Tårer (eng. Tears) är en biologisk vätska som produceras och avsöndras från lacrimalkörtlarna, som finns i ögats ögonlocksvinkel. De har flera funktioner, men deras huvudsakliga uppgift är att hålla ögats yta fuktig, skydda det mot främmande partiklar och bakterier samt underlätta synprocessen genom att hjälpa till att klara bort smuts och andra föroreningar.

Tårarna består av vatten, salt (natriumklorid), oljor, proteiner och andra organiska ämnen. De kan produceras i olika mängder beroende på situationen - under vanliga omständigheter producerar vi cirka 1-2 ml tårar per dag. Vid känslomässiga tillstånd, som gråt, kan produktionen öka markant.

Abnorma tårproduktion kan vara ett tecken på olika medicinska tillstånd, exempelvis torra ögon (sicca syndrom), infektioner eller skador på ögat eller lacrimalkörtlarna.

Rotatorcuff är ett samlingsnamn för fyra muskel-senefasta bänder (supraspinatus, infraspinatus, teres minor och subscapularis) i axelregionen som hjälper till att stabilisera skulderbladet och armbågsbenets rörelser. Dessa muskler roterar och flyttar skulderbladet för att möjliggöra olika positioner och rörelser i axelleden, såsom lyfta upp och vrida armarna. Rotatorcuffens tendoner fäster på överarmsbenets (humerus) yta och kan bli skadade eller inflammerade, vilket kan orsaka smärta och begränsad rörlighet i axeln.

"Senskada" er en medisinsk term som refererer til skader på de sensoriske nervesystemet, som styrer våre sansefunksjoner slik som høring, syn, smak, berøring og løyndelse. Disse skadene kan føre til forstyrrelser i evnen til å oppfatte en eller flere av disse sansemessige stimuli. Senskadene kan være forårsaket av mange forskjellige faktorer, inkludert skader, sykdommer, infeksjoner, eksponering for toksiner og narkotiske stoffer, og degenerative tilstander. Symptomene på senskador kan variere mye, men de kan inkludere smerte, formyndring, kvalme, høreløshet, blindhet, forstyrret smak eller løyndelse, og andre forstyrrelser i sansefunksjonen. Behandlingen av senskador vil avhenge av den underliggende årsaken og kan inneholde medisinsk behandling, terapi, kirurgi eller rehabilitering.

Arthroscopy är en kirurgisk procedur där ett smalt, belyst teleskop (arthroscope) införs in i en led via en liten incision. Proceduren utförs vanligen under lokalbedövning eller narkos.

Genom att använda arthroscopen kan kirurgen se in i leden, undersöka skador och utföra vissa typer av reparations- eller korrektivbehandlingar. Detta görs vanligen genom ytterligare en liten incision där små instrument introduceras för att behandla problemet.

Arthroscopy används ofta för att diagnostisera och behandla olika ledsskador, såsom meniska skador, ledbandsskador och ledinflammationer.

Tibiala menisken, ofta bara kallade "meniscus", är halvmånformade skivar av broskvävnad i knäleden. De två méniskerna i varje knä, den mediale (inre) och laterala (yttre), delar upp knäledsgropen mellan lårbenet (femur) och skinnet (tibia). Ménisken har flera funktioner, bland annat att dämpa stötar, fördela trycket och leda synovialvätskan i knäleden. Den tibiala ménisken är mer rörlig än den översta, femurala méniskan. Skador på ménisken, såsom skållningar eller trasigheter, är vanliga orsaker till smärta och funktionsnedsättning i knäet.

'Knäskada' är ett allmänt begrepp som kan omfatta olika typer av skador på knäleden eller knäet. Det kan exempelvis röra sig om:

1. Senor och ligamentbristningar/-skador: Detta innebär skador på de band som håller knäets ben i rätt position. Exempel på detta är framför allt korsbandet, men också andra ligament kan drabbas.

2. Meniskskada: I knäleden finns det två skivformade kroppar, menisken, som agerar som en form av amortisering mellan lårbenet och skenbenet. En skada på denna struktur kan orsaka smärta och svullnad i knät.

3. Broskskador: Brosket i knäleden, chondrom, kan skadas till följd av exempelvis en stark påfrestning eller en olycka. Detta kan leda till smärta och sämre rörlighet i knät.

4. Knäledsinflammation: Också känd som bursit, är en inflammation av den lilla säckformade vätskefyllda kapseln (bursan) som finns mellan olika delar av knät. Detta kan orsaka smärta och svullnad i knät.

5. Broskfrakturer: I vissa fall kan brosket i knäleden spricka eller skadas, vilket kallas för en broskfraktur. Denna typ av skada är vanligare hos barn och ungdomar än hos vuxna.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man misstänker en knäskada, eftersom en tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.

'Tärapparat' är ett medicinskt begrepp som refererar till det komplexa systemet av glander och strukturer i ögat som producerar, lagrar och transporterar tårvätska. Det inkluderar lacrimalkörtlarna, som producerar den vattenbaserade delen av tårflödet, accessoriska glander som producerar olja för att mjukna och skydda ytan på ögat, samt det intrakorneala lagret och tarskörtelns gångar som lagrar och transporterar tårvätskan över ögonytan. Tårapparatet har en viktig funktion i att hålla ögats yta fuktig, skydda det från skador och främmande partiklar, samt underlätta synprocessen genom att hjälpa till att klara borta smuts och andra avlagringar på ögonytan.

'Skulderled' (i engelsk: 'shoulder joint') er den del af kroppen hvor overarmsknoglen (humerus) articulerer med det akromiale endestykke på skulderbladet (scapula) og koracoidprocessen. Skulderleddet er en kugle- og parringsled, der giver armen en stor rækkevidde af bevægelse i alle retninger. Ledhovedet (humerus' hoved) er ovalt og passer ind i en lav, bred skålformet fremspring på skulderbladet kaldet glenoidkrogen. For at mindske friktion mellem ledfladerne under bevægelse er de dækket af et lag af synovialmembran og bliver holdt sammen af en ring af stærkt, fibrosus væv kaldet ledkapslen. Derudover forstærkes ledhovedet yderligere med to bånd, det transverse ligament og det glenohumerale ligament.

Den motsvarande medicinska diagnosen till det som du beskriver som "Torrögdhetssyndrom" är sannolikt Klinefelters syndrom eller 47,XXY-karyotyp. Detta är ett genetiskt tillstånd där en individ, oftast manlig, har en extra X-kromosom jämfört med de vanliga 46 kromosomen som de flesta människor har.

Klinefelters syndrom orsakar ofta symtom som inkluderar låg testosteronnivå, ökad bröststorlek (gynekomasti), infertilitet, högre växt och utveckling av kvinnliga sekundära könskaraktärer som till exempel brist på kroppsbehår eller högre röst. Det finns också ofta en kognitiv påverkan med nedsatt korttidsminne, svårigheter med språk och kommunikation samt sociala svårigheter. Dessa symtom kan variera i allvarlighetsgrad mellan individer.

Det är värt att notera att det finns också andra medicinska tillstånd som kan orsaka liknande symtom, så det är viktigt att söka professionell medicinsk rådgivning och undersökning för en korrekt diagnos.

Lipocalin-1, också känt somNGAL (Neutrofil Gelatinasassociated Lipocalin), är ett protein som primärt uttrycks i neutrofiler och kan fungera som en markör för akut inflammation och skada på njurarna. Proteinet binder till små molekyler, såsom fria fettsyror och steroider, och hjälper till att transportera dem inom kroppen. I njuren kan Lipocalin-1 stegras vid akut tubulär skada, vilket gör det användbart som en tidig indikator på njurskada i vissa medicinska sammanhang.

'Suturankare' er en medisinsk term som refererer til en persons jobb eller roll som syer sammen sår etter operasjon eller traume. En suturankar har typisk utdanningsgrad i helsefag og er ansvarlig for å veilede pasienten gjennom helingsprosessen etter suturingen, inkludert vare sjåfør og fjerne suturer ved behov. Deres hovedmål er å sikre at sår healer korrekt og forbedre estetisk og funksjonell utfall.

En laceration är en typ av sår orsakad av att kött, vävnader eller hud sträcks och slits isär, ofta på grund av våldsam mekanisk kraft som till exempel en knivstick, ett fall eller en trafikolycka. Lacerationsskador kan variera i djup och storlek, och de kan blöda kraftigt beroende på var de är lokaliserade och hur djupt de går in i kroppen. Vissa lacerationer kan behöva ställa till med kirurgisk reparation för att underlätta läkning och minska risken för infektion eller andra komplikationer.

'Ophthalmic solutions' refer to sterile, medicated liquids that are specifically formulated for use in the eye. These solutions are used to treat various eye conditions or diseases, such as inflammation, infection, or dryness. They may contain a single active ingredient or a combination of ingredients, depending on the specific condition being treated.

Ophthalmic solutions are typically administered by dropping the liquid directly into the lower conjunctival sac of the eye, using a sterile dropper. The solution is then spread across the surface of the eye when the patient blinks. It is important to follow the instructions for use carefully, as overuse or improper use can lead to adverse effects.

Examples of ophthalmic solutions include artificial tears for dry eye, antibiotics for bacterial infections, and anti-inflammatory medications for conditions such as allergies or inflammation.

Höftskada är ett samlingsbegrepp för skador eller sjukdomar som drabbar höftleden, den led som sitter mellan lårbenet och bäckenet. Det kan handla om såväl traumatiska skador, som orsakas av exempelvis ett fall eller en trafikolycka, som degenerativa sjukdomar, som artros (led Degenerativ ledsjukdom) eller osteoarthritis. Andra vanliga orsaker till höftskador innefattar bursit (inflammation i ledpåsen), tendinit (inflammation i senan) och muskelskador.

Symptomen på en höftskada kan variera beroende på vilken typ av skada eller sjukdom det rör sig om, men de vanligaste symptomen innefattar smärta, stelhet, svullnad och/eller nedsatt rörlighet i höften. I vissa fall kan även feber förekomma, särskilt vid infektioner i höftleden.

Om du tror att du har drabbats av en höftskada är det viktigt att du söker medicinsk vård så snart som möjligt. Ditt läkare kommer att kunna ställa en diagnos och ge dig behandlingsförslag, vilket kan innefatta vila, smärtstillande medel, fysioterapi eller i vissa fall operation.

"Ledband" er en fremdeles brukt betegnelse for en smertefølelse i halsen og nakken, oftest karakterisert ved et trykkende eller indespærret skipperi. I medicinsk sammenheng vil mange nå mer præcist beskrive dette som "cervicogen halspine smerte" eller "musculoskeletal nakkesmerte". Disse betegnelser understreger at smerten har sin opprinnelse i muskler, senevar og ledd i hals- og nakkeområdet.

Det er viktig å undersøke og behandle underliggende årsaker til smerten, som kan inkludere overbelastning, feilholdninger eller traumer. Behandlingen kan omfatte fysioterapi, smertestillende medisiner, relaksasjonsteknikker og endelig hvis nødvendig, intervensjonelle behandlingsformer som infiltrering av lokalbedøvelse eller steroider.

'Skuldra' refererer til den muskuløse og skeletale struktur som findes i øvre del af rygsøjlen hos mennesker. Det er en del af det såkaldte axiale skelet og består af to deler: den cervicale region med de syv øverste hvirvelbuer, samt den thorakale region med de tolv nederste brysthvirvelbuer. Skuldren er forbundet med skuldergordelen via articulationes acromioclavicularis og articulationes sternoclavicularis.

Skulderen har flere vigtige funktioner, herunder at beskytte nervesystemet og blodkarrene i hjernestammen og hjernen, samt at give struktur og støtte til hoved og nakke. Den tillader også bevægelse af arme og hoved gennem forskellige led og muskler, der er forbundet med skulderen.

'Främre korsband' (latin: Ligamentum cruciatum anterius) är ett parallellt ligament i knäleden som förbinder lårbenet (femur) med skenbenet (tibia). Det främre korsbandet löper från den främre delen av lårbenets överkant till en punkt bakom skenbenets insida, nedanför knäets ledpanna.

Dess huvudsakliga funktion är att hindra:

1. Förflyttning av skenbenet framåt under lårbenet.
2. Rotation av skenbenet när benet böjs.

Det främre korsbandet är en mycket viktig struktur i knäleden eftersom det hjälper till att stabilisera knät och förhindra oönskad rörelse under aktivitet. Skador på det främre korsbandet är vanliga bland idrottare och kan orsaka instabilitet, smärta och svullnad i knäleden.

En näthinneperforation är en medicinsk term som betyder att det finns en liten öppning eller ett hål i näthinnan, den tunna membranen som skiljer ögats främre och bakre delar. Näthinnan är viktig för att fokusera ljus på näthinnans yta, där ljuskvantitet och -kvalitet omvandlas till nervsignaler som sedan tolkas av hjärnan som syn.

Näthinneperforationer kan orsakas av olika faktorer, inklusive skador, sjukdomar eller kirurgiska ingrepp. De kan också vara en komplikation till följd av högt tryck i ögat, som i diabetesskador eller glaukom. I vissa fall kan de vara asymptomatiska och upptäckas av slumpen under en rutinmässig oftalmoskopi (ögonundersökning). I andra fall kan de orsaka symtom som inkluderar synförändringar, smärta eller ljuskänslighet.

Behandlingen av näthinneperforationer beror på orsaken till perforationen och dess storlek. I vissa fall kan de stängas spontant medan i andra fall kan kirurgiskt ingrepp behövas för att stänga eller reparera hålet.

"Tenodes" är en medicinsk term som refererar till en kirurgisk procedur där ett senband fästas vid ett ben. Detta görs vanligtvis för att behandla en skada eller en avsliten sen, där den skadade senen inte kan repareras fullständigt. I stället för att låta senan läka sig själv och potentiellt orsaka en återkommande skada eller funktionsnedsättning, fästs den istället fast vid ett ben med hjälp av en tenodes.

Denna procedure kan utföras på många olika ställen i kroppen, beroende på vilken sen som är skadad. Till exempel kan en tenodes utföras på axeln för att behandla en skada på rotatorkuffsen, eller på knäet för att behandla en skada på knäskålssenan. Under proceduren används ofta metallskruvar eller andra hjälpmedel för att fästa senen till benet.

Efter operationen kan patienten behöva följa en speciell rehabplan för att återhämta sig och få full funktion i det drabbade området.

"Bindhinna" är ett begrepp som används inom ayurvedisk medicin, en traditionell indisk läkekonst. Det betyder ungefär "sluten" eller "stängd" och används ofta för att beskriva den slutna delen av näsan där näshålorna möts.

Ibland kan termen även användas för att beskriva en behandling som innebär att man tillämpar ett stukat krut av kryddor eller örter i näshålan för att stänga den och underlätta läkning av en skada eller irritation.

Det är värt att notera att begreppet "Bindhinna" saknar en direkt motsvarighet inom västerländsk medicin och används därför främst inom ayurvedisk praktik.

Rörelseomfång i led, även kallat ledartikulation eller ledrörlighet, är ett mått på hur mycket ett led kan röra sig inom sitt normativa område. Det mäts vanligtvis i grader (°) med hjälp av en goniometer och varierar beroende på vilket led som mäts.

För att bestämma rörelseomfånget i ett led placeras goniometern vid ledets axlar och mäter gradvis förflyttningen från den utgångsposition där benet eller armen är sträckt ut till maximal flexion (böjning). Andra rörelser som kan mätas inkluderar extension (utsträckning), abduktion (bortförande) och adduktion (införande).

Normala värden för rörelseomfång i led varierar beroende på individuella skillnader, ålder och kön. Vid en läkarexamination eller fysioterapeutisk undersökning jämförs den mätta rörelsen med normativa värden för att avgöra om det finns några begränsningar eller stelheter i leden.

Begränsad rörelseomfång kan bero på en rad olika orsaker, till exempel skador, sjukdomar, inflammationer eller åldersrelaterade förändringar. Om rörelseomfånget i leden är starkt begränsat eller saknas helt kan det vara ett tecken på allvarligare skada eller sjukdom och behöver undersökas vid en läkare.

"Akromion" är den utstickande spetsen av skulderbladet (scapula) där det articulerar med överarmsbenet (humerus). Det bildar en del av axelledsen och är vanligtvis den ytligaste punkten på skelettet. Ordet kommer från grekiskan, där "akros" betyder "yttre" eller "extremitet", och "omion" betyder "skulderblad".

"Triangulära fiberbrusk" är ett ortopediskt begrepp som ofta används för att beskriva en typ av skada eller tillväxt i ledkapseln, vanligtvis i knäleden. Det är en liten, triangulärt formad vävnadsstruktur som består av kollagena fibrer och kan bildas som ett resultat av en skada eller överbelastning på leden.

Triangulära fiberbrusk har ofta sitt ursprung i den posteriort laterala hörnet av knäskålens ledyta, där det är beläget under lateral menisken och lateral kapseln. Det kan orsaka smärtor, stelhet och begränsad rörlighet i knät, särskilt vid flexion och rotation.

Det är värt att notera att det finns också en annan typ av fiberbrusk som kallas "cylindrisk fiberbrusk", som kan bildas på motsvarande plats på den mediala sidan av knäskålen. Båda typerna av fiberbrusk kan behandlas konservativt med hjälp av vila, fysioterapi och smärtlindrande läkemedel, men i vissa fall kan kirurgi vara nödvändig för att avlägsna eller reparera den skadade vävnaden.

En episiotomi är en kirurgisk snittoperation som utförs under förlossning, där man skär sönder kvinnans underlivsförbindelser (perineum) för att underlätta förlossningen och förebygga större skador på området. Snittet görs vanligtvis horisontellt strax framför anusen eller vertikalt längs slidans nedre del, beroende på läget och behov. Episiotomin kan vara ett preventivt eller ett akut ingrepp under förlossningen. Snittet återknäpas och syes sedan igen efter att barnet har fötts.

'Skuldersmärta' är ett vanligt symtom som kan ha många olika orsaker. Det saknas en entydig och allomfattande medicinsk definition, men ofta avses smärta i området kring skulderbladet (scapula) eller axelleden (articulatio humeri). Skuldersmärtan kan vara lokaliserad till ett specifikt ställe eller stråla ut över en större yta, och kan vara akut eller kronisk.

Orsakerna till skuldersmärta kan variera från relativt enkla till mer komplexa, exempel på orsaker innefattar:

1. Muskel- och seninflammationer (till exempel tendinit)
2. Skada eller inflammation i axelleden (till exempel bursit, impingementsyndrom eller artrit)
3. Nervskador eller irritation (till exempel nervus suprascapularis neuropati)
4. Referred pain från andra kroppsdelar (till exempel hjärta, lungor eller mag-tarmsystemet)
5. Skada på skulderbladet eller revbenen
6. Sällsynta sjukdomar som tumörer eller infektioner

En korrekt diagnos av skuldersmärtan bör ställas av en läkare efter en fullständig klinisk undersökning och ibland även med hjälp av bilddiagnostik, såsom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen beror på den underliggande orsaken till smärtan.

I den medicinska kontexten refererar "sentransferering" till en procedure där blod från en donator transfunderas till en annan individ med hjälp av en så kallad "sentralslange". Sentralslangen är en tunn, flexibel tub som kopplas till båda individernas cirkulationssystem via deras centrala vener.

Denna metod används ofta vid storblodmängdsbehandlingar, då den möjliggör snabb och effektiv överföring av stora mängder blod eller blodprodukter. Det är också en metod som kan användas under operationer där det behövs kontinuerliga blodtransfusioner.

Sentransferering innebär också att båda individerna måste ha kompatibel blodgrupp och att deras blodtryck, hjärtfrekvens och syresättning övervakas noga under proceduren.

Allergisk bindhinnesinflammation, også kjent som allergisk konjunktivitt, er en type inflammasjon i øynene som skjer som svar på en overfølsomhet (allergi) mot et bestemt utenforstengt stoff (allergen). Bindhinnene er den tunne membranen som tapper inn og beskytter øyet. Når en allergisk person kommer i kontakt med et allergen, for eksempel pollen, dyrs hair eller husstaub, oppstår det en kjemisk reaksjon i kroppen som fører til frisett av histamin og andre kjemikalier. Disse kjemikaliene fører til svingende symptomer som rødhet, kløe, tårer, vanskeligheter med å se klart og en känsla av sand i øyet.

Det er viktig å si at dette er en medicinsk definisjon og kan variere i hvor detaljert den er beroende på kilde og språk.

"Artrografi" er en medisinsk begrep som refererer til en undersøkelse av en artrose (ledd) ved hjelp av røntgen og kontrastvæske. Kontrastvæsken injecteres i leddet for å gjøre det tydeligere på røntgenbildet, slik at artrosen eller skader på leddets bløte strukturer kan identifiseres bedre.

Den vanligste type artrografi er en "konvensjonell artrografi", som innebærer bruk av røntgenstråling og kontrastvæske. Der er også en type kalled "magnetisk resonansartrografi" (MRA), som ikke bruker røntgenstråling, men i stedet en magnetresonanstomograf (MRI)-scanner for å ta bilder av leddet med kontrastvæske.

Artrografi kan være nyttig for å diagnostisere og planlegge behandling for en rekke forskjellige leddproblemer, inkludert artrose, meniskskader, ligamentskader og andre skader på bløte strukturer i leddet.

Immunoglobulin A (IgA) är en typ av antikropp som finns i kroppen och hjälper till att skydda mot infektioner. Det finns två huvudsakliga former av IgA: monomerisk IgA som förekommer i blodet, och polymerisk sekretorisk IgA (SIgA) som förekommer på ytor som exponeras för omgivningen, såsom slemhinnor i näsa, lungor, tarmar och ögon.

SIgA produceras av plasmacyter i lymfoida vävnader under slemhinnorna och transporteras till ytan med hjälp av ett protein som kallas sekretorisk komponent (SC). SC skyddar IgA från nedbrytning av enzymer och hjälper till att transportera det genom epitelceller till slemhinnan.

SIgA har flera viktiga funktioner, inklusive att förhindra adhesion och invasionsförmåga hos patogener, neutralisera toxiner och viruset, och samla upp och eliminera antigener från kroppen. Dessutom kan SIgA bidra till att modulera immunresponsen genom att påverka aktiviteten hos andra immunsystemkomponenter, såsom dendritceller och T-celler.

Näthinnesavllosning, eller "Descemet's Membrane Detachment" på engelska, är ett ovanligt ögonläkarterm som betecknar när näthinnan (Descemet's membrane) lossnar från iris och/eller kroppen cillaris i ögat. Näthinnan är en tunn, transparent membran som täcker överögonlinsen och skyddar ögats inre strukturer.

Näthinneavlossning kan orsakas av olika faktorer, såsom trauma, ögonkirurgi eller sjukdomar som Fuchs' endotelial dystrofi. Symptomen på näthinneavlossning kan inkludera smärta, rodnad, ljuskänslighet och försämrad syn. Behandlingen av näthinneavlossning beror på orsaken och svårighetsgraden av tillståndet, men kan omfatta observation, mediciner eller ytterligare kirurgi.

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

Eye proteins, also known as ocular proteins, are vital components that make up the different parts of the eye. These proteins play crucial roles in maintaining the structure, function, and health of the eyes. They are involved in various biological processes, such as vision, immune response, and protection against oxidative stress.

Some examples of eye proteins include:

1. Crystallins: These are the major structural proteins found in the lens. There are three types - alpha, beta, and gamma crystallins. They contribute to the transparency and refractive properties of the lens, allowing it to focus light on the retina.

2. Opsins: These are light-sensitive proteins present in photoreceptor cells (rods and cones) in the retina. Two main types of opsins are involved in vision - rhodopsin in rods for low-light vision and photopsins in cones for color vision.

3. Collagens: These are structural proteins that provide support and elasticity to various tissues, including the eye. They are found in the cornea, sclera, and other parts of the eye.

4. Enzymes: Various enzymes are present in the eye, such as superoxide dismutase (SOD), catalase, and glutathione peroxidase, which protect the eye from oxidative stress by breaking down harmful reactive oxygen species (ROS).

5. Immunoglobulins: These are antibodies that help protect the eye from infections and foreign substances. They are produced by immune cells present in the eye and surrounding tissues.

6. Complement proteins: These are part of the innate immune system, which helps eliminate pathogens and damaged cells. They play a role in maintaining the health of the eye and protecting it from infections.

7. Transport proteins: Various transport proteins are present in the eye, such as aquaporins (water channels) and glucose transporters, which facilitate the movement of water, nutrients, and ions across different ocular tissues.

These are just a few examples of the many proteins that make up the complex structure and function of the eye. Understanding their roles can help researchers develop new treatments for various eye diseases and conditions.

En suturtekniker (også kendt som suture technician eller surgical suturing technician) er en sundhedsfaglig medarbejder, der har specialiseret sig i at udføre suturer og andre slutningsmetoder på patienter efter operationer eller andre invasive procedurer. Deres hovedopgave er at sikre at sårene bliver lukket på en sikker og æstetisk måde for at mindske risikoen for infektioner, komplikationer og at forbedre helingprocessen.

Suturteknikere arbejder ofte under overvågning af kirurger eller andre lægefaglige medarbejdere i operationssale, men de kan også arbejde i andre sundhedsfaglige områder som f.eks. notfaldrum, klinikker og sygehuse. Deres ansvarsområder kan inkludere:

* At vurdere sårenes størrelse, form, dybde og lokation for at bestemme den bedste slutningsmetode
* At foretage suturer med forskellige typer nåle og tråd alt efter patientens behov
* At fjerne suturer eller klips et vist antal dage efter operationen
* At dokumentere procedurerne korrekt i patientjournalen
* At opbevare og forberede instrumenter, nåle og tråd til brug under operationer

For at blive suturtekniker skal man normalt have en relevant sundhedsfaglig uddannelse og gennemgå en specifik on-the-job training eller et kurssystem for at lære de nødvendige færdigheder. Derudover kan det være påkrævet at have certificering fra en relevant fagorganisation for at kunne arbejde som suturtekniker i visse lande eller regioner.

Föroläggningskomplikationer (deliver komplikationer) är problem eller biverkningar som kan uppstå under eller efter förlossningen, vilka kan vara risker för modern och/eller barnet. Dessa kan vara milda till allvarliga och kan behöva omedelbar medicinsk behandling. Exempel på vanliga föroläggningskomplikationer inkluderar:

* Blödning: Modern kan förlora för mycket blod under eller efter förlossningen, vilket kan leda till anemi eller i värsta fall livshotande skador.
* Infektion: Modern kan drabbas av infektioner i underlivet, i livmodern eller i moderkakan, som kan leda till feber, smärta och andra symtom.
* Skador på moderkakan: Vid en komplicerad förlossning kan det uppstå skador på moderkakan, vilket kan leda till blödning eller infektion.
* Barnets andningsproblem: Om barnet inte får tillräckligt med syre under förlossningen kan det utveckla andningsproblem, som kan vara livshotande.
* För tidig födsel: Om barnet föds för tidigt kan det ha lung- och hjärtproblem samt vara känsligt för infektioner.
* Skador på barnet: Under en komplicerad förlossning kan barnet drabbas av skador, till exempel på hjärnan eller nerverna.

Det är viktigt att alla gravida kvinnor får regelbunden förlossningsvård och att eventuella problem identifieras och behandlas tidigt för att minska risken för komplikationer.

'Stukningar' och 'vrickningar' är två olika typer av skador på muskel-skelettsystemet.

En stukning (engelska: *sprain*) är en skada på ligament, det vill säga det starka bandväv som håller benen och lederna på plats. Stukningar uppstår vanligen när en led hastigt rör sig utanför sitt normala omfång av rörelse, vilket kan ske vid exempelvis en olycka eller en sportrelaterad skada. Symptomen på en stukning innefattar ofta smärta, svullnad, blåmärken och/eller besvärlighet att röra sig i den skadade leden.

En vrickning (engelska: *strain*) däremot är en skada på muskler eller senor, det vill säga det vävnad som ansluter musklerna till benen och andra skelettdelar. Vrickningar kan uppstå när en muskel sträcks eller dras för långt eller hastigt, exempelvis vid en plötslig rörelse eller ett fall. Symptomen på en vrickning innefattar ofta smärta, svullnad, spasmer och/eller besvärlighet att använda den skadade muskeln.

I allmänhet behandlas både stukningar och vrickningar genom att vila, svalka, komprimerar och höja (RICE-metoden), eventuellt i kombination med smärtstillande läkemedel och/eller fysioterapi. I vissa fall kan en läkare behövas konsulteras för att utvärdera skadan och ge rekommendationer om behandling.

I medically, ‘Mellangård’ är inte en etablerad term. Det kan vara en förväxlingsrisk med begrepp som ‘melkgång’, ‘mellanrum’ eller ‘Mittelgänge’ inom medicinska sammanhang, men dessa refererar till specifika platser eller strukturer i antingen kroppen eller medicinska institutioner.

Om du avser att fråga om någon annan term eller koncept, vänligen ge oss mer information så kan vi hjälpa dig att besvara din fråga korrekt.

Ortopedisk tekniker är en yrkestitel som i Sverige inte är skyddad. En ortopedisk tekniker kan vara en person som har kompetens och utbildning inom området ortopedi, det vill säga lärdomar kring prevention, diagnostisering, behandling och rehabilitering av skador och sjukdomar i rörelseorganen.

En ortopedisk tekniker kan till exempel arbeta med att tillverka, anpassa och reparera ortoser (stöd) och proteser (ersättningar) för personer med rörelsehinder eller skador. De kan också vara specialistutbildade inom områden som till exempel ortopedisk mekanik, where they can work with the adjustment and repair of assistive devices such as wheelchairs, walkers, and crutches.

It is important to note that the specific responsibilities and competencies of an orthopedic technician may vary depending on the country and the specific job setting. In some countries, there may be formal education and certification programs for orthopedic technicians, while in others, the role may be more informally defined.

'Brosksjukdomar' (engelska: *Musculoskeletal diseases*) är en samlande beteckning för sjukdomar som drabbar muskuloskelettal systemet, vilket innefattar ben, muskler, senor, ligament, brosk, tarmband och lederna. Detta omfattar en bred varierad grupp av tillstånd, från artriter och reumatiska sjukdomar till skador och trauma. Andra exempel på brosksjukdomar inkluderar osteoporos, tumörer och infektioner i muskuloskelettal systemet. Symptomen på brosksjukdomar kan variera mycket beroende på vilket tillstånd det rör sig om, men kan innefatta smärta, stelhet, svullnad och nedsatt rörlighet. Behandlingen beror också på vilket tillstånd det är fråga om, men kan innefatta mediciner, terapi, operation eller livsstilsförändringar.

Meiboms körtlar är en typ av talgkörtlar som finns i ögonlocken hos människor och djur. De är uppkallade efter den tyske ögonläkaren Heinrich Meibom, som beskrev dem på 1600-talet. Dessa körtlar har till uppgift att producera en oljig film som ligger ovanpå tårfilmen och hjälper till att förhindra att tårflödet försvinner för snabbt och att skydda ögat från skador och infektioner.

Meiboms körtlar har en utvidgad del, som kallas akinus, där oljan bildas, och en smalare del, som kallas tärning, genom vilken oljan sedan transporteras till ytan av ögonlocken. När ögonlocken blinkar pressas oljan ut genom små hål i tärningens väggar och fördelas över ögat.

Dysfunktion i Meiboms körtlar kan leda till ögonirritation, torra ögon och ögoninfektioner som exempelvis hordeolum och kännetecknas av en förändrad oljefilm med högre viskositet och minskat antal lipider.

'Hornhinna' (latin: *cornua conjunctiva*) är ett par benformade strukturer i ögats främre del, vid gränsen mellan konjunktivan och bindehinnan. Dessa hornformade utskott har till uppgift att skydda ögat från skada när vi blinkar eller torkar bort något från ögonlocken. De är vanligtvis vita eller transparenta, men kan bli röda eller inflammerade vid irritation eller infektion.

Det är värt att notera att begreppet 'hornhinna' inte används i den medicinska diagnosen *keratokonjunktivitisk sarkoidos*, som kan vara orsaken till eventuella förväxlingsrisker.

I am sorry, but "Senor" is a Spanish title or term of respect used to address or refer to a man, particularly an older one. It does not have a medical definition. If you have any medical questions or terms that you would like me to define, please let me know!

I medicsk sammanhang kan 'Hornhinneepitel' (latin: Epithelium corneum) definieras som den yttre lagern av hudens och slemhinnors skivformiga celler, som är platta och döda. Den består av döda celler med tätt packade keratinproteiner och har en viktig funktion i att skydda underliggande vävnader från mekanisk skada, bakterier, svampar och andra skadliga substanser. Hornhinneepitel är också motståndskraftigt mot vatten och fuktighet, vilket gör att det kan hjälpa till att bevara kroppens vätskor i behåll.

Idrottsskada är ett samlingsbegrepp för skador eller skada som orsakas av fysisk aktivitet inom idrott, träning eller annan form av fysisk aktivitet. Skadorna kan vara akuta eller kroniska och drabba olika delar av kroppen, till exempel muskler, senar, ligament, ben, ledband, brosk, skelett, nervsystemet eller andningsorganen.

Exempel på idrottsskador inkluderar men är inte begränsade till:

* Muskelbristningar och muskelskador
* Sen- och ligamentskador, såsom anslutningsbandsskada (spridd senbandsskada) eller korsbands skada
* Ledskador, som ledinflammationer, meniskskador eller artros
* Brott i benen, till exempel frakturer eller stressfrakturer
* Hjärnskador och skallskador, såsom hjärnskakningar eller medmärken
* Andningsorganens skador, som lunginflammationer eller blödningar i lungorna

Idrottsskador kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive felaktig träning, bristfällig teknik, otillräcklig uppvärmning, överansträngning, trauma och kollisioner. För att förebygga idrottsskador rekommenderas korrekt träning, teknik och uppvärmning, samt skyddsutrustning som hjälmar, armbågsskydd, knäskydd och benskydd.

Kontaktlinser är smala, genomskinliga föremål som placeras direkt på ögats krfta för att korrigera synfel eller för estetiska ändamål. De tillveras vanligtvis av silikonhydrogel eller ett mjukare material som hydrogel. Kontaktlinser finns i olika former, storlekar och styrkor beroende på den enskilda anvndares behov. Det finns också olika slags kontaktlinser, till exempel torra kontaktlinser, dagliga kontaktlinser och tvåveckorskontaktlinser. Kontaktlinsanvndning kräver vanligtvis en professionell optometrisk eller oftalmologisk utvrdare för att säkerställa en korrekt passform och anvndning.

'Baseball' er en populær sport i Amerika, spilt mellom to lag med hver ni spillere. Målet for det gjente laget er å slå en lille, hård ball med en bøyelig stav (bat) og kjøre rundt på fire baser utlagt i en diamantform etter at ha slått den til en av de åpne basene. Det andre laget, som er i feltet, forsøker å fange den sparkede ballen og kaste den tilbake til den basen der spilleren fra det gjente laggen står på for å få ut ham/henne. Hvis en spiller lykkes med å fullføre en omgang rundt på alle fire baser uten at bli ut, har han/hun scoret en poeng. Spillet består av flere innings og vinner det lag som har flest poeng etter de fastsatte antall innings eller som først når en vis scoreskilt.

"Ledsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar som drabbar leden och dess omgivande vävnader. Lederna är de gångjärnsartade strukturerna i kroppen som möjliggör rörelse mellan olika ben och ledpannor. Ledsjukdomarna kan delas in i två huvudkategorier: degenerativa (förslitningsskador) och inflammatoriska sjukdomar.

Degenerativa ledsjukdomar orsakas av nötning eller skada på ledens yta, oftast som en följd av åldrande eller överansträngning. Den vanligaste degenerativa ledsjukdomen är artros (osteoarthritis), som kännetecknas av smärta, stelhet och nedsatt rörlighet i leden.

Inflammatoriska ledsjukdomar uppstår när det uppkommer en inflammation i leden på grund av ett överaktivt immunsystem eller infektion. Exempel på inflammatoriska ledsjukdomar är reumatoid artrit, psoriasisartrit och gikt (podagra). Dessa sjukdomar kan orsaka smärta, ömhet, svullnad och rödning i leden.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever smärta eller andra symptom relaterade till lederna, för att få en korrekt diagnos och behandling.

Medicinskt kan ledinstabilitet definieras som en situation där en eller flera strukturer runt en led, såsom ligament eller menisk, inte längre fungerar korrekt och inte längre kan stödja och kontrollera ledens rörelser på ett normalt sätt. Detta kan resultera i ökad rörlighet inom leden och en högre risk för skada eller artrit. Ledinstabilitet kan vara relaterat till en traumatisk skada, överanvändning eller en degenerativ sjukdom som åldrande. Symptomen på ledinstabilitet kan inkludera smärta, svullnad, känsla av instabilitet eller att leden går ur led. Behandlingen kan bestå av vila, fysioterapi, smärtstillande läkemedel och i vissa fall kirurgi.

En broskfraktur är en skada på brosket som omger och stöttar en led. Det kan orsakas av ett trauma eller en skada, till exempel vid en sportrelaterad skada eller en olycka. Vid en broskfraktur blir brosket ofta delat i två eller flera delar, och ibland kan även den underliggande benknölen vara skadad. Symptomen på en broskfraktur kan inkludera smärta, ömhet, svullnad, blåmärken, nedsatt rörlighet och i vissa fall synliga deformiteter. Diagnosen ställs vanligtvis genom röntgenundersökningar, men ibland kan även andra avbildande metoder behövas för att fastställa skadan. Behandlingen av en broskfraktur beror på dess allvar och plats, men den kan innebära vila, immobilisering, smärtbehandling, operation och rehabilitering.

The anal canal is the terminal end of the digestive tract, surrounded by muscles that control the voluntary expulsion of feces. It is the last portion of the gastrointestinal system, extending from the anorectal junction to the anal verge, and is lined with mucous membrane. The anal canal is approximately 3-4 cm in length and has both an inner and outer layer of muscle, known as the internal and external sphincters, respectively. These muscles work together to maintain continence and allow for defecation.

Laktroferrin är ett protein som tillhör transferrin-familjen och förekommer naturligt i kroppen, framförallt i sekret från slemhinnor såsom mun, näsa, tarmar och ögon. Det har en viktig roll inom immunförsvaret genom att binda till järn och på så sätt förhindra bakteriers förmåga att använda järn som näringsämne. Laktroferrin har också antibakteriella, antivirala och antiinflammatoriska egenskaper. Det kan hjälpa till att skydda mot infektioner och underlätta läkning av sår.

ISS står för "Injury Severity Score" och är en medicinsk skala som används för att bedöma allvarlighetsgraden av skador efter ett trauma. Skalan baserar sig på de tre delarna: huvud- och halsskada, thoraxskada och abdominell skada samt extremitets- och yttre skada. Varje del bedöms med en poängskala från 0 till 6 beroende på hur allvarlig skadan är. Slutsumman av dessa poäng ger ISS-värdet, som kan variera mellan 1 och 75. ISS-värdena kategoriseras sedan i olika allvarlighetsgrader: mild (1-8), moderat (9-15), svår (16-24) och mycket svår (25-75). En högre ISS-poäng indikerar en allvarligare skada och en sämre prognos.

Tenotomi är en term inom kirurgi som betyder att man skär igenom en sen, det vill säga det vävnadsförstärkta band som fäster musklerna vid benen eller andra skelettdelar. Tenotomi används ofta för att behandla korta muskler eller förhårdnader i senorna, och kan hjälpa till att minska smärta och öka rörligheten i en skadad extremitet. Efter operationen kan fysioterapi vara nödvändig för att hjälpa patienten att återhämta sig och få styrka och rörelseförmåga tillbaka.

Xerophthalmia är ett tillstånd karaktäriserat av torra, röda och irriterade ögon orsakade av brist på vitamin A. Det kan leda till skador på ögats yta, såsom hornhinna och bindehinnan, och i allvarliga fall kan orsaka nattblindhet eller permanent synskada om det inte behandlas. Xerophthalmia är särskilt vanligt förekommande bland barn i utvecklingsländer där undernäring och brist på tillgång till näringsriktig mat är vanliga.

'Saliv' (eller 'saliva') er et legemsdigltemiddel, som produceres i munden hos mennesker og mange andre dyr. Det produceres af spytkirtlerne, der inkluderer parotis, submandibularis og sublingualis kirtlerne, samt mindre små kirtler spredt ud over mundhulen. Saliven har flere vigtige funktioner, herunder at hjælpe med at nedbryde maden under kauprocessen, at holde munden fugtig og at beskytte tænderne mod cariés (tandforrådnelse) ved at neutralisere syre, der produceres af bakterier i munden. Saliven indeholder også en række forskellige proteiner, mineraler og andre stoffer, herunder vand, natriumchlorid, bikarbonat, kalcium, fosfat og immunoglobulin A.

Rekonstruktivkirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på att restaurera funktion och form på kroppen efter sjukdom, trauma eller medfött defect. Rekonstruktivkirurgiska tekniker är de metoder och procedurer som används för att uppnå detta. Det kan innebära att återskapa en normal struktur och funktion på hud, muskler, senor, nerver, kärl och ben. Rekonstruktivkirurgiska tekniker kan användas för att behandla en rad olika medicinska problem, inklusive cancersjukdomar, trauma, brännskador, medfödda missbildningar och åldersrelaterade skador. Exempel på rekonstruktivkirurgiska tekniker är hudtransplantation, flapsyddikation, lederproteser och benrekonstruktion.

'Handledsskador' er en samlebetegnelse for skader på hænder og fingre. Disse skader kan variere meget i alvorlighed, fra smallere sår og småfrakturer til alvorlige frakturer, tendonskader, nerveskader eller amputationer.

Handledsskader kan opstå som følge af mange forskellige typer ulykker, herunder arbejdsulykker, husholdningsulykker, sportsrelaterede ulykker og trafikulykker. Nogen gange kan handledsskader også være relateret til andre medicinske tilstande, såsom arthritis eller carpal tunnel syndrom.

Behandlingen af handledsskader varierer alt efter skadens art og alvorlighed. Lidt alvorlige skader kan ofte behandles med hvile, is, kompression og højde (RICE-behandling), mens mere alvorlige skader kan kræve kirurgisk indgreb, fysioterapi eller anden rehabilitering.

I alle tilfælde er det vigtigt at søge medicinsk behandling straks efter en handledsskade, da tidlig behandling kan hjælpe med at forbedre prognosen og forebygge komplikationer.

'Blinkning' er en refleksiv og vilkårlig bevegelse av øynene som involverer lukking og åpning av øyene. Denne bevegelsen skyves vanligvis av musklene i øyeliddene, og den har forskjellige funksjoner, blant annet å beskytte øynene fra skade og à fjerne fremmedlegemer som kommer inn i øyespyttet. ‘Blinkning’ kan også være en gestus eller et teken på forskjellige sosiale situasjoner, som for eksempel å signalisere at noen er uviss eller forvirret.

"Bindhinnesinflammation" er en direkte oversatt betegnelse for "middle ear inflammation", som igen er den medicinske betegnelse for inflammation i mellemøret. Denne type inflammation kan være forårsaket af infektioner, allergi eller andre faktorer og kan medføre symptomer som smerte, høreløshed og opkast. Hvis inflammationen ikke behandles, kan den i sjeldne tilfeller føre til permanente skader på hørelæssystemet.

En skulderdislokation (latin: luxatio humeri) inträffar när huvudet på överarmsbenet (humerus) slutar ligga i skulderbladets (scapula) ledpanna, vilket resulterar i en fullständig eller delvis avskiljning av leden. Detta orsakas oftast av ett trauma eller olycka som utövar kraft på armens led, till exempel vid en fall på utsträckt arm eller en direkt träff på skuldern. Skulderdislokationer kan vara antingen framåtriktade (framskjutande) eller bakåtriktade (baksprång), beroende på vilket håll huvudet på överarmsbenet har rört sig. Vid en skulderdislokation kan det finnas skador på muskler, senor, nerver och blodkärl i området, och det är viktigt att söka omedelbar medicinsk vård för att undvika komplikationer och få rätt behandling så snart som möjligt.

I medicinen, refererer "sekretorisk komponent" til den del af et protein eller peptidhormon, der frisættes fra cellen og ud i det extracellulære miljø. Dette sker ved at proteinet bliver klippet i to dele af en intra-cellulær enzymkompleks kaldet sekretasen. Den anden del, der forbliver inde i cellen, kaldes den "transmembrane komponent". Sekretoriske komponenter har mange funktioner, herunder at agere som signalmolekyler, der binder til receptorer på cellevæggene og udløser en biologisk respons.

Den humerale huvudet (humerus head) är den del av överarmsbenets (humerus) huvud, som artikulerar med skulderbladet (scapula) i axelleden (articulatio humeri). Det är en sfärisk ledyta som tillåter rörelser i flera plan.

Tårsäcksinflammation, även känd som dakryocystit, är en inflammation eller infektion i tårsäcken, en liten gång som leder tårvätskan från ögat till näshålan. Den kan orsakas av bakterier eller virus och tenderar att uppstå när tårvätskan inte kan rinna korrekt ut genom näsögonhålans öppning, vilket leder till en samling av vätska i tårsäcken. Detta kan ge upphov till symtom som rodnad, smärta, värk och ömmhet i innerkanterna av ögat, särskilt när man lutar huvudet ner eller trycker på den inflammerade områden. I allvarliga fall kan det leda till bildning av abscess eller celullit. Behandlingen för tårsäcksinflammation innefattar ofta varma kompresser, smärtstillande medel och antibiotika om det orsakas av en bakterieinfektion. I vissa fall kan kirurgi behövas om problemet är återkommande eller svårbehandlat.

'Rensning' (eller 'diuresis') är inom medicinen ett tillstånd där kroppen producerar och eliminerar större än normalt urinvolym. Detta kan orsakas av olika faktorer, såsom vissa läkemedel, sjukdomar eller förhöjt vätskeintag. Rensningen kan användas som ett sätt att diagnostisera och behandla vissa medicinska tillstånd, till exempel när läkaren vill öka utsöndringen av kroppens ämnen för att minska deras koncentration i blodet. Rensning kan också användas som en term för att beskriva effekten av vissa diuretiska läkemedel, som ökar urinproduktionen och hjälper till att reducera vätskeansamlingar i kroppen.

Biomechanics is the application of mechanical principles to living organisms, and biomechanical phenomena refer to the observable events or characteristics that result from the interaction of biological structures and mechanical forces. These phenomena can occur at various levels of organization within the body, including the molecular, cellular, tissue, and whole-body levels.

Examples of biomechanical phenomena include:

1. The way that muscles and tendons work together to generate force and movement in joints.
2. The mechanical properties of bones, such as their strength, stiffness, and toughness, which allow them to withstand loads and stresses.
3. The fluid dynamics of blood flow through the cardiovascular system, including the effects of pressure, resistance, and viscosity on circulation.
4. The mechanics of respiration, including the movement of the diaphragm and chest wall during breathing.
5. The biomechanics of locomotion, such as the gait cycle in walking or running, and the forces that act on the body during these activities.

Understanding biomechanical phenomena is essential for understanding how the human body functions and for developing effective strategies for preventing and treating injuries and diseases.

Knäled, även kallat articularis genus, är den led som sitter mellan lårbenet (femur) och skenbenet (tibia) och möjliggör rörelser som böjning, streckning, rotation och skjuvning i knäet. Ledhuvudet på lårbenet (condylus femoris) artikulerar med ledyta på skenbenet (platå på tibia) samt med knäskålens (patella) baksida. Knäleden är omgiven av ledkapsel, ligament och muskler som ger stabilitet och underlättar rörelserna i leden.

Tendinopati är en medicinsk term som används för att beskriva smärta, besvär och/eller skada i en tendon, det starka bindvävsvävnader som fäster muskler vid benen eller andra strukturer i kroppen. Tendinopati orsakas vanligtvis av en överbelastning eller onormal mekanisk belastning på tendonen, vilket kan leda till små skador och inflammation i tendons fibrer. Detta kan ge upphov till symptom som smärta, stelhet och nedsatt rörlighet i det drabbade området. Tendinopati kan drabba alla åldersgrupper, men är vanligare hos vuxna och äldre personer. Det finns olika typer av tendinopati beroende på vilken tendon som är drabbad, till exempel achillestendinopati (smärta i achillesbenet), rotatorkufftendinopati (skuldersmärta) och patellatendinopati (knäsmärta). Behandlingen av tendinopati kan innefatta vila, fysioterapi, smärtlindring, stretching och styrketräning. I vissa fall kan operation behövas om andra behandlingsmetoder inte ger effekt.