Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.
"Njursjukdomar" refererar till sjukdomar eller störningar som drabbar det mänskliga urinväsendet, inklusive njurarna och urinledarna. Detta kan omfatta en bred skala av patologiska tillstånd, från smittsjukdomar och strukturella missbildningar till funktionella störningar och degenerativa sjukdomar. Exempel på njursjukdomar inkluderar glomerulonefrit (inflammation i njurarnas filteren), pyelonefrit (infektion i urinvägarna), njursten, polycystisk njursjukdom och njurcancer.
Njurtransplantation är en medicinsk procedure där en fungerande njure från en donator transplanteras till en mottagare vars egen njure inte fungerar korrekt, oftast på grund av njurssvikt. Detta åtgärd utförs vanligtvis som en operation och efter operationen behöver mottagaren livslång medicinsk behandling för att förhindra avstötning av den nya njuren. Njurtransplantation är ofta en behandlingsalternativ för patienter med slutstadium njursvikt, istället för att vara beroende av dialysbehandlingar.
'Njurkanaler' refererar till de rörformade strukturerna inne i njuren som transporterar urin från njurbarken till urinblåsan. Dessa kanaler kallas också urinledare eller ureter. Det finns två typer av njurkanaler: det tunna nästan hårliknande rörsystemet inne i njuren som kallas tubuli, och de muskulösa, mer tjockväggiga rör som transporterar urinen från njuren till urinblåsan. Det sistnämnda kan delas upp i två delar: det inre njurkanalen (ureteren) och det yttre njurkanalen (uretra).
Njurens ytterskikt, beläget under njurkapseln och bestående av njurnystan, distala och proximala njurkanaler.
Acute Kidney Injury (AKI) är en plötslig och ofta reversibel nedsättning av den njurfunktion som orsakas av olika faktorer, såsom nedsatt blodgenomströmning till njurarna, skada på njurcellerna eller obstruktion i urinvägarna. AKI kännetecknas vanligtvis av en snabb ökning av kväveföreningar (bl a kreatinin och urea) i blodet och minskad urinproduktion. Symptomen kan inkludera edem, blod i urinen, förändrad medvetandenivå och yrsel vid uppstående. AKI är en allvarlig sjukdom som kan leda till komplikationer såsom fortsatt njurskada, sepsis och död om den inte behandlas adekvat.
Slutstadiet av kronisk njurfunktionsförsämring. Tillståndet kännetecknas av svår, irreversibel njurskada (mätt med proteinurihalter) och nedsatt glomerulusfiltration, till mindre än 15 ml/min. Dessa patienter är i allmänhet i behov av dialys eller njurtransplantation.
Polycystic kidney disease (PKD) is a genetic disorder characterized by the growth of multiple cysts in the kidneys. These cysts are fluid-filled sacs that can cause the kidneys to become enlarged and can eventually lead to kidney failure. PKD can also affect other organs, such as the liver and heart, and is often associated with high blood pressure and chronic pain. There are two main types of PKD: autosomal dominant PKD (ADPKD) and autosomal recessive PKD (ARPKD). ADPKD is more common and tends to develop in adulthood, while ARPKD is rarer and typically presents in infancy or early childhood.
En anhopning av inkapslade kapillärkärl som utgår från varje njurkanal och hålls samman av bindväv.
Cancer i njuren.
Den njurkanal som utgår från Bowmans kapsel i njurbarken och in i njurmärgen. Den proximala kanalen består av ett kapslat avsnitt i njurbarken och ett rakt, distalt segment som leder ned i märgen, där den bildar den U-formade Bowmans slynga.
En njurfunktionstest är en laboratorieundersökning som används för att utvärdera hur väl njurarna fungerar genom att mäta koncentrationen av olika substanser i blodet, till exempel kreatinin och urea. Det kan hjälpa att upptäcka njursjukdomar eller skada på njurarna. En njurfunktionstest är inte samma sak som en urinanaly, som istället undersöker egenskaperna hos urinen.
Den inre delen av njuren, bestående av strierade, konformiga massor, njurpyramiderna, vars basytor är närmast barken, och vars toppar bildar utskott in i de mindre njurkalkarnas utrymmen.
Stenar som förekommer i njuren. Stenar som är för stora för att passera spontant kan variera i storlek från 1 cm till taggiga stenar som fyller njurbäckenet och njurkalkarna.
Raka tuber som utgår från njurbarkens stråliga del, där de möter de krökta ändarna av de distala, kapslade kanalerna. I njurmärgen löper pyramidernas samlingskanaler samman och förenas med ett centralt rör (Bellinis kanal; ductus Bellini), som mynnar på pyramidtoppen.
Autosomal dominante polycystiskt njursyndrom (ADPKD) är en arvsförändring som orsakas av mutationer i PKD1 eller PKD2 generna och kännetecknas av bildandet av många cystor (flussamma säckar fyllda med vätska) i båda njurarna. Detta leder till slowly progressive nedsättning av njurfunktionen under en persons livstid och kan leda till njursvikt. ADPKD påverkar också ofta andra organ, såsom levern, hjärtat och blodkärlen. Symptomen kan variera mycket mellan individer, men de vanligaste symptomen inkluderar smärta i flankerna, blod i urinen, högt blodtryck och ödem.
Mått på den mängd vatten som filtreras ur plasma genom glomerulära kapillärväggar till Bowmans kapslar per tidsenhet. Den motsvarar inulinelimineringsförmågan.
En heterogen grupp av ärftliga eller förvärvade sjukdomstillstånd, med förekomst av en eller flera enkelsidiga eller dubbelsidiga njurcystor.
Njurens förmåga att i urinen utsöndra höga halter av lösningar från blodplasman.
Den del av njurkanalen som börjar med det större avsnittet av den stigande grenen på Henles slynga. Den löper åter in i njurbarken och bildar den kapslade distala kanalens segment.
En omsättningsprodukt av kreatin; kreatinin bildas när kreatin förlorar sitt vatten och är alltså en anhydrid av kreatin. Det utsöndras med urinen.
En nefrektomi är ett kirurgiskt ingrepp där en eller båda njurarna tas bort. Ordet kommer från grekiskans 'nephros', som betyder "njure", och 'ektomia', som betyder "avlägsnande". Denna operation kan vara nödvändig vid behandlingen av olika njursjukdomar, såsom cancer eller svåra infektioner.
Ett nefron är den grundläggande funktionella enheten i en nieren, som är ansvarig för att filtrera blodet och producera urin. Varje nyckelkomponent innefattar glomerulus (filtrationsbarriären), tubuli (för att transportera substanser) och kapillärer (för att byta substanser mellan blodomloppet och nefronet).
In medicine, 'tissue distribution' refers to the way a drug or other substance is distributed throughout the body's various tissues and organs after it has been administered. This distribution can be influenced by several factors, including the chemical properties of the substance, blood flow to different tissues, and the presence of transporters or binding sites in the tissue. Understanding tissue distribution is important for predicting a drug's efficacy and safety profile, as well as for identifying potential targets for therapy.
Akut njursvikt till följd av förstörelse av epitelceller i njurkanalerna. Vanligtvis beror den på exponering för giftiga ämnen eller njurischemi efter svår skada.
En urinledare, även känd som uretra på latin, är ett rörformigt organ som transporterar urinen från urinary blåsan och ut ur kroppen genom either the penis in males or the urethral opening in the vulva in females.
Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.
Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.
Proteinuria är ett medicinskt tillstånd där det uppmätts ogivna mängder protein i urinen, vanligtvis mer än 300 milligram per dag. Det kan vara ett tecken på skada eller sjukdom i njurarna, som exempelvis nefrotiskt syndrom, glomerulonefrit eller diabetes. Proteinurin kan också förekomma vid högt blodtryck och hjärtsvikt. I vissa fall kan proteinurin vara asymptomatisk och upptäckas vid en rutinmässig urinalys.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
"Multikystisk dysplastisk njure" (MCDK) är en medfödd missbildning av en njure där den är uppsvälld och innehåller många cystor (flussiga kammare). Den är oftast icke-funktionell, vilket betyder att den inte fungerar normalt eller har någon funktion alls. MCDK förekommer vanligtvis ensidigt (i en njure), och det finns ofta inga andra associerade missbildningar. I de flesta fall upptäcks tillståndet under fosterskapsperioden eller inom de första levnadsåren. Prognosen är generellt god, eftersom den drabbade njuren oftast inte behöver fungera aktivt eftersom den andra njuren normalt sett kompenserar för det. I vissa fall kan dock tillståndet vara associerat med andra abnormaliteter eller komplikationer, så det bör övervakas och hanteras av en läkare specialiserad på
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
Ett transplantats överlevnad i värden, faktorer som är ansvariga för överlevnaden och förändringar i transplantatet i samband med dess tillväxt i värden.
Autosomal recessive polycystic kidney disease (ARPKD) is a rare genetic disorder characterized by the development of multiple cysts in the kidneys and liver. It is caused by mutations in the PKHD1 gene, which provides instructions for making a protein called fibrocystin or polyductin. The condition typically presents in infancy or childhood, although it can sometimes go undetected until adulthood.
Organpåläggare (eng. organ graft) är en medicinsk term som refererar till en transplantation av en del eller helhet av en organkomponent från en donator till en annan mottagare. Detta kan innebära en transplantation av en enda funktionell enhet, till exempel en hjärtklaff, eller en komplex struktur som en lever, lunga eller njure. Organpålägg kan vara antingen levande donationer, där en del av organet tas från en levande donator, eller död donationer, där organet tas från en avliden donator.
En immunreaktion med både cellulära och humorala inslag, riktad mot ett allogent transplantat, vars vävnadsantigen inte är kompatibla med mottagarens.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
En artificiell njure är en mekanisk apparat som filtrerar blodet och producerar urin, antingen för att ersätta eller stödja funktionen hos de naturliga njurarna vid nedsatt njurfunktion eller njursvikt. Det finns olika typer av artificiella njurar, inklusive dialysmaskiner och konstgjorda njurosystem, som använder sig av tekniker som hemodialys, peritonealdialys eller hemofiltration för att rena blodet från skadliga ämnen och överskottsvätska.
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
En medicinsk definition av 'Uretärhinder' är ett tillstånd där någonting förhindrar urinen från att rinna genom urinröret (uretra) och lämna kroppen. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive anatomiska avvikelser, inflammation, infektion, cystor, tumörer eller stenar i urinvägarna. Symptomen på uretärhinder kan variera beroende på orsaken och kan inkludera smärta, blod i urinen, svårigheter att urinera eller oförmåga att tömma blåsan fullständigt.
Transient Receptor Potential (TRP) cation channels are a type of ion channel proteins that play a crucial role in various cellular functions, including sensory perception and regulation of cellular excitability. They are named after the first identified member of this family, the TRP channel of Drosophila melanogaster, which is responsible for phototransduction in the fly's eye.
Njurcirkulation, även kallat renalt blodflöde, refererar till det totala blodflödet som passerar genom njurarna per minut. Det är en viktig process som hjälper till att filtrera avslackat och avfall från blodet samt hålla kroppens vätska- och elektrolytbalans i jämvikt.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Ej döda givare av organ för transplantation till besläktade eller icke-besläktade mottagare.
Hit hör arterioskleros och arterioloskleros i njurarna, Kimmelstiel-Wilsons syndrom (interkapillär glomeruloskleros), akut och kronisk pyelonefrit, samt njurpapillnekros hos individer med diabetes mellitus.
Organspecificitet är ett begrepp inom immunologi och patologi som refererar till att ett visst patogen, toxin eller terapeutisk behandling har en preferentiell affinitet och skada mot ett specifikt organ eller vävnad i kroppen. Detta beror ofta på att det aktiva ämnet riktar in sig på speciella receptorer eller antigen som är unika för den angripna strukturen. Organspecificitet kan ses vid sjukdomar såsom autoimmuna störningar, infektioner och cancer, där skadan begränsas till ett visst organ eller en viss typ av cell.
En nedsatt njurfunktion definieras som när njurarnas förmåga att filtrera blod, absorbera vatten och elektrolyter, sekretion av ämnen och producera urin är nedsatt, vilket kan leda till påverkan på vätske- och elektrolytbalansen samt elimineringen av avfallsprodukter i kroppen.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
Sjukdomstillstånd med ett eller flera av följande kännetecken: de är permanenta, ger kvarstående handikapp, orsakas av irreversibla sjukliga förändringar, kräver speciell rehabiliteringsbehandling ell er kan förväntas fordra lång tids observation och vård.
Utvidgning av njurbäckenet och njurkalkarna pga urinstockning (vattennjure), till följd av hinder i urinledaren, med åtföljande atrofi av njurens parenkymvävnad.
En njurartär är ett blodkärl som försörjer njuren med syre och näringsämnen, och transporterar bort avfallsprodukter såsom urinämnen från njuren tillbaka till hjärtat.
Reperfusionsskada refererer til skade på cellerne og væv, der opstår som følge af at blodgennemstrømningen genoprettes (reperfusion) efter en periode med manglende iltforsyning (isanskjebe) i vævet, ofte som følge af en akut blokering af et kranspulsåre eller anden form for akut myokardieinfarkt. Denne skade skyldes komplekse biokemiske processer, herunder oxidativ stress, inflammation og calciumoverbelastning, der fører til apoptose (programmeret celledød) og nekrose (ukontrolleret celldød). Reperfusionsskader kan medføre forværring af hjertets funktion og øge risikoen for komplikationer som hjerteinsufficiens, rytmestørrelser og død.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
"Vävnads- och organtransplantation är en medicinsk procedure där vävnad eller hela organ från en donator överförs till en mottagare för att ersätta skadat, sjukligt fungerande eller icke-fungerande vävnad eller organ i dennes kropp."
Preparat som genom en av flera olika verkningsmekanismer undertrycker immunsystemets funktioner. Klassiska cellgifter verkar genom att hämma DNA-syntes. Andra medel kan ha sin verkan genom att aktivera suppressor-T-cellspopulationer eller genom att blockera aktivering av hjälparceller. Immunsuppression utvecklades först och främst för att förhindra avstötning av transplanterade organ, men har även kommit att tillämpas för t ex mediering av verkan av interleukiner och andra cytokiner.
Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.
Njurinflammation, eller pyelonefrit, är en infektion i urinvägarna som har spridit sig till njuren. Den orsakas vanligtvis av bakterier som har färdats upp från urinblåsan genom urinledare till njurarna. Njurinflammation kan också uppstå när bakterier sprider sig via blodomloppet till njuren. Symptomen på njurinflammation kan inkludera smärta i ryggen eller sidan, feber, trötthet, illamående och kräkningar, samt smärta eller brännande känsla vid urinering. Behandlingen av njurinflammammation består vanligtvis av antibiotika för att döda bakterierna och lindring av symtom med smärtstillande medel och ökad vätskeintag.
Njurdialys är en medicinsk term som refererar till en nedsatt njurfunktion, där kroppen inte kan filtrera blodet effektivt och avfalla ämnen som urea, kreatinin och överskott av vatten. Detta orsakas ofta av skada på de glomerulära nefronerna i njurarna, som är ansvariga för filtreringen. Njurdialys kan leda till olika komplikationer såsom högt blodtryck, ödem och förhöjda nivåer av kalium i blodet. I vissa fall kan njurdialys behövas utföras med hjälp av medicinska metoder som hemodialys eller peritonealdialys för att stödja den nedsatta njurfunktionen.
Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Förekomst av albumin i urinen.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
En medicinsk definition av 'riskfaktorer' är egenskaper, expositioner, eller behavor som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, som rökning och brist på motion, eller icke-modifierbara, som genetiska faktorer eller ålder. Det är värt att notera att när en individ utsätts för en riskfaktor, innebär det inte automatiskt att personen kommer att utveckla sjukdomen, men risken blir högre än för den som saknar riskfaktorn.
En död kropp, vanligtvis en människokropp.
Nefrologi är ett medicinskt specialområde som fokuserar på diagnosen, behandlingen och preventionen av sjukdomar som berör njurarna och urinvägssystemet. Nefrologi handlar också om att hantera komplikationer relaterade till njursjukdomar, såsom elektrolytbalansstörningar, blodtryckshöjning och försämrad njurfunktion. En läkare som är specialiserad inom nefrologi kallas för en nefrolog.
I medicinen kan "organstorlek" referera till det fysiska utrymmet eller volymen som ett visst organ tar upp inne i kroppen. Detta mäts ofta i centimeter (cm) för längd och bredd, och i kubikcentimeter (cm3) eller gram (g) för volym respektive vikt. Organens storlek kan variera beroende på en rad faktorer, inklusive ålder, kön, genetiska faktorer och olika hälsotillstånd. I vissa fall kan avvikande organstorlekar vara ett tecken på patologi eller sjukdom.
Podocyter är specialiserade epitelceller som finns i Bowmans kapsel i njurens nefron. Deras huvudsakliga funktion är att hjälpa till med filtreringen av blodet så att små molekyler kan passera genom och bli urin, medan större proteiner och celler förblir kvar i blodomloppet. Podocyterna har långa utskott (fotprocesser) som bildar interdigiterande fingerliknande strukturer, kallade pediceller, som omger kapillärernas slingrande vasculature. Det finns små gap mellan varje pedikel, och dessa gaps kallas filtrationsskrevor eller filtrationsslitsar. De komplexa interaktionerna mellan podocyterna och deras fotprocesser är av central betydelse för att underhålla den selectiva barriären som hindrar proteiner från att läcka ut i urinen. Skador på podocyter har visats vara starkt kopplade till proteinuri, en patolog
Celldöd bland njurbarkens funktionella celler, men med fortsatta livsfunktioner hos merparten av njurmärgen. Tillståndet beror oftast på njurens egendomliga fördelning av artärer, vilken gör njurbarken känslig för minskat blodflöde.
'Fördröjd transplantatfunktion' refererar till en situation där ett transplanterat organ, såsom en lever eller en nier, inte omedelbart fungerar som det ska efter transplantationen. Det kan orsakas av flera faktorer, inklusive immunologiska responsen mot det nya organet, ischemisk skada under transplantationsprocessen eller komplikationer relaterade till medicinsk behandling. Den fördröjda funktionen kan leda till allvarliga konsekvenser som akut misslyckande av organet eller ökad risk för kronisk skada, och kräver därför tätt övervakning och behandling.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Värdet av ureahalten i blodet mätt som kvävekoncentration. Serumureakvävehalten (S-urea) är ungefär 12% högre än koncentrationen av blodureakväve pga de röda blodkropparnas högre proteininnehåll. Förh öjda nivåer av ureakväve i blod eller serum benämns azotemi eller uremi.
Celler som täcker kroppens inre och yttre ytor.
Bukspottkörteltransplantation (Pankreastransplantation) är en medicinsk proceduren där en frisk bukspottkörtel från en leverantör transplanteras till en mottagare som har insjuknat i diabetes och har utvecklat komplikationer relaterade till sjukdomen, såsom njurskada. Detta kan hjälpa mottagaren att upprätthålla normalt blodsockernivå och förbättra deras kvalitet på livet, men operationen innebär också risker och komplikationer som måste vägas mot potentiala fördelar.
Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.
Cystatin C är ett protein som produceras av nästan alla celler i kroppen och används som ett markör för nedsatt njurfunktion. Det filtreras genom glomerulus i njuren och reabsorberas sedan i proximala tubuli, så att normalt sett mycket lite Cystatin C påträffas i urinen. Nivåerna av Cystatin C i blodplasma kan mätas för att uppskatta den glomerulära filtrationshastigheten (eGFR), som är ett sätt att bedöma njurens funktion. Högre nivåer av Cystatin C kan indikera en sämre njurfunktion. Denna markör anses vara mer tillförlitlig än kreatinin, eftersom den är mindre känslig för faktorer som kön, ålder, muskelmassa och inflammation.
Interstitial nephritis is a condition characterized by inflammation of the renal tubules and surrounding interstitium (the area between the tubules) in the kidneys. It can be caused by various factors, including infections, autoimmune diseases, or medications. Symptoms may include fever, rash, nausea, vomiting, and changes in urine patterns. In severe cases, it can lead to acute kidney injury or chronic kidney disease.
Renin är ett enzym som produceras och sekreteras av speciella celler (granulosa celler) i njurarnas körtlar (juxtaglomerulära apparater). Det har en viktig roll i regleringen av blodtrycket genom att utlösa den renin-angiotensin-aldosteron-axeln (RAAS). När renin aktiveras, omvandlar det ett protein till angiotensin I, som sedan konverteras till angiotensin II av angiotensinkonverterande enzym. Angiotensin II är ett kraftfullt vasokonstriktorer och stimulerar även aldosteronsekreteringen från binjuremärgen, vilket leder till ökad natriumåterupptag och vätskehalten i kroppen, och därmed höjd blodtryck.
Inbred rodent strains are genetically identical populations of rats that are produced by repeatedly breeding closely related individuals over many generations, leading to a high degree of homozygosity and predictable genetic traits, which make them valuable tools in biomedical research for studying gene function, disease mechanisms, and therapeutic interventions.
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
Glomerulärt inflammatoriskt tillstånd, beroende på antigen-antikroppsreaktion, med leukocytinfiltration och celltillväxt i glomeruli.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Uromodulin, även känt som Tamm-Horsfall protein, är ett glykoprotein som primärt produceras i de tjocka segmenten av de inre nefronsegmenten i nieren. Det är den mest förekommande proteinet i urinen hos en frisk individ och har en viktig roll i renalt funktion och homeostas. Uromodulin transporteras genom cellmembranet i de tjocka segmenten av nefronet och utsöndras till urinvägarna. Det har visat sig ha ett skyddande inflytande på njurarnas funktion genom att motverka kristallisation av calciumoxalat, vilket kan leda till njursjukdomar som nefrokalcinos och nefrolitiasis.
Konstant högt blodtryck till följd av njursjukdom, som t ex sådan som drabbar njurarnas parenkymvävnad och kärlsystem eller tumörer som utsöndrar renin.
"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.
Ihållande, högt blodtryck i artärsystemet. Utifrån flera mätningar (blodtrycksbestämning) definieras högt blodtryck som ett tillstånd då det systoliska trycket konstant är högre än 140 mm Hg eller då det diastoliska trycket konstant är högre än 90 mm Hg.
"Organförvaring är den process där organ, som har tas bort från en donator, lagras och transporteras under kontrollerade förhållanden med syfte att bevara deras funktionella integritet och vitalitet till dess de används för transplantation eller forskning."
Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.
Sjukdom i njurarnas filtreringsnystan som kännetecknas av fokal eller segmentell skleros, som vanligtvis börjar i de juxtamedullära glomeruli och gradvis sprider sig till andra delar av njuren, med eventuellt åtföljande njursvikt.
Förvärring av en sjukdom med tiden. Begreppet används mest i samband med kroniska och obotliga sjukdomar, där sjukdomsstadiet är avgörande för behandling och prognos.
En pungråtta är ett marsupialdjur inom familjen vanliga pungråttor (Pseudocheiridae), som kännetecknas av en robust kropp, en yvig svans och en speciell tumme anpassad för att klättra i träd.
'Natrium' er en kjemisk betegnelse for det som engelskspråklige lærebøker og artikler ofte refererer til som "sodium". I medicinsk sammenheng vil man oftest finne termen natrium brukt i forbindelse med ionsamlinger, elektrolytbalanse eller i sammenheng med bestemte sykdommer.
Utrymmen i njurbäckenet som delar sig i två vida, koppformade huvudrör, som i sin tur övergår i 7 till 14 mindre njurbägare. Urin töms i ett mindre rör från uppsamlingskanalerna, passerar sedan den stora njurkalken, njurbäckenet och urinledaren till urinblåsan.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
Radioisotopetografi är en medicinsk undersökningsmetod som använder radioaktiva isotoper för att generera bilder och mäta funktionen hos olika organ eller system inne i kroppen. Denna teknik involverar administration av en liten mängd radioaktivt markörämne, vanligtvis via injektion eller oral intagning, som samlas upp och koncentreras i det specifika organet eller systemet som ska undersökas.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
"Njuriesättningsterapi är en form av behandling där patientens sårbara eller skadade nerver stimuleras elektriskt för att försöka förbättra sensorisk känslighet, motorisk funktion och smärtlindring."
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Cancer i njurarnas parenkym, vilken vanligen uppträder i medelåldern eller senare och består av rörliknande celler, ordnade på olika sätt.
Högt blodtryck till följd av blockerad eller hoptryckt njurartär.
Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.
Enkelsträngat, komplementärt DNA som syntetiseras utifrån en RNA-mall genom verkan av RNA-beroende DNA-polymeras. cDNA (dvs komplementärt, "complementary", DNA, inte cirkulärt DNA och inte heller C-DNA) används i en rad olika molekylära kloningsstudier och som specifik hydridiseringssond.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
Aquaporin-2 (AQP2) är ett protein som fungerar som vattenkanaler i cellmembranet hos celler i njurarnas samtningsrör (sammanflöden). AQP2-proteinet transporterar vattenmolekyler genom cellmembranet och reglerar därmed vattnets absorption från primärurinen till blodomloppet, vilket är en viktig mekanism för att kontrollera kroppens vattenbalans. AQP2-proteinets aktivitet styrs av hormonet antidiuretiskt hormon (ADH), som frisätts från hypofysen i hjärnan när kroppen behöver konservera vatten, till exempel vid dehydrering eller lägre blodtryck. När ADH binder till sina receptorer på cellerna i njurarnas samtningsrör aktiveras AQP2-proteinet och transporterar mer vatten från urinen till blodet, vilket resulterar i mindre urin
Hämmat blodflöde genom ett organ eller en vävnad till följd av sjuklig sammandragning eller blockering av blodkärlen, eller avsaknad av blodcirkulation.
Pyelonefrit är en infektion i nedre delen av urinvägarna som har spridit sig till det yttre av de båda njurarnas pelvis, en del av urin systemet där urinen samlas innan den passerar ner i urinblåsan. Pyelonefrit orsakas oftast av bakterier som har kommit upp från urinblåsan och kan ge upphov till symtom som smärta i ryggen eller flankerna, feber, illamående och kräkningar. Behandlingen består vanligen av antibiotika.
Allotransplantation är inom medicinen definierat som en typ av transplantation där organ, vävnad eller celler transplanteras från en genetiskt skild individ till en annan individ av samma art. Detta innebär att donatorn och mottagaren har olika genetiska makeup, vilket medför ett större risk för avstötning av det transplanterade organet eller vävnaden. För att minska risken för avstötning används immunosuppressiva läkemedel som dämpar mottagarens immunsvar mot det nya organet eller vävnaden.
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
Analysmetod för vävnadsantigener, antingen direkt, genom konjugering av antikroppar med fluorescensfärg, eller indirekt, genom framställning av antigen-antikroppskomplex, som sedan märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar. Provet undersöks därpå i fluorescensmikroskop.
Na-K-ATPase, eller sodium-potassium-pumpen, är ett transmembrant enzym som aktivt transporterar natrium (Na+) ut och kalium (K+) in över cellmembranet i alla däggdjursceller. Denna process är nödvändig för att underhålla osmotisk jämvikt, membranpotential och cellytorvolym. ATPas står för adenosintrifosfatas, vilket betyder att en molekyl ATP (adenosintrifosfat) spjälkas till ADP (adenosindifosfat) och en fosfatgrupp under processen. Denna energi används för att pumpa natrium- och kaliumjoner mot deras koncentrationsgradienter.
Ett eller flera skikt av epitelceller, uppburna av basalmembranet, som täcker kroppens inre och yttre ytor.
En U-formad njurkanalstruktur i njurmärgen som består av en nedåtgående och en uppåtgående förbindelse genom njurens bark och märg och är belägen mellan de proximala och de distala njurkanalerna.
Teknik för identifiering av specifika nukleinsyrasekvenser i intakta kromosomer, eukaryota celler eller bakterieceller med hjälp av specifika nukleinsyramärkta sonder.
En njurartärhinder (renal artery stenosis) är en engring eller förträngning av den artär som försörjer njuren med blod, vilket kan leda till högt blodtryck och nedsatt njurfunktion.
En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.
Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.
Avlägsnande och undersökning av små prov från levande vävnad.
PAX2 är ett transkriptionellt faktorprotein som spelar en viktig roll under embryonal utveckling, speciellt i den tidiga urogenitala systemets differentiering och bildning av nyrebanor. Proteinet reglerar genuttrycket av olika gener involverade i cellcykeln, apoptos och celldifferentiering. Mutationer i PAX2-genen kan orsaka olika medfötta missbildningar som till exempel renalskada, hörselnedsättning och ögonsjukdomar.
Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.
Ytterst tunna, luddliknande utskott från cellmembran som avsevärt utökar ytarean hos cellen.
"Genomspolning" refererar till metoder för att bestämma den exakta sekvensordningen av nukleotider (baspar) i ett individuals hela genome, det vill säga deras DNA-sekvens. Genomspolning ger en fullständig och detaljerad kartläggning av en persons genetiska makeup, inklusive alla gener och regulatoriska sekvenser. Detta kan användas för att studera ärftliga sjukdomar, släktrelationer, evolutionära relationer mellan arter och andra forskningssyften. Genomspolning av människor kallas även för "helgenomsekvenisering".
Det renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS) är ett hormonsystem som håller blodtrycket stabilt och reglerar vattentrycksnivåerna i kroppen. Det utgörs av en serie reaktioner där renin omvandlar proteinet angiotensinogen till angiotensin I, som sedan omvandlas till angiotensin II av enzymet angiotensinkonverterande enzym (ACE). Angiotensin II är ett kraftfullt vasokonstriktionshormon som orsakar blodkärlens glatt muskulatur att kontrahera och ökar därmed blodtrycket. Angiotensin II stimulerar även frisättningen av aldosteron från binjuremärgen, vilket leder till en ökad återupptagning av natrium och vatten i njurarna och därmed en ökning av blodvolymen och blodtrycket. RAAS är ett viktigt regulativt system som hjälper till att
Syn. diures.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning där data insamlas prospektivt, det vill säga före ett visst utfall eller händelse har inträffat. Detta innebär att forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod och samlar information om dem över tid. Syftet är ofta att undersöka samband mellan olika riskfaktorer och sjukdomar, eller behandlingens effekter på hälsoutgångar. Prospektiva studier anses vanligen ge starkare evidens än retrospektiva studier, eftersom de är mindre känsliga för minnesförvrängning och andra systematiska felkällor.
Förfarande för utvärdering av hälsostatus och riskfaktorer hos potentiella givare av biologiskt material. Donatorer utses under de principiella förutsättningar att deras hälsotillstånd ej påverkas negativt i processen och att de donerade vävnaderna eller organen riskfritt kan användas i mottagarna.
Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.
En cyklisk undecapeptid (peptid med 11 aminosyrakomponenter) från extrakt av jordsvampar. Den är ett kraftigt immunsuppressivt medel med specifik verkan på T-lymfocyter, och används mot avstötningsreaktioner vid organ- eller vävnadstransplantationer. Syn. cyklosporin.
Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
Studier som identifierar grupper i en avgränsad population. Dessa grupper antingen kan eller kan inte vara utsatta för faktorer som antas inverka på sannolikheten för förekomsten av någon bestämd sjukdom eller annat fenomen. Kohorter är definierade populationer, som i sin helhet följs i ett försök att hos undergrupper fastställa särskiljande kännetecken.
"Urin är en vätska som produceras av kroppens nefron i de två njurarna och innehåller olika slags ämnen, såsom vatten, elektrolyter, små mängder glukos, uratsyra och annan avfallssubstans som filtrerats bort från blodet."
En individs kroppsmassa eller tyngd, uttryckt i enheterna pund eller kilogram.
Slutna håligheter eller blåsliknande svullnader, normala eller onormala, klädda med epitelvävnad och oftast med innehåll av någon flytande eller halvflytande substans.
Den aktiva formen av angiotensin. Det är en oktapeptid, syntetiserad från angiotensin I, som finns i blodet och som snabbt bryts ned. Angiotensin II ger kraftig kärlsammandragning, med förhöjning av b lodtrycket som följd. Den bovina formen, som har klinisk och experimentell användning, har valin i position 5, där den humana formen har isoleucin.
Bisköldkörtelhormoner, även kända som androgener, är steroidhormoner som produceras av testiklarna hos män och i mindre utsträckning av binjurarna hos både män och kvinnor. De viktigaste bisköldkörtelhormonen är testosteron och dihydrotestosteron, vilka spelar en central roll i regleringen av reproduktiva funktioner såsom spermieproduktion och sexuell differentiering, men de har också effekter på muskelmassa, benstyrka, kroppslig behåring och aggressivt beteende.
Experimentellt framkallad diabetes mellitus genom tillförsel av olika diabetogena medel eller genom borttagande av bukspottkörteln.
Påvisande av RNA som separerats med elektrofores och immobiliserats på nitrocellulosa eller annan film av papper eller nylon.
Mikroblåsor som bildas av det endoplasmatiska nätverket när celler brister. De kan isoleras genom differentialcentrifugering och utgörs av tre strukturtyper: ojämna vesiklar, släta vesiklar och ribosomer. Ett flertal enzymatiska processer är förknippade med mikrosomfraktioneringen.
Ett cellkomplex bestående av juxtaglomerulära celler, extraglomerulära mesangiets celler, distala njurtubulis macula densa, och granulära, peripolära epitelceller. Juxtaglomerulära celler är modifierade celler i glatt muskulatur i väggarna till afferenta glomerulära arterioler. Extraglomerulära mesangieceller finns i vinkeln mellan de afferenta och efferenta glomerulusarteriolerna. Granulära, peripolära epitelceller förekommer i vinkelvecket i njurkorpuskelns parietala-viskerala vinkel.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Madin-Darby Canine Kidney (MDCK) cells are a type of immortalized cell line that were derived from the kidney of a normal healthy female cocker spaniel dog. These cells are widely used in scientific research, particularly in the fields of cell biology, virology, and toxicology, due to their ability to form tight junctions and polarized epithelial layers. MDCK cells are also permissive to many viruses, making them useful for studying virus-host interactions and developing vaccines.
Nefroskleros är en medicinsk term som refererar till förhårdnad och skleros (fibros) i njurarna. Detta kan orsakas av olika sjukdomar eller skador, såsom diabetes, högt blodtryck, glomerulonefrit (inflammation i njurarnas små blodkärl), eller åldrande. Nefroskleros kan leda till nedsatt njurfunktion och eventuellt slutligt njur failure.
"Riskbedömning är ett systematisk process för att utvärdera och analysera risker relaterade till hälsa eller sjukvård, inklusive sannolikheten för skadliga händelser och deras potentiella konsekvenser, med syfte att underlätta beslut om preventiva åtgärder och behandlingar."
En icke ärftlig njursjukdom som kännetecknas av en onormal vidgning av samlingsrören i njurmärgen och njurpapillerna. Samlingsrören innehåller cystor eller utbuktningar fyllda med en geléartad substans eller små njurstenar, vilket kan leda till infektioner eller obstruktion. Svampnjure måste särskiljas från medfödd eller ärftlig polycystnjure.
"En väntelista är en lista som används inom sjukvården för att hantera efterfrågan på vård och behandling, där patienter placeras i kö och erbjuds tjänster i den ordning de mottogs eller enligt prioriteringskriterier, när resurser blir tillgängliga."
Njursyndrom som förekommer hos patienter med HIV-smitta, kännetecknas av nefrotiskt syndrom, svår proteinuri, fokal och segmentell glomeruloskleros med utpräglade tubulära och interstitiella föränd ringar, förstorade njurar och karakteristiska tubuloretikulära strukturer. Syndromet skiljer sig från heroinassocierad nefropati och andra typer av njursjukdomar hos HIV-infekterade patienter.
Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.
Oorganiska salter av fosforsyra.
"Urinvägar, eller urinär tractus, är en sammanfattande benämning på de organ som producerar, lagrar och transporter urinen från kroppen, inklusive njurarna, uretrarna och eventuellt vesikeln hos män."
Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.
Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.
Takrolimus är ett immunsupressivt läkemedel som används för att förhindra avstötningsreaktioner efter transplantationer, samt behandla vissa autoimmuna sjukdomar. Det verkar genom att hämta ned aktiviteten i T-celler, en typ av vita blodkroppar som är inblandade i immunförsvaret.
En underordning av primater, bestående av sex familjer: Cebidae (Nya världens apor), Cercopithecidae (Gamla världens apor), Hylobatidae (gibbon- och siamangapor), Pongidae (de stora aporna), Tarsiidae (spökdjur) och Hominidae (människor).
En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).
En Wilms tumör, även känd som nefroblastom, är en typ av cancer som utgår från njurceller hos barn.
Aquaporin 6 (AQP6) is a protein that functions as a water channel, facilitating the movement of water molecules across membranes in certain types of cells. It is one of several aquaporins found in the human body and is primarily expressed in the kidney, where it plays a role in urine concentration and acid-base balance. AQP6 is also unique among aquaporins because it can conduct both water and anions, such as chloride ions. Additionally, it may be involved in regulating intracellular pH and responding to changes in osmotic pressure.
Proteiner är komplexa biomolekyler, byggda av aminosyror som kedjas samman i en polymer. De utför viktiga funktioner inom levande organismers celler, såsom att fungera som strukturella komponenter, hormoner, enzymer och signalsubstanser. Proteinernas specifika aminosyrasekvens bestämmer deras tertiärstruktur och därmed också deras funktionella egenskaper.
"Vätske- och elektrolytbalansen är ett medicinskt begrepp som beskriver jämvikten mellan kroppens vattenvolymer och koncentrationen av olika elektrolyter, såsom natrium, kalium, klorid och bikarbonat, för att upprätthålla homeostas i kroppen och stödja viktiga fysiologiska funktioner som nervsignaler, muskelkontraktioner och vätskebalans."
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
"Teknetium Tc 99m-mertiatid" är ett radiomärke som används inom medicinsk diagnostik för att utföras så kallade scintigrafiska undersökningar. "Teknetium Tc 99m" är en radionuklid, det vill säga en instabil isotop av grundämnet teknetium som sänder ut gamma-strålar när den sönderfaller. Detta gör att den kan användas för att skapa bilder av olika delar av kroppen med hjälp av en gammakamera.
Proteiner som utsöndras i större eller mindre mängd i blodet av hepatocyter i samband med skada, inflammation eller sjukdom. Dessa proteiner tjänar som hämmare eller mediatorer av inflammatoriska förl opp. Vissa akutfasproteiner har använts för diagnostiska ändamål.
Kalciumsaltet av oxalsyra, förekommande som kristaller i urin och i vissa stenar (calculi).
Glomerulonefrit i förening med den autoimmuna sjukdomen systemisk lupus erythematosus. Histologiskt delas lupusnefrit in i 6 klasser: klass I-normala glomeruli; klass II-endast mesangiala förändringar; klass III-fokal segmenterad glomerulonefrit; klass IV-diffus glomerulonefrit; klass V-diffus membranös glomerulonefrit; och klass VI-framskriden skleroserande glomerulonefrit.
Membranproteiner som möjliggör vattentransport. De ingår i den grupp av membrankanalproteiner som inkluderar linsproteinet och bakteriella glycerolbärare.
Uremi är ett tillstånd som uppstår när njurarna inte kan renfriska kroppen från avfallsprodukter och överskottssalt effektivt, vilket orsakar en accumulering i blodet. Detta kan leda till en störning av den normala homeostasen i kroppen och ge upphov till en rad symtom som trötthet, aptitlöshet, illamående, kräkningar, förvirring och andningssvårigheter. Uremi är ofta ett tecken på att njursjukdomen har nått ett senare stadium och kan vara livshotande om det inte behandlas.
En urinprovet är ett laboratoriediagnostiskt prov som består av en urinodling, vanligen från en midstream-urinprova (MSU), för att upptäcka eventuell bakterieväxt och identifiera vilken bakteriestam som orsakar en infektion i urinvägarna. Det används ofta för att diagnostisera och hantera urinvägsinfektioner (UTI). En urinprovet kan också innehålla en kemisk analys av urinen för att upptäcka eventuella avvikelser i dess sammansättning, såsom protein, glukos, nitriter och leukocytes esteras (WBC) för att hjälpa till att fastställa andra patologiska tillstånd.
Strukturellt likartade enzymer med samma katalytiska mekanism, men med olika kemiska, fysikaliska eller immunologiska egenskaper.
Någotdera organ av det organpar som finns i brösthålan och vars uppgift är att syresätta blodet.
Nefrolitias är medicinsk terminologi för när det bildas stenar eller kristaller i njurarna eller urinvägarna, vilket kan orsaka smärta, blod i urinen och andra besvär.
"Urinämne" refererar till det sammanfattade medicinska begreppet för alla de substanser som ingår och kan påträffas i urinen, inklusive vatten, salter, hormoner, proteiner, glukos, pigment, läkemedel och avfallsprodukter från kroppens cellulära metabolism.
"Oxidativ stress definieras som ett tillstånd av obalance mellan produktionen av fria radikaler och andra reaktiva syre-species (ROS) och förmågan till cellulär neutralisering genom antioxidativa försvarsmekanismer. Denna obalance kan leda till skada på cellulära strukturer, såsom proteiner, lipider och DNA, vilket i sin tur kan bidra till åldrande och utveckling av flera sjukdomar."
Antalet nya fall av en given sjukdom under en given tidsperiod i en viss population. Begreppet används även för ökningstakten av nya fall i en given population. Det måste särskiljas från prevalens, som avser samtliga sjukdomsfall, gamla och nya, hos en population vid en given tidpunkt.
Genetiskt identiska individer framavlade genom syskonparning i tjugo eller fler generationer, eller genom parning mellan föräldrar och avkomma med vissa restriktioner. Alla djur inom en inavlad stam kan spåras tillbaka till en gemensam anfader till den tjugonde generationen.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
Mycophenolic acid (MFA) is a medication used in transplantation to prevent rejection of the transplanted organ. It works by suppressing the immune system, specifically by inhibiting an enzyme called inosine monophosphate dehydrogenase (IMPDH), which is needed for the proliferation of T and B lymphocytes, key players in the immune response. This results in a reduced ability of the body to mount an immune response against the transplanted organ, thereby reducing the risk of rejection. Mycophenolic acid is available in several formulations, including mycophenolate mofetil and mycophenolate sodium.
Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.
En sjukdomsgradsmätning är ett kliniskt instrument eller skala som används för att kvantifiera allvarlighetsgraden eller svårighetsgraden hos en viss sjukdom eller medicinsk tillstånd, genom att mäta olika aspekter av symptom, funktionsnedsättning, komplikationer eller livskvalitet, vilket kan användas för att guida behandling, övervaka behandlingsrespons och prognos.
Utbredd, acellulär stödvävnad i form av hinnor mellan epitel och underliggande vävnad och runt glatt muskulatur. Membranet innehåller makromolekylära beståndsdelar såsom kollagen, laminin och sulfater ade proteoglykaner, och har betydelse för elektrolytpassagen.
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under en organisms utvecklingsstadier.
I medicinen refererar prognosen till den förväntade utgången eller framgången av en behandling eller sjukdom. Det är en förutsägelse om hur en patients hälsotillstånd kommer att utvecklas över tiden, inklusive sannolikheten för fullständig genes, kronisk sjukdom eller död. Prognosen baseras ofta på olika faktorer som patientens allmänna hälsotillstånd, sjukdomens art och svårighetsgrad, behandlingsalternativ och individuella respons på behandlingar.
P-aminohippursyra (PAH) är ett diuretiskt medel som används för att mäta glomerulär filtrationsrate (GFR), ett mått på njurarnas funktion, i en undersökningsmetod känd som PAH-clearance. Det är en organisk syra som naturligt förekommer i kroppen i mycket låga koncentrationer. När PAH används diagnostiskt ges det intravenöst och underlättar sedan avdunsten av urinen genom att hämma reabsorptionen av vatten och natriumjoner i de tubulära cellerna i njurarna.
Riktad organdonation, även kallat direktad donation eller non-related donation, är en form av organ donation där en levande person väljer att donera en organ till en specifik mottagare som inte är nära relaterad till donatorn. Detta står i kontrast till den vanligare formen av organdonation, som oftast sker från en avliden donator till en obekant mottagare. Riktad organdonation kan ske till en vän, kollega eller någon annan person som donatorn känner till och vill hjälpa. Detta kräver vanligtvis att både donatorn och mottagaren genomgår en noggrann medicinsk utvärdering för att säkerställa att organet är lämpligt och att transplantationen är klokt från medicinsk synpunkt. Riktad organdonation är lagligt i vissa länder, men inte allmänt accepterat eller praktiserat på grund av etiska, juridiska och prakt
F344 är en specificerad stam (strain) av laboratorieratte (inbred albino granpruta), som används främst inom forskning och biomedicinska studier, känt för sin relativt låga genetiska variationen och prediktiliteten i att utveckla tumörer jämfört med vissa andra vanliga laboratoriestammar.
Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.
Natriures är utsöndringen av natrium (ett mineral och ett elektrolyt) i urinen. Det inträffar när njurarna släpper ifrån sig mer natrium än vad de behåller, vilket kan leda till ett ökat urinvolym och potentialen för påverkan på elektrolytbalansen i kroppen. Natriures kan vara en normal fysiologisk respons eller ett tecken på olika medicinska tillstånd, såsom njursjukdomar, hjärtsjukdomar och vissa läkemedelsbiverkningar.
Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur
"Age Factors" refer to the influences that an individual's age has on their health, disease susceptibility, and response to medical treatment. These factors can include physical changes associated with aging, such as decreased organ function and increased vulnerability to certain diseases, as well as psychosocial changes, such as cognitive decline or social isolation. Age-related factors are important considerations in the prevention, diagnosis, and management of medical conditions, as they can significantly impact treatment outcomes and overall quality of life.
De gradvisa förändringar i människors och djurs struktur och funktion som sker med tiden, som inte beror på sjukdom eller olyckshändelser, och som så småningom leder till ökad sannolikhet att döden sk all inträffa. Gäller inte mikroorganismer.
Den ofödda avkomman hos däggdjur som föder levande ungar. Fostertiden sträcker sig från embryonalstadiet, då de huvudsakliga organen tagit form, till födseln. Hos människan motsvaras det av tiden från och med den 9 graviditetsveckan. Foster skall särskiljas från embryo.
I medicinen refererer "hypertrofi" til en forstørrelse af en organ eller væv som skyldes en øget størrelse på de eksisterende celler, og ikke fordi der er dannet flere celler (som ved hyperplasi). Dette sker ofte som en adaptiv respons til en øget belastning eller stimulus, såsom et stigende arbejdskrav hos hjertets musculatur under hypertension eller en forstørrelse af skeletmuskulaturen ved krafttræning. Hypertrofi kan også observeres i patologiske tilstande, såsom hjertet under hypertrofisk cardiomyopati.
Fina, rörliga utskott i grupper eller täcken på ytan av ciliater (Ciliophora) eller på den fria ytan hos celler som bygger upp flimmerhårepitel. Varje hår växer ut från ett korn i cytoplasmans övre sk ikt. Ciliernas (flimmerhårens) rörelser bidrar till att förflytta flimmerdjuren genom den vätska de lever i. Flimmerhåren på på en epitelyta har till uppgift att forsla undan slem eller vätska.
"Normalvärden" refererar till det vanliga eller acceptabla intervall av laboratorie- eller diagnostiska resultat som representerar ett friskt eller hälsosamt tillstånd hos en individ, baserat på populationstudier och klinisk erfarenhet. Dessa värden kan variera beroende på ålder, kön, ras och andra faktorer, och används som ett verktyg för att bedöma och jämföra med individuella resultat för att stödja en medicinsk diagnos eller övervaka behandlingar.
"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.
"Postoperativa komplikationer" refererar till problem eller biverkningar som uppstår som en följd av en kirurgisk operation under eller efter ett operationsförlopp, och kan inkludera infektioner, blödning, emboli, lungsäteskomplikationer, reaktioner på anestesi, skador på nerver eller organ, trombos, ytlig eller djup venös trombos (DVT), och andra allvarliga hälsoproblem.
Korta DNA-sekvenser (vanligtvis ca 10 baspar) som är komplementära till sekvenser av budbärar-RNA och som tillåter omvänt transkriptas att påbörja kopiering av angränsande mRNA-sekvenser. Primrar har utbredd användning som verktyg vid genetiskt och molekylärbiologiskt arbete.
Tillstånd av varaktigt, oåterkalleligt uppehåll av all hjärnaktivitet, inklusive nedre hjärnstamsfunktioner, med fullständig frånvaro av viljestyrda rörelser, svar på retningar, hjärnstamsreflexer och spontana andetag. Reversibla förhållanden som liknar detta kliniska tillstånd (t ex sömnmedelsöverdosering, hypotermi m fl) skall uteslutas innan hjärndöd fastställs. [Se SOSFS 1987:32; 1993:6; 1996: 5]
Grundämne med kemiskt tecken P, atomnummer 15 och atomvikt 31. Fosfor är ett essentiellt grundämne i födan, en viktig beståndsdel av benvävnadens mineralfas och rikligt förekommande i alla vävnadstyper, där det ingår i någon form i nästan all ämnesomsättning.
En klass läkemedel, vars användning är inriktad på behandling av högt blodtryck och hjärtsvikt. Deras hemodynamiska effekt ligger i att de hämmar renin-angiotensinsystemet. De modulerar också det symp atiska nervsystemets aktivitet och ökar prostaglandinsyntesen. Den huvudsakliga verkan är kärlvidgande och svagt natriuretisk.
Ett organ i övre delen av bukhålan, rikt på blodkärl.

Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."

Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.

"Njursjukdomar" refererar till sjukdomar eller störningar som drabbar urinvägar och/eller de två njurarna. Njuren har flera viktiga funktioner, bland annat att filtrera blodet, reglera vätske- och elektrolytbalansen samt producera hormoner.

Exempel på njursjukdomar inkluderar:

1. Glomerulonefrit - en grupp av sjukdomar som drabbar de små blodkärlen (glomeruli) i njuren, vilket kan leda till blod och protein i urinen, ödem och högt blodtryck.
2. Nephrotiskt syndrom - en samling symtom som orsakas av skada på de små blodkärlen (glomeruli) i njuren, vilket leder till stor mängd protein i urinen, lägre albuminnivåer i blodet och ödem.
3. Pyelonefrit - en infektion i njurarna eller urinvägarna som orsakas av bakterier.
4. Nephrolitiasis (källdjurssten) - när stenar bildas i njuren eller urinvägarna, vilket kan leda till smärta, blod i urinen och infektioner.
5. Polycystisk njursjukdom - en ärftlig sjukdom där flera cystor (säckar fyllda med vätska) bildas i njurarna, vilket kan leda till nedsatt njurfunktion och njurförsämring.
6. Akut tubulär nekros - en plötslig skada på de små rörformade strukturerna (tubuli) i njuren, vilket kan orsakas av olika faktorer som infektioner, droger och lägre blodtryck.
7. Kronisk njursvikt - en progressiv nedsättning av njurfunktionen över tid, vilket kan leda till symtom som trötthet, ödem, förhöjd blodtryck och onormala kemiska värden i blodet.

Det är viktigt att söka vård om du upplever några av dessa symtom eller har andra oroande tecken eller symptom relaterade till njurarna.

En njurtransplantation är en medicinsk procedure där en persons skadade eller funktionshindrade nära är ersatta med en frisk nära från en annan person, som kallas en donator. Detta är vanligtvis en livräddande behandling för personer med slutstadium njursvikt.

Under operationen transplanteras den fungerande nieren till patientens buk, där den ansluts till blodkärlen och urinvägssystemet. Efter operationen kommer patienten att behöva ta immunosuppressiva läkemedel för resten av sitt liv för att förhindra avstötning av den nya nären.

Njurtransplantation kan vara en källa till betydande förbättringar i patientens livskvalitet och livslängd, men det finns också risker och komplikationer som är associerade med proceduren. Dessa inkluderar bland annat risken för avstötning av den nya nären, infektioner, blödningar och andra komplikationer relaterade till kirurgin.

'Njurkanaler' refererar till de rörformade strukturerna i njuren som transporterar urin från njurbarken till urinblåsan. Det exakta begreppet på medicinska engelska är 'renal tubules', och de är en del av nefron, den grundläggande enheten i njurens funktion.

Njurkanalarna består av flera sektioner: proximala tubuli, loop of Henle, distala tubuli och samlingsrör (collecting ducts). Varje sektion har specifika funktioner som hjälper till att filtrera blodet, absorbera vatten, glukos, salter och andra näringsämnen, och reglera elektrolytbalansen i kroppen. Urinen som bildas av njurkanalarna leds sedan till urinblåsan via uretärer (ureters).

'Njurbark' är ett medicinskt begrepp som refererar till den yttre, icke-cellulära strukturen i njurarna som utgör en barriär mellan det inre vävnadsmassan (kortikalis) och det yttre höljet (kapsylen). Njurbarken består av ett komplext nätverk av blodkärl, lymfkärl, nerver och bindväv. Den innehåller också Bowmans kapsel, som omger de små njurfunktionella enheterna, nefron. Njurbarken har flera viktiga funktioner, bland annat att filtrera blodet och producera urin.

'Acute Kidney Injury' (AKI) är en plötslig och ofta reversibel nedsättning av den njurfunktion som orsakas av olika faktorer, såsom nedsatt blodcirkulation, skada på njurtubuli, obstruktion i urinvägarna eller exotoxiner. AKI definieras vanligtvis som en plötslig (inom 48 timmar) och kraftig (minst 0,3 mg/dL eller 26,5 μmol/L över basvärdet) ökning av kvoten för kreatinin i serum, en minskad urinproduktion (

Chronic renal failure (CRF), also known as chronic kidney disease (CKD), är ett progressivt tillstånd där njurarnas funktion gradvis försämras över en längre tidsperiod, vanligtvis i flera månader eller år. Detta kan leda till en påtaglig nedsättning av njurens förmåga att rensa blodet från avfallsprodukter och överskott av vatten. CRF kan orsakas av en rad olika sjukdomar eller skador som skadar de glomerulära filtrationsenheterna (GFR) och de tubulära funktionerna i njurarna.

I de tidiga stadierna av CRF kan symptomen vara milda eller saknas helt, men med tiden kan patienter uppleva symtom som trötthet, svaghet, nedsatt aptit, ödem (öknas eller vätskeansamlingar i kroppen), blodbrist (anemi) och störningar i mineral- och elektrolytbalansen. CRF kan också leda till komplikationer som högt blodtryck, sänkt benmärgsfunktion, försämrad immunförsvar, ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar och njursten.

Behandlingen av CRF fokuserar på att kontrollera symtom och komplikationer, samt att fördröja eller stoppa framskridandet av sjukdomen. Den kan innefatta livsstilsförändringar som kost- och vattenrestriktioner, fysisk aktivitet, rökavvänjning och kontroll av andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar. Medicinska behandlingar kan omfatta blodtrycksmedel, läkemedel som reglerar mineral- och elektrolytbalansen, behandlingar mot anemi och behandlingar av komplikationer såsom njursten och infektioner. I vissa fall kan dialys eller njurtransplantation vara aktuella behandlingsalternativ.

Polycystic kidney disease (PKD) är en arvsförändring som orsakar flera cyster (flaskaformade strukturer fyllda med vätska) att bildas i njurarna. Det finns två huvudtyper av PKD: autosomal dominant polycystisk njursjukdom (ADPKD) och autosomal recessiv polycystisk njursjukdom (ARPKD). ADPKD är den vanligaste typen och orsakas av en genetisk mutation som ärvs från en förälder. ARPKD är sällsyntare och orsakas av en genetisk mutation som båda föräldrarna måste vara bärare av för att barnet ska få sjukdomen. PKD kan leda till njurfunktionsnedsättning, smärta, blod i urinen och i vissa fall levercyster. Behandlingen av PKD fokuserar vanligtvis på att hantera symtomen och komplikationerna som orsakas av sjukdomen.

En njurglomerulus är en samling kapillärer inne i en njure som spelar en viktig roll i reningsprocessen av blodet. Den bildas när efferenta arterioler, de små artärerna som leder bort blod från glomerulus, delar sig och blir till en uppsättning kapillärer innan de återförenas och formar en efferent ven.

Glomerulus är den del av nefronet, det grundläggande filtreringsenheten i njuren, där blodfiltrat bildas. När blod passerar genom glomerulus sker en ultrafiltration, vilket innebär att vatten, små molekyler och joner passerar genom kapillärväggen medan större molekyler, som proteiner och celler, förblir kvar i blodet.

Njurglomerulusen är en viktig struktur eftersom den reglerar reningsprocessen och hjälper till att kontrollera vätske- och elektrolytbalansen i kroppen.

Kortfattat kan njurtumörer definieras som onkologiska tillstånd orsakade av obehindrad celldelning och växt i njurarna. Detta kan leda till att godartade (benigna) eller elakartade (maligna) tumörer bildas. De vanligaste formerna av njurtumörer är kidney cancer, som oftast drabbar vuxna och kan vara av olika subtyper beroende på vilken celltyp de utvecklas ifrån. Renal cell carcinom (RCC) är den vanligaste subtypen och representerar ungefär 80-85% av alla njurcancerfall. Andra typer inkluderar transsitional cell carcinom, Wilms tumör (som främst drabbar barn) och sarcoma. Symptomen på njurtumörer kan variera beroende på storlek och placering men kan inkludera blod i urinen, smärta eller obehag i ländryggen, onormala urinerade mängder och viktminskning. Behandlingen beror på typ, grad och stadium av tumören men kan omfatta kirurgi, strålbehandling, immunoterapi eller målinriktad terapi.

"Proximalnefron" eller "proximala njurkanaler" refererar till de första tubulära delarna i nefronet, det grundläggande funktionella enheten i en nyckelkörtel (njure). Proximala njurkanaler är ansvariga för att reabsorba upp till 65-80% av filtrerat plasma som passerar genom glomerulus, inklusive vatten, glukos, aminosyror och salter. Dessa tubuli börjar vid urinminneskärlets (Bowmans kapsels) utgång och fortsätter till den plats där distala tubuli börjar. Proximala njurkanaler är väsentliga för att hålla homeostas i kroppen genom att balansera vatten, elektrolyt- och syra-basnivåer.

En njurfunktionstest är ett medico-tekniskt undersökningsförfarande som används för att utvärdera hur väl njurarna fungerar i kroppen. Det finns olika typer av njurfunktionstester, men de flesta mäter någon form av urin- eller blodprov för att bedöma njurarnas förmåga att filtrera och rena blodet från skadliga ämnen.

Exempel på vanliga njurfunktionstester inkluderar:

1. Serumkreatinin: Detta är ett blodprov som mäter nivån av kreatinin, ett ämne som produceras i musklerna och filtreras bort av njurarna. Höga nivåer av kreatinin kan indikera nedsatt njurfunktion.
2. Glomerulär filtrationsrate (GFR): Detta är en beräkning baserad på serumkreatininnivån och andra faktorer, som ger en uppskattning av hur mycket blod filtreras genom njurarna per minut.
3. Urinanalys: Detta innebär att urinen undersöks för tecken på skada eller infektion i njurarna, såsom protein, blod eller bakterier.
4. Bilddiagnostik: Metoder som ultraljud, datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRT) kan användas för att undersöka strukturen och funktionen hos njurarna.

Sammanfattningsvis är njurfunktionstester en viktig grupp medicinska tester som används för att bedöma hur väl njurarna fungerar, upptäcka eventuella problem och övervaka behandlingen av njursjukdomar.

'Njurmärg' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en småfläckig, ofta rödaktig hudförändring som kan vara ett tecken på en allergisk reaktion eller annan hudirritation. Njurmärken kan också kallas urtikaria eller nedsvällningar och de uppstår när blodkärlen i huden expanderar och därmed får vätska att läcka ut, vilket orsakar en upphöjd, klumpig yta. De kan variera i storlek från några millimeter till flera centimeter i diameter och kan vara smärtsamma eller kliande. Njurmärken kan vara ett tillfälligt tillstånd som varar från några minuter till timmar, men de kan också vara en del av en långvarig sjukdom. De kan orsakas av en mängd olika faktorer, inklusive allergi, infektioner, stress, vissa läkemedel och sjukdomar som lever- eller njursjukdomar.

'Njurstenar' är ett samlingsbegrepp för olika slags inflammatoriska tillstånd i njurens vävnad. Det kan orsakas av infektioner, autoimmuna sjukdomar eller andra skador på njuren. Njurstenar kan vara akuta eller kroniska och de kan variera i allvarlighetsgrad från milda till livshotande.

I vissa fall kan njurstenar leda till komplikationer som njursvikt, blod i urinen och ödem. Behandlingen av njurstenar beror på orsaken till tillståndet och dess allvarlighetsgrad. I milda fall kan vila, vätskeintag och smärtstillande medel vara tillräckliga, medan mer allvarliga fall kan kräva starkare behandling som antibiotika eller immunsuppressiva läkemedel. I vissa fall kan även operation vara nödvändig.

I medicinsk terminologi refererar "njurkanaler, samlande" till de strukturer i njuren som är ansvariga för att samla in urin från de olika delarna av njuren och leda den vidare till urinblåsan. Dessa kanaler kallas också calices, major calcical groups eller renela pelvis. De består av en uppsättning cupliknande strukturer som är placerade i den mediala delen av njuren och leder urinen in i en central hålighet, det så kallade renala pelviskanalen, som sedan fortsätter ner till urinblåsan via ureterna.

Autosomal dominante polycystiskt njursyndrom (ADPKD) är en arvsförändring på ett av våra två kromosompar som orsakar uppkomst och tillväxt av flera slemhinnekistor (cystor) i båda nieren. Detta leder till att njurarna successivt blir större, medför skada på den normala njurtissens funktion och kan leda till njursvikt under medellivslängden. ADPKD är den vanligaste arvsformen av näringsrelaterad kronisk njursvikt hos vuxna.

ADPKD orsakas av mutationer i två olika gener, PKD1 och PKD2, som kodar för proteiner involverade i celldelningen och cellsignalering. Dessa genetiska defekter leder till att cellerna i njurarna bildar cystor istället för att dö som de normalt skulle göra. Detta resulterar i en progressiv förstoring av njuren under många år, med början redan under barndomen eller tidiga vuxenlivet.

Symptomen på ADPKD kan variera mycket från person till person, men de vanligaste symptomen inkluderar smärta i flankerna, blod i urinen, högt blodtryck och ökad frekvens av urinvägsinfektioner. Andra komplikationer kan vara hjärnans blödning (intrakraniell blödning), levercystor och kolhydrattarmasteori (diabetes).

Det finns ingen botande behandling för ADPKD, men symtomen kan behandlas med mediciner och livsstilsförändringar. Njurtransplantation eller hemodialys kan bli aktuella vid slutstadiet av njursvikt.

'Glomerular filtration rate' (GFR) är ett mått på hur väl njurarna fungerar i att filtrera blodet. Det definieras som volymen av blodplasma som renas per tidsenhet genom de glomerulära kapillärerna i njurarna. Standardmåttet för GFR är milliliter per minut och kan beräknas med hjälp av olika formler, vanligen baserat på koncentrationen av kreatinin i serum. Ett normalt värde på GFR för en vuxen person är vanligtvis mellan 90 och 120 ml/minut. Lägre värden kan indikera nedsatt njurfunktion eller njursjukdom.

"Cystnjure" refererar till en medfödd missbildning av urinvägsystemet där en del eller hela ena njuren är belägen inuti en cysta. Cystan är fylld med vätska och skyddar njuren från att fungera normalt. Denna sjukdom kallas också "cystisk näringsbristnjure" eller "polycystisk näringsbristnjure". Detta skiljer sig från en enkel cysta på njuren, som är vanligare och oftast inte orsakar några problem.

Njurens koncentrationsförmåga är ett mått på njurarnas förmåga att koncentrera urinen, det vill säga att öka mängden av osmotiskt aktiva partiklar i urinen samtidigt som vatten tas upp från urinen och återförs till blodomloppet. Denna process regleras av hormonet antidiuretisk hormon (ADH) som produceras i hypofysen. När ADH-nivåerna i blodet är höga, ökar koncentrationsförmågan hos njurarna och mindre urin produceras med högre salt- och vattenkoncentration. Omvänt, när ADH-nivåerna är låga, minskar koncentrationsförmågan och större mängder urin produceras med lägre salt- och vattenkoncentration. En nedsatt koncentrationsförmåga kan vara ett tecken på njursjukdom eller skada på njurarna.

"Distalnefron" eller "distala njurkanaler" refererar till de delar av nefron, den grundläggande enheten i njuren som är ansvarig för filtrering och koncentration av blodet, som utför slutlig reabsorption och sekretion av vatten, salt och andra elektrolyter innan urinen bildas. Distala njurkanaler är den del av nefron som kommer efter samlingsrören (tubuli contorti) och består av två segment: distalt straight tubule och collecting duct. Dessa områden har en viktig roll i regleringen av kroppens vatten- och elektrolytbalans genom att kontrollera mängden salt och vätska som exkreteras via urinen.

'Kreatinin' är ett slags ämne som bildas i kroppen när musklerna bryter ner det aminosyra som heter kreatin. Det filtreras bort från blodet genom njurarna och tas sedan bort från kroppen via urinen. Nivåerna av kreatinin i blodet kan användas som ett mått på njurens funktion, eftersom en nedsatt njurfunktion kan leda till högre nivåer av kreatinin i blodet.

En nefrektomi är ett kirurgiskt ingrepp där en eller båda njurarna tas bort. Ordet kommer från grekiskans 'nephros', som betyder "njure", och 'ektomia', som betyder "avlägsnande".

Detta ingrepp kan vara nödvändigt av olika anledningar, till exempel vid cancer i njuren, svår skada på njuren eller vid allvarlig kronisk njursjukdom. I vissa fall kan enbart en del av njuren tas bort, ett så kallat partiell nefrektomi. Efter en nefrektomi behöver patienten i regel livslång ersättning av njurfunktionen, till exempel peritonealdialys eller hemodialys, om den kvarstående njuren inte har tillräcklig funktion för att upprätthålla kroppens balans av vätska och elektrolyter. I vissa fall kan en njurtransplantation vara ett alternativ.

En nefron är den grundläggande funktionella enheten i en njure, som ansvarar för att filtrera blodet och producera urin. Varje nyckelorgan innehåller tusentals nefron, som består av ett glomerulus (en samling kapillärer som filterar blodet) och en tubul (ett rör som transporterar och bearbetar den filtrerade vätskan). Nefronens funktion är att reglera vattnets, saltets och näringsämnenas balans i kroppen samt att avlägsna skadliga ämnen.

'Vävnadsdistribution' (på engelska: 'tissue distribution') refererar till hur ett ämne, såsom en läkemedelssubstans eller en kemisk förorening, fördelas och distribueras inom olika vävnader i ett levande organism. Detta omfattar hur substansen absorberas, transporteras och utsöndras i kroppen, och hur mycket som ansamlas i varje typ av vävnad. Vävnadsdistributionen påverkas av en rad faktorer, inklusive farmakokinetiska egenskaper hos substansen (som absorption, distribution, metabolism och elimination), samt specifika interaktioner mellan substansen och vävnader eller celler i kroppen. Det är viktigt att förstå vävnadsdistributionen av en substans för att bedöma dess säkerhet, effektivitet och potentiala bieffekter som läkemedel, eller för att utvärdera riskerna relaterade till exponering för kemiska föroreningar.

Akut njurkanalnekros (AKN) är en plötslig och allvarlig skada på njurarna som orsakas av ett underlivet av blodflöde till njurtubularsystemet. Detta leder till nekros, eller död, av celler i de små rör som transporterar urin från njuren till urinblåsan. AKN kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive sjukdomar, infektioner, skador och exponering för toxiner eller läkemedel. Symptomen på AKN kan inkludera smärta i sidan eller ryggen, illamående, kräkningar, blod i urinen och minskad urinproduktion. Behandlingen av AKN beror på orsaken till skadan och kan innebära att behandla underliggande sjukdom eller infektion, avsluta exponering för toxiner eller läkemedel, och i allvarliga fall kan dialys eller njurtransplantation vara nödvändig.

'Urinledare' (i medicinsk kontext) refererar till de rör som transporterar urin från njurarna till urinblåsan. Dessa rör kallas också uretärer och är en del av urinvätsystemet. Det finns två slags urinledare: en på vardera sida av kroppen, kallade de tidiga eller uppstigande urinledarna (eller pelvis Kalicalices), som leder urinen från njurarna ner till urinblåsan. De två uppstigande urinledarna sammanstrålar sedan och bildar den slutliga delen av urinledaren, även kallad den nedstigande urinledaren eller uretra, som leder urinen från urinblåsan och ut genom kroppen via urinröret.

Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.

Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:

Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.

Proteinuria är ett medicinskt tillstånd där det uppmätts förhöjda nivåer av protein, särskilt albumin, i urinen. Normalväg är att lite protein läcker ut via nyckelhålen i glomerulus (en del av nefronet i njuren), men när glomerulus skadas eller blir inflammerat kan det orsaka en ökad permeabilitet för protein, vilket leder till proteinuri.

Det finns två typer av proteinurier:

1. Ortoftalmisk proteinuri: Detta innebär att det uppmätts mer än 150 mg protein per deciliter (mg/dL) i en urinprova som tas under ett timme. Denna typ av proteinuri kan vara ett tecken på skada eller sjukdom i njurarna, men kan också förekomma hos friska individer efter fysisk aktivitet eller vid förkylningar.

2. Paraproteinuri: Detta innebär att det uppmätts höga nivåer av specifika typer av protein, så kallade paraproteiner, i urinen. Denna typ av proteinuri kan vara ett tecken på multipel myelom eller andra monoklonala gammopatier.

Proteinuria kan också vara en indikation på njursjukdomar som glomerulonefrit, nefrotiskt syndrom, diabetes och hypertension. Det är viktigt att undersöka orsaken till proteinurin för att kunna behandla underliggande sjukdom eller skada.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Multicystic dysplastic kidney (MCDK) är en medfödd missbildning av nieren där den är uppsvälld och indelad i många cystor (flüssighetsfyllda blåsor). Detta beror på att den normala utvecklingen av njuren har störts under graviditeten. I allmänhet fungerar den drabbade nieren inte och producirar inte urin.

I de flesta fall upptäcks MCDK hos barn under fostertiden eller vid ett rutinmässigt barnundersökning efter födseln. Ibland kan det upptäckas senare under barndomen om barnet har symtom som urinvägsinfektioner, smärta eller blod i urinen.

De flesta barn med MCDK behöver inga speciella behandlingar eftersom den drabbade nieren oftast inte fungerar och kommer att ersättas av den normala nieren under tidigt barn- eller vuxenliv. Vissa fall kan dock kräva operation för att avlägsna den drabbade nieren om det orsakar problem som till exempel infektioner, stenar eller ökad blodtryck.

Det är viktigt att barn med MCDK följs upp regelbundet av en läkare för att övervaka njurens funktion och eventuella komplikationer.

"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).

Transplantatöverlevnad är ett begrepp inom transplantationsmedicin och refererar till den tid som en transplanterad organ eller vävnad fortfarande fungerar hos mottagaren. Det kan exempelvis röra sig om ett nytt hjärta, lever, lungor, njurar eller benmärg.

Transplantatöverlevnaden mäts ofta i tidsenheter som månader eller år efter transplantationen och kan variera beroende på vilket organ som har transplanterats samt andra faktorer såsom mottagarens ålder, allmänna hälsotillstånd och omkompatibilitet med donatorn.

En längre transplantatöverlevnad kan vara ett tecken på att transplantationen har varit framgångsrik och att mottagaren har en god livskvalitet efter operationen. Dock kan även andra faktorer som infektioner, avstötning eller komplikationer under eller efter operationen påverka transplantatöverlevnaden negativt.

Polycystic kidney disease (PKD) is a genetic disorder characterized by the growth of multiple cysts in the kidneys. When it is caused by mutations in both copies of a recessive gene, it is called autosomal recessive polycystic kidney disease (ARPKD).

In ARPKD, the cysts typically develop in the kidneys' collecting ducts, which are tiny tubes that transport urine from the kidneys to the bladder. The cysts can cause the kidneys to become enlarged and can lead to serious complications such as high blood pressure, chronic kidney disease, and end-stage renal failure.

ARPKD is a rare inherited disorder, affecting approximately 1 in 20,000 people worldwide. It is usually diagnosed in childhood or infancy, although some individuals may not develop symptoms until later in life. In addition to kidney problems, ARPKD can also cause liver abnormalities such as congenital hepatic fibrosis and portal hypertension.

Treatment for ARPKD typically focuses on managing the symptoms of the disease and preventing complications. This may include medications to control high blood pressure, dialysis or kidney transplantation in cases of end-stage renal failure, and surgery to treat liver problems.

Organpålägg (engelska: organ graft) är inom transplantationsmedicin ett kirurgiskt ingrepp där man överför en eller flera organ från en donator till en mottagare. Organen som tas bort från den avlidne donatorn kallas för organdonation och det organ som läggs till patienten kallas för organgivare.

Organpålägg kan vara livräddande för dem som har organ failure, såsom lever- eller njurfailure. Andra exempel på organtransplantationer inkluderar hjärt-, lung- och bukspottkörteltransplantationer. För att organgivare ska vara lämplig måste de uppfylla vissa kriterier, till exempel ha en kompatibel blodgrupp och vara fri från infektioner som kan spridas till mottagaren.

Organgivare kan vara antingen levande eller avlidna. Levande donationer är möjliga för vissa organ, såsom levern och ena nieren, där en del av organet kan tas bort från den levande donatorn utan att skada deras hälsa. Avlidna donatorer är oftast de som har avlidit i olyckor eller av sjukdomar som inte påverkat deras organ.

Organgivare måste ge sitt samtycke till donationen och det är viktigt att respektera deras önskemål och familjs önskemål angående organdonation. I många länder finns lagar som reglerar organdonation och transplantation för att säkerställa att processen är etisk, rättvis och trygg för både donatorer och mottagare.

Transplantatavstötning, även känd som transplantatmotstånd eller host mot graft-reaktion (HMR), är ett immunologiskt fenomen där den mottagande individens immunsystem identifierar det transplanterade organet eller vävnaden som främmande och svarar med en attack. Detta sker genom att immunceller, framförallt T-lymfocyter, producerar antikroppar och cytokiner som angriper transplantatet.

Transplantatavstötning kan leda till inflammation, skada och eventuell avstängning av det transplanterade organet eller vävnaden. För att förhindra eller reducera risken för transplantatavstötning använder läkare immunosuppressiva mediciner som dämpar den mottagande individens immunsvar. Dessa behandlingar måste dock balanseras mot riskerna för infektioner och andra biverkningar av låga immunförsvar.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

Artificial kidneys, also known as dialysis machines, are medical devices designed to perform the essential functions of the human kidney when it has failed. The primary role of the kidneys is to filter waste products and excess fluids from the blood, which are then excreted as urine. When the kidneys can no longer perform this function effectively due to disease or injury, an artificial kidney can be used to take over this life-sustaining process.

There are two primary types of artificial kidney treatments: hemodialysis and peritoneal dialysis.

1. Hemodialysis: This type of treatment involves the use of a machine that filters waste products and excess fluids from the blood outside the body. A patient's blood is circulated through a special filter called a dialyzer, which contains tiny fibers or hollow tubes with semipermeable membranes. The dialyzer separates waste products and excess fluids from the blood by using a specialized fluid called dialysate that flows countercurrent to the blood flow in the dialyzer. Once the filtration process is complete, the cleaned blood is returned to the patient's body. Hemodialysis sessions typically last for three to five hours and are performed several times a week, depending on the individual patient's needs.
2. Peritoneal Dialysis: This type of treatment involves filling the abdominal cavity with a special dialysate solution that flows in and out of the body through a catheter. The peritoneum, a thin membrane lining the abdominal cavity, acts as a natural semipermeable membrane, allowing waste products and excess fluids to pass from the blood vessels surrounding the peritoneal cavity into the dialysate solution. After a dwell time of several hours, the used dialysate is drained from the body, and fresh dialysate is instilled. This process is repeated multiple times throughout the day or overnight, depending on the specific type of peritoneal dialysis being performed.

Artificial kidneys are life-saving treatments for patients with end-stage renal disease (ESRD) or acute kidney injury (AKI). While they do not fully replace all functions of a healthy human kidney, these devices help maintain fluid and electrolyte balance, remove waste products from the blood, and support overall health.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

'Uretärhinder' är ett medicinskt begrepp som refererar till någon form av obstruktion eller förträngning i urinledaren (uretra), den tub som transporterar urin från urinblåsan och ut genom urinröret. Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, inflammation, cystor, tumörer, stenar eller skador.

Uretärhinder kan vara akuta eller kroniska och kan leda till symptom som svårigheter att urinera, smärta under urinering, oförmåga att tömma blåsan fullständigt, urinvägsinfektioner och i allvarliga fall njurskada. Behandlingen beror på orsaken till hinderet men kan innefatta mediciner, sondplacerande eller kirurgi.

Transient Receptor Potential (TRP) cation channels are a type of ion channel proteins that play a crucial role in various physiological processes, including sensory perception, cellular signaling, and regulation of intracellular calcium levels. TRPP channels, also known as TRPP subfamily or polycystin channels, are a subgroup within the TRP channel family.

TRPP channels are composed of two main proteins: TRPP1 (also called PKD1 or polycystin-1) and TRPP2 (also called PKD2 or polycystin-2). These proteins form a complex that functions as a non-selective cation channel, allowing the passage of both calcium and sodium ions. TRPP channels are primarily expressed in the primary cilia of renal epithelial cells, where they play a critical role in maintaining normal kidney function and structure.

Mutations in TRPP channel genes have been linked to autosomal dominant polycystic kidney disease (ADPKD), a genetic disorder characterized by the formation of fluid-filled cysts in the kidneys. Defects in TRPP channels can lead to abnormal intracellular calcium signaling, cell proliferation, and differentiation, ultimately resulting in the development of cysts and kidney dysfunction.

In summary, TRPP Cation Channels are a subfamily of Transient Receptor Potential (TRP) channels primarily expressed in renal epithelial cells' primary cilia. They function as non-selective cation channels, allowing the passage of calcium and sodium ions. Mutations in TRPP channel genes have been associated with autosomal dominant polycystic kidney disease (ADPKD).

Njurcirkulation, även känd som renalt blodflöde, är den totala mängden blod som flödar genom njurarna per tidsenhet. Det består av både blodflödet genom de funktionella enheterna i njurarna, glomerulus (filtrationsbarriären) och tubuli (tubulär resor), samt blodflödet genom de icke-funktionella strukturerna, såsom kapillärer, arterioler och vener.

Njurcirkulationen är en viktig process för att underhålla homeostasen i kroppen, eftersom den hjälper till att reglera vätske- och elektrolytbalansen, bortrensa avfall och toxiska substanser samt producera hormoner som är involverade i blodtryckregleringen.

Den totala njurcirkulationen kan uppgå till ungefär 20-25% av hjärtminutvolymen (HMV) under vila, men den kan öka upp till 3-4 gånger under fysisk aktivitet eller stress. Den renale blodflödesmekanismen är mycket känslig för systemiska blodtrycksvariationer och autoregleras genom mekanismer som involverar myogen konstriktion av de afferenta arteriolerna, vilket hjälper till att stabilisera glomerulär filtrationsgraden (GFR) över ett brett blodtryckspann.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

En levande donator är en person som är i livet och som villfullytter att ge en eller flera av sina organ, vävnader eller celler till en annan person som behöver dem. Detta kan ske genom olika metoder beroende på vilket organ eller vävnad som ska doneras.

Exempel på levande donation inkluderar:

* En levande njurdonation, där en frisk person donerar en av sina två njurar till en mottagare vars egen njure har slutat fungera korrekt.
* En leverlobdonation, där en del av levern från en levande donator transplanteras till en mottagare.
* En benmärgstransplantation, där celler hämtade från benmärgen hos en levande donator injiceras till en mottagare för att ersätta dennes skadade eller sjuka benmärgsceller.

Levande donation kan vara ett livräddande alternativ för dem som behöver en transplantation, men det finns också risker och komplikationer som är associerade med denna typ av donation. Dessa måste vägas upp mot potentiala fördelarna innan en beslut om donation tas.

Diabetic nephropathy, även känt som diabetic kidney disease (DKD), är en komplikation till diabetes som drabbar njurarna. Det är en progressiv sjukdom som orsakas av skador på de små blodkärlen i njurarna, vilket leder till att njurarnas funktion gradvis försämras.

I ett tidigt stadium kan symptomen vara milda eller saknas helt, men med tiden kan patienten utveckla proteinuri (protein i urinen), ökad nivå av kreatinin i blodet och minskad njurfunktion. Slutligen kan det leda till behov av dialys eller en njuretransplantation.

Diabetic nephropathy är en av de vanligaste orsakerna till njursvikt hos vuxna i industrialiserade länder och förekommer hos både typ 1-diabetes och typ 2-diabetes. God diabeteskontroll, blodtryckskontroll och livstilsmässiga förändringar kan hjälpa att fördröja eller förhindra utvecklingen av denna komplikation.

Organspecificitet (også kendt som organotropisme) er et begreb inden for patologi og immunologi, der refererer til den evne, som visse sygdomme, især cancer, har til at sprede sig specifikt til bestemte organer i kroppen. Dette skyldes ofte, at kræftcellerne udtrykker bestemte molekyler, som de kan binde til på overfladen af specifikke celler i det pågældende organ. På denne måde kan kræftcellerne invadere og kolonisere dette organ mere effektivt end andre dele af kroppen. Organspecificitet kan også have en betydning inden for immunologi, hvor visse immunresponser er specifikt rettet mod bestemte organer i kroppen.

Njurfunktion, nedsatt, refererar till en situation där njurarna har ett nedsatt eller försämrat förmåga att utföra sina normalt funktioner. Dessa funktioner inkluderar filtrering av blodet för att avlägsna skadliga substanser och överskottsvätskor, balansering av kroppens vattennivåer och elektrolytbalans, samt sekretion av hormoner som reglerar blodtrycket och produktionen av röda blodkroppar.

Nedsatt njurfunktion kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, såsom diabetes, högt blodtryck, glomerulonefrit (inflammation i njurarnas små blodkärl), polycystisk njursjukdom och andra former av kronisk njursjukdom. Symptomen på nedsatt njurfunktion kan variera beroende på graden av skada, men kan inkludera trötthet, svullnad i ben och fötter, förändringar i urinen, illamående och kräkningar, andningssvårigheter och försämrad mental kapacitet.

Det är viktigt att uppsöka vård om man misstänker nedsatt njurfunktion, eftersom tidig diagnos och behandling kan hjälpa att förhindra ytterligare skada och komplikationer. Behandlingen av nedsatt njurfunktion beror på orsaken till problemet och kan innefatta mediciner, ändringar i livsstilen eller dialysbehandling.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

En kronisk sjukdom är en sjukdom som varar i lång tid, ofta livet ut, och som kräver kontinuerlig eller periodvis behandling. Kroniska sjukdomar kan påverka olika delar av kroppen och ge upphov till en mängd symtom som kan variera i svårighetsgrad över tiden. Vissa exempel på kroniska sjukdomar är diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdomar, autoimmuna sjukdomar och neurologiska tillstånd. Det är viktigt att diagnostisera och behandla kroniska sjukdomar i tid för att förhindra komplikationer och förbättra livskvaliteten hos den drabbade individen.

'Hydronefros' är ett medicinskt tillstånd där urinansamling i njuren orsakar en ökning av trycket och ledde till en abnormt uppsvällning av den. Detta händer när urinen inte kan rinna fritt genom urinvägarna, ofta på grund av en obstruktion någonstans i systemet. Hydronefros kan vara associerad med smärta, urinvägsinfektioner eller skada på njuren om det lämnas obehandlat.

En njurartär är ett blodkärl som försörjer njuren med syre och näringsämnen. Det finns två typer av njurartärer: den yttre och den inre. Den yttre njurartären, även kallad renals arteria, är en gren från buken som delar sig i flera mindre artärer som förser olika delar av njuren med blod. Den inre njurartären, eller arteria renalis profunda, är en gren som går in i njuren och delar sig i kapillärnätverket, glomerulus, där blodet filtreras för att producera urin.

Reperfusionsskada är skador eller skadegörande processer som uppstår när blodflödet till en organism, ett organ eller vävnad återställs efter en period av ischemi eller minskat blodflöde. Denna skada kan inträffa på grund av en atherosklerotisk händelse, som en hjärtinfarkt eller stroke, där ett område har varit utan syre för en längre tid och sedan får tillbaka syretillförseln genom återetablering av blodflödet.

Reperfusionsskadan orsakas av en kombination av olika mekanismer, bland annat oxidativ stress, inflammation, calciumöverbelastning och excitotoxicitet. Dessa processer kan leda till celldöd, celldamage och funktionell nedsättning i det drabbade området.

För att förhindra eller mildra reperfusionsskador används ofta terapeutiska strategier som ischemiaprotektion, exempelvis genom att ge läkemedel som skyddar cellmembranen eller reducerar oxidativ stress, samt genom mekanisk återöppning av kärl med hjälp av tekniker som trombolys eller angioplasti.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

'Vävnads- och organaffning' är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där vävnader eller organ i kroppen successivt ersätts av ämnen som inte har samma funktion eller struktur. Detta kan ske på grund av olika sjukdomar, skador eller åldrandeprocessen. I vissa fall kan vävnads- och organaffning leda till försämrad funktion och eventuell organskada. Exempel på sådana tillstånd inkluderar fibros (förtjockning och skleros av bindväv), ateroskleros (förtjockning och härdning av artärernas väggar) och cirros (förändringar i leverstrukturen som orsakas av fibros).

Immunhämmande medel, även kända som immunosuppressiva medel, är läkemedel som minskar eller undertrycker funktionen hos det immunsystemet. De används ofta för att förhindra avstötning av transplanterade organ och behandla autoimmuna sjukdomar, där det immunsystemet attackerar kroppens egna celler eller vävnader. Immunhämmande medel fungerar genom att hämta någon aspekt av den immunologiska responsen, till exempel produktionen av antikroppar eller aktiveringen av vita blodkroppar som T-celler och B-celler. Det är viktigt att notera att användning av dessa medel kan öka risken för infektioner och onkologiska sjukdomar, eftersom de undertrycker den immunologiska responsen.

Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.

Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.

Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.

Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.

Njurinflammation, också känd som pyelonefrit, är en infektion i någon del av urinvägsystemet (UTI) som har spridit sig till njuren. Det kan orsakas av bakterier, virus eller svamp och tenderar att drabba kvinnor oftare än män. De vanligaste symptomen på njurinflammation inkluderar smärta i ryggen eller sidan, feber, trötthet, illamående, kräkningar och smärta vid urinering. Behandlingen för njurinflammation består oftast av antibiotika för att bekämpa bakterieinfektionen.

Njurdialys, även kallat nefropati, är ett medicinskt tillstånd där njurarna inte kan rensa kroppen från avfallsprodukter och överskott av vatten effektivt. Detta orsakas vanligtvis av skador på de små blodkärlen i njurarna, vilket förhindrar att blodet filtreras korrekt. Njurdialys kan leda till höga nivåer av kreatinin och urea i blodet, samt ödem och andra komplikationer. Tillståndet kan vara reversibelt om det behandlas tidigt, men om det låter obehandlat kan det leda till slutstadiums njurssvikt.

Biologiska markörer, även kända som bio markörer eller biomarkrar, är en mätbar och objektiv utväg att uppskatta normala biologiska processer, patologiska processer eller farmakologiska respons på ett läkemedel, enligt definitionen från Förenta staternas livs- och medicinesäkerhetsverket (FDA).

Biologiska markörer kan vara olika typer av molekyler, såsom proteiner, gener, metaboliter eller celler, som finns i kroppen och kan mätas för att ge information om en persons hälsa, sjukdomstillstånd eller respons på behandling. Exempel på biologiska markörer inkluderar blodprover som hemoglobin A1c för diabetes, troponiner för hjärtinfarkt och PSA (prostataspecifikt antigen) för prostatacancer.

I medicinsk forskning används biologiska markörer ofta för att utvärdera effekterna av en behandling, diagnostisera sjukdomar eller övervaka sjukdomsförlopp. De kan också användas för att screena populationer för riskfaktorer för sjukdomar och för att utveckla personligare och precisionsmedicinska behandlingsmetoder.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

'Albuminuri' er en medisinsk term som refererer til när det fins albumin i urinen. Albumin er ein protein som normalt finns i blodet, men som ikke skal være i urinen i større mengder. En liten mengde albumin kan være i urinen uten at dette er noe å bekymre seg over, men om koncentrasjonen av albumin i urinen er for stor, kan det være tecken på skader på nyrarna eller annen sjukdom.

Det er vanlig å måle albuminnivået i urinen ved hjelp av en tester stripp som viser om det er albumin i urinen og hvor mye det er. Hvis det finnes for mye albumin i urinen, kan det være nødvendig med ytterligere undersøkelser for å avklare hva som kan være årsaken til problemet.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

I den medicinska kontexten kan "lik" tolkas som en person som är identisk eller mycket lik en annan person vad gäller genetiska, fysiska eller mentala drag. Det vanligaste exemplet på detta är en tvilling, där två individer delar samma uppsättning genetisk information och kan vara mycket lika fysiskt och beteendemässigt.

Det finns två typer av tvillingar: enoyota (identiska) tvillingar och tvåoyota (oidentifierbara) tvillingar. Enoyota-tvillingar utvecklas från samma befruktade ägg (zygote) och delar därför samma DNA-sekvens, medan tvåoyota-tvillingar utvecklas från skilda befruktade ägg och har separata DNA-sekvenser.

Även om tvillingar är det vanligaste exemplet på "lik", kan begreppet också användas för att beskriva andra släktingar som delar en stor andel genetisk information, såsom syskon, kusiner och syskonbarn.

Nefrologi är en gren inom medicinen som fokuserar på diagnosen, behandlingen och preventionen av sjukdomar relaterade till njurarna och urinvägssystemet. Nefrologer är läkare som har specialiserat sig inom detta område och de behandlar ofta patienter med allvarliga eller komplexa njursjukdomar, såsom glomerulonefrit, polycystisk njursjukdom, nefrotiskt syndrom och njurskada orsakad av diabetes. De kan också behandla patienter som behöver hemodialys eller transplantation av en ny njure.

Organstorlek är ett mått på storleken på olika organ i kroppen, ofta uttryckt i volymen (till exempel i kubikcentimeter, cm3) eller i vikt (till exempel i gram, g). Organens storlek kan variera mellan individer beroende på en rad faktorer som kön, ålder, genetiska faktorer och hälsostatus. I vissa fall kan organens storlek användas som ett sätt att bedöma hälsan hos en individ, till exempel när man mäter storleken på levern för att undersöka om den är utsatt för skada eller sjukdom.

Podocyter är nervceller som finns i hälsoresandes (glomerulus) kärlväggar inne i nyren. Dessa celler har långa utskott (fotprocesser) som sträcker sig över kapillärernas yta och bildar ett slags filter, genom vilket små blodplasmamolekyler kan passera medan större molekyler och celler inte kan. Podocyterna har en viktig roll i att reglera proteintransporten mellan blodbanan och urinbanan, och skador på podocyterna kan leda till proteinuri (proteiner i urinen) och nedsatt njurfunktion.

'Njurbarksnekros' refererar till död av vävnad i njurarnas nefron, som är de funktionella enheterna där urinproduktion sker. Nekros innebär att celler eller vävnad har dött och inte kan återhämta sig.

Njurbarksnekros kan orsakas av olika faktorer, såsom allvarliga infektioner, nedsatt blodflöde till njurarna (ischemi), giftigverkan från vissa läkemedel eller kemikalier, eller autoimmuna sjukdomar. I vissa fall kan njurbarksnekros leda till akut njursvikt och behöva behandlas som en livshotande situation.

'Fördröjd transplantatfunktion' (eng. 'Delayed graft function') är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en situation där en njurtransplantat inte fungerar normalt omedelbart efter transplantationen, utan istället behöver tid på sig (vanligtvis mer än en vecka) innan den börjar fungera korrekt. Detta kan orsakas av skador på njuren under transplantationsprocessen, av rejektion eller av andra komplikationer som kan uppstå efter transplantationen. Fördröjd transplantatfunktion kan leda till nedsatt njurfunktion och behov av dialysbehandling tills njuren börjar fungera normalt.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

'Blodurea' är medicinskt känt som blodets kvävehalt (BUN, Blood Urea Nitrogen) och är ett mått på hur väl njurarna fungerar. Njurarna tar bort kväveämnen från blodet, främst i form av urea, som bildas när protein bryts ned i kroppen. Om njurarna inte fungerar korrekt kan ureninhalten i blodet öka, vilket kan leda till en rad hälsoproblem. Normalvärdet för BUN varierar beroende på laboratoriet och åldern, men vanligtvis ligger det mellan 7-20 mg/dL (milligram per deciliter) hos en frisk vuxen.

Epitelceller, eller epitelceller, är en typ av cell som täcker ytor och organ i kroppen. De bildar en barriär mellan olika kroppsdelar och skyddar dem mot skador, infektioner och vätskedrän. Epitelceller kan vara platta, kubiska eller cylindriska beroende på deras funktion och placering i kroppen. De kan också vara stillasittande eller cilierade, vilket innebär att de har små hår som hjälper till med rörelse av vätskor och partiklar över cellerna. Epitelceller deltar också i absorption, utsöndring och sekretion av substanser.

En bukspottkörteltransplantation är en medicinsk proceduren där en ny, frisk bukspottkörtel transplanteras till en patient vars egen bukspottkörtel inte fungerar korrekt. Detta kan ske på grund av sjukdomar som typ 1-diabetes, cystisk fibros eller cancer. Den nya körteln kan komma från en levande donator, oftast en nära anhörig, eller en död donator.

Transplantationen innebär att patienten får en fungerande bukspottkörtel som kan producera hormoner och enzymer som behövs för kroppens normala funktion. Detta kan hjälpa till att lindra symtomen av den ursprungliga sjukdomen och förbättra patientens livskvalitet. Emellertid medför transplantationen också en risk för komplikationer som avstötningsreaktioner, infektioner och biverkningar av immunsuppressiva läkemedel som behövs för att förhindra avstötningsreaktioner.

'Blodtryck' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som utövas av blodet mot kärlväggarna i de artärer som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och består av två värden: systoliskt blodtryck och diastoliskt blodtryck.

Systoliskt blodtryck är det högsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna kontraherar och pumpar ut blodet i kroppen. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 120 mmHg under normala förhållanden.

Diastoliskt blodtryck är det lägsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna vilar och fylls på med blod. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 80 mmHg under normala förhållanden.

Dessa två värden tas tillsammans som ett totalblodtryck, till exempel 120/80 mmHg, och ger en indikation på individens kardiovaskulära hälsa. Högt blodtryck, även kallat hypertension, kan öka risken för allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke och njursvikt.

Cystatin C är ett protein som produceras av nästan alla celler i kroppen och fungerar som en inhibitor för cysteinproteas, en typ av enzymer som bryter ned andra proteiner. Det finns naturligtvis i blodplasma och har använts som ett kliniskt mått på njurens funktion eftersom det filtreras genom glomerulus i njuren och återabsorberas i proximala tubuli, så att nivåerna av cystatin C i blodplasma ökar när njurens funktion minskar.

En medicinsk definition av Cystatin C kan vara: "Cystatin C är ett lågmolekylärt protein som produceras av alla nucleerade celler och används som en markör för njurens funktion. Det filtreras genom glomerulus i njuren och återabsorberas i proximala tubuli, så att nivåerna av cystatin C i blodplasma ökar när njurens funktion minskar."

Interstitial nephritis är en inflammatorisk tillstånd som drabbar det interstitella vävnadsmellanrummet i njurarna. Detta är området mellan de små njurblandkarnas (nefron) tubuli och kapillärer. Tillståndet kan orsakas av en allergisk reaktion på vissa läkemedel, infektioner eller andra skador på njurarna. Symptomen på interstitial nephritis kan inkludera blåmbläcksliknande urin, ödem (vätskeansamling i kroppen), blodtrycksjukdom och försämrad njurfunktion. Behandlingen av interstitial nephritis består ofta av att undvika den orsakande faktorn och att behandla underliggande sjukdom eller infektion. I vissa fall kan kortikosteroidbehandling vara aktuell för att minska inflammationen i njurarna.

Renin är ett enzym som produceras och secreteras av speciella celler (granulosa celler) i den tunna delens juxtaglomerulära apparat i njuren. Det spelar en viktig roll i renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS), som är involverat i regleringen av blodtryck och elektrolytbalans.

Renin klyver ett protein, angiotensinogen, till att bilda angiotensin I, som sedan omvandlas till angiotensin II av angiotensinkonverterande enzymet (ACE). Angiotensin II är ett potent vasokonstriktorer, vilket innebär att det orsakar blodkärlens sammandragning och därmed ökar blodtrycket. Dessutom stimulerar angiotensin II aldosteronsekretion från binjuremärgen, vilket leder till ökat salt- och vattenupptag i njuren och ytterligare en ökning av blodvolymen och blodtrycket.

I medicinska sammanhang används renin ofta som ett markör för att bedöma funktionen hos RAAS och på så sätt hjälpa till att diagnostisera och hantera sjukdomar som beror på störningar i systemet, till exempel högt eller lågt blodtryck.

Inom medicinsk forskning refererar "inavlade stammar av råttor" till specifika linjer eller populationer av råttor som har avlas under kontrollerade förhållanden med syfte att framställa djur med en standardiserad genetisk bakgrund och förutsägbar fenotyp. Dessa inavlade stammar används ofta i forskning på grund av deras konsekventa egenskaper, såsom sårbarhet eller resistens mot vissa sjukdomar, beteendemönster och fysiologiska funktioner. Exempel på vanligt använda inavlade råttstammar är Sprague-Dawley, Wistar och Lewis råttor.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

'Glomerulonefrit' är en benämning på en grupp av sjukdomar som alla berör njurarnas glomeruli, de små blodkärlen i njurarna där blodet renas. Glomerulonefrit innebär inflammation och skada på glomerulus, vilket kan leda till att protein och blod passerar över i urinen. Detta kan orsaka symtom som svullnad, blod i urinen och högt blodtryck. Glomerulonefrit kan ha olika orsaker, exempelvis infektioner, autoimmuna sjukdomar eller vissa läkemedel. I vissa fall kan glomerulonefrit leda till kronisk njursjukdom eller njurförlust om det inte behandlas adekvat.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

Uromodulin, också känt som Tamm-Horsfall protein, är ett glykoprotein som primärt produceras i de tjocka segmenten av nefron i njurarna. Det är den mest förekommande proteinet i den normalt utsöndrade urinen hos människor. Uromodulin fungerar som en barriär mot infektioner och har också visat sig ha en roll i regleringen av salt- och vattenbalansen samt blodtrycket. Genom att interagera med andra proteiner och celler i urinvägarna bidrar uromodulin till att underhålla homeostasen i de övre urinvägarna. Mutationer i genen som kodar för uromodulin har associerats med vissa ärftliga njursjukdomar, såsom familjär juvenil nefrokalcinos och familjär medelålders nefropati.

Renal hypertoni, även känt som sköldkörtelhypertoni, är ett tillstånd där njurarna producerar urin med högre koncentration av salt (natrium) än normalt. Detta leder till en ökad mängd vätska som absorberas tillbaka till kroppen och en ökning av blodvolymen, vilket i sin tur kan leda till högt blodtryck (hypertoni).

Det är värt att notera att renal hypertoni inte ska förväxlas med primärt högt blodtryck eller essentiell hypertoni, som orsakas av en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer. I stället är renal hypertoni ett sekundärt tillstånd som orsakas av någon underliggande sjukdom eller skada, såsom njursjukdomar, vissa läkemedel eller hormonella rubbningar.

För att diagnostisera renal hypertoni behövs vanligen en kombination av kliniska tester och undersökningar, inklusive blod- och urinprov, bilddiagnostik och ibland speciella funktionstester på njurarna. Behandlingen av renal hypertoni beror på underliggande orsaken till tillståndet, men kan innefatta förändringar i livsstilen, ändringar i medicinering och i vissa fall specifika behandlingsmetoder för den underliggande sjukdomen.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

'Högt blodtryck' (hypertension) definieras som en varaktig ökning av systoliskt blodtryck över 140 mmHg och/eller diastoliskt blodtryck över 90 mmHg. Det är värt att notera att dessa gränser kan variera något beroende på individuella faktorer och ålder. I alla fall rekommenderas åtgärder för att minska blodtrycket om det uppmätts över 130/80 mmHg vid flera tillfällen. Högt blodtryck kan vara ett potentialt livshotande tillstånd eftersom det ökar risken för allvarliga hälsoeffekter som stroke, hjärtinfarkt och njursvikt.

Organförvaring är ett samlingsbegrepp för de metoder och tekniker som används för att bevara organ, såsom hjärta, lungor, lever, njurar och bukspottkörtlar, efter att de har avlägsnats från en donator. Detta görs vanligtvis med syfte att bevara organens funktionella och strukturella integritet så länge som möjligt innan transplantation till en mottagare.

Det vanligaste sättet att bevara organ är genom kylning till en temperatur på 4-8 grader Celsius, ett tillstånd som kallas hypotermisk lagring. Denna metod kan användas under en period upp till sex timmar för de flesta organen, beroende på deras storlek och typ.

En annan metod är så kallad masugnsbehandling, där organen placeras i ett speciellt lösning som skyddar dem från skada under den korta perioden av varm ischemisk tid, det vill säga tiden då blodflödet till organet har stoppats. Denna metod används ofta när organen behöver transporteras över längre avstånd eller när transplantationen inte kan ske omedelbart efter att organet har avlägsnats.

I vissa fall kan organ även bevaras genom kryokonservering, där de placeras i ett speciellt medium och frysas till mycket låga temperaturer, ofta ned till -196 grader Celsius med hjälp av flytande kväve. Denna metod används sällan eftersom det finns en risk att iskristaller som bildas under frysprocessen kan skada organens celler och strukturer.

Organförvaring är en mycket viktig del av transplantationsprocessen, eftersom det direkt påverkar organets funktionella kapacitet och överlevnadschansen hos mottagaren. Det krävs mycket skicklighet och kunskap för att utföra denna process korrekt, och det finns ständiga forsknings- och utvecklingsarbete pågående för att förbättra metoderna och öka chansen till framgångsrik transplantation.

"Genuttryck" (engelska: "genetic imprinting") är ett fenomen där arvsmassan i en viss del av en kromosom eller ett visst genområde är "märkt" beroende på om det är den könsbestämda kromosomen som givits vid från modern eller fadern. Detta leder till att antingen moderns eller faderns version av genen är aktiv, medan den andra är inaktiv i cellen. Detta kan ha konsekvenser för uttrycket av genen och därmed på individens fenotyp (kroppslig utveckling och funktion). Ett exempel på ett sådant fall är Prader-Willi syndromet, som orsakas av en deletion eller avstängning av paternellt tillförda gener i kromosom 15.

Fokal segmental glomeruloskleros (FSGS) är en typ av skada på njurarnas glomeruli, små blodkärlsformationer som filtrerar blodet för att rensa bort avfall och överskottsvätska. Ordet "fokal" betyder att skadan endast drabbar en del av de små blodkärlen i njuren, medan "segmental" innebär att skadan endast berör en del av varje skadat blodkärl. "Glomeruloskleros" betyder förhårdnad eller ärrbildning av glomeruli.

FSGS kännetecknas av cellväxt, ärrbildning och ansamling av extracellulära matrix i en del av glomerulus, vilket kan leda till nedsatt njurfunktion och proteinuri (proteiner i urinen). Det finns olika orsaker till FSGS, inklusive genetiska faktorer, vissa mediciner, virusinfektioner och andra sjukdomar som primärt drabbar njuren. I vissa fall kan orsaken inte fastställas, och det kallas idiopatisk eller primär FSGS.

FSGS är en allvarlig njursjukdom som kan leda till komplikationer som ödem (vätskeansamling i kroppen), högt blodtryck, försämrad nivå av njurfunktion och slutligen behov av dialys eller njurtransplantation.

Sjukdomsförlopp definieras inom medicinen som den kliniska utvecklingen och tiden från att en sjukdom uppstår till dess att den har löpt sitt fulla skepp, det vill säga från sjukdomens början via diagnostisering, behandling och eventuell komplikation till slutet när individen är återställd eller avlidit. Sjukdomsförloppet kan delas in i tre faser: akut, subakut och kronisk. Under akutfasen uppstår sjukdomen plötsligt och symtomen är ofta allvarliga. I subakuta fasen minskar symtomen men sjukdomen är fortfarande pågående, medan i kroniska fasen kan symtomen vara konstanta under en längre tidsperiod eller återkommande.

I medically related context, "pungråttor" refererar vanligtvis till två arter i familjen pungråttor (Didelphidae):

1. North American Opossum (Didelphis virginiana) och
2. Southern Opossum (Didelphis marsupialis).

Båda dessa arter är nativa i Amerika, där den första förekommer i Nordamerika och den senare i Central- och Sydamerika. Pungråttor är inte sanna råttor, men de kallas ibland så på grund av deras storlek och utseende. De tillhör familjen pungråttor, som innehåller över 100 arter i Nord-, Central- och Sydamerika.

Pungråttor är inte vanliga sällskapsdjur, men de kan hållas som sådana med lämplig vård och information. De har en livslängd på upp till 4 år i fångenskap. Pungråttor är allätare och deras kost består av både animaliska och vegetabiliska ämnen, inklusive insekter, små ryggradsdjur, frukt, grönsaker och nektar.

Det är viktigt att notera att när man diskuterar medicinska aspekter av djursjukvård bör man vara specifik med vilket djur som avses för att undvika missförstånd eller felbehandling.

'Natrium' er ein grunnleggjande mineral og er kjent som Natrium (Na) på engelsk. I medisinsk sammenheng, refererer Natrium ofte til Natrium-jonen (Na+), som er en viktig elektrolytt i kroppen. Natrium spiller en viktig rolle i å holde vannbalansen i kroppen, og bidrar også til å regulere blodtrykket og hjertets funksjon. Natriumforsyningen i kroppen kommer främst fra saltet (NaCl) som vi konsumerer i vår daglige kost.

'Njurkalkar' (medicinskt även kallat nefrokalcinose eller renalt kalkifikationssyndrom) är ett tillstånd där små kristaller av calcium, ofta i form av oxalat eller fosfat, sedimenterar och ackumulerar sig i njurarnas små blodkärl (kapillärer) och tubuli. Detta kan orsaka skada på njurtissuet och i vissa fall leda till njursvikt om det inte behandlas. Tillståndet kan vara asymptomatiskt eller orsaka symptom som smärta, blod i urinen (hämaturi) och återkommande urinvägsinfektioner. Njurkalkar kan ha olika orsaker, till exempel genetiska faktorer, förhöjda nivåer av kalcium eller oxalat i blodet, eller vissa mediciner och sjukdomstillstånd.

Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.

Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.

Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.

Radioisotoprentgenografi, eller nukleär medicin, är en typ av undersökning där man använder små mängder radioaktiva ämnen (radioisotoper) för att producera bilder som visar hur olika kroppsfunktioner och organ fungerar. Denna typ av undersökning kallas också för scintigrafi.

Under en radioisotoprentgenografi får patienten injicera, inandas eller svälja ett radioaktivt ämne som samlas upp av de specifika celler eller organ som ska undersökas. Detta ämne ger ifrån sig små mängder gammastrålning, som kan detekteras av en gammakamera. Kameraresulaten visas sedan som tvådimensionella bilder på en datorskärm eller som en tredimensionell modell av kroppen.

Radioisotoprentgenografi används ofta för att undersöka olika sjukdomar och skador, till exempel hjärt- och kärlsjukdomar, skelettskador, endokrina störningar och cancer. Den är en icke-invasiv metod, vilket betyder att den inte kräver några snitt eller ingrepp i kroppen.

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

"Njuriesättningsterapi" är ett medicinskt begrepp som refererar till behandling av skador eller funktionsnedsättningar i urinblåsan och/eller urinoarsystemet. Behandlingen kan involvera olika metoder beroende på typen och svårighetsgraden av problemet. Några exempel på njuriesättningsterapier inkluderar:

1. Medicineringsbehandling: Användning av läkemedel för att minska symtom som kan vara kopplade till urinvägsinfektioner, överaktiv blåsa eller andra problem med urinoarsystemet.
2. Operativa ingrepp: Chirurgiska ingrepp kan utföras för att korrigera anatomiska avvikelser eller skador i urinblåsan eller urinoaren.
3. Dräneringsmetoder: För patienter med svårigheter att tömma sin urinblåsa på egen hand kan en kateter användas för att dränera urinen. Det finns också andra metoder som elektrisk stimulering och botox- injektioner som kan hjälpa till att minska symtomen av överaktiv blåsa.
4. Livsstilsförändringar: Vissa livsstilsförändringar, såsom att undvika alkohol och tobak, att dricka tillräckligt med vätska och att urinera regelbundet, kan hjälpa att förhindra symtom och komplikationer relaterade till njuriesättningar.

Det är viktigt att notera att behandlingen av njuriesättningar ska vara personligiserad och baserad på patientens specifika behov och diagnos.

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

Ren cell carcinoma (RCC) är en typ av cancer som utgår från de tubulära epitelcellerna i njuren. Det är den vanligaste formen av njurcancer hos vuxna och utgör cirka 80-85% av alla primära njurcancertumörer. RCC kännetecknas ofta av ett långsamt tillväxttempero, men den kan också vara aggressiv och sprida sig till andra delar av kroppen. Symptomen på RCC kan variera stort, men de vanligaste tecknen är blod i urinen, smärta eller tryckkänsla i flanken, och en kändisk knöl i buken. Behandlingen för RCC beror på cancerstadiet, storleken på tumören, om den har spridit sig till andra delar av kroppen och patientens allmänt tillstånd. Behandlingsalternativen innefattar operation, strålbehandling, immunterapi, målinriktad terapi och kemoterapi.

Renovasculär hypertoni är ett tillstånd där det uppstår högt blodtryck som orsakas av skada eller sjukdom i de blodkärlen som förser njurarna med blod (renala arterierna). Detta kan leda till en förträngning eller blockering av de små blodkärlen inne i njurarna, vilket kan påverka njurarnas förmåga att reglera salt- och vattenbalansen i kroppen. Detta kan i sin tur leda till ett ökat tryck i det renala kapillärsystemet och därmed höjd blodtryck i hela kroppen. Renovasculär hypertoni är en av de vanligare orsakerna till sekundärt eller andraffektat högt blodtryck.

Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.

"Complementary DNA" (cDNA) är en syntetisk enkelsträngad DNA-molekyl som skapas genom att transkribera en messenger RNA (mRNA)-molekyl med hjälp av en revers transkriptas. cDNA används ofta i molekylärbiologiska experiment, till exempel för att klona specifika gener eller studera genuttryck.

Den komplementära naturen av cDNA och den ursprungliga mRNA-molekylen gör det möjligt att använda cDNA som en representation av den ursprungliga genen, eftersom basparningen mellan DNA och RNA följer komplementära regler (A parar sig med T respektive G parar sig med C). Detta gör cDNA till ett värdefullt verktyg inom molekylärbiologi, eftersom det ofta är lättare att arbeta med DNA än RNA.

'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.

Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:

* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.

Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

"Western blotting" är en laboratorieteknik som används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en biologisk prov. Denna metod kombinerar elektrofores, immunoblotting och immunokemi.

I korthet innebär tekniken följande steg:

1. Elektrofores: Proteiner i ett extrakt av en cell eller vävnad separeras beroende på deras molekylära vikt genom elektrisk potentialskillnad i en gel.
2. Transfer: De separerade proteinkomplexen överförs sedan från gelen till en membran (vanligtvis nitrocellulosa eller PVDF) där de fastnar i ett ordnat mönster.
3. Blockering: Membranet blockeras med ett protein som inte binder till den primära antikroppen, för att undvika nonspecifika bindningar.
4. Immunoblotting: Membranet exponeras för en specifik primär antikropp som binder till det sökta proteinets epitop.
5. Avläsning: Andra sekundära antikroppar, konjugerade med ett enzym eller fluorescenta markörer, införs för att binda till primärantikroppen och avslöja positionen och mängden av det sökta proteinet.

Denna teknik används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka specifika proteiner som är associerade med sjukdomar, funktionella störningar eller förändringar i cellulär aktivitet.

Aquaporin-2 (AQP2) er en vannkanalprotein som primært finnes i cellermembranen til samlingstubene i nefronet, den grundlæggende enhet i nyrene. AQP2-kanaler regulerer vanntransporten i de collecting tubules og er involvert i reguleringen av vannholdigheten i kroppen gjennom å kontrollere urinproduksjonen.

Specielt er AQP2-nivåene i cellermembranen endringsbar i respons på vasopressin, et hormon som frisetts i blodet når kroppen mangler vann. Når vasopressin binder til sine reseptorer på cellene i collecting tubules, fører dette til en forskyving av AQP2-kanalene fra intracellulære vesikler til cellermembranen, noe som øker vannpermeabiliteten og fremmer osmotisk reabsorbsjon av vann. Dette resulterer i mindre urinvolum og mer vann i kroppen for å hjelpe med å korrigere den økte tørstfølelsen som oppstår når kroppen mangler vann.

Mutasjoner i AQP2-genen kan føre til sykdommer som Nephrogenic Diabetes Insipidus, en tilstand karakterisert av økt urinproduksjon og tørst.

Ischemia är ett medicinskt tillstånd som uppstår när blodflödet till en viss del av kroppen, oftast hjärta eller hjärnan, minskar eller helt upphör. Detta leder till syrebrist i de drabbade vävnaderna och kan orsaka skada om det pågår under en längre tid. Ischemisk hjärtsjukdom är ett vanligt tillstånd som kan leda till smärtor i bröstet (angina pectoris) eller hjärtinfarkt. Ischemisk hjärnskada kan orsaka symtom som svimning, yrsel, förvirring, problem med talet och rörelse, beroende på vilken del av hjärnan som drabbas.

Pyelonefrit är en infektion i nedre delen av urinvägarna som har spridit sig till det ena eller båda av de två njurarna. Den orsakas oftast av bakterier, vanligtvis Escherichia coli (E. coli), och drabbar främst kvinnor. Symptomen på pyelonefrit kan inkludera smärta i ryggen eller sidan, feber, trötthet, illamående och kräkningar. Behandlingen består vanligen av antibiotika för att bekämpa infektionen och smärtstillande medel för att lindra smärtan. I allvarliga fall kan patienten behöva hospitaliseras för intravenös behandling.

Allotransplantation är en medicinsk term som refererar till en typ av transplantation där organ, vävnad eller celler transplanteras från en individ till en annan individ av samma art. Detta skiljer sig från autotransplantation, där material transplanteras från en del av kroppen till en annan del hos samma individ, och xenotransplantation, där material transplanteras från ett djur till en människa.

Allotransplantationer kan vara livräddande eller förbättra livskvaliteten för mottagaren, men de medför också risker som är relaterade till kompatibiliteten mellan donatorn och mottagaren. För att minska risken för avstötning av transplantatet används immunosuppressiva läkemedel som dämpar mottagarens immunsvar.

Exempel på allotransplantationer inkluderar lever-, njure- och hjärttransplantationer, men också mindre invasiva procedurer såsom benmärgstransplantation.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

Immunfluorescens (IF) är en teknik inom patologi och histologi som används för att visualisera och lokalisera specifika proteiner eller antikroppar i celler eller vävnader. Den bygger på principen att vissa antikroppar kan binda till sitt målprotein och sedan under speciella omständigheter fluorescera, det vill säga avge ljus av en viss våglängd när de exponeras för ljus av en annan våglängd.

I immunfluorescensmetoden inkuberas ett preparat av celler eller vävnader med en specifik antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, ett ämne som fluorescerar när det exponeras för ljus. Om denna antikropp binder till sitt målprotein i preparatet kommer den att fluorescera och kan ses under ett fluorescensmikroskop.

Det finns två huvudtyper av immunfluorescens: direkt och indirekt. Vid direkt immunfluorescens används en antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, medan vid indirekt immunfluorescens används två antikroppar i två steg: först en icke-konjugerad primärantikropp som binder till målproteinet, följt av en sekundär antikropp som är konjugerad till ett fluorofor och binder till den primära antikroppen. Indirekt immunfluorescens kan öka känsligheten eftersom flera fluorescerande sekundära antikroppar kan binda till en enda primärantikropp.

Immunfluorescensen är ett viktigt verktyg inom forskning och diagnos av sjukdomar, särskilt vid identifiering av autoimmuna sjukdomar och infektioner.

Na-K-ATPase (eller sodium-kalium-pumpen) er ein aktiv transportprotein som foretar utveksling av natrium- (Na+) og Kalium- ioner (K+) over cellmembranet i hjerte-, muskel- og nerveceller. Dette skjeddar ved bruk av ATP for å pumpe to Na+- ioner ut av cellen og to K+- ioner inn i cellen for hvert ATP-molekyle som brukes. Denne transporten er viktig for å oppretholde homeostasen av intracellulært og extracellulært salt- og vanninnhold, og bidrar til generering av det elektriske gradientet over cellmembranet som er nødvendig for aktiviteten i nervesystemet og muskelsystemet.

Epitel (epithelial tissue) är en typ av vävnad som täcker ytor av kroppen, både inre och yttre. Det finns olika typer av epitel, men de flesta består av en eller flera cellager. Epitel har ofta en skyddande funktion och kan också ha en sekretorisk funktion, det vill säga producera och utsöndra substanser. Exempel på epitel är huden, slemhinnorna i näsa och mun samt de cellager som täcker organens insida.

Henle's slynga, eller Henle's løkke, er en del af nefronet i de dyr, der har urinære systemer med malphighiske tubuli. Det er en del af den distale tubulus, som transporterer urin gennem nyren.

Henle's slynga består af to dele: en tynd, opadgående del (den tynde opadgående Henle's slyng) og en tyk, nedadgående del (den tykke nedadgående Henle's slyng). Disse to dele er forbundet af et smalt stykke tubulus, kaldet den thin limb-hennes slyng.

Henle's slynga hjælper med at regulere vandbalance og saltindhold i kroppen ved at transportere salt og vand til og fra de omkringliggende celler. Dette gør det muligt for kroppen at producere urin, der er koncentreret nok til at fjerne affaldsstoffer, men ikke så koncentreret, at det skader kroppen.

Den tynde opadgående Henle's slyng transporterer vand og salt fra tubuluslysningen og ind i de omkringliggende celler, hvilket får urinen til at blive mere koncentreret. Den tykke nedadgående Henle's slyng transporterer derpå salt og vand tilbage fra de omkringliggende celler og ind i tubuluslysningen, hvilket får urinen til at blive mindre koncentreret.

I alt set er Henle's slyng en vigtig struktur for at regulere vandbalance og saltindhold i kroppen, og det er essentielt for at producere urin, der fjerner affaldsstoffer fra kroppen på en sikker og effektiv måde.

In situ-hybridisering (ISH) är en teknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser i celler eller vävnader. Tekniken bygger på hybridisering av komplementära sequensemolekyler, vanligtvis små fluorescerande eller radioaktivt märkta probar (eller sonder), till målsekvensen in situ i den fysiska positionen där de finns i cellen eller vävnaden.

Denna metod används ofta för att undersöka genuttryck, genernas aktivitet och lokalisering samt för att detektera specifika virus eller patogener inom diagnostiska tillämpningar. In situ-hybridisering kan utföras som en manuell process eller med hjälp av automatiserade system, och det finns också olika varianter av tekniken, såsom FISH (Fluorescens in situ-hybridisering) och CISH (Chromogenisk in situ-hybridisering).

'Njurartärhinder' (renal artery stenosis) är ett medicinskt tillstånd där det finns en förträngning eller blockering i den artäriella blodflödet till en eller båda njurarna. Detta orsakas oftast av åderförkalkning (ateroskleros) eller fibromuskulär dysplasi, en bindvävsväxt som kan påverka det glatta muskelvävnätet i artären.

Njurartärhinder kan leda till högt blodtryck (hypertension), njursvikt och underlivsinfarkt. Symptomen kan variera, men inkluderar ofta svårigheter att kontrollera blodtrycket, återkommande besvär med huvudvärk, yrsel eller andningssvårigheter samt edem i benen och annan vätskaansamling i kroppen.

Diagnosen ställs vanligen genom ultraljud, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT), och kan bekräftas med en angiografisk undersökning av njurartären. Behandlingen kan bestå av mediciner för att kontrollera blodtrycket och kolesterolet, men i vissa fall kan en operation eller en mindre invasiv procedur som ballongdilatation eller stentplacering behövas för att öppna upp den förträngda artären.

Den omvända transkriptaspolymeraskedjereaktionen (RT-PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera RNA till komplementär DNA (cDNA). Denna metod bygger på två olika enzymatiska reaktioner: transkription och PCR.

Transkriptionen är en process där en specifik typ av enzym, kallad revers transkriptas, används för att konvertera RNA till komplementärt DNA. Detta sker genom att revers transkriptasen läser av sekvensen i RNA-molekylen och bygger upp en komplementär DNA-sträng.

PCR (polymeraskedjereaktion) är en metod för att amplifiera specifika DNA-sekvenser genom att kopiera dem upprepade gånger med hjälp av enzym, temperaturcykling och specifika primare. I RT-PCR används den cDNA som skapats under transkriptionen som matris för PCR-reaktionen.

RT-PCR är en känslig metod som ofta används inom molekylärbiologi och medicinsk forskning för att detektera och kvantifiera specifika RNA-molekyler i ett prov, till exempel virus-RNA eller cellulärt RNA.

Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till celler i syfte att förändra deras genetiska makeup. Detta kan uppnås genom olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viraltransduktion. Transfektion används ofta inom forskning för att studera geneffekter och proteinexpression, men den kan även användas i terapeutiska syften för att behandla genetiska sjukdomar.

En vävnadsprov är en typ av medicinskt prover där ett litet fragment av kroppens vävnad tas bort för att undersöka och analysera. Det kan användas för att ställa en diagnos, bedöma effekterna av en behandling eller forska. Vävnadsproven kan tas från olika delar av kroppen, beroende på vad som behöver undersökas, och metoderna för att ta provet varierar beroende på vilken typ av vävnad som ska tas. Exempel på olika slag av vävnadsprover är exempelvis biopsi, aspirationscytologi och finnmönstring.

PAX2 är ett transkriptionellt faktorprotein som hör till familjen PAX-gener, som kodas för av PAX2-genen. Detta protein spelar en viktig roll under den embryonala utvecklingen, särskilt i urinvägarnas och centrala nervsystemets (CNS) utveckling hos däggdjur.

PAX2-transkriptionsfaktorn fungerar som en regulator av genuttryck genom att binda till specifika DNA-sekvenser i målgenens promotor- och enhancerregioner. Detta kan leda till aktivering eller stängning av målgenen, beroende på kontexten.

I urinvägarna hjälper PAX2-transkriptionsfaktorn till att kontrollera cellulär differentiering och organogenes, inklusive nefronbildningen i njurarna. I CNS är det involverat i gränsdragning av olika hjärnregioner under embryonal utveckling.

Mutationer i PAX2-genen kan leda till flera genetiska sjukdomar, inklusive renalt kolagen typ IV nefropati (Alport syndrom), näthinnesjukdomar och neurologiska avvikelser.

"Bärarproteiner", eller "transportproteiner", är proteiner som binder till och transporterar specifika molekyler, såsom hormoner, vitaminer, lipider och joner, genom cellmembranet eller inom cellen. De hjälper till att reglera cellytans homeostas och kommunikation mellan olika celler. Exempel på bärarproteiner inkluderar hemoglobin, som transporterar syre i blodet, och LDL-cholesterol, som transporterar kolesterol i blodet.

Mikrovilli är små, fingerliknande utskott som sticker ut från ytan på cellernas apikala membran (den del av cellmembranet som är vänd mot lumen eller det inre av en organism). De förekommer hos flera olika djurceller, men de är särskilt vanliga hos epitelceller i tarmen, där de bildar ett strukturellt och funktionellt komplex som kallas för tarmtunntarmen eller brushborder.

Mikrovilli ökar cellernas yta och underlättar på så sätt näringsupptaget från lumen till blodomloppet. De innehåller också en uppsättning proteiner, bland annat aktinfilament och myosin, som hjälper till att transportera näringsmolekyler genom cellmembranet. Mikrovilli är mycket viktiga för att underhålla homeostasen i kroppen genom att hjälpa till med näringsabsorption och elektrolytbalans.

"Genomspolning" (engelska: "genome sequencing") är en teknik inom genetiken som möjliggör bestämning av den exakta sekvensen av baspar i DNA:t i ett individuellt genom. Det innebär att man kan fastställa den specifika ordningen av de fyra grundläggande building blocken (nukleotiderna) – adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C) – som tillsammans utgör en persons genetiskt material. Genomspolning kan användas för att undersöka allt DNA i en cell, vilket kallas "whole genome sequencing", eller endast vissa delar av det, till exempel "exome sequencing" som begränsar analysen till de områden i genomet som kodar för proteiner. Genomspolning kan vara användbar inom forskning, medicinsk diagnostik och personlig genetisk information.

Renin-angiotensin-systemet (RAS) är ett hormonsystem som hjälper till att reglera blodtrycket och vätskebalansen i kroppen. Det fungerar genom en serie biokemiska reaktioner som startar med frisättningen av renin från njurarna. Reninet konverterar ett protein kallat angiotensinogen till angiotensin I, som sedan omvandlas till angiotensin II av ett enzym kallat angiotensin-konverterande enzym (ACE). Angiotensin II är ett kraftfullt vasokonstriktorer, vilket betyder att det orsakar blodkärl att förträngas och ökar blodtrycket.

Angiotensin II har också andra effekter i kroppen, inklusive stimulering av aldosteronfrisättningen från binjuremärgen. Aldosteron är ett hormon som orsakar njurarna att hålla kvar mer salt och vatten, vilket också ökar blodvolymen och blodtrycket.

RAS spelar också en roll i inflammation och cellproliferation, och felaktig regulation av systemet har visats vara involverat i flera sjukdomstillstånd, inklusive högt blodtryck, hjärtsvikt, diabetes och cancer.

Urinanalys, även kallat urinprov eller urinupsamling, är ett vanligt laboratorietest som används för att undersöka olika aspekter av urinen, inklusive dess utseende, kemiska sammansättning och eventuellt påvisande av mikroorganismer eller andra substanser.

En urinutsöndring (urinalysis with sediment examination) är en del av en urinanalys där man undersöker det fasta beståndet i urinen, även kallat urinsediment. Detta inkluderar celler som kan påträffas i urinen, såsom röda blodkroppar (erytrocyter), vita blodkroppar (leukocyter) och epitelceller, samt också kristaller, slaggämnen och eventuella bakterier eller parasiter.

Denna undersökning görs vanligen genom att centrifugera en urinprovet för att koncentrera de fasta partiklarna i botten av provröret. Sedan tas en liten del av den koncentrerade vätskan upp och undersöks under ett mikroskop för att identifiera och räkna antalet olika celler, kristaller och andra partiklar.

Urinutsöndringen kan ge värdefull information om patientens njurfunktion, eventuella infektioner eller inflammationer i urinvägar samt andra sjukdomar som kan påverka urinproduktionen och utsöndringen.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.

Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.

Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.

"Donor selection" (donsörval) är ett medicinskt begrepp som refererar till processen där en donator, vanligtvis en levande person som kommer att donera organ, vävnad eller celler, utvärderas för sin lämplighet att vara en donator. Detta innebär ofta en kombination av medicinska tester och intervjuer för att fastställa donatorns allmänna hälsa, specifika sjukdomar eller tillstånd som kan påverka mottagaren negativt, samt att matcha donatorn med en lämplig mottagare.

Den medicinska utvärderingen inkluderar ofta blod- och urinprover, EKG (elektrokardiogram), röntgen av lungorna eller andra bildgivande tester för att undersöka organens funktion och struktur. Donatorn måste också genomgå psykologisk utvärdering för att säkerställa att de är mentalt redo att genomgå donationsprocessen.

I vissa fall kan även kompatibilitetsprover behövas för att matcha donatorn med en mottagare, till exempel vid benmärgsdonationer där HLA-typning behövs för att minimera risken för avstötningsreaktioner hos mottagaren.

Sammanfattningsvis innebär donor selection en utförlig medicinsk och psykologisk utvärdering av en levande donator för att fastställa deras lämplighet att vara en donator och matcha dem med en lämplig mottagare.

"Cell membrane," også kjent som plasma membran, er en flexible, semipermeable barriere som omgir alle levende celler. Det består hovedsakelig av lipider og proteiner og har til oppgave å kontrollere pasasjen av molekyler, ions og andre stoffer inn i og ut av cellen. Lipidbilagen i cellmembranen er organiert som en dobbeltlayet med hydrofobe halvballer mot hverandre og hydrofille halvballer vendt ut og inne i cellen. Proteinmolekyler inneholdt i membranen kan fungere som transportproteiner, reseptorer, enzymers eller mekaniske koblinger til cytoskelettet. Cellmembranen er viktig for å opretholde cellens homeostasisme og integritet.

Ciclosporin er en immunsuppressiv steroidfri droge som brukes etter transplantasjon for å forhindre avstøtning og i behandlingen av visse autoimmune sykdommer, like som eksempelvis psoriasis og revnebusk. Ciclosporin virker ved å hæmme aktiviteten til T-celler, en type hvite blodlegemer som spiller en viktig rolle i immunforsvaret. På denne måten reduserer ciclosporin sannsynligheten for at kroppen vil angripe og avvisje transplantatet eller uønskede celler i kroppen ved autoimmune sykdommer.

"Biological transport" refererar till de mekanismer och processer som är involverade i förflyttningen av substanser, såsom näringsämnen, hormoner, syre, koldioxid och avfallsprodukter, inom och mellan levande organismers celler, vävnader och system. Det kan ske genom olika mekanismer som diffusion, osmos, aktiv transport, exocyos/endocytos och cirkulation i blod- eller lymfkärl. Biologisk transport är nödvändig för att underhålla homeostas, cellernas överlevnad och funktion, samt kommunikation mellan celler och organ.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

Kohortstudie är en epidemiologisk studietyp där en grupp individer (kohorten) följs över tid för att undersöka samband mellan exponeringar och hälsa. Kohortstudien kan vara antingen prospektiv, där deltagarna rekryteras i förväg och studien följer dem framåt i tiden, eller retrospektiv, där man undersöker en kohort som redan har exponerats för ett visst fenomen i det förflutna.

I en prospektiv kohortstudie identifieras deltagarna baserat på en viss exponering och jämförs sedan med en kontrollgrupp som inte är exponerad. Deltagarna följs sedan över tid för att se om de utvecklar en viss hälsotillstånd eller komplikationer.

Retrospektiva kohortstudier använder sig av redan befintliga data, till exempel sjukvårdsregister eller folkräkningar, för att undersöka samband mellan en tidigare exponering och senare hälsoutfall.

Kohortstudier ger ofta starka belägg för orsakssamband eftersom man kan följa deltagarna över lång tid och kontrollera för potentiala störvariabler.

Urin är en vätska som produceras i njurarna och innehåller olika slags ämnen, däribland vatten, salt, urea, kreatinin och andra avfallsprodukter från kroppens celler. Urinen transporteras genom urinvägarna (uretrerna) och samlas i urinblåsan innan den tas bort från kroppen genom urinerande.

'Kroppsvikt' refererer til den totale vektet av en persons kropp. Denne vekten måles vanligvis i enheten kilogram (kg) eller pund (lb), og inkluderer alle deler av kroppen, inklusiv muskler, ben, organer, blod, fedt, væske og knogler. Kroppsvekt er en viktig fysisk parametere som ofte måles og overvåkes i medisinske sammenhenger for å evaluere helse status, kroppsfunksjon og risiko for medisinske tilstander som f.eks. overvikt og fedme.

"Cysto" är en prefix som kommer från det grekiska ordet "kystis", vilket betyder "blåsa" eller "säck". I medicinskt språkbetydelsen av "cysto" refererar till en formation som liknar en liten blåsa eller säck.

En cysta är en sluten, encapsulerad struktur som innehåller en vätska, luft eller halvfast substans. Cystor kan förekomma i olika kroppsdelar och kan vara av olika orsaker, till exempel cancersjukdomar, infektioner, genetiska störningar eller trauma. De flesta cystor är ofarliga men kan ibland orsaka symtom som smärta, svullnad eller funktionsnedsättning beroende på deras storlek och plats i kroppen.

Exempelvis kan en "ovariumscysta" vara en cysta som bildas i äggstocken, medan en "renalcysta" är en cysta som förekommer i njuren.

Angiotensin II är en peptidhormon som orsakar blodkärl att kontrahera och utvidgas, vilket ökar blodtrycket. Det produceras i renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS) som ett svar på minskat blodvolym eller nedsatt hjärtfunktion. Angiotensin II är en aktiv metabolit av angiotensin I, som bildas när angiotensinogen cliveras av renin.

Angiotensin II binder till angiotensin II typ 1-receptorer (AT1) på blodkärlsmuskler och andra vävnader, vilket orsakar en ökning av intracellulärt calcium och kontraktion av muskelceller. Det stimulerar också aldosteronutsöndring från binjuremärgen, vilket leder till ökat salt- och vattenupptag i njurarna och ytterligare en ökning av blodvolymen och blodtrycket.

Angiotensin II har också proinflammatoriska och profibrotiska effekter, vilket kan leda till skada på hjärta, njurar och andra vävnader vid långvarig exponering.

Bisköldkörtelhormoner, även kända som gonadotropiner, är hormoner som produceras och secretas av hypofysens framlob (adenohypofysen) i hjärnan. Det finns två typer av bisköldkörtelhormoner: folikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH). Dessa hormoner är involverade i regleringen av reproduktiva funktioner, såsom ägglossning hos kvinnor och spermatozoiedenbildning hos män.

Folikelstimulerande hormon (FSH) stimulerar tillväxten och utvecklingen av könscellerna i äggstockarna hos kvinnor (foliklerna) och spermatozoidernas produktion i testiklarna hos män.

Luteiniserande hormon (LH) är involverat i den slutliga utvecklingen av en äggcell till en mogen äggcell som är redo för befruktning hos kvinnor, ett stadium som kallas ägglossning. Hos män stimulerar LH produktionen av androgener, såsom testosteron, i testiklarna.

Bisköldkörtelhormonerna kontrolleras av hypothalamus, en del av hjärnan som producerar och releasear hormonet gonadotropin-releasing hormone (GnRH). GnRH styr sekretionen av FSH och LH från hypofysens framlob.

"Experimental diabetes" is not a widely recognized or formally defined medical term. However, it generally refers to the study of diabetes (a group of metabolic disorders characterized by high blood sugar levels) in a laboratory setting using experimental models such as cell cultures, animal models, or human tissue samples. These experiments aim to understand the pathophysiology of diabetes, identify new therapeutic targets, and develop novel treatments for the disease.

In this context, "experimental" implies that the research is conducted in a controlled environment using scientific methods and techniques to test hypotheses and generate data to advance our understanding of diabetes. The findings from experimental studies can provide valuable insights into the underlying mechanisms of diabetes and contribute to the development of more effective therapies for people with diabetes.

"Northern blotting" är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och identifiera specifika RNA-molekyler i ett prov. Tekniken bygger på separation av RNA-molekylerna baserat på storlek genom elektrofores, vilket följs av överföring (blotting) av de separerade RNA-molekylerna till en membran där de kan detekteras med hjälp av specifika sondmolekyler.

I ett typiskt Northern blotting-experiment extraheras RNA från ett prov, den renas och fragmenteras sedan i enlighet med önskad storlek. Därefter separeras RNA-fragmenten baserat på deras storlek genom elektrofores i ett agaros- eller polyacrylamidgel. Efter separationen överförs RNA-fragmenten till en membran, ofta en nitrocellulosa- eller nylonmembran, där de fastnar. Membranet exponeras sedan för en radioaktivt markerad sond som är komplementär till den specifika RNA-sekvens man vill detektera. Genom att exponera membranet för ett film emulsion kan man sedan avläsa resultatet i form av en mönstring av radiostrålning på filmen, där starkare band indikerar högre koncentrationer av den specifika RNA-sekvensen.

Northern blotting är en känslig och specificer teknik som används för att studera RNA-uttryck, alternativa splicing, mutationer och andra aspekter av RNA-biologi.

"Mikrosom" är ett begrepp inom cellbiologi och betecknar ett membran-belagt organell som förekommer i eukaryota celler, framförallt i leverceller hos djur. Mikrosomer innehåller enzymer som är involverade i nedbrytningen och omvandlingen av olika substanser, till exempel läkemedel, hormoner och giftiga ämnen. Dessa enzymer kallas för cytochrom P450-enzym och de är bland annat ansvariga för att göra främmande substanser vattenlösliga så att de kan utschelas från kroppen. Mikrosomer innehåller också andra enzymer som är involverade i lipid- och kolhydratmetabolismen.

Juxtaglomerulära appara­ten (JGA) är ett komplex av celler och strukturer som finns i nefronet, den grundläggande enheten i njuren. JGA är lokaliserad till den del av nefronen där den kr afferenta artärien (som för blod in i nefronet) och distala tubulen (den sista delen av urinutledningssystemet inne i nefronet) möts.

JGA består av tre huvudsakliga komponenter: macula densa, juxtaglomerulära granula celler och mesangialceller. Macula densa är en speciell del av den distala tubulen som innehåller celler med hög koncentration av natriumklorid-cotransporter. Dessa celler kan detektera förändringar i salt- och vattenbalansen i kroppen och svara på detta genom att utsöndra ämnen som reglerar blodtrycket, till exempel renin.

Juxtaglomerulära granula celler är specialiserade celler i artärväggen som producerar och utsöndrar renin, ett enzym som aktiverar renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS), vilket hjälper till att reglera blodtrycket och elektrolytbalansen.

Mesangialcellerna är specialiserade celler i det glomerulära kapillärnätverket som stödjer kapillärväggarna och kan kontrahera för att reglera blodflödet genom nefronet.

I sin helhet fungerar JGA som en sensor och regulator av blodtrycket och salt- och vattenbalansen i kroppen.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Madin-Darby Canine Kidney (MDCK) cells are a type of immortalized cell line that was derived from the kidney of a normal healthy female cocker spaniel. These cells were first isolated and cultured in the laboratory back in 1958 by Stanley B. Madin and John D. Darby.

MDCK cells have since become a widely used tool in biomedical research due to their ability to form tight junctions and polarized epithelial layers, which makes them a good model for studying the transport of various molecules across cell membranes. They are also commonly used in studies involving viral replication, as well as in toxicology and drug discovery research.

It is important to note that while MDCK cells are derived from canine tissue, they have been extensively cultured and passaged in the laboratory for many generations, and as such, they may no longer behave exactly like normal kidney cells found in a living dog.

Nefrosklerose (eller nefrosclerosis) är en medicinsk term som refererar till förhårdnaden och skrumpligheten i njurarnas blodkärlsväggar, vilket orsakas av olika sjukdomsförlopp. Detta kan leda till nedsatt njurfunktion och eventuell njurskada.

Det finns två huvudtyper av nefroskleros: ischemisk (där blodflödet till njuren minskar) och non-ischemisk (där direkt skada orsakas på kärlväggarna, exempelvis vid högt blodtryck eller diabetes).

I ischemisk nefroskleros kan förkalkningar (kalciumavlagringar) förekomma i de förtjockade kärlväggarna, vilket ytterligare kan försämra njurfunktionen. I non-ischemisk nefroskleros kan det finnas inflammation och ärrbildning i kärlen som orsakas av högt blodtryck eller diabetes.

Symptomen på nefroskleros kan variera, men inkluderar ofta protein i urinen (proteinuri), blod i urinen (hematuri), ökad urinproduktion (polyuri) och ökat behov av att urinera (natturgi). I ett senare skede kan det leda till nedsatt njurfunktion, med symtom som trötthet, minskad aptit, illamående och i värsta fall fullständig njursvikt.

Riskbedömning (eng. risk assessment) är en systematisk och strukturerad process för att uppskatta sannolikheten och potentiala skadeverkningar av olika händelser eller utvecklingar. Den innebär en analys av risker relaterade till specifika situationer, aktiviteter, produkter eller system, med syfte att underlätta beslutsfattande och implementering av lämpliga åtgärder för att minska eller hantera riskerna.

I medicinskt sammanhang kan en riskbedömning involvera uppskattning av individuella patienters exponeringar, sårbarheter och potentiala skadliga effekter av behandlingar, terapeutiska interventioner eller preventiva åtgärder. Detta hjälper till att fastställa rimliga förhållningssätt och skyddsåtgärder för att minimera riskerna och maximera patienternas välbefinnande. Exempel på riskbedömningar inom medicinen kan vara att bedöma risken för thromboemboli (blodpropp) vid användning av kombinerad hormonbehandling hos postmenopausala kvinnor eller att uppskatta risken för biverkningar av läkemedel vid behandling av en viss sjukdom.

Medicinskt tal är "svampnjure" (fungus balls) ett samlingsnamn för ovanliga tillstånd där svampkolonier bildas inne i urinvägarna, oftast i njuren eller urinblåsan. Den vanligaste svamparten som orsakar detta är Aspergillus fumigatus.

Svampnjure uppstår när svampsporer andas in och fastnar i små skador på slemhinnan i urinvägarna. Dessa sporer kan sedan växa och bilda en massa av svamp som är tillräckligt stor för att upptäckas med hjälp av röntgenundersökning eller ultraljudsundersökning.

Svampnjure kan orsaka symptom som blod i urinen, smärta i ländryggen eller buken och urinvägsinfektioner. Behandlingen av svampnjure innebär oftast användning av antimykotiska läkemedel för att döda svampen och eventuellt kirurgiskt avlägsna den om den är stor nog eller orsakar allvarliga symptom.

"Väntelista" är ett begrepp som används inom sjukvården när det finns en förväntad fördröjning av tiden för en behandling, operation eller annan medicinsk intervention. Det handlar om en lista över patienter som väntar på vård, ofta sorterade efter prioriteringskriterier såsom sjukdomens allvarlighetsgrad och symtomens påverkan på patientens vardag.

Den exakta strukturen och funktionen av väntelistor kan variera mellan olika sjukvårdsorganisationer och länder, men syftet är att optimera resursanvändningen och ge alla patienter en rättvis och rimlig behandling. I vissa fall kan patienter på väntelistan få möjlighet att välja mellan olika behandlingsalternativ eller vänta tills resurser blir tillgängliga, beroende på deras individuella behov och preferenser.

AIDS-associated nephropathy (AAN) is a kidney disorder that is commonly seen in people with advanced HIV infection or AIDS. It is also known as HIV-associated nephropathy (HIVAN). The condition is caused by direct infection of the kidney cells by the human immunodeficiency virus (HIV), which can lead to inflammation, scarring, and ultimately failure of the kidneys.

AAN is characterized by proteinuria (the presence of protein in the urine), hematuria (blood in the urine), and decreased kidney function. In severe cases, it can lead to end-stage renal disease (ESRD) requiring dialysis or transplantation.

It's important to note that with the advent of antiretroviral therapy (ART) for HIV treatment, the incidence of AAN has decreased significantly. However, it remains a significant complication in people with advanced HIV infection and requires close monitoring and management by healthcare professionals.

Cricetinae er en underfamilie i familien Muridae, som inkluderer hamstere. Der er omkring 20 arter af hamstere, der er udbredt i Europa, Asien og Afrika. Hamstere er små pattedyr med kort hals, store kindpokker og store molarer. De fleste arter har også en bøjet ryggrat og en kort, busket hale.

Hamstere er kendt for deres evne til at gemme føde i kindpokkene og transportere den til deres bo. De fleste arter lever ensomt undtagen når hunnerne har unger. Hamsternes naturlige fjender inkluderer rovdyr, slanger og rovfugle.

Cricetinae-hamstere er ofte holdt som kæledyr på grund af deres lille størrelse, lette pleje og venlige natur. Nogle af de mest populære arter til at holde som kæledyr inkluderer syriske hamster, djungelhamster og roborovski-hamster.

'Fosfater' är ett samlingsnamn för oorganiska salter och estrar av fosfor syra. De förekommer naturligt i kroppen och är viktiga komponenter i flera biologiska processer, till exempel i ben- och tandvävnad, energiproduktion och signalsubstanser i celler.

I medicinsk kontext kan höga nivåer av fosfat i blodet (hyperfosfatemia) vara ett tecken på njursjukdom eller avstängning av njurarna, medan låga nivåer (hypofosfatemia) kan ses vid malabsorption, överdriven urinering eller förlorande sjukdomar. Fosfatnivåer i kroppen måste hållas i balans eftersom för höga värden kan leda till utkristallisering av fosfat i blodet och leda till komplikationer som njursvikt och kalkavlagringar i kroppsvävnader.

"Urinvägar" (latin: Viae urinariae) är ett samlingsbegrepp för de organ och strukturer i kroppen som transporterar urin från njurarna till yttre miljön. Det innefattar följande:

1. Njurarnas pelvis, urinledare (ureter), urinsäcken (urinblåsan) och urinröret (urethra).

Njurarna producerar urin som transporteras genom de smala rör som kallas urinledare till urinsäcken. När urinen fyller upp blåsan kommer det att kännas tryck, och vi upplever då en behov av att tömma vår blåsa genom att urinera via urinröret. Urinvägarna är viktiga för att hålla vår kropp i balans genom att reglera vattnets och ämnenas nivåer i kroppen.

Elektronmikroskopi är en teknik inom mikroskopi där man använder en elektronstråle i stället för ljus för att observera ett preparat. Det ger en mycket högre upplösning jämfört med optisk mikroskopi, och kan nå upp till 100 000 gånger magnification.

Det finns två huvudsakliga typer av elektronmikroskopi: transmissionselektronmikroskop (TEM) och skannande elektronmikroskop (SEM). TEM-metoden ger en tvådimensionell projektion av ett preparat, medan SEM-metoden ger en tredimensionell bild.

I TEM passerar elektronstrålen genom det tunnslida preparatet och interagerar med atomerna i preparatet, vilket skapar en bild som kan tolkas för att ge information om struktur, sammansättning och kemisk analys av preparatet.

I SEM skannas elektronstrålen över ytan av preparatet och ger upphov till sekundära elektroner som kan detekteras och användas för att generera en topografisk bild av ytan. SEM-metoden ger ofta mycket skarpa och detaljerade bilder av ytor, vilket gör den särskilt användbar inom materialvetenskap, biologi och andra områden där det behövs information om ytstruktur.

"Genetically modified mice" refer to mice that have undergone genetic modification, which is the process of altering the DNA or genes of an organism to produce a desired trait. This is typically achieved through the use of recombinant DNA technology, where specific genes are inserted, deleted, or altered in the mouse genome. The resulting mice can serve as important models for studying human diseases and testing new therapies.

There are several methods used to create genetically modified mice, including:

1. Pronuclear injection: This involves injecting DNA containing the desired gene directly into the pronucleus of a fertilized egg. The egg is then transferred into a surrogate mother, and the resulting offspring will carry the altered gene in all their cells.
2. Embryonic stem cell manipulation: In this method, embryonic stem cells are genetically modified in vitro, and these cells are later introduced into an early-stage embryo. The modified embryonic stem cells contribute to the germ line of the resulting chimeric mouse, allowing for the transmission of the altered gene to its offspring.
3. CRISPR/Cas9 system: This is a more recent and efficient method for generating genetically modified mice. It uses a targeted DNA-cutting enzyme (Cas9) guided by a small RNA molecule (CRISPR RNA) to introduce specific modifications into the mouse genome.

Genetically modified mice are widely used in biomedical research to study various aspects of human diseases, such as cancer, diabetes, neurodegenerative disorders, and immunological conditions. They provide valuable insights into disease mechanisms and potential therapeutic targets, contributing significantly to our understanding and treatment of numerous medical conditions.

Takrolimus är ett immunsupressivt läkemedel som används för att förhindra avstötningsreaktioner efter transplantationer och behandla vissa autoimmuna sjukdomar. Det verkar genom att hämta ned aktiviteten i T-celler, en typ av vita blodkroppar som är inblandade i immunförsvaret.

Läkemedlet tillverkas från en stam av aktinobakterien Streptomyces tsukubaensis och marknadsförs under varumärkena Prograf, Advagraf och Envarsus XR. Takrolimus är ett kalcineurinhämmare som verkar genom att binda till en cytoplasmatisk protein, FKBP12, vilket resulterar i inhibition av kalcineurinfosfatasverksamheten och därmed förhindrar transkriptionen av cytokiner, såsom IL-2, som är nödvändiga för T-cellers aktivering och proliferation.

Takrolimus används ofta i kombination med andra immunosuppressiva läkemedel efter transplantationer av organ som lever, njure, hjärta eller lungor. Det kan också användas för att behandla autoimmuna sjukdomar som svår psoriasis och atopisk dermatit.

Inom medicin och biologi är Haplorhini en infraordning som inkluderar de högre primaterna, däribland människan. Haplorhini betyder "enkel näsa" på grekiska och refererar till deras enkla, torra näsor jämfört med den andra infraordningen av primater, Strepsirrhini, som har fuktiga, vridna näsor.

Haplorhiner innefattar två parvordningar: Simiiformes (övriga högre primater) och Tarsiformes (tarser). Simiiformes delas i två grupper: Platyrrhini (brednäsor eller sydamerikanska apor) och Catarrhini (smalnäsor eller gamla världens apor), där människan tillhör den senare gruppen.

Haplorhiner har en rad anatomiska och fysiologiska drag som skiljer dem från Strepsirrhini, inklusive en mer utvecklad syn, ett mer sofistikerat centralt nervsystem och en längre livslängd.

DNA, eller deoxyribonucleic acid, är ett molekyärt ämne som innehåller de genetiska instruktionerna för utveckling och funktion hos alla levande organismers celler. DNA består av två långa, dubbelhelixstrukturer som är byggda upp av en serie nukleotider som inkluderar socker (deoxyribose), fosfatgrupper och fyra olika baser: adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C). Adenin parar sig alltid med timin, och guanin parar sig alltid med cytosin. Denna specifika basparning är viktig för att korrekt koda genetisk information.

DNA-molekylen lagrar den genetiska informationen i en kod som består av sekvenser av dessa fyra baser, och varje organisms unika DNA-sekvens ger instruktioner för hur proteiner ska byggas upp. Proteiner är viktiga byggstenar i alla levande organismer och utför en rad olika funktioner som hjälper till att reglera cellens struktur, metabolism och andra viktiga processer.

En Wilms tumör, också känd som nefroblastom, är en typ av cancer som drabbar njurarna och främst förekommer hos barn. Det rör sig om en malign tumör som utvecklas från de celler i njuren som under fostertiden är involverade i njurens normala utveckling. Wilms tumör är den vanligaste njurcancerformen hos barn och upptäcks ofta mellan 2 och 5 årsåldern, även om den kan uppstå både tidigare och senare i livet. Symtom på Wilms tumör kan inkludera en smärtfritt bukväxt, buksmärtor, blod i urinen och trötthet. Behandlingen består vanligen av kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi). Prognosen för barn med Wilms tumör har förbättrats betydligt under de senaste decennierna och idag överlever mer än 90% av de drabbade barnen fem år efter diagnos.

Aquaporin 6, också känt som AQP6, är en typ av vattenkanaler som finns i cellmembranet hos levande organismer. Det är en proteinmolekyl som bildar porer eller kanaler genom celldelarna och tillåter selektiv transport av vattenmolekyler och små joner.

Aquaporin 6 är specifikt utformad för att transportera både vatten och kloridjoner (Cl-). Det har också visat sig ha förmågan att transportera bärare av vätejoner (H+) under speciella omständigheter.

Aquaporin 6 är vanligtvis uttryckt i njurarnas samt i vissa delar av hjärnan och mag-tarmkanalen. Dess funktion är fortfarande under forskning, men det anses ha en roll i regleringen av vatten- och saltbalansen i kroppen, neurotransmission och möjligen i syrabasregleringen.

Proteiner (eller proteinmolekyler) är stora, komplexa molekyler som består av aminosyror som kedjas samman i en specifik sekvens. Proteiner bygger upp och utgör en väsentlig del av alla levande cellers struktur och funktion. De utför viktiga funktioner såsom att underlätta kroppens tillväxt och reparation, reglera processer i cellen, skydda organismen från främmande ämnen som t.ex. virus och bakterier samt hjälpa till vid transport av andra molekyler inom kroppen. Proteiner kan ha en mycket varierad struktur och form beroende på deras funktion, och de kan indelas i olika klasser baserat på deras specifika egenskaper och roller inom cellen.

'Vätske- och elektrolytbalans' refererar till jämvikten av vatten och elektrolyter i kroppen. Elektrolyter är mineraler som löses upp i vår kroppsvätska, som natrium, potassium, klorid, bikarbonat, magnesium och calcium. Dessa elektrolyter har elektrisk laddning och spelar en viktig roll för olika funktioner i kroppen, såsom muskelkontraktioner, nervimpulser och vätskebalans.

Vätske- och elektrolytbalansen handlar om att ha rätt mängd vatten och rätt koncentrationer av dessa elektrolyter i olika kroppsvätskor, såsom blod, lymfa och cellvätska. Förändringar i vätske- och elektrolytbalansen kan leda till allvarliga hälsoproblem, som dehydrering, överhydrering, elektrolytförgiftning eller onormala hjärtrytmrubbningar.

Människor förlorar och behöver regelbundet ersätta vätska och elektrolyter genom aktivitet, svettning, urinering och avskälning. En ohälsosam kosthållning, vissa mediciner, sjukdomar eller skador kan störa denna balans och leda till onormalt höga eller låga nivåer av vatten och elektrolyter i kroppen.

Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.

Teknetium Tc 99m-mertiatid är ett radiomärkt ämne som används inom medicinen, särskilt inom nuklearmedicin. Mertiatid är en organisk förening som binds till teknetiumisotopen Tc 99m, vilket är en gammastrålande isotop med en halveringstid på cirka 6 timmar. När Teknetium Tc 99m-mertiatid injiceras i kroppen kan man följa dess distribution med hjälp av en gammakamera, eftersom den utsänder gammastrålning som kan detekteras av utrustningen.

Denna teknik används ofta för att undersöka olika funktioner i kroppen, till exempel hjärtfunktion, njurfunktion och skelettskador. Varierande typer av preparat med Teknetium Tc 99m-mertiatid används beroende på vilken typ av undersökning som ska göras.

"Akutfasproteiner" er en samlebetegnelse for et sett av proteiner som øker markedsføringen i forbindelse med akutt inflammatorisk svar i kroppen. Disse proteinerne inkluderer blant annet C-reaktivt protein (CRP), serum Amyloid A (SAA) og fibrinogen. Akutfasproteiner er viktige markører for akutt inflammation og kan måles i blodet for å evaluere sårstoffskader, infeksjoner eller andre tilstander som fremkaller akut inflammatorisk respons.

Kalciumoxalat är ett salt av Kalcium och Oxalsyra. I den medicinska världen, kan kalciumoxalat vara känt som en förening som kan bildas i njurarna som något av de primära konkrementen eller nefrolithen (njurestenar).

Nefrolitiasis, eller njurestenar, är ett tillstånd där fasta partiklar bildas inne i urinvägarna. När dessa partiklar blir tillräckligt stora och/eller talrika kan de orsaka smärta, blod i urinen, illamående eller besvär med urinering. Kalciumoxalat är ett av de vanligaste materialen som stenarna består av.

För att undvika njurensstenar av kalciumoxalat kan vissa rekommendationer ges, såsom att öka drickandet av vatten, minska intaget av oxalsyrarik mat (som spenat, rabarber och choklad) samt att hålla ett lämpligt kalcium/oxalsyra jämvikt i kroppen. I allmänhet bör du alltid konsultera din läkare eller specialist för att få rätt information om din specifika situation.

Lupusnefrit är en komplikation till autoimmunsyndromet systemisk lupus erythematosus (SLE), som orsakas av inflammation i njurarna. Den medicinska definitionen av lupusnefrit är inflammation i nefron, de grundläggande enheterna i njuren som filtrerar blodet.

Lupusnefrit kännetecknas av att antikroppar reagerar med komponenter i njurarna och orsakar skada på glomerulii, kapillärnäten i njurarna som är ansvariga för filtreringen. Detta kan leda till proteinuri (protein i urinen), hematuri (blod i urinen) och nedsatt njurfunktion.

Lupusnefrit klassificeras ofta i olika grader beroende på svårighetsgraden av inflammation och skadan, från klass I till klass VI. Klass I innebär mild inflammation utan skada på glomerulii, medan klass VI innebär sjukligt förändrade njurar som kan kräva dialys eller en njurtransplantation.

'Vattenporiner' er en uofficiel betegnelse for små huller eller porer i huden, der tillader vandmolekyler fra ydre miljø at trænge ind under huden. Den medicinske betegnelse for denne tilstand kaldes ødem, som er et patologisk tilstand karakteriseret ved en abnorm accumulering af væske i væv og celler.

Vandporiner kan opstå på grund af mange forskellige faktorer, herunder alder, genetiske faktorer, hormonelle ændringer, køn, sundhedsproblemer og miljømæssige påvirkninger. Nogle af de mest almindelige årsager til opståen af vandporiner inkluderer:

1. Aldring: Som huden ældes, bliver den mindre elastisk og mere tynd, hvilket kan føre til at porestrukturen forvrides og resultere i opståen af vandporiner.
2. Genetiske faktorer: Nogle individer er genetisk disposerede til at udvikle vandporiner, især hvis de har en historik med akne eller andre hudskadelige tilstande.
3. Hormonelle ændringer: Hormonelle ændringer, som f.eks. under graviditet eller menopause, kan føre til øget produktion af olie i huden, hvilket kan blokere porerne og resultere i opståen af vandporiner.
4. Køn: Kvinder er mere sårlige for at udvikle vandporiner end mænd, især under hormonelle ændringer som f.eks. menstruation eller graviditet.
5. Sundhedsproblemer: Bestemte sundhedsproblemer, herunder hudsygdomme som f.eks. akne, rosacea og eksem, kan føre til opståen af vandporiner.
6. Miljøfaktorer: Miljøfaktorer, herunder solskin, luftforurening og tør hud, kan også føre til opståen af vandporiner.

## Behandling

Der findes forskellige behandlingsmuligheder for at reducere eller fjerne vandporiner. Disse omfatter:

1. Hjemmemasker: Hjemmemasker med ingredienser som f.eks. teeblad, honning og citronsaft kan hjælpe til at reducere størrelsen på porerne og mindske olieproduktionen i huden.
2. Topiske produkter: Topiske produkter med ingredienser som f.eks. salicylsyre, benzoylperoxid og retinol kan hjælpe til at reducere størrelsen på porerne og mindske olieproduktionen i huden.
3. Mikrodermabrasion: Mikrodermabrasion er en behandling, der fjerner døde hudceller og stimulerer produktionen af nyt collagen, hvilket kan reducere størrelsen på porerne.
4. Kyndelig kemisk peeling: Kyndelig kemisk peeling er en behandling, der fjerner de øverste lag af huden og stimulerer produktionen af nyt collagen, hvilket kan reducere størrelsen på porerne.
5. Laserbehandling: Laserbehandling er en behandling, der kan reducere størrelsen på porerne ved at stimulere produktionen af nyt collagen og forbedre teksturen på huden.
6. Radiofrekvensbehandling: Radiofrekvensbehandling er en behandling, der kan reducere størrelsen på porerne ved at stimulere produktionen af nyt collagen og forbedre teksturen på huden.
7. Injektioner med botulinumtoxin: Injektioner med botulinumtoxin kan reducere størrelsen på porerne ved at mindske overaktiviteten i de muskler, der får huden til at synke sammen og blive mindre slappet.
8. Hvidløgskur: En hvidløgskur kan reducere størrelsen på porerne ved at mindske olieproduktionen i huden og have en antibakteriel effekt.

Uremi är ett tillstånd som uppstår när njurarna inte kan renfriställa kroppen från avfallsprodukter och toxiner ordentligt. Detta leder till att blodet fylls med högre än normalt halter av dessa skadliga substanser, vilket kan orsaka en rad symtom som trötthet, illamående, kräkningar, förvirring och andningssvårigheter. Uremi är ofta ett tecken på att njursjukdomen har nått ett mer avancerat stadium och kan vara livshotande om det inte behandlas. Behandlingen innefattar vanligen dialys eller en njurtransplantation.

En urinprovet är ett laboratoriediagnostiskt test som utvärderar olika aspekter på den urin som produceras och utsöndras från njurarna. Det kan inkludera analyser av urins kemiska sammansättning, fysiska egenskaper och mikrobiologiska innehåll.

En vanlig typ av urinprov är en urinsticksprova (dipstick), där ett pappersstreck doppas i en urinprovet för att upptäcka olika kemiska indikatorer. Detta kan mäta pH, protein, glukos, nitrit, leukocytesteraser (WBC-ester), blod, och bilirubin.

En annan typ av urinprov är en urinkultur, där en liten mängd urin placeras på ett näringsmedium för att se om det finns några bakterier som kan växa och identifieras. Detta används ofta för att diagnostisera urinvägsinfektioner (UTI).

Slutligen kan också en mikroskopisk undersökning av urinen göras för att upptäcka eventuella celler, kristaller eller andra partiklar som kan finnas i urinen.

Isoenzym (eller isoform) är ett samlingsnamn för olika enzymer som har samma funktion men kan skilja sig något i deras aminosyresekvens och/eller kinetiska egenskaper. De uppstår genom genetisk variation, där varje isoenzym kodas av en separat gen. Isoenzymen kan ha olika reguleringsmekanismer, subcelulär lokaliseringsgrad och stabilitet, vilket gör att de kan anpassa sig till specifika cellulära behov och miljöer. Detta är en naturlig strategi hos levande organismer för att öka deras flexibilitet och adaptabilitet. I klinisk kontext kan isoenzymnivåer i blodet användas som markörer för olika sjukdomstillstånd, eftersom specifika isoenzymbrister kan vara associerade med vissa patologiska tillstånd.

'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.

Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.

Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.

'Nefrolithiasis' er en medisk betegnelse for forekomsten af en nefrolit, altså en steen eller et fast forklumpet materiale som dannes i nyrerne. Disse steiner kan variere i størrelse og sammensætning, men de fleste er dannet af kalk (calcium), oxalat, urinsyre eller cystin. Små nefrolitias ofte går igen og forløber uden symptomer, mens større steiner kan føre til smerter i underlivet (flankesmerter), blod i urinen (hematuri) og/eller opkastninger. I værste fald kan en nefrolit blokere urinvejene og forårsage en infektion eller skade på nyrerne, hvilket kan medføre alvorlige komplikationer som nyresvigt. Behandlingen afhænger af størrelsen, beliggenheden og sammensætningen af steinen, men den kan omfatte medicinsk behandling, lithotripsi (ultralydsbrydning af steinen) eller kirurgi.

Urinämne, även kallat urin, är ett medicinskt begrepp som refererar till den vätska som produceras och utsöndras av nefron i kroppen. Urinen innehåller olika substanser, såsom salt, urea, kreatinin, hormoner och annat avfall som filtreras bort från blodet. Den vanliga användningen av urinämne är att mäta koncentrationen av specifika substanser för att diagnostisera olika sjukdomar eller störningar i kroppen.

Oxidativ stress definieras som ett tillstånd av obalance mellan produktionen av fria radikaler och andra reaktiva syre-species (ROS) och den förmåga hos celler att neutralisera dem eller reparera skador som orsakats av dem. Fria radikaler och ROS är mycket reaktiva molekyler som innehåller syre och saknar en elektron, vilket gör dem instabila och villiga att reagera med andra molekyler i kroppen för att stabilisera sig. Denna process kan leda till skador på cellmembran, proteiner, DNA och andra cellulära strukturer, vilket kan orsaka celldöd eller mutationer som kan leda till sjukdomar.

Oxidativ stress uppstår när produktionen av fria radikaler och ROS överstiger cellers förmåga att hantera dem genom neutraliseringsprocesser som inkluderar enzymer som superoxiddismutas (SOD), katalas (CAT) och glutationperoxidas (GPx), samt antioxidanter som vitamin C, vitamin E och beta-karoten. Faktorer som kan öka risken för oxidativ stress inkluderar exponering för tobaksrök, luftföroreningar, ultraviolett strålning, inflammation, stresstillstånd och vissa läkemedel. Oxidativ stress har kopplats till en rad sjukdomar, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och åldrande.

'Incidens' er en begrep i epidemiologi som refererer til antallet af nye tilfælde af en sygdom, skade eller anden helbredsrelateret hændelse, der opstår inden for en bestemt periode i en given befolkningsgruppe. Incidensen beregnes som det antal nye tilfælde divideret med den gennemsnitlige persontid i befolkningsgruppen under observation, og udtrykkes ofte som et antal tilfælde per 1000 personer pr. år.

Denne måling er vigtig for at forstå hyppigheden af en sygdom eller hændelse i en befolkning og kan anvendes til at sammenligne risici over tid, steder eller mellem forskellige grupper.

Medicinskt kan "möss, inavlade stammar" definieras som speciellt avlasade populationer eller linjer av möss (Mus musculus), som används i forskning och experiment. Genom att avla möss under kontrollerade förhållanden över flera generationer, kan forskare skapa populationer med specifika genetiska bakgrunder och karaktäristika. Detta gör det möjligt att studera specifika sjukdomar, tillstånd eller biologiska processer i en kontrollerad och reproducerbar miljö.

Inavlade stammar av möss kan vara antingen kongenitala (renbure) eller korsblandade (hybrida). Kongenitala stammar har ett slutet genetiskt system, där alla individer i populationen härstammar från en enda individ eller en mycket liten grupp individer. Detta gör att deras gener är nästan identiska, och det kan vara användbart för att reducera varians inom populationen och underlätta reproducerbarhet i experiment.

Korsblandade stammar härstammar från två eller fler kongenitala stammar och har en mer varierad genetisk bakgrund. Dessa stammar kan användas för att undersöka effekterna av genetiska variationer på olika sjukdomar och tillstånd.

I medicinsk forskning är inavlade stammar av möss mycket viktiga, eftersom de möjliggör kontrollerade studier av många biologiska processer och sjukdomar. De används ofta för att testa nya läkemedel och behandlingar innan de testas på människor.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.

PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.

Mycophenolic acid (MPA) er ein immunsuppressivt medikament som brukes etter transplantasjon for å forhindre avstøtning av den transplanteerde organet. Det virker ved å hindre de immunsystemets hvite blodceller, spesielt T-cellene og B-cellene, i å aktivere seg og dele seg, noe som reduserer sannsynligheten for en avstøtelsereaksjon. Mycophenolic acid er også brukt i behandlingen av visse autoimmune sykdommer, som eksempelvis lupus erythematosus.

Mykofenolsyra (MPA) er den aktive substansen i legemidlene Myfortic og CellCept. MPA kan også hentes direkte fra svampen Penicillium stoloniferum, men dette brukes ikke i klinisk praksis.

Les mer på:

Kalcium (Ca) er ein essensiell mineral som spiller en viktig rolle i menneskelige kroppa. Det er det mest abundaante mineralet i den menneskelige kroppen og utgjør om lag 1,5-2% av kroppens totale vekt. Kalcium finst foremost i tannene og benene, men det også fungerer som en viktig elektrolytt i kroppa og er involvert i mange viktige fysiologiske prosesser, så som:

1. Muskelkontraksjon: Kalcium hjelper med å aktivere muskelkontraksjoner, slik at vi kan bevege oss.
2. Nervesignalering: Kalcium er involvert i nervesystemet og hjeler med å overføre nervesignaler mellom nervecellene.
3. Blodkoagulasjon: Kalcium spiller en viktig rolle i blodkoagulasjonen ved hjelp av å aktivere bestemte proteiner som er involvert i denne prosessen.
4. Hormonproduksjon: Kalcium er også involvert i produksjonen og reguleringen av visse hormoner, for eksempel parathyroideahormonet og kalcitoninet.
5. Cellsignaleringsprosesser: Kalcium hjelper med å regulere cellsignaleringsprosesser i kroppen, som for eksempel cellevekst og celldeling.

For å sikre at kroppa får nok kalcium, er det viktig å ha en balanseert kost med tilstrekkelige mengder av denne næringsstoffen. God kilder på kalcium inkluderer mælkprodukter, grønnsaker som brokkoli og bladgrønnsaker, bønner, nøtter og fisk som sardiner og laks.

Sjukdomsgradsmått, eller "disease severity measures," är metoder och skalor som används för att kvantifiera hur allvarlig en viss sjukdom eller tillstånd är hos en patient. Det kan handla om subjektiva bedömningar gjorda av en vårdpersonal, såsom kliniska observationer och symptombeskrivningar, eller objektiva tester och mätningar som exempelvis blodprover eller bilddiagnostik.

Sjukdomsgradsmått används ofta inom forskning för att jämföra effekterna av olika behandlingsmetoder, men de kan även användas i klinisk praxis för att övervaka en patients tillstånd över tid och för att ställa in behandlingen på rätt nivå. Exempel på vanliga sjukdomsgradsmått är skalor för smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och komplikationsrisk.

Den basalmembranen är en tunnt, platt, specialiserad struktur som skiljer epitelceller och endotelceller från det underliggande bindvävslagret i flera typer av vävnader i kroppen. Den består av två huvudsakliga delar: basal lamina och reticular lamina. Basal lamina är den innersta, elektrondensa lagret som utgör en matrix av extracellulära proteiner, såsom kolagen typ IV, laminin och nidogen. Reticular lamina är det yttre, mindre tätt packade lagret som består av kollagena fibriller. Basalmembranet har en viktig roll i celladhesion, celldifferentiering, cellkommunikation och molekylär transport.

Sekvenshomologi, eller sekvenstillhörighet, inom biokemi och genetik refererar till den grad av likhet mellan två eller flera molekylära sekvenser, som kan vara DNA-sekvenser, RNA-sekvenser eller proteinsekvenser. När det gäller aminosyrasekvenser, handlar det om den ordningsföljd av specifika aminosyror som bildar en proteinmolekyl.

Aminosyrasekvenshomologi mellan två proteiner används ofta för att undersöka deras evolutionära släktskap och funktionella likheter. Hög sekvenshomologi kan indikera närbesläktade proteiner med möjligen liknande funktioner, medan låg homologi kan tyda på mindre närstående eller icke-relaterade proteinsekvenser.

Det är värt att notera att även om två proteiner har en hög sekvenshomologi kan deras struktur och funktion skilja sig ifrån varandra, eftersom aminosyrasekvenser inte alltid korrelerar perfekt med proteiners tredimensionella struktur eller biokemiska aktivitet.

"Genuttrycksreglering, också känd som epigenetik, refererar till de mekanismer som kontrollerar aktiveringen eller stängningen av gener utan att ändra den underliggande DNA-sekvensen. Detta inkluderar processer som DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition, vilka kan påverka cellens funktion och dess svar på miljöfaktorer. Genuttrycksregleringen spelar en viktig roll under utvecklingen, då det kontrollerar när och var gener ska aktiveras eller stängas av för att ge upphov till de specifika egenskaper hos olika celltyper."

'Prognose' er et begreb indenfor medicin, der refererer til forudsigelsen af sygdommens udvikling og slutresultat for en patient. Det er en vurdering af, hvordan sygdommen muligvis vil udvikle sig i fremtiden, herunder sandsynligheden for komplikationer, tilbageslag eller genopretning, og potentialet for livslængdeforventning. Prognosen kan blive påvirket af mange variable faktorer, såsom patientens alder, sundhedstilstand, behandlingsmuligheder og sygdommens art og sværhedsgrad. Den kan hjælpe læger og andre sundhedspersonale med at planlægge den bedste behandling og pleje for patienten, samt hjælpe patienter og deres familier med at forstå og forberede sig på det mulige sygdomsforløb.

P-aminohippursyra (PAH) är ett syntetiskt ämne som används som diagnostiskt verktyg inom medicinen. Det är en vanlig komponent i läkemedel som används för att mäta njurarnas klarning och blodflöde, ett test som kallas PAH-clearance.

PAH är en organisk syrabaserad förening med formeln C9H10N2O2. Den är lättlöslig i vatten och har en svagt sur reaktion. När PAH ges intravenöst, filtreras den fritt genom glomerulus i njuren och absorberas sedan av de tubulära epitelcellerna i njurarna. Därefter pumpas PAH tillbaka till blodomloppet och utsöndras i urinen.

PAH-clearancet beräknas genom att mäta koncentrationen av PAH i både plasma och urin under en given tidsperiod, och används för att uppskatta den totala glomerulära filtrationshastigheten (GFR) hos patienter med njursjukdomar.

Riktad organdonation, även känd som direktad donation eller non-släkt-relaterad living donation, är en form av organ donation där en levande donator väljer att ge en specifik mottagare ett av sina egna organ. Detta står i kontrast till den vanligare formen av organdonation, som sker efter dödsfall och involverar att organen tilldelas en mottagare baserat på behov, kompatibilitet och andra kriterier.

Riktad organdonation är en komplex process som kräver omfattande utvärderingar av både donatorn och mottagaren för att säkerställa att donationen är både medicinskt lämplig och etiskt acceptabel. Bland de organ som oftast doneras på detta sätt finns njurar, lever och delar av lungor.

Det är värt att notera att riktad organdonation inte ska förväxlas med "förbunden donation", där en levande donator väljer att donera ett organ till en specifik person som de känner, till exempel en familjemedlem eller en vän. I det senare fallet är relationen mellan donatorn och mottagaren välkänd och har redan etablerats före donationen.

F344 är en typ av laboratorieratt som använts vid forskning och är känd för sin relativt låga genetiska variation jämfört med vilda råttor. Denna specifika typ av F344-rätt är inavlad, vilket betyder att den har blivit avlade under många generationer i ett kontrollerat laboratoriemiljö för att uppnå en hög grad av genetisk konsekvens. Denna standardiserade genetiska bakgrund gör det möjligt att reducera individuella variationer och på så sätt underlätta reproducerbarhet och jämförelser mellan olika studier.

Det är värt att notera att F344-råttor är en vanlig typ av laboratorieratt, men det finns andra typer också som används beroende på forskningsbehov. Varje rätttyp har sina egna specifika drag och fördelar, så valet av rätttyp beror ofta på vilka specifika frågor eller hypoteser som undersöks i en viss studie.

'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.

'Natriures' är ett medicinskt begrepp som refererar till den situation då kroppen utsöndrar natrium (ett mineral som ingår i salt) via urinen. Detta sker oftast som en del av kroppens normala homeostatiska reglering, där njurarna arbetar för att hålla balansen mellan olika kroppsvätskor och elektrolyter. Natriures kan också vara ett tecken på vissa medicinska tillstånd eller biverkningar av vissa läkemedel, exempelvis vid njursjukdomar, hjärtsvikt eller för högt blodtryck. I vissa fall kan ökat natriures vara en önskvärd effekt, som i samband med behandling av högt blodtryck eller hjärtsvikt, då läkemedel som diuretika kan användas för att öka urinproduktionen och på så sätt minska vätskan i kroppen.

Biological models är matematiska eller datorbaserade representationer av biologiska system, processer eller fenomen. De används inom forskning för att simulera, analysera och förutsäga beteendet hos komplexa biologiska system, som exempelvis celler, organ, populationer eller ekosystem. Biological models kan vara mekanistiska (baserade på förståelse av underliggande mekanismer) eller empiriska (baserade på experimentella observationer och korrelationer). Exempel på biologiska modeller inkluderar systemdynamikmodeller, differentiall equations-modeller, agentbaserade modeller och neuronala nätverksmodeller.

"Age factors" in a medical context refers to the various changes and conditions that occur as a result of aging, which can affect an individual's health and susceptibility to disease. These factors may include:

* Physical changes associated with aging, such as decreased muscle mass, bone density, and lung function
* Increased risk for certain chronic diseases, such as heart disease, stroke, diabetes, and cancer
* Changes in sensory perception, including vision and hearing loss
* Cognitive decline, including an increased risk of dementia and Alzheimer's disease
* Increased susceptibility to infections due to a weakened immune system
* Greater likelihood of experiencing multiple chronic conditions simultaneously (multimorbidity)

These age-related factors can impact the diagnosis, treatment, and management of medical conditions, and must be taken into account when providing care for older adults.

Aging, also known as aging or senescence, is a natural, progressive process that occurs over time and affects all living organisms. In a medical context, aging is defined as the accumulation of changes in an individual over time, which includes biological, psychological, and social components. These changes can lead to increased vulnerability to disease, disability, and death.

The biological aspect of aging involves changes at the cellular and molecular level, such as DNA damage, telomere shortening, protein aggregation, and altered gene expression. These changes can affect the function and survival of cells and tissues, leading to age-related diseases such as cancer, heart disease, and neurodegenerative disorders.

The psychological aspect of aging involves changes in cognitive, emotional, and social functioning. Aging can be associated with declines in memory, attention, and processing speed, as well as increased risk for mental health conditions such as depression and anxiety. However, many older adults maintain good cognitive function and emotional well-being throughout their lives.

The social aspect of aging involves changes in roles, relationships, and social participation. Older adults may experience retirement, loss of loved ones, and decreased mobility, which can impact their social connections and sense of purpose. However, many older adults remain active and engaged in their communities, pursuing new interests and maintaining meaningful relationships.

In summary, aging is a complex and multifaceted process that involves changes at the biological, psychological, and social levels. While there are challenges associated with aging, many older adults lead healthy, fulfilling lives and make valuable contributions to their families and communities.

'Foster' är inget medicinskt begrepp, utan istället ett socialt eller beteendemässigt fenomen. Ordet refererar till att ta hand om och uppfostra någon annans barn som om det vore ditt eget. Det kan ske formellt genom en fosterföräldraprogram varvid barnet placeras i ett hem av sociala myndigheter, eller informellt genom familjemedlemmar eller vänner.

I medicinskt hänseende kan man tala om fostran i samband med att en fosterdiagnos ställs under graviditeten, vilket innebär att det förekommer en abnormal utveckling hos fostret. Men själva termen 'foster' används inte som ett medicinskt begrepp för att beskriva en persons tillstånd eller diagnos.

Hypertrofi är ett tillstånd där en cell eller ett organ växer i storlek som svar på ett stimuli, såsom ökat arbete eller ökad hormonell påverkan. I det medicinska sammanhanget används termen ofta för att beskriva en ökad storlek hos hjärtmuskulaturen (ventrikelhypertrofi) som orsakas av högt blodtryck eller annan typ av belastning på hjärtat. Denna ökade muskelmassa kan leda till komplikationer såsom sämre hjärtfunktion och ökat riskt för hjärtattacker. Andra exempel på hypertrofi inkluderar skelettmuskelhypertrofi som uppstår vid kraftutveckling och läderhudshypertrofi vid långvarig irritation eller inflammation.

'Flimmerhår' er en uformell betegnelse for et symptom, hvor en persons hår stråler vokser meget langsomt, skrøbeligt og ofte med en krusesløjfeagtig form. Der findes ikke en officiel medicinsk definition af begrebet 'flimmerhår', men det er almindeligt kendt blandt læger og andre sundhedsfaglige.

Flimmerhår kan være associeret med forskellige sygdomme, herunder sklerocystisk polycycstisk ovaryrsindring (PCOS), hypothyreose, hypoparathyreoidisme og bestemte genetiske sygdomme som syndromet af Ehlers-Danlos. I nogle tilfælde kan flimmerhår være en bivirkning af visse mediciner eller behandlinger.

Det er vigtigt at bemærke, at hvis du eller nogen i din omgangskreds har bekymringer omkring hårsvøjet, skal du søge professionel rådgivning og undersøgelse hos en læge eller en anden sundhedsfaglig ekspert. De kan evaluere dine symptomer og fastslå en diagnose, hvis det er relevant, samt give vejledning om behandling og pleje af dit hår.

'Normalvärden' är ett begrepp inom laboratoriemedicin och diagnostik som refererar till ett normalt intervall eller ett referensintervall för ett visst laboratorieresultat, baserat på populationen som studerats. Normalvärdena representerar de värden som ligger inom det normala omfånget och används som en guide för att tolka patientens laboratorieresultat i förhållande till den genomsnittliga populationen.

Det är viktigt att notera att normalvärden kan variera beroende på ålder, kön, ras, hälsostatus och andra faktorer. Dessa värden fastställs genom att mäta ett laboratorieparametern hos en stor grupp friska individer (referenspopulationen) och sedan beräkna statistiska gränser för det normala intervallet, oftast som medelvärde ± två standardavvikelser.

Det är också viktigt att komma ihåg att ett laboratorieresultat som faller utanför det normala intervall inte alltid innebär sjukdom eller patologi, och tvärt om kan ett resultat som ligger inom det normala intervall inte utesluta en viss diagnos. Laboratorietester används ofta tillsammans med kliniska bedömningar, symptom och andra diagnostiska tester för att ställa en diagnos eller övervaka en patients hälsotillstånd.

"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.

Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.

Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

"DNA-primers" är en medicinsk term som refererar till små, syntetiska eller naturliga, ensträngade DNA-molekyler som används för att initiera och stödja DNA-syntesen under processer som PCR (polymeraskedjereaktion), sekvensering och kloning. DNA-primers binder specifikt till en komplementär sekvens i mål-DNA:t och fungerar som en startpunkt för DNA-polymerasen, det enzym som kopierar DNA-sekvensen. Primern är vanligtvis några tiotals baspar lång och är designad för att vara komplementär till den specifika sekvensen i mål-DNA:t där syntesen ska initieras.

Hjärndöd är ett medicinskt tillstånd där hjärnans högre funktioner har upphört och inte kan återfås. Det innebär att individen saknar alla medvetna erfarenheter, är oförmögen att andas självständigt och saknar alla spår av hjärnstamreflexer. Hjärndödens diagnos ställs vanligtvis genom en kombination av kliniska observationer och specialiserade undersökningar som elektroencefalografi (EEG) och bedömning av hjärtflödesvolymen i hjärnan med hjälp av dopplersonografi eller annan bilddiagnostik.

Det är viktigt att skilja mellan livsuppehållande behandling och livshotande tillstånd, eftersom det finns en skillnad mellan att vara hjärndöd och vara i ett vegetativt tillstånd eller koma. En person som är hjärndöd har inga möjligheter till återhämtning av sina hjärnfunktioner, medan det kan finnas vissa begränsade möjligheter till förbättring i andra tillstånd där individen inte är hjärndöd.

Phosphorus är ett grundämne med symbolen P och atomnummer 15. Det är ett icke-metalliskt, multivalent grundämne som förekommer i flera former, bland annat en vit, farligt brandbar form som kallas vit fosfor och en svart, metallisk form som kallas röd fosfor. Fosfor är ett viktigt näringsämne för levande organismer och ingår i biomolekyler såsom DNA och RNA. Det förekommer också i ATP, den viktigaste energibäraren i celler.

I medicinsk kontext kan fosfor referera till ett flertal ting, inklusive:

1. Fosfater - salter av fosforsyra som är viktiga för många kroppsfunktioner, såsom att hjälpa till att bygga och reparera ben och tänder, hjälpa musklerna att röra sig och hjälpa nerverna att fungera korrekt.
2. Serumfosfat - ett mått på mängden fosfat i blodet. Förhöjda nivåer kan vara ett tecken på njursvikt, hypoparatyreoidism eller andra sjukdomar.
3. Fosforbindande protein - proteiner som binder till fosfater och hjälper till att reglera cellulära processer såsom signalering och celldelning.

I allmänhet refererar medicinska definitioner av fosfor ofta till dess roll i kroppens mineralbalans, energiomsättning och biokemi.

En ACE-hämmare (angiotensin-konverterande enzym-hämmare) är ett typ av blodtrycksmedicin som fungerar genom att hindra enzymet angiotensin-konverterande enzym från att konvertera angiotensin I till angiotensin II, vilket i sin tur orsakar blodkärlens konstriktion och ökar blodtrycket. Genom att hämma denna process sänks blodtrycket och förbättras hjärtats funktion. ACE-hämmare används också för att behandla hjärtsvikt, njursjukdom orsakad av diabetes, och andra tillstånd där ett sänkt blodtryck kan vara nyttigt.

'Mjälte' är ett medicinskt begrepp som refererar till kroppens stora salivkörtlar, som ligger i huvudet och halsen. De två största mjältena är glandula parotis (öronmjälta) och submandibulär glandula (underkäkmjälta). Dessa körtlar producerar saliv som hjälper till att smida upp maten så att den blir lättare att svälja. Mjältena kan bli inflammerade eller infekterade, vilket kallas mjältinflammation (sialadentis) eller mjältinfektion (sialit). Andra medicinska tillstånd som kan drabba mjälten inkluderar tumörer och stenar i gångsystemet för saliven.

"Blod i urin" betyder att det finns synliga eller osynliga spår av blod i personens urin. Det medicinska begreppet för när det finns mindre mängder blod i urinen är hematuria, och den kan vara antingen "manifest" (synlig röd eller rosa färg på urinen) eller "oktult" (endast synlig under mikroskop).

Det kan finnas olika orsaker till blod i urinen, såsom infektioner, inflammation, stenar i urinvägar, njursjukdomar, vissa cancerformer eller skador på urinvägar. Om du upplever att du har blod i urinen rekommenderas du att söka medicinsk hjälp för att fastställa orsaken och få behandling om det behövs.

Inulin är ett naturligt förekommande, icke-digestibelt kolhydrat som tillhör en grupp av kostfiber som kallas fytosackarider. Det kan hittas i flera olika slags växter, såsom lök, artischocker, chokladrotor och tomatrotsknyten. Inulin används ofta som en prebiotisk fiber i kosttillskrivningar och livsmedelsprodukter eftersom det kan hjälpa till att främja tillväxten av vänliga bakterier i tarmen. När inulin når tarmen, omvandlas det av bakterier till kortkedjiga fettsyror som kan användas som näringsämne av kolonceller.

Inom medicinsk kontext kan inulin användas som ett diagnostiskt verktyg för att mäta njurfunktionen, eftersom det filtreras ut ur blodet och utsöndras i urinen. Denna metod kallas för inulinclarans test och används för att uppskatta den glomerulära filtrationsratan (GFR), som är ett mått på njurarnas förmåga att rensa blodet från avfall.

"Prevalens" er en begrep i epidemiologi som refererer til den totale andelen av individuer i en population som har en bestemt sykdom, skade eller tilstand ved et givent tidspunkt. Det kan også beskrive antall personer som har en bestemt egenskap eller eksponering i en befolkning. Prevalensen måles ofte som en prosentandel av den totale populationen eller som antall per 1000, 10 000 eller 100 000 personer, afhængig av hyppigheden og størrelsen på populationen.

Det er viktig å skille mellom prevalens og incidens. Incidensen beskriver antall nye tilfeller av en sykdom eller tilstand som oppstår innen et bestemt tidsrom, mens prevalensen viser hvor mange personer i en population som har den på et gitt tidspunkt. Prevalensen vil ofte være høyere enn incidensen for kroniske sykdommer og tilstander, siden disse kan forekomme over lengre tidsperioder.

"Low Density Lipoprotein Receptor-Related Protein-2" (LRP2), även känt som " Megalin", är ett protein som hör till den stora familj av lipoproteinreceptorer. Det är en transmembranprotein som uttrycks i många olika typer av celler, inklusive celler i njurar, lever, hjärna och äggstockar.

LRP2 har en stor extracellulär domän med flera ligandbindningsställen och är involverad i cellulär endocytos och transport av olika molekyler som lipoproteiner, hormoner, vitaminer, proteaser och toxiner. Det spelar också en viktig roll i cellytanlaggning, celldifferentiering och embryonal utveckling.

Defekter i LRP2 kan leda till olika sjukdomstillstånd som Denys-Drash syndrom, Lowe syndrom och Schimke immunoosse dysplasi.

"Acidosis" er en medisinsk terminologi som refererer til et tilstand der har for low pH i kroppens væske, særligt i blodet. Normal pH-værdi for blod ligger på omkring 7,35-7,45. Acidosis kan forekomme når der er en overvægtning af syre i kroppen i forhold til base, hvilket fører til en forstyrrelse i den normale acid-base balance.

Der er to typer af acidosis: respiratorisk og metabolisk. Respiratorisk acidosis skyldes for lavt iltindhold i blodet, hvilket fører til en øget CO2-koncentration og derfor lavere pH-værdi. Dette kan skyldes lungesygdomme eller andre tilstande som forhindrer normal respirationsfunktion.

Metabolisk acidosis skyldes forstyrrelser i kroppens metabolisme, der fører til en øget syreproduktion eller nedsat evne til at fjerne syre fra kroppen. Dette kan skyldes mange forskellige årsager, herunder diæt, medicin, sygdomme som fx diabetes, nyresvigt og andre organsvigt.

Symptomer på acidosis kan variere alt efter graden af pH-fald og type af acidosis, men kan inkludere svimmelhed, forvirring, træthed, hurtig eller abnormt åndedræt, søvnighed, opkastning og i værste fald koma. Behandlingen af acidosis afhænger af dens årsag og kan inkludere behandling af underliggende sygdomme, ændringer i diætet, iltterapi eller andre medicinske indgreb.

'Organogenese' refererer til den biologiske prosess, hvor organer dannes i et levende væsen. Det er en del af den mere generelle proces med fosterdannelse, kaldet embryogenese. Under organogenesen differeres cellerne og dele af cellerne specifikt ud til at danne de strukturer, der bliver til de forskellige organer i kroppen, såsom hjertet, lungerne, leveren og hjernen. Denne proces starter tidligt i fosterdannelse og kan fortsætte op til fødslen eller endda længere hen ad livet alt efter, hvilket organ der udvikles.

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

Renala medel, även känt som renalt medel eller kreatinin-clearance, är ett laboratoriemedel som används för att uppskatta den glomerulära filtrationshastigheten (GFR) i njurarna. GFR mäter hur väl njurarna fungerar vid reningsprocessen av blodet från skadliga ämnen och överskottsvätskor.

Renala medel beräknas genom att dividera den totala mängden kreatinin som utsöndras via urinen under en given tidsperiod (vanligtvis 24 timmar) med serumnivåerna av kreatinin i blodet. Resultatet uttrycks vanligen i milliliter per minut och kvadratmeter (ml/min/1,73 m2).

En lägre renala medel-värde indikerar sämre njurfunktion, medan ett högre värde indikerar bättre njurfunktion. Värden under 60 ml/min/1,73 m2 kan vara tecken på nedsatt njurfunktion och kräver ytterligare undersökningar för att fastställa orsaken och behandlingen.

Molekylvikt, eller molekylär vikt, är ett begrepp inom kemi och fysik som refererar till det totala antalet gram av en viss substans som motsvarar dess molekylmassa. Molekylmassan är summan av atommassorna för varje atom i en molekyl, och molekylvikten uttrycks vanligtvis i enheten gram per mol (g/mol).

Mer specifikt, molekylvikten är relaterad till Avogadros konstant, som definierar antalet partiklar (i detta fall, molekyler) i en mol av en substans. En mol av en substans innehåller exakt 6.02214076 × 10^23 partiklar, och molekylvikten är massan av en mol av en viss substans.

Sålunda, om du känner till molekylmassan av en given molekyl, kan du beräkna dess molekylvikt genom att multiplicera molekylmassan med Avogadros konstant. Omvänt, om du känner till molekylvikten och Avogadros konstant, kan du bestämma molekylmassan genom att dividera molekylvikten med Avogadros konstant.

Cardiovascular diseases (hjärt-kärlsjukdomar) är en samlande benämning på sjukdomar som drabbar hjärtat och kärlen. Detta inkluderar, men är inte begränsat till:

1. Ischemisk hjärtsjukdom: Sjukdomar orsakade av förträngning eller blockering i de koronara artärerna som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen, exempelvis angina pectoris och hjärtinfarkt.

2. Hjärtrytmrubbningar: Avvikelser i hjärtats rytm, inklusive både för snabb (tachykardier) och för långsam (bradykardier) hjärtslag.

3. Strukturella hjärtsjukdomar: Sjukdomar som påverkar hjärtats struktur, exempelvis hjärtmuskelsjukdomar (kardiomyopatier), hjärtvävnadsdefekter och vaskulära sjukdomar.

4. Hjärtfel hos barn: Inkluderar kongenitala hjärtfel, som är fel som barnet föds med, och akviredtala hjärtfel, som utvecklas under barndomen.

5. Cerebrovasculära sjukdomar: Sjukdomar i de hjärnans blodkärl, exempelvis stroke och transitorisk ischemisk attack (TIA).

6. Perifera kärlsjukdomar: Sjukdomar i de blodkärl som förser kroppens extremiteter och andra organ med syre, exempelvis perifer arterioskleros.

Apoptosis är en form av programmerad celldöd som sker under normala fysiologiska förhållanden, såväl som i samband med sjukdomar och skada. Det är en aktiv process där cellen genomgår en serie specifik morfologiska och biokemiska förändringar, inklusive kondensation av kromatin, fragmentering av DNA, membranbubblor och celldelning till apoptotiska kroppar som sedan fagocyteras av omgivande celler utan att orsaka någon inflammatorisk respons. Apoptos kan initieras genom en mängd olika signaltransduktionsvägar, inklusive extracellulära signalsubstanser, intracellulära stressfaktorer och mitokondriella störningar. Dessutom är apoptos en viktig mekanism för att eliminera celler som är skadade eller muterade, för att underhålla homeostasen i flertalet organismers vävnader och för att modulera immunresponsen.

Vätejonkoncentration, även känd som pH, är ett mått på hur sur eller basiskt ett vätskemedium är. Det specificerar protonaktiviteten (H+) i en lösning, vilket är relaterat till mängden hydrogenjoner (H+) per liter.

En lägre pH-värde (7) indikerar lägre vätejonkoncentration och mer basisk miljö. Vatten har en neutral pH på 7.

I medicinsk kontext kan förändringar i vätejonkoncentration ha betydelsefulla kliniska konsekvenser. För hög eller för låg pH kan störa normal cellfunktion och leda till acidos eller alkalos, respektive. Dessa störningar kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive andningen, hjärt-kärlsystemet, njurarnas funktion och ämnesomsättningen.

Det finns ingen enstaka "medicinsk definition" av "Förenta Staterna", eftersom Förenta Staterna i sig självt inte är ett medicinskt begrepp. Förenta Staterna är ett land, bestående av 50 delstater och ett federal distrikt (Washington, D.C.).

I vissa medicinska sammanhang kan referensen till "Förenta Staterna" vara relevant när det gäller att beskriva en population eller ett forskningsområde. I sådana fall kan definitionen vara lika med den geografiska och politiska betydelsen av begreppet, dvs. de områden som utgör Förenta Staterna.

I andra fall kan "Förenta Staterna" i ett medicinskt sammanhang hänvisa till det specifika hälsosystemet eller den typen av vård som finns i landet, men det finns inga enhetliga definitioner på detta område. Det är viktigt att tolka begreppet "Förenta Staterna" i medicinska sammanhang beroende på kontexten och den specifika användningen av termen.

"Blodtryckssänkande medel" är en benämning på läkemedel som används för att sänka ett patient's blodtryck. Detta görs vanligtvis genom att vidga blodkärlen, minska hjärtans arbetsbelastning eller påverka salt- och vattenbalansen i kroppen. Exempel på sådana läkemedel inkluderar ACE-hämmare, ARB:s, kalciumkanalblockerare, diuretika och betablockare. Genom att sänka blodtrycket kan dessa mediciner hjälpa till att förebygga eller behandla sjukdomar som hypertension (högt blodtryck), hjärtinfarkt, stroke och njurförsämring.

Medical Definition of 'Anemia' (Blood Deficiency):

Anemia is a medical condition characterized by a decrease in the total amount of red blood cells or a lower than normal level of hemoglobin in the blood. Hemoglobin is crucial as it carries oxygen from the lungs to the rest of the body. When you have anemia, your body doesn't get enough oxygen-rich blood, leading to fatigue, weakness, and other symptoms.

Anemia can be caused by various factors, including:

1. Blood loss: Heavy menstrual periods, surgery, trauma, or chronic bleeding from ulcers, cancer, or other conditions can cause anemia.
2. Decreased red blood cell production: Conditions such as iron deficiency, vitamin B12 or folate deficiency, kidney disease, bone marrow disorders, or chemotherapy and radiation therapy can decrease the production of red blood cells.
3. Increased red blood cell destruction: Certain inherited disorders like sickle cell anemia, thalassemia, or hemolytic anemias can cause the body to destroy red blood cells faster than they can be produced.

Symptoms of anemia may include fatigue, weakness, pale skin, irregular heartbeat, shortness of breath, dizziness, and cognitive difficulties. Treatment for anemia depends on its underlying cause. It may involve dietary changes, supplements, medications, or blood transfusions.

BK-virus är ett human betsmittt virus som tillhör polyomaviridae familjen. Det upptäcktes 1971 och namngavs efter den första patienten, en man vid namn BK. Viruset är vanligt förekommande hos människor och smittar ofta under barndomen via droppburen eller fekalt-oral smitta.

Efter initial infektion etablerar sig viruset i nieren där det kan ligga latent (dvs. inte orsaka några symtom) hos de flesta vuxna. Vid immunsuppression, till exempel hos transplantatmottagare eller HIV-smitta, kan BK-viruset reaktiveras och orsaka sjukdomar som exempelvis nefropati (skada på njurarna).

Symptomen på en BK-virusinfektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad. I de flesta fall förblir infektionen asymptomatisk eller orsakar endast milda symtom som feber och trötthet. Vid allvarligare infektioner kan dock BK-viruset orsaka svår nefropati, urogenital infektioner, hjärninflammation (encefalit) eller lunginflammation (pneumonit).

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot BK-virusinfektioner, men symtomatisk behandling och stödjande vård kan ges för att lindra symptomen. I vissa fall kan antivirala läkemedel användas för att kontrollera viruset, särskilt hos immunsupprimerade patienter.

'Koksalt i kroppen' (kost) refererar till ett mineral som kallas natriumklorid. Det är en typ av salt som består av natrium- och klordelar. Natriumklorid används ofta som säsongering för mat och är viktigt för att hålla vattenbalansen i kroppen, hjälpa musklerna att fungera korrekt och överföra nervimpulser.

En normal nivå av natriumklorid i blodet ligger mellan 135 och 145 milliequivalenter per liter (mEq/L). Om saltnivån i blodet är för hög eller för låg kan det leda till olika hälsoproblem. För höga nivåer av natriumklorid kallas hypernatremi och kan orsaka symtom som yrsel, krampningar, förvirring och i allvarliga fall koma. För låga nivåer, hyponatremi, kan orsaka symtom som illamående, kräkningar, huvudvärk, yrsel och i allvarliga fall förlust av medvetande.

Det är viktigt att ha en balanserad saltintag genom kosten och att dricka tillräckligt med vätska för att hålla ett jämnt läge av natriumklorid i blodet. Om du anser att du har för höga eller för låga nivåer av natriumklorid bör du söka medicinsk hjälp.

'Uppreglering' är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där nivåerna eller aktiviteten hos en viss molekyl, cell, vävnad eller funktion ökar i kroppen. Det kan ske naturligt eller orsakas av läkemedel eller andra behandlingsformer. Uppreglering kan ske på olika nivåer, inklusive genetisk (överaktivering av en gen), proteinsnivå (ökad produktion av ett protein) eller signalsubstansnivå (förhöjd aktivitet hos en signalsubstans). Det kan vara en önskvärd effekt vid behandling av vissa sjukdomar, men i andra fall kan det leda till negativa konsekvenser och biverkningar.

"Antikroppar", på latin "Anticorpora", är en typ av proteiner som produceras av kroppens immunsystem för att bekämpa främmande ämnen, såsom virus och bakterier. De kallas även "immunglobuliner". Antikroppar binds till specifika ytor på främmande ämnen och hjälper till att markera dem för förstörelse av andra delar av immunförsvaret. Varje antikropp är specifik för ett visst främmande ämne, eller antigen. De finns naturligt i kroppen men kan också produceras genom vaccinationer.

Nefrotiskt syndrom är ett samlingsnamn för en grupp symtom som uppstår när njurarna skadats på ett sätt som får dem att låta stora mängder protein passera ut i urinen. Det inkluderar ofta proteinuri (stort proteinavlossning i urinen), hypoalbuminemi (låga nivåer av albumin i blodet), edem (vätskeansamling i kroppen) och höga nivåer av kolesterol och lipider i blodet. Det kan orsakas av en rad olika sjukdomar, inklusive glomerulonefrit (inflammation i njurarnas glomeruli), diabetes, amyloidos, systemisk lupus erythematosus och vissa typer av infektioner. Det är vanligare hos barn än vuxna.

Det är viktigt att söka medicinsk vård om man upplever symtom som kan vara relaterade till nefrotiskt syndrom, eftersom det kan leda till komplikationer såsom blodproppar, infektioner och njurskada om det inte behandlas. Behandlingen av nefrotiskt syndrom beror på vilken underliggande sjukdom som orsakar symtomen.

Erytropoietin (EPO) är ett hormon som produceras naturligt i kroppen, vanligtvis i njurarna. Det har en viktig roll i produktionen av röda blodkroppar (erytrocyter) inuti benmärgen. När syrehalten i blodet minskar, ökar produktionen av EPO, vilket ledde till att fler röda blodkroppar produceras för att öka syretransportskapaciteten.

EPO är också tillgängligt som ett läkemedel, ofta använt för att behandla anemier orsakade av njurarsjukdomar, cancerbehandlingar och andra sjukdomstillstånd. Dessutom kan det användas av idrottsmän för doping, eftersom det kan öka uthålligheten genom att öka röda blodkropparnas antal och därmed syretransportskapaciteten.

Mesangialceller är en typ av cell som finns i nefronet, den grundläggande enheten i en njure. Dessa celler är belägna i det mesangiella matrixet, ett tjockt lager extracellulär matrix som omger kapillärerna inne i glomerulus, den del av nefronet där blod filtreras för att producera urin.

Mesangialcellerna har flera funktioner, bland annat hjälper de till att stödja och underhålla kapillärernas struktur och funktion. De kan kontrahera (kontrahera) precis som muskelceller, vilket hjälper till att reglera blodflödet genom glomerulus. Mesangialcellerna kan också fagocytera (fagocytera) skadade celler och avfallssubstanser i nefronet.

I vissa sjukdomar, såsom mesangioproliferativt glomerulonefrit, kan mesangialcellerna bli översatta och dela sig snabbt, vilket orsakar skada på nefronet och kan leda till nedsatt njurfunktion.

Histochemistry and immunohistochemistry, ofta förkortat till histokemi respektive immunhistokemi, är två relaterade discipliner inom patologi och cellbiologi.

Histochemistry är en metod som används för att lokalisera och identifiera specifika substanser eller strukturer i celler och vävnader genom att använda histologiska färgningstekniker. Genom att använda olika kemikalier som reagens kan man få celler och vävnader att färgas specifikt beroende på vilka substanser de innehåller, till exempel proteiner, kolhydrater, lipider eller nukleinsyror.

Immunohistochemistry är en undergrupp av histochemistry som använder antikroppar för att detektera specifika proteiner i celler och vävnader. Genom att använda primära antikroppar som binder till ett visst protein och sedan sekundära antikroppar som är konjugerade till en fluorescerande markör eller en enzymatisk katalysator kan man lokalisera och identifiera proteinet i fråga. Detta används ofta inom patologi för att ställa diagnoser, studera sjukdomsprocesser och forska om cellulära mekanismer.

"Njurnekros, papillär" är en patologisk diagnos som betecknar död (necros) av celler i njurarnas liljor (papiller), de smala delarna av nyrtarna som sticker ut in i urinblåsan. Denna typ av njurnekros kan orsakas av en minskad blodförsörjning till njurarna, som kan vara relaterat till olika sjukdomstillstånd eller behandlingar, såsom nedsatt hjärtfunktion, allvarlig hypotension (låg blodtryck), eller vissa läkemedel. Njurnekros kan också vara en komplikation till akut tubulär nekros (ATN) som orsakas av ischemisk skada eller toxisk skada på njurarna. Symptomen på njurnekros kan inkludera blod i urinen, smärta i ländryggen och förhöjda värden av kreatinin och urea i blodet.

Immunoblot, även känt som Western blotting, är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi och immunologi. Den används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en proteinblandning, till exempel i cellulär extract eller i ett kroppsvätskeprov som serum eller urin.

Tekniken bygger på elektrofores, där proteiner separeras beroende på deras molekylvikt genom att låta dem vandra genom ett gelatinaliknande material i ett elektriskt fält. Efter separationen överförs proteinerna från gelen till en nitrocellulosa- eller PVDF-membran, där de fastnar och blir tillgängliga för immunologisk detektering.

I nästa steg inkuberas membranet med ett specifikt antikroppar mot det protein som ska detekteras. Antikroppen binder till sitt målprotein på membranet, och efter en avspolningstapp kan ytterligare en sekundär antikropp användas för att binda till de primära antikropparna. Den sekundära antikroppen är konjugerad till ett enzym, som i sin tur katalyserar en kemisk reaktion som leder till bildning av ett synligt band på membranet när ett substrat tillsätts.

Immunoblot används ofta för att bekräfta produktionen och nedbrytningen av proteiner, undersöka protein-proteininteraktioner eller jämföra relativa mängder av specifika proteiner i olika prover.

'Tarmar' er en begrep som oftest refererer til tarmen i det menneskelige eller dyrede digestive system. Tarmen er en del av fordøjelseskanalen, der starter i mavesækken og ender i endetarmen (anus). Der er flere dele af tarmen, herunder tyndtarm, tyktarm og endeligt endetarmen.

Tyndtarmen er den længste del af tarmen og er hvor det meste af næringsupptagelsen sker. Tyktarmen er kortere, men har en større diameter end tyndtarmen og er hvor vand og salt absorberes, og hvor afføringen dannes. Endeligt er endetarmen hvor afføringen udskilles fra kroppen.

Det er viktig å ha en god tarmfunksjon for å sikre en god helse. En ubalansert tarmflora kan føre til fordøjelsesproblemer, inflammatoriske tarmsygdommer og andre helsesvikt. Derfor er det viktig med en balanset kosthold og livsstil for å sikre en god tarmhelse.

Furosemid är ett loopdiuretikum, som används för att behandla vattenansamling i kroppen orsakad av hjärtsvikt, levercirros och njursjukdomar. Det fungerar genom att öka urinproduktionen och på så sätt minska svullnaden i kroppen. Furosemid gör detta genom att blockera den naturliga återupptagningen av salt och vatten i njurarna, vilket leder till en ökad utsöndring av urin. Medicinen kan också användas för att behandla högt blodtryck och glaukom.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

'Glomerulärt mesangium' är ett begrepp inom histopatologi och renales patologi. Det refererar till den del av nefronet (den grundläggande enheten i en nyckelorgan) som innehåller mesangialceller och mesangiextracellulär matrix, båda belägna mellan kapillärkärlens endotel och podocyternas fotprocesser (en typ av epitelcell) i glomerulus.

Mesangium har en viktig funktion vid filtreringen i njurarna genom att stödja kapillärkärlen, hjälpa till med regleringen av blodflödet och underhålla strukturen hos glomerulus. Patologiska förändringar i mesangiet kan leda till olika former av glomerulära sjukdomar, såsom glomerulonefrit eller nefrotiskt syndrom.

Cell polarité refererar till den asymmetriska distributionen av molekyler och organeller inom en cell, vilket ger upphov till olika funktionella domäner. Denna polarisering är viktig för cellens förmåga att interagera med sin omgivning och reglerar processer som celldelning, cellytaresform och transport av molekyler.

I epitelceller, som bildar barriärer mellan olika kroppsdelar, är cellpolariteten särskilt viktig. Dessa celler har ofta en apikal domän, som är orienterad mot lumen (håligheten) i ett organ, och en basolateral domän, som är orienterad mot den underliggande basalmembranet. Mellan dessa två domäner finns ofta en tätt packad proteinkomplex, kallat tight junction, som hjälper till att reglera passage av molekyler genom cellen.

I neuroner är cellpolariteten också viktig för deras funktion. Dessa celler har ofta en axonal domän, som är lång och tunn, och en dendritisk domän, som är kort och grenig. Signaler tenderar att färdas i en riktning från den axonal domänen till den dendritiska domänen, och cellpolariteten hjälper till att reglera denna signalering.

I allmänhet är cellpolariteten ett komplext fenomen som inbegriper en mängd molekylära mekanismer, inklusive cytoskelettet, membranproteiner och signalsubstanser.

Polyacrylamide gel electrophoresis (PAGE) er en laboratoriemetode som brukes til å separere biomolekyler basert på deres lading, størrelse og form. Metoden er særlig nyttig for å skille DNA-fragmenter, RNA-molekyler eller proteiner fra hverandre.

I polyacrylamidgelelektroforesen prepurer man prøven gjennom en gel bestående av polymerisert acrylamid og bis-acrylamid i tilstedeværelse av en pH-buffer og et reduktionsmidel som sikrer at biomolekylerne blir pålitt linje under elektrisk felt. Størrelsen på de separerte molekylene kan bestemmes ved å sammenligne deres migrasjon i gelen med en standardprøve med kjent molekylvekt.

Denne teknikken er viktig innenfor mange områder av biologi og medicin, for eksempel i diagnose av genetiske sykdommer, studier av proteinekspression og -interaksjoner, forening av DNA-fragmenter etter restriksjonsdigestion og analyse av komplekse genetiske profiler.

'Metabol Clearance Rate' (metabolisk klaringhastighet) är ett begrepp inom farmakologi och klinisk farmakologi som refererar till hastigheten i vilken en given substans (t.ex. en läkemedelssubstans) metaboliseras, eller bryts ned, i kroppen. Det är ett viktigt begrepp när man beräknar farmakokinetiska parametrar och försöker förutse effekter och biverkningar av läkemedel.

Metabol clearance-hastigheten uttrycks vanligen i volymen vätska per tidenhet (till exempel liter per timme) som behövs för att rensa kroppen från substansen. Den kan beräknas genom att dividera dosen av substansen med dess koncentration i blodet under en given tid, och är beroende av flera faktorer, inklusive leverfunktion, ålder, kön, genetiska faktorer och andra sjukdomstillstånd.

Det är värt att notera att metabol clearance-hastigheten inte ska förväxlas med total clearance-hastigheten, som inkluderar både metabolism och elimination via andra vägar, såsom urin eller lungor.

Medicinskt sett betyder "möss, mutanta stammar" ungefär att man har modifierat gener hos möss genom en artificiell process, vilket resulterar i att deras fenotyp (kroppslig utseende och funktion) skiljer sig från den ursprungliga, eller "vilda", populationen.

En mutant stam är en grupp möss som har en gemensam genetisk förändring (mutation), vilket ger dem alla en specifik egenskap eller fenotyp. Dessa mutationer kan vara spontana, men oftare orsakas de av att forskare introducerar en förändring i deras DNA genom att använda tekniker som genetisk manipulation eller mutagenes.

Detta är viktigt inom biomedicinsk forskning eftersom det möjliggör studier av specifika gener och deras roll i olika sjukdomar, funktioner och processer hos levande organismer. Genetiskt modifierade möss kan användas för att undersöka hur en viss gen fungerar eller hur den påverkar en viss sjukdom, eftersom forskare kan skapa populationer med specifika genetiska förändringar och jämföra dem med kontrollgrupper.

Kadmium (Cd) er ein metallisk grundstoff som har atomnummer 48 og tilhører skjenket 12 i periodesystemet. Det er ein tungmetall som ikke forekommer i fri form i naturen, men fant i forbindelse med andre elementer, særlig i sulfidmalmer saman med zink, bly og kopper.

I medisinen kan kadmium ha skadelige effekter på helse når man blir utsatt for høye kontrinater over tid. Kadmium kan akkumuleres i kroppen, særlig i leveren og nieren, og kan føre til skader på lever, nyrefunksjon, kneskjelettet og åndedrettsystemet. Langvarig utsettelse kan også føre til kreftutvikling, særlig i lungene og de reproduktive organene.

Yrkesgruppar som kan være utsatt for høye kontrinater av kadmium inkluderer arbeidere i bly- og zinkindustrien, batasjonsmalmer, skurverksteder og andre industrielle områder der kadmiumforbindelser brukes.

I tillegg kan kadmiumføring forekomme gjennom næringsintake, særlig ved inntak av visse typer fisk, skalldyr og svamp. Strict reguleringer har blitt stilt opp for å redusere bruken av kadmium i industrien og i landbruket, noe som har ført til en minsking av gjennomsnittlig kadmiumutsettelse i befolkningen.

I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.

Högtrycksvätskekromatografi (High Performance Liquid Chromatography, HPLC) är en analytisk teknik som används för att separera, identifiera och kvantifiera enskilda komponenter i en blandning. Den bygger på att en provblandning innehållande de olika substanserna injiceras under högt tryck genom en kolonn fylld med ett stationärt material, som kan vara en flytande (reversed-phase HPLC) eller fast fas (normal-phase HPLC).

Provblandningen elueras sedan genom kolonnen med en lösningsmedel (eluent) i en kontrollerad flödeshastighet. De olika substanserna i provblandningen interagerar på olika sätt med det stationära materialet och eluenten, vilket leder till att de separeras från varandra när de passerar genom kolonnen. Detta ger upphov till en kromatogram där varje substans visas som en peak i tiden (retention time) efter det att den har eluerats ut från kolonnen.

HPLC är en mycket känslig och exakt metod som används inom många områden, till exempel för att analysera läkemedel, livsmedel, miljöprover och biologiska vätskor. Genom att jämföra retention time och peakformen med referenssubstanser kan man identifiera och kvantifiera de olika substanserna i provblandningen.

Organförvaringslösningar, även kända som konservationslösningar eller på engelska "preservation solutions", är lösningar som används för att bevara organ, vävnader eller celler under en viss tid innan transplantation. Detta görs vanligtvis för att förhindra skada orsakad av ischemisk påverkan och för att bevara organets funktionella kapacitet.

Det finns olika typer av organförvaringslösningar, beroende på vilket slag av organkonservation som skall användas:

1. Hypotermisk konservation (4-12°C): Denna metod använder sig av en kylskåpsliknande temperatur för att sakta ned cellens metabolism och på så sätt minska syrebehovet. Lösningar som används vid hypotermisk konservation innehåller ofta buffertämnen, colloider, energisubstrat och electrolyter för att skydda cellmembranen och underlätta transporten av syre till organet. Exempel på sådana lösningar är University of Wisconsin (UW) solution, Custodiol och Histidine-Tryptophan-Kinetic (HTK) solution.

2. Kryokonservation (-196°C): Vid kryokonservering av celler eller vävnader använder man lägre temperaturer, vanligtvis flytande kväve. I detta fall är iskristaller ett stort problem som kan skada cellerna. För att förhindra skador orsakade av iskristaller använder man kryoprotektanter, som är ämnen som minskar iskristallbildningen och/eller dess effekter på cellmembranen. Exempel på kryoprotektanter inkluderar glycerol, dimetylsulfoxid (DMSO) och polyetylenglykol (PEG).

Det är viktigt att notera att kryokonservering av hela organ inte är rutinmässigt möjligt på grund av skador orsakade av iskristaller, även om det finns forskning pågående för att utveckla metoder för att övervinna dessa problem.

Membranglykoproteiner (engelska: membrane glycoproteins) är proteiner som innehåller kolhydrater och är integrerade i cellmembranet. De kan fungera som receptorer, adhesionsmolekyler eller transporteringsproteiner och är viktiga för cellens kommunikation, signalöverföring och interaktion med andra celler och substanser i omgivningen. Membranglykoproteinerna delas in i olika klasser beroende på hur de är integrerade i membranet, till exempel transmembrana glykoproteiner som spänner över hela membranet och typ I-glykoproteiner som sticker ut från cellens yta.

Den mest grundläggande medicinska definitionen av död är en fullständig och permanent upphörande av alla vitala funktioner i kroppen, inklusive hjärt- och andningsaktivitet. Detta betyder att det inte längre finns någon blodcirkulation eller andning, och att hjärnstammen har slutat att fungera. I klinisk kontext används ofta termer som "hjärt- och lungdöd" eller "bbrain death" för att beskriva dödsfall. Dessa definitioner innebär att individen inte längre har någon hjärtaktivitet, ej heller andningsfunktion, och att hjärnan inte längre fungerar och kommer aldrig att återfå sin funktion.

"En tvärsnittsstudie (engelska: cross-sectional study) är en typ av observationsstudie inom epidemiologi där data samlas in vid en given tidpunkt eller över en kort tidsperiod, till skillnad från longitudinella studier som följer upp deltagarna över en längre tid. I en tvärsnittsstudie undersöks förekomsten av en viss egenskap, sjukdom eller hälsofaktor hos en population vid en given tidpunkt.

Tvärsnittsstudier är användbara för att uppskatta prevalens (den aktuella andelen fall) hos en viss sjukdom eller tillstånd, men de ger sällan information om orsakssamband eftersom de inte kan etablera en tidsföljd mellan exponering och utgång. Därför är det svårt att fastslå om ett samband mellan två variabler är orsakssamband eller bara en slumpmässig korrelation."

"Nyfött djur" kan definieras som ett djur som just har fötts och fortfarande är i sitt spenbarnstadium. Under denna period är ungdjuret beroende av moderns mjölk för näring och skydd. Det exakta tidsintervallet för det nyfötta stadiet kan variera beroende på djurspecies.

För vissa djur, som människan, är det relativt kort, medan andra djurarter kan ha en mycket längre period av beroende. Under denna tiden utvecklas ungdjuret fysiskt och lärr sig överlevnadsstrategier från modern eller flocken.

Prediktivt värde av tester (PDV) är ett mått på hur väl en given test kan förutsäga ett specifikt utfall eller en sjukdom hos en individ. PDV uttrycks vanligtvis som sannolikheten för att ett visst utfall ska inträffa baserat på resultatet av en given test.

PDV kan beräknas genom att jämföra sannolikheterna för att ett specifikt utfall ska inträffa med eller utan testresultatet. Denna jämförelse ger en odds ratio, som kan användas för att beräkna PDV.

PDV är viktigt inom klinisk praktik eftersom det kan hjälpa läkare att bedöma riskerna och möjligheterna för olika behandlingsalternativ. Det kan även användas för att screena populationer för högriskpatienter, vilket kan leda till tidigare identifiering och behandling av sjukdomar.

Det är viktigt att notera att PDV inte alltid är statiskt och kan variera beroende på populationen som testas och andra faktorer som prevalensen av sjukdomen, sensitiviteten och specificiteten hos testet. Därför bör PDV alltid tolkas i kontext och tillsammans med andra kliniska informationer.

'Nefros' är ett prefix som härstammar från grekiskan och betyder ' njurar'. Det används ofta inom medicinen för att bilda diagnoser eller beskriva sjukdomar som har med njurarna att göra. Exempel på detta är 'nefros', som betyder 'njursjukdom', och 'nefrotiskt syndrom', en allvarlig form av njursjukdom där kroppen tappar för mycket protein via urinen.

Histokompatibilitetsprövning, även känd som HLA-typering eller vävnadskompatibilitetstestning, är en typ av laboratorietest som används inom transplantationsmedicin för att matcha donator och mottagare så väl som möjligt. Detta görs genom att jämföra human leukocyte antigen (HLA) antigener, som är proteiner på ytan av våra celler, mellan båda parter.

HLA-antigener delas upp i olika klasser (A, B, C, DR, DQ och DS), och varje individ har ett unikt HLA-mönster som är ärftligt från sina föräldrar. Genom att jämföra HLA-typerna hos en potentiell donator och mottagare kan läkare fastställa om de är kompatibla eller inte. En bättre match mellan donator och mottagare kan minska risken för avstötningsreaktioner, som kan leda till transplantatets misslyckande.

Enzyminhibitorer, också kända som enzymhämmare, är molekyler som binder till enzym och minskar dess aktivitet. Denna bindning kan vara reversibel eller irreversibel och påverkar ofta den katalytiska funktionen hos enzymet genom att förhindra substratets bindning till aktivt centrum eller att störa den kemiska reaktionen som sker inne i enzymet. Enzyminhibitorer kan vara naturligt förekommande, till exempel i vissa giftiga substanser, eller syntetiskt framställda, och används ofta inom medicinen för att behandla olika sjukdomar.

Mukoproteiner är ett slags proteiner som innehåller en signifikant andel kolhydratkomponent, ofta i form av sockergrupper som är kovalent bundna till proteinmolekylen. Dessa kolhydratkedjor kan variera i komplexitet från en enkel sockergrupp till mer komplexa strukturer som består av flera sockerarter i olika kombinationer.

Mukoproteiner har många funktioner i kroppen, men de är speciellt viktiga för att ge struktur och skydd till olika typer av celler och vävnader. Till exempel ingår mukoproteiner i slemhinnan som tapetar luftvägar, tarmar och ögon, där de hjälper till att hålla vätskor inne och skydda mot skador och infektioner.

Ett välkänt exempel på ett mukoprotein är mucin, som är en huvudbestanddel av slemmet i luftvägar och mag-tarmkanalen. Muciner har en speciell struktur med en kärna av protein som är täckt av en lång kolhydratkedja, vilket gör att de kan bilda geléartade massor som hjälper till att fånga och transportera bort små partiklar och mikroorganismer.

I medicinen refererar transportörer (engelska: transporters) till specifika proteiner som hjälper till att transportera molekyler, såsom läkemedel och andra endogena substanser, in eller ut av celler eller över cellytan. Dessa proteiner är ofta belägna i celldelar som membran och kan vara specifika för vissa substanser eller ha bredare substratspecificitet. Transportörerna kan vara aktiva, där de använder energi från ATP (adenosintrifosfat) för att transportera molekyler mot deras koncentrationsgradient, eller passiva, där de transporterar molekyler med eller mot deras koncentrationsgradient utan egen energikälla. Transportörer spelar en viktig roll i absorptionen, distributionen, metabolismen och exkretionen (ADME) av läkemedel och har därför stor betydelse för farmakokinetiken och farmakodynamiken hos läkemedel.

'Monoklonala antikroppar' är en typ av antikroppar som produceras av en enda klon av B-celler och har därför alla samma specifika antigenbindningsplats. De används inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, framför allt cancer och autoimmuna sjukdomar. Exempel på monoklonala antikroppar som används terapeutiskt är Rituximab, Trastuzumab och Infliximab.

'Survival rate' er en begrep i medisin som refererer til den prosentuelle andel av patienter som overlever en bestemt type sykdom eller behandling et gitt tidspunkt. Det kan beregnes på forskjellige måter, men en vanlig måte er å se på fem-års-overlevelsen, som er prosenten av patienter som lever minst fem år etter diagnosen. Survival rate kan være en viktig informasjon for å forstå prospektivet for en sykdom og hvor effektive behandlinger kan være.

"Animal models" er en betegnelse for brugen af dyr som forsøgsdyr i forskning, hvor dyrene svarer til mennesker på en eller anden måde. Dette kan være pga. en lignende anatomi, fysiologi, genetisk sammensætning eller sygdomsudvikling. Animal models anvendes ofte i biomedicinsk forskning for at opnå bedre forståelse for sygdomme, udvikle og teste nye behandlingsmetoder, og forudsige virkninger og bivirkninger af medicinske produkter før de prøves på mennesker. De dyr, der oftest anvendes som animal models, er mus, rotte, kanin, hund, kat, gris og primat.

Aldosteron är ett steroidhormon som produceras i binjurebarken. Det spelar en viktig roll i regleringen av salt- och vattenbalansen i kroppen, samt blodtrycket. Aldosteron stimulerar njurarna att behålla natrium och avge kalium, vilket leder till ökad vätskeupptagning och höjda blodvolymer. Detta i sin tur får effekten av att öka blodtrycket.

Produktionen av aldosteron regleras främst av två hormoner: angiotensin II och potassium. När salt- och vattenbalansen är störd, eller när potassiumnivåerna i blodet ökar, aktiveras systemet för renin-angiotensin-aldosteron (RAAS), vilket leder till ökad produktion av aldosteron.

I medicinska sammanhang kan för höga nivåer av aldosteron leda till ett tillstånd som kallas primary hyperaldosteronism, eller Conns syndrom, som kan orsaka högt blodtryck och potassiumbrist. Lägre än normala nivåer av aldosteron kan vara ett tecken på binjurebarkssvikt.

Genetisk transkription är ett biologiskt process inom cellen där DNA-sekvensen i en gen kopieras till en mRNA-molekyl (meddelande RNA). Detta är den första stegen i uttrycket av genen, och sker i cellkärnan hos eukaryota celler eller direkt i cytoplasman hos prokaryota celler.

Under transkriptionen öppnas dubbelspiralen av DNA-molekylen upp vid en specifik position, känd som promotor, och RNA-polymeras enzymet fäster sig vid DNA-sekvensen och börjar bygga upp en komplementär mRNA-sträng genom att läsa av DNA-sekvensen. När transkriptionen är klar klipps mRNA-molekylen loss från DNA:t och förbereds för translationen, där informationen i mRNA-molekylen används för att bygga upp en polypeptidkedja under ledning av ribosomer.

'Urindrivande medel' är ett samlingsbegrepp för läkemedel som ökar urinproduktionen och underlättar mjölkkörtlarnas avflöde, ofta använda för att behandla vattenansamling i kroppen (ödem) orsakade av hjärt- eller njurproblem. De verksamma substanserna i urindrivande medel kan vara exempelvis diuretika som hjälper till att eliminera överskott av salt och vatten från kroppen genom att öka urinproduktionen i nyckelorganet nefron i njurarna. Andra substanser som kan ingå i urindrivande medel är antispasmodika, vilka lindrar muskelspasmer i urinvägar och mjölkkörtlar, och antiinflammatoriska medel som reducerar inflammation och smärta.

Gammaglutamyltransferas (GGT) er ein enzym som spesielt finnes i lever, galde og bærne. Det er involvert i overføringen av gamma-glutamylgruppa fra glutathion til andre aminosyrer. GGT er ofte brukt som ein indikator for skada eller sykdom i lever, gallenveien eller bæra. Høye verdi på GGT kan vise på alkoholmisbruk, leversykdom, gallestas, vesikelinflammasjon og noen typer av medikamentforgiftning.

Osmolaritet är ett mått på koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar i en lösning, vanligtvis uttryckt i osmoler per liter (osmol/L). Osmolariteten beräknas genom att summera koncentrationen av alla osmotiskt aktiva partiklar i lösningen, inklusive joner som kommer från lösta salter.

I en medicinsk kontext kan osmolaritet ha betydelse för exempelvis hur en lösning kommer att påverka vattenbalansen i kroppen, särskilt när det gäller intravenösa infusioner. En hög osmolaritet i en infusionslösning kan leda till att vätska dras ut från blodkärlen och in i cellerna, medan en låg osmolaritet kan leda till att vätska dras in i blodkärlen från cellerna. Detta kan ha konsekvenser för blodtrycket, volymen av extracellulärt vatten och funktionen hos olika organ.

'Kalium' er ein betegnelse for ein elementar ion eller ein grundstoff som i kjemisk forbindelseer ofte forekommer som K+. Kalium er et viktig elektrolytt og spesielt viktig for dei funksjonane til musklane og hjertet i menneskekroppen. Den normale verdi for kalium i blodet er mellom 3,5 og 5,0 milliequivalenter per liter (mEq/L). For lavt eller for høyt innhold av kalium kan føre til ulika helseproblemer.

'Azotemia' är ett medicinskt begrepp som refererar till när nivåerna av kväveföreningar, som produceras som en biprodukt vid normal proteinbrutning i kroppen, ökar i blodet. Detta kan orsakas av olika patologiska tillstånd, såsom njursvikt, där njurarna inte kan filtrera bort kväveföreningarna korrekt. Termen 'azotemi' kommer från de grekiska orden 'azotos' som betyder kväve och 'haima' som betyder blod.

'Teknetium Tc 99m-pentetat' er ein radioaktivt medisinsk isotop som brukes i diagnostiske tilsikringar for å undersøke hjertets blodgjennomstrøming og andre organers funksjon. Isotopen 'Teknetium Tc 99m' er koblet til en organisk fosfatkompleks kalt 'pentetat'. Når denne radiokemiske forbindelsen injecteres i kroppen, absorberes den av erytrocyttene (røde blodceller) og distribueres rundt i kroppen.

Gammakameraer brukes deretter til å detektere gammastrålingen fra 'Teknetium Tc 99m-pentetat' for å produsere bilder av hjertets pumpingeffektivitet og blodgjennomstrøming, samt andre organers funksjon. Dette hjelper med å stille en diagnose og planlegge behandling for en rekke medisinske tilstander som koronarartériens forsnuringssykdom (koronarsjreklamring), hjertesvikt, blodkløyning og tumorer.

"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.

Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.

Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.

'Vasopressinreceptorer' är en typ av receptor i kroppen som vasopressin, ett hormon som produceras i hypofysen, binder till. Det finns två huvudsakliga typer av vasopressinreceptorer: V1-receptorer och V2-receptorer.

V1-receptorerna finns framförallt i blodkärlen (V1a) och hjärtat (V1b), där de orsakar konstriktion av blodkärl och ökat blodtryck samt frisättning av adrenalin från binjuremärgen.

V2-receptorerna finns framförallt i njurarna, där de orsakar ökad vattenåterupptagning i nefronerna och minskat urinproduktion. Dessa receptorer spelar också en roll för att reglera saltbalansen i kroppen.

Vasopressin är ett viktigt hormon som hjälper till att reglera vatten- och elektrolytbalansen i kroppen, samt blodtrycket. Dysfunktion eller störningar av vasopressinreceptorerna kan leda till olika sjukdomstillstånd som diabetes insipidus (för låg aktivitet hos V2-receptorerna) och preeklampsi (för hög aktivitet hos V1-receptorerna).

Cell surface receptors, också kända som celllytereceptorer, är proteiner som spänner över cellytan och fungerar som kommunikationskanaler mellan cellen och dess omgivning. De möjliggör celldelningen av signalsubstanser såsom hormoner, neurotransmittorer, cytokiner och tillväxtfaktorer. När en signalmolekyl binder till sin specifika receptor aktiveras denna och utlöser en intracellulär signaltransduktionskaskad som kan leda till olika cellulära svar, såsom genuttryck, cellproliferation, differentiering eller apoptos.

Det finns två huvudsakliga typer av celllytereceptorer: metabotropa receptorer och ionotropa receptorer. Metabotropa receptorer är G-proteinkopplade receptorer som aktiverar en signalsubstansspecific intracellulär signalväg via en sekundär budbärare, medan ionotropa receptorer är direkt kopplade till jonkanaler och förändrar membranpotentialen när de aktiveras.

'Mesoderm' är ett begrepp inom den medicinska embryologin och refererar till det mellersta av de tre germlayers som utvecklas under befruktningens tidiga skede hos däggdjur, fåglar och andra ryggradsdjur. Mesodermet ger upphov till en rad olika vävnader och strukturer i kroppen, inklusive skelett, muskler, bindväv, blodkärl, lymfkärl, könsorgan, njurar och hjärta. Det är ett viktigt koncept inom utvecklingsbiologi eftersom felaktig utveckling av mesodermet kan leda till en rad olika medfödda defekter och sjukdomar.

Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.

Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:

* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.

Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.

Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) and Western blotting are two common enzyme-immunological methods used in the medical field.

ELISA is a plate-based assay that uses antibodies to detect the presence of a specific protein or antigen in a sample. The sample is added to a microplate well that has been coated with a capture antibody specific to the target antigen. After washing, a detection antibody labeled with an enzyme is added, which binds to the captured antigen. A substrate is then added, and the enzyme catalyzes a reaction that produces a detectable signal, such as a color change, indicating the presence and quantity of the target antigen in the sample.

Western blotting is a laboratory technique used to detect specific proteins in a mixture of proteins. The protein mixture is first separated by size using gel electrophoresis, then transferred to a membrane where it can be probed with antibodies specific to the target protein. A detection system such as a chemiluminescent or colorimetric substrate is used to visualize the location and quantity of the target protein on the membrane.

These enzyme-immunological methods are widely used in clinical laboratories for various diagnostic tests, including the detection of infectious diseases, allergies, and cancer markers. They offer high sensitivity, specificity, and reproducibility, making them valuable tools in medical diagnostics and research.

Inflammation is the body's natural response to injury or infection. It is a complex process that involves various cells, chemicals, and blood vessels in the affected area. The main goal of inflammation is to eliminate the initial cause of cell damage, clear out necrotic tissue and cellular debris, and initiate tissue repair.

The cardinal signs of inflammation are:

1. Rubor (redness) - This results from increased blood flow to the affected area due to vasodilation of local blood vessels.
2. Calor (heat) - The increased blood flow also leads to an increase in temperature in the affected region.
3. Tumor (swelling) - Fluid and immune cells accumulate in the tissue, causing it to swell.
4. Dolor (pain) - The release of inflammatory mediators like prostaglandins sensitizes nerve endings, leading to pain.
5. Functio laesa (loss of function) - The inflammation and accompanying symptoms can impair the normal functioning of the affected organ or tissue.

Inflammation can be classified into two types: acute and chronic. Acute inflammation is a short-term response that usually lasts for a few days, while chronic inflammation is a long-term response that can persist for weeks, months, or even years. Chronic inflammation is often associated with various diseases, such as autoimmune disorders, cardiovascular disease, and cancer.

Immunsuppression refererar till ett läge där individens immunförsvar är nedsatt eller undertryckt. Detta kan orsakas av sjukdomar, läkemedel eller andra faktorer. Immunsuppression kan öka risken för infektioner och onkologiska tillstånd eftersom kroppens förmåga att bekämpa främmande ämnen som bakterier, virus och cancerceller är nedsatt.

Det finns två huvudsakliga typer av immunsuppression: primär och sekundär. Primär immunsuppression orsakas av en medfött eller förvärvad defekt i det immunförsvar som gör individen mer känslig för infektioner och andra sjukdomar. Sekundär immunsuppression orsakas av externt introducerade faktorer, såsom läkemedel eller sjukdomar, som undertrycker det immuna systemet.

Läkemedel som används för att undertrycka det immuna systemet kallas ofta immunosuppressiva läkemedel och används vanligen efter transplantationer för att förhindra avstötning av den transplanterade organen. Dessa läkemedel kan också användas för att behandla autoimmuna sjukdomar, där det immuna systemet attackerar kroppens egna celler eller vävnader.

In medical terms, absorption refers to the process by which cells or tissues take in and absorb substances, such as nutrients, medications, or other molecules, from the external environment. This process typically occurs through the cell membrane, which acts as a selective barrier that controls the movement of substances into and out of the cell.

Absorption can occur through various routes, including oral (through the gastrointestinal tract), topical (through the skin), or respiratory (through the lungs). The rate and extent of absorption can depend on several factors, such as the chemical properties of the substance, the dose administered, the presence of other substances that may affect absorption, and individual differences in physiology.

Effective absorption is essential for many medical treatments, as it allows drugs or other therapeutic agents to reach their intended targets and exert their desired effects. Understanding the mechanisms and factors that influence absorption is critical for developing safe and effective therapies for a wide range of medical conditions.

I medicinen refererar "odlingsmetoder" till de tekniker och praktiker som används för att odla eller växa celler, vävnader eller organismer under kontrollerade förhållanden i ett laboratorium. Detta görs ofta med avsikt att studera deras egenskaper, funktioner och interaktioner, utveckla nya terapier eller läkemedel, testa toxicitet eller effekter av potentiala behandlingar, eller producera celler eller proteiner för transplantation.

Exempel på odlingsmetoder inkluderar:

1. Cellodling: En teknik där enskilda celler tas från ett vävnadsmaterial och placeras i en kulturlåda med en näringsrik vätska som tillåter cellerna att föröka sig och bilda en monolager av celler på lådans botten.

2. Vävnadsodling: En teknik där celler eller små bitar av vävnad placeras i ett matrixmaterial, såsom en hydrogel, som mimer livsfunktionen och underhåller cellernas överlevnad och tillväxt.

3. Mikrobiell odling: En teknik där bakterier, svampar eller andra encelliga organismer odlas i en näringsrik medium för att studera deras tillväxt, metabolism och interaktioner.

4. Organoidodling: En teknik där tre-dimensionella strukturer skapas från stamceller eller differensierade celler som mimer organens funktion och struktur. Dessa används ofta för att studera development, sjukdom och läkemedelseffekter.

5. Tissue engineering: En interdisciplinär teknik där man kombinerar cellodling, biomaterialvetenskap och ingenjörsvetenskap för att skapa funktionella vävnader som kan användas för regenerativ medicin eller transplantation.

Organic anion transport protein 1 (OATP1) är ett protein som fungerar som en transporterare för organiska anjoner, det vill säga negativt laddade molekyler, in i celler. Det finns olika typer av OATP-proteiner och OATP1 är specifikt namnet på en viss typ som uttrycks i flera olika vävnader, till exempel lever, njurar och hjärta.

OATP1 transporterar ett brett spektrum av substanser, bland annat läkemedel, biljurstoffer och hormoner. Genom att aktivt transportera dessa substanser in i celler kan OATP1 påverka deras farmakologiska effekter, absorption, distribution och elimination.

Det är viktigt att notera att den exakta funktionen och substratspecifiteten av OATP1 kan variera beroende på vilket vävnad där det uttrycks.

Sodium-phosphate cotransporter proteins (NPTs or NaPi) är en typ av transmembranproteiner som hjälper till att reglera inträngandet av natrium och fosfat i celler. De flesta däggdjursceller använder sig av dessa proteiner för att upprätthålla homeostasen av fosfat i kroppen, genom att transportera fosfatjoner tillsammans med natriumjoner in i cellen.

Det finns tre huvudsakliga typer av sodium-phosphate cotransporter proteiner: typ I, typ II och typ III. Typ II är den mest studerade typen och delas upp i tre undergrupper (IIa, IIb och IIc) baserat på deras struktur och funktion.

Typ II NaPi-proteiner återfinns främst i njurarnas proximala tubuli, där de är ansvariga för att reabsorbera upp till 90% av den filtrerade fosfaten från glomerulus. Dessa proteiner har också visat sig vara viktiga för benvävens mineralisering och kalciumhomöostas.

Dysfunktion i sodium-phosphate cotransporter proteinerna kan leda till störningar i fosfathomeostas, som i sin tur kan orsaka olika sjukdomstillstånd, såsom hypofosfatemi (låga fosfatnivåer i blodet) eller hyperfosfatemia (höga fosfatnivåer i blodet).

RNA, eller Ribonukleinsyre, er et biomolekyle som spiller en viktig rolle i livsprosessene i levende organismer. Det er relatert til DNA (DNA), men har en slik struktur og funksjon som gjør det unikt.

RNA består av en lineær kjenke av nukleotider, som inneholder fire forskjellige baser: adenin (A), uracil (U), guanin (G) og cytosin (C). Disse basene parrer seg med hverandre ved hydrogenbindinger, slik at A parer med U og G parer med C.

Det finnes tre hovedtyper av RNA:

1. Messenger RNA (mRNA): Denne typen RNA transporterer genetisk informasjon fra DNA til ribosomene, hvor proteinsyntesen skjer.
2. Transfer RNA (tRNA): Dette er et lite RNA-molekyle som transporterer aminosyrer til ribosomen under proteinsyntesen. Hver tRNA har en specifik antall-basparring som passer med en specifik aminosyre.
3. Ribosomalt RNA (rRNA): Dette er en del av ribosomet, som er et kompleks molekyle der proteinsyntesen skjer. rRNA utgjør en viktig del av ribosomets struktur og hjelper til å katalysere reaksjonene som skaper peptidbindinger mellom aminosyrer under proteinsyntesen.

I tillegg til disse tre hovedtyper finnes det også andre typer RNA, som for eksempel small nuclear RNA (snRNA) og microRNA (miRNA), som spiller en viktig rolle i reguleringen av genuttrykk og andre cellulære prosesser.

Nefrokalcinos är ett medicinskt tillstånd där calciumföreningar, vanligtvis i form av hydroxiapatit, sedimenterar och ansamlas i tubulära epitelceller och interstitium i njurarna. Detta orsakas ofta av störningar i mineralomsättningen eller förhöjda nivåer av calcium och fosfat i blodet.

Nefrokalcinos kan vara associerad med olika sjukdomar, såsom hyperparatyreoidism, distal ren tubulär acidos, nefropati (skada på njurarna) orsakad av höga nivåer av oxalsyra eller cystin, samt användning av vissa läkemedel.

I allvarliga fall kan nefrokalcinos leda till njursvikt och skador på njurarnas funktion.

Transforming Growth Factor Beta (TGF-β) är ett protein som fungerar som en cytokin och signalmolekyl involverad i cellens tillväxt, differentiering och celldöd. Det finns tre isoformer av TGF-β hos människor: TGF-β1, TGF-β2 och TGF-β3. Dessa proteiner binder till sina respektive receptorer på cellens yta och aktiverar en signalkaskad som reglerar genuttrycket relaterat till celldelning, apoptos och extracellulär matrisproduktion. TGF-β spelar också en viktig roll i embryonal utveckling, angiogenes och immunrespons. Dysreglering av TGF-β har visats vara involverat i flera patologiska tillstånd, inklusive fibros, cancer och autoimmuna sjukdomar.

HEK (Human Embryonic Kidney) 293 cells är en immortaliserad celllinje som isolerades från humana embryonala njurceller under 1970-talet. Dessa celler har sedan dess blivit ett vanligt verktyg inom molekylärbiologi och genetisk manipulation, eftersom de är lätta att kultivera och har en hög transfektionsgrad. HEK293 celler används ofta för att producera rekombinanta protein och virus-like partiklar (VLPs) i forskning och utveckling av biologiska läkemedel. Det är viktigt att notera att dessa celler inte längre bär samma karaktäristika som de ursprungliga njurcellerna, eftersom de har genomgått en genetisk förändring under kultiveringen.

"Proportional hazards modeler" er en statistisk metode som oftest brukes i overvåkingsstudier for å undersøke sammenhengen mellom en eller flere uavhengige variable (som kan være kontinuerlig, binær eller kategorial) og tid til et bestemt hendelse, som regel et negativt utfall, for eksempel død eller rekuranse av en sykdom. Cox-regresjon er den mest brukte proportional hazards modellen.

I en Cox-proportional hazards model beskriver de uavhengige variablene hvor stor effekten er på sannsynligheten for at hendelsen skjer i et lite tidsinterval, holdene konstant for alle tidspunkter. Dette gjør det mulig å sammenligne risikoen mellom ulike grupper eller nivåer av en uavhengig variable over tid.

Det viktigste antagelsen i en Cox-proportional hazards model er at hazardfunksjonen for alle observasjonene har en konstant faktor som multipliserer hverandre, noe som kaller vi proportionalitet av hazarder. Dette betyr at sannsynligheten for at hendelsen skjer i et lite tidsinterval er alltid like store for to individ som har like verdier på de uavhengige variablene, selv om tidspunktet er forskjellig.

I tillegg antar vi at ingen av de uavhengige variablene har en non-linear effekt på hazardfunksjonen og at det ikke forekommer multikolinearitet mellom de uavhengige variableene. Disse antagelsene bør kontrolleres før modellen brukes til å trille konklusjoner.

I tillegg kan en Cox-proportional hazards model inneholde tidvaryende variable, som kan endre seg over tid, og stratifisering, noe som gjør at modellen ikke lenger antar proportionalitet av hazarder for alle observasjonene. Disse tilnærmingene kan være nyttige når antagelsen om proportionalitet av hazarder ikke holder.

En angiotensin II-typ 1-receptorblocker, även känd som AT1-receptorantagonist, är ett läkemedel som används för att behandla högt blodtryck, hjärtsvikt och andra kardiovaskulära sjukdomar.

Dessa läkemedel fungerar genom att blockera angiotensin II från att binda till dess målreceptor, den typ 1-angiotensin II-receptorn (AT1-receptorn), i blodkärlen och andra vävnader. Angiotensin II är en hormon som orsakar blodkärlens vasokonstriktion (trångbetingande) och ökar salt- och vattenretentionen, vilket leder till högt blodtryck. Genom att blockera AT1-receptorn minskar angiotensin II:s effekter, vilket resulterar i vasodilatation (utvidgning av blodkärlen) och minskat blodtryck.

Exempel på vanligt använda AT1-receptorantagonister inkluderar losartan, valsartan, irbesartan, candesartan och olmesartan.

'Koksalt' er en kjemisk forbindelse bestående av natrium (Na) og klor (Cl), og har formelen NaCl. Det er også kjent som salt, bordssalt eller kommon salt. Koksalt er en viktig oppdeler i kroppen og hjelper til å holde den normale balansen av vann og elektrolitter i kroppen. Det brukes også som smaksadding i mat.

En hjärtmuskel (eller miokard) är ett speciellt slag av muskelvävnad som utgör väggarna till hjärtat. Det består av muskelceller som är specialiserade för att kontrahera koordinerat och pumpa blod genom kroppen. Hjärtmuskeln har förmågan att kontrahera oavbrutet under hela livet, och den drivs av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem. Denna koordinerade kontraktion är viktig för att hjärtat ska fungera effektivt och pumpa blod till alla delar av kroppen.

En perkutan nefrostomi är ett medico-tekniskt tillbehör som används inom urologi och interventionsradiologi. Det innebär en tunn, flexibel tub som införs perkutant (genom huden) in i nedre delen av njurbäckenet (pyelen), oftast med hjälp av ultraljuds- eller röntgenguidning.

Den primära användningen av en perkutan nefrostomi är att underlätta drenering av urin från njuren när normal urindränage är blockerad eller ej möjlig, till exempel på grund av njursten, tumörer, inflammation eller skada. När tuben är placerad korrekt i njurbäckenet kan den hjälpa till att avlasta trycket i urinvägarna och minska risken för infektioner, smärta och andra komplikationer. Perkutana nefrostomier används ofta som ett akut ingrepp, men kan också vara aktuella som en del av långsiktig vård vid vissa medicinska tillstånd.

Membrantransportproteiner är proteiner som spänner över cellytans membran och aktivt transporterar molekyler, joner eller vattenmolekyler genom membranet. Dessa proteiner kan vara specifika för en viss substans och kan verka som aktiva transportörer (där energibeslutas används för att pumpa substansen upp- eller nedför ett koncentrationsgradient) eller passiva transportörer (där substansen transporteras med gradienten). Membrantransportproteiner är väsentliga för cellens homeostas och kommunikation med sin omgivning.

'Reglering av genuttryck' refererer til mekanismer og processer som kontrollerer hvorvidt, hvor mye, og når gener i cellen skal transkriberes til mRNA og oversatt til proteiner. Dette kan ske på flere forskjellige måter, for eksempel ved å endre aktiviteten av enzymer som er involvert i transkripsjon og translasjon.

'Enzymregulering' refererer til mekanismer og prosesser som kontrollerer hvorvidt, hvor mye, og når enzymer skal aktiveres eller inaktiveres i cellen. Dette kan for eksempel skje ved å endre mengden av substrat som er tilgjengelig for enzymet, ved å endre enzymets struktur slik at det blir mer/mindre effektivt, eller ved å bruke andre proteiner som regulerer enzymaktiviteten.

Så 'reglering av genuttrykk, enzymer' kan være en generell betegnelse for de mekanismer og prosessene som kontrollerer hvordan gener og enzymer fungerer i cellen, slik at de kan tilpasse seg forskjellige situasjoner og behov.

Fisksjukdomar är en samlingsbeteckning för olika sorters sjukdomar som kan drabba fiskar. Det kan handla om infektionssjukdomar orsakade av bakterier, virus eller parasiter, men även om icke-infektiösa tillstånd såsom näringsläckage, miljöförgiftning och genetiska avvikelser.

Exempel på vanliga fisksjukdomar orsakade av bakterier innefattar furunkulos, motbuxte och vårtkoppor hos lax, medan exempel på virussjukdomar är karpherpes och SVC-syndrom (Spring Viraemia of Carp) hos karpfiskar. Parasitiska fisksjukdomar kan orsakas av encelliga parasiter såsom protozoer eller flercelliga parasiter som exempelvis roundworms och tapeworms.

Fisksjukdomar kan ha en negativ påverkan på fiskpopulationer, både vilt levande och i akvakultur, samt orsaka ekonomiska skador inom fiske- och akvakulturindustrin. Det är därför viktigt att förebygga och kontrollera spridningen av fisksjukdomar genom god hygien, vaccinationer och andra preventiva åtgärder.

Transforming Growth Factor beta1 (TGF-β1) är ett protein som fungerar som en cytokin och signalmolekyl i kroppen. Det produceras och secreteras av flera olika celltyper, inklusive fibroblaster, immunceller och epitelceller. TGF-β1 spelar en viktig roll i cellytorna som reglerar celltillväxt, differentiering, apoptos (programmerad celldöd) och immunsvar. Det är också involverat i ämnesomsättningen av extracellulär matris (ECM), vilket påverkar cellernas förmåga att migrera och växa.

TGF-β1 binder till sina receptorer på cellytan, vilket leder till aktivering av intracellulära signaltransduktionsvägar som inkluderar Smad-proteiner. Dessa proteiner transporteras sedan in i cellkärnan där de reglerar genuttrycket och påverkar cellytans beteende. TGF-β1 har också visat sig ha en dämpande effekt på immunsvaret, genom att hämma aktivering och differentiering av T-celler och B-celler.

I patologiska tillstånd kan TGF-β1-signaleringsvägen vara onormalt aktiv, vilket kan leda till fibros (överdriven ämnesomsättning av ECM) och cancer. Fibros är en allvarlig komplikation i många sjukdomar, inklusive lever-, lung- och njursjukdomar. Överaktivering av TGF-β1 kan också leda till onormal celldelning och tumörbildning, vilket gör att det har visat sig vara involverat i cancerutvecklingen.

Acetylglukosaminidas är ett enzym som bryter ned komplexa kolhydrater, såsom glykoproteiner och glykolipider. Det specificerar sig för en undergrupp av dessa molekyler som kallas N-acetylglukosamin (GlcNAc).

Det finns två huvudsakliga typer av acetylglukosaminidas: bakteriella och mammala. Bakteriella acetylglukosaminidas förekommer hos vissa bakterier och används för att bryta ned komplexa kolhydrater i miljön, medan mammala acetylglukosaminidas finns hos däggdjur och är involverade i olika cellulära processer som cellytaners omformning, signalering och proteinklyvning.

Mänskliga acetylglukosaminidas katalyserar reaktionen där en GlcNAc-rest av en glykoprotein eller glykolipid klipps bort, vilket leder till att kolhydratkedjan förkortas. Det finns två huvudsakliga former av mänskligt acetylglukosaminidas: N-acetylglukosaminidas A och B. Dessa enzymer skiljer sig åt i sin substratspecificitet och subcellulära lokalisation.

N-acetylglukosaminidas A, som kodas av genen GNS, är ett lysosomalt enzym som bryter ned N-länkade glykoproteiner i lysosomen. Mutationer i GNS kan leda till den ovanliga sjukdomen lysozymaltäppesjukan (MLD), som kännetecknas av en progressiv neurologisk nedgång och tidig död.

N-acetylglukosaminidas B, som kodas av genen NAGA, är ett icke-lysosomalt enzym som finns i cytoplasman och mitokondrierna. Det bryter ned O-länkade glykoproteiner, glykolipider och keratan sulfatproteoglykaner. Mutationer i NAGA kan leda till den ovanliga sjukdomen Schindlers sjukdom, som kännetecknas av en progressiv neurologisk nedgång, skelettförändringar och tidig död.

Isoantikroppar är antikroppar som bildas i kroppen när främmande, icke-självproteiner (antigener) introduceras i individens blodkretslopp. I sjukvården används begreppet ofta för att beskriva antikroppar som reagerar mot antigener på cellernas yta, särskilt vid transfusioner och transplantationer.

I en medicinsk kontext refererar isoantikroppar vanligtvis till antikroppar som är specificerade för ABO-systemet eller Rh-systemet hos röda blodkroppar. Dessa system innehåller antigener på ytan av röda blodkroppar, och när en individ exponeras för ett främmande antigen i dessa system kommer deras immunförsvar att producera specifika isoantikroppar för att bekämpa det.

Ibland kan isoantikroppar också bildas som en reaktion på graviditet, där moderns kropp producerar antikroppar mot fetusens röda blodkroppar om de har olika ABO- eller Rh-blodgrupper. Detta kan leda till komplikationer som hemolytisk anemi hos det nyfödda barnet.

Organiska anjontransportproteiner är en typ av proteiner som hjälper till att transportera organiska anjoner, såsom kolsyra, nitrat och sulfat, genom cellmembranet. Dessa proteiner är viktiga för att underhålla homeostasen i kroppen, eftersom de hjälper till att reglera koncentrationen av olika substanser inne i celler och organ. Organiska anjontransportproteiner kan variera i sin specificitet och kan transportera en eller flera olika typer av organiska anjoner. De aktiveras ofta av gradienter över membranet, vilket innebär att de tenderar att transportera substanser från områden med högre koncentration till områden med lägre koncentration.

Homeostas är ett begrepp inom fysiologi och betecknar ett systems förmåga att upreta och underhålla en relativt konstant internt miljö, trots fluktuerande yttre förhållanden. Det innebär att levande organismer har mekanismer som reglerar och kontrollerar olika fysiologiska variabler, såsom kroppstemperatur, syre- och näringsomsättning, vätskebalans och elektrolytbalans, för att upprätthålla en jämn och balanserad inre miljö. Homeostas uppnås genom ett komplext regleringssystem som innefattar sensoriska mekanismer, integrationscentra och effektormekanismer. Exempel på homeostatiska processer är blodsockernivåers reglering av insulin och glukagon, kroppstemperaturreglering genom svettning och skälva samt vätske- och elektrolytbalansens reglering genom hormonella mekanismer.

Jotalamsyra, också känt som jotasulfuron, är ett läkemedel som används för att behandla svår akut bakteriell bronkit (SAB) och andra respiratoriska infektioner orsakade av bakterier som är resistenta mot andra antibiotika. Det är en sulfonamidderivat och fungerar genom att störa bakteriens förmåga att producera ett essentiellt protein.

Jotalamsyra är endast tillgänglig på recept och skall användas under läkares övervakning. Det ges vanligen intravenöst (i en ven) och används oftast när andra antibiotika har visat sig vara ineffektiva.

Sidan är inte designad för att ge medicinsk rådgivning, och det är viktigt att alltid konsultera en läkare eller apotekare innan man börjar använda något nytt läkemedel.

SHR står för "Spontaneous Hypertensive Rat" och är en typ av muslavar som har selektivt avlats för att utveckla spontan högt blodtryck (hypertension). Detta gör SHR-musen till ett viktigt forskningsdjur inom studier av blodtrycksreglering och kardiovaskulära sjukdomar.

SHR-musen utvecklar högt blodtryck redan vid en ung ålder, och detta är ett resultat av genetiska faktorer snarare än någon påverkan från miljön eller experimentell manipulation. Det finns också andra subtyper av SHR-musar som har selektivt avlats för att undersöka specifika aspekter av blodtryck och kardiovaskulär funktion, till exempel SHR/NH (SHR med normala storlek) och SHRSP (SHR med stroke-proneness).

I medicinsk forskning används ofta djurmodeller som SHR för att studera sjukdomar hos människor, eftersom det är lättare att kontrollera och manipulera genetiska och miljömässiga faktorer hos djur än hos människor. Därför kan forskarna använda sig av djurmodeller som SHR för att undersöka hur högt blodtryck utvecklas, hur det påverkar kroppen och vilka behandlingar som kan vara effektiva för att minska eller förhindra dess skadliga effekter.

Renal osteodystrophy is a bone disease that occurs in people with chronic kidney disease (CKD). It is caused by disturbances in the metabolism of calcium, phosphorus, and vitamin D, which are all important for maintaining healthy bones. As CKD progresses, the kidneys become less able to remove excess phosphorus from the body, leading to high levels of phosphorus in the blood. This, along with decreased levels of the active form of vitamin D, can cause changes in the bone structure and strength.

Renal osteodystrophy can manifest as a spectrum of bone abnormalities, including:

1. Osteitis fibrosa: Increased bone resorption due to high levels of parathyroid hormone (PTH) leading to bone pain, fractures and deformities.
2. Adynamic bone disease: Decreased bone turnover due to low levels of PTH, resulting in increased risk of fractures.
3. Mixed uremic osteodystrophy: A combination of high and low bone turnover states.
4. Osteomalacia: Defective mineralization of the bone matrix leading to bone pain, muscle weakness, and susceptibility to fractures.

The diagnosis of renal osteodystrophy is usually based on clinical findings, biochemical markers, and imaging studies such as X-rays or bone scans. Treatment typically involves managing the underlying CKD, controlling phosphorus levels with dietary restrictions and medications, maintaining adequate vitamin D levels, and using medications to control PTH levels if necessary.

Immunelektronmikroskopi (IEM) är en teknik inom elektronmikroskopi som används för att identifiera och lokalisera specifika proteiner eller antigen i celler eller vävnader. Denna metod kombinerar immunologiska metoder med elektronmikroskopi för att få en högupplöst visuell representation av strukturen hos de undersökta preparaten.

IEM innebär följande steg:

1. Första steget är att preparera ett prov med de celler eller vävnader som ska analyseras. Dessa förbereds sedan genom att frysa, skära och monteras på en elektronmikroskopisk stubbe.
2. Sedan inkuberas provet med specifika antikroppar som är bunden till ett metalliskt markeringspartikel, ofta guld. Dessa antikroppar binder till det sökta protein eller antigenet i preparatet.
3. Efter inkuberingen tvättas överskottet av fria antikroppar bort och provet behandlas med en elektronmikroskopisk kontrasteringslösning som innehåller tunga metaller, till exempel uran eller ledigt järn.
4. Slutligen analyseras preparatet i ett elektronmikroskop där man kan se de markerade strukturerna med mycket hög upplösning. De guldbindande antikropparna ger en kontrastrik bild av det sökta proteinets eller antigens position och struktur inom cellen eller vävnaden.

Immunelektronmikroskopi är användbar inom flera områden, till exempel i forskning för att undersöka subcellulära strukturer och processer, samt i diagnostiska sammanhang för att identifiera olika infektionssjukdomar eller autoimmuna sjukdomar.

I medically-related contexts, "Rats, Inbred WKY" is a specific strain of laboratory rats (Rattus norvegicus) that are used in biomedical research. The WKY refers to the Wistar Kyoto rat, which is a normotensive control strain developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA. "Inbred" means that these rats have been brother-sister mated for more than 20 generations, resulting in a genetically homogeneous population with minimal genetic variation.

WKY rats are often used as a control strain to compare with other rat models of diseases such as hypertension or neurological disorders. They are known for their stable and consistent phenotype, making them ideal for experimental research. However, it is important to note that while they serve as valuable tools in scientific investigation, results obtained from one strain may not necessarily translate to other strains or species, including humans.

"Akut sjukdom" refererar till en plötslig och snabbt utvecklad medicinsk eller sjukdomstillstånd som kräver omedelbar behandling. Det kan vara orsakat av en infektion, skada, förgiftning eller ett annat medicinskt tillstånd. Symptomen är ofta allvarliga och kan hota livet om de inte behandlas omedelbart. Exempel på akuta sjukdomar inkluderar hjärtinfarkt, lungemboli, svår sepsis och meningit.

Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-sekvenser och hjälper till att initiera transkriptionen av gener till mRNA. De aktiverar eller stänger av genuttryck genom att interagera med cis-regulatoriska element i promotorregionerna eller enhancerregionerna av gener. Transkriptionsfaktorer kan också hjälpa till att koordinera och integrera signaler från olika cellulära signaltransduktionsvägar för att kontrollera genuttrycket i olika typer av celler under olika fysiologiska eller patologiska tillstånd.

'Vesicoureteral reflux' (VUR) är ett medicinskt tillstånd där urin från urinblåsan stöter tillbaka upp genom en eller båda uretren och in i någon eller båda av de två njurarna. Detta kan leda till upprepade urinvägsinfektioner och skada njurens funktion över tiden. VUR är vanligare hos barn än vuxna och kan vara medfött eller utvecklas senare i livet. Behandlingen kan innebära observation, mediciner för att förebygga infektioner eller kirurgi beroende på allvarlighetsgraden och symtomen hos den enskilda patienten.

Hyperoxaluri är ett medicinskt tillstånd där individen har för höga nivåer av oxalat i urinen. Det finns två huvudsakliga typer av hyperoxaluri: primär hyperoxaluri och sekundär hyperoxaluri.

Primär hyperoxaluri orsakas av genetiska defekter som leder till överproduktion av oxalat i kroppen, medan sekundär hyperoxaluri kan orsakas av hög intag av oxalat genom kosten eller förhöjda nivåer av oxalat i blodomloppet som orsakas av andra sjukdomar.

I allvarliga fall av hyperoxaluri kan oxalatprecipiter bildas i njurarna, vilket kan leda till njurskada och slutligen till njursten eller njur failure.

Aminohippurat (benzensulfimid) är ett diuretiskt läkemedel som används för att mäta renalt blodflöde. Det är ett av de ämnen som kallas aminohippursyror, men det är det enda som har medicinsk användning.

Aminohippurat är en organisk syra med formeln C9H9NO3S. Den är löslig i vatten och etanol och har en svagt sur reaktion. När den injiceras i kroppen, filtreras den av njurarna och utsöndras i urinen, vilket gör att den kan användas för att mäta glomerulär filtrationshastighet (GFR) och därmed bedöma njurens funktion.

Det är viktigt att notera att aminohippurat inte längre används i klinisk praktik på grund av sina biverkningar och risker, men det kan fortfarande användas i forskningssyfte för att mäta renalt blodflöde.

Imedicinen är "Lew rats" en benämning på en speciell stam eller linje av laboratorieråttor som används i forskningssammanhang. Det exakta ursprunget och de specifika genetiska egenskaperna hos Lew-råttorna kan variera beroende på vilken inavelad linje eller stam som avses.

En vanlig användning av begreppet "Lew rats" är för att referera till Brown Norway (BN) Lew råttor, även kända som Biomässigt Normala (BN) råttor. Dessa råttor har en genetiskt diversifierad bakgrund och används ofta som kontrolldjur i forskningsstudier eftersom de inte bär på några kända genetiska defekter eller sjukdomar.

Det är viktigt att notera att det kan finnas andra inavelade linjer av Lew-råttor med specifika genetiska modifieringar eller sjukdomstillstånd som används i forskning, såsom Lew-HD (Lewis Hanover) råttor, som utvecklar en typ av progressiv muskeldystrofi.

Sammanfattningsvis är "Lew rats" ett medicinskt begrepp som refererar till speciella inavelade linjer eller stammar av laboratorieråttor med varierande genetiska egenskaper, beroende på sammanhang och användning.

Glukuronidation är ett vanligt förekommande enzymatisk metaboliseringssteg inom levern där ett glukuronsyra molekyl kopplas till en substratmolekyl, ofta en läkemedelssubstans. Detta sker med hjälp av enzymer som kallas UDP-glukuronosyltransferaser (UGT). Glukuronidaseringen ökar vattn solubiliteten hos substratet, vilket underlättar utsöndringen via urinen och/eller gallan. Detta är en del av kroppens naturliga process för att neutralisera och eliminera främmande ämnen som till exempel läkemedel eller skadliga substanser.

Iodlaktatsyra är en organisk syra som innehåller en bensenring med en hydroxylgrupp (–OH) och en kolsyrederivatgrupp (–COOH), samt en sidokedja med en tiolgrupp (–SH) som är bundet till en jodatom. Den kemiska formeln för iodlaktatsyra är C6H4IH3O3S. Det är ett relativt sällsynt förekommande ämne som kan användas inom organisk syntes, men det har inga kända medicinska användningsområden.

Solute Carrier Family 12, Member 1 (SLC12A1) er også kjent som bikarbonat-iontransportør 1 (NBCe1). Det er en protein som hører under familien av iontransportører og er involvert i reguleringen av salt- og vannhausholdet i kroppen.

SLC12A1 er plassert i den apikale membranen i nyrernes tubulusceller og er ansvarlig for å transportere bikarbonat-ioner (HCO3-) fra urinen til blodet. Dette hjelper til å regulere pH-verdien i kroppen og er også viktig for nyrernes funksjon, særlig for reabsorbsjonen av natrium og kløridd.

Mutasjoner i SLC12A1-genet kan føre til sykdommer som familialer hyperkalemisk hypertension (FHHt) og Gitelman-syndromet, som er karakterisert av forstyrret salt- og vannhaushold.

Blood group incompatibility refers to a situation where the blood of a donor and a recipient contain different antigens, which can trigger an immune response. This is because the recipient's immune system recognizes the donor's blood cells as foreign and attacks them, leading to the destruction of the donated red blood cells.

The most common type of blood group incompatibility occurs between individuals with different ABO blood types. For example, if a person with type O blood receives blood from a type A donor, their body will mount an immune response against the A antigens present in the donor's blood. This can lead to serious complications such as hemolysis (destruction of red blood cells), kidney damage, and even death.

Another type of blood group incompatibility is Rh incompatibility, which occurs when a person with Rh-negative blood receives blood from an Rh-positive donor. In this case, the recipient's immune system may produce antibodies against the Rh antigens, leading to hemolytic disease of the newborn if the recipient is pregnant and the fetus has inherited Rh-positive blood from the father.

To prevent these complications, it is essential to ensure that donor and recipient blood types are compatible before performing a transfusion or other medical procedures involving blood exchange.

Fluorescensmikroskopi är en form av ljusmikroskopi där man använder fluorescerande markörer för att göra vissa strukturer eller substanser i ett preparat synliga. Metoden bygger på att vissa molekyler, när de exponeras för ljus av en viss våglängd, absorberar den energin och sedan sänder ut den igen som ljus av en annan våglängd. Detta fenomen kallas fluorescens.

I fluorescensmikroskopi används ofta fluorescerande proteinmarker, så kallade fluoroforer, för att markera specifika proteiner eller andra molekyler i ett preparat. När preparatet exponeras för ljus av en viss våglängd kommer de markerade strukturerna att fluorescera och bli synliga under mikroskopet. Genom användning av olika typer av fluoroforer kan man få olika fluorescerande markeringar i samma preparat, vilket gör det möjligt att studera interaktioner mellan olika molekyler eller strukturer.

Fluorescensmikroskopi är en mycket känslig metod som kan användas för att studera mycket små koncentrationer av markerade substanser. Den kan också användas för att studera dynamiska processer i levande celler, eftersom fluoroforerna ofta är relativt ofarliga för cellerna och kan hålla i sig sin fluorescens under en längre tid.

Natrium-kalium-klorid symporter (NKCC) är ett protein i cellmembranet som aktivt transporterar natrium, kalium och kloridjoner in i cellen. Det gör detta genom att använda energi från ATP för att pumpa tre natriumjoner och två kloridjoner in i cellen samtidigt som två kaliumjoner aktivt transporteras ut. Denna transportprocess hjälper till att reglera osmotisk jämvikt, vätskebalans och nervimpulsers transmission i kroppen. NKCC-transportörerna finns i många olika typer av celler, inklusive njurar, innerörat och hjärnan.

"Morfogener" är ett begrepp inom utvecklingsbiologi och refererar till signaleringsproteiner som spelar en viktig roll i den process där celler organiserar sig och differensierar sig för att forma olika typer av vävnader och strukturer under embryonal utveckling hos djur. De två mest studerade familjerna av morfogener är Hedgehog, Wnt och TGF-β/BMP. Dessa proteiner verkar genom att binde till specifika receptorer på cellmembranet och aktivera intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till ändringar i genuttryck och cellfunktioner. Morfogener har också visat sig vara involverade i celldelning, celldöd, cellyta och cellrörelser under utvecklingen.

IgA Glomerulonefrit (IgAN) är en autoimmun sjukdom som orsakar skada på nyfilteringssystemet i njurarna, känt som glomerulus. Den primära patologiska mekanismen involverar depositering av immunglobulin A (IgA) i glomeruluskroppen.

IgAN karaktäriseras ofta av hematuri (blod i urinen) och proteinuri (protein i urinen), som kan variera från asymptomatisk till nefrotiskt syndrom. Andra symtom kan inkludera smärta eller tryckkänslighet i ländryggen, ödem och höjd blodtryck.

Sjukdomens sjukdomsprocess kan variera från mild till allvarlig, och prognosen är beroende på svårighetsgraden av skadan på njurarna. Vissa fall av IgAN kan spontant förbättras, medan andra kan fortsätta att försämras och leda till slutliga komplikationer som njursvikt. Behandlingen kan innefatta symtomatisk behandling, immunosuppressiva läkemedel och ibland dialys eller njurtransplantation vid livshotande skador på njurarna.

Medicinskt talat är urinsyra (urat) ett ämne som bildas när kroppen bryter ner puriner, som finns i många livsmedel och drycker, till exempel kött, fisk, jordnötter och öl. Normalt renas urinen ut via njurarna, men vid förhöjda nivåer av urinsyra kan det leda till en sjukdom som kallas gikt.

Gikt är en smärtsam artrit som orsakas av insöndring av uratkristaller i lederna. Detta kan leda till inflammation och smärta i de berörda lederna, ofta i stort toesfången (hallux). Förhöjda nivåer av urinsyra kan bero på olika faktorer, såsom genetiska faktorer, njurfunktionsnedsättning och kostvanor. Behandlingen av gikt kan innefatta livsstilsförändringar, mediciner som sänker uratnivåerna och smärtstillande medel.

Polyuria är ett medicinskt tillstånd där en individ producerar och utsöndrar mycket urin, vanligtvis mer än 2,5-3 liter per dygn. Det kan vara ett tecken på olika sjukdomar eller störningar i kroppen, såsom diabetes, njursjukdomar, hjärtsjukdomar och läkemedelsverkan. Om du upplever polyuri rekommenderas du att söka medicinsk expertis för en korrekt diagnos och behandling.

Autoradiografi är en teknik som används inom forskning och medicin för att visualisera och studera distributionen och koncentrationen av specifika substanser, såsom hormoner eller nukleotider, i biologiska preparat. Tekniken bygger på användandet av radiomärkta ämnen, det vill säga ämnen som innehåller radioaktiva isotoper, som införs i preparatet och som sedan kan detekteras med hjälp av en skanner eller film.

I en medicinsk kontext kan autoradiografi användas för att studera olika aspekter av cellulär funktion och interaktion, till exempel proteinexpression, receptorbindning och signalsubstratinteraktioner. Tekniken kan även användas för att undersöka läkemedelsverkan och farmakokinetik, det vill säga hur läkemedel metaboliseras och utsöndras i kroppen.

Autoradiografi är en mycket känslig teknik som kan ge mycket detaljerade informationer om distributionen av radiomärkta ämnen inom ett preparat, men den kan också vara associerad med vissa risker på grund av användningen av radioaktiva isotoper. Därför måste tekniken hanteras med försiktighet och i enlighet med relevanta säkerhetsföreskrifter.

ICR (Imprinting Control Region) är ett speciellt område på en musens kromosom som styr hur vissa gener uttrycks genom ett process som kallas genimprinting. Inavlade ICR-möss är en specifik stam av möss där dessa kontrollregioner har blivit fasta, så att forskare kan använda dem i studier av genetik och development. Genom att använda inavlade ICR-möss kan forskare få konsekventa resultat och jämföra dem mellan olika experiment.

Urogenitala missbildningar är en samlande benämning på en grupp med congenita anomalier, det vill säga avvikelser som uppstår under fostertiden, som berör både urinvägar och könsorgan. Dessa missbildningar kan vara milda och obetydliga eller så allvarliga att de påverkar individens livskvalitet och funktion.

Urogenitala missbildningar kan indelas i två kategorier:

1. Urinvägsmissbildningar (urogenital anomalies): Dessa avvikelser berör strukturer som ingår i urin systemet, såsom nieren, ureteren, blåsan och urinröret. Exempel på urinvägsmissbildningar inkluderar duplex klyftor, ektopisk ureter, vesikoureteral reflux och uttorkad blåsa.
2. Könsorganmissbildningar (genital anomalies): Dessa avvikelser berör strukturer som ingår i köns systemet, såsom äggstockarna, testiklarna, könskanalen och yttre könsorgan. Exempel på könsorganmissbildningar inkluderar hypospadi, epispadi, intersexuella tillstånd och kryptorchism.

Urogenitala missbildningar kan vara isolerade eller förekomma tillsammans med andra anatomiska avvikelser eller genetiska syndrom. Vissa urinvägs- och könsorganmissbildningar kan behandlas med medicinsk behandling, operation eller annan typ av terapi. I vissa fall kan missbildningarna vara så milda att inget behandlingsbehov föreligger.

Ochratoxin A (OTA) är ett skadligt ämne som produceras av vissa mögelsvampar och kan förekomma i olika livsmedel, särskilt i spannmål, kaffe, choklad, vin och torrda frukter. Det är ett potentellt cancerogent ämne och kan även orsaka skada på njurarna. Ochratoxin A är den mest förekommande och välstuderade av de olika typerna av okratoxiner (OTA, OTB, OTC), som alla produceras av olika mögelsvampar i samma släkte.

Medical Definition of "Anemia, treatment":

Anemia is a condition characterized by a decrease in the total amount of red blood cells (RBCs) or a lower than normal level of hemoglobin in the blood. Hemoglobin is crucial for transporting oxygen to various tissues and organs in the body. Anemia can lead to symptoms such as fatigue, weakness, shortness of breath, and a pale complexion.

Treatment for anemia depends on its underlying cause. Some common treatment approaches include:

1. Iron supplements: If anemia is caused by iron deficiency, taking iron supplements can help increase the production of hemoglobin in RBCs.
2. Vitamin B12 or folic acid supplements: Deficiencies in these vitamins can also lead to anemia, and supplementation may be necessary to correct it.
3. Erythropoiesis-stimulating agents (ESAs): These medications stimulate the production of RBCs and are often used in patients with chronic kidney disease or cancer-related anemia.
4. Blood transfusions: In severe cases, a blood transfusion may be necessary to quickly increase the number of RBCs and improve oxygen delivery to tissues.
5. Treating underlying conditions: If anemia is caused by an underlying medical condition such as chronic inflammation, infection, or cancer, treating that condition can help resolve the anemia.

It's important to note that treatment for anemia should be individualized based on the underlying cause and severity of the condition. A healthcare provider can help determine the most appropriate treatment approach for each patient.

"Fall-kontrollstudie" är en epidemiologisk studietyp där syftet är att undersöka samband mellan en utsatthet (exempelvis en viss beteendefaktor eller exponering) och ett sjukdomsfall. Studien jämför personer med sjukdomen (kallade "fall") med personer som inte har sjukdomen (kallade "kontroller"). Genom att jämföra dessa två grupper kan man se om det finns några skillnader mellan dem vad gäller utsattheten.

Det är viktigt att kontrollgruppen är så lik fallgruppen som möjligt, förutom sjukdomen, för att studien ska ge tillförlitliga resultat. Kontrollerna väljs ofta från samma population som fallen och matchas efter demografiska faktorer som ålder, kön och socioekonomisk status.

Fall-kontrollstudier är användbara när det är svårt att identifiera en representativ grupp av icke-sjuka personer i förväg, till exempel vid sällsynta sjukdomar eller då sjukdomen har lång inkubationstid. Dessa studier kan ge ett snabbt och kostnadseffektivt svar på frågor om orsakssamband mellan en utsatthet och ett sjukdomsfall.

Renal tubular acidosis (RTA) är en medicinsk störning i kroppens buffertsystem och syrereglering. Det orsakas av nedsatt funktion hos de små rör i njurarna som är ansvariga för att se till att urinen har rätt surhetsgrad, så kallade tubuli.

Det finns tre typer av RTA:

1. Typ 1 RTA, även känd som distal RTA, orsakas av en nedsatt förmåga hos de slutremsa tubuli att se till att urinen blir tillräckligt sur. Detta leder till att kroppen inte kan reglera syranivån normalt och det kan uppstå metabola acidos.
2. Typ 2 RTA, även känd som proximal RTA, orsakas av en nedsatt förmåga hos de proximala tubuli att återabsorbera bikarbonat från urinen tillbaka till blodet. Detta leder till att kroppen inte kan reglera syranivån normalt och det kan uppstå metabola acidos.
3. Typ 4 RTA, även känd som hyperkaliämisk RTA, orsakas av en nedsatt funktion hos de samtliga tubuli att se till att potassiumet i urinen är normalt. Detta leder till höga nivåer av potassium i blodet (hyperkaliemi) och metabola acidos.

RTA kan vara medfött eller aquired, och kan bero på en rad olika orsaker som exempelvis ärftliga genetiska defekter, njursjukdomar, vissa läkemedel eller andra sjukdomstillstånd. Behandlingen av RTA består ofta av att korrigera underliggande orsaken och ge behandling med bikarbonatpreparat för att hjälpa till att reglera syranivån i kroppen.

'Cercopithecus aethiops' er en art innen slætten primater (Primates) og familien markattrer (Cercopithecidae). Den kjennes også under fremdeles navnet husabariabeeste, og er også kallen for grøn markatt. Denne aben er oprinnelig hjemmehørende i subsaharisk Afrika, og lever i en variert bredde av skogsområder, fra regnskog til savanner med trær.

'Cercopithecus aethiops' har en slank kroppsbygning og er kjent for sine svelge lange lemmer og svans. Den kan bli mellom 40 til 70 cm lang, med en svans som kan være like lang eller lenge som kroppen. Den veier mellom 3,9 til 7,7 kg. Pelsen er grønnegrå eller brun på ryggen og hvit på buken. Ansiktet er sort med en hvit skjegg rundt munnene.

Denne aben lever i grupper som kan inneholde opp til 30 individer, deriblant flere hanar og hunar. Den er allikevel merkет av en matriarkal struktur, med de ældre hunnene som dominerer over de yngre. Føden består av frukt, frø, blader, bark, insekter og små dyr.

'Cercopithecus aethiops' er kjent for sin evne til å springe langt og høyt fra gren til gren i skogen. Den har også en unik metode for å vaskes selv, ved å bruke sine hænder for å fjerne parasitter og skjedde med pelsen.

Denne aben er ikke direkte truet av utdøing, men populationen er i tilbakegang på grunn av økende jordbruksområder, skogsavverkning og illegal handel med viltlevende dyr. Derfor er det viktig å ta stilling for å beskytte denne abens levevilkår og sikre at den kan overleve og trives i fremtiden.

'Vävnads- och organtagning' är ett medicinskt begrepp som refererar till den process där celler, vävnader eller organ transplanteras från en individ (donator) till en annan individ (mottagare). Detta kan vara en behandlingsalternativ för patienter med skada eller sjukdom som har resulterat i ett funktionsfel eller celldöd inom kroppen.

Det finns olika typer av vävnads- och organtagningar, beroende på vilket organ eller vävnad som behöver ersättas. Några exempel är ben-, hud- och senvävnads transplantationer, men även hjärta, lungor, lever, njurar och benmärg.

För en lyckad överlevnad och funktion efter en transplantation måste mottagarens immunsystem tolerera det nya organet eller vävnaden. För att undertrycka den immuna responsen ges immunosuppressiva läkemedel som minskar risken för avstötningsreaktioner.

Vävnads- och organtagningar kan vara livräddande behandlingar, men de är också ofta förenade med vissa risker och komplikationer, såsom infektioner, avstötningsreaktioner och biverkningar av immunosuppressiva läkemedel.

Medicinskt kan vattenbrist, också känt som dehydrering, definieras som ett tillstånd där kroppen har för lite vätska och elektrolyter. Detta kan orsakas av att inte dricka tillräckligt mycket, överdrivad svettning, diarré, illamående eller andra medicinska tillstånd som gör att kroppen tappar för mycket vätska. Symptomen på vattenbrist kan variera från milda till allvarliga och inkluderar among annat törst, torr mun, sänkt blodtryck, snabb hjärtslag, yrsel, förvirring och i allvarliga fall medvetslöshet.

Mutant rat stammar refererar till populationer av råttor som har genetiska förändringar eller mutationer i sina gener jämfört med deras vilda föregångare. Dessa mutationer kan vara spontana, inducerade genom att exponera råttorna för mutagena ämnen eller skapade genom genteknik.

Mutationerna kan resultera i fenotypiska förändringar som kan variera från subtila till drastiska. Exempel på sådana förändringar kan inkludera ändringar i pälsfärg, storlek, beteende eller sårbarhet mot vissa sjukdomar.

Mutant rat stammar används ofta inom forskning som modellorganismer för att studera olika aspekter av genetik, biologi och patologi. Genom att undersöka hur dessa mutationer påverkar råttornas fysiologi och beteende kan forskare lära sig mer om motsvarande gener och processer hos människor.

Exempel på välkända mutant rat stammar inkluderar den obesita-förorsakande ob/ob-råttan, den diabetes-förorsakande db/db-råttan och den cancer-förutsägande RasH2-råttan.

"Chi-tvåfördelning", även känd som Chi-kvadrat-test eller Pearson's chi-square test, är en statistisk hypotesprövningsmetod som används för att undersöka om det finns en signifikant samband eller skillnad mellan två kategoriska variabler. Det är ett icke parametriskt test som inte kräver några antaganden om populationens fördelning.

I en Chi-tvåfördelning jämförs den observerade frekvensfördelningen hos två variabler med den förväntade frekvensfördelningen, som beräknas baserat på hypotesen om att det inte finns någon samband mellan variablerna. Teststatistiken är en Chi-kvadrat-värde som räknas ut genom att summera de observerade och förväntade frekvensernas skillnader i kvadrat, dividerat med den förväntade frekvensen, för varje cell i tabellen.

Teststatistiken följer en Chi-kvadrat-fördelning med (r-1) * (c-1) frihetsgrader, där r är antalet rader och c är antalet kolumner i tabellen. Denna fördelning används sedan för att bestämma sannolikheten för den observerade skillnaden mellan de två variablerna under hypotesen om att det inte finns något samband, och därmed avgöra om den är signifikant eller ej.

I medicinsk forskning kan Chi-tvåfördelningen användas för att undersöka associationer mellan två kategoriska variabler, till exempel kön och förekomsten av en viss sjukdom, eller rökning och mortalitet. Det är ett vanligt använt test inom epidemiologi, klinisk forskning och biostatistik.

Protein isolerare är en grupp enzymer som bryter ned proteiner till mindre peptider eller enskilda aminosyror. De gör detta genom att klyva specifika bindningar mellan aminosyrorna i proteinmolekylen, vilket orsakar dess nedbrytning. Proteinisoformer är viktiga för cellulärt proteinhomeostasibalans och proteinkatabolism, men de kan också vara skadliga om de överaktiveras eller missregleras, särskilt under sjukdomstillstånd som neurodegenerativa sjukdomar.

'Upphävd urinutsöndring' (eng. 'Impaired urine concentrating ability') är ett medicinskt tillstånd där njurarna inte kan koncentrera urinen normalt, vilket leder till att personen utsöndrar mycket urin med låg salthalt. Detta kan orsakas av olika sjukdomar eller skador på njurarna, såsom diabetes insipidus, pyelonefrit, glomerulonefrit eller polycystisk njursjukdom. Symptomen inkluderar törst, mycket urinutsöndring och i vissa fall även elektrolytbrist. Diagnosen ställs vanligen genom att mäta urinens specifika vikt och densitet, samt eventuellt genom att mäta nivåerna av antidiuretiskt hormon (ADH) i blodet. Behandlingen beror på orsaken till tillståndet.

En medicinsk definition av 'transplantat' är ett vävnads- eller organprovrum som har transplanterats från en donator till en annan individ, med syfte att ersätta eller reparera en skadad, sjuk eller funktionslös vävnad eller organs i mottagaren. Transplantat kan vara sådant som benmärg, hud, hjärta, lungor, lever, njurar, pankreas och andra typer av vävnader beroende på vad som behövs för att behandla den specifika sjukdomen eller skadan.

Diethylentriaminepentaacetic acid (DTPA) is a synthetic, aminopolycarboxylic compound that is often used in medicine as a chelating agent. A chelating agent is a molecule that can bind to metal ions and form stable, water-soluble complexes, which can then be excreted from the body through the kidneys.

DTPA is particularly useful for binding to certain radioactive metals, such as plutonium, americium, and curium, that may accumulate in the body following exposure to nuclear accidents or weapons testing. By forming a stable complex with these metals, DTPA can help to reduce their toxicity and promote their excretion from the body.

DTPA is also used in some medical imaging procedures, such as positron emission tomography (PET) scans, to help remove unwanted radioactive substances from the body following the scan. It may also be used in the treatment of heavy metal poisoning, such as lead or mercury toxicity, by helping to remove these metals from the body.

In summary, DTPA is a synthetic chelating agent that can bind to certain metal ions and promote their excretion from the body. It has a variety of medical uses, including the treatment of heavy metal poisoning and the reduction of toxicity following exposure to radioactive materials.

Multivariabelanalys (MVA) är ett samlingsbegrepp för statistiska metoder som används när man studerar relationen mellan två eller flera variabler samtidigt. MVA används ofta inom epidemiologi, klinisk forskning och biostatistik för att undersöka hur olika faktorer påverkar ett visst utfall, till exempel en sjukdom. Genom att ta hänsyn till flera variabler samtidigt kan man få en mer komplex bild av de faktorer som påverkar utgången och hur de relaterar till varandra.

Exempel på metoder inom MVA är logistisk regression, Cox-regression, linjär diskriminantanalys och faktorellanalyser. Dessa metoder kan användas för att undersöka samband mellan variabler, förutsäga risker och utfall samt gruppera observationer baserat på deras gemensamma egenskaper.

Det är viktigt att vara medveten om att MVA-metoder kan vara känsliga för felkällor som multikollinearitet, interaktion mellan variabler och överanpassning. Dessa aspekter bör tas hänsyn till vid analysen för att säkerställa att resultaten är robusta och reproducerbara.

Den Glomerulära Filtrationsbarriären (GFB) är ett viktigt strukturellt och funktionellt komplex i nefronet, de grundläggande enheterna i njurarna. Denna barrière består av tre huvudsakliga komponenter:

1. Endotelialcellerna som liningar glomeruluskärlet (kapillärernas inre yta).
2. Basalmembranet, ett tjockt extracellulärt matrixskikt som ligger under endotelcellerna och omsluter podocyterna.
3. Podocyterna, specialiserade epitelceller med utskott (pediceller) som bildar en öppen nätstruktur (slitzmembranet).

Den glomerulära filtrationsbarriären är ansvarig för att hindra passage av stora molekyler och celler från blodet till urinen, medan små molekyler som vatten, glukos, aminosyror och mindre proteiner kan passera fritt. Dysfunktion i den glomerulära filtrationsbarriären kan leda till proteinuri (protein i urinen) och nedsatt njurfunktion.

Medicinskt kan ‘virusodling’ (eng. virus cultivation) definieras som en process där man odlar och förökar virus i en kontrollerad miljö, ofta i cellkulturer eller embryoner av djur, för att sedan studera deras egenskaper, beteende och svar på olika behandlingar. Detta är viktigt inom både forskning och diagnostisering, då det kan ge information om vilka typer av virus som orsakar en infektion samt hjälpa till att utveckla effektiva vacciner och antivirala behandlingar.

Glutation (glutathion) är en tripeptid som består av tre aminosyror: cystein, glutaminsyra och glycin. Det förekommer naturligt i de flesta levande celler och är viktigt för att skydda cellerna mot skada från fria radikaler och andra toxiner. Glutation hjälper också till att stödja immunsystemet, reglera signalering mellan celler och underlätta näringsomsättningen i celler. Det är en kraftfull antioxidant som hjälper till att försvara cellerna mot oxidativ stress, vilket kan orsaka åldrande och sjukdomar.

Aminosyror är de grundläggande byggstenarna i proteiner. De är organiska kompound som innehåller en amino-grupp (-NH2), en karboxyl-grupp (-COOH) och en sidkedja (R-grupp) som varierar mellan olika aminosyror.

Det finns 20 standardaminosyror som används för att bygga upp proteiner hos däggdjur, men det kan finnas tusentals olika aminosyror i naturen. De 20 standardaminosyrorna kan delas in i essentiella och icke-essentiella aminosyror beroende på om kroppen kan syntetisera dem själv eller inte.

Essentiella aminosyror måste tas in med kosten eftersom kroppen inte kan syntetisera dem själv i tillräckliga mängder. Dessa inkluderar: isoleucin, leucin, lysin, metionin, fenylalanin, threonin, tryptofan och valin.

Icke-essentiella aminosyror kan syntetiseras av kroppen själv och inkluderar: alanin, asparagin, aspartat, cystein, glutamat, glutamin, glycin, prolin, serin och tyrosin.

Aminosyror spela en viktig roll i många cellulära processer, inklusive proteinsyntes, neurotransmission, immunförsvar och metabolism.

WT1 (Wilms' tumor 1) är ett protein som kodas för av WT1-genen. Detta protein spelar en viktig roll i den normala utvecklingen av njurarna under fostertiden och fortsätter att spela en viktig roll i underhållet och funktionen hos vuxna njurar. WT1-proteinet fungerar som en transkriptionsfaktor, vilket betyder att det binder till DNA och hjälper till att kontrollera aktiviteten hos andra gener.

Mutationer i WT1-genen kan leda till Wilms' tumör, en typ av cancer som drabbar barnens njurar. WT1-proteinet är också involverat i hårtoppscellscancer och vissa former av leukemi. Forskning pågår för att undersöka hur WT1-proteinet kan användas som ett mål för cancerbehandlingar.

'Vasopressin' er også kendt som antidiuretisk hormon (ADH) og er et peptidhormon dannet i hypothalamus og lagret i neurohypofysen. Dets hovedfunktion er at regulere vandbalancen i kroppen ved at kontrollere vandabsorptionen i nyrenes tubuli, samt at have en vasokonstriktorisk effekt på de glatte muskler i blodkarrene, hvilket får blodtrykket til at stige. Dette gør, at det ofte anvendes som lægemiddel ved behandling af hypotension og shock.

Angiotensinogen är ett protein som produceras i levern. Det är en prekursor för angiotensin II, en potent vasokonstriktor (en substans som orsakar blodkärl att krympa och blodtrycket att stiga) som spelar en viktig roll i regleringen av blodtrycket.

När angiotensinogen spjälkas av ett enzym kallat renin bildas angiotensin I, som sedan spjälkas av ett annat enzym kallat angiotensinkonverterande enzym (ACE) till angiotensin II. Angiotensin II orsakar blodkärlen att krympa och utsöndringen av aldosteron från binjuremärgen, vilket leder till ökad salt- och vattenretention i njurarna och därmed ökat blodtryck.

Angiotensinogen är ett viktigt mål för behandling av högt blodtryck och hjärtinsufficiens med ACE-hämmare eller angiotensinreceptorblockatorer (ARB), som minskar aktiviteten hos renin och angiotensinkonverterande enzym.

Enligt medicinskt perspektiv är embryots och fostrets utveckling en process som sträcker sig från befruktningen av ägget till födelsen. Denna process kan delas in i olika faser:

1. Fertilisation (befruktning): Den första steget i embryots och fostrets utveckling är fertilisationen, då en spermie tränger in i ägget och deras arvsmassor kombineras. Det resulterande äggcellen kallas zygot.
2. Cell division and blastulation: Zygoten börjar dela sig genom mitos och bildar en klump av celler som kallas morula. Morulan fortsätter att expandera och differensiera, vilket resulterar i en hålighet i mitten av cellklumpen som kallas blastocyst.
3. Implantation: Blastocysten fäster sig till livmoderhalsens slemhinna och börjar ta upp näring från moderns kropp. Detta är den första kontakten mellan embryot och modern, och inträffar ungefär 6-10 dagar efter befruktningen.
4. Organogenes: Embryots celler differensieras till olika typer av celler som bildar de grundläggande organen i kroppen, såsom hjärtat, lungorna och levern. Denna fas varar från ungefär vecka 3 till vecka 8 efter befruktningen.
5. Fetal development: Efter att de grundläggande organen har bildats fortsätter fostret att växa och utvecklas. Under denna fas blir fostret allt mer likt ett spädbarn, med hud, hår och fungerande sensoriska system.
6. Birth: När fostret är tillräckligt stor och utvecklad för att överleva utanför moderns kropp, börjar den gå in i arbetsfasen och födas.

Under hela graviditeten genomgår embryot och sedan fostret en rad olika faser av utveckling och tillväxt. Varje fas är viktig för att säkerställa ett friskt och normalt foster vid födseln.

Cytochrome P-450 är ett enzymkomplex som finns i levern och är involverat i nedbrytningen och metabolismen av flertalet läkemedel, toxiner och hormoner. Det heter "P-450" eftersom det absorberar ljus vid en våglängd på 450 nanometer när det är i sin reducerade form. Cytochrome P-450 kan finnas i flera olika isoformer, och dess aktivitet kan variera mellan individer, vilket kan ha betydelse för effekt och biverkningar av läkemedel.

Förkalkning, eller "calcification" på engelska, är ett medicinskt tillstånd där kroppens vävnader eller organ innehåller oönskade kalciumavlagringar. Detta kan orsaka hårda, stela formationer som kan påverka funktionen hos det drabbade området. Förkalkning kan förekomma i flera olika kroppsdelar, inklusive artärer, hjärta, lungor, bröst och binjurar. I vissa fall kan förkalkning vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller störning i kroppen. I andra fall kan orsaken vara okänd. Behandlingen beror på typen av förkalkning och dess allvarlighetsgrad.

Organiska anjontransportörer (OAT) är en typ av proteiner som hjälper till att transportera organiska anjoner, det vill säga negativt laddade molekyler, över cellmembranen i kroppen. Dessa transportörer finns främst i njurarna och levern och har en viktig roll i att reglera koncentrationerna av olika substanser i kroppen, såsom läkemedel, toxiner och hormoner.

OAT-proteinerna är exempel på aktiva transportörer, vilket betyder att de använder energi för att transportera molekyler mot ett koncentrationsgradient. De flesta OAT-proteinerna transporterar en rad olika substanser och kan ha olika substratspecificiteter beroende på vilket protein som är inblandat.

Exempel på substanser som kan transporteras av OAT-proteiner inkluderar läkemedel som probenecid, penicillin och frusemide, toxiner som paraquat och uratsalter, samt hormoner som estradiol och testosteron. Dysfunktion i OAT-proteinerna kan leda till förändringar i farmakokinetiken hos läkemedel och ökat utsatthet för toxiner, vilket kan ha kliniska konsekvenser.

Kvicksilverklorid (HgCl2) är ett vitaktigt, giftigt och luktfri pulver som lätt löser sig i vatten. Det bildas när kvicksilver reagerar med saltsyra och används inom medicinen som starkt desinfektionsmedel och som behandling mot akut svampinfektion i huden. Det är även ett vanligt laboratorireagens. På grund av sitt höga toxicitet och miljöpåverkan så används det alltmer sällan inom medicinen idag.

Sekundær hyperparathyreoidism är ett tillstånd där den endokrina körtlarna i sköldkörteln, som kallas blygdlösa körtelns parathyroida, producerar för mycket paratyroid hormon (PTH). Detta orsakas vanligtvis av ett annat tillstånd som leder till ett lågt calciumnivå i blodet.

Den vanligaste orsaken till sekundär hyperparathyreoidism är kronisk njursjukdom, där njurarna inte kan rena kroppen från fosfat och därmed leder till ett lågt calciumnivå i blodet. Andra orsaker kan inkludera malabsorption, varvid kroppen har svårt att ta upp näringsämnen från mag-tarmkanalen, eller vitamin D-brist.

Sekundär hyperparathyreoidism kan leda till en rad symtom och komplikationer, inklusive benskörbhet, njursten, högt blodtryck och sömnapné. Behandlingen av sekundär hyperparathyreoidism beror på orsaken till tillståndet, men kan innefatta behandling av underliggande sjukdom, diät, supplementering med vitamin D och kalcium, eller i vissa fall kirurgiskt avlägsnande av överaktiva parathyroida celler.

Membranproliferative Glomerulonefrit (MPGN) är en typ av glomerulonefrit, en grupp sjukdomar som orsakar inflammation i de små blodkärlen (kapillärerna) i njurarnas filteringssystem (glomerulus). MPGN kännetecknas av proliferation (överväxt) av celler och pålager av extracellulära matrix i den glomerulära basalmembranen. Det finns två huvudtyper av MPGN: Typ I och Typ II, beroende på histologiska (mikroskopiska) mönster.

Typ I karaktäriseras av nedbrytning av glomerulära basalmembranet med pålager av komplementkomponenter och immunglobuliner, vilket kan vara associerat med autoimmuna sjukdomar eller infektioner.

Typ II, även känd som Dense Deposit Disease (DDD), visar på ett speciellt mönster av komplementdeposition i basalmembranet och är ofta relaterad till genetiska störningar i komplementsystemet.

Båda typerna av MPGN kan leda till nedsatt njurfunktion, proteinuri (protein i urinen) och hematuri (blod i urinen). Symptomen kan variera från milda till allvarliga, och sjukdomen kan behandlas med immunosuppressiva läkemedel, blodtrycksmedel och ibland dialys eller njurtransplantation.

"Genetiskt uttrycks mönster" refererar till hur och när gener i ett individuellt genomi expressar sig, det vill säga hur de producerar specifika proteiner eller RNA-molekyler. Detta kan variera mellan olika celltyper, till exempel leverceller jämfört med hjärnceller, och under olika livscykel-faserna, som fostertillstånd jämfört med vuxen ålder. Genuttrycksmönster kan påverkas av både genetiska och miljömässiga faktorer.

Det är värt att notera att termen 'genetiskt uttrycks mönster' ofta används i samband med studier av epigenetik, som undersöker hur miljöfaktorer kan påverka genuttryck genom mekanismer som DNA-metylering och histonmodifiering. Dessa förändringar kan vara reversibla och är ofta specifika för en viss celltyp eller tillstånd, vilket leder till unika genuttrycks mönster.

Benmorfolgenprotein 7, också känt som BMP-7, är ett protein som tillhör transformerande tillväxtfaktor beta (TGF-β) superfamiljen. Detta protein spelar en viktig roll i embryonal utveckling och skelettbildning genom att reglera celldifferentiering, celldelning och apoptos (programmerad celldöd). I den adulta organismen är BMP-7 involverat i underhåll och reparation av skelettet, njurarna och andra vävnader.

'Bowman's kapsel' er en del av nyren og er den struktur som filtrerer blodet for å produsere urin. Den består av et endotelialt lag (den indre layer) som er i direkte kontakt med blodet, og et mesangialt lag (den ytre layer) som omgir den endoteliale lagen. Bowman's kapsel er en del av de små nyrefiltrationsenhetene i nyrerne, også kjent som nefronene. Denne strukturen hjelper til å beskytte nyren fra skade ved å forhindre at store partikler og celler passerer gjennom de glomerulære kapillærne og kommer inn i urinen.

'Xenopus laevis' är ett amfibieväxt som tillhör släktet Xenopus och familjen pipagrodor. Denna art är ursprungligen hemmahörande i subsahariska Afrika, där den förekommer i stillastående eller långsamt flytande vattensamlingar.

Xenopus laevis är en tvåbensegellös grodart som blir cirka 10-15 cm lång och kännetecknas av sin robusta byggnad, grönaktiga till bruna färger och sina tydligt framträdande, knölformade parotidkörtlar bakom ögonen.

Denna art är välkänd inom forskningen, speciellt inom molekylärbiologi och genetik, eftersom den har en lång livslängd i fångenskap (upp till 15 år) och är lätt att hantera och föröka. Xenopus laevis används ofta som ett modellorganism för att studera utvecklingsbiologi, neurobiologi och immunologi.

Urotelial cells, även känt som transitional epithelial cells, är typen av celler som liningar de flesta delarna av urinvägar systemet, inklusive nedre delen av urinröret och urinblåsan hos människor. Dessa celler har en förmåga att sträcka ut sig och ändra form när de utsätts för variationer i tryck eller volym, vilket gör dem väl anpassade till deras funktion som en barriär som skyddar urinvägarna från infektion och skada. Urotelial cell cancer, också känd som transitional cell carcinoma, är en typ av cancer som kan drabba dessa celler i urinvägar systemet.

Angiotensin-typ 1-receptorn (AT1) är en G-proteinkopplad receptor som aktiveras av peptidhormonet angiotensin II. När angiotensin II binder till AT1-receptorn initieras en signaltransduktionskaskad som leder till vasokonstriktion, sekretion av aldosteron och ökat natriumåterupptag i njurarna, vilket i sin tur leder till ökat blodtryck. AT1-receptorn spelar därför en viktig roll i regleringen av blodtrycket och homeostasen av vätska och elektrolytbalans i kroppen.

Bikarbonater är en grupp joner som inkluderar bikarbonatjonen (HCO3-). Bikarbonater är viktiga i kroppen eftersom de hjälper till att reglera kroppens surhetsgrad (pH), särskilt i blodet. De fungerar som buffertsystem genom att neutralisera syra eller bas i kroppen och hålla pH-värdet inom ett normalt intervall. Bikarbonater produceras naturligt i kroppen av en reaktion mellan kolsyra (H2CO3) och bikarbonatjoner.

Injektioner, intravenösa (IV) är en medicinsk procedur där ett läkemedel eller en fluid direkt införs in i en ven med hjälp av en injektionsnål. Detta görs vanligtvis med en injektionsspruta eller en infusionsset, som till exempel en intravenös kateter.

Intravenösa injektioner används ofta när det behövs snabb påverkan av läkemedlet i kroppen, då absorptionen via magsäcken undviks och läkemedlet istället kommer direkt in i blodomloppet. Det kan vara speciellt användbart vid akuta tillstånd, smärtlindring, eller när patienten har svårigheter att svälja.

Säkerheten är viktigt vid intravenösa injektioner, och rutinmässiga procedurer bör följas för att minimera komplikationer som infektioner eller skador på venerna.

'Kontrastmedel' är inom medicinen ett medel som används under bilddiagnostiska undersökningar, såsom röntgen, datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRT), för att förbättra kontrasterna mellan olika vävnader eller strukturer inne i kroppen. Detta gör det möjligt att klarare definiera och urskilja olika sjukdomar, skador eller avvikelser.

Kontrastmedlen kan vara baserade på olika substanser, beroende på vilken typ av undersökning som skall utföras. Vid röntgenundersökningar använts ofta jodbaserade kontrastmedel, medan gadoliniumbaserade kontrastmedel är vanliga under MRT-undersökningar.

Det är viktigt att notera att vissa individer kan ha allergiska reaktioner på vissa typer av kontrastmedel, och det är därför viktigt att informera personalen om eventuella allergihistorik eller andra hälsoproblem innan undersökningen genomförs.

Pronephros är den första, primitiva njuranlagringen hos embryon i de tidiga stadierna av utvecklingen. Det består av ett par tubuli och glomeruli som bildas från mesodermceller i den cervikala regionen (halsregionen) av embrionet. Pronephros fungerar inte som en funktionell njure hos människan, utan är mer av en övergångsstruktur till det efterföljande mesonefron, som i sin tur utvecklas till den permanenta njuren, metanefros.

Vid denna tidiga utvecklingsfas hos människan kommer pronephros inte att ha någon funktionell relevans för den vuxna organismen. Men hos andra djur som lever i vatten under sin embryonalutveckling, till exempel groddjur och fiskar, kan pronefros vara en fullt fungerande del av de vuxnas urin systemet.

'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.

- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.

- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.

Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.

'Peptidfragment' är ett begrepp inom biokemi och molekylärbiologi. Det refererar till en kort sekvens av aminosyror som har beenadrots från ett större peptidmolekyl eller protein. Peptidfragment kan bildas genom nedbrytning av proteiner med hjälp av enzymer, kemiska metoder eller andra processer.

I medicinskt sammanhang kan analys av peptidfragment användas för att studera struktur och funktion hos proteiner, såväl som för att identifiera specifika aminosyresekvenser som är associerade med sjukdomar eller andra patologiska tillstånd.

"Köldischemi" är ett begrepp som saknar en entydig och allmänt accepterad medicinsk definition. Termen används ibland informellt för att beskriva en känsla av stelhet, smärta eller spasmer i musklerna efter exponering för kyla, särskilt i halsen och nacken. Detta kan vara relaterat till ett fenomen kallat "nervöst köldsskäl" (cold-induced nerve excitability), som orsakas av att nervändar blir hypersensitiva på grund av kyla. Men det är viktigt att notera att det inte finns några vetenskapliga bevis som stödjer att detta fenomen orsakar allvarlig sjukdom eller komplikationer.

'Syra-bas-jämvikt' (pH-homöostas) är ett medicinskt begrepp som beskriver den balans mellan syra och bas som hålls i kroppen för att upprätthålla en optimal pH-nivå i olika kroppsvätskor, till exempel blodet. En normal pH-värde för blod är cirka 7,4, och avvikelser från detta kan leda till ohälsa eller sjukdom.

Kroppen reglerar syra-bas-jämvikten genom att utväxla ämnen med omgivningen, till exempel genom andning (utväxling av koldioxid) och urinproduktion (utväxling av vätejoner). Dessutom finns det inre buffertsystem i kroppen som hjälper att motverka stora förändringar i pH-värdet.

Om syra-bas-jämvikten störs kan det leda till acidos eller alkalos, beroende på om pH-värdet blir för lågt (acidos) eller för högt (alkalos). Detta kan orsakas av olika sjukdomar, skador eller läkemedel. Exempel på orsaker till acidos kan vara diabetes, njursjukdomar och lungemboli, medan alkalos kan orsakas av mag-tarmsjukdomar, överdosering av vissa läkemedel eller förlorande av för mycket vätska.

Aquaporin 1, ofta förkortat till AQP1, är ett protein som fungerar som vattenkanaler i cellmembranet. Det tillhör en familj av proteiner som kallas aquaporiner och hjälper till att reglera vattentransport över celldelningen.

Aquaporin 1 förekommer naturligt i röda blodkroppar, njurarnas tubuli, tårkörtlarna, lungorna och flera andra vävnader i kroppen. Det är viktigt för att hålla en balans mellan vattenin- och utflöde i kroppen och för att underlätta absorptionen av vatten i tarmen.

I medicinsk kontext kan mutationer eller abnormaliteter i AQP1-genen leda till olika sjukdomar, såsom nedsatt njurfunktion, diabetes insipidus och andra vätske- och elektrolytbalansstörningar.

Subcellulära fraktioner refererar till de olika delarna eller kompartmenten inom en cell som kan separeras från varandra baserat på deras biokemiska och fysikaliska egenskaper. Exempel på subcellulära fraktioner inkluderar cellytan, kärnan, mitokondrier, endoplasmisk retikulum, Golgiapparaten, lysosomer, peroxisomer, cytoskelettet och cytosolen. Genom att separera dessa subcellulära fraktioner kan forskare studera deras unika egenskaper och funktioner i isolation, vilket kan ge insikter om cellulär processer som reglerar cellers tillväxt, differentiering, apoptos (programmerad celldöd) och sjukdomar som påverkar cellfunktionen.

Som en läkare i Sverige kommer jag att ge dig en definition av "skyddsmedel" på svenska, eftersom det kan vara viktigare för dig att förstå begreppet inom ett medicinskt sammanhang på din modersmål.

Skyddsmedel är produkter eller metoder som används för att förebygga smitta och spridning av infektionssjukdomar. Detta kan omfatta en rad olika tillämpningar, beroende på sammanhanget. Till exempel kan skyddsmedel innebära användandet av kondomer för att minska risken för sexuellt överförbara infektioner (SVI) eller användandet av handskor och desinfektionsmedel för att förebygga smitta vid vård av sjuka eller skadade. Skyddsmedel kan också innefatta vaccinationer som ger immunitet mot specifika sjukdomar.

I allmänhet är syftet med skyddsmedel att minska risken för smitta och infektion, vilket i sin tur bidrar till en bättre allmän folkhälsa.

Glykoproteiner är proteiner som har kovalent bundna kolhydrater (oligosackarider) i sin molekylstruktur. Kolhydratdelarna på glykoproteinerna kan variera mycket i komplexitet, från en enkel monosackarid till stora, förgrenade oligosackarider. Glykoproteiner förekommer naturligt i många levande organismer och har en rad olika funktioner, bland annat som strukturella komponenter, signalproteiner, och enzymproteiner. De kan även spela en viktig roll i cell-till-cell-interaktioner och immunförsvaret.

Arginin, eller 2-Amino-5-guanidinopentansyra, är en konditionellt essentiell aminosyra, vilket betyder att den kan syntetiseras i kroppen men under vissa förhållanden kan behövas tillföras via kosten. Arginin är en av de 20 standardaminosyrorna som är byggstenarna i proteiner.

Arginin har flera funktioner i kroppen, bland annat är det en prekursor till syntesen av polyaminerna, såsom ornitin och citrullin, samt till syntesen av kväveoxid (NO), ett signalsubstans som spelar en viktig roll i regleringen av blodflödet och immunförsvaret. Arginin har också visat sig ha potential som behandlingsvätska för diverse sjukdomszustånd, såsom hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, skador efter stroke, och kronisk njursvikt.

Inom medicinen refererar "slumpmässig fördelning" eller "randomisering" till ett sätt att tilldela deltagare till olika behandlingsgrupper i en klinisk studie på ett slumpmässigt och oförutsägbart sätt. Detta metod är viktigt för att minimera systematiska fel, så kallade bias, som kan påverka studiens resultat.

Slumpmässig fördelning innebär att varje deltagare har lika stor chans att bli tilldelad till en viss behandlingsgrupp som någon annan deltagare. Detta gör det möjligt att jämföra effekterna av olika behandlingar på liknande grupper av deltagare, och därmed öka sannolikheten för att studiens resultat är representativa för den population som studien undersöker.

Det finns olika metoder för slumpmässig fördelning, till exempel slumptalstabeller, slumpmässiga nummergeneratorer eller blockrandomisering. Slumpmässig fördelning bör utföras av en person som är oberoende av studien och inte känner till deltagarnas identitet eller karaktäristika.

Collagen type IV är ett nedbrytningsmotståndigt nätverk av proteinfibriller som bildar basalmembranet i kapillärer, glomerulus, alveoler och andra hålrumsstrukturer i kroppen. Det består av tre huvudtyper av α-kedjor (α1, α2, α3) som är arrangerade i heterotrimera och bildar nätverksliknande strukturer. Collagen typ IV har en viktig roll för celladhesion, celldifferentiering och celldelning samt fungerar som en selectiv barriär för molekyler som passerar genom basalmembranet. Mutationer i generna för collagen typ IV kan leda till olika ärftliga sjukdomar, såsom Alport syndrom och Goodpasture syndrom.

'Survival analysis' är en statistisk metod som används för att analysera tid till händelse, ofta för att undersöka tiden till ett specifikt utfall, såsom dödlighet eller misslyckande av en behandling. Den inkluderar tekniker för att beräkna sannolikheten för olika typer av överlevnad, som total överlevnad (tiden till att den första händelsen inträffar), ömsesidig överlevnad (sannolikheten för att båda två i en grupp överlever till en viss tidpunkt) och begränsad överlevnad (sannolikheten för att överleva en viss tidsperiod). Survival analysis används ofta inom medicinsk forskning, men kan också användas inom andra områden som kräver analys av tid till händelse, såsom ingenjörsvetenskap och sociologi.

Kaplan-Meier-skattningen är en statistisk metod för att uppskatta överlevnadsfunktionen hos en population eller en grupp individer i en klinisk studie. Metoden utvecklades av de amerikanska statisticianerna Edward L. Kaplan och Paul Meier 1958.

Kaplan-Meier-skattningen är en nonparametrisk metod, vilket innebär att den inte gör några antaganden om populationsfördelningens form. Den beräknas genom att iterativt uppdatera överlevnadsfunktionen efter varje händelse (till exempel död eller censurering) i tidsordning.

Den Kaplan-Meier-skattade överlevnadsfunktionen ges ofta som en produkt av ett antal faktorer, där varje faktor motsvarar en händelse:

S(t) = ∏[1 - d(ti)/n(ti)]

där S(t) är överlevnadsfunktionen vid tidpunkten t, d(ti) är antalet händelser (till exempel dödsfall) vid tidpunkten ti och n(ti) är det totala antalet icke-censurerade individer kvar i studien vid tidpunkten ti.

Kaplan-Meier-skattningen används ofta inom medicinsk forskning för att bedöma effekterna av olika behandlingsalternativ på patienters överlevnad och kan användas för att jämföra överlevnaden mellan två eller flera grupper.

Diabetes är en grupp av metabola störningar som kännetecknas av höga nivåer av glukos (socker) i blodet över en längre tidsperiod. Det orsakas vanligtvis av brist på insulinproduktion, resistans mot insulins effekt eller båda.

Det finns två huvudtyper av diabetes:

1. Typ 1 diabetes: Denna form orsakas av en autoimmun reaktion där kroppen attackerar och förstör de celler i bukspottkörteln som producerar insulin. Detta resulterar i att personen inte kan producera tillräckligt med insulin för att reglera blodsockernivåerna. Typ 1 diabetes behandlas vanligtvis med insulintillskott.
2. Typ 2 diabetes: Denna form orsakas av resistans mot insulinet, vilket innebär att kroppen inte kan använda insulin effektivt. I vissa fall kan också insulinproduktionen vara för låg. Typ 2 diabetes kan behandlas med livsstilsförändringar som träning, viktminskning och hälsosam kost, men i vissa fall kan även mediciner eller insulintillskott behövas.

Diabetes kan också uppstå under graviditeten och kallas då gestationell diabetes. Denna form av diabetes försvinner vanligtvis efter att barnet har fötts, men ökar risken för att utveckla typ 2 diabetes senare i livet.

Diabetes kan leda till allvarliga komplikationer som njurssjukdom, synskada, neuropati, hjärt-kärlsjukdom och sår som har svårt att läka. Det är viktigt att diagnostiseras tidigt och få behandling för att undvika dessa komplikationer.

I medicinsk kontext betyder "nedreglering" ofta att något som reglerar en fysiologisk process, till exempel ett hormon eller en nervimpuls, minskar i aktivitet eller verkan. Det kan leda till olika symptom beroende på vilken process som påverkas. Exempelvis kan nedreglering av det signalsubstanser som styr hungerkänslan leda till viktminskning, medan nedreglering av andningsregleringen kan orsaka andnöd.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

Cyclic AMP, eller cAMP (cyclisk adenosinmonofosfat), är ett second messenger-molekyl som spelar en viktig roll i cellsignalering inom organismen. Det bildas inifrån cellen när en hormonreceptor på cellmembranet aktiveras av ett hormon, till exempel glukagon eller adrenalin. Aktiveringen av receptorn leder till att en G-proteinkomplex kopplad till receptorn aktiveras, vilket i sin tur aktiverar en enzymkomplex kallad adenylatcyklas. Adenylatcyklasen konverterar ATP till cAMP, som sedan fungerar som en signalsubstans inom cellen och aktiverar olika proteinkinas-enzymkomplex. Dessa komplex kan leda till olika fysiologiska respons, beroende på vilket hormon som initialt aktiverade receptorn. När signalsubstanserna cAMP har utfört sin funktion bryts de ned av fosfodiesteras-enzymkomplex, varpå signalsystemet återgår till det ursprungliga tillståndet.

Oliguri är ett medicinskt begrepp som refererar till en nedsatt urinproduktion, vanligen definierat som att producera mindre än 400-500 ml urin per dygn. Det kan vara ett tecken på njursvikt eller andra allvarliga sjukdomstillstånd som påverkar njurfunktionen, såsom dehydrering, hjärtsvikt, leverinsufficiens eller obstruktion i urinvägarna. Vid behandling av patienter med oliguri bör orsaken undersökas och behandlas för att förbättra njurfunktionen och undvika fortsatt skada på njurarna.

Cell proliferation refers to the process by which cells divide and increase in number. In medicine, cell proliferation is a fundamental biological process that is tightly regulated in the body. However, uncontrolled cell proliferation can lead to the development of various diseases, including cancer. Therefore, understanding the mechanisms that regulate cell proliferation is crucial for developing effective treatments for these conditions.

The process of cell proliferation involves several stages, including:

1. Cell growth and preparation for division (G1 phase)
2. DNA replication (S phase)
3. Preparation for cell division (G2 phase)
4. Cell division (M phase), which includes mitosis (nuclear division) and cytokinesis (cytoplasmic division)

These stages are tightly regulated by various intracellular signaling pathways, as well as external factors such as growth factors and hormones. Dysregulation of these pathways can lead to abnormal cell proliferation and the development of diseases such as cancer.

In summary, cell proliferation is a critical biological process that is tightly regulated in the body. Understanding the mechanisms that control cell proliferation is essential for developing effective treatments for various medical conditions, including cancer.

'Fosforylering' er en biokjemisk prosess hvor et fosfatgruppe (PO4-) blir lagt til ein molekyll, ofte ein protein eller en enzym. Dette skjer når ATP (Adenosintrifosfat) deler seg i ADP (Adenosindifosfat) og frigir ein energirik fosfatgruppe som kan bli lagt til et anna molekyll for å endre dets egenskaper eller aktivere det. Fosforylering er en viktig reguleringsmekanisme innenfor cellegjenforening og signalveiledning i levande organismer.

Elektrolyter är i medicinsk kontext vanligtvis kemiska substance som vid uppdelning i vatten delar sig i joner och därmed kan leda elektrisk ström. De används ofta inom medicinen för att behandla olika typer av elektrolytbrist eller störningar i kroppens elektrolytbalans, såsom låga nivåer av natrium, Kalium, kalcium eller magnesium.

Exempel på vanliga elektrolyter inom medicinen är:

* Natriumklorid (NaCl), som används för att behandla lågt natriumspår i blodet (hyponatremi)
* Kaliumklorid (KCl) och kaliumfosfat, som används för att behandla lågt kaliumspår i blodet (hypokalemi)
* Kalciumglukonat och kalciumklorid, som används för att behandla lågt kalciumspår i blodet (hypocalcemia)
* Magnesiumsulfat, som används för att behandla lågt magnesiumspår i blodet (hypomagnesemia)

Elektrolyter kan ges oralt eller intravenöst beroende på patientens tillstånd och svårighetsgrad av elektrolytbrist.

Epithelial Sodium Channels (ENaC) are transmembrane protein channels that are responsible for the sodium ion (Na+) reabsorption in epithelial cells. These channels are primarily located in the apical membrane of polarized epithelial cells in various organs, including the kidneys, lungs, and colon.

ENaC is composed of three subunits, α, β, and γ, which are encoded by different genes (SCNN1A, SCNN1B, and SCNN1G). Each subunit has two transmembrane domains with intracellular N- and C-termini, and a large extracellular loop. The channel is formed by the association of four α, one β, and one γ subunits.

The activation of ENaC leads to an influx of Na+ ions into the epithelial cells, which is then followed by the passive movement of water molecules through aquaporin channels. This process helps regulate the volume and composition of extracellular fluids in different organs. In the kidneys, for example, ENaC plays a critical role in sodium and potassium balance, as well as blood pressure regulation.

Dysregulation of ENaC function has been implicated in several diseases, including hypertension, cystic fibrosis, and pulmonary edema.

Nitrogen oxide (NO) är en samlingsbeteckning för en grupp gasformiga ämnen som innehåller kväve och syre. Det kan bildas naturligt i atmosfären genom åska och vulkanutbrott, men den största källan till nitrogen oxid är mänsklig aktivitet, särskilt förbränning av fossila bränslen som bensin och dieselolja. Nitrogen oxid kan också bildas i vissa industriella processer.

Nitrogen oxid är en luftförorening som kan ha negativa effekter på människors hälsa, särskilt andningsorganen. Det kan också bidra till att forma smog och acidregn. Långvarig exponering för höga nivåer av nitrogen oxid kan orsaka andningsbesvär, hosta, irritation i ögon, näsa och hals samt ökad risk för lunginfektioner. Barn, äldre och personer med redan existerande andningsproblem är särskilt känsliga för effekterna av nitrogen oxid.

Metallothioneiner (MTs) är en familj av låga molekylvikt, cystein-rika proteiner som förekommer hos flera olika djurarter, inklusive människor. De har kapacitet att binda metallioner såsom koppar (Cu), zink (Zn), järn (Fe) och kadmium (Cd). MTs har en viktig roll i homeostasen av dessa metallioner, skyddar cellerna från toxiska effekter av tungmetaller och hjälper till att reglera vissa cellulära processer som relaterade till oxidativ stress. Dessa proteiner är också involverade i immunförsvaret och kan ha en skyddande effekt mot cancer.

'Oxalater' är ett medialt begrepp inom medicinen och refererar till oxalat, som är en organisk syra som förekommer naturligt i vissa livsmedel, såsom spenat, rabarber, sockerbetor, choklad, nötter och visst grönt. Överskott av oxalat i kroppen kan leda till bildning av njurstenar, eftersom oxalat lätt binder till calcium och bildar en fast, kristallin substans som kan ansamlas i njuren. Vissa personer med förhöjda nivåer av oxalat i urinen eller med en predisposition för att utveckla njurstenar kan rekommenderas att begränsa sin intag av livsmedel som är rika på oxalat.

Variansanalys (ANOVA) är en statistisk metod som används för att undersöka om det finns några signifikanta skillnader mellan grupper i ett experiment. Den jämför medelvärdena hos två eller fler grupper och beräknar variansen inom varje grupp samt totalvariansen över alla grupper. Sedan använder den en F-test för att avgöra om det finns någon signifikant skillnad mellan grupperna. Metoden bygger på jämförelser av gruppers standardavvikelser och är därför särskilt användbar när man vill undersöka effekter hos flera grupper samtidigt.

Cell deling (celldeling på engelska) är ett centralt koncept inom cellbiologi och refererar till processen därbyggnadselementen i en cell, såsom kromosomer och organeller, fördelas mellan två identiska dotterceller under celldelningens olika faser. Det finns två huvudsakliga typer av celldelning hos eukaryota celler: mitos och meios.

Mitos är den typ av celldelning som sker under växande och differentiering av celler i en organism. Under mitosen separeras kromosomerna till två identiska uppsättningar, varefter cytoplasman delas upp så att varje dottercell får en komplett uppsättning kromosomer och organeller.

Meiosen är en speciell typ av celldelning som sker under bildandet av könsceller (gameter) hos sexuellt reproducerande organismer. Under meiosen sker två raka celldelningar efter varandra utan mellanliggande celldelning och celldelningen innefattar en särskild process där kromosomantalet halveras, så att könscellerna får hälften så många kromosomer som de ursprungliga cellerna. Detta är nödvändigt för att undvika att antalet kromosomer dubbleras vid befruktning, då två könsceller slås samman och bildar en zygot (en fertiliserad äggcell).

I båda fallen är celldelningen en noga reglerad process som innefattar flera olika faser där cellens struktur och innehåll förändras systematiskt. Celldelning är en nödvändig del av livscykeln hos de flesta levande organismer, och fel i celldelningen kan leda till sjukdomar såsom cancer.

Succimer är ett aktivt läkemedel som används för att behandla blyförgiftning. Det är en kemisk förening med formeln (C4H6O4S)2Zn och går även under handelsnamnet Chemet. Succimer fungerar genom att binda sig till blymolekyler i kroppen, vilket underlättar dess utsöndring via urinen. Det ges vanligtvis som en tablett eller en sakral lösning och behandlingen pågår vanligtvis under tre till fem dagar. Vid behandling av blyförgiftning är det viktigt att snabbt söka medicinsk hjälp, eftersom allvarlig blyförgiftning kan orsaka skada på nervsystemet och andra organ.

En embryo hos däggdjur är den tidiga utvecklingsfasen av ett foster, vanligtvis från befruktningen till omkring 8 veckor. Under denna period sker snabba förändringar och differentiering av cellerna, vilket leder till att de grundläggande organen och systemen bildas. Embryots utveckling kännetecknas av celldelning, migration, differensiering och interaktion mellan celler, vilket kräver en precis kontroll av genuttryck och signalsubstanser för att garantera en normalt embryonal utveckling.

Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom molekylärbiologiska metoder, där genetisk information från två eller fler olika protein kodande gener kombineras till en enda gen. Den resulterande fusionerade genen ger upphov till ett protein som innehåller delar av de ursprungliga proteinenheterna, vilka är sammanfogade i en enda peptidkedja.

Denna teknik möjliggör skapandet av proteiner med nya och unika funktionella egenskaper som inte finns hos de ursprungliga proteinerna. Rekombinanta fusionsproteiner används inom forskning, diagnostik och terapi, exempelvis vid tillverkning av monoklonala antikroppar för behandling av cancer och autoimmuna sjukdomar.

Organisk kultur (OC) är en metod inom biologi och medicin där levande celler eller vävnader från ett organism odlas i kontrollerade laboratorieförhållanden. I en organkultur kan celler eller vävnader från ett visst organ st stimuleras att bibehålla sin specifika struktur och funktion, vilket gör det möjligt att studera deras särskilda egenskaper i en mer naturlig miljö än vad som är möjligt med tvådimensionella cellkulturer.

Organkulturmetoder kan användas för att studera hur olika läkemedel påverkar olika organ, vilket kan hjälpa till att fastställa doser och identifiera biverkningar innan de testas på människor. Dessa metoder kan även användas för att studera sjukdomsprocesser och utveckla nya behandlingsmetoder, inklusive cell- och genbaserade terapier.

Exempel på organkulturer är lung-, lever-, hjärt- och nervcellskulturer. För att skapa en organkultur tas ofta ett litet stycke vävnad från det aktuella organet, som sedan behandlas med enzymer för att separera cellerna från varandra. Sedan placeras cellerna i en speciell kammare eller platta där de kan odlas och studeras under kontrollerade förhållanden.

Cystatiner är en grupp proteiner som fungerar som inhibitorer av cysteinproteas, en typ av enzymer som bryter ned andra proteiner. Cystatinerna finns naturligt i kroppen och produceras av flera olika celltyper, inklusive epitelceller och immunceller. Deras huvudsakliga funktion är att reglera aktiviteten hos cysteinproteasen och på så sätt hjälpa till att kontrollera proteolys, det vill säga nedbrytningen av proteiner.

Det finns flera olika typer av cystatiner, men de två viktigaste grupperna är de icke-glykosylerade cystatinerna och de glykosylerade cystatinerna. De icke-glykosylerade cystatinerna är små proteiner som består av cirka 100 aminosyror och finns i flera olika vävnader, inklusive blod, urin och cerebrospinalvätska. De glykosylerade cystatinerna är större proteiner som innehåller en carbohydratkedja och produceras huvudsakligen av immunceller.

Cystatinerna har visat sig ha potential som markörer för olika sjukdomstillstånd, till exempel njursjukdomar och cancer. Förhöjda nivåer av cystatin C i blodet kan vara ett tecken på nedsatt njurfunktion, medan förändrade nivåer av andra typer av cystatiner kan vara relaterade till olika former av cancer och autoimmuna sjukdomar.

Iodradioisotoper är radioaktiva isotoper av grundämnet jod. Jod är ett essentialt spårämne för människan och ingår i till exempel sköldkörtelhormonerna. I medicinskt syfte används ofta jodradioisotopen I-131 som terapi vid behandling av sjukdomar som påverkar sköldkörteln, såsom giftstruma och sköldkörtelcancer.

I-131 har en halveringstid på ungefär 8 dagar och emitterar betastrålning som kan förstöra cancerceller i sköldkörteln. Behandlingen med I-131 är vanligtvis smärtfritt och utförs ambulant, men efter behandlingen kan det uppstå biverkningar såsom trötthet, hosta och förändrad smakuppfattning under en tid.

Läkemedelstillförsel genom munnen, också känd som oral läkemedelstillförsel, är en metod för att ge patienter mediciner genom att svälja dem i form av tabletter, kapslar, vätskor eller smältbara lozenges. Detta är en vanlig och praktisk administrationsväg eftersom den är lätt handhavbar och oftast väl tolererad av patienterna.

Exempel på olika former av oral läkemedelstillförsel inkluderar:

1. Tabletter: De flesta läkemedel finns tillgängliga som tablettform, som är lätt att hantera och svälja.
2. Kapslar: Läkemedel kan också ges i kapslar, vilket kan vara användbart när patienten har svårt att svälja en stor tablettrundning.
3. Vätskor: Vissa läkemedel finns som vätska och kan tas med hjälp av en sked eller direkt ur en flaska. Detta kan vara användbart för patienter som har svårt att svälja fasta former av medicin.
4. Smältbara lozenges: Smältbara lozenges är en form av läkemedel som smälter sakta i munnen och kan ge en mildare smak än vissa tablett- eller vätskeformer.

Det är viktigt att alltid följa din läkares instruktioner när du tar dina mediciner, oavsett administrationsväg. Om du har frågor om hur du ska ta dina mediciner eller om du upplever några biverkningar, bör du kontakta din läkare eller apotekare för råd och vägledning.

Kapillärer är mycket små blodkärl med en diameter på omkring 5-10 mikrometer. De återfinns i alla vävnader och organ i kroppen, förutom i hjärtat självt. Kapillärernas främsta funktion är att möjliggöra utbyte av syre, näringsämnen, kolsyra och andra ämnen mellan blodet och de omkringliggande vävnaderna.

Kapillärerna bildar ett nätverk av små kärl som är sammanlänkade med större blodkärl, såsom arterieller och venösa kärl. Arteriell kapillärblod flödar från hjärtat och innehåller syresatt blod. När blodet passerar genom de smala kapillärerna diffunderar syret ut genom kapillärväggarna till de omkringliggande vävnadscellerna, medan kolsyra och andra ämnen diffunderar in i kapillärerna. Venös kapillärblod flödar sedan tillbaka till hjärtat och innehåller nu syrefattigt blod.

Kapillärernas väggar består av endotelceller, som är mycket tunna och platta. Detta gör att det är lätt för ämnen att diffundera genom kapillärväggarna. Kapillärerna har också en mycket stor yta till volym-förhållande, vilket underlättar utbytet av ämnen mellan blodet och vävnaderna.

Transplantation in medicine refererar till en procedure där ett organ, vävnad eller celler tas bort från en donator och placeras i en mottagare som behöver det för att ersätta ett skadat, sjukligt eller dött organ eller vävnad. Detta kan räknas till den avancerade terapin inom medicinen och används när andra behandlingsalternativ har misslyckats eller inte är möjliga.

Transplantation kan vara autolog (donator och mottagare är samma individ), allogen (donator och mottagare är genetiskt olika individer av samma art) eller xenogen (donator och mottagare tillhör olika arter). De vanligaste transplantationerna inkluderar lever, njure, hjärta, lungor, benmärg och hud.

Transplantation kan vara livräddande eller förbättra kvaliteten på livet för mottagaren. Emellertid finns det risker associerade med transplantationsbehandling, såsom rejektion av det transplanterade organet och biverkningar av immunosuppressiva läkemedel som används för att förhindra rejektion.

En urinvägsinfektion (UTI) är en infektion som orsakas av bakterier, virus eller svamp i någon del av urin systemet. De flesta urinvägsinfektioner drabbar urinblåsan (cystit), men de kan också drabba någon annan del av urinvägarna, till exempel uretran (uretrit) eller njurarna (pyelonefrit). De vanligaste orsakerna till UTI:er är bakterier som hittar sin väg upp i urinvägarna från tarmen. Symptomen på en UTI kan inkludera smärta, brännande känsla under urinering, frekvent behov av att urinera och eventuellt blod i urinen. Behandlingen för UTI:er består oftast av antibiotika för att döda de bakterier som orsakar infektionen.

'Sequencing' är ett begrepp inom genetiken som refererar till metoder för bestämandet av raka rader (sekvenser) av nukleotider, de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA. 'Sequencing' används ofta för att undersöka gener och andra delar av DNA för att få information om deras struktur, funktion och evolutionära utveckling.

'Sekvensinpassning' (engelska: sequence alignment) är en metod inom bioinformatiken som används för att jämföra två eller flera DNA- eller proteinsekvenser för att hitta likheter och skillnader mellan dem. Genom att jämföra sekvenser kan forskare identifiera konserverade regioner, mutationer, evolutionära relationer och möjliga funktionella roller.

Sekvensinpassning kan användas för att undersöka olika aspekter av DNA- eller proteinsekvenser, till exempel struktur, funktion, evolutionärt ursprung och släktskap. Det är en viktig metod inom komparativ genetik, molekylär evolution och strukturell biologi.

I sekvensinpassning jämförs två eller flera sekvenser med varandra genom att lägga till luckor (gaps) i sekvenserna för att matcha upp dem så bra som möjligt. Det finns två huvudtyper av sekvensinpassning: global och lokal. Global inpassning jämför hela sekvenserna med varandra, medan lokal inpassning endast jämför delar av sekvenserna där likheter finns.

Sekvensinpassning kan användas för att hitta homologa sekvenser (sekvenser som har gemensam evolutionärt ursprung), identifiera mutationer och andra variationer, och studera evolutionära relationer mellan olika arter eller populationer. Det kan även användas för att förutsäga struktur och funktion hos okända sekvenser genom att jämföra dem med kända sekvenser med liknande egenskaper.

'Serumalbumin' er en type protein som forekommer naturlig i blodet hos mennesker og andre dyr. Det er syntetiseres i leveren og utgjør den mest abondante proteinet i blodplasma, med en koncentrasjon på omkring 35-50 gram per liter serum hos en voksen person.

Serumalbumin har flere funksjoner, men det er især kjent for sin evne til å binde og transportere forskjellige molekyler i blodet, som f.eks. fedtstoffer, hormoner og mediciner. Det hjelper også med å regulere vannets fordeling i kroppen ved å holde vannet innenfor blodkarrene og forebygge edema (svulmning).

Endelig kan serumalbumin-nivået være en indikator på leverfunksjon, kosthold og generell helse. Lavere nivåer av serumalbumin kan være forbundet med forskjellige sykdommer og tilstander, som f.eks. leversvikt, malnutrisjon og inflammasjon.

Anjontransportproteiner är proteiner som aktivt transporterar anjoner, dvs. negativt laddade joner, genom cellytan eller inne i cellen mellan olika kompartment. Dessa proteiner hjälper till att reglera saltbalansen, pH och osmotisk tryck i cellen samt är viktiga för nervernas funktion då de transporterar signalsubstanser som neurotransmittorer över cellytan. Ett exempel på ett anjontransportprotein är den bicarbonat-transporterande proteinkomplexet (SLC4) som hjälper till att reglera cellens pH genom att transportera bikarbonatjoner (HCO3-) och väteioner (H+).

Alkalisk fosfatas (ALP) är ett enzym som förekommer i många olika djur- och vävnadstyper, inklusive lever, ben, tarmslemhinnor och njurar. Det har en viktig roll i organismens metabolism, särskilt vid nedbrytningen av fosfater i kroppen.

ALP är ett serummarkör som används för att diagnostisera och övervaka olika sjukdomar och skador på lever, ben och andra organ. Nivåerna av ALP kan öka vid lever- eller gallvägssjukdomar, skelettskador, vissa cancerformer och under vissa fysiologiska tillstånd som till exempel graviditet.

Det är viktigt att tolka ALP-värden i klinisk kontext tillsammans med andra laboratorie- och kliniska data, eftersom en ökning av ALP kan ha olika orsaker och behöver inte alltid vara patologisk.

'Urinledarsjukdomar' (på engelska: 'Diseases of the urinary tract') är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som drabbar urinblåsan, urinvägarna och de övre urinorganen (kälar och njurar). Det kan exempelvis innefatta infektioner såsom blasinfektion eller pyelonefrit, men även strukturella avvikelser som till exempel nier tumörer eller förträngningar i urinvägarna. Andra sjukdomar kan vara inflammatoriska tillstånd som interstitiell nefrit och glomerulonefrit, samt ärftliga sjukdomar som polycystisk njursjukdom. Symptomen på urinledarsjukdomar kan variera beroende på vilken del av urintracten som är drabbad, men exempel på vanliga symtom är smärta, blod i urinen och förändrad urinfrekvens eller -mängd.

Hyperfosfatemi är ett medicinskt tillstånd där individen har för höga nivåer fosfat i blodet. Normalvärdet för fosfat i blodet ligger vanligtvis mellan 2,5 och 4,5 milligram per deciliter (mg/dL). Nivåer över 4,5 mg/dL kan vara tecken på hyperfosfatemi.

Fosfat är ett mineral som finns naturligt i kroppen och är viktigt för hälsa och växt. Det hjälper till att bygga starka ben och tänder, och är också en viktig del av cellmembranen och energiproduktionen i kroppen. Fosfat finns vanligtvis i kombination med kalcium i ben och tänder.

Hyperfosfatemi kan orsakas av flera olika faktorer, inklusive njursjukdomar, leverförändringar, hypoparatyreoidism, vitamin D-brist eller överdosering, och vissa former av cancer. Symptomen på hyperfosfatemi kan variera beroende på orsaken till tillståndet, men kan inkludera muskelkramper, svaghet, yrsel, andningssvårigheter och förändringar i hjärtverksamheten.

I allvarliga fall av hyperfosfatemi kan det leda till att kroppen bildar oönskade kristaller eller stenar i blodkärlen, som kan orsaka skador på hjärtat, lungorna och njurarna. Läkare behandlar ofta hyperfosfatemi genom att korrigera underliggande orsaken till tillståndet, såsom att behandla njursjukdomar eller ge läkemedel som sänker fosfatnivåerna i blodet.

"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.

En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.

I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.

"Glomerular basement membrane (GBM)" er en del av den struktur i nieren som hjälper till att filtrera blodet och producera urin. GBM är en tunna, skiktig struktur som utgör en del av glomerulus, den del av nefronet där blodfiltrationen sker.

GBM består av ett nätverk av proteiner, inklusive kollagen och laminin, och är belägen mellan de kapillärer som bildar glomerulus och Bowman kapsel, en säckliknande struktur som omger glomerulus. GBM spelar en viktig roll i att hindra stora proteiner och celler från att passera från blodet till urinen.

Vissa sjukdomar kan orsaka skador på GBM, vilket kan leda till proteinuri (protein i urinen) och eventuellt njursvikt. Exempel på sådana sjukdomar inkluderar Goodpasture syndrom och nefritisk syndrom.

Albumin är ett protein som syntetiseras i levern och är den mest förekommande proteinet i blodplasmatan. Albuminet har flera viktiga funktioner, bland annat hjälper det att reglera vätskan i kroppen genom att hålla vätskan inne i blodkärlen och transporterar olika substanser, som hormoner, fettsyror och läkemedel, runt i kroppen.

Albuminets koncentration i blodplasman kan användas som ett mått på leverfunktionen och proteinbalansen i kroppen. Låga värden av albumin i blodet (hypoalbuminemi) kan vara ett tecken på en sjuklig förlust av protein, exempelvis vid njursjukdom eller inflammation, medan höga värden (hyperalbuminemi) kan förekomma vid förhöjd proteinproduktion i levern.

'Binjurar' er en feilstavning av begrepet "binyrer". Binyrene er ein par organer i kroppen til mennesker og dyr. De er lite, avrundade gresaker som ligger på bakside av nedre lendene, ovenfor begge skjenene. Binyrene har mange viktige funksjoner, blant annet produserer de hormoner som hjelper å regulere kroppens søvn-vesen, hungerkontroll, seksualutvikling og blodtrykk. De er også involvert i stoffskifteprosessen ved å bryte ned steroidhormoner og andre stoffer som kroppen ikke lenger trenger.

En medisinsk definisjon av 'binyrer' vil vært:

Binyrene, også kjent som nefrar eller suprarenale gresaker, er ein par endokrin og excratorisk organ i kroppen til mennesker og dyr. De ligger på bakside av nedre lendene, ovenfor begge skjenene, og har en viktig rolle i reguleringen av kroppens hormonnivåer og stoffskifteprosesser. Binyrene produserer steroidhormoner som kortisol, aldosteron og androgener, samt non-steroidelle hormoner som erytropoietin og renin. De er også involvert i bortskaffelsen av avfall og overflødig vann ved å produsere urin gjennom en proces kalt ultrafiltrering, diffusjon og reabsorbsjon.

In genetics, a promoter region is a section of DNA that initiates the transcription of a gene. This region typically contains specific sequences of bases (the building blocks of DNA) that serve as binding sites for proteins called transcription factors. When these transcription factors bind to the promoter region, they recruit RNA polymerase, the enzyme that carries out the process of transcription and creates a complementary RNA copy of the gene.

Promoter regions are crucial for the regulation of gene expression, as they help determine when and where a particular gene is turned on or off. The specific sequence of the promoter region can influence its strength, or the level of transcription it drives. Additionally, various factors such as chemical modifications to the DNA and proteins associated with the chromosome can also affect the activity of the promoter region and thus the expression of the gene.

It's worth noting that there are different types of promoters, including constitutive promoters that are always active and tissue-specific promoters that are only active in certain cell types. There are also inducible promoters that can be turned on or off in response to specific signals or environmental conditions. Understanding the properties and regulation of promoter regions is an important area of research in genetics and molecular biology, as it can provide insights into the underlying mechanisms of gene expression and how they contribute to health and disease.

Cytosol är en lösning bestående av vatten, joner och organiska molekyler som fyller ut det inre av eukaryota celler. Det är den vätska som omger de organeller som finns inuti cellen. Cytosolen innehåller också en mängd olika proteiner, sockerarter och andra molekyler som är involverade i cellens metabolism. I cytosolen sker också en del cellytiska reaktioner, till exempel glykolysen, en process där glukos bryts ned till pyruvat för att producera energi i form av ATP.

Rabdomyolys är en medicinsk tillstånd där muskelvävnad bryts ned och läcker in i blodbanan. Detta orsakas oftast av skada på musklerna, som kan vara ett resultat av trauma, överansträngning, giftig exponering eller vissa sjukdomar.

När muskelvävnaden bryts ned frigörs muskelinnehåll, inklusive en protein vid namn myoglobin, som sedan kan färga urinen röd eller brun. Myoglobin kan också orsaka skada på njurarna och leda till njursvikt om det inte behandlas i tid. Andra symtom på rabdomyolys kan inkludera muskelvärk, svullnad, spasmer, urinsyre i blodet och förhöjda nivåer av kreatinfosfataskinas (CK), ett enzym som frigörs från skadade muskler.

Behandlingen av rabdomyolys kan innebära att behandla orsaken till muskelskadan, ge intravenös vätska för att hjälpa njurarna att arbeta effektivt och skydda dem från skada, och i vissa fall kan dialys krävas för att rena blodet från myoglobin.

'Kost' refererer til de næringsstoffer, som ernæringsmæssigt set er vigtige for mennesker og dyrs sundhed og vækst. Kosten består af en række forskellige næringsstoffer, herunder:

1. Kulhydrater (saccharider): De er den primære kilde til energi for kroppen. De findes i fødevarer som sukker, stivelse og celullose.

2. Proteiner (protein): De er nødvendige for at bygge og opretholde muskelmasse, organer, hår, hud og neglært. De findes i fødevarer som kød, fisk, æg, mælk, ost, bønner, nødder og sojabønner.

3. Fedt (lipider): De er en vigtig energikilde for kroppen og hjælper også til at transportere vitaminer og at beskytte organer. De findes i fødevarer som fedtstof, olier, nødder, frø, mælk, ost og kød.

4. Vitaminer: De er organiske forbindelser, der er essentielle for kroppens normale vækst, udvikling og funktion. De findes i mange forskellige fødevarer, herunder frugt, grøntsager, kød, mælk og fisk.

5. Mineraler: Disse er uorganiske stoffer, der er essentielle for kroppens normale vækst, udvikling og funktion. De findes også i mange forskellige fødevarer, herunder grøntsager, frugt, mælk, kød og fisk.

En sund kost består af en balance mellem disse næringsstoffer, samt begrænsning af indtagelsen af fedt, salt, sukker og forarbejdede fødevarer.

Angiotensinreceptorer är proteiner i cellmembranet hos däggdjur som binder till hormonet angiotensin II och utlöser en signaltransduktion som orsakar vasokonstriktion (blodkärlsförträngning), ökat blodtryck, och utsöndring av aldosteron från binjuremärgen. Det finns två huvudtyper av angiotensinreceptorer: AT1- och AT2-receptorer. AT1-receptorerna är de mest vanliga och orsakar de flesta effekterna av angiotensin II, medan AT2-receptorerna har en mer modulerande roll i kroppens homeostas. Angiotensinreceptorer spelar därför en viktig roll i regleringen av blodtrycket och vätskebalansen i kroppen.

Hyperurikemia är ett medicinskt tillstånd där individen har för höga nivåer av uric acid i blodet. Normalvärdet för uric acid i blodet är vanligtvis mindre än 7,2 milligram per deciliter (mg/dL) för kvinnor och mindre än 8,0 mg/dL för män. Nivåer över dessa värden kan vara tecken på hyperurikemi.

Detta tillstånd kan orsakas av en ökad produktion av uric acid i kroppen eller nedsatt utschellning av uric acid via njurarna. Hyperurikemia kan leda till att urinsyra kristaller bildas och sedimenterar i lederna, ledpåsar och andra vävnader, vilket kan orsaka smärta, inflammation och skada. Detta tillstånd kallas gikt.

Hyperurikemia kan också vara ett tecken på underliggande sjukdomar som leukemi, lymfom, njursjukdom eller nyckelcellsgikt. Vissa läkemedel, såsom aspirin och diuretika, kan också öka risken för hyperurikemia.

Protonpumpproteiner, också kända som protonkogenproteiner, är proteiner som aktivt transporterar protoner (H+) över cellyttmembranet. Denna transport process skapar ett koncentrationsgradient för H+ joner och genererar en protonsjö i specifika kompartment inom cellen, vilket är en viktig del av cellens energiproduktion.

Ett exempel på ett protonpumpprotein är ATPas, som hittas i mitokondriernas inner membran och i cellytan hos epitelceller i mag-tarmkanalen. I mag-tarmkanalen är detta viktigt för att möjliggöra en kontrollerad frisättning av H+ joner till magsäcken, vilket skapar den låga pH som krävs för att bryta ned matspillror. I mitokondrien är ATPas-proteinet en viktig del av oxidativ fosforylering och produktionen av ATP, det viktigaste energibärande molekylen i cellen.

Protonpumpproteiner kan också hittas i andra kompartment inom cellen, såsom i endosomer och golgiapparaten, där de hjälper till att underhålla ett specifikt pH-värde som krävs för korrekt proteintransport och -förädling.

Antioxidanter är en beteckning för ämnen som kan hämma eller förhindra oxidation av andra ämnen. Oxidation är en kemisk reaktion där ett ämne reagerar med syre, vilket kan leda till skada på celler och vävnader i kroppen.

Antioxidanter fungerar genom att ge upp sina elektroner för att neutralisera fria radikaler, som är instabila molekyler som saknar en elektron och letar efter en annan att stjäla. Genom att ge bort en egen elektron till en fri radikal kan antioxidanter stabilisera den och förhindra skada på celler och vävnader.

Exempel på antioxidanter inkluderar vitamin C, vitamin E, betakaroten, selen och flavonoider. Dessa kan hittas i många livsmedel som frukt, grönsaker, nötter och frön. Många studier har visat att en hög konsumtion av antioxidantrika livsmedel kan vara förknippat med lägre risk för flera sjukdomar, inklusive hjärt-kärlsjukdomar och cancer.

Varje njure kan ha upp till 1 miljon nefroner. Antalet minskar med stigande ålder. Blodets väg genom nefronet kan beskrivas så ... Flera maträtter innehåller njure från exempelvis lamm, gris eller nöt, som engelska "Steak and Kidney pie", på svenska "kött- ... En njure består av ungefär en miljon filtreringsenheter kallade nefron. Nefronen är njurens funktionella enhet. I den bildas ... Detta innebär att man kan leva länge med bara en njure utan att känna av några som helst biverkningar, och medfödd avsaknad av ...
Njure "Njurkanaler". Svensk MeSH. Karolinska Institutet. https://mesh.kib.ki.se/term/D007684/kidney-tubules. Läst 30 september ...
... avser styckdelen av lamm som består av organet njure, alltid från unga djur. Lammnjuren tillagas typiskt genom ... https://www.svensktkott.se/om-kott/styckdetaljer/lamm/njure/. Läst 2 oktober 2018. ^ "Spisa.nu". https://www.Spisa.nu. https:// ... Portionsstorleken beräknas till 150 g. Inälvsmat ^ "Svenskt Kött - Njure". www.svensktkott.se. ...
Njure Nefron Blodtryck Angiotensin (Njurar). ...
Enzymet bildas i lever och njure. Brist på enzymet ger det allvarliga tillståndet fenylketonuri (PKU), som uppstår när ...
Hans ena njure kommer från Vance Connor. I början av säsongerna, var Carl sällan sedd med Lenny och hade inte en konsekvent ...
Hiller var gift med Sara Johansdotter Njure. De fick tillsammans barnen Olaus (född 1672), Jacob (född 1677) och Johan (född ...
Han har donerat en njure och en lunga. Ned har uppgivit att han har doktorerat i mixologi. Ned var gift med Maude Flanders men ...
ñ uttalas som nj i njure eller ninja. De spanska diftongerna innefattar alltid någon av vokalerna i eller u. Om diftongen ...
... vävnadsförändringar hos njure samt underligheter hos det segment som utvecklas till övre delen av ryggraden). Rokitansky ... könsorgan-njure-öra-syndrom). MURCS association - Müllerian duct aplasia, Renal dysplasia and Cervical Somite anomalies ( ...
Hennes mjälte och båda njure fick också tas bort. Två år senare fick hon en njure transplanterad från sin pappa. 2005 - What's ...
Cooper utnyttjar Locke för att lägga vantarna på dennes njure. Locke är rullstolsburen efter att Cooper knuffat ut honom från ...
Ibland saknas en njure, men ibland har de en extra. Nästan alla som föds med syndromet har någon form av utvecklingsstörning, ...
De liknar en njure i formen och finns vid bröstfenorna. Samma förmåga med mindre elektrisk styrka finns hos några egentliga ...
En njure består av ungefär en miljon filtreringsenheter kallade nefron. Varje nefron består av ett glomerulus, ett bollformat ... Huvudartikel:Njure Njurarna är bönformade organ av ungefär en knytnäves storlek som ligger nära ryggradens mittpunkt, alldeles ...
"Tjechov fungerade som Suvorins njure, och drog ur affärsmannens gifter." Wood, 79. ^ The Huntsman.. Hämtat 16 februari 2007. ^ ...
Han har också donerat sin ena njure till sin far. Homer är också överviktig men väger enligt sitt körkort 63,5 kg, medan ett ...
Pernilla, 33, väntar på sin fjärde njure Expressen 22 maj 2009. ^ Färnsveden, Elin Jonasson, André (27 januari 2023). "Per ...
mjälte, lever, njure, och hjärta och kan leda till AA-amyloidos. Deponeringen leder slutligen till organsvikt och död. ...
... n har tack vare sin stora njure förmågan att dricka saltvatten. Havsutterns föda är musslor, snäckor och sjöborrar. ...
1977 rapporterade brasilianska medier att Pelé hade opererat bort sin högra njure. I november 2012 genomgick Pelé en ...
Vissa äter även njure eftersom en sådan steks och äts i romanen. Bloomsday firas även på flera andra platser i världen. Bland ...
I livsmedel finns riboflavin mest i lever, njure, mjölk, fil och yoghurt. Fem-sju deciliter mjölkprodukt tillsammans med annan ...
En del enskilda medborgare erbjöd sig att ge en njure för transplantation.. År 2019 meddelade Swaraj att hon inte skulle ...
Arterna har ett elektroorgan nära ögonen som liknar en njure i formen. Familjens medlemmar har två ryggfenor. Hår eller fjäll ...
Det serveras även irländsk frukost och njure, som Leopold Bloom äter i romanen. Bloomsday (en term som Joyce själv aldrig ...
... ens system fungerar ungefär på samma sätt som en njure hos en människa. Systemet består av flera nephridia i varje ...
Han har donerat en njure till Lenny Leonard och en till Carl Carlson. Patrick Farally (Harry Shearer), avsnitt "Sex, Pies and ...
1970 opererade han bort sin ena njure som höll på att förgifta honom. Under schackturneringen i Curaçao 1962 fick Tal läggas in ...
Brevet skickades i en liten låda som även innehöll en halv mänsklig njure. Njuren kan ha tagits från Eddowes kropp (bland annat ...
Varje njure kan ha upp till 1 miljon nefroner. Antalet minskar med stigande ålder. Blodets väg genom nefronet kan beskrivas så ... Flera maträtter innehåller njure från exempelvis lamm, gris eller nöt, som engelska "Steak and Kidney pie", på svenska "kött- ... En njure består av ungefär en miljon filtreringsenheter kallade nefron. Nefronen är njurens funktionella enhet. I den bildas ... Detta innebär att man kan leva länge med bara en njure utan att känna av några som helst biverkningar, och medfödd avsaknad av ...
(De säljs i förpackning om 200 st, pris är dock stycke).
njure-passion. njure-rör. njure-sjuka. njure-stek. njure-sten. njure-stycke. njure-sår. njure-talg. njure-trä. njure-vis. njure ... njure-bröd. njure-fett. njure-hetta. njure-ister. njure-kalvar. njure-krankhet. njure-körtel. ... Vandrande njure, njure som är abnormt rörlig. OPetri MenSkap. 9 (c. 1540). Groft grus fans i bägge njurorne. SvMerc. V. 1: 16 ( ... om njure av vissa djur, använd ss. maträtt; äv. ss. ämnesnamn. Stekt, stuvad njure. Oec. 81 (1730; av kalv). Njuren tycker han ...
Här finner du en detaljerad deklaration av näringsinnehåll och näringsämnen (nutrienter) i: Nöt njure rå. ...
Behandlingar:. Måndag 08:00-12:00. Tisdag 13:00-18:00. On-Fre: 08:00-10:00. ...
Ladda ner den njure vård och hälsa 28658203 royaltyfria vektorn från Vecteezy för ditt projekt och utforska över en miljon ...
Kajsa - självklart skulle jag donera min ena njure.. Det är en av de mest värdefulla handlingar jag någonsin kommer att ha ... Tänk om min njure inte skulle vara en match eller att jag skulle vara olämplig på något annat vis. När det efterlängtade ... Det var en overklig känsla men jag behövde ingen tid att fundera - självklart skulle jag donera min ena njure, om den passade. ... Men hennes kropp hade bildat så pass mycket antikroppar att endast en njure från en familjemedlem skulle kunna fungera. ...
Dålig njure ökar risk för demens. Äldre personer med njursjukdom har högre risk för demens, och risken ökar ju snabbare ...
Lillebroderns julklapp - gav Kristoffer en ny njure "Nu ska jag göra allt jag inte kunnat göra tidigare" ...
Hoppas kunna 3D-printa en njure i miniatyr ... Vilka är fördelarna med en 3D-utskriven njure jämfört med en ... Vilket material används i en bioprintad njure?. Dels stamceller, dels en omgivning för dem att växa i. Vi kommer att använda ... I en njure finns många olika sorters celler och vi använder bioprintning för att organisera cellerna. Det finns mycket ... Monika Österberg berättar att laget Futurena vill 3D-printa en njure som på sikt kan eliminera den kriminella organmarknaden. ...
Att ge en njure. * Att ge en njure Blodtryck - Ha kontroll på ditt blodtryck. * Blodtryck - Ha kontroll på ditt blodtryck ...
"Mamma gav mig en ny njure" Jag heter Viktor och jag är 23 år gammal. Jag har varit njursjuk i hela... ...
... utom njure, njurfett) och utan juver och könsorgan; njure och njurfett är delar av slaktkroppen. ... med eller utan njure, njurfett och bäckenfett, och utan könsorgan och dithörande muskler och hos hondjur utan juver eller ...
Varje njure är formad som en böna. En njure är 10-12 centimeter lång. ... I varje njure finns ungefär 1 miljon nefron. Ett nefron är den lilla enhet där blodet renas och urinen bildas. ...
Då har infektionen spridit sig till en njure.. Den här texten handlar om urinvägsinfektion hos kvinnor och flickor 15 år och ...
Home / Produktlexikon / Organ & Körtlar / Njure / Celery Seed (Urindrivande, njur support) 60 kap ...
Närokällan Renorgan 50 g - Lever njure hjärta 175 kr 349 kr st ...
Morgan Allings njure växte inte där den skulle, varför då? Många frågor får svar i Helt Sjukt, allt under ledning av Petra Mede ...
Konstgjord njure. 1946. Nils Alwall. ✛ 1946 utvecklade svensken Nils Alwall (1904-1986) en konstgjord njure för att hjälpa en ...
En njure, ibland en del av levern, kan skänkas av en levande donator. De allra flesta transplantationer bygger dock på att ...
När en njure transplanteras från en person till en annan är det viktigt att matcha donatorns och mottagarens immunsystem. Om ... Exempelvis finns i familjen Aven en njursjuk person som kan få en njure från en frisk person i familjen Knäcke, som i sin tur ... 1. Hur ska Sofia arrangera bytena så att den njursjuka personen i samtliga fjorton familjer kan få en ny njure? 2. Vilken är ... Familjen Aven kan inte byta njure med någon annan familj, medan familjen Knäcke också kan göra det med familjen Hemlock. ...
nefrologi (njure). *urologi. *diabetes. *onkologi (cancer). Utöver det finns ett palliativt rådgivningsteam för vård i livets ...
Stormembransmikrofon med 19mm membran och jämn frekvenskurva. Njure.. ...
Världens första kliniskt användbara konstgjorda njure utvecklades av medicinprofessor Nils Alwall. Tillsammans med ...
Abbe har ju bara en njure.. Tisdag eftermiddag - tåg till Stockholm, prisutdelning på Oscarsteatern. Segervrål, segerskål och ...
En blandning av lever, hjärta och njure från gräsbetande kor. I smidiga gelatinkapslar utan andra fyllnadsmedel. Inga ... Ingredienser: Frystorkad lever*, hjärta*, njure*, gelatinkapsel.. *från gräsbetande nötkreatur ...
I varje njure finns cirka en miljon enheter som består av två delar. ... Det innebär att det rinner cirka 700 liter blod genom varje njure under ett dygn. ...
  • Frystorkad lever, hjärta och njure från kor som fått beta fritt. (vitaminer.nu)
  • En blandning av lever, hjärta och njure från gräsbetande kor. (vitaminer.nu)
  • Undersökningar av vävnadstyp och antikroppsstatus hos patienter som är aktuella för transplantationer av njure, lever, tarm, pankreas, lunga, hjärta eller benmärg/stamceller. (sahlgrenska.se)
  • Via foder, som innehåller kontaminerad spannmål, kan toxinet överföras till vissa livsmedel av animaliskt ursprung, främst njure, lever och blod. (expowera.se)
  • Det innebär att det rinner cirka 700 liter blod genom varje njure under ett dygn. (doktorn.com)
  • njure- 1613) fett som omger njurarna. (saob.se)
  • 1946 utvecklade svensken Nils Alwall (1904-1986) en konstgjord njure för att hjälpa en njursjuk patient och användes första gången 3-4 september 1946. (historiesajten.se)
  • Utöver detta har människans njure följande tre funktioner: Njuren tillverkar hormonet erytropoietin (EPO), som stimulerar produktionen av röda blodkroppar. (wikipedia.org)
  • En njure består av ungefär en miljon filtreringsenheter kallade nefron. (wikipedia.org)
  • Varje njure kan ha upp till 1 miljon nefroner. (wikipedia.org)
  • om njure av vissa djur, använd ss. (saob.se)
  • självklart skulle jag donera min ena njure. (merorgandonation.se)
  • Det var en overklig känsla men jag behövde ingen tid att fundera - självklart skulle jag donera min ena njure, om den passade. (merorgandonation.se)
  • Vi kontrollerar även patienter som har fungerande njurtransplantat, likaså genomför vi utredningar av personer som vill donera en njure. (karolinska.se)
  • Vi utreder även personer som vill donera/ge bort en njure. (karolinska.se)
  • Vem kan donera en njure åt dig? (terveyskyla.fi)
  • Alla myndiga personer kan donera en njure. (terveyskyla.fi)
  • Många vet till exempel inte att man kan donera en njure anonymt, utan att vara släkt med den sjuke. (forskning.se)
  • Det vanligaste är att man donerar till en släkting eller nära vän, men man får numera även donera en njure till någon i donationskön anonymt. (respektlivet.nu)
  • Även Stenmurklan kan ge symtom från nerver, njure och lever om den äts rå eller felaktigt tillagad. (dinamediciner.se)
  • Hjärta, lever och njure är valfritt. (aretskock.se)
  • Riksförbundet Sällsynta diagnoser verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser En njure är ungefär tio centimeter lång och har formen av en böna. (netlify.app)
  • Lever, njure och bukspottskörtel är alla tre väldigt viktiga organ som ansvarar för viktiga processer i din hunds kropp. (animigo.se)
  • Därför har vi tagit fram en serie olika produkter som alla verkar för att din hunds lever, njure och bukspottskörtel ska fungera optimalt, så att din hund kan må optimalt. (animigo.se)
  • Detta innebär att man kan leva länge med bara en njure utan att känna av några som helst biverkningar, och medfödd avsaknad av en njure upptäcks ofta inte. (wikipedia.org)
  • Hoppas nu bara inget Sonic-grafikkort kommer ut på marknaden för jag har bara en njure kvar. (inet.se)
  • Över 103 000 människor i USA väntar på ett organ, av dem 88 000 på en njure. (ystadsallehanda.se)
  • Organ kan även i vissa fall tas från levande donatorer, det gäller då nästan alltid en njure eller i vissa fall en bit av levern. (respektlivet.nu)
  • En höftprotes, mekanisk hjärtpump, dialysfilter eller transplanterad njure är alla exempel på biomaterial. (lnu.se)
  • Vid det första försöket att operera in en konstgjord njure på en råtta kunde amerikanska stamcellsforskare se att den nya njuren producerade urin. (web.app)
  • min make Göran, donerade en njure till mig. (merorgandonation.se)
  • Det var prinsens pappa Olle Westling som ställde upp och donerade sin njure till prins Daniel. (svenskdam.se)
  • E ller aseptiskt prov från njure, mjälte samt hjärta eller hjärna. (sva.se)
  • Min fråga är då: Var var Kronprinsessan när Daniel Westling bytte njure? (aftonbladet.se)
  • Totalt 13 n rings mnen av 19 i lamm njure r uppn r minst en tiondel av rekommenderat dagligt intag (RDI), vilket indikerar en ganska h g n ringst thet , och produkten visar sig ven vara mycket n ringsrik n r alla mnen r knas samman. (matkalkyl.se)
  • en häst som har problem i vänster njure har problem med vänster bakben, vilket sedan också visar sig i höger fram. (lmhastsport.com)
  • För detta sålde han sin njure till ett illegalt sjukhus för motsvarande 22 000 kronor. (kinamedia.se)
  • Om man står på en väntelista för att få en njure från avliden givare får man i Sverige oftast vänta mellan 2-4 år bland annat beroende på blodgrupp. (forskning.se)
  • Anledningen till att​ Söker du efter "Konstgjord njure : en bok om Nils Alwall" av Håkan Westling? (web.app)