Ribulose-1,5-bisfosfatkarboxylas (RuBisCO) er et enzym som spiller en viktig rolle i fotosyntesen hos planter, alger og visse bakterier. Det katalyserer den karboxylasereaksjonen der kARBONDIOXID blir fiksert til ribulose-1,5-bisfosfat for å starte bildet av en ny organisk carbonforbindelse i Calvin-cykelen. RuBisCO er et av de mest abundante enzymer i naturen og er viktig for livet på jorda som vi kjenner det, siden det er involvert i assimilationen av kultveksleringsgasen kARBONDIOXID til organisk carbon.

Rhodospirillum rubrum är en gramnegativ, fotosyntetiserande bakterie som tillhör purpurbakterierna. Den är strikt anaerob och kan växa under både ljus- och mörkerförhållanden. Bakterien innehåller bakteriechlorofyll och karotenoider, vilket gör att den kan producera energi genom fotosyntes i frånvaro av syre. R. rubrum är också kapabelt till kemosyntes, där den oxiderar organiska sockerarter för att producera energi. Denna bakterie förekommer naturligt i vatten och jord, och kan spela en roll i nedbrytningen av organiskt material i dessa miljöer.

Sockeralkoholer, även kända som sugeralkoholer eller polyoler, är en typ av sötningsmedel som används i livsmedelsindustrin. De är kolhydrater som har undergått en speciell form av fermentering, vilket resulterar i att de endast innehåller halva antalet kalorier jämfört med vanlig socker (sackaros).

Exempel på vanliga sockeralkoholer som används i livsmedelsindustrin är:

* Erytritol
* Sorbitol
* Mannit
* Xylitol
* Maltitol
* Isomalt

Sockeralkoholer har en söt smak, men de är inte lika söta som socker. Deras sötma varierar från 0,3 till 1,0 gånger så sött som socker beroende på vilken sockeralkohol det är fråga om.

Det är viktigt att notera att för hög konsumtion av sockeralkoholer kan orsaka mag-tarmsymtom som diarré, flatulens och buksmärtor, eftersom de inte fullständigt absorberas i tarmen. Dessutom kan överkonsumtion av vissa sockeralkoholer leda till en ökning av blodsockernivåerna, vilket kan vara farligt för diabetiker.

'Larrea' är ett medicinskt termer som refererar till ett släkte i växtfamiljen Zygophyllaceae, som innehåller några arter med användning inom traditionell medicin. Det mest kända exemplaret är *Larrea tridentata*, även känt som creosotbuske eller chaparralväxt, som har använts av ursprungsbefolkningar i sydvästra USA och nordvästra Mexiko för behandling av diverse hälsoproblem, inklusive inflammation, smärta, hudåkommor och infektioner.

Det aktiva ämnet i *Larrea tridentata* är nordeuromangkinon, som har visat sig ha antiinflammatoriska, antibakteriella och antivirala egenskaper. Vissa studier har också undersökt möjliga cancerbekämpande effekter hos denna växt.

Det är viktigt att notera att användning av *Larrea* eller andra naturliga hälsamittel bör ske under läkares övervakning, eftersom de kan interagera med konventionella läkemedel och orsaka biverkningar.

'Pentosfosfat' är ett organofosfater med kemisk formel C5H11O9P. Det är en ester av pentos, en monosackarid med fem kolatomer, och fosforsyra. Pentosfosfat förekommer naturligt i levande organismer och spelar en viktig roll i celldes metabolism, särskilt inom glukosmetabolismen där det är ett intermediärt steg i pentosfosfatvägen.

Pentosfosfatvägen är en metabolic väg som involverar nedbrytning av pentoser och glukos till pyruvat, ATP och reducerade koenzergeringsmedel som NADPH. NADPH används sedan i andra biokemiska reaktioner såsom fettsyrasyntes och antioxidativ försvar.

I klinisk medicin kan pentosfosfatnivåerna mätas för att undersöka funktionen hos pentosfosfatvägen, särskilt i sjukdomar som berör röda blodkroppars metabolism såsom glykolytiska enzymdefekter och några former av anemi.

Cyanobacteria, också kända som blågröna bakterier, är en grupp av fotosyntetiserande bakterier som kan producera syre som en biprodukt av sin fotosyntes. De har förmågan att utföra oxygenic fotosyntes, liknande den hos växter, med hjälp av klorofyll a och andra pigment. Cyanobakterier kan vara enkeltcellade eller bilda kolonier eller trådformiga filament. De förekommer i en mångfald olika miljöer, inklusive vatten, jord och luft. Några arter av cyanobakterier kan producera toxiner som kan vara skadliga för djur och människor.

En kloroplast er ein organell i de flertalls planteceller og algceller. Kloroplastern har en grønn farge på grunn av tilstedeværelsen av grønne fotosyntetiske pigmenter som kanskje er best kjent for klorofyllene. Disse pigmentene absorberer lys i det visuelle spektra, og de brukes i fotosyntesen til å omdanne kolsur og vann til glukose og oxygen. Kloroplastern inneholder også en rekke andre strukturer som er nødvendige for den fotosyntetiske prosessen, slik som tylakoider og stroma.

Koldioxid (CO2) är ett gasartat ämne som bildas vid cellandning i kroppen. Det är ett naturligt förekommande ämne i atmosfären och spelar en viktig roll i jordens klimatsystem. Koldioxid är också ett av de växthusgaser som bidrar till den globala uppvärmningen när koncentrationen i atmosfären ökar. I medicinsk kontext kan förhöjda nivåer av koldioxid i blodet (hyperkapni) orsaka andningssvårigheter och andra symtom.

Acetyl-CoA-karboxylas (ACCase) är ett enzym som katalyserar en carboxyleringreaktion där en karboxylgrupp adderas till acetyl-CoA för att bilda malonyl-CoA. Detta steg är viktigt i biosyntesen av lipider, särskilt fettsyror, i celler. Det finns två typer av ACCase hos djur: en cytoplasmatisk form som deltar i fettsyrabiosyntes och en mitokondriell form som är involverad i biosyntesen av icke-essentiella fettsyror.

Pyruvatkarboxylas är ett enzym som katalyserar en carboxyleringreaktion, där en karboxylgrupp läggs till pyruvat för att bilda oxalacetat. Reaktionen kräver energi i form av ATP och en koenzym som kallas biotin. Denna process är viktig inom cellens metabolism eftersom det möjliggör anapleros, eller fyllning upp, av tricarboxylsyracykeln (TCA-cykeln) när denna cykel annars skulle ha förbrukat all tillgänglig oxalacetat. Pyruvatkarboxylas finns i mitokondriernas matrix och är speciellt viktigt inom lever-, njure- och hjärncellenes metabolism.

En katalys är ett molekyul eller jon som ökar hastigheten på en kemisk reaktion genom att sänka energibarriären för reaktionen, men själv inte förändras i antal eller typ under processen. Katalytiska reagens deltar alltså inte i reaktionen och produceras inte som ett produkt av den heller. Istället fungerar de genom att sänka den aktiveringsenergi som behövs för att starta reaktionen, vilket gör att fler molekyler kan reagera under givena förhållanden. Katalysatorer är mycket viktiga inom biologin och industrin eftersom de gör det möjligt att effektivt producera en mängd olika kemikalier och material.

'Makromolekylära substanser' är ett samlingsbegrepp inom kemin och biologin som avser stora, komplexa molekyler med en hög molmassa. Dessa substanser byggs upp av mindre enheter, kallade monomerer, som repetitivt binds samman genom kemiska reaktioner.

I biologin är de makromolekylära substanserna av central betydelse för livets funktioner och inkluderar:

1. Proteiner (eller peptider): består av aminosyror som binds samman i en polymerkedja genom peptidbindningar. Proteiner har en mångfald av funktioner, till exempel som enzymer, strukturproteiner, transportproteiner och signalsubstanser.

2. Nukleinsyror: DNA och RNA är polymers bestående av nukleotider. De lagrar genetisk information (DNA) och fungerar som mall för proteinsyntesen (RNA).

3. Polysackarider (eller kolhydrater): består av monosackarider, till exempel glukos, som binds samman i långa kedjor genom glykosidbindningar. De har strukturella funktioner och kan även lagras som energireserv (som i stärkelse).

4. Lipider: består av fettsyror och alkoholer, ofta bundna till varandra genom esterbindningar. Lipider inkluderar bland annat triglycerider (fett), fosfolipider (cellmembran) och steroider (hormoner).

I kemin kan makromolekylära substanser även innefatta syntetiska polymerer, som till exempel plaster och fibrer. Dessa är ofta byggda av en enda typ av monomer och har varierande egenskaper beroende på vilken monomertyp som används och hur lång kedjan är.

Medicinskt syrgas, ofta bara kallad syrgas, är syre i ren form som används inom sjukvården för andning. Det är ett gasartat preparat som består av minst 99% syre. Syrgas används vanligen via en andningsmask eller genom en injekterbar behållare med hjälp av en syrgaspump.

Syrgas används ofta för att behandla patienter som lider av syrebrist i blodet, till exempel på grund av lung- eller hjärtsjukdomar, trauma eller vid allvarliga infektioner. Det kan också användas under operationer och vid intensivvårdsbehandling för att stödja andningen och förbättra syresättningen i blodet.

Fosfoenolpyruvatkarboxylas (PEPCK) er ein enzym som spiller en viktig rolle i kroppens stoffskifte. Det katalyserer reaksjonen der en molekyl fosfoenolpyruvat (PEP), en slags organisk syre, kombineres med en molekyl koldioxid (CO2) og en molekyl ATP for å forme en molekyl oxalacetat. Oxalacetat er en viktig del av citronsyrecykelen, som spiller en sentral rolle i cellens energiproduksjon.

PEPCK finnes i to former, en som er lokaliserte i mitokondriene (PEPCK-M) og en som er lokaliserte i cytoplasmaet (PEPCK-C). Disse to formerne har forskjellige funksjoner. PEPCK-M deltar i glukoneogenesen, en prosess der kroppen produserer nytt glukose fra ikke-karsikkelle kilder når blodsukkeret er lågt. PEPCK-C deltar i regulating av søvn-vesen-rytmen og musklens energiproduksjon.

Forskjellige faktorar kan påvirke aktiviteten til PEPCK, inkludert hormoner som glukagon, adrenalin og steroidhormoner. Disse hormonene stimulerer produksjonen av PEPCK for å øke cellens energiproduksjon og regulere blodsukkeret.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

'Kol-kolligas' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva när två strukturer eller organ i kroppen ligger mycket nära varandra, ofta med för liten utrymme emellan. Ordet 'kol' kommer från grekiskan och betyder 'tillsammans' eller 'i kontakt med'.

I vissa fall kan kol-kolligas orsaka symtom eller komplikationer, beroende på vilka strukturer som är involverade. Till exempel, om lungorna och hjärtat ligger för nära varandra, kan det leda till andningssvårigheter eller andra andningsrelaterade problem. I andra fall kan kol-kolligas inte orsaka några symtom alls.

Det är viktigt att notera att kol-kolligas skiljer sig från 'adherens', som innebär att två strukturer är fastväxta eller sammanvuxna tillsammans.

Metylmalonyl-CoA-dekarboxylas är ett enzym som katalyserar nedbrytningen av metylmalonyl-CoA till suksinyl-CoA i metabolismen av vissa aminosyror och fettsyror. Detta enzym spelar därför en viktig roll i ämnesomsättningen, särskilt vid breakdownet av ketonkropparna. Genetiska defekter i detta enzym kan leda till sjukdomen metylmalonsyrauri.

Ligase er et enzym som katalyserer dannelsen av en kovalent binding mellom to komplementære nukleotider i en DNA-molekyle. Dette er en viktig reaksjon i DNA-reparasjon og -replikasjon, og ligase-enzymene spiller en sentral rolle i mange biologiske prosesser som eksempelvis genert transskripsjon og RNA-prosessering. Der er forskjellige typer av ligase-enzyme, og de har forskjellige substratspecifitet og funksjon i levende organismer.

'Karboxylas' är ett enzym som katalyserar nedbrytandet av aminosyror genom att avlägsna deras karboxylgrupper. Detta process kallas deaminering och resulterar i produktionen av en karboxylsyra och en ammoniakmolekyl. Karboxylaser är viktiga för att bryta ned ämnen i kroppen och för att frigöra energi från näringsämnen. Det finns olika typer av karboxylaser som verkar på olika aminosyror, och de kan vara specialiserade för att verka i olika delar av kroppen.

'Biotin' er også kjent som vitamin B7 eller vitamin H. Det er ein viktig næringsstoff for mennesker og dyr, som spiller en rolle i flere viktige fysiologiske prosesser i kroppen. Biotin er essensielt for cellers vekst, reproduksjon og funksjon, og det bidrar også til å regulere metabolismen av kulhydrater, lipider og aminosyrer.

Biotin er en viktig koenzym i flere enzymer som er involvert i syntesen av fedtsyrer, nukleinsyre og andre organske sirkulasjoner. Det hjelper også med å regulere blodsukkeret ved å støtte insulinfunksjonen.

Mennesker får vanligvis nok biotin gjennom en velbalandet kost, og defisiitt er sjeldn. Biotinfinner du i mange matvarer som lever, egg, nøtter, grønnsaker og visse typer frukt.

I tillegg kan biotin supplerende medisiner preskrives for å behandle bestemte helserbedringer som er relatert til biotinmangel, som eksempelvis hudproblemer, nerverøskade og håravfall.

Carbon monoxide (CO) is a colorless, odorless, and tasteless gas that is slightly less dense than air. It is toxic to hemoglobic animals when encountered in concentrations above about 35 ppm. This gas is slightly soluble in water and is formed by the incomplete combustion of organic matter.

Carbon monoxide is a byproduct of combustion processes such as burning fossil fuels in vehicles, generators, and power plants. It is also produced by some industrial processes and natural sources like wildfires and volcanoes.

When CO is inhaled, it binds to hemoglobin in the blood much more strongly than oxygen does, forming carboxyhemoglobin (HbCO). This binding prevents the hemoglobin from carrying oxygen to the body's tissues and can lead to hypoxia, or lack of oxygen, in the body. At high levels of exposure, CO can cause death due to asphyxiation.

Nitrogen oxides (NOx) are a group of gases that include nitric oxide (NO) and nitrogen dioxide (NO2). They are produced by burning fossil fuels, especially at high temperatures, such as in vehicle engines and power plants. NOx can also be produced naturally by lightning strikes and biological processes.

Exposure to NOx can cause respiratory problems, including bronchitis, pneumonia, and emphysema. NO2 is particularly harmful and can irritate the eyes, nose, throat, and lungs, causing coughing, wheezing, and difficulty breathing. Long-term exposure to NOx has been linked to an increased risk of respiratory infections and asthma.

Together, CO and NOx are known as "carbon monoxide and nitrogen oxides" or "CO and NOx emissions." They are major contributors to air pollution and can have significant impacts on human health and the environment.