Psykofysik
Sensoriska hjälpmedel
Sensoriska trösklar
Fotostimulering
Refraktärperiod, psykologisk
Synuppfattning
Differenströskel
Kontrastkänslighet
Mönsterigenkännande, visuellt
Synnedsättning
Modeller, psykologiska
Signaldetektion, psykologi
Läsning
Perceptuell maskering
Syncentrum
Syntester
Modeller, neurologiska
Blickfixering
Orientering
Hörseluppfattning
Uppfattning
Synbanor
Syn
Visuell disparitet
Synfält
Stimuli
Akustisk stimulering
Synförmåga, binokulär
Reaktionstid
Visual Field Tests
Synskärpa
Magnetisk resonanstomografi
Hjärnans kartläggning
Psykomotorisk funktion
Tidsfaktorer
Psykofysik är ett forskningsområde som undersöker sambandet mellan mentala processer och fysiska processer i kroppen. Det handlar om att studera hur mentala händelser, som perceptioner, känslor och tankar, relaterar till fysiologiska händelser, som nervcellers aktivitet och hormonnivåer. Psykofysikens mål är att utveckla en vetenskaplig förståelse av hur det mentala och det fysiska är relaterat och interagerar med varandra. Exempel på forskningsområden inom psykofysik kan vara studier av sambandet mellan smärta och nervcellers aktivitet, eller hur olika känslor påverkar hjärtats slagfrekvens.
'Sensoriska hjälpmedel' är en benämnning på tekniska produkter som används för att stödja eller ersätta sensoriska funktioner hos en individ. Sensoriska funktioner innefattar bland annat syn, hörsel, känsel, smak och lukt.
Exempel på sensoriska hjälpmedel inkluderar:
* Hörapparater: används för att förstärka ljud för personer med nedsatt hörsel.
* Synhjälpmedel: exempelvis lupor, skärmläsare och talkande navigeringssystem som stödjer synen för personer med synnedsättning.
* Taktile hjälpmedel: används för att ge känselimpulser till huden för att kommunicera information, exempelvis genom användning av punktskrift eller vibrotaktil feedback.
* Smak- och luktshjälpmedel: används sällan, men kan exempelvis vara en smakkaka för att hjälpa personer med svår nedsatt smaksinne att uppfatta mat.
Det är värt att notera att sensoriska hjälpmedel kan variera mycket i komplexitet, från enkla produkter som glasögon till avancerade tekniska system som hjälper personer med kraftigare funktionsnedsättningar.
'Sensorisk tröskel' (eller sensory threshold) är ett begrepp inom neurofysiologi och psykofysik som refererar till den minsta intensiteten av en stimulus som just kan uppfattas av en sinnesorgan. Det finns olika typer av sensoriska trösklar, men de två mest studerade är gränsen mellan att känna igen någonting alls (absolut tröskel) och den minsta skillnaden i intensitet som kan uppfattas mellan två stimuli (differensiell tröskel).
Absolut tröskeln definieras som den lägsta intesitetsnivån av en given stimulus som just kan uppfattas över bakgrundsbruset eller från det sensoriska rummet. Detta innebär att vid intensiteter under absoluta tröskeln är individen inte i stånd att uppfatta stimulansen alls.
Differensiell tröskel definieras som den minsta skillnaden i intensitet mellan två stimuli som just kan uppfattas som olika. Detta innebär att vid skillnader under differensiella trösklar upplevs de två stimulanserna som lika intesiva av individen.
Det är värt att notera att sensoriska trösklar kan variera mellan olika individer och kan påverkas av en rad faktorer, inklusive ålder, uppmärksamhet, motivation, erfarenhet och kulturell bakgrund.
Fotostimulering är ett medicinskt begrepp som refererar till användning av ljus för att stimulera specifika reaktioner i levande vävnad eller celler. Detta kan användas inom olika områden, såsom hudterapi och behandling av vissa neurologiska störningar.
I samband med hudbehandlingar, kan fotostimulering involvera användning av specifika våglängder av ljus för att stimulera cellernas ämnesomsättning och syreförsörjning, vilket kan leda till förbättrad hudstruktur och läkerprocesser.
Inom neurologi kan fotostimulering användas som en icke-invasiv behandlingsmetod för att stimulera nervceller i hjärnan med hjälp av ljus. Detta kallas ofta transkraniell magnetstimulering (TMS) eller transkraniell direkt strömstimulering (tDCS), där en yttre enhet används för att generera ett magnetfält eller elektrisk ström som påverkar nervceller i hjärnan.
Det är värt att notera att fotostimulering kan ha olika mekanismer och effekter beroende på vilket område det används inom, så det är alltid viktigt att konsultera en läkare eller en annan medicinsk expert för att få rätt information och behandling.
Den psykologiska refraktärperioden är ett koncept inom psykologin som refererar till den tid det tar för en individ att återhämta sig och reagera på en ny stimulus efter att ha upplevt en stark eller intensiv stimulus. Under denna period kan individen vara mindre responsiv eller "refraktär" till nya stimuli, eftersom deras psykiska tillstånd är fortfarande påverkat av det första upplevelsen.
Refraktärperioden kan variera beroende på flera faktorer, inklusive styrkan och typen av den ursprungliga stimulansen, individens personlighet och mentala tillstånd, samt omgivningen där upplevelsen sker. Under denna period kan en individ ha svårare att fokusera, ta beslut eller reagera på nya händelser på samma sätt som de normalt gör.
Det är värt att notera att begreppet "psykologisk refraktärperiod" används främst inom forskningssammanhang och kan vara mindre känt utanför den akademiska världen.
'Synuppfattning' (engelska: 'Cataract') är en medicinsk term som refererar till att linsen i ögat har blivit opak, vilket orsakar synnedsättning. Detta kan vara relaterat till åldrande, men det kan också orsakas av skada, sjukdom eller genetiska faktorer. När linsen blir alltmer opak, minskar mängden ljus som når näthinnan och synen försämras. I vissa fall kan det leda till fullständig blindhet om det inte behandlas. Den vanligaste behandlingen för synuppfattning är kirurgi, där linsen tas bort och ersätts med en konstgjord linse.
"Differentiel tærskel" er en medicinsk term som refererer til den mindste forskel i størrelse på to stimuli, som en person kan opfatte som forskellige. Dette kan relateres til syn, hørelse eller andre sanser. For eksempel, hvad angår hørelsen, er differentiel tærskel den mindste ændring i lydens intensitet eller frekvens, som en person kan opfatte som to forskellige lyde. Den differentielle tærskel varierer fra person til person og kan påvirkes af en række faktorer, herunder alder, opmærksomhed og motivation.
I medical terms, "form perception" or "form understanding" referes to the ability to recognize and interpret the shape, size, and configuration of objects that are perceived through vision. This is an important aspect of visual perception and allows individuals to understand and interact with their environment effectively. Impairments in form perception can occur due to various neurological conditions, leading to difficulties in recognizing and distinguishing between different objects.
Rörelseuppfattning (proprioception) är en typ av sensorisk perception som ger oss information om var våra kroppsdelar är och hur de rör sig i rummet. Detta uppfattas genom speciella sensorer i musklerna, senorna och lederna, som detekterar spänningar, rörelser och positioner. Rörelseuppfattningen hjälper oss att upprätthålla balansen, koordinera rörelser och förstå var vår kropp befinner sig i förhållande till omgivningen.
'Kontrastkänslighet' är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan att uppfatta skillnader i kontrast mellan olika objekt eller ytor. Det kan vara nedsatt hos en individ på grund av olika faktorer, såsom ålder, sjukdom eller skada på nervsystemet. Nedsatt kontrastkänslighet kan leda till svårigheter att uppfatta detaljer och skillnader i belysning, färg och skuggor, vilket kan påverka synskärpan och förmågan att tolka vad som ser ut. Detta kan vara speciellt problematiskt i lågt belysta miljöer eller när det finns mycket kontrastrika scener. Kontrastkänslighet mäts ofta med hjälp av olika tester, såsom VCTS (Vision Contrast Test System) eller Pelli-Robson-kontrasttestet.
'Mönsterigenkännande, visuellt' refererar till förmågan att upptäcka, urskilja och tolka repetitiva eller förutsägbara mönster i visuell information. Det innebär att en individ kan se ett mönster av former, färger, rörelser eller andra visuella stimuli och förstå hur de relaterar till varandra och/eller förändras över tid.
Visuellt mönsterigenkännande är en viktig kognitiv förmåga som hjälper oss att navigera i vår omgivning, uppfatta hot eller möjligheter, lösa problem och lära oss nya saker. Det är också en grundläggande förmåga som används inom många yrken, såsom design, konst, arkitektur, dataanalys, medicinsk diagnostik och forskning.
'Synnedsättning' är ett samlingsbegrepp för olika former av synproblem eller nedsatta synfunktioner. Det kan innebära att det finns problem med att tolka vad man ser, att ha en försämrad skärpa på synen (nedsatt synskärpa), att vara nästelblind (har ett trångt synfält) eller att ha en kombination av dessa och/eller andra synproblem.
En vanlig orsak till synnedsättning är åldersförändringar i ögat, men det kan också bero på arv, skador, sjukdomar eller andra hälsoproblem. I vissa fall kan synen förbättras med hjälp av korrektionsglas, operationer eller andra behandlingsmetoder, medan det i andra fall kan vara obetydligare eller permanent.
Psykologiska modeller är teoretiska beskrivningar eller förklaringar av olika aspekter av mänskligt beteende och psyke. De utgör ett sätt att föreställa sig och förstå hur olika psykologiska processer, mekanismer och strukturer fungerar och interagerar med varandra samt med den omgivande miljön.
Det finns många olika typer av psykologiska modeller som fokuserar på olika aspekter av psyket, till exempel perception, lärande, minne, motivation, emotioner, personlighet och social interaktion. Några vanliga exempel på psykologiska modeller är:
1. Behaviorism: En radikal empiristisk teori som betonar observationen av objektivt observerbart beteende snarare än subjektiva mentala tillstånd. De viktigaste företrädarna för behaviorismen är John Watson, B.F. Skinner och Clark Hull.
2. Kognitiv psykologi: En teori som fokuserar på inre mentala processer såsom perception, uppmärksamhet, minne, tanke, lärande och problemlösning. De viktigaste företrädarna för kognitiv psykologi är Jean Piaget, Ulric Neisser, George Miller och Herbert A. Simon.
3. Humanistisk psykologi: En teori som betonar individens potential till självförverkligande, fri vilja och personligt ansvar. De viktigaste företrädarna för humanistisk psykologi är Carl Rogers, Abraham Maslow och Viktor Frankl.
4. Socialpsykologi: En teori som undersöker hur människor påverkar varandra i sociala situationer. De viktigaste företrädarna för socialpsykologi är Solomon Asch, Stanley Milgram, Muzafer Sherif och Philip Zimbardo.
5. Biopsykologi: En teori som undersöker de biologiska grunderna för beteende och känslor. De viktigaste företrädarna för biopsykologi är James Gross, Robert Sapolsky och Jaak Panksepp.
6. Evolutionspsykologi: En teori som undersöker hur evolutionen har påverkat människans beteende och känslor. De viktigaste företrädarna för evolutionspsykologi är Charles Darwin, Robert Trivers, Donald Symons och David Buss.
7. Psykoanalys: En teori som undersöker det omedvetna psyket och dess påverkan på beteende och känslor. De viktigaste företrädarna för psykoanalys är Sigmund Freud, Carl Jung, Alfred Adler och Melanie Klein.
8. Gestaltpsykologi: En teori som undersöker hur människan uppfattar och tolkar sin omgivning. De viktigaste företrädarna för gestaltpsykologi är Max Wertheimer, Wolfgang Köhler och Kurt Koffka.
9. Humanistisk psykologi: En teori som undersöker människans potential och möjligheter till personlig utveckling. De viktigaste företrädarna för humanistisk psykologi är Carl Rogers, Abraham Maslow och Rollo May.
10. Kognitiv psykologi: En teori som undersöker hur människan bearbetar information och lär sig. De viktigaste företrädarna för kognitiv psykologi är Ulric Neisser, Jean Piaget och Noam Chomsky.
11. Socialpsykologi: En teori som undersöker hur människor påverkar varandra i sociala sammanhang. De viktigaste företrädarna för socialpsykologi är Solomon Asch, Muzafer Sherif och Stanley Milgram.
12. Utvecklingspsykologi: En teori som undersöker hur människan utvecklas från barn till vuxen. De viktigaste företrädarna för utvecklingspsykologi är Jean Piaget, Lawrence Kohlberg och Urie Bronfenbrenner.
13. Personlighetspsykologi: En teori som undersöker människans personlighet och karaktär. De viktigaste företrädarna för personlighetspsykologi är Sigmund Freud, Carl Jung och Hans Eysenck.
14. Klinisk psykologi: En teori som undersöker människors mentala hälsa och sjukdomar. De viktigaste företrädarna för klinisk psykologi är Sigmund Freud, Carl Rogers och Aaron Beck.
15. Neuropsykologi: En teori som undersöker hur människans nervsystem påverkar hennes beteende och tankeprocesser. De viktigaste företrädarna för neuropsykologi är Norman Geschwind, Brenda Milner och Antonio Damasio.
16. Socialpsykologi: En teori som undersöker människors sociala interaktioner och relationer. De viktigaste företrädarna för socialpsykologi är Solomon Asch, Muzafer Sherif och Stanley Milgram.
17. Utvecklingspsykologi: En teori som undersöker människans utveckling från barn till vuxen. De viktigaste företrädarna för utvecklingspsykologi är Jean Piaget, Lawrence Kohlberg och Urie Bronfenbrenner.
18. Djurpsykologi: En teori som undersöker djurs beteende, kognition och emotioner. De viktigaste företrädarna för djurpsykologi är Konrad Lorenz, Nikolaas Tinbergen och Jane Goodall.
19. Kognitiv psykologi: En teori som undersöker människans tankeprocesser, perception, minne och lärande. De viktigaste företrädarna för kognitiv psykologi är Ulric Neisser, George Miller och Jean Piaget.
20. Klinisk psykologi: En teori som undersöker människors mentala hälsa, diagnos och behandling av psykiska sjukdomar. De viktigaste företrädarna för klinisk psykologi är Sigmund Freud, Carl Jung och Aaron T. Beck.
I'm sorry, I need a bit more context to provide an accurate answer. The term "djupuppfattning" is not a medical term in English, but it generally translates to "deep understanding" or "insight" in Swedish. If you could provide me with more information about how this term is being used in a medical context, I would be happy to help further.
However, if you are referring to the term "deep comprehension," there is no established medical definition for it either. In general, deep comprehension refers to a thorough and detailed understanding of a concept or subject matter. It implies a level of insight that goes beyond superficial knowledge and allows one to make connections between different ideas and apply them in a meaningful way.
I medicinsk psykologi refererer "signaldetekting" (signal detection) til evnen til å identifisere et signal som er omgitt av støy eller usikkerhet. Dette konseptet brukes ofte i forbindelse med studier av sensorisk percepsjon, kognitive funksjoner og kliniske beslutninger.
I en typisk undersøkelse vil deltakere bli bedt om å oppdage et signal (f.eks. et svakt lyd- eller lysstimulus) i forskjellige nivåer av støy. Dette gjør det mulig å berenge en sensitivitetsparameter, som angir hvor godt deltakeren kan skille mellom signal og støy, samt en responsekriterieparameter, som angir hvor sannsynlighet for en respons er basert på usikkerheten om et signal egentlig er tilstede eller ikke.
Signaldetektingsteori har mange praktiske anvendelser innenom medicinsk psykologi, blant annet i forbindelse med diagnostisk testing, behandlingsutvurdering og forskning på områdene som inkluderer sinnespercepsjon, opmerksomhet, hukommelse og beslutningsfatting.
I medicinska sammanhang kan "läsning" (reading) syfta på olika saker, men ett vanligt användningsområde är när det handlar om att tolka och tolka resultat från olika diagnostiska tester eller undersökningar. Det kan till exempel vara när en läkare läser röntgenbilder, EKG-grafiker, laboratorievärden eller symtom för att ställa en diagnos eller övervaka en patients hälsotillstånd.
Läsning kan också användas när det gäller att tolka forskningsstudier och meta-analyser för att hjälpa till att informera kliniska beslut och praktiska riktlinjer inom medicinen. Det är viktigt att ha en god förståelse av statistik och epidemiologi när man läser forskningsrapporter för att kunna tolka resultaten korrekt och undvika felaktiga slutsatser.
Perceptuell maskering (perceptual masking) är inom psykoakustiken ett fenomen där en percepterbar stimulus, till exempel en ton eller ett ljud, blir mindre uppmärksammad eller till och med oläst då den följs av en annan starkare eller tydligare stimulus. Detta händer eftersom det senare inträffande störstimulit överlagrar det första och gör det svårare att uppfatta eller skilja ut.
Det finns två typer av perceptuell maskering: överskuggning (energy masking) och förmumlande (informational masking). Överskuggning uppstår när den maskerande stimulens energi direkt påverkar hörselnerven och förhindrar att det maskerade ljudet uppfattas. Förmumlande däremot sker när det maskerande ljudet inte nödvändigtvis behöver vara starkare än det maskerade, utan snarare förvränger den mentala tolkningen av det senare och gör det svårare att uppfatta.
'Syncentrum' är ett begrepp inom neurologi och anatomi, och refererar till den del av hjärnan där synsinnet är beläget. Det exakta omfånget av vad som inkluderas i syncentret kan variera beroende på källa, men ofta avses det mediala sektoriet av tinningloben (occipitalloben), som kallas primärt synbark (calcarine cortex). Detta är den del av hjärnan där de inkommande signalsignalerna från näthinnan först bearbetas och tolkas till en visuell representation av vår omgivning. Andra angränsande områden i tinningloben, såsom sekundärt och tertiärt synbark, kan också ingå i det bredare begreppet 'syncentrum', eftersom de är involverade i högre nivåer av visuell bearbetning och tolkning.
I medicinsk kontext, betyder "färguppfattning" vanligtvis förmågan att uppfatta och skilja på olika färger. Detta är en funktion som beror på normalt fungerande celler i ögats nätverksartade lager (nervceller i näthinnan, kallas tappar och stavar) samt ett normalt fungerande visuellt nervsystem och cerebrala cortex. Färguppfattningsstörningar kan orsakas av olika sjukdomar eller skador på ögat, nervsystemet eller hjärnan. Exempel på sådana tillstånd är färglöshet (achromatopsi), där individen inte kan uppfatta någon färg alls och ser allt i gråskala, eller olika former av färgblindhet, där individen har svårigheter att skilja på vissa färger, ofta rött och grönt.
'Syntester' er ikke en generell medisinsk term, men det kan referere til en type testing som brukes i forbindelse med diagnose av specielle medisinske tilstander. I biokjemisk sammenheng kan et syntester være ein test som undersøker hvordan ein bestemt genetisk variant påvirkar en persons funksjon av ein bestemt enzym eller protein.
I medisinsk kontekst kan syntester også referere til testing av kroppens reaksjon på ein spesiell behandling, for å se om den er effektiv og veldig tolerert av pasienten. I så fall vil syntester bli brukt for å synes på om en pasient har en god respons på ein bestemt lækemedel eller terapi før den blir brukt som standardbehandling.
Så, selv om 'syntester' ikke er ein alminnelig medisinsk term, kan det i noen sammenhenger referere til testing av kroppens funksjoner og reaksjoner på forskjellige stimuli for å hjelpe med å stille en diagnose eller vurdere behandlingsmuligheter.
Neurological models är matematiska eller datorbaserade representationer av olika aspekter av det neurologiska systemet, inklusive hjärnan och nerverna. Dessa modeller kan användas för att simulera olika funktioner och processer i nervsystemet, såsom neurotransmission, neuronal excitation, och nätverksdynamik.
Det finns olika typer av neurologiska modeller, beroende på vilka aspekter av nervsystemet de försöker beskriva. Några exempel är:
1. Enskilda neuronmodeller: Dessa modeller simulerar aktiviteten i en enda neuron, inklusive dess membranpotential och elektriska signaler.
2. Neuronalnätverksmodeller: Dessa modeller simulerar interaktionerna mellan flera neuroner och hur de tillsammans bildar nätverk som utför specifika funktioner.
3. Kognitiva modeller: Dessa modeller försöker beskriva högre kognitiva processer såsom perception, uppmärksamhet, minne och lärande.
4. Systemnivåmodeller: Dessa modeller simulerar större systemnivåfunktioner i nervsystemet, till exempel sömn-vakena cykeln, hunger-sättningssystemet och smärtsystemet.
Neurologiska modeller används inom flera områden av neurovetenskapen, bland annat för att undersöka grundläggande mekanismer i nervsystemet, för att simulera patologiska tillstånd och för att utveckla nya terapeutiska strategier.
"Blickfixierung" er en medisinsk term som refererer til den fysiske proces hvor øynene holder fast og fokuserer på et bestemt punkt i synsfeltet. Dette skjer ved at de smallere musklene rundt pupillen trækker sammen for å holde billedet stille på nettret, slik at hjernen kan interpretere det som en stillestående, klar og skarp visuel representasjon.
Blickfixering er viktig for normal synsefunksjon og lesing, og den hjelper også med å stabilisere øynene når vi beveger hodet eller kroppen. Problemer med blickfixering kan føre til synsproblemer som dobbeltseende, uskarpt seende eller svært å fokusere på et punkt.
"Orientering" er en begrep i medisin som refererer til en persons evne til å ha en forståelse av tid, sted og person. Det inkluderer også evnen til å huske egen identitet og historie. Orienteringsproblemer kan være et tegn på en rekognisjonsstørrelse, som kan være forårsaket av forskjellige medisinske tilstander, inkludert demens, hjerneblødning, infeksjon eller andre neurologiske skader.
Hörseluppfattning (auditory perception) är ett medicinskt begrepp som refererar till processen där hjärnan tolkar och ger mening åt de ljudsignaler som tas emot av öronen. Det inkluderar förmågan att uppfatta, urskilja och lägga mått på olika ljud, såsom frekvens (tonhöjd), amplitud (ljudstyrka) och fas, samt att kunna fokusera bort från distraktionsljud och orientera sig i rumslig miljö baserat på ljudhändelser. Hörseluppfattning kan vara nedsatt eller förlorad till följd av skador på hörselsnerven eller hjärnan, eller på grund av öroninfektioner, läkemedelsbiverkningar, åldring eller exponering för höga ljudnivåer.
I medicinsk kontext kan "uppfattning" referera till den subjektiva upplevelsen eller tolkningen av en viss symptom, känsla eller situation. Det kan även handla om en persons förståelse eller kunskap om en viss sjukdom, behandling eller hälsotema. En patients uppfattning om sin egen hälsa och välbefinnande kan vara av stor betydelse för deras behandlingsrespons och livskvalitet.
'Synbanor' är ett varumärke för ett läkemedel som innehåller den aktiva substansen brimonidin. Synbanor används vanligen för att behandla ögonblodtryckshöjning (glaukom) och är ett så kallat kolinergt miotikum, vilket betyder att det verkar genom att kontrahera muskulaturen i ögats främre kammare, vilket leder till en minskad ackumulering av vätska i ögat och därmed ett sänkt ögonblodtryck.
Den vanligaste formen av Synbanor är en ögondrop som tas upp till två gånger per dag. Det är viktigt att följa din läkares instruktioner när du använder Synbanor eller något annat läkemedel, och att inte ändra dosen eller avbryta behandlingen utan första att ha kontakt med din läkare.
'Syn' er ein medisinsk termin som refererer til evnen til å se eller den fysiologiske funksjonen i øyet som gjør det mulig å oppfatte lys og skape synlig innsikt. Synprosessen involverer flere komplekse trinn, inkludert lysbrytning i cornea, akkommodasjon av linse for å fokusere lys på retina, samt bearbeiding og tolkning av informasjonen i hjernen. Synnedsatthet eller blindhet kan oppstå som en følge av skader eller sykdommer i øyet eller visuell sentralnervsystem.
'Visuell disparitet' refererer til forskjellen i synspunkt mellom de to øyene, som brukes av hjernen for å oppfatte dybde og avstand. Når vi ser på et objekt, sender hvert øye en bilde til hjernen, og hvis bildene er like, ser vi et klart og skarp bilde. Hvis bildene er forskjellige, vil hjernen oppfatte dette som en forskjell i avstand og dybde, noe som kaller vi visuell disparitet. Dette brukes av hjernen til å skape en 3D-oppfattelse av verden rundt oss. For store forskjeller i visuell disparitet kan føre til synsproblemer, som dobbeltseende eller svakhet i øyet.
'Synfält' betecknar det synliga fältet för ett visst öga, och definieras som den area som individen kan uppfatta med klar syn när man tittar rakt fram. Det är ungefär lika med det centrala området av vad som projiceras på näthinnan (retinan).
Synfältet delas vanligen upp i centralt och peripheralt synfält. Centralt synfält, även kallat maculfältet, är den innersta delen av synfältet och sträcker sig ungefär 10-15 grader från centrum. Detta område innehåller en hög koncentration av fotoreceptorceller (stavar och tappar) och är ansvarigt för detaljerad, skarp syn och färgseende.
Periferalt synfält, däremot, är den yttre delen av synfältet och sträcker sig från centralt synfält till kanten av vad som kan uppfattas. Detta område innehåller färre fotoreceptorceller och är ansvarigt för bredare, mindre detaljerad syn och rörelsesensorik.
För att mäta synfältet används ofta en apparat som kallas perimeter. Denna används inom oftalmologi och optometri för att diagnostisera och övervaka sjukdomar som kan påverka synfältet, såsom grön starr (glaukom) och åldersrelaterad maculad degeneration (AMD).
I et medicinskt sammanhang kan 'stimuli' definieras som en faktor eller ett tillstånd som påverkar eller utlöser en respons i ett levande väsen. Det kan vara exempelvis en kemisk substans, en ljudsignal, en ljuskälla, en mekanisk påverkan eller en temperaturförändring. Stimuli ledar ofta till en aktivering av sinnesorgan eller andra celler och kan orsaka en nervimpuls som färdas genom nervceller till hjärnan för bearbetning och tolkning. Svaret på stimuli kan vara reflexmässigt, beteendemässigt eller psykologiskt. Medicinska undersökningar och behandlingar bygger ofta på att använda specifika stimuli för att utlösa en önskad respons i kroppen.
"Akustisk stimulering" refererer til den proces where sinnene oppfanger lyd og sier informasjon om en persons omgivelse til hjernen. Denne typen stimulering involverer lydbølger som reiser gjennom luften og påvirker ørehylsen, trommehinden og de tre små benene i innerøret. Disse bevegelsene fører til at hjernebladene i det indre øret vibrerer og overfører informasjonen videre til hjernen via akustiske nerver.
I en medicinsk kontekst kan akustisk stimulering brukes som en behandlingsmetode for forskjellige tilstander, for eksempel for å reducere smerter eller forbedre søvnkvaliteten. Denne type stimulering kan også brukes i diagnostiske sammenhenger for å evaluere hørelsen og det auditive systemet.
Binokulär synförmåga (eller binokulärt seende) är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan att använda båda ögonen samtidigt för att uppfatta djup och avstånd. Det innebär att varje ö ger en något annorlunda bild, och hjärnan kombinerar dessa två bilder till en tredimensionell förståelse av omgivningen. Den binokulära synförmågan är viktig för att uppfatta djup och skilja på olika avstånd, vilket hjälper till att navigera i tre dimensioner och uppfatta rörelser korrekt.
Elektroretinografi (ERG) är en medicinsk undersökningsmetod där man mäter elektrisk aktivitet från näthinnan i ögat. Metoden används för att diagnostisera och bedöma skada på näthinnan, till exempel vid arvsfel, sjukdomar som drabbar näthinnan eller skador på ögat.
Under en ERG-undersökning placeras en kontaktlinse med elektroder på patientens öga. Elektroden registrerar de elektriska signalerna som genereras när ljus stimulerar näthinnan. Signalerna analyseras sedan för att bedöma hur väl näthinnan fungerar.
ERG-undersökningen ger information om både den centrala och perifera delen av näthinnan, och kan hjälpa läkaren att fastställa diagnosen och planera behandlingen för patienten.
"Urskiljningsinlärning" (engelska: "discrimination learning") är ett begrepp inom lärteori som refererar till en typ av inlärning där individen lär sig att skilja på olika stimuli och svara på olika sätt beroende på vilken stimulus som presenteras. Det innebär att organismen måste lära sig att svara på en viss sätt när en viss stimulus presenteras, och på en annan sätt när en annan stimulus presenteras.
Exempel på urskiljningsinlärning är when a dog learns to sit when its owner says "sit" but not when the owner says "stay", or when a child learns to call their mother "mom" but not "dad". I båda fallen måste individen lära sig att skilja på två olika stimuli (ord) och svara på olika sätt.
Det finns också en negativ konnotation av begreppet "discrimination" som refererar till diskriminering baserat på exempelvis ras, kön eller religion. Det är viktigt att skilja mellan de två betydelserna och vara medveten om kontexten då begreppet används.
'Uppmärksamhet' är ett centralt begrepp inom kognitiv psykologi och neurovetenskap, och refererar till den mentala process där individen aktivt fokuserar sin perception, tankar och handlingar på en viss sak eller händelse. Det kan delas upp i olika komponenter som att orientera sig mot en stimuli, selektiv uppmärksamhet (fokusera borta från distraktioner) och delad uppmärksamhet (hantera flera saker samtidigt). Inom medicinsk kontext kan uppmärksamhetsstörningar vara ett symtom eller en diagnos, som i ADHD (Uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet) där svårigheter att upprätthålla uppmärksamhet är centrala.
Reaktionstid (latin: reactio, 'en handlings eller svarsrörelse') är inom medicinen och fysiologi den tid det tar från att en stimulus uppfattas till det att ett respons eller ett svar registreras. Den mäts ofta i sekunder eller delar av sekunder, beroende på kontexten.
Reaktionstiden kan variera beroende på flera faktorer, inklusive individuella skillnader, ålder, hälsotillstånd, typen av stimulus och omgivningens faktorer. Vissa läkemedel eller substanser kan också påverka reaktionstiden genom att påverka centrala nervsystemet.
I kliniska sammanhang är reaktionstid en viktig parameter vid bedömning av patienters neurologiska funktion, särskilt efter skador eller sjukdomar som kan påverka hjärnan eller nerverna.
Visual field testing är en undersökningsmetod inom oftalmologi och neurologi som mäter det centrala och perifera synfältet hos ett individuellt öga. Det görs vanligtvis genom att patienten fokuserar på en fast punkt i mitten av sin syn och pekar på en ljusstark punkt som visas in i olika positioner inom det synfältet. Testet mäter patientens förmåga att upptäcka den ljusstarka punkten inom sitt synfält, vilket ger en karta över det centrala och perifera synfältet.
Det finns olika typer av visual field tests, men de två vanligaste är konfrontationsvisuell fälttestning och automated perimetri. Konfrontationsvisuell fälttestning utförs ofta under en klinisk undersökning där läkaren visar en hand med olika fingerpositioner inom patientens synfält och frågar patienten om de kan se dem. Automated perimetri är en mer sofistikerad testmetod som använder en automatiserad apparatur för att projicera ljuspunkter på olika positioner inom det synfältet, och patienten trycker en knapp varje gång de ser en ljuspunkt.
Visual field tests används ofta för att diagnostisera och övervaka sjukdomar som kan påverka det centrala och perifera synfältet, såsom glaukom, neurodegenerativa sjukdomar och hjärnskador.
'Synskärpa' (visual acuity) är ett mått på den skarpaste distinkta seende förmågan hos ett öga, vanligtvis uppmätt som hur väl en person kan upplösa horisontella linjer av motsatta färger. Det mäts ofta som antal bokstäver på en standardiserad optotypisk tabell (t.ex. Snellen-tabell) som en person kan identifiera korrekt vid en given avstånd och storlek. Normalt synskärpa är vanligtvis 20/20 eller 6/6 i olika måttenheter, vilket innebär att individen kan se detaljer på samma avstånd som en normalögd person med normalsyn ska kunna se dem.
Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.
Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.
MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.
'Hjärnans kartläggning' (eng. 'Brain mapping') är ett samlingsbegrepp för olika tekniker och metoder som används för att undersöka, visualisera och förstå hjärnans struktur, funktion och aktivitet. Det kan innefatta bland annat:
1. Morfologisk kartläggning: Användning av olika bildgivande tekniker som magnetresonanstomografi (MRT), diffusionsviktad MRT (DWI) och funktionell MRT (fMRI) för att undersöka hjärnans struktur, vitmarksarkitektur och blodflöde.
2. Funktionell kartläggning: Användning av tekniker som elektroencefalografi (EEG), magnetoencefalografi (MEG) och funktionell MRT (fMRI) för att mäta hjärnans aktivitet under olika mentala tillstånd eller svar på stimuli.
3. Konnektomisk kartläggning: Användning av diffusionstensorimaging (DTI) och andra tekniker för att undersöka de anatomiska förbindelserna mellan olika hjärnregioner och deras roll i olika kognitiva processer.
4. Kemisk kartläggning: Användning av spektroskopi och andra tekniker för att undersöka den biokemiska sammansättningen hos olika hjärnregioner, inklusive neurotransmittor-nivåer och metabolism.
5. Klinisk kartläggning: Användning av ovan nämnda tekniker för att diagnostisera och behandla neurologiska sjukdomar och skador, såsom epilepsi, stroke, hjärntumörer och neurodegenerativa sjukdomar.
Sammantaget syftar 'hjärnans kartläggning' till att förbättra vår förståelse av hjärnans struktur, funktion och anatomi samt hur de påverkas under olika tillstånd och sjukdomar. Detta kan leda till utvecklingen av nya behandlingsmetoder och möjliggöra en mer personifierad medicin.
'Psykomotorisk funktion' refererer til den sammenhæng og samordning mellem psykiske processer (såsom tanker, følelser og perception) og motoriske handlinger. Det betyder, at det er evnen til at udføre fysiske handlinger, der kræver en vis grad af psykisk kontrol, opmærksomhed og koordination.
Denne funktion kan påvirkes af forskellige faktorer, herunder neurologiske forstyrrelser, psykiatriske lidelser, medicinering, alkohol- eller stofmisbrug, traumer og andre fysiske sygdomme. Psykomotoriske symptomer kan inkludere langsomme reaktioner, ustabile bevægelser, dårlig koordination, forringet opmærksomhed og koncentration, forvirret tænkning og forringet evne til at udføre hverdagshandlinger.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.