Patientstyrd smärtlindring, även känd som patientkontrollerad analgesi (PCA), är en metod för smärtlindring där patienten själv administrerar smärtmedicin genom att trycka på en knapp när de upplever smärta inom vissa gränser. Detta görs vanligtvis med hjälp av en pump som är kopplad till en intravenös (IV) line. PCA-systemet är programmerat för att ge patienten en specifik dos medicin varje gång de trycker på knappen, och det kommer också att ha en säkerhetsfunktion som förhindrar överdosering genom att begränsa antalet doser som kan ges inom en viss tidsperiod.

Den patientkontrollerade smärtlindringen har visat sig vara effektiv och säker för många patienter, särskilt efter operationer. Den ger patienten en känsla av kontroll över deras smärta och kan hjälpa till att minska rädslan och stressen som är associerade med smärtan. Det kan också minska behovet av andra smärtbehandlingar, såsom opioider som ges via en injektion eller en infusion.

PCA-systemet bör övervakas noga av vårdpersonal för att säkerställa att det används korrekt och att patienten inte får för mycket medicin. Vårdpersonalen bör också informera patienten om potentiala biverkningar och vad de ska göra om de upplever några.

Epiduralt smärtlindring är en metod för smärtbehandling som innebär att lokalbedövningsmedel injiceras i ryggmärgens epiduralrum. Detta ger en kraftig smärtreduktion och används ofta under och efter operationer samt vid vissa typer av smärtlindring behandlingar, till exempel vid förlossning.

Den vanligaste typen av läkemedel som används är opioider tillsammans med lokalbedövningsmedel som bupivacain eller ropivacain. Opioiderna verkar på smärtnerverna och minskar smärtan, medan lokalbedövningsmedlen orsakar en temporär förlust av känsel och rörelseförmåga i det område där de injiceras.

Epiduralsmärtlindring är ofta en mycket effektiv metod för att kontrollera smärtan, men den kan också ha vissa biverkningar och komplikationer, såsom hudrodnad, lågt blodtryck, feber och i sällsynta fall infektion eller skada på ryggmärgen. Dessa komplikationer är dock ovanliga och behandlas vanligtvis effektivt om de uppstår.

'Smärtlindring' (pain management) är en medicinsk term som refererar till metoder, strategier och behandlingar som används för att minska, lindra eller eliminera smärta hos en patient. Det kan innefatta användning av läkemedel såsom opiater, acetaminofen och antiinflammatoriska medel, men även icke- medicinska metoder som kognitiv beteendeterapi, akupunktur och massage. Syftet är att förbättra patientens livskvalitet, funktionalitet och att minska smärtans negativa påverkan på deras vardagliga liv.

Postoperativ smärta definieras som smärta som uppstår eller förvärras i samband med kirurgiska ingrepp och varar under de efterföljande dagarna. Det kan variera i intensitet från mild till stark, beroende på typen av operation och individuella skillnader hos patienter. Postoperativ smärta kan ha negativa effekter på patientens rehabilitering, lungfunktion, sömn, humör och allmänt välbefinnande. Rätt behandling och smärtbehandling är därför viktigt för att underlätta patientens återhämtning efter operationen.

Smärtlindring vid förlossning, även känd som obstetrikal analgesi eller smärtbehandling under förlossning, är användandet av läkemedel, tekniker och strategier för att minska eller eliminera smärtan under arbetssömnen och förlossningen. Det vanligaste sättet att uppnå smärtlindring under förlossning är genom epiduralbedövning, där smärtstillande medel injiceras i ryggraden nära ryggmärgen. Andra metoder inkluderar spinalanestesi, paracervikalblock, LOR-block (lokal infiltration av läkemedel och sedering) och nitroglycerin. Smärtlindring vid förlossning används ofta för att hjälpa den födande kvinnan att känna mindre smärta under arbetssömnen och förlossningen, vilket kan hjälpa till att minska stressnivåer, öka samarbete med personalen och förbättra den övergripande förlossningsupplevelsen.

'Smärtstillande medel, opioider' refererar till en grupp av starka smärtstillande läkemedel som verkar genom att binde till opioidreceptorer i centrala nervsystemet och hjärnan. Dessa receptorer är involverade i smärtkänslan, andning, humör, medvetandenivå och andra funktioner.

Exempel på vanligt använda opioider inkluderar morfin, hydromorfon, oxycodon, hydrokodon och fentanyl. Dessa läkemedel kan vara mycket effektiva för att lindra stark smärta, men de kan också orsaka biverkningar som andningsdepression, yrsel, illamående, förstoppning och fysisisk beroende. Opioider kan också leda till en ökad tolerans, vilket betyder att patienten behöver högre doser för att uppnå samma smärtlindringseffekt över tiden.

Opioiderna kan delas upp i naturliga, semisyntetiska och syntetiska opioider beroende på hur de är framställda. Naturliga opioider utvinns från opiumväxter, medan semisyntetiska och syntetiska opioider skapas i laboratoriet.

Morfin är ett starkt smärtstillande preparat som tillhör gruppen opiater. Det utvinns naturligt från opium, som i sin tur kommer från mjölnätsblomman (Papaver somniferum). Morfin används främst för att lindra starka smärtor, till exempel efter operationer eller vid cancerrelaterad smärta. Det fungerar genom att påverka specifika receptorer i hjärnan och ryggmärgen, vilket minskar smärtupplevelsen. Morfin kan också orsaka biverkningar som andningsdepression, förstoppning, illamående och yrsel. Långvarigt bruk av morfin kan leda till fysisk beroende.

Smärtanalys (pain assessment) är en systematisk bedömning och utvärdering av smärtan hos en patient. Den innefattar att insamla information om patientens subjektiva upplevelse av smärta, observera beteenden som kan vara relaterade till smärta samt granska eventuella faktorer som kan påverka smärtan, såsom sjukdomsförlopp och medicinsk behandling.

Smärtanalysen utförs vanligen med hjälp av en standardiserad skala eller en kvalitativ bedömning, beroende på patientens ålder, mentala status och förmåga att kommunicera. Syftet med smärtanalys är att fastställa smärtintensiteten, lokalisationen och karaktären av smärtan, samt att utvärdera effekterna av eventuell behandling.

Regelbundna smärtanalys kan hjälpa till att säkerställa att patienten får rätt behandling och att smärtan hanteras på ett optimalt sätt, vilket kan förbättra patientens kvalitet av liv och minska komplikationer som kan vara relaterade till obehandlad smärta.

Fentanyl är ett syntetiskt opioid narkotikaklassat läkemedel som används för smärtlindring och bedövning under operationer. Det är mycket potentare än morfin och heroin, och används ofta i form av transdermala plåster (som exempelvis Duragesic), som geger uppehållsdos till smärtlindring under en längre tidsperiod. Fentanyl kan också ges via injektion, spray under tungan eller som en smältande lozeng (Actiq).

Fentanyl verkar genom att binda till opioidreceptorerna i hjärnan och ryggmärgen, vilket minskar smärtan och kan ge en känsla av eufori. Det är ett schemalagt läkemedel som endast ska användas under medicinsk övervakning, på grund av dess höga potential för missbruk och beroende.

I recent år har fentanyl blivit en allt större problem i USA på grund av den ökade tillgängligheten av olagligt framställd fentanyl, som ofta blandas in i andra droger som heroin eller kokain. Detta har lett till en stor ökning av överdosrelaterade dödsfall.

Bupivacaine är ett lokalbedövningsmedel som tillhör gruppen amider. Det används vanligen för smärtbehandling under och efter operationer, då det injiceras i närheten av de nerver som skall bedövas. Bupivacaine har en långvarig verkan jämfört med andra lokalbedövningsmedel, vilket gör att smärtan hålls på avstånd under en längre tid efter operationen.

Läkemedlet fungerar genom att blockera signalsubermittlingen i nervcellerna, vilket resulterar i ett förlust av känsel, rörelse och smärta i det berörda området. Bupivacaine är tillgängligt som både en lösning för injektion och en gel att användas vid särskilda procedurer.

Som med alla läkemedel kan bupivacaine orsaka biverkningar, även om de vanligen är milda och tillfälliga. Några exempel på biverkningar inkluderar lokalreaktioner vid injektionsstället, yrsel, huvudvärk, svimning och i sällsynta fall allvarliga hjärt- och lungrelaterade komplikationer. Det är viktigt att använda läkemedlet enligt rekommenderad dos och under medicinsk övervakning för att minimera risken för biverkningar.

Lokalbedövningsmedel, även känt som lokalanestetika, är en typ av läkemedel som används för att temporarily numb a specific area of the body to block pain during certain medical procedures. These medications work by blocking nerve signals in the area where they are administered, which prevents the feeling of pain from being transmitted to the brain.

Exempel på vanliga lokalbedövningsmedel inkluderar lidocain, prilocain, bupivacain och mepivacain. Dessa kan ges som injektioner, creams, gels eller sprays beroende på användningsområdet.

Lokalbedövningsmedel används ofta under små kirurgiska ingrepp, tandbehandlingar och andra procedurer där smärta kan orsaka obehag. De är vanligtvis säkra att använda när de ges i rätt dos och under professionell medicinsk övervakning.

Medicinskt kan Meperidin beskrivas som ett opiattpreparat som används för smärtlindring och som tillhör gruppen partiella agonister vid opioidreceptorerna. Det är ett syntetiskt derivat av alkaloiden Thebain, som finns naturligt i opievallmo (Papaver somniferum).

Meperidin används ofta för att behandla måttliga till starka smärtor och kan ges via olika rutter, inklusive intravenöst, intramuskulärt eller oralt. Det har en snabb början på verkan (cirka 15 minuter efter intramuskulär injektion) och en effektiv smärtlindrande verkan som varar i ungefär 2-4 timmar.

Vanliga biverkningar av Meperidin inkluderar yrsel, svimning, illamående, kräkningar och andningsdepression. Långvarig användning eller höga doser kan leda till fysisk beroende och abstinenssymptom vid avslutad behandling.

Meperidin bör endast användas under medicinsk övervakning och enligt rekommenderade riktlinjer på grund av riskerna för allvarliga biverkningar och missbruk.

'Postoperativt illamående och kräkning' (POI) är en vanlig biverkan efter operationer under narkos. Illamående kan vara kännbar som yrsel, svansjuka eller magsmärtor, medan kräkningar innebär att maginnehållet tas upp genom munnen. POI orsakas av en kombination av faktorer, till exempel påverkan av anestesimedel, sänkt blodtryck under operationen och rörelser i buken under operationen. POI kan också bero på sjukdomen eller skadan som behandlats under operationen. POI kan vara obehagligt för patienten och kan försena den tidiga efteroperationella återhämtningen. Det finns flera metoder för att förebygga och behandla POI, till exempel genom att ge patienten läkemedel som motverkar illamående och kräkningar innan operationen eller efter operationen.

Pirinitramid är ett syntetiskt, starkt smärtstillande läkemedel som tillhör gruppen opioider. Det används främst för att behandla starka akuta och kroniska smärtor, samt för bedövning vid operationer. Pirinitramid är en racemisk blandning av två enantiomerer, levofentanyl och dextrofentanyl, där levofentanyl är den aktiva komponenten som ger smärtlindrande effekt.

Läkemedlet verkar genom att binde till opioidreceptorerna i centrala nervsystemet, vilket leder till en nedsatt överföring av smärtimpulser till hjärnan. Pirinitramid har en snabb insättning och en kort varaktighet jämfört med andra opioider, vilket gör det användbart vid behandling av plötsliga smärtattacker eller under operationer.

Precis som med andra opioider kan pirinitramid orsaka biverkningar som yrsel, illamående, kräkningar, förstoppning, svårigheter att andas och i värsta fall andningsdepression. Dessa biverkningar är vanligen reversibla och kan behandlas med specifika läkemedel eller genom att justera dosen.

Pirinitramid ska endast användas under kontrollerade förhållanden och under medicinsk övervakning, eftersom det kan vara ett potentiellt missbruks- och beroendeframkallande läkemedel.

Epiduralbedövning, även känd som epiduralanalgesi eller endidymaal analgesi, är en typ av smärtlindring som används under sjukhusvård. Den innebär att en lokalbedövningsmedel injiceras i ryggmärgens epiduralrum, det vill säga utrymmet mellan den hårda yttre skalet och den mjuka inre kärnan av ryggraden.

Denna metod används ofta under förlossningar för att ge smärtlindring till den som föder barnet, men kan även användas under andra typer av operationer i mag-tarmsystemet, bröstkorgen eller nedre extremiteterna. Epiduralbedövningen fungerar genom att blockera nervimpulserna från de smärtsignaler som skickas till hjärnan, vilket gör att patienten upplever en minskad smärta i det berörda området.

Det är viktigt att notera att epiduralbedövning inte påverkar medvetandet eller andningen och att den kan ges som kontinuerlig infusion av läkemedel för att upprätthålla smärtlindringen under en längre period.

En nervblockad är en medicinsk procedur där ett lokalanestetikum (en sorts smärtstillande läkemedel) injiceras i närheten av en nerv för att blockera smärtsignaler från att nå hjärnan. Detta gör att området som den berörda nerven innerverar blir känsel- och smärtlöst under en viss tid. Nervblockader används ofta inom smärtbehandling, men kan även användas under operationer för att minska eller eliminera smärtan. Det finns olika typer av nervblockader, beroende på vilken nerv eller del av kroppen som ska blockeras.

Sufentanil är ett syntetiskt opioid-analgetikum, som används inom akutsjukvården och under operationer för att ge stark smärtlindring. Det är ungefär 5-10 gånger potentare än fentanyl och 1000 gånger potentare än morfin, vilket gör det till ett av de kraftigaste smärtstillande medlen som finns tillgängliga.

Sufentanil verkar genom att binda till opioidreceptorerna i centrala nervsystemet och hjärnan, vilket leder till en minskad smärtförnimmelse och en ökad känsla av välbefinnande. Det används ofta som en del av en kombinerad narkos tillsammans med andra läkemedel, såsom sedativa och muskelavslappnande medel.

Liksom med andra opioider kan sufentanil orsaka biverkningar som andningsdepression, yrsel, illamående, kräkningar och förvirring. Dessa biverkningar tenderar att vara mer uttalade vid högre doser och kan behandlas med ytterligare läkemedel om de blir allvarliga.

Sufentanil är endast tillgängligt på recept och ska användas under medicinsk övervakning, eftersom det kan vara livshotande vid överdosering.

Ketorolac är ett starkt icke-selektivt icke-steroidalt antiinflammatoriskt medel (NSAID) som används för att lindra smärta, feber och inflammation. Det fungerar genom att blockera en specifik typ av enzymer (cyklooxygenas-2) som är involverade i produktionen av prostaglandiner, som är ämnen som orsakar smärta och inflammation.

Ketorolac ges vanligen via injektion eller som tablett, och kan användas för att lindra akut smärta efter operationer eller trauma, samt för kortvarig behandling av starka smärtor vid till exempel cancer.

Liksom med andra NSAID-preparat kan ketorolac ha biverkningar som mag- och tarmrubbningar, ökad risken för blödningar och njurskador. Dessutom kan det orsaka allvarliga hudreaktioner och andra allergiska reaktioner. Ketorolac bör inte användas av personer med mag- eller tarmproblem, njursjukdom, leverfunktionsnedsättning, blödningsrubbningar eller astma.

"Amider" er ikke en medisinsk term. Det er kjemisk terminologi som refererer til en reaksjon der en amin-gruppe blir konversert til en amid-gruppe ved å bli reagert med en karboxylsyre. Denne typen reaksjoner kan ha betydning innenfor farmakologi og medisinsk forskning, men "amider" er ikke en definert medisinsk term i seg selv.

"Dubbelblindmetod" er en forskningsmetode brukt i kliniske prøver og eksperimenter, der begge parter involvert - forsøkspersonen og forskeren/undersøkeren - ikke kjenner til hvilken behandling eller kontrollgruppe forsøkspersonen er tildelt. Dette gjør det mulig å unngå subjektive fordommer og forventninger som kan påvirke resultatene av eksperimentet.

I en dobbelblind studie, blir identiteten til den behandling eller placebo som er tildelt hver deltaker skjult både fra deltakeren og undersøkelsesleder. En uavhengig tredje part forvarer koden til behandlingsgruppen før studien starter, og denne koden blir ikke avslørt før analysen av dataene er fullført. På denne måten sikres at forskeren ikke kan påvirkes av noen forventninger de har til hvorvidt en bestemt behandling vil være mer effektiv enn en annen, og at deltakeren ikke blir beinflusert i sin opplevelse eller beskrivelse av symptomer eller sider ved å kjenne til om de får en egentlig behandling eller en placebo.

Dobbelblindmetoden er en viktig metode for å redusere risikoen for bias og forsikre at resultatene av en undersøkelse er pålitelige og reproducerbare.

En hysterektomi är ett kirurgiskt ingrepp där livmodern (uterus) extraheras från kroppen. Det kan utföras av olika anledningar, till exempel för att behandla livmoderrelaterade sjukdomstillstånd som livmoderhalscancer, livmodertumörer eller kraftiga menstruationsblödningar.

Det finns olika typer av hysterektomier beroende på hur mycket vävnad som extraheras. En total hysterektomi innebär att både livmodern och livmoderhalsen (cervix) tas bort, medan en subtotala hysterektomi bara innebär att livmodern tas bort. I vissa fall kan även äggstockarna och/eller bäckenvävnaden behöva tas bort, vilket kallas för en total eller radikal hysterektomi med bilateral salpingo-ooforektomi.

Efter ett sådant ingrepp kommer patienten inte längre ha menstruationer och blir oförmögen att bli gravid.

'Smärtstillande medel' (alternativt: 'smärtbehandlingsmedel') är ett samlingsbegrepp för läkemedel och andra substanser som används för att lindra, minska eller eliminera smärta. Smärtstillande medel kan vara av olika typer beroende på vilken typ av smärta de är tänkta att behandla. Några exempel på vanliga smärtstillande medel inkluderar:

1. Analgetika: Detta är en grupp av smärtstillande medel som verkar direkt på smärtsignalerna i kroppen och hjälper till att reducera smärtan utan att orsaka medvetslöshet eller sömn. Exempel på analgetika är paracetamol, acetylsalicylsyra och icke-opioid analgetikan (NAI) som diklofenak och ibuprofen.
2. Opioider: Detta är en grupp av starka smärtstillande medel som verkar på opioidreceptorerna i hjärnan och ryggmärgen för att minska smärtan. Exempel på opioider inkluderar morfin, oxycodon, fentanyl och hydromorfon.
3. Lokalbedövningmedel: Detta är en grupp av substanser som används för att lokalt blockera smärtsignaler i kroppen. De kan användas under operationer eller vid behandlingar som injektioner, där de orsakar en temporär förlust av känsel i området. Exempel på lokalbedövningmedel inkluderar lidokain och bupivacain.
4. Adjuvanta smärtstillande medel: Detta är en grupp av substanser som används tillsammans med andra smärtstillande medel för att öka deras effektivitet eller minska biverkningarna. Exempel på adjuvanta smärtstillande medel inkluderar kortikosteroider, antidepressiva läkemedel och antiepileptika.

Det är viktigt att använda rätt typ av smärtstillande medel beroende på typen och svårighetsgraden av smärtan. Läkare och sjuksköterskor kan hjälpa till att bestämma vilket läkemedel som är lämpligt för en viss patient.

Tramadol är ett opioidläkemedel som används för att lindra moderat till stark smärta. Det fungerar genom att påverka sömncenteret i hjärnan och ändra smärtimpulserna som skickas till hjärnan. Tramadol kan också påverka vissa kemiska substance i hjärnan som styr humör och känslor av välbefinnande.

Tramadol är ett agonist till opioidreceptorer, vilket betyder att det binder till och aktiverar dessa receptorer för att minska smärtan. Det verkar också som en reuptake-hämmare av neurotransmittorerna serotonin och norepinefrin, vilket kan öka deras koncentration i synapserna och på så sätt bidra till smärtlindringen.

Tramadol är tillgängligt under flera varumärken, inklusive Ultram, Conzip och Qdolo, och finns som tabletter, kapslar, långsamt frisatta tabletter och som en läkemedelslösning. Det kan användas för att behandla olika typer av smärta, inklusive efteroperationell smärta, cancerrelaterad smärta och neuropatisk smärta.

Som med alla opioider kan tramadol orsaka biverkningar som sömnlöshet, yrsel, illamående, förstoppning och svimningar. Det kan också vara beroendeframkallande och kan orsaka fysiskt beroende efter långvarig användning. Därför bör det endast användas under övervakning av en läkare och med försiktighet ges till personer med ett högt risk för beroendeproblem.

Hydromorphone är ett starkt opiattpreparat som används för att lindra moderat till stark smärta. Det är ett derivat av morfin och har en potentare verkan än morfin vid jämförbar dos. Hydromorphone agerar genom att binda till opioidreceptorerna i centrala nervsystemet, vilket leder till smärtlindring, andningsdepression och eufori som biverkningar. Preparatet används vanligen via oral administration eller injektion, och det är också tillgängligt som transdermalt patch.

Lårbensnerven, på latin "Nervus femoralis", är en nerv som utgår från ländryggen och passerar genom buken för att sedan fortsätta ner i benet. Nerven är ansvarig för sensorisk känsel och motorik i främre delen av benet, inklusive lårmuskulaturen och huden på framsidan av underbenet och foten. Skador eller kompressioner av lårbensnerven kan orsaka smärta, kraftlöshet och känselbortfall i det drabbade området.

'Klåda' er en medisinsk betegnelse for et ubehag eller irritasjon som føres til sterk og ofte pludselig lyst til å kratse seg. Det kan være foråkt av mange forskjellige faktorer, inkludert hudsykdommer (som eksem, psoriasis eller skurv), insektsbett, allergier, tørketørketørketørke, stress og andre medisinske tilstander. Klåda kan også være en bivirkning av noen medisiner. I tillegg kan kronisk klåda være forbundet med psykiske lidelser som depressjon og angst.

Oximorfon är ett starkt opioidanalgetikum, som används för att lindra moderat till svår smärta. Det verkar genom att binda till opioidreceptorerna i centrala nervsystemet och hjärnan, vilket minskar smärtupplevelsen och kan orsaka andningsdepression, eufori, fysisisk beroende och mentalt beroende. Oximorfon är narkotikaklassat och skall enbart användas under läkares tillsyn.

Kejsarsnitt är ett medicinskt ingrepp där en kirurg skär genom buken och livmodern för att föda ut det oväntade barnet. Detta görs vanligtvis när modern eller/och barnet är i fara under förlossningen, och det inte finns tillräckligt med tid eller möjlighet att utföra en vaginal förlossning på säker och effektiv väg. Kejsarsnitt kan också utföras på begäran av den gravida kvinnan, även om detta är mindre vanligt.

Under ett kejsarsnitt placerar läkaren oftast en epiduralanestesi för att dämpa smärtan, men i vissa fall kan en allmän narkos användas istället. Sedan skärs buken och livmodern upp, och barnet tas ut genom den öppningen. Efter att barnet har fötts stänger läkaren upp buken och livmodern igen med hjälp av sömmar.

Kejsarsnitt är ett relativt vanligt ingrepp i många delar av världen, men det finns fortfarande risker som är associerade med det, såsom infektion, blödning och skador på organ. Dessa risker ökar om kvinnan har flera kejsarsnitt eller om hon får ett akut kejsarsnitt under förlossningen.

Förlossningssmärta, även känd som förlossningskontraktioner eller förlossningsvärkar, är de kontraherande smärtsamma spasmer som uppstår i livmodern under förlossningen. Dessa smärtor orsakas av de hormonliknande substanserna, så kallade prostaglandiner, som utsöndras under förlossningsprocessen. Smärtan kan variera mycket från en kvinna till another och är beroende på flera faktorer, såsom den individuella smärttröskeln, antalet fosterhuvudsvängningar (presentation), livmoderns storlek och form samt eventuella komplikationer under förlossningen.

Förlossningssmärtan kan beskrivas som en intensiv, kramliknande smärta i underlivet som kan irradiera till ryggen eller benen. Den kan vara jämnt stigande och fallande (visceral smärta) samt kännas som en stickande, brännande eller kluven smärta (övergripande smärta). Smärtan kan också förändras under förlossningen och vara mer intensiv under den aktiva fasen av förlossningen, när fostret börjar passera genom livmoderhalsen.

Det är viktigt att notera att förlossningssmärtan kan hanteras på många olika sätt, inklusive icke-medicinska metoder som andningstekniker, massage och varma bad samt medicinska behandlingar som epiduralbedövning, spinalbedövning eller läkemedel som kan ges via intravenös injektion. Vid behov kan smärtan även lindras med läkemedel som påverkar fostrets andningsfunktion och bör därför användas med försiktighet.

En infusionspumpa är ett medicintekniskt hjälpmedel som används för att kontrollerad och exakt administrera läkemedel, närings- eller vätskelösningar till patienten genom en intravenös kateter. Infusionspumpan kan ställa in och reglera volymhastigheten och tiden för infusionen, vilket gör att den kan ge mycket små mängder läkemedel under en lång tid. Denna precision är speciellt viktig när det gäller potenta eller farliga preparat som inte får ges i alltför höga koncentrationer eller för snabbt. Infusionspumpor används ofta inom akut- och intensivvård, onkologi, neurologi och vård av kroniskt sjuka patienter.

"Bedövning vid förlossning" refererar till användandet av lokalbedövning i vulvanregionen hos en person under förlossningsprocessen. Detta görs vanligtvis med hjälp av en typ av läkemedel som kallas lokalanestetika, vilket hindrar smärtimpulser från att nå nervcellerna i ryggmärgen.

Denna metod används ofta under en vaginal förlossning när en person behöver en episiotomi (en snitt i vulvanregionen för att underlätta förlossningen) eller när det behövs manuell manipulation av barnet för att underlätta dess utdelning. Bedövningen hjälper till att minska smärtan som känns under dessa procedurer.

Det är viktigt att notera att bedövningsmetoder kan variera beroende på olika faktorer, inklusive patientens preferenser, läkarens rekommendationer och specifika omständigheter under förlossningen.

Medicinskt kan 'sedering' definieras som ett tillstånd av medvetandet där en person är lugn, stillsam och ofta sömnig. Det orsakas vanligtvis av administrationen av sedativa eller sömnpiller, vilka är klasser av läkemedel som hjälper till att reducera oro, spänning och agitation. Under en sedering kan en person ha svårigheter med att stanna vaken, tala klart eller reagera på stimuli. Sederingar används ofta inom medicinska sammanhang för att hjälpa till att kontrollera patienters smärta, oro eller aggressivitet, och kan också användas under vissa procedurer för att hjälpa patienten att vara stilla och lugn.

Tolmetin är ett icke-steroidalt antiinflammatoriskt medel (NSAID) som används för att behandla smärta och inflammation orsakade av artros, reumatoid artrit och annan muskuloskeletell smärta. Det fungerar genom att blockera en specifik enzymsyra i kroppen som orsakar inflammation och smärta.

Läkemedlets varunamn kan vara Tolectin eller Tolphen och det finns tillgängligt i form av tabletter och kapselform. Några vanliga biverkningar inkluderar mag-tarm-bivirkningar, huvudvärk, yrsel, sömnlöshet och andningsproblem. Läkemedlet kan också öka risken för allvarliga hjärt-kärlsjukdomar och magsår.

Samtidigt användande av andra läkemedel som innehåller acetylsalicylsyra eller andra NSAID-preparat kan öka risken för biverkningar. Tolmetin bör inte användas under graviditet, särskilt under de sista tre månaderna, och under stillande. Det är viktigt att alltid konsultera en läkare eller apotekare innan man börjar använda något nytt läkemedel.

Non-narcotic pain relievers, också kända som non-opioid analgetics, är en klass av smärtstillande medel som inte innehåller narkotika eller opiater. Dessa mediciner fungerar genom att påverka sönderdelningsprocessen av prostaglandinerna i kroppen, vilket hjälper att minska smärtan och inflammation. Exempel på non-narcotic pain relievers inkluderar:

* Acetaminofen (Tylenol)
* Ibuprofen (Advil, Motrin)
* Naproxen (Aleve)
* Aspirin

Dessa mediciner är ofta över-the-counter tillgängliga och kan vara effektiva vid milda till måttliga smärtor. Vid starkare smärtor eller särskilda medicinska tillstånd kan däremot narkotiska smärtstillande medel behövas. Det är viktigt att alltid följa dosrekommendationerna och vara medveten om eventuella biverkningar eller interaktioner med andra mediciner.

"Generalanestesi" är en medicinsk tillstånd som innebär att en patient under en operation eller ett ingrepp helt saknar medvetande, känsel och muskelkontroll. Det uppnås genom att ge patienten anestetiska läkemedel som verkar på centrala nervsystemet och får patienten att somna djupt. Under generalanestesi kan även andningen, hjärtverksamheten och andra kroppsliga funktioner ställas in eller regleras med hjälp av medicinsk utrustning. Patienten kommer inte ihåg något av ingreppet eftersom minnesfunktionerna är påverkade under anestesiperioden.

Alfentanil är ett syntetiskt opioid-analgetikum, som används inom medicinen för att behandla och lindra stark smärta. Det är en kortverkande narkosmedel, som tillhör gruppen fentanyl-derivat. Alfentanil har en snabb påverkan och kort varaktighet, vilket gör det användbart under operationer och andra procedurer där snabbt insättande och upphörande av analgesi och/eller sedering behövs.

Läkemedlet verkar genom att binde till opioidreceptorerna i centrala nervsystemet, vilket leder till smärtlindring, andningsdepression och förändringar i medvetandegraden. Alfentanil används ofta tillsammans med andra läkemedel, såsom sedativa och muskelavslappnande medel, för att underhålla balancerad bedövning under operationer.

Precis som med alla opioider kan alfentanil orsaka biverkningar som andningsdepression, yrsel, illamående, kräkningar och förändringar i hjärtfunktionen. Dessa biverkningar tenderar att vara mer uttalade vid högre doser och kan behandlas med specifika motmedel om de uppstår. Läkemedlet ska endast användas under kontrollerade förhållanden och under medicinsk övervakning.

En ryggbedövning, även känd som spinalanestesi eller subarachnoidalbedövning, är en form av lokalbedövning där smärtstillande läkemedel injiceras i det lågsta delarna av ryggraden (ryggmärgen) för att blockera smärta i underlivet och nedre extremiteterna. Det görs vanligtvis genom att en tunn nål placeras i den lilla utrymmet mellan ryggkotorna i nedre delen av ryggraden, vanligtvis på L4-L5-nivån.

Ryggbedövning används ofta under kirurgiska ingrepp som kräver stillasittande, till exempel vid operationer på buken, benen eller underlivet, såsom cesareansektion (kejsarsnitt). Det kan också användas för smärtlindring efter operationer och för vissa medicinska procedurer som kräver att patienten ligger stilla.

Vid en lyckad ryggbedövning känner patienten inga smärtor under den tiden läkemedlet är verksamt, men kan uppleva tryck eller vibrationer. Patienten kan också uppleva en varm känsla i benen och nedre extremiteterna efter att läkemedlet har injicerats. Efter bedövningen kan patienten få försämrad andning, blodtrycksfall eller feber, men dessa biverkningar är sällsynta.

I medicinska sammanhangen kan "vararbete" (engelska: "occupational therapy") definieras som en form av rehabilitering och behandling som hjälper människor att utveckla, förbättra och upprätthålla de färdigheter och förmågor de behöver för att kunna klara av vardagsaktiviteter och livets olika krav. Detta kan innefatta både kroppsliga och psykiska färdigheter, såsom finmotorik, koordination, perception, kognition, emotionell förståelse och sociala interaktioner.

Genom vararbete kan en person läras att hantera sina funktionsnedsättningar, skador eller sjukdomstillstånd på ett bättre sätt, vilket i sin tur kan leda till en förbättrad livskvalitet och ökad självständighet. Behandlingen kan bestå av olika aktiviteter som är anpassade efter den enskilda individens behov och mål, exempelvis handarbete, träning av balans och koordination, användande av assistiva tekniker och redskap, samt arbete med sociala färdigheter och kognitiva funktioner.

Patienttilfredsställelse (på engelska: "patient satisfaction") är ett begrepp inom medicinen som refererar till hur väl en patients behov, önskemål och förväntningar uppfylls under sin vård- och behandlingsprocess. Det mäts ofta genom att patienten får svara på frågor om olika aspekter av vården, till exempel läkares kommunikationsförmåga, personalens vänlighet och service, samt hur väl de känner sig informerade om sin behandling. Patienttilfredsställelse anses vara en viktig indikator på kvaliteten på vården och kan ha en betydelsefull inverkan på patientens läkar-patient-förhållande, samt deras motivation till att följa behandlingsplanen.

Torakotomi är en kirurgisk procedur där man öppnar bröstkorgen genom att göra en incision (snitt) i den främre laterala delen av thorax (bröstkorgen). Detta görs vanligtvis för att ge bättre tillgång till de strukturer som befinner sig inne i bröstkorgen, såsom lungor, hjärta och mediastinum (det centrala området i thorax där stora blodkärl och luftstrupar passerar).

Torakotomi kan användas för en rad olika syften, inklusive:

1. Lungresektioner: Om man behöver ta bort en del eller hela en lunga på grund av sjukdom eller skada.
2. Biopsier: Om man behöver ta prover från lungor, lymfknutar eller andra strukturer inne i bröstkorgen för att ställa en diagnos.
3. Dränering: Om det behövs dränera vätska eller luft som har accumulerat inne i bröstkorgen.
4. Reparation av hjärtklaffar: I vissa fall kan torakotomi användas för att reparera skadade hjärtklaffar.
5. Tumörresektioner: Om det behövs ta bort tumörer eller cancer i bröstkorgen.

Torakotomin utförs vanligtvis under allmänt anestesi och kräver en vårdgivare med erfarenhet inom thoraxkirurgi. Efter operationen kan patienten behöva stanna på intensivvårdsavdelningen för att övervakas noga, och det kan ta tid för patienten att helt återhämta sig.

"Antiemetika" er ein medisinsk betegnelse på legemiddel som brukes for å forebygge eller behandle bause sickness og opkast, også kjent som emesis. Disse legemiddelen virker ved å påvirke det deler av hjernen som styrer søvn, appetitt, smertefølelser og emesis, kalt "hjerneens kreftsentrum for opkast".

Det finnes ulike typer av antiemetika som virker på ulik måte. Nogen antiemetika virker ved å blokkere signalene som fremkalder bause sickness, mens andre virker ved å styrke de kjemiske stoffene i kroppen som hjelper til å kontrollere søvn og appetitt.

Antiemetika kan være nyttige for en rekke medisinske tilstander, inkludert behandling av kræft og bivirkninger til anestesi under kirurgi. De kan også være nyttige i situasjoner der det er uønsket at en person får bause sickness, som for eksempel på reisebåter eller i transportmidler.

"Morfinderivat" är ett begrepp inom farmakologi och medicin som refererar till en läkemedelssubstans eller preparat som har framställts från ett redan existerande läkemedel genom små kemiska modifieringar. Syftet med att skapa morfinderivat är ofta att förbättra farmakologiska egenskaper hos det ursprungliga läkemedlet, såsom att förlänga dess halveringstid, minska biverkningarna eller öka dess verkan.

Exempel på morfinderivat inkluderar ofta små förändringar i molekyler som resulterar i nya läkemedel som kan ha förbättrad farmakokinetik, farmakodynamik eller biodistribution jämfört med det ursprungliga läkemedlet. Dessa förändringar kan uppnås genom att till exempel modifiera proteisbindningsställen, öka lipofilin eller minska proteinbindningen.

Det är värt att notera att morfinderivat inte nödvändigtvis betyder att det nya läkemedlet har en förbättrad verkan jämfört med det ursprungliga läkemedlet, men syftet är ofta att skapa ett läkemedel som har fördelaktigare farmakologiska egenskaper.

"Intravenous drop" er en medisinsk betegnelse for en behandlingsmetode, hvor væske og/eller lægemidler gives direkte ind i en patients blodbane gennem en indsættet intravenøs kateter. Dette sker ofte via en infusionspumpe, der kontrollerer hastigheden og mængden af væske, der gives.

Ordet "dropp" refererer her til de små mængder væske (typisk 1-2 milliliter ad gangen), som pumpen sørger for at udsende gennem kateteret og ind i patientens krop. Dette er en meget almindelig metode til at give væske og lægemidler, da det tillader hurtig og præcis administration af behandlinger.

Den medicinska termen för "buk" är abdomen. Abdomen är den del av kroppen som ligger mellan bröstkorgen (thorax) och bäckenet (pelvis). Den innehåller flera viktiga organ såsom levern, magsäcken, tarmarna, bukspottkörteln, njurarna och könsorganen.

Läkemedelstillförsel, även kallat medicineringsschema eller medicinsk behandling, är en individuell plan för intaget av läkemedel. Det inkluderar information om vilka läkemedel som ska tas, doseringen, taktdelningen (hur ofta per dag), varaktigheten och eventuella speciella instruktioner eller varningar.

Läkemedelstillförselscheman är viktiga för att säkerställa att patienten får rätt läkemedel i rätt dos och till rätt tid, för att uppnå den terapeutiska effekten och undvika biverkningar eller komplikationer. De kan vara skrivna av läkare, apotekare eller sjuksköterskor och delas ut till patienten tillsammans med ett recept eller vid en kontrollbesök.

Det är viktigt att följa läkemedelstillförselschemat noga och inte avvika från instruktionerna utan att först diskutera det med vården, eftersom det kan ha allvarliga konsekvenser för patientens hälsa.

Premedicinering vid bedövning (premedication) är en farmakologisk behandling som ges till en patient före en operation eller ett invasivt medicinskt ingrepp. Syftet med premedicinering är att förbättra patientens komfort och välbefinnande, reducera rädsla och ångest, kontrollera smärta, minska slemproduktion i luftvägarna och förebygga illamående och kräkningar efter anestesi.

Den exakta premedicineringen kan variera beroende på patientens medicinska historia, aktuella läkemedelsbehandling, typ av operation och anestesiplan. Vanliga läkemedel som används inkluderar sedativa (till exempel benzodiazepiner), opiater (till exempel morfin eller fentanyl) och muskelavslappnande medel (till exempel hyoscinbutylbromid).

Premedicinering ges vanligtvis en timme före operationen, men kan också ges under den första induktionen av anestesi. Det är viktigt att patientens läkare och/eller anestesist utvärderar behovet av premedicinering och väljer de lämpligaste läkemedlen i rätt dos för varje enskild patient.

Smärta är en ubehaglig sensorisk och emosional erfarenhet som kan variera i intensitet från mild till stark, och som vanligtvis är associated med skada eller sjukdom. Smärtan är ett varningssystem som hjälper kroppen att reagera på skador och hot. Den kan också vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada. Smärtan kan beskrivas i termer av dess kvalitet, intensitet, varaktighet och lokalisation. Det finns två huvudsakliga typer av smärta: akut smärta och kronisk smärta. Akut smärta är en plötslig smärta som oftast uppstår i samband med en skada eller sjukdom, och som normalt förväntas vara tillfällig. Kronisk smärta däremot är en smärta som varar över en längre period av tid, vanligen mer än tre månader, och som kan påverka individens vardagliga liv och mentala hälsa.

Enligt ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th revision), som används för att klassificera sjukdomar och andra hälsoproblem, definieras "Injektioner, spinala" som följande:

"Procedur där en injektion ges i den subarachnoidala rymden, vanligtvis genom att sticka in behandlingsmedlet i ryggmärgen via ländryggen. Detta kan användas för att ge smärtstillande medel, läkemedel eller andra substanser direkt till centrala nervsystemet."

I vardagligt tal kallas detta ofta för en ryggmärksbedövning eller en subarachnoidalpunktering. Det är en medicinsk procedur som används för att ge smärtstillande medel, läkemedel eller andra substanser direkt till den subarachnoidala rymden i ryggmärgen. Denna typ av injektion kan användas under operationer eller för att behandla olika sjukdomar och smärttillstånd.

Ketamin är ett potent psykoaktivt dissociativt anestetiskt läkemedel som primärt används inom medicinen för kortvarig, djup och smärtlindring vid kirurgiska ingrepp. Det kan också användas för att behandla smärta hos patienter med svår kronisk smärta som inte svarat på andra behandlingsformer.

I lägre doser kan ketamin orsaka dissociativa effekter, som en känsla av detachment från sin omgivning och sin egen kropp, förändrade perceptioner av tid och rum, hallucinationer och förhöjd känslighet för sensoriska stimuli. Dessa effekter gör att ketamin också har blivit ett populärt illegalt drog bland vissa grupper.

Läkemedlet verkar genom att blockera NMDA-receptorer i hjärnan, vilket påverkar signalöverföringen mellan nervceller och kan leda till smärtlindring, sedering och dissociativa effekter. Ketamin har också visat lovande resultat som ett snabbt verksamt antidepressivt läkemedel hos patienter med behandlingsresistent depression.

Akupunktur som smärtlindringsmetod innebär att mycket fina nålar stickes in i specifika punkter på kroppen, kallade akupunkturpunkter. Enligt den traditionella kinesiska medicinen (TCM) löper det så kallade "Qi"-flödet genom kroppens meridianer, och sjukdomar orsakas av störningar i detta flöde. Genom att sticka in nålarna i specifika akupunkturpunkter kan Qi-flödet återställas till balans, vilket enligt TCM lindrar smärtan.

En modern medicinsk förklaring till hur akupunkturen fungerar som smärtlindring är att nålarna stimulerar nervceller som sänder signaler till hjärnan att producera opiater, som är kroppens egna smärtstillande substanser. Dessa opiater binder sig till specifika receptorer i centrala nervsystemet och minskar därmed smärtan.

Det finns också studier som visar att akupunkturen kan påverka smärtupplevelsen genom att påverka andra nervsignaler, såsom serotonin och noradrenalin, som båda är neurotransmittorer som kan påverka smärtförekomsten.

Det är viktigt att notera att effekten av akupunktur som smärtlindringsmetod fortfarande är omdiskuterad inom forskarvärlden, och det finns också studier som inte har kunnat påvisa någon signifikant skillnad mellan äkta och placeboakupunktur. Därför behövs ytterligare forskning för att fastställa effekten av akupunktur som smärtlindringsmetod.

Postoperativ vård, även känd som postoperativt omvårdnad, är den typen av medicinska vård och omsorg som en patient får direkt efter en operation eller ett kirurgiskt ingrepp. Denna form av vård kan vara kortvarig eller långvarig beroende på typen av operation och den individuella patientens behov.

Postoperativ vård inkluderar ofta:

1. Övervakning av vitala tecken som hjärtslag, blodtryck, andning och syrgasmättnad i blodet för att upptäcka tidigt eventuella komplikationer.
2. Smärtlindring med läkemedel eller andra smärtbehandlingsmetoder.
3. Kontroll av blödningar och hemostas (att stoppa blödningen).
4. Infusion av vätskor för att förhindra dehydrering och underhålla cirkulationssystemet.
5. Andningsstöd, om det behövs, genom syrgas tillförsel eller mekanisk ventilation.
6. Kontroll av smärta, andning och neurologiska funktioner för att upptäcka tidigt eventuella komplikationer.
7. Förhindra infektioner genom användning av sterila bandage, sårvård och, om det behövs, antibiotika.
8. Hjälpa patienten med aktiviteterna för daglig livsföring (ADL) som att äta, kläda sig och gå på toaletten.
9. Rörelseövningar för att förebygga komplikationer såsom blodproppar eller muskelsvaghet.
10. Psykologiskt stöd och information till patienten och deras familj om operationen, rehabiliteringen och återhämtningen.

Postoperativ vård kan ges på sjukhus, i en kirurgisk klinik eller hemma hos patienten beroende på patientens behov och läkarens bedömning.

Prometazin är ett läkemedel som tillhör en grupp av ämnen som kallas fenotiazinderivat. Det används vanligen för att behandla allergier, men kan även användas för att behandla illamående och sömnproblem. Prometazin fungerar genom att blockera histaminreceptorer och andra receptorer i hjärnan och kroppen. Det kan orsaka sömnsjukdom och andra biverkningar, så det bör användas under ledning av en läkare.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.

Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.

Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.

Nikotinsyra, också känd som pyridin-3-carboxylsyra, är en organisk syra som är relaterad till nikotin, men de har inte samma effekter på kroppen. Nikotinsyra förekommer naturligt i vissa livsmedel, som tobak, tomater och potatis.

I medicinsk kontext används nikotinsyra ibland som en del av behandlingar för nikotinberoende, då det kan hjälpa att lindra abstinensbesvären när man slutar röka. Detta sker genom att ersätta nikotinet i kroppen med nikotinsyra, som inte är lika beroendeframkallande och saknar de negativa hälsoeffekterna som finns med rökning.

Det är värt att notera att nikotinsyra inte används allmänt i denna typ av behandling, utan det finns andra, mer etablerade läkemedel som ofta föredras, såsom nikotinplåster och nikotinkapslar.

Gynekologisk kirurgi är en specialitet inom kirurgi som fokuserar på operationer och ingrepp i kvinnans reproduktiva system. Gynekologiska kirurgiska tekniker är de olika metoderna och procedurerna som används under dessa operationer. Några exempel på gynekologiska kirurgiska tekniker inkluderar:

1. Laparoskopi: En minimalinvasyv metod som använder ett smalt, belyst teleskop, laparoskop, för att titta in i bukhålan och utföra operationer genom små snitt.
2. Hysteroskopi: En minimalinvasyv metod som använder ett teleskop, hysteroskop, för att titta upp i livmodern och utföra operationer genom slidan.
3. Vaginala operationer: Operationer som utförs genom slidan, inklusive repair av slidskador och återställande av blygdbenet.
4. Abdominala operationer: Större operationer som utförs genom en öppning i buken, till exempel för att behandla cancer eller endometrios.
5. Robotikassisterade kirurgi: Användning av robotar för att underlätta precision och räckvidd under operationer.

Dessa tekniker används för att behandla en rad gynekologiska tillstånd, inklusive infertilitet, menstruationsrubbningar, cancer, infektioner, smärta och skador.

"Armplexus" refererar till en nervknut som bildas när de nedre delarna av spinalnervrotsystemet (de nervrötter som kommer från ryggmärgen) för hals- och överarmregionen korsar varandra och slår samman. Denna nervknuta innehåller både sensoriska (känsel) och motoriska (rörelse) nerver som styr funktionerna i arm, axel, hand och fingrar. Skador på armplexus kan orsaka svaghet, känselbortfall eller förlamningar i de drabbade områdena.

Propofol är ett starkt intravenöst anestetiskt medel som primärt används för att inducera och underhålla medvetandesnudd (generalanestesi) under operationer. Det orsakar snabb insmörjning och uppvaknande, men ger också relativt lätt depresion av andningsfunktionen. Propofol är ett alifatiskt, opioidfritt, icke-barbiturathaltigt medel som verkar genom att öka inhibitorisk postsynaptisk potential i centrala nervsystemet. Det används också för sedering och amnesi under kortare medicinska procedurer, samt för patienter på intensivvårdsavdelningar som behöver sedering.

Kräkning definieras inom medicinen som den aktiva processen där det övre delen av mag-tarmkanalen (över oesofagus) rensas genom att snabba, ryckiga kontraktioner i matstrupen (oesofagus) och magmuskulaturen pressar upp maginnehållet genom munnen. Kräkningar orsakas ofta av en reaktion på oönskade substanser eller syreattacker på mag-tarmväggen, men kan även vara ett symtom till sjukdomar eller biverkningar till läkemedel.

Knäledsplastik, även kallat knäartroplasti, är en samling av olika kirurgiska procedurer som utförs för att lindra smärta och återställa funktionen i knäleden. Detta inkluderar ofta att reparera eller ersätta skadade ledband, meniskar eller ledkapslar, samt att ersätta den skadade ytan av knäskålen med en konstgjord yta.

Den vanligaste typen av knäledsplastik är totala knäskålproteser, där både över- och underbenets delar som bildar knäskålen ersätts med konstgjorda material. Det finns också partiella knäskålproteser, där endast den skadade delen av knäskålen ersätts.

Knäledsplastik kan vara ett lämpligt alternativ för personer som lider av allvarlig artros i knäet, men det kan också användas för att behandla andra skador eller sjukdomar i knäleden.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

"Dagkirurgiska tekniker" refererar till metoder och procedurer inom kirurgi som utförs på en patient som inte behöver övernatta på sjukhus efter operationen. Dessa tekniker har blivit allt vanligare under de senaste åren, delvis beroende på förbättrade anestesitekniker och ökad kunskap om smärtlindring.

Exempel på dagkirurgiska tekniker inkluderar:

1. Arthroskopi: En minimal-invasiv kirurgisk metod som används för att diagnostisera och behandla skador i leden, såsom meniskskador eller ledbandsskador.
2. Kataraktkirurgi: En operation där linsen i ögat ersätts med en konstgjord linse för att förbättra synen hos patienter med grå starr.
3. Varicose vein stripping: En procedure där ovanligt slappa vener i benet tas bort för att behandla krampor och andra besvär som orsakas av venös insufficiens.
4. Kolonoskopi: En undersökning av kolon och rektum med en flexibel, tunn tub som har en ljuskälla och en kamera monterad på änden. Den används för att screena för cancer och polypers uppväxt i tjocktarmen.
5. Hysteroskopi: En minimal-invasiv kirurgisk procedur där en tunn, böjlig tub med en kamera på änden insätts genom vaginalporten för att undersöka och behandla problem i livmodern, såsom abnormala blödningar eller fibroider.

Dessa tekniker har visat sig vara säkra och effektiva, och de ger patienter möjlighet att få vård utan att behöva stanna på sjukhus efter operationen.

'Sömn- och rogivande läkemedel' är en kategori av psykoaktiva substanser som används för att behandla sömnsörtar eller oro. De verkar genom att påverka hjärnans aktivitet och minska medvetandegraden, vilket kan underlätta sömn och ge en känsla av lugn och avspannning. Exempel på sådana läkemedel är benzodiazepiner (till exempel diazepam och lorazepam) och z-preparat (till exempel zolpidem och zaleplon). Dessa läkemedel bör användas under kort tid och under medicinsk övervakning på grund av risken för biverkningar och beroendeframkallande egenskaper.

'Illamående' är ett samlingsbegrepp för oönskade kroppsliga känslor som ofta inkluderar illamående, kräkningar, svaghet och yrsel. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, till exempel sjukdomar, infektioner, graviditet eller behandlingar som kemoterapi. Illamående kan vara ett tidigt tecken på en mag-tarmsjukdom och bör inte ignoreras. Om du upplever illamående som varar länge, är intensivt eller återkommande, rekommenderas du att söka medicinsk hjälp för att fastställa orsaken och få rätt behandling.

Ortopedisk tekniker är en yrkestitel som i Sverige inte är skyddad. En ortopedisk tekniker kan vara en person som har kompetens och utbildning inom området ortopedi, det vill säga lärdomar kring prevention, diagnostisering, behandling och rehabilitering av skador och sjukdomar i rörelseorganen.

En ortopedisk tekniker kan till exempel arbeta med att tillverka, anpassa och reparera ortoser (stöd) och proteser (ersättningar) för personer med rörelsehinder eller skador. De kan också vara specialistutbildade inom områden som till exempel ortopedisk mekanik, where they can work with the adjustment and repair of assistive devices such as wheelchairs, walkers, and crutches.

It is important to note that the specific responsibilities and competencies of an orthopedic technician may vary depending on the country and the specific job setting. In some countries, there may be formal education and certification programs for orthopedic technicians, while in others, the role may be more informally defined.

Piperidiner är en typ av organiska föreningar som innehåller en sex-ledad kolring, där varje kolatom har två väteatomer bundna till sig. Denna struktur kallas även hexahydropyridin, eftersom den kan ses som en cyklisk amin med formeln (CH2)5NH.

Piperidiner är vanliga i naturen och förekommer i många naturliga produkter, såsom alkaloider. De har också ett stort antal användningsområden inom medicinen, där de exempelvis kan användas som läkemedelsbas till att öka lösligheten och absorptionen av vissa substanser i kroppen.

Många läkemedel som innehåller piperidinringar har sedativ, muskelavslappnande, smärtstillande eller antiinflammatoriska effekter. Exempel på sådana läkemedel är hydrokodon, oxykodon och fenylbutazon.

Non-steroidal anti-inflammatory drugs (NSAIDs) are a type of medication that is commonly used to reduce pain, inflammation, and fever. Unlike corticosteroids, which are also used for their anti-inflammatory effects, NSAIDs are not steroids.

NSAIDs work by inhibiting the activity of cyclooxygenase (COX) enzymes, which play a key role in the production of prostaglandins, hormone-like substances that mediate various physiological processes, including inflammation and pain. By blocking the action of COX enzymes, NSAIDs reduce the production of prostaglandins, thereby alleviating pain and inflammation.

There are several different types of NSAIDs available, including:

* Ibuprofen (e.g., Advil, Motrin)
* Naproxen (e.g., Aleve, Naprosyn)
* Celecoxib (Celebrex)
* Diclofenac (Voltaren)
* Meloxicam (Mobic)

While NSAIDs can be effective at reducing pain and inflammation, they can also have side effects, particularly when used at high doses or for extended periods. Common side effects of NSAIDs include stomach upset, heartburn, and increased risk of bleeding. In addition, some NSAIDs may increase the risk of cardiovascular events, such as heart attack and stroke, particularly in people who already have underlying heart disease.

It is important to use NSAIDs only as directed by a healthcare provider and to follow any recommended dosage instructions carefully. If you experience any bothersome side effects or have concerns about taking NSAIDs, be sure to talk with your doctor or pharmacist.

Självadministrering inom medicinskt sammanhang betyder att patienten själv tar ansvar för att administrera och/eller ta sina egna läkemedel eller utför andra vissa medicinska behandlingsåtgärder enligt en fastställd plan. Detta kan innebära att patienten tar tabletter, injicerar sig med insulinet eller använder en inhalator på egen hand, efter att ha fått instruktioner och guidance av en vårdpersonal. Självadministrering underlättar ofta för patienten då det ger mer flexibilitet och autonomi, och kan även minska behovet av frekventa besök hos vården.

Lokalbedövning, även känd som lokalanestesi, är en form av smärrebedövning som används inom medicinen. Den innebär att en viss del av kroppen temporarily insensibiliseras för att undvika smärta under en operation eller ett medicinskt ingrepp. Det uppnås genom att injicera ett lokalanestetiskt läkemedel i den specifika platsen, vilket blockerar nervimpulserna som skickas till hjärnan och ger upphov till smärta. Lokalbedövningen är en säker och effektiv metod för att kontrollera smärta under kortvariga procedurer eller i kombination med medvetandebehållande sedering under längre operationer.

Lidokain är ett lokalbedövningsmedel som används för att minska eller eliminera smärta under kort tid. Det fungerar genom att blockera nervimpulser i det ställe där det appliceras, och på så sätt förhindrar det att smärtsignaler når hjärnan. Lidokain kan användas vid små kirurgiska ingrepp, till exempel för att ta prover på vävnad eller för att placera en kateter. Det kan också användas för att lindra smärta orsakad av sår, skador eller inflammation. Lidokain finns i form av kräm, gel, spray eller injektionsvätska.

Injektioner, intravenösa (IV) är en medicinsk procedur där ett läkemedel eller en fluid direkt införs in i en ven med hjälp av en injektionsnål. Detta görs vanligtvis med en injektionsspruta eller en infusionsset, som till exempel en intravenös kateter.

Intravenösa injektioner används ofta när det behövs snabb påverkan av läkemedlet i kroppen, då absorptionen via magsäcken undviks och läkemedlet istället kommer direkt in i blodomloppet. Det kan vara speciellt användbart vid akuta tillstånd, smärtlindring, eller när patienten har svårigheter att svälja.

Säkerheten är viktigt vid intravenösa injektioner, och rutinmässiga procedurer bör följas för att minimera komplikationer som infektioner eller skador på venerna.

Dextrometorfan är ett syntetiskt opiatliknande ämne som används som hostmedel i läkemedel, eftersom det verkar hämmande på hostreflexen. Det är en dextrorotatorisk isomer av levometorfan och har analgetiska (smärtstillande) egenskaper, men används inte vanligtvis som smärtbehandling på grund av sin potential att orsaka psykoiska biverkningar vid högre doser.

I medicinsk terminologi kan 'Dextrometorfan' definieras som följer:

Dextrometorfan (C18H25NO) är ett syntetiskt opiatliknande ämne som används som hostmedel i läkemedel. Det är en dextrorotatorisk isomer av levometorfan och har analgetiska egenskaper, men används inte vanligtvis som smärtbehandling på grund av sin potential att orsaka psykoiska biverkningar vid högre doser. Dextrometorfan verkar hämmande på hostreflexen och är receptfritt tillgänglig i många länder. Det finns också en viss risk för missbruk av dextrometorfan, särskilt när det används i kombination med andra centralstimulerande medel.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

En epidural injection är en typ av injektion där lokalbedövningsmedel eller andra läkemedel administreras direkt i det epidurala utrymmet, som är ett rum mellan hårda hinna som omsluter ryggraden (durahinnan) och den inre ytan av de bakre kotpelarna.

Denna typ av injektion används ofta för att lindra smärta orsakad av en rad tillstånd, inklusive ryggsmärtor, skador på ryggraden, cancerrelaterad smärta och förlossningssmärta. Epidurala injektioner kan också användas under operationer i buken eller nedre extremiteterna för att ge smärtlindring och muskelavslappning.

Epidurala injektioner utförs vanligtvis av en särskilt utbildad läkare, såsom en anestesiolog eller en smärtspecialist. Proceduren innebär att patienten ofta får ligga på sidan eller på magen med ryggen böjd framåt för att öka utrymmet mellan kotpelarna. Sedan desinficeras huden och lokalbedövning ges i området där injektionen ska ges.

En tunn, smal nål placeras därefter i det epidurala utrymmet med hjälp av en fluoroskopi eller en C-arm X-ray-maskin för att guida nålen till rätt plats. När nålen är på rätt plats pumpas läkemedlet in i det epidurala utrymmet, vilket lindrar smärtan genom att blockera nervimpulserna som orsakar smärtan.

Epidurala injektioner kan vara effektiva för att lindra smärta, men de kan också ha vissa biverkningar och komplikationer, såsom infektion, blödning, ryggmärgsbristning eller skada på nerven. Dessa komplikationer är dock sällsynta när proceduren utförs av en erfaren läkare.

Acetaminophen, även känt som paracetamol, är en vanlig aktiv ingrediens i många både prescription- och over-the-counter (OTC) läkemedel. Det används främst för att behandla smärta och minska feber. Acetaminophen fungerar genom att blockera en specifik typ av prostaglandin-syntas, vilket hjälper att reducera smärta och sänka kroppstemperatur.

Det är ett av de mest populära smärtstillande medlen i världen på grund av sin låga toxicitet och milda biverkningar jämfört med andra analgetika, såsom aspirin och icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID). Acetaminophen är effektivt mot många typer av smärta, inklusive huvudvärk, tandvärk, menstruationssmärtor, muskel- och ledsmärtor, och efteroperationella smärtor.

Acetaminophen finns i en rad olika former, såsom tabletter, kapslar, vätskor, och rektala suppositorier. Det är viktigt att följa doseringsrekommendationerna noga eftersom överdosering kan leda till allvarliga skador på levern och i värsta fall död.

Intraoperativt är ett medicinskt begrepp som refererar till den period under en operation då kirurgen är i färd med att operera på patienten. Den intraoperativa perioden börjar när patienten ges bedövning och förbereds för operationen och slutar när patienten vaknar upp efter operationen. Under den intraoperativa perioden kan kirurgen använda olika metoder och verktyg för att behandla eller diagnostisera medicinska tillstånd hos patienten. Det är en mycket viktig fas av operationen då läkaren måste vara mycket noggrann och uppmärksam för att undvika komplikationer och säkerställa en lyckad operation.

Intravenösa anestetika är läkemedel som ges via en injektion direkt in i en persons blodomlopp. Dessa medel används vanligtvis för att inducera och underhålla generalanestesi, vilket innebär att orsaka ett tillfälligt medvetandelös tillstånd med muskelrelaxation, under operationer. Exempel på intravenösa anestetika är propofol, etomidat och thiopental. Dessa medel fungerar genom att påverka hjärnans neurotransmission och kan ha biverkningar som lågt blodtryck, andningsdepression och förändringar i hjärtfunktionen. De måste administreras under noggrann medicinsk övervakning av en anestesiolog eller annan läkare med erfarenhet av anestesi.

Injektioner, intramuskulära (IM) är en metod för att administrera läkemedel eller andra terapeutiska substanser genom att injicera dem direkt in i muskelvävnaden. Detta görs vanligtvis med hjälp av en nål och en spruta.

Intramuskulära injektioner är effektiva eftersom de tillåter substansen att snabbt absorberas in i blodomloppet genom den rika blodförsörjningen i muskler. De kan användas för att ge läkemedel som behöver en snabb biodistribution, och som kan inte ges peroral (dvs. som tabletter eller kapslar).

Vanliga platser för intramuskulära injektioner inkluderar den yttre överarmen, höften, låret och skinkan. Det är viktigt att undvika att injicera substansen i en blodkärl eller en nerv, vilket kan orsaka smärta, blödning eller skada.

Injektionsplatsen bör vara rengjord och desinficerad före injektionen, och nålen bör hållas vinklad i en 90-graders vinkel till huden när den införs. Efter injektionen bör patienten informeras om att de kan känna lite smärta, rodnad eller svullnad på injektionsplatsen, men att de ska söka medicinsk vård om de upplever allvarligare biverkningar.

Läkemedelstillförsel through the skin, även känd som transdermal drug delivery, är en metod för att administrera läkemedel där ett aktivt ämne appliceras på huden och absorberas in i blodomloppet. Detta uppnås vanligtvis genom användning av en speciell formulering som tillhandahåller aktiva ämnena i en form som lätt kan penetrera huden, såsom en limmad på plåster (transdermalt plåster).

Den transdermala metoden har vissa fördelar jämfört med traditionella administrationsmetoder, till exempel att den undviker förstahandsmetabolism i levern och kan ge en mer konstant plasmakoncentration över en längre tidsperiod. Detta gör den särskilt användbart för läkemedel som behöver ges kontinuerligt under en längre tid, till exempel smärtstillande medel, hormonersättning och nikotin ersättningsbehandling.

Cyklopentankarbonsyra ( Cyclopentanecarboxylic acid) och cyklohexankarboxylsyra ( Cyclohexanecarboxylic acid) är två närbesläktade organiska syror.

Cyclopentanecarboxylic acid har den kemiska formeln C5H9COOH och består av en cyklopentanring som är bundet till en karboxylsyrafunktionell grupp (-COOH). Cyclohexanecarboxylic acid har den kemiska formeln C6H11COOH och består av en cyklohexanring som är bundet till en karboxylsyrafunktionell grupp.

Båda dessa ämnen används inom organisk syntes och kan ha medicinska tillämpningar, men det finns inga specifika medicinska definitioner för dem.

Läkemedelskombinationer är when two or more active pharmaceutical ingredients (APIs) are combined into a single dosage form. This means that ett endast en enda tablet, kapsel eller annan typ av läkemedelsform innehåller mer än en aktiv substans. Detta görs ofta för att öka effektiviteten, minska biverkningarna eller förenkla behandlingen av sjukdomar som kräver kombinerad terapi med flera läkemedel.

Exempel på läkemedelskombinationer inkluderar kombinationsantibiotika, som innehåller två eller flera antibiotika i samma dosageform, och kombinationspreparat för behandling av blodtryckshöjning, som ofta innehåller en ACE-hämmare och en kalciumkanalblockerare.

Det är viktigt att vara medveten om läkemedelskombinationer och deras potentiala biverkningar, eftersom de kan påverka patientens respons på behandlingen och öka risken för interaktioner mellan läkemedlen.

'Skuldra' refererer til den muskuløse og skeletale struktur som findes i øvre del af rygsøjlen hos mennesker. Det er en del af det såkaldte axiale skelet og består af to deler: den cervicale region med de syv øverste hvirvelbuer, samt den thorakale region med de tolv nederste brysthvirvelbuer. Skuldren er forbundet med skuldergordelen via articulationes acromioclavicularis og articulationes sternoclavicularis.

Skulderen har flere vigtige funktioner, herunder at beskytte nervesystemet og blodkarrene i hjernestammen og hjernen, samt at give struktur og støtte til hoved og nakke. Den tillader også bevægelse af arme og hoved gennem forskellige led og muskler, der er forbundet med skulderen.

Diklofenak är en non-steroidell antiinflammatorisk läkemedelsgrupp (NSAID) som används för att behandla smärta, inflammation och feber. Den fungerar genom att blockera en viss typ av enzymer i kroppen som orsakar smärta och inflammation.

Den medicinska definitionen av Diklofenak är:

Diklofenak (systematiskt namn: (±)-2-(2,6-dikloranilino)fenylacetamin) är en läkemedelssubstans som tillhör gruppen icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID). Den har både analgetisk, antipyretisk och antiinflammatorisk verkan. Diklofenak hämmar cyklooxygenas-2 (COX-2), ett enzym som är involverat i inflammationen och smärtan. Det gör att mängden prostaglandiner, som orsakar inflammation och smärta, minskar. Diklofenak ges oftast som tablett eller kapsel, men finns även till exempel som gel för yttre användning.

Det är viktigt att notera att alla läkemedel kan ha biverkningar och att det är viktigt att följa doseringsrekommendationerna och vara medveten om eventuella kontraindikationer.

Den postoperativa perioden är den tidsperiod som följer efter en operation och under vilken patienten återhämtar sig från ingreppet. Under denna tid kan patienten behöva vila mer, ta smärtstillande mediciner och övervakas för komplikationer såsom infektioner eller blödningar. Den exakta längden på den postoperativa perioden kan variera beroende på typen av operation, patientens allmänt hälsotillstånd och andra faktorer.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

Läkemedelsterapi, kombinerad, refererar till användandet av två eller flera läkemedel tillsammans för att behandla en sjukdom eller ett symptom. Detta görs ofta för att öka effektiviteten av behandlingen, minska biverkningarna eller för att behandla flera aspekter av en sjukdom samtidigt. Kombinerad läkemedelsterapi kan användas inom alla medicinska områden, från infektionssjukdomar till psykiatriska störningar. Det är viktigt att notera att kombinerad läkemedelsterapi måste övervakas noga av en läkare för att undvika onödvändiga biverkningar eller komplikationer som kan uppstå när läkemedlen interagerar med varandra.

Höftledsplastik, även känd som totala höftledsprotes, är en typ av elektiv (planerad) ortopedisk kirurgi där den skadade eller nedslitna höftleden ersätts med en konstgjord protes. Protesen består vanligtvis av en bäckenkomponent som fixeras till bäckenbenet och en kulformad komponent som sitter i låret, separerade av en smidig lager av material som minskar friktionen. Höftledsplastik utförs vanligtvis när andra behandlingsmetoder har misslyckats eller vid allvarlig artros i höftleden. Målet med operationen är att lindra smärta, förbättra rörligheten och återställa funktionen i höftleden.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

Naloxon är ett läkemedel som används för att revertera opiat- eller narkotikaoversdos. Det fungerar genom att blockera effekterna av opioider på centrala nervsystemet. Naloxon har ingen smärtlindrande verkan och används enbart i akuta livshotande situationer för att motverka andningsdepression orsakad av opioidöverdos. Det ges ofta som injektion, men det finns också formuleringsvarianter som nasalspray och som läkemedel att tas upp genom munnen.

"Smärttröskel" (pain threshold) är ett begrepp inom smärtforskning och klinisk praktik, som refererar till den minsta intensiteten av en stimulus som uppfattas som smärtsam av en individ. Det är essentiellt att skilja mellan smärttröskeln och smärttoleransgränsen (pain tolerance limit). Medan smärttröskeln definierar den gräns där en stimulus uppfattas som smärtsam, definierar smärttoleransgränsen den intensitet av en smärtsam stimulus som en individ är villig att tolerera.

Det är viktigt att notera att smärttrösklar kan variera mellan individer och påverkas av en rad faktorer, inklusive kulturella, psykologiska, genetiska och miljömässiga faktorer. En lägre smärttröskel kan vara associerad med ökad sannolikhet för smärta och smärtsamma tillstånd, medan en högre smärttröskel kan ge skydd mot smärta under vissa omständigheter.

Interpleural analgesi är en metod för smärtlindring som innebär att lokalbedövningsmedel injiceras mellan lungornas höljen (pleuraholmen) i ett försök att reducera smärtan i bröstet. Detta görs vanligtvis genom att en kateter placeras i det interpleurala utrymmet, och lokalbedövningsmedel som bupivacain eller lidokain injiceras kontinuerligt eller som en enda dos. Denna metod används ofta för smärtlindring efter thoraxkirurgi eller vid akut bröstsmärta, men dess effektivitet är omdiskuterad och det finns inga konsensus om dess användning i klinisk praktik.

"Endpoint determination" er en betegnelse, der ofte bruges indenfor klinisk forskning og medicinsk videnskab. Det refererer til den proces, hvor man bestemmer, hvornår et klinisk studie eller eksperiment skal afsluttes, baseret på en prædefineret målepunkt eller resultat, der er relevante for at afgøre effektiviteten eller sikkerheden af en behandling eller intervention.

Endpoints kan være af mange forskellige typer, herunder kliniske endpoints (f.eks. død, sygelighed, livskvalitet), biokemiske endpoints (f.eks. ændringer i laboratorieværdier) eller surrogatendpoints (en substitut variabel for en klinisk endpoint).

Det er vigtigt at notere, at begrebet "endpoint determination" ikke har en specifik medicinsk definition, men bliver oftest brugt for at beskrive den proces, hvor man bestemmer, hvornår et studie skal afsluttes.

Läkemedelstolerans definieras som den grad av exponering för ett läkemedel vid vilken en given population har en acceptabel sannolikhet att inte uppleva några allvarliga eller obehagliga biverkningar under den planerade användningen. Det innebär att efter upprepad exponering för ett visst läkemedel kan en persons kropp bli mer van vid substansen och utveckla en ökad tolerans, vilket kan kräva högre doser för att uppnå samma effekt. Tolerans kan vara immunologisk eller farmakologisk, där den förstnämnda beror på immunsystemet och den senare på kroppens fysiologiska respons på läkemedlet. Det är viktigt att notera att ökad tolerans inte innebär ökat terapeutiskt värde eller bättre verkningsgrad, utan snarare en minskad sannolikhet för biverkningar vid högre doser.

Opioid receptor mu (μ) är en typ av G-proteinkopplad receptor som binder endogena opioider såsom ändorfiner, enkefaliner och dinorfiner, samt exogena opioider såsom morfin och heroin. När ett opioidpeptid eller -alkoid binder till denna receptortyp aktiveras en signaltransduktionskaskad som leder till smärtlindring, andningsdepression, eufori och fysisk beroende vid långvarig användning.

Mu-opioidreceptorerna delas vanligtvis in i två undergrupper: μ1 och μ2. Aktivering av μ1-receptorer orsakar smärtlindring, eufori och förstoppning, medan aktivering av μ2-receptorerna orsakar andningsdepression, fysisk beroende och i vissa fall smärtlindring.

Det är värt att notera att opioider som binder till mu-opioidreceptorer också kan ha en affinitet till andra opioidreceptor typer, såsom delta (δ) och kappa (κ), vilket kan påverka deras farmakologiska effekter.

'Preoperative care', eller 'preoperativ vård' på svenska, refererar till den medicinska vården som en patient får innan de genomgår en operation. Den preoperativa vården har som syfte att förbereda patienten både fysiskt och psykologiskt inför operationen, minska riskerna för komplikationer under och efter operationen samt optimera patientens allmänna hälsa.

Den preoperativa vården kan innefatta:

1. Klinisk bedömning: En fullständig bedömning av patientens hälsotillstånd, inklusive medicinsk historia, fysiska undersökningar och laboratoriemässiga tester för att avgöra om patienten är en lämplig kandidat för operation.
2. Informationsgivning: En detaljerad diskussion med patienten och deras familj om operationen, dess risker, fördelar och alternativ, samt vad de kan förvänta sig under och efter operationen.
3. Förberedelser inför operationen: Inkluderar instruktioner om att fasta, avbryta vissa mediciner och förbereda sig för anestesi.
4. Anestesiutvärdering: En bedömning av patientens behov av anestesi och möjliga risker eller komplikationer under anestesin.
5. Optimering av hälsotillståndet: Behandling av akuta eller kroniska medicinska problem som kan påverka operationen, såsom infektioner, högt blodtryck eller diabetes.
6. Planering av postoperativ vård: En plan för patientens vård efter operationen, inklusive smärtbehandling, fysisk terapi och rehabilitering.

Den preoperativa vården är en viktig del av den totala behandlingsplanen för en patient som ska opereras och hjälper till att säkerställa en säker och framgångsrik operation.

Förlossningens öppningsskede, även känd som cervixdilatation, är den process där livmoderhalsen (cervix) vid graviditet förbereder sig för förlossningen genom att bli mjukare, mer elastisk och till slut öppen. Detta gör det möjligt för fostret att passera genom livmodern och ut i vaginala kanalen under förlossningen.

Den normala fullständiga cervixdilatationen är cirka 10 centimeter, vilket är tillräckligt stort för att föda fram ett foster. Förlossningens öppningsskede börjar ofta under de sista stadierna av graviditeten och fortsätter under den aktiva förlossningen.

Det är viktigt att notera att cervixdilatationen kan också inträffa som ett resultat av medicinska ingrepp eller under en artificiell förlossning, även känd som kejsarsnitt.

'Pain management' refererar till den vetenskapen och konsten att bedöma, behandla och förebygga olika typer av smärta, som akut smärta eller kronisk smärta. Det inkluderar användning av läkemedel, kirurgi, fysioterapi, psykologisk terapi och andra behandlingsmetoder för att lindra smärtan och förbättra patientens kvalitet på livet. Målet med smärtbehandling är att minska smärtan till en tolerabel nivå så att patienten kan genomföra vardagliga aktiviteter, sova gott och ha ett bättre mentalt och emotionellt tillstånd. Smärtbehandling ska också vara individuell och anpassad efter patientens specifika behov och preferenser.

Sakralanestesi, även känt som periduralanestesi (PDA), är en typ av regional anestesi som används för att kontrollera smärta under och efter operationer i buken eller underlivet. Den innebär att lokalbedövningsmedel injiceras i ryggmärgens sakrala plexus, en grupp nervbanor som bildar ett nätverk i ländregionen.

Denna typ av anestesi orsakar en temporär förlust av känsel och rörelseförmåga under och under en viss tid efter operationen. Det gör det möjligt för patienten att vara vaken under operationen, men fri från smärta. Sakralanestesi används också ofta i samband med förlossningar för att lindra smärtan under förlossningen och efter den.

Liksom vid andra former av bedövning kan det förekomma biverkningar, såsom häftiga huvudvärk, nedsatt blodtryck eller reaktioner på anestesin. Dessa biverkningar är dock sällsynta och behandlas vanligtvis effektivt.

Klonidin är ett läkemedel som tillhör gruppen alfa-2 adrenoreceptoragonister. Det används vanligen för att behandla högt blodtryck (hypertension), men kan även användas för att behandla vissa smärtsjukdomar, ångest och vissa symtom relaterade till opioidbesläktade läkemedel. Klonidin verkar genom att minska aktiviteten i det autonoma nervsystemet, vilket kan leda till sänkta hjärtslag och blodtryck samt en nedsatt produktion av svett. Läkemedlet kan ges som tabletter, patchar eller injektion beroende på behandlingsindikationen.

I medicinsk kontext, betyder "vårdtid" ofta tiden som en patient behöver vård och observation efter ett medicinskt ingrepp, sjukdomsfall eller procedure. Det kan också vara tiden som en patient förväntas stanna på en vårdinrättning, såsom ett sjukhus, för att få behandling och/eller rehabilitering. Vårdtiden kan variera beroende på flera faktorer, inklusive typen av medicinska problem, patientens allmänna hälsa, komplikationer under behandlingen och den specifika behandlingsplanen. Det är viktigt att notera att vårdtiden kan ändras baserat på patientens framsteg och respons på behandlingen.

Anestesi definieras som en tillstånd av medvetandesnuddande eller medvetandelöshet, orsakad av administration av anestetiska läkemedel, som används under medicinska ingrepp för att kontrollera smärta, rörelse och minne. Det finns olika typer av anestesi, inklusive total intravenös anestesi (TIVA), regionalanestesi och lokalanestesi.

Analgesi är den process som innebär att minska eller eliminera smärta utan medvetandesnuddande. Det kan uppnås genom administration av analgetiska läkemedel, som opioider och NSAID-preparat ( icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel). Analgesi kan också uppnås genom regionalanestesi eller nervblockad.

Sålunda är anestesi och analgesi relaterade begrepp inom smärtlindring, där anestesi fokuserar på att orsaka medvetandesnuddande eller medvetandelöshet under en operation, medan analgesi fokuserar på att minska eller eliminera smärta utan medvetandesnuddande.