'Slöjsiljor' är ett informellt, icke-medicinskt uttryck som inte har någon officiell medicinsk definition. Det används ofta i dagligt tal för att beskriva en individ som uppfattas ha något som står i vägen för deras förmåga att tänka klart eller ta beslut på ett effektivt sätt.

Ordet 'slö' betyder långsam, trög eller oförarglig och 'siljor' är en nedsättande term som används för att beskriva en person som uppfattas vara ointelligent eller fåfäng. Dessa två ord kombinerade skapar ett uttryck som kan användas för att beskriva en persons kognitiva förmåga på ett nedsättande sätt.

Det är viktigt att notera att det inte finns någon vetenskaplig grund eller medicinsk diagnostisk kategori som motsvarar uttrycket 'slöjsiljor'. Om en person upplever problem med sin kognitiva förmåga rekommenderas det starkt att de söker professionell medicinsk hjälp och råd istället för att ställa självdiagnoser baserat på informella uttryck.

Khellin är ett naturligt förekommande kumarinliknande ämne som isolerats från växten Ammi visnaga, även känd som khella. Det har traditionellt använts inom medicinen för att behandla astma och andra respiratoriska sjukdomar.

I vetenskaplig litteratur har khellin studerats för sin potential som läkemedel mot olika sjukdomar, såsom hjärt-kärlsjukdomar, cancer och inflammation. Dessutom har khellin visat sig ha en inhibitorisk effekt på enzymet tyrosinkinas, vilket kan vara användbart i behandlingen av vissa typer av cancer.

Ändå bör nämnas att användning av khellin som läkemedel är inte allmänt accepterat och det saknas tillräckliga bevis för dess säkerhet och effektivitet. Därför rekommenderas inte självbehandling med khellin utan att först konsultera en läkare eller legitimerad hälsovårdspersonal.

'Persiljeväxter' är ett vanligt förekommande svenskt trivialnamn för växtfamiljen Apiaceae, även känd som Umbelliferae. Det är en stor familj med ursprungligen fleråriga örter, men även några buskar och träd. Familjen har fått sitt vetenskapliga namn på grund av den typiska blomställningen som liknar ett paraply, vilket kommer från latinets 'umbella' som betyder just paraply.

Många persiljeväxter är välkända kulinariska örter, såsom persilja, selleri och dill. Andra arter kan vara giftiga eller oätliga, vilket gör korrekt artbestämning viktigt. Familjen innehåller även flera medicinskt använda växter, som till exempel lavendel och johannesört.

Typiska kännetecken för persiljeväxter är:

* Blad: Ofullständigt indelade eller parflikiga blad med breda bladskivor.
* Stjälkar: Hårt fibrösa, ofta ihåliga stjälkar.
* Blommor: Små, vita, gula eller rosa blommor i flockar som bildar en paraplyformad blomställning (umbell).
* Frukter: Torra, tvådelade skidor med tvärgående ribbor.

Det är viktigt att notera att många andra växter utanför familjen Apiaceae kan ha liknande kännetecken, så artbestämning bör göras av en kvalificerad person eller genom laboratorieprov.

'Prosopis' är ett släkte inom familjen Leguminosae, även känd som Fabaceae. Detta är en grupp av träd och buskar som ofta kallas mesquite eller algarrobo i olika delar av världen. Många arter inom släktet har egenskaper såsom törniga grenar och hårda, tättslutande frön. Några arter odlas för att producera timmer, ved, foder eller som skydd mot erosion. Det är värt att notera att vissa Prosopis-arter kan vara invasiva i vissa ekologiska system och orsaka negativa miljöeffekter.

'Dill' är ett vanligt krydda som används i matlagning, botaniskt kallat Anethum graveolens. Det tillhör familjen Apiaceae och är ursprungligen från Medelhavsområdet och södra Ryssland. Dill har små gula blommor och långa, smala gröna blad som doftar starkt och har en mild, aromatisk smak.

I medicinsk kontext kan dill användas som ett naturläkemedel för att behandla diverse mag- och tarmproblem, såsom flatulens, kramp i magen och illamående. Den aktiva substansen i dill som ansvarar för dessa effekter är karvon. Dill har också visat sig ha antibakteriella egenskaper och kan hjälpa att reducera inflammation.

Det är värt att notera att medicinska påståenden om dills användning bör stödjas av vetenskapliga bevis och att det är alltid viktigt att konsultera en läkare eller annan legitimerad hälsoexpert innan man börjar använda någon form av naturläkemedel.

Psoralener är en grupp kemiska föreningar som förekommer naturligt i vissa växter, till exempel i familjerna Apiaceae (fänkålssläktet) och Rutaceae (citrusväxter). De aktiva psoralenerna inkluderar bland andra psoralen, bergamottin och xanthotoxin.

I medicinskt hänseende används psoralener tillsammans med ultraviolett ljus (PUVA-behandling) för att behandla olika hudåkommor, framför allt psoriasis och eksem. PUVA-behandlingen fungerar genom att psoralenerna ökar hudens känslighet för ultraviolett ljus, vilket i sin tur minskar överdriven celldelning och inflammation i huden.

Det är viktigt att notera att användning av psoralener kan medföra biverkningar som fotosensibilitet (ökat ljuskänslighet), brunbränna, uttorkning av huden och i sällsynta fall ökar risken för hudcancer. Därför bör PUVA-behandling alltid ske under medicinsk övervakning.

Setaria nematoder är parasitiska rundmaskar som tillhör släktet Setaria. Dessa nematoder infekterar främst hästdjur, men kan även påträffas hos nötkreatur och människor. De två vanligaste arterna som infekterar hästdjur är Setaria equina och Setaria digitata. Larverna från dessa maskar utvecklas i levern och sprider sig sedan till andra delar av kroppen, främst till muskler och underhuden där de bildar cystor. Infektionen kan orsaka allmän sjukdom hos hästdjur, men symptomen är ofta milda eller saknas helt. Människan kan också bli smittad av Setaria nematoder genom kontakt med infekterade djur, men detta är mycket ovanligt och sjukdomen hos människor tenderar att vara mild.

Setariasis er en tropisk parasitose som forårsages av infeksjon med lusfluer i släktet Setaria. Den mest almindelige art, der inficerer mennesker, er Setaria digitata, som forekommer i Asien og Afrika. Infektionen sker normalt ved at spise underkogt kød fra inficerede dyr, særligt svin. Symptomerne på setariasis kan inkludere opkast, diarré, mavepine, vægttab og abdominal smerter. I alvorlige tilfælde kan parasitten føre til øget risiko for andre infektioner, blodprop i lungerne eller endda død. Behandlingen består typisk af medicin mod parasitter, såsom albendazol eller ivermectin.

'Foeniculum' är ett släkte inom familjen Apiaceae och innehåller den medicinskt använda växten Foeniculum vulgare, även känd som fenchel. Fenchel har använts i traditionell medicin för att behandla diverse problem såsom matsmältningsbesvär, hosta, astma och ökad gasbildning i mag-tarmkanalen. Den innehåller ämnen som kan ha antibakteriella, antispasmodiska och antiinflammatoriska egenskaper. Dessutom används fenchel ofta som smaksättare i maträtter och läkemedel på grund av dess milda smak och doft som påminner om lakrits.