'Tarmkäx' är ett slanguttryck och saknar därför en officiell medicinsk definition. I vardagligt tal kan det användas för att beskriva symptomen vid irritabelt tarmsyndrom (IBS), som innebär krampaktiga smärtor i mag-tarmbågen, förstoppning, diarré eller både och. Andra symtom kan vara flatulens, buksmärta och ont i underlivet. IBS är en funktionell tarmsjukdom, det vill säga att den orsakas av störningar i tarmtarmfunktionen snarare än strukturella skador eller sjukdomar i tarmarna.

Inälvscirkulation, även kallad pulmonell cirkulation eller lungscirkulation, är den del av hjärt- och circulationssystemet som pumpar blod genom lungorna för att oxygenera det. Detta sker genom att det vänstra hjärtkammaren pumpar syrefattigt blod ut genom aortan till kroppen, och när blodet når lungorna diffuseras syret in i blodet medan koldioxid avges. På så sätt oxygeneras blodet innan det pumpas tillbaka till vänster hjärtkammare via lungslingan (pulmonalvenen). Inälvscirkulationen är en livsnödvändig process för att försörja kroppens celler med syre och avlägsna koldioxid.

'Venoler' är ett medicinskt begrepp som refererar till små blodkärl (kapillärer) i lungorna. De transporterar syrearmt blod från alveolerna, där gasutbytet sker, till de pulmonala venerna, som i sin tur transporterar det syresatta blodet tillbaka till hjärtat och därefter till resten av kroppen.

'Tarmkäxvener' refererar till normala bakterier och andra mikroorganismer som lever i tarmen, särskilt i kolon. Dessa mikroorganismer bildar en komplex gemenskap som kallas tarmflora eller mikrobiot. De flesta tarmbakterierna är anaeroba och syntetiserar vitaminer och andra näringsämnen som kan absorberas av värden. Tarmkäxvener har också en viktig roll i att stödja immunsystemet, förhindra växt av patogena mikroorganismer och underlätta digestionen av komplexa kolhydrater.

En tarmkäxca är en cystisk formation som utvecklas i tarmväggen. Den kan uppstå till följd av en obstruktion i den normala gångsystemet för tarmens sekretioner, eller på grund av en inklämning av en lymfkörtel eller annan vävnad som blir innesluten i tarmväggen under fetal utveckling eller senare under livet. Tarmkäxcystor är oftast asymptomatiska, men i vissa fall kan de orsaka abdominal smärta, diarré, obstipation eller andra tarmrelaterade symtom beroende på deras storlek och plats. I allmänhet behövs ingrepp inte vid små käxcystor som inte ger några symtom, men större käxcystor kan kräva kirurgisk behandling för att undvika komplikationer såsom tarm obstruktion eller infektion.

Lymfangiom, cystiskt är en sällsynt typ av godartad (benign) vävnads tumör orsakad av en felaktig utveckling eller störning i det lymfatiska vasculära systemet. Detta resulterar i att det bildas cystor, flüssighetsfyllda säckar, som fylls med lymfa. Cystorna kan variera i storlek och kan vara belägna i huden eller under den, oftast underarmarna, axlarna, nacken eller huvudet.

Cystiska lymfangiomer tenderar att växa långsamt över tiden och kan orsaka symtom som smärta, utslag, eller en känsla av tryck när de blir större. I vissa fall kan de också leda till infektioner om de blir rupturerade eller bryts upp. Även om dessa tumörer är benigna, kan de i vissa fall behöva behandlas kirurgiskt för att lindra symtomen eller för att undvika komplikationer.

'Tarmkäxartärer' refererar till de två arterier som förser blod till tjocktarmen, nämligen de mellersta och yttre tarmslemhinnes artärerna (arteria mesenterica media och arteria mesenterica externa). Dessa artärer är grenar av den nedre aortabifurkationen. Arteria mesenterica media förser huvudsakligen tjocktarmen med blod, medan arteria mesenterica externa förser bland annat tunntarmen och delar av kolon med blod.

"Mesokolon" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva den mittdelen av kolon, den del av tjocktarmen som ligger mellan ascending kolon (uppstigande kolon) och descending kolon (nedstigande kolon). Mesokolon är också känt som transversum kolon eller tvärkolon. Det är en böjd del av tjocktarmen som hänger fritt i bukhålan, stödjs av mesenteriet och har en längd på ungefär 50 cm.

Panniculitis är en inflammatorisk tillstånd som drabbar subkutan fettvävnad. Peritoneal panniculit är en sällsynt form av panniculit där inflammationen uppstår i peritoneal vätska och den underliggande fettväven inne i bukhinnan. Detta kan orsakas av olika sjukdomar eller tillstånd, såsom infektioner, autoimmuna sjukdomar eller cancer. Symptomen på peritoneal panniculit kan inkludera buksmärtor, feber och ökad vällust (ascites). Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av kliniska symtom, laboratorieprov och bilddiagnostik. Behandlingen beror på underliggande orsak och kan innebära mediciner, kirurgi eller kombinationer av dessa.

Lymfatiska systemet är ett komplext transport- och försvarssystem hos däggdjur, inklusive människan. Det består av lymfkärl, lymfknutor, mjölke, tonsiller, Peyers plackar, broskben, milt, timmar och andra lymfoida vävnader spridda över kroppen.

Lymfatiska systemet har två huvudsakliga funktioner:

1. Att transportera lymfa, en klar vätska som innehåller vita blodkroppar (lymfocyter) och andra ämnen, från perifera delar av kroppen tillbaka till blodomloppet. Lymfan transporterar näringsämnen, hormoner och avfall tillbaka till blodet.
2. Att försvara kroppen mot infektioner och främmande ämnen genom att producera och distribuera lymfocyter, som är en typ av vita blodkroppar som hjälper till att bekämpa infektioner och sjukdomar.

Lymfknutorna är små, avlånga strukturer som finns i hela kroppen, men de flesta är koncentrerade i halsen, armhålorna, ljumskarna och buken. De innehåller en stor mängd vita blodkroppar (lymfocyter) och filtrerar lymfan för att rensa den från bakterier, virus och andra främmande ämnen. När ett främmande ämne upptäcks i lymfan aktiveras lymfocyterna och utvecklar en immunrespons mot det.

Mjölken är en del av lymfatiska systemet som finns i bröstkörtlarna hos kvinnor. Den producerar modersmjölk som innehåller näringsämnen, hormoner och antikroppar som skyddar barnen mot infektioner.

I allmänhet är lymfatiska systemet en viktig del av kroppens immunförsvar och hjälper till att förhindra sjukdomar och infektioner.

Bukhinnetumörer, också kända som neuroendokrina tumörer i tarmarna eller karcinoidtumörer, är sällsyna tumörer som utvecklas från neuroendokrina celler i tarmarna. Dessa celler producerar hormoner och neuropeptider som reglerar olika kroppsfunktioner. Bukhinnetumörer kan vara godartade eller elakartade, men de flesta är långsam växande och kan vara asymptomatiska under en längre tid. När symtom uppstår kan de variera beroende på tumörens läge och storlek, samt hur mycket hormoner den producerar. Vanliga symtom inkluderar diarré, krampaktiga magontyor, hudrodnad, hosta, andnöd och hjärtklappning. Behandlingen kan omfatta kirurgi, medicinsk behandling, strålbehandling eller kombinationer av dessa.

Mikrocirkulation definieras som den del av cirkulationssystemet i kroppen som förser de små kapillärerna med blod. Det är den sista fasen av systemisk cirkulation och innebär små artärer, kapillärer och små venösa kärl. Mikrocirkulationen är ansvarig för utbyte av syre, näringsämnen, hormoner och avfall mellan blodet och cellerna i olika vävnader. Den styr även immunförsvaret, inflammation och värmereglering. Problemet med mikrocirkulation kan leda till allvarliga hälsoproblem som hjärtsjukdomar, njursjukdomar, diabetes och neurologiska sjukdomar.

"Kapillärgenomtränglighet" (i vissa sammanhang även kallat "mikrovaskulär genomslagskraft") är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan hos olika typer av läkemedel att passera igenom kapillärväggarna i kroppen. Kapillärerna är de mycket små blodkärlen som bildar nätverk i alla kroppens vävnader och organ, förutom i hjärtat och lungorna.

Läkemedel kan tas upp av kapillärerna och transporteras till olika delar av kroppen via blodomloppet. Kapillärgenomtränglighet beror på flera faktorer, inklusive läkemedlets molekylstorlek, laddning, lipofilitet (förmåga att lösa sig i fett) och proteinbindningsgrad.

Läkemedel med hög kapillärgenomtränglighet kan passera genom kapillärväggarna lättare och nå högre koncentrationer i omgivande vävnader och celler, vilket kan vara viktigt för att uppnå terapeutisk effekt. Däremot kan hög kapillärgenomtränglighet också öka risken för biverkningar och skada normalt fungerande vävnader.

Det är därför viktigt att utveckla läkemedel med optimal kapillärgenomtränglighet, så att de kan nå målceller effektivt utan att orsaka onödiga skador på kroppen.

"Bukhinnesjukdomar" är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd och sjukdomar som primärt påverkar magsäcken och tarmarna. Detta kan innefatta strukturella eller funktionella avvikelser, inflammation, infektion, autoimmunitet, cancer och andra allvarliga tillstånd. Exempel på bukhinnesjukdomar är irritabelt tarmsyndrom (IBS), Crohns sjukdom, Colitis ulcerosa, gastroesofageal refluxsjukdom (GERD), celiaki och cancer i mag-tarmsystemet.

Kapillärer är mycket små blodkärl med en diameter på omkring 5-10 mikrometer. De återfinns i alla vävnader och organ i kroppen, förutom i hjärtat självt. Kapillärernas främsta funktion är att möjliggöra utbyte av syre, näringsämnen, kolsyra och andra ämnen mellan blodet och de omkringliggande vävnaderna.

Kapillärerna bildar ett nätverk av små kärl som är sammanlänkade med större blodkärl, såsom arterieller och venösa kärl. Arteriell kapillärblod flödar från hjärtat och innehåller syresatt blod. När blodet passerar genom de smala kapillärerna diffunderar syret ut genom kapillärväggarna till de omkringliggande vävnadscellerna, medan kolsyra och andra ämnen diffunderar in i kapillärerna. Venös kapillärblod flödar sedan tillbaka till hjärtat och innehåller nu syrefattigt blod.

Kapillärernas väggar består av endotelceller, som är mycket tunna och platta. Detta gör att det är lätt för ämnen att diffundera genom kapillärväggarna. Kapillärerna har också en mycket stor yta till volym-förhållande, vilket underlättar utbytet av ämnen mellan blodet och vävnaderna.

Hydroxytyrosol är ett fenolellagt antioxidativt ämne som förekommer naturligt i olivolja och olika typer av frukt och grönsaker. Det bildas som en biprodukt när kroppen bryter ner en viss typ av aminosyra som heter tyrosin.

I medicinsk kontext kan hydroxietylrutosid användas som ett kosttillskott eller i farmaceutiska preparat på grund av sina potentiala hälsoeffekter. Det har visats sig ha antiinflammatoriska, antioxidativa, neuroprotektiva och kardiovaskulära skyddande effekter i olika studier.

I vissa länder kan hydroxietylrutosid-preparat användas för att behandla symtom relaterade till hjärt-kärlsjukdomar, neurodegenerativa sjukdomar och andra inflammatoriska tillstånd. Dock bör alltid konsulteras en läkare eller legitimerad hälsovårdspersonal innan man börjar använda någon form av komplementär medicin eller kosttillskott.

Colon sigmoideum, även känt som sigmoideus, är den del av tjocktarmen (colon) som vrider sig i en s-formad böj nära tarmens slut. Det är den sista delen av kolon innan den ansluter till rektum, den sista delen av tjocktarmen innan den övergår i ändtarmen (anus). Colon sigmoideum har en viktig funktion som lagring och kontrollerad avskiljning av avföring.

'Bukhinnenät' er en betegnelse for et tilstand der kendetegnes ved at slimhinden i mavesækkens (stomachs) underkant bliver slidsskadet og begynder å frastøde maden som passerer igjennem. Dette resulterer i et stærkt smertefuldt og ubehageligt tilstand, der oftest krever medisinsk behandling for å lindre symptomer og forebygge komplikasjoner som malnutrisjon eller blodforgiftning. Betegnelsen 'Bukhinnenät' er på engelsk kjent som 'Gastritis'.

Den mest alminnelige formen av bukhinnenet er akut gastritis, som oftest skyldes infeksjon med bakterien Helicobacter pylori eller bruk av ikke-steroid antiinflammatoriske lægemidler (NSAID). Andre årsaker kan være alkoholmisbruk, stoffer, forstyrrelser i mavesaftproduksjonen og stress.

Behandlingen av bukhinnenet inkluderer oftest antibiotisk behandling for å eliminere Helicobacter pylori-infeksjonen, hvis dette er den sannsynlige årsaken. I tillegg kan lægemidler som antacider og histamin-2 receptorantagonister brukes for å reducere mavesyrenivået og lindre smerten. Hvis du tenker du har symptomer på bukhinnenet, bør du raskt søke medisinsk veiledning for å få en korrekt diagnose og behandling.

Vita blodkroppar, eller leukocyter, är en typ av cell som finns i blodet och har som funktion att hjälpa kroppen att försvara sig mot infektioner och främmande ämnen. De produceras i benmärgen och kan delas in i två huvudgrupper: granulocyter och agranulocytiter. Granulocyterna inkluderar neutrofiler, eosinofiler och basofila, medan agranulocytiterna består av lymfocyter och monocyter. Vita blodkroppar kan även delas in i två kategorier baserat på deras livslängd: de som lever korta liv (neutrofiler, eosinofiler och basofila) och de som lever längre (lymfocyter och monocyter). Dessa celler hjälper till att skydda kroppen genom att fagocytera (förstöra) främmande partiklar och producera antikroppar och andra substanser som är involverade i immunförsvaret.

'p-Metoxi-N-metylfenylamin' (förkortat 'PMMA') är ett syntetiskt kemiskt ämne som tillhör gruppen amfetaminer. Det är en psykoaktiv substans som kan användas som drog, ofta i kombination med andra amfetaminliknande preparat såsom MDMA ('ecstasy').

PMMA är strukturellt relaterat till MDMA men har en metoxigrupp (–OCH3) istället för en hydroxylgrupp (–OH) på den fenylringen. Denna lilla skillnad i kemisk struktur kan leda till stora skillnader i farmakologiska och toxicologiska effekter mellan de två substanserna.

PMMA är inte en etablerad läkemedelsämne och saknar godkännande för medicinskt bruk. Det marknadsförs istället illegalt som en rekreationell drog, ofta under beteckningen "ecstasy" eller "p-metoxi".

PMMA är känt för att orsaka en del allvarliga biverkningar och komplikationer, särskilt vid överdosering. Dessa kan inkludera höjd kroppstemperatur (hypertermisk kris), ökat hjärtrytm (tachykardi) och blodtryck (hypertension), krampanfall, svårigheter att andas (andningsdepression) och i värsta fall död. Dessa risker kan förvärras av otillräcklig information om substansens innehåll, kombination med andra droger eller alkohol, hög dosering och speciella individuella sårbarheter.

'Rana temporaria' er en art av padder i familien egentliga grodor (Ranidae). Den kallas vanligen för den europeiska vårsjön, kommande vårsköldpadda eller blågrön sköldpadda. Den är en av de mest spridda grodorna i Europa och förekommer över stora delar av kontinenten, från Spanien till Ryssland och från Skandinavien till södra Italien.

Den europeiska vårsjön är en medelstor groda som oftast har en grönaktig eller brunaktig färg på ryggsidan, medan buksidan är vit eller gul och kan ha mörka fläckar. Den kan bli upp till 6-10 centimeter lång och har en robust kroppsbyggnad med kraftiga bakben som används för att simma och klättra.

Den europeiska vårsjön är en insektsätare som livnär sig på en varierad diet av små ryggradslösa djur, som insekter, spindlar och snäckor. Den är ett viktigt byte för många andra djur, inklusive fåglar, reptiler och andra grodor.

Den europeiska vårsjön har en komplext livscykel med både land- och vattenlevande faser. Den lägger sina ägg i stillastående eller långsamrinnande vattensamlingar, som dammar, pölar, diken och sjöar. Larverna, som kallas grodynglar, lever under cirka 2-3 månader i vatten och genomgår en metamorfos innan de förvandlas till adulta grodor.

Den europeiska vårsjön är en skyddad art i många länder på grund av dess minskande populationer, som orsakas av habitatförlust och föroreningar.

'Genomlysning' (engelska: genome sequencing) är en metod inom genetiken som innebär att man bestämmer sekvensen av baspar i ett individuals hela genom. Genomet hos människor består av ungefär 3 miljarder baspar, och varje persons genomssekvens är unik.

Genomlysning kan användas för att identifiera genetiska varianter som kan vara kopplade till sjukdomar, medan jämförelse mellan olika individer kan ge information om släktskap och evolutionära relationer. Genomlysning är en snabbutvecklad teknik som blivit alltmer tillgänglig och användbar inom forskning, klinisk praktik och rättsväsende.

Metoxamin är ett läkemedel som tillhör kategorin alfa-adrenerga receptorantagonister. Det används vanligtvis för att behandla symtom som orsakas av för högt blodtryck i de blodkärl som försörjer hjärtat (koronarvasbuckla). Metoxamin fungerar genom att blockera alfa-adrenerga receptorer, vilket leder till vasodilatation (relaxering och vidgning) av de smala blodkärlen, så kallade kranskärl, som försörjer hjärtat med syre. Detta kan hjälpa till att minska smärtan i bröstet orsakad av otillräcklig blod- och syreförsörjning till hjärtat (angina pectoris).

Läkemedlet ges vanligtvis som intravenös injektion under medicinsk övervakning. Det bör endast användas under kontroll av en läkare, eftersom det kan orsaka potentialt farliga sänkningar av blodtrycket vid för höga doser eller i kombination med andra vissa läkemedel.

Ischemisk kolit är en medicinsk term som refererar till inflammation i tjocktarmen orsakad av minskad blodförsörjning till tarmslemhinnan. Orsaken är ofta en obstruktion eller ett thrombos i de mindre artärerna (de så kallade arteriola) som förser tarmen med blod. Detta leder till att slemhinnan inte får tillräckligt med syre och näringsämnen, vilket kan orsaka celldöd och inflammation. Symptomen på ischemisk kolit kan inkludera buksmärtor, diarré, blod i avföringen och feber. Behandlingen kan bestå av läkemedel som lindrar symtomen, men i vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt för att avlägsna nekrotisk tarmslemhinnA.

Jejunala tumörer är sällsynta tumörer som utvecklas i den övre delen av tunntarmen, kallad jejunum. Det kan vara både godartade och elakartade tumörer. De flesta jejunaltumörerna är maligna (elakartade), det vill säga cancer.

Godartade jejunaltumörer inkluderar exempelvis adenom, leiomyom och neuroendokrina tumörer. Dessa är oftast små och ger inga symtom tills de blir ganska stora.

Elakartade jejunaltumörer inkluderar exempelvis äggstockscancer som har spridit sig till tunntarmen, neuroendokrina cancer, sarkom och lymfom. Dessa tumörer kan vara mycket aggressiva och snabbt växande.

Symptomen på jejunaltumörer kan variera beroende på vilken typ av tumör det är och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar buksmärta, diarré, viktminskning, blod i avföringen och anemi. Behandlingen består oftast av kirurgiskt avlägsnande av tumören, eventuellt kombinerat med strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi).

Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.

Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.

Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.

Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.

Glykokalyx (eller glykkokalix) är ett tungt skikt av sugarsyror och proteiner som täcker cellmembranen hos alla djurceller. Det är speciellt tjockt på ytan av endotelcellerna, de celler som liningar blodkärlen. Glykokalyxen har en rad funktioner, inklusive att agera som ett mekaniskt skydd för cellmembranet, att hämma koagulering och att modulera celldelning och signalering. I blodkärlen hjälper glykokalyxen också till att reglera permeabiliteten, det vill säga hur mycket vätska och substanser som kan passera från blodomloppet in i omgivande vävnader.

Bukfibromatos, även känt som abdominal fibromatosis eller Desmoid tumors, är en sällsynt typ av godartad (benign) tumör som bildas i bukens bindväv. Denna tillstånd orsakas av överdriven celldelning och vävnadsutveckling i bukens muskler eller andra vävnader, vilket leder till att en massa eller ett knölformat vävnadsområde bildas.

Bukfibromatos är oftast lokaliserade till buken, men kan även förekomma i andra kroppsdelar som extremiteter och bröstet. Även om dessa tumörer inte är cancerartade (maligna), kan de vara invasiva och växa tillräckligt mycket för att pressa på eller skada omgivande organ, vilket kan leda till symtom som smärta, obstruktion eller blödningar.

Det finns två huvudtyper av bukfibromatos: sporadisk och familjär. Sporadisk bukfibromatos är vanligare och förekommer hos personer utan någon familjehistoria av tillståndet. Familjär bukfibromatos, även känd som Gardners syndrom, är en ärftlig form av tillståndet som ofta förekommer tillsammans med andra tumörer och tarmsjukdomar.

Behandlingen av bukfibromatos kan variera beroende på storleken, lokaliseringen och symtomen hos patienten. Ofta rekommenderas observation och övervakning om tumören är liten och orsakar inga symtom. Andra behandlingsalternativ inkluderar kirurgi, strålbehandling, hormonterapi och systemisk behandling med tyrosinkinashämmare eller andra läkemedel som påverkar celldelningen och vävnadsväxten.

'Tarmvred' er ikke en medisinsk terminologi som jeg kjenner til. Det kan være at du menger 'tarmvaksine', som er en type vaccine som inneholder døde eller svakte bakterier eller dele av bakterier fra tarmsystemet. Disse brukes vanligvis for å forebygge infeksjoner i tarmen, særlig hos nyfødte og små barn.

En annen mulighet er at du menner 'tarmsyke', som er en medisinsk betegnelse for en infeksjon i tarmsystemet. Tarmsykene kan være akutte eller kroniske, og de kan skyves seg av mange ulike bakterier, parasitter og jevnlig også virus.

Hvis du hadde noen spesifikke spørsmål om en bestemt medisinsk betydning, vennligst opplys meg, og jeg vil prøve å hjelpe deg så godt jeg kan.

'Paraganglier, kromaffina' refererar till speciella typer av neuroendokrina cellgrupperingar som finns i kroppen. De är belägna nära det autonoma nervsystemet och producerar catekolaminer, som är signalsubstanser som hjälper till att reglera bland annat hjärtats frekvens och blodtryck.

Paraganglierna kan delas in i två kategorier: sympatiska paraganglier och parasympatetiska paraganglier. Sympatiska paraganglier är belägna nära ryggraden och är involverade i kroppens fight-or-flight-svar, medan parasympatetiska paraganglier hjälper till att reglera kroppens rest-and-digest-svar.

Kromaffina celler är en typ av cell som finns i sympatiska paraganglier och producerar adrenalin och noradrenalin. Dessa celler har fått sitt namn eftersom de innehåller ett pigment som kallas kromaffin, som kan färga dem bruna eller gula.

Paraganglioma är en ovanlig tumör som utvecklas från paraganglierna och kan vara både godartad och elakartad. Symptomen på paragangliom varierar beroende på var tumören är belägen, men kan inkludera högt blodtryck, svettningar, yrsel, andnöd och hjärtklappning.

"Arterioler" er en medisinsk betegnelse for de smalleste arterier i kroppen. De har en diameter på mellom 10 og 100 mikrometer og forbinder arterier med kapillærer. Arteriolernes glatte muskulatur kan kontraheres for å justere blodgjennomsynet i organer og deler seg opp i to typer: prekapillær arterioler som grener seg til kapillærer, og autoregulerende arterioler som har en større rolle i reguleringen av lokal blodgjennomsyn.

'Videomikroskopi' är en metod där man använder ett mikroskop som är kopplat till en videokamera och en monitor, vilket möjliggör att man kan se uppmätta strukturer och händelser på en skärm i realtid. Detta gör det möjligt för flera personer att titta på samma objekt samtidigt och för att dokumentera och spara vad som observeras.

Det finns olika typer av videomikroskopi, beroende på vilket område inom medicinen som det används. Några exempel är:

* Stereomikroskopi: Används ofta för dermatologiska undersökningar och i kirurgi för att guida små operationer.
* Läkemedelsmikroskopi: Används för att studera läkemedel och deras effekter på celler och vävnader.
* Patologisk mikroskopi: Används för att undersöka sjukdomar i vävnader och celler, exempelvis cancer.
* Höghastighetsmikroskopi: Används för att studera snabba händelser som exempelvis celldelning eller muskelrörelser.

Definitionen är medicinskt inriktad men videomikroskopi används även inom andra områden än medicin, till exempel i forskning och industri.

Tunntarm, på latin "intestinum tenue", är en del av matsmältningssystemet hos däggdjur, inklusive människor. Den består av två segment: duodenum, jejunum och ileum. Tunntarmen är den plats där näringsämnen absorberas till blodomloppet efter att de bryts ned i magen.

Duodenum är det första segmentet av tunntarmen och mäter ungefär 25 cm i längd. Här neutraliseras den sura maten från magsäcken med hjälp av bikarbonat som produceras i bukspottkörteln. Duodenum är också platsen där näringsämnen som protein, kolhydrater och fetter fortsätter sin nedbrytning med hjälp av enzymer från bukspottkörteln och gallan från levern.

Jejunum och ileum är de två efterföljande segmenten av tunntarmen. Jejunum är ungefär 2,5 meter långt och har en yta som är täckt med fingerliknande utskott kallade villi och mikrovilli. Dessa ökar den inre ytan av tunntarmen, vilket underlättar näringsabsorptionen. Ileum är ungefär 3,5 meter långt och har färre, men större villi jämfört med jejunum. Här absorberas de sista resterna av näringsämnen innan maten passerar vidare till tjocktarmen.

I tunntarmen sker också absorptionen av vatten och elektrolyter, samt produktionen av antikroppar som hjälper till att försvara kroppen mot infektioner.

En sigmoidtumör är en typ av cancer som utvecklas i slutet delarna av colon, det vill säga i sigmoidekolon. Sigmoidekolon är den s-formade böjen som förbinder rectum (endast delen av kolon närmast anus) med resten av colon (colon descendens).

Sigmoidtumörer uppstår vanligtvis när celler i sigmoidekolon börjar dela sig oregelbundet och bildar en massa av cancerceller, som kallas en tumör. Denna typ av cancer kan vara aggressiv och sprida sig till andra delar av kroppen om den inte behandlas tidigt.

Riskfaktorer för att utveckla en sigmoidtumör inkluderar:

* Ålder: Är vanligast hos äldre personer över 50 år.
* Kolonpolyper: Personer med adenomatösa polyper har en högre risk att utveckla koloncancer.
* Genetiska faktorer: Vissa ärftliga sjukdomar, som familjär adenomatös polypos (FAP) och Lynch-syndrom, ökar risken för koloncancer.
* Livsförhållanden: Rökning, övervikt/fetma, fysisk inaktivitet och en diet rik på rött kött kan öka risken för koloncancer.

Symptomen på en sigmoidtumör kan variera, men de vanligaste symptomen inkluderar blödning från anus, kramp i underlivet, diarré eller förstoppning, trötthet och viktminskning. Om du upplever några av dessa symtom rekommenderas du att kontakta din läkare för att utvärdera din hälsa och eventuellt behandling.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

Jejunal diseases refer to a group of medical conditions that affect the jejunum, which is the second part of the small intestine. The jejunum plays a crucial role in nutrient absorption and digestion. Jejunal diseases can cause various symptoms such as abdominal pain, diarrhea, weight loss, and malnutrition. Some examples of jejunal diseases include:

1. Celiac disease: an autoimmune disorder that causes damage to the small intestine lining when gluten is consumed.
2. Crohn's disease: a type of inflammatory bowel disease that can affect any part of the gastrointestinal tract, including the jejunum.
3. Jejunal diverticulosis: the presence of small pouches or sacs that form on the jejunum's wall, which can become inflamed or infected.
4. Intestinal lymphangiectasia: a rare condition characterized by dilated lymphatic vessels in the jejunum, leading to protein loss and malnutrition.
5. Jejunal atresia: a congenital condition where there is a blockage or absence of a portion of the jejunum.
6. Bacterial overgrowth: an excessive growth of bacteria in the small intestine that can cause diarrhea, bloating, and malabsorption.
7. Radiation enteritis: damage to the jejunum caused by radiation therapy used to treat cancer.

The specific treatment for jejunal diseases varies depending on the underlying condition but may include medications, dietary changes, or surgery.

Ileumsjukdomar är en övergripande benämning på olika sjukdomar som primärt drabbar ileum, den tredje och sista delen av tunntarmen. Ileum har en viktig funktion i näringsabsorptionen, särskilt för vitaminer och mineraler såsom vitamin B12 och järn. Några exempel på ileumsjukdomar inkluderar:

1. Crohns sjukdom: En kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som kan drabba alla delar av tarmarna, inklusive ileum. Den orsakas av en överdriven immunrespons mot tarminnehållet och kan leda till diarré, buksmärtor, trötthet och viktminskning.

2. Celifaki: En autoimmun sjukdom som orsakas av en överdriven immunrespons mot gluten, ett protein som finns i vete, korn och råg. Celifaki kan leda till skador på tarmslemhinnan, särskilt i ileum, och kan orsaka diarré, buksmärtor, trötthet och näringsbrist.

3. Terminal ileit: En sjukdom som primärt drabbar terminala ileum (slutet av ileum). Den kan orsakas av en infektion, inflammation eller tumörbildning och kan leda till diarré, buksmärtor, näringsbrist och i vissa fall även anemi.

4. Meckels divertikel: En medfött missbildning där en liten utbuktning av tarmen sticker ut genom tarmslemhinnan. Den kan orsaka smärta, blödning eller obstruktion i ileum och är vanligast hos barn under 2 år.

5. Tarmcancer: Ibland kan cancer utvecklas i ileum, vilket kan leda till diarré, buksmärtor, trötthet och näringsbrist.

Lymfkärl, även känt som lymfavsnörningar eller lymfnoder, är små, bönformade strukturer som finns i lymfsystemet. De hjälper till att försvara kroppen mot infektioner och sjukdomar genom att filtrera lymfan fluid (lymffluid) och eliminera skadliga substanser, såsom bakterier, virus och cellresterna. Lymfkärl innehåller också vita blodkroppar, som leukocyter (specifikt lymfocyter), vilka är viktiga för att bekämpa infektioner och underhålla immunförsvaret.

Lymfkärl är vanligtvis grupperade tillsammans i specifika områden av kroppen, såsom halsen, armhålorna, ljumskarna och inre organen. När lymfanvsnörningarna blir inflammerade eller ökas i storlek (ofta orsakat av infektion eller inflammation), kan det kallas för lymfkörtelinflammation (lymfadenit).

"Kärlendotel" är ett medicinskt begrepp som refererar till en förträngning eller åderusning i en artär, vilket orsakas av att det bildas ämnen som kalk och fibrös vävnad inne i artärväggen. Detta kan leda till att blodflödet genom artären minskar, och i allvarliga fall kan det orsaka smärta, andningssvårigheter eller hjärtinfarkt beroende på vilken artär som är drabbad. Kärlendotel kan behandlas med mediciner, operationer eller livsförändringar som att sluta röka och ändra kosten.

Lymfangiom är en sällsynt, benign tumör som utvecklas från lymfkärlen. Den kan vara presents från födseln eller uppstå under barndomen. Lymfangiomet kan vara superficiella eller djupa, och de kan variera i storlek. De flesta lymfangiomer är små och orsakar inga besvär, men större tumörer kan leda till symtom som svullnad, smärta och rörelsehinder. Behandlingen av lymfangiom kan vara svår och innefatta kirurgi, laserterapi eller sclerosant injektioner.

'Endotel, lymfatiskt' refererer til det endoteliale cells skikt som tapiser innersiden av lymfebærene vener og kapillærer. Endotelcellerne i lymfebærende kar formerer en kontinuerlig non-vaskulær barrieren mellom lymfen og det interstitielle vævssystemet, og de spiller en viktig rolle i regulering av immunrespons og homeostasisk balanse. Disse cellene har også unike strukturelle og funksjonelle egenskaper som adskiller dem fra endotelcellene i blodkar, for eksempel er de mindre flate og har mikrovilli og lukket tilslutninger mellom seg.

"Genomspolning" (engelska: "genome sequencing") är en teknik inom genetiken som möjliggör bestämning av den exakta sekvensen av baspar i DNA:t i ett individuellt genom. Det innebär att man kan fastställa den specifika ordningen av de fyra grundläggande building blocken (nukleotiderna) – adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C) – som tillsammans utgör en persons genetiskt material. Genomspolning kan användas för att undersöka allt DNA i en cell, vilket kallas "whole genome sequencing", eller endast vissa delar av det, till exempel "exome sequencing" som begränsar analysen till de områden i genomet som kodar för proteiner. Genomspolning kan vara användbar inom forskning, medicinsk diagnostik och personlig genetisk information.

"Cell-to-cell adhesion" refererar till de molekylära mekanismerna som tillåter celler att hålla fast vid varandra och forma tissuer. Detta uppnås genom interaktioner mellan specifika membranproteiner på cellernas yta, såsom kadherinerna, immunoglobulin-liknande celladhesionsmolekyler (Ig-CAM) och integrinerna. Dessa proteiner bildar komplex med varandra och/eller cytoskelettet för att stabilisera kontakten mellan cellerna. Cell-to-cell adhesion är viktig för embryonal utveckling, celldifferentiering, cellyta hållfasthet, barrierfunktioner samt tumörsuppression och progression.

"Kapillärmotstånd" är ett begrepp inom fysiologin som refererar till det totala motståndet för blodflödet genom kapillärerna, de mycket små blodkärlen i kroppen. Detta motstånd beror på flera faktorer, såsom den totala kapillärytans area, den genomsnittliga kapillärdiametern och blodets viskositet.

Kapillärmotståndet är en viktig faktor i regleringen av blodtrycket och blodflödet till olika delar av kroppen. Ett ökat kapillärmotstånd kan leda till ett sänkt blodtryck och minskat blodflöde, medan ett minskat kapillärmotstånd kan orsaka högt blodtryck och ökat blodflöde.

Det är värt att notera att kapillärmotståndet skiljer sig från det systemiska vaskulära motståndet, som är det totala motståndet för blodflödet genom hela kroppens blodkärl.

'Volvulus' är ett medicinskt begrepp som refererar till en rotation och torsion (tvingning) av loopen på en böjd struktur, oftast tarmsäckar såsom tunntarm eller tjocktarm. Denna rotation kan leda till en obstruktion (blockad) och ischemisk (sämre blodförsörjning) eller nekrotisk (dödlig) vävnad på grund av den minskade blodflödet. Volvulus är ett akut buk emergency som kräver omedelbar kirurgisk behandling för att undvika allvarliga komplikationer, till exempel perforation eller sepsis.

'Buktumör' är en benämning på en tumör eller neoplasi som bildas i buken, även känd som intraperitoneal rummet. Buktumörer kan vara maligna (cancer) eller benigna (godartade). De kan uppstå från olika typer av vävnader inne i buken, till exempel tarm, lever, gallblåsa, äggstock eller livmoder. Symptomen på en buktumör kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats, men kan inkludera smärta, viktminskning, illamående, kräkningar och förstoppning. Behandlingen av en buktumör kan bestå av kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling eller kombinationer av dessa.

Mucinous cystadenoma is a type of benign (noncancerous) cystic tumor that arises from the epithelial cells lining the abdominal and pelvic organs. These tumors are filled with a gel-like substance called mucin, which is produced by the cells. Mucinous cystadenomas are most commonly found in the ovary, but can also occur in other locations such as the pancreas, appendix, and liver.

Ovarian mucinous cystadenomas are typically large, fluid-filled sacs that can cause abdominal discomfort or pain if they become too large. They are usually slow-growing and do not typically spread to other parts of the body (metastasize). However, in rare cases, these tumors can undergo malignant transformation and develop into cancerous growths called mucinous cystadenocarcinomas.

It is important to note that while mucinous cystadenomas are generally benign, they can still cause symptoms and complications if they become too large or rupture. Therefore, it is recommended to have any suspected ovarian cysts evaluated by a healthcare professional for proper diagnosis and management.

Könskörtlar, även kända som gonader, är en parad medicinsk term som refererar till de reproduktiva organen som producerar könsceller (ägg och spermier) och sexuella hormoner. Hos män är testiklarna de primära könskörtlarna och hos kvinnor är äggstockarna de primära könskörtlarna.

'Blodkärl' är ett medicinskt begrepp som direkt översätts till 'blodkärl' på svenska. Blodkärl är en allmän term för de rörformiga strukturerna i kroppen som transporterar blod. Detta inkluderar både artärer, vener och kapillärer.

Artärer är muskel- och elastinfyllda blodkärl som transporterar syresatt blod från hjärtat till kroppens vävnader. De har tjocka väggar för att klara av det höga trycket som genereras av hjärtats slag.

Vener är tunnväggiga, mer flexible blodkärl som transporterar syrefattigt blod tillbaka till hjärtat. De har valvulae som förhindrar att blod rinner tillbaka när hjärtat inte pumpar.

Kapillärer är mycket små, extremt tunna blodkärl som bildar ett nätverk mellan artärerna och venerna. De är så små att röda blodkroppar måste passera genom dem en i taget. Kapillärernas tunna väggar möjliggör utbyte av syre, näringsämnen och avfall mellan blodet och omgivande vävnader.

Cellular degeneration, also known as cell degeneration, refers to the process of deterioration or damage of a cell's structure and function. This can occur due to various reasons such as aging, disease, injury, or genetic mutations. The specific changes that occur during cellular degeneration depend on the type of cell and the underlying cause of the degeneration.

In some cases, cellular degeneration may lead to the death of the cell, while in other cases, the cell may continue to function but at a reduced capacity. Common examples of cellular degeneration include the loss of neurons in neurodegenerative diseases such as Alzheimer's and Parkinson's, the death of heart muscle cells in heart disease, and the degeneration of retinal cells in age-related macular degeneration.

In medical terminology, "celldegranulering" is referred to as "degeneratio cellularis" in Latin.

Mesenterial vaskulär ocklusion (MVO) är ett medicinskt tillstånd där blodflödet i mesenteriet, det vill säga den del av bukhinnan som hänger samman med tarmarna och försörjer dem med blod, blockeras eller på annat sätt störs. Detta kan orsakas av en emboli (ett blodpropp), en trombus (ett blodkoagel) eller en kompression av ett av mesenterieblodkärlen till följd av exempelvis tumörer, inflammation eller annan patologisk process.

MVO kan leda till ischemisk skada på tarmslemhinnan och i allvarliga fall till nekros (död) av tarmvävnaden. Symptomen på MVO kan variera beroende på graden av ocklusion, men de kan inkludera plötslig buksmärta, illamående, kräkningar, diarré eller obstipation (förstoppning), blod i avföringen och feber.

Diagnosen ställs vanligtvis med hjälp av bilddiagnostiska metoder som computed tomography (CT) eller angiografi, och behandlingen kan omfatta trombolys (koagulationslösning), operation eller en kombination av båda.

I medicinsk kontext kan "vridning" (engelska: torsion) avse en patologisk tillstånd där ett organ eller struktur vrides runt sin egen axel, vilket kan leda till skada eller avbruten blodförsörjning. Ett exempel är mag-torsion, där magen vridits runt sig själv och orsakar en avbruten blodflöde till organet. Detta är ett medicinskt akut tillstånd som kräver omedelbar kirurgisk behandling.

Mastceller är en typ av immuncell som innehåller granuler med flera olika biologiskt aktiva ämnen, såsom histamin, heparin och leukotriener. De spelar en viktig roll i allergiska reaktioner och inflammation genom att frisätta dessa mediatorer när de aktiveras. Mastceller finns främst i vävnader som är i kontakt med omgivningen, till exempel huden, slemhinnor och lungvävnad. De kan också vara inblandade i immunförsvaret mot infektioner och cancer.

"Mikrokärl" är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva de allra minsta blodkärlen i kroppen. Dessa små kärl har en diameter på mindre än 100 micrometer (ett mikrometer är en miljondel av en meter) och är mycket viktiga för att transportera syre, näringsämnen och andra nödvändiga substanser till celler i olika delar av kroppen. Mikrokärlen består av två huvudtyper: arterioler (små grenar av artärer) och kapillärer (de yttersta grenarna av blodkärlsystemet). I kapillärerna sker utbytet av syre, näringsämnen och avfall mellan blodet och cellerna. Efter att ha passerat kapillärerna samlas de små kärlen ihop igen och bildar venuler (små grenar av vener), vilka transporterar det syrefattiga blodet tillbaka till hjärtat.

"Biological factors" refer to the elements that pertain to biology or living organisms in the study of medicine. These factors encompass various aspects, including genetics, molecular and cellular processes, physiological functions, and anatomical structures. They play a crucial role in understanding the underlying mechanisms of diseases, health conditions, and individual responses to treatments. Examples of biological factors include genetic mutations, hormonal imbalances, immune system dysfunctions, and environmental exposures that impact health at a molecular or cellular level.

Leukocytosis är ett medicinskt tillstånd där individen har en ökad andel vita blodkroppar (leukocyter) i blodet. Det kan orsakas av olika faktorer, inklusive infektion, inflammation, cancer och vissa mediciner. Vid en leukocytos är det vanligtvis de absoluta värdena på leukocyter som är ökade, men relativa andelen av olika typer av vita blodkroppar kan variera beroende på orsaken till tillståndet.

'Katter' er en betegnelse for en bred vifte af symptomer og tilstande som inneholder:

1. Hjertekateterisering: En invasiv medisinsk procedur der involverer innsetting av et slankt, fleksibelt rør (kateter) i hjertet for å måle trykk og andre fysiologiske parametre.

2. Hjertekateterablation: En behandlingsmetode som brukes til å korrigere abnormale hjerterhyttemønstre (aritmier) ved å øke varme eller kjøleenergi for å ødele eller endre elektrisk ledende vevs i hjertet.

3. Hjertekateterinfeksjon: En infeksjon som oppstår når bakterier, svamp eller andre mikroorganismer invaderer hjertet via kateteret. Dette kan føre til endokardit, en alvorlig infeksjon av hjerteklappen.

4. Hjertekateteremboli: En komplikasjon som kan oppstå når blodklotter dannes rundt kateteret og migrerer til andre deler av kroppen, for eksempel lungene eller hjernen, førende til emboli.

5. Hjertekateterkomplikasjoner: Andre komplikasjoner kan inkludere blødning, infeksjon, arytmi, perforering av hjertet og andre strukturer, luftemboli og iskemi (mangel på ilt) til organer.

I allianse, er 'katter' en viktig del av diagnostisk og terapeutisk kortlaging av ulike hjertesjakter og -tilstander, men det kan også føre til alvorlige komplikasjoner som må overveies når man planlegger disse procedurane.

P-selektin är ett protein som deltas upp i två isoformer, P-selectin med vattenlöslig funktion och membranbundet P-selectin. Det uttrycks huvudsakligen av endotelceller (celler som liningar blodkärlen) och trombocyter (blodplättar). Proteinet spelar en viktig roll i inflammationen och hemostasen genom att underlätta leukocytadhesion, det vill säga sammanbindning av vita blodkroppar till endotelcellerna. Detta sker genom specifik bindning mellan P-selektin och sackarider på leukocyternas yta, vilket möjliggör deras migration från blodbanan till vävnaderna. P-selectin deltar också i aggregationen av trombocyter vid skada på blodkärlen, vilket hjälper till att stänga upp blödningar.

"Rana pipiens" er en art av gropefrøer som også kallas for den amerikanske gropefrøen eller den common gropen froggen. Denne arten er vanlig i Øst-Nordamerika og lever vanligvis i ferskvann, slik som søer, damme, vannløp og sumpland. De er kjente for å ha en klumpformet hudutvoksning på bakkroppen der de lever, noe som gir dem namnet "gropfrø." De kan bli mellom 2,5 til 7,6 cm i lengde og har en grønn, brun eller gråaktig kropp. Rana pipiens er en allatør og spiser et bredt spekter av små dyr som insekter, ormer og sneklokkeormer. De er også viktige forskningsdyr og har blitt brukt i biologisk forskning siden tidlig 1900-tal.

"Kärlsammandragning" är ett medicinskt begrepp som refererar till konstriktionen (trångning) av blodkärlen, vilket orsakar en minskad blodflöde till de drabbade områdena i kroppen. Detta kan inträffa som ett resultat av olika faktorer, såsom sänkt väterhalt i blodet (hypovolemi), förändringar i nervsystemet eller påverkan från vissa läkemedel. Kärlsammandragning kan leda till symtom som yrsel, svimning, trötthet och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan det orsaka hjärtstopp eller stroke.

I'm sorry for the confusion, but "Bukhinna" doesn't seem to be a recognized medical term in English or any other language that I am aware of. It is possible that there may be a spelling mistake or it could be a term specific to a certain language. Could you please provide more context or check the spelling? I would be happy to help further if I can.

Kärlutvidgning, eller vasodilation, är en medicinsk term som betecknar den process där blodkärlen relaxerar och ökar i storlek. Detta leder till en minskad motstånd i kärlen, vilket sänker blodtrycket och underlättar för blodet att flöda fritt genom kroppen. Kärlutvidgning kan orsakas av olika faktorer, till exempel hormonella förändringar, läkemedelsbehandling eller som en reaktion på vissa sjukdomstillstånd.

Nitrogen oxide (NO) är en samlingsbeteckning för en grupp gasformiga ämnen som innehåller kväve och syre. Det kan bildas naturligt i atmosfären genom åska och vulkanutbrott, men den största källan till nitrogen oxid är mänsklig aktivitet, särskilt förbränning av fossila bränslen som bensin och dieselolja. Nitrogen oxid kan också bildas i vissa industriella processer.

Nitrogen oxid är en luftförorening som kan ha negativa effekter på människors hälsa, särskilt andningsorganen. Det kan också bidra till att forma smog och acidregn. Långvarig exponering för höga nivåer av nitrogen oxid kan orsaka andningsbesvär, hosta, irritation i ögon, näsa och hals samt ökad risk för lunginfektioner. Barn, äldre och personer med redan existerande andningsproblem är särskilt känsliga för effekterna av nitrogen oxid.

En bukröntgen, även kallat abdominell röntgen, är en medicinsk undersökning där bukhålan (abdomen) tar på röntgenfilm för att få en bild av de inre organen och strukturerna. Detta kan användas för att leta efter olika sjukdomar eller skador, till exempel stenar i urinledaren eller tarmväggsförändringar.

Bukröntgen är en relativt enkel och snabb undersökning som inte kräver någon särskild förberedelse från patientens sida, men patienten måste ligga stilla under undersökningen så att bilderna inte blir suddiga. Undersökningen använder låga doser av joniserande strålning och är vanligtvis smärtfri, även om det kan kännas obehagligt att hålla andan under vissa delar av undersökningen.

'Matsmältningssystemet' är ett samlingsbegrepp för de organ och processer som bryter ner föda till näringsämnen, som kan absorberas och användas av kroppen. Detta inkluderar mun, tunga, svalg, magsäck, tolvfingertarm (duodenum), tunntarm (jejunum och ileum) och tjocktarm (colon och rectum). Även levern, bukspottkörteln och gallblåsan är viktiga delar av matsmältningssystemet eftersom de hjälper till med att bearbeta och fördela näringsämnena.

I matsmältningssystemet bryts födan ner mekaniskt genom käkarnas, tarmarnas och musklerna i mag-tarmkanalen samt kemiskt genom enzymer som produceras av bukspottkörteln och gallblåsan. När födan är tillräckligt finfördelad kan näringsämnena absorberas genom tjocka tarms epitelceller och transporteras via blodomloppet till olika delar av kroppen för att användas som energi eller byggmaterial.

Översatt från engelska:

'The digestive system' is a collective term for the organs and processes that break down food into nutrients that can be absorbed and used by the body. This includes the mouth, tongue, esophagus, stomach, small intestine (duodenum, jejunum and ileum) and large intestine (colon and rectum). The liver, pancreas and gallbladder are also important parts of the digestive system because they help process and distribute nutrients.

In the digestive system, food is mechanically broken down by the jaws, muscles in the gastrointestinal tract, and enzymes produced by the pancreas and gallbladder. Once the food is adequately broken down, nutrients can be absorbed through the epithelial cells of the small intestine and transported via the bloodstream to different parts of the body for use as energy or building materials.

"Akut buk" refererer til en pludselig og alvorlig opstået betændelse i blindtarmen (cecum) eller tyktarmsforløbet, der oftest forårsages af en infektion med tarmbakterier. Symptomerne kan omfatte smerter i maven, opkast, diarre, feber og/eller kvalme. I værste fald kan akut buk udvikle sig til et livstruende tilstand som tarminfektion eller sepsis, hvis det ikke behandles hurtigt og effektivt med antibiotika og eventuelt kirurgisk indgreb.

'Könsceller' (i engelskspråkig medicinsk terminologi kallade 'Gonadal cells') är de celler i en individuals kropp som producerar ägg (även kallade 'övergångsceller') eller spermier (i testiklarna). Könscellerna utvecklas från primordiala könsceller under fostertiden, beroende på individens kromosomala könsbestämning. Om en individ är XY (han) kommer primordiala könsceller att utvecklas till spermatogonier i testiklarna. Om en individ är XX (hon) kommer primordiala könsceller att utvecklas till äggceller i äggstockarna. Könscellerna spelar en central roll i reproduktionen då de ger upphov till könsceller som kan leda till befruktning och produktion av ett nytt individ.

Histamin är ett biogent amin som fungerar som neurotransmittor och immunmodulerande signalsubstans i kroppen. Det produceras naturligt i människokroppen av granulocyter, basofiler och mastceller som en del av det immuna systemet. Histamin spelar en viktig roll i allergiska reaktioner, inflammation och sömn-vakenhetsreglering. Det kan också frisläppas i samband med fysisk skada eller sjukdom, där det fungerar som ett signalsubstanser som attraherar andra celler till området för att hjälpa till vid läkning och reparation. Histamin verkar genom att binda till olika receptorer i kroppen, inklusive H1-, H2- och H3-receptorerna, vilket orsakar en rad fysiologiska effekter som pruritus (kliande), bronkospasm, sänkt blodtryck och ökat slemproduktion.