Tiopental är ett lugnande, muskelavslappnande och narkotiskt läkemedel som tillhör gruppen barbiturater. Det används vid operationer för att inducera (utlösa) allmänbedövning ( narcos) hos patienten innan en annan narkosmedel ger underhållande bedövning under själva operationen.

Läkemedlet fungerar genom att bromsa hjärnans aktivitet och sänka medvetandet, vilket gör att patienten som fått Tiopental sover och inte känner smärta under operationen. Det är vanligtvis injicerat in i en ven (intravenöst) för snabb verkan.

Tiopental har också använts vid exekutioner i vissa delstater i USA, men dess användning i denna kontext är kontroversiell och omdiskuterad.

Intravenösa anestetika är läkemedel som ges via en injektion direkt in i en persons blodomlopp. Dessa medel används vanligtvis för att inducera och underhålla generalanestesi, vilket innebär att orsaka ett tillfälligt medvetandelös tillstånd med muskelrelaxation, under operationer. Exempel på intravenösa anestetika är propofol, etomidat och thiopental. Dessa medel fungerar genom att påverka hjärnans neurotransmission och kan ha biverkningar som lågt blodtryck, andningsdepression och förändringar i hjärtfunktionen. De måste administreras under noggrann medicinsk övervakning av en anestesiolog eller annan läkare med erfarenhet av anestesi.

Metohexital är ett kortverkande, potent bet blockerande medel som används inom anestesi till intravenös sedering och induktion. Det är en tioetyl-derivat av barbituraten, som har snabb insättning och uppväckning efter användning. Metohexital orsakar muskelavslappning, sänkt blodtryck och kan också leda till andningsdepression. Det är vanligen reserverat för korta, icke-kirurgiska procedurer på grund av dess snabba verkan och uppvaknande.

Propofol är ett starkt intravenöst anestetiskt medel som primärt används för att inducera och underhålla medvetandesnudd (generalanestesi) under operationer. Det orsakar snabb insmörjning och uppvaknande, men ger också relativt lätt depresion av andningsfunktionen. Propofol är ett alifatiskt, opioidfritt, icke-barbiturathaltigt medel som verkar genom att öka inhibitorisk postsynaptisk potential i centrala nervsystemet. Det används också för sedering och amnesi under kortare medicinska procedurer, samt för patienter på intensivvårdsavdelningar som behöver sedering.

Intravenösa anestesi (IV anestesi) är en form av medicinsk bedövning som innebär att anestetika mediciner injiceras direkt in i blodbanan genom en ven. Detta görs vanligtvis med hjälp av en intravenös kateter, även känd som en IV-linje.

IV-anestesi kan användas för att inducera (orsaka starten på) allmänbedövning (general anesthesia), där patienten blir medvetningslös och inte känner smärta under en operation. Det kan också användas för att ge sedativa eller smärtstillande mediciner under en procedure som inte kräver fullständig medvetandebedövning, men där patienten ändå behöver bli lugnare och/eller uppleva mindre smärta.

Exempel på vanliga läkemedel som används för intravenös anestesi inkluderar propofol, etomidate, ketamin, fentanyl och midazolam. Läkemedlen väljs beroende på patientens medicinska historia, aktuella tillstånd och typen av procedure som ska utföras.

Etomidate är ett intravenöst anestetikum som primärt används för att inducera medvetandeförlust (narkos) före operationer. Det verkar genom att störa GABA-A-receptorns funktion i centrala nervsystemet, vilket resulterar i ett snabbt och smärtfritt insomnande. Etomidat har också vissa egenskaper som kan vara användbara inom intensivvården, såsom att sänka intrakraniell tryck och att ha en relativt liten påverkan på hjärtfunktionen. Dock kan etomidat orsaka suppression av kortisolsekretion, vilket kan leda till adrenalfunktionsnedsättning vid långvarig användning.

Halotan är ett äldre inhalationsanestetikum, som tillhör gruppen halogenerade kolväten. Det användes främst under 1900-talets senare hälft och början av 2000-talet, men har idag i princip helt ersatts av modernare alternativ på grund av sina biverkningar och säkerhetsrisker.

Halotan är ett flytande ämne vid rumstemperatur och har en sötaktig lukt. Vid användning som inhalationsanestetikum förångades det och andas in av patienten, varpå det ger en snabb och djup narkos. Halotan är mycket potent och kan orsaka respirationsdepression, lägre blodtryck och hjärtrytmrubbningar som negativa biverkningar. Dessutom kan det ge upphov till hepatisk skada (leverförgiftning) vid långvarig användning.

Idag används halotan mycket sällan på grund av de nämnda riskerna och biverkningarna, samt eftersom det finns modernare och säkrare alternativ tillgängliga.

'Bedövningsmedel' är en medicinsk term som refererar till ett läkemedel eller en substans som används för att orsaka temporärt förlust av känsel, smärta eller rörelseförmåga i en viss area av kroppen. Bedövningsmedlen verkar genom att blockera nervimpulserna som skickas till hjärnan. De används vanligtvis under medicinska ingrepp, såsom operationer och injektioner, för att minska smärtan och obehaget för patienten. Exempel på bedövningsmedel inkluderar lokalbedövningar som lidokain och prokain, samt allmänna anestetika som propofol och kloroform.

Ketamin är ett potent psykoaktivt dissociativt anestetiskt läkemedel som primärt används inom medicinen för kortvarig, djup och smärtlindring vid kirurgiska ingrepp. Det kan också användas för att behandla smärta hos patienter med svår kronisk smärta som inte svarat på andra behandlingsformer.

I lägre doser kan ketamin orsaka dissociativa effekter, som en känsla av detachment från sin omgivning och sin egen kropp, förändrade perceptioner av tid och rum, hallucinationer och förhöjd känslighet för sensoriska stimuli. Dessa effekter gör att ketamin också har blivit ett populärt illegalt drog bland vissa grupper.

Läkemedlet verkar genom att blockera NMDA-receptorer i hjärnan, vilket påverkar signalöverföringen mellan nervceller och kan leda till smärtlindring, sedering och dissociativa effekter. Ketamin har också visat lovande resultat som ett snabbt verksamt antidepressivt läkemedel hos patienter med behandlingsresistent depression.

Tiamylal är ett intravenöst användbart, snabbtverkande muskelrelaxerande medel som tillhör gruppen barbiturater. Det används vanligen inom kirurgi och intensivvård för att inducera och underhålla muskelrelaxering under konstgjord andning.

Läkemedlet fungerar genom att binde till GABA-A-receptorer i centrala nervsystemet, vilket ökar den inhibitoriska neuronala aktiviteten och orsakar muskelrelaxering som ett resultat av den reducerade skelettmuskelaktiviteten.

Tiamylal har en snabb början på verkan, ofta inom 1-3 minuter efter intravenös injektion, och kan ha en effektiv varaktighet på upp till 10-12 minuter. Det är vanligen nödvändigt att fortsätta med underhållsdoseringar av muskelrelaxerande medel under operationen för att upprätthålla den önskade nivån av muskelrelaxering.

Sedan några år tillbaka används tiamylal sällan som ett muskelrelaxeringsmedel på grund av sina biverkningar och risker, samt konkurrensen från modernare alternativ med mindre biverkningar.

'Sömn- och rogivande läkemedel' är en kategori av psykoaktiva substanser som används för att behandla sömnsörtar eller oro. De verkar genom att påverka hjärnans aktivitet och minska medvetandegraden, vilket kan underlätta sömn och ge en känsla av lugn och avspannning. Exempel på sådana läkemedel är benzodiazepiner (till exempel diazepam och lorazepam) och z-preparat (till exempel zolpidem och zaleplon). Dessa läkemedel bör användas under kort tid och under medicinsk övervakning på grund av risken för biverkningar och beroendeframkallande egenskaper.

Barbiturater är en typ av centralstimulans, hypnotiska eller sedativa läkemedel som verkar genom att modulera GABA-receptorn i hjärnan. De användes tidigare för behandling av ångest, sömnsörtningsbesvär och epilepsi, men används numera mycket mindre på grund av deras biverkningar och potential till missbruk. Exempel på barbiturater inkluderar pentobarbital (Nembutal) och phenobarbital (Luminal).

Isofluran är ett volatilt anestetikum, som används för att inducera och underhålla baljor under allmänbedövning. Det är en fluorerad kolväteförening med summaformeln C3H2ClF5O. Isofluran verkar främst på GABA-A-receptorn och på glutamatreceptorerna, vilket leder till ett nedsatt medvetande, smärtlindring och muskelavslappning.

Isofluran är lättlösligt i fett och har en snabb induktionstid och uppvaknandet efter anestesi är också relativt snabbt. Det är ett välutvänt anestetikum som används både vid kirurgiska ingrepp och vid särskilda undersökningsmetoder, såsom magnetresonanstomografi (MRT).

Isofluran har också vissa farmakologiska egenskaper, såsom blodtryckssänkande och andningsdepressiva effekter. Dessa effekter kan behöva hanteras med speciella åtgärder under anestesi, till exempel med hjälp av blodtrycksstödjande medel eller mekanisk ventilation.

"Generalanestesi" är en medicinsk tillstånd som innebär att en patient under en operation eller ett ingrepp helt saknar medvetande, känsel och muskelkontroll. Det uppnås genom att ge patienten anestetiska läkemedel som verkar på centrala nervsystemet och får patienten att somna djupt. Under generalanestesi kan även andningen, hjärtverksamheten och andra kroppsliga funktioner ställas in eller regleras med hjälp av medicinsk utrustning. Patienten kommer inte ihåg något av ingreppet eftersom minnesfunktionerna är påverkade under anestesiperioden.

Uppvakningsperioden efter anestesi, även känd som postanestesiösa förvirring eller PACU (Post-Anesthesia Care Unit)-syndrom, är en tillfällig förändring av centrala nervsystemet som kan uppstå efter att en patient har fått bedövning. Denna förändring kan variera från lätt förvirring och desorientering till mer allvarliga symptom som hallucinationer och minnesförlust.

Typiska symtom under uppvakningsperioden efter anestesi inkluderar:

1. Förvirring eller desorientering: Patienten kan ha svårt att veta var de befinner sig, tappa korttidsminnet eller inte kunna fatta beslut.
2. Hallucinationer: Patienten kan uppleva syn-, hör- eller känselhallucinationer.
3. Minnesförlust: Patienten kan ha svårt att minnas vad som har hänt under och strax efter operationen.
4. Sömnlöshet: Patienten kan ha svårt att somna efter operationen, även om de kände sig trötta före operationen.
5. Agitation eller aggressivitet: Patienten kan uppleva en ökad rastlöshet, agitation eller aggressivitet under uppvaknandet.
6. Depression eller eufori: Patienten kan uppleva kraftiga stämningförändringar, som att vara överlycklig eller däremot deprimerad.
7. Koordinationssvårigheter: Patienten kan ha svårt att koordinera rörelserna och hitta balansen.
8. Yrsel eller illamående: Patienten kan uppleva yrsel, illamående eller kräkas under uppvaknandet.

Den uppvakningsperioden efter anestesi tenderar att vara kortvarig och försvinner vanligtvis inom några timmar till dagar efter operationen. Om patienten fortfarande upplever symtom efter denna tid eller om de är allvarliga, bör de kontakta sin läkare omedelbart.

Acepromazine är ett sedativ och muskelavslappnande läkemedel som tillhör gruppen fenotiazinderivat. Det används vanligen för att behandla oro, aggression och exciterad beteende hos djur, särskilt hundar och katter. Acepromazine fungerar genom att blockera dopaminreceptorerna i centrala nervsystemet, vilket leder till en beruhigande effekt. Det kan också användas före operationer för att seda djuret och minska dess rörelseaktivitet. Läkemedlet ges vanligen som injektion, men kan även ges oralt. Som med alla läkemedel bör acepromazine endast användas under veterinärövervakning och enligt deras rekommendationer.

Anestesi är en medicinsk term som refererar till den tillfälliga förlusten av känsel, rörelse och medvetande, orsakad av läkemedel som kallas anestetika. Det finns olika typer av anestesi, inklusive total anestesi (där patienten är fullständigt medvetslös), regional anestesi (där en specifik del eller område av kroppen blir bedövad) och lokal anestesi (där en liten area blir bedövad). Anestesi används vanligtvis under operationer och andra medicinska ingrepp för att förebygga smärta och obehag.

Inhalationsanestesi är en form av generell anestesi där patienten får in inspirationen av en gasblandning som innehåller anestetika med syre, och ibland även med andra ämnen som exempelvis kvävgas eller luft.

Denna metod ger en snabb insättning och kontroll över anestesiplanen, samt en lättare och snabbare uppvaknande efter operationen jämfört med vissa andra former av anestesi. Inhalationsanestesi används ofta vid kortare operationer eller vid operationer där det är viktigt att ha möjlighet att snabbt justera djupet av anestesin under proceduren.

Premedicinering vid bedövning (premedication) är en farmakologisk behandling som ges till en patient före en operation eller ett invasivt medicinskt ingrepp. Syftet med premedicinering är att förbättra patientens komfort och välbefinnande, reducera rädsla och ångest, kontrollera smärta, minska slemproduktion i luftvägarna och förebygga illamående och kräkningar efter anestesi.

Den exakta premedicineringen kan variera beroende på patientens medicinska historia, aktuella läkemedelsbehandling, typ av operation och anestesiplan. Vanliga läkemedel som används inkluderar sedativa (till exempel benzodiazepiner), opiater (till exempel morfin eller fentanyl) och muskelavslappnande medel (till exempel hyoscinbutylbromid).

Premedicinering ges vanligtvis en timme före operationen, men kan också ges under den första induktionen av anestesi. Det är viktigt att patientens läkare och/eller anestesist utvärderar behovet av premedicinering och väljer de lämpligaste läkemedlen i rätt dos för varje enskild patient.

Midazolam är ett läkemedel som tillhör gruppen bensodiazepiner och används främst som ett starkt lugnande, muskelavslappnande och kortverkande sövningsmedel. Det agerar genom att påverka neurotransmittor i hjärnan och centrala nervsystemet och orsaka en dämpad excitation av hjärnans aktivitet.

Midazolam är mycket vanligt som ett förstadium till allmänbedövning (induktion) inför operationer, då det ger en snabb och effektiv sömntillstånd inom några minuter efter intravenös injektion. Det används också för att behandla epileptiska anfall och för att reducera ångest hos patienter som är kritiskt sjuka eller undergår invasiva medicinska procedurer.

Liksom andra bensodiazepiner kan midazolam orsaka biverkningar som yrsel, huvudvärk, minnesförlust och förvirring. Det finns också en risk för fysiskt beroende och abstinenssymptom om det används under längre tid eller vid högre doser.

Fentanyl är ett syntetiskt opioid narkotikaklassat läkemedel som används för smärtlindring och bedövning under operationer. Det är mycket potentare än morfin och heroin, och används ofta i form av transdermala plåster (som exempelvis Duragesic), som geger uppehållsdos till smärtlindring under en längre tidsperiod. Fentanyl kan också ges via injektion, spray under tungan eller som en smältande lozeng (Actiq).

Fentanyl verkar genom att binda till opioidreceptorerna i hjärnan och ryggmärgen, vilket minskar smärtan och kan ge en känsla av eufori. Det är ett schemalagt läkemedel som endast ska användas under medicinsk övervakning, på grund av dess höga potential för missbruk och beroende.

I recent år har fentanyl blivit en allt större problem i USA på grund av den ökade tillgängligheten av olagligt framställd fentanyl, som ofta blandas in i andra droger som heroin eller kokain. Detta har lett till en stor ökning av överdosrelaterade dödsfall.

'Lustgas' er en gammeldags betegnelse for den kjemiske forbindelse kloroform (CHCl3), som i gammel tid ble brukt som åndedrætsmiddel under operasjoner. I dag anvendes det ikke lenger innen medisin på grunn av sine skadelige bivirkninger, herunder hjerte- og leverkomplikasjoner.

Den korrekte medicinske betegnelsen for lustgas er nå kloroform.

Succinylkolin (engelska: Succinylcholine) är ett skelettmuskelrelaxerande medel som används inom anestesi för att underhålla muskulaturens relaxering under kirurgiska ingrepp. Det är en kvicksilverförening av två acetylkolinmolekyler och verkar genom att aktivera de nicotiniska receptorerna på den postsyaptiska membranen hos slutna muskelfiber, vilket leder till en koncentrationsberoende inaktivering av muskelns kontraktila apparat.

Succinylkolin har en snabb början på verkan (ungefär 60 sekunder) och en kort varaktighet (ungefär 5-10 minuter), vilket gör det till ett användbart verktyg för att underlätta intubering av luftvägen eller för att utföra snabba operationer.

Det bör dock noteras att succinylkolin kan orsaka potentialt livshotande biverkningar, såsom hyperkalemi (höga potasievärden i blodet), vilket kan utlösa farliga hjärtrytmrubbningar. Dessa biverkningar är vanligare hos patienter med förhiggande neurologiska eller muskulära tillstånd, såsom cerebral pares, myasthenia gravis och dylikt.

I'm sorry for any inconvenience, but I was unable to find a direct medical definition for "Alfaxalonalfadolonmixtur" as it is not a recognized term in medical literature or pharmacology. It seems that this may be a misspelling or a combination of the names of two different drugs: Alfaxalone and Alphadolone.

Alfaxalone is a neuroactive steroid and general anesthetic agent, while Alphadolone is a synthetic steroid and also an anesthetic. Both are often combined in a single formulation known as Saffan, which was used for total intravenous anesthesia in veterinary medicine.

If you have any more context or information about where this term came from, I'd be happy to help further!

Electroencephalography (EEG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter den elektriska aktiviteten i hjärnan. Metoden registrerar de potentialskillnader som uppstår när neuron i hjärnbarken kommunicerar med varandra. Dessa potentialskillnader kan visas som en kurva över tiden, kallad ett elektroencefalogram.

EEG används ofta för att diagnostisera och monitorera olika former av sjukdomar och skador i centrala nervsystemet, till exempel epilepsi, sömnstörningar, hjärnskador, stroke och demens. Den kan även användas under operationer för att övervaka hjärtats funktion och under behandling med elektrochoke för att behandla svår epilepsi.

Propofol, också känt som Propanidid, är ett starkt intravenöst anestetiskt medel som primärt används för att inducera och underhålla medvetandets sömn under allmänna anestesi vid operationer. Det verkar genom att binda till och aktivera GABA-A-receptorer i centrala nervsystemet, vilket orsakar en dämpad excitation av neuroner och medför en sedativ, amnesisk, muskelavslappnande och hypnotisk effekt.

Propofol har en snabb början på verkan och en kort halveringstid, vilket gör det lämpligt för korta procedurer och för att underhålla medvetandets sömn under operationer där kontinuerlig patientövervakning är möjlig. Det kan också användas för sedering vid icke-kirurgiska procedurer och för intensivvårdsbehandling av status epilepticus.

Sedan 2007 finns det en nymodig formulering av propofol som är fri från lipidhaltigt emulsion, vilket minskar risken för överdosering och biverkningar relaterade till höga lipidnivåer i blodet.

'Veneriska tumörer hos djur', även kända som transmissibla venereala tumörer (TVT), är en typ av cancer som primärt förekommer hos hundar, men kan också påträffas hos vissa vilda djurarter. Detta är en kontagios sjukdom, vilket betyder att den kan överföras från ett infekterat djur till ett fritt från smitta djur genom direkt kroppskontakt, oftast under parningsprocessen.

TVT-tumörerna kan vara solida eller mångformiga och tenderar att utvecklas runt könsorganen, analsömmen och ibland även på huden över hela kroppen. Även om de flesta TVT-tumörerna är icke-maligna (godartade), kan de fortfarande orsaka obehag, svullnad, blödning och andra besvärliga symtom som påverkar djurets välbefinnande. I sällsynta fall kan dessa tumörer också bli maligna (ongodaartade) och sprida sig till andra delar av kroppen.

Läkemedelsbehandling, kirurgi eller strålterapi är vanliga behandlingsalternativ för att avlägsna tumörerna och förhindra återfallsrisk. I allmänhet har djur med TVT en god prognos om de behandlas tidigt och effektivt, men det är viktigt att säkerställa regelbunden follow-up och kontrollbesök hos veterinär för att övervaka eventuell återkommande tumörväxt eller komplikationer.

'Påminnelserutiner' refererar till systematiska metoder eller procedurer som används inom vården för att säkerställa att viktiga uppgifter eller åtgärder inte glöms bort under sjukvårdsprocessen. Dessa rutiner kan ta olika former, men de är ofta baserade på antingen tidsbaserade påminnelser (till exempel dagliga, tvådagarsvis eller veckobaserade kontroller) eller händelsebaserade påminnelser (till exempel påminnelser om att utföras under vissa procedurer eller vid specifika symptom).

Påminnelserutiner kan vara manuella, där en vårdgivare fysiskt markerar att en uppgift har utförts, eller automatiserade, där ett informationssystem automatiskt genererar en påminnelse när en uppgift är överdue. Syftet med påminnelserutiner är att minimera risken för mänskliga fel och säkerställa att patienter alltid får den korrekta vården vid rätt tillfälle.

En faktadatabas (ofte skrevet fact database) er en databas som inneholder fakta og informasjon som ikke endres ofte eller overordnet sett er upåvirkelig for ytre faktorer. Disse databasene brukes ofte i medisinske sammenhenger for å lagre og gi tilgang til informasjon som er relevant for klients or patienters behandling, diagnose eller forståelse av sykdommer og helseforhold.

Faktadatabaser kan inneholde informasjon som er almenlertidig og gjelder for alle mennesker, som f.eksso generell informasjon om kroppens anatomoi, fysiologi og vanlige sykdommer. De kan også inneholde mer spesifikk informasjon som er relatert til enklere medisinske forhold, som f.eksso informasjon om medisinske behandlinger, medisinske begreper og terminologi, eller informasjon om medisinske studier og forskning.

I tillegg kan faktadatabaser også inneholde informasjon som er relatert til enklere pasienter, som f.eksso allergi, medisinsk historie og laboratoriestudier. Disse opplysningene kan være viktige for å sikre at pasienten mottar riktig behandling og for å unngå unødvendige komplikasjoner.

I allianse med andre kilder som f.eksso lærebøker, videnskapelige artikler og eksperter i feltet, kan faktadatabaser være en viktig ressurs for medisinske fagpersoner og andre som jobber med helse og sykdom.

I medicinska sammanhang kan "läsning" (reading) syfta på olika saker, men ett vanligt användningsområde är när det handlar om att tolka och tolka resultat från olika diagnostiska tester eller undersökningar. Det kan till exempel vara när en läkare läser röntgenbilder, EKG-grafiker, laboratorievärden eller symtom för att ställa en diagnos eller övervaka en patients hälsotillstånd.

Läsning kan också användas när det gäller att tolka forskningsstudier och meta-analyser för att hjälpa till att informera kliniska beslut och praktiska riktlinjer inom medicinen. Det är viktigt att ha en god förståelse av statistik och epidemiologi när man läser forskningsrapporter för att kunna tolka resultaten korrekt och undvika felaktiga slutsatser.

Cefazolin är ett bredspectrum-antibiotikum som tillhör gruppen cefalosporiner av första generationen. Det används vanligen för behandling av olika typer av infektioner orsakade av känsliga bakterier, såsom stafylokocker och streptokocker.

Cefazolin verkar genom att hämma förmågan hos bakterier att bygga upp sin cellvägg, vilket leder till död av bakterien. Det ges vanligen som injektion eller infusion och används ofta före operationer för att förebygga infektioner.

Liksom med andra antibiotika kan resistens mot cefazolin utvecklas hos vissa bakterier, vilket kan begränsa dess effektivitet. Det är därför viktigt att följa rekommenderad dosering och behandlingstid för att minimera risken för resistensutveckling.

"Bibliotekskataloger" är en databas som innehåller information om de böcker, tidskrifter, artiklar och andra resurser som finns tillgängliga i ett bibliotek. Katalogen gör det möjligt för användare att söka efter specifika titlar, författare eller ämnen och se vilka resurser som biblioteket har i sitt bestånd.

I en bibliotekskatalog kan informationen om varje resurs inkludera sådant som titel, författare, utgivningsår, upplaga, språk, och placering i biblioteket. Många moderna bibliotekskataloger är digitala och tillgängliga via internet, vilket gör det möjligt för användare att söka i katalogen från valfritt ställe med internetaccess.

Bibliotekskataloger kan också vara kopplade till andra bibliotek och resurser, såsom databaser och elektroniska resursbankar, vilket ger användarna möjlighet att söka i flera källor samtidigt.

I den medicinska kontexten kan "Kataloger, principer" referera till systematiska samlingar och riktlinjer för klinisk information, diagnoser, behandlingsalternativ och relaterad medicinsk kunskap. Detta kan inkludera:

1. **Diagnostiska kataloger:** Systematiska listor över sjukdomar och tillstånd, som ICD (International Classification of Diseases), som används för att koda och klassificera diagnoser globalt.
2. **Behandlingsprinciper:** Evidensbaserade riktlinjer och rekommendationer för att hantera specifika sjukdomar eller tillstånd, ofta utvecklade av medicinska fackorganisationer och sällskap.
3. **Farmakologiska kataloger:** Samlingar över läkemedel, deras verkningsmekanismer, biverkningar, kontraindikationer och doseringar, som till exempel The Anatomical Therapeutic Chemical (ATC) Classification System.
4. **Genetiska kataloger:** Databaser över gener, genetiska variationer och relaterade sjukdomar eller tillstånd, som Online Mendelian Inheritance in Man (OMIM).
5. **Anatomiska kataloger:** Referensverk över den mänskliga kroppens struktur och funktion, såsom Terminologia Anatomica.
6. **Etiologiska kataloger:** Systematisk samling av orsaker till sjukdomar eller tillstånd, som till exempel Microbiological Species Files (MSF) för bakterier, svampar och virus.

Principerna inom den medicinska världen är ofta baserade på evidensbaserad medicin, kliniska erfarenheter och etik, med syfte att främja bästa möjliga patientvård och forskning.