Tillväxthormonfrisättande hormon
Receptors, Pituitary Hormone-Regulating Hormone
Sermorelin
Neuropeptidreceptorer
Tillväxthormon
Gonadotropinfrisättande hormon
Hypofys
Somatostatin
Adenohypofys
Triptorelin Pamoate
Humant tillväxthormon
Homoarginin
Hypotalamus
Insulinliknande tillväxtfaktor I
Hormoner
LH
LHRH-receptorer
Prolaktin
Tyreotropinfrisättande hormon
Radioimmunanalys
Hormonblockerare
Akromegali
Eminentia medialis
Oligopeptider
Hypotalamus, mittre
Leuprolid
Dvärgväxt
RNA, budbärar
Goserelin
Follikelstimulerande hormon
Peptidhormoner
Hypofystumörer
Insulinliknande tillväxtfaktor II
Möss, nakna
Ghrelin
Buserelin
Peptidfragment
Nötkreatur
Dos-responskurva, läkemedel
Preoptiskt område
Orkiektomi
Körtelsvulst
Råttor, Sprague-Dawley
Hypofyshormonfrisättande hormoner
Ghrelinreceptorer
Testosteron
Cykliskt AMP
Molekylsekvensdata
Adrenokortikotropiskt hormon
Aminosyrasekvens
Sekretionshastighet
Råttor, inavlade stammar
Omvänt transkriptaspolymeraskedjereaktion
Injektioner, subkutana
Tumörceller, odlade
Paraneoplastiska endokrina syndrom
'Tillväxthormonfrisättande hormon' (Growth Hormone Releasing Hormone, GHRH) är ett hormon som produceras i hypotalamus, en del av hjärnan. Det stimulerar frisättningen av tillväxthormon (GH) från hypofysen, en annan del av hjärnan. Tillväxthormonet har många effekter på kroppen, bland annat reglerar det vävnadens tillväxt och differensiering, protein- och kolhydratmetabolism samt benomsättning. GHRH utövar därför en viktig roll i tillväxt- och metaboll processer i kroppen.
Pituitary hormone-regulating hormone receptors refer to specific protein molecules found on the surface of cells in the pituitary gland. These receptors are responsible for detecting and responding to hormonal signals from the hypothalamus, which is a small gland located at the base of the brain.
The hypothalamus produces and releases hormones that regulate the release of pituitary hormones. These hormones travel to the pituitary gland through a network of blood vessels called the portal circulation. Once they reach the pituitary gland, they bind to their respective receptors on the surface of the pituitary cells, triggering a series of intracellular signals that ultimately lead to the release or inhibition of pituitary hormones.
There are several types of pituitary hormone-regulating hormone receptors, including:
1. Thyroid-stimulating hormone (TSH) receptor: This receptor is found on thyroid follicular cells and responds to TSH released from the anterior pituitary gland. When TSH binds to this receptor, it stimulates the production and release of thyroid hormones.
2. Adrenocorticotropic hormone (ACTH) receptor: This receptor is found on cells in the adrenal cortex and responds to ACTH released from the anterior pituitary gland. When ACTH binds to this receptor, it stimulates the production and release of cortisol and other steroid hormones.
3. Growth hormone-releasing hormone (GHRH) receptor: This receptor is found on somatotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to GHRH released from the hypothalamus. When GHRH binds to this receptor, it stimulates the production and release of growth hormone.
4. Growth hormone-inhibiting hormone (GHIH) receptor: This receptor is also found on somatotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to GHIH (also known as somatostatin) released from the hypothalamus. When GHIH binds to this receptor, it inhibits the production and release of growth hormone.
5. Prolactin-releasing hormone (PRH) receptor: This receptor is found on lactotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to PRH released from the hypothalamus. When PRH binds to this receptor, it stimulates the production and release of prolactin.
6. Prolactin-inhibiting hormone (PIH) receptor: This receptor is also found on lactotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to PIH (also known as dopamine) released from the hypothalamus. When PIH binds to this receptor, it inhibits the production and release of prolactin.
7. Thyrotropin-releasing hormone (TRH) receptor: This receptor is found on thyrotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to TRH released from the hypothalamus. When TRH binds to this receptor, it stimulates the production and release of thyroid-stimulating hormone (TSH) and prolactin.
8. Gonadotropin-releasing hormone (GnRH) receptor: This receptor is found on gonadotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to GnRH released from the hypothalamus. When GnRH binds to this receptor, it stimulates the production and release of follicle-stimulating hormone (FSH) and luteinizing hormone (LH).
9. Corticotropin-releasing hormone (CRH) receptor: This receptor is found on corticotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to CRH released from the hypothalamus. When CRH binds to this receptor, it stimulates the production and release of adrenocorticotropic hormone (ACTH) and beta-endorphin.
10. Growth hormone-releasing hormone (GHRH) receptor: This receptor is found on somatotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to GHRH released from the hypothalamus. When GHRH binds to this receptor, it stimulates the production and release of growth hormone (GH).
11. Somatostatin receptor: This receptor is found on somatotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to somatostatin released from the hypothalamus. When somatostatin binds to this receptor, it inhibits the production and release of GH.
12. Prolactin-inhibiting hormone (PIH) receptor: This receptor is found on lactotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to PIH released from the hypothalamus. When PIH binds to this receptor, it inhibits the production and release of prolactin.
13. Thyrotropin-releasing hormone (TRH) receptor: This receptor is found on thyrotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to TRH released from the hypothalamus. When TRH binds to this receptor, it stimulates the production and release of TSH.
14. Gonadotropin-releasing hormone (GnRH) receptor: This receptor is found on gonadotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to GnRH released from the hypothalamus. When GnRH binds to this receptor, it stimulates the production and release of LH and FSH.
15. Corticotropin-releasing hormone (CRH) receptor: This receptor is found on corticotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to CRH released from the hypothalamus. When CRH binds to this receptor, it stimulates the production and release of ACTH.
16. Melanocortin-2 receptor (MC2R): This receptor is found on adrenal cells and responds to ACTH released from the anterior pituitary gland. When ACTH binds to this receptor, it stimulates the production and release of cortisol.
17. Growth hormone-releasing hormone (GHRH) receptor: This receptor is found on somatotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to GHRH released from the hypothalamus. When GHRH binds to this receptor, it stimulates the production and release of growth hormone (GH).
18. Somatostatin receptor 2 (SSTR2): This receptor is found on somatotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to somatostatin released from the hypothampus. When somatostatin binds to this receptor, it inhibits the production and release of GH.
19. Prolactin-releasing hormone (PRLR) receptor: This receptor is found on lactotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to PRLR released from the hypothalamus. When PRLR binds to this receptor, it stimulates the production and release of prolactin.
20. Dopamine receptor 2 (DRD2): This receptor is found on lactotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to dopamine released from the hypothalamus. When dopamine binds to this receptor, it inhibits the production and release of prolactin.
21. Thyrotropin-releasing hormone (TRH) receptor: This receptor is found on thyrotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to TRH released from the hypothalamus. When TRH binds to this receptor, it stimulates the production and release of thyroid-stimulating hormone (TSH).
22. Corticotropin-releasing hormone (CRH) receptor: This receptor is found on corticotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to CRH released from the hypothalamus. When CRH binds to this receptor, it stimulates the production and release of adrenocorticotropic hormone (ACTH).
23. Gonadotropin-releasing hormone (GnRH) receptor: This receptor is found on gonadotroph cells in the anterior pituitary gland and responds to
Sermorelin är ett syntetiskt peptidhormon som liknar naturligt förekommande growth hormone-releasing hormon (GHRH). Det stimulerar hypofysen att producera och sekretionera tillväxthormon. Sermorelin används främst för att diagnostisera tillväxthormondefekter hos barn, men det har också undersökts som en möjlig behandling för tillväxthormonbrist hos vuxna.
Neuropeptidreceptorer är proteiner som finns i cellmembranet och binder specifikt till neuropeptider, små protein- eller peptidmolekyler som fungerar som signalsubstanser i nervsystemet. När en neuropeptid binder till sin respektive receptor aktiveras den och sätter igång en signaltransduktion som får effekter som exempelvis att påverka neuronsens elektriska excitation, sekretion av signalsubstanser eller cellväxt och differentiering. Neuropeptidreceptorer spelar därför en viktig roll i regleringen av olika fysiologiska processer som smärta, hunger, sömn, minne, emotioner och homeostas.
Tillväxthormon, även känt som somatotrop hormon (STH) eller Growth Hormone (GH), är ett hormon som produceras och sekreteras av hypofysens framlob (adenohypofysen) i hypotalamus. Det spelar en viktig roll i kroppens tillväxt, cellernas differentiering och ämnesomsättning. Tillväxthormonet stimulerar bland annat produktionen av protein, som är nödvändigt för att bygga upp muskelmassa, och påverkar även kroppens användning av fett som energikälla. Dessutom har tillväxthormonet en betydande roll i regleringen av kroppens kolhydrat-, lipid- och mineralomsättning.
'Gonadotropin-releaseing hormone' (GnRH) är ett neuroendokrint hormon som produceras i hypotalamus i hjärnan. Det reglerar frisättningen av gonadotropiner, luteiniserande hormon (LH) och follikelstimulerande hormon (FSH), från adenohypofysen i hypofysen. GnRH verkar via sin specifika receptor, GnRH-receptorn, som finns i adenohypofysen.
GnRH frisätts i en pulsatil modell och påverkar därmed frisättningen av LH och FSH, vilket i sin tur reglerar reproduktiva funktioner såsom äggstockarnas (ovaries) och testiklarnas (testes) hormonproduktion och ägglossning (ovulation). Vidare kan GnRH-analoger användas terapeutiskt för att behandla tillstånd som beror på störda nivåer av könshormoner, såsom prostatacancer hos män och endometrios hos kvinnor.
'Hypofys' eller 'hypofysen' er en endokrin gland som ligger i hjernens base, under hjernebrystet (sella turcica). Hypofysen har to deler: forhypofysen og bakhypofysen. Forhypofysen produserer hormoner som styrer andre endokrine glands funksjon, mens bakhypofysen produserer hormoner som påvirker kroppens vekst, opplaring av vannet i kroppen og søvn/vekttilstand. Hypofysen er viktig for å holde balanse mellom kroppens mange forskjellige systemer og fungerer som et slags kontroll- og reguleringsorgan for kroppens hormonnivåer.
Somatostatin är ett hormon och neurotransmittor som produceras naturligt i kroppen. Det utsöndras bland annat från hypofysen, tarmarna och bukhinnan (perifera nerver). Somatostatin har en inhibiterande effekt på flera kroppsliga processer, till exempel insulin- och glukagonutsöndring i buken samt mag-tarmsystemets motorik. Det används även som läkemedel vid behandling av vissa typer av tumörer, då det kan minska eller stoppa celldelningen hos dessa tumörer.
Adenohypophysis är den främre delen av hypofysen, en endokrin gland som ligger i hjärnan. Adenohypofysen producerar och sekreterar flera olika hormoner, inklusive tillväxthormon, prolaktin, thyreoideastimulerande hormon (TSH), adrenocorticotrop hormon (ACTH), folikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH). Dessa hormoner reglerar en rad olika kroppsliga funktioner, till exempel tillväxt, metabolism, reproduktion och immunförsvar. Adenohypofysen kan delas in i två delar: framloben (anterior pituitary) och bakloben (posterior pituitary). Framloben utgör den största delen av adenohypofysen och är den som producerar de flesta hormonerna. Bakloben producerar istället två hormoner, oxytocin och antidiuretiskt hormon (ADH).
Triptorelin Pamoate är ett syntetiskt peptidhormon som används inom medicinen. Det är en analog till naturligt förekommande hormonet gonadotropin-releaseing hormon (GnRH) och fungerar genom att undertrycka produktionen av könshormoner som testosteron och östrogen.
Triptorelin Pamoate ges vanligen som injektion och används för behandling av olika medicinska tillstånd, såsom prostatacancer hos män och endometrios eller fibromyeros hos kvinnor. Det kan även användas för att behandla pubertetsförtidighet hos barn.
Genom att undertrycka könshormonerna kan Triptorelin Pamoate hjälpa till att minska tumörväxten i prostatacancer och lindra symtom orsakade av endometrios eller fibromyeros. Vid behandling av pubertetsförtidighet hos barn kan det hjälpa till att förhindra fortsatt könsmognad och tillväxt.
Samtliga läkemedel kan ha biverkningar och kontraindikationer, varvid det är viktigt att användningen av Triptorelin Pamoate ska övervakas av en läkare för att säkerställa att det används på rätt sätt och att eventuella biverkningar hanteras korrekt.
Human Growth Hormone (HGH) eller humant tillväxthormon är ett peptidhormon som produceras och sekreteras av anterior pituitäten, en del av hypofysen i hjärnan. Det spelar en viktig roll i normal växt- och utvecklingsprocesser, såsom celltillväxt och celldifferentiering, proteinmetabolism, kolhydratmetabolism och lipidmetabolism. HGH stimulerar också produktionen av insulin-like growth factor-1 (IGF-1), som är ett viktigt mediator i många av HGH:s effekter på tillväxt och metabolism.
Mängden HGH i kroppen når sin topp under puberteten och minskar sedan gradvis med åldrandet. Låga nivåer av HGH kan leda till tillstånd som till exempel tillväxthormonbrist, som kan ge symtom såsom försenad pubertet, låg muskelmassa, ökad kroppsfett, trötthet och benväxling. Däremot kan för höga nivåer av HGH leda till akromegali, en sjukdom som karaktäriseras av otillräcklig benväxling under uppväxten och överdriven vävnadsväxt efter slutförda tillväxten.
"Homoarginine" er en type av aminosyre, som forekommer naturlig i kroppen hos mennesker og dyr. Det er ikke en essensiell aminosyre, det betyr at kroppen kan produsere det selv, og det er ikke nødvendig å få det gjennom kosten. Homoarginin har vært studert for sin mulige rolle i kardiovaskulær helse, men det er fortsatt behov for ytterligere forskning for å fullstendig forstå hvordan det fungerer i kroppen.
Den hypothalamus är ett strukturellt och funktionellt delområde i hjärnan som utgör en viktig del av det endokrina systemet. Den hypothalamus har en central roll i att reglera och kontrollera flera kroppsliga funktioner, inklusive:
* Termoreglering (kroppstemperatur)
* Homöostasreglering (t.ex. vatten- och elektrolytbalans, hungerkänslor och näringsintag)
* Sömn-vakenhetscykeln
* Hormonella funktioner (till exempel produktion av hormoner som styr hypofysens funktion)
* Kardiovaskulära funktioner (t.ex. hjärtrytm och blodtryck)
* Stressrespons och affektiva tillstånd (t.ex. depression, rädsla och ilska)
Den hypothalamus är belägen i det ventrala delen av diencephalon och gränsar till tredje ventrikeln. Den består av flera nuclei (kärnor) med olika funktioner, inklusive supraoptiska kärnan, paraventriculariska kärnan, ventromediala kärnan och laterala hypotalamiska kärnan. Dessa kärnor kommunicerar med varandra och med andra delar av hjärnan via nervbanor och neurotransmittorer.
Den hypothalamus producerar också flera neuropeptider och hormoner, inklusive TRH (tyreoideastimulerande hormonfrisättande hormon), CRH (kortikotropinfrisättande hormon), GnRH (gonadotropinfreisättande hormon) och somatostatin. Dessa hormoner reglerar bland annat hypofysens produktion av tyreoideahormoner, kortisol, könshormoner och prolaktin.
Insulin-like growth factor I (IGF-I) är ett peptidhormon som liknar insulin i sin struktur och funktion. Det produceras huvudsakligen i levern under stimulering av tillväxthormonet (GH) och har en viktig roll i celltillväxt, celldifferentiering, cellproliferation och cellsurvival. IGF-I binder till sin specifika receptor, IGF-1R, och aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar som påverkar cellcykeln, apoptosen och cellytiska funktioner. Det har också visat sig ha anabola effekter på muskel-, ben- och annan vävnadstillväxt. IGF-I kan även ha direkta effekter på hjärnan och kognitiv funktion, samt möjligen skydda mot neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom.
Hormoni är kemiska signalsubstanser som produceras och secreteras av endokrina celler eller glandulae i människokroppen. De transporteras sedan via blodet till målceller, där de binder till specifika receptorer och påverkar celldelningen, vävnadens tillväxt och utveckling, metabolismen och homeostasen i kroppen.
Exempel på hormoner inkluderar insulin, som produceras av bukspottkörteln och reglerar blodsockernivåerna; östrogen och testosteron, som är könshormoner som produceras av äggstockarna respektive testiklarna och påverkar reproduktionen och sekundära könskaraktärer; samt adrenalin, som produceras av binjurarna och förbereder kroppen för "kampsituationer".
'LH' står för luteiniserande hormon, som är ett hormon som produceras i hypofysen, en liten endokrin gland som ligger under hjärnan. LH är ett viktigt hormon i könssystemet och har olika funktioner beroende på om det är fråga om en kvinna eller en man.
Hos kvinnor stimulerar LH ägglossningen (ovulationen) under menstruationscykeln, då ett mognat ägg frigörs från äggstockarna. Detta sker när LH-nivåerna stiger kraftigt under en kort period, kallad LH-överskott, vilket kan upptäckas med hjälp av ett urinprov.
Hos män stimulerar LH testosteronproduktionen i testiklarna och är därför viktigt för spermieproduktionen.
LHRH-receptorer, også kendt som gonadotropin-release hormone receptorer (GnRH-receptorer), er proteiner der findes i cellemembranen hos visse typer celler. De er specifikke receptorer for luteiniserende hormon-release hormon (LHRH), som også kaldes gonadotropin-release hormon (GnRH). LHRH er et neuroendokrint peptidhormon, der produceres i hypothalamus og spiller en vigtig rolle i reguleringen af reproduktiv systemet. Når LHRH binder til LHRH-receptorerne på cellerne i adenohypofysen, stimulerer det frisættelse af luteiniserende hormon (LH) og follikelstimulerende hormon (FSH), som igen regulerer produktionen af kønshormoner. Derefter påvirker disse kønshormoner udviklingen, væksten og funktionen af reproduktive organer.
Prolaktin är ett hormon som produceras i hypofysens framlob (adenohypofysen). Det spelar en viktig roll för kvinnors bröstutveckling och mjölkkörtels funktion, särskilt under amningsperioden då det stimulerar produktionen av bröstmjölk. Prolaktinet påverkar även ägglossningen hos kvinnor. Hos män har prolaktinet en viss roll för reproduktiv systemet och kan ha en effekt på deras sexuella drift.
Överskott av prolaktin eller onormalt höga nivåer kallas hyperprolaktinemi och kan orsaka symptom som menstruationsstörningar, bröstutveckling hos män, impotens och ovulationstopp. Hyperprolaktinemi kan bero på olika sjukdomstillstånd eller på medicinsk behandling med vissa läkemedel.
Tyreotropinfrisättande hormon, även känt som thyreoliberin eller TSH-releasing hormone (TRH), är ett hypotalamt hormon som stimulerar frisättningen av tyreoideastimulerande hormon (TSH) från adenohypofysen. Det produceras av neuron i hypotalamus och transporteras via portvenerna till adenohypofysen där det binder till sina receptorer och utlöser en kaskad av signaltransduktion som leder till frisättningen av TSH. Dess frisättning regleras av negativ feedback-mekanismer som inkluderar tyroideahormonerna trijodtyronin (T3) och thyroxin (T4).
Radioimmunanalyse (RIA) är en typ av laboratorietest som använder radioaktivt märkt antigen eller antikropp för att kvantifiera koncentrationen av ett specifikt protein i en biologisk provprov. I allmänhet involverar RIA följande steg:
1. Förbereda en standardkurva med kända koncentrationer av det målprotein som ska mätas, tillsammans med en fast koncentration av en radioaktivt märkt antikropp (eller omvänt, ett radioaktivt märkt antigen).
2. Extraktion och förberedelse av det okända provet som innehåller målproteinet.
3. Lägg till en konstant koncentration av den radioaktiva markören (antikropp eller antigen) i både standardkurvan och provet.
4. Låt systemet nå jämvikt, så att det radioaktiva markören binds till målproteinet i både standardkurvan och provet.
5. Separera de fria markörerna från de bundna komplexen, vanligtvis genom centrifugation eller filtrering.
6. Mäta den radioaktiva signalen i varje separerat fritt markör-provet och bundet markör-protein-provet.
7. Använd standardkurvan för att korrelera den mätta radioaktiva signalen till en koncentration av målproteinet i provet.
Radioimmunanalys används ofta inom klinisk forskning och medicinsk diagnostik för att uppskatta koncentrationer av olika hormoner, vitaminer, droger, nukleotider, aminosyror och andra biologiskt aktiva molekyler i blod, urin eller andra kroppsfluider.
"Hormonblockerare" är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används för att blockera eller minska verkan av hormoner i kroppen. Dessa läkemedel används ofta inom medicinen för att behandla olika sjukdomar och tillstånd, exempelvis cancerformer som är beroende av hormoner för att växa och fortleva, såsom bröstcancer hos kvinnor (brast Cancer) och prostatacancer hos män.
Hormonblockerare fungerar genom att hindra hormonreceptorer på cellerna från att binda till sina respektive hormoner, vilket förhindrar aktivering av signalvägar som leder till celldelning och tillväxt. I vissa fall kan hormonblockerare också minska produktionen av specifika hormoner i kroppen.
Exempel på hormonblockerare inkluderar:
* Aromatashinhibitorer, som används för att behandla bröstcancer hos kvinnor efter menopaus och minskar produktionen av östrogen i kroppen.
* Antiandrogener, som används för att behandla prostatacancer hos män och blockerar verkan av androgener (manskliga könshormoner) i prostatan.
* Gonadotropinfrisättande hormonanaloger (GnRH-analoger), som används för att behandla både bröstcancer hos kvinnor och prostatacancer hos män genom att minska produktionen av könshormoner i kroppen.
Det är viktigt att notera att hormonblockerare kan ha biverkningar, och används vanligtvis under övervakning av en läkare för att säkerställa deras effektivitet och att de används på rätt sätt.
Akromegali är en sällsynt hormonsjukdom som orsaks av överproduktion av tillväxthormon (GH) i äldre ålder, vanligtvis på grund av en benign tumör i hypofysen (hypofystumör). Den onormalt höga nivån av GH leder till progressivt kroppsligt tillväxt och förändringar av ansiktet och extremiteterna. Symptomen kan inkludera utvidgad näsa, ökad storlek på läppar, tunga och öron, förstorade händer och fötter, svullnad i huden, kraftigare svettningar, röstförändringar, ihållande mag-tarmlösa besvär och försämrad tolerans för glukos. Akromegali behandlas vanligtvis med kirurgi, strålbehandling eller medicinsk behandling för att kontrollera överproduktionen av GH.
"Eminentia medialis" er en anatomisk term som refererer til en forhøjning eller et udvendigt "bump" på overfladen af den fronthovedskirtel (frontallappen) i storhjernen. Dette område indeholder primært delene af motorcortex, der kontrollerer bevægelserne i ansigt og hals. Så "eminentia medialis" er altså en medicinsk betegnelse for den midterste forhøjning på overfladen af frontallappen i storhjernen.
Oligopeptider är en typ av peptidmolekyler som består av mellan 2 och 20 aminosyror. De är kortare än polypeptider och proteiner, som har fler än 20 aminosyror. Oligopeptider kan ha biologisk aktivitet och fungera som hormoner, neurotransmittorer eller en del av immunförsvaret. Exempel på oligopeptider är bradykinin, som har en roll i smärtreaktioner, och oxytocin, ett hormon som frisätts under förlossning och amning.
Den hypothalamiska strukturen som kallas "mittre" (på latin: tuber cinereum) är en del av hypothalamus, en region i hjärnan som ligger under thalamus och har en central roll i regleringen av autonoma nervsystemet, endokrina systemet, homeostas, aptit, sömn-vakenhetscykeln, kroppstemperatur, emotioner och sexualdrift.
Mittret är beläget nära hypofysens främre lobe (adenohypofysen) och utgör en del av den så kallade hypothalamo-hypofysära axeln. Det innehåller ett stort antal nervceller som producerar neuropeptider och neurohormoner, vilka reglerar hypofysens funktion genom att påverka sekretionen av andra hormoner.
Exempel på hormoner och neuropeptider som produceras i mittret inkluderar:
* Gonadotropin-frisättande hormon (GnRH), som reglerar äggstockarnas och testiklarnas funktion.
* Somatostatin, som hämmar sekretionen av tillväxthormon och prolaktin från hypofysen.
* Dopamin, som också hämmar prolaktinsekretionen.
* Melanocortiner, som reglerar aptiten, kroppstemperaturen och pigmenteringen av huden.
Förändringar i mittrets funktion kan leda till endokrina störningar och andra sjukdomar, såsom diabetes insipidus, hypogonadism, akromegali och Cushings syndrom.
Leuprolid är ett syntetiskt analog av naturligt förekommande hormonet gonadotropin-frisättande hormon (GnRH). Det används som läkemedel för att behandla sjukdomar som beror på överbefolkningsförhållanden, till exempel prostatacancer hos män och endometriosrelaterade tillstånd hos kvinnor.
Leuprolid fungerar genom att undertrycka produktionen av könshormoner som testosteron och östradiol i kroppen. Det gör detta genom att stimulera hypofysen att frisätta luteiniserande hormon (LH) och follikelstimulerande hormon (FSH), men efter en period av tid (vanligtvis några dagar till veckor) blir hypofysen desensitiv mot Leuprolid, vilket resulterar i minskad frisättning av LH och FSH och därmed minskad produktion av könshormoner.
Leuprolid ges vanligtvis som injektion under huden eller direkt in i muskelvävnaden, och behandlingen pågår ofta under en längre period (månader till år).
'Dvärgväxt' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en person vars längd är betydligt mindre än genomsnittet, ofta definierat som två standardavvikelseenheter under den lägre gränsen av normalt acceptabel längd för deras ålder, kön och etnicitet. Det kan orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, inklusive genetiska störningar, hormonella rubbningar eller hälsoförhållanden under fostertiden. I vissa fall kan orsaken vara okänd.
RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.
Goserelin är ett syntetiskt analog av hormonet releasehinon, som används inom medicinen. Det är en långverkande agonist till gonadotropinfrisättande hormon (GnRH) receptorer i hypofysen. När goserelin administreras kontinuerligt orsakar det en nedreglering av GnRH-receptorerna, vilket leder till en minskad frisättning av gonadotropiner (folikelstimulerande hormon och luteiniserande hormon) från hypofysen.
Som ett resultat av detta minskas produktionen av könshormoner, såsom östrogen hos kvinnor och testosteron hos män. Denna mekanism används terapeutiskt för att behandla olika sjukdomar som beror på överproduktion av könshormoner eller där hormonell modulering kan vara nyttig.
Exempel på medicinska tillämpningar inkluderar behandling av:
* Prostatacancer hos män, genom att minska testosteronnivåerna som stimulerar tumörväxten.
* Endometrios och fibromyeros, två gynekologiska tillstånd hos kvinnor som kan förbättras av minskade östrogennivåer.
* Bröstcancer hos kvinnor, särskilt vid hormonreceptorn positiva former, genom att minska östrogenproduktionen.
Goserelin ges vanligtvis som subkutana injektioner under huden, ofta var 28:e dag, men det finns också formuleringar för långsamt frisättande implantat. Läkemedlet bör preskrivas och övervakas av en läkare, eftersom det kan ha biverkningar och kontraindikationer.
Follikelstimulerande hormon (FSH) är ett hormon som produceras och secreteras av gonadotropinfceller i adenohypofysen, en del av hypofysen i hjärnan. Hormonet spelar en viktig roll i reproduktiv systemet genom att stimulera tillväxten och utvecklingen av könscellerna (gameter).
Hos kvinnor är FSH involverat i regleringen av menstruationscykeln. Det styr tillväxten och mognaden av äggstockarnas folliklar, som innehåller äggceller eller oocyter. När follikelstimulerande hormonet når en viss nivå i kroppen, börjar en grupp av folliklar att växa och utvecklas under en period på ungefär 2 veckor. Den dominerande follikeln fortsätter att moga och producera estradiol, ett östrogenhormon, medan de andra folliklarna degenererar. När follikeln är redo för befruktning, frisätts ägget (ovulation) och den resterande vätskan i follikeln bildar corpus luteum, en struktur som producerar progesteron för att underhålla graviditeten om befruktning sker.
Hos män är FSH involverat i produktionen av spermier i testiklarna. Det stimulerar spermatogonierna, de stamceller som producerar spermier, att dela och differensiera till spermatocyter, vilka sedan utvecklas till fullt utbildade spermier.
I klinisk kontext kan FSH-nivåer mätas för att undersöka könshormonstatus och fertilitet hos både kvinnor och män. Överdrivet höga nivåer av FSH kan indikera en brist på könsceller eller äggreserv, vilket kan vara ett tecken på äldre ålder eller en specifik medicinsk tillstånd som exempelvis polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) hos kvinnor eller testikulär dysfunktion hos män.
Peptidhormoner är hormoner som består av en kedja av aminosyror, så kallade peptider. De produceras och sekreteras av endokrina celler i kroppen och transporteras via blodomloppet till sina måltceller där de binder till specifika receptorer på cellytan och utövar sin biologiska verkan genom att påverka cellens metabolism och funktion. Exempel på peptidhormoner är insulin, glukagon, somutläts av bukspottkörteln, samt östrogen och testosteron som utsöndras från könskörtlarna.
Hypofysmörer, även kallade hypofyssammansatta neoplasmer, är en övergripande benämning på godartade (benigna) eller elakartade (maliga) tumörer som utvecklas i hypofysens (hjärnbarkens främre del) hypothalamuskirtel. Dessa tumörer kan variera i storlek och aggressivitet, och de kan orsaka olika symtom beroende på var de är belägna och hur storleken är.
De vanligaste symptomen som förknippas med hypofysmörer inkluderar:
* Förändringar i synen eller synfältet, som kan orsakas av tryck på näthinnan eller optiska nerverna.
* Hormonella rubbningar, såsom förändringar i menstruationscykeln, impotens, trötthet, ökad vikt och svettningar.
* Huvudvärk och yrsel.
Hypofysmörer kan delas in i två kategorier: funktionella och icke-funktionella tumörer. Funktionella tumörer producerar överdrivna nivåer av ett eller flera hormoner, medan icke-funktionella tumörer inte gör det. De vanligaste typerna av hypofysmörer är prolaktinom (en funktionell tumör som producerar för höga nivåer prolaktin), nonfunctioning pituitary adenoma (en icke-funktionell tumör som inte producerar hormoner) och adrenokortikotrop hormon (ACTH)-producerande tumörer (som orsakar Cushings sjukdom).
Diagnos av hypofysmörer ställs vanligen genom en kombination av symtom, fysiska undersökningar och bilddiagnostik, såsom magnetresonansavbildning (MRI) eller datortomografi (CT). Behandling kan innebära mediciner, strålbehandling eller kirurgi.
Insulin-like growth factor II (IGF-II) är ett peptidhormon som liknar insulin i sin kemiska struktur och funktion. Det produceras främst i levern, men även i andra delar av kroppen, såsom binjurarna och äggstockarna. IGF-II har en viktig roll i celltillväxt, celldelning och cell Differentiering under fostertiden och efter födelsen.
IGF-II binder till sin specifika receptor, IGF-IR, på cellmembranet, vilket aktiverar en signaltransduktionskaskad som leder till celldelning och celltillväxt. IGF-II kan också binda till insulinreceptorn, även om detta sker med lägre affinitet än insulin självt.
Dysreglering av IGF-II har visats vara involverat i flera patologiska tillstånd, såsom cancer och diabetes. I cancer kan överaktivitet hos IGF-II-systemet leda till onkogenesis och tumörväxt genom att öka celldelning och förhindra apoptos (programmerad celldöd). I diabetes kan störningar i IGF-II-systemet bidra till insulinresistens och glukosintolerans.
Den medicinska termen "nakna möss" (nude mice) används för att beskriva en typ av genetiskt modifierade laboratoriedjur som saknar ett fungerande immunsystem. Detta uppnås genom att avla bort gener som kodar för viktiga komponenter i djurets immunsvar, till exempel T-celler och B-celler.
Nakna möss används ofta inom forskning eftersom de är immunbristiga och inte kommer att avvisa främmande celler eller substanser som annars skulle ske om de hade ett normalt fungerande immunsvar. Det gör dem till en idealisk plattform för att studera sjukdomar som cancer, infektionssjukdomar och autoimmuna sjukdomar, där forskare kan transplantera humanceller eller patogener in i djuren utan att behöva oroa sig för immunreaktioner.
Det är värt att notera att termen "nakna" inte refererar till hudens utseende, utan snarare till det faktum att de saknar ett fungerande immunsvar. Dessa möss kan ha normalt utseende och beteende annars.
'Ghrelin' er ein hormon som produseres i magsystemet, mer specifikt i magsækkens sider og i fundus. Ghrelin er kjent for sin rolle i stimuleringen av appetitt og hungerkontroll. Det øker også voksenvokterhormonets (GH) sekretion og har effekter på innlegging av fedt og glukosmetabolisme. Ghrelin er ofte referert til som «hungerhormonet» på grunn av sin rolle i stimuleringen av appetitt og hungerkontroll.
Buserelin är ett syntetiskt analog av hormonet GnRH (gonadotropin-releasing hormone), som används inom medicinen för att behandla prostatacancer, bröstcancer och endometrios. Buserelin verkar genom att ställa in produktionen av könshormoner i kroppen, vilket kan hjälpa att bromsa tillväxten och spridningen av cancerceller. Preparatet ges ofta som injektion eller intramuskulärt implantat.
'Peptidfragment' är ett begrepp inom biokemi och molekylärbiologi. Det refererar till en kort sekvens av aminosyror som har beenadrots från ett större peptidmolekyl eller protein. Peptidfragment kan bildas genom nedbrytning av proteiner med hjälp av enzymer, kemiska metoder eller andra processer.
I medicinskt sammanhang kan analys av peptidfragment användas för att studera struktur och funktion hos proteiner, såväl som för att identifiera specifika aminosyresekvenser som är associerade med sjukdomar eller andra patologiska tillstånd.
I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.
En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.
Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.
Det preoptiska området, även känt som preoptisk area (POA), är ett neuroanatomiskt område i hypotalamus i hjärnan. Det ligger anteriort (framåt) till optisk chiasma, där de två synnerven korsar varandra. Preoptiska området innehåller en rad neuronala populationer som är involverade i olika autonoma funktioner, såsom termoreglering, vatten- och elektrolytbalans, sömn-vakenhetscykler och sexualbeteende. Det preoptiska området är också känt för att innehålla neuron som reagerar på hormoner från sköldkörteln och hypofysen, och spela en roll i regleringen av hypotalamo-hypofysen axeln.
Orkiektomi är en kirurgisk procedure där en del eller hela en av de två körtlarna i halsen, salivkörtlarna (kallade också orektider), till exempel den stora svalgkörteln (parotis), tas bort. Orkiektomi kan utföras av medicinska skäl såsom att behandla eller förebygga återkommande infektioner i körteln, att ta bort godartade eller elakartade tumörer eller cystor, eller för att undersöka en sjukt körtel. Proceduren utförs vanligtvis under allmänbedövning och kräver ofta en övernattning på sjukhus efter operationen. Efter operationen kan patienten uppleva smärta, svullnad och nedsatt munöppning, men detta tenderar att förbättras över tiden.
En körtelsvulst, också känd som neoplasma eller tumör, är en abnorm odling av celler i en körtel. Körtelsvulstar kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).
Godartade körtselsvulstar växer långsamt och stannar ofta upp vid en viss storlek. De tenderar att vara lokaliserade till den körtel de utgår från och sprider sig sällan till omgivande vävnader eller andra delar av kroppen. Godartade körtselsvulstar kan i vissa fall orsaka symtom beroende på deras storlek och plats, men de är oftast behandlingsbart och ger sällan allvarliga komplikationer.
Elakartade körtselsvulstar däremot växer snabbare och kan sprida sig till omgivande vävnader och andra delar av kroppen. De kan orsaka symtom som obehag, smärta, svullnad eller utslag beroende på deras storlek och plats. Elakartade körtselsvulstar behandlas oftast aggressivt med kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi för att försöka eliminera cancercellerna och förhindra spridning till andra delar av kroppen.
Det är viktigt att notera att endast en läkare kan ställa en diagnos efter en undersökning och eventuella tester, så om du misstänker att du har en körtselsvulst bör du kontakta din läkare omedelbart.
Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.
Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.
Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.
Hypofyshormonfrisättande (hypothalamus-hypophysär) hormoner, även kända som releaserhormoner och inhibinerande hormoner, är signalmolekyler som frisätts från hypotalamus och styr produktionen och sekretionen av hormoner från adenohypofysen, en del av hypofysen. Dessa hormoner inkluderar:
1. Tyreotropinfrisättande hormon (TRH): Stimulerar frisättningen av tyreoideastimulerande hormon (TSH) från adenohypofysen.
2. Gonadotropinfrisättande hormon (GnRH): Stimulerar frisättningen av follikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH) från adenohypofysen.
3. Growth hormon-releasing hormon (GHRH): Stimulerar frisättningen av tillväxthormon (GH) från adenohypofysen.
4. Somatostatin: Inhibiterar sekretionen av GH och TSH från adenohypofysen.
5. Prolaktinförhindrande hormon (PIH)/Dopamin: Inhibiterar sekretionen av prolaktin från adenohypofysen.
6. Corticotropin-releasing hormon (CRH): Stimulerar frisättningen av adrenocorticotrop hormon (ACTH) från adenohypofysen.
Dessa hormoner fungerar som en del av den neuroendokrina axeln och hjälper till att reglera olika fysiologiska processer, såsom tillväxt, metabolism, reproduktion och stressrespons.
Ghrelinreceptorer är en typ av receptor i kroppen som binder till hormonet ghrelin. Ghrelin är ett hungerreglerande hormon som produceras i magsäcken och har som funktion att stimulera aptit och öka kroppsvikten genom att påverka hungerkänslan och matintaget.
Ghrelinreceptorerna finns främst i hjärnan, särskilt i hypotalamus, en region som är involverad i regleringen av aptit och energibalans. När ghrelin binder till sina receptorer aktiveras en signaltransduktionsväg som leder till att aptiten ökar. Ghrelin kan också ha andra effekter på kroppen, såsom att påverka sömn-vakenhetscykeln, stressrespons och immunförsvaret.
Abnormaliteter i ghrelinreceptorernas funktion kan vara associerade med olika sjukdomstillstånd, till exempel viktmobbning, diabetes och affektiva störningar.
Testosteron är ett steroidhormon som produceras huvudsakligen i testiklarna hos män, även om kvinnor också producerar mindre mängder i äggstockarna och binjurarna. Det är det primära manliga könshormonet och spelar en viktig roll i utvecklingen och funktionen av de manliga könsorganen, samt i uppbyggnaden och underhållet av muskler, ben, hud, hår och allmän kroppskomposition. Testosteron påverkar också mäns sexuella drifter och fertilitet genom att stödja produktionen av spermier. Hormonet är viktigt för människors allmänna hälsa och välbefinnande, och kan påverka humör, kognition, energi och livskvalitet. Testosteronnivåer tenderar att vara högst under ungdomen och tidiga vuxenlivet och minskar gradvis med åldern.
Cyclic AMP, eller cAMP (cyclisk adenosinmonofosfat), är ett second messenger-molekyl som spelar en viktig roll i cellsignalering inom organismen. Det bildas inifrån cellen när en hormonreceptor på cellmembranet aktiveras av ett hormon, till exempel glukagon eller adrenalin. Aktiveringen av receptorn leder till att en G-proteinkomplex kopplad till receptorn aktiveras, vilket i sin tur aktiverar en enzymkomplex kallad adenylatcyklas. Adenylatcyklasen konverterar ATP till cAMP, som sedan fungerar som en signalsubstans inom cellen och aktiverar olika proteinkinas-enzymkomplex. Dessa komplex kan leda till olika fysiologiska respons, beroende på vilket hormon som initialt aktiverade receptorn. När signalsubstanserna cAMP har utfört sin funktion bryts de ned av fosfodiesteras-enzymkomplex, varpå signalsystemet återgår till det ursprungliga tillståndet.
Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.
DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.
Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.
Adrenokortikotropiskt hormon, ofta förkortat ACTH, är ett hormon som produceras och utsöndras av hypofysens framlob (adenohypofysen). Hormonet styr produktionen och sekretionen av kortisol och andra glukokortikoider från binjurebarken.
ACTH bildas som en del av ett större protein, proopiomelanocortin (POMC), tillsammans med andra biologiskt aktiva peptider som β-endorfin och melanocytstimulerande hormon (MSH). När POMC spjälkas upp av specifika enzymer bildas de olika peptiderna, inklusive ACTH.
ACTH binder till sina receptorer i binjurebarken och stimulerar syntesen och sekretionen av kortisol, som är ett viktigt hormon involverat i stressrespons, metabolism och homeostas. Överskott av ACTH leder till ökad produktion av kortisol, medan brist på ACTH orsakar minskad produktion av kortisol och kan leda till sjukdomen Addisons sjukdom.
En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.
Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.
Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.
In medicine, sekretionshastighet refererar till hastigheten eller mängden av ett sekret eller kroppsvätska som produceras och avsöndras av kroppens celler eller organ under en viss tidsperiod. Det kan exempelvis handla om slemhinnors produktion av slem i luftvägarna, bukspottkörtelns sekretion av digestiva enzymer eller leverns sekretion av gallflöde. Sekretionshastigheten kan påverkas av olika faktorer som sjukdom, läkemedel, hormoner och nervimpulser.
Luteolytiska medel är ett samlingsbegrepp för substanser som orsakar luteolys, det vill säga nedbrytning av corpus luteum i livmodern. Corpus luteum är en temporär endokrin gland som bildas efter ägglossningen under menstruationscykeln hos däggdjur och producerar progesteron, ett hormon som är nödvändigt för underhållandet av graviditeten.
Luteolytiska medel används ofta inom veterinärmedicinen för att behandla djur som drabbats av oönskad graviditet eller för att inducera abort. De kan också användas inom människomedicinen för att behandla abnormt fungerande corpus luteum eller för att behandla gynekomasti hos män.
Exempel på luteolytiska medel är prostaglandin F2α, cloprostenol och aglepriston. Dessa substanser verkar genom att stimulera kontraktioner i livmodern, vilket orsakar nekros (nedbrytning) av corpus luteum och minskar produktionen av progesteron.
Inom medicinsk forskning refererar "inavlade stammar av råttor" till specifika linjer eller populationer av råttor som har avlas under kontrollerade förhållanden med syfte att framställa djur med en standardiserad genetisk bakgrund och förutsägbar fenotyp. Dessa inavlade stammar används ofta i forskning på grund av deras konsekventa egenskaper, såsom sårbarhet eller resistens mot vissa sjukdomar, beteendemönster och fysiologiska funktioner. Exempel på vanligt använda inavlade råttstammar är Sprague-Dawley, Wistar och Lewis råttor.
Den omvända transkriptaspolymeraskedjereaktionen (RT-PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera RNA till komplementär DNA (cDNA). Denna metod bygger på två olika enzymatiska reaktioner: transkription och PCR.
Transkriptionen är en process där en specifik typ av enzym, kallad revers transkriptas, används för att konvertera RNA till komplementärt DNA. Detta sker genom att revers transkriptasen läser av sekvensen i RNA-molekylen och bygger upp en komplementär DNA-sträng.
PCR (polymeraskedjereaktion) är en metod för att amplifiera specifika DNA-sekvenser genom att kopiera dem upprepade gånger med hjälp av enzym, temperaturcykling och specifika primare. I RT-PCR används den cDNA som skapats under transkriptionen som matris för PCR-reaktionen.
RT-PCR är en känslig metod som ofta används inom molekylärbiologi och medicinsk forskning för att detektera och kvantifiera specifika RNA-molekyler i ett prov, till exempel virus-RNA eller cellulärt RNA.
Subkutan injektion (SC-injektion) är en metod för att administrera läkemedel eller andra terapeutiska substanser genom att infoga dem under huden med en injektionsnål. Den subkutana vävnaden är det lösa vävnadslagret direkt under huden och ovanför muskelvävnaden.
Vid en SC-injektion introduceras nålen vanligtvis i en vinkel på 45 grader till huden, med den spetsiga änden riktad neråt. Nålen ska penetrera huden och subkutan vävnad, men inte gå djupare in i muskelvävnaden. Efter injektionen ska nålen dras tillbaka långsamt för att undvika att suga upp vävnad i nålen.
SC-injektioner används ofta för att administrera läkemedel som insulin, vacciner och andra substanser som inte behöver ges in direkt i blodbanan eller muskelvävnaden. Det är vanligtvis en smärtfri procedur, men det kan kännas lite obehagligt när nålen träffar huden. Vissa läkemedel kan orsaka lokala reaktioner som rodnad, svullnad eller smärta på injektionsstället.
'Tumörceller, odlade' refererar till när cancerceller har bildat en massa eller tumör genom att dela sig och växa oregelbundet. Tumör i sig själv är inte alltid cancer, eftersom det finns både godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer.
Godartade tumörer växer långsamt, har väldefinierade gränser och tenderar att vara mindre aggressiva än elakartade tumörer. De kan ofta tas bort genom kirurgi och är sällan livshotande.
Elakartade tumörer däremot, som också består av odlade tumörceller, växer snabbare, infiltrerar omgivande vävnad och kan sprida sig (metastasera) till andra delar av kroppen via blod- eller lymfkärlen. Dessa tumörer är mer aggressiva än godartade och kan vara livshotande beroende på storlek, placering och omfattning av spridningen.
Paraneoplastiska endokrina syndrom (PES) definieras som en grupp av symptom orsakade av oväntad produktion av hormoner eller andra biologiskt aktiva substanser från cancerceller, vilket leder till en störning i kroppens homeostas. Detta skiljer sig från den vanliga situationen där cancer kan orsaka symptom genom att invadera och förstöra vävnader eller metastaserar till andra delar av kroppen.
PES kan förekomma i samband med många olika typer av cancer, men de är vanligare vid visstida cancersjukdomar som småcellig lungcancer, endokrina cancer och lymfom. Symptomen på PES varierar beroende på vilket hormon eller substans som överproduceras, men kan inkludera bland annat hyperglykemi (högt blodsocker), hypokalcemi (lågt kalciumnivå i blodet), Cushings syndrom och syndrom X.
Det är viktigt att diagnostisera och behandla PES så snart som möjligt, eftersom det kan förbättra patientens prognos och livskvalitet. Behandlingen av PES består ofta av att behandla den underliggande cancersjukdomen, men i vissa fall kan även specifik behandling av hormonstörningen vara nödvändig.
Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.