Retinoic acid receptors (RARs) are a subfamily of nuclear receptor proteins that function as transcription factors and play crucial roles in development, homeostasis, and diseases such as cancer. They are activated by retinoic acid, which is a metabolite of vitamin A. RARs bind to specific DNA sequences called retinoic acid response elements (RAREs) in the promoter regions of target genes, thereby regulating their transcription. There are three different subtypes of RARs (RARα, RARβ, and RARγ), each with multiple isoforms generated by alternative splicing. RARs can form heterodimers with another subfamily of nuclear receptors called retinoid X receptors (RXRs) and bind to RAREs as a complex, which enhances their transcriptional activity. Dysregulation of RAR signaling has been implicated in various pathological conditions, including cancer, developmental disorders, and inflammatory diseases.
Tretinoin är ett retinoidpreparat som används i behandlingen av akne och för att mjukna och förmjuka grova hudöverfläter, såsom solskador och åldersfläckar. Preparatet fungerar genom att öka celldelningen och cellnedbrytningen i översta hudlagret, vilket underlättar för avsöndringen av död hud och hjälper till att klara bort akneliknande utslag och fläckar. Tretinoin kan också hjälpa till att stimulera kollagenproduktionen, vilket kan förbättra hudens struktur och elasticitet.
Retinoider är en grupp av vitaminer som är relaterade till vitamin A och har en betydande roll inom dermatologi och cancerbehandling. De aktiverar specifika receptorer i cellkärnan, vilket påverkar celldifferentiering, celldelning och apoptos (programmerad celldöd). Retinoider används ofta för behandling av hudåkommor som akne, psoriasis och åldrande hud, samt för att förebygga eller behandla cancer, särskilt leukemi och hudcancer. Exempel på vanligt använda retinoider inkluderar tretinoin, isotretinoin och etretinate.
Retinoid X-receptor (RXR) är en typ av nukleär receptor som binder till retinoic acid och andra sekundära signalsubstanser för att regulera genuttryck relaterat till cell Differentiering, proliferation och apoptos. RXR bildar heterodimerer med andra nukleära receptorer, såsom farsreceptorer och peroxisomproliferator-aktiverade receptorer (PPAR), för att koordinera olika cellulära processer som metabolism, differentiering och homeostas. RXR-aktivering har visat sig ha potential som terapeutisk mål i behandlingen av cancer, diabetes och hudsjukdomar.
Vitamin A är ett samlingsnamn för en grupp fettlösliga vitaminer som inkluderar retinol, retinal och karotener. Retinol och retinal kallas även för de aktiva formerna av vitamin A, medan karotenerna är provitaminer som kan konverteras till retinol i kroppen. Vitamin A är viktigt för en rad olika funktioner i kroppen, såsom underhåll och skydd av slemhinnor, stärkande av immunförsvaret, och hjälp till att segmentera och differentiera celler under fostertiden. Det är också involverat i synprocessen genom att hjälpa till att omvandla ljusenergi till nervimpulser i ögats stavar. Vitamin A kan hittas i en rad olika livsmedel, såsom grönsaker med höga halter av karoten som morots och bladgrönsaker, samt animaliska produkter som lever, ost och ägg.
Medel som mjukar upp, separerar och avskiljer förhårdnat epitel eller hornlager i huden. De används för att påvisa infekterande svampmycel eller för behandling av liktornar, vårtor och vissa andra hudåkommer.
Acute promyelocytic leukemia (APL) is a subtype of acute myeloid leukemia (AML), which is a type of cancer that affects the blood and bone marrow. In APL, immature white blood cells called promyelocytes accumulate in the bone marrow and interfere with the production of normal blood cells. This leads to symptoms such as anemia, fatigue, increased risk of infection, and bleeding. APL is often characterized by a specific genetic alteration that involves the fusion of the retinoic acid receptor alpha (RARA) gene on chromosome 17 with the promyelocytic leukemia (PML) gene on chromosome 15, which disrupts the normal differentiation and maturation of promyelocytes. APL is typically treated with a combination of chemotherapy and retinoic acid therapy, which can help to promote the differentiation and death of the abnormal promyelocytes.
Ett hudpreparat för lokal behandling av akne och ett flertal andra hudåkommor. Medlet har såväl teratogena som andra biverkningar.
Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.
Retinaldehyde dehydrogenase (RALDH) är ett enzym som katalyserar nedbrytningen av retinaldehyde till acetat och retinoic acid, vilket är en aktiv form av vitamin A som spelar en viktig roll i celltillväxt, differentiering och homeostas.
Vitamin A-brist, även känt som hypovitaminosis A, är ett tillstånd där individen inte får tillräckligt med vitamin A för att uppfylla sina kroppsliga behov. Detta kan leda till en rad hälsoproblem, inklusive nedsatt syn, ökad infektionskänslighet och störningar i tillväxt och utveckling. Vitamin A är en fettsolubel nutrient som spelar en viktig roll i underhåll av hud, slemhinnor, skelettsystemet och immunförsvaret. Försämrade näringsintag, malabsorption eller ökad behov kan orsaka Vitamin A-brist.
Aldehydoxidoreduktaser är ett enzym som katalyserar reduktionen av aldehyder till primära alkoholer med NAD(P)+ som elektronacceptor under aeroba förhållanden.
Retinol-binding proteins, cellular (RBPs) refer to a group of intracellular transport proteins that bind and carry retinol (vitamin A alcohol) within the cells. These proteins play a crucial role in maintaining the homeostasis of retinol by regulating its uptake, storage, and utilization in various cellular processes, including vision, immune function, and cell growth and differentiation. RBPs also help to protect retinol from oxidative damage and degradation. Cellular RBPs are distinct from serum RBP, which is a transport protein responsible for carrying retinol in the bloodstream.
Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-regulatoriska sekvenser och kontrollerar transkriptionen av gener, vilket påverkar syntesen av specifika proteinmolekyler i cellen.
'Tumörceller, också kända som cancerceller, är celler som odlas oupphörligt och inte svarar på de regleringssignaler som normalt styr celldelning och tillväxt, vilket leder till en abnorm tumörformation.'
Retinolbindande protein (RBP) är ett specifikt transportprotein som binder sig till och transporterar retinol, också känt som vitamin A-aldehyd, i kroppen. Retinol är en form av vitamin A som är viktigt för synen, celltillväxten och hudens hälsa. RBP är syntetiserat i levern och transporteras sedan via blodomloppet till målceller i olika delar av kroppen.
Tetrahydronaphthalenes are chemical compounds that consist of a naphthalene ring with four hydrogen atoms added, resulting in a saturated compound. This means that all the carbon-carbon bonds in the molecule are single bonds, and there are no double or triple bonds present. Tetrahydronaphthalenes can be found in various natural sources, including essential oils, and they also have applications in the synthesis of pharmaceuticals and other chemical products.
En mycket elakartad och primitiv karcinomform, förmodligen av germinalcells- (könscells-) eller teratomursprung, som vanligen uppstår i gonaderna. Den är sällsynt hos kvinnor, men utgör 20 % av alla t estikeltumörer hos män.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
Salter och estrar av bensoesyra med antibakteriella och svampdödande egenskaper. De används som konserveringsmedel i farmaceutiska preparat, kosmetika och livsmedel.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under en organisms utvecklingsstadier.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
En teratom är en typ av tumör som innehåller celler från alla tre germämningslagen, vilket betyder att den kan innehålla vävnad från olika typer av kroppstisslar, till exempel hud, hår, tänder och ben. Teratom är vanligtvis onkologiskt malignt (cancerartat) och uppstår ofta i äggstocken eller testikeln, men kan också förekomma på andra ställen i kroppen.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
En cells förökning genom delning.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
'Embryonal carcinoma cells' refer to a type of cancer cell that is found in a specific form of testicular cancer called embryonal carcinoma. These cells are similar to cells found in early human embryonic development and have the ability to differentiate into various cell types, which contributes to the aggressive behavior of this cancer. It's important to note that 'embryonal carcinoma cells' are not typically used as a general term for any type of cancer cells, but rather refer specifically to this particular context.
En promyelocytisk cellinje som kommer från en patient med akut promyelocytisk leukemi. HL-60-celler saknar specifika markörer för lymfoida celler, men uttrycker ytreceptorer för FC-fragment och komplement. De uppvisar även fagocytisk aktivitet och reagerar på kemotaktisk stimulans.
Genetisk transkription är ett biologiskt process där DNA-sekvensen kopieras till en mRNA-sekvens (meddelande RNA) med hjälp av enzymet RNA-polymeras, vilket möjliggör syntesen av proteiner.
'Ruthjärna' (Substantia nigra) är ett delområde i hjärnbarken som består av cellgrupper med dopaminproducerande nervceller, vilka spelar en viktig roll i regleringen av rörelser och kognitiva funktioner.
Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
I en enkel mening kan promotorregionen inom genetiken definieras som den del av ett genetiskt material (DNA) där transkriptionsfaktorer binder till att initiera transkriptionen av ett specifikt gen. Promotorregionen ligger vanligtvis uppströms (5'-ändan) av det gen som ska transkriberas och innehåller ofta cis-regulatoriska element som reglerar genuttrycket genom att påverka bindningen av RNA-polymeras II, enzymet ansvarigt för transkriptionen av protein kodande gener.
Retinaldehyd, även känt som retinal, är ett derivat av vitamin A och är en aktiv form av vitamin A i ögats retinapigmentepithel (RPE) och fotoreceptorer. Det spelar en viktig roll i synprocessen genom att ingå i den visuella cykeln, där det konverteras till retinsyra för att sedan aktivera synnermerna i gångljon och slutligen uppfatta ljus som synsignaler. Retinaldehyd kan också direkt reagera med opsiner, en typ av G-proteinkopplade receptorer, för att initiera signaltransduktion och leda till visuell perception.
En fosterskadande substance är en kemisk agent som, om den utsätts för en foster under graviditeten, kan orsaka skada eller missbildning hos fostret.
Sköldkörtelhormonreceptorer är proteiner som bindningsställen för thyroida hormoner, som produceras och secretaras av sköldkörteln, och som reglerar metabolism, tillväxt och development i kroppen.
Medel som hämmar eller hindrar tumörtillväxt, genom att stoppa mogningsprocessen och proliferationen hos elakartade celler.
Retinoid X-receptor alfa (RXR-α) är en nuclear receptor som binder till retinoider, kolesterolderivat och andra lågmolekylära ligander. När RXR-α binder till sitt respektive ligand fungerar det som en transkriptionsfaktor genom att interagera med DNA och reglera genuttrycket av olika gener, vilket påverkar cellers differentiering, proliferation och apoptos. RXR-α bildar heterodimerer med andra nuclear receptorer, till exempel farsenoid X-receptor (FXR), peroxisomproliferator-aktiverade receptor gamma (PPARγ) och vitamin D-receptor (VDR), vilket ger komplexa reguleringsmekanismer av olika cellulära processer.
Teratokarcinom är en sällsynt och aggressiv cancerform som innehåller både välutvecklade och ovälde celltyper, som kan likna de man finner hos ett embryo eller fostring. Teratokarcinomer kan uppstå i många olika delar av kroppen, men är vanligast i testiklar, äggstockar och hjärnan (i synnerhet i cerebellum). Dessa tumörer växer snabbt och kan sprida sig till andra delar av kroppen genom metastaser. Symptomen varierar beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men kan inkludera smärta, svullnad och funktionsnedsättning. Behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi.
Teknik för identifiering av specifika nukleinsyrasekvenser i intakta kromosomer, eukaryota celler eller bakterieceller med hjälp av specifika nukleinsyramärkta sonder.
Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.
Ett enzym som oxiderar aldehyd i närvaro av NAD+ och vatten till en syra och NADH. EC 1.2.1.3.
Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.
Proteiner som kodas av homeoboxgener och som uppvisar strukturella likheter med vissa prokaryota och eukaryota DNA-bindande proteiner. Homeodomänproteiner medverkar i regleringen av genuttryck i samband med morfogenes och utveckling.
I en medicinsk kontext kan "response element" definieras som en sekvens av DNA-baserade nukleotider, vanligtvis upp till 20 baspar lång, som binder till en specifik transkriptionsfaktor. När denna transkriptionsfaktor binder till response elementet aktiveras eller inhiberas transkriptionen av det angränsande genetiska materialet, vilket i sin tur påverkar proteinexpressionen och cellens funktion. Response elementer spelar därför en viktig roll i regleringen av genuttryck under olika fysiologiska och patologiska tillstånd.
P-aminoazobensen är ett aromatiskt amin som användes förr i tillverkningen av vissa färgämnen och som har visat sig vara cancerogent hos djur. Det bildar röd färg vid kopplingsreaktioner med diazoniumsalter och har därför använts som en kopplingskomponent i syntesen av vissa azo-färgämnen.
Onkogenproteiner, fusion, refererer til proteiner dannet som følge af en genetisk reorganisering, hvor to forskellige gener, der normalt ikke overlappe eller kontroller hinanden, bliver sammenflettet og danner et nyt hybridgen. Dette kan ske ved en række mekanismer, herunder translokation, inversion, deletion eller insertion af genetisk materiale. Nogle onkogenproteiner, fusion, er kendt for at spille en vigtig rolle i udviklingen af visse typer kræft, da de kan føre til uregulerede cellevækst og dermed kanne medføre cancerous tumorer. Et velkendt eksempel på et onkogenprotein, fusion, er BCR-ABL1, der dannes ved en genetisk translokation t1;11(q24;q21) og er forbundet med chronisk myeloisk leukæmi.
Kroppsformen som den kommer till uttryck genom den genetiska kontrollen. Kluster av homeotiska gener kontrollerar kroppsdispositionens och kroppsdelarnas morfologi. Olika kroppsmönster kan uppstå till följd av förändringar i genantal, genreglering eller genfunktion. Ett begrepp inom evolutionsgenetik. (Se Nature 376(1995):nr 6540:479-485)
Proteiner som binder till DNA. Till denna familj hör proteiner som binder till såväl dubbelsträngat som enkelsträngat DNA, och den omfattar även specifika DNA-bindande proteiner i serum som kan användas som markörer för tumörsjukdomar.
Neuroblastom är en ovanlig cancer som utgår från nervceller (neuroblaster) i de sympatiska nervsystemet, oftast i bukhålan eller bäckenregionen hos barn. Det är den vanligaste extrakraniella solid tumören hos barn under ett år gammal och är en av de vanligaste cancerformerna hos barn under fem års ålder. Neuroblastom kan vara aggressivt och spridas till andra kroppsdelar, men prognosen varierar stort beroende på tumörtyp, storlek, läge och om det har spridits eller inte. Behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling.
Förekomsten av strukturella skillnader hos vissa kemiska föreningar, fast föreningarna har samma elementära sammansättning.
Nuclear Receptor Co-Repressor 2 (NCOR2) är ett protein som fungerar som en kofaktor inom cellens signalkaskader. Det binds till och regulerar nuclearreceptorer, vilka är en typ av transkriptionsfaktorer. NCOR2 hjälper till att stänga av transkriptionen av specifika gener när den binder till en nuclearreceptor som inte är aktiverad. Genom att agera som en ko-represserator hjälper NCOR2 till att kontrollera genuttrycket och hålla homeostas i celler.
Påvisande av RNA som separerats med elektrofores och immobiliserats på nitrocellulosa eller annan film av papper eller nylon.
En medicinsk definition av "kycklingembryo" är ett befruktat hönsägg som har börjat utvecklas, vanligtvis efter 5-6 dagar, då den primitiva hjärtaktiviteten kan ses. Detta stadium kallas också för gastrula-stadiet. Kycklingembryot fortsätter att utvecklas och blir allt mer differentierat över tiden, med bildning av olika organ och system.
Transglutaminaser är en grupp enzym som katalyserar den posttranslationella modifieringen av proteiner genom att bilda isopeptidbindningar mellan glutamin- och lysinresidyer, vilket kan leda till protein-protein-korsliningar. Dessa enzymer spelar viktiga roller i olika fysiologiska processer, inklusive cellytanernas integritet, blodkoagulering och neurotransmission, men de kan även vara involverade i patologiska tillstånd som cancer och neurodegenerativa sjukdomar.
En stor grupp isoenzymer (hemproteiner) som utgör nyckelkomponenter i det flerfunktionsoxidassystem som dels ansvarar för biosyntesen av steroider, fettsyror och gallsyror, dels bioomvandlingen av många främmande föreningar till mutagena och cancerframkallande ämnen. De flesta däggdjur har ett flertal avlägset besläktade fenobarbitalinducerbara genunderfamiljer. De indelas efter sina sekvensöverensstämmelser snarare än efter sina funktioner i CYP-genfamiljer (>40% homologi) och underfamiljer (>59% homologi). CYP1-, CYP2- och CYP3-genfamiljerna står för större delen av läkemedelsmetabolismen. EC 1.13.-.
Sebrafisk, Scientifically known as Danio rerio, is a small tropical fish species commonly used in biomedical research due to its genetic similarity to humans and easy cultivation in a laboratory setting.
Utvecklingen av anatomiska strukturer i formandet av en- eller flercelliga organismer. Morfogenesen leder till formförändringar av en del av, delar av eller hela organismen.
Tumor proteins are abnormal or altered proteins produced by the genetic changes that occur within cancer cells, contributing to tumor growth, progression, and resistance to therapy.
I en enkel medicinsk definition är talg ett naturligt fett som produceras av kroppens talgkörtlar (sebaceous glands) och har till uppgift att hålla huden och hår shaft fuktig samt skydda dem från skador. Talg består huvudsakligen av triglycerider, fria fettsyror, vaxester, squalen och kolesterol. Överproduktion av talg kan leda till hudproblem som akne.
Proteiner i cytoplasman eller cellkärnan som specifikt binder signalmolekyler och utlöser förändringar som påverkar hur celler beter sig. De största grupperna är steroidhormonreceptorerna, som normalt finns i cytoplasman, och sköldkörtelhormonreceptorerna, som normalt finns i cellkärnan. Receptorer, till skillnad från enzym, katalyserar vanligtvis inte kemiska förändringar i sina ligander.
En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.
Det mellersta germinallagret i ett embryo. Det härrör från tre pariga mesenkymaggregat längs neuralröret.
En starkt polär organisk vätska med utbredd användning som lösningsmedel. Tack vare sin förmåga att tränga igenom biologiska membran används den som transportör för lokal tillförsel av läkemedel. Den används även som vävnadsskyddsmedel vid fryskonservering. Dimetylsulfoxid har en rad farmakologiska verkningar, bl a mot smärta och inflammation.
Det tidiga, prenatala stadiet i däggdjursutvecklingen, kännetecknat av snabba morfologiska förändringar och differentiering i organismens grundläggande strukturer.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Kroppens lemmar.
Väl bevarade DNA-sekvenser som identifierats i specifika gentranskript som spänner från bananfluga (Drosophila melanogaster) till mus och människa. Homeobaxgener är delvis ansvariga för produktion av DNA-bindande proteiner med en genom evolutionen bevarad sekvens av ca 60 enheter (homeodomänproteiner).
Medfödda missbildningar orsakade av läkemedel, läkemedelsmissbruk eller exponering i samband med läkemedelstillverkning. Termen utesluter missbildningar efter exponering för miljögifter.
Epidermceller som syntetiserar keratin och genomgår typiska förändringar när de vandrar uppåt från epidermis bottenskikt till hudens hornlager. Successiva steg i differentieringen av de epidermisbildande keratinocyterna sker via basalceller, stratum spinosum och granulärceller.
Morfologisk och fysiologisk utveckling och tillväxt av embryo eller foster hos däggdjur.
Utväxt på ryggradsdjursembryot som utvecklas till en lem. Extremitetsanlag används för studier av organutveckling, morfologisk utveckling och celldifferentiering. Främst används kycklingembryon, men även anlag från mus och råtta används.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Leukocyter, vars cytoplasma innehåller rikligt med korn. Cellerna indelas i tre grupper utifrån kornens färgningsegenskaper: neutrofila, eosinofila och basofila. Mogna granulocyter utgör neutrofiler, eosinofiler och basofiler.
Cellkärneproteiner är proteiner som lokaliseras till cellkärnan och utövar strukturella, regulatoriska eller katabola/anabola funktioner inom cellkärnans olika kompartment, såsom kromosomer, karyolymfa och kärnmembran.
Embryon hos andra djurarter än däggdjur. För kycklingar används den specifika termen kycklingembryo.
En tumörcellinje refererar till en homogen grupp av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och beteenden, och som härstammar från samma ursprungscell. Denna celllinje kan behålla sin unika identitet och vårda sig lika under tumörts growth, metastas och respons på terapi. Detta är viktigt att ta hänsyn till när man utvecklar cancerbehandlingar, eftersom responsen på en viss typ av behandling kan variera mellan olika tumörcellinjer.
Dibenzazepin är ett heterocycliskt komplext kolväte som utgör den grundläggande strukturen för vissa typer av läkemedel, främst antidepressiva och antipsykotiska mediciner. Exempel på dibenzazepinder inkluderar klomipramin (en tricyklisk antidepressiv) och aripiprazol (ett atypiskt antipsykotikum). Dessa läkemedel fungerar genom att påverka neurotransmissionen i hjärnan, vilket kan hjälpa att lindra symtom relaterade till depression, ångest och psykoser.
Retinoid X-receptor beta (RXR-β) är ett transkriptionsfaktorprotein som tillhör den nuclear receptor superfamiljen och spelar en viktig roll i regleringen av genuttryck. RXR-β binder specifika sequenser av DNA, kända som hormonresponseelement (HRE), och fungerar ofta som heterodimer med andra nuclear receptorer, till exempel retinoic acid receptor (RAR) eller peroxisome proliferator-activated receptor (PPAR). Denna komplexbildning aktiveras av specifika ligander, vilket leder till att de associerade genernas transkription påverkas. RXR-β är involverad i en rad biologiska processer, inklusive celltillväxt, differentiering och apoptos.
Läkemedelsamverkan, eller drug-drug interaction (DDI), är den förändring i farmakologisk respons som uppstår när två eller fler läkemedel tas samtidigt och påverkar varandra negativt eller positivt. Detta kan resultera i ökat eller minskat terapeutiskt effekt, eller ökad biverkan av ett eller flera av läkemedlen.
En av de två formerna av celldöd. Till skillnad från den patologiska processen nekros är apoptos en biologiskt programmerad process, ansvarig för en fysiologisk likvidering av celler. Denna typ av cel ldöd tjänar som en motvikt mot mitos och utgör ett led i regleringen av vävnaders tillväxt och storlek.
En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten i tumörvävnad.
Molekyler som binder till andra molekyler, särskilt ifråga om små molekyler som binder specifikt till större molekyler, t ex ett antigen som binder till en antikropp, ett hormon eller en neurotransmittor som binder till en receptor, eller ett substrat eller allosterisk effektormolekyl som binder till ett enzym. Ligander kan även utgöras av molekyler som avger eller tar upp ett elektronpar för att bilda en koordinerad kovalent bindning med den centrala metallatomen i ett koordinationskomplex.
N-(1-oxobutyl)adenosin-cykliskt 3',5'-(hydrogenfosfat)-2'-butanoat. Ett cykliskt nukleotidderivat som härmar verkan av endogent, cykliskt AMP och som förmår passera cellmembran. Det har kärlsammandrag ande egenskaper och används som hjärtstimulant.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten i samband med enzymsyntes.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
Bensopyraner som är mättade i positionerna 2 och 3.
Gener som uttrycker sig på ett lätt påvisbart sätt och därför används för att studera promotoraktivitet på många platser i ett målgenom. Inom rekombinant DNA-teknik kan dessa gener kopplas till ett promotorområde av intresse.
I en enkel medicinsk definition kan 'uppreglering' (aktivering) syfta på den process där en cell, ett enzym eller ett signalsystem ökar sin aktivitet eller verkan i organismen. Detta sker ofta som svar på olika inre eller yttre signaler och kan vara en del av normala fysiologiska processer eller en patofysiologisk process vid sjukdom. Exempelvis kan uppgifter om cellskador, infektioner eller hormonella signalsystem aktivera genuttryck och proteinsyntes som leder till uppreglering av vissa proteiner eller signalvägar för att hantera dessa situationer.
Korta DNA-sekvenser (vanligtvis ca 10 baspar) som är komplementära till sekvenser av budbärar-RNA och som tillåter omvänt transkriptas att påbörja kopiering av angränsande mRNA-sekvenser. Primrar har utbredd användning som verktyg vid genetiskt och molekylärbiologiskt arbete.
Syra med fyra kolatomer, CH3CH2CH2COOH, med obehaglig lukt, som förekommer i smör och animaliskt fett.
En syntetisk retinoid för oralt bruk som ges i preventivt syfte mot prostatacancer till kvinnor i riskzonen för att utveckla kontralateral bröstcancer. Preparatet är ett effektivt antitumörmedel.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
En negativ regleringseffekt på de fysiologiska processerna på molekylär, cell- eller systemnivå. På molekylär nivå utgörs de viktigare reglerplatserna av membranreceptorer, gener (genuttrycksreglering), mRNA (budbärar-RNA) och proteiner.
Nuclear Receptor Subfamily 1, Group F, Member 1 (NR1F1) is a gene that encodes for the retinoic acid-related orphan receptor alpha (RORα) protein. RORα is a type of nuclear receptor, which are transcription factors that regulate gene expression in response to various signals, including hormones and other molecules. Specifically, RORα is involved in the regulation of circadian rhythm, immune function, and metabolism. It binds to specific DNA sequences called response elements in the promoter regions of target genes and either activates or represses their transcription.
Tetradekanoylforbolacetat, även känt som TPA eller PMA (Phorbol 12-myristat 13-acetat), är ett kemiskt ämne som tillhör esterklassen och är derivat av forbol, en diterpenoid som utvinns från crotonolja. Det används främst inom forskning för att aktivera proteinkinas C (PKC) enzymkomplexet, vilket i sin tur leder till signaltransduktion och cellrespons.
COUP-transkriptionsfaktor I (NR2F1) är ett protein som binder till specifika sekvenser av DNA och fungerar som en transkriptionsfaktor, vilket innebär att det reglerar genuttrycket i olika celler. Det spelar viktiga roller under embryonal utveckling, såväl som i homeostas och funktion hos vuxna hjärnor.
En i den eukaryota cellen belägen, höljeomgiven kropp, som innehåller kromosomer och en eller flera nukleoler. Höljet består av ett dubbelmembran, genomsatt av ett antal porer. Det yttre membranet öve rgår i det endoplasmatiska nätverket. Det kan finnas mer än en kärna i en cell.
De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.
Det innersta av embryots tre groddbladslager. Syn. entoderm.
Kroppens yttersta hölje, och dess skyddsbarriär mot omgivningen. Huden består av dermis (läderhuden) och epidermis (överhuden).
Nicotinsyror, även kända som niacin eller vitamin B3, är en organisk syra som är viktig för cellernas energiproduktion och hälsa på hud, tarmar och nervsystem. Det binder till specifika receptorer i cellmembranet och påverkar signaleringen mellan celler, vilket kan ha vissa medicinska användningsområden, såsom behandling av kolesterolhöjning och hudskleros.
De anatomiska strukturer som utgör en organism under dess tidiga utvecklingsstadier.
Ett av de tre paren i den femte gruppen (grupp E) av mänskliga kromosomer, enligt gällande klassificering.
I en enkel mening kan transaktionsfaktorer (TF) definieras som en grupp proteiner som reglerar genuttryck genom att binde till specifika DNA-sekvenser och påverka transkriptionen av angränsande gener. De aktiverar eller stänger av genuttrycket beroende på cellens behov och omgivning. Transaktionsfaktorer spelar därför en viktig roll i cellulär differentiering, homeostas och patologiska tillstånd, inklusive cancer.
Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
Den fysiologiskt verksamma formen av D-vitamin. Den bildas framförallt i njurarna genom enzymatisk hydroxilering av 25-hydroxikolekalciferol (Kalcifediol). Produktionen stimuleras av låga blodkalciumh alter och bisköldkörtelhormon. Kalcitriol ökar absorptionen av kalcium och fosfor i tarmen, och ökar, i samverkan med bisköldkörtelhormon, resorptionen av benmassa.
Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom att kombinera genetiska sekvenser från två eller fler olika proteinmolekyler, vilket resulterar i en hybridprotein med unika funktionella egenskaper. Genetisk manipulation används för att fusionera generna på ett sådant sätt att de uttrycks som ett enda proteinskapsel i värdenorganismen. Dessa tekniker används ofta inom biomedicinsk forskning för att undersöka proteininteraktioner, skapa nya diagnostiska verktyg och utveckla terapeutiska läkemedel.
Ett av de tre paren i den fjärde gruppen (grupp D) av mänskliga kromosomer, enligt gällande klassificering.
Föreningar med en kärna av 10 kolatomer som vanligtvis bildas under mevalonatprocessen genom sammankoppling av 3,3-dimetylallylpyrofosfat och isopentenylpyrofosfat. De genomgår en rad olika cykler och oxidationsförlopp. Deras låga molekylvikt gör att många av dem förekommer i form av eteriska oljor.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
"Sebrafiskproteiner" refererar till proteiner som härstammar från zebrafisken (Danio rerio), ett vanligt modellorganism inom biomedicinsk forskning på grund av sin enkla och snabba reproduktion, genomskinliga embryon och genetiska gemensamheter med människan. Dessa proteiner kan vara involverade i en rad olika cellulära processer och funktioner, inklusive utveckling, differentiering, homeostas och sjukdomsprocesser. Genom att studera Sebrafiskproteiner kan forskare få insikter om motsvarande proteiner hos människan och deras roll i fysiologiska och patofysiologiska processer, vilket kan bidra till utvecklingen av nya terapeutiska strategier.
En underklass av enzymer omfattande alla dehydrogenaser med verkan på primära och sekundära alkoholer samt hemiacetaler. Enzymerna kan klassificeras beroende på acceptor, som kan vara NAD+ eller NADP+ (underklass 1.1.1), cytokrom (1.1.2), syre (1.1.3), kinon (1.1.5) eller någon annan acceptor (1.1.99).
En familj små polypeptidtillväxtfaktorer med flera gemensamma drag, inklusive en stark affinitet för heparin och en central, tunnformad kärna av 140 aminosyror med stor homologi mellan familjemedlemmarna. Den ursprungliga definitionen som fibroblasttillväxtstimulerande protein är inte längre nödvändig för hemmahörande i fibroblasttillväxtfaktorfamiljen.
Det yttre, kärlfria hudskiktet. Underifrån och uppåt består det av fem epitellager: 1) bottenlagret (stratum basale epidermidis); 2) taggcellslagret (stratum spinosum epidermidis); 3) korncellslagret (stratum granulosum epidermidis); 4) blankskiktet (stratum lucidum epidermidis) och 5) hornlagret (stratum corneum epidermidis). Sy. epiderm; epidermis.
Ett karbamatderivat med antabuseffekt. Det är i sig ett förhållandevis ogiftigt ämne, men ändrar påtagligt den intermediära omsättningen av alkohol. Vid alkoholförtäring efter disulfirammedicinering ökar acetaldehydhalten i blodet, vilket följs av rodnande, systemisk kärlvidgning, andningssvårigheter, illamående, blodtrycksfall och andra symtom (acetaldehydsyndromet). Medlet verkar genom att hämma aldehyddehydrogenas.
En rad septumdefekter som hänger samman med kvarvarande embryonal atrioventrikulär kanal till följd av ofullständig utveckling av endokardievalken.
Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.
Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.
Beta-karoten-15,15'-monooxygenas är ett enzym som finns hos djur och spelar en viktig roll i vitamin A-syntesen. Vitamin A är en vital fettlöslig näringsämne som krävs för en rad fysiologiska processer, inklusive syn, cellväxthuvudsfunktion och immunförsvar.
DEAD-box protein helicases are a subfamily of RNA helicases that are characterized by the presence of the conserved “DEAD-box” motif, which is a sequence of amino acids (Asp-Glu-Ala-Asp) found in the catalytic core of these enzymes. These helicases use ATP hydrolysis to unwind double-stranded RNA molecules and remodel RNA-protein complexes, playing crucial roles in various aspects of RNA metabolism, such as pre-mRNA splicing, ribosome biogenesis, translation initiation, and RNA decay.
Ett enzym som reversibelt katalyserar slutsteget i alkoholjäsning genom reduktion av aldehyd till alkohol. När det gäller etanol, så reduceras acetaldehyd till etanol i närvaro av NADH och väte. Enzym et är ett zinkprotein med verkan på primära och sekundära alkoholer hemiacetaler. EC 1.1.1.1.
Ett fettlösligt vitamin (D3), derivat av 7-dehydroxikolesterol, som bildas genom att ultraviolett strålning bryter C9-C10-bindningen. Det skiljer sig från ergokalciferol genom sin enkla bindning mellan C22 och C23 och avsaknad av en metylgrupp vid C24.
Embryonal stem cells are a type of pluripotent stem cell that are derived from embryos that are typically 3-5 days old. These stem cells have the ability to differentiate into any cell type in the body, making them a promising area of research for regenerative medicine and the treatment of various diseases and conditions. However, there are ethical concerns surrounding the use of embryonic stem cells due to the fact that their derivation requires the destruction of a human embryo.
Alla de händelser som tillsammans leder till ökat antal celler. Häri ingår fler processer än celldelning, som utgör en del av cellcykeln.
Retinoid X-receptor gamma (RXR-γ) är en typ av nukleär receptor som binder till retinoic acid och reglerar genuttryck relaterat till cell differentiering, proliferation och apoptos. RXR-γ bildar heterodimerer med andra nukleära receptorer, såsom farsenoid X-receptorer (FXR), peroxisomproliferator-aktiverade receptor gamma (PPAR-γ) och vitamin D-receptorn, vilket påverkar deras transkriptionella aktivitet. RXR-γ spelar en viktig roll i regleringen av metabolism, inflammation och cellulär homeostas.
I en enkel mening kan CCR-receptorer (C-C chemokine receptorer) definieras som en typ av proteiner på cellytan som binder specifika signalsubstanser, kända som C-C chemokiner. Dessa receptorer spelar en viktig roll inom immunsystemet och kan påverka cellernas rörelse, tillväxt och differentiering. Många sjukdomar, inklusive inflammatoriska och autoimmuna sjukdomar samt cancer, är kända för att vara associerade med störningar i CCR-receptorernas funktion.
I can't provide a single medical definition for "Neurallist" since it is not a standard term in the field of medicine. However, I can give you an idea based on its individual components: "neural" and "list."
I medicinsk kontext, betyder "vaktel" ofta en typ av komplikation som kan uppstå efter en operation, känd som "vaktelemboli". Detta inträffar när ett blodpropp bildas i en ven i benet eller låret, lossnar och transporteras via blodomloppet till lungorna, vilket kan orsaka andningssvårigheter och andra symtom. Ordet "vaktel" används här för att beskriva den rörliga, hoppande rörelsen som en blodpropp kan ha när den färdas genom blodkärlen.
Repressorproteiner är proteiner som binds till specifika DNA-sekvenser och hämmar transkriptionen av ett visst genetiskt material, vilket leder till nedreglering av genuttrycket för de gener som kontrolleras av dessa repressorproteiner.
En komplex följd av händelser, som inträffar mellan slutet av en celldelning och slutet av nästa, varigenom cellmaterial delas upp mellan dottercellerna.
Enzyminduktion refererar till processen där aktiviteten hos ett enzym ökar som ett resultat av exponering för en inducerande agent. Detta sker vanligtvis genom att induceringsagenten påverkar genuttrycket och/eller syntesen av enzymet, vilket leder till en ökad mängd fungerande enzym i cellen. Enzyminduktion kan ha kliniskt relevans inom områden som farmakologi och toxicologi, eftersom den kan påverka både farmakokinetiken och toxikokinetiken av olika substanser.
En fibroblasttillväxtfaktor som företrädesvis aktiverar fibroblasttillväxtfaktorreceptor 4. Den identifierades ursprungligen som en androgeninducerad tillväxtfaktor och spelar en roll för regleringen av tillväxten hos bröst- och prostatatumörer hos människa.
Ett enzym som katalyserar acetyleringen av kloramfenikol till kloramfenikol-3-acetat. Då kloramfenikol-3-acetat inte binder till bakterieribosomer och inte hämmar peptidyltransferas, är enzymet ansvar igt för naturligt förekommande kloramfenikolresistens hos bakterier. Enzymet, som har varianter, påträffas hos både gramnegativa och grampositiva bakterier. EC 2.3.1.28.
Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.
Organ culture methods refer to techniques where intact organs or pieces of organs are cultured and maintained in a lab setting, allowing for the study of their physiology, metabolism, and response to various stimuli while preserving the complex tissue structure and cell-cell interactions found in the native organ.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten vid leukemi.
Somiter är segmentlika strukturer som bildas tidigt under embryonal utvecklingen hos däggdjur och fåglar, och de ger upphov till ryggmärgens, muskelsystemets och skelettsystemets ryggradsdelar. Varje somit differencieras till specifika segment av ryggmärgen och ryggraden, samt de muskler och kotor som är kopplade till dem.
Enkelsträngat, komplementärt DNA som syntetiseras utifrån en RNA-mall genom verkan av RNA-beroende DNA-polymeras. cDNA (dvs komplementärt, "complementary", DNA, inte cirkulärt DNA och inte heller C-DNA) används i en rad olika molekylära kloningsstudier och som specifik hydridiseringssond.
Retinol-binding proteins (RBPs) in plasma, also known as RBP4, are a type of protein that binds and transports retinol (vitamin A alcohol) in the bloodstream. These proteins play a crucial role in maintaining the homeostasis of vitamin A, which is essential for various physiological functions such as vision, immune response, and cell growth and differentiation. RBP4 is primarily produced in the liver and secreted into the bloodstream, where it binds to retinol and transports it to target tissues and organs. The measurement of RBP4 levels in plasma can be used as a clinical indicator of vitamin A status in the body.
Regulatoriska sekvenser inom nukleinsyramolekyler refererar till specifika DNA-sekvenser som kontrollerar genuttryck och -regulering genom att interagera med proteiner, såsom transskriptionsfaktorer och enzym, för att modulera transkriptionen av gener till mRNA. Dessa sekvenser inkluderar promotor- och enhancersekvenser, silencersekvenser, intron-exonspecifika sekvenser och andra cis-regulatoriska element som påverkar genuttrycket i rymden och tiden.
'Hedgehog proteins' refer to a family of signaling molecules that play crucial roles in embryonic development and tissue regeneration in both vertebrates and invertebrates. These proteins are named after the Drosophila melanogaster mutant phenotype, where overexpression leads to hedgehog-like spiky bristles on the fruit fly larvae. Hedgehog proteins have been highly conserved throughout evolution and are involved in various biological processes such as cell growth, differentiation, and migration during embryogenesis. They exert their functions by binding to specific receptors and initiating intracellular signaling cascades that ultimately regulate gene expression. Aberrant Hedgehog signaling has been implicated in several human diseases, including cancer, birth defects, and neurodegenerative disorders.
Nuclear Receptor Subfamily 2, Group C, Member 1 (NR2C1) is a type of nuclear receptor that binds to specific DNA sequences and regulates the expression of target genes. NR2C1 is also known as TR2 or testicular receptor 2. It is involved in various physiological processes such as development, differentiation, and metabolism. Mutations in this gene have been associated with certain types of cancer and neurological disorders.
Trijodtyronin (T3) är en aktiv tyroida hormon som produceras i sköldkörteln och har en viktig roll i regleringen av kroppens metabolism, tillväxt och utveckling.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Stamceller, eller "stamm cells" på engelska, är celler som har förmågan att dela sig och differensiera till olika typer av specialiserade celler i kroppen. De kan renas ut från vissa typer av vävnader, såsom benmärg, moderkaka eller fostersäck, och kan användas inom regenerativ medicin för att ersätta skadade eller sjuka celler eller vävnader. Stamceller delas in i flera olika kategorier beroende på deras potential att differensiera till olika typer av celler, och deras potential kan variera mellan olika individer och beroende på hur de hanterats under laboratorieförhållanden.
"Nervceller, eller neuroner, är de specialiserade cellerna som utgör det fundamentala building blocket i nervsystemet hos djur. De är ansvariga för bearbeta, överföra och lagra information genom elektriska och kemiska signaler."
I en enkel mening kan 'oxidera' definieras som ett kemiskt process där en substans (t.ex. ett molekyll eller jon) förlorar elektroner och blir mer elektropositiv, ofta i samband med en reaktion med syre. Detta kan leda till strukturella förändringar i substansen och eventuellt forma nya kemiska föreningar. Oxidering är motsatsen till reduktion, där en substans vinner elektroner och blir mer negativt laddad eller mindre elektropositiv. Båda processerna kan inträffa samtidigt i en redoxreaktion.
Strukturellt likartade enzymer med samma katalytiska mekanism, men med olika kemiska, fysikaliska eller immunologiska egenskaper.
En testikel är ett parligt, ovalformigt reproduktivt organ hos manliga djur och människor, som producerar spermier och producirar och sekreterar de manliga könshormonet testosteron.
Onkogenproteinet v-erbA är ett retroviralt protein som kan bidra till cancerutveckling genom att störa normal cellcykelkontroll och signalering i värdcellen. Detta proteinet produceras av onkogena v-erbA-generna, vilka hittats i retrovirus som orsakar leukemi hos höns. V-erbA-proteinet kan bilda en abnormalt aktiv komplex med den cellulära receptorn för thyroxinhormonet (TR), vilket leder till onkogenisk aktivering av celldelning och överlevnadspåverkan.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Steroidreceptorer är proteiner som finns inuti celler och binder specifikt till steroide hormoner, såsom kortisol, aldosteron, östrogen och testosteron. När ett steroidhormon binder till sin respektive receptor aktiveras denna och fungerar som en transkriptionsfaktor, vilket innebär att den regulerar genuttrycket i cellen. Detta leder till olika fysiologiska responsen beroende på vilket steroidhormon och vilken typ av steroidreceptor som är involverad. Steroidreceptorer delas in i två huvudgrupper: glukokortikoidreceptorer (GR) och mineralokortikoidreceptorer (MR) som binder till glukokortikoide hormoner, och androgener/östrongenerreceptorer som binder till androgener/östroner.
I medicinsk kontext refererar "eye" till det organ som uppfattar ljus, skuggor och bilder och ger oss synen. Ögat är ett komplext sensoriskt system som består av flera strukturer, inklusive cornea, iris, pupill, lins, glaskropp, näthinna och optisk nerv. Alla dessa strukturer arbetar tillsammans för att uppfatta och tolka det ljus som faller på näthinnan och skapa synsinnet. Ögat är ett av de viktigaste sinnena som ger oss möjlighet att interagera med vår omgivning och uppleva världen runt oss.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
Oorganiska eller organiska föreningar innehållande arsenik.
Embryostadiet efter blastulastadiet, kännetecknat av morfogenetisk cellrörelse, celldifferentiering och bildande av de tre germinallagren (groddbladen).
"Tumörstamceller, även kända som cancerstammceller, är en population av celler inom en tumör som har förmågan till självförnyelse och differensiering, vilket kan leda till tumörorogenes och resistans mot behandlingar."
Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
Det yttre groddbladet (blastulalagret) hos embryot.
Enzym som oxiderar vissa luminiscerande ämnen så att de avger ljus (fysisk luminiscens). Luciferaser från olika organismer har utvecklats olika under evolutionen. EC 1.13.12 (?).
En oral retinoid verksam vid behandling av psoriasis. Den är den huvudsakliga metaboliten av etretinat, men är genom kortare halveringstid fördelaktigare än etretinat.
En form av leukemi med okontrollerad tillväxt av myeloida celler och deras förstadier i benmärgen och andra organ.
Reaktionen när två kemiskt lika molekyler förenas.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Eukaryotisk cellinje framtagen under en stabil fas, som vid odling övergår i en fas av ohämmad tillväxt, påminnande om en in vitro-tumör. Förändringen sker spontant eller genom inverkan av virus, onko gener, strålning eller kemiska substanser.
Akut leukemi som skiljer sig från akut lymfocytisk leukemi (ALL) genom de leukemiska märg- och blodcellernas morfologi. Ofta finns där cytoplasmakorn, och kärnan är vanligtvis stor och oregelbunden. Sjukdomen är vanligare än ALL hos vuxna och kan förekomma vid alla åldrar.
Talgkörtlar, även kända som sebaceous glands, är glanduler som producerar och utsöndrar en oljig substans kallad sebum, vilket hjälper till att fuktföra och skydda huden och det yttre av håret.
En karotenoid som är en vitamin A-prekursor. Det ges för att minska ljuskänslighetsreaktioner hos patienter med erytropoetisk protoporfyri.
Transforming Growth Factor Beta (TGF-β) är ett protein som fungerar som en cytokin och signalmolekyl involverad i cellväxth, celldelning, cellifferentiering, apoptos och extracellulär matrisproduktion. Det finns tre isoformer av TGF-β hos människor: TGF-β1, TGF-β2 och TGF-β3. Dessa proteiner binder till sina respektive receptorer på cellytan och aktiverar en signalkaskad som reglerar genuttrycket relaterat till cellcykeln och andra cellulära processer. TGF-β spelar också en viktig roll i embryonal utveckling, angiogenes, fibros och immunsuppression.
Nuclear Receptor Co-Repressor 1 (NCOR1) är ett protein som fungerar som kofaktor och spelar en viktig roll inom negativ regulering av transkription. Det binds till kärnreceptorer, en typ av proteiner som reglerar genuttryck när de binder till DNA, och hjälper till att rekrytera andra proteiner som bidrar till att stänga av transkriptionsprocessen. NCOR1 är involverat i ett stort antal cellulära processer, inklusive celldifferentiering, homeostas och apoptos. Dessutom har mutationer i NCOR1-genet visats korrelera med olika sjukdomar, till exempel cancer och neurodegenerativa störningar.
Nuclear Receptor Subfamily 1, Group F, Member 3 (NR1F3) is a gene that encodes for a protein called retinoic acid receptor-related orphan receptor alpha (RORα). RORα is a type of nuclear receptor, which are transcription factors that regulate gene expression in response to various signals. Specifically, RORα is involved in the regulation of circadian rhythm, immune function, and metabolism. It binds to specific DNA sequences called response elements and regulates the transcription of target genes. Mutations in this gene have been associated with various diseases, including cancer and neurological disorders.
Proteiner, främst i cytoplasma, som specifikt binder kalcitriol, förflyttar sig till kärnan och reglerar transkription av specifika segment av DNA med hjälp av D-receptorsamverkande proteiner (s k DRIP). Vitamin D omvandlas till kalcitriol i levern och njurarna och verkar sålunda slutligen genom dessa receptorer.
Cellinje från den afrikanska grönapan som används för transfektion och kloning.
"ICR (Imprinting Control Region) inbred mouse strain är en genetiskt homogen population av möss, som används inom forskning för att studera epigenetiska fenomen och onkologi."
"Oligodeoxiribonukleotider (ODNs) är korta syntetiska enkelsträngade DNA-molekyler, som består av mellan några få upp till hundratals nukleotider."
En typ av bindväv utan kärl, bestående av kondrocyter (broskceller)i en grundsubstans av typ 2-kollagen och kondroitinsulfat. Det finns tre typer av broskvävnad: hyalint brosk, fibröst brosk och elastiskt (gult) brosk.
Område som innehåller parvis uppträdande gälbågar hos vattenlevande, lägrestående ryggradsdjur och hos embryon hos högrestående ryggradsdjur. Hos de sistnämnda omvandlas gälbågarna så småningom till d elar av hals och öron.
T-box domain proteins are a family of transcription factors that play crucial roles in regulating embryonic development and organogenesis across various species, including humans. These proteins contain a highly conserved DNA-binding domain, known as the T-box, which specifically binds to T-box binding elements (TBE) in the promoter or enhancer regions of their target genes. The T-box domain proteins are involved in diverse biological processes such as mesoderm and endoderm formation, heart development, limb formation, and neural tube closure. Mutations in these proteins can lead to several congenital disorders and developmental abnormalities.
Proteiner är komplexa biomolekyler, byggda av aminosyror som kedjas samman i en polymer. De utför viktiga funktioner inom levande organismers celler, såsom att fungera som strukturella komponenter, hormoner, enzymer och signalsubstanser. Proteinernas specifika aminosyrasekvens bestämmer deras tertiärstruktur och därmed också deras funktionella egenskaper.
Cis-verkande DNA-sekvenser med förmåga att öka geners transkriptionskapacitet. Förstärkarna verkar vanligtvis både uppströms och nedströms och på olika avstånd från en promoter.
RNA (Ribonucleic acid) in the context of cancer or tumors, refers to RNA molecules that are involved in the process of turning genes into proteins, known as gene expression, which is often altered in cancer cells leading to the production of abnormal proteins that contribute to cancer development and progression. Additionally, some types of RNA, like non-coding RNA, can act as regulators of gene expression and have been found to be deregulated in various types of cancer.
Embryonal celldifferentieringsprocess, i vilken en cellgrupp framkallar och kontrollerar differentieringen av andra cellgrupper.
Antibiotikum som isolerats från streptomycinproducerande stammar av Streptomyces griseus. Det verkar genom att hämma elongering under proteinsyntesen.
En klass fibrösa proteiner eller skleroproteiner av betydelse både som strukturproteiner och för studiet av proteinsammansättning. Denna proteintyp utgör huvudbeståndsdelen av epidermis, hår, naglar, hornvävnad och den organiska grundmassan i tandemalj. Två huvudformer har beskrivits: alfakeratin, vars peptidstomme bildar en alfahelix (högerspiral), och betakeratin, vars stomme har en sicksack- eller veckad struktur.
En antiinflammatorisk 9-fluoroglukokortikoid (se antiinflammatoriska medel, steroida).
In medicine, 'tissue distribution' refers to the way a drug or other substance is distributed throughout the body's various tissues and organs after it has been administered. This distribution can be influenced by several factors, including the chemical properties of the substance, blood flow to different tissues, and the presence of transporters or binding sites in the tissue. Understanding tissue distribution is important for predicting a drug's efficacy and safety profile, as well as for identifying potential targets for therapy.
Icke-kollagena faktorer, förmodligen proteiner, som finns i demineraliserad benmassa och stimulerar osteogenes (benbildning). De kan sätta igång benbildning i ektopiska områden och kan sålunda vara po tentiellt användbara för benreparation.
Den första, kontinuerligt odlade cellinjen av humana, maligna celler, vilka kom från ett livmoderhalskarcinom hos "Henrietta Lacks". Cellerna används för virusodling och testning av cancerpreparat.
Morfologisk och fysiologisk utveckling hos embryon.
Genetisk translokation är en typ av genetisk avvikelse där delar av två olika kromosomer byter plats med varandra. Denna process kan resultera i att gener på de två kromosomerna hamnar i en ny position, vilket kan störa normal proteinproduktion och orsaka genetiska sjukdomar eller abnormaliteter hos den drabbade individen.
Ett bredspektrumpreparat mot svamp som används i höga doser under lång tid, särskilt hos patienter med nedsatt immunitet.
En art av Cercopithecus med tre underarter: C. tantalus, C. pygerythrus och C. sabeus. De lever i skogs- och savannområden i Afrika. Den afrikanska grönapan, C. pygerythrus, är den naturliga värden fö r SIV och används i AIDS-forskningen.
Xenopus proteins refer to the proteins expressed in or isolated from the species Xenopus, which are commonly used as model organisms in biological and biomedical research. The most frequently utilized species are Xenopus laevis and Xenopus tropicalis, both of which are African clawed frogs. These proteins play crucial roles in various cellular processes and functions, making them valuable for studying developmental biology, genetics, toxicology, and disease mechanisms.

Retinoic acid receptors (RARs) are a subfamily of nuclear receptor proteins that function as transcription factors and play crucial roles in the regulation of various physiological processes, including development, cell growth, and differentiation. These receptors are activated by retinoic acid, a biologically active metabolite of vitamin A.

There are three types of RARs, designated as RARα, RARβ, and RARγ, each encoded by separate genes. These receptors have a modular structure consisting of several functional domains: the N-terminal A/B domain involved in transcriptional activation, the highly conserved DNA-binding domain (DBD) that recognizes specific DNA sequences called retinoic acid response elements (RAREs), the hinge region (D), and the C-terminal ligand-binding domain (LBD) that binds to retinoic acid and mediates protein-protein interactions.

Upon binding to retinoic acid, RARs form heterodimers with another subfamily of nuclear receptors called retinoid X receptors (RXRs). The RAR-RXR heterodimer then binds to RAREs in the promoter regions of target genes, leading to the recruitment of coactivator and corepressor proteins that modulate transcription. This results in the regulation of gene expression programs involved in various biological processes, such as embryonic development, cell cycle control, and immune function.

Dysregulation of RAR signaling has been implicated in several diseases, including cancers, developmental disorders, and autoimmune conditions. Therefore, understanding the molecular mechanisms underlying RAR function is essential for developing novel therapeutic strategies to target these diseases.

Tretinoin är ett retinoidpreparat som används i behandlingen av akne och för att mjukna och förmjuka grova hudöverflikar, till exempel i samband med åldersprickar. Det verkar genom att påverka celltillväxten och differensieringen i huden. Tretinoin är tillgängligt som receptbelagd läkemedelskrems eller gel.

Retinoider är en grupp av kemiska substanser som är relaterade till vitamin A. De används inom medicinen för behandling av olika hudåkommor, såsom akne och psoriasis, samt för att förebygga åldrande av huden. Retinoider verkar genom att påverka cellernas differentiering och tillväxt, och kan hjälpa till att reducera inflammation och öka cellernas död (apoptos). De finns tillgängliga som både receptbelagda och receptfria preparat i form av creamar, geléer och lösningar. Exempel på vanligt använda retinoider inom medicinen är tretinoin, adapalen och isotretinoin.

Retinoid X-receptorer (RXR) är en typ av nukleär receptor som binder till retinoic acid och andra sekosteroider. De bildar heterodimerer med andra nukleära receptorer, såsom peroxisomproliferatoraktiverade receptorer (PPAR) och retinoidreceptorer (RAR), vilka reglerar transkriptionen av olika gener involverade i celltillväxt, differentiering och apoptos. RXR finns i tre subtyper: RXR-α, RXR-β och RXR-γ, som uttrycks i olika typer av vävnader i kroppen. De är viktiga regulatörer av cellcykeln, immunresponsen och metabolismen.

Vitamin A är ett samlingsnamn för en grupp fettlösliga vitaminer som inkluderar retinol, retinal och karotener. Det är viktigt för synen, celltillväxten, reproduktionen och immunförsvaret. Retinol finns naturligt i djurprodukter såsom lever, mjölk och ägg medan karotener, som kan omvandlas till retinol i kroppen, hittas i frukt och grönsaker såsom apelsiner, morots och spenat. Mangel på vitamin A kan leda till problem med synen, ökad infektionskänslighet och störningar i celldelningen. Överskott av vitamin A kan vara skadligt för fostrets utveckling och orsaka toxicitet vid långvarigt bruk.

Keratolytiska medel är läkemedel eller skönhetsprodukter som verkar genom att bryta ned keratin, ett protein som finns i huden. Detta gör att de kan användas för att behandla olika hudåkommor, till exempel akne, eksem, psoriasis och cornies (hårda, grova hudområden).

När keratolytiska medel appliceras på huden bryter de ned det överflödiga keratin som orsakar skalighet och skörhet. Detta gör att huden kan regenerera sig normalt och förbättra sitt utseende och sin funktion.

Exempel på vanliga keratolytiska medel är salicylsyra, urea, lactic acid och glycolic acid. Dessa substanser kan finnas i olika koncentrationer beroende på användningsområdet och graden av allvarlighet hos åkomman.

Det är viktigt att använda keratolytiska medel enligt riktlinjerna och under läkares kontroll, eftersom de kan orsaka biverkningar som irriterad hud, rodnad eller sårbarhet om de används felaktigt.

'Akut promyeloistisk leukemi (APL)' er en spesifikksjonsform for akutt myeloid leukemi (AML), som karakteriseres av genetiske abnormaliteter i kromosomene 15 og 17. Disse abnormalitetene fører til dannelse av en fusionprotein, PML-RARA, som forstyrrer normal differentiering og apoptose (død) av promyelocyttene, en type hvite blodceller i marven.

Denne formen av leukemi oppstår plutselig og utvikler seg raskt, derfor betegnes det som 'akutt'. Symptomene inkluderer ofte blegghet, træthed, infeksjoner, blødninger, svulminger i leveren og milten, samt eventuelle hjerne- og nervesymptomer. Behandlingen består vanligvis av kjemoterapi for å eliminere leukemisjelen og differentieringsinducerende terapi som tar vare på vitamin A-derivatet all-trans retinoic acid (ATRA) og/eller arsenikkforbindelsen arsenik trioxid (ATO), som fremmer differentieringen av promyelocyttene til mature hvite blodceller. Prognosen for APL har forbedret seg betydelig de siste årene, og mange pasienter kan nå langvarig remissjon eller helbredelse.

Isotretinoin är ett starkt receptbelagt läkemedel som används för att behandla allvarlig eller svår akne. Det är en form av vitamin A och verkar genom att minska produktionen av olja i hudens talgkörtlar, vilket hjälper att förebygga komedoner (svarta hål och vita huvuden) och bakterier som orsakar akne. Isotretinoin intas vanligtvis per oral, det vill säga som tabletter.

Läkemedlet kan ha allvarliga biverkningar, till exempel på fostrets utveckling under graviditet, och därför finns strikta riktlinjer för dess användning. Patienter som behandlas med isotretinoin måste vara under regelbunden medicinsk övervakning och använda effektiv preventivmedel under behandlingen.

Cell differentiation är en process där en obefläckad stamcell eller en tidigare differentierad cell blir mer specialiserad och tar på sig en specifik funktion i ett organism. Under cell differentieringen ändras cellens morfologi, biokemi och genuttryck för att utforma den specifika celltypen, till exempel en levercell, ett nervcell eller en röd blodkropp. Denna process är kontrollerad av både genetiska och epigenetiska faktorer samt signalsubstanser från omgivningen. Cell differentiering är en nödvändig del i utvecklingen av flerslagiga organism och för att underhålla homeostasen i vuxna organismer.

Retinal dehydrogenase, även känt som Aldehyddehydrogenas 1A (ALDH1A), är ett enzym som spelar en viktig roll i retinolmetabolismen. Det katalyserar konverteringen av retinal till retinoic acid, en aktiv form av vitamin A som är involverad i olika cellulära processer såsom celldifferentiering och cellcykeln. Retinoic acid är också viktigt för embryonal utveckling och homeostas i vuxna djur. Det finns tre isoformer av ALDH1A: ALDH1A1, ALDH1A2 och ALDH1A3, som alla har en hög substratspecificitet för retinal. Mutationer i generna som kodar för dessa isoformer kan leda till olika sjukdomstillstånd såsom skador på synen och missbildningar under embryonal utveckling.

'Vitamin A-brist', även känt som hypovitaminosis A, är ett tillstånd där individen inte får i sig tillräckligt med vitamin A över en längre tidsperiod. Vitamin A är en näringsämne som spelar en viktig roll för synen, immunförsvaret, cellväxt och -differentiering samt embryonal utveckling.

Det finns två typer av vitamin A: retinoler (preformade) och karotener (provitaminer). Retinol förekommer naturligt i animaliska livsmedel som fiskolja, lever, ägg och mjölkprodukter. Karotener finns i växter, särskilt i röd-, orange- och gulgröna grönsaker och frukter, samt i bladgröna grönsaker.

Vitamin A-brist kan orsaka en rad hälsoproblem, inklusive nattblindhet, torr hud, ökat sårskörhet, försämrad immunfunktion och störningar i tillväxten och utvecklingen hos barn. I allvarliga fall kan brist på vitamin A leda till svåra komplikationer som exempelvis koroidoderma (ett tillstånd där näthinnan skadas) och xeroftalmi (torrhet i ögat), vilket kan leda till blindhet.

Vitamin A-brist är vanligare i utvecklingsländer, särskilt bland barn och gravida kvinnor. Det beror ofta på bristfällig kosthållning, då det inte finns tillräckligt med livsmedel som innehåller vitamin A eller karotener i kosten. Även sjukdomar som malaria och HIV kan öka risken för vitamin A-brist genom att påverka näringsintaget och metabolismen av näringsämnen.

Aldehyd oxidoreduktaser är en grupp enzymer som katalyserar reductionen av aldehyder till primärt alcohol under oxidation av NAD(P)+ till NAD(P)H. De kan också katalysera omvända reaktioner. Aldehyd oxidoreduktaser delas in i två huvudgrupper: de som innehåller en flavinmononukleotid (FMN) eller flavinadenindinukleotid (FAD) kofaktor och de som inte gör det. Exempel på aldehyd oxidoreduktaser är alcoholdehydrogenas och aldehyddes hydrogenas. Dessa enzymer har en viktig roll i cellers metabolism, särskilt vid nedbrytningen av kolhydrater, fettsyror och aminosyror.

Retinol-binding proteins, cellular (RBPs) refer to a group of intracellular transport proteins that bind and carry retinol (vitamin A alcohol) within the cells. RBPs play a crucial role in maintaining the homeostasis of retinol by regulating its uptake, storage, and utilization in various cellular processes.

There are several types of RBPs identified, including RBP1, RBP2, and RBP4. Among them, RBP4 is the most well-studied and is primarily expressed in the liver, adipose tissue, and skeletal muscle. RBP4 binds to retinol and forms a complex with transthyretin (TTR) for transport in the bloodstream.

In contrast, RBP1 and RBP2 are mainly localized in the cytoplasm of cells and are involved in intracellular retinol transport. RBP1 is expressed in many tissues, including the eye, brain, and testis, while RBP2 is predominantly found in the liver and kidney.

Deficiencies in RBPs have been linked to various diseases, such as retinal degeneration, developmental abnormalities, and metabolic disorders. Therefore, understanding the function and regulation of RBPs is essential for developing therapeutic strategies to treat these conditions.

Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-sekvenser och hjälper till att initiera transkriptionen av gener till mRNA. De aktiverar eller stänger av genuttryck genom att interagera med cis-regulatoriska element i promotorregionerna eller enhancerregionerna av gener. Transkriptionsfaktorer kan också hjälpa till att koordinera och integrera signaler från olika cellulära signaltransduktionsvägar för att kontrollera genuttrycket i olika typer av celler under olika fysiologiska eller patologiska tillstånd.

'Tumörceller, odlade' refererar till när cancerceller har bildat en massa eller tumör genom att dela sig och växa oregelbundet. Tumör i sig själv är inte alltid cancer, eftersom det finns både godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer.

Godartade tumörer växer långsamt, har väldefinierade gränser och tenderar att vara mindre aggressiva än elakartade tumörer. De kan ofta tas bort genom kirurgi och är sällan livshotande.

Elakartade tumörer däremot, som också består av odlade tumörceller, växer snabbare, infiltrerar omgivande vävnad och kan sprida sig (metastasera) till andra delar av kroppen via blod- eller lymfkärlen. Dessa tumörer är mer aggressiva än godartade och kan vara livshotande beroende på storlek, placering och omfattning av spridningen.

Retinolbindande protein (RBP) är ett specifikt protein som binder sig till och transporterar retinol, också känt som vitamin A-aldehyd, i kroppen. Retinol är en form av vitamin A som är viktigt för synen, celltillväxten och hudens hälsa. RBP produceras främst i levern och transporteras därefter via blodomloppet till målceller i kroppen. Det retinol som binder till RBP kallas även för retinolbindande protein 4 eller RBP4.

Tetrahydronaftalener är en grupp organiska föreningar som består av ett kolring skelett med fyra kolvätende kolatomer. Kolringskelettet är besläktat med naftalen, men har fyra extra väteatomarter bundna till kolatomerna i ringarna. Dessa ämnen kan förekomma naturligt eller syntetiskt och de har en rad olika användningsområden inom industri och medicin. Tetrahydronaftalener ingår som byggstenar i vissa läkemedel, plaster och andra produkter.

Karcinom, embryonalt (ECC) är en sällsynt och aggressiv typ av cancer som främst drabbar spädbarn under ett år. Cancern utgörs av maligna tumörceller som liknar de celler som finns i ett embryo under dess tidigaste utvecklingsfasor. Dessa tumörer kan uppstå var som helst i kroppen, men är vanligast i hjärnan och ryggmärgen.

ECC-tumörer växer snabbt och sprider sig lätt till andra delar av kroppen genom metastaser. Symptomen kan variera beroende på var tumören sitter, men kan inkludera illamående, kräkningar, huvudvärk, förändrat medvetande och neurologiska symtom som svaghet eller förlamning i kroppsdelar.

Behandlingen av ECC-tumörer är ofta komplex och kan inkludera kirurgi, strålbehandling och kemoterapi. Trots behandlingen är prognosen vanligtvis dålig, med en överlevnadsprocent på mindre än 20%.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

"Bensoatere" er en betegnelse for organiske forbindelser som består av en benzenring bundet til én eller flere hydroxylgrupper (-OH). Den simpleste bensoauren er phenol (C6H5OH), som har en enkelt hydroxylgruppe bundet til en benzenring.

Bensoater er stærkt sure forbindelser, særlig de med flere hydroxylgrupper. De findes naturligt i mange planter og dyr, og har været anvendt i medicin siden oldtiden. I dag anvendes bensoater bl.a. som desinfektionsmidler, lokalbedøvelse og i behandlingen af hudsygdomme.

"Genuttrycksreglering, också känd som epigenetik, refererar till de mekanismer som kontrollerar aktiveringen eller stängningen av gener utan att ändra den underliggande DNA-sekvensen. Detta inkluderar processer som DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition, vilka kan påverka cellens funktion och dess svar på miljöfaktorer. Genuttrycksregleringen spelar en viktig roll under utvecklingen, då det kontrollerar när och var gener ska aktiveras eller stängas av för att ge upphov till de specifika egenskaper hos olika celltyper."

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

Teratom är en typ av tumör som innehåller celler från olika typer av vävnad, till exempel hud, muskel, ben, nerver och glandsystem. De kan förekomma både i fostret under graviditeten (germcellstumörer) och hos vuxna. När de uppstår hos vuxna kallas de vanligen teratomer av olika slag, beroende på var de bildas. De kan till exempel vara intrakraniella (i hjärnan), mediastinala (i bröstkorgen) eller sakrala (i ryggmärgsområdet).

Teratomer är ofta encelliga, men i vissa fall kan de bli cancerartade och sprida sig till andra delar av kroppen. Symptomen varierar beroende på var teratomen sitter och hur stor den är. Behandlingen består vanligen av kirurgisk avlägsnande av tumören, men i vissa fall kan strålbehandling eller cellgiftsbehandling också behövas.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).

Cell deling (celldeling på engelska) är ett centralt koncept inom cellbiologi och refererar till processen därbyggnadselementen i en cell, såsom kromosomer och organeller, fördelas mellan två identiska dotterceller under celldelningens olika faser. Det finns två huvudsakliga typer av celldelning hos eukaryota celler: mitos och meios.

Mitos är den typ av celldelning som sker under växande och differentiering av celler i en organism. Under mitosen separeras kromosomerna till två identiska uppsättningar, varefter cytoplasman delas upp så att varje dottercell får en komplett uppsättning kromosomer och organeller.

Meiosen är en speciell typ av celldelning som sker under bildandet av könsceller (gameter) hos sexuellt reproducerande organismer. Under meiosen sker två raka celldelningar efter varandra utan mellanliggande celldelning och celldelningen innefattar en särskild process där kromosomantalet halveras, så att könscellerna får hälften så många kromosomer som de ursprungliga cellerna. Detta är nödvändigt för att undvika att antalet kromosomer dubbleras vid befruktning, då två könsceller slås samman och bildar en zygot (en fertiliserad äggcell).

I båda fallen är celldelningen en noga reglerad process som innefattar flera olika faser där cellens struktur och innehåll förändras systematiskt. Celldelning är en nödvändig del av livscykeln hos de flesta levande organismer, och fel i celldelningen kan leda till sjukdomar såsom cancer.

'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.

Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:

* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.

Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

Embryonal carcinoma cells are a type of malignant, undifferentiated germ cell that can be found in certain types of testicular and ovarian cancers. These cells are characterized by their ability to differentiate into various cell types, similar to the way embryonic cells do during early development. Embryonal carcinoma cells are often described as having a high nuclear-to-cytoplasmic ratio, prominent nucleoli, and a high rate of mitosis. They can form tumors that are typically composed of varying proportions of these undifferentiated cells as well as more differentiated cell types such as trophoblasts or squamous cells. Embryonal carcinoma is considered to be one of the most aggressive forms of testicular cancer, and it is often treated with a combination of surgery, chemotherapy, and radiation therapy.

HL-60-celler är en typ av cancerceller som isolerats från en patients blod (en kvinna med akut promyelocytisk leukemi). Dessa celler används ofta inom forskning, eftersom de kan differentieras till att uppföra sig som vuxna, specialiserade celltyper såsom neutrofila granulocyter och monocyter/makrofager. Detta gör HL-60-celler användbara för studier av cellulär differentiering, signaltransduktion, apoptos och cancerbiologi.

Genetisk transkription är ett biologiskt process inom cellen där DNA-sekvensen i en gen kopieras till en mRNA-molekyl (meddelande RNA). Detta är den första stegen i uttrycket av genen, och sker i cellkärnan hos eukaryota celler eller direkt i cytoplasman hos prokaryota celler.

Under transkriptionen öppnas dubbelspiralen av DNA-molekylen upp vid en specifik position, känd som promotor, och RNA-polymeras enzymet fäster sig vid DNA-sekvensen och börjar bygga upp en komplementär mRNA-sträng genom att läsa av DNA-sekvensen. När transkriptionen är klar klipps mRNA-molekylen loss från DNA:t och förbereds för translationen, där informationen i mRNA-molekylen används för att bygga upp en polypeptidkedja under ledning av ribosomer.

'Ruthjärna' är ett informellt och inte-medicinskt begrepp som ofta används för att hänvisa till den del av hjärnan som kallas cerebellum. Cerebellum, som betyder 'litet hjärna' på latin, ligger bakom storhjärnan och under flera hjärnvätskor (ventriklar). Det är ansvarigt för att kontrollera finmotorik, balans och koordination av muskulär rörelse. Informellt kan 'Ruthjärna' användas som en mer humoristisk eller nedsättande term för att beskriva någon som uppfattas vara klumpig eller oskicklig i sina rörelser.

"Bärarproteiner", eller "transportproteiner", är proteiner som binder till och transporterar specifika molekyler, såsom hormoner, vitaminer, lipider och joner, genom cellmembranet eller inom cellen. De hjälper till att reglera cellytans homeostas och kommunikation mellan olika celler. Exempel på bärarproteiner inkluderar hemoglobin, som transporterar syre i blodet, och LDL-cholesterol, som transporterar kolesterol i blodet.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

In genetics, a promoter region is a section of DNA that initiates the transcription of a gene. This region typically contains specific sequences of bases (the building blocks of DNA) that serve as binding sites for proteins called transcription factors. When these transcription factors bind to the promoter region, they recruit RNA polymerase, the enzyme that carries out the process of transcription and creates a complementary RNA copy of the gene.

Promoter regions are crucial for the regulation of gene expression, as they help determine when and where a particular gene is turned on or off. The specific sequence of the promoter region can influence its strength, or the level of transcription it drives. Additionally, various factors such as chemical modifications to the DNA and proteins associated with the chromosome can also affect the activity of the promoter region and thus the expression of the gene.

It's worth noting that there are different types of promoters, including constitutive promoters that are always active and tissue-specific promoters that are only active in certain cell types. There are also inducible promoters that can be turned on or off in response to specific signals or environmental conditions. Understanding the properties and regulation of promoter regions is an important area of research in genetics and molecular biology, as it can provide insights into the underlying mechanisms of gene expression and how they contribute to health and disease.

Retinalsyre, også kjent som retinaldehyd, er en form av vitamin A som spiller en viktig rolle i synesystemet. Det er et aktivt intermediat i visuelt cyklus, der konverteres til det fotosensitivt pigmentet rodopsin i stangcellene i øynen. Når rodopsinet absorberer lys, blir det aktivert og sender signaler til hjernen for å oppfatte lys og skape synseindrukker. Retinalsyre er også involvert i andre cellulære prosesser som cellevekst og differensiasjon.

Enligt läkemedelsverket definieras ett fosterskadande medel som: "Ett läkemedel eller annan kemisk substans som orsakar skada på fostret under graviditeten. Skadan kan vara oföddhet, missbildning, funktionsnedsättning eller död hos fostret."

Det är viktigt att notera att vissa läkemedel kan vara fosterskadande även om de används under tidiga skeden av graviditeten, medan andra kan vara säkrare att använda under vissa tider under graviditeten än under andra. Det är alltid viktigt för en kvinna som är gravid eller planerar att bli gravid att diskutera med sin läkare om vilka läkemedel som är säkra att använda under graviditeten.

Sköldkörtelhormonreceptorer är proteiner som finns i cellmembranet eller i cytoplasman hos målceller för sköldkörtelhormoner, såsom tyroideahormoner och kalcitonin, samt för tyreoideaoxidbindande hormoner (TBB), som är aktiva metaboliter av tyroideahormoner. Dessa receptorer binder till sina respektive hormoner och aktiverar signaltransduktionsvägar som leder till specifika cellulära responsen, inklusive genuttryck och proteintranslering, vilket påverkar cellens metabolism, tillväxt och differentiering. Sköldkörtelhormonreceptorerna spelar därför en viktig roll i regleringen av bland annat ämnesomsättning, tillväxt och utveckling hos däggdjur.

"Cellular engraftment" refers to the process by which cells or tissues are transplanted into a patient's body and establish themselves within the recipient's tissue. This is an important concept in regenerative medicine, where cells such as stem cells may be used to replace or repair damaged or diseased tissues.

During cellular engraftment, the donor cells must migrate to the site of injury or damage, adhere to the extracellular matrix, and differentiate into the appropriate cell type. They must also establish a blood supply to receive nutrients and oxygen, and evade the recipient's immune system to avoid rejection.

The success of cellular engraftment depends on various factors, including the type and quality of the donor cells, the method of delivery, and the condition of the recipient's tissue. Efficient and safe cellular engraftment is a critical challenge in regenerative medicine, as it can have significant implications for the treatment of various diseases and conditions, such as cancer, diabetes, heart disease, and neurological disorders.

Retinoid X-receptor alfa (RXR-alfa) är en typ av nukleär receptor som binder till retinoic acid och andra retinoider. Det är involverat i regleringen av transkriptionen av genuttryck och spelar därför en viktig roll i cellulär differentiering, apoptos och homeostas. RXR-alfa bildar heterodimerer med andra nukleära receptorer, till exempel peroxisomproliferator-aktiverade receptor gamma (PPAR-gamma), och påverkar därmed deras funktion. RXR-alfa kan också påverkas av läkemedel och naturliga substanser, vilket gör det till ett intressant mål för terapi inom områden som cancer och metaboliska sjukdomar.

Teratokarcinom är en sällsynt och aggressiv cancerform som kan uppstå i reproduktiva organ, främst i äggstockarna hos kvinnor och i testiklarna hos män. Cancercellerna i en teratokarcinom har potentialen att utvecklas till olika typer av vävnader, inklusive brosk, ben, muskel, nervvävnad och hud.

Teratokarcinomer karaktäriseras av ett blandat vävnadsuttryck med olika histologiska komponenter som kan variera från fall till fall. Dessa tumörer kan vara mycket aggressiva och har ofta en hög risk för att sprida sig till andra delar av kroppen (metastaser).

Teratokarcinomer i äggstockarna kallas ofta dysgerminom, medan teratokarcinomer i testiklarna kallas ofta seminom. Behandlingen för teratokarcinom inkluderar vanligtvis kirurgi för att avlägsna tumören, följt av kemoterapi och/eller strålbehandling för att eliminera eventuella resterande cancerceller.

In situ-hybridisering (ISH) är en teknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser i celler eller vävnader. Tekniken bygger på hybridisering av komplementära sequensemolekyler, vanligtvis små fluorescerande eller radioaktivt märkta probar (eller sonder), till målsekvensen in situ i den fysiska positionen där de finns i cellen eller vävnaden.

Denna metod används ofta för att undersöka genuttryck, genernas aktivitet och lokalisering samt för att detektera specifika virus eller patogener inom diagnostiska tillämpningar. In situ-hybridisering kan utföras som en manuell process eller med hjälp av automatiserade system, och det finns också olika varianter av tekniken, såsom FISH (Fluorescens in situ-hybridisering) och CISH (Chromogenisk in situ-hybridisering).

"Genuttryck" (engelska: "genetic imprinting") är ett fenomen där arvsmassan i en viss del av en kromosom eller ett visst genområde är "märkt" beroende på om det är den könsbestämda kromosomen som givits vid från modern eller fadern. Detta leder till att antingen moderns eller faderns version av genen är aktiv, medan den andra är inaktiv i cellen. Detta kan ha konsekvenser för uttrycket av genen och därmed på individens fenotyp (kroppslig utveckling och funktion). Ett exempel på ett sådant fall är Prader-Willi syndromet, som orsakas av en deletion eller avstängning av paternellt tillförda gener i kromosom 15.

Aldehyddehydrogenas (ALDH) er en klasse enzymer som spiller en viktig rolle i metabolismen av aldehyder, som er et slags kjemisk forbindelse. Aldehydene kan oppstå som et biprodukt under normal metabolisme eller kan være tilstede i høye koncentrasjoner som en følge av ekstern eksponering, for eksempel ved alkoholforbruk eller rygning.

ALDH-enzymer katalyserer reaksjonen hvor ein aldehyd omdannes til en karboxylsyre, som er en mer stabil og mindre skadelig forbindelse. Dette er en viktig funksjon for å beskytte kroppen mot skade av aldehyder, som kan være skadelige for celler og for økt risiko for slike sykdommer som kraftig aldring (aging), kreft og neurodegenerative lidelser.

Det finnes flere typer ALDH-enzymer i kroppen, og de er spredt utover ulike organiske vesener og i blodet. De mest velkjente er ALDH1 og ALDH2, som har høy aktivitet mot aldehyder som oppstår under alkoholmetabolismen. Variasjoner i gener for disse enzymer kan påvirke evnen til å metabolisere aldehyder effektivt og kan være forbundet med forhøyet risiko for alkoholrelaterte skader og andre helseproblemer.

Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till celler i syfte att förändra deras genetiska makeup. Detta kan uppnås genom olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viraltransduktion. Transfektion används ofta inom forskning för att studera geneffekter och proteinexpression, men den kan även användas i terapeutiska syften för att behandla genetiska sjukdomar.

Homeodomäneproteiner är en typ av transkriptionsfaktorer som binder till DNA och hjälper styra genuttrycket under utvecklingen hos flera olika levande organismer, inklusive djur, växter och svampar. Homeodomäneproteinernas struktur består av en 60 aminosyror lång region, känd som homeodomen, som bildar tre alfa-helixar som kan vecklas runt DNA:t. Denna struktur gör att proteinet kan binda till specifika sekvenser av DNA och hjälpa styra aktiviteten hos närliggande gener. Många homeodomäneproteiner är involverade i utvecklingen av kroppsplanen hos djur, inklusive reglering av organutveckling och celldifferentiering.

I'm happy to help! However, I believe there may be a typo in your question. If you are asking for a medical definition of "treatment response," then here it is:

Treatment response is a term used to describe the effect of a particular treatment or therapy on a patient's disease or condition. It refers to how well the treatment is working and can be measured in various ways, such as by changes in symptoms, laboratory test results, or imaging studies. A complete response means that the disease has disappeared completely, while a partial response indicates that the disease has improved but not disappeared entirely. No response or treatment failure means that the therapy has not had any significant effect on the disease. It's important to note that a patient's treatment response can vary over time and may require adjustments in their care plan.

P-aminoazobensen är en organisk förening som består av ett bensenring med en p-substituerad aminogrupp (-NH2) och en azo grupp (-N=N-). Den har formeln C6H5NH2-N=N-C6H5.

Denna förening är känd för sin toxicitet och cancerframkallande egenskaper, och används inte längre inom medicinen eller i industriella tillämpningar. Den var tidigare använd i forskningssyfte för att studera cancerutveckling, men eftersom den är så skadlig har den blivit ersatt med säkrare alternativ.

'Onkogenproteiner, fusion' refererer til proteiner som dannes som følge af genetiske endringer (mutationer) der fører til at to forskellige gener slås sammen og danne et nyt hybridgen. Dette kan ske ved en række mekanismer, herunder translokation, inversion eller insertion af genetisk materiale. Når de to gener slås sammen, kan de give anledning til produktionen af en onkogenprotein, der kan medvirke til udviklingen af kræft.

Fusion af onkogene og normale gener kan føre til overproduktion eller aktivering af onkoproteinet, hvilket kan give cellerne evnen til at vokse og dele sig u kontrollerede måder. Dette kan medføre udviklingen af kræftlignende tilstande, herunder leukemi, lungekræft og brystkræft.

Onkogene proteiner, fusion er et vigtigt område for kræftforskning, da de kan anvendes som mål for nye terapeutiske strategier, herunder små molekyler og monoklonale antistoffer, der er designet til at inaktivere onkoproteinet og forhindre yderligere kræftvækst.

"Kroppsutformning" refererer til den generelle formen og proportionen av kroppen, inkludert muskelmasse, kroppsfett, knøytnad og vekt. Den kan være naturlig eller endres gjennom trening, ernæring og medisinske behandlinger. En person med en "gunn" kroppsutforming har typisk en høy muskelmasse og lavt kroppsfett, mens en person med en "stiv" kroppsutforming kan ha for mye kroppsfett i forhold til muskler og knøytnad. En sund kroppsutforming innebærer typisk en god balanse mellom muskelmasse, kroppsfett og knøytnad, og er viktig for å forebygge helseproblemer som f.eks. overvikt, hjerte-karsykdommer og diabetes.

DNA-bindande proteiner är proteiner som har förmågan att binda sig till DNA. Dessa proteiner spelar en viktig roll inom cellens regulatoriska processer, såsom genuttryck och replikation. De kan vara strukturella proteiner som hjälper till att organisera DNA:t i kromosomer eller regulativa proteiner, som transkriptionsfaktorer, som binder till specifika sekvenser av DNA och påverkar genuttrycket. DNA-bindande proteiner innehåller ofta strukturella domäner, såsom zinkfingerdomäner eller helix-loop-helix-domäner, som är involverade i DNA-bindningen.

Neuroblastom är en ovanlig cancer som utgår från nervceller i de tidiga stadierna av fostertillväxten. Den drabbar vanligtvis barn under 5 års ålder och utgör omkring 6% av alla barncancerfall. Tumören bildas oftast i bålen eller bukhålan, men kan sprida sig till andra delar av kroppen, inklusive ben, hjärna och lever. Symptomen varierar beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men kan inkludera smärta, feber, aptitlöshet och andningssvårigheter. Behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling. Prognosen varierar beroende på graden av sjukdomen vid diagnos och åldern på barnet.

Isomeri är ett begrepp inom kemi och betyder att två eller flera molekyler har samma summaformel, men differerar i deras struktur. Det finns olika typer av isomeri, såsom konformationell isomeri, funktionell isomeri och strukturell isomeri. Exempel på isomerer är glukos och fruktose, som båda har summaformeln C6H12O6 men differerar i struktur och hur de är arrangerade.

Nuclear Receptor Co-Repressor 2 (NCOR2) är ett protein som hör till gruppen av kärnreceptorko-represorer. Dessa proteiner interagerar med kärnreceptorer, vilka är en typ av transkriptionsfaktorer, och fungerar som represorer av transkriptionen av specifika gener. NCOR2 hjälper till att stänga av genuttrycket genom att rekrytera andra proteiner som modifierar kromatinets struktur så att transkriptionsfaktorer inte kan binda till DNA och initiera transkriptionen. NCOR2 är involverat i en rad olika cellulära processer, inklusive celldifferentiering, homeostas och cellcykelkontroll. Dysfunktion av NCOR2 har kopplats till olika sjukdomar, såsom cancer och metaboliska störningar.

"Northern blotting" är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och identifiera specifika RNA-molekyler i ett prov. Tekniken bygger på separation av RNA-molekylerna baserat på storlek genom elektrofores, vilket följs av överföring (blotting) av de separerade RNA-molekylerna till en membran där de kan detekteras med hjälp av specifika sondmolekyler.

I ett typiskt Northern blotting-experiment extraheras RNA från ett prov, den renas och fragmenteras sedan i enlighet med önskad storlek. Därefter separeras RNA-fragmenten baserat på deras storlek genom elektrofores i ett agaros- eller polyacrylamidgel. Efter separationen överförs RNA-fragmenten till en membran, ofta en nitrocellulosa- eller nylonmembran, där de fastnar. Membranet exponeras sedan för en radioaktivt markerad sond som är komplementär till den specifika RNA-sekvens man vill detektera. Genom att exponera membranet för ett film emulsion kan man sedan avläsa resultatet i form av en mönstring av radiostrålning på filmen, där starkare band indikerar högre koncentrationer av den specifika RNA-sekvensen.

Northern blotting är en känslig och specificer teknik som används för att studera RNA-uttryck, alternativa splicing, mutationer och andra aspekter av RNA-biologi.

Ett kycklingembryo är den tidiga utvecklingen av ett kycklingägg, vanligtvis från fertilisation till dagen 20-21. Under den här perioden sker snabb celltillväxt och differentiering, ledande till bildandet av olika delar av en fullvuxen kyckling, inklusive hjärtat, hjärnan, ryggraden, muskler, och organ. Kycklingembryot är beläget inuti ägget och är omgivet av två membran, amnion och allantois, som ger skydd och näring. Det är viktigt att notera att användning av kycklingembryon i forskning är kontroversiellt på grund av etiska överväganden.

Transglutaminaser (TGaser) er en type enzym, som hører under den katalytiske overklasse af transferasenzymer. Disse enzymer katalyserer overførslen af en akyl-gruppe fra en donor til en acceptorgruppe i et substrat. Transglutaminaserne specifikt overfører en acyl-gruppe fra en peptidbinding i en glutaminsyrerest til en primær aminogruppe i et andet substrat, herunder andre proteiner eller endogena små molekyler. Dette resulterer ofte i dannelse af en isopeptidbinding mellem de to substrater, hvilket kan have konsekvenser for proteinetes struktur og funktion.

Transglutaminaser spiller en rolle i mange fysiologiske processer, herunder blodstørrelsesregulering, neurotransmission, cellevækst og differentiering samt hudintegritet. Der findes flere forskellige typer transglutaminaser, der udtrykkes i forskellige væv og under forskellige fysiologiske tilstande.

Patologisk aktivering af transglutaminaser er associeret med en række sygdomstilfælde, herunder neurodegenerative lidelser som Alzheimers og Parkinsons sygdomme, celdannelsessygdomme som kræft samt autoimmune sygdomme som celiac.

Cytochrome P-450 är ett enzymkomplex som finns i levern och är involverat i nedbrytningen och metabolismen av flertalet läkemedel, toxiner och hormoner. Det heter "P-450" eftersom det absorberar ljus vid en våglängd på 450 nanometer när det är i sin reducerade form. Cytochrome P-450 kan finnas i flera olika isoformer, och dess aktivitet kan variera mellan individer, vilket kan ha betydelse för effekt och biverkningar av läkemedel.

Sebrafisk (latin: Danio rerio) er en liten, tropisk ferskvannsfisk som også brukes som modellorganisme innenfor biomedisinsk forskning. Den tilhører familien kyertfisker (Cyprinidae) og stammer fra de søyrker i Syd-Asia. Sebrafisken er en populær akvariefisk på grunn av sin lette holdbarhet og lave krav til akvariet. Den blir vanligvis mellom 3,5 til 4,5 cm lang og lever opp til tre år i fangenskap. Sebrafisken har en sidelengtre stribet kropp med røde farver på de siste skalerene i hver stribe. Den er ikke giftig eller skadelig for mennesker.

"Morfogener" är ett begrepp inom utvecklingsbiologi och refererar till signaleringsproteiner som spelar en viktig roll i den process där celler organiserar sig och differensierar sig för att forma olika typer av vävnader och strukturer under embryonal utveckling hos djur. De två mest studerade familjerna av morfogener är Hedgehog, Wnt och TGF-β/BMP. Dessa proteiner verkar genom att binde till specifika receptorer på cellmembranet och aktivera intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till ändringar i genuttryck och cellfunktioner. Morfogener har också visat sig vara involverade i celldelning, celldöd, cellyta och cellrörelser under utvecklingen.

Tumörproteiner är proteiner som produceras av cancerceller och kan användas som markörer för att identifiera olika typer av cancersjukdomar. Dessa proteiner kan variera beroende på vilken typ av cancer som finns, dess aggressivitet och huruvida den har spridit sig till andra delar av kroppen. Tumörproteiner kan mätas i blodet eller andra kroppsfluidor och användas för att ställa en diagnos, övervaka behandlingseffekter och förutsäga prognosen hos cancerpatienter. Exempel på tumörproteiner inkluderar PSA (prostataspecifikt antigen) för prostatacancer, CA-125 för äggstockscancer och CEA (karcinoembryonalt antigen) för kolorektalcancer.

Talg, också känd som sebum, är ett oljigt sekret som produceras i talgkörtlarna hos däggdjur. Denna blandning av fetter, vaxer och andra organiska substanser hjälper till att hålla huden och hårfransarna fuktiga, skyddar mot uttorkning och hjälper också till att försvara kroppen mot skadliga mikroorganismer. Överproduktion av talg kan leda till akne och andra hudproblem.

Kärnreceptorer, även kända som nukleära receptorer, är en typ av proteiner som fungerar som transkriptionsfaktorer och binder till specifika sekvenser av DNA i cellkärnan. När ett ligand, ofta en hormon eller en signalsubstans, binds till kärnreceptorn, kommer det att leda till en konformationsändring hos receptorn som får honom att interagera med andra proteiner och på så sätt modifiera genuttrycket.

Det finns många olika typer av kärnreceptorer, inklusive steroidreceptorer, thyreoideahormonreceptorer, retinoidreceptorer och androgens receptorer. Dessa receptorer spelar en viktig roll i cellulär signalering och homeostas, och deras felreglering kan leda till olika sjukdomstillstånd, inklusive cancer.

Den omvända transkriptaspolymeraskedjereaktionen (RT-PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera RNA till komplementär DNA (cDNA). Denna metod bygger på två olika enzymatiska reaktioner: transkription och PCR.

Transkriptionen är en process där en specifik typ av enzym, kallad revers transkriptas, används för att konvertera RNA till komplementärt DNA. Detta sker genom att revers transkriptasen läser av sekvensen i RNA-molekylen och bygger upp en komplementär DNA-sträng.

PCR (polymeraskedjereaktion) är en metod för att amplifiera specifika DNA-sekvenser genom att kopiera dem upprepade gånger med hjälp av enzym, temperaturcykling och specifika primare. I RT-PCR används den cDNA som skapats under transkriptionen som matris för PCR-reaktionen.

RT-PCR är en känslig metod som ofta används inom molekylärbiologi och medicinsk forskning för att detektera och kvantifiera specifika RNA-molekyler i ett prov, till exempel virus-RNA eller cellulärt RNA.

'Mesoderm' är ett begrepp inom den medicinska embryologin och refererar till det mellersta av de tre germlayers som utvecklas under befruktningens tidiga skede hos däggdjur, fåglar och andra ryggradsdjur. Mesodermet ger upphov till en rad olika vävnader och strukturer i kroppen, inklusive skelett, muskler, bindväv, blodkärl, lymfkärl, könsorgan, njurar och hjärta. Det är ett viktigt koncept inom utvecklingsbiologi eftersom felaktig utveckling av mesodermet kan leda till en rad olika medfödda defekter och sjukdomar.

Dimethyl sulfoxide (DMSO) är ett syreledes, polär lösningsmedel som ofta används inom laboratoriemedicin och forskning. Det har potentialen att fungera som en kylnings- och smärtlindrande behandling för diverse medicinska tillstånd, men det är fortfarande under utvärdering och används inte allmänt inom den konventionella medicinen. DMSO löser upp både organiska och oorganiska ämnen och kan penetrera huden och andra biologiska membran relativt enkelt, vilket gör det användbart som ett transportmedel för läkemedel in i kroppen.

En embryo hos däggdjur är den tidiga utvecklingsfasen av ett foster, vanligtvis från befruktningen till omkring 8 veckor. Under denna period sker snabba förändringar och differentiering av cellerna, vilket leder till att de grundläggande organen och systemen bildas. Embryots utveckling kännetecknas av celldelning, migration, differensiering och interaktion mellan celler, vilket kräver en precis kontroll av genuttryck och signalsubstanser för att garantera en normalt embryonal utveckling.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

"Extremiteter" er en medicinsk terminologi som refererer til de yderste lemmene på kroppen, inklusive arme og ben. Disse lemmene er forbundet til kroppen via skuldre og hofter og består af flere led, muskler, sener og knogler, der gør det muligt for individet at bevæge sig og udføre daglige aktiviteter.

"Genes with a homeobox domain" också kända som "Hox-gener" är en typ av gener som kodar för transkriptionsfaktorer som spelar en viktig roll i den embryonala utvecklingen hos flera djur, inklusive människan. Homeoboxen är en evolutionärt bevarad DNA-sekvens som kodar för en 60 aminosyror lång homeodomän, en struktur som kan binda till specifika sekvenser av DNA och på så sätt reglera transkriptionen av andra gener.

Hox-generna är organiserade i kluster på kromosomen och uttrycks i en strikt sekvensiell ordning under embryogenesen, vilket leder till att de skapar en gradient av homeoproteiner som styr den antero-posteriora axelutvecklingen hos embryot. På det sättet bidrar Hox-generna till bestämandet av olika kroppssegment och deras respektive strukturer under utvecklingen. Mutationer i Hox-generna kan leda till missbildningar eller abnormiteter i djurs kroppsplan.

Medicinskt sett definieras läkemedelsframkallade missbildningar som abnormaliteter hos foster eller barn som orsakats av exponering för läkemedel under graviditeten. Missbildningarna kan vara strukturella, funktionella eller både och. De kan påverka alla delar av kroppen, inklusive hjärtat, lungorna, levern, njurarna, skelettet och centrala nervsystemet.

Läkemedelsframkallade missbildningar kan variera i allvarlighetsgrad från milda till livshotande. Vissa läkemedel har en högre risk än andra för att orsaka missbildningar, och det finns ofta en dos-svarsrelation, vilket betyder att högre doser av ett läkemedel kan öka risken för missbildningar.

Exponeringen för läkemedel som kan orsaka missbildningar bör undvikas under graviditeten om det är möjligt. Om en kvinna blir gravid medan hon tar ett läkemedel som kan orsaka missbildningar bör hon kontakta sin läkare omedelbart för att diskutera alternativ behandlingar.

Det är viktigt att notera att inte alla läkemedel som används under graviditeten kommer att orsaka missbildningar, och att det finns ofta risker med att avbryta en behandling under graviditeten. Läkare och patienter bör diskutera alla möjliga risker och fördelar med varje läkemedel som används under graviditeten.

Keratinocyter är hudens vanligaste celltyp och utgör cirka 90-95% av de levande cellerna i huden. De bildar flera skikt i hudens yttre layer, epidermis, och producerar ett protein som kallas keratin, vilket ger cellerna styrka och skyddar dem mot mekanisk påfrestning och uttorkning. Keratinocyter delar sig kontinuerligt för att ersätta de döda celler som slits bort från ytan av huden. De nya keratinocyterna rör sig gradvis uppåt genom epidermis till det yttre skiktet, stratum corneum, där de dör och blir en del av den skyddande barriären som kallas huden.

Enligt medicinskt perspektiv är embryots och fostrets utveckling en process som sträcker sig från befruktningen av ägget till födelsen. Denna process kan delas in i olika faser:

1. Fertilisation (befruktning): Den första steget i embryots och fostrets utveckling är fertilisationen, då en spermie tränger in i ägget och deras arvsmassor kombineras. Det resulterande äggcellen kallas zygot.
2. Cell division and blastulation: Zygoten börjar dela sig genom mitos och bildar en klump av celler som kallas morula. Morulan fortsätter att expandera och differensiera, vilket resulterar i en hålighet i mitten av cellklumpen som kallas blastocyst.
3. Implantation: Blastocysten fäster sig till livmoderhalsens slemhinna och börjar ta upp näring från moderns kropp. Detta är den första kontakten mellan embryot och modern, och inträffar ungefär 6-10 dagar efter befruktningen.
4. Organogenes: Embryots celler differensieras till olika typer av celler som bildar de grundläggande organen i kroppen, såsom hjärtat, lungorna och levern. Denna fas varar från ungefär vecka 3 till vecka 8 efter befruktningen.
5. Fetal development: Efter att de grundläggande organen har bildats fortsätter fostret att växa och utvecklas. Under denna fas blir fostret allt mer likt ett spädbarn, med hud, hår och fungerande sensoriska system.
6. Birth: När fostret är tillräckligt stor och utvecklad för att överleva utanför moderns kropp, börjar den gå in i arbetsfasen och födas.

Under hela graviditeten genomgår embryot och sedan fostret en rad olika faser av utveckling och tillväxt. Varje fas är viktig för att säkerställa ett friskt och normalt foster vid födseln.

"Extremitetsanlag" er en uoffisiell betegnelse som ikke brukes innenfor medisinsk sammenheng. Jeg antar at du søker etter "extremitet", som refererer til armer og ben. I så fall vil den medisinske definisjonen av "anlag" være noe i retning av "et biologisk system som har potentialet for å utvikle seg til en bestemt struktur eller funksjon".

Derfor kan en mulig medisinsk betegnelse være "extremitetsutvikling", som refererer til den biologiske prosessen hvor armer og ben utvikler seg fra de embryonale struktura i et tidlig stadium av fostertet.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

En granulocyt är en vitt celltyp i blodet som hjälper till att skydda kroppen mot infektioner och inflammation. Granulocyterna har en segmenterad kärna och cytoplasmamassor fyllda med små granuler som innehåller enzymer och andra substanser som kan bryta ned främmande partiklar och ämnen. Det finns tre typer av granulocyter: neutrofila granulocyter, eosinofila granulocyter och basofila granulocyter. De flesta granulocyterna i blodet är neutrofila granulocyter.

Cellkärneproteiner är proteiner som finns i cellkärnan och utför olika funktioner där. De kan delas in i flera kategorier baserat på deras funktion, såsom strukturella protein som bildar kärnans cytoskelett och lamina, regulatoriska proteiner som kontrollerar genuttryck och replikation, och enzymproteiner som katalyserar reaktioner inne i cellkärnan. Cellkärneproteinerna är viktiga för celldelning, genreglering, signaltransduktion och andra cellulära processer.

En embryo hos icke-däggdjur (excl. behandling av människan) är ett organism i en tidig utvecklingsfas, vanligen från befruktning till att de specifika kroppsdelarna och systemen har bildats och börjar fungera koordinerat.

För exempelvis hos en amfibie, kan embryots utveckling delas in i olika faser: fertilisation, segmentering, gastrulation, neurulering, organogenes och systemgenes. Under denna tid kommer embryot att utvecklas från en zygot till en larv med en uppsättning fungerande organ.

Det är värt att notera att definitionen av "embryo" kan variera mellan olika arter och forskningsområden, så det är alltid viktigt att specificera vilket djur som avses när man diskuterar denna term.

En tumörcellinje är en population av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och karaktäristika, och som har potentialen att växa, sprida sig och forma nya tumörer. När en cancercell delar sig och bildar nya celler kan dessa celler ärva de genetiska mutationerna från den ursprungliga cellen. Om en av dessa celler utvecklar ytterligare mutationer och börjar växa oberoende av den ursprungliga tumörcelllinjen, kan detta leda till en ny tumörcelllinje med nya karaktäristika och potentialen att respondera olikartat på behandlingar.

Tumörcelllinjer kan studeras i laboratorier för att undersöka cancercellers biologi, respons på behandlingar och möjliga terapeutiska mål. Genom att jämföra skillnader mellan olika tumörcelllinjer kan forskare få insikt i de genetiska och epigenetiska förändringarna som leder till cancerutveckling och progression.

Dibenzazepin är en typ av heterocyklisk organisk förening som består av två bensenringar som är fästade till varandra via en azepinring, vilket är en sex-ledad ring som innehåller en kväveatom. Denna struktur finns i flera olika typer av läkemedel, däribland vissa antidepressiva och antipsykotiska mediciner. Exempel på dibenzazepiner är clomipramin (en tricyklisk antidepressiv) och quetiapin (ett atypiskt antipsykotikum). Dessa läkemedel fungerar genom att påverka neurotransmittor i hjärnan, såsom serotonin och dopamin.

Retinoid X-receptor beta, ofta förkortat till RXR-beta, är ett nukleärt receptorprotein som tillhör den stora superfamiljen av nukleära receptorer. Det binder till retinoider, som är en typ av signalkemikalier som hjälper till att reglera genuttryck och cellulär differentiering. RXR-beta bildar heterodimerer med andra nukleära receptorer, såsom farsenoid X-receptor (FXR), liver X-receptor (LXR) och peroxisomproliferator-aktiverade receptor gamma (PPAR-gamma). När RXR-beta binder till sin ligand, förändras dess konformation och aktiveras. Detta leder till att det börjar interagera med DNA och reglera transkriptionen av specifika gener. RXR-beta spelar därför en viktig roll i regleringen av cellcykeln, differentiering, apoptos och homeostas.

Läkemedelssamverkan (Drug-Drug Interaction, DDI) definieras som ett samspel mellan två eller fler läkemedel där effekten på farmakologiska, kemiska eller fysiologiska sätt är avvikande jämfört med den enskilda effekten av var och en av de ingående substanserna. Det kan resultera i ökat eller försämrade läkemedelsverkan, biverkningar eller skada för patienten.

Läkemedelssamverkan kan delas in i farmakodynamiska (interaktioner som påverkar läkemedlets mekanism av verkan) och farmakokinetiska (interaktioner som påverkar läkemedlets upptagande, fördelning, metabolism eller exkretering) samverkan.

Det är viktigt att identifiera, undvika eller hantera potentiella läkemedelssamverkan genom att utvärdera patientens medicinska historia, farmakoterapi och laboratoriemedicinska data för att minimera risker och maximera terapeutiska effekter.

Apoptosis är en form av programmerad celldöd som sker under normala fysiologiska förhållanden, såväl som i samband med sjukdomar och skada. Det är en aktiv process där cellen genomgår en serie specifik morfologiska och biokemiska förändringar, inklusive kondensation av kromatin, fragmentering av DNA, membranbubblor och celldelning till apoptotiska kroppar som sedan fagocyteras av omgivande celler utan att orsaka någon inflammatorisk respons. Apoptos kan initieras genom en mängd olika signaltransduktionsvägar, inklusive extracellulära signalsubstanser, intracellulära stressfaktorer och mitokondriella störningar. Dessutom är apoptos en viktig mekanism för att eliminera celler som är skadade eller muterade, för att underhålla homeostasen i flertalet organismers vävnader och för att modulera immunresponsen.

DNA, eller deoxyribonucleic acid, är ett molekyärt ämne som innehåller de genetiska instruktionerna för utveckling och funktion hos alla levande organismers celler. DNA består av två långa, dubbelhelixstrukturer som är byggda upp av en serie nukleotider som inkluderar socker (deoxyribose), fosfatgrupper och fyra olika baser: adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C). Adenin parar sig alltid med timin, och guanin parar sig alltid med cytosin. Denna specifika basparning är viktig för att korrekt koda genetisk information.

DNA-molekylen lagrar den genetiska informationen i en kod som består av sekvenser av dessa fyra baser, och varje organisms unika DNA-sekvens ger instruktioner för hur proteiner ska byggas upp. Proteiner är viktiga byggstenar i alla levande organismer och utför en rad olika funktioner som hjälper till att reglera cellens struktur, metabolism och andra viktiga processer.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

"Reglering av genuttryck, cancer" refererer til prosessen där cellers vækst, deling og død kontrolleres for å forebygge uregulær vekst som kan føre til kraftige, abnormale vækster av celler, kalt tumører. Når reguleringen av genuttrykk fungerer feil eller blir størt, kan det føre til u kontrollert cellevækst og eventuell cancers utvikling.

I en celles livscyklus spiller gener en viktig rolle i å bestemme hvordan cellen fungerer og oppfører seg. Genuttrykk refererer til når gener aktiveres eller deaktiveres for å produsere proteiner som påvirker cellens funksjon. I en healthy cell er denne prosessen strikt regulert av komplekse molekylære mekanismer.

I tillegg til å kontrollere cellens vekst og deling, spiller reguleringen av genuttrykk også en viktig rolle i å sikre at celler dør når de skal, et prosess kalt apoptose. Dersom denne prosessen ikke fungerer korrekt kan det føre til u kontrollert cellevækst og eventuell cancers utvikling.

Tumører kan være godartede eller maligne. Godartede tumører vokser langsomt, er lokaliserte og har en lav risiko for å spre seg til andre deler av kroppen. Maligne tumører, eller cancers, vokser raskt, kan invadere andre deler av kroppen og metastasere til andre organer.

Feilregulering av genuttrykk kan føre til u kontrollert cellevækst og eventuell cancers utvikling ved å påvirke flere aspekter av cellens funksjon, inkludert vekstfaktorer, apoptose, angiogenese og DNA-reparasjon. For eksempel kan overaktivering av onkogener eller undertrykkelse av tumorsuppressorgener føre til u kontrollert cellevækst og cancers utvikling.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til resistens mot kjemoterapi og strålebehandling. For eksempel kan overaktivering av onkogener som aktiverer DNA-reparasjon eller undertrykkelse av tumorsuppressorgener som hindrer celledød føre til resistens mot kjemoterapi og strålebehandling.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt angiogenese, eller blodkjedsdannelse, som er nødvendig for cancers vekst og spredning. For eksempel kan overaktivering av vækstfaktorer som stimulerer angiogenesen føre til økt blodkjedsdannelse og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt invasivitet og metastase, som er ansvarlig for mange dødsfall relatert til cancer. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener som hindrer celledeling og migrasjon føre til økt invasivitet og metastase.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt inflammasjon, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av proinflammatoriske signalveier som NF-kB føre til økt inflammasjon og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt stresse respons, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener som regulerer stresse respons føre til økt stresse respons og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt apoptose resistans, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener som regulerer apoptose føre til økt apoptose resistans og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt angiogenese, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av vækstfaktorer som stimulerer angiogenesen føre til økt blodkjedsdannelse og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt invasivitet, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener som regulerer invasivitet føre til økt invasivitet og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt metastase, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av metastasefaktorer føre til økt metastase og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt resistens mot kjemoterapi, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener som regulerer apoptose føre til økt resistens mot kjemoterapi og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt resistens mot stråleterapi, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av DNA-reparasjonsfaktorer føre til økt resistens mot stråleterapi og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt resistens mot immunterapi, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av immunfaktorer føre til økt resistens mot immunterapi og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt angiogenese, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av vækstfaktorer føre til økt angiogenese og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt invasivitet, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av matrixmetalloproteinaser føre til økt invasivitet og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt metastase, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener føre til økt metastase og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt apoptose, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av apoptoseregulatorer føre til økt apoptose og

I en biokemisk kontext refererar en ligand till ett molekylärt ämne som binds till ett specifikt receptorprotein eller en enzymatisk aktivitetssida. Denna binding orsakar ofta en konformationell förändring hos receptorn eller enheten, vilket leder till en biologisk respons, såsom cellsignalering eller nedbrytning av substratet.

Ligander kan vara mycket små molekyler som läkemedel eller naturligt förekommande signalsubstanser, men de kan också vara större biologiska makromolekyler såsom protein-protein-interaktioner. Ligandbindning är en central mekanism i många cellulära processer och är av stor betydelse inom farmakologi, toxikologi och medicinsk forskning.

“Buklades” är ett medicinskt begrepp som refererar till en metod där två eller flera läkemedel kombineras i samma formulering eller doseringsenhet, så att de kan tas samtidigt med ett enda intag. Detta görs ofta för att öka patientens kompliancsnivå (dvs att följa behandlingsplanen), förbättra farmakokinetiska egenskaper eller minska potentiala biverkningar genom att reducera doseringsfrekvensen.

Ett exempel på en buklad läkemedelsform är kombinationstabletter mot högt blodtryck, där två olika blodtrycksmediciner är innehållna i samma tablet. På så sätt behöver patienten bara ta en tablett istället för två skilda tabletter vid varje dosering.

'Reglering av genuttryck' refererer til mekanismer og processer som kontrollerer hvorvidt, hvor mye, og når gener i cellen skal transkriberes til mRNA og oversatt til proteiner. Dette kan ske på flere forskjellige måter, for eksempel ved å endre aktiviteten av enzymer som er involvert i transkripsjon og translasjon.

'Enzymregulering' refererer til mekanismer og prosesser som kontrollerer hvorvidt, hvor mye, og når enzymer skal aktiveres eller inaktiveres i cellen. Dette kan for eksempel skje ved å endre mengden av substrat som er tilgjengelig for enzymet, ved å endre enzymets struktur slik at det blir mer/mindre effektivt, eller ved å bruke andre proteiner som regulerer enzymaktiviteten.

Så 'reglering av genuttrykk, enzymer' kan være en generell betegnelse for de mekanismer og prosessene som kontrollerer hvordan gener og enzymer fungerer i cellen, slik at de kan tilpasse seg forskjellige situasjoner og behov.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.

Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:

* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.

Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.

'Kromosomnormalitet' er en medisinsk term som refererer til en abnormalitet i antall eller struktur av kromosomer i cellene. Kromosomer er de stoffer i cellene der inneholder genene våre, og normalt har et menneske 46 kromosomer fordelt på 23 par. To av disse er kjønns kromosompar, X-kromosomet og Y-kromosomet. En person med en kromosomnormalitet kan ha for få eller for mange kromosomer, eller har strukturelle abnormaliteter på kromosomene sine.

Et eksempel på en kromosomnormalitet er Downs barnesyndrom (trisomi 21), som oppstår når det er et ekstra kopi av kromosom 21. Dette resulterer i at personen har 47 kromosomer i stedet for de vanlige 46. Andre typer av kromosomnormaliteter kan føre til andre medisinske betingelser, inkludert genetiske sykdommer og ulikheter i utviklingen.

Rapportörgener (engelska: *reporting genes*) är inom genetiken benämning på gener som kodar för proteiner eller RNA-molekyler som har en funktion att rapportera information från cellen till omgivningen. Detta kan ske genom att de aktiverar olika signaltransduktionsvägar, exkretion av signalsubstanser eller andra mekanismer. Exempel på sådana gener inkluderar generna för cytokiner, interferoner och neuropeptider. Rapportörgener spelar en viktig roll i cellkommunikationen och koordineringen av olika fysiologiska processer i kroppen.

'Uppreglering' är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där nivåerna eller aktiviteten hos en viss molekyl, cell, vävnad eller funktion ökar i kroppen. Det kan ske naturligt eller orsakas av läkemedel eller andra behandlingsformer. Uppreglering kan ske på olika nivåer, inklusive genetisk (överaktivering av en gen), proteinsnivå (ökad produktion av ett protein) eller signalsubstansnivå (förhöjd aktivitet hos en signalsubstans). Det kan vara en önskvärd effekt vid behandling av vissa sjukdomar, men i andra fall kan det leda till negativa konsekvenser och biverkningar.

"DNA-primers" är en medicinsk term som refererar till små, syntetiska eller naturliga, ensträngade DNA-molekyler som används för att initiera och stödja DNA-syntesen under processer som PCR (polymeraskedjereaktion), sekvensering och kloning. DNA-primers binder specifikt till en komplementär sekvens i mål-DNA:t och fungerar som en startpunkt för DNA-polymerasen, det enzym som kopierar DNA-sekvensen. Primern är vanligtvis några tiotals baspar lång och är designad för att vara komplementär till den specifika sekvensen i mål-DNA:t där syntesen ska initieras.

Medicinskt talat är smörsyra (latin: acidum butyricum) ett fett syra som förekommer naturligt i människokroppen. Den bildas under normala förhållanden i kroppens celler och utsöndras av levern. Smörsyra är en karboxylsyra med formeln C4H8O2.

Smörsyra har en sur smak och lättlöslig i vatten och etanol. Den kan också förekomma i vissa livsmedel, till exempel smör, ost och grädde, samt i fermenterade livsmedel som yoghurt och miso.

I medicinskt hänseende har smörsyra studerats för sin potentiala roll i behandlingen av olika sjukdomar, till exempel cancer, diabetes och neurodegenerativa sjukdomar. Dock behövs fortsatta studier för att fastställa dess eventuella terapeutiska användning.

Fenretinid är ett retinoidmedel, som är en syntetisk derivat av vitamin A. Det används primärt i behandling av olika typer av cancer, såsom karcinom och leukemi. Fenretinid fungerar genom att påverka celldelningen och differentieringen hos cancerceller, vilket kan leda till att de slutligen dör. Preparatet ges vanligtvis per oral route (oralt) i form av kapslar.

Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.

Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.

Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.

I medicinsk kontext betyder "nedreglering" ofta att något som reglerar en fysiologisk process, till exempel ett hormon eller en nervimpuls, minskar i aktivitet eller verkan. Det kan leda till olika symptom beroende på vilken process som påverkas. Exempelvis kan nedreglering av det signalsubstanser som styr hungerkänslan leda till viktminskning, medan nedreglering av andningsregleringen kan orsaka andnöd.

Nuclear Receptor Subfamily 1, Group F, Member 1 (NR1F1) is a protein that belongs to the nuclear receptor superfamily, which are transcription factors that regulate gene expression in response to various signals. NR1F1 is also known as RORα (Retinoic Acid-Related Orphan Receptor alpha).

NR1F1/RORα regulates the expression of genes involved in various biological processes, including circadian rhythm, metabolism, immune function, and inflammation. It can act as a transcriptional activator or repressor, depending on the target gene and cellular context. NR1F1/RORα is widely expressed in many tissues, including the brain, liver, skeletal muscle, adipose tissue, and immune cells.

NR1F1/RORα has been implicated in several diseases, such as metabolic disorders, cancer, and autoimmune diseases. Therefore, it represents a potential therapeutic target for these conditions.

Tetradekanoylforbolacetat, ofta förkortat till PMA (Phorbol Myristate Acetat), är ett kemiskt förening som används inom forskning som en aktivator av protein kinas C (PKC). Det är en syntetisk derivat av forbol, som finns naturligt i crotonolja. PMA binder till och aktiverar PKC-enzymet, vilket leder till en mängd cellulära respons, inklusive celldelning, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

På grund av dess starka biologiska verkan används PMA ofta som ett verktyg inom forskning för att studera PKC-relaterade signaltransduktionsvägar. Det kan också användas som en positiv kontroll i cellresponsassayer. Emellertid bör det hanteras med försiktighet på grund av sina potentiala onkogena effekter och skall endast användas under kontrollerade laboratorieförhållanden.

COUP-transkriptionsfaktor I, även känd som NRF-1 (Nuclear Respiratory Factor 1), är ett transkriptionsfaktorprotein som hör till superfamiljen av orphan nuclear receptors. Det binder till specifika DNA-sekvenser i promotorregionen av målgener och regulerar deras transkription. COUP-TF I/NRF-1 spelar en viktig roll i reguleringen av gener involverade i celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och metabolism, inklusive mitokondriell biogenes. Det är också involverat i regleringen av neuronal utveckling och funktion.

"Cell kärna" är den centrala delen av eukaryota celler (t.ex. djur-, växt- och svampceller) som innehåller det genetiska materialet i form av DNA-molekyler. Cellkärnan är avgränsad från cytoplasman av en dubbelmembranös struktur som kallas kärnmembran. I cellkärnan finns också en struktur som kallas nukleol, där ribosomalt RNA (rRNA) syntetiseras. Cellkärnan har en central roll i celldelningen och reglerar celldifferentiering, cellytgrowth och celldöd.

"Bindningsplatser" är ett begrepp inom strukturell biokemi och molekylärbiologi som refererar till de specifika områdena på en molekyl där den binder till en annan. Dessa bindningsplatser kan finnas på proteiner, DNA, RNA eller andra biomolekyler. De består ofta av aminosyrorsekvenser eller nukleotidsekvenser som har förmågan att känna igen och binda till specifika strukturella egenskaper hos en annan molekyl.

I proteiner kan bindningsplatser vara exponerade på proteinytan eller inbäddade i proteinets tredimensionella struktur. De kan vara specialiserade för att binde till små molekyler, joner, andra proteiner, DNA eller RNA. I DNA och RNA kan bindningsplatser bestå av komplementära baspar som möjliggör specifik bindning mellan två komplementära strängar.

Kännedom om bindningsplatser är viktigt inom forskning och medicinsk applikation, eftersom det kan användas för att utveckla läkemedel som binder till specifika proteiner eller andra molekyler i kroppen. Det kan också hjälpa till att förstå hur genuttryck regleras och hur signaleringsvägar fungerar inom celler.

'Endoderm' är ett medicinskt begrepp som refererar till den inre av de tre germinativa blad som bildas under embryonal utveckling hos däggdjur. Det är det innersta lagret av celler i gastrula-stadiet och kommer att bli den embryonala källan till många av de inre organen, inklusive lungorna, levern, bukspottkörteln och tarmarna.

Endoderm bildar också en del av det gastrointestinala systemet, såsom matstrupen, magsäcken, tolvfingertarmen, tunntarmen och kikhostblåsan. Det är viktigt att notera att endoderm inte inkluderar nervsystemet eller muskler, som istället utvecklas från ectoderm och mesoderm.

'Hud' er det største organet i menneskelig kropp og utgjør en barriere mellom kroppen og ytre verden. Det er komplett med blodkar, svedkjertler, nerve-ende, hårfolikler og immunforsvarsmekanismer. Huden har mange funksjoner, inkludert beskyttelse av kroppen fra skader, regulering av varme og fugtighet, vitamin D syntese og sanseinntrykk som berør, smerte, varme og kulde. Det er også viktig for psykisk velbefindende og estetisk utseende. Huden kan deles opp i to hovedgrupper: tykk hud (eller keratiniseret epitel) som inkluderer håret, negler og tennene, og tynn hud (eller ikke-keratiniserte epiteler), som inkluderer skinn, slimhinner og de indre overflater av kroppen.

Nikotinsyra, också känd som pyridin-3-carboxylsyra, är en organisk syra som är relaterad till nikotin, men de har inte samma effekter på kroppen. Nikotinsyra förekommer naturligt i vissa livsmedel, som tobak, tomater och potatis.

I medicinsk kontext används nikotinsyra ibland som en del av behandlingar för nikotinberoende, då det kan hjälpa att lindra abstinensbesvären när man slutar röka. Detta sker genom att ersätta nikotinet i kroppen med nikotinsyra, som inte är lika beroendeframkallande och saknar de negativa hälsoeffekterna som finns med rökning.

Det är värt att notera att nikotinsyra inte används allmänt i denna typ av behandling, utan det finns andra, mer etablerade läkemedel som ofta föredras, såsom nikotinplåster och nikotinkapslar.

Embryonal anatomy refers to the study of the developing human body during the embryonic stage, which lasts from the third through the eighth week of gestation. During this time, the fertilized egg undergoes rapid cell division and differentiation, forming the three primary germ layers: the ectoderm, mesoderm, and endoderm. These germ layers give rise to all the tissues and organs in the developing embryo.

The embryonic period is a critical time in human development, as many of the body's major organ systems begin to form and take shape. The embryonal anatomy includes structures such as the neural tube, which gives rise to the brain and spinal cord; the heart and circulatory system; the respiratory system; the digestive system; and the urinary and reproductive systems.

Understanding embryonal anatomy is essential for medical professionals, as it provides important insights into the development of congenital abnormalities and other health conditions that may arise during fetal development. By studying the intricate processes that occur during this stage of human development, researchers can gain valuable knowledge about how to prevent and treat various health issues throughout the lifespan.

Människokromosompar 17 består av två identiska kromosomer, som tillsammans innehåller den genetiska informationen för många kroppsfunktioner hos människan. Varje kromosom i paret 17 är en lång, trådlik DNA-molekyl som består av tusentals gener och icke-kodande sekvenser. Dessa gener innehåller instruktionerna för att producera proteiner och reglera andra funktioner i cellen.

Kromosompar 17 är en del av de 23 par som tillsammans utgör den mänskliga karyotypen, och varje individ har två uppsättningar av kromosomer - en från modern och en från fadern. Paret 17 är ett av de autosomala kromosomparen, vilket betyder att det inte är relaterat till kön.

Några exempel på genar som finns på människokromosompar 17 inkluderar:

* TP53: en tumörsuppressorgen som hjälper till att förhindra överdriven celldelning och cancerutveckling.
* CFTR: en gen som orsakar cystisk fibros, när den är muterad.
* SOX9: en gen som spelar en roll i könsbildningen under fostertiden.

Varje människas specifika kombination av gener och deras varianter på kromosompar 17 bidrar till att forma den unika genetiska identiteten hos varje individ.

Transaktivatorer är en typ av proteiner som hjälper att aktivera eller stänga av andra gener genom att binde till deras kontrollregioner, även kända som enhancer. Transaktivatorerna kan påverka genuttrycket genom att rekrytera andra proteiner till DNA:t, vilket orsakar en ökning eller minskning av transkriptionen av specifika gener.

Det finns olika typer av transaktivatorer, inklusive kärnreceptorer som binder till hormoner och andra signalsubstanser för att reglera genuttrycket i samband med cellsignalering. Andra exempel på transaktivatorer är transkriptionsfaktorer som aktiverar eller stänger av gener genom att interagera med deras enhancer.

Transaktivatorer kan spela en viktig roll i cellulär differentiering, utveckling och patologiska tillstånd som cancer. Dysreglering av transaktivatorer kan leda till onormal genuttryck och cellfunktion.

"Genetically modified mice" refer to mice that have undergone genetic modification, which is the process of altering the DNA or genes of an organism to produce a desired trait. This is typically achieved through the use of recombinant DNA technology, where specific genes are inserted, deleted, or altered in the mouse genome. The resulting mice can serve as important models for studying human diseases and testing new therapies.

There are several methods used to create genetically modified mice, including:

1. Pronuclear injection: This involves injecting DNA containing the desired gene directly into the pronucleus of a fertilized egg. The egg is then transferred into a surrogate mother, and the resulting offspring will carry the altered gene in all their cells.
2. Embryonic stem cell manipulation: In this method, embryonic stem cells are genetically modified in vitro, and these cells are later introduced into an early-stage embryo. The modified embryonic stem cells contribute to the germ line of the resulting chimeric mouse, allowing for the transmission of the altered gene to its offspring.
3. CRISPR/Cas9 system: This is a more recent and efficient method for generating genetically modified mice. It uses a targeted DNA-cutting enzyme (Cas9) guided by a small RNA molecule (CRISPR RNA) to introduce specific modifications into the mouse genome.

Genetically modified mice are widely used in biomedical research to study various aspects of human diseases, such as cancer, diabetes, neurodegenerative disorders, and immunological conditions. They provide valuable insights into disease mechanisms and potential therapeutic targets, contributing significantly to our understanding and treatment of numerous medical conditions.

"Western blotting" är en laboratorieteknik som används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en biologisk prov. Denna metod kombinerar elektrofores, immunoblotting och immunokemi.

I korthet innebär tekniken följande steg:

1. Elektrofores: Proteiner i ett extrakt av en cell eller vävnad separeras beroende på deras molekylära vikt genom elektrisk potentialskillnad i en gel.
2. Transfer: De separerade proteinkomplexen överförs sedan från gelen till en membran (vanligtvis nitrocellulosa eller PVDF) där de fastnar i ett ordnat mönster.
3. Blockering: Membranet blockeras med ett protein som inte binder till den primära antikroppen, för att undvika nonspecifika bindningar.
4. Immunoblotting: Membranet exponeras för en specifik primär antikropp som binder till det sökta proteinets epitop.
5. Avläsning: Andra sekundära antikroppar, konjugerade med ett enzym eller fluorescenta markörer, införs för att binda till primärantikroppen och avslöja positionen och mängden av det sökta proteinet.

Denna teknik används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka specifika proteiner som är associerade med sjukdomar, funktionella störningar eller förändringar i cellulär aktivitet.

Kalcitriol är den aktiva formen av vitamin D, även känd som 1,25-dihydroxikalkiferol. Det är ett sekohormon som produceras i njurarna och har en viktig roll i regleringen av calcium- och fosfatbalansen i kroppen. Kalcitriol verkar genom att öka upptaget av calcium och fosfat i tarmen, samt påverka benmetabolismen. Det används också som läkemedel vid behandling av hypokalcemi och sekundär hyperparatyreoidism, som orsakas av njursjukdom eller vitamin D-brist.

Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom molekylärbiologiska metoder, där genetisk information från två eller fler olika protein kodande gener kombineras till en enda gen. Den resulterande fusionerade genen ger upphov till ett protein som innehåller delar av de ursprungliga proteinenheterna, vilka är sammanfogade i en enda peptidkedja.

Denna teknik möjliggör skapandet av proteiner med nya och unika funktionella egenskaper som inte finns hos de ursprungliga proteinerna. Rekombinanta fusionsproteiner används inom forskning, diagnostik och terapi, exempelvis vid tillverkning av monoklonala antikroppar för behandling av cancer och autoimmuna sjukdomar.

Människokromosompar 15 består av två kopior av kromosom 15, som är ett av de 23 par av homologa kromosomer i människans cellkärna. Varje kromosom innehåller tusentals gener som innehåller instruktioner för hur kroppen ska fungera och utvecklas. Kromosom 15 är en autosomal kromosom, vilket betyder att den inte är en könskromosom (X eller Y-kromosom).

Varje kopia av kromosom 15 är ungefär lika lång och har samma band av gener och andra strukturella element, men de kan ha små skillnader i deras genetiska sekvens. Dessa skillnader kan leda till individuella variationer i utseende, beteende och hälsostatus.

Anomalier eller abnormaliteter i kromosompar 15 kan orsaka olika ärftliga sjukdomar och tillstånd, såsom Prader-Willi syndrom och Angelman syndrom, som orsakas av avvikelser i arvet av genetisk information från kromosompar 15. Dessa tillstånd kan leda till utvecklingsfördröjning, problem med muskeltonus, svårigheter med tal och språk, beteendeproblem och andra symtom.

Medicinskt sett är monoterpener en typ av organiska föreningar som förekommer naturligt i växter, djur och mikroorganismer. De är en undergrupp av terpenoider och består av två isoprenaenheter (10 kolatomereder) som är kondenserade till en molekyl. Monoterpener har ofta en doft och används kommersiellt i parfymer, aromaterapi och andra produkter där doft är viktig.

I medicinskt hänseende kan monoterpener ha farmakologiska egenskaper och användas som läkemedel eller naturläkemedel. Exempel på medicinska tillämpningar av monoterpener inkluderar deras användning som antiinflammatoriska, antibakteriella, antivirala, antioxidativa och smärtstillande medel. Monoterpener kan också ha psykologiska effekter och används i aromaterapi för att främja avslappning, sömn och mental klarhet.

Det är viktigt att notera att monoterpener kan också ha toxicologiska effekter vid höga koncentrationer eller långvarig exponering. Vissa monoterpener kan orsaka irritation i luftvägarna, huden och ögonen, medan andra kan vara neurotoxiska eller cancerogena. Därför bör monoterpeners användning alltid ske under kontrollerade förhållanden och under medicinsk övervakning.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

Sebrafiskproteiner refererer til proteiner som findes i zebrafisken (Danio rerio), en lille, tropisk ferskvandsfiskart. Zebrafisken er blevet et vigtigt modelorganisme inden for biomedicinsk forskning pga. dens simple opbygning, korte generationstid og store antal af afkom. Derfor har proteiner fra zebrafisk også fået betydning inden for forskningen.

Sebrafiskproteiner kan have mange forskellige funktioner i forskellige cellulære processer, herunder reguleringen af immunforsvar, celledeling, differentiering og apoptose (programmeret cellet død). Nogle sebrafiskproteiner kan have potentiale som terapeutiske mål eller markører for sygdomme hos mennesker. Derfor er studiet af sebrafiskproteiner vigtig for at forstå molekylære mekanismer bag mange cellulære processer og sygdomme.

Alkoholoxidoreduktas är ett enzym som katalyserar oxidationen av alkoholer till aldehyder eller ketoner, samtidigt som reducerande ämnen (t.ex. NAD+/NADP+) reduceras till deras motsvarande reducerade former (t.ex. NADH/NADPH). Detta enzym är också känt som alkoholdehydrogenas (ADH). Det finns olika typer av alkoholoxidoreduktaser, men de flesta av dem finns i levern och har en viktig roll i alkoholmetabolismen.

Fibroblast Growth Factors (FGF) är en familj av signalsubstanser som spelar en viktig roll i cellers tillväxt, överlevnad, differentiering och migration. De binder till specifika receptorer på cellmembranet och aktiverar en signaltransduktionskaskad som leder till olika cellulära svar. FGF-familjen innehåller 22 kända medlemmar, varav flera har potentialen att användas terapeutiskt i behandling av olika sjukdomar, till exempel vissa typer av cancer och neurologiska störningar.

Epidermis är den yttersta delen av huden och består av flera cellskikt. Det översta skiktet kallas stratum corneum och är ett tätt packat skikt av döda hudceller som fungerar som en barriär mot vatten, bakterier och andra skadliga ämnen. Övriga skikt innehåller levande celler som producerar den hornartade substansen keratin och skyddar mot mekanisk skada. Epidermis saknar blodkärl och får närings- och syresubstanser via diffusion från det underliggande hudlagret, dermis.

Disulfiram är ett läkemedel som används för att behandla alkoholberoende. Det fungerar genom att hämma enzymet acetaldehyddehydrogenas, vilket resulterar i en accumulation av acetaldehyd när alkohol intas. Denna accumulation orsakar symptom som röda, varma känslor i ansiktet, accelererat hjärtslag, svettningar, illamående och i värsta fall andningssvårigheter och chock. Dessa symptom kan inträffa redan efter intag av en liten mängd alkohol och vara tillräckligt allvarliga för att avskräcka personen från fortsatt alkoholkonsumtion.

Disulfiram bör endast användas under övervakning av en läkare på grund av de potentiellt allvarliga biverkningarna och det är viktigt att patienten informeras om dessa risker innan behandlingen inleds.

En endokardial cushion defekt är en hjärtfel som uppstår under fostertiden. Det orsakas av ett fel i embryots utveckling, där det inte bildas tillräckligt med vävnad i de delar av hjärtat som kallas endokardiala cushioner. Dessa cushions är viktiga för att forma och definiera de mitrala och tricuspidala klaffarna samt den interventrikulära septum (mellangränsen mellan vänster och höger ventrikel).

En endokardial cushion defekt kan leda till olika grader av läckage i mitral- och/eller tricuspidalklaffarna, samt en öppning mellan de två ventriklarna (ventrikelseptaldefekt). Symptomen kan variera från milda till allvarliga, beroende på storleken och lokaliseringen av defekten. I vissa fall kan det behövas kirurgiskt ingrepp för att korrigera felbildningen.

Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:

Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.

'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.

Beta-carotene 15,15'-monooxygenase är ett enzym involverat i vitamin A-syntesen. Det konverterar beta-karoten till retinal, som är en form av vitamin A. Detta enzym finns naturligt i djur, men saknas hos människor och andra däggdjur, som istället måste få i sig redan aktiverat vitamin A från sin föda. Beta-carotene 15,15'-monooxygenase finns i levern hos vissa djur, såsom möss och råttor, där det spelar en roll i deras förmåga att tillgodogöra sig beta-karoten från sin föda.

DEAD-box RNA helicases are a subfamily of RNA helicases, which are enzymes that use ATP hydrolysis to unwind double-stranded RNA molecules or remodel RNA-protein complexes. DEAD-box helicases are named after the conserved amino acid sequence motif "DEAD" (Asp-Glu-Ala-Asp) found in their catalytic core, which is involved in ATP binding and hydrolysis.

These helicases play crucial roles in various aspects of RNA metabolism, including pre-mRNA splicing, ribosome biogenesis, translation initiation, RNA decay, and RNA transport. They can also function as regulators of other cellular processes such as transcription, DNA replication, and stress response.

DEAD-box helicases have been implicated in several human diseases, including cancer, neurological disorders, and viral infections. Therefore, understanding their structure, function, and regulation is essential for developing new therapeutic strategies to target these conditions.

Alkoholdehydrogenas (ADH) er ein enzym som spiller en viktig rolle i alkoholmetabolismen. Det konverterer ethanol, den type av alkohol som finnes i drikkevarer, til acetaldehyden ved å fjerne Wasserstoff-ioner (protoner) fra ethanolmolekylet. Denne reaksjonen foregår i leveren og er en del av den første steget i nedbrytningen av alkohol i kroppen. Acetaldehyden er deretter viderebehandlet til acetat og senere fullstendig omdannes til CO2 og vann. ADH finnes i forskjellige former og forekommer hos de fleste levende organismer, inkludert mennesker.

Kolekalciferol, också känt som vitamin D3, är en form av vitamin D som produceras naturligt i huden när den utsätts för solens UVB-strålar. Det kan även tas in som en del av din diet eller som ett supplement. Kolekalciferol fungerar som en prohormon och är involverat i kroppens reglering av kalciumabsorptionen i tarmen, vilket är viktigt för att underhålla starka ben och hälsa hos muskler och nerver.

Embryonal stem cells are a type of pluripotent stem cell that are derived from embryos that are typically 3-5 days old. These stem cells have the ability to differentiate into any cell type in the body, making them a valuable tool in research and regenerative medicine. Embryonal stem cells are obtained from blastocysts, which are early stage embryos that consist of an outer layer of cells called the trophoblast and an inner cell mass (ICM) from which the embryo will develop. The ICM contains embryonal stem cells, which can be isolated and grown in culture.

It's worth noting that the use of human embryonic stem cells is a subject of ethical debate due to the destruction of the embryo during the cell isolation process. Therefore, there is ongoing research into alternative sources of pluripotent stem cells, such as induced pluripotent stem cells (iPSCs), which can be generated from adult cells without the need for embryos.

Cell proliferation refers to the process by which cells divide and increase in number. In medicine, cell proliferation is a fundamental biological process that is tightly regulated in the body. However, uncontrolled cell proliferation can lead to the development of various diseases, including cancer. Therefore, understanding the mechanisms that regulate cell proliferation is crucial for developing effective treatments for these conditions.

The process of cell proliferation involves several stages, including:

1. Cell growth and preparation for division (G1 phase)
2. DNA replication (S phase)
3. Preparation for cell division (G2 phase)
4. Cell division (M phase), which includes mitosis (nuclear division) and cytokinesis (cytoplasmic division)

These stages are tightly regulated by various intracellular signaling pathways, as well as external factors such as growth factors and hormones. Dysregulation of these pathways can lead to abnormal cell proliferation and the development of diseases such as cancer.

In summary, cell proliferation is a critical biological process that is tightly regulated in the body. Understanding the mechanisms that control cell proliferation is essential for developing effective treatments for various medical conditions, including cancer.

Retinoid X-receptor gamma (RXR-γ) är en typ av nukleär receptor som binder till retinoic acid och andra retinoider. Det är involverat i regleringen av transkriptionen av genuttryck och spelar en viktig roll i cellulär differentiering, apoptos och homeostas. RXR-γ förekommer främst i adipocyter, lever, hjärta och immunceller.

CCR-receptorer, eller C-C chemokinreceptorer, är en typ av receptorer som binder till specifika proteiner kända som C-C chemokiner. Dessa receptorer och deras ligander (de proteinmolekyler de binder till) spelar en viktig roll inom immunsystemet, inflammation och hematopoesis (blodcellsframställning).

CCR-receptorerna är G-proteinkopplade receptorer (GPCR) och finns på cellmembranet hos olika celltyper, inklusive leukocyter (vita blodkroppar), endotelceller och strukturella celler. När en C-C chemokin binder till sin respektive CCR-receptor aktiveras en signalkaskad som leder till cellyta eller celldifferentiering, migration, proliferation eller apoptos (programmerad celldöd).

Exempel på välkända CCR-receptorer inkluderar CCR1, CCR2, CCR3, CCR4, CCR5, CCR6, CCR7 och CCR8. Dessa receptorer är involverade i olika fysiologiska processer som inflammation, immunförsvar mot infektioner, hematopoesis och cancer.

I medicinsk kontext kan CCR-receptorerna vara relaterade till sjukdomar som HIV/AIDS, cancer, autoimmuna sjukdomar och allergier. Forskning pågår för att utveckla läkemedel som modulerer CCR-receptorer för behandling av dessa sjukdomar.

I'm sorry, but I couldn't find a medical definition for the term "neurallist." It is possible that it may not be a widely recognized or used term in the field of medicine. If you could provide more context or clarify what you are looking for, I would be happy to try and help further!

'Quail' är ett litet hönsfågel som tillhör familjen fasanfåglar (Phasianidae). Det vetenskapliga namnet för den vanligaste europeiska arten, stjärtvasa ('Common Quail'), är *Coturnix coturnix*. Vaktlar är kända för sina marklevande vanor och liten storlek, med en genomsnittlig längd på cirka 15-20 cm och ett vingspann på omkring 30-35 cm. De förekommer över stora delar av världen, inklusive Europa, Asien, Afrika och delar av Nordamerika. Vaktlar är allätare och livnär sig på en varierad kost som består av frön, bär, insekter och andra små ryggradslösa djur. De är även kända för sin snabba reproduktion och lägger ofta flera kullar per säsong.

Repressorproteiner är proteiner som binds till specifika DNA-sekvenser och på så sätt förhindrar transkriptionen av angränsande gener. De fungerar som del av regulatoriska system i celler, där de kan stänga av genuttrycket när det inte behövs. Repressorproteinens aktivitet kan moduleras av olika signalmolekyler, till exempel sekundära meddelandeämnen (secoeder), för att möjliggöra precisely kontrollerad genuttryck. I prokaryota celler är repressorprotein ofta en del av operonregulatoriska system, medan de i eukaryota celler oftare är involverade i regleringen av enskilda gener.

The cell cycle is the process by which a cell grows, replicates its DNA, and divides into two daughter cells. It consists of four distinct phases: G1 phase, S phase, G2 phase, and M phase.

* G1 phase: This is the first gap phase, where the cell grows in size and synthesizes mRNA and proteins needed for DNA replication.
* S phase: This is the synthesis phase, where the cell replicates its DNA to ensure that each daughter cell will have a complete set of chromosomes.
* G2 phase: This is the second gap phase, where the cell continues to grow and prepares for division by checking for any errors in the DNA and producing more proteins and organelles needed for mitosis.
* M phase: This is the mitosis phase, where the cell divides into two daughter cells through a process called cytokinesis. M phase is further divided into prophase, prometaphase, metaphase, anaphase, and telophase, which are the stages of mitosis.

The cell cycle is regulated by various checkpoints that ensure the accurate replication and segregation of DNA, as well as the proper division of the cytoplasm. If any errors are detected during the cell cycle, the cell may undergo apoptosis or programmed cell death to prevent the propagation of abnormal cells.

Enzyminduktion är ett fenomen där aktiviteten hos en viss typ av enzymer ökar som svar på exponering för en inducerande substans. Detta sker genom att induceringsmedlet påverkar genuttrycket och/eller stabiliteten hos det enzym du vill studera, vilket leder till en ökad syntes av enzymproteinet och därmed en högre aktivitet.

Denna process är särskilt välstuderad inom farmakologi, där vissa läkemedel kan fungera som inducerande substanser för leverenzymer som metaboliserar dem själva eller andra läkemedel. Detta kan leda till en ökad nedbrytning och eliminering av både det inducerande läkemedlet och andra läkemedel som metaboliseras av samma enzym, vilket kan ha kliniskt signifikanta konsekvenser.

Exempel på vanliga enzymer som kan undergå induktion inkluderar cytochrom P450-enzymer (CYP) i levern, som är involverade i oxidativ metabolism av många läkemedel och toxiner. Andra exempel på enzymer som kan undergå induktion är glukuronosyltransferaser (UGT), sulfotransferaser (SULT) och N-acetyltransferaser (NAT).

I medicinsk kontext är det viktigt att vara medveten om möjligheten av enzyminduktion när man skapar behandlingsplaner för patienter som tar flera läkemedel samtidigt, eftersom det kan påverka farmakokinetiken och farmakodynamiken hos de aktiva substanserna.

Fibroblast Growth Factor 8 (FGF-8) är ett protein som tillhör fibroblastväxtfaktorfamiljen och spelar en viktig roll i embryonal utveckling, särskilt i hjärnans development. Det fungerar som en signalsubstans mellan celler och binder till specifika receptorer på cellmembranet för att aktivera olika signaltransduktionsvägar inne i cellen. FGF-8 är involverat i flera biologiska processer, såsom celldelning, cellmigration, differentiering och apoptos (programmerad celldöd). Dessutom har forskning visat att FGF-8 kan vara involverat i patologiska tillstånd som cancer, då det kan påverka cellers förmåga att växa, dela sig och sprida sig inom kroppen.

Kloramfenikol-O-acetyltransferas (COAT) är ett enzym som katalyserar aketylering av antibiotikummet kloramfenikol till kloramfenikol-O-acetat. Detta orsakar att kloramfenikol blir inaktiverat och kan inte längre utöva sin bakteriestoppverkan.

Detta enzym förekommer naturligt hos vissa bakterier, som har utvecklat resistens mot kloramfenikol genom att modifiera antibiotikumet så att det blir ineffektivt. När kloramfenikol binder till COAT-enzymet överförs en acetylgrupp från acetyl-CoA till kloramfenikol, vilket leder till bildandet av kloramfenikol-O-acetat som inte har någon antibiotisk verkan.

Detta är ett exempel på ett resistensmekaniskt enzym som kan orsaka bakteriernas resistens mot vissa antibiotika, vilket kan leda till svårbehandlade infektioner och komplikationer i kliniska sammanhang.

Högtrycksvätskekromatografi (High Performance Liquid Chromatography, HPLC) är en analytisk teknik som används för att separera, identifiera och kvantifiera enskilda komponenter i en blandning. Den bygger på att en provblandning innehållande de olika substanserna injiceras under högt tryck genom en kolonn fylld med ett stationärt material, som kan vara en flytande (reversed-phase HPLC) eller fast fas (normal-phase HPLC).

Provblandningen elueras sedan genom kolonnen med en lösningsmedel (eluent) i en kontrollerad flödeshastighet. De olika substanserna i provblandningen interagerar på olika sätt med det stationära materialet och eluenten, vilket leder till att de separeras från varandra när de passerar genom kolonnen. Detta ger upphov till en kromatogram där varje substans visas som en peak i tiden (retention time) efter det att den har eluerats ut från kolonnen.

HPLC är en mycket känslig och exakt metod som används inom många områden, till exempel för att analysera läkemedel, livsmedel, miljöprover och biologiska vätskor. Genom att jämföra retention time och peakformen med referenssubstanser kan man identifiera och kvantifiera de olika substanserna i provblandningen.

Organisk kultur (OC) är en metod inom biologi och medicin där levande celler eller vävnader från ett organism odlas i kontrollerade laboratorieförhållanden. I en organkultur kan celler eller vävnader från ett visst organ st stimuleras att bibehålla sin specifika struktur och funktion, vilket gör det möjligt att studera deras särskilda egenskaper i en mer naturlig miljö än vad som är möjligt med tvådimensionella cellkulturer.

Organkulturmetoder kan användas för att studera hur olika läkemedel påverkar olika organ, vilket kan hjälpa till att fastställa doser och identifiera biverkningar innan de testas på människor. Dessa metoder kan även användas för att studera sjukdomsprocesser och utveckla nya behandlingsmetoder, inklusive cell- och genbaserade terapier.

Exempel på organkulturer är lung-, lever-, hjärt- och nervcellskulturer. För att skapa en organkultur tas ofta ett litet stycke vävnad från det aktuella organet, som sedan behandlas med enzymer för att separera cellerna från varandra. Sedan placeras cellerna i en speciell kammare eller platta där de kan odlas och studeras under kontrollerade förhållanden.

'Reglering av genuttryck, leukemi' refererer til den prosess where regulative mekanismer kontrollerer aktiviteten og ekspressjonen av gener relatert til leukemien. Leukemi er en slags kraftig kreft som oppstår i det tidlige stadiet av blodcelledevelopmenten i benmärket. Det fører til u kontrollert multiplikasjon og akkumulering av abnorme, delte celler i blodet og benmärket.

Reguleringen av genuttrykk i leukemi inkluderer mekanismer som epigenetisk modifisering (som DNA-metyling og histonmodifikasjon), non-koding RNA-regulering, transkripsjonsfaktorer og signalveier. Abnormiteter i disse regulative mekanismene kan føre til ubalanse i cellcyklus, apoptose (programmert celledød) og differentiering, som kan resultere i leukemisk transformasjon og progresjon.

Forståelse av reguleringen av genuttrykk i leukemi er viktig for å utvikle effektive terapeutiske strategier for å bekjempe denne livstruende sykdommen.

Somiter är en del av embryots bakre delen, som utgör de första segmenten i ryggraden hos kroppssegmenterade djur, inklusive ryggradsdjuren. De bildas under den tredje veckan av embryonal utveckling och består av celler som kommer att bli en del av ryggkotorna, muskler och hud i varje segment. Varje somit delas gradvis upp i två delar, vilket resulterar i bildandet av totalt 33-35 par ryggkotor hos människan.

"Complementary DNA" (cDNA) är en syntetisk enkelsträngad DNA-molekyl som skapas genom att transkribera en messenger RNA (mRNA)-molekyl med hjälp av en revers transkriptas. cDNA används ofta i molekylärbiologiska experiment, till exempel för att klona specifika gener eller studera genuttryck.

Den komplementära naturen av cDNA och den ursprungliga mRNA-molekylen gör det möjligt att använda cDNA som en representation av den ursprungliga genen, eftersom basparningen mellan DNA och RNA följer komplementära regler (A parar sig med T respektive G parar sig med C). Detta gör cDNA till ett värdefullt verktyg inom molekylärbiologi, eftersom det ofta är lättare att arbeta med DNA än RNA.

Retinol-binding proteins (RBPs) are a group of transport proteins that bind and carry retinol (vitamin A alcohol) in the bloodstream. The primary form of RBP in human plasma is known as RBP4, which is synthesized in the liver and released into the bloodstream.

RBP4 circulates in the bloodstream bound to retinol and transports it to various target tissues, where it plays crucial roles in vision, immune function, reproduction, and cell growth and differentiation. RBP4 is a 21-kDa protein that is highly specific for retinol binding and has a single binding site for one molecule of retinol.

In addition to its role in retinol transport, RBP4 has been identified as a potential biomarker for insulin resistance and metabolic syndrome. Elevated levels of RBP4 have been associated with an increased risk of developing type 2 diabetes, obesity, and cardiovascular disease. However, the precise mechanisms by which RBP4 contributes to these conditions are not fully understood and are an area of ongoing research.

Regulatoriska sekvenser i nukleinsyra refererar till specifika DNA-sekvenser som kontrollerar genuttryck och -reglering. Dessa sekvenser inkluderar promotorregioner, enhancer, silencers och introner som binder till transskriptionsfaktorer och andra regulatoriska proteiner för att modulera genaktiviteten. De kan påverka när, var, hur mycket och i vilken grad en viss gen ska transkriberas till mRNA och översättas till protein.

Hedgehog proteins are a family of signaling molecules that play crucial roles in the development and regulation of various biological processes in animals. They were first discovered in genetic studies on fruit flies, where mutations in the hedgehog gene led to the appearance of fly larvae with spiky bristles resembling a hedgehog.

In humans, there are three known Hedgehog proteins: Sonic Hedgehog (SHH), Indian Hedgehog (IHH), and Desert Hedgehog (DHH). These proteins are synthesized as precursor molecules that undergo post-translational modifications, resulting in the formation of a mature, biologically active protein. The mature Hedgehog protein has a unique structure, characterized by an N-terminal signaling domain and a C-terminal autoprocessing domain.

Hedgehog proteins mediate their effects through a complex signaling pathway that involves several other proteins, including Patched (PTCH) receptors, Smoothened (SMO), and the Gli family of transcription factors. In the absence of Hedgehog protein, PTCH inhibits SMO activity, leading to the degradation of Gli transcription factors and the suppression of downstream target gene expression. When Hedgehog protein is present, it binds to PTCH, relieving its inhibition on SMO and allowing for the activation of Gli transcription factors and the subsequent expression of target genes involved in various cellular processes, such as cell proliferation, differentiation, survival, and migration.

Dysregulation of Hedgehog signaling has been implicated in several human diseases, including cancer, birth defects, and degenerative disorders. For example, aberrant activation of the Hedgehog pathway has been observed in various types of cancer, such as basal cell carcinoma, medulloblastoma, and pancreatic ductal adenocarcinoma, making it a potential target for therapeutic intervention.

Nuclear Receptor Subfamily 2, Group C, Member 1 (NR2C1) is a protein that belongs to the nuclear receptor superfamily, which are transcription factors that regulate gene expression in response to various signals. NR2C1 is specifically a member of the steroid hormone receptor family and is also known as the orphan receptor TR2 or nuclear receptor 4A1 (NR4A1).

NR2C1 is widely expressed in various tissues, including the brain, heart, lung, liver, and kidney. It plays a role in several physiological processes, such as cell proliferation, differentiation, apoptosis, and inflammation. NR2C1 can be activated by both ligands (small molecules that bind to the receptor) and various stress signals, leading to changes in gene expression.

Defects in NR2C1 have been implicated in several diseases, including cancer, cardiovascular disease, and neurological disorders. However, further research is needed to fully understand the functions of this nuclear receptor and its potential as a therapeutic target.

Trijodtyronin (T3) är en tyreoideahormon som produceras i sköldkörteln. Det är den aktiva formen av tyreoideahormonen och har en viktig roll i regleringen av kroppens metabolism, tillväxt och utveckling. T3 fungerar genom att binda till specifika receptorer i cellkärnan, vilket påverkar genuttrycket och proteinernas syntes. T3 produceras som en del av hormonet thyroxin (T4), som omvandlas till T3 i levern och andra vävnader.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

Stamceller (engelska: Stem cells) är celler som har förmågan att dela sig och differensiera sig till olika typer av specialiserade celler i kroppen. De kan renas och expanderas i laboratoriemiljö och användas inom regenerativ medicin för att ersätta skadade eller sjuka celler, vävnader och organ.

Det finns två huvudtyper av stamceller: embryonala stamceller och vuxna stamceller (även kända som adulte stamceller). Embryonala stamceller hämtas från blastocysten under de tidiga stadierna av fosterdifferensiering och kan differensiera sig till alla celltyper i kroppen. Vuxna stamceller finns hos vuxna individer och återfinns i olika delar av kroppen, som benmärg, hjärna, lever, hud och fettvävnad. De har begränsad differensieringskapacitet jämfört med embryonala stamceller och kan endast differensiera sig till specifika celltyper beroende på var de finns.

Stamceller är en aktiv forskningsområde inom medicinen, men deras användning är också omdiskuterad på grund av etiska frågor kopplade till användningen av embryonala stamceller.

'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.

"Oxidation" är inom biokemi och medicin en kemisk reaktion där en molekyl förlorar elektroner eller tar emot oxygen. Detta orsakas vanligtvis av en reaktion med syre, men kan också ske med andra substanser som kan acceptera elektroner. Oxidationen är ofta kopplad till reduction, där en annan molekyl vinner de elektroner som den första förlorar. Denna process kallas för redoxreaktion.

Oxidationsprocesser kan ske naturligt i kroppen och är viktiga för att producera energi i cellerna, men överdriven oxidation kan också skada celler och leda till sjukdomar som cancer och hjärtsjukdomar. Antioxidanter är substanser som skyddar celler från skadan orsakad av överdriven oxidation.

Isoenzym (eller isoform) är ett samlingsnamn för olika enzymer som har samma funktion men kan skilja sig något i deras aminosyresekvens och/eller kinetiska egenskaper. De uppstår genom genetisk variation, där varje isoenzym kodas av en separat gen. Isoenzymen kan ha olika reguleringsmekanismer, subcelulär lokaliseringsgrad och stabilitet, vilket gör att de kan anpassa sig till specifika cellulära behov och miljöer. Detta är en naturlig strategi hos levande organismer för att öka deras flexibilitet och adaptabilitet. I klinisk kontext kan isoenzymnivåer i blodet användas som markörer för olika sjukdomstillstånd, eftersom specifika isoenzymbrister kan vara associerade med vissa patologiska tillstånd.

Testikel, eller testis, är ett par gonader (könskörtlar) hos manliga djur och människor. De är en del av det reproduktiva systemet och producerar spermier samt den manliga könshormonen testosteron. Testiklarna är också involverade i produktionen av andra hormoner som påverkar bland annat muskelmassa, röstläge, libido och benägenheten till aggressivt beteende. Testiklarna är placerade utanpå kroppen inom scrotum (skrotumsäcken) för att underhålla en lägre temperatur än kroppstemperaturen, vilket är nödvändigt för produktionen av normalt fungerande spermier.

'Onkogenproteiner v-erbA' är en typ av onkoprotein som kan bidra till cancerutveckling. Detta protein bildas när retrovirusen av typen av *v-erbA* införlivar sig i DNA hos värddjuret och påverkar genuttrycket negativt för cellcykeln, differentiering och apoptos (cellsdöd). Detta kan leda till onkogenes och cancerutveckling.

Det finns två varianter av *v-erbA*-genen som kallas *v-erbA* och *v-erbB*, båda är associerade med olika typer av leukemier hos höns. Proteinet v-erbA är en transkriptionsfaktor som påverkar genuttrycket negativt för cellcykeln och differentiering, vilket kan leda till onkogenes och cancerutveckling.

Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.

Steroidreceptorer är en typ av receptor som binder steroidhormoner, såsom kortisol, aldosteron, östrogen och testosteron. När ett steroidhormon binder till sin specifika receptor bildas ett komplex som kan transkribera DNA och på så sätt påverka genuttrycket i cellen. Detta leder till en rad fysiologiska effekter, beroende på vilket steroidhormon och vilken typ av steroidreceptor som är inblandad.

Det finns två huvudsakliga typer av steroidreceptorer: glukokortikoidreceptorer (GR) och mineralokortikoidreceptorer (MR), som binder kortisol respektive aldosteron, samt androgener receptorer (AR), estrogenreceptorer (ER) och progesteronreceptorer (PR), som binder testosteron, östrogen och progesteron. Dessa receptorer tillhör superfamiljen av nukleära receptorer och är transkriptionsfaktorer som reglerar genuttrycket i cellen.

Steroidreceptorerna kan vara lokaliserade i olika delar av kroppen, beroende på deras funktion. De kan finnas i flera olika typer av celler och organ, inklusive levern, muskler, benmärg, hjärnan och reproduktiva organ. Dessa receptorer spelar en viktig roll i regleringen av olika fysiologiska processer, såsom immunförsvaret, metabolismen, blodtrycket, vatten- och elektrolytbalansen, samt reproduktionen.

In medical terms, "eye" refers to the specialized sense organ located in the front part of the head that is responsible for receiving and processing visual information. The eye is a complex structure made up of various parts including:

1. Cornea: The clear, dome-shaped surface at the front of the eye that refracts light and protects the eye.
2. Iris: The colored part of the eye that controls the amount of light entering the eye by adjusting the size of the pupil.
3. Pupil: The opening in the center of the iris that allows light to enter the eye.
4. Lens: A biconvex structure located behind the iris that further refracts light and focuses it onto the retina.
5. Retina: A layer of light-sensitive cells at the back of the eye that convert light into electrical signals that are transmitted to the brain.
6. Optic nerve: The nerve that carries the electrical signals from the retina to the brain, where they are interpreted as visual images.
7. Vitreous: A clear, gel-like substance that fills the space between the lens and the retina and helps maintain the shape of the eye.

Overall, the eye is responsible for capturing light, converting it into electrical signals, and transmitting those signals to the brain for processing and interpretation as visual information.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.

PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.

'Arsenikföreningar' är en samlande beteckning för oorganiska föreningar som innehåller arsenik (As) i sin kemiska struktur. Arsenik är ett grundämne med atomnummer 33 i det periodiska systemet och finns naturligt i jordskorpan. När arsenik kombineras med andra grundämnestill existerar det i olika former av oorganiska arsenikföreningar, som kan vara i fast, flytande eller gasform. Exempel på oorganiska arsenikföreningar är arseniktrioxid (As2O3), kalciumarsenit (Ca3As2) och koppar(II)arsenat (Cu3(AsO4)2).

Arsenikföreningar kan vara mycket giftiga för levande organismer, inklusive människor. Historiskt har arsenik använts som ett starkt gift och i vissa kulturer har det också använts som en del av medicinska behandlingar. I dag är användningen av arsenik begränsad till specifika industriella tillämpningar, såsom träskyddsmedel och bekämpningsmedel, men dess användning är starkt reglerad på grund av de hälsorisker som är associerade med exponering.

Långvarig eller hög exponering för arsenikföreningar kan orsaka allvarliga hälsoeffekter, inklusive cancer, neurologiska skador och skador på hjärtat, levern och njurarna. Arsenik kan också vara skadligt för miljön och kan orsaka skada på ekosystem och vattenkvalitet om det släpps ut i naturen.

I'm happy to help! The medical term for "embryo sac" is the same in English and Swedish. An embryo sac, also known as a megagametophyte, is a structure found in plants that contains the female gamete or egg cell. It develops from a haploid cell called a megaspore within the ovule of a plant's ovary.

The embryo sac is enclosed within the tissue of the ovule and has a distinctive shape, with a large central cell called the egg apparatus that contains the egg cell and two synergids. The synergids play a role in guiding the pollen tube towards the egg cell during fertilization.

The embryo sac also contains several other cells that will develop into various tissues of the seed after fertilization, including endosperm, which provides nutrition to the developing embryo, and the nucleus of the antipodal cells, which degenerate after fertilization.

Overall, the embryo sac is a crucial structure in the reproductive process of plants, allowing for the development of a new individual from the fusion of male and female gametes.

Tumörstamceller, också kända som cancer stem cells (CSCs), är en särskild population av celler inom en tumör som har förmågan till självförnyelse och differensiering. Dessa celler anses vara ansvariga för initieringen och underhållet av cancern, samt kan spela en viktig roll i cancerrelapsen och resistans mot behandlingar som strålbehandling och kemoterapi. Tumörstamceller har potentialen att skapa en ny tumör om de transplanteras till en immunosupprimering individ, och deras existens förklarar möjligen varför cancer ofta återvänder efter behandling.

Biological models är matematiska eller datorbaserade representationer av biologiska system, processer eller fenomen. De används inom forskning för att simulera, analysera och förutsäga beteendet hos komplexa biologiska system, som exempelvis celler, organ, populationer eller ekosystem. Biological models kan vara mekanistiska (baserade på förståelse av underliggande mekanismer) eller empiriska (baserade på experimentella observationer och korrelationer). Exempel på biologiska modeller inkluderar systemdynamikmodeller, differentiall equations-modeller, agentbaserade modeller och neuronala nätverksmodeller.

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

'Ektoderm' er en betegnelse for det yderste lag av de tres germinative lag, som dannes under den embryonale udvikling hos dyr med bilateralsymmetri. Det dannes tidligt i udviklingen og udgør siden stamceller til huden, hjernen, nervesystemet, sanseorganerne, tænderne og de ydre kirtler. Ektodermet adskilles fra det andet germinative lag, mesodermet, ved en grænseflade kaldet ektoderm-mesodermgrænsen.

Luciferase är ett enzym som katalyserar bioluminescens, det vill säga ljusproduktion, i vissa levande organismer. Det mest kända exemplet är den blå-gröna lysglansen hos eldflugor och djuphavsdjur som till exempel Kalanmarctis planktonica.

Luciferasreaktionen involverar en substratmolekyl, vanligtvis benämnd luciferin, som oxideras av luciferas i ett tvåstegsprocess där ATP och syre också är nödvändiga reaktanter. Det resulterande ljuskvantumet har en våglängd på omkring 470-560 nanometer, beroende på vilken typ av luciferas som används.

I medicinsk kontext kan luciferas användas som ett reportergen i molekylärbiologiska studier för att mäta och visualisera biologisk aktivitet, till exempel celldelning eller genuttryck, genom att koppla en luciferase-genererande sekvens till en promotor av intresse. När denna promotor aktiveras kommer luciferas att produceras och kan detekteras som ljus med hjälp av ett luminometer eller en CCD-kamera.

Acitretin är ett läkemedel som tillhör gruppen retinoider och används huvudsakligen för behandling av allvarlig akne samt olika former av psoriasis. Det verkar genom att påverka cellernas tillväxt och differentiering, och är ett derivat av vitamin A. Acitretin intas peroral (i tablettform) en gång dagligen.

Viktiga saker att notera när det gäller acitretin:

* Det kan orsaka missbildningar under graviditet, varför användning av effektiv preventivmedel är nödvändigt under behandlingen och under minst två år efter avslutad behandling.
* Kvinnor som ammar bör inte använda acitretin.
* Alkoholintag under behandlingen kan leda till att ett giftigt metabolit, etylacitretin, bildas och förlänga läkemedelets halveringstid i kroppen.
* Acitretin kan påverka leverfunktionen och därför bör leverfunktionsnivåer kontrolleras regelbundet under behandlingen.
* Försiktighet bör vidtas när acitretin används tillsammans med andra läkemedel, eftersom det kan förekomma interaktioner.

Samtliga mediciner ska användas enligt recept och under kontroll av en läkare. Läs alltid instruktionerna i farmaceutisk information (FI) innan du börjar ta ett nytt läkemedel.

Myeloid leukemia är en typ av blodcancer som utvecklas när cellerna i den del av benmärgen som producerar vita blodkroppar (leukocyter), blodplättor och röda blodkroppar börjar dela sig oregelbundet och snabbt. Detta leder till en överväxt av cancerceller, även kallade blastceller, som stör produktionen av normalt fungerande blodceller.

Myeloid leukemi kan indelas i två huvudkategorier: akut myeloid leukemi (AML) och kronisk myeloid leukemi (CML). AML är en aggressiv form av leukemi där cancercellerna snabbt accumuleras och sprider sig till andra delar av kroppen. CML utvecklas långsammare än AML och kan vara asymptomatisk under en längre tid innan den upptäcks.

Symptomen på myeloid leukemi kan inkludera trötthet, andfåddhet, blödnings tendency, infektioner, smärtor i ben och ledgångar, svullnad i levern eller mjälten samt blåmärken eller andra hudförändringar. Behandlingen för myeloid leukemi kan innefatta kemoterapi, strålbehandling, stamcellstransplantation och målinriktad terapi beroende på typen av leukemi och dess allvarlighetsgrad.

"Dimerisering" er en begrep i biokjemisk sammenheng og refererer til den proces, hvor to identiske eller ikke-identiske proteiner eller andre molekyler kobles sammen for å forme en større kompleks struktur. Disse parrede enheter kaller man "dimere". Dimeriseringen kan forekomme naturlig i levende organismer, men den kan også oppstå som en følge av eksogene faktorer, for eksempel ved virkning av visse typer medisinsk behandling.

Dimeriseringen kan ha betydning for mange forskjellige biologiske funksjoner, inkludert signalering, regulering og transport av molekyler i cellen. I noen tilfeller kan feilregulering av dimerisering føre til ubalanse i cellefunksjonen og kan være involvert i uviklingen av visse sykdommer, for eksempel kreft.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

"Transformed cell line" er en betegnelse for en cellelinje, der er undergået en artificiel genetisk ændring, ofte gennem anvendelse af virus, retrovirus eller andre typer plasmidvektorer. Denne ændring resulterer i at cellen får en forandret genetisk makeup, der kan give den nye egenskaber, såsom ureguleret vækst, ændret differentiering eller øget sekretion af bestemte proteiner. Transformerede cellelinjer anvendes ofte i forskning, herunder i studier af cellevækst, signaltransduktion, proteinproduktion og cancerbiologi.

Akutt myeloid leukemi (AML) är en typ av blodcancer som utvecklas i benmärgen. Det innebär att det uppstår onormala och icke fullt utvecklade vita blodkroppar, kallade blastceller, i benmärgen. Dessa blastceller förhindrar normalt fungerande celler från att utvecklas och producera nödvändiga blodceller, vilket leder till en brist på friska röda och vita blodkroppar samt blodplättar i kroppen.

AML kan uppstå spontant eller som en komplikation till en tidigare behandling av cancer, exempelvis strålbehandling eller kemoterapi. Symptomen inkluder trötthet, blödnings tendency, infektionskänslighet, blåmärken och svullnader utan uppenbar orsak, ben- och muskelvärk samt ibland feber. AML behandlas vanligtvis med kemoterapi och i vissa fall med stamcellstransplantation. Prognosen varierar beroende på patientens ålder, allmäntillstånd och specifika subtyp av AML.

Talgkörtlar, också kända som sebaceous glander, är små säckformade organ som finns i huden hos djur, inklusive människor. Deras huvudsakliga funktion är att producera en fettliknande substans som kallas sebum. Sebum hjälper till att fuktföra och skydda huden samt håret mot uttorkning, skador och infektioner. Talgkörtlarna öppnar sig vanligtvis in i hårsäckar men kan också finnas på ytor som saknar hår, såsom svalget och ögonlocken.

Beta-karoten (β-karoten) är en organisk förening som tillhör gruppen carotenoider. Det är ett röd-orangefärgat pigment som finns naturligt i vissa frukter och grönsaker, såsom morot, apelsin, och papaya.

β-karoten är en provitamin A, vilket betyder att den kan konverteras till vitamin A i kroppen. Det sker genom en process där enzym i kroppen klipper upp β-karoten i två delar, varav varje del kan konverteras till retinal, som är en form av vitamin A.

Vitamin A är viktigt för synen, immunförsvaret, celltillväxten och reproduktionen. Ett överskott av β-karoten i kroppen kan leda till karotenoder, en oskadlig tillstånd där huden får en gulaktig ton.

Transforming Growth Factor Beta (TGF-β) är ett protein som fungerar som en cytokin och signalmolekyl involverad i cellens tillväxt, differentiering och celldöd. Det finns tre isoformer av TGF-β hos människor: TGF-β1, TGF-β2 och TGF-β3. Dessa proteiner binder till sina respektive receptorer på cellens yta och aktiverar en signalkaskad som reglerar genuttrycket relaterat till celldelning, apoptos och extracellulär matrisproduktion. TGF-β spelar också en viktig roll i embryonal utveckling, angiogenes och immunrespons. Dysreglering av TGF-β har visats vara involverat i flera patologiska tillstånd, inklusive fibros, cancer och autoimmuna sjukdomar.

Nuclear Receptor Co-Repressor 1 (NCOR1) är ett protein som fungerar som kofaktor för nuclear receptorer, vilket innebär att det hjälper till att reglera transkriptionen av gener kontrollerade av dessa receptorer. NCOR1 binder till nuclear receptorer när de inte är bundna till DNA och undertrycker deras transkriptionsaktivitet genom att rekrytera andra proteiner som modifierar histoner och på så sätt förändrar den kromatinstrukturen runt genen så att den blir mindre tillgänglig för transkription. NCOR1 är involverat i regleringen av en mångfald biologiska processer, inklusive metabolism, homeostas och utveckling.

Nuclear Receptor Subfamily 1, Group F, Member 3 (NR1F3) is a protein that belongs to the nuclear receptor superfamily, which are transcription factors that regulate gene expression in response to various signals. NR1F3 is also known as retinoic acid-related orphan receptor alpha (RORα).

RORα plays important roles in several biological processes, including circadian rhythm regulation, immune function, and lipid metabolism. It binds to specific DNA sequences called response elements in the promoter regions of target genes and regulates their transcription. RORα can act as a transcriptional activator or repressor depending on the context and the presence of co-regulators.

RORα has been identified as a potential therapeutic target for various diseases, including cancer, metabolic disorders, and inflammatory diseases. For example, RORα activation has been shown to inhibit the growth and survival of certain types of cancer cells, while RORα inhibition has been shown to ameliorate symptoms in animal models of autoimmune diseases. However, further research is needed to fully understand the functions of RORα and its potential therapeutic applications.

Kalcitriol, också känt som 1,25-dihydroxikalkiferol, är den aktiva formen av vitamin D i kroppen. Kalcitriolreceptorerna (VDR) är nukleära receptorer som binder till kalcitriol och aktiverar genuttryck relaterat till calcium- och fosfathomeostas, celldelning och differentiering, apoptos och immunmodulering.

Kalcitriolreceptorerna finns i många olika typer av celler, inklusive enterocyter (tarmceller), nyreepitelceller, osteoblaster (benbildande celler) och lymfocyter (en typ av vita blodkroppar). Genom att binda till DNA i cellkärnan aktiverar kalcitriolreceptorerna genuttryck som leder till ökad absorption av calcium och fosfat i tarmen, nedbrytning av benskold proteiner för frisättning av calcium, och reglering av parathyroideahormonet (PTH) och kalcitoninet secretion.

Dysfunktion eller mutationer i Kalcitriolreceptorerna har visats vara associerade med olika sjukdomar, inklusive osteoporos, hypokalcemi, hypofosfatemi och cancer.

'COS-celler' är en typ av genetiskt modifierade celler som används inom molekylärbiologi och biomedicinsk forskning. COS-celler är en speciell linje av simia (apa) fibroblaster som har transformerats med ett virus, bestående av adenoviruskapselförpackat DNA från svin-svampsvulstvirus (SV40).

Denna modifiering gör att COS-cellerna uttrycker T-antigen, ett protein som binder till och aktiverar origo på plasmid-DNA, vilket underlättar effektivare och säkrare kloning av exogena DNA. Detta gör COS-celler till en populär val för att producera stora mängder fritt protein in vitro från klonade gener.

Det finns två huvudtyper av COS-celler: COS-1 och COS-7. COS-1 är diploid, medan COS-7 är en subklon av COS-1 som har ökad stabilitet och effektivitet vid proteinproduktion.

ICR (Imprinting Control Region) är ett speciellt område på en musens kromosom som styr hur vissa gener uttrycks genom ett process som kallas genimprinting. Inavlade ICR-möss är en specifik stam av möss där dessa kontrollregioner har blivit fasta, så att forskare kan använda dem i studier av genetik och development. Genom att använda inavlade ICR-möss kan forskare få konsekventa resultat och jämföra dem mellan olika experiment.

Oligodeoxiribonukleotider (ODNs) är korta enskilda DNA-strängar som består av mellan några få upp till hundratals nukleotider. De syntetiseras vanligen i laboratorium för att användas inom molekylärbiologi och medicin, exempelvis som primers under PCR eller som antisense-oligonukleotider för att störa specifika genuttryck. ODNs kan också användas som immunterapeutika genom att stimulera immunsystemet att attackera cancerceller eller virusinfekterade celler.

'Brosk' er en type væv som findes i dyreorganismers krops, herunder mennesker. Det består af et stort antal tynde og fjedrende fibre, der er ophobet i en geléagtig substans. Brosk er ikke så hårdt som knogler, men er mere stiv end muskler og slimhinder.

Broskvævet findes oftest i bevægelige dele af kroppen, hvor det fungerer som en slags amortisering mellem knoglerne og dermed mindsker slid og skader under bevægelse. Et eksempel på et sted, hvor brosk findes, er i knæet, hvor der er et lag brosk bag knæskånen (patella) kaldet det bagre knæbrosk (posterior cruciate ligament).

Brosk har også en vigtig rolle i at absorbere stød og fordele trykket jævnt over et areal. Dette gør det muligt for leddene at bevæge sig glidende og smidigt, uden at blive beskadiget af gentagne slitage.

I takt med alderen kan brosket blive mindre elastisk og forløsere sig, hvilket kan føre til ledbesvær og smerter. Desuden kan skader på brosket være smertefulde og svære at helbrede, da det har en begrænset evne til at regenerere sig selv.

"Gälbågsregion" (latin: regio vena cava inferior) är en anatomisk region på människans kropp. Den definieras som den del av bukhålan (cavitas abdominis) som begränsas av levern ovan och blygdbenet under, samt av bukspettet lateralt.

Denna region innehåller stora vener som returnerar blod till hjärtat, däribland den nedre grova venen (vena cava inferior) som är den största venen i kroppen och transporterar deoxygenerat blod från underkroppen till höger atrium i hjärtat. Andra viktiga strukturer i gälbågsregionen inkluderar nedre hälsenan (vena iliaca communis), njurarnas vener (venae renales) och bukhinnans vener (venae parietales).

Det är viktigt att notera att den exakta definitionen av gälbågsregionen kan variera beroende på källa och användningsområde.

T-box domain proteins are a family of transcription factors that play crucial roles in the development and differentiation of various organisms, including humans. The name "T-box" refers to the highly conserved DNA-binding domain of these proteins, which is characterized by a specific three-dimensional structure and binds to T-box recognition elements in the DNA.

These transcription factors are involved in regulating gene expression during embryonic development, particularly in the formation of tissues derived from the mesoderm and endoderm germ layers. They have been implicated in several critical developmental processes, such as heart morphogenesis, limb development, and neural tube formation.

Mutations in T-box domain proteins can lead to various genetic disorders and congenital abnormalities. For example, mutations in the human TBX1 gene are associated with DiGeorge syndrome, a disorder characterized by cardiovascular defects, palatal abnormalities, and learning disabilities. Similarly, mutations in the TBX5 gene can cause Holt-Oram syndrome, which is characterized by upper limb malformations and heart defects.

In summary, T-box domain proteins are a family of transcription factors that play essential roles in embryonic development and organogenesis through their regulation of gene expression. Defects in these genes can lead to various genetic disorders and congenital abnormalities.

Proteiner (eller proteinmolekyler) är stora, komplexa molekyler som består av aminosyror som kedjas samman i en specifik sekvens. Proteiner bygger upp och utgör en väsentlig del av alla levande cellers struktur och funktion. De utför viktiga funktioner såsom att underlätta kroppens tillväxt och reparation, reglera processer i cellen, skydda organismen från främmande ämnen som t.ex. virus och bakterier samt hjälpa till vid transport av andra molekyler inom kroppen. Proteiner kan ha en mycket varierad struktur och form beroende på deras funktion, och de kan indelas i olika klasser baserat på deras specifika egenskaper och roller inom cellen.

Genetic amplifier refererar till ett segment av DNA som innehåller en upprepad sekvens av baspar (nukleotider), vilket leder till en ökning av antalet kopior av ett specifikt gen. Detta fenomen kan uppstå naturligt eller induceras i laboratoriemiljö genom tekniker som PCR (polymeraskedjereaktion). Genetiska förstärkare kan användas för att öka mängden av ett visst gen, till exempel för att underlätta analys av genen eller för att producera en överrepresentation av ett protein kodat av genen.

RNA (Ribonucleic acid) i forbindelse med cancer (tumør) refererer oftest til RNA som produceres af cancerceller under transskriptionen af genetisk information fra DNA. Det kan være relateret til specielle typer RNA, såsom messenger RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) og ikke-kodende RNA (ncRNA), herunder microRNA (miRNA), piwi-interagerende RNA (piRNA) og lange ikke-kodende RNA (lincRNA). Disse forskellige typer RNA spiller en vigtig rolle i reguleringen af cellulær funktion, inklusive cellevækst, differentiering og apoptose.

I cancer kan abnorme ændringer i RNA-produktion og -regulering resultere i ubalancer i cellulær homeostase, hvilket kan føre til u kontrolleret cellevækst og dannelsen af tumører. For eksempel kan overudtryk eller underudtryk af visse miRNA-molekyler være forbundet med cancerens udvikling, progression og prognose.

Undersøgelse af RNA i cancer har potentiale til at afsløre nye diagnosemåder, prognostiske markører og terapeutiske mål for cancerbehandling.

'Embryonal induction' är ett begrepp inom developmental biology och refererar till processen där en cell eller ett grupp cells signalsamverkan med andra celler orsakar en förändring i den tidiga embryonala utvecklingen. Detta kan leda till att en celldelning ändrar sin utvecklingslinje och differensieringsväg som en direkt konsekvens av den signalsubstans eller den genetiska information som har överförts från en annan grupp celler.

I många fall är embryonal induktion viktig för att bestämma den tidiga embryonala utvecklingen och bildandet av olika organ och system i kroppen. Exempelvis kan en grupp celldelningar som ursprungligen var bestämd att bli en del av hjärnan istället bli en del av ryggmärgen på grund av signalsubstanser från en annan grupp celler.

Embryonal induktion är ett komplext ämne som forskas kring intensivt inom developmental biology, och det finns många olika mekanismer och processer som är involverade i denna process.

Cykloheximid är ett antibiotikum som hämmar protein syntesen i eukaryota celler. Det används ofta inom forskning för att inhibera celldelningen hos svampar och andra eukaryota organismer, medan det tenderar att vara mindre skadligt för prokaryota celler som bakterier. Cykloheximid fungerar genom att binda till 60S-underenheten av ribosomen och på så sätt förhindra peptidbindningsprocessen under protein syntesen.

I medicinsk kontext, avses "hornämne" ofta ett ämne som kan ansamlas i kroppen och bilda stenar eller avlagringar. Exempel på hornämnen inkluderar kalciumoxalat och kalciumphosphat, som kan leda till nedsatta njurfunktioner om de ansamlas i njurtarmarna och bildar kidneysten (nyckelbarnssten). Andra exempel på hornämnen är kolesterol och kolinhaltiga föreningar, som kan ansamlas i blodkärlen och leda till atherosclerotis (kranskärlssjukdom).

Dexametason är ett starkt syntetiskt kortikosteroid, som används för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, såsom inflammatoriska sjukdomar, autoimmuna störningar och allergier. Det fungerar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet och påverkar därmed kroppens inflammatoriska svar.

Dexametason har en stark verkan och används ofta i lägre doser än andra kortikosteroider, eftersom det behövs mindre för att uppnå den önskade effekten. Det kan ges oralt, intravenöst eller som topisk behandling beroende på tillståndet och patientens individuella behov.

Liksom med andra kortikosteroider kan långvarig användning av dexametason leda till biverkningar, såsom ökad risk för infektioner, ökad svaghet i musklerna och benen, försämrad ämnesomsättning, höjd blodtryck och förhöjda blodsockernivåer. Därför bör användningen av dexametason övervakas noga och avbrytas så snart som möjligt för att undvika långvariga komplikationer.

'Vävnadsdistribution' (på engelska: 'tissue distribution') refererar till hur ett ämne, såsom en läkemedelssubstans eller en kemisk förorening, fördelas och distribueras inom olika vävnader i ett levande organism. Detta omfattar hur substansen absorberas, transporteras och utsöndras i kroppen, och hur mycket som ansamlas i varje typ av vävnad. Vävnadsdistributionen påverkas av en rad faktorer, inklusive farmakokinetiska egenskaper hos substansen (som absorption, distribution, metabolism och elimination), samt specifika interaktioner mellan substansen och vävnader eller celler i kroppen. Det är viktigt att förstå vävnadsdistributionen av en substans för att bedöma dess säkerhet, effektivitet och potentiala bieffekter som läkemedel, eller för att utvärdera riskerna relaterade till exponering för kemiska föroreningar.

Benmorfoegenesproteiner, också kända som bensklerotiserande proteiner eller benbildande proteiner, är en typ av protein som hjälper till att bilda och underhålla benvävnad. Dessa proteiner inkluderar bland annat kolagen, osteokalcin och alkalisk fosfatas. De aktiverar också celler som kallas osteoblaster för att producera mer benvävnad. Benmorfogenesproteiner spelar en viktig roll i benreparation och regeneration efter skada, samt i underhåll och hälsa av skelettet överlag.

Hela-celler, även kända som HeLa-celler, är en immortaliserad celllinje som isolerades från ett cancerpatient som led av cervixcancer. Patienten hette Henrietta Lacks och hennes celler togs utan hennes vetskap eller samtycke under en operation 1951.

HeLa-cellerna är speciella eftersom de är "immortala", vilket betyder att de kan dela sig oändligt i laboratoriemiljö och fortsätta växa och reproduceras under lång tid. Detta gör dem till en mycket användbar resurs inom biomedicinsk forskning, eftersom de kan användas för att studera cellbiologi, genetik, cancer, virusinfektioner och andra sjukdomar.

HeLa-cellerna var den första mänskliga celllinjen som lyckades kultivera i laboratoriet och har sedan dess använts i tusentals forskningsstudier världen över. De har bidragit till ett stort antal vetenskapliga framsteg, inklusive utvecklingen av poliovaccinet, upptäckten av telomeraser och studiet av cellcykeln.

Emellertid har användningen av HeLa-celler också varit kontroversiell på grund av etiska frågor kring patientens samtycke och efterlevande familjs rättigheter till hennes genetiska information.

'Embryoutveckling' refererar till den process där ett befruktat ägg (zygota) utvecklas till en embryo under de första 8 veckorna av graviditeten. Under denna period sker snabba och komplexa förändringar, inklusive celltillväxt och differentiering, organogenes och systemisk differentiering. Den resulterande embryon utvecklas sedan till ett fostret och sedan till en fullt utvecklad fötus. Embryoutvecklingen styrs av genetiska och epigenetiska faktorer, som interagerar med miljöfaktorer för att producera den slutliga fenotypen.

"Translokation, genetisk" refererer til en type genetisk mutation hvor der forekommer en overførsel eller udveksling af store dele (eller hele) af en kromosom med en anden. Denne proces kan resultere i to typer translokationer:

1. Reciprok translokation: Her sker der en ømsesidig udveksling af genetisk materiale mellem to forskellige kromosomer. Det vil sige, at et bestemt segment fra én kromosom byttes ud med et segment fra en anden kromosom.
2. Robertsoniansk translokation: Her fusionerer to akrocentriske kromosomer (kromosomer med korte arme) ved deres centromere, hvilket resulterer i en større kromosom og et mindre antal kromosomer i alt.

Translokationer kan være konsekvensen af fejl under celledeling eller udvikle sig som følge af skade på DNA-molekylet, for eksempel ved eksponering for ioniserende stråling eller kemiske stoffer. Nogle translokationer kan være asymptomatiske og ikke have nogen negativ effekt, mens andre kan føre til genetiske sygdomme, udviklingsforstyrrelser eller cancer.

Ketoconazol är ett antimykotiskt läkemedel, vilket betyder att det används för behandling av svampinfektioner. Specifikt är ketoconazol en imidazolderivat och fungerar genom att störa syntesen av ergosterol, en viktig komponent i svampcellmembranen. När ergosteroltillverkningen störs blir svampcellmembranen instabil och funktionell, vilket dödar svampen.

Ketoconazol används vanligtvis för behandling av djupa svampinfektioner som till exempel histoplasmose och blastomykos, samt för behandling av systemiska candida-infektioner. Det kan också användas för att behandla yttre svampinfektioner som till exempel hud- eller nagelsvamp, men det finns vanligare och mindre potenta alternativ tillgängliga för dessa typer av infektioner.

Läkemedlet ges vanligtvis som tablett, men kan också ges som intravenös injektion i vissa fall. Vid användning av ketoconazol kan det förekomma biverkningar som leverfunktionsnedsättning, mag- och tarmbesvär, huvudvärk och yrsel. I sällsynta fall kan det även orsaka allvarliga biverkningar som leverdamage och hjärtsvikt.

'Cercopithecus aethiops' er en art innen slætten primater (Primates) og familien markattrer (Cercopithecidae). Den kjennes også under fremdeles navnet husabariabeeste, og er også kallen for grøn markatt. Denne aben er oprinnelig hjemmehørende i subsaharisk Afrika, og lever i en variert bredde av skogsområder, fra regnskog til savanner med trær.

'Cercopithecus aethiops' har en slank kroppsbygning og er kjent for sine svelge lange lemmer og svans. Den kan bli mellom 40 til 70 cm lang, med en svans som kan være like lang eller lenge som kroppen. Den veier mellom 3,9 til 7,7 kg. Pelsen er grønnegrå eller brun på ryggen og hvit på buken. Ansiktet er sort med en hvit skjegg rundt munnene.

Denne aben lever i grupper som kan inneholde opp til 30 individer, deriblant flere hanar og hunar. Den er allikevel merkет av en matriarkal struktur, med de ældre hunnene som dominerer over de yngre. Føden består av frukt, frø, blader, bark, insekter og små dyr.

'Cercopithecus aethiops' er kjent for sin evne til å springe langt og høyt fra gren til gren i skogen. Den har også en unik metode for å vaskes selv, ved å bruke sine hænder for å fjerne parasitter og skjedde med pelsen.

Denne aben er ikke direkte truet av utdøing, men populationen er i tilbakegang på grunn av økende jordbruksområder, skogsavverkning og illegal handel med viltlevende dyr. Derfor er det viktig å ta stilling for å beskytte denne abens levevilkår og sikre at den kan overleve og trives i fremtiden.

'Xenopus proteiner' refererer til proteiner som uttrykkes i, eller hentes fra, Xenopus-arter, oftest Xenopus laevis eller Xenopus tropicalis, som er two common species brukt in forskning. Disse amfibieorganismene er vellide til eksperimentelle studier, og deres gener og proteiner er velstuderte. Proteiner fra Xenopus kan være relevant for å forstå biologiske prosesser som er relevante for både mennesker og andre dyr, siden vi deler en felles evolutionær historie.

Sertoli-celler, også kendt som sustentacyleceller, er støtteceller i hvirvelløse dyrs og pattedyrs testikler. De er en del af de strukturer, der udgør seminiferøre tubulerne, hvor spermatogenesen finder sted.

Sertoli-cellerne har flere vigtige funktioner:

1. De danner en form for barrierevæg, som beskytter de umodne spermakroder og andre celler i tubuluslumen mod det immune system.
2. De er involveret i nedbrydningen af overflødige gamete gennem fagocytosering.
3. De udskiller forskellige hormoner, bl.a. androgenbindende protein (ABP), inhibin og aktivin, som hjælper med at regulere spermogenesen og produktionen af follikelstimulerende hormon (FSH) fra hypofysen.
4. De er involveret i transporten af spermakroderne gennem tubuluslumen under deres udvikling til modne spermaceller.
5. De bidrager til opretholdelsen af en gunstig miljø i tubuluslumen, herunder ved at hjælpe med at regulere pH og ionbalancen.

'Fågelproteiner' refererar till proteiner som hittas hos fåglar. Proteiner är komplexa molekyler som utför viktiga funktioner i alla levande organismer, inklusive fåglar. De är byggda av aminosyror som kedjas samman på olika sätt för att bilda specifika tre-dimensionella strukturer som utför specifika uppgifter i cellen.

Fågelproteiner kan variera mycket i sin funktion och struktur beroende på vilken typ av cell eller vävnad de hittas i. Några exempel på fågelproteiner inkluderar hemoglobin, som hittas i röda blodkroppar och transporterar syre till olika delar av kroppen, myoglobin, som hittas i muskelceller och lagrar syre, och keratin, som hittas i fjädrar och huden och ger stöd och skydd.

Det är värt att notera att många fågelproteiner har studerats intensivt inom forskningen på grund av deras likhet med mänskliga proteiner, vilket gör dem användbara som modellsystem för att undersöka proteinfunktion och struktur.

Daktinomycin, även känt som aktinomycin D, är ett antibiotikum och ett typiskt medel i en grupp av substanser kallade cytotoxiska antibiotika. Det används vanligtvis som en cancerbehandling, särskilt för behandling av sarcom, vissa typer av karciном och germ cell tumörer.

Daktinomycin fungerar genom att binda till DNA i cancerceller och stoppa celldelningen, vilket orsakar celldöd. Det kan också ha en negativ effekt på normala celler, men dessa celler tenderar att ha en högre förmåga att reparera sig själva än cancerceller.

Sidan på är ett medicinskt lexikon där du kan hitta mer information om Daktinomycin:

"Genetiskt uttrycks mönster" refererar till hur och när gener i ett individuellt genomi expressar sig, det vill säga hur de producerar specifika proteiner eller RNA-molekyler. Detta kan variera mellan olika celltyper, till exempel leverceller jämfört med hjärnceller, och under olika livscykel-faserna, som fostertillstånd jämfört med vuxen ålder. Genuttrycksmönster kan påverkas av både genetiska och miljömässiga faktorer.

Det är värt att notera att termen 'genetiskt uttrycks mönster' ofta används i samband med studier av epigenetik, som undersöker hur miljöfaktorer kan påverka genuttryck genom mekanismer som DNA-metylering och histonmodifiering. Dessa förändringar kan vara reversibla och är ofta specifika för en viss celltyp eller tillstånd, vilket leder till unika genuttrycks mönster.

Estrogen, också känt som œstrus, är ett steroidhormon som produceras främst i äggstockarna hos kvinnor och i mindre utsträckning i testiklarna hos män. Det spelar en viktig roll i reproduktiva funktioner, såsom att stimulera utvecklingen av sekundära könskarakteristika under puberteten, reglera menstruationscykeln och upprätthålla graviditeten. Estrogen påverkar också andra kroppsliga funktioner, såsom benvävnadens hälsa, hjärt-kärlsjukdomar, kognitiv funktion och kroppsvikt. I medicinska sammanhang används syntetiska estrogenpreparat för att behandla symtom relaterade till menopaus, osteoporos och andra hormonella störningar.

'Nervsystemet' är det organ som har som funktion att leda, samordna och koordinera kroppens olika funktioner. Det består av hjärnan, ryggmärgen och de perifera nerverna som sträcker sig ut från dessa strukturer till resten av kroppen. Nervsystemet är ansvarigt för att bearbeta sensorerisk information från omgivningen, kontrollera muskulaturen och andra organ samt reglera kroppens inre miljö. Det kan delas upp i det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (de perifera nerverna).

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

Neoplastic cell transformation refers to the process by which a normal cell undergoes genetic and epigenetic changes that lead to its conversion into a cancerous or malignant cell. This process involves the accumulation of multiple mutations in genes that regulate cell growth, division, and death, leading to uncontrolled cell proliferation and the formation of a neoplasm or tumor.

The genetic changes that occur during neoplastic cell transformation can include point mutations, chromosomal translocations, gene amplifications, and epigenetic modifications such as DNA methylation and histone modification. These changes can affect genes that are involved in various cellular processes, including signal transduction, cell cycle regulation, apoptosis, and DNA repair.

Neoplastic cell transformation is a complex and multistep process that can take place over a period of many years. It often involves the activation of oncogenes and the inactivation of tumor suppressor genes, which can lead to the development of malignant characteristics such as invasiveness and metastasis. Understanding the molecular mechanisms underlying neoplastic cell transformation is critical for the development of effective cancer prevention and treatment strategies.

'Vävnadsnybildning' (engelska: 'tissue regeneration') är en naturlig process där skadat eller skört vävnader i kroppen repareras eller ersätts med nytt, friskt vävnadsmaterial. Denna process involverar celler som delar sig och differenseras för att bilda nya typer av vävnad, till exempel ben-, muskel- eller hudvävnad. Vävnadsnybildning kan också stimuleras konstlutligen med hjälp av medicinska behandlingar och terapier, såsom celltransplantation, vävnadstransplantation och användning av tillväxtfaktorer.

Epitelceller, eller epitelceller, är en typ av cell som täcker ytor och organ i kroppen. De bildar en barriär mellan olika kroppsdelar och skyddar dem mot skador, infektioner och vätskedrän. Epitelceller kan vara platta, kubiska eller cylindriska beroende på deras funktion och placering i kroppen. De kan också vara stillasittande eller cilierade, vilket innebär att de har små hår som hjälper till med rörelse av vätskor och partiklar över cellerna. Epitelceller deltar också i absorption, utsöndring och sekretion av substanser.

Butyrat är ett slags fettsyra som finns naturligt i vissa livsmedel, såsom mjölkprodukter och fiberrika frukt- och grönsaker. Den kallas även butansyra eller butansyrlighet. Butyrat har en betydande roll för hälsa och välsignelse, särskilt för tarmarnas hälsa.

I medicinsk kontext kan butyrat vara av intresse på grund av dess potentiala att mildra inflammatoriska tarmsjukdomar, som till exempel Colitis Ulcerosa och Crohns sjukdom. Butyrat är en viktig energikälla för de celler i tarmen som heter kolonceller, och det kan hjälpa att reducera inflammation och stödja celldelning och celldifferentiering.

Även om butyrat kan ha potentiala hälsobefrämjande effekter, bör man inte försöka inta butyrtakapslar eller annan koncentrerad butyrat utan att först konsultera en läkare, eftersom höga doser av butyrat kan orsaka illamående och diarré.

'Framben' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva den främre (ventrala) sidan av kroppen, särskilt i samband med beskrivningar av positioner och rörelser hos djur, inklusive människor. På motsvarande sätt kan 'bakben' användas för att referera till den bakre (dorsala) sidan av kroppen.

Exempel: När en person går på alla fyrar, stöder de frambenen framför sig och bakbenen bakom sig.

Medicinskt kan "extremitetsmissbildningar, medfödda" definieras som abnormaliteter eller avvikelser i utformningen och/eller funktionen hos en persons armar eller ben som är tillställd vid födelsen. Dessa missbildningar kan variera från milda till allvarliga, och kan påverka enskilda delar av extremiteten eller hela extremiteten.

Exempel på medfödda extremitetsmissbildningar inkluderar:

1. Polydactyli: extra fingrar eller tår
2. Syndactyli: sammanvuxna fingrar eller tår
3. Aplasi/Hypoplasia: delvis eller fullständigt saknas en extremitet eller en del av den
4. Amelia: fullständig saknad av en extremitet
5. Phocomelia: korta, missformade armar och/eller ben
6. Spina bifida: en neurologisk missbildning som kan påverka rörelseförmågan i benen
7. Klumpfot: en deformitet av foten där tån pekar nedåt istället för framåt

Orsakerna till medfödda extremitetsmissbildningar kan variera, inklusive genetiska faktorer, infektioner under graviditeten, exponering för vissa läkemedel eller kemikalier och andra miljöfaktorer. Behandlingen beror på typen och svårighetsgraden av missbildningen och kan inkludera operationer, proteser, terapi och rehabilitering.

Epitel (epithelial tissue) är en typ av vävnad som täcker ytor av kroppen, både inre och yttre. Det finns olika typer av epitel, men de flesta består av en eller flera cellager. Epitel har ofta en skyddande funktion och kan också ha en sekretorisk funktion, det vill säga producera och utsöndra substanser. Exempel på epitel är huden, slemhinnorna i näsa och mun samt de cellager som täcker organens insida.

Dimetylformamid (DMF) er en organisk forbindelse som vanligvis forekommer som en klar, flegmast væske. Det har den kemiske formel (CH3)2NCHO. DMF er en polær aprotisk solvent, det vil si at det kan opløse både hydrofile og hydrofobe stoffer, men ikke deltager i protonoverførsel. Dette gjør det til en viktig løsingsmiddel innenom kjemisk syntese, især for reaksjoner som involverer fosfiner og andre svært polære eller ioniske reaktanter.

DMF er ikke direkte giftig i små mengder, men eksposisjon over lengre tid kan føre til skader på leveren og nervesystemet. Det kan også være ødeleggende for huden og øyene ved kontakt. Derfor er det viktig å bruke personlig skyddsutstyr (PSU) når man arbeider med DMF.

Matrix metalloproteinase 11 (MMP-11) är ett enzym som tillhör en grupp av enzymer som kallas matrix metalloproteinaser (MMP). Dessa enzymer är involverade i nedbrytningen och omstruktureringen av extracellulär matris, det vill säga de proteiner och andra molekyler som utgör den strukturella underlagan för celler. MMP-11 har specifikt förmågan att bryta ned en typ av protein som kallas collagen av typ IV, vilket är ett viktigt beståndsdel i basalmembranet, en tunn lag proteiner och kolagener som skiljer olika vävnader från varandra. MMP-11 har också visat sig ha förmågan att påverka celldelning och celldöd, men dess specifika roll i dessa processer är fortfarande under forskning.

Alkalisk fosfatas (ALP) är ett enzym som förekommer i många olika djur- och vävnadstyper, inklusive lever, ben, tarmslemhinnor och njurar. Det har en viktig roll i organismens metabolism, särskilt vid nedbrytningen av fosfater i kroppen.

ALP är ett serummarkör som används för att diagnostisera och övervaka olika sjukdomar och skador på lever, ben och andra organ. Nivåerna av ALP kan öka vid lever- eller gallvägssjukdomar, skelettskador, vissa cancerformer och under vissa fysiologiska tillstånd som till exempel graviditet.

Det är viktigt att tolka ALP-värden i klinisk kontext tillsammans med andra laboratorie- och kliniska data, eftersom en ökning av ALP kan ha olika orsaker och behöver inte alltid vara patologisk.

Idarubicin är ett läkemedel som tillhör gruppen antileukämiamediciner, mer specifikt en typ som kallas antitumörantibiotika. Det används vanligen i behandlingen av akut myeloisk leukemi (AML) och lymfom. Idarubicin fungerar genom att hindra celler från att dela sig och växa, vilket leder till död av cancerceller. Läkemedlet ger även en immunsuppressiv effekt.

Idarubicin ges vanligen som intravenös injektion under kontrollerade omständigheter i sjukhusmiljö på grund av potentialen för allvarliga biverkningar, såsom kardiotoxicitet (skada på hjärtat) och myelosuppression (nedbrytande effekter på benmärgen).

Samtidigt bör nämnas att användningen av Idarubicin skall ske under tätt medicinskt övervakning och att patienten måste informeras om eventuella risker och biverkningar.

COUP-transkriptionsfaktor II, även känd som NRF-2A eller ARP-1, är en transkriptionsfaktor som tillhör superfamiljen av naringsmedelupptagningssfaktorer (NRF). Den binder till specifika DNA-sekvenser och reglerar genuttrycket hos ett antal målgener. COUP-TFII är involverad i flera biologiska processer, inklusive embryonal utveckling, celldifferentiering och metabolism. Varianter av denna gen har visat sig vara associerade med olika sjukdomar, såsom cancer och diabetes.

"Cell survival" er en begrepsbeskrivelse innen cellebiologi som refererer til evnen til at en celle kan forblive levende og funksjonell under ugunstige forhold som skader, stress, iltsvikt eller eksponering for toksisk miljø. Dette kan involvere aktivering av cellulære overlevelsesmekanismer som f.eks. reparasjon av DNA-skade, regulering av celldød (apoptose), autofagi og endret metabolisme for å tilpasse seg de ugunstige forholdene.

Det er viktig å skille mellom "cell survival" og "viability", som refererer til en cells evne til å fortsette med normal funksjon etter eksponering for en utfordring eller behandling. En celle kan være "viable" men ha økt sårbarhet overfor ytterligere skade eller stress, mens en celle som har "cell survival" kan ha aktivert overlevelsesmekanismer for å overleve under ugunstige forhold, men kan ha noen funksjonelle begrunnelse.

Organspecificitet (også kendt som organotropisme) er et begreb inden for patologi og immunologi, der refererer til den evne, som visse sygdomme, især cancer, har til at sprede sig specifikt til bestemte organer i kroppen. Dette skyldes ofte, at kræftcellerne udtrykker bestemte molekyler, som de kan binde til på overfladen af specifikke celler i det pågældende organ. På denne måde kan kræftcellerne invadere og kolonisere dette organ mere effektivt end andre dele af kroppen. Organspecificitet kan også have en betydning inden for immunologi, hvor visse immunresponser er specifikt rettet mod bestemte organer i kroppen.

Protonpumpproteiner, också kända som protonkogenproteiner, är proteiner som aktivt transporterar protoner (H+) över cellyttmembranet. Denna transport process skapar ett koncentrationsgradient för H+ joner och genererar en protonsjö i specifika kompartment inom cellen, vilket är en viktig del av cellens energiproduktion.

Ett exempel på ett protonpumpprotein är ATPas, som hittas i mitokondriernas inner membran och i cellytan hos epitelceller i mag-tarmkanalen. I mag-tarmkanalen är detta viktigt för att möjliggöra en kontrollerad frisättning av H+ joner till magsäcken, vilket skapar den låga pH som krävs för att bryta ned matspillror. I mitokondrien är ATPas-proteinet en viktig del av oxidativ fosforylering och produktionen av ATP, det viktigaste energibärande molekylen i cellen.

Protonpumpproteiner kan också hittas i andra kompartment inom cellen, såsom i endosomer och golgiapparaten, där de hjälper till att underhålla ett specifikt pH-värde som krävs för korrekt proteintransport och -förädling.

Sekvenshomologi, eller sekvenstillhörighet, inom biokemi och genetik refererar till den grad av likhet mellan två eller flera molekylära sekvenser, som kan vara DNA-sekvenser, RNA-sekvenser eller proteinsekvenser. När det gäller aminosyrasekvenser, handlar det om den ordningsföljd av specifika aminosyror som bildar en proteinmolekyl.

Aminosyrasekvenshomologi mellan två proteiner används ofta för att undersöka deras evolutionära släktskap och funktionella likheter. Hög sekvenshomologi kan indikera närbesläktade proteiner med möjligen liknande funktioner, medan låg homologi kan tyda på mindre närstående eller icke-relaterade proteinsekvenser.

Det är värt att notera att även om två proteiner har en hög sekvenshomologi kan deras struktur och funktion skilja sig ifrån varandra, eftersom aminosyrasekvenser inte alltid korrelerar perfekt med proteiners tredimensionella struktur eller biokemiska aktivitet.

Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."

Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.

'Xenopus laevis' är ett amfibieväxt som tillhör släktet Xenopus och familjen pipagrodor. Denna art är ursprungligen hemmahörande i subsahariska Afrika, där den förekommer i stillastående eller långsamt flytande vattensamlingar.

Xenopus laevis är en tvåbensegellös grodart som blir cirka 10-15 cm lång och kännetecknas av sin robusta byggnad, grönaktiga till bruna färger och sina tydligt framträdande, knölformade parotidkörtlar bakom ögonen.

Denna art är välkänd inom forskningen, speciellt inom molekylärbiologi och genetik, eftersom den har en lång livslängd i fångenskap (upp till 15 år) och är lätt att hantera och föröka. Xenopus laevis används ofta som ett modellorganism för att studera utvecklingsbiologi, neurobiologi och immunologi.

"Brösttumör" är ett samlingsbegrepp för olika slags tumörer (abnorma vävnadsformationer) som kan uppstå i brösten. Det finns två huvudsakliga kategorier av brösttumörer: godartade och elakartade.

Godartade brösttumörer är relativt vanliga och tenderar att vara ofarliga. De flesta godartade brösttumörer är cystor (flytande säckar fyllda med vätska) eller fibroadenomer (små, runda, solida knölar som består av både glandulär och stödjevävnad).

Elakartade brösttumörer, även kända som maligna bröstcancer, är mer allvarliga och kan spridas till andra delar av kroppen. De elakartade brösttumörerna inkluderar bland annat invasiv duktal carcinom (IDC), invasiv lobulär carcinom (ILC) och inflammatorisk bröstcancer.

Det är viktigt att upptäcka och behandla elakartade brösttumörer så tidigt som möjligt för att öka chanserna till fullständig bot. Regelbundna självundersökningar, mammografier och andra screening-metoder kan hjälpa till att upptäcka bröstcancer i ett tidigt stadium.

I'm sorry, I need to clarify the term you want me to define. "Forbolester" could refer to a specific chemical compound, but it is more commonly referred to as "phorbol ester." Here is the definition of "phorbol ester" in a medical context:

Phorbol esters are a group of chemicals found in certain plants that can mimic the action of natural hormones and cause excessive cell growth. One of the most well-known phorbol esters is called phorbol 12-myristate 13-acetate (PMA). Phorbol esters activate a type of protein kinase C (PKC), which plays a role in various cellular processes, including signal transduction, proliferation, and differentiation.

In medical research, phorbol esters are used as tools to study the function of PKC and other signaling pathways. However, they can also have harmful effects on cells and tissues, such as promoting inflammation, oxidative stress, and cancer development. Therefore, their use in medical treatments is limited.

Flödescytometri är en laboratorieteknik inom cellbiologi och patologi som används för att kvantifiera och analysera fysikaliska och kemiska egenskaper hos enskilda celler i en population av levande eller fixerade celler. Metoden bygger på att celler passerar genom ett snävt ljusstråle, ofta laserljus, varvid cellernas optiska egenskaper registreras med hjälp av olika detektorer.

Cellerna fluorescerar när de exciteras av laserljuset, och det är möjligt att koppla specifika antikroppar eller andra molekyler som binder till cellreceptorer markerade med fluoroforer till cellerna före analysen. På så sätt kan man få information om olika aspekter av cellernas proteinexpression, cellyta, DNA-innehåll och andra egenskaper.

Flödescytometri är en mycket känslig metod som möjliggör att analysera upp till ett tusen celler per sekund, och den används inom många områden inom biomedicinsk forskning och klinisk diagnostik, exempelvis för att bestämma immunfenotyp, det vill säga vilka typer av vita blodceller som finns i en blodprov, eller för att uppskatta cellcykeln hos cancerceller.

Karotenoider är en typ av fettlösliga pigment som förekommer naturligt i vissa livsmedel, särskilt i gröna, gula och orangea frukter och grönsaker. De fungerar också som provitamin A, vilket betyder att de kan konverteras till vitamin A i kroppen. Det finns över 600 olika karotenoider, men de mest välkända är beta-karoten, alpha-karoten och lykopen. Karotenoider har antioxidanta egenskaper och kan hjälpa till att skydda celler från skada. De kan också stödja ögats hälsa och stärka immunsystemet.

Transkriptionsfaktor AP-1 (Activator Protein 1) är ett transkriptionellt komplex bestående av proteiner som tillhör Jun- och Fos-familjerna. Det bildas när två proteiner dimeriserar, ofta en Jun-protein (t.ex. c-Jun, JunB eller JunD) och en Fos-protein (t.ex. c-Fos, FosB, Fra-1 eller Fra-2). AP-1 binder till specifika DNA-sekvenser, så kallade AP-1-bindningsställe, i promotor- och enhancerregioner av målgener och regulerar på så sätt transkriptionen av dessa gener. AP-1 är involverat i en mängd cellulära processer som celldelning, differentiering, apoptos och immunresponser. Dess aktivitet kan också vara förhöjd vid vissa sjukdomszustånd, till exempel cancer.

Aldehydoxidase (AO) er ein enzym som spesielt bryter ned aldehyder, som er kjemiske forbindelser som forekommer naturlig i kroppen og også kan oppstå som et resultat av forskjellige prosesser som f.eks. oxidativ stress. AO hjelper med å omdanne aldehyder til carboxylsyrer, noe som er en viktig del av kroppens metabolisme og dets forsvar mot skade. Aldehydoxidas finnes i flere typer celler, men er særlig aktiv i leveren og lungene.

"Centralt nervous system (CNS)" är en medicinsk term som refererar till det delområde av nervsystemet som inkluderar hjärnan och ryggmärgen. Detta är den kontrollcentralen för kroppens funktioner, där information bearbetas, sammanbinds och tolkas, och varifrån kommandon skickas ut till resten av kroppen via det perifera nervsystemet (PNS).

Hjärnan är ansvarig för högre mentala processer som tanke, minne, perception, emotion och medvetande, samt kontrollerar andning, hjärtrytm, blodtryck och andra autonoma funktioner. Ryggmärgen löper upp och ner i ryggraden och är ansvarig för att transportera sensoriska signaler till hjärnan och motoriska signaler från hjärnan till musklerna och andra organ.

CNS skyddas av tre höljen, de harbara men porösa meningeala membranerna, som hjälper att hålla det inre miljön stabilt och fri från skada. Dessutom är den omgiven av cerebrospinalvätska (CSF), en klar vätska som agerar som ett buffertämne och skyddar CNS mot stötar och skador.

Tumörsuppressorproteiner är proteiner som hjälper till att reglera celldelningen och förhindra oregelbunden celldelning eller överdriven cellexpansion, vilket kan leda till cancersjukdomar. Dessa proteiner fungerar genom att hämma cellcykeln, reparera DNA-skador eller initiera programmerad celldöd (apoptos) när celldelningen är skadad eller cancergenetisk information upptäcks. När tumörsuppressorproteinerna är defekta eller fungerar fel kan det leda till oregelbunden celldelning och cancersjukdomar. Exempel på välkända tumörsuppressorgener är TP53, RB1 och BRCA1/2.

Cell surface receptors, också kända som celllytereceptorer, är proteiner som spänner över cellytan och fungerar som kommunikationskanaler mellan cellen och dess omgivning. De möjliggör celldelningen av signalsubstanser såsom hormoner, neurotransmittorer, cytokiner och tillväxtfaktorer. När en signalmolekyl binder till sin specifika receptor aktiveras denna och utlöser en intracellulär signaltransduktionskaskad som kan leda till olika cellulära svar, såsom genuttryck, cellproliferation, differentiering eller apoptos.

Det finns två huvudsakliga typer av celllytereceptorer: metabotropa receptorer och ionotropa receptorer. Metabotropa receptorer är G-proteinkopplade receptorer som aktiverar en signalsubstansspecific intracellulär signalväg via en sekundär budbärare, medan ionotropa receptorer är direkt kopplade till jonkanaler och förändrar membranpotentialen när de aktiveras.

"Nervvävnadsproteiner" är ett mycket brett begrepp som kan omfatta alla proteiner som finns i nervvävnad, inklusive hjärna, ryggmärke och nerver. Detta kan inkludera strukturella proteiner som utgör grunden för celler och deras processer, signalproteiner som används för kommunikation mellan celler, samt enzymer och andra proteiner som har betydelse för nervvävnadens funktion och homeostas. Exempel på specifika proteiner inkluderar neurofilament, tubulin, aktin, kinas, ligander och receptorer.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

'Ambystoma mexicanum' er en art av salamandrar som også kallas axolotl. Det er en neoten aquatisk salamanderart som lever i Xochimilco-sjøene sør for Mexico City i Mexico. Axolotler er unike blant salamanderene fordi de normalt ikke går gjennom en fullstendig metamorfose og forbliver i deres larverstadie hele livet, med kjennetegn som ytre garneller og en lengre, svevende hale. De kan leve i opp til 15 år og blir vanligvis mellom 20 og 45 cm lange. Axolotler er populære i laboratoriemiljøet på grunn av deres evne til å regenerere sine lemmer, hjerte, nervebaner og andre organiske væv fullstendig etter skade.

"Cell heritage" er en betegnelse for de genetiske og epigenetiske egenskaber, som en celle arver fra sin oprindelige stamcellule. Dette inkluderer den specifikke kombination af gener, som cellen har fået via arvematerialet (DNA) fra sine forældre, samt de ændringer i genekspression og cellulær funktion, der er sket siden cellelinjen blev dannet.

Epigenetiske ændringer kan også påvirke cellens arv og bestemme, hvilken type celle den bliver, uden at ændre dens grundlæggende DNA-sekvens. Disse ændringer kan være reversible og kan skyldes faktorer som miljø, livsstil og alder.

I klinisk sammenhæng er cell heritage relevant for regenerativ medicin, hvor man benytter stamceller til at behandle sygdomme og skader. Forståelsen af cellens arv kan hjælpe med at prædikere, hvilken type celle der vil blive dannet og hvordan den vil opføre sig i et givent miljø.

Wnt-proteiner är en typ av signalsubstanser som spelar en viktig roll i cellers kommunikation och koordinering av olika biologiska processer, såsom celldelning, celldifferentiering, cellyttväxling och embryonal utveckling. De är uppkallade efter två genfamiljer, Wingless i Drosophila melanogaster (fruktflugan) och Int-1 i mus, där de första medlemmarna upptäcktes.

Wnt-proteiner binder till receptorer på cellmembranet hos målceller och aktiverar en signaltransduktionsväg som kallas Wnt-signalvägen eller kanoniskt Wnt-signalväg. Denna väg involverar flera intracellulära proteiner, däribland β-catenin, som fungerar som en transkriptionsfaktor när den aktiveras. Aktivering av Wnt-signalvägen leder till att β-catenin accumulerar i cellkärnan och binder till TCF/LEF-transkriptionsfaktorer, vilket initierar en kaskad av genuttryck relaterat till cellproliferation, överlevnad och differentiering.

Dysfunktion eller mutationer i Wnt-signalvägen har visats vara involverade i flera patologiska tillstånd, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar och skelettrelaterade störningar.

Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.

'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.

Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.

Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.

'Foregående bolus' eller 'forbolus' er en medisinsk term som refererer til en forhånds dosis av et lægemiddel som gives før en yderligere dosis, ofte for å forbedre virkningen av den andre dosen.

Forebolusen øker koncentrasjonen av lægemidlet i kroppen og kan forstærke eller forlengelse dets virkning. Denne praksis brukes oftest ved intravenøse infusjoner, hvor en liten dosis av lægemidlet gives før den større dosen for å sikre at kroppen absorberer maksimalt med lægemidlet og reduserer muligheten for bivirkninger.

Forebolusen er en viktig strategi i mange medisinske behandlinger, og den må planlegges og overvåkes nøye av helsepersonell for å sikre at den gir ønsket effekt uten å føre til unødvendige risikoer.

Salamandridae är en familj i ordningen stjärtlösa groddjur (Caudata eller Urodela). Den innehåller omkring 150 arter, företrädesvis i Europa och Asien, men även i Nordafrika och Nordamerika. Familjen kännetecknas av att ha en långsträckt kropp med fyra extremiteter, ett stjärtliknande svansparti och ofta hudkörtlar som producerar giftiga sekreter. Många arter i familjen har en delvis aquatisk livsstil och kan andas både genom lungor och hud. Salamandridae innehåller bland annat släktena salamander, trollsländor och vattensalamandrar.

Stereoissomerisme er en type isomeri, hvor to eller flere molekyler har samme kemiske formel men forskellige rumlige arrangementer af deres atomer. Disse forskelle i rumlig placering fører til forskelle i de fysiske og kemiske egenskaber hos de enkelte isomere, herunder smeltepunkt, kogepunkt, polaritet, reaktivitet og andre faktorer.

I speciel kan stereoissomerisme forekomme i molekyler med dobbeltbindinger eller cykliske strukturer, hvor de kan eksistere som enten cis-trans (eller E/Z) isomere eller som enantiomerer. Cis-trans isomeri opstår når der er to forskellige substituenter på hver side af en dobbeltbinding, og de kan være placeret enten i en cis-konfiguration (hvor de er på samme side) eller en trans-konfiguration (hvor de er på modsatte sider). Enantiomerer opstår når der er et chiral center i molekylet, hvilket betyder at det har fire unikke substituenter. Disse to enantiomerer er spejlvendte billeder af hinanden og kan ikke overlægges.

Stereoissomerisme har stor relevans inden for farmakologi, da de forskellige stereoisomere former af et molekyle ofte har forskellige farmakologiske effekter. For eksempel kan en stereoisomer have ønskværdige terapeutiske effekter, mens den anden isomer kan være uvirksom eller endda skadelig. Derfor er det vigtigt at have en forståelse af stereoissomerisme og hvordan det påvirker de farmakologiske egenskaber af et molekyle.

En fibroblast är en typ av cell som producerar och sekreterar extracellulära matrix-proteiner, såsom kollagen och elastin, vilka ger struktur och integritet till bindväv och andra stödjande vävnader i kroppen. De spelar också en viktig roll i läkning av sår och ärrbildning genom att producera kollagen och andra proteiner som hjälper till att reparera skadad vävnad. Fibroblaster är multipotenta, vilket betyder att de kan differensiera till andra typer av celler under vissa förhållanden. De förekommer i många olika sorters bindväv, inklusive leder, hud, lungor och hjärta.

Oct-3/4 (POU5F1) är ett transkriptionellt faktorprotein som spelar en viktig roll i stammcellers självuppräntning, differentiering och pluripotens. Det binder till specifika DNA-sekvenser i promotorregioner av målgener och regulerar deras transkription. Oct-3/4 är ett viktigt markeringsprotein för embryonala stammceller och är involverat i underhåll och differentiering av dessa celler. Mutationer eller abnorma nivåer av Oct-3/4 kan vara associerade med olika sjukdomar, inklusive cancer.

'Struktur-aktivitet-relation' (SAR) är ett begrepp inom farmakologi och läkemedelsutveckling som refererar till sambandet mellan en molekyls kemiska struktur och dess biologiska aktivitet, det vill säga dess förmåga att påverka en viss funktion i ett levande system.

SAR-analys används ofta för att förutse hur en given substans kommer att bete sig biologiskt baserat på dess kemiska struktur, och kan hjälpa forskare att designa nya läkemedel med önskad verkan genom att jämföra strukturer av kända aktiva ämnen med strukturer av potentiella nya substanser.

Genom att undersöka och analysera SAR kan forskare identifiera viktiga strukturella egenskaper som är relaterade till en molekyls biologiska aktivitet, såsom funktionella grupper eller specifika bindningsställen på en molekyl som påverkar dess interaktion med målproteiner. Dessa insikter kan sedan användas för att optimera läkemedelskandidater genom att modifiera deras kemiska struktur för att förbättra deras verkan, specificitet och säkerhet.

Pronephros är den första, primitiva njuranlagringen hos embryon i de tidiga stadierna av utvecklingen. Det består av ett par tubuli och glomeruli som bildas från mesodermceller i den cervikala regionen (halsregionen) av embrionet. Pronephros fungerar inte som en funktionell njure hos människan, utan är mer av en övergångsstruktur till det efterföljande mesonefron, som i sin tur utvecklas till den permanenta njuren, metanefros.

Vid denna tidiga utvecklingsfas hos människan kommer pronephros inte att ha någon funktionell relevans för den vuxna organismen. Men hos andra djur som lever i vatten under sin embryonalutveckling, till exempel groddjur och fiskar, kan pronefros vara en fullt fungerande del av de vuxnas urin systemet.

COUP-transkriptionsfaktorer, även kända som Chicken Ovalbumin Upstream Promoter Transcription Factors, är en grupp av transkriptionsfaktorer som hör till steroidreceptorfamiljen. De aktiverar eller stänger av genuttryck genom att binda till specifika sekvenser i DNA-strängen. COUP-transkriptionsfaktorerna spelar en viktig roll i utvecklingen och homeostasen hos flera olika organ och system, inklusive det centrala nervsystemet, hjärtat, levern och reproduktionssystemet. De kan även vara involverade i cancerutveckling och progression.

Terpenes are a large and diverse class of organic compounds produced by a variety of plants, including conifers, citrus fruits, and cannabis. They are responsible for the distinctive aromas and flavors found in these plants. Terpenes are composed of isoprene units and can vary in structure and size, resulting in a wide range of chemical and biological properties.

In the context of cannabis, terpenes are produced in the resin glands of the plant and contribute to the entourage effect, which is the synergistic interaction between various compounds found in cannabis, including cannabinoids and terpenes. Different terpenes have different effects on the body and can influence the overall medicinal profile of a particular cannabis strain. For example, some terpenes may have anti-inflammatory, analgesic, or anxiety-reducing properties.

It's important to note that while terpenes are believed to have potential therapeutic benefits, more research is needed to fully understand their mechanisms of action and potential medical uses.

Cytosol är en lösning bestående av vatten, joner och organiska molekyler som fyller ut det inre av eukaryota celler. Det är den vätska som omger de organeller som finns inuti cellen. Cytosolen innehåller också en mängd olika proteiner, sockerarter och andra molekyler som är involverade i cellens metabolism. I cytosolen sker också en del cellytiska reaktioner, till exempel glykolysen, en process där glukos bryts ned till pyruvat för att producera energi i form av ATP.

Hjärnnerver, även kända som kranialnervi, är de tolv parvisa nerverna som utgår direkt från hjärnbalken (truncus encephali) i huvudet. Dessa nerver är involverade i olika sensoriska, motoriska och autonoma funktioner såsom seende, hörsel, smak, lukt, känsloöverkänslighet, ansiktsmuskelkontroll och reglering av pupillstorlek, among annat. Varje hjärnnerv har en specifik funktion och ett unikt bana genom skallen.

'Fosforylering' er en biokjemisk prosess hvor et fosfatgruppe (PO4-) blir lagt til ein molekyll, ofte ein protein eller en enzym. Dette skjer når ATP (Adenosintrifosfat) deler seg i ADP (Adenosindifosfat) og frigir ein energirik fosfatgruppe som kan bli lagt til et anna molekyll for å endre dets egenskaper eller aktivere det. Fosforylering er en viktig reguleringsmekanisme innenfor cellegjenforening og signalveiledning i levande organismer.

MafB är ett transkriptionellt faktorprotein som binder till specifika sekvenser av DNA och hjälper styra genuttrycket. MafB är en del av Maf-familjen av basic leucine zipper (bZIP) transkriptionsfaktorer, vilka alla innehåller en konservad bZIP-domän som används för DNA-bindning och protein-proteininteraktion.

MafB har visat sig spela en viktig roll i den tidiga embryonal utvecklingen, särskilt i avgränsningen av celltyper inom hjärnan och immunsystemet. I det centrala nervsystemet (CNS) reglerar MafB genuttrycket hos neuroner och glialceller och bidrar till att fastställa deras identitet och funktion. I det immuna systemet hjälper MafB styra differentieringen och funktionen hos olika slags immunceller, särskilt dendritiska celler och T-celler.

Mutationer i MAFB-genen har associerats med vissa genetiska sjukdomar, till exempel vissa former av kongenitalt katarrakt (katarakt från födseln) och vissa typer av cancer, särskilt leukemi.

En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikeras separat från det kromosomala DNA:t hos bakterier och andra encelliga organismers celler. Plasmider tenderar att vara relativt små jämfört med värdorganismens kromosomalt DNA och de innehåller ofta gener som ger värden en evolutionär fördel, såsom resistans mot antibiotika eller förmågan att bryta ned föroreningar. Plasmider kan överföras mellan olika individer av samma art eller mellan olika arter genom horisontell genöverföring, vilket gör dem till ett viktigt forskningsobjekt inom molekylärbiologi och genteknik.

Läkemedelsresistens hos cancer eller tumör innebär att cancerceller blir mindre känsliga för behandling med läkemedel som tidigare fungerat. Detta kan inträffa på grund av genetiska mutationer eller andra mekanismer i cancercellerna, vilket gör att de inte längre svarar på läkemedlet som förväntat.

Det finns olika typer av läkemedelsresistens hos tumörer, beroende på vilken typ av behandling som används. Till exempel kan resistens mot kemoterapi orsakas av en ökad förmåga hos cancercellerna att reparera skada på DNA eller att pumpa ut läkemedlet från cellen. Resistens mot målriktad terapi, som monoklonala antikroppar eller tyrosinkinashämmare, kan bero på mutationer i de molekyler som behandlingen riktar in sig på.

Läkemedelsresistens hos tumörer är en utmaning inom cancerbehandling och forskning kring hur man kan förhindra eller överbrygga resistens är därför ett viktigt område.

"Competitive binding" er en begreb brugt indenfor farmakologi og biokemi, der refererer til en situation hvor to eller flere forskellige molekyler konkurrerer om at binde sig til samme målprotein eller receptor. Dette betyder, at hvis en af de konkurrerende molekyler er bundet til målet, så bliver det vanskeligere for de andre molekyler at binde sig også, da der kun er en begrænset mængde af frit bindingssteder på proteinet.

Denne effekt kan udnyttes i forskellige sammenhænge, såsom ved udviklingen af medicin og behandlinger. For eksempel, hvis man kender en given receptors naturlige ligand (et molekyler der normalt binder sig til receptoren), kan man designe en konkurrerende ligand, der også er i stand til at binde sig til receptoren, men som har en ønsket virkning. Når den konkurrerende ligand gives til en patient, vil den fortrænge naturlige liganden fra receptoren og dermed blokere dens normale funktion.

Det er vigtigt at notere, at den relative styrke af bindingen mellem de forskellige molekyler og målproteinet også spiller en rolle i den konkurrence, der udspilles. Hvis et molekyler har en meget stærk binding til målet, kan det være svært at fortrænge det med andre molekyler, som kun har en svagere binding. Dette er grunden til, at man ofte taler om "binding affinitet" eller "dissociationskonstant (Kd)" for at beskrive styrken af bindingen mellem to molekyler.

I medicinsk sammenhæng kan begrebet "competitive binding" være relevant i forbindelse med udvikling og anvendelse af konkurrerende ligander, der har potentiale til at modvirke sygdomme eller symptomer ved at blokere specifikke receptorer eller enzymer i kroppen.

"Nyfött djur" kan definieras som ett djur som just har fötts och fortfarande är i sitt spenbarnstadium. Under denna period är ungdjuret beroende av moderns mjölk för näring och skydd. Det exakta tidsintervallet för det nyfötta stadiet kan variera beroende på djurspecies.

För vissa djur, som människan, är det relativt kort, medan andra djurarter kan ha en mycket längre period av beroende. Under denna tiden utvecklas ungdjuret fysiskt och lärr sig överlevnadsstrategier från modern eller flocken.

Forkhead-transkriptionsfaktorer (FOX) är en familj av transkriptionsfaktorer som innehåller ett välbevarat DNA-bindningsdomäne, känt som Forkhead box-domänen. Dessa proteiner deltar i regleringen av en mängd cellulära processer, inklusive cellytocykl, differentiering, apoptos och metabolism. Varje FOX-protein har specifika funktioner beroende på vilken typ av cell de uttrycks i och under vilka förhållanden. De kan agera som aktivatorer eller repressorer av transkription beroende på vilka andra proteiner de interagerar med. Genom att kontrollera genuttrycket på olika gener, hjälper FOX-proteinerna att styra cellens öde och funktion under dess livscykel.

Det saknas en etablerad och allmänt accepterad medicinsk definition av begreppet "jun-gener". Termen verkar inte ha någon direkt koppling till medicin eller hälsa. Det är möjligt att det kan vara en term som används inom en specifik subkultur eller sammanhang, men eftersom jag inte har tillräcklig information om dess kontext kan jag inte ge en mer precis svar.

I'm sorry, I am not able to understand the medical term you have asked for as it appears to be misspelled. Could you please provide the correct spelling or a more clear description of what you are looking for? I am here to help!

Sekvenshomologi hos nukleinsyror refererar till den grad av likhet i sekvensen av baspar som finns mellan två eller flera DNA- eller RNA-molekyler. När sekvenserna har en hög grad av homologi, innebär det att de delar en gemensam evolutionär historia och är relaterade till varandra.

Sekvenshomologi mäts ofta som procentsatsen av identiska baspar mellan två sekvenser, men det kan också räknas in antalet substitutioner, insertioner och deletioner som skiljer sekvenserna åt. En hög grad av sekvenshomologi kan vara ett tecken på att två gener kodar för proteiner med liknande funktioner eller att de utför samma biokemiska reaktion i olika organismer.

Det är värt att notera att när vi pratar om sekvenshomologi hos nukleinsyror, så kan det finnas både konserverade regioner och variabla regioner i sekvenserna. Konserverade regioner är de delar av sekvensen som har varit under stark selektionstryck och därför har bevarats oförändrade över tid, medan variabla regioner kan ha varierat mer under evolutionen.

Sekvenshomologi används ofta inom bioinformatik och molekylärbiologi för att undersöka evolutionära relationer mellan olika arter eller organismer, för att identifiera genar och proteiner med okänd funktion samt för att utveckla nya läkemedel och terapeutiska strategier.

Protein isolerare är en grupp enzymer som bryter ned proteiner till mindre peptider eller enskilda aminosyror. De gör detta genom att klyva specifika bindningar mellan aminosyrorna i proteinmolekylen, vilket orsakar dess nedbrytning. Proteinisoformer är viktiga för cellulärt proteinhomeostasibalans och proteinkatabolism, men de kan också vara skadliga om de överaktiveras eller missregleras, särskilt under sjukdomstillstånd som neurodegenerativa sjukdomar.

Enzymaktivering refererar till processen där ett enzym aktiveras för att kunna börja katalysera en biokemisk reaktion. Detta kan ske på olika sätt, beroende på typen av enzym. I allmänhet kan enzymaktivering involvera att en molekyl, kallad en aktivator, binds till enzymet och orsakar en konformationsändring som gör att enzyms aktiva plats blir tillgänglig för substratet. I andra fall kan enzymaktivering ske genom att en inhibitor tas bort från enzyms aktiva plats, eller genom att enzymet modifieras genom en kemisk reaktion.

Exempel på mekanismer för enzymaktivering inkluderar allosterisk regulering, där bindningen av en molekyl till en allostersk plats på enzymet orsakar en konformationsändring som påverkar aktiva platsen, och covalent modifiering, där en grupp kovalent binder till enzyms aktiva plats och förändrar dess egenskaper.

I medicinsk kontext kan enzymaktivering ha betydelse när det gäller att behandla sjukdomar genom att påverka enzymaktiviteten i kroppen. Exempelvis kan enzymaktiverande läkemedel användas för att behandla vissa typer av cancer, där aktivering av specifika enzymer hjälper till att bromsa celltillväxten eller inducerar apoptos (programmerad celldöd).

En kloncell är en cell som har exakt samma genetiska uppstäggning som den cell de har skapats ifrån. Detta uppnås genom att en cell kopieras och delar sig, vilket resulterar i en grupp identiska celler. Klonceller kan användas inom medicinen för att studera sjukdomar på cellnivå, utveckla terapier och tillverka celler som kan ersätta skadade eller defekta celler hos patienter.

Förmaksmyosin, eller atrioventriculära myosinet (AV-myosin), är ett proteinkomplex som spelar en viktig roll i regleringen av hjärtats kontraktionscykel. Det består av två huvudkomponenter: myosin och kalmodulin. Myosinet är ansvarigt för muskelfibrernas kontraktion, medan kalmodulinet fungerar som en regulator av myosinaktiviteten. Förmaksmyosinet hittas i speciella regioner i hjärtmuskulaturen, kallade förmak, där det hjälper till att koordinera kontraktionerna och relaxeringarna för en effektiv pumpning av blod genom kroppen.

DNA-mikroarrayanalyser, även känd som DNA-chip eller genexpressionsprofilering, är en teknik inom genomik och proteomik som används för att simultant undersöka aktiviteten hos tusentals gener i ett enda experiment. Denna metod bygger på hybridisering av fluorescentmärkta DNA-prover till komplementära DNA-prober som är fysiskt fäst på en glasslid eller en silikonplatta.

I en DNA-mikroarrayanalys används ofta prover från två olika biologiska tillstånd, exempelvis frisk och sjuk, för att jämföra deras genuttrycksmönster. Genom att mäta intensiteten av fluorescensen på varje punkt i arrayet kan forskaren fastställa relativa nivåer av genaktivitet för varje gener i de två proverna. Detta kan hjälpa till att identifiera olikheter i genuttryck som kan vara associerade med en viss sjukdom eller biologisk process.

DNA-mikroarrayanalys är ett kraftfullt verktyg inom forskning och har använts för att studera allt från cancer till neurovetenskap, immunologi och utvecklingsbiologi. Den kan också användas för att undersöka genuttrycket hos patogener såsom bakterier och virus, vilket kan hjälpa till att identifiera nya mål för läkemedelutveckling.

Medicinskt sett betyder "möss, mutanta stammar" ungefär att man har modifierat gener hos möss genom en artificiell process, vilket resulterar i att deras fenotyp (kroppslig utseende och funktion) skiljer sig från den ursprungliga, eller "vilda", populationen.

En mutant stam är en grupp möss som har en gemensam genetisk förändring (mutation), vilket ger dem alla en specifik egenskap eller fenotyp. Dessa mutationer kan vara spontana, men oftare orsakas de av att forskare introducerar en förändring i deras DNA genom att använda tekniker som genetisk manipulation eller mutagenes.

Detta är viktigt inom biomedicinsk forskning eftersom det möjliggör studier av specifika gener och deras roll i olika sjukdomar, funktioner och processer hos levande organismer. Genetiskt modifierade möss kan användas för att undersöka hur en viss gen fungerar eller hur den påverkar en viss sjukdom, eftersom forskare kan skapa populationer med specifika genetiska förändringar och jämföra dem med kontrollgrupper.

Small interfering RNA (siRNA) är en typ av RNA-molekyler som består av 20-25 nukleotider. De bildas genom en process som kallas RNAi (RNA-interference), där dubbelsträngat RNA (dsRNA) klipps itu till små, enkelsträngade fragment av siRNA av ett enzym kallat Dicer.

siRNA binder till ett protein komplex som kallas RISC (RNA-induced silencing complex), vilket leder till att den komplementära delen av siRNA-molekylen hybridiserar med mRNA i cellen. Detta resulterar i enzymatisk nedbrytning av mRNA, vilket stoppar translationen och produktionen av det proteinet som kodas för av mRNA.

siRNA används ofta som ett forskningsverktyg för att studera genfunktioner genom att blockera specifika gener i celler eller djurmodeller. Dessutom har siRNA potentialen att utvecklas till terapeutiska behandlingar för olika sjukdomar, inklusive cancer och virussjukdomar.

EGR2 (Early Growth Response 2) er en transskripsjonsfaktor som tilhör familie av zink fingers-proteiner. Dette proteinet er involvert i reguleringen av differensiasjon, proliferasjon og apoptose i mange typer celler, inkludert immunceller. EGR2 spiller en viktig rolle i utviklingen og funksjonen av T-lymfocytter, som er en type hvite blodceller som er involvert i immunsvaren. Mutasjoner i EGR2-genera har vært koblet til flere autoimune sykdommer, inkludert multipel sklerose (MS).

"Antikarcinogena medel" refererar till substanser eller behandlingsmetoder som har förmågan att hindra, fördröja eller skydda mot utvecklingen av cancer. De kan verka genom att minska exponeringen för cancerframkallande ämnen, stödja cellers återställning och reparation, reducera inflammation eller modifiera signaltransduktionsvägar som är involverade i cancerns uppkomst och utveckling. Exempel på antikarcinogena medel inkluderar vissa näringsämnen, kosttillskrivningar, läkemedel och livsstilsförändringar som har visat sig minska risken för cancer eller förhindra cancersjukdomars progression.

'Remissionsinduktion' er en betegnelse, der primært anvendes indenfor onkologi og hematologi. Det refererer til den fase af en kræftbehandling, hvor målet er at reducere tumorlasten og/eller undertrykke sygdommen så meget som muligt, typisk med henblik på at opnå komplet remission eller delvis remission.

I praksis kan remissionsinduktion involvere brug af forskellige typer behandlinger, herunder kemoterapi, immunterapi, targeted therapy (målrettet terapi) og/eller stråleterapi, alt efter den specifikke kræfttype og dens biologiske egenskaber.

For eksempel i akut lymfoblastisk leukæmi (ALL), vil remissionsinduktion ofte involvere en kombination af forskellige typer kemoterapi, der gives over en periode på flere uger med det formål at eliminere så mange leukæmiske celler som muligt og opnå komplet remission.

Det er værd at notere, at remissionsinduktion ikke altid resulterer i en komplet forsvinden af sygdommen, men kan også føre til en delvis remission, hvor tumorlasten er reduceret, men stadig eksisterer. I sådanne tilfælde kan yderligere behandling gives for at forsøge at eliminere resten af sygdommen og opnå komplet remission.

Ornitindekarboxylas är ett enzym som katalyserar en reaktion där ornitin, en så kallad alpha-aminosyra, omvandlas till putrescin. Putrescin är en polyamin med fyra kolatomer i sin kedja. Reaktionen involverar avkoppling av en karboxylgrupp från ornitin, varav namnet "dekarboxylas". Detta enzym finns naturligt i bakterier och däggdjur, inklusive människor.

Det är värt att notera att ornitindekarboxylas även kan katalysera omvandlingen av arginin till agmatin, en annan polyamin med fyra kolatomer i sin kedja. Denna reaktion sker dock inte hos människor och andra däggdjur, utan är istället vanligare hos växter och vissa bakterier.

U937 är en typ av cancercellslinje som isolerades från en patient med maligna histiocytos, en sällsynt form av blodcancer. Dessa celler används ofta inom forskning för att studera olika aspekter av cancerbiologi och utveckling av nya behandlingsmetoder. U937-cellerna har en tendens att differentiera till makrofager, ett slags vita blodkroppar som spelar en viktig roll i immunförsvaret.

RNA, eller Ribonukleinsyre, er et biomolekyle som spiller en viktig rolle i livsprosessene i levende organismer. Det er relatert til DNA (DNA), men har en slik struktur og funksjon som gjør det unikt.

RNA består av en lineær kjenke av nukleotider, som inneholder fire forskjellige baser: adenin (A), uracil (U), guanin (G) og cytosin (C). Disse basene parrer seg med hverandre ved hydrogenbindinger, slik at A parer med U og G parer med C.

Det finnes tre hovedtyper av RNA:

1. Messenger RNA (mRNA): Denne typen RNA transporterer genetisk informasjon fra DNA til ribosomene, hvor proteinsyntesen skjer.
2. Transfer RNA (tRNA): Dette er et lite RNA-molekyle som transporterer aminosyrer til ribosomen under proteinsyntesen. Hver tRNA har en specifik antall-basparring som passer med en specifik aminosyre.
3. Ribosomalt RNA (rRNA): Dette er en del av ribosomet, som er et kompleks molekyle der proteinsyntesen skjer. rRNA utgjør en viktig del av ribosomets struktur og hjelper til å katalysere reaksjonene som skaper peptidbindinger mellom aminosyrer under proteinsyntesen.

I tillegg til disse tre hovedtyper finnes det også andre typer RNA, som for eksempel small nuclear RNA (snRNA) og microRNA (miRNA), som spiller en viktig rolle i reguleringen av genuttrykk og andre cellulære prosesser.

Hjärta definieras inom medicinen som den muskulösa orgeln i kroppen som pumpar blod genom kroppens cirkulatoriska system. Det består av fyra kamrar: två överkamrar (höger och vänster förmak) och två underkamrar (höger och vänster kammare). Hjärtats funktion är att pumpa syresatt blod från lungorna till kroppen och pumpa syrefattigt blod till lungorna för att syresättas. Detta sker genom kontraktioner och relaxeringar av hjärtmuskulaturen, som koordineras av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem.

Enzyminhibitorer, också kända som enzymhämmare, är molekyler som binder till enzym och minskar dess aktivitet. Denna bindning kan vara reversibel eller irreversibel och påverkar ofta den katalytiska funktionen hos enzymet genom att förhindra substratets bindning till aktivt centrum eller att störa den kemiska reaktionen som sker inne i enzymet. Enzyminhibitorer kan vara naturligt förekommande, till exempel i vissa giftiga substanser, eller syntetiskt framställda, och används ofta inom medicinen för att behandla olika sjukdomar.

Inreörat (eller inre organen) är en term inom anatomi och medicin som refererar till de organ som ligger innanför kroppens håligheter, till skillnad från yttre organ som huden och det yttre skelettet. Inreörat inkluderar bland annat hjärtat, lungorna, levern, bukspottkörteln, njurarna, urinblåsan, könsorganen och tarmarna. Dessa organ utför viktiga funktioner som att hjälpa till med näringsupptag, andning, nedbrytning av ämnen, hormonproduktion och avfallsborttransport.

'Notophthalmus viridescens' är den vetenskapliga beteckningen för en groddjursart som tillhör familjen salamandrar (Salamandridae). Den kallas även vanligen för östlig tigergroda eller östlig vårgroda. Denna art förekommer naturligt i östra Nordamerika och kan leva både i vatten och på land.

Östlig tigergroda har en distinkt utseende med sin gröna till bruna grundfärg, vita eller gula fläckar och svarta markeringar som liknar tigrstreck. Den kan genomgå tre olika livsfaser: ägg, larv (kallad vårgroda) och adult grodform. I sin vuxna form kan den bli upp till 20 centimeter lång.

Östlig tigergroda är ett viktigt studieobjekt inom biologi och medicin, bland annat på grund av dess förmåga att regenerera sina lemmar efter skador. Den har också använts i forskning om hudgifter och läkemedelsverkan.

Neurogenerell är ett medico-biologiskt begrepp som hänvisar till något som har att göra med nervceller eller deras funktion. Neurogenering innebär skapandet av nya nervceller, ett fenomen som främst har observerats under embryonal utveckling och i vissa delar av hjärnan hos vuxna djur, inklusive människor. Neurogenering kan också syfta på återbildningen eller regenereringen av nerver eller nervvävnad efter skada eller sjukdom.

Neurodegenerativa tillstånd är en grupp medicinska tillstånd som kännetecknas av progressivt förlust av neuroner och deras funktion, vilket leder till neurologiska symtom som exempelvis minnesförlust, rörelsekoordinationsproblem eller sensorisk störning. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar är Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom och Huntingtons sjukdom.

Antisense oligonucleotides (ASOs) are synthetic single-stranded DNA-like molecules that are designed to bind to specific RNA sequences through base-pairing, forming a DNA-RNA hybrid. This interaction can affect various stages of gene expression, such as transcription, splicing, or translation, leading to the inhibition or reduction of the production of a particular protein. ASOs have been widely studied and developed as potential therapeutic agents for various diseases, including genetic disorders, viral infections, and cancers.

Spermiebildning, även känd som spermatogenes, är den process där mänskliga spermier (spermatozoider) produceras och utvecklas i de manliga reproduktionsorganen, testiklarna. Denna process innefattar en serie komplexa steg som sker i olika delar av testikeln, inklusive i de tunna rör som kallas seminervävnader.

Spermiebildningen börjar med att diploida stamceller, kallade spermatogonier, delar sig och differenseras till haploida celler, spermatocyter. Dessa spermatocyter genomgår två meiotiska delningar för att producera fyra haploida celler, spermatozygospermer. Under denna process sker en kromosomseparation där varje dottercell får halva antalet kromosomer (23 stycken), inklusive en kopia av varje sexkromosom.

Spermatozygospermerna är fortfarande inte fullt utvecklade spermier och de genomgår ytterligare förändringar i de speciella rör som kallas tubuli recti och efferenta ductus, innan de når epididymis. I epididymis sker ytterligare morfologiska förändringar och spermierna blir mognare och mer rörliga. Slutligen transporteras de till konvolutus testis där de mixas med sekret från accessoriska sexuella körtlar (prostata, samlingsblåsa och bulbouretrala körtel) för att bilda sperma.

Spermiebildningen är en kontinuerlig process som pågår under hela en manlig individuals liv, men den kan påverkas av olika faktorer såsom ålder, hälsostatus och exponering för skadliga miljöfaktorer.

I svensk medicinsk terminologi refererar "framhjärna" (latin: prosencephalon) till den främre delen av hjärnan som utvecklas tidigt under fostertiden. Framhjärnan kan delas in i två huvuddelar: telecephalon och diencephalon. Telecephalon blir senare storhjärnan (cerebrum), medan diencephalon blir mellanhirnan (diencephalon). Framhjärnan är involverad i en rad viktiga funktioner, inklusive känslor, minne, tankeprocesser och motorik.

Nuclear Receptor Coactivator 1 (NCoA-1), även känt som SRC-1 ( Steroid Receptor Coactivator-1), är ett protein som fungerar som en koaktivator i signaltransduktionsvägar som involverar nukleär receptorer. Nucleära receptorer är proteiner som binder till specifika DNA-sekvenser och reglerar genuttrycket av målgener.

NCoA-1/SRC-1 verkar som en brokbyte mellan nukleära receptorer och andra koaktivatorer eller histonmodifierande enzym, vilket leder till aktivering av transkriptionen av målgenerna. Detta gör att NCoA-1/SRC-1 spelar en viktig roll i regleringen av cellcykeln, celldifferentiering, apoptos och homeostas.

Mutationer eller abnorma nivåer av NCoA-1/SRC-1 har visats korrelera med olika sjukdomar, inklusive cancer, diabetes och kardiovaskulära sjukdomar.

'Xenopus' är ett släkte groddjur som tillhör familjen pipagrodor. Det mest välkända arten inom släktet är Xenopus laevis, även känd som afrikansk klokrypare. Denna art är vanligen vad man avser när man talar om 'Xenopus' i medicinska sammanhang.

Xenopus laevis används ofta inom forskning, speciellt inom utvecklingsbiologi och molekylär biologi, på grund av deras lätta hantering, snabba embryonala utveckling och stora ägg som är lämpliga för mikroinjektion. Deras genetiska och morfologiska likheter med människan gör dem också användbara som modellorganismer för att studera många aspekter av mänsklig fysiologi och sjukdomar.

I medicinska sammanhang kan Xenopus användas för att undersöka utvecklingen av olika organ och system, såsom det nervsystemet, muskelsystemet och det reproduktiva systemet. De kan också användas för att studera immunologi, toxicologi och farmakologi.

"Tillväxthämmare" (engelska: "growth hormone inhibitors") är en grupp läkemedel som används för att behandla tillstånd där patienten har överskott av tillväxt hormon, vilket leder till onormalt snabb tillväxt. Dessa preparat fungerar genom att minska produktionen och/eller effekten av tillväxt hormonet i kroppen. Exempel på sådana mediciner inkluderar somatostatinanaloger (till exempel octreotid och lanreotid) och GH-receptorer antagonister (till exempel pegvisomant). Genom att använda dessa läkemedel kan man hjälpa till att kontrollera tillväxten hos patienter med akromegali, gigantism eller andra sjukdomar som orsakas av överskott av tillväxt hormon.

CD39 är ett membranbundet enzym som katalyserar hydrolysen av extracellulärt ATP och ADP till AMP. Det är involverat i regleringen av immunresponsen och påträffas framförallt på regulatoriska T-celler (Tregs). CD39 tillsammans med CD73, som också finns på Tregs, verkar genom att omvandla AMP till adenosin, vilket har immunosuppressiva effekter. Därför anses CD39-antigenet vara en markör för suppressiva T-celler och har potential att bli ett terapeutiskt mål inom autoimmunitet och transplantationsmedicin.

'Melanin' er en type av biokjemisk forbindelse som forekommer naturlig i levende vesen, inkludert mennesker. Det er den hovedsaklige pigmentet i huden, håret og øyene, og spiller en viktig rolle i å beskytte kroppen mot skade fra ultraviolet stråling (UV-stråling) fra solen. Der er flere typer melanin, men de to mest alminnelige er eumelanin og pheomelanin. Eumelanin gir brun pigmentasjon, mens pheomelanin gir rød-gul pigmentasjon. Den mengde og type melanin i kroppen bestemmer hudens, hårets og øyenfarges grad. Forstyrrelser i produksjonen av melanin kan føre til forskjellige hudlidelser som vitiligo og albinisme.

Tumör-DNA (tidligere også kendt som "circulating tumour DNA" eller ctDNA) refererer til fragmenteret DNA, der frigives fra døende eller nekrotisk cancerceller i blodet. Disse fragmenter af DNA bærer mutationer og andre genetiske ændringer, der er specifikke for den individuelle cancers type og kan findes i blodplasmaet hos patienter med cancer.

Tumør-DNA analyser kan anvendes til at diagnosticere, overvåge og forudsige responsen til cancerbehandling samt det potentiale tilbagefald af sygdommen. Dette gøres ved at undersøge blodprøver for ændringer i tumør-DNA, hvilket kan give en hurtigere og mindre invasiv metode end traditionelle biopsi-teknikker.

Det er vigtigt at understrege, at tumør-DNA kun udgør en lille del af det totale cellfri DNA i blodet, så derfor kræves hypersensitive metoder for at kunne identificere og måle disse små mængder.

Naftalen är en organisk förening som består av två bensenringar fästade vid varandra. Det är en polycyklisk aromatisk kolväte (PAH) och har formeln C10H8. Naftalen är olösligt i vatten, men lösligt i organiska lösningsmedel. Det förekommer naturligt i koltar och är en del av naften-fraktionen som utvinns från petroleum.

Naftalen används kommersiellt som råvara för att producera färgämnen, plaster, explosiva substanser och andra kemikalier. Det är också en källa till polycykliska aromatiska hydrokarboner (PAH) som kan vara cancerogena och skadliga för miljön.

'Sequencing' är ett begrepp inom genetiken som refererar till metoder för bestämandet av raka rader (sekvenser) av nukleotider, de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA. 'Sequencing' används ofta för att undersöka gener och andra delar av DNA för att få information om deras struktur, funktion och evolutionära utveckling.

'Sekvensinpassning' (engelska: sequence alignment) är en metod inom bioinformatiken som används för att jämföra två eller flera DNA- eller proteinsekvenser för att hitta likheter och skillnader mellan dem. Genom att jämföra sekvenser kan forskare identifiera konserverade regioner, mutationer, evolutionära relationer och möjliga funktionella roller.

Sekvensinpassning kan användas för att undersöka olika aspekter av DNA- eller proteinsekvenser, till exempel struktur, funktion, evolutionärt ursprung och släktskap. Det är en viktig metod inom komparativ genetik, molekylär evolution och strukturell biologi.

I sekvensinpassning jämförs två eller flera sekvenser med varandra genom att lägga till luckor (gaps) i sekvenserna för att matcha upp dem så bra som möjligt. Det finns två huvudtyper av sekvensinpassning: global och lokal. Global inpassning jämför hela sekvenserna med varandra, medan lokal inpassning endast jämför delar av sekvenserna där likheter finns.

Sekvensinpassning kan användas för att hitta homologa sekvenser (sekvenser som har gemensam evolutionärt ursprung), identifiera mutationer och andra variationer, och studera evolutionära relationer mellan olika arter eller populationer. Det kan även användas för att förutsäga struktur och funktion hos okända sekvenser genom att jämföra dem med kända sekvenser med liknande egenskaper.

I medicinsk kontext, betyder "restriktionkartläggning" (på engelska: "genetic mapping by restriction analysis") en metod för att undersöka och kartlägga genetiska avvikelser eller variationer i ett individuellt genom. Denna metod använder sig av restriktionsenzymer, speciella enzym som klipper DNA-strängar vid specifika sekvenser, för att skära upp individuets DNA i små fragment. Därefter jämförs storleken och mängden av dessa fragment med referensvärden, vilket kan hjälpa till att lokalisera och identifiera genetiska variationer som kan vara associerade med specifika sjukdomar eller tillstånd. Restriktionkartläggning är en äldre metod som idag ofta ersatts av mer avancerade tekniker, såsom nästa generationens sekvensering (NGS).

Valproinsyra är ett antiepileptiskt läkemedel som används för att behandla olika former av epilepsi, samt prophylaxi mot migrän och behandling av bipolär sjukdom. Det fungerar genom att stabilisera nervcellernas elektriska aktivitet i hjärnan.

Valproinsyra är en karboxylsyra och ett medelstor, sluten ringformad molekyl som påminner om en fem-atomig cyklisk fettsyra. Det verksamma ämnet i valproinsyra är dess sodiumsalt, natriumvalproat.

I Sverige marknadsförs valproinsyra under varunamnen Depakin och Convulex.

'Tarmar' er en begrep som oftest refererer til tarmen i det menneskelige eller dyrede digestive system. Tarmen er en del av fordøjelseskanalen, der starter i mavesækken og ender i endetarmen (anus). Der er flere dele af tarmen, herunder tyndtarm, tyktarm og endeligt endetarmen.

Tyndtarmen er den længste del af tarmen og er hvor det meste af næringsupptagelsen sker. Tyktarmen er kortere, men har en større diameter end tyndtarmen og er hvor vand og salt absorberes, og hvor afføringen dannes. Endeligt er endetarmen hvor afføringen udskilles fra kroppen.

Det er viktig å ha en god tarmfunksjon for å sikre en god helse. En ubalansert tarmflora kan føre til fordøjelsesproblemer, inflammatoriske tarmsygdommer og andre helsesvikt. Derfor er det viktig med en balanset kosthold og livsstil for å sikre en god tarmhelse.

I medicinen refererar "odlingsmetoder" till de tekniker och praktiker som används för att odla eller växa celler, vävnader eller organismer under kontrollerade förhållanden i ett laboratorium. Detta görs ofta med avsikt att studera deras egenskaper, funktioner och interaktioner, utveckla nya terapier eller läkemedel, testa toxicitet eller effekter av potentiala behandlingar, eller producera celler eller proteiner för transplantation.

Exempel på odlingsmetoder inkluderar:

1. Cellodling: En teknik där enskilda celler tas från ett vävnadsmaterial och placeras i en kulturlåda med en näringsrik vätska som tillåter cellerna att föröka sig och bilda en monolager av celler på lådans botten.

2. Vävnadsodling: En teknik där celler eller små bitar av vävnad placeras i ett matrixmaterial, såsom en hydrogel, som mimer livsfunktionen och underhåller cellernas överlevnad och tillväxt.

3. Mikrobiell odling: En teknik där bakterier, svampar eller andra encelliga organismer odlas i en näringsrik medium för att studera deras tillväxt, metabolism och interaktioner.

4. Organoidodling: En teknik där tre-dimensionella strukturer skapas från stamceller eller differensierade celler som mimer organens funktion och struktur. Dessa används ofta för att studera development, sjukdom och läkemedelseffekter.

5. Tissue engineering: En interdisciplinär teknik där man kombinerar cellodling, biomaterialvetenskap och ingenjörsvetenskap för att skapa funktionella vävnader som kan användas för regenerativ medicin eller transplantation.

En sekvensdeleción inom genetik och genomforskning är en form av genetisk mutation där en eller flera nukleotidsekvenser i DNA-molekylen tas bort. Detta orsakar en "lucka" eller en "gap" i den genetiska sekvensen, vilket kan påverka den information som kodas av genen och potentiellt leda till förändringar i proteinexpressionen eller funktionen.

Sekvensdeleter kan variera i storlek från några få baspar till stora sektioner av tusentals baspar, beroende på vilka nukleotider som är inblandade och var de finns i genomet. I vissa fall kan en sekvensdeleción leda till allvarliga sjukdomar eller medfödda defekter, medan andra typer av deleter kan vara asymptomatiska eller ha mildare effekter beroende på vilka gener som är drabbade och i vilken utsträckning de påverkas.

Kromatinimmmunprecipitering (ChIP) är en molekylärbiologisk metod som används för att studera interaktioner mellan proteiner och DNA i levande celler. Metoden bygger på att kromatin, det komplex av DNA och protein som utgör kromosomerna i cellkärnan, precipiteras med hjälp av specifika antikroppar riktade mot ett visst protein av intresse.

I korthet innebär metoden följande steg:

1. Korslänkning av proteiner och DNA med formaldehyd för att frysa in interaktionerna i sin plats.
2. Fragmentering av kromatin till mindre bitar med hjälp av ultrasoning eller enzymatisk behandling.
3. Immunprecipitering av fragmenterad kromatin med specifika antikroppar riktade mot det protein av intresse som ska studeras.
4. Avfärgning och rening av precipitatet för att få loss DNA-fragmenten.
5. Kvantifiering och identifiering av DNA-sekvenser med hjälp av PCR, mikroarray eller sekvensering.

ChIP-metoden används ofta för att studera histonmodifieringar, transkriptionsfaktorer och andra proteiner som är involverade i regleringen av genuttryck. Genom att jämföra ChIP-data från olika celltyper eller under olika experimentella förhållanden kan forskare få insikt i hur protein-DNA-interaktioner påverkar genreglering och cellfunktion.

'Coturnix' är ett släkte inom familjen fasanfåglar (Phasianidae) och ordningen hönsfåglar (Galliformes). Det omfattar arterna stjärtstenshönor (*Coturnix japonica*) och västantarktiskt stenshönor (*Coturnix pectoralis*). Dessa små hönsfåglar är inhemska i Asien och Oceanien, men har också etablerat populationer på andra kontinenter genom införande.

Stjärtstenshönan är en populär försöksdjursart inom medicinsk forskning, framför allt när det gäller neurovetenskapliga studier. Dess lilla hjärna och snabba reproduktionstid gör den till ett användbart djurmodell för att undersöka olika aspekter av nervsystemet, såsom minnes- och läringsprocesser, samt neurologiska sjukdomar som Alzheimers.

I medicinskt sammanhang kan 'Coturnix' därför hänvisa till antingen den egentliga fågelarten eller till en specifik djurmodell baserad på stjärtstenshönan.

DNA-sekvensering (også kendt som DNA-sekventering eller genomsekventering) er en biokemisk metode, der anvendes til at bestemme den specifikke rækkefølge af nukleotider (de baser Adenin, Thymin, Guanin og Cytosin) i et stykke DNA-molekyle. Denne teknik gør det muligt at læse og analysere genetisk information, der er kodet i DNA-molekylet.

DNA-sekvensering har revolutioneret mange områder inden for biologi, medicin og forskning, herunder diagnostik, forebyggelse og behandling af sygdomme, evolutionær biologi, molekylær genetik og genterapi.

Der findes flere metoder til DNA-sekvensering, men de mest almindelige metoder i dag er næstegenerationssekvensering (NGS) og Sanger-sekvensering. NGS er en højt automatiseret metode, der muliggør sekventering af store mængder DNA på én gang, mens Sanger-sekvensering er en mere traditionel metode, der anvendes til at sekventere mindre stykker DNA med høj præcision.

Medicinskt kan "möss, inavlade stammar" definieras som speciellt avlasade populationer eller linjer av möss (Mus musculus), som används i forskning och experiment. Genom att avla möss under kontrollerade förhållanden över flera generationer, kan forskare skapa populationer med specifika genetiska bakgrunder och karaktäristika. Detta gör det möjligt att studera specifika sjukdomar, tillstånd eller biologiska processer i en kontrollerad och reproducerbar miljö.

Inavlade stammar av möss kan vara antingen kongenitala (renbure) eller korsblandade (hybrida). Kongenitala stammar har ett slutet genetiskt system, där alla individer i populationen härstammar från en enda individ eller en mycket liten grupp individer. Detta gör att deras gener är nästan identiska, och det kan vara användbart för att reducera varians inom populationen och underlätta reproducerbarhet i experiment.

Korsblandade stammar härstammar från två eller fler kongenitala stammar och har en mer varierad genetisk bakgrund. Dessa stammar kan användas för att undersöka effekterna av genetiska variationer på olika sjukdomar och tillstånd.

I medicinsk forskning är inavlade stammar av möss mycket viktiga, eftersom de möjliggör kontrollerade studier av många biologiska processer och sjukdomar. De används ofta för att testa nya läkemedel och behandlingar innan de testas på människor.

Molekylära sondtekniker (MS-tekniker) är en grupp av biokemiska analysmetoder som används för att bestämma struktur, egenskaper och interaktioner hos molekyler, främst DNA, RNA och protein. Dessa tekniker bygger på att man använder specifika molekylära sonder, till exempel enskilda nukleotider eller små peptidfragment, som binds till målsekvensen i den undersökta biomolekylen.

Det finns olika typer av MS-tekniker, men de flesta utnyttjar fysikaliska fenomen som fluorescens, absorption eller hybridisering för att detektera och kvantifiera sondbindningen. Exempel på vanliga MS-tekniker är polymeraskedjereaktion (PCR), DNA-microarray, elektroforese och masspektrometri.

MS-tekniker används inom många områden av biologi och medicin, till exempel för att studera genuttryck, proteinexpression, mutationer och interaktioner mellan olika biomolekyler. De kan även användas som diagnosverktyg inom klinisk medicin för att upptäcka specifika sjukdomar eller tillstånd, såsom genetiska avvikelser och infektioner.

GATA4 är ett transkriptionellt faktorprotein som binder till GATA-bindningssekvenser i DNA och reglerar genuttrycket hos en mängd olika gener. Proteinet spelar en viktig roll i utvecklingen av flera olika organ, inklusive hjärtat och lungorna.

GATA4-transkriptionsfaktorn är specifikt involverad i regleringen av genuttrycket under hjärtutvecklingen, där den hjälper till att kontrollera olika aspekter av cellproliferation, differentiering och överlevnad. Mutationer i GATA4-genen har associerats med olika kardiovaskulära sjukdomar, såsom kongenitalt missformat av hjärtat och kardiomyopati.

'Finnar' er en medisinsk betegnelse for et tilstand hvor en person har vanskeligheter med å oppdage hvor noe er ved siden av eller overarmen, oftest på grund av skader or lesioner i de perifere nerverne som styrer sensorenene i armene. Dette kan føre til en forringet evne til two-point discrimination, proprioception og andre sensoriske funksjoner i hånden og armen. Finnar kan også være en bivirkning av noen medisinske behandlinger, som kirurgiske inngreps eller bruk av bestemte medisiner.

En histonacetyltransferas (HAT) är ett enzym som överför en acetylgrupp från acetyl-CoA till lysinrester i histonproteiner, vilka är de proteiner som DNA är vindad runt i kromosomernas struktur. Denna process kallas histonacetylering och leder vanligtvis till en ökad transkriptionsaktivitet eftersom den förändrar kromatinstrukturen så att den blir mer tillgänglig för transkriptionsfaktorer och andra proteiner som är involverade i genuttryck. HATs spelar alltså en viktig roll i regleringen av genuttryck och cellulär funktion.

"En monocyt är en typ av vit blodcell (leukocyт) som utgör en del av kroppens immunförsvar. Monocyter är stora celler med ett rundat till ovalt sken och en diameter på cirka 12-20 Mikrometer. De mognar i benmärgen och cirkulerar sedan i blodomloppet där de kan utgöra upp till 10% av alla vita blodceller. När de aktiveras, migrerar monocyterna från blodbanan in i vävnader där de differensieras till makrofager eller dendritceller. Dessa celler spelar en viktig roll i att fagocytera (åt ett förstöra) främmande partiklar och patogener, samt i att presentera antigen för T-celler och initiera immunresponsen."

I medicinsk kontext, betyder "konsensussekvens" ofta en konsensus bland experter om den prefererade sekvensen av genetiska test som bör utföras för att diagnostisera eller utesluta en viss ärftlig sjukdom. Det kan också vara en konsensus om den typiska sekvensen av behandlingssteg som rekommenderas för att hantera en viss medicinsk tillstånd.

Exempel: I genetisk testing, en konsensussekvens kan vara en uppsättning gener som experter rekommenderar att testa i en viss ordning för att ställa diagnosen på en specifik ärftlig sjukdom. Detta görs ofta när det finns flera gener som kan vara associerade med samma sjukdom och när det kan vara kostnadseffektivt att testa dem i en viss ordning.

Extracellular Matrix (ECM) proteins refer to a diverse group of molecules that provide structural and biochemical support to cells in tissues and organs. The ECM is composed of a complex network of proteins, glycoproteins, and carbohydrates that are produced by the cells themselves and deposited into the extracellular space.

ECM proteins can be classified into several categories based on their functions and structures. Some of the major classes of ECM proteins include:

1. Collagens: These are the most abundant proteins in the ECM, and they provide strength and structure to tissues such as skin, tendons, and bones.
2. Proteoglycans: These are complex molecules that consist of a core protein attached to one or more glycosaminoglycan chains. They play important roles in maintaining tissue hydration, providing cushioning and lubrication, and regulating the diffusion of molecules within the ECM.
3. Elastin: This is a highly elastic protein that allows tissues such as blood vessels and lungs to stretch and recoil.
4. Fibronectins: These are large glycoproteins that bind to various ECM components, including collagens, proteoglycans, and integrins on the cell surface. They play important roles in cell adhesion, migration, and differentiation.
5. Laminins: These are large cross-shaped proteins that are a major component of basement membranes, which provide structural support to epithelial and endothelial cells.

Overall, ECM proteins play crucial roles in maintaining tissue structure and function, and abnormalities in their composition or organization can contribute to various diseases, including fibrosis, cancer, and degenerative disorders.

En läkemedelsinteraktion är ett samspel mellan två eller flera läkemedel som kan påverka deras farmakologiska effekter när de används tillsammans. Detta kan resultera i ökad eller minskad verkan av något eller alla preparaten, förändrad tidsrymd för verkan, eller uppstående biverkningar. Interaktioner kan ske när läkemedel ges samtidigt, eller när ett läkemedel ges inom en viss tid efter att ett annat har tagits. Interaktioner kan också inträffa mellan läkemedel och mat, drycker, närings- eller illiknande substanser. Kroppens egna enzymer och proteiner som påverkar läkemedlets farmakokinetik (till exempel leverns leverans, distribution, metabolism och utsöndring) kan också ingå i interaktioner med läkemedlen.

Läkemedelsinteraktioner kan vara kliniskt betydelsefulla och orsaka allvarliga hälsoproblem, särskilt hos äldre patienter som ofta använder flera läkemedel samtidigt. Därför är det viktigt att identifiera potentiella interaktioner och hantera dem genom att justera doser, ändra behandlingsschema eller välja alternativa läkemedel när det behövs.

'Näthinna' är ett medicinskt begrepp som refererar till den tunn, genomskinliga membranen som täcker ytan på ögat och skyddar det från främmande partiklar, smuts och skada. Näthinnan, även känd som konjunktiva, består av två delar: den bulbära konjunktivan som täcker främre delen av ögonbulben och den palpebrala konjunktivan som ligger mellan ögonlocken och den bulbära konjunktivan. Näthinnan producerar också en vätska som håller ögat fuktigt och skyddar det mot infektioner.

Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett proteinmolekyl som resulterar från de specifika interaktionerna mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-flakor. Den tertiära strukturen av ett protein bestäms av den sekvensordningen (primär struktur) av aminosyror som utgör proteinet och de krafter som verkar mellan dem, såsom vätebindningar, dispersion-krafter och elektrostatiska attraktioner. Den tertiära strukturen är viktig för ett proteins funktionella aktivitet och kan vara stabil eller dynamisk beroende på proteinets roll i cellen.

Kraniofaciala missbildningar är en samlande beteckning på en grupp med olika former av missbildningar i ansiktet och skallbenet. Dessa missbildningar kan variera från milda till allvarliga, och kan påverka både utseendet och funktionen hos individen. Kraniofaciala missbildningar kan orsakas av genetiska faktorer, infektioner under graviditeten, exponering för vissa kemikalier eller läkemedel under graviditeten, eller andra faktorer.

Exempel på kraniofaciala missbildningar inkluderar:

* Klinodaktyli – en avvikelse där ett finger eller tå är böjt istället för rakt.
* Agenesia – det saknas en del av kroppen, till exempel näsa, ögonbryn eller underkäke.
* Hypoplasia – en del av kroppen är underutvecklad eller mindre än normalt.
* Hyperplasi – en del av kroppen är överutvecklad eller större än normalt.
* Dysplasi – en abnorm struktur eller form på en del av kroppen.

Exempel på specifika kraniofaciala missbildningar inkluderar:

* Downs syndrom – en genetisk störning som orsakas av en extra kopia av kromosom 21.
* Cleft lip och/eller palatum – en splittrad läpp och/eller gom.
* Hemifacial microsomia – underutveckling av den ena sidan av ansiktet.
* Apert syndrom – en genetisk störning som orsakar abnormalt utvecklade skallben och ansikte.
* Treacher Collins syndrom – en genetisk störning som orsakar underutveckling av kindbenen, ögonlocken och örat.

'Organogenese' refererer til den biologiske prosess, hvor organer dannes i et levende væsen. Det er en del af den mere generelle proces med fosterdannelse, kaldet embryogenese. Under organogenesen differeres cellerne og dele af cellerne specifikt ud til at danne de strukturer, der bliver til de forskellige organer i kroppen, såsom hjertet, lungerne, leveren og hjernen. Denne proces starter tidligt i fosterdannelse og kan fortsætte op til fødslen eller endda længere hen ad livet alt efter, hvilket organ der udvikles.

"c-Jun" er ein proteinkjempe i gruppen for båndsliknende protein (BP) som deltar i reguleringa av cellevekst, celldifferentiering og apoptose. Det er ein komponent i transskripsjonsfaktorkomplekset AP-1, som dannes ved sammenslåinga mellom båndsliknande proteiner og jun-proteiner. c-Jun aktiveres av diverse intracellulære signaler og kan enten stimulere eller hibbe forskjellige gener alt etter om det er fosforylert eller ikke. Protonkogenproteinet c-jun deltar i reguleringa av celler i vesentleg grad, og mutasjoner i GENET for c-JUN kan føre til uregulering av cellevekst og kan medføre kreft.

'Skalle' er en uformell betegnelse for hovedet, men i en medicinsk kontekst refererer det typisk til kraniet eller den del av kroppen som omgiver hjernen. Det består av flere separate ben, der vokser sammen til et solidt skeletal støtteelement for hjernen og musklerne i ansigtet og nakken. Kraniet har også åbninger som tillader nervesystemets strukturer, blodkar og andre vitaler organer at passere igennem.

Läkemedelsresistens (eller "drug resistance") är ett medicinskt fenomen där sjukdomsframkallande agenter, som bakterier eller virus, blir mindre känsliga eller helt oemottagliga för läkemedel som tidigare varit verksamma mot dem. Detta kan inträffa genom olika mekanismer, till exempel mutationer i de mikroorganismers gener som kodar för proteiner som är involverade i läkemedlets verkningsmekanism eller förändringar i cellytan som förhindrar att läkemedlet kan nå sitt mål.

Läkemedelsresistens kan vara en naturlig förekomst hos vissa mikroorganismer, men kan också utvecklas under behandling med läkemedel som påverkar deras tillväxt eller överlevnad. Ofta är det ett resultat av selektionstryck från användning av antibiotika och andra antimikrobiella läkemedel, där de mest resistenta individerna överlever och reproducerar sig.

Läkemedelsresistens kan ha allvarliga konsekvenser för den individuella patienten och på populationsnivå, eftersom det kan leda till att behandlingen av infektioner blir svårare eller omöjlig. Det kan också öka risken för komplikationer, sjukhusvistelser och dödlighet. Därför är det viktigt att begränsa användningen av antibiotika till nödvändiga fall och att följa riktlinjer för antibiotikabehandling för att minska risken för utveckling av resistens.

Adaptorproteiner som är involverade i signalöverföring är proteiner som hjälper till att överföra signalsubstanser eller andra molekyler från en receptor till intracellulära signaltransduktionsvägar. Dessa proteiner har ofta modulerbara strukturer och kan binda till flera olika proteiner, vilket gör det möjligt för dem att fungera som en slags "mellanhand" i signalskeppen. På så sätt kan de hjälpa till att koordinera och integrera signalsubstansernas effekter inom cellen. Exempel på adaptorproteiner som är involverade i signalöverföring inkluderar proteiner i GRB2-familjen, SOS-proteiner och proteiner i Crk-familjen.

'Skelett' är ett medicinskt begrepp som refererar till det stela, fasta strukturen i djurs eller människors kropp, vilket ger form, stöd och skydd till kroppen. Det består av ben, brosk, och hårt bindväv och är involverat i rörelse genom att articulera med muskler och ledar. Skelettet kan delas in i två huvudgrupper: det axiala skelettet som omfattar skallen, ryggkotorna, bröstkorgen och revbenen; samt det appendikulära skelettet som består av armar, ben och deras tillhörande strukturer.

'Papillom' är ett medicinskt term som hänvisar till en benign (godartad) vävnadsöverväxt eller tumör med fingerliknande utskott. Ordet kommer från latinets 'papilla', vilket betyder liten, knölformad struktur.

I medicinsk kontext används ofta termen papillom för att beskriva en speciell typ av benign tumör som bildas i skiv- eller platt epitelgeweben, till exempel huden eller slemhinnor. Dessa tumörer kallas papillomer och kan vara associerade med olika infektioner, såsom humana papillomvirus (HPV).

Exempel på papillomer inkluderar vanliga vårtor, som orsakas av HPV-infektion, och är oftast ofarliga. Vissa typer av HPV-relaterade papillomer kan dock öka risken för cancerutveckling i specifika områden, till exempel livmoderhalscancer vid infektion med högrisk-HPV-stammar.

Läkemedelstillförsel, lokal, är en metod för att tillföra ett läkemedel direkt till en specifik plats på eller i kroppen, istället för att ge det systemiskt (t.ex. via oral route eller injektion). Detta görs vanligtvis med hjälp av en salva, kräm, gelé, spray eller plåster som innehåller aktiv medicinsk substans.

Exempel på användningsområden för lokal läkemedelstillförsel kan vara:

1. Lindring av smärta och inflammation i en särskild muskel eller led, till exempel med hjälp av en antiinflammatorisk kräm.
2. Behandling av ytliga infektioner på huden, genom användning av en antimikrobiell salva eller crème.
3. Lokal smärtlindring efter en operation, där ett lokalbedövande gel appliceras på operationsstället.
4. Behandling av hudåkommor som akne, där en kräm eller gel med aktiva substanser används för att reducera inflammation och bakterieväxt.

Lokal läkemedelstillförsel kan vara ett effektivt sätt att behandla specifika problem, eftersom det minskar systemiska biverkningar och ökar koncentrationen av läkemedlet i den behandlade området.

I'm sorry for the confusion, but "cellantal" is not a recognized medical term in English or any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or typo in the term you are looking for. If you have more context or information about what you are looking to define, I would be happy to try and help you further.

Fettsyrabindande proteiner, også kjent som fatty acid binding proteins (FABP), er ein type intracellulære proteiner som binder seg til og transporterer fedtsyrlige syrer i cellsystemet. De fungerer som en slags chauffør for fedtsyrane, som hjelper å transportere dem fra plasamemembranen inni cellen til de forskjellige organellene der de skal brukes. FABP-ene spiller også en viktig rolle i reguleringen av fedtsyremetabolismen og signalveien som er forbundet med fedtsyrer. Der er flere forskjellige typer av FABP-er, hver med sine egne unike egenskaper og funksjoner.

CD15 är ett protein som finns på ytan av vissa vita blodceller, särskilt granulocyter och monocyter. Det används som en markör inom patologi för att identifiera olika typer av cancer och andra sjukdomar. CD15-antigen är ett annat namn på detta protein, eftersom "antigen" är ett samlingsnamn för substanser som kan utlösa en immunreaktion när de binds till specifika antikroppar.

Läppinflammation, även känd som "cheilitis", är en medicinsk term som används för att beskriva inflammation eller irritation av läppen. Det kan vara orsakat av många olika faktorer, inklusive allergier, torrhet, solskador, infektioner (till exempel herpes), skada och vissa mediciner. Symptomen på läppinflammation kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera rödhet, svullnad, smärta, torrhet, skorpor eller fläckar på läppen. I allvarligare fall kan det leda till sårbildning och infektion. Behandlingen beror på orsaken till läppinflammationen och kan innefatta topiska krämer eller salvor, fuktighetsbehandling, undvikande av irritanter och i vissa fall antivirala läkemedel eller antibiotika.

I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.

"Dermatological agents" er en samlebetegnelse for lægemidler som anvendes til behandling af hudrelaterte sygdomme og tilstande. Dette kan inkludere, men ikke begrænset til:

1. Antiinfektive medikamenter: Disse medikamenter anvendes til at bekæmpe bakterielle, virale eller svampeinfektioner i huden, som fx antibiotika, antimykotika og antivirala medikamenter.
2. Antiinflammatoriske medikamenter: Disse medikamenter anvendes til at reducere inflammation og sørge for lindring af symptomer relateret til hudlidelser som fx kortikosteroider, non-steroidale antiinflammatoriske medikamenter (NSAID) og Fosfodiesterase-4-hæmmere.
3. Immunmodulerende medikamenter: Disse medikamenter anvendes til at modulere eller ændre aktiviteten i det immune system for at behandle autoimmune hudlidelser som fx biologiske terapier, JAK-inhibitorer og immunsuppressiva.
4. Keratolytiske medikamenter: Disse medikamenter anvendes til at opløse og fjerne dødt hud, hvilket kan være nyttigt ved behandling af hyperkeratotiske hudlidelser som fx psoriasis og eksem.
5. Retinoider: Disse medikamenter er vitamin A-derivater, der anvendes til at modificere cellerne i huden for at behandle akne, psoriasis og andre hudlidelser.
6. Topiske analgetika: Disse medikamenter anvendes til at lindre smerter relateret til hudlidelser som fx lidocain, prilocain og capsaicin.
7. Andre topiske medikamenter: Disse medikamenter kan have forskellige mekanismer og anvendes til at behandle en række forskellige hudlidelser som fx antibiotika, antimykotika, antiinflammatoriske medikamenter og andre.

Det er vigtigt at bemærke, at dette kun er en oversigt over de mest almindelige typer topiske medicinske behandlinger, og at der kan findes mange andre typer af topiske medicinske behandlinger tilgængelige alt efter hudlidelserne. Det anbefales at søge professionel medicinsk vejledning for at få den bedste behandling for en given hudlidelse.

Sjævrektalcancer, også kendt som skivepitelcancer, er en type kræft der dannes i slimhinden (den mukøse membran) i fordøjelsessystemet. Navnet "skivepitelcancer" kommer fra det faktum at cellerne i slimhinden er organiseret i lag, hvor de øverste celler danner et fladt lag, der minder om en skive (eller "flade epitel").

Skivepitelcancer opstår som regel i tyktlejet eller endetarmen, men kan også forekomme andre steder i fordøjelsessystemet. Faktorer såsom tobacco ryging, alkohol misbrug, infektion med humane papillomavirus (HPV) og en historik om inflammatoriske tarmsygdomme kan øge risikoen for at udvikle skivepitelcancer.

Symptomer på skivepitelcancer kan inkludere blødninger fra endetarmen, ændret afføringsmønster, vægttab, træthed og mavesmerter. Hvis kræften er i en tidlig fase, kan den ofte behandles med kirurgi alene, mens avanceret stadie kræft kan kræve kombineret behandling med kirurgi, strålebehandling og/eller kemoterapi.

Immunoblot, även känt som Western blotting, är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi och immunologi. Den används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en proteinblandning, till exempel i cellulär extract eller i ett kroppsvätskeprov som serum eller urin.

Tekniken bygger på elektrofores, där proteiner separeras beroende på deras molekylvikt genom att låta dem vandra genom ett gelatinaliknande material i ett elektriskt fält. Efter separationen överförs proteinerna från gelen till en nitrocellulosa- eller PVDF-membran, där de fastnar och blir tillgängliga för immunologisk detektering.

I nästa steg inkuberas membranet med ett specifikt antikroppar mot det protein som ska detekteras. Antikroppen binder till sitt målprotein på membranet, och efter en avspolningstapp kan ytterligare en sekundär antikropp användas för att binda till de primära antikropparna. Den sekundära antikroppen är konjugerad till ett enzym, som i sin tur katalyserar en kemisk reaktion som leder till bildning av ett synligt band på membranet när ett substrat tillsätts.

Immunoblot används ofta för att bekräfta produktionen och nedbrytningen av proteiner, undersöka protein-proteininteraktioner eller jämföra relativa mängder av specifika proteiner i olika prover.

Det finns inga medicinska definitioner av "ryggsträngsdjur utan ryggrad", eftersom alla ryggsträngsdjur (chordater) har en form av ryggrad, även om den kan vara mycket enkel hos vissa arter. Ryggsträngen är ett distinkt kännetecken för ryggsträngsdjuren och kan ses som en föregångare till ryggraden hos vertebrater (djur med ryggrad). Emellertid kan det finnas vissa missförstånd eller förvirring angående terminologin. Ibland kan "ryggsträngsdjur utan ryggrad" användas som ett slanguttryck för att beskriva en undergrupp av ryggsträngsdjur, nämligen de så kallade "icke-vertebrala chordaterna", vilka inkluderar arter som har en mycket enkel ryggradsliknande struktur eller inget sådant alls. Till denna grupp hör bland annat slemmaskar (Myxozoa) och lansettfiskar (Leptocardii).

Enligt medicinskt eller biokemiskt begrepp är en acyltransferas ett enzym som katalyserar överföringen av en acylgrupp från en donator till en acceptor. Denna reaktion kan skrivas som:

Donator + Acceptor → Donator-produkt + Acyl-acceptor

Acyltransferaser deltar i olika metaboliska processer, inklusive lipidmetabolism och aminosyremetabolism. Exempel på acyltransferaser är acetyl-CoA-acetyltransferas (förkortat ACAT), som katalyserar bildandet av acetoacetat från två molekyler acetyl-CoA, och cholesterolacyltransferas (förkortat CAT), som överför en acylgrupp från ett fettsyrastyrt kolväte till kolesterol för att bilda kolesterolester.

'Svans’ er en anatomisk term som refererer til et organ som findes hos mange dyr, men ikke mennesker. Hos pattedyrer som hunde, katte og rævnaturer, består svansen av et lange, fleksible ledd i ryggemarksdelen av kroppen. Svansen brukes oftest til balanse og støtte under bevegelse, men kan også være involvert i kommunikasjon og varsel. Hos fugle er svansen også kjent som 'hale' og består av en bunke styv, fløyelike fjer som hjelper med styring under flyvning. Andre dyr, som ormar og firben, har også en form for svans, men denne er ofte mer stiv og brukes mer til forsvar enn balanse.

Hjärnhinnor, även kallade meninges, är de membran som omsluter och skyddar hjärnan och ryggmärgen. Det finns tre hjärnhinnor: dura mater, arachnoidea mater och pia mater. Dura mater är den yttersta hjärnhinnan och är tjock och stark. Arachnoidea mater är den mellersta hjärnhinnan och har ett spindelvävsliknande utseende. Pia mater är den innersta hjärnhinnan och är mycket tunn och följer nära hjärnbarkens kontur.

Dessa hjärnhinnor har olika funktioner, men deras huvudsakliga uppgift är att skydda hjärnan och ryggmärgen från skada, förse dem med näring och transportera avfallsprodukter bort ifrån dem. De tillåter också förflyttningar av hjärnan inom kraniet utan att det skadas.

DNA-metylering är en process där kemiska grupper, vanligtvis metylgrupper (–CH3), adderas till DNA-strängar. Denna process påverkar ofta genuttrycket genom att förhindra eller underlätta transkriptionen av gener, utan att ändra den underliggande DNA-sekvensen.

Det vanligaste typerna av DNA-metylering är:

1. N5-metylering av cytosin (5mC), som främst hittas i kropps cellsamma vävnader och är involverad i cellulär differentiering, celldelning och cancerutveckling.
2. N6-metylering av adenin (6mA), som främst hittas i encelliga organismer och vissa virus, men även har påträffats i kropps cellsamma vävnader. Denna typ av metylering är involverad i transkriptionell regulering och DNA-reparation.
3. Hydroxymetylering av 5mC till 5-hydroximetyldesoxycytosin (5hmC), som främst hittas i nervceller och är involverad i epigenetiska processer, såsom cellulär differentiering och neuroplasticitet.

DNA-metylering kan styras av en grupp enzymer kända som DNA-metyltransferaser (DNMT) och demetylaser (TET). Dysreglering av dessa enzymer kan leda till abnormalt genuttryck och är associerat med olika sjukdomar, inklusive cancer.

Kruppel-like transcription factors (KLF) är en familj av kärnproteiner som binder till DNA och fungerar som regulerande transkriptionsfaktorer. De namngavs efter det första medlemmet i familjen, Kruppel-proteinet hos flugan Drosophila melanogaster, som identifierades på grund av sin roll i embryonal segmentering och dess namn betyder "krökt" eller "dåligt formad" på tyska, vilket refererar till de fenotypiska förändringarna hos flugor med mutationer i detta gen.

KLF-proteinerna delar en gemensam struktur av tre zinkfingerdomäner längst bak i proteinet, som är ansvariga för DNA-bindningen och regleringen av transkriptionen av målgener. Dessa proteiner är involverade i en mångfald av cellulära processer, inklusive cellytiska tillväxt och differentiering, apoptos och inflammation. De kan fungera som aktiverande eller inhiberande transkriptionsfaktorer beroende på vilka andra proteiner de interagerar med i cellen.

I medicinskt hänseende har KLF-proteiner visat sig spela en viktig roll i patogenesen av flera sjukdomar, inklusive cancer, diabetes, ateroskleros och neurodegenerativa sjukdomar. Exempelvis kan överaktivering eller underaktivering av specifika KLF-proteiner leda till onkogenes eller tumörsuppressiva effekter i olika typer av cancer. Dessutom har forskning visat att vissa KLF-proteiner är involverade i insulinresistens och inflammation, vilket kan bidra till utvecklingen av typ 2-diabetes.

3T3-celler är en typ av immortaliserade musmusceller (fibroblaster) som används inom forskning, särskilt inom områdena cellbiologi, toxicologi och molekylär biologi. "3T3" står för "tissue culture and transfer number three", eftersom dessa celler var de tredje i en serie av cellkulturer som utfördes vid Tomizawas laboratorium på Tokyo Tech. Dessa celler är lätta att odla och har därför blivit ett vanligt val för forskningsändamål. De används ofta för att studera celldelning, signaltransduktion, cellcykeln, oxiativ stress, apoptos och olika former av cellulär skada.

Fosfoproteiner är proteiner som innehåller kovalent bundna fosfatgrupper. Den vanligaste typen av fosfatbinding sker på serin, treonin och tyrosinresidyer i proteinmolekylen, men även histidin kan under vissa förhållanden fosforyleras. Fosfatgruppen tillförs proteinet av en specifik enzymklass som kallas kinaser, medan de avlägsnas av en annan grupp enzymer som kallas fosfataser.

Fosforylering av proteiner är en mycket vanlig posttranslatorisk modifiering och spelar en central roll i cellulär signalering och reglering av olika cellulära processer, såsom celldelning, differentiering, apoptos och metabolism. Fosforyleringen kan leda till konformationsförändringar hos proteinet, vilket kan påverka dess funktion, samt skapa nya bindningsställen för andra proteiner som kan ingå i signaltransduktionskedjor. Dessutom kan fosfatgruppen fungera som en negativ laddning och på så sätt påverka proteinets elektrostatiska egenskaper, vilket kan ha konsekvenser för dess interaktion med andra molekyler.

... of immortalized human bronchial epithelial cells and non-small-cell lung cancer cells and up-regulates retinoic acid receptor b ...
... involvement of retinoic acid receptors and extracellular-regulated kinase 1/2". J Neuroinflammation 4: sid. 1. 2007. doi: ... "All-trans retinoic acid induces COX-2 and prostaglandin E2 synthesis in SH-SY5Y human neuroblastoma cells: ... "Differential regulation of AMPA receptor and GABA receptor trafficking by tumor necrosis factor-alpha". J. Neurosci. 25 (12): ... Tumörnekrosfaktor-alfa (TNF-alfa) och dess receptor är de molekyler som verkar vara ansvariga för sensibilisering av neuroner i ...
... of immortalized human bronchial epithelial cells and non-small-cell lung cancer cells and up-regulates retinoic acid receptor b ...
Speciellt intressant är t(15;17) translokationen som ger fusion av RARA (Retinoic Acid Receptor a) med PML . Detta skapar ett ... Uttrycker förutom CD4; CD25, en IL-2 receptor alfa-kedja.. Tumören är ofta väldigt aggressiv och svarar dåligt på behandling. ... Antingen är det Immunglobuliner eller T-celler receptor.. WHO har skapat en klassificering som tar hänsyn till morfologi, ... Varje lymfoid neoplasm utgår från en specifik cell och därför receptor-gener, då delar alla dotter-celler denna. ...
Retinoic acid in acute ischemia and heart failure: from genes to left ventricular performance ... Effekten av Ah-receptor ligander på intraepiteliala lymfocyter i tjocktarmen hos människa ... Effects of perfluorinated compounds on the hepatic fatty acid oxidation in avian embryos using the tritium release assay ...