'Spindlar' (i biologisk mening) är en ordning av leddjur som kallas Araneae. Dessa äkta spindlar skiljer sig från andra leddjursgrupper genom att de har två klumpformade kroppsdelar - en främre, mer än vanligt stor cephalothorax (huvud och bröst) och en bakre oparinoid (buk). På cephalothoraxen sitter fyra paret ben, två paret käkar och sex paret andningsorgan. Honorna har ofta en mycket större buk än hanarna på grund av äggpåsar eller ägg.

Spindlarnas mest distinkta kännetecken är att de spinna nät för att fånga sina byten, även om inte alla spindlar gör det. De som spinner nät producerar silkesta strängar från spinnkörtlarna i deras bakkropp och använder dem för att konstruera olika typer av nät, inklusive raggade nät, tältnät, trattformade nät och tunnlar. Andra spindlar lever på marken eller klättrar på växter och fångar byten genom att antingen springa efter dem eller sitta stilla och vänta på dem.

Spindlarna är också kända för sina giftkörtlar, som finns i deras käkar (chelicerae). De flesta spindlar har ett relativt svagt gift, men några få arter kan vara dödliga för människor. Exempel på dessa är svarta änkan och bruna rutspindeln.

Spindelgifter är en typ av neurotoxiner som produceras av vissa arter av spindlar. Dessa gifter fungerar genom att störa signalsubstanser i det nervösa systemet hos ett offer, vilket kan leda till muskelsvaghet, kramp, andningsproblem och i värsta fall död. Spindelgiftet verkar genom att bryta ned acetylkolinreceptorerna på neuronernas synaps, vilket stör nervimpulsernas överföring och kan orsaka muskelsvaghet och andningssvårigheter. De flesta spindlar producerar gifter som inte är tillräckligt starka för att döda en människa, men vissa arter, särskilt bland giftsnokspindlarna (latin: *Latrodectus*), kan producera mycket potenta gifter.

En spindelbid är ett sår eller en infektion som orsakas av att en spindel biter. Det finns många olika arter av spindlar, och de flesta av dem har giftiga klor som de använder för att döda sina byten. När en spindel biter ett människoblivma oftast inget eller mycket lite gift över i bettet. Det är ovanligt att en spindels bite orsakar allvarliga symptom hos människor, men vissa arter av spindlar kan orsaka allvarligare reaktioner än andra.

I allmänhet kan symtomen på en spindelbid inkludera:

* En smärtsam eller kliande lokalreaktion på huden, som kan vara röd och ömsesidig
* Svullnad eller inflammation runt bettet
* En blåaktig eller nekrotisk (död) fläck på huden
* Muskelvärk eller kramp
* Illamående, kräkningar eller diarré
* Feber och/eller svettningar
* Allvarliga symptom som andningssvårigheter eller yrsel är mycket ovanliga, men kan förekomma vid bett av vissa giftiga spindlar.

Om du tror att du har blivit biten av en spindel och upplever allvarliga symtom bör du söka medicinsk hjälp omedelbart.

"Svarta änkan" är ett begrepp som ofta används i medicinen för att beskriva en speciell form av blodbrist, eller anemi, där individen har ett mycket lågt antal fungerande röda blodkroppar och extremt låga nivåer av syretransportproteinet hemoglobin i sitt blod. Orsaken till denna allvarliga form av anemi är ofta en kombination av sjukdomar eller tillstånd som påverkar produktionen av röda blodkroppar och/eller förstörelsen av dem.

Svarta änkan kan vara relaterad till olika underliggande sjukdomar, såsom aplastisk anemi (där benmärgen inte producerar tillräckligt med röda blodkroppar), sickle cell-anemi (en ärftlig sjukdom där röda blodkropparna har en abnormal form och funktion) eller hemolytisk anemi (där röda blodkroppar förstörs i för hög takt).

Det är viktigt att upptäcka och behandla svart änka så snart som möjligt, eftersom den kan leda till allvarliga komplikationer, inklusive hjärt-kärlsjukdomar, leverproblem och neurologiska skador. Behandlingen kan omfatta blodtransfusioner, behandling av underliggande sjukdomar och eventuellt benmärgsstimulering för att öka produktionen av röda blodkroppar.

I medisinsk sammenheng kan "siden" henvise til den side af kroppen der ligger mod det samme retning som et bestemt organ eller struktur. Det er også kendt som den anatomiske side. Der er to sider på det fleste levende væsener: højre og venstre. I medicinsk dokumentation vil man ofte se "siden" specificeret for at beskrive hvilken side af kroppen en lokalisation, sygdom eller skade befinder sig på for at undgå forvirring.

Fibroin är ett protein som huvudsakligen förekommer i silkesmaskarnas kokonger och utgör deras hårda, sköra yttre lager. Fibroinet är ett av de två huvudproteinerna i silke (det andra är sericin), och det är ansvarigt för silkets styrka, elasticitet och glans.

Fibroinet är en amorf protein som består av repetitiva poly-alaninsekvenser som bildar beta-skruvstrukturer, vilket ger upphov till dess unika fysiska egenskaper. Detta protein har visat sig ha potential inom biomedicinsk forskning på grund av sin biokompatibilitet, låga immunogenicitet och förmåga att understödja celltillväxt och differentiering.

Exempelvis kan fibroin användas för att tillverka skumplaster som används inom regenerativ medicin för att stötta vävnadsreparation och -regenerering, eller som ett matrixmaterial för cellodling i tissue engineering.

'Rovdjursbeteende' refererar till beteendet hos djur, främst carnivorer ( köttätare), att jaga, fånga och döda andra djur för föda. Detta inkluderar allt från små däggdjur som katter och rävar till stora rovdjur som lejon och björnar. Rovdjursbeteendet omfattar en rad olika beteenden, såsom spårning, förföljelse, attack, dödande och äta av bytet. Det är ofta en koordinerad och komplex process som involverar alla sinnen och fysiska förmågor hos rovdjuret. Rovdjursbeteendet skiljer sig något mellan olika arter, beroende på deras storlek, styrka, sinnesförnöjelser och jaktteknik.

Enligt ICD-10, den internationella klassificeringssystemet för sjukdomar och hälsoproblem, saknas en specifik kod för "Brown Recluse Spider" som en medicinsk diagnos. Detta eftersom det inte direkt handlar om en sjukdom eller ett hälsotillstånd, utan snarare om en typ av spindel som kan orsaka bett med lokal eller systemisk skada.

Brown Recluse Spider (Loxosceles reclusa) är en giftig spindelart som förekommer i sydöstra USA och Kanada. Den kännetecknas av en distinktiv, violinformad mönstring på baksidan av cephalothorax (kroppens framsida). Bettet från en Brown Recluse Spider kan orsaka lokal nekros (död vävnad) och i sällsynta fall systemiska effekter som feber, blodproppar och njursvikt.

I medicinska sammanhang refererar beskrivningar av "Brown Recluse Spider" ofta till symptomen och behandlingen av bettet från denna spindelart.

Atelinae är en underfamilj till familjen store primater (Pongidae) som inkluderar orangutanger och andra liknande utdöda arter. Denna grupp är känd för sitt långa, tjocka päls och sin förmåga att röra sig genom träd med hjälp av sina långa armar. Ateliner skiljer sig från andra stora primater genom deras avsaknad av svullen bakhuvud och större storlek på hannarna jämfört med honorna. Orangutangen är det enda nu levande släktet i underfamiljen Atelinae, men flera utdöda släkten som Gigantopithecus och Sivapithecus har också ingått i denna grupp.

Leddjursgifter, även kända som arthropodgift eller leddjursgift, är ämnen som produceras och utsöndras av leddjur, till exempel insekter, spindlar, skorpioner och sjögurkor. Dessa gifter används oftast för att hjälpa leddjuren att jaga byten, försvara sig mot fiender eller i samband med parning.

Leddjursgifterna kan variera mycket i sin sammansättning och kan innehålla olika proteiner, peptider, enzymer och andra organiska och icke-organiska ämnen. De kan orsaka en rad olika symptom hos människor, beroende på vilket leddjur som har orsakat bettet eller sticket, hur mycket gift som injicerats och individens särskilda känslighet.

Vanliga symptomen på leddjursgift kan vara lokal rodnad, svullnad, smärta, klåda, yrsel, illamående, kramp och andningssvårigheter. I vissa fall kan leddjursgifter orsaka allvarliga eller livshotande reaktioner, särskilt om de injiceras i blodomloppet eller om personen har en allergisk reaktion på giften.

Det är viktigt att söka omedelbar medicinsk hjälp om man tror att man har blivit biten eller stucken av ett leddjur som kan orsaka allvarliga symptom, såsom en giftig spindel eller en gaddormad insekt.

"Arachnida" er en systematisk klasse under leddjursgruppen (Arthropoda). Denne klassen inkluderer krebsdyr som spindler, skorpioner, edderkopper og demås. Karakteristika for arachnider inkluderer to sæt et-par ben, en uskillet hoved- og brystregion (cephalothorax), og manglende antenner. De fleste arachnider har også giftkroge eller kloer som de bruger til forsvar eller for at fange bytte.

Agatoxins are a group of neurotoxins that are derived from the venom of funnel web spiders of the genus Agelenopsis and Agatheusa. These toxins primarily target voltage-gated calcium channels, selectively binding to and inhibiting certain subtypes of these channels (such as Cav2.1 and Cav2.2). This specificity makes agatoxins valuable tools in neuroscience research for studying the roles and functions of different calcium channel subtypes in various physiological processes. Additionally, some agatoxins have been explored for their potential therapeutic applications, particularly in the context of pain management and neurological disorders.

Kannibalism är en term inom medicin och antropologi som refererar till att äta kött från en människas egen art. Det kan delas in i olika typer, beroende på om det sker frivilligt eller involunärt, samt vem som är inblandad. Exempelvis kan det handla om att äta av en annan människas kropp under livet (exokannibalism) eller efter döden (nekrofagi), eller att en individ äter sig själv (autokannibalism). Kannibalism är ovanligt och betraktas som socialt tabu i de flesta kulturer.

'Nervgift' er ein overordnet betegnelse for stoffer som kan skade eller forstyrre nervesystemet. Disse stoffene kan være naturlige, som f.eks. gift fra slanger og insekter, eller kunstverdige, like som mange industrielle kjemikalier. Nervgifte virker ofte ved å forstyrre signalforinga mellom nervecellane og kan medføre symptomar som muskelkramper, svevring i øyene, svimmelhet, hodepine og i værste fall selv kan føre til døden.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

'Mellanfot' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva den tredje tån från tummen på foten hos människor. Denna tå befinner sig mellan stortån och lilltån, därav namnet 'mellanfot'. Det är också känt som den fjärde tån eftersom detta är den fjärde tån räknat från centrum av kroppen. Mellanfoten spelar en viktig roll i att stödja kroppsvikten och hjälper till att ge stabilitet under gång och stånd.

'Hov och klo' är ett begrepp som används inom veterinärmedicinen, särskilt när man talar om hovdjur som hästar och kor. Med 'hov' menas den hårda, hornartade strukturen på djurets fot som skyddar de inre vävnaderna och ger stöd vid rörelser. Hoven är viktiga för att djuret ska kunna gå, springa och stå stabilt.

'Klo' används ofta som en beteckning på den kraftfulla, böjda klor som hittas på till exempel rovdjurs extremiteter, men i det här sammanhanget avser det istället den hårda, hornartade strukturen runt djurets tåspets när det gäller hovdjur. Klon skyddar tån och ger extra grepp vid rörelser på olika underlag.

Således kan man säga att 'hov' och 'klo' är två anatomiska strukturer på en djurs extremitet, där hoven finns på hovdjur och klor på andra djurarter som rovdjur. Båda dessa strukturer har viktiga funktioner för djurets rörelser och överlevnad.

'Klor' (Cl) er ein element i grunnstofftabellen med symbolet Cl og atomnummeret 17. Det er ein gasartet halvmetall som er grønt-gullegul i farge under normale temperatur- og trykkforhold. Klor er et viktig element i biologiske systemer, og det er også en viktig råvare i mange industrielle prosesser.

I medisinsk sammenheng kan klor ha forskjellige bruksområder:

1. Desinfeksjon: Klor og klorbaserte desinfiseringsmidler brukes ofte for å sterilise overflater, reduserer antall bakterier og mikroorganismer i vann og andre miljøer.

2. Inhalasjon: Gasformig klor kan i noen tilfeller brukes som ein behandling for å løse opp og avlse slemhinnene i lungene ved bestemte medisinske tilstander, men dette er en spesialiserte behandling og skal utføres under kontrollert miljø og med profesjonell overvaking.

3. Legemiddel: Klor kan være ein del av kjemisk strukturen i bestemte legemidler, for eksempel som ein del av en medisinsk behandling for høyt blodtrykk eller for å lage vannrensende midler.

I allmennhet bør klor ikke ingå i direkte kontakt med kroppen på grunn av dens sterkt oxidative egenskaper, som kan skade levende vev og væv. Overdosis av klor kan føre til irriterte luftveier, hoste, yrkenglasskap, oppkvalming og i værste fall død. Derfor bør klor alltid hanteres med forsiktighet og under kontrollert miljø.

I medically focused conferences, principles generally refer to the fundamental guidelines or rules that underpin medical practice, research, and education. These principles can include evidence-based practices, ethical considerations, patient autonomy, informed consent, and professional conduct, among others. Conferences often feature presentations, discussions, and workshops that delve into these topics, with the aim of promoting knowledge exchange, fostering critical thinking, and encouraging continuous learning within the medical community. By adhering to and upholding these principles, healthcare professionals can strive to provide high-quality care, protect patient rights, and maintain their professional integrity.

I medicinsk kontext, betyder "kreditering" ofta att ge erkännande eller attribution till en person eller en grupp för deras bidrag till en publikation, forskning eller ett projekt. Det kan innebära att nämna deras namn som medförfattare på en vetenskaplig artikel, erkänna deras insats i en rapport eller ge dem attribution för ett idé eller upptäckt. Kreditering är viktigt inom forskningsvärlden eftersom det hjälper till att etablera auktoritet och erfarenhet, samt att säkerställa korrektheten och transparentensen i forskningen.