'Stenkrossning' (lithotripsy) är ett medicinskt ingrepp där gall- eller urinvägsstenar krossas med hjälp av ultraljud, laser eller chockvågor för att underlätta deras bortförande från kroppen. Detta görs vanligtvis utan öppet kirurgiskt ingrepp och är en icke-invasiv behandlingsmetod.

Den vanligaste formen av stenkrossning är extrakorporal stenkrossning (ESWL), där chockvågor skapas utanför kroppen för att krossa stenen i små bitar, vilka sedan kan passera naturligt genom urinledare eller gallgångar.

Laserstenkrossning (også kendt som litotripsi) er en non-invasiv behandlingsmetode, der benyttes til at opløse næsten alle typer renal calculi (nyresteen) og urolitiasis (urinstens) uden at udføre kirurgisk indgreb. Under denne procedure anvendes en højenergilaser, der fokuserer på stenen i nærheden af dens overflade. Laseren omdanner energi til varme, hvilket resulterer i opvarmning og udvidelse af gasbobler inde i stenen. Disse ekspanderende bobler skaber en kraft, der sprænger stenen i mindre fragmenter, som derefter kan passere naturligt gennem urinvejene.

Laserstenkrossning er en sikker og effektiv behandlingsmetode med få bivirkninger. Den anvendes ofte, når stenen er for stor til at passe igennem urinvejene eller hvis den ikke kan fjernes ved andre metoder som ESWL (extrakorporal shock wave lithotripsy).

'Uretärstenar' (ureteral stones) är en medicinsk term som refererar till förekomst av stenar eller kristaller i urinledaren, det rörliga tubulära organet som transporterar urin från njurarna till urinblåsan. Dessa stenar kan variera i storlek, från små sandkornslika partiklar till stora, äggformade objekt. De kan orsaka allvarliga smärtor och andra symtom när de förhindrar urinflödet genom uretären. Orsakerna till uretärstenar kan variera, men de flesta bildas som en följd av avlagringar av mineralsalter i urinen.

Ureteroskopi är en medicinsk undersökningsmetod där man använder ett slankt, belyst rörliknande instrument, kallat ureteroskop, för att titta in i urinledaren (ureteren). Ureteroskopet har en liten kamera monterad på änden som sänder bilder till ett monitor så läkaren kan se inne i kroppen.

Denna metod används ofta för att diagnostisera och behandla problem med urinledarna eller njurarna, såsom stenar, infektioner, tumörer eller andra abnormaliteter. Under ureteroskopi kan också små instrument användas för att ta prover eller borta små stenar eller polypers från urinvägarna.

'Njurstenar' är ett samlingsbegrepp för olika slags inflammatoriska tillstånd i njurens vävnad. Det kan orsakas av infektioner, autoimmuna sjukdomar eller andra skador på njuren. Njurstenar kan vara akuta eller kroniska och de kan variera i allvarlighetsgrad från milda till livshotande.

I vissa fall kan njurstenar leda till komplikationer som njursvikt, blod i urinen och ödem. Behandlingen av njurstenar beror på orsaken till tillståndet och dess allvarlighetsgrad. I milda fall kan vila, vätskeintag och smärtstillande medel vara tillräckliga, medan mer allvarliga fall kan kräva starkare behandling som antibiotika eller immunsuppressiva läkemedel. I vissa fall kan även operation vara nödvändig.

"Urinvägsstenar" (ureteral stones eller nephrolithiasis) är en medicinsk term som refererar till förekomsten av stenar eller kristaller i urinledare (uretrarna) eller nedre delen av urinvägssystemet, inklusive njurarna. Dessa stenar kan variera i storlek från små sandkornsliknande partiklar till större, klumpiga formationer och de kan orsaka allvarliga smärtor eller obehag när de försöker röra sig genom urinvägarna.

Stenarna bildas ofta som ett resultat av avlagringar av mineralsalter i urinen, vilket kan ske om urinen är överkoncentrerad eller om urindränarna inte fungerar korrekt. Andra faktorer som kan öka risken för att utveckla urinvägsstenar inkluderar genetisk dispositionsfaktorer, vissa mediciner, lågt vattenintag och vissa livsstilsval som hög salt- eller proteinintag.

Symptomen på urinvägsstenar kan variera beroende på storleken och platsen på stenen, men de kan inkludera plötslig och stark smärta i ländryggen, sidan eller under magen, blod i urinen, illamående och kräkningar, frekvent behov av att urinera och smärta vid urinering. I allvarliga fall kan obehandlade urinvägsstenar leda till infektioner, njurskada eller nedsatt njurfunktion.

'Stenar' er en betegnelse som oftest bruges i forbindelse med urinvejen, hvor de dannes som resultat af et langvarigt og gentagende udsættelse for mineraler i urinen. Disse mineraler afsættes gradvist over tid og kan danne små, sandkornslignende partikler eller større, steinlignende objekter.

I den medicinske terminologi kaldes disse for kalkuloi (ental: kalkulos), som er en samling af fast materiale dannet af salte af mineraler såsom calcium, oxalat, urat eller struvit. De fleste kalkuli dannes i nyrerne og kan vandre ned ad urinvejen til blæren. Små kalkuli kan passere uden at forårsage smerte, mens større kalkuli kan resultere i kolikagtige smerter, blod i urinen, opkast og/eller feber.

Det er vigtigt at nævne, at 'stenar' også kan forekomme andre steder i kroppen, såsom galdeblæren eller bugspytkirtlen, men disse anvender normalt specifikke navne baseret på deres placering og sammensætning.

En perkutan nefrostomi är ett medico-tekniskt tillbehör som används inom urologi och interventionsradiologi. Det innebär en tunn, flexibel tub som införs perkutant (genom huden) in i nedre delen av njurbäckenet (pyelen), oftast med hjälp av ultraljuds- eller röntgenguidning.

Den primära användningen av en perkutan nefrostomi är att underlätta drenering av urin från njuren när normal urindränage är blockerad eller ej möjlig, till exempel på grund av njursten, tumörer, inflammation eller skada. När tuben är placerad korrekt i njurbäckenet kan den hjälpa till att avlasta trycket i urinvägarna och minska risken för infektioner, smärta och andra komplikationer. Perkutana nefrostomier används ofta som ett akut ingrepp, men kan också vara aktuella som en del av långsiktig vård vid vissa medicinska tillstånd.

'Ureteroskopi' är en medicinsk undersökningsmetod där en mycket tunn, böjlig tub med en lins som ger en direkt sikt (en slags "slangkamera") införs genom urinröret och upp in i urinvägarna. Ureteroskopi används ofta för att undersöka och behandla problem i urinledaren (ureter) eller i njurarnas små avflödeskanaler (calyx). Med hjälp av ureteroskopi kan läkare exempelvis ta biopsier, ta bort små kidneysten eller behandla tumörer. Proceduren utförs vanligtvis under bedövning och är oftast en utpatient-baserad procedure.

Kolelitiasis är ett tillstånd där små stenar bildas i gallgångarna som leder från levern till tarmen. Dessa stenar kan vara mycket små eller så stora som en bönor och de kan orsaka smärta, illamående och kräkningar när de blockerar gallgångarna. Kolelitiasis kan också leda till infektioner och andra komplikationer om den inte behandlas. Faktorer som ökar risken för att utveckla kolelitiasis inkluderar hög ålder, övervikt, kolesterolrik diet, brist på fysisk aktivitet och vissa medicinska tillstånd som diabetes och cystisk fibros.

'YAG-laser' står for "Yttrium Aluminium Garnet laser" och är en typ av lasareffekt som använder sig av en kristall av yttrium aluminium garnet (YAG) som medium för att generera coherenta, monokromatiska ljuskvant (fotoner) med en våglängd på 1064 nanometer i det infraröda spektret.

Denna typ av laser används ofta inom olika medicinska tillämpningar, såsom ögonlaserbehandlingar för att korrigera synfel som katarakt och glaukom, samt behandlingar av hudtillstånd som ärrbildning, vener och pigmentförändringar. YAG-lasern används också inom urologi för att bryta upp stenar i urinvägarna.

'Urolithiasis' er en medisk betegnelse for stenbildning i urinvejene, herunder nyrerne, urinledere og urinblæren. Disse stenfyldte aflejringer kan føre til smerter, blod i urinen, gentagne infektioner eller forstyrrelser i urinproduktionen. Stenene dannes som regel over en periode af tid, når der er for høje koncentrationer af mineralske salte i urinen. Små stenfyldte partikler kan typisk passere uden symptomer, mens større kan blive fastlåst og føre til kolikagtige smerter eller skader på de omkringliggende væv. Behandlingen affhnger af stenens størrelse, placering og sammensætning, men kan inkludere medicinsk behandling, lithotripsi (stenfragmentering ved hjælp af ultralyd eller røntgenstråler) eller kirurgisk fjernelse.

Gallstenar är små, fasta avsättningar av kolesterol eller bilirubin som bildas i gallblåsan. De kan variera i storlek, från sandkornsstora till större än en golfboll. Gallstenar kan orsaka symptom som krampaktiska smärtor i överdelen av magen (gallblåsmor), illamående och kräkningar om de blockerar gallgångarna. Många personer med gallstenar har dock inga symptom alls. Faktorer som ökar risken för att utveckla gallstenar innefattar övervikt, äldre ålder, kvinnlig kön och vissa etniska bakgrunder. Behandlingen kan variera från smärtlindring och antibiotika till operation för att ta bort gallblåsan eller gallstenarna.

Holmium är ett grundämne med symbol Ho och atomnummer 67. Det tillhör lantanoidserien i det periodiska systemet. Holmium är ett metalliskt grundämne som är silvervitt till färgen och mycket reaktivt.

I medicinsk kontext används holmium ofta i form av en laservariant, kallad holmium-YAG (yttrium aluminium garnet) laser. Denna laser används som ett minimalinvasivt instrument inom urologi, specifikt vid behandling av njurstenar och andra urologiska tillstånd. Lasern fungerar genom att excitera holmiumjoner, vilket genererar högenergiljus som kan bryta ner stenarna till små delar som sedan kan passera naturligt ut ur kroppen.

'Ureterolitiasis' betyder 'strängurinsten' på medicinska svenska. Det innebär att det finns en sten i urinledaren (uretern), vilket kan orsaka smärta, blod i urinen och andra besvär. Stenen kan vara så liten att den passerar ut genom urinen självmant, men ibland behöver den tas bort med hjälp av medicinska ingrepp, till exempel via en uretroskopi eller extrakorporeal stötvågslithotripsi (ESWL).

Högenergitöjningar (HET) eller högenergistötvågor (HESW) är en form av icke-ioniserande strålning som karaktäriseras av mycket korta, intensiva burster av elektromagnetisk strålning över ett brett frekvensspektrum, vanligtvis från 10 till 100 miljoner elektronvolt (MeV). De kan orsakas av naturliga fenomen som solfläckar och blixtnedslag, men de kan också genereras av mänskliga aktiviteter, såsom partikelacceleratorer och kärnkraftverksolyckor.

HET kan ha negativa effekter på levande organismer, särskilt vid höga doser, och kan orsaka skador på DNA, proteiner och cellmembran. Dessa skador kan i sin tur leda till genetisk mutation, cancer och andra hälsoproblem. Även om det finns vissa bevis för att låga nivåer av HET kan ha negativa hälsoeffekter, är det fortfarande oklart hur stor risken verkligen är vid långvarig exponering för låga doser.

'Urinblåsestenar' är en medicinsk term som refererar till stenar eller kristaller som bildas i urinblåsan. Dessa stenar kan variera i storlek, från små sandkornsliknande partiklar till större, klumpiga formationer. De kan orsaka symptom som smärta, blod i urinen och frekventa behov av att urinera, särskilt om de är tillräckligt stora för att blockera urinflödet genom urinblåsan eller urinvägarna.

Urinblåsestenar bildas oftast som en komplikation av ett underliggande medicinskt tillstånd, såsom infektion, urinvägsförändringar, metabola störningar eller för lite vätska i kroppen. Behandlingen kan variera beroende på storlek, antal och plats på stenarna, men kan innefatta smärtstillande medel, läkemedel som hjälper till att öka urinproduktionen eller avlägsnandet av stenarna genom operation.

Gallgångssjukdomar (cholestatic liver diseases) är en grupp sjukdomar som kännetecknas av störningar i gallgångarnas funktion, vilket leder till att gallan inte kan rinna fritt ut från levern. Detta orsakar en ansamling av gallvätskan (cholestas) i levercellerna, som kan skada levern och leda till leverinflammation och skada. Gallgångssjukdomar kan orsakas av olika faktorer, inklusive genetiska defekter, infektioner, autoimmuna sjukdomar, alkoholmissbruk och vissa mediciner. Exempel på gallgångssjukdomar är primär skleroserande kolangit (PSC), primär biliär cirros (PBC) och sekundär skleroserande kolangit (SSC).

'Njurkalkar' (medicinskt även kallat nefrokalcinose eller renalt kalkifikationssyndrom) är ett tillstånd där små kristaller av calcium, ofta i form av oxalat eller fosfat, sedimenterar och ackumulerar sig i njurarnas små blodkärl (kapillärer) och tubuli. Detta kan orsaka skada på njurtissuet och i vissa fall leda till njursvikt om det inte behandlas. Tillståndet kan vara asymptomatiskt eller orsaka symptom som smärta, blod i urinen (hämaturi) och återkommande urinvägsinfektioner. Njurkalkar kan ha olika orsaker, till exempel genetiska faktorer, förhöjda nivåer av kalcium eller oxalat i blodet, eller vissa mediciner och sjukdomstillstånd.

Medicinskt sett betyder "stensjukdom" vanligen att en person har en eller flera stenar i urinvägar som orsakar symptom. Detta kan innebära smärta, blod i urinen, frekventa och plötsliga behov av att urinera, illamående och kramp i buken. Stenarna bildas oftast när mineralsalter i urinen kristalliserar och klumpar samman. De kan vara små som en sandkorn eller stora som en bönoströmma. Obehandlade stenar kan leda till allvarliga komplikationer såsom infektion, njurskada eller nedsatt njurfunktion. Behandlingen beror på storleken och läge av stenen, men den kan innefatta smärtstillande medel, ökad vattenintag, mediciner som hjälper till att släppa loss stenen eller i vissa fall kirurgi.

'Endoscopisk sfinkterotomi' är en medicinsk procedur som innebär att man skär sönder en muskelring (sfinktern) i matstrupen med hjälp av en slank, böjlig tub (endoskop). Detta görs vanligen för att lindra symtom orsakade av en ökad tryck i matstrupen, till exempel vid en så kallad achalasi. Proceduren underlättar för sväljningen och minskar smärtan som kan uppstå när man äter eller dricker.

En "operating table" eller "operationsbord" är ett speciellt utformat bord som används under kirurgiska ingrepp. Det är vanligen gjort av stål, aluminium eller annat lättrengbart material och har en upphöjd del där patienten placeras i liggande position med hjälp av fasta eller reglerbara remsor och polstringar för att säkerställa stabilitet och komfort under operationen.

Operating tables är ofta utrustade med mekaniska funktioner som till exempel justerbar höjd, lutning i olika riktningar och rörliga delar för att underlätta olika typer av kirurgiska ingrepp. De kan även ha inbyggda instrument- och utrustningshållare samt strömförsörjning till anslutna instrument och apparater.

Det är viktigt att operating tables är justerbara efter patientens behov, beroende på operationstyp och individuella förhållanden, för att underlätta för läkaren och skapa bästa möjliga arbetsförhållanden under kirurgin.

Endoscopic Retrograde Cholangiopancreatography (ERCP) är en medicinsk undersökningsmetod som används för att undersöka och behandla problem relaterade till gallgångar och/eller pankreasgångar. ERCP kombinerar endoskopi, en teknik där en flexibel, belyst tub är insatt via munnen och ned i matstrupen, med fluoroskopi, en typ av röntgenundersökning som används för att guida placerandet av en kateter (en tunn, böjlig slang) in i gallgångarna och/eller pankreasgångarna. Kontrastvätska injiceras sedan genom katetern för att fylla och visualisera gallgångarna och/eller pankreasgångarna på röntgenbilderna. ERCP används ofta för att diagnostisera och behandla gallstenar, tumörer, inflammation och andra abnormaliteter i gallgångarna och/eller pankreasgångarna.

Bukspottkörtelsjukdomar, eller pankreatit, är medicinska tillstånd som berör bukspottkörteln (pancreas) och kan delas in i akuta och kroniska former.

Akut pankreatit definieras som en plötslig inflammation av bukspottkörteln, vanligtvis orsakad av gallsten eller alkoholmissbruk. Andra orsaker kan inkludera vissa läkemedel, infektioner och skador. Symptomen på akut pankreatit kan vara mycket smärtsamma och innefatta plötslig buksmärta i övergumpen, illamående, kräkningar, feber och ökad hjärtfrekvens.

Kronisk pankreatit definieras som en långvarig inflammation av bukspottkörteln, oftast orsakad av alkoholmissbruk eller genetiska faktorer. Symptomen på kronisk pankreatit kan vara mindre akuta än de hos akut pankreatit, men kan inkludera buksmärta, diarré, onormal viktstörning och störningar i fettsyrans absorption. Kronisk pankreatit kan också leda till komplikationer som diabetes och mag-tarmsjukdomar.

Behandlingen av bukspottkörtelsjukdomar beror på typen och svårighetsgraden av sjukdomen, men kan innefatta smärtlindring, intravenös vätskebehandling, näringsstöd, kirurgi och mediciner för att reducera magsaftproduktionen. För kronisk pankreatit kan behandlingen också inkludera en speciell diet och livsstilsförändringar.

En gastroskopi är ett medicinskt ingrepp där man använder en flexibel, tunn tub som kallas ett gastroskop. Gastroskopen sätts ner i matstrupen, magsäcken och vanligen även in i tolvfingertarmen för att undersöka dessa områden. Metoden används ofta för att diagnostisera problem som magont, blödningar, infektioner, svullnader eller andra skador. Man kan också under gastroskopi ta biopsier (prover) från slemhinnan för vidare analys.

Den gemensamma gallgången (ductus choledochus) är en tunn tub som för bärer vätskan gallan från levern till tolvfingertarmen, där den hjälper till att bryta ned fett i matspjälkningen. Gallgången är ungefär 7-10 cm lång och bildas genom sammanflödet av flera mindre gallgångar från leverns olika segment. Gallan innehåller bland annat ämnen som hjälper till att bryta ned fett i kroppen, såsom gallasyra och kolesterol.

En 'Röntgenkontrastundersökning av gallvägarna', även känd som ett Cholangiogram, är en radiologisk undersökning där ett kontrastmedel införs i gallgångarna för att göra dem synliga på röntgenbilder. Detta gör att läkaren kan se om det finns några avvikelser eller skador i gallgångarna, som exempelvis stenar, cystor, inflammationer eller tumörer.

Under undersökningen får patienten ligga stilla på en röntgenstol medan en tunn slang leds genom munnen och ned i matstrupen till gallgångarna. Kontrastmedlet injiceras sedan genom slangen, vilket leder till att gallgångarna fylls med kontrastmedlet och blir synliga på röntgenbilderna.

Det är viktigt att patienten informerar läkaren om alla allvarliga sjukdomar, allergier eller mediciner som han eller hon tar, eftersom det kan påverka valet av kontrastmedel och hur undersökningen utförs.

En cystoskop är ett medicinskt instrument som används för att undersöka urinblåsan. Det består av en tunn, böjlig tub med en lins och en ljuskälla på änden. Cystoskopet införs genom urinröret in i urinblåsan för att möjliggöra direkt seende in i blåsan och avbilda dess insida på ett monitoreringsskärm. Det används vanligtvis under en cystoskopi, en undersökning som utförs av en urolog eller en specialistläkare inom området. Cystoskopin kan användas för att diagnostisera och behandla olika sjukdomar och skador i urinblåsan, såsom infektioner, cancer, cystor och andra tillstånd som orsakar blåsproblem.

Koledokolitiasis är ett medicinskt tillstånd där det bildas stenar i gallgången (koledok), den gemensamma avflödesvägen för gallan från levern och gallblåsan. Stenarna kan orsaka diverse symtom som smärta, illamående, kräkningar och gulsot (ikterus) beroende på om de blockerar gallgångens lumen eller ej. Tillståndet behandlas ofta med mediciner eller operationer för att avlägsna stenarna och förebygga komplikationer som inflammation, infektion eller skada på levern.

'Kirurgisk utrustning' refererar till de instrument och verktyg som används under kirurgiska ingrepp och procedurer. Denna utrustning kan vara handhållen, som skalpeller, saxar, pincettar och tryckluftsdrivna, som borrmaskiner, lasersystem och sondesystem. Kirurgisk utrustning kan även innefatta specialdesignade bords, stolen och lampor för att skapa ett städat, väl-uplyst arbetssammanhang under operationer. Syftet med kirurgisk utrustning är att underlätta precisionen och säkerheten under kirurgiska ingrepp, samt att förbättra resultatet för patienten.

"Operativ tid" eller "operationstid" är inom medicinen den tidsperiod under vilken ett operationstillstånd upprätthålls, det vill säga från den tidpunkt då patienten ges bedövning eller narkos fram till att patienten vaknar upp eller narkosen avslutas. Det inkluderar allt arbete som utförs under operationen, såsom inkisioner, organextraktioner och suturer. Operativ tid kan användas som ett mått på hur lång en operation varar och kan hjälpa läkare att planera för efterbehandling och rehabilitering.

'Endoskopi' er en medisinsk begrep som refererer til en metode der involverer at indsætte et smalt, fleksibelt tubelignende instrument, kaldet et endoskop, inde i kroppen for at undersøge eller behandle interne organer eller strukturer. Endoskopet har en lille kamera og lys på spidsen, der giver mulighed for at få billeder og video fra indersiden af kroppen viset på et monitor uden side.

Der findes forskellige typer endoskopi, alt efter hvilket område af kroppen der skal undersøges eller behandles. Nogle eksempler er:

* Gastroskopi (eller øsoscopi): Undersøgelse af mavesækken og de øvre dele af tarmen (spiserøret, mavesækken og tolvfingertarmen).
* Kolonoskopi: Undersøgelse af den nedre del af tarmen (colon) og endetarmen.
* Bronchoskopi: Undersøgelse af luftrørvejene og lungerne.
* Arthroskopi: Undersøgelse og behandling af leddene.
* Cystoskopi: Undersøgelse af urinblæren og urinrøret hos mænd.

Endoskopi anvendes ofte til at diagnosticere forskellige sygdomme, såsom tarmsygdomme, lungebetændelse, cancer, infektioner og andre lidelser. Den kan også anvendes til mindre operationer, som fjernelse af polypper eller andre abnorme væv, samt til at stoppe blødninger eller dræne væskeansamlinger.

Elektromagnetiska fenomen är en typ av interaktion mellan elektrisk laddning och magnetfält, vilket leder till skapandet av elektromagnetiska vågor. Dessa vågor kan variera i frekvens och våglängd, inklusive ljus, radiovågor och röntgenstrålning. Elektromagnetiska fenomen styrs av Maxwells ekvationer och är av fundamental betydelse för många aspekter av fysiken och tekniken, inklusive elektricitet, magnetism, optisk kommunikation och medicinsk diagnosticering.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

'Nefrolithiasis' er en medisk betegnelse for forekomsten af en nefrolit, altså en steen eller et fast forklumpet materiale som dannes i nyrerne. Disse steiner kan variere i størrelse og sammensætning, men de fleste er dannet af kalk (calcium), oxalat, urinsyre eller cystin. Små nefrolitias ofte går igen og forløber uden symptomer, mens større steiner kan føre til smerter i underlivet (flankesmerter), blod i urinen (hematuri) og/eller opkastninger. I værste fald kan en nefrolit blokere urinvejene og forårsage en infektion eller skade på nyrerne, hvilket kan medføre alvorlige komplikationer som nyresvigt. Behandlingen afhænger af størrelsen, beliggenheden og sammensætningen af steinen, men den kan omfatte medicinsk behandling, lithotripsi (ultralydsbrydning af steinen) eller kirurgi.