'Root resorption' refererar till en process där celler, ofta specifika typer av immunceller, bryter ner och bortför roten på en tand. Detta kan ske i samband med sjukdom eller skada, eller som en bieffekt av ortodontisk behandling (tandreglering). Det finns två huvudsakliga typer av rotresorption: externt resorbtion och intern resorbtion. Extern resorbtion inträffar när celler utanför tanden bryter ner roten, medan intern resorbtion sker när celler inuti tanden gör detsamma. Båda typerna av rotresorption kan leda till att tanden förloras om de inte behandlas.

'Bensresorption' er en medisinsk betegnelse for den proces, hvor kroppen absorberer (tager op) bensen fra det miljø, den udsættes for. Bensen er en type hydrokarbon, der findes naturligt i olie og gas, men som også kan frigives under forskellige industrielle processer og forureningsepisoder.

Lange tids udsættelse for høje niveauer af bensresorption kan være skadeligt for helbredet, især for centralnervesystemet, reproduktionssystemet og immunsystemet. Derfor er det vigtigt at mindske eksponeringen for bensen så meget som muligt, særligt for arbejdere i industrier med høj risiko for bensudlægning, såsom olie- og gasindustrien.

'Tandförflyttning' (engelska: 'tooth movement') är inom tandvården och ortodonti processen där en eller flera tänder flyttas från sin ursprungliga position i käken till en ny position. Detta uppnås vanligtvis genom användning av en ortodontisk apparat, såsom en fast eller lös spake, som utövar en kontinuerlig kraft på tanden för att gradvis förflytta den över tiden. Tandförflyttning kan också ske naturligt under puberteten när käken växer och tänderna justeras i position.

Den mest vanliga orsaken till tandförflyttning är att korrigera en onormal bithållning eller för att förbättra ett persons estetiska utseende. Andra anledningar kan vara att skapa plats för en extra tand, att stänga gap mellan tänderna eller att justera tänders position efter en tandläkareingrepp som till exempel en rotkanalbehandling eller en tandextraktion.

Tandförflyttning kan vara ett långvarigt och komplext förfarande beroende på hur mycket tanden måste flyttas och vilken typ av ortodontisk apparat som används. Det är viktigt att följa din tandläkares eller ortodontists instruktioner noggrant för att säkerställa en framgångsrik behandling och undvika komplikationer såsom skada på tänderna, käken eller kringliggande vävnader.

Tandrot definieras som smärta eller obehag i en tand, oftast orsakad av karies, en infektion, exponerade dentin eller pulpa, eller en skada på tanden. Smärtan kan vara lokaliserad till tanden eller irradiera till ansiktet, halsen eller huvudet. Tandroten kan också vara förknippad med ökad känslighet för värme, kyla eller tryck. I allvarliga fall kan tandrot leda till abscessbildning och systemiska infektioner om den inte behandlas.

Tandrotsspets, även känd som apical periodontit eller apikalt granulom, är en inflammatorisk reaktion i den mjuka vävnaden runt apikala delen av en tands rot. Det orsakas vanligtvis av en infektion som uppstår när bakterier från dentalmjukdomar, såsom karies eller parodontit, når tandens inre delar och pulpa via skador eller utvidgningar i tanden.

Tandrotsspetsen kan vara smärtsam eller asymptomatisk, beroende på graden av inflammation och infektion. I vissa fall kan den leda till abscessbildning, där pus ansamlas i den inflammerade vävnaden, vilket kan orsaka smärta, svullnad och rodnad i området runt tanden.

Behandlingen av tandrotsspets innebär ofta en rotbehandling, där kanalen i tands rotation rengörs, desinficeras och fylls med ett inert material för att stoppa infektionen och underlätta läkning. I vissa fall kan extraktion av tanden vara nödvändig om rotbehandlingen inte är möjlig eller effektiv. Preventiva åtgärder, såsom god oral hygien och regelbundna tandläkarbesök, hjälper också att minska risken för tandrotsspetsutveckling.

I medicinsk kontext, betyder “framtand” den tand som sitter längst fram i underkäken och är vanligtvis större än de andra tänderna. Den kallas också för centralincisiven eller bara incisiven. Framtanden har ofta en spetsig form och används främst för att bita av mat.

Tandexfoliering, även känt som tandskaling eller renning, är en rutinmässig tandsjukvårdshandling där hårda beläggningar (tandsten) avlägsnas från ytan på tänderna. Tandstenen kan inte avlägsnas genom vanlig tandborstning och flossning, och om den lämnas kvar kan det leda till problem som parodontit (inflammation i tandköttet), karies och andra former av munhälsa.

Under en tandexfoliering använder sig tandsjukvårdaren av speciella instrument, såsom skaler och kurasir, för att avlägsna tandstenen från ovanpå och under tanden, samt i områden runt kottarna. Det kan även ingå i behandlingen att smörja tänderna med fluor för att skydda dem mot karies.

Tandexfoliering bör utföras regelbundet, vanligen två gånger per år, för att underhålla en god munhygien och förhindra allvarliga problem med tänderna och tandköttet.

Tandcement är i medicinsk kontext den benartade substans som håller tanden fast i käken. Det består huvudsakligen av calciumsalter och kolagenfibrer. Tandcementet bildas under fostertiden och fortsätter att utvecklas efter födseln. Det har en viktig funktion som mekanisk buffert mot krafter som verkar på tanden, såsom betttryck och slitage. Dessutom bidrar tandcementet till att skydda tandens rot kanaler från infektioner.

'Tandreglering' er en behandlingsmetode innen tannlegering, der man bruker fastgjorte enheter for å justere stillingen og funksjonen til tennene. Dette gjøres vanligvis for å korrigere ulike typer av tannfeil, som kan føre til problemer med kjenning, spisning, tale eller æstetikk.

En tandreglering består vanligvis av to dele: en fast del som er fiksert til tennene og eventuelt et par bevegelige deler som brukes til justeringen. Den fastgjorte delen kan være fremstilt av metall, keramikk eller transparante materialer, og inneholder ofte en slags gangsystem som lar behandleren justere tennene gradvis over tid.

Det er vanlig å se barna og unge mennesker med tandregleringer, men også voksne kan benytte seg av denne type behandling. Tandreglering kan være en investering i en bedre tannhelse og økt selvverv, siden riktig stilling og funksjon av tennene kan føre til forbedret munnhygiene, lavere risiko for skader på tennene og eventuelt forebygge behovet for ytterligere tannbehandling i fremtiden.

Den främre kindtanden, även känd som central incisor, är den mest framträdande tanden i över- eller underkäken. Den är placerad i mitten av tandraden och är vanligen en av de första permanenta tänderna som får sitt genombrott (eruption) i munhålan. Främre kindtanden används främst för att bita av mat och har en rak, smal och spetsig form.

'Maxilla' är ett medicinskt term som refererar till den övre käken, vilket är en del av craniofaciala skelettet. Maxillan består av två ben som är sammanvuxna i mitten och bildar det övre centrala palatset och de övre tänderna. Varje maxilla innehåller även en hålighet, nämligen den övre öronnässkan (meatus acusticus externus), som leder till yttre örat. Maxillan är viktig för käkmobiliteten och bildar också en del av det ögonhålans rand (orbita).

"Tandregleringshjälpmedel" är en översättning av den medicinska termen "Dental Regulatory Aids". Detta kan också ställas in i sammanhang med den engelskspråkiga termen "Dental Appliances", som är mer allmänt använd.

Enligt Medicinska Ordboken (MIMS) definieras dentalregleringshjälpmedel som:

"En apparat eller enhet som placeras i munnen för att behandla, korrigera eller förebygga olika tillstånd relaterade till tänderna och/eller käkarna. Exempel på dentalregleringshjälpmedel innefattar t.ex. tandställ, tuggapparat, tandspråkshållare, nattskydd (skyddsplattor), ortodontiska apparater och proteser."

Således är dentalregleringshjälpmedel en bred kategori av medicinska produkter som används för att hjälpa till att lösa problem med tänder, käkar och käkmuskulatur.

'Kindtand' er en medisinsk betegnelse for tennene hos barn og unge før de blir voksne. Kindtannen, også kalt milk- eller deciduus-tann, er de første tennene som barna får etter de får sine mellemkindtand (som kommer frem mellom 6 og 30 måneders alder). Barn har inntast 20 kindtann i alt. Disse blir gradvis erstattet av de permanente tennene fra ca. 6 årsalderen til ungdommen.

Tandresorption (eller odontoklaseri) är en medicinsk term som refererar till den process där tanden successivt bryts ned och absorberas in i käkbenet. Detta orsakas av aktiva celler, osteoklaster, som bryter ner benvävnaden runt tanden. Tandresorption kan leda till smärta, sårbarhet för karies och eventuellt förlust av tanden. Den kan vara relaterad till flera olika medicinska tillstånd, såsom tandlossning, parodontit, tumörer eller hormonella störningar. Behandlingen beror på orsaken till resorptionen och kan innebära bland annat kirurgi, mediciner eller ortodontisk behandling.

'Mjölktand' är den gemensamma benämningen på de tillfälliga tänderna som ungar däggdjur, inklusive människor, får under det första året av sitt liv. Hos människor kallas de även 'barn tänder'. Mjölktand har en tunnare emalj än permanenta tänder och är inte lika hållfasta. De börjar oftast dyka upp vid sex månaders ålder och alla 20 stycken mjölktänder brukar vara igenom vid ungefär två och ett halvt års ålder. Mjölktänderna kommer sedan att ersättas av permanenta tänder under en process som kallas för tandbyte.

En medicinsk definition av 'hörntand' (latin: dens caninus) är en form av permanent tand, vanligen den första i överkäken (maxillan), som har en spetsigare och längre form än de andra framtänderna. Hos människor är hörntanden normalt sett fyra till antalet, två i överkäken och två i underkäken (mandibulan). De används huvudsakligen för att bita och skär föda, men kan även spela en roll vid social interaktion genom att exempelvis visa dominans.

Ortodontiska trådar, även kända som ortodontiska arcbuer eller stångar, är en del av den fasta ortodontiska apparaten som används inom ortodonti för att rätta till tänder och/eller käkar. De är smala metalltrådar som är fastsatta på tänderna med hjälp av band eller bindklammer. Trådarna appliceras i olika vinklar och lägen för att skapa en kontinuerlig kraft som leder till rättning av tändernas position och eventuellt även käkrelationen.

Det finns olika typer av ortodontiska trådar, bland annat rundtrådar, flattrådar och självliggande trådar. Rundtrådar används ofta till att börja med i behandlingen, medan flattrådar kan erbjuda mer kontroll över kraftfördelningen under senare stadier av behandlingen. Självliggande trådar är utformade för att gradvis ändra form och kraftnivå under behandlingen.

Ortodontisk tråd används ofta tillsammans med andra ortodontiska apparater, såsom brackets, expansorer eller skruvar, för att uppnå de önskade resultaten i en individuell behandlingsplan.

Tandåterinsättning, även kallat implantatprotes, är en metod inom tandvården där en konstgjord tandsylon eller tandrot placeras i käken för att fungera som en fast grund för en ny konstgjord tand eller tandbro. Detta görs vanligtvis när en naturlig tand inte kan återställas eller behöver tas bort på grund av skada, sjukdom eller någon annan anledning.

Den konstgjorda tandsylonen är oftast gjord av titan, ett material som är väl tolererat av kroppen och som kan integreras med benvävnaden i käken genom en process som kallas osseointegration. När den konstgjorda tandsylonen har integrerats med käkbenet kan en konstgjord tand fästas på toppen av sylonen, vilket ger patienten en fungerande och estetiskt tillfredsställande lösning.

Tandåterinsättning är en teknik som har använts under flera decennier och som har visat sig vara en pålitlig och effektiv metod för att ersätta saknade tänder. Den kan även hjälpa till att förhindra benförlust i käken och underlätta för patienten att äta, tala och leva ett normalt liv.

'Tandhals' er en del av tannen som kalleres 'nektin' eller 'tannhalsnektin'. Dette er den del av tannen der står i kontakt med tandkjøttet og holder på tannen fast i kaken. Tandhalssystemet inkluderer også de adjacente strukturer som kjobber, tunge, kinder og muskler, som sammenlager seg for å forme en sluttet enhet rundt tannen.

Tandhalsnektinet er viktig for å holde på tannen i dens sokkel og for å hindre at den blir løs. Det er også viktig for å beskytte mot infeksjoner, da det inneholder en slags immunceller som kan angripe bakterier som forsøker å trange seg inn i kroppen gjennom munnens slimehinner.

Tandhalser er ofte utsatt for sykdommer, som f.eks. paradontitt, som kan føre til at tannen blir løs og må eventuelt extraheres. Derfor er det viktig å ha en god mundhygiene og regelmessige tannkontroller for å forebygge slike problemer.

En panoramaradiografi, även kallad panoramic radiography eller panorex, är en typ av röntgenundersökning som ger en tvådimensionell panoramasyntetisk bild av tändernas, käkbenens och ansiktsskelettets anatomiska strukturer. Den används vanligen inom tandvården för att undersöka tänder, käkar och käkmusklers position och hälsa, särskilt när man planerar komplexa tandbehandlingar som implantat, käkoperationer eller ortodontisk behandling.

I en panoramaradiograf roterar röntgenstrålarna runt patientens huvud medan dennes tänder och käkar förbli stilla. Detta möjliggör en klar visualisering av alla tänderna, käkbenen och närliggande strukturer på en enda film, istället för att behöva ta flera individuella röntgenbilder. Denna metod ger även en bättre överblick över patientens munhåla jämfört med traditionella intraorala röntgenbilder, och är därför användbar när det behövs undersöka potentiala problem som inte kan upptäckas under en vanlig tandröntgen.

Osteoklast är en typ av cell som förekommer i benvävnaden och har till uppgift att bryta ner (resorba) och återanvända benvävnad. De är specialiserade celler som hör till det mononukleära fagocytsystemet och är multinukleära, vilket betyder att de innehåller flera kärnor. Osteoklastbildningen stimuleras av olika signalsubstanser, bland annat RANKL (receptoraktiverande kostimulerande ligand), som utsöndras av osteoblaster och andra celler i benvävnaden. När osteoklasterna har fullbordat sin uppgift att bryta ner benvävnaden, undergår de apoptos (programmerad celldöd). Förhöjda nivåer av osteoklastaktivitet kan leda till benförlust och sjukdomar som exempelvis osteoporos.

Ett ektopiskt tandframbrott, också känt som ektop betydde att tanden är på väg att växa ut eller har vuxit ut på fel plats i munnen. Detta kan inträffa när tanden inte har plats att gro naturligt i käkbenet. I stället kan den bryta igenom skrovliga hud, slemhinna eller muskler i ansiktet, halsen eller näsa. Ektopiskt tandframbrott är ovanligt men kan orsaka smärta, infektion och andra komplikationer om det inte behandlas.

'Tandrörlighet' är ett begrepp inom tandvården som refererar till en smärtsensation eller ömhet i tänderna när de utsätts för kyla, värme, söta, sura eller stickande livsmedel och drycker. Det kan också uppstå vid beröring av tanden, som vid tandborrning under en tandläkarundersökning. Tandrörlighet kan bero på olika orsaker, till exempel förslitning eller skada på emaljen eller cementen, recession av tandköttet, karies, pulpit, parodontit eller sensitiva dentinrester. Behandlingen kan bestå av användande av desensitiseringmedel, tandfyllningar eller andra behandlingsmetoder som rekommenderas av en tandläkare beroende på orsaken till tandrörligheten.

"Parodontala skenor" är en medicinsk term som används för att beskriva en typ av undersökning som utförs av tandläkare eller parodontolog (tandläkare specialiserad på behandling av tandsmältbukssjukdomar) för att bedöma hälsan hos patientens parodont (tandkött och kringliggande strukturer).

Under en parodontal skenning mäter tandläkaren djupen på parodontala fickor, det vill säga utrymmet mellan tanden och tandköttet. Detta görs med hjälp av en speciell sonder som är graderad i millimetrar. Normaldjupet för en parodontal ficka är 1-3 mm. Om djupet överstiger 3 mm kan det vara tecken på en parodontal sjukdom, såsom parodontit.

Vid en parodontal skenning kan även bedömas andra aspekter av patientens parodontala hälsotillstånd, till exempel blödningar, rörelsefrihet hos tänderna, inflammation och eventuell nedbrytning av benvävnad. Resultatet av en parodontal skenning används för att planera behandling och övervaka patientens parodontala hälsotillstånd över tiden.

"Alveolarproces" eller "alveolarutskott" är medicinska termer som refererar till en patologisk tillstånd där det förekommer abnormt växt av benvävnad (osteogenes) inne i lungornas alveoler, små luftfickor där gasutbyte sker vid andning. Detta kan leda till andningssvårigheter och andra respiratoriska komplikationer.

Alveolarproces kan förekomma som en komplikation av olika sjukdomar, exempelvis cystisk fibros (CF) eller granulomatös sjukdom, såsom sarkoidos. I vissa fall kan det även vara relaterat till långvarig användning av kortisoninhalatorer för att behandla lungsjukdomar som astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD).

Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever andningssvårigheter, hosta eller annan andningsrelaterad symptomatologi, för att fastställa diagnos och få behandling så snart som möjligt.

I'm sorry for any confusion, but the phrase "ankylos of teeth" is not a standard medical term in English. Ankylosis specifically refers to the abnormal union of bones or joints, often as a result of injury or disease. In the context of dentistry, ankylosis typically refers to the fusion of the tooth root to the surrounding bone, which can lead to problems with tooth movement and alignment.

Therefore, if you are looking for a medical definition related to dental fusion or immobility, I would be happy to help clarify further. However, I would need more information about what you are asking in order to provide an accurate and helpful response.

'Nagelbitning' är ett beteende där en individ biter på sina naglar med tänderna. Det kan vara ett vanegående beteende eller i vissa fall ett symptom på ett underliggande tillstånd, som exempelvis ångest eller tvångssyndrom. Nagelbitning kan leda till skada på naglarna och omgivande hud, öka risken för infektioner och i vissa fall orsaka smärta.

"Serial extraction" är inget etablerat medicinskt begrepp som jag känner till. Det kan vara en term som används inom speciella subspecialiteter eller i samband med speciella procedurer, men det finns inget allmänt accepterat medicinskt definitivt beskrivande det.

Om man avser upprepade extraktioner eller avlägsnanden av vätskor eller vävnader över tid i en klinisk kontext, kan termen användas för att beskriva denna process, men det är fortfarande inte ett allmänt accepterat medicinskt begrepp.

'Tandrotshinna' er en medisinsk term som refererer til en tilstand der en persons tann rotter blir synlige i munnen. Dette skjer vanligvis fordi gommen har trukket seg tilbake fra tennene, ofte pga av tandlosshet eller parodontitt. Tandrotshinna kan ogssa være et teken på at en person har en mer alvorlig form for parodontitt, som kaller for behandling for å forhindre ytterligere skade og eventuell tap av tennene.

Medicinskt kan "tand, inkilad" översättas till "tooth, impacted." Det innebär att en tand inte lyckats penetrera oralepitheliet och därmed inte har lyckats ta sin normala position i munhålan. Istället sitter tanden kvar delvis eller helt innesluten i käkbenet. Detta kan orsaka smärta, infektioner eller skada till angränsande strukturer.

'Tandköttsvätska' (medicinskt även känd som Gingival crevicular fluid, GCF) är en liten mängd klar, serös vätska som utsöndras från tandköttets tärningar (papillae) och små rörformade strukturer (gingivaltuberklar) i tandköttet. Denna vätska innehåller olika proteiner, enzymer och andra substanser som kan ge information om den inflammatoriska processen i tandköttet. Tandköttsvätskan ökar vid gingivit (tandköttsinflammation) och parodontit (smittsam tandköttssjukdom).

'Tandutdragning' är en procedure inom odontologi (tandvård) där en tand tas bort från sin alveolär (tandköttsfäste) i käken. Detta kan vara nödvändigt på grund av olika skäl, till exempel om tanden är skadad, infekterad eller orsakar smärta. Tandutdragningen utförs vanligen av en tandläkare eller en specialist inom oral kirurgi. Proceduren kan involvera lokalbedövning för att minska smärtan under utdragningen, och det finns också möjlighet att använda sedering vid behov. Efter tandutdragningen ges ofta instruktioner om vård av området för att undvika komplikationer som infektion eller skada på det omgivande vävnaden.

'Fosterresorption' är ett medicinskt begrepp som refererar till den process där fostrets benvävnad bryts ned och ersätts av moderns benvävnad under graviditeten. Detta sker när ett befruktat ägg implanteras utanför livmodern, oftast i ett annat organ eller vävnad, till exempel i en äggstock (ovarium) eller i bukhinna (peritoneum).

Fosterresorption är en sällsynt men förekommande komplikation under graviditeten och kan leda till allvarliga hälsoproblem för modern, inklusive blödningar, infektioner och skador på organ. Det kan också orsaka missfall eller prematura förlossningar. Behandlingen av fosterresorption kan variera beroende på individuella omständigheter, men den kan innefatta medicinsk behandling, kirurgi eller spontan avslutning av graviditeten.

'Permanent teeth setup' refererar till de slutgiltiga tänderna hos människor som ersätter de tidigare tillfälliga milk tänderna. Den permanenta tanduppsättningen består av 32 tänder för de flesta vuxna, inklusive 8 framtänder (incisiver), 4 hörntänder (caniner), 8 kindtänder (premolarer) och 12 molarer (inklusive de visdomstanden). Den permanenta tanduppsättningen börjar gro i käkbenet under barndomen och fortsätter att komma ut genom tandutvecklingen under ungdomen och tidiga vuxenlivet.

Tandmissbildningar, även kända som dentala missbildningar, är avvikelser eller oregelbundenheter i tandsättens utveckling och struktur. Detta kan inkludera allt från en enkel formationsstörning till mer allvarliga defekter som påverkar tändernas funktion och esthétik. Tandmissbildningar kan vara medfötta eller aquired, och de kan vara isolerade eller förekomma i kombination med andra missbildningar eller syndrom. Några exempel på vanliga tandmissbildningar är:

1. Mikrodonti: En tillstånd där tänderna är mindre än normalt.
2. Tandagglutination: När tänderna sitter ihop eller är sammanväxta.
3. Taondiastema: Ett utrymme mellan framtänderna.
4. Hyperdonti: För mycket tänder i käken.
5. Hypodonti: För få tänder i käken.
6. Dysplasi: En abnormitet i tandsmältets utveckling och struktur.
7. Amelogenesis imperfecta: En ärftlig tillstånd som påverkar tändernas emalj.
8. Dentinogenesis imperfecta: En ärftlig tillstånd som påverkar tändernas dentin.

Tandmissbildningar kan behandlas med diverse metoder, beroende på typ och allvarlighetsgrad. Behandlingarna kan inkludera tandreglering, kariesbehandling, rotkanalfyllning, kronor och broar eller till och med kirurgiska ingrepp.

"Tandskador" er en overordnet betegnelse for skader på tænderne. Det kan føre til forskellige typer af skader, herunder:

1. Karies (tandsmitte): En infektion i tanden, som oftest skyldes bakteriersammensmeltninger med sukker og andre carbohydrater i munden. Dette fører til en destruktion af emaljen og dentinen i tanden.
2. Tandfrakturer (tandbrud): En fraktur eller brud på en tand, der kan variere fra en mindre skillevæg til en fuldstændig fraktur af tanden.
3. Abcess: En infektion i tandenroden eller i det omkringliggende kødfyldte væv, der oftest skyldes en ubehandlet karies eller en skade på tanden.
4. Periodontitis (tandbetengelse): En infektion og inflammation i tandbettet, der fører til en destruktion af det støttende væv omkring tænderne. Dette kan medføre løsning eller tab af tænderne.
5. Eksostose (tandknogle): En forstyrrelse i tandskelettets udvikling, hvor der dannes ekstra knoglevæv på tandenrødderne.
6. Usunde slidemønstre: Abnorme slidemønstre på tænderne, som kan skyldes bruxisme (tandgnistning) eller en dårlig occlusion (slid).

Denne liste er ikke udtømmende, men viser de mest almindelige typer af tandskader.

"Digital dental radiography" refers to a type of medical imaging that uses digital x-ray sensors to capture and store data instead of traditional photographic film. This technology allows for the quick and easy transmission, storage, and retrieval of images, as well as enhanced image manipulation capabilities such as magnification, contrast adjustment, and measurement tools. Digital dental radiography is commonly used in dental practices to diagnose and monitor a variety of oral health conditions, including tooth decay, gum disease, and jaw disorders. It exposes patients to lower levels of radiation compared to traditional film-based radiography.

Periapikalt granulom är en vanlig orsak till tandvärk och smärta i käken. Det är en inflammatorisk reaktion i den mjuka vävnaden runt apikala förgreningen (rotspetsen) på en dödad eller nekrosförändrad tandrot. Granulomet är ett sammantrasslat, opålitligt område av kroniskt inflammerad vävnad som innehåller vita blodkroppar (leukocyter), blodkärl och fibros (förtjockning av bindväv).

Det uppstår ofta till följd av en infektion i pulpan (tandens nerv) eller när en tand behandlas då det kan finnas bakterier kvar som sprider sig genom canalen i tanden och når den mjuka vävnaden runt rotspetsen. Detta orsakar en immunreaktion som leder till inflammation och bildandet av granulomet.

Periapikala granulomet kan vara asymptomatiska eller ge upphov till symtom som smärta, svullnad, rodnad och sår i området runt tanden. I vissa fall kan det leda till att benstrukturen runt tanden bryts ned och bildar en cysta, kallat en periapikal cysta.

Behandlingen av periapikalt granulom innebär ofta en rotbehandling (endodontisk behandling) där canalen i tanden desinficeras och fylls med ett inert material för att stoppa smittspridning och lindra inflammationen. I vissa fall kan det vara nödvändigt att extrahera tanden om den inte kan räddas genom en rotbehandling.

Enligt medicinskt vett betyder "tand, icke-erupterad" att en tand inte har brutit igenom slemhinnan i munhålan och inte är synlig vid vanlig inspektion. Det kan också kallas för en "obruten tand" eller "icke-exponerad tand". Dessa icke-erupterade tänder kan vara i olika stadier av utveckling och kan vara belägna i benet under tuggmusklerna, innanför andra tänder eller inbäddade under skikt av mjukvävnad. Ibland kan det behövas utföra röntgenundersökningar för att fastställa positionen och utvecklingen av en icke-erupterad tand.

En tandfistel (dental fistula) är en abnorm rektion eller trängselgång som leder från odontalt infektionsf focus, till exempel en kariesinflammerad tAND, till munhålan. Den kan vara ett tecken på en underliggande infektion i eller nära en tANDsrot. Fisteln är ofta fylld med gulsgrötliknande material, som består av nekrosiserat vävnad och bakterier. Obehandlad kan den leda till allvarliga komplikationer såsom cellulit eller osteomyelit.

Periapikalt vävnad är ett medicinskt begrepp som används inom tandläkarvetenskapen och odontologin. Det refererar till det tandrot-anslutande vävnadsområdet i munhålan, inklusive apikala (rot-)delen av tanden och den omgivande benvävnaden, som kan bli inflammerad eller infekterad.

Periapikal betyder "runt apiken", där apik är rotspetsen på en tand. Periapikala vävnad inkluderar apikala cement, apikala odontal, periodontal ligament (PDL), alveolär ben och tandsäckskörtel (ganglion). Dessa strukturer kan bli inflammerade på grund av en infektion som har spritt sig från den pulpa (nerven) i tanden.

Periapikal inflammation kallas ofta periapikal pulpit, och när det uppstår en abscess i det periapikala området kallas det periapikal abscess. Behandlingen för dessa tillstånd kan innebära rotbehandling eller extraktion av tanden beroende på allvarlighetsgraden och eventuella komplikationer.

Rotfyllning, även känt som rotbehandling eller endodontisk behandling, är en medicinsk procedur där man rengör, formar och fyller ut kanaler i en skadad eller infekterad tandrot. Detta görs vanligtvis med hjälp av specialdesignade instrument och material för att eliminera smittämnen och skydda den omgivande tandköttet från fortsatt infektion.

Under en rotfyllning tas den skadade nerven och blodkärlen bort från rotkanalerna, vilket kallas för avtäckning (eller pulpotomi/pulpectomi). Sedan desinficeras och rengörs kanalerna med hjälp av irrigationsvätskor och medicinska lösningar. Efter att kanalerna är rena och torra fylls de med en speciell, biokompatibel cement och ett gutapercha-material för att försegla och stabilisera tanden. I vissa fall kan det vara nödvändigt att stärka tanden ytterligare med en kompositfyllning eller en krona.

Rotfyllningar utförs vanligtvis av tandläkare specialiserade inom området endodonti, men även allmänpraktiserande tandläkare kan utföra denna procedur. Rotfyllningars syfte är att rädda en skadad tands rot och förhindra att tanden måste extraheras.

RANK-liganden, också känd som TNFSF11 (Tumor Necrosis Factor-Related Apoptosis-Inducing Ligand), är ett protein som spelar en viktig roll i benomsättningen och immunförsvaret. Det produceras av aktiverade T-celler och binder till receptorn RANK (Receptor Activator of NF-kB) på osteoklastprekursorceller, vilket leder till deras differentiering, aktivering och överlevnad. Osteoporos, kronisk inflammation och cancerbenägna sjukdomar kan vara relaterade till störningar i RANK-ligand/RANK-signalvägen.

Tandluxation är en term inom tandvård och medicin som betecknar en subluxation eller dislokation (skada) på en tand, vilket innebär att tanden har förlorat sin normala position i käken. Det kan orsakas av olyckor, slag, fall eller andra typer av trauma till munnen och/eller ansiktet. I vissa fall kan tandluxation behöva behandlas med hjälp av tandläkarvård, såsom att stabilisera tanden igen i dess normala position eller eventuellt extrahera (ta bort) den skadade tanden om den inte kan räddas.

'Volymstomografi', eller 'volumscannering', är en typ av medicinsk bilddiagnostisk undersökningsmetod som ger detaljerade, tresdimensionella bilder av kroppens inre strukturer, såsom organ, ben, muskler och blodkärl. Den bygger på att skanna kroppen med röntgenstrålar, magnetvågor eller ultraljudsvågor från olika vinklar, för att sedan generera en serie tjocka skivor eller en sammanställd volym av bilder som kan visas och analyseras i tres dimensioner.

Volymtomografi är särskilt användbar inom områden som neurokirurgi, onkologi och traumatologi, då den möjliggör att exakt lokalisera skador, tumörer eller andra avvikande strukturer i kroppen. Den kan också användas för att guida behandlingsbeslut och planera operationer.

'Tandben' er på engelsk kendt som 'Dental Pulp'. Det er det bløde væv, der findes inden i tanden. Tandpulpen indeholder blodkar, nerver og bindevæv. Den forsyner tanden med næring og sensorisk følelse. Hvis tandpulpen bliver inficeret eller skadet, kan det resultere i smerte, tandkarse eller abscesser. Derfor er det vigtigt at beskytte tandpulpen mod skader og infektioner, hvilket opnås ved at have en god tandsundhed og gennemgå regelmæssige tandlægeundersøgelser.

'Tandlöshet' betyder att en person saknar tänder. Det kan bero på olika orsaker, till exempel ålder, genetik, sjukdomar som diabetes eller cancer, skada från tandsmaksälskare (till exempel tobak), dålig oral hygien eller brist på fluorid i vattenförsörjningen under uppväxten.

Det finns också medicinska tillstånd som kan leda till tandlöshet, såsom Sjögrens syndrom och akromegali. I vissa fall kan tandlöshet behandlas med tandimplantat eller andra tandproteser för att hjälpa personen att återfå sin käkfunktion och estetik.

'Pulpetomi' är en medicinsk term som refererar till en procedure där pulpan, det mjuka vävnadsfyllta området inne i en tand, tas bort. Pulpan innehåller blodkärl, nerver och bindväv. Denna procedur utförs vanligtvis när en tand är skadad eller infekterad så svårt att den inte kan räddas på annat sätt. Efter pulpetomi fylls tomrummet i tanden ofta med en permanent fyllning eller en krona för att återställa dess funktion och skydda det från ytterligare skador eller infektioner.

En "tandprotes, partiell, temporär" är en provisorisk tandbeläggning som ersätter en eller flera saknade tänder och används tills en permanent lösning kan skaffas. Den tillverkas ofta av akrylat material och fästes i munnen med hjälp av klamrar eller kläppar som sitter på de kvarstående tänderna. Partiell temporär tandprotes är anpassad efter den individuella munhålan och ger patienten en funktionell och estetisk lösning under en övergångsperiod.

Tandröntgen, även kallat dental röntgen eller panoramaröntgen, är en typ av medicinskt bilddiagnostiskt test som används inom tandvården. Det ger en tvådimensionell radiografisk överblick över patientens tänder, käkar och ansiktsben.

Det finns olika typer av tandröntgen, men de vanligaste är:

1. Bitewing-röntgen: Detta ger en detaljerad bild av de bakre tänderna och deras stödjande strukturer. De används ofta för att upptäcka karies mellan tänderna, problem med tandfyllningar och andra skador på tänderna.

2. Periapikal-röntgen: Denna typ av röntgenbild fokuserar på en enda tand och dess omgivande strukturer, inklusive rotarna och käkbenet. Det används ofta för att undersöka problem med en specifik tand, såsom inflammation eller smärta i rotkanalen.

3. Panoramisk röntgen: Denna typ av tandröntgen ger en tvådimensionell överblick över patientens tänder, käkar och ansiktsben. Det används ofta för att undersöka allmän munhälsa, planera behandlingar som käkoperationer eller ortodontisk behandling, eller upptäcka patologiska tillstånd såsom cystor eller tumörer.

Under en tandröntgenundersökning placeras en film eller en digital sensor i munnen medan patienten biter på en speciell hjälpmedel för att hålla den stilla. Sedan använder tandläkaren eller tandhygienisten ett röntgenstrålskärm som riktas mot patientens huvud för att ta bilderna. De flesta tandröntgenundersökningarna tar endast några minuter att utföra.

'Surt fosfatas' er en betegnelse for en gruppe enzymer (fosfataser) som har en aktivitet som kaller sich 'acid phosphatase'. Disse enzymer katalyserer den hydrolysisprosess der involverer fjernelsen af en fosfatgruppe fra et molekyle under surt pH-forhold. De kan forekomme i forskellige biologiske væv og strukturer, herunder røde blodlegemer, knogler, prostata, planteceller og visse former for kræftceller.

Det er værd at notere at den specifikke aktivitet og funktion af surt fosfatas kan variere alt efter hvilken type enzym det er og hvor det forekommer i kroppen. For eksempel, surt fosfatas fra røde blodlegemer (erythrocyter) og knogler er involveret i stofskifteprocesser, mens surt fosfatas fra prostata er associeret med prostatakræft og kan anvendes som et markør for denne sygdom.

Alveolarresorption är en medicinsk term som refererar till den process där benvävnad i alveolerna, de små luftfyllda säckarna i lungorna där gasutbyte sker, bryts ned och absorberas. Detta orsakas vanligtvis av en inflammatorisk reaktion som följd av en infektion eller skada, till exempel vid lungsjukdomar som COPD (Chronic Obstructive Pulmonary Disease) och tuberkulos.

Denna process kan leda till en förlust av lungvolym och funktion, och kan orsaka symptom som andnöd och hosta. Behandlingen av alveolarresorption beror på den underliggande orsaken, men kan innefatta antiinflammatorisk behandling och antibiotika för att behandla infektioner. I vissa fall kan kirurgi vara aktuell för att avlägsna skadad lungvävnad.

I'm happy to help! However, I noticed that your question contains a typo. The correct term is "Angle Class I", not "Bettfel, Angle-klass I." Here is the medical definition of "Angle Class I":

Angle Class I is a classification of the relationship between the maxillary and mandibular dental arches in orthodontics. It is named after the American dentist, Dr. Edward Hartley Angle, who first introduced this classification system in the late 19th century. In Angle Class I, the mesiobuccal cusp of the upper first molar aligns with the buccal groove of the lower first molar, and the relationship between the two dental arches is considered normal or ideal. This means that the overbite and overjet are within normal limits, and there is no significant crowding or spacing in either arch. However, it's important to note that even within Class I malocclusions, there can be variations in tooth alignment, jaw relationship, and other factors that may require orthodontic treatment.

En överbit är en tandpositionering där den övre framtandens (centrala incisors) överskuggar den nedre framtandens (centrala incisors) framkant när munnen är stängd. Detta skapar ett visst avstånd mellan de två tänderna och kan vara mer eller mindre uttalat. En överbit kan vara en normal variation i tanduppsättningen, men om det är alltför uttalat kan det leda till problem med käkmuskulatur, tal, andning och/eller bettfunktion.

'Dental attrition' är en medicinsk term som refererar till tandslitage, det vill säga nötning eller slidning bort av tändernas kronor som orsakas av kontakt mellan över- och underkäken under funktionella eller parafunktionella bettet. Detta kan inträffa på naturlig väg under vanlig tandbettning, men kan också förvärras av onormala bettrelaterade vanor som exempelvis kroniska knackningar med tänderna eller hårt pressande ihop av tänderna. Attrition leder till att tänderna minskar i höjd och kan ge upphov till smärta, känslighet och förändringar i bettets funktion.

'Tandkrona' er den del av tannen som ser ut over tandkjøttet etter at kjennetekene har blitt tatt bort ved en fylling eller et hull. Det er den del av tannen som er igjen når det ikke er noen skader eller hull i tannen. Tandkrona kan også være betegnelsen for den ferdige, formede delen av tannen før den bryter seg ut over tandkjøttet under tilsettingen.

"Epithelial attachments" er en medisinsk terminologi som refererer til forskellige typer strukturer som holder epitelgevebe sammen med det underliggende væv. Disse forbindelser kan inkludere desmosomer, hemidesmosomer og tunneldannelser (tight junctions). De sørger for at holde de epiteliale celler sammen og hjælpe til at kontrollere hvad der passerer gennem dem.

"Alveolektomi" er en medisinsk terminologi som refererer til en kirurgisk operasjon der en del eller alle lungesløpshuler (alveoler) i lungebassen fjernes. Dette gjøres vanligvis for å behandle emfysem, en type av lungsjukdom der luftsækkene i lungene blir overdrevne og resulterer i dårlig luftveisfunksjon. Alveolektomi kan også utføres som en del av en lungetransplantasjon.

I praksis vil en alveolektomi involvere å fjerne de skadede lungesløpshulene og eventuelt omdanne dem til en mer normal struktur for å forbedre luftveisfunksjonen. Denne type operasjon kan være komplisert og innebære betydelige risikoer, så den blir vanligvis bare utført når andre behandlingsformer har mislyktes eller ikke er tilgjengelige.

Osteoprotegerin (OPG) är ett protein som produceras av osteoblastceller, vilka är de celler som bildar benvävnaden. Proteinet fungerar som en inhibitor för osteoklaster, de celler som bryter ner benvävnaden. OPG binder till receptoraktiverande protein kalciumjonoforer (RANKL) och förhindrar därmed att RANKL binder till sin receptor, RANK, på osteoklastcellernas yta. När RANKL inte kan binda till RANK hindras osteoklastdifferentiering, aktivering och överlevnad, vilket i sin tur minskar benresorberingen och underlättar benbildningen.

I korthet, är OPG ett protein som hjälper till att reglera benhomöostasen genom att hämma osteoklastaktiviteten och därmed främja benvävnadens bildning och hälsa. Dysfunktion eller störningar i OPG-systemet kan leda till skelettrelaterade sjukdomar, såsom osteoporos och rådhusförbening.

'Root canal obturation' är en medicinsk term som refererar till den process där kanalen i roten på en tand fylls med ett material efter att den har rengjorts och desinficerats under en root canal-behandling. Syftet med obturationen är att försegla och stabilisera canalen så att det inte kommer in några bakterier tillbaka och orsaka en ny infektion. Det vanligaste materialet som används för obturation är gutta percha, ett termoplastiskt material som kan formas efter behandlingens varmning. Obturationen utförs ofta med hjälp av cement och sealer för att säkerställa en tät och effektiv förslutning.

'Odontometri' är inget etablerat medicinskt begrepp på svenska eller engelska. Det låter som en kombination av två grekiska ord – 'odontos' som betyder tand och 'metron' som betyder mått. Om du letar efter information om hur man mäter tänder kan du använda begreppet 'tandmätning', men det är inte vanligt förekommande inom medicinsk terminologi.

Om du hade för avsikt att fråga efter 'Odontometry' på engelska, så skulle svaret vara att det fortfarande inte finns någon etablerad definition eller användning av detta begrepp inom odontologi eller medicinsk vetenskap.

"Cementogenesis" er en medisinsk term som refererer til den biologiske prosessen der danner cementum, et mineraliseret væv som danner en del af tannen i vertebrater. Cementum er et fast bindemiddel mellom tannens rotine og kinnen, og hjørneteinndragelsene i cementum hjelper til å feste tanden fast i kinnbenet.

Cementogenesen starter når tannen begynder å sprekke frem fra kinnbenet under embryonal utviklingen og fortsetter etter at tannen har brutt frem og er blitt funksjonell. Under cementogenesen differentierer specielle celler, kjent som cementoblastene, til å produsere og sekretere mineralske substanser som gradvis utgjør cementum.

Cementogenesen kan være påvirket av forskjellige faktorer, inkludert alder, kjønn, genetiske faktorer og sykdommer, og abnormale cementogenese kan føre til tannproblemer som hyperekspansjon eller sårbarhet overfor karies.

"Ben" refererar anatomiskt till den del av extremiteten som är belägen under knäet, medan "benvävnad" (i medicinska sammanhang) ofta refererar till all vävnad som utgör benet, inklusive benmärg, benvävnad, brosk, senor, muskler och hud. Benvävnaden består huvudsakligen av kollagen och mineralsalter, vilket ger benen styrka och styvhet. Benmärgen inne i benen producerar röda och vita blodkroppar.

En tandssäck (pulpacysta eller odontogenisk kista) är en sluten, membranös struktur som innehåller pulpavävnad och kan förekomma i dentin och cementum av en tand. Den kan vara congenital (född) eller uppstå sekundärt till patologiska processer såsom caries eller trauma. Tandssäckar kan vara asymptomatiska eller orsaka smärta, svullnad och andra symtom beroende på deras storlek och omfattning. I vissa fall kan tandssäckar behöva tas bort genom en procedure som kallas pulpotomi eller pulpectomi för att undvika komplikationer såsom infektion eller abscess.

Rotfyllningsmaterial, även kallat endodontiskt fyllnadsmaterial eller rotfyllnad, är ett material som används inom tandvården för att sluta igen den kanal som finns inne i en tands rotation efter att den desinficerats under en rotbehandling. Detta görs för att förhindra att bakterier tränger in i canalen och orsakar en infektion, så kallad apikal periodontit.

Det vanligaste materialet som används idag är gutaperka, ett termosettmaterial bestående av en blandning av gutta percha och zinkoxidé eller andra fyllnadsmedel. Gutaperkan är flexibelt, lättformbar och har god biokompatibilitet, vilket gör den till ett idealiskt material för rotfyllningar.

Andra typer av material som kan användas inkluderar cement, exempelvis zinkoxid-eugenol-cement och kalciumhydroxid-cement. Dessa material har dock vissa nackdelar jämfört med gutaperka, såsom sämre längre hållbarhet och ökad risk för reinfektion.

'Radiografi, bitewing' er en type tandradiografi som viser de øvre og nedre fortænderne (hagene) og de bagerste tænder i overkæben. Under en bitewing-radiografi bider patienten på en lille plastisk vinge, der holder tænderne i den rette position under optagelsen.

Denne type radiografi anvendes primært til at undersøge eksistensen af karies (tandhuler) mellem tænderne og under fyldninger, da det er svært at se disse områder ved en almindelig mundundersøgelse. Bitewing-radiografier viser også tandens højde og tilstand af tandkronen og rødderne, hvilket kan være nyttigt for at diagnosticere andre mundsundhedsproblemer som parodontose (tandkødsbetændelse).

En bitewing-radiografi tager normalt kun et par minutter at udføre, og strålingen er minimal. Det anbefales at have en bitewing-radiografi hvert 12 til 24 måneder, afhængigt af patientens kariesrisiko og mundhygiejne.

"Non-vital tooth" är en terminologi inom tandvård som används för att beskriva en tand som har förlorat sin blodförsörjning och nervrespons. Detta kan inträffa till följd av skada, sjukdom eller en framgångsrik behandling av en inflammerad pulpa (tandkött). En non-vital tand saknar ofta känselreaktion då nervcellerna har dött. I vissa fall kan den bli mörkare i färgen och vara mer benägen att utsättas för karies eller andra infektioner. Rutinmässiga tandvårdsbesök är fortfarande viktiga för en non-vital tand, eftersom dess tillstånd kan påverka den omkringliggande mjukvävnaden och benstrukturen i käken.

'Calcium complexes' er en betegnelse for forbindelser der involverer jonisert calcium (Ca2+) og et andet ion eller molekyle. Kalcium komplekser dannes, når calciumionen interagerer med andre ioner eller molekyler i en opløsning, for at danne en stabil stabiliseret struktur gennem koordinering af elektronpar på det andet ion eller molekyle.

Et eksempel på et kalciumkompleks er calciumhydroxid (Ca(OH)2), der dannes, når calciumioner reagerer med hydroxidioner (OH-). Andre eksempler inkluderer calciumsulfat (CaSO4), calciumphosphat (Ca3(PO4)2) og kalciumcitrat (Ca3(C6H5O7)2).

Kalciumkomplekser spiller en vigtig rolle i mange biologiske processer, herunder blodkoagulation, muskelkontraktion, cellesignalering og knoglevævsdannelse. De kan også have anvendelser inden for medicinen, f.eks. som supplementer til at forbedre calciumoptagelsen i kroppen eller som aktive ingredienser i visse lægemidler.

"Silicater" är ett samlingsnamn för naturligt förekommande mineraler som huvudsakligen består av silicium och syre. De har formeln SiO2 i sin rensta form, men kan innehålla spår av andra element som aluminium, järn, magnesium, kalcium och kalium. Silicater är mycket hårda och motståndskraftiga material som används i en rad olika industriella tillämpningar, inklusive glas, keramik och betong. De kan också förekomma som mineralen kvarts, flint och asbest.

"Tandframbrott" (odontiatrik terminologi: "caries") är en progressiv, multifaktoriell sjukdom som orsakas av mikroorganismer i tandbeläggningen. Denna process leder till demineralisation och destruktion av hårtandematerialet (tandemaljen), vilket kan resultera i små hål (kaviteter) i tänderna. Tandframbrott kan vara smärtsamt, leda till infektioner och på sikt orsaka problem med käken och tändernas funktion. Behandlingen av tandframbrott kan innebära fyllningar, kronor eller eventuellt extraktion av tanden beroende på graden av skada. Preventiva åtgärder som fluoridbehandling och god oral hygien kan hjälpa till att förebygga uppkomsten av tandframbrott.

"Receptor Activator of Nuclear Factor-kappa B" (RANK) är ett transmembrant protein som tillhör tumor nekrosfaktor-receptor superfamiljen. Det uttrycks främst på aktiverade och differenserande celler av osteoklastlinjen och fungerar som en viktig signalreceptor i reguleringen av osteoklastdifferentiering, aktivering och överlevnad.

När RANK binds till sin ligand, RANKL (Receptor Activator of Nuclear Factor-kappa B Ligand), aktiveras en signalkaskad som leder till aktivering av transkriptionsfaktorn NF-κB och andra signaltransduktionsvägar. Detta i sin tur stimulerar osteoklastgenerering, differentiering och aktivering, vilket är nödvändigt för normal benremodelering och mineralhomöostas.

Dysfunktion eller störningar i RANK/RANKL-signalvägen har visats vara involverade i patologiska tillstånd som osteoporos, rakit (bräckligt ben) och vissa former av cancerassocierad benresorption.

Mikroradiografi är en typ av radiografisk undersökningsmetod där man använder sig av röntgenstrålning för att framställa mycket detaljerade bilder av små preparat, till exempel histologiska prover eller tandkronor. Metoden bygger på samma principer som konventionell radiografi, men använder sig av betydligt kraftigare röntgenstrålning och mycket känsligare filmmaterial för att kunna avbilda de små detaljerna i preparatet. Mikroradiografi är ett viktigt verktyg inom forskning och utbildning, men används sällan inom klinisk praktik på grund av strålexponeringen.

Den medicinska termen "benomning" (engelska: "nerve blocking") refererar till en metod där man tillfälligt stoppar nervimpulsernas transmission i en specifik nerv, vanligen för att lindra smärta. Det kan åstadkommas genom att injicera ett läkemedel, oftast en lokalbedövningsmedel eller en kemisk substans som stör nervsignaleringen, direkt in i nerven eller i närheten av den.

Benomning används ofta inom smärreoperativa ingrepp, som exempelvis under skönhetsoperationer eller vid behandling av kronisk smärta. Effekten är tillfällig och varar vanligen från en timme upp till ett par veckor, beroende på vilket läkemedel som används och hur mycket som injiceras.

Ibland kan benomning också användas för att underlätta diagnostiska procedurer eller vid behandling av muskelspasmer.

'Gom' är ett slanguttryck och används inte inom medicinen. Det finns inget officiellt medicinskt begrepp eller diagnos som kallas "gom". Om du har några hälsofrågor eller symptom rekommenderar vi att du kontaktar en läkare eller ett sjukvårdscenter för att få en professionell bedömning och behandling.

Spinala nervrötter, även kända som spinalnervrotoroots eller simpelthen nervrötter, är de nerver som utgör den initiala delen av det perifera nervsystemet. De kommer direkt från ryggmärgen genom ryggradens öppningar (foramina) och delar sig sedan i två delar: en motorisk gren som kontrollerar muskulaturen och en sensorisk gren som tar hand om känsel- och smärtreceptorer. Skador eller sjukdomar i de spinala nervrötterna kan orsaka smärta, kraftförlust och känselbortfall i olika delar av kroppen.

"Dental stress analysis" är inte en etablerad medicinsk term, så det saknas en officiell definition inom medicinen. Termen verkar vara mer vanlig inom tandvård och odontologi, där den kan syfta på en metod för att undersöka hur tänderna och käkmuskulaturen hanterar olika former av belastningar, till exempel vid bettrelaterade problem som temporomandibulär dysfunktion (TMD).

En dental stress analysis kan innebära en kombination av olika undersökningsmetoder, såsom:

1. Klinisk bedömning: Tandläkaren utför en visuell och manuell undersökning av tänderna, käkmuskulaturen och ansiktsbenen för att upptäcka tecken på överbelastning eller skada.
2. Anamnes: En detaljerad samtal med patienten om deras symptom, medicinska historia och levnadsvanor kan hjälpa till att fastställa orsakerna till eventuella problem.
3. Intraoral scanning eller avtryck: En digital skanning eller traditionell gipsavgjutning av tändarna kan användas för att skapa en exakt modell av patientens tanduppsättning, vilket kan hjälpa till att analysera belastningsförhållandena.
4. Elektromuskografi (EMG): En metod för att mäta elektrisk aktivitet i käkmuskulaturen under olika former av bett- och sväljaktiviteter. Detta kan hjälpa till att identifiera muskulära obalanser eller överbelastningar.
5. Käkkonturanalys: En metod för att mäta och jämföra käkkonturer under olika former av bett- och sväljaktiviteter, vilket kan hjälpa till att upptäcka eventuella skador eller obalanser.
6. Tandkraftanalys: En metod för att mäta krafterna som utövas på tänderna under olika former av bett- och sväljaktiviteter, vilket kan hjälpa till att identifiera överbelastningar eller skador.

Genom att kombinera dessa metoder kan en odontologisk specialist få en detaljerad bild av patientens belastningsförhållanden och därmed kunna ställa en korrekt diagnos och utforma en behandlingsplan som tar hänsyn till individuella behov.

'Tandpulpa' refererar till den mjuka vävnaden som finns inne i en tands rotkanal och kronan. Den består av blodkärl, nerver, bindväv och lymfkärl. Tandpulpan är mycket känslig för smärta eftersom den innehåller nervändar. Smärta i tandpulpan kan uppstå till följd av karies, skada på tanden eller andra orsaker som utsätter pulpan för irriterande substanser.

I'm sorry for the confusion, but "Bettfel" doesn't seem to be a recognized medical term in English or any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or it could be a term specific to a certain language or dialect. Could you please provide more context or check the spelling? I would be happy to help further if I can.

"Enträdesimplantat" är ett medicinskt termer som ofta används inom ortopedisk kirurgi, särskilt vid behandling av benbrott och ledrekonstruktioner. Det refererar till en konstgjord implantat, oftast gjord av metall eller keramik, som placeras i benet eller leden för att fungera som en substitut för en bruten eller skadad del av skelettet.

Entandsimplantaten kan vara av olika typer beroende på användningsområdet och kan inkludera:

* Skruvar: Används ofta för att fästa benfragment efter en fraktur eller för att fixera en ledprotes.
* Plattor: Används ofta för att stabilisera längre skador på benet eller för att korrigera skelettdeformationer.
* Naglar: Används ofta för att behandla långbensfrakturer och kan vara raka eller spiralformade.
* Ledproteser: Används för att ersätta en skadad led, till exempel en knä- eller höftprotes.

Entandsimplantaten är ofta kombinerade med benbenet för att ge extra stöd och stabilitet under helande processen. Efter helingen kan implantatet eventuellt tas bort genom ett ytterligare kirurgiskt ingrepp, men i vissa fall kan det vara lämpligt att låta implantatet vara kvar permanent.

Kalciumglukonat är ett salt av kalcium och glukonsyra. Det används vanligen som näringsämne och som behandling för lägre än normalt blodkalciumnivåer (hypokalcemi) eller i behandlingen av magnesiumförgiftning, då det kan hjälpa att motverka de negativa effekterna av höga magnesiumnivåer i blodet.

I läkemedelsform förekommer kalciumglukonat ofta som en lösning som injiceras in i en ven (intravenöst) eller som tablett eller kapsel som tas oralt. Vid intravenösa behandlingar bör den ges långsamt och under medicinsk övervakning, eftersom alltför höga koncentrationer av kalcium i blodet kan vara farliga.

Sidan effekterna och användningsområdena för läkemedel kan variera beroende på region och produkt, rekommenderar vi att du alltid läser produktinformationen och/eller kontaktar din läkare eller apoteksteflicka för rådgivning om din specifika situation.

Apexification is a dental procedure used to treat a non-vital or dead tooth that has not fully developed its root end, also known as an open apex. The goal of this treatment is to encourage the continued growth and closure of the root end, allowing for the placement of a permanent root filling material.

During the apexification procedure, a medication such as calcium hydroxide or mineral trioxide aggregate (MTA) is placed into the open apex of the tooth. This medication helps to stimulate the growth of new tissue and close off the end of the root. Over time, this process will result in the formation of a hard tissue barrier at the apex, which will provide a stable base for the placement of a permanent filling material.

Apexification is typically performed on teeth that have suffered damage or infection that has affected their ability to develop fully. By promoting continued root growth and closure, this procedure can help to preserve the tooth and prevent the need for extraction. It is an important treatment option for maintaining oral health and function in patients with non-vital teeth.

Tandblekning, även känt som teeth whitening, är en kosmetisk behandling som syftar till att förbättra och vitla den naturliga färgen på tänderna genom att reducera eller eliminera förekomsten av oönskade fläckar och missfärgningar. Detta åstadkoms vanligtvis genom användning av blekmedel som innehåller peroxid, vilket penetrerar tandsmurna och bryter ned de molekyler som orsakar missfärgningarna. Det finns också icke-blekningsmetoder för tandblekning, såsom avskaling (att ta bort yttre beläggningar på tänderna) och användning av speciella typer av tandkräm eller munvatten. Det är viktigt att notera att inte alla former av missfärgningar kan behandlas med tandblekning, och att det kan finnas risker relaterade till behandlingen, såsom hypersensitivitet och skada på tandemaljen. Dessutom bör tandblekning endast utföras under övervakning av en tandläkare eller en auktoriserad tandhygienist för att minimera riskerna och maximera effekterna.

'Tandpulpahåla' er en anatomisk term som refererer til den åbne forbindelse mellom tanden og tannem hollowen, også kalt pulpaen. Denne åpningen er normalvis beligende i rotens apeksregion og er en del av tannens vaskulære og nervesuppleering. Tandpulpan inneholder blodkjøtt, nerver og andre levende celler som er nødvendige for å holde tanden levende og senstiv.

Aluminiumföreningar är kemiska föreningar som innehåller aluminium i en positiv jonform, ofta i formen Al3+. Aluminium förekommer naturligt i jordskorpan och finns i många olika mineraler. När aluminium reagerar med andra kemiska substance bildas aluminiumföreningar.

Det finns många olika slags aluminiumföreningar, beroende på vilka andra grundämnen som är inblandade i reaktionen. Några exempel på aluminiumföreningar är aluminiumoxid (Al2O3), aluminiumklorid (AlCl3) och aluminiumsulfat (Al2(SO4)3).

Aluminiumföreningar används inom en mängd olika industrier, till exempel som katalysatorer, för att behandla dricksvatten, i produktionen av papper, glas och keramik, samt inom medicinen.

Det är värt att notera att aluminium kan vara skadligt för hälsan vid höga exponeringar, särskilt för personer med nedsatt njurfunktion.

'Tandköttsinflammation' (latin: Gingivitis) är en inflammatorisk reaktion i tandköttet (gingiva), orsakad av plack och/eller tandsten. Plack är en biofilm av bakterier som ansamlas på tändernas ytor, särskilt vid tandsäckarnas öppningar. Om placken inte tas bort kan den leda till inflammation i form av rödvinet, svullnad och blödningar i tandköttet. Tandköttsinflammation är en reversibel tillstånd som ofta kan behandlas med effektiv muntlig hygien och professionell tandsjukvård. Om den inte behandlas kan den leda till mer allvarliga orala sjukdomar, såsom parodontit (tandsäckssjukdom).

Röntgenförstärkningsskärmar, även kallade fluoroskopisk skärm eller intensifieringsskärm, är en typ av skärm som används inom röntgidiagnostik för att öka den visuella kontrasten och detaljrikedomen i röntgenbilder. Skärmarna består av ett ljust material, ofta en fosforescent förening, som omges av en skyddande skikt. När de exponeras för röntgenstrålning absorberas en del av strålningen i det fosforescerande lagret och omvandlas till synligt ljus. Detta ljus är mycket starkare än det som genereras direkt från den ursprungliga röntgenstrålningen, vilket gör att det blir möjligt att se detaljer i bilden som annars skulle vara svåra att upptäcka. Röntgenförstärkningsskärmar används ofta tillsammans med ett röntgengerät och en bildöverföringsenhet för att skapa realtidsbilder av strukturer inuti kroppen, till exempel under en fluoroskopiundersökning.

Ortodontiska bågfästen, även kända som ortodontiska bands eller ortodontiska bandage, är en typ av fastgörningsmaterial som används inom ortodontin (tandläkaryrket som handhar rätning av tänder och korrektion av ansiktskonturer). De är små metallringar som placeras runt en eller flera tänder för att ge ett fast grepp åt olika typer av ortodontiska apparater, till exempel bracketsbågar eller headgear. Bågfästen är ofta gjorda av rostfritt stål och formas efter tändernas specifika storlek och form för att säkerställa en stabil och effektiv fastgörning. De kan vara permanent fästade till tänderna under hela behandlingen eller temporärt fästas och avlägsnas under behandlingens gång beroende på ortodontisten val och typen av behandling som ska ges.

Ameloblastoma är en sällsynt, men benign tumör som utvecklas från odontogen epitel, det vill säga celler som deltar i tands formation. Tumören växer långsamt och kan vara aktiv under många år. Den kan uppstå i käkbenet, vanligtvis i underkäken eller i överkäkens molar- och premolarregion.

Ameloblastomen karakteriseras av att bilda multilokulära (flervätskiga) kaviteter som är fyllda med blod eller serös vätska. Tumörens vävnad består av höga, kolumnära celler som liknar ameloblasterna, de celler som bildar tandemaljen under normala förhållanden.

Det finns olika typer av ameloblastom, men de vanligaste är:

1. Konventionell ameloblastom: Denna typ karaktäriseras av att bilda cystor och växa långsamt över tid.
2. Desmoplastisk ameloblastom: Denna typ innehåller mycket fibros (förtjockning av bindväv) och kan vara svår att skilja från andra typer av maligna tumörer.
3. Metaplastiskt ameloblastom: Denna typ innehåller både odontogen epitel och hud- eller broskliknande vävnad.

Ameloblastomen är en behandlingsbar tumör, men den kan vara aggressiv och invadera omgivande benstrukturer. Behandlingen består ofta av kirurgisk excision med bred marginal för att säkerställa att alla cancerceller tas bort. Radioterapi och kemoterapi används sällan eftersom tumören är benign, men kan användas i speciella fall där tumören är aggressiv eller har spridit sig till andra delar av kroppen.

'Underkäke' är den undre delen av munhålan som bildar käken och består av ett par ben, mandibulan, som är det starkaste benet hos människan. Underkäken hjälper till att forma munhålan, stödjer tänderna i underkäken och är involverad i käkmuskulaturen som används vid exempelvis äta, tala och andas.

Den medicinska termen "Betteford-klassen II" används sällan inom tandvård och ortodonti. Det är möjligt att du menar den mer etablerade klassificeringssystemet för skallandets position, som kallas Angle-klassifikationen av skallrelationer.

I Angle-klassifikationen av skallrelationer betecknar Klass II en retrognatisk relation mellan överkäken och underkäken, vilket innebär att underkäken är positionerad bakom den ideala positionen i förhållande till överkäken. Detta kan leda till en övertäckning av överkäken av underkäken när munnen är stängd, och det kan finnas en mer uttalad bitvis kontakt på de bakre tänderna.

Det finns två typer av Klass II malokclusioner: Klass II division 1 och Klass II division 2. I Klass II division 1 är den främre tandraden normalt positionerad eller kan vara något framskjuten, medan överkäken har en mer uttalad retrognatisk relation i förhållande till ansiktet. I Klass II division 2 är den främre tandraden retruperad och lägre placerad, vilket ger ett mer tvåspetsigt utseende på profilen.

X-ray microtomography (micro-CT) är en icke-destruktiv teknik för att generera tredimensionella (3D) bilder av inre strukturer hos ett material eller ett objekt, genom att använda röntgenstrålning.

I en typisk mikro-CT-scanning, roteras objektet i en rotationstomograf som är utrustad med en källa för röntgenstrålning och en detektor. Under varje rotation av objektet, tas en serie tvådimensionella (2D) radiografier från olika vinklar runt objektet. Dessa 2D-bilder används sedan för att rekonstruera en serie tänjda 2D-bilder som representerar varje tvärsnitt av objektet i dess djupriktning. Slutligen, kan dessa tänjda 2D-bilder kombineras för att skapa en 3D-bild av objektets inre struktur.

Mikro-CT är ett användbart verktyg inom forskning och tillämpningar som inkluderar materialvetenskap, biologi, paleontologi, geologi och industriell non-destructive testing (NDT). Det kan användas för att undersöka strukturer på mikrometerskalan, vilket gör det till en kraftfull metod för att studera komplexa inre strukturer hos materialer och objekt.

Den medicinska definitionen av "Plant Root Cap" är inte direkt tillämplig, eftersom detta begrepp huvudsakligen används inom botaniken. I den kontexten refererar "Plant Root Cap" till en struktur som finns på rotdelarna hos växter. Den består av celler som skyddar den aktiva delarna av roten under dess grovväxtfas och hjälper till att navigera rotationen av roten genom att upptäcka gravitationskraften och riktas nedåt.

Ortodonti är en specialitet inom tandvård och käkkirurgi som handlar om prevention, diagnostisering och behandling av tandsättningar och ansiktsanatomiska oregelbundenheter. Ordet 'ortodonti' kommer från de grekiska orden 'orthos' som betyder rät och 'odous' som betyder tand.

Ortodontisten behandlar missfall i tändernas position, avstånd mellan tänderna och oregelbundenheter i käken genom användning av en rad olika metoder såsom fasta och lösa ortodontiska apparater, som exempelvis tandställ, brackets och skruvar. Behandlingarna kan vara riktade till barn, ungdomar eller vuxna och har som syfte att korrigera tandsättningar, förbättra käkmekaniken, förebygga skador på tänderna och förbättra det estetiska utseendet.

Mekanisk påfrestning inom medicinen refererar till krafter som verkar mekaniskt, det vill säga fysisk på kroppen eller dess delar. Det kan handla om tryck, drag, skjuvning, rotation eller kombinationer av dessa. Exempel på mekaniska påfrestningar inkluderar stötar, slag, lyft, tryck från tyngdkraften, rörelser med onormal belastning och så vidare. Dessa påfrestningar kan leda till skador eller smärtor i kroppen beroende på deras storlek, varaktighet och område där de verkar.

"Design of orthodontic appliances" refers to the process of creating medical devices used in orthodontics, a branch of dentistry focused on the treatment of teeth and jaw irregularities. These appliances are designed to align teeth, correct bite issues, and improve the function and appearance of a patient's smile.

The design process involves several steps, including:

1. Assessment: The orthodontist evaluates the patient's dental condition, takes X-rays, photographs, and impressions of their teeth to create a detailed treatment plan.
2. Design: Based on the assessment, the orthodontist designs an appliance that will achieve the desired results. This may include traditional braces, clear aligners, palatal expanders, or other specialized appliances.
3. Fabrication: The design is then sent to a dental laboratory where technicians fabricate the appliance using materials such as metal, plastic, or ceramic.
4. Fitting: Once the appliance is ready, the orthodontist fits it to the patient's teeth and makes any necessary adjustments to ensure proper fit and function.
5. Follow-up: The orthodontist will monitor the patient's progress throughout treatment and make any necessary adjustments to the appliance as needed.

The design of orthodontic appliances requires a thorough understanding of dental anatomy, biomechanics, and materials science. It is a critical component of orthodontic treatment that can significantly impact the success of the therapy and the patient's overall oral health.

Osteoblast är en typ av cell som är involverad i benets formation och hälsa. De är mesenchymala celler, vilket betyder att de utvecklas från den sorts stamceller som bildar bindväv, muskler och kärl. När osteoblastcellerna mognar, producerar de ett proteinrikt matrix, som kallas ostéoid, som sedan mineraliseras för att forma benvävnad. Osteoblastcellerna sitter fast i den nya benvävnaden och fortsätter att producera substans som hjälper till att stärka benen. När benvävnaden är fullständigt mineraliserad, kan osteoblastcellerna omvandlas till stillasittande benceller, kända som osteocyty.

Bisfosfonater är en grupp läkemedel som används för att behandla skelettrelaterade sjukdomar, till exempel osteoporos och cancer relaterad benförsvagning. De fungerar genom att hämma nedbrytningen av benvävnad och på så sätt minska benresorptionen. Detta kan leda till ökad benstyrka och minskat risk för skelettrelaterade komplikationer som frakturer (benbrott).

Bisfosfonater ges vanligen som tablett eller intravenös infusion och de olika medlen i gruppen har olika halvtider i kroppen, vilket påverkar hur ofta de behöver tas. De vanligaste bisfosfonaterna är alendronat, risedronat, ibandronat och zoledronat.

Samtliga bisfosfonater har vissa biverkningar som kan vara allvarliga om de inte behandlas, till exempel ont i mag-tarmkanalen, muskel-skelettbesvär och i sällsynta fall osteonekros (död av benvävnad). Dessa biverkningar är dock ovanliga och generellt sett är fördelarna med behandlingen större än riskerna.

Det är viktigt att diskutera eventuella frågor eller oro relaterade till bisfosfonater med läkaren innan man påbörjar en behandling.