. Enkel reningsvätska: Används för att dagligen rengöra kontaktlinser.
4. Flersidig reningsvätska: Används för att både rengöra och desinficeras kontaktlinser.
5. Salinläkande vätska: Används för att behandla torra ögon orsakade av användning av kontaktlinser.

Det är viktigt att använda rätt typ av kontaktlinsvätska beroende på typen av kontaktlinser du använder och efter rekommendationer från din optiker eller ögonläkare. Använd aldrig vatten som ersättning för kontaktlinsvätska, eftersom det kan orsaka skada på ögat.

'Dientamoeba' är ett släkte inom protozoerna, som inkluderar en endemisk parasit som infekterar människans tjocktarm. Den vanligaste arten inom släktet är 'Dientamoeba fragilis', vilken orsakar diarré och mag-tarmsymtom hos människor. Infektionen sker vanligtvis genom kontaminering av mat eller vatten med avföring från en infekterad individ. Det är värt att notera att 'Dientamoeba fragilis' saknar cyststadium, vilket gör den unik bland de flesta andra protozoiska parasiter som infekterar människan.

'Naegleria' är ett släkte inom protozoer, som omfattar frilevande amöbor som kan påträffas i sötvatten, varma källor och fuktig jord. Det mest välkända arten är 'Naegleria fowleri', som kan orsaka en allvarlig och oftast dödlig hjärninflammation vid namn primär amöbias hjärnhinneinflammation (PAM).

'Naegleria fowleri' är en termofil art, vilket betyder att den trivs bäst i varmt vatten med temperaturer över 25°C. Den kan byta form och förflytta sig genom att forma ett litet skaft som den använder för att röra sig framåt. När den kommer i kontakt med en värd, till exempel när en person simmar med ansiktet nedåt i smutsigt eller varmt stillastående vatten, kan den penetrera näshålan och färdas upp genom nasalpassagen in i hjärnvätskan.

Det är värt att notera att infektioner av 'Naegleria' är mycket ovanliga och vanligtvis förekommer de hos personer som simmar i sötvattenreservoarer med höga temperaturer, såsom varma sjöar eller termiska källor.

'Livscykelstadier' er en begrep som brukes for å beskrive de forskjellige faser i et levendes utvikling fra det tidligste stadiet til døden. Her er en medisinsk definisjon av hvert av de fire hovedlivscykelstadiene:

1. Føtusstadiet: Denne fasen inneholder den embryonale utviklingen fra befruktningen og opp til den niende uken av graviditeten, deretter kaller vi det for føtusstadiet. Under dette stadiet utformes de viktigste organene og systemene i livet.

2. Barnshestadiet: Denne fasen inneholder barndommen fra fødsel til puberteten. Under denne perioden vil barnet oppleve en rask vekst og utvikling, både fysisk og kognitivt.

3. Voksenstadiet: Denne fasen inneholder voksenlivet fra slutten av puberteten til gjennomsnittlig 65 år for kvinner og 70 år for menn. Under denne perioden er individet i full utvikling og kan formere familier, bygge karriere og delta i samfunnet.

4. Gammelstadiet: Denne fasen inneholder de siste årene av livet etter 65 år for kvinner og 70 år for menn. Under denne perioden kan individet oppleve en nedgang i fysisk funksjon, økt risiko for sykdom og eventuell død.

Det er viktig å nevne at livscykelstadiene ikke alltid er klart definert eller like lange for alle individer. Noen kan oppleve en forlengelse av livsløpet, mens andre kan ha kortere livsløp på grunn av genetiske faktorer, sykdom eller levestil.

"Protozoan antibodies" refer to antibodies produced by the immune system in response to an infection caused by a protozoan, which is a type of single-celled microorganism. These antibodies are part of the adaptive immune response and are specific to certain proteins or other molecules found on the surface of the protozoan. They can help the body recognize and eliminate the pathogen, and also play a role in immunity to future infections with the same protozoan. Examples of protozoan infections that can stimulate the production of protozoan antibodies include malaria, giardiasis, and toxoplasmosis.

Dientamoebiasis är en infektionssjukdom orsakad av protozoen Dientamoeba fragilis. Infektionen uppstår vanligtvis genom oral kontaminering med cystor från avföring och är vanligast i områden med dålig sanitet och hygien. Symptomen på dientamoebiasis kan variera från asymptomatiska till diarré, buksmärtor, flatulens och illamående. Diagnos ställs genom mikroskopi av avföring eller PCR-testning. Behandling sker vanligtvis med antibiotika som tetrazykliner eller metronidazol.

Parasitologi är en gren inom biologi och medicin som handlar om studiet av parasiter, dvs. organismer som lever på eller inne i andra organismer (värddjur) och som ofta orsakar skada eller sjukdom hos värddjuret. Parasitologin undersöker bland annat parasiters systematik, livscykel, epidemiologi, patogenes och kontrollmetoder. Inom klinisk medicin är parasitologin en del av infektionsmedicinen och handlar om diagnostisering, behandling och förebyggande av parasitsjukdomar hos människor.

En amöba är en typ av encellig eukaryot cell, som tillhör supergruppen Amoebozoa. Amöbor kännetecknas vanligtvis av sin förmåga att röra sig och förändra sin form genom att utvidga och drar in pseudopodier (fingerliknande utskott). Det finns många olika arter av amöbor, och de kan variera i storlek, form och funktion. Några arter lever frilevande i vatten eller fuktiga miljöer, medan andra är parasiter som lever inne i andra organismer, inklusive människor. En känd amöba som kan orsaka sjukdom hos människor är Entamoeba histolytica, som kan orsaka amöbiasis, en infektion som kan leda till diarré, magont och i värsta fall livshotande komplikationer.

Cysteine proteases are a type of enzyme that breaks down other proteins by cleaving peptide bonds. They are called cysteine proteases because they use a reactive cysteine residue in their active site to perform the cleavage. These enzymes play important roles in various biological processes, including protein degradation, cell signaling, and inflammation. Some examples of cysteine proteases include papain, cathepsins, and caspases. They are also involved in several diseases, such as cancer, arthritis, and infectious diseases caused by pathogens like bacteria and viruses.

Pneumocystis pneumonia (PCP) är en typ av lunginflammation orsakad av en jästliknande svamp som kallas Pneumocystis jirovecii. Svampen förekommer naturligt i miljön och kan finnas i luft, vatten och jord. Den florar dock vanligtvis inte hos friska människor, men kan orsaka allvarlig lunginflammation hos personer med nedsatt immunförsvar, till exempel hiv-smittade eller personer som tar immunsuppressiva läkemedel efter en transplantation.

Symptomen på PCP inkluder andfåddhet, hosta, feber och trötthet. Diagnosen ställs vanligtvis genom att analysera ett prov av slem från lungorna med hjälp av mikroskopi eller genetisk testning. Behandlingen består ofta av läkemedel som kallas trimetoprim-sulfametoxazol, men andra behandlingsalternativ finns också tillgängliga för de som inte kan tolerera detta läkemedel.

PCP är en allvarlig sjukdom och kan leda till andningssvårigheter och lungskador om den inte behandlas i tid. Preventiva behandlingar rekommenderas därför ofta för personer med hög risk för att utveckla PCP, såsom hiv-smittade personer med lågt cd4-celltal eller personer som tar immunsuppressiva läkemedel.

Gerbillinae är en underfamilj i familjen råttdjur (Muridae) som innehåller cirka 110 arter, vanligtvis kända som ökenråttor eller gerbiler. Dessa små gnagare förekommer främst i Afrika och Asien, även om några få arter också finns i östra Europa och Mellanöstern.

Gerbilerna är kända för sina långa bakben och långa svansar. De flesta arterna lever i torra habitat som öknar, halvöknar och gräsmarker. Gerbiler är oftast aktiva på natten eller under skymningen och gryningen.

Gerbilerna är populära som sällskapsdjur på grund av deras sociala beteende och lätta hantering. De kan också vara användbara i forskning, eftersom de har en liknande genetisk uppbyggnad till människor och är lätta att hålla i laboratorier.

Trichomonas är en parasit som kan orsaka en sexuellt överförbar infektion som kallas trichomoniasis. Medlet mot Trichomonas är oftast en antibiotikakur som innefattar mediciner som metronidazol eller tinidazol, som tar bort parasiten från kroppen. Det är viktigt att båda partner behandlas samtidigt för att undvika att smitta åter och behandlingen ska ske under medicinsk övervakning.

Jag kan hjälpa till med att informera dig om att "Lobosea" inte är en etablerad eller allmänt accepterad term inom medicinsk vetenskap. Det verkar snarare vara en taxonomisk kategori inom zoologi, som har använts för att gruppera vissa former av blötdjur utan skal, såsom sjögurkor och havsansjovisar.

Emellertid kan det finnas någon form av förvirring eller fel i frågan som du ställt. Om du har några andra frågor eller behöver mer information om ett specifikt medicinskt ämne, är jag glad att hjälpa till så mycket jag kan.

Vegetable lectins, or vegetable agglutinins, are a type of protein found in various plants, including vegetables. They have the ability to bind specifically to carbohydrates on the surface of cells, which can lead to the agglutination, or clumping together, of those cells. This property is what gives them their name "agglutinins."

One well-known example of a vegetable lectin is phytohemagglutinin, which is found in raw kidney beans. This lectin can be toxic to humans if consumed in large quantities, as it can cause red blood cells to clump together and prevent them from carrying out their normal functions. Cooking the beans properly can help to inactivate the lectin and make them safe to eat.

Vegetable lectins have been studied for their potential uses in medical research and treatment. For example, they have been used as tools to study the structure and function of cell surfaces, and they have also been investigated for their potential to stimulate the immune system or inhibit the growth of certain types of cancer cells. However, more research is needed to fully understand the potential benefits and risks of using vegetable lectins in medical settings.

En protozoinfektion är en infektionssjukdom som orsakas av encelliga parasiter, så kallade protozoer. Dessa protozoer kan vara fria levande eller parasitera inne i andra organismer, däribland människor. Protozoinfektioner är vanliga i tropiska och subtropiska områden, men de kan även förekomma i tempererade klimatzoner.

Det finns många olika arter av protozoer som kan orsaka sjukdom hos människor, och symtom på en protozoinfektion kan variera beroende på vilken art av protozo som orsakar infektionen. Några exempel på vanliga protozoinfektioner är malaria, amöbiasis, giardiasis och toxoplasmos.

Symptomen på en protozoinfektion kan inkludera diarré, magont, illamående, trötthet, feber och viktminskning. I allvarliga fall kan infektionen leda till allvarlig sjukdom och i värsta fall död. Behandlingen av en protozoinfektion beror på vilken art av protozo som orsakar infektionen, men kan innefatta mediciner som dödar eller hämjar tillväxten hos protozoerna.

Jag kan ge dig en definition på engelska, som är vanligare att använda inom den medicinska terminologin:

A protozoal medication is a type of drug that is used to treat diseases caused by protozoa, which are single-celled microorganisms. These medications work by killing or inhibiting the growth of the protozoa, thereby eliminating or reducing the symptoms of the infection. Examples of protozoal diseases include malaria, giardiasis, and amoebic dysentery. Some common protozoal medications include metronidazole, tinidazole, and chloroquine.

'Adhesivitet' er en medisinsk terminologi som refererer til styrken eller kvaliteten på en vesens evne til å holde sammen eller tilbakemelding mellom to overflater. I den medicinske konteksten kan det ofte henvise til hvordan et implantat holder fast i kroppen, så som en pacemaker eller en ledprotes. Adhesiviteten kan vurderes ved å måle den kreft det tar å trenge isseparert fra overflater eller ved å evaluere omfanget av vævstilknytninger som utvikles mellom implantatet og omgivende veske.

Metronidazol är ett antibiotikum och antiprotozoalt läkemedel som används för att behandla en rad olika infektioner orsakade av bakterier eller parasiter. Det fungerar genom att störa bakteriens eller parasitens DNA, vilket stoppar deras tillväxt och reproduktion.

Metronidazol är verksamt mot anaeroba bakterier (bakterier som kan leva utan syre) och vissa protozoer (en typ av encellig organism). Det används ofta för att behandla infektioner i mag-tarmkanalen, lungor, hud, ben och artärer. Det kan också användas för att behandla parasitiska infektioner som giardiasis och trichomoniasis.

Läkemedlet ges vanligen per oral (som en tablett eller en kapsel), intravenöst (direkt in i blodbanan) eller lokal till exempel som en vaginal cream. Vid användning av metronidazol kan det förekomma biverkningar som illamående, kräkningar, förlust av aptit, huvras och smakförändringar. I sällsynta fall kan det även uppstå neurologiska biverkningar som yrsel, störningar i balansen, förvirring och yrsel.

Enligt ICD-11, den internationella klassifikationen av sjukdomar och hälsoproblem, definieras "antimalariamedel" som:

"Mediciner som används för att behandla, förebygga eller kontrollera malaria. Dessa inkluderar bland annat kloroquin, hydroxiklorokin, quinin, mefloquin, artemisininkombinationsterapi (ACT) och primaquine."

Så enligt den medicinska definitionen är antimalariamedel alla läkemedel som används för att behandla, förebygga eller kontrollera malaria.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en viktig roll i cellers funktioner, särskilt beträffande proteinproduktionen. Det finns olika typer av RNA, inklusive mRNA (messenger RNA), rRNA (ribosomal RNA) och tRNA (transfer RNA).

Protozoer är en grupp encelliga eukaryota organismer som lever fritt i vatten eller som parasiter i andra levande varelsers kroppar. De flesta protozoer är mikroskopiskt små och kan inte ses med blotta ögat.

En "protozoiskt RNA" skulle därför kunna definieras som RNA som finns hos eller utför funktioner i protozoer. Detta kan vara till exempel mRNA som transkriberats från protozoiska gener, rRNA och tRNA som är involverade i proteinproduktionen i protozoer, eller andra typer av RNA med specifika funktioner hos protozoer.

Glutaral (även känt som Glutarsyra eller Pentandisäure) är en organisk syra med formeln C5H8O2. Den förekommer naturligt i små mängder i vissa livsmedel, men den är mest känd för sin roll i diagnosen och behandlingen av ett sällsynt genetiskt tillstånd som kallas Glutaraldehydurias (GAI).

Glutaraldehydurian är en medfödd metabolt störning som orsakas av brist på ett enzym som behövs för att bryta ned glutaraldehyd till mindre molekyler i kroppen. Detta leder till en ansamling av glutaraldehyd i kroppen, vilket kan skada olika organ och leda till symtom som andningssvårigheter, muskelsvaghet, uttalad rörelsekoordinationsstörning, psykomotorisk retardering, och i värsta fall koma eller död.

Glutaral används också som ett konserveringsmedel inom vissa industrier, såsom medicinsk utrustning, kirurgiska instrument och kosmetika. Emellertid har användningen av glutaral som konserveringsmedel minskat på grund av hälsorisker relaterade till exponering för höga nivåer av substansen.

Protozoan infections in animals refer to diseases caused by single-celled microorganisms called protozoa. These organisms can infect various tissues and organs of animals, including domestic pets, livestock, and wildlife. Protozoan infections can be transmitted through several routes, such as fecal-oral transmission, ingestion of contaminated water or food, or through arthropod vectors like ticks and mosquitoes.

Some common examples of protozoan infections in animals include:

1. Coccidiosis: A disease caused by several species of the genus Eimeria that affects the intestines of many animals, including poultry, cattle, sheep, goats, and pets. It is characterized by diarrhea, weight loss, and dehydration.
2. Toxoplasmosis: A disease caused by the protozoan Toxoplasma gondii that can infect a wide range of animals, including humans. It is transmitted through the ingestion of oocysts shed in the feces of infected cats or through the consumption of contaminated meat. Toxoplasmosis can cause abortion, stillbirth, and neurological damage in fetuses and young animals.
3. Cryptosporidiosis: A disease caused by the protozoan Cryptosporidium parvum that affects the intestines of many animals, including cattle, sheep, goats, and humans. It is transmitted through the ingestion of oocysts shed in the feces of infected animals or through contaminated water. Cryptosporidiosis can cause severe diarrhea and dehydration in young animals and immunocompromised individuals.
4. Leishmaniasis: A disease caused by several species of the genus Leishmania that affects dogs, cats, and wild animals. It is transmitted through the bite of infected sandflies. Leishmaniasis can cause skin lesions, anemia, weight loss, and kidney failure.
5. Babesiosis: A disease caused by several species of the genus Babesia that affects cattle, sheep, goats, horses, and dogs. It is transmitted through the bite of infected ticks. Babesiosis can cause fever, anemia, jaundice, and kidney failure.
6. Theileriosis: A disease caused by several species of the genus Theileria that affects cattle, sheep, goats, and wild animals. It is transmitted through the bite of infected ticks. Theileriosis can cause fever, anemia, jaundice, and abortion in pregnant animals.
7. Trypanosomiasis: A disease caused by several species of the genus Trypanosoma that affects cattle, sheep, goats, horses, and wild animals. It is transmitted through the bite of infected tsetse flies or other insect vectors. Trypanosomiasis can cause fever, anemia, weight loss, and neurological damage.
8. Sarcocystosis: A disease caused by several species of the genus Sarcocystis that affects cattle, sheep, goats, pigs, and wild animals. It is transmitted through the ingestion of contaminated feed or water. Sarcocystosis can cause muscle weakness, paralysis, and death in severe cases.
9. Toxoplasmosis: A disease caused by the parasite Toxoplasma gondii that affects humans and animals. It is transmitted through the ingestion of contaminated feed or water, or through contact with infected cats or their feces. Toxoplasmosis can cause abortion, stillbirth, or neurological damage in animals, and flu-like symptoms in humans.
10. Coccidiosis: A disease caused by several species of the genus Eimeria that affects poultry, cattle, sheep, goats, and pigs. It is transmitted through the ingestion of contaminated feed or water. Coccidiosis can cause diarrhea, weight loss, and death in severe cases.
11. Histomoniasis: A disease caused by the parasite Histomonas meleagridis that affects poultry, especially turkeys and chickens. It is transmitted through the ingestion of contaminated feed or water, or through contact with infected birds or their feces. Histomoniasis can cause liver damage, diarrhea, and death in severe cases.
12. Leishmaniasis: A disease caused by several species of the parasite Leishmania that affects humans and animals. It is transmitted through the bite of infected sandflies. Leishmaniasis can cause skin lesions, fever, anemia, and death in severe cases.
13. Trypanosomiasis: A disease caused by several species of the parasite Trypanosoma that affects humans and animals. It is transmitted through the bite of infected tsetse flies or other insect vectors. Trypanosomiasis can cause fever, anemia, neurological damage, and death in severe cases.
14. Babesiosis: A disease caused by several species of the parasite Babesia that affects humans and animals. It is transmitted through the bite of infected ticks. Babesiosis can cause fever, anemia, and death in severe cases.
15. Ehrlichiosis: A disease caused by several species of the bacterium Ehrlichia that affects humans and animals. It is transmitted through the bite of infected ticks. Ehrlichiosis can cause fever, rash, joint pain, and death in severe cases.
16. Anaplasmosis: A disease caused by the bacterium Anaplasma phagocytophilum that affects humans and animals. It is transmitted through the bite of infected ticks. Anaplasmosis can cause fever, anemia, and death in severe cases.
17. Rickettsiosis: A group of diseases caused by several species of the bacterium Rickettsia that affect humans and animals. They are transmitted through the bite of infected ticks, fleas, or lice. Rickettsioses can cause fever, rash, and death in severe cases.
18. Tularemia: A disease caused by the bacterium Francisella tularensis that affects humans and animals. It is transmitted through contact with infected animals, contaminated water, or insect bites. Tularemia can cause fever, skin ulcers, and death in severe cases.
19. Q fever: A disease caused by the bacterium Coxiella burnetii that affects humans and animals. It is transmitted through contact with infected animals, their products, or contaminated dust. Q fever can cause fever, pneumonia, and death in severe cases.
20. Brucellosis: A disease caused by several species of the bacterium Brucella that affect humans and animals. It is transmitted through contact with infected animals, their products, or contaminated food. Brucellosis can cause fever, joint pain, and death in severe cases.
21. Lyme disease: A disease caused by the bacterium Borrelia burgdorferi that affects humans and animals. It is transmitted through the bite of infected ticks. Lyme disease can cause fever, rash, arthritis, and neurological symptoms in severe cases.
22. Rocky Mountain spotted fever: A disease caused by the bacterium Rickettsia rickettsii that affects humans and animals. It is transmitted through the bite of infected ticks. Rocky Mountain spotted fever can cause fever, rash, and death in severe cases.
23. Ehrlichiosis: A group of diseases caused by several species of the bacterium Ehrlichia that affect humans and animals. They are transmitted through the bite of infected ticks. Ehrlichioses can cause fever, anemia, and death in severe cases.
24. Anaplasmosis: A disease caused by the bacterium Anaplasma phagocytophilum that affects humans and animals. It is transmitted through the bite of infected ticks. Anaplasmosis can cause fever, anemia, and death in severe cases.
25. Tularemia: A disease caused by the bacterium Francisella tularensis that affects humans and animals. It is transmitted through contact with infected animals, their products, or contaminated food and water. Tularemia can cause fever, pneumonia, and death in severe cases.
26. Plague: A disease caused by the bacterium Yersinia pestis that affects humans and animals. It is transmitted through the bite of infected fleas or contact with infected animals. Plague can cause fever, pneumonia, and death in severe cases.
27. Anthrax: A disease caused by the bacterium Bacillus anthracis that affects humans and animals. It is transmitted through contact with infected animals, their products, or contaminated soil. Anthrax can cause fever, respiratory failure, and death in severe cases.
28. Botulism: A disease caused by the toxin produced by the

Mikroskopi är en teknik som tillåter observering och analysering av strukturer som är för små att ses med blotta ögat. Detta görs genom användning av ett mikroskop, ett instrument som består av en linsystem som zoomer in på objektet.

Det finns olika typer av mikroskopi, men de två vanligaste är ljusmikroskopi och elektronmikroskopi. I ljusmikroskopi används ljus för att belysa preparatet och i elektronmikroskopi används elektroner. Elektronmikroskopi ger mycket högre upplösning än ljusmikroskopi, men är också dyrare och kräver mer komplicerad preparering av proverna.

Mikroskopi används inom många områden inom medicinen, till exempel för att diagnostisera sjukdomar, studera celler och vävnader, undersöka bakterier och virus, och för forskning.

Lektiner är proteiner eller glykoproteiner som förekommer naturligt i många levande organismer, inklusive växter, djur och mikroorganismer. De har förmågan att binda specifikt till kolhydrater på cellytan hos andra celler. Lektinernas funktion kan variera beroende på vilket organism de kommer ifrån, men de kan exempelvis spela en roll i immunförsvaret, blodkoaguleringen och celldelningen.

I vissa fall kan lektiner också ha toxiska effekter på människor och djur. När vi ätter vissa typer av växter eller frön som innehåller höga nivåer av lektiner, kan det leda till symptom som magkramper, diarré och i värsta fall även andningssvårigheter. Därför rekommenderas det att tillaga vissa sorters frön och bönor noggrant innan de ätas, för att neutralisera lektinerna och minska risken för biverkningar.

Chloroquine är ett läkemedel som tillhör gruppen aminoquinoliner. Det har antimalariamedicinsk verkan och är också effektivt mot vissa autoimmuna sjukdomar, såsom reumatoid artrit och systemisk lupus erythematosus (SLE). Chloroquine fungerar genom att hämma aktiviteten hos vissa celler i immunsystemet och påverka dess förmåga att producera cytokiner, som är involverade i inflammatoriska processer.

Läkemedlet intas vanligen peroral (genom munnen) och verkar genom att koncentreras i levern, där det omvandlas till ett aktivt metabolit. Chloroquine har en halveringstid på ungefär en månad, vilket innebär att det kan stanna kvar i kroppen under en längre tid.

Varning: Chloroquine kan ha allvarliga biverkningar vid överdosering och bör endast användas under läkarövervakning. Det rekommenderas inte för självbehandling av COVID-19, eftersom det saknas tillräckligt starka bevis för dess verkan mot denna sjukdom.

Biguanides are a class of oral hypoglycemic agents used in the treatment of type 2 diabetes. The primary mechanism of action for biguanides is to decrease hepatic glucose production and increase insulin sensitivity, which leads to reduced fasting glucose levels and improved glycemic control.

The most commonly prescribed biguanide is metformin, which has been widely used in clinical practice due to its efficacy, safety profile, and low cost. Metformin works by inhibiting mitochondrial respiratory chain complex I, leading to decreased hepatic glucose production and increased insulin sensitivity.

Other biguanides that have been used in the past include phenformin and buformin, but they are no longer commonly prescribed due to their association with lactic acidosis, a rare but potentially life-threatening side effect. Metformin is also associated with an increased risk of lactic acidosis, but this risk is much lower than that observed with phenformin and buformin.

In summary, biguanides are a class of oral hypoglycemic agents used in the treatment of type 2 diabetes, with metformin being the most commonly prescribed drug in this class due to its efficacy, safety profile, and low cost. The primary mechanism of action for biguanides is to decrease hepatic glucose production and increase insulin sensitivity.

Fagocytos är en process där ett cellulärt djurcellsbegrepp, som en fagocytotisk vit blodcell (leukocyt), omger och internaliserar en främmande partikel, såsom en mikroorganism eller ett partikulärt material, genom att forma pseudopodier runt den och bilda ett speciellt organell-like struktur känd som fagosom. Denna process är en del av det immunförsvar som hjälper till att eliminera patogener och skadliga partiklar från kroppen. Efter internaliseringen, kommer den fagosomerade partikeln att transporteras till lysosomen för nedbrytning och eliminering.

Malaria är en infektionssjukdom som orsakas av parasiter i släktet Plasmodium och som primarilys överförs via myggor av arten Anopheles. När en infekterad mygga sticker en människa kan parasiterna komma in i kroppen genom slemhinnan. De smittade röda blodkropparna sprids sedan via blodomloppet och orsakar sjukdomssymptomen, som kan inkludera feber, trötthet, hosta, muskelvärk och kräkningar. Malaria är en allvarlig sjukdom som kan vara dödligt om den inte behandlas korrekt och i tid. Det finns olika typer av malariaparasiter, men de vanligaste orsakarna av allvarliga fall av malaria hos människor är Plasmodium falciparum och Plasmodium vivax.

Eukaryota, även känt som Eukarya, är ett domän inom systematisk biologi som inkluderar alla levande organismer vars celler har en definierad cellkärna och andra komplexa organeller. Detta innefattar djur, växter, svampar, protister (en heterogen grupp encelliga organismer) och flera andra grupper.

I kontrast till Eukaryota står prokaryoter, som inkluderar bakterier och arkéer, vilka saknar en definierad cellkärna och andra komplexa organeller.

Det är värt att notera att termen 'eukaryot' används för att beskriva både encelliga och flercelliga organismer som tillhör domänen Eukaryota, medan termerna 'djur', 'växter', 'svampar' och 'protister' vanligtvis används för att beskriva specifika undergrupper inom Eukaryota.

'Avföring' er en medicinsk betegnelse for afføring, altså den proces hvor afføringsmateriale elimineres fra kroppen via endetarmen. Afføring består af uoppløselige rester af mad, bakterier, slim, og celler fra tarmens indvendige overflade. Normal afføring er mørkebrun, formet som en cylinder, og har en blød konsistens. Frekvensen af afføring varierer fra person til person, men normalt er det 1-3 gange om dagen.

"Metylgrönt" är ett begrepp inom kemi och refererar till en specifik typ av organisk förening, nämligen metyl-3-metoxypyrollidin-2-yliodid. Detta är en färgad kemisk substans som används som ett reagens inom organisk syntes och har en distinkt grönaktig färg.

Ibland kan "metylgrönt" även användas som en förkortad benämning på en specifik typ av fluorescensfärg, nämligen metylgrönt 6B (C.I. 42590), som är en triarylmetanfärg som används inom mikroskopi och histologi för att färga celler och vävnader.

Det är viktigt att notera att dessa två begrepp inte är identiska, men de delar en gemensam grön färg och kan ibland förväxlas.

Apicomplexa är ett taxonomiskt fylum inom protozoerna, som inkluderar en stor mängd parasitiska arter som orsakar sjukdomar hos både djur och människor. De flesta apicomplexan har en komplext livscykel som involverar olika värdar och former av förökning.

Karakteristiskt för Apicomplexa är att de har en organell, så kallad apikal komplex, som används vid invasionen av värdceller. Detta består bland annat av en struktur känd som konoid och ett antal glidande proteiner som hjälper till att förflytta sig genom värdcellen.

Exempel på sjukdomar orsakade av Apicomplexa är malaria, toxoplasmos och kryptosporidiös. Malaria orsakas av arterna i släktet Plasmodium och är en av de vanligaste dödsorsakande infektionerna i världen. Toxoplasmos orsakas av Toxoplasma gondii och kan ge upphov till allvarliga symtom hos gravida kvinnor och personer med nedsatt immunförsvar. Kryptosporidiös orsakas av Cryptosporidium parvum och ger diarré, särskilt hos barn och personer med nedsatt immunförsvar.

Cricetinae er en underfamilie i familien Muridae, som inkluderer hamstere. Der er omkring 20 arter af hamstere, der er udbredt i Europa, Asien og Afrika. Hamstere er små pattedyr med kort hals, store kindpokker og store molarer. De fleste arter har også en bøjet ryggrat og en kort, busket hale.

Hamstere er kendt for deres evne til at gemme føde i kindpokkene og transportere den til deres bo. De fleste arter lever ensomt undtagen når hunnerne har unger. Hamsternes naturlige fjender inkluderer rovdyr, slanger og rovfugle.

Cricetinae-hamstere er ofte holdt som kæledyr på grund af deres lille størrelse, lette pleje og venlige natur. Nogle af de mest populære arter til at holde som kæledyr inkluderer syriske hamster, djungelhamster og roborovski-hamster.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

Desinfektionsmedel är en term inom medicinen och hälsovetenskapen som definieras som en substans eller ett preparat som används för att minska antalet patogena mikroorganismer på en yta eller ett föremål till en säker nivå. Det gör detsamma genom att förstöra eller inaktivera de flesta eller alla mikroorganismerna, bortsett från sporer och vissa virus som kan vara resistenta mot vissa desinfektionsmedel.

Desinfektionsmedel kan vara i olika former, såsom vätskor, sprayer, torkmedel, toalettgeler med mera. De kan innehålla en rad olika aktiva ingredienser, till exempel alkoholer, kvävekomponer, klorföreningar, fenoler och peroxider.

Det är viktigt att använda rätt typ av desinfektionsmedel för den specifika situationen och följa anvisningarna på produktet för att garantera effektivitet och undvika skador på ytan eller föremålet som desinficeras.

"Acetylgalactosamine" er en type av karbohydrat som kallas för ein hexosamin. Det er en viktig bestanddel i mange biokjemiske prosesser, særlig i relasjon til proteoglykane og glykoproteiner. Acetylgalaktosamin kan også være involvert i bestemte typer av medisinske tilstander, for eksempel visse arter av kreft og autoimmune sykdommer.

Elektronmikroskopi är en teknik inom mikroskopi där man använder en elektronstråle i stället för ljus för att observera ett preparat. Det ger en mycket högre upplösning jämfört med optisk mikroskopi, och kan nå upp till 100 000 gånger magnification.

Det finns två huvudsakliga typer av elektronmikroskopi: transmissionselektronmikroskop (TEM) och skannande elektronmikroskop (SEM). TEM-metoden ger en tvådimensionell projektion av ett preparat, medan SEM-metoden ger en tredimensionell bild.

I TEM passerar elektronstrålen genom det tunnslida preparatet och interagerar med atomerna i preparatet, vilket skapar en bild som kan tolkas för att ge information om struktur, sammansättning och kemisk analys av preparatet.

I SEM skannas elektronstrålen över ytan av preparatet och ger upphov till sekundära elektroner som kan detekteras och användas för att generera en topografisk bild av ytan. SEM-metoden ger ofta mycket skarpa och detaljerade bilder av ytor, vilket gör den särskilt användbar inom materialvetenskap, biologi och andra områden där det behövs information om ytstruktur.

RNA står för Ribonukleinsyra och är ett molekylärt ämne som liknar DNA men har några viktiga skillnader i sin kemiska struktur. Det finns olika typer av RNA, inklusive ribosomalt RNA (rRNA).

Ribosomer är komplexa maskinerier som består av proteiner och RNA-molekyler och spelar en viktig roll i syntesen av protein. De två huvuddelarna av ett ribosom kallas för stora och små subenheter. I den stora subenheten finns det tre stycken rRNA-molekyler: 5S, 5.8S och 28S. I den lilla subenheten finns det en rRNA-molekyl som kallas 18S rRNA.

18S rRNA är en strukturell komponent i den lilla ribosomala subenheten och hjälper till att bilda den aktiva plats där aminosyror kopplas samman för att bilda proteiner under processen kallad translation. 18S rRNA är en viktig molekyl i cellens proteinproduktion och finns i alla levande celler.

Falciparummalaria definieras som en allvarlig form av malaria orsakad av plasmodie-falciparum-protozoer som överförs via stickmyror. Det är den farligaste typen av malaria och kan leda till allvarliga komplikationer, såsom njur- och andningssvikt, coma och i värsta fall dödsfall om den inte behandlas i tid. Falciparummalaria karaktäriseras av hög feber, intensiva boursjukdomstecken och ofta multipla organskador. Behandlingen måste ske så snart som möjligt med effektiva antimalariamediciner för att förebygga komplikationer och minska risken för dödlig utgång.

Cytokalasiner är en grupp enzymer som binder till och bryter ned aktinfilament i celler. De används vanligtvis inom medicinen som immunsuppressiva medel, eftersom de hämmar den cellulära immuniteten genom att förhindra aktinpolymerisering och därmed cellrörelse och celldelning hos vita blodkroppar. Exempel på cytokalasiner är cyklosporin A, tacrolimus och sirolimus.

Immunfluorescens (IF) är en teknik inom patologi och histologi som används för att visualisera och lokalisera specifika proteiner eller antikroppar i celler eller vävnader. Den bygger på principen att vissa antikroppar kan binda till sitt målprotein och sedan under speciella omständigheter fluorescera, det vill säga avge ljus av en viss våglängd när de exponeras för ljus av en annan våglängd.

I immunfluorescensmetoden inkuberas ett preparat av celler eller vävnader med en specifik antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, ett ämne som fluorescerar när det exponeras för ljus. Om denna antikropp binder till sitt målprotein i preparatet kommer den att fluorescera och kan ses under ett fluorescensmikroskop.

Det finns två huvudtyper av immunfluorescens: direkt och indirekt. Vid direkt immunfluorescens används en antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, medan vid indirekt immunfluorescens används två antikroppar i två steg: först en icke-konjugerad primärantikropp som binder till målproteinet, följt av en sekundär antikropp som är konjugerad till ett fluorofor och binder till den primära antikroppen. Indirekt immunfluorescens kan öka känsligheten eftersom flera fluorescerande sekundära antikroppar kan binda till en enda primärantikropp.

Immunfluorescensen är ett viktigt verktyg inom forskning och diagnos av sjukdomar, särskilt vid identifiering av autoimmuna sjukdomar och infektioner.

Hemproteiner är ett slags proteinmolekyler som innehåller en prostetisk grupp kallad hemgruppen. Hemgruppen består av ett organisk komplex med järn (Fe II eller Fe III) i centrum, som kan binda och transportera syre (O2). De mest kända hemproteinerna är de globulära proteiner som har en funktionell roll i transporten och lagringen av syre och/eller kolmonoxid (CO) i levande organismer. Exempel på hemproteiner inkluderar hemoglobin och myoglobin, som båda transporterar syre i blodet respektive i muskler hos däggdjur. Andra exempel är cytochrom-komplexen, som deltar i cellandningen (celldygnets elektrontransportkedja), och katalas, ett enzym som bryter ner väteperoxid till vatten och syre.

Svepelektronmikroskopi (SEM) är en typ av elektronmikroskopi som använder en fin stråle av primäre elektroner för att generera en detaljerad och magnifierad bild av ett provs material. När primära elektroner accelereras mot provet skapas sekundära elektroner, backscatterade elektroner och annan signalering som kan användas för att generera en bild.

I SEM-mikroskopi interagerar primära elektronerna med atomer i provet och får atomer att exciteras eller ioniseras, vilket resulterar i emissionen av sekundära elektroner. Antalet sekundära elektroner som emitteras är direkt proportionellt mot den ursprungliga energin hos primära elektronerna och beroende på materialets sammansättning, topografi och andra faktorer.

Sekundära elektroner samlas sedan in med en detektor och omvandlas till en elektrisk signal som bearbetas för att generera en tvådimensionell bild av provet. Bilden visar vanligtvis kontrasterade skuggor och höjdskillnader, vilket gör SEM-mikroskopi användbart för att undersöka ytstrukturen och topografin hos materialprover på nanometer- till mikrometerskalan.

SEM är ett viktigt verktyg inom materialvetenskap, elektronik, biologi och andra forskningsområden där detaljerade bilder av ytor och strukturer behövs för att förstå och analysera materialegenskaper och funktion.

Fetuin är ett protein som främst produceras i levern och förekommer naturligt i blodplasma. Det finns två huvudsakliga typer av fetuiner hos människor, nämligen fetuin-A och fetuin-B. Dessa proteiner tillhör en grupp av protein som kallas akutfasproteiner, vilka är involverade i inflammatoriska processer i kroppen.

Fetuin-A, även känt som alpha-2-Heremans-Schmid glykoprotein (AHSG), är det mest studerade av de två fetuinerna. Det har en rad funktioner, inklusive att hjälpa till att reglera mineraliseringen av benvävnad och att modulera immunresponsen. Fetuin-A kan också binda till fettsyror i blodet och transportera dem till levern för nedbrytning, vilket gör det intressant som en möjlig markör för metabola störningar såsom insulinresistens och fetma.

Fetuin-B, även känt som ipsilon-förenat protein (YFP), är också involverat i regleringen av mineraliseringen av benvävnad och kan spela en roll i utvecklingen av metabola sjukdomar. Dock är forskningen kring fetuin-B fortfarande relativt begränsad jämfört med fetuin-A.

I medicinsk kontext kan förhöjda nivåer av fetuiner i blodet vara associerade med ökat risk för metabola sjukdomar, kardiovaskulära sjukdomar och benrelaterade sjukdomar. Därför kan mätning av fetuin-nivåer vara användbart som en del i diagnostiska eller prognostiska utvärderingar av risk för dessa sjukdomar.

I medicinsk kontext är antigent ytliga strukturer på cellytan eller på mikroorganismer som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos värden. Antigen kan vara proteiner, kolhydrater eller andra molekyler som binder till specifika receptorer på immunceller, såsom B-celler och T-celler. När ett antigen binds till en immuncell aktiveras cellen för att initiera en immunrespons mot den främmande strukturen. Ytantigener kan också användas i diagnostiska tester för att identifiera specifika sjukdomar eller tillstånd genom att upptäcka närvaron av specifika antikroppar som binder till dem.

I en medicinsk kontext refererar "färgning och märkning" ofta till tekniker som används för att identifiera, lära ut om, eller undersöka strukturer och funktioner hos celler, vävnader eller andra biologiska preparat.

Färgning innebär vanligtvis användandet av färgämnen eller fluorescerande markörer för att skapa kontrast mellan olika strukturer i ett preparat, vilket underlättar dess observation och analys under ett mikroskop. Det finns många olika typer av färgningsmetoder som används beroende på vad det är man vill undersöka, till exempel hematoxylin-eosin (HE)-färgning för att generellt framhäva cellkärnor och cytoplasma, eller immunfluorescens för att detektera specifika proteiner.

Märkning innebär vanligtvis användandet av markörer som binder till specifika molekyler i ett preparat, vilket gör att de kan ses och lokaliseras under mikroskopi. Detta kan vara användbart för att studera distributionen och interaktionerna av olika biologiska molekyler inom celler eller vävnader. Exempel på markörer inkluderar fluorescerande proteiner, antikroppar och aptamer.

Sammantaget kan färgning och märkning vara användbara verktyg för att undersöka struktur och funktion hos biologiska system på cell- eller vävnadsnivå.

Mebendazol är ett läkemedel som används för att behandla olika slags parasitiska infektioner, till exempel maskinfektion i mag-tarmkanalen och hudmask. Preparatet fungerar genom att döda parasiten genom att störa dess förmåga att absorbera glukos. Mebendazol tillhör en grupp av läkemedel som kallas antihelmintika.

'Antigen variation' är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan hos vissa patogener, såsom bakterier och virus, att ändra ytaffektiva proteiner eller sockerstrukturer (antigener) på sin yta. Detta gör det svårare för värdens immunsystem att känna igen och bekämpa patogenen, eftersom de modifierade antigenerna kan undgå erkännande av immunsystemets specifika antikroppar eller T-celler.

Det finns olika typer av antigenvariation hos olika patogener. Några exempel är:

1. Slumpmässig mutation: Bakterier och virus kan genomgå slumpmässiga mutationer i sina gener som kodar för ytaffektiva antigener, vilket resulterar i en varierad population av patogener med olika antigentiska egenskaper.
2. Genetisk rekombination: Vissa bakterier kan byta genetiskt material med andra individer av samma art genom ett process som kallas genetisk rekombination. Detta kan leda till nya kombinationer av gener och därmed nya antigentiska egenskaper hos patogenen.
3. Antigen switching: Vissa parasiter, såsom trypanosomer, har en mekanism som tillåter dem att byta mellan olika ytaffektiva proteiner (antigener) på sin yta under infektionen. Detta gör det svårare för värdens immunsystem att hålla koll på patogenen och utveckla en effektiv immunitet.
4. Phenotypisk variation: Vissa bakterier kan producera olika former av sig själva med varierande antigentiska egenskaper, vilket gör det svårare för värdens immunsystem att bekämpa dem.

Antigenvariation är en viktig mekanism som patogener använder för att undvika värdens immunsvar och etablera en infektion. Förståelse av dessa mekanismer kan hjälpa till att utveckla effektiva strategier för att kontrollera och behandla infektioner.

Desinfektion är en process som minskar populationen av patogena mikroorganismer på ett föremål, yta eller vätska till ett säkert nivå. Det innebär eliminering eller dödandet av de flesta, men inte nödvändigtvis alla, mikroorganismer, till exempel bakterier, virus och svampar. Desinfektionsmedlen kan vara i form av vätskor, gaser eller fasta material som appliceras på ytan eller objektet för att eliminera de skadliga mikroorganismerna. Det är viktigt att notera att desinfektion inte är samma sak som sterilisering, som eliminerar alla livsformer av mikroorganismer och är vanligtvis krävs inom sjukvården och forskning.

Ericaceae är en botanisk familj som inkluderar flera olika slags växter, däribland träd, buskar och örter. Denna familj är mest känd för sina blommor, som ofta har en cylindrisk form och en samling av utskjutande ståndare i mitten. Många arter inom Ericaceae producerar bär, till exempel blåbär, lingon och tranbär.

Familjen är vitt spridd över hela världen, men den är särskilt rikligt representerad i tempererade och subarktiska regioner av norra halvklotet. Många arter inom Ericaceae är väl anpassade till sura och näringsfattiga jordar, såsom hedmarkerna och myrarna.

Exempel på släkten inom familjen Ericaceae är:

* Vaccinium (blåbär, lingon, tranbär med flera)
* Rhododendron (rododendron, azalea med flera)
* Erica (Calluna, skogsfingerborgsört med flera)
* Arctostaphylos (björnbär, arktiskt björnbär med flera)

Det är värt att notera att det finns också en medicinsk betydelse av Ericaceae. Många arter inom familjen har traditionellt använts som medicinalväxter och forskning pågår fortfarande för att undersöka deras eventuella läkemedelsverkan.

En medicinsk definiering av "parasit" är en organism som lever på eller inne i en värddjur eller växt och livnär sig på dess kroppsmateria eller näringsresurser, ofta till skada för värden. Parasiter kan vara av olika slag, såsom protozoer, viruses, svampar, maskar och insekter. De kan orsaka en rad olika sjukdomar och symptom beroende på vilken typ av parasit det är och hur den påverkar värden.

'Plasmodium malariae' är en art inom protozoiska parasiten Plasmodium, som orsakar sjukdomen malaria hos människor. Parasiten överförs till människan genom bett från infekterade myggor av arten Anopheles.

Vid infektion med P. malariae kan individen drabbas av en långsam, smältande feber som varar i flera veckor eller månader, och sjukdomen kännetecknas ofta av återkommande febrile episoder separerade av asymptomatiska perioder. Andra symptom kan inkludera trötthet, huvudvärk, muskel- och ledvärk samt ibland hosta och diarré.

Det är viktigt att notera att även om P. malariae ofta ger upphov till en mildare form av malaria jämfört med andra Plasmodium-arter, kan den ändå orsaka allvarliga komplikationer och dödlighet om den inte behandlas korrekt och i tid.

'Plasmodium' är ett släkte inom protozoer som orsakar sjukdomen malaria hos människor och andra djur. Det finns flera olika arter av Plasmodium, men de fyra huvudsakliga arterna som orsakar malaria hos människor är P. falciparum, P. vivax, P. ovale och P. malariae.

Malaria orsakas när en infekterad mygga stucker en person och injektar Plasmodium-parasiterna in i blodomloppet. Parasiterna tar sig sedan till levern där de förökar sig och sprider sig sedan till de röda blodkropparna. Det är i röda blodkropparna som parasiterna förökar sig ytterligare, vilket orsakar deras bristning och frigörandet av toxiner som kan leda till feber, trötthet, illamående och andra symtom.

Malaria är en allvarlig sjukdom som kan vara dödlig om den inte behandlas korrekt. Det finns inget vaccin mot malaria, men det finns effektiva läkemedel för att behandla den. För att förebygga malaria rekommenderas skydd mot myggstick och eventuellt profylax med läkemedel om man planerar resa till en malariagebied.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

Erytrocytmembran, även kallat röda blodkropparnas cellmembran, är en medicinsk term som refererar till den yttre barriären av en röd blodkropp (erytrocyt). Cellmembranet består av en dubbel lipidlager med inbäddade proteiner och karboxylater som reglerar vad som kan passera in och ut ur cellen.

Proteinerna i erytrocytmembranet har flera funktioner, bland annat att ge strukturell stöd, underlätta transport av molekyler och underhålla cellens form. De viktigaste proteiner som finns i erytrocytmembranet är band 3, glykoforin, ankyrin, spectrin och aktin. Dessa proteiner arbetar tillsammans för att ge membranet sin integritet och flexibilitet, så att det kan klara av de mekaniska påfrestningarna som uppstår under blodets cirkulation genom kroppen.

Abnormaliteter i erytrocytmembranet kan leda till sjukdomar som till exempel hereditär sfäroidocytos, hereditär elliptocytos och stomatocytos. Dessa sjukdomar påverkar cellens form och funktion, vilket kan leda till anemi, hemolys och andra komplikationer.

'Trichomonas vaginalis' är ett smittsam protozoisk parasit som orsakar en sexuellt överförbar infektion (STI) som kallas trichomonias. Detta parasit lever främst i slidans slemhinna hos kvinnor, men kan också påträffas i prostata och urinvägar hos män. Infektionen sprids vanligtvis genom sexuell kontakt och orsakar ofta symptom som vulvit (irritation eller smärta i yttre könsorganen), vaginit (inflammation i slidan) och uretrit (inflammation i urinröret). Symptomen kan inkludera krämd, grönaktig eller gulaktig utflöd, brännande känsla under urineringen och smärta under samlag. Vissa individer med trichomonias kan dock vara asymptomatiska. Infektionen behandlas vanligtvis med antibiotika som metronidazol eller tinidazol.

'Azulfärg' är ett begrepp inom medicinen som ofta används för att beskriva en speciell blå färg som kan ses i kroppen under vissa omständigheter. Den blå färgen orsakas av en kopparhaltig protein-komplex, kallad ceruloplasmin, som är löslig i kroppens vätskor och har en stark blå färg.

Azulfärg kan ses vid vissa sjukdomstillstånd, till exempel i huden eller slemhinnorna hos personer med Wilson's sjukdom, en ärftlig störning som orsakas av en förhöjd kopparhalt i kroppen. Vid denna sjukdom kan ceruloplasmin-nivåerna bli för höga, vilket orsakar att kroppsvätskorna får en blåaktig färg.

Azulfärg kan också ses i urinen hos personer som tar certaina läkemedel, till exempel methenamin-mandelsyra (Mands), ett antibiotikum som används för att behandla urinvägsinfektioner. När Mands bryts ned i kroppen bildas en blå färgämne som kan ses i urinen.

Cysteine endopeptidases are a type of enzymes that cleave peptide bonds within proteins. They are also known as cysteine proteases or cysteine endoproteases. These enzymes contain a catalytic triad consisting of cysteine, histidine, and aspartate residues, with the cysteine residue acting as a nucleophile in the catalytic mechanism.

Cysteine endopeptidases play important roles in various biological processes, including protein degradation, cell signaling, inflammation, and immune response. They are also involved in several pathological conditions, such as cancer, neurodegenerative diseases, and infectious diseases caused by viruses and parasites.

Some examples of cysteine endopeptidases include caspases, which are involved in programmed cell death or apoptosis; cathepsins, which are lysosomal enzymes that degrade proteins; and the 20S proteasome, which is a large protein complex that degrades ubiquitinated proteins.

It's worth noting that while cysteine endopeptidases play important roles in many biological processes, they can also cause harm if their activity is not properly regulated. For example, excessive activation of cysteine endopeptidases has been implicated in the pathogenesis of several diseases, including cancer, neurodegenerative disorders, and inflammatory conditions.

"Cell-to-cell adhesion" refererar till de molekylära mekanismerna som tillåter celler att hålla fast vid varandra och forma tissuer. Detta uppnås genom interaktioner mellan specifika membranproteiner på cellernas yta, såsom kadherinerna, immunoglobulin-liknande celladhesionsmolekyler (Ig-CAM) och integrinerna. Dessa proteiner bildar komplex med varandra och/eller cytoskelettet för att stabilisera kontakten mellan cellerna. Cell-to-cell adhesion är viktig för embryonal utveckling, celldifferentiering, cellyta hållfasthet, barrierfunktioner samt tumörsuppression och progression.

'Genom' refererar till det totala arvsmassan hos en organism, vilket består av DNA-sekvenser som innehåller all information kodad i gener som styr organismens utveckling och funktion.

'Protozoiskt' är ett adjektiv som används för att beskriva någonting relaterat till protozoer, en grupp encelliga eukaryota organismer som lever fritt i vatten eller som parasiter inom andra levande varelsers kroppar.

En medicinsk definition av 'genom, protozoiskt' skulle därför vara den totala arvsmassan hos en protozoisk organism, vilket inkluderar all DNA-sekvens som kodar för dess gener och styr dess utveckling och funktion.

Meningoencefalit är en infektionssjukdom som orsakas av inflammation i både hjärnhinnor (meninges) och hjärnbarken (cerebrum). Den kan orsakas av olika typer av patogener, såsom virus, bakterier eller parasiter.

Virus är den vanligaste orsaken till meningoencefalit, och exempel på sådana virus inkluderar herpes simplex-virus, HIV, enterovirus och vissa arborvirussjukdomar som West Nile-feber och Zika.

Bakterier kan också orsaka meningoencefalit, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. Exempel på bakterier som kan orsaka sjukdomen inkluderar Streptococcus pneumoniae, Neisseria meningitidis och Listeria monocytogenes.

Parasiter är också en möjlig orsak till meningoencefalit, särskilt i områden där parasitsjukdomar som toxoplasmos och malaria är vanliga.

Symptomen på meningoencefalit kan variera beroende på orsaken, men de kan inkludera feber, huvudvärk, kräksjuka, muskelvärk, förvirring, minnesförlust, stel nacke, yrsel och i vissa fall till och med koma. Behandlingen av meningoencefalit beror på orsaken, men kan inkludera antibiotika, antivirala läkemedel eller behandling mot parasiter.

"Oocyst" är en typ av befruktningsenhet eller äggcell hos vissa protozoer, som till exempel kryptosporidier och toxoplasmer. Oocysten är ett hårt skalangripet stadium i dess livscykel och kan överleva länge utan värddjur. När oocysten infekterar en värd kan den frisätta sporozoiter, som kan orsaka sjukdom. Oocyster är en viktig smittkälla i vattenburna och livsmedelsburna infektioner hos människor och djur.

"Tarmsjukdomar, parasitära" refererar till sjukdomstillstånd orsakade av parasiter som infekterar tarmen. Parasiterna är små organismer som lever och reproducerar sig i värden (människan) och kan orsaka olika symptom beroende på vilken typ av parasit det är och hur allvarlig infektionen är.

Exempel på vanliga tarmsjukdomar orsakade av parasiter inkluderar:

* Giardiasis, som orsakas av protozoen Giardia lamblia och kan orsaka diarré, magont, illamående och buksmärtor.
* Amöbiasis, som orsakas av protozoen Entamoeba histolytica och kan orsaka diarré, blodig eller vattnig avföring, magkramper och feber.
* Cryptosporidiosis, som orsakas av protozoen Cryptosporidium parvum och kan orsaka vattenångest, diarré, buksmärtor och illamående.
* Bakteriell dysenteri, som orsakas av bakterier som Shigella, Salmonella eller Campylobacter och kan orsaka blodig diarré, feber, magkramper och illamående.

Parasitär tarmsjukdom behandlas vanligtvis med specifika läkemedel som dödar parasiten eller hämmer dess reproduktion. För att förebygga infektion rekommenderas god personlig hygien, till exempel handtvätt efter toalettbesök och innan matlagning, samt att undvika att äta rå eller halvråa grönsaker och frukter som inte har sköljts ordentligt.

'Galaktos' är ett medicinskt termer som refererar till en enkel sockerart (en monosackarid) som förekommer naturligt i livsmedel och kroppen. Galaktos är en del av laktos, det dubbla sockret som finns i mjölk och många mjölkprodukter. När du dricker mjölk eller äter andra livsmedel som innehåller laktos bryts det ner till galaktos och glukos (en annan enkel sockerart) av ett enzym som kallas laktas.

Ett medicinskt tillstånd som kallas galaktosemi kan uppstå när individen saknar förmågan att bryta ned galaktos på grund av brist på laktas-enzym. Detta kan leda till symptom som illamående, buksmärtor och diarré efter intag av livsmedel som innehåller laktos. Galaktosemi behandlas vanligen genom att undvika livsmedel som innehåller laktos eller genom att följa en speciell diet som är rik på proteiner och fattig på socker.

'Plasmodium yoelii' är en art inom släktet *Plasmodium*, som orsakar malaria hos gnagare, särskilt möss. Det är inte känt för att smitta människor. *P. yoelii* har använts som ett modellorganismer i malariastudier på grund av sin snabba livscykel och lätta laboratorieodling. Det finns flera olika stammar av *P. yoelii*, varav några är mycket virulenta medan andra är relativt ofarliga för möss.

"50% hämningar koncentration" (IC50) är en typ av koncentrationsvärde som används inom farmakologi och toxikologi för att beskriva effekten av ett ämne, till exempel ett läkemedel eller en toxin, på en given biologisk process.

IC50-värdet representerar koncentrationen av ämnet som behövs för att reducera den aktiviteten hos den biologiska processen till 50% jämfört med kontrollgruppen, som inte har utsatts för ämnet. IC50-värdet är ett sätt att kvantifiera effekten av ett ämne och används ofta när man undersöker huruvida ett läkemedel binder till en given receptor eller enzym, eller när man studerar toxiciteten hos olika kemikalier.

Det är värt att notera att IC50-värdet kan variera beroende på experimentella förhållanden, såsom pH, temperatur och saltkoncentration, och därför bör jämföras med försiktighet mellan olika studier.

Trofozoiter av Acanthamoeba rör sig ovanligt snabbt jämfört med andra amöbor tack vare sina aktinfilament, ca 0,8 μm per sekund ... Vid gynnsamma förhållanden återgår cystorna till att vara trofozoiter. Acanthamoeba-arterna kan växla mellan dessa stadier ...
Den infekterar värden i form av födosökande amöbastadier, trofozoiter. Cystan skyddas av starka cellväggar. Cystorna överlever ...
Andra trofozoiter går istället in i en sexuell reproduktionscykel och utvecklas till gametocyter. Gametocyterna stannar i ... Merozoiterna invaderar de röda blodkropparna och bildar där ett ringstadium som är ett förstadium till trofozoiter. Vissa av de ...
I epitelcellerna utvecklas sporozoiterna till trofozoiter, som via en typ av fagocytos livnär sig på epitelcellerna. Efter ...
Varje cysta producerar två trofozoiter, vissa av de trofozoiter som produceras genomgår encystation i krumtarmen (tunntarmens ... Trofozoiter av släktet Giardia har en päronformad kropp med två morfologiskt identiska cellkärnor, som vardera innehåller ett ...
Vissa trofozoiter i de röda blodkropparna fortsätter sin utveckling genom att mogna till manliga respektive kvinnliga ...
Misstanke om infektion med Dientamoeba fragilis och även vid påvisning av Giardia- eller Entamoeba histolytica-trofozoiter. ... Påvisning av trofozoiter i feces efter trikromfärgning. ... för Dientamoeba fragilis och andra trofozoiter (Mikroskopi). ...
Trofozoiter av Acanthamoeba rör sig ovanligt snabbt jämfört med andra amöbor tack vare sina aktinfilament, ca 0,8 μm per sekund ... Vid gynnsamma förhållanden återgår cystorna till att vara trofozoiter. Acanthamoeba-arterna kan växla mellan dessa stadier ...
Snabb transport främjar överlevnad av trofozoiter i provmaterialet. Cystor är mer motståndskraftiga och tål både längre ...
Med denna metod påvisas dock ej trofozoiter. För trofozoitpåvisning måste provet antingen granskas i direkt anslutning till ...
Diagnos ställs genom att cystor (ibland trofozoiter) påvisas i avföringsprov (mikroskopi). Immunmorfologi ovanstående ...
Diagnos ställs genom att cystor (ibland trofozoiter) påvisas i avföringsprov (mikroskopi). Immunmorfologi (mikroskopi) är ...