Trehalos är ett naturligt förekommande sockerartat kolhydrat som består av två glukoseenheter. Det finns i många levande organismer, inklusive bakterier, svampar, växter och djur, och används som ett skyddsmotstånd mot torka och andra stressfaktorer. Trehalos är också känt för att ha en stabiliserande effekt på proteiner och cellmembran under extrema förhållanden. Det har visat sig vara säker och effektiv i vissa medicinska tillämpningar, såsom som ett konserveringsmedel för läkemedelsverksamma proteinpreparat och som en möjlig behandling för neurodegenerativa sjukdomar.

Trehalosa är ett disackarid som består av två glukosenheter. Det förekommer naturligt i vissa svampar, alger, djur och insekter, och används som skyddsmekanism under torkning och extrem temperaturförändringar. Trehalosa är också vanligt förekommande i svampar som orsakar sjukdomar hos människor, såsom kryptokocker och histoplasma. I människan kan trehalosa metaboliseras till glukos för energiproduktion eller lagras som glykogen. Det används också i vissa medicinska tillämpningar, såsom en ersättningsvätska för patienter med sällsynta arvsanlag relaterade till störningar i kolhydratmetabolismen.

Therapeutic Drug Monitoring (TDM) är ett laboratoriemässigt metod för att mäta koncentrationen av ett visst läkemedel i kroppen, oftast i blodet. Det görs vanligen genom att ta ett blodprov från patienten och analysera det med hjälp av kromatografi, masspektrometri eller immunoassay.

Syftet med TDM är att säkerställa att läkemedelskoncentrationen ligger inom ett terapeutiskt intervall som är kliniskt effektivt och har acceptabelt lågt risk för biverkningar. Det kan användas när det behövs noggrann kontroll över läkemedelsnivåer, till exempel vid behandling med immunosuppressiva läkemedel efter en transplantation eller vid behandling av psykiatriska sjukdomar.

Genom att mäta och justera läkemedelsdoser baserat på TDM-resultaten kan läkare ställa in patientens medicinska behandling för att uppnå bättre terapeutiska effekter med mindre risk för biverkningar.

Glukosyltransferaser är ett enzym som katalyserar överföringen av en glukosmolekyl från en donator till en acceptormolekyl, ofta en polysackarid. Detta enzym spelar en viktig roll i bildandet av strukturella socker som glykogen och cellulosa hos växter. I bakterier kan glukosyltransferaser också vara involverade i bildandet av kapsel och andra ytstrukturer som bidrar till patogenes.

Disaccharides are defined in medicine and biochemistry as carbohydrates that are made up of two monosaccharide units bonded together by a glycosidic linkage. Examples of disaccharides include sucrose (table sugar, which is composed of glucose and fructose), lactose (found in milk, composed of glucose and galactose), and maltose (malt sugar, composed of two glucose units). These saccharides are broken down during digestion into their constituent monosaccharides by enzymes such as sucrase, lactase, and maltase.

Desiccation is the process of removing moisture or drying of a material, object, or tissue. In a medical context, desiccation often refers to the removal of water from biological samples or tissues in order to preserve them for further study or analysis. This can be done through various methods such as air-drying, using desiccants (substances that absorb moisture), or freeze-drying (also known as lyophilization).

Desiccation is also used in some medical treatments, such as the application of silver nitrate to treat warts. The silver nitrate causes the tissue to dehydrate and eventually slough off, removing the wart.

It's important to note that excessive desiccation can be harmful to living tissues and cells, leading to damage or death.

'Maltos' är ett kolhydrat som består av två glukosenheter som är kopplade till varandra med en glykosidbindning. Det är ett disackarid som bildas när stärkelse bryts ned under digestionen eller i livsmedelsindustrin. Maltos förekommer naturligt i vissa frukter och är också vanligt förekommande i matvaror som till exempel malt, socker, bröd och potatis.

'Frystorkning' (engelska: "Cryosurgery") är en medicinsk behandlingsmetod där lägre temperaturer används för att förstöra abnorma eller skadade celler i kroppen. Detta görs vanligtvis genom att frysa ut cellerna med hjälp av ett kylmedel, såsom kväveånga (-196°C), till en temperatur som är dödlig för cellerna.

Frystorkning används ofta för att behandla olika former av cancer, såsom hudcancer och prostatacancer, men det kan även användas för att behandla andra medicinska tillstånd som ärrbildningar och ögonproblem. Under behandlingen appliceras kylmedlet på eller nära den skadade cellen eller tumören, vilket orsakar isbildning i cellerna och en efterföljande celldöd.

Det är viktigt att notera att frystorkning inte alltid är en kurativ behandling, men det kan vara ett effektivt sätt att minska smärta, blödningsrisk och tumörstorlek. Behandlingen kan även användas i kombination med andra typer av cancerbehandlingar, såsom strålterapi och kirurgi.

Sockerfosfater (engelska: Sugar phosphates) är inom biokemi en grupp organiska föreningar som består av en sockermolekyl (såsom glukos eller fruktos) som är kovalent bundet till en fosfatgrupp. Dessa molekyler spelar en viktig roll i cellens metabolism, särskilt inom ämnesomsättningen och energiproduktionen. De kan fungera som byggstenar vid syntesen av nukleotider (delar av DNA och RNA) och andra biologiskt aktiva föreningar. I vissa fall kan sockerfosfater även verka som signalsubstanser inom cellen.

Disaccharidaser är en typ av enzymer som bryter ned disackarider, som är dubbla sockermolekyler, till monosackarider, som är enkel sockermolekyler. Det finns olika typer av disaccharidaser som bryter ner specifika disackarider. Till exempel inkluderar sukras (invertas) disackaridasen brytandet av sackaros, maltas (α-D-glukopyranosidase) bryter ned maltose och lactas (β-galaktosidase) bryter ned laktos. Disaccharidaser finns naturligt i människokroppen, men de kan också tas in exogent som en del av behandlingen för vissa medfödda störningar i sockernedbrytningen, till exempel laktosintolerans.

Isomaltulose, även känt som Isomalt, är ett disackarid som naturligt förekommer i honung. Det består av två glukosenheter som är länkade tillsammans med en α-1,6-glykosidbindning. Isomaltulose har ungefär hälften så mycket sötma som socker (sackaros), men har en liknande energivärde på cirka 4 kcal/gram. Det är långsammare att absorberas i tarmen jämfört med socker, vilket resulterar i en mer jämn blodsockernivå och minskar risken för en plötslig ökning av insulin. Isomaltulose används som en sockeralternativ i livsmedel och drycker för att minska den glykemiska belastningen och för att ge en hållbar energileverans.

Saccharose, ofta kallat sackaros, är ett disacharid som består av två monosackarider, glukos och fruktos, som är kopplade till varandra via en glykosidbindning. Saccharose förekommer naturligt i många sockerrika livsmedel, såsom sockerbetor, sockerrör och flera olika frukter. När vi äter livsmedel som innehåller saccharose spjälkas det upp av vår kropp till glukos och fruktos, vilka kan användas som energikälla.

Fosformonoesterhydrolase er en type enzym, som bryder ned specifikke kemiske forbindelser kaldet fosfomonoesterer. Disse enzymer katalyserer hydrolysen (splittelse ved vandtilføjning) af fosfatbindingen i fosfomonoesterer, hvilket resulterer i frigivelsen af en fosfatgruppe og en alkoholgruppe.

Denne type enzym inkluderer bl.a. fosfataser, som er involveret i mange biologiske processer, herunder stofskifteprocesser som glykolysen og glukoneogenesen. Fosfatasen spiller også en rolle i reguleringen af intracellulær signalering og cellulær adfærd, herunder nedbrydningen af signalsubstanser som sekundære mellemstoffer under signaltransduktionsprocesser.

Glykolipider är en typ av molekyler som består av en fettsyra som är kovalent bundet till en kolhydratkedja. Denna typ av molekyler finns naturligt i cellytorna hos levande organismer och har en rad olika funktioner, bland annat att agera som receptorer för signalsubstanser och att bidra till cellens struktur och funktion. Glykolipider delas vanligen in i fyra kategorier baserat på den kolhydratkedja de innehåller: glykosfingolipider, globosider, gangliosider och neutrala glykolipider.

Kolhydratmetabolism är den biologiska processen där kolhydrater, som är en grupp av organiska föreningar som inkluderar socker, stärkelser och cellulosa, bryts ned eller syntetiseras i kroppen.

Denna process involverar flera olika enzymkomplex och metaboliska steg. När kolhydrater intas genom kosten bryts de ned till sina enklare beståndsdelar, monosackarider som glukos, under en process som kallas digestion. Glukosen absorberas sedan i blodet och transporteras till celler över hela kroppen, där den används som energikälla genom celldygnets glykolysprocess.

I motsatt riktning kan kroppen också syntetisera kolhydrater från andra energikällor, såsom fetter och proteiner, under en process som kallas glukoneogenes. Dessa kolhydrater lagras sedan i levern och musklerna som glykogen, ett polysackarid som kan konverteras tillbaka till glukos när behovet uppstår.

Störningar i kolhydratmetabolismen kan leda till olika sjukdomar, såsom diabetes och hypoglykemi.

I medicinsk kontext kan "varm temperatur" ofta syfta på en kroppstemperatur som är högre än normalt. Det vanligaste sättet att definiera en normal kroppstemperatur är att säga att den ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius (97,7 till 99,5 grader Fahrenheit). En varm temperatur kan alltså vara en temperatur som är högre än 37,5 grader Celsius.

Det är värt att notera att kroppstemperatur kan variera något under dagen och att det finns olika faktorer som kan påverka den, till exempel fysisk aktivitet, hormonella förändringar och vad du har ätit. Därför bör en enskild temperaturmätning inte alltid tolkas som att du är sjuk. Om du upplever andra symptom eller om din temperatur är mycket högre än normalt, kan det vara ett tecken på sjukdom och du bör söka vård.