En personlighetsprofilformulär är ett verktyg som används inom psykologin och psykiatrin för att bedöma och beskriva en persons personlighet. Det kan vara en frågeformulär eller intervju som mäter olika aspekter av personligheten, till exempel personlighetsdrag, kognitiva stilar, värderingar, intressen och emotionella reaktioner.

Formuläret kan innehålla frågor om hur individen upplever sig själv och hur han eller hon uppfattas av andra, som till exempel "Jag blir ofta irriterad över småsaker" eller "Vännerna ser mig som någon som är mycket social". Responsen på dessa frågor kan kategoriseras och jämföras med normgruppen för att få en beskrivning av personligheten.

Personlighetsprofilformuläret används ofta inom klinisk praktik, men även inom arbetslivet för att matcha personer med lämpliga jobb och miljöer. Det är viktigt att notera att en personlighetsprofil inte är ett stelstansande eller definitivt beskrivning av en persons personlighet, utan snarare en ögonblicksbild som kan förändras över tiden och i olika situationer.

MMPI står för Minnesota Multiphasic Personality Inventory, som är ett psykologiskt test som mäter personlighetsdrag och psykopatologiska symtom. Det är ett självutvärderingsinstrument som består av en uppsättning frågor som besvaras med sanna eller falska svar. MMPI utvecklades ursprungligen på University of Minnesota under 1930- och 1940-talen och har sedan dess använts i kliniska sammanhang för att hjälpa till att diagnostisera psykiatriska störningar, såsom depression, ångest, schizofreni och personlighetsstörningar. Det finns också en modernare version av testet, MMPI-2, som används idag.

'Personlighet' er en begrep i psykiatri og psikologi som refererer til et samleord for en persons unike måte å tenke, føle og oppføre seg på. Personligheten utvikles over tid fra barndommen og ungdommen og blir mer stabil i voksen alderen. Den består av en række egenskaper, adferdsmønstre, motiver, emosjonelle reaksjoner og kognitive stilarter som er relativt konstante over tid og situasjoner.

Det finnes mange forskjellige teorier om hvordan personlighet utvikles og hvilke komponenter den består av. En populær teori er de fem store personlighetsfaktorer, også kalt Big Five, som inkluderer:

1. Åpenhet for eksperiens (Openness to experience): Denne faktoren beskriver en persons interesse for nye opplevelser og tanker, fantasi, estetisk vurdering, selvutvikling og spenning i kreativitet.
2. Samvittighet (Conscientiousness): Dette handler om en persons tendanse til at være organisert, pålitelig, planlegge orientert, samt å ha kontroll over impulser og handle ansvarlig.
3. Ekstravertethet (Extraversion): Denne faktoren beskriver en persons tendanse til å være utadvendt, aktiv, oppmerksomhetskrevende, positiv og sociabel.
4. Agreeableness: Dette handler om en persons tendanse til å være samarbeidende, forstående, nådig, pålitelig og ærlig i sine relasjoner med andre mennesker.
5. Neurotisisme (Neuroticism): Dette handler om en persons tendanse til å oppleve negative følelser som angst, vrede, lav selvvurdering og sorg.

Disse fem faktorer brukes ofte i personlighetspsykologi for å beskrive hvordan mennesker skiller seg fra hverandre på en generell måte. De er ikke ment å være et komplett sett av alle aspekter ved en persons personlighet, men de gir en god oversikt over noen grunnleggende træk som kan forklare hvordan vi oppfører oss og relaterer oss til andre.

## Hvorfor er det viktig å kjenne sin egen personlighet?

Kjennes du selv godt med din egen personlighet, kan det hjelpe deg med å forstå hvordan du fungerer i ulike situasjoner og hvilke typer av relasjoner som passer best for deg. Det kan også være nyttig når du skal ta beslutninger om din fremtid, for eksempel ved å velge en utdanning eller karrierevei.

Kjennes du godt med andres personligheter, kan det hjelpe deg med å forstå dem bedre og relatere til dem på en mer effektiv måte. Det kan også være nyttig når du skal jobbe sammen med andre eller bygge et team.

## Hvordan kan jeg kjenne meg selv bedre?

En god måte å kjenne seg selv bedre er å reflektere over sine handlinger og tanker, og forsøke å identifisere mønstre og træk i sin egen personlighet. Det kan også være nyttig å spørre andre om deres syn på deg, fordi de kan se ting som du selv ikke ser.

En annen måte er å ta en personlighetstest, som kan hjelpe deg med å identifisere træk i din personlighet som du ikke har sett før. Det finnes mange ulike typer av personlighetstester, så det kan være lurt å velge en som er godt dokumentert og anerkjent.

## Hvordan kan jeg kjenne andre bedre?

En god måte å kjenne andre bedre er å observere dem nøye, og forsøke å identifisere mønstre og træk i deres personlighet. Det kan også være nyttig å spørre dem om deres tanker og følelser, fordi det kan gi deg en bedre forståelse av hvordan de ser på verden.

En annen måte er å ta en personlighetstest sammen med andre, som kan hjelpe dere med å identifisere træk i deres personligheter som dere ikke har sett før. Det finnes mange ulike typer av personlighetstester, så det kan være lurt å velge en som er godt dokumentert og anerkjent.

## Hvordan kan jeg bruke denne kunnskapen til å forbedre mine relasjoner?

Når du har en bedre forståelse av hvordan andre ser på verden, kan det hjelpe deg med å kommunisere mer effektivt med dem. Du kan for eksempel forsøke å formulere dine tanker og følelser på en måte som de kan forstå, og du kan også forsøke å forstå hvordan de vil reagere på ulike situasjoner.

Du kan også bruke denne kunnskapen til å forbedre dine egne relasjoner ved å reflektere over hvordan du selv ser på verden, og hvordan det kan påvirke dine interaksjoner med andre. Du kan for eksempel forsøke å være mer oppmerksom på dine egne reaksjoner, og reflektere over hvorfor du reagerer på en bestemt måte.

## Hvordan kan jeg bruke denne kunnskapen til å forbedre meg selv?

Når du har en bedre forståelse av hvordan andre ser på verden, kan det også hjelpe deg med å reflektere over dine egne verdier og overbevisninger. Du kan for eksempel spørre deg selv om du er enig i deres synspunkt, eller om du har en annen oppfattelse.

Du kan også bruke denne kunnskapen til å reflektere over hvordan du kommuniserer med andre, og hvordan det kan påvirke dine interaksjoner med dem. Du kan for eksempel spørre deg selv om du formulerer dine tanker og følelser på en måte som er lett å forstå, eller om du kan være mer oppmerksom på andres reaksjoner.

## Hvordan kan jeg bruke denne kunnskapen til å forbedre mine relasjoner med andre?

Når du har en bedre forståelse av hvordan andre ser på verden, kan det også hjelpe deg med å reflektere over dine egne interaksjoner med dem. Du kan for eksempel spørre deg selv om du er enig i deres synspunkt, eller om du har en annen oppfattelse.

Du kan også bruke denne kunnskapen til å reflektere over hvordan du kommuniserer med andre, og hvordan det kan påvirke dine interaksjoner med dem. Du kan for eksempel spørre deg selv om du formulerer dine tanker og følelser på en måte som er lett å forstå, eller om du kan være mer oppmerksom på andres reaksjoner.

## Hvordan kan jeg bruke denne kunnskapen til å forbedre meg selv og mine relasjoner med andre?

Når du har en bedre forståelse av hvordan andre ser på verden, kan det også hjelpe deg med å reflektere over dine egne interaksjoner med dem. Du kan for ek

Neurotiska störningar är en kategori inom psykiatrisk diagnos som har blivit föråldrad i senare upplagor av Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM). I DSM-IV, publicerat 1994, definierades neurotiska störningar som en grupp psykiska tillstånd karaktäriserade av frekventa och upprepade symtom på ångest, oro eller depression.

Till neurotiska störningar hörde bland annat:

* Ångeststörningar (till exempel panikattacker, social fobi)
* Angst- och depressiva tillstånd
* Kronisk oro
* Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)
* Reaktioner på allvarlig stress
* Somatoforma störningar (till exempel kroppslig oro utan organiska orsaker)
* Dissoziativa störningar (till exempel dissociativ amnesi, dissociativ fugue)
* Personlighetsförändringar som följd av allvarliga psykiska sjukdomar

I den senaste upplagan av DSM, DSM-5 från 2013, har neurotiska störningar ersatts med andra kategorier och diagnoser. Många av de tillstånd som tidigare ingick i kategorin neurotiska störningar ingår numera i kategorierna ångeststörningar, trauma- och stressrelaterade störningar samt somatoforma och dissoziativa störningar.

Enligt American Psychiatric Association (APA) i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, 5th Edition (DSM-5), är en personlighetsstörning en inflexibel och bestående mönster av uppfattningar, känslor och beteenden, som avviker markant från de förväntade i den kulturella kontexten. Dessa mönster är så pass omfattande att de orsakar kliniskt signifikanta problem och nedsättningar i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga funktioner.

Personlighetsstörningar tenderar att vara stabila över tid och kan påverka individens förmåga att hantera stress, upprätthålla relationer och ta sig an nya erfarenheter. För att ställa diagnosen måste personliga problem eller beteendemönster vara närvarande i minst ett år.

DSM-5 delar in personlighetsstörningarna i tre kategorier:

1. Cluster A (den udda gruppen): Paranoid, skizoid och schizotyp störningar.
2. Cluster B (den dramatiska, emotionala eller impulsiva gruppen): Antisocial, borderline, histrionisk och narcissistisk störningar.
3. Cluster C (den rädda eller ångestfyllda gruppen): Avhängig, undvikande och obsessiv-kompulsiv störningar.

Det är viktigt att notera att personlighetsstörningar inte är samma sak som utvecklingsstörningar eller intellektuella funktionsnedsättningar, och de ska inte förväxlas med tillfälliga reaktioner på livets svårigheter.

I medicinen används termen "karaktär" ofta för att beskriva ett symtom eller ett sjukdomstillstånds kvalitativa aspekter, till exempel smärtans intensitet, varaktighet, frekvens och lokalisation. Det kan även användas för att beskriva speciella drag hos en sjukdom eller ett symptom som skiljer det från andra. Exempelvis kan man tala om "den plötsliga onsetten" (karaktären) hos en migränattack. Det är värt att notera att termen inte har någon officiell medicinsk definition och används därför något flytande beroende på kontext.

I den moderna medicinen används begreppet "hysteri" inte längre, eftersom det betraktas som förlegat och stigmatiserande. Ordet har historiskt sett använts för att beskriva en rad symptom som inte kunde förklaras med fysiologiska orsaker, ofta hos kvinnor. Symptomen kunde variera mycket, men inkluderade ofta spasmer, sömnsänkningar, minnesförlust och andra neurologiska symptom.

Idag använder man i stället mer specifika diagnoser som beskriver de enskilda symptomen eller tillstånden, istället för att använda sig av ett bredare och mindre precist begrepp som "hysteri". Exempel på sådana diagnoser kan vara funktionella neurologiska störningar, dissociativa störningar eller konversionsstörningar. Dessa diagnoser kräver en noggrann undersökning och bedömning av patientens symptom och funktionsnivå.

En personlighetsbedömning är en utvärdering av en persons kognitiva, emotionella och sociala egenskaper som tillsammans bildar den persons unika sätt att tänka, känna och bete sig. Den inkluderar bedömning av personlighetsdrag, intressen, värderingar, styrkor och svagheter, sociala förmågor och emotionell reglering. Personlighetsbedömningar kan användas inom olika områden, till exempel inom psykiatrin, klinisk psychologi, arbetslivet och utbildningsväsendet, för att förstå en persons funktionsnivå, behov och potential. Bedömningen kan bygga på intervjuer, observationer, självrapporteringar och standardiserade tester.

Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), utgiven av American Psychiatric Association, är en antisocial personlighetsstörning definierad som:

A. Ett mönster av beteenden som visar brist på tillit och omsorg för andras rättigheter särskilt när det gäller planera eller genomföra handlingar som kan skada andra. Detta mönster är stabilt och varaktigt, börjar i ungdomsåldern eller tidigare och förekommer i olika sammanhang.

B. Personen visar minst tre av följande beteenden:

1. Utnyttjar andra ofta till egen fördel eller skada.
2. Ljuger ofta till att få sig själv eller andra i en fördelaktig position, eller åtar sig inte ansvar för sina handlingar.
3. Har ofta brist på hänsyn till andras känslor.
4. Visar ofta brist på skam, känsla av skuld eller ånger.
5. Har ofta ett hotfullt, aggressivt eller våldsamt beteende.
6. Är ofta osympatiskt och cynisk.
7. Ignorerar eller bryter mot andra människors rättigheter på en impulsiv eller planerad basis (till exempel stjäl, våldtäkter, misshandlar barn eller äldre).
8. Visar ofta brist på tillförlitlighet i arbete, skola och andra betydelsefulla områden.
9. Är ofta irriterande eller störande för andra.

C. Personen är minst 18 år gammal.

D. Personens mönster av beteende inte kan förklaras bättre av en annan psykiatrisk diagnos (till exempel en personsktlighetsstörning, schizofreni eller bipolär sjukdom).

Psykosomatiska sjukdomar är ett samlingsbegrepp för sjukdomar där det finns en tydlig inverkan mellan psykiska faktorer, som stress, trauma eller personlighetsdrag, och kroppsliga symptom. Det vill säga, att dessa sjukdomar orsakas eller underhålls av en kombination av psykiska och sociala faktorer snarare än enbart biologiska faktorer. Symptomen kan variera mycket, men de inkluderar ofta smärtor, trötthet, mag-tarmproblem, hudutslag eller andningssvårigheter, som inte har någon klar organisk orsak. Behandlingen av psykosomatiska sjukdomar kan innebära både medicinska behandlingar för att lindra de kroppsliga symptomen och psykoterapi för att adressera de underliggande psykiska faktorerna.

"Gränspsykos" (eller "gränsbetingat psykotiskt beteende") är ett begrepp inom psykiatrin som används för att beskriva en individ som visar tecken på vissa psykotiska symtom, men inte till den grad som uppfyller kriterierna för en fullt utvecklad psykos.

Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), publicerat av American Psychiatric Association, definieras gränspsykos som:

"Att mötas kriterierna för ett eller flera psykotiska symtom, men inte uppfyller kriterierna för någon annan specifik psykiatrisk störning och inte är tillräckligt allvarliga för att påverka individens funktionsnivå i hög grad."

Exempel på psykotiska symtom som kan förekomma inkluderar: hallucinationer (att uppleva saker som inte finns), paranoia (orimlig misstänksamhet eller förföljelsemani) och andra kognitiva störningar.

Det är värt att notera att gränspsykos kan vara ett tidigt tecken på en fullt utvecklad psykos, så det är viktigt att individen får professionell hjälp och övervakning för att avgöra om symtomen förvärras eller förbättras över tiden.

Personlighetstestar är en typ av psykologisk test som används för att mäta och undersöka individens personlighetsdrag, beteenden, attityder och kognitiva processer. De kan vara standardiserade, strukturerade procedurer som innefattar frågor, uttalanden eller situationer som respondenten ska reagera på. Resultaten tolkas vanligtvis genom jämförelse med normgrupper och används ofta inom klinisk kontext för att hjälpa till att ställa diagnoser, planera behandlingar eller utvärdera effekterna av interventioner. Vissa personlighetstestar kan också användas inom arbets- och utbildningssammanhang för att matcha individers kompetenser och personlighetsdrag med specifika roller eller miljöer. Exempel på vanligt använda personlighetstestar är MMPI-2 (Minnesota Multiphasic Personality Inventory), 16PF ( sixteen Personality Factors) och Big Five Inventory.

Psykometri (engelska: psychometrics) är en gren inom psykologin som handlar om metoder för att mäta och bedöma olika psykiska fenomen, såsom intelligenstest, personlighetstest och intressegrupperingar. Det inkluderar studiet av pålitligheten (reliabilitet), validiteten och normerna för dessa tester, samt statistiska metoder för att analysera data från dem. Psykometri används ofta inom klinisk psykologi, utbildningspsykologi, arbets- och organisationspsykologi och socialpsykologi.

"Psykiatrisk status" är ett sammanfattande begrepp för en individuals mentala hälsa och psykiatriska symptom. Det kan bedömas och graderas med olika skattningsskalor. Några vanliga skattningsskalor inkluderar:

1. Clinical Global Impression (CGI): Denna skala används för att snabbt bedöma allvarlighetsgraden av en patients mentala ohälsa. Skalan har två delar: CGI-Severity och CGI-Improvement. CGI-Severity bedöms från 1 (normalt) till 7 (mycket allvarligt sjukt), medan CGI-Improvement bedöms från 1 (mycket förbättrad) till 7 (mycket försämrad).

2. Positive and Negative Syndrome Scale (PANSS): Denna skala används för att mäta psykotiska symptom, såsom hallucinationer och desorganiserat tänkande, samt negativa symptom, såsom avflackning och socialt tillbakadragande. Skalan innehåller 30 objektiva kliniska observationer som bedöms från 1 (ingen symtomatologi) till 7 (extrem symptomatologi).

3. Hamilton Depression Rating Scale (HDRS): Denna skala används för att mäta allvarlighetsgraden av depression. Skalan innehåller 17 eller 21 objektiva kliniska observationer som bedöms från 0 till 4 eller 0 till 2, beroende på frågan. Högre poäng indikerar allvarligare depression.

4. Young Mania Rating Scale (YMRS): Denna skala används för att mäta allvarlighetsgraden av mani. Skalan innehåller 11 objektiva kliniska observationer som bedöms från 0 till 4 eller 0 till 8, beroende på frågan. Högre poäng indikerar allvarligare mani.

Dessa är några exempel på skalor som används för att mäta psykiatriska symptom och deras allvarlighetsgrad. Det finns också andra skalor som mäter andra aspekter av mentala hälsoproblem, såsom ångest, trauman och personlighetsstörningar.

Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), utgiven av American Psychiatric Association, är schizotyp personlighetsstörning en typ av personlighetsstörning som kännetecknas av ett mönster av sociala och interpersonella brister, distansering från sociala relationer och kognitiva ovanligheter.

För att ställa diagnosen schizotyp personlighetsstörning måste en individ uppfylla följande kriterier:

A. Fyra eller fler av följande kännetecken ska vara närvarande och ha varit påtagliga under minst två år:

1. Otillräcklig affektiv respons: En individ som har svårt att uttrycka emotionella svar som är normalt för olika sociala situationer och tenderar att uppfatta känslor på ett sätt som andra kan uppleva som egendomligt eller långt framskriden.
2. Överdrivna tankar om betydelsen av tillfälliga händelser (serindipitet): En individ som ser en överdriven koppling mellan tillfälliga händelser och sina egna tankar eller handlingar, vilket kan leda till onormala slutsatser.
3. Magisk tänkande och övertygelse om att harmlösa händelser har betydelse för ones personliga öden (magisk tankeföreställning): En individ som tror på eller upplever magiska företeelser, till exempel att tankar kan inflyta på fysiska ting eller händelser.
4. Uöverträffade sociala relationer med få intima vänner eller några nära relationer utanför familjen: En individ som har svårt att etablera och underhålla nära och betydande relationer på grund av brist på förmåga att uppleva empati, förstå andra människors känslor eller behov.
5. Överdrivet självmedvetenhet: En individ som är överdrivet medveten om sig själv och sina handlingar i sociala situationer, vilket kan leda till ångest eller förvirring.
6. Egendomliga beteenden eller företeelser: En individ som uppför sig på ett egendomligt sätt eller har egendomliga vanor, till exempel att tala med sig själv, skratta utan anledning eller ha en fixering av vissa objekt.

Det är viktigt att notera att alla människor kan uppvisa några av dessa drag ibland, men det är när de blir så vanliga och påverkar ens liv negativt som det kan vara ett tecken på en personlighetsstörning. Det finns också andra orsaker till att människor uppför sig på ett egendomligt sätt, såsom psykiska sjukdomar eller drogmissbruk. Om du är orolig över ditt eget beteende eller någon annans, kan det vara bra att prata med en läkare eller terapeut för att få mer information och hjälp.

Nedstämdhet är ett subjektivt och multidimensionellt begrepp som kan omfatta både kroppsliga och psykiska aspekter. Det saknas en entydig medicinsk definition, men nedstämdhet kan definieras som ett tillstånd av minskad mental och fysisk energi, minskat intresse och motivation, trötthet, koncentrationssvårigheter, lättretlighet, sömnproblem och känslomässig negativt stämning. Det kan också vara förknippat med kroppsliga symtom som muskelvärk, smärtor och mag-tarmbesvär.

Nedstämdhet kan vara ett tecken på en underliggande medicinsk eller psykiatrisk sjukdom, såsom depression, utmattningssyndrom (burnout), stressrelaterade tillstånd, sömnbrist, anemi, hypotyreos, diabetes osv. Det kan också vara en reaktion på livets händelser och stresser eller vara relaterat till livsstilsfaktorer som brist på motion, usel kost och drog-/alkoholmissbruk.

Om nedstämdhet är lindrigt och tidsbegränsat kan det behöva ingen medicinsk behandling. Om det dock är allvarligt eller varaktigt kan det behövas en medicinsk utvärdering för att fastställa eventuell underliggande orsak och ge lämplig behandling.

"Enkät" er en medisinsk betegnelse. En enkät er en undersøkelsesmetode hvor man samler data gjennom spørsmål som stilles til en gruppe på forhånd valgte personer. Enkater kan være anonyme eller ikke-anonyme, og de kan gennemføres gjennom forskjellige medier, for eksempel skriftlige spørreskjemaer, telefonintervju, intervju ansikt til ansikt eller onlineundersøkelser.

I medisinsk sammenheng kan en enkät være brukt til å samle informasjon om pasienters symptomer, sykdomshistorie, livsstil, psykisk helse og andre faktorer som kan ha betydning for deres helse og behandling. Dataene fra en enkät kan hjelpe lege og helsepersonell i å diagnostisere, planlegge behandling og evaluere pasienters helse.

Personlighetsutveckling (eng. "personality development") är en term inom psykologin som refererar till den process genom vilken en persons personlighet och beteenden utformas och utvecklas över tid, från barndomen till vuxenlivet. Denna utveckling påverkas av både genetiska faktorer och miljöfaktorer som upplevelser, relationer och undervisning. Personlighetsutvecklingen innebär att en person utvecklar beständiga mönster av tänkande, känslor och beteenden som påverkar deras sätt att relatera till andra människor och deras sätt att hantera olika situationer. Processen inkluderar också en individuell utveckling av självkännedom, värderingar, mål och preferenser.

TVÅNGSNEUROS (ICD-10: F63.2) är en persistenter och upphävd beteendestörning som kännetecknas av att en person upprepade gånger utför specifika handlingar på ett onödigt sätt, oavsett om de vill det eller inte. Dessa handlingar ger ofta en känsla av tillfredsställelse eller lindring när de utförs, men följande ångest och skam kan uppstå efteråt.

Exempel på beteenden som kan ingå i en tvångsbeteendestörning är:

* TVÅNGSANKNYTNINGAR (excessiv rengöring, desinfektion eller ordning)
* TVÅNGSTANKAR (tanka om att skada sig själv eller andra, tveksamhet och tvivel)
* TVÅNGSHANDLINGAR (kontrollera saker och ting upprepade gånger, räkna, upprepa vissa ord eller fraser)

För att diagnosen ska ställas måste beteendena vara svåra att kontrollera, leda till kraftig ångest eller påverka personens vardagliga liv negativt. Dessutom får de inte bero på någon annan psykiatrisk störning, som exempelvis schizofreni eller bipolär sjukdom.

Det är viktigt att söka professionell hjälp om man tror sig ha en tvångsbeteendestörning, eftersom det finns effektiva behandlingsmetoder tillgängliga som terapi och mediciner.

Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), utgiven av American Psychiatric Association, är en paranoid personlighetsstörning en bestående mönster av distansering, misstrohet och beteenden som visar på överdrivet känslomässigt skärpa. Detta innebär följande kriterier:

A. En bestående mönster av:

1. Distansering i relationer, där individen tenderar att uppfatta andra personers handlingar eller intentioner som hotfulla eller utnyttjande.
2. Överdrivet misstroget till andras lojalitet och är ofta svartsjuk eller arg på grund av sina misstankar.
3. Har en tendens att tolka icke-hotfulla händelser som hotfulla.
4. Har en förhöjd känslighet för kritik eller insinuationer.
5. Tvivel på andras lojalitet, är ofta väldigt misstrogen och kan ha en tendens att förebrå andra personer.

B. Detta mönster visar sig i flera av följande områden:

1. Interpersonella relationer
2. Arbete eller skola
3. Övriga viktiga områden av funktionalitet

C. Mönstret är stabil och består under en längre tid, vanligtvis från ungdomen eller tidig vuxen ålder.

D. Detta mönster orsakar kliniskt signifikant lidande eller nedsatt funktionalitet i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga områden.

E. Mönstret är inte bättre förklarat av en annan psykiatrisk störning (till exempel skizofreni, schizoaffektiv störning eller annan personlighetsstörning).

I vissa fall kan det vara svårt att skilja mellan en personlighetsstörning och ett normalt beteende. Det är därför viktigt att en professionell utvärdering görs för att fastställa om en diagnos av en personlighetsstörning verkligen stämmer.

Typ A-personlighet är ett begrepp som myntades av de amerikanska kardiologerna Meyer Friedman och Ray Rosenman på 1950-talet. Det är inget officiellt diagnoskriterium inom psykiatrin eller psykologin, utan snarare en beskrivning av en viss typ av beteende- och attitydmönster.

Enligt Friedman och Rosenmans ursprungliga beskrivning kännetecknas en person med Typ A-personlighet av följande kriterier:

1. Tävlingsinriktad: Denna person har en stark behov att vara först, bäst eller mest framgångsrik i allt han eller hon gör.
2. Arbetsam och produktiv: Typ A-personligheten är ofta mycket engagerad i sitt arbete och kan ha svårt att slappna av, även när det inte finns någon tvingande orsak till att fortsätta jobba.
3. Tidsbristfällig: Denna person har en tendens att vara alltid pressad för tid och kan uppleva stress vid minimala förseningar eller avbrott i sin rutin.
4. Irritabel: Typ A-personligheten kan bli irriterad, arg eller frustrerad över småsaker, särskilt när ting inte går som planerat.
5. Kompetitiv: Denna person har en stark konkurrensanda och kan uppleva en känsla av fiendskap mot andra som anses vara hotfulla eller konkurrerande.
6. Hård på sig själv: Typ A-personligheten kan ha höga krav på sig själv och kritiserar sig ofta för sina misstag eller brister.
7. Har en känsla av oro över framtiden: Denna person kan vara rädd för att misslyckas, inte bli uppmärksammad eller inte nå sina mål.

Det är viktigt att notera att inte alla personer som visar dessa drag kommer att utveckla sjukdomen. Forskning har visat att det finns en koppling mellan typ A-personligheten och hjärt-kärlsjukdomar, men det är inte själva personlighetsdraget som orsakar sjukdomen. Istället kan stressen som orsakas av dessa drag öka risken för hjärt-kärlsjukdomar.

## Kritik mot begreppet

Begreppet typ A-personlighet har kritiserats för att vara för vagt och att det inte finns tillräckligt med empirisk evidens som stöder dess validitet. Forskare har ifrågasatt om personlighetsdraget verkligen är en självständig faktor eller om det istället är en konsekvens av andra faktorer, såsom sociala och ekonomiska förhållanden.

Det har också påpekats att det finns en risk för etikettering när man använder begreppet typ A-personlighet, vilket kan leda till självförverkligande profetior och stigmatisering av personer som kategoriseras som typ A.

Dessutom har det påpekats att det finns en risk för övergeneralisation när man använder begreppet, eftersom det inte tar hänsyn till individuella variationer och komplexitet i personligheten.

Slutligen har det också ifrågasatts om det verkligen finns en kausal koppling mellan typ A-personligheten och hjärt-kärlsjukdomar, eller om det istället är andra faktorer som orsakar denna association.

## Relaterade begrepp

Typ A-personlighet har relaterats till andra personlighetsdrag och begrepp, såsom neuroticism, extraversion, perfektionism, konkurrensfördom, irriterbarhet, tidsbrist, hög självuppskattning, stressresistens och målmedvetenhet.

Det har också relaterats till vissa psykologiska tillstånd som depression, ångest, stressrelaterade symtom och kardiovaskulära riskfaktorer.

Temperament är ett begrepp inom psykologin och beteendevetenskapen som refererar till de grundläggande, ärftliga personlighetsdragen hos en individ. Temperamentet utvecklas under de första åren av livet och kan påverka hur en person reagerar på olika stimuli i miljön, såsom ljud, beröring, smak och lukt. Det finns flera olika teorier om temperaments typer, men en vanlig indelning är:

1. Easychild (lättfött barn): En typ av barn som tenderar att vara glad, tillgänglig och lättanpassad. De sover väl, äter bra och har regelbundna sömn- och matvanor.
2. Slow-to-warm-up (långsam på uppvärmning): En typ av barn som tenderar att vara mer reserverade, försiktiga och lite svårare att trösta när de är upprörda. De behöver tid på sig att vänja sig vid nya situationer och personer.
3. Difficult (svårtempererat): En typ av barn som tenderar att vara mer irriterade, besvärliga och svåra att trösta när de är upprörda. De kan ha svårt att sova och äta regelbundet och kan ha starkare reaktioner på negativa stimuli.

Det är värt att notera att temperament inte är detsamma som personlighet, men det kan påverka hur en persons personlighet utvecklas över tid. Temperamentsdrag kan också variera över tid och situationer, så det är inte alltid statiska eller fasta egenskaper hos en individ.

Den Diagnostiska och statistiska manualen för psykiatriska störningar (DSM) är en utförlig handbok publicerad av Amerikanska psykiatriska föreningen (APA). Den används globalt som ett referensverk för att diagnostisera och klassificera olika mentala störningar.

DSM innehåller en systematisk presentation av kriterier och symptom som behövs uppfylla för att ställa en diagnos på olika psykiatriska tillstånd, från neuropsykiatriska störningar till affektiva och personlighetsstörningar. Den innehåller också information om prevalens, incidens, riskfaktorer, komorbiditet och relaterade medicinska eller psykosociala problem för varje diagnos.

DSM har gått igenom flera uppdateringar sedan den publicerades första gången 1952, med senaste utgåvan DSM-5 som publicerades 2013. Det är värt att notera att DSM inte är det enda systemet för klassificering av mentala störningar; Världshälsoorganisationen (WHO) har också sitt eget klassifikationssystem, ICD-10 Kapitel V: Mentala och beteendestörningar.

Histrionisk personlighetsstörning (HPD) är en psykiatrisk diagnos som beskrivs i Diagnostiskt och statistiskt manual för mentala störningar (DSM-5). Det är en typ av dramatisk och känslomässigt överdrivet beteende som påverkar personens tankar, känslor och relationer.

Enligt DSM-5 måste en person uppfylla följande kriterier för att diagnostiseras med HPD:

A. En pervasivt sedvanligt överdrivet och självcentrerat beteende, som visar sig i flera situationer, inklusive en stark behov av uppmärksamhet och en tendens till teatraliskt, smickrande eller provocerande beteende.

B. Ändringar i sinnesstämning eller känslor som är snabba och dramatiska. Känslorna kan vara extremt intensiva men också ytliga eller plötsligt avta.

C. En tendens att överdriva känslomässiga reaktioner till situationer, exempelvis att gråta lätt eller bli upprörd.

D. En tendens att vara självupptagen och ha en förhöjd självkänsla, som kan visa sig i ett överdrivet behov av att vara i centrum och få beröm.

E. Att använda sitt utseende och sexuella attraktionskraft för att attrahera uppmärksamhet.

F. Att ha en stiliserad och teatralisk sätt att kommunicera, som kan inkludera ett överdrivet eller påtagligt kroppsspråk.

G. Att vara lätt influenserbar av andra personers åsikter och känslor.

H. Att ha en ökad sannolikhet för att uppleva känslor av tomhet eller leda efter emotionellt intensiva relationer.

I. Att inte ta ansvar för sina egna handlingar eller att inte kunna hantera kritik.

Det är viktigt att notera att det finns en stor variation i hur människor kan uppföra sig och att detta beskrivet beteende inte nödvändigtvis innebär att en person har en specifik diagnos eller behandlingsbehov. Om du är orolig över ditt eget beteende eller ett anhöriges beteende kan du söka professionell hjälp från en psykiatriker, psykolog eller terapeut.

Narcissism är inom psykiatrin och psykologin ett begrepp som refererar till en personlighetsstil eller ett beteendemönster som kännetecknas av en överdrivet stor självkärlek, en behov av uppmärksamhet och bekräftelse, en tendens att övervärdera sig själv och sina prestationer, och en benägenhet att ta ut sin egen nytta på andra persons bekostnad.

Enligt Diagnostiska och statistiska manualen för psykiatriska störningar (DSM-5), som publicerats av Amerikanska psykiatriska föreningen, är narcissism ett kärnkriterium för en specifik personlighetsstörning som kallas narcissistisk personlighetsstörning. För att uppfylla kriterierna för denna störning måste en individ ha minst fem av följande egenskaper eller beteenden:

1. Har en överdrivet stor självkärlek eller en inflad känsla av egenvärde.
2. Har fantasier om framgång, makt, intelligens, skönhet eller idealisk kärlek.
3. Tror sig vara speciell och unik och kan endast umgås med likasinnade eller högtstående personer.
4. Kräver onödigt mycket uppmärksamhet och bekräftelse.
5. Tar ut sin egen nytta på andras bekostnad.
6. Har en överdriven känsla av egenrätt, är lätt kränkt och har svårt att ta emot kritik.
7. Utövar exploaterande eller manipulativa beteenden för att uppnå sina egna ändamål.
8. Saknar empati och kan inte identifiera sig med andras känslor eller behov.
9. Upptar en konkurrenskraftig, avundsjuk eller överlägsen attityd mot andra.
10. Visar ofta arrogant eller högfärdigt beteende.

Det är viktigt att påpeka att alla människor kan visa en eller flera av dessa egenskaper eller beteenden ibland, men det blir patologiskt när de uppträder i en sådan grad att de stör personens funktion och relationer till andra.

Type D personality, somtimes referred to as "distressed" personality, is a concept in personality psychology that describes a particular pattern of thinking and behaving. It is characterized by two main features:

1. Negative affectivity: This refers to the tendency to experience negative emotions, such as worry, irritability, gloominess, and sadness, across various situations. People with type D personalities tend to have a pessimistic outlook on life and are more likely to ruminate on negative experiences.

2. Social inhibition: This refers to the tendency to be reserved, inactive, and unassertive in social interactions. People with type D personalities may feel uncomfortable in social situations, avoid sharing their thoughts and feelings with others, and have difficulty expressing themselves or standing up for their own needs.

These two features interact to create a pattern of behavior that can increase the risk of developing psychological and physical health problems, such as depression, anxiety, cardiovascular disease, and poorer quality of life. It's important to note that type D personality is not a clinical diagnosis or mental disorder, but rather a research construct used to understand patterns of behavior and their relationship with health outcomes.

Impulsivt beteende kan definieras som handlingar eller beslut som tas hastigt och ofta utan full påtanke om konsekvenserna. Det innebär att en individ agerar på en impuls snarare än efter en välvägd övervägande. Impulsivt beteende kan vara ett tecken på vissa psykiska störningar, som till exempel ADHD (Uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet), personlighetsstörningar eller affektiva störningar. Det kan också vara en del av normalt beteende, särskilt hos barn och ungdomar, men i högre grad än vad som är normalt kan det orsaka problem i sociala sammanhang, skola eller arbete.

Anxiety is a normal emotional response to perceived threat or stress and can be characterized by feelings of apprehension, worry, and tension. However, when anxiety becomes excessive, persistent, or interferes with an individual's daily activities, it may be considered a mental health disorder. According to the diagnostic criteria outlined in the fifth edition of the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), anxiety disorders include conditions such as generalized anxiety disorder, panic disorder, social anxiety disorder, phobias, and separation anxiety disorder. These conditions are typically characterized by symptoms such as excessive worry or fear, avoidance behaviors, physical symptoms such as rapid heartbeat, sweating, and trembling, and difficulties with sleep and concentration.

Psykologiska modeller är teoretiska beskrivningar eller förklaringar av olika aspekter av mänskligt beteende och psyke. De utgör ett sätt att föreställa sig och förstå hur olika psykologiska processer, mekanismer och strukturer fungerar och interagerar med varandra samt med den omgivande miljön.

Det finns många olika typer av psykologiska modeller som fokuserar på olika aspekter av psyket, till exempel perception, lärande, minne, motivation, emotioner, personlighet och social interaktion. Några vanliga exempel på psykologiska modeller är:

1. Behaviorism: En radikal empiristisk teori som betonar observationen av objektivt observerbart beteende snarare än subjektiva mentala tillstånd. De viktigaste företrädarna för behaviorismen är John Watson, B.F. Skinner och Clark Hull.
2. Kognitiv psykologi: En teori som fokuserar på inre mentala processer såsom perception, uppmärksamhet, minne, tanke, lärande och problemlösning. De viktigaste företrädarna för kognitiv psykologi är Jean Piaget, Ulric Neisser, George Miller och Herbert A. Simon.
3. Humanistisk psykologi: En teori som betonar individens potential till självförverkligande, fri vilja och personligt ansvar. De viktigaste företrädarna för humanistisk psykologi är Carl Rogers, Abraham Maslow och Viktor Frankl.
4. Socialpsykologi: En teori som undersöker hur människor påverkar varandra i sociala situationer. De viktigaste företrädarna för socialpsykologi är Solomon Asch, Stanley Milgram, Muzafer Sherif och Philip Zimbardo.
5. Biopsykologi: En teori som undersöker de biologiska grunderna för beteende och känslor. De viktigaste företrädarna för biopsykologi är James Gross, Robert Sapolsky och Jaak Panksepp.
6. Evolutionspsykologi: En teori som undersöker hur evolutionen har påverkat människans beteende och känslor. De viktigaste företrädarna för evolutionspsykologi är Charles Darwin, Robert Trivers, Donald Symons och David Buss.
7. Psykoanalys: En teori som undersöker det omedvetna psyket och dess påverkan på beteende och känslor. De viktigaste företrädarna för psykoanalys är Sigmund Freud, Carl Jung, Alfred Adler och Melanie Klein.
8. Gestaltpsykologi: En teori som undersöker hur människan uppfattar och tolkar sin omgivning. De viktigaste företrädarna för gestaltpsykologi är Max Wertheimer, Wolfgang Köhler och Kurt Koffka.
9. Humanistisk psykologi: En teori som undersöker människans potential och möjligheter till personlig utveckling. De viktigaste företrädarna för humanistisk psykologi är Carl Rogers, Abraham Maslow och Rollo May.
10. Kognitiv psykologi: En teori som undersöker hur människan bearbetar information och lär sig. De viktigaste företrädarna för kognitiv psykologi är Ulric Neisser, Jean Piaget och Noam Chomsky.
11. Socialpsykologi: En teori som undersöker hur människor påverkar varandra i sociala sammanhang. De viktigaste företrädarna för socialpsykologi är Solomon Asch, Muzafer Sherif och Stanley Milgram.
12. Utvecklingspsykologi: En teori som undersöker hur människan utvecklas från barn till vuxen. De viktigaste företrädarna för utvecklingspsykologi är Jean Piaget, Lawrence Kohlberg och Urie Bronfenbrenner.
13. Personlighetspsykologi: En teori som undersöker människans personlighet och karaktär. De viktigaste företrädarna för personlighetspsykologi är Sigmund Freud, Carl Jung och Hans Eysenck.
14. Klinisk psykologi: En teori som undersöker människors mentala hälsa och sjukdomar. De viktigaste företrädarna för klinisk psykologi är Sigmund Freud, Carl Rogers och Aaron Beck.
15. Neuropsykologi: En teori som undersöker hur människans nervsystem påverkar hennes beteende och tankeprocesser. De viktigaste företrädarna för neuropsykologi är Norman Geschwind, Brenda Milner och Antonio Damasio.
16. Socialpsykologi: En teori som undersöker människors sociala interaktioner och relationer. De viktigaste företrädarna för socialpsykologi är Solomon Asch, Muzafer Sherif och Stanley Milgram.
17. Utvecklingspsykologi: En teori som undersöker människans utveckling från barn till vuxen. De viktigaste företrädarna för utvecklingspsykologi är Jean Piaget, Lawrence Kohlberg och Urie Bronfenbrenner.
18. Djurpsykologi: En teori som undersöker djurs beteende, kognition och emotioner. De viktigaste företrädarna för djurpsykologi är Konrad Lorenz, Nikolaas Tinbergen och Jane Goodall.
19. Kognitiv psykologi: En teori som undersöker människans tankeprocesser, perception, minne och lärande. De viktigaste företrädarna för kognitiv psykologi är Ulric Neisser, George Miller och Jean Piaget.
20. Klinisk psykologi: En teori som undersöker människors mentala hälsa, diagnos och behandling av psykiska sjukdomar. De viktigaste företrädarna för klinisk psykologi är Sigmund Freud, Carl Jung och Aaron T. Beck.

Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), utgiven av American Psychiatric Association, är schizoid personlighetsstörning en typ av personlighetsstörning som kännetecknas av ett livslångt mönster av avdrag från sociala relationer och en restriktiv affektivhet. Personen med denna störning har ofta svårt att upprätthålla intima vänskapsrelationer eller nära familjeband, tenderar att vara ensamvillig och föredrar att delta i aktiviteter själv istället för tillsammans med andra. De kan också ha svårigheter med att uttrycka känslor och är ofta indifferenta inför beröm eller kritik.

För att ställa diagnosen schizoid personlighetsstörning måste individen uppfylla följande kriterier:

A. En pervasivt mönster av avdrag från sociala relationer och en restriktiv affektivitet, som börjar under ungdomen och är stabil över tid, inom olika sammanhang.

B. Fyra eller flera av följande kriterier måste vara närvarande:

1. Inte uppskattar nära och intim kontakt, inklusive sexuella relationer, med någon annan.
2. Har vanligtvis inga vänner eller är ensamvillig.
3. Prefererar att delta i aktiviteter själv istället för tillsammans med andra.
4. Har svårigheter att uttrycka känslor till andra.
5. Ingen avvikande affektiv respons i interpersonella situationer.
6. Ingen tendens att reagera på sociala smädelser eller anklagelser och inte visar någon egentlig skam, ilska, känslomässig sårbarhet eller behov av uppskattning.
7. Ingen tydlig njutning i att vara tillsammans med andra och inget intresse för sociala aktiviteter.
8. Visar ofta en likgiltighet inför goda eller dåliga händelser som annars skulle väcka starka känslor.

C. Kriterierna A och B orsakar kliniskt signifikanta funktionsnedsättningar i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga områden av livet.

D. Det finns inga andra psykiatriska störningar som kan förklara kriterierna A och B bättre än PDN.

E. Kriterierna är inte till följd av en annan medicinsk, neurologisk eller neuropsykiatrisk störning (till exempel skador på hjärnan, demens, autism).

Factor analysis is a statistical method used to identify patterns or structures in a dataset by explaining the correlations between variables. It is a technique that allows researchers to reduce the complexity of large datasets and to uncover underlying factors that may explain the relationships among multiple variables.

In factor analysis, a set of observed variables are assumed to be influenced by a smaller number of underlying factors. These factors are not directly observable but are inferred from the patterns of correlations among the observed variables. The goal is to identify these factors and to determine how they relate to the observed variables.

The process involves several steps, including data preparation, factor extraction, and factor rotation. In the factor extraction step, the researcher identifies the underlying factors that explain the most variance in the data. In the factor rotation step, the researcher rotates the factors to achieve a simpler and more interpretable solution.

Factor analysis is commonly used in many fields, including psychology, sociology, education, and business. It can be used to identify underlying dimensions of attitudes, abilities, or behaviors, or to uncover patterns in large datasets with many variables.

'Psykologsamtal' är ett samtalsinnehåll som sker mellan en klient och en auktoriserad psykolog. Syftet med samtalet är att hjälpa den sökande individen att reflektera över och förstå sina tankar, känslor och beteenden bättre, för att på så sätt kunna hantera livets utmaningar och problem effektivare. Under samtalet använder sig psykologen av sin professionella kompetens inom områdena klinisk psykologi och/eller psykoterapi för att stödja, behandla och främja den klientens mentala hälsa och personliga utveckling. Det är viktigt att understryka att en auktoriserad psykolog har genomgått relevant utbildning, praktik och examen för att kunna erbjuda psykologsamtal som en del av sitt yrkesmässiga arbete.

Aggression kan definieras som en handlingsprocess eller ett beteende som är riktat mot att skada, skrämma eller på något annat sätt ha negativ inverkan på en individ eller en grupp. Från ett medicinskt perspektiv kan aggression vara ett symptom på olika psykiatriska tillstånd, såsom personlighetsstörningar, neuropsykiatriska störningar, affektiva störningar och neurologiska sjukdomar. Aggression kan också vara en bieffekt av vissa mediciner eller substanstyrelse. Det finns två huvudsakliga typer av aggression: impulsiv aggression och planerad aggression. Impulsiv aggression är ofta kopplat till känslomässiga reaktioner, medan planerad aggression är mer förutsägbar och kontrollerad.

Anxiety disorders are a category of mental health disorders characterized by feelings of excessive and persistent worry, fear, or anxiety that interfere with daily activities. According to the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), there are several specific types of anxiety disorders, including:

1. Separation Anxiety Disorder: intense fear or anxiety about being separated from a person or place that provides feelings of security or safety.
2. Selective Mutism: consistent failure to speak in certain social situations where speaking is expected, despite the ability to understand and speak in other situations.
3. Specific Phobia: excessive and persistent fear of a specific object, situation, or activity that is generally not harmful.
4. Social Anxiety Disorder (Social Phobia): intense fear or anxiety about social interactions or performing in front of others.
5. Panic Disorder: recurrent unexpected panic attacks and constant worry about having another attack.
6. Agoraphobia: fear or anxiety about being in places or situations from which escape might be difficult or help unavailable in the event of a panic attack or other incapacitating or embarrassing symptoms.
7. Generalized Anxiety Disorder (GAD): excessive and persistent worry or anxiety about several aspects of life, for a period of six months or more.
8. Substance/Medication-Induced Anxiety Disorder: anxiety caused by the effects of a substance or medication.
9. Anxiety Disorder Due to Another Medical Condition: anxiety that is the direct physiological consequence of another medical condition.
10. Other Specified Anxiety Disorder and Unspecified Anxiety Disorder: categories for disorders with symptoms that do not meet the criteria for any of the specific anxiety disorders but still cause significant distress or impairment.

These disorders can significantly impact a person's quality of life, making it difficult to function in social, occupational, and other areas of life. Treatment typically involves psychotherapy, medication, or a combination of both.

En beroende personlighetsstörning (eng. dependent personality disorder) är en psykiatrisk diagnos som beskrivs i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), som används av mentalhälsofacken i USA och många andra länder för att diagnostisera och klassificera mentala störningar.

Enligt DSM-5 definieras en beroende personlighetsstörning som ett mönster av underordnande, rädsla för att bli övergiven eller skiljas från viktiga personer, och överdrivet behov av att få trygghet och stöd från andra. Detta mönster bör vara stabil och varaktigt och påverka flera områden av individens liv.

För att uppfylla kriterierna för en beroende personlighetsstörning måste en person ha minst fem av följande symptom:

1. Har svårighet att ta beslut utan råd eller vägledning från andra.
2. Tillkännager sig oförmögen att klara av vardagliga livsuppgifter utan stor hjälp från andra.
3. Har en överdrivet känsla av skyldighet att uppfylla andra människors önskemål eller behov.
4. Föreslår sig själv som lösning på små konflikter mellan andra, även om detta innebär en betydande egen bekymring eller förlust.
5. Har svårighet att uttrycka en åsikt som kan vara i konflikt med andras åsikter.
6. Förebrås sig själv för minsta misstag.
7. Tar illa vid sig över kritik eller uppmärksamhet på sina brister och har svårighet att korrigera dem objektivt.
8. Visar ökad rädsamhet när han eller hon är ensam utan den vanliga stödjande personen.
9. Följer ofta andra i sociala situationer, även om det innebär en betydande egen bekymring.

Det är viktigt att påpeka att alla människor kan visa några av dessa symtom från tid till annan, men om de flesta av dem förekommer och orsakar stor lidande eller funktionsnedsättning kan det vara tecken på en personlighetsstörning. Om du eller någon du känner har dessa symptom rekommenderas du att söka professionell hjälp från en psykiater, psykolog eller terapeut.

'Samvete' är ett filosofiskt och etiskt begrepp som inte har någon direkt motsvarighet inom medicinen. Samvetet kan dock påverka beslut i vården, så det finns viss relevans för området.

Samvetet definieras ofta som den inre rösten eller stämman som varnar oss när vi gör något som känns moraliskt felaktigt eller ogärdligt. Det är en personlig övertygelse eller princip som leder oss att skilja mellan det som är rätt och fel, och det kan påverka vår moraliska och etiska judgement och handlingar.

Inom medicinen kan samvetet diskuteras i samband med frågor om liv och död, sjukvårdens gränser, patientens autonomi och rätt till självbestämmande, respekt för människovärde och jämlikhet, samt ansvar och integritet.

Exempelvis kan en läkares samvete påverka om de vill delta i en abortoperation eller inte, eller om de anser att det är rätt eller fel att assistera en patient med självmord. Dessa frågor är komplexa och kan variera beroende på personliga övertygelser, religiösa eller kulturella traditioner, lagar och regler, samt etiska riktlinjer inom sjukvården.

I slutändan kan samvetet ha en stor betydelse för hur läkare, sjuksköterskor och andra vårdpersonal utför sitt arbete, och det är viktigt att respektera och ta hänsyn till varandras samvete i den professionella vården.

"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.

En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.

I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.

I medicinsk kontext kan "fenomen inom ekologi och miljö" referera till olika aspekter av hur levande varens miljö påverkar deras hälsa och sjukdomar. Detta kan omfatta:

1. Ekologiska faktorer: Detta inkluderar bredare ekosystemprocesser som klimatförändringar, luft- och vattenföroreningar, och förlust av biologisk mångfald som kan påverka människors hälsa.

Exempel: Klimatförändringar har potentialen att öka spridningen av vektorburen sjukdom, såsom Lyme-borreliose och malaria, genom förändrade populationer av vektorer som fästingar och myggor.

2. Exposurer i miljön: Detta inkluderar specifika exponeringar för kemikalier, biologiska agenter eller fysiska faktorer i miljön som kan orsaka skada på människors hälsa.

Exempel: Exponering för luftföroreningar från trafik och industriella processer har visats öka risken för andningsrelaterade sjukdomar, såsom astma och lungsjukdom.

3. Sociala och ekonomiska faktorer: Detta inkluderar hur sociala och ekonomiska determinanter påverkar människors exponering för olika miljöfaktorer och deras sårbarhet inför skadliga effekter.

Exempel: Låg socioekonomisk status kan leda till högre exponeringar för miljöföroreningar, då lägre inkomstgrupper ofta bor närmare industriella områden och har begränsad åtkomst till hälsovård.

I allmänhet kan fenomen inom ekologi och miljö ha betydande konsekvenser för mänsklig hälsa, och det är viktigt att förstå dessa samband för att kunna utforma effektiva strategier för att förebygga och hantera negativa hälsoutfall.

Psykologisk stress kan definieras som ett svar på ett förhöjt krav eller en utmaning i miljön som aktiverar fysiologiska och kognitiva mekanismer för att möta denna utmaning. Den kan uppstå när individen upplever att han eller hon har otillräckliga resurser för att hantera situationen. Psykologisk stress kan leda till en rad symtom som fysiska reaktioner, känslomässiga reaktioner och förändrade beteenden. Fysiska reaktioner kan inkludera ökad hjärtfrekvens, höjd blodtryck och svettningar. Känslomässiga reaktioner kan vara oro, rastlöshet, irritabilitet och sorg. Beteendereaktioner kan omfatta tillbakadragande från sociala situationer, ändringar i aptiten och sömnvanor och missbruk av droger eller alkohol. Långvarig psykologisk stress kan leda till allvarliga hälsoproblem som depression, ångest, hjärt-kärlsjukdomar och autoimmuna sjukdomar.

Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), utgiven av American Psychiatric Association, är passiv-aggressiv personlighetsstörning inte längre en officiell diagnos. Istället har de symptomen som tidigare ingick i denna diagnos infogats under "negativistisk, undvikande och passiv-aggressiv personlighetsstil" inom den nya kategorin "anderen specifierade personlighetsstörningar".

Enligt DSM-5 beskrivs en negativistisk och passiv-aggressiv personlighetsstil som följande:

Individen med denna personlighetsstil visar ofta ett mönster av motstridiga, negativa attityder och ständig besvärlighet i sina interpersonella relationer. De kan vara uppenbart tveksamma eller vägra samarbete, vara passivt aggressiva i deras uppförande eller ha en känslomässig distans som gör det svårt för andra att uppmärksamma deras känslor.

Det är viktigt att notera att denna beskrivning inte utgör en officiell diagnos och att en professionell psykiatriker eller psykolog bör involveras för en fullständig bedömning och behandling av eventuella personlighetsstörningar.

Depression, eller depressiv sjukdom, är en allvarlig mental störning som kännetecknas av lågstämdhet, hopplöshet, förlorad interesse för aktiviteter, trötthet, koncentrationssvårigheter, viktförlust eller viktuppgång, sömnsvårigheter eller ökad sömn, känslor av skuld eller vanföreställda tankar om döden eller självmord. För att diagnosticeras med en depressiv sjukdom måste individen ha upplevt dessa symptom under en betydande period av tid och orsaka betydande lidande och funktionsnedsättning i deras vardagliga liv. Det finns också olika typer av depressioner, till exempel bipolär sjukdom och säsongsbundet depressivt syndrom.

Känslor är mentala och fysiska reaktioner på olika intryck, erfarenheter och situationer. De är en naturlig del av mänsklighetens subjektiva upplevelse och hjälper oss att tolka, förstå och svara på världen runt omkring oss. Känslor kan variera i intensitet och varaktighet och kan inkludera en bred skala av affektiva tillstånd som glädje, sorg, rädsla, ilska, undran, förvåning och kärlek. De aktiverar också vissa delar av hjärnan och kroppen, vilket kan leda till fysiska reaktioner såsom ökat hjärtslag, rodnad eller tårfylldhet. Känslor kan påverka tankar, beslut, minnen och interaktioner med andra människor.

"Sinnesrörelse" är ett begrepp inom neurologi och psykiatri som refererar till en subjektiv upplevelse av rörelse, trots att den kroppsliga rörelsen saknas. Det kan också kallas för pseudomotorisk sinnesrörelse eller kinästetisk hallucination. Denna upplevelse kan vara mycket övertygande och kan leda till förvirring och oro hos den drabbade.

Sinnesrörelser kan uppstå som en följd av skador på vissa delar av hjärnan, såsom basala ganglierna eller cerebellum, eller som en biverkning av vissa mediciner eller droger. De kan också förekomma i samband med neurologiska sjukdomar som Parkinson's sjukdom och multipla skleros. I vissa fall kan sinnesrörelser vara ett tecken på en psykiatrisk störning, såsom schizofreni.

'Personliga relationer' är ett samlingsbegrepp för de sociala band och kontakter som en individ har med andra individer i sin omgivning. Dessa relationer kan variera i styrka, art och intensitet och kan omfatta allt från familjemedlemmar, vänner och romantiska partners till arbetskollegor och bekanta.

Personliga relationer kan ha en stor inverkan på individens psykiska och fysiska hälsa och välbefinnande. De kan erbjuda stöd, trygghet, meningsfull interaktion och en känsla av tillhörighet. Samtidigt kan negativa personliga relationer leda till stress, isolation och andra hälsoproblem.

Det är viktigt att notera att personliga relationer kan se olika ut beroende på kulturell, social och individuell kontext. Värden, normer och förväntningar kan variera, vilket kan påverka hur relationer upprättas, underhålls och avslutas.

"Psykologisk anpassning" refererer til den proces hvor en individ adaptorer sig til en forandring eller en ny situation i deres liv. Dette kan involvere ændringer i tankemønstre, følelsesmæssige reaktioner og adfærdsmønstre for at håndtere det nye miljø eller udfordringen.

Anpasselse kan ske på mange forskellige måder, alt efter den enkelte persons baggrund, styrker, svagheder og individuelle behov. Nogle typiske eksempler på psykologisk anpassning kan være at lære at håndtere stress, at udvikle nye coping-strategier eller at ændre forventninger til sig selv eller sin omverden.

Det er vigtigt at bemærke, at psykologisk anpassning ikke altid sker hurtigt eller nemt. Det kan være en udfordrende proces, der kræver tid, støtte og arbejde for at opnå. Desuden kan anpassningen have både positive og negative aspekter, afhængig af hvordan den foregår og hvilke ressourcer den enkelte person har til rådighed under processen.

Beteendeforskning, också känd som beteendevetenskap, är en gren inom psykologin som handlar om att studera, observera och analysera mänskligt och djurs beteende i olika sammanhang. Denna forskningsdisciplin undersöker sambandet mellan individens beteende och deras miljö, erfarenheter, kognitioner och biologiska faktorer.

Beteendeforskning använder sig ofta av experimentella metoder, observationer och statistisk analys för att besvara forskningsfrågor och stödja eller motbeva teorier om beteende. Inom området finns det flera underdiscipliner, såsom socialpsykologi, klinisk psykologi, utvecklingspsykologi och neurovetenskaplig psykologi.

Exempel på forskningsfrågor inom beteendeforskning kan vara: hur påverkar olika typer av belöningar och bestraffningar individens beteende, hur utvecklas socialt beteende hos barn, vilka faktorer påverkar beslutsfattande och risktagande, samt hur påverkar stress och trauma människors beteende.

In medicine, the concept of 'the self' or 'I' (i.e., 'Jaget' in Swedish) is not typically defined as a formal medical term. However, it is often discussed in the context of psychology, neuroscience, and philosophy of mind. In these fields, 'the self' can refer to the unique sense of personal identity and continuity that an individual experiences over time. This can include one's subjective experience of their own thoughts, feelings, memories, and perceptions, as well as their sense of agency and ownership over their actions and experiences.

Disorders of the self are often implicated in various mental health conditions, such as depression, anxiety, personality disorders, and psychosis. For example, individuals with borderline personality disorder may experience a fragmented or unstable sense of self, while those with schizophrenia may have difficulty maintaining a coherent sense of self due to disruptions in their thoughts, perceptions, and emotions.

In summary, while there is no formal medical definition of 'Jaget' (the self), it is a concept that is relevant to various fields within medicine and healthcare, particularly in the context of mental health and neuroscience.

'Psykologiska tester' är vetenskapliga verktyg som används för att mäta, utvärdera och förstå olika aspekter av en persons kognitiva förmågor, personlighet, beteende, sociala färdigheter och emotionella tillstånd. De kan vara standardiserade, strukturerade och skriftliga eller praktiska uppgifter, intervjuer, frågeformulär eller observationer. Testernas syfte är att ge objektiva och reliabla data som hjälper psykologer att ställa diagnoser, utveckla behandlingsplaner, bedöma individers förmågor och matcha dem med lämpliga jobb, skolor eller andra aktiviteter. Exempel på psykologiska tester inkluderar intelligenstest, personlighetstest, neuropsykologiska tester och kliniska intervjuer.

"Självuppfattning" är ett psykologiskt koncept som refererar till individens subjektiva uppfattning om sig själv. Det inkluderar personliga egenskaper, förmågor, attityder, värderingar och mål. Självuppfattningen kan vara statisk eller dynamisk och kan förändras över tid beroende på erfarenheter, utveckling och sociala faktorer. Det är viktigt att skilja på självuppfattning och självkänsla, där den senare refererar till känslan av att vara värd eller icke värd av kärlek, acceptans och värdighet.

'Affektiva symtom' refererar till emotionella symptom inom psykiatrisk terminologi. De affektiva symptomen är relaterade till humör och känslolivet, och kan vara positiva eller negativa beroende på om de involverar överdrivna, underdrivna eller olägena känslor.

Positiva affektiva symtom innefattar:

1. Eufori: En excesivt glad, uppiggad och optimistisk stämning som kan vara patologisk om den är överdrivet stark eller långvarig.
2. Mani: En psykiska tillstånd med eufori, ökat energilevel, tankeflöde och ibland grandiositet eller irritabilitet. Manier kan förekomma i bipolär sjukdom.

Negativa affektiva symtom innefattar:

1. Depression: En sänkt, nedstämd och negativ stämning som varar under en längre period. Det kännetecknas av trötthet, sömnproblem, förlorad aptit, koncentrationssvårigheter, dåliga minnen och i vissa fall självmords tankar.
2. Dystymi: En mildare form av depression som varar under en längre tid (minst två år) men inte är lika invalidiserande som en major depression.
3. Ångest: En känsla av oro, rädsla eller oro som kan vara specifik eller obesvarad.
4. Apati: Brist på motivation, intresse och engagemang i livet. Det kan leda till försummelse av personlig hygien, socialt isolering och brist på energi.

Affektiva symtom kan variera från milda till allvarliga och kan ha en betydande inverkan på individens vardagliga funktioner och kvalitet på livet.

'Komorbiditet' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva när en individ har två eller flera sjukdomar, tillstånd eller störningar samtidigt. Dessa tillstånd kan vara relaterade eller orelaterade till varandra och kan ha en gemensam orsak eller vara skilda. Komorbiditet kan komplicera behandlingen och leda till sämre prognoser eftersom den kan påverka symptomen, funktionsnivån och livskvaliteten hos individen. Exempel på komorbiditet kan inkludera en persons med diabetes som också har depression eller en person med hjärt-kärlsjukdom som också har kronisk lungsjukdom.

Psykiska störningar (eller mentala störningar) är enligt Världshälsorganisationen WHO en allmän beteckning på en grupp sjukdomar, som kännetecknas av särskilda förändringar i känsloliv, tankar, perceptioner, minne, inlärning, motivation, uppfattning om verkligheten och beteende. Dessa förändringar är så pass allvarliga att de orsakar individen klart lidande eller funktionsnedsättning i vardagslivet. Psykiska störningar kan ha olika orsaker, exempelvis genetiska faktorer, hjärnskador, trauma, missbruk av droger eller alkohol, samt sociala och miljömässiga faktorer. Exempel på psykiska störningar är depression, schizofreni, ångeststörningar, personlighetsstörningar och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som exempelvis autism och ADHD.

Sjukdomsgradsmått, eller "disease severity measures," är metoder och skalor som används för att kvantifiera hur allvarlig en viss sjukdom eller tillstånd är hos en patient. Det kan handla om subjektiva bedömningar gjorda av en vårdpersonal, såsom kliniska observationer och symptombeskrivningar, eller objektiva tester och mätningar som exempelvis blodprover eller bilddiagnostik.

Sjukdomsgradsmått används ofta inom forskning för att jämföra effekterna av olika behandlingsmetoder, men de kan även användas i klinisk praxis för att övervaka en patients tillstånd över tid och för att ställa in behandlingen på rätt nivå. Exempel på vanliga sjukdomsgradsmått är skalor för smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och komplikationsrisk.

'Psykopatologi' er en betegnelse for studiet og beskrivelsen af psykiske lidelser, abnormiteter eller sindsbetingede sygdomme. Det inkluderer undersøgelse og klassifikation af forskellige typer sindslidenskaber som f.eks. skizofreni, affektive lidelser (som depression og mani), neurotiske tilstande (som angst og stressrelaterede tilstande), personlighedsforstyrrelser, kognitive forstyrrelser og andre abnorme adfærdsmønstre. Psykopatologien anvender viden fra flere forskellige områder som psykiatri, klinisk psykologi, neurologi, biologi, sociologi og filosofi for at forstå årsagerne til, diagnostiseringen af og behandlingen af disse lidelser.

I medicinsk kontext, betyder "fientlighet" ofta ett uppförande eller ett tillstånd hos en individ som innebär att de är värdbildningar för en organism (t.ex. bakterier eller parasiter) som orsakar sjukdom, och som kan vara skadlig för den drabbades hälsa eller överlevnad. Exempel på fientliga tillstånd inkluderar infektioner och kolonisering av patogena mikroorganismer. Fientligheten kan också användas för att beskriva en viss behandling eller ett läkemedel som är skadligt eller farligt för en patient.

"Longitudinella studier" är en typ av forskningsdesign där forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod, från början till slut av studien. Detta ger möjlighet att undersöka förändringar och utveckling hos de enskilda individer som deltar i studien över tid.

Exempel på longitudinella studier är de som följer en grupp barn från födseln och sedan regelbundet kontrollerar deras utveckling, intelligensnivå, hälsa och sociala färdigheter under flera år eller decennier. På det viset kan forskaren se hur olika faktorer som miljö, arv, livsförhållanden och sjukdomar påverkar individens utveckling och hälsa över tid.

Longitudinella studier kan vara antingen prospektiva eller retrospektiva. I en prospektiv longitudinell studie börjar forskaren med att välja en grupp individer och sedan följer dem under en längre tidsperiod, medan i en retrospektiv longitudinell studie använder sig forskaren av redan existerande data från till exempel medicinska journaler eller register för att undersöka hur olika faktorer har påverkat individens utveckling och hälsa över tid.

Longitudinella studier kan ge värdefull information om orsaker och konsekvenser till olika hälsoproblem, men de är ofta tidskrävande och dyra att genomföra. Dessutom kan det vara svårt att kontrollera för alla möjliga störfaktorer som kan påverka resultaten av studien.

'Individualitet' är ett begrepp som ofta används inom medicinen för att beskriva de unika aspekterna på en persons hälsa, sjukdom och behandling. Det kan inkludera genetiska, biologiska, psykologiska, sociala och miljömässiga faktorer som gör varje person unik.

En medicinsk definition av individualitet kan vara: "Den unika kombinationen av genetiska, biologiska, miljömässiga och livsstilsfaktorer som påverkar en persons hälsa, sjukdom och svar på behandling. Individualiteten inkluderar också de personliga preferenser, värderingar och förhållningssätt som påverkar beslut om vården och livsstilsval."

Det är viktigt att ta hänsyn till individualiteten när man utformar en behandlingsplan eftersom varje person kan ha olika svar på behandlingar, biverkningar och förväntade resultat. Genom att förstå den unika individualiteten hos varje patient kan läkare och sjukvårdspersonal erbjuda mer anpassad och effektiv vård.

'Försvarsmekanismer' är ett samlingsbegrepp inom medicinen och immunologin som refererar till de olika mekanismer och processer som kroppen använder sig av för att skydda sig mot främmande, skadliga eller infektionshotande agenter såsom virus, bakterier och parasiter.

Detta innefattar bland annat:

1. Anatomiska barriärer: Huden och slemhinnor fungerar som en naturlig barrière som förhindrar inträngande av främmande partiklar och mikroorganismer.
2. Kemiska barriärer: Kroppens sekretioner, såsom tårar, slem, saliv och magsaft, innehåller enzymer och andra substanser som kan döda eller inhibera tillväxten av mikroorganismer.
3. Cellulära immunitet: Det adaptiva immunsystemet består av vita blodkroppar, såsom T-celler och B-celler, som är specialiserade för att känna igen och eliminera specifika patogener genom att producera specifika antikroppar eller direkt attackera infekterade celler.
4. Inflammation: Det är en immunologisk respons där kroppen ökar blodförsörjningen till ett inflammerat område för att eliminera patogener och börja reparationsprocessen.
5. Feber: En höjd kroppstemperatur kan hjälpa till att bekämpa infektioner genom att öka aktiviteten hos immunförsvaret och minska tillväxten av patogener.
6. Komplementsystemet: Det är en serie proteiner som aktiveras vid infektion och hjälper till att eliminera patogener genom att direkt attackera dem eller genom att rekrytera andra immunceller till området.

Det är viktigt att notera att det immunförsvaret kan vara nedsatt vid sjukdom, åldrande, medicinska behandlingar och andra faktorer, vilket kan öka risken för infektion och sjukdom.

'Socialt beteende' refererer til individets interaksjon og adferd i forhold til andre mennesker og samfunnsmiljøet rundt om seg. Dette inkluderer følelser, tanker, kommunikasjon, relasjoner og handlinger overfor andre mennesker. Socialt beteende kan variere i forskjellige kulturelle, sosiale og personlige kontekster. Det er en viktig del av menneskelig adferd og er ofte formet gjennom oppdragelse, erfaringer og læring.

'Utforskande beteende' är inget etablerat medicinskt begrepp, men det kan vara relaterat till olika aspekter av mänskligt beteende som kan studeras inom olika medicinska specialiteter. Ett exempel på när detta koncept kan användas är inom barnpsykiatrin, där det kan syfta på en normal utvecklingsfas hos barn där de utforskar sin omgivning och lära sig genom att undersöka föremål och situationer.

Ibland kan 'utforskande beteende' också användas för att beskriva en persons nyfikenhet eller intresse för att lära känna nya saker, vilket kan vara ett viktigt aspekt av personligheten som kan bidra till personlig utveckling och välbefinnande.

Det är värt att notera att 'utforskande beteende' inte bör förväxlas med sökande efter känslomässig stimulans eller sensationer, som kan vara ett tecken på vissa psykiatriska tillstånd, såsom impulsivitet eller stoffberoende.

'Livskvalitet' (eng. 'quality of life') är ett begrepp som används inom olika medicinska sammanhang och refererar till det subjektiva välbefinnandet och den personsamma nöjdheten med sitt liv. Livskvalitet mäts vanligen genom att undersöka olika aspekter av en persons fysiska, psykiska och sociala välbefinnande. Det kan handla om sådant som fysiskt hälsa och funktion, smärta, sömn, kognitiva förmågor, känslomässiga tillstånd, sociala relationer, personlig utveckling och andlighet. Livskvaliteten kan påverkas av sjukdomar, skador, funktionsnedsättningar eller andra livsupplevelser. Mätningar av livskvalitet används ofta inom forskning och vård för att bedöma effekterna av behandlingar och interventioner samt för att stödja beslut om individuell vård och stöd.