Trigeminusneuralgi, även känt som tic douloureux, är en neurologisk sjukdom som orsakar extremt starka smärtor i ansiktet. Det beror på irritation eller skada av den gren av trigeminusnerven som innerverar ansiktet. Smärtan kan kännas som stickningar, bränningar, elstötar eller kolikartad smärta i ena eller båda sidorna av ansiktet och kan utlösas av vanliga aktiviteter som tugga, tala eller röra vid ansiktet. I allvarliga fall kan även känslan av beröring (allodyni) vara tillräckligt för att utlösa smärtan. Trigeminusneuralgi är vanligare hos äldre kvinnor än män, och orsaken kan ibland vara svår att fastställa. I vissa fall kan det bero på tryck från blodkärl eller tumörer som trycker på trigeminusnerven, medan andra fall kan ha en okänd orsak. Behandlingen kan innefatta läkemedel som antiepileptika och/eller kirurgiska ingrepp beroende på svårighetsgrad och orsak till sjukdomen.

Postherpetic neuralgia (PHN) är en typ av neuralgi som orsakas som komplikation efter ett utbrott av vattkoppor (herpes zoster). Det uppstår när nerven skadas under sjukdomstillståndet och fortsätter att skada och irritera nerverna även efter att akuta symtomen har försvunnit.

PHN kännetecknas av kronisk smärta i det drabbade området, ofta beskriven som stickande, brännande eller klåfyllande. Smärtan kan vara konstant eller uppstå i attacker och kan förvärras av beröring, rörelse eller temperaturförändringar. Andra symtom kan inkludera kvaliteten på huden som känns öken Torr, svullnad, rodnad eller sårbarhet i det drabbade området.

PHN är vanligast hos äldre vuxna och personer med nedsatt immunförsvar. Behandlingen av PHN kan innebära smärtstillande mediciner, antidepressiva läkemedel, antiepileptika läkemedel eller lokal behandling med hudkräm eller patch. I vissa fall kan också fysisk terapi och psykologiskt stöd vara till hjälp för att hantera smärtan och de relaterade symtomen.

'Nervsmärta' eller neuropatisk smärta är en typ av smärta som orsakas av skada eller sjukdom i nervsystemet. Det kan vara en kronisk, långvarig smärta som kan vara svår att behandla. Nervsmärta kan beskrivas som stickande, brännande, skarp, elektriskt, klåfingrigt eller smärtsamt kittlande. Den kan uppstå som en komplikation till diabetes, cancerbehandling, HIV/AIDS, amputationer, alkoholism och andra sjukdomar eller skador på nervsystemet. Vissa läkemedel och behandlingsmetoder kan hjälpa att lindra nervsmärta, men det kan vara svårt att hitta en effektiv behandling eftersom orsaken till smärtan kan vara komplex och variera mellan individer.

'Ansiktsneuralgi', på medicinska svenska, är en smärtförstoring (hyperalgi) eller smärta som uppstår i antingen den yttre delen av ansiktet eller i käken. Smärtan följer ofta nerven trigeminus, som har sitt ursprung i hjärnan och innerverar ansiktsmusklerna, tänderna, tandköttet och huden på det främre huvudet.

Ansiktsneuralgi kännetecknas av att smärtan kan vara mycket stark, stickande eller brännande, och kan utlösas av enkel beröring eller vardagliga aktiviteter som tvätta ansiktet, tugga mat eller röra vid tänderna. De flesta patienter upplever smärtsvallningar som varar från några sekunder till några minuter och kan upprepas flera gånger om dagen under veckor, månader eller till och med år.

Det finns två huvudtyper av ansiktsneuralgi: typisk ansiktsneuralgi (TN) och atypisk ansiktsneuralgi (ATN). TN delas vanligtvis upp i tre undergrupper, beroende på vilka grenar av trigeminusnerven som är drabbade. ATN har en mildare klinisk presentation än TN och tenderar att vara mer symmetrisk.

Även om orsaken till ansiktsneuralgi ofta är okänd, kan den ibland bero på en kompression eller irritation av trigeminusnerven vid dess passage genom en liten hålrum i skallbasen, kallat foramen rotundum. Andra möjliga orsaker inkluderar trauma, infektion, tumörer och autoimmuna sjukdomar.

Behandlingen av ansiktsneuralgi kan vara svår och omfattar ofta en kombination av läkemedel, som antiepileptika eller antidepressiva, samt invasiva procedurer som mikrovågsbehandling, radiofrekvensablation eller kirurgi.

Trigeminusnerven, också känd som det femte kranialnervet (CN V), är ett parat nervsystem som innerverar ansiktet och hjässan hos däggdjur. Det består av tre grenar: oftalmisk, maxillär och mandibulär. Oftalmiska grenen innerverar ögats övre och nedre ögonlock, hornhinnan, conjunctiva, och delar av pannan och kinden. Maxillärgrenen innerverar näsa, överkäken, kindbenet, underkäken och tandkött i överkäken. Mandibulära grenen innerverar underkäken, tungan och kindmusklerna. Trigeminusnerven är också involverad i känsel, smak, smärta och temperatur i ansiktet och hjässan.

Tung- och svalgnervssjukdomar (latin: Glossopharyngeusneuropathier) är en neurologisk term som refererar till sjukdomar eller skador på den tolfte kranialnerven, glossopharyngeusnerven. Denna nerv har flera funktioner, bland annat att innervera musklerna i svalget och tungan samt att förmedla smakkänslor från baksidan av tungan.

Sjukdomar eller skador på den tolfte kranialnerven kan orsaka en rad symtom, såsom sväljningssvårigheter, difficulties swallowing, sänkt smakkänsla på baksidan av tungan, sänkt känsel i svalget och öronen, och muskelkoordinationsproblem i svalget.

Orsakerna till tung- och svalgnervssjukdomar kan variera, men de kan inkludera neurologiska sjukdomar som multipel skleros (MS) eller nervskada som kan uppstå till följd av trauma, infektion eller tumör. I vissa fall kan orsaken vara okänd.

Pudendal neuralgia är en neuropatisk smärta eller irritation i pudendalnerven, som innerverar områdena kring könsorganen och anus. Smärtan kan vara konstant eller komma och gå, och kan förvärras av sittande, urinering eller defekation. Andra symtom kan inkludera kliande, stickningar, formynden och svårigheter att sitta stilla. Pudendal neuralgia kan orsakas av skada på nerven, tryck på nerven eller inflammation. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av symtom, neurologisk undersökning och speciella tester som nervsuddningstest (EMG) och bilddiagnostik (MRI eller CT-scan). Behandlingen kan innefatta mediciner, fysioterapi, injiceringsbehandlingar och i vissa fall kirurgi.

Nervkompressionssyndrom (NCS) är ett samlingsnamn för en grupp sjukdomar som orsakas av att en nerv komprimeras eller trycks på, vilket leder till smärta, kraftlöshet, känselbortfall och/eller domningar i de områden där nerven innerverar. Det kan inträffa när en nerv passerar genom en trång passage i kroppen eller vid rörelser som trycker på nerven.

Exempel på olika former av Nervkompressionssyndrom inkluderar:

1. Karpaltunnelsyndrom - Kompression av medianusnerven i handleden, vilket kan orsaka smärta, kraftlöshet och känselbortfall i handflatan och fingrarna.
2. Sulcus ulnaris syndrom - Kompression av ulnalisnerven i underarmen, vilket kan leda till smärta, kraftlöshet och domningar i lillfingret och ringfingret.
3. Tibialis posterior tendinit - Irritation eller inflammation av tibialis posterior senan som orsakas av överansträngning eller kompression, vilket kan leda till smärta, svullnad och instabilitet i foten.
4. Piriformis syndrom - Kompression av ischiasnerven när den passerar genom piriformis muskeln i höftområdet, vilket kan orsaka smärta, kraftlöshet och domningar i lårets baksida och ner i benet.

Behandlingen för NCS beror på typen och svårighetsgraden av kompressionen, men den kan innefatta vila, fysioterapi, smärtstillande läkemedel, ortoser eller kirurgi i allvarliga fall.

Rizotomi är en medicinsk term som refererar till den kirurgiska proceduren där en nervrot (en del av ett nerverogram) skärs av för att lindra smärta. Detta görs vanligtvis när en nerv skickar smärtliga signaler till hjärnan på grund av en skada eller sjukdom i kroppen. Genom att skära av nervroten kan man förhindra att dessa smärtliga signaler når hjärnan, vilket kan ge lindring från kronisk smärta. Rizotomi används ofta som ett sista alternativ när andra behandlingsmetoder har visat sig vara otillräckliga.

"Bältrosvaccin" är ett vaccin som utvecklats för att förebygga bältros, även känd som cowpox. Cowpox är en djursjukdom som orsakas av cowpoxvirus och kan smitta över till människor. Sjukdomen är vanligast hos kor och kan också förekomma hos andra djur, såsom rävar och katter.

Vaccinet innehåller en svagare form av cowpoxvirus och används för att stimulera immunförsvaret hos människor att producera antikroppar och celler som skyddar mot bältros. Historiskt sett har bältrosvaccinet varit viktigt eftersom det utvecklades av Edward Jenner år 1796 och användes för att förebygga smittkoppor genom en process som kallas vaccination. Idag används bältrosvaccinet sällan, men kan fortfarande vara tillgängligt på vissa håll för att ge immunitet mot cowpox och andra närbesläktade virus.

Microvascular decompression surgery (MVD) är en neurokirurgisk procedur som används för att behandla vissa sorters nervskador orsakade av blodkärl som trycker på nerverna. Proceduren innebär att kirurgen gör en liten öppning i skallen eller halsen och flyttar bort eller oskadliggör de blodkärl som orsakar nervtrycket.

MVD används ofta för att behandla trigeminusneuralgi, en nervsjukdom som orsakas av ett tryckande blodkärl på den femte kranialnerven (trigeminusnerven). Symptomen på trigeminusneuralgi inkluder plötsliga, starka smärtor i ansiktet. Genom att genomföra en MVD kan kirurgen avlasta nerven och lindra eller avlägsna smärtorna.

MVD är en komplex procedur som bör utföras av en erfaren neurokirurg. Även om det är en effektiv behandling för vissa sorters nervskador, så finns det också risker och komplikationer som kan uppstå under eller efter operationen. Dessa kan inkludera blödning, infektion, skada på nerverna eller andra viktiga strukturer i hjärnan eller halsen, och i sällsynta fall dödsfall.

'Pons' är ett begrepp inom anatomin och refererar till en del av hjärnstammen (truncus cerebri) som förbinder hjärnbarken med lillhjärnan. Pons innehåller bland annat nervbanor som kontrollerar andningen och ögonrörelserna.

En 'ponsvinkel' är däremot inte en etablerad medicinsk term, men det finns en medicinsk diagnos som kallas "Ponsvinkelsyndrom" eller "lateral medullary syndrome", som orsakas av en skada på ponsvinkeln.

Ponsvinkelsyndromet är ett slags stroke (cerebrovasculär sjukdom) som orsakas av en blockering eller en blödning i de artärer som förser ponsvinkeln med blod. Symptomen på Ponsvinkelsyndrom kan inkludera:

* Ensidig känselbortfall (sensory loss) på ansikte, arm och ben
* Svårigheter att svälja (dysphagia)
* Balanssvårigheter och instabilitet
* Ögonrörelsernas koordinering kan vara rubbad (ophthalmoplegia)
* Höjd blodtryck
* Värk i halsen eller ansiktet

Om du har några frågor om denna diagnos eller andra medicinska frågor, rekommenderar jag dig att kontakta en läkare eller ett sjukhus för mer information och råd.

'Ansiktssmärta' kan definieras som obehag eller smärta i ansiktsregionen. Det kan orsakas av olika medicinska tillstånd, såsom nervskador, infektioner, cancer, migrän eller klusterhuvudvärk. Smärtan kan variera i intensitet från mild till svår och kan kännas som stickningar, brännande, tryck eller smärta vid beröring. I vissa fall kan ansiktssmärtan också vara ett tecken på allvarliga sjukdomar såsom stroke, och det är därför viktigt att undersökas av en läkare om man upplever plötslig eller intensiv ansiktssmärta.

"Kirurgisk dekompression" refererar till ett medicinskt ingrepp där målet är att minska trycket på en del av kroppen, oftast inre organ eller nerver, för att lindra smärta eller förbättra funktionen. Detta kan uppnås genom att skapa ett artificiellt utrymme runt den drabbade strukturen, till exempel genom att ta bort en del av ett ben för att lindra tryck på en nerv, eller genom att göra en öppning i en kapsel runt ett organ för att minska trycket inuti.

Exempel på kirurgisk dekompression inkluderar:
- Nervdekompression, där en del av en nervrot är komprimerad och orsakar smärta eller kraftiga känsel- eller rörelseförluster. Genom att göra en liten inkision i huden och skapa ett utrymme runt nervern kan trycket minskas och symtomen förbättras.
- Dekompression av gallblåsan, där stenar eller andra abnormaliteter orsakar högt tryck inuti gallblåsan. Genom att göra en inkision i gallblåsan kan man minska trycket och förhindra komplikationer som inflammation eller infektion.
- Dekompression av lungan, där en del av lungan kollapsar och orsakar andningssvårigheter. Genom att göra en inkision i bröstkorgen kan man återställa lungans funktion och förbättra andningen.

Det är viktigt att notera att kirurgisk dekompression bör utföras av en kvalificerad läkare, ofta en specialist inom området som drabbats, efter en noggrann undersökning och bedömning av patientens tillstånd.

Mikrokirurgi är en typ av kirurgi där operationer utförs under ett operationsmikroskop med mycket hög förstoring och med specialdesignade, extremt små instrument. Mikrokirurgin används ofta inom områden som plastik- och rekonstruktiv kirurgi, ögonkirurgi och nervkirurgi. Den möjliggör att kirurgerna kan operera mycket små strukturer som blodkärl och nerver med stor precision.

Pulsed radiofrequency treatment (PRFT) är en minimalinvasiv medicinsk procedur som används för att lindra smärta och kan appliceras till olika nervstrukturer i kroppen.

Under PRFT skickas pulserade, högfrekventa elektromagnetiska vågor till den målade nerven med hjälp av en fin nål eller en elektrod. Dessa pulseringar av värmen är avsevärt lägre än vid kontinuerlig radiofrekvensbehandling (CRFB), och temperaturen stiger inte över 42°C (107,6°F).

Den exakta mekanismen bakom PRFT är inte fullständigt klarlagd, men det antas att den påverkar nervens smärtreceptorer och kan minska dess förmåga att överföra smärtsignaler till hjärnan. Vissa studier visar också att PRFT kan orsaka långvariga förändringar i nervcellernas membranpotential, vilket ytterligare bidrar till smärtlindringen.

PRFT är ofta en behandlingsalternativ för patienter med kronisk smärta som inte svarat på konventionell behandling, inklusive läkemedel, fysioterapi och injektioner med lokalbedövningsmedel eller steroider. Det kan användas för att behandla en rad olika smärtsamma tillstånd, såsom facettledssmärta, ryggsmärta, skuldersmärta och nervskada.

I allmänhet är PRFT en säker procedur med få biverkningar, men det kan förekomma lokal smärta, rodnad eller svullnad i behandlingsområdet. Dessa biverkningar tenderar att vara milda och tillfälliga. I mycket sällsynta fall kan PRFT orsaka allvarligare komplikationer, såsom nervskada eller infektion.

Elektrokoagulering är en metod för att med hjälp av elektrisk ström ställa om blödande blodkärl till ett fast tillstånd, vilket kan användas vid vissa typer av operationer. Den medicinska definionen på elektrokoagulering är:

"En metod för att med hjälp av elektrisk ström ställa om blödande blodkärl till ett fast tillstånd genom att koagulera (sammanfalla) proteiner i vävnaden. Detta kan uppnås genom att använda en speciell elektrod som appliceras på det blöda området under operation, varvid den elektriska strömmen orsakar koagulering av blodkärlen och minskar blödningen. Elektrokoagulering kan användas vid olika typer av kirurgiska ingrepp, till exempel vid prostatektomi (borttagning av prostata) eller kolonresektion (borttagning av en del av tjocktarmen)."

Karbamazepin är ett antiepileptiskt läkemedel som används för att behandla epilepsi, nevralljika och vissa typer av smärta, till exempel nervskada-relaterad smärta (neuropatisk smärta) och bipolär sjukdom. Det fungerar genom att stabilisera elektriska impulser i hjärnan och nerverna. Läkemedlet kan ges som tablett, kapsel, flüssig form eller intravenöst.

Vanliga biverkningar av Karbamazepin inkluderar yrsel, trötthet, förvirring, minnesförlust, illamående och kräkningar. Allvarligare biverkningar kan vara blodbrist (till exempel leukopeni eller trombocytopeni), leverfunktionsnedsättning, hjärtsvikt och allvarliga hudreaktioner som Stevens-Johnsons syndrom och toxic epidermal necrolysis.

Karbamazepin bör inte användas under graviditet om det finns andra alternativ, eftersom det kan orsaka fetalt missbildningar. Det rekommenderas att diskutera riskerna med läkaren innan användning under graviditet eller amning.

Medicinskt sett betyder nackben (latin: os axis) den andra halskotan i människans ryggrad (kolumnen). Nackbenet articulariserar med det första halskotet, Atlas, och tillsammans utgör de den övre delen av ryggraden som stödjer skallen.

Nackbenet har en unik form jämfört med andra halskotor, eftersom det innehåller ett tandformat utskott på sin övre del, densa odontoideum, som sticker upp i Atlas och möjliggör rörelserna mellan de två översta halskotorna. Detta tillåter huvudrörelser som rotation, flexion och extension.

Nackbenet är också viktigt eftersom det utgör en del av den högre halsregionen där flera känsliga strukturer passerar, inklusive blodkärl och nerver. Skador på nackbenet kan potentiellt orsaka skada på dessa strukturer och leda till komplikationer som svårigheter med rörelse eller känsel i armar och händer, samt neurologiska symptom som sängliggande.

'Smärtstillande medel' (alternativt: 'smärtbehandlingsmedel') är ett samlingsbegrepp för läkemedel och andra substanser som används för att lindra, minska eller eliminera smärta. Smärtstillande medel kan vara av olika typer beroende på vilken typ av smärta de är tänkta att behandla. Några exempel på vanliga smärtstillande medel inkluderar:

1. Analgetika: Detta är en grupp av smärtstillande medel som verkar direkt på smärtsignalerna i kroppen och hjälper till att reducera smärtan utan att orsaka medvetslöshet eller sömn. Exempel på analgetika är paracetamol, acetylsalicylsyra och icke-opioid analgetikan (NAI) som diklofenak och ibuprofen.
2. Opioider: Detta är en grupp av starka smärtstillande medel som verkar på opioidreceptorerna i hjärnan och ryggmärgen för att minska smärtan. Exempel på opioider inkluderar morfin, oxycodon, fentanyl och hydromorfon.
3. Lokalbedövningmedel: Detta är en grupp av substanser som används för att lokalt blockera smärtsignaler i kroppen. De kan användas under operationer eller vid behandlingar som injektioner, där de orsakar en temporär förlust av känsel i området. Exempel på lokalbedövningmedel inkluderar lidokain och bupivacain.
4. Adjuvanta smärtstillande medel: Detta är en grupp av substanser som används tillsammans med andra smärtstillande medel för att öka deras effektivitet eller minska biverkningarna. Exempel på adjuvanta smärtstillande medel inkluderar kortikosteroider, antidepressiva läkemedel och antiepileptika.

Det är viktigt att använda rätt typ av smärtstillande medel beroende på typen och svårighetsgraden av smärtan. Läkare och sjuksköterskor kan hjälpa till att bestämma vilket läkemedel som är lämpligt för en viss patient.

"Halvsidig ansiktsspasm" är en medicinsk term som refererar till en form av muskelsammandragning i ansiktet på ena sidan. Det orsakas vanligtvis av en skada eller en sjukdom i den del av hjärnan som styr ansiktsmusklerna, kallad facialisnerven.

Symptomen på halvsidig ansiktsspasm innebär att det drabbade ansiktet blir slappare och/eller mer uttryckslöst på den ena sidan, och det kan vara svårt att blinka eller smila på den sidan. I vissa fall kan det även förekomma smärta i ansiktsmusklerna.

Halvsidig ansiktsspasm kan behandlas med läkemedel som lindrar muskelspasmer, men i allvarliga fall kan operation vara nödvändig.

Herpes Zoster Ophthalmicus (HZO) är en komplikation till infektionen herpes zoster, som orsakas av samma virus som giver uppkomst av kyssarsjuka (varicella-zoster-virus). HZO inträffar när viruset sprider sig till nerverna i ansiktet och ger upphov till klåda, smärta och eventually utslag runt eller nära ögat.

Vid en HZO-infektion kan komplikationer som hornhinneinflammation (keratit), irit (iridocyclit) och glaukom uppstå. Dessa komplikationer kan leda till synnedsättning eller i värsta fall till blindhet om de inte behandlas korrekt och i tid.

Det är viktigt att söka vård hos en läkare om man misstänker en HZO-infektion, särskilt om det finns tecken på ögoninflammation eller smärta. Behandlingen består oftast av antivirala läkemedel och smärtlindring.

Herpesvirus 3, också känt som humant herpesvirus 3 (HHV-3) eller vanligtvis varicella-zoster virus (VZV), är ett DNA-virus som orsakar två huvudsakliga sjukdomstillstånd:

1. Vattkoppor (varicella): Den första infektionen med HHV-3 ger upphov till vattkoppor, en smittsam infektionssjukdom som orsakar utslag över hela kroppen i form av blåsor och skorpor. Sjukdomen är vanligast hos barn och sprids via direkt kontakt med blåsor eller droppar från luften.

2. Zona (herpes zoster): När individen har haft vattkoppor kan viruset stanna i kroppen och ligga latent i de nervceller som innerverar huden. I vissa fall kan viruset återaktiveras senare i livet, vilket orsakar zona (herpes zoster), en smärtsam hudinfektion med blåsor och skorpor längs den drabbade nervens hudområde.

HHV-3 tillhör familjen Herpesviridae och är ett av åtta humana herpesvirus som kan orsaka sjukdomar hos människan.

Cyklopentankarbonsyra ( Cyclopentanecarboxylic acid) och cyklohexankarboxylsyra ( Cyclohexanecarboxylic acid) är två närbesläktade organiska syror.

Cyclopentanecarboxylic acid har den kemiska formeln C5H9COOH och består av en cyklopentanring som är bundet till en karboxylsyrafunktionell grupp (-COOH). Cyclohexanecarboxylic acid har den kemiska formeln C6H11COOH och består av en cyklohexanring som är bundet till en karboxylsyrafunktionell grupp.

Båda dessa ämnen används inom organisk syntes och kan ha medicinska tillämpningar, men det finns inga specifika medicinska definitioner för dem.

Smärtanalys (pain assessment) är en systematisk bedömning och utvärdering av smärtan hos en patient. Den innefattar att insamla information om patientens subjektiva upplevelse av smärta, observera beteenden som kan vara relaterade till smärta samt granska eventuella faktorer som kan påverka smärtan, såsom sjukdomsförlopp och medicinsk behandling.

Smärtanalysen utförs vanligen med hjälp av en standardiserad skala eller en kvalitativ bedömning, beroende på patientens ålder, mentala status och förmåga att kommunicera. Syftet med smärtanalys är att fastställa smärtintensiteten, lokalisationen och karaktären av smärtan, samt att utvärdera effekterna av eventuell behandling.

Regelbundna smärtanalys kan hjälpa till att säkerställa att patienten får rätt behandling och att smärtan hanteras på ett optimalt sätt, vilket kan förbättra patientens kvalitet av liv och minska komplikationer som kan vara relaterade till obehandlad smärta.

Den tung- och svalgnerven, även känd som den tolfte kranskärlen (latin: nervus glossopharyngeus), är en hos däggdjur förekommande nerv som har sin ursprungliga kärna i hjärnbryggan. Den innerverar bland annat muskulatur i svalget och tungan, samt deltar i smakupplevelser på baksidan av tungan. Dessutom innehåller den sensoriska fibrer som ger information om blodtrycket i aortan till hjärnan.

'Hypesthesia' är ett medicinskt begrepp som refererar till nedsatt känsel i huden eller i andra delar av kroppen. Det kan orsakas av en skada på de nerver som förmedlar känselimpulser till hjärnan, eller på själva hjärnan eller ryggmärgen. Symtomen på hypestesi kan variera från lätt nedsatt känslighet till fullständig känselbortfall i de drabbade områdena. Andra symtom som kan förekomma tillsammans med hypestesi inkluderar smärta, domningar och muskelsvaghet. Orsakerna till hypestesi kan variera från relativt enkla skador på nerverna, såsom tryckskador eller skador som orsakas av diabetes, till allvarligare sjukdomar som stroke, multipel skleros och cancer. Behandlingen av hypestesi beror på dess orsak och kan innefatta smärtstillande medel, fysisk terapi eller kirurgi.

"Centrala nervsystemets venöst angiom" är en medicinsk term som refererar till abnorma blodkärl i hjärnan eller ryggmärgen. Dessa blodkärl har en felaktig struktur och funktion, vilket kan leda till ett flöde av blod som skiljer sig från det normala. I allmänhet är angiomen dränerade via venösa systemet, men de kan också ha artärvävnad inblandad, vilket kallas för arteriovenöst malformation (AVM).

Venösa angiomer i centrala nervsystemet kan vara tillstånd som är närvarande vid födelsen (kongenitala) eller de kan utvecklas senare i livet. De kan vara små och asymptomatiska, eller de kan vara stora och orsaka allvarliga symptom som hjärnblödningar, epilepsi, huvudvärk, svimningar och neurologiska defekter. Behandlingen av centrala nervsystemets venöst angiom beror på storleken, lokaliseringen och symtomen hos patienten.

Parestesi är en medicinsk term som betecknar en kvalifikation av särskilda känselkänslor. Det handlar om en spontan, ofta stickande eller brännande känselupplevelse i huden eller i vissa kroppsdelar, utan någon påtaglig yttre orsak. Andra beskrivningar kan vara formuleringar som "kittlande", "pirrande" eller "nedsatt känsel".

Parestesier kan uppstå till följd av en nervskada, tryck på en nerv, skador på ryggraden, diabetes, multipel skleros eller andra neurologiska sjukdomar. Ibland kan de också vara relaterade till vissa läkemedelsbehandlingar eller åldrandeprocessen.

Det är viktigt att konsultera en läkare om man upplever parestesier, särskilt om de är kroniska eller förekommer tillsammans med andra symptom som kan tyda på en underliggande neurologisk sjukdom.

"Brachial plexus neuritis," också känt som "Parsonage-Turner syndrom," är en neurologisk sjukdom som orsakas av skada eller inflammation i den del av det perifera nervsystemet som kallas brachialplexus. Brachialplexus är ett nätverk av nerver som löper från halsen och genom axeln för att innervera arm, hand och fingrar.

Brachial plexus neuritis karaktäriseras vanligen av plötslig och oförutsägbar smärta i axeln eller skuldran, följt av svaghet eller förlorad känsel i arm, hand eller fingrar. Symptomen kan vara milda eller allvarliga och kan påverka en eller båda sidor av kroppen. I vissa fall kan sjukdomen leda till permanent skada på nerverna.

Orsaken till brachial plexus neuritis är ofta okänd, men det kan vara relaterat till infektioner, trauma, cancer eller immunologiska störningar. Behandlingen inkluderar smärtlindring, fysioterapi och ibland kirurgi. Prognosen varierar beroende på allvarligheten av skadan och hur snabbt behandlingen söks.

Trigeminusnervsjukdomar är en grupp sjukdomar som påverkar trigeminusnerven, den femte kranialnerven. Denna nerv har ansvar för att skicka sensoriska signaler från ansiktet och huvudet till hjärnan. Trigeminusnervsjukdomar kan orsaka olika symtom som smärta, känselbortfall, spasmer och andra sinnesförändringar i ansiktet eller huvudet. Exempel på trigeminusnervsjukdomar inkluderar trigeminusneuralgi, herpes zoster oftalmicus (ofta kallat "ögonshingles"), och trigeminusneurit. Trigeminusneuralgi är en nervstörning som orsakar korta, intensiva stickande smärtor i ansiktet. Herpes zoster oftalmicus är en komplikation av herpes zostersjukan (gurt) som kan påverka ögat och ansiktet. Trigeminusneurit är en inflammation av trigeminusnerven som kan orsaka smärta, känselbortfall och muskelsvaghet i ansiktet.

Huvudvärk definieras inom medicinen som en obehaglig känsla eller smärta i huvudet eller halsen. Den kan variera i styrka, från mild till stark, och kan kännas utlöst av olika orsaker såsom spänningar i musklerna i halsen och huvudet, blodbrist i hjärnan, infektioner eller andra sjukdomar. Huvudvärkar kan vara akuta eller kroniska, beroende på om de varar under en kortare eller längre tidsperiod. Symtomen kan också variera, inklusive tryck eller smärta, stickningar, pulseringar eller brännande känslor i huvudet. I allvarliga fall kan huvudvärk vara ett tecken på en livshotande sjukdom och kräver då akut medicinskt ingripande.

Aciclovir är ett antivirusmedel som används för behandling av olika infektioner orsakade av herpes simplex- virus, såsom herpes labialis (feberblåsa) och genital herpes. Det kan även användas vid behandling av varicella zoster-virus, som orsakar exantem subsyn (gulsot hos spädbarn) och vuxnas champinjon.

Aciclovir fungerar genom att hämma viral DNA-polymeras, en nödvändig enzym för virusreplikation. På så sätt kan aciclovir hindra vidare spridning av viruset och underlätta återhämtningen från infektionen. Aciclovir finns i form av tabletter, kapslar, cream, och intravenös lösning beroende på typen och svårighetsgraden av infektionen.

Hjärnnerver, även kända som kranialnervi, är de tolv parvisa nerverna som utgår direkt från hjärnbalken (truncus encephali) i huvudet. Dessa nerver är involverade i olika sensoriska, motoriska och autonoma funktioner såsom seende, hörsel, smak, lukt, känsloöverkänslighet, ansiktsmuskelkontroll och reglering av pupillstorlek, among annat. Varje hjärnnerv har en specifik funktion och ett unikt bana genom skallen.

Visual Analog Skala (VAS) är en metod för att uppskatta subjektiv känsla eller upplevelse av någon aspekt av en persons hälsa eller sjukdom. Den består av en rät linje, vanligtvis 10 cm lång, med två markeringar vid varsin ände som representerar två extremala tillstånd (till exempel "ingen smärta" och "svåraste möjliga smärtan"). Patienten ombeds att markera en punkt på linjen som representerar deras nuvarande upplevelse. Skalan är kontinuerlig, vilket innebär att det finns oändligt många möjliga värden mellan de två extremiteterna. Värdet avses bestämmas genom att mäta avståndet från den ena änden till patientens markering i centimeter. Detta ger ett numeriskt värde på patientens upplevelse som kan jämföras över tiden eller med andra patienter.

Amitriptyline är ett tricykliskt antidepressivt preparat (TCA) som primärt används för att behandla klinisk depression. Preparatet fungerar genom att blockera återupptaget av neurotransmittorerna serotonin och noradrenalin i hjärnan, vilket leder till en ökad koncentration av dessa signalsubstanser i synapsen och därmed en stärkt signalöverföring mellan nervcellerna.

Utöver sin antidepressiva effekt har amitriptylin också visat sig vara verksamt vid behandling av neuropatisk smärta, migrän, fibromyalgi och sömnsörtsproblem. Preparatet tas vanligen oralt och biverkningar kan innefatta torr mun, yrsel, trötthet, viktförändringar och förändrade känslor i sinneslivet. I högre doser kan amitriptylin också ge allvarligare biverkningar som hjärtrytmrubbningar och förhöjt blodtryck.

Trigeminal nerve injuries refer to damages or injuries to the trigeminal nerve, also known as the fifth cranial nerve. This nerve is responsible for sensations in the face and motor functions such as biting and chewing. Trigeminal nerve injuries can result in various symptoms, including:

1. Loss of sensation in the face, lips, gums, or tongue.
2. Pain, numbness, or tingling in the face.
3. Difficulty with chewing or biting.
4. Impaired taste sensation.
5. Drooping of the eyelid or corner of the mouth.
6. Double vision or difficulty moving the eyes.

Trigeminal nerve injuries can occur due to various reasons, such as trauma, surgical complications, tumors, infections, or neurological conditions like multiple sclerosis. The treatment for trigeminal nerve injuries depends on the underlying cause and severity of the injury. It may include medications, physical therapy, surgery, or other interventions to manage pain and restore function.

Ryggradsnerver, också kända som spinalnerver, är nervrötter som utgår från ryggraden och förbinder centrala nervsystemet med resten av kroppen. Det finns 31 matched par ryggradsnerver (total 62) på båda sidor av ryggraden i människokroppen, och de är numrerade från C1 till S5, där C står för cervical, T för thoracic, L för lumbar, S för sacral och Co (coccygeal) för svansknochen. Varje ryggradsnerver innehåller sensomotoriska nervceller som tar emot sensorisk information från huden, musklerna och leder och skickar motorisk information till muskler och körtlar. Ryggradsnerverna är ansvariga för att överföra information mellan centrala nervsystemet och alla delar av kroppen utom huvudet och nacken, som istället förses med kranialnerver.

Aminer är en term inom neurovetenskap och medicin som står för aminerg neurotransmittor. Detta är en grupp signalsubstanser i centrala nervsystemet hos djur, inklusive människor. Aminer är kemiska ämnen som innehåller en aminosyra, vanligtvis en av de aromatiska aminosyrorna tyrosin eller tryptofan.

Exempel på aminerg neurotransmittor inkluderar:

1. Noradrenalin (eller norepinefrin)
2. Adrenalin (eller epinefrin)
3. Dopamin
4. Serotonin (5-hydroxytryptamin eller 5-HT)
5. Histamin

Dessa signalsubstanser spelar en viktig roll i regleringen av olika kroppsliga funktioner, såsom sömn, aptit, smärta, humör och kognition. Avvikelser i aminernas produktion eller signalering kan leda till neuropsykiatriska störningar som depression, ångest, schizofreni och bipolär sjukdom.

"Svårbehandlad smärta," även känd som "refraktar smärta" eller "komplex regionalt smärtsyndrom typ 2," är en kronisk smärta som är svår att behandla med vanliga smärtbehandlingsmetoder. Smärtan kan vara konstant eller stundtals stark och kan påverka ens vardagliga funktion, sömn, humör och kvalitet på livet i allmänhet.

Svårbehandlad smärta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive nervskador, skador på mjuk vävnad eller ben, sjukdomar som cancer och fibromyalgi, samt psykiska faktorer som depression och ångest. I vissa fall kan smärtan vara centralisering, vilket betyder att det finns en störning i det centrala nervsystemet som leder till en ökad känslighet för smärta.

Det är viktigt att notera att svårbehandlad smärta behöver inte vara konstant, utan kan komma och gå i perioder. Den kan också variera i intensitet och lokalisation över tiden. Behandlingen av svårbehandlad smärta är ofta multimodal och inkluderar en kombination av läkemedel, fysisk terapi, psykologisk support och andra behandlingsmetoder som exempelvis akupunktur eller neurala stimulering.

Trigeminusganglion (eller Gasser's ganglion) är ett sensoriskt ganglion (klump av nervceller) beläget i tinningbenet, nära hjärnan. Det är en del av den femte kranialnerven, trigeminusnerven, och innehåller cellkropparna för de sensora neuronerna som ger information till hjärnan om smärta, beröring, temperatur och känselsinne i ansiktet, munhålan, näsan och ögonen. Trigeminusganglionet har tre grenar: oftalmisk, maxillär och mandibulär, som fördelar sig över olika delar av ansiktet och huvudet.

Lidokain är ett lokalbedövningsmedel som används för att minska eller eliminera smärta under kort tid. Det fungerar genom att blockera nervimpulser i det ställe där det appliceras, och på så sätt förhindrar det att smärtsignaler når hjärnan. Lidokain kan användas vid små kirurgiska ingrepp, till exempel för att ta prover på vävnad eller för att placera en kateter. Det kan också användas för att lindra smärta orsakad av sår, skador eller inflammation. Lidokain finns i form av kräm, gel, spray eller injektionsvätska.

Tricyclic antidepressants (TCAs) are a class of medications that were initially developed in the 1950s for the treatment of depression. The name "tricyclic" refers to the chemical structure of these drugs, which contains three rings of atoms. TCAs work by increasing the levels of certain neurotransmitters, such as serotonin and norepinephrine, in the brain.

TCAs are effective in treating depression, but they have a number of side effects that can be unpleasant or even dangerous. For this reason, they have largely been replaced by newer classes of antidepressants, such as selective serotonin reuptake inhibitors (SSRIs) and serotonin-norepinephrine reuptake inhibitors (SNRIs), which have fewer side effects.

TCAs are still sometimes used to treat depression that has not responded to other treatments, or in the treatment of certain other conditions such as chronic pain or migraine headaches. Some examples of tricyclic antidepressants include amitriptyline, imipramine, and nortriptyline.

It is important to note that TCAs can be dangerous in overdose, and they should be used with caution and under the close supervision of a healthcare provider.

'Lateralt medullärt syndrom', även känt som Wallenberg-syndrom, är en neurologisk sjukdom som orsakas av en skada på den laterala delen (sidan) av halsmärgen (medulla oblongata), ofta på grund av ett slaganfall eller en tumör.

Symptomen kan variera beroende på vilken del av märgen som är skadad, men de vanligaste symptomen inkluderar:

* Svårigheter med att svälja (dysfagi)
* Högljudd andning (stridor)
* Liksideiga muskelsvaghet i ansiktet, armarna och benen
* Förlorad smakupplevelse på den ena sidan av tungan
* Douleur och/eller kvalitetssänkning i ansiktet
* Horisontell diplopi (dubbelseende)
* Oregelbundna eller saknade reflexer på den drabbade sidan av kroppen
* Förlorad temperatur- och smärtsensation på den drabbade sidan av kroppen
* Obalance och koordinationssvårigheter (ataxi) på den drabbade sidan av kroppen.

Det är viktigt att söka omedelbar medicinsk hjälp om du eller någon annan upplever symtom på lateralt medullärt syndrom, eftersom snabb behandling kan minska risken för komplikationer och permanent skada.

Medicinskt sett kan en "kramp" definieras som oväntat, ofrivilligt och plötsligt sammandragning eller kontraktion av en muskel eller en grupp av muskler. Krampar kan orsakas av ett brett spektrum av medicinska tillstånd, såsom neurologiska sjukdomar, elektrolytbrist, skador och vissa läkemedel. De kan också uppstå som en reaktion på intensiv fysisk aktivitet eller utmattning. I vardagligt tal används termen "kramp" ofta för att beskriva en kraftig smärta eller spasmer i magmuskulaturen, men medicinskt sett är det inte samma sak som en muskelkramp.

"Halvsidig ansiktsförtvining" kan definieras som en enpartsig förlust av muskelkontroll och/eller förändringar i utseende på ett hälft av ansiktet. Detta kan orsakas av en skada eller sjukdom i det centrala nervsystemet, såsom en stroke, eller i den perifera nerven som styr ansiktsmuskulaturen. Symptomen kan inkludera att ögonlocket hänger ned, att mungipan dras åt sidan och/eller att näsa och läpp viker sig åt samma håll. Ibland kan det även förekomma svälj- och talproblem.

Sensory system agents are a category of pharmaceutical drugs that act on the sensory systems of the body, which include the senses of sight, hearing, touch, taste, and smell. These agents can be used to diagnose or treat various medical conditions related to these senses.

For example, some sensory system agents may act on the eye and visual system to treat conditions such as glaucoma or macular degeneration. Others may act on the auditory system to treat hearing loss or tinnitus. Agents that act on the chemical senses of taste and smell may be used to diagnose or treat disturbances in these senses.

Sensory system agents may also include drugs that are used to manage pain, such as local anesthetics, which block nerve impulses in the affected area, or analgesics, which work in the central nervous system to alter the perception of pain.

Overall, sensory system agents are a diverse group of pharmaceuticals that play an important role in diagnosing and treating medical conditions related to the senses and pain management.

Strålkirurgi, även känt som radikal strålbehandling eller stereotaktisk strålningsterapi, är en form av cancerbehandling där höga doser av strålning används för att eliminera tumörvävnad. Denna behandlingsmetod inriktar sig på att direkt rikta strålningen till cancern och spare omgivande frisk vävnad så mycket som möjligt. Strålkirurgi kan användas som en kurativ behandling för vissa typer av cancer eller som palliativ behandling för att lindra symtom och förbättra kvaliteten på livet för patienter med obotlig cancer.

Det finns två huvudsakliga typer av strålkirurgi: fraktionerad strålkirurgi och stereotaktisk strålningsterapi (SRT). Fraktionerad strålkirurgi delas upp i flera behandlingssessioner som sträcker sig över en period på veckor, medan SRT är en icke-invasiv metod som levererar höga doser av strålning i ett fåtal sessioner.

Strålkirurgi kan användas för att behandla olika typer av cancer, inklusive hjärncaner, prostatacancer, lungcancer och ögoncancer. Vid behandling av hjärntumörer kan strålkirurgi kombineras med kirurgi eller kemoterapi för att optimera behandlingsresultaten. För patienter med prostatacancer kan strålkirurgi användas som en alternativ metod till traditionell operation eller brachyterapi (en form av inre strålbehandling). Vid lungcancer kan strålkirurgi användas för att behandla tidiga stadier av sjukdomen eller som en palliativ behandling för att lindra symtom orsakade av tumörväxt.

Lokalbedövningsmedel, även känt som lokalanestetika, är en typ av läkemedel som används för att temporarily numb a specific area of the body to block pain during certain medical procedures. These medications work by blocking nerve signals in the area where they are administered, which prevents the feeling of pain from being transmitted to the brain.

Exempel på vanliga lokalbedövningsmedel inkluderar lidocain, prilocain, bupivacain och mepivacain. Dessa kan ges som injektioner, creams, gels eller sprays beroende på användningsområdet.

Lokalbedövningsmedel används ofta under små kirurgiska ingrepp, tandbehandlingar och andra procedurer där smärta kan orsaka obehag. De är vanligtvis säkra att använda när de ges i rätt dos och under professionell medicinsk övervakning.

"Trigeminalkärnan" refererar till den del av hjärnstammen där det sensomotoriska nervsystemet för trigeminusnerven finns. Trigeminusnerven är en av de tolv kranialnerverna och ansvarar för sensorisk och motorisk kontroll av ansiktet, huvudet och halsen.

Trigeminalkärnan kan delas in i tre huvudsakliga delar: den sensomotoriska kärnan, den somatosensoriska kärnan och den autonoma kärnan. Den sensomotoriska kärnan styr de muskler som används för att bita och tugga mat, medan den somatosensoriska kärnan tar emot sensorisk information från huden, slemhinnorna och skelettet i ansiktet, huvudet och halsen. Den autonoma kärnan styr autonoma funktioner som svettning och blodflöde i ansiktet.

Trigeminalkärnan är också involverad i smärtprocesser och kan vara involverad i vissa smärtsjukdomar, såsom trigeminusneuralgi.

SUNCT-syndrom, som står for "Short-lasting Unilateral Neuralgiform headache with Conjunctival injection and Tearing," er en sjeldn sykdom som tilhører gruppen av trigeminusneuralgi-lignende syndromer. Dette er en type av kronisk hodepine, karakterisert ved korte, men ekstremt smertefulle angrep i ansiktet eller hodet på én side. Angrepet varer vanligvis fra 1 til 60 sekunder, og kan forekomme opp til flere ganger i timen.

I tillegg til smerten, er det også typisk for SUNCT-syndromet at angrepene følges av rødme og trønnhet (conjunctival injection) og tårer (lacrimation) på samme side som smertestedet. Andre symptomer kan inkludere økt puls, svimmelhet, høretap og ændringer i blodtrykk under et angrep.

SUNCT-syndromet er en medisinsk uforklarlig sykdom, men det antas at den kan være forårsaket av abnorme signaler i trigeminusnerven eller andre nerver i hodet. Behandlingen av SUNCT-syndromet er vanskelig, men kan inkludere bruk av medikamenter som antiepileptika og kortikosteroider. I noen tilfeller kan invasive behandlingsmetoder som nervesammentrekking eller radiofrekvensablation være nødvendige for å lindre symptomene.

2-Aminopurin, också känt som 2-Aminoadenin, är en substans som tillhör gruppen puriner. Det är en analog av naturligt förekommande nukleotid adenin och har en aminosyragrupp bundet till position 2 i aromatiska ringen.

Denna substans kan ha terapeutiska effekter, särskilt inom området cancerbehandling, då den är kapabel att integrera sig i DNA och RNA och på så sätt störa celldelningen hos cancerceller. Dock är forskning kring användning av 2-aminopurin som läkemedel fortfarande pågående och det finns inga etablerade medicinska produkter som innehåller denna substans på marknaden just nu.

Tandvård under hypnos, även känd som hypnosdentistry, är en metod där en tandläkare använder hypnos som ett komplement till traditionell tandvård för att hjälpa patienter att uppleva mindre smärta och stress under behandlingar. Metoden innebär att patienten sätts i ett hypnotiskt tillstånd där de är medvetna om vad som händer, men mycket mer avslappnade än vanligt. Detta kan hjälpa till att minska behovet av bedövning och underlätta för patienter som har rädsla för tandläkarbesök eller svårigheter med smärtta. Hypnos kan också användas för att hjälpa patienter att hantera ångest, oro och fobier relaterade till tandvård.

Smärta är en ubehaglig sensorisk och emosional erfarenhet som kan variera i intensitet från mild till stark, och som vanligtvis är associated med skada eller sjukdom. Smärtan är ett varningssystem som hjälper kroppen att reagera på skador och hot. Den kan också vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada. Smärtan kan beskrivas i termer av dess kvalitet, intensitet, varaktighet och lokalisation. Det finns två huvudsakliga typer av smärta: akut smärta och kronisk smärta. Akut smärta är en plötslig smärta som oftast uppstår i samband med en skada eller sjukdom, och som normalt förväntas vara tillfällig. Kronisk smärta däremot är en smärta som varar över en längre period av tid, vanligen mer än tre månader, och som kan påverka individens vardagliga liv och mentala hälsa.

Neurokirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på behandling och operationer av sjukdomar och skador i centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Neurokirurgiska tekniker kan därför definieras som de metoder, verktyg och procedurer som används under neurokirurgiska operationer för att behandla eller reparera skador, avlägsna tumörer eller korrigera abnormaliteter i hjärnan eller ryggmärgen.

Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar:

1. Mikrokirurgi: Användning av mikroskop och specialdesignade instrument för att utföra mycket precisionella operationer i hjärnan eller ryggmärgen.
2. Stereotaxisk radiosurgeri: En icke-invasiv teknik som använder strålbehandling för att eliminera tumörer eller abnormiteter i hjärnan, utan att behöva öppna upp skallen.
3. Endoskopisk neurokirurgi: Användning av en flexibel, slank tub med en kamera och ljuskälla för att utföra operationer genom små inkisioner eller naturliga hål i kroppen.
4. Skallelektion: En metod där en del av skallen tas bort för att ge tillgång till hjärnan under operationen, och sedan återfår sin ursprungliga position efter operationen.
5. Deep Brain Stimulation (DBS): Implantering av en neurostimulator som levererar elektriska impulser till specifika områden i hjärnan för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom och essentiell tremor.
6. Spinal fusion: En teknik där två eller flera vertebrala segment kombineras med hjälp av skruvar, stänger och/eller benförstärkning för att korrigera en deformitet eller stabilisera ryggraden.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

Non-narcotic pain relievers, också kända som non-opioid analgetics, är en klass av smärtstillande medel som inte innehåller narkotika eller opiater. Dessa mediciner fungerar genom att påverka sönderdelningsprocessen av prostaglandinerna i kroppen, vilket hjälper att minska smärtan och inflammation. Exempel på non-narcotic pain relievers inkluderar:

* Acetaminofen (Tylenol)
* Ibuprofen (Advil, Motrin)
* Naproxen (Aleve)
* Aspirin

Dessa mediciner är ofta över-the-counter tillgängliga och kan vara effektiva vid milda till måttliga smärtor. Vid starkare smärtor eller särskilda medicinska tillstånd kan däremot narkotiska smärtstillande medel behövas. Det är viktigt att alltid följa dosrekommendationerna och vara medveten om eventuella biverkningar eller interaktioner med andra mediciner.