Naloxon är ett potent antagonist preparat som blockerar opioidreceptorer och används för att behandla opiatöverdosering, då det kan reversa effekterna av opiater som heroin, morfin och fentanyl. Naloxon har ingen agonist verkan och kan inte ge eget euforiskt släpp eller smärtstillande verkan. Det är vanligtvis tillgängligt som injektionsvätska, nasalspray eller film som appliceras under tungan.
A narkotikablockerare, eller opioidantagonist, är ett läkemedel som blockerar effekterna av opiater (narkotika) på centrala nervsystemet, såsom smärtlindring, andningsdepression och eufori. Dessa mediciner används för att behandla opiatöverdos och beroende, samt för att diagnostisera och behandla opiatförgiftning. Exempel på narkotikablockerare är naloxon och naltrexon.
Den huvudsakliga alkaloiden i opium och prototypen för smärtstillande och narkotiska opiater. Morfin har omfattande verkan i det centrala nervsystemet och på glatt muskulatur.
Opioidreceptorer är proteiner i det centrala nervsystemet och i vissa andra delar av kroppen som binder till opioider, vilket är en grupp av kemiska ämnen som inkluderar morfin, heroin och endogena peptider som endorfiner och enkefaliner. När ett opioidpeptid eller ett syntetiskt opioidanlägg sätter sig fast på en opioidreceptor, utlöses en serie cellulära händelser som kan leda till smärtlindring, andningsdepression, eufori och fysisk beroende. Det finns tre huvudsakliga typer av opioidreceptorer: mu (μ), kappa (κ) och delta (δ). Varje typ av receptor är involverad i olika aspekter av de farmakologiska effekterna av opioider.
En av de tre huvudgrupperna av endogena, opioida peptider, stora peptider som härstammar från en pro-opiomelanokortinprekursor. I denna grupp ingår alfa-, beta- och gammaendorfin. Termen endorfin avser ibland alla opioida peptider, men här avses den snävare betydelsen. För endorfiner i vid bemärkelse används termen opioida peptider.
En endogen pentapeptid med morfinliknande verkan. Aminosyran i position 5 är metionin.
17-(cyklopropylmetyl)-alfa-(1,1-dimetyletyl)-4,5-epoxi-18,19-dihydro-3-hydroxi-6-metoxi-alfa-metyl-6,14-etenmorfinan-7-metanol. Ett derivat av opioidalkaloiden tebain, som har kraftigare och mer långv arig verkan än morfin. Det tycks verka som agonist vid my- och kappaopioidreceptorer och som anatagonist vid deltareceptorer. Frånvaron av deltaagonistverkan tros vara orsaken till utebliven buprenorf intolerans vid kronisk sjukdom.
Opioid receptor Mu (μ) refererer til en type G-protein-koblede receptorer som findes naturaligt i hjernen og nervesystemet hos pattedyr. Disse receptorer er primært involveret i at modulere smertefølelser, men de spiller også en rolle i andre fysiologiske processer som modstandskraft overfor stress, afhængighed og belønning.
I en enkel mening kan narkotika definieras som substanser som påverkar centrala nervsystemet och kan orsaka förändringar i medvetandet, sinnesförnimmelser, känslor, tänkande och beteende. De kan vara syntetiska, halvsyntetiska eller naturliga och kan användas till medicinska ändamål men är också vanligt förekommande som droger av missbrukare. Narkotikaverkan kan innebära smärtstillande, lugnande, euforiska eller hallucinogena effekter, beroende på vilken substans det rör sig om. Många narkotika är också beroendeframkallande och kan medföra allvarliga hälsoproblem och bieffekter, särskilt vid långvarigt eller missbruk.
Narkotiska eller opioida preparat, samt syntetiska eller halvsyntetiska medel som framkallar omfattande smärtlindring, dåsighet och svängningar i humöret. Den ändrade sinnesstämningen kan upplevas som behaglig, varför risk för missbruk kan föreligga. Prototypen för alla dessa preparat är morfin.
Opioidpeptider är signalmolekyler som binder till opioidreceptorer i centrala nervsystemet och andra vävnader, medan de delar mekanismer för smärtlindring, andningsdepression, fysisk beroende och eufori med opiater som morfin och heroin. De naturligt förekommande opioidpeptiderna inkluderar endorfiner, enkefaliner och dynorfiner.
Starkt beroende av morfin, såväl fysiologiskt som känslomässigt.
En av de tre huvudgrupperna av endogena opioidpeptider. Enkefalinerna är pentapeptider med omfattande utbredning i det centrala och perifera nervsystemet samt i binjuremärgen.
Beta-endorfiner är en typ av opioidpeptider som produceras naturligt i kroppen och binder till opioidreceptorer i hjärnan, vilket kan leda till smärtlindring, förändrad sinnesstämning och andra effekter liknande de som opiater och opioider har. De utövar en viktig roll i smärtkänslan och känslomässiga responsen.
Tyrosylglycylglycylfenylalanylleucin. En endogen pentapeptid med morfinlikande verkan. Aminosyran i position 5 är leucin.
Narkotikamissbruk kan definieras som användning av narkotiska substance på ett sätt som är skadligt för den individuella hälsa, välbefinnandet och funktionsförmågan, samt med potential att orsaka sociala problem. Detta innefattar ofta situationer där en person använder olagliga droger eller missbrukar legitima läkemedel genom att ta dem i högre doser än vad som är rekommenderat, mer ofta än vad som är rekommenderat eller för andra syften än de är tänkta att användas för. Narkotikamissbruk kan leda till beroende och vara associerat med en rad negativa konsekvenser, inklusive skada på kroppslig hälsa, psykisk ohälsa, sociala problem och juridiska konsekvenser.
En medicinsk definition av "Drug Overdose" är when a person takes an excessive amount of a drug or medication, leading to harmful and potentially life-threatening consequences. This can occur accidentally due to mistakes in dosage or intentionally as a result of suicide attempt or recreational drug use. The severity of the overdose depends on several factors, including the type and amount of drug taken, the individual's size, age, and overall health, and whether other substances were also ingested. Symptoms of a drug overdose can vary widely, but may include vomiting, confusion, seizures, difficulty breathing, unconsciousness, or even death. Immediate medical attention is necessary in case of a suspected overdose to prevent serious harm or long-term complications.
Opioid kappa-receptorer är en typ av receptor i det centrala nervsystemet och i viscerala organ som binder endorfiner, en grupp naturligt förekommande peptider i kroppen med smärtstillande, andningsdepressiva och euforiserande effekter. När ett opioid substans binder till en kappa-receptor aktiveras en signaltransduktionsväg som kan leda till smärtlindring, men även andra effekter som dysfoori (negativ mental eller emotionell reaktion) och hallucinationer. Kappa-receptorer skiljer sig från de mer välkända mu-opioidreceptorerna genom att de generellt ger mindre smärtlindring, men kan istället vara involverade i andra processer som kontroll av aptit, sömn och humör.
Abstinenssyndrom (abstinence syndrome) är ett tillstånd som kan uppstå när någon som är beroende av en substans plötsligt upphör med att använda den. Detta leder till en reaktion i kroppen då den har blivit van vid substansen och nu saknas den. Symptomen på abstinenssyndrom varierar beroende på vilken substans individen är beroende av, men kan inkludera:
Medel som lindrar smärta utan att orsaka medvetslöshet.
Naltrexon är ett opioidantagonistmedel som används för behandling av alkohol- och opiatberoende. Medlet blockerar verkan av opioider i hjärnan och minskar därmed känslan av eufori och beroendeframkallande effekter. Naltrexon ges vanligen som tablett eller injektion och används under övervakning av en läkare.
En enkefalinanalog som selektivt binder till my-opioidreceptorn. Det används som modell för läkemedelspermeabilitetsstudier.
Opioid delta-receptorer (δ-opioid receptors) är en typ av opioidreceptorer i det centrala nervsystemet hos däggdjur. Dessa receptorer binder till specifika peptider, som endorfiner och enkefaliner, för att modulera smärta, ämnesomsättning, humör och andra fysiologiska processer. Delta-opioidreceptorerna är involverade i smärtlindring, men deras aktivering kan också leda till negativa bieffekter som andningsdepression och fysiskt beroende. Forskning pågår för att utveckla nya läkemedel som kan targetera dessa receptorer specifikt, med målet att minska smärta utan de obehagliga bieffekterna som är associerade med opioidbehandling.
Föreningar som bygger på delvis mättat iminoetanofenantren och kan beskrivas som benso-dekahydronaftalener med etyliminobryggor. Bland dem ingår några av de opioider från vallmo (Papaver) som används som smärtstillande medel.
Gradvis förminskad känslighet hos djur eller människor för ett läkemedel, till följd av fortlöpande tillförsel av medlet. Tolerans skall skiljas från läkemedelsresistens, som innebär att en organism, sjukdom eller vävnad inte svarar på den förväntade effekten av ett läkemedel. Begreppet måste också skiljas fråm "maxdos" och NOAEL.
Pentazocin är ett syntetiskt smärtstillande preparat som tillhör opioidgruppen. Det används främst för att behandla moderat till stark smärta och har både agonist- och antagonistiska egenskaper, vilket betyder att det kan både verka stimulerande och blockerande på opioidreceptorer i centrala nervsystemet. Pentazocin är inte lika potent som morfin eller fentanyl, men kan ändå vara effektivt för smärtlindring vid rätt dosering. Preparatet kan orsaka biverkningar såsom yrsel, svimningskänslor, illamående och andningsdepression.
En deltaselektiv opioid (opioidanalgetika). Den kan ge övergående sänkning av artärblodtrycket och hjärtfrekvensen.
Ett långtidsverkande, syntetiskt medel mot diarré. Det tas inte upp från tarmen i större omfattning och har ingen verkan på det adrenerga systemet eller det centrala nervsystemet, men kan motverka histamin och störa lokal acetylkolinfrisättning.
Nalorfine är ett opiatantagonistmedel som primärt används för att blockera och reversa effekterna av opiater, inklusive smärtlindring, andningsdepression och eufori. Det agerar genom att konkurrera med opioidreceptorerna i hjärnan och kroppen, vilket förhindrar att opiatmedlen binder till dem och utövar sin verkan. Nalorfine har också en viss agonistverkan på kappa-opioidreceptorer, vilket kan orsaka dissociativa effekter som yttrar sig i form av förvirring, desorientering och hallucinationer. Det används ibland akut för att behandla opiatöverdos och är tillgängligt under varumärkesnamnet Nalone.
En opioidantagonist med egenskaper liknande dem hos naloxon.
Ett narkotiskt smärtstillande medel som kan vara vanebildande. Det är nästan lika effektivt per os som injicerat.
Ett smärtstillande preparat med blandade, narkotiska agonist-antagonistegenskaper.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
En disulfid-opioidpentapeptid som selektivt binder till delta-opioidreceptorn. Den har antinociceptiva egenskaper.
En grupp opioida peptider, omfattande dynorfin A, dynorfin B och mindre fragment av dessa. Dynorfiner föredrar kappa-opioidreceptorer och har visat sig spela en roll som signalsubstanser i det centrala nervsystemet.
Tillförsel av lösligt läkemedel genom placering under tungan.
Oxycodone is a strong prescription opioid pain medication used to treat moderate to severe acute or chronic pain. It is a semi-synthetic derivate of thebaine, an alkaloid found in the poppy plant. Oxycodone works by binding to opioid receptors in the brain and spinal cord, reducing the perception of pain and increasing tolerance to pain. It is available in various forms, including immediate-release tablets, extended-release tablets, capsules, and solutions for oral or intravenous administration. Due to its potential for addiction, abuse, and dependence, oxycodone should be used under close medical supervision and only when other non-opioid pain treatments have been ineffective.
"Smärta är en ubehaglig sensorisk och emosional erfarenhet som uppstår som ett resultat av aktuell eller potentiell skada till tkrovet." (Definerad av International Association for the Study of Pain, IASP)
En narkotikablockerare med smärtstillande egenskaper. Medlet används mot medelsvår till svår smärta.
En smärtanalys är en systematisk bedömning och dokumentation av smärta baserad på observationer, patientens självuppgifter och kliniska kriterier, för att fastställa smärtns typer, lokalisation, intensitet, varaktighet och påverkan på individens vardag, med syfte att utforma en effektiv smärtlindringsplan.
En "spinal injection" är en medicinsk procedur där en substans injiceras in i den lumbala ryggraden i närheten av den ryggmärgsvätska som omger ryggradsnervroten, även känd som subarachnoidalutrymmet. Detta görs vanligtvis med hjälp av en nål och fluoroskopi för att guida injektionen till den korrekta platsen. Spinal injektioner används ofta för smärtlindring eller diagnostisk syfte, såsom att avgöra om smärtan härstammar från en specifik nervrot.
Injicering i hjärnventriklarna.
Ett kraftigt verkande narkotiskt smärtstillande medel, som vid missbruk är beroendeframkallande. Det är främst en my-opioidagonist. Fentanyl används även som tillsats till generella narkosmedel och för narkosinduktion och underhållsnarkos.
Såväl fysiologiskt som känslomässigt beroende av heroin.
Smärtstillande, narkotiskt preparat (derivat av morfin) som är starkt vanebildande.
En narkosantagonist med en verkningsmekanism liknande den hos naloxon. Den används för att väcka djur efter etorfinneuroleptanalgesi och anses vara en specifik etorfinantagonist.
En narkotisk, smärtstillande morfinanalog som används som sömnmedel inom veterinärmedicin.
Ett smärtstillande medel som är användbart för att lindra de flesta typer av medelsvår till svår smärta, inkl. postoperativ smärta och förlossningssmärtor. Långvarigt bruk kan leda till beroende liknande morfinberoende. Symtomen vid utsättande kommer snabbare, men är kortvarigare, än efter morfin.
Opiatalkaloider är en grupp naturligt förekommande kemiska substance som binder till opioidreceptorer i hjärnan och nervsystemet, vilket kan leda till smärtlindring, sedering och eufori. De extraheras vanligtvis från opiumvällingar från opieppoppy (Papaver somniferum) eller andra arter inom släktet Papaver. Exempel på opiatalkaloider är morfin, kodein, tebain och heroine.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
Oregelbunden eller trög tarmtömning.

Naloxon är ett läkemedel som används för att revertera opiat- eller narkotikaoversdos. Det fungerar genom att blockera effekterna av opioider på centrala nervsystemet. Naloxon har ingen smärtlindrande verkan och används enbart i akuta livshotande situationer för att motverka andningsdepression orsakad av opioidöverdos. Det ges ofta som injektion, men det finns också formuleringsvarianter som nasalspray och som läkemedel att tas upp genom munnen.

En narkotikablockerare är ett läkemedel eller en substans som blockerar eller minskar effekterna av narkotika eller andra psykoaktiva substanceffekter. Dessa kan användas i medicinska sammanhang för att behandla beroende, oavbrutna droganvändning eller överdoseringar. Exempel på narkotikablockerare inkluderar naltrexon och naloxon. Naltrexon används för att behandla alkohol- och opiatberoende, medan naloxon är ett livräddande läkemedel som används för att revertera effekterna av en opiatoverdos.

Morfin är ett starkt smärtstillande preparat som tillhör gruppen opiater. Det utvinns naturligt från opium, som i sin tur kommer från mjölnätsblomman (Papaver somniferum). Morfin används främst för att lindra starka smärtor, till exempel efter operationer eller vid cancerrelaterad smärta. Det fungerar genom att påverka specifika receptorer i hjärnan och ryggmärgen, vilket minskar smärtupplevelsen. Morfin kan också orsaka biverkningar som andningsdepression, förstoppning, illamående och yrsel. Långvarigt bruk av morfin kan leda till fysisk beroende.

Opioidreceptorer är en typ av neuroreceptor i det centrala nervösa systemet och i enteriska systemet (tarmarna) hos däggdjur. De är viktiga proteiner som påverkas av opioider, vilket inkluderar både naturligt förekommande opioidpeptider som endorfiner och enkefaliner samt syntetiska eller halvsyntetiska läkemedel som morfin och heroin.

Det finns tre huvudsakliga typer av opioidreceptorer: μ (mu), δ (delta) och κ (kappa). Dessa receptorundertyper har olika effekter på kroppen när de aktiveras. Till exempel kan aktivering av μ-opioidreceptorer leda till smärtlindring, andningsdepression och eufori, medan aktivering av κ-opioidreceptorer kan orsaka dysfori, hallucinationer och smärtlindring.

Opioidreceptorerna fungerar genom att binda till specifika ligander (molekyler som binder till receptorer), vilket leder till en konformationsförändring av receptorn och aktivering av intracellulära signaltransduktionsvägar. Detta kan leda till en mängd olika biologiska effekter, inklusive smärtlindring, andningsdepression, förstoppning, illamående och beroendeproducerande effekter.

Opioidreceptorerna är viktiga mål för smärtlindrande läkemedel, men deras användning kan vara begränsad på grund av biverkningar som andningsdepression och beroende. Därför fortsätter forskningen att undersöka möjliga nya behandlingsmetoder för smärta som inte involverar opioider eller som kan minska deras biverkningar.

Endorfiner är kroppsegena peptider som fungerar som neurotransmittorer och neuropeptidhormoner. De produceras naturligt i kroppen, särskilt i hypofysen och binjuremärgen, och har en smärtlindrande effekt samt kan framkalla känslor av välbefinnande och glädje. De utsöndras till exempel vid fysisk aktivitet, stress, smärta och orgasm. Deras roll innefattar även att reglera hunger, aptit, sömnsättning och immunförsvaret.

Enkephalin er en type endogen opioid peptide som forekommer naturlig i dyrs og menneskers centralnervøse system og gastrointestinale tract. Det finnes to primære former for enkefaliner, alfa-neuroenkefalin og gamma-neuroenkefalin, som syntetiseres fra et felles prekursorpeptid kalt prodynorphin.

Metionin er en essensiell aminosyre som er en del av mange proteiner og peptider i kroppen, inkludert enkefaliner. I tilfelle av 'enkefalin, metionin' refererer dette sannsynligvis til en specifik form for alfa-neuroenkefalin som inneholder metionin i posisjon 5 i peptidkjeden. Denne formen kaller man ofte met-enkefalin.

Så, medicinsk definert er 'enkefalin, metionin' altså en specifik type alfa-neuroenkefalin som inneholder metionin i posisjon 5 og har oppioidaktivitet.

Buprenorfin är ett opioidlikt läkemedel som används för att behandla beroende av starka opioider, såsom heroin och morfin. Det fungerar genom att binda till samma receptorer i hjärnan som andra opioider, men med mindre potential för beroendeframkallande effekter. Buprenorfin kan också användas för smärtlindring vid kronisk smärta, men det används vanligtvis inte som förstahandsval på grund av riskerna för beroende och missbruk.

Opioid receptor mu (μ) är en typ av G-proteinkopplad receptor som binder endogena opioider såsom ändorfiner, enkefaliner och dinorfiner, samt exogena opioider såsom morfin och heroin. När ett opioidpeptid eller -alkoid binder till denna receptortyp aktiveras en signaltransduktionskaskad som leder till smärtlindring, andningsdepression, eufori och fysisk beroende vid långvarig användning.

Mu-opioidreceptorerna delas vanligtvis in i två undergrupper: μ1 och μ2. Aktivering av μ1-receptorer orsakar smärtlindring, eufori och förstoppning, medan aktivering av μ2-receptorerna orsakar andningsdepression, fysisk beroende och i vissa fall smärtlindring.

Det är värt att notera att opioider som binder till mu-opioidreceptorer också kan ha en affinitet till andra opioidreceptor typer, såsom delta (δ) och kappa (κ), vilket kan påverka deras farmakologiska effekter.

'Narkotika' är ett samlingsbegrepp för substanser som påverkar centrala nervsystemet och kan orsaka smärtstillande, sedativ, euforiserande eller hallucinogena effekter. De flesta narkotikaklassade preparaten har en potential att missbrukas och är styrda av lagar och regler för att skydda allmänheten från skada.

Exempel på vanliga narkotika inkluderar opiater som morfin och heroin, sedativa som diazepam (Valium) och alkohol, stimulanter som kokain och amfetamin, samt hallucinogener som LSD. Det är viktigt att notera att många av dessa substanser också har legitima medicinska användningsområden när de preskrivs och används korrekt under medicinsk övervakning.

'Smärtstillande medel, opioider' refererar till en grupp av starka smärtstillande läkemedel som verkar genom att binde till opioidreceptorer i centrala nervsystemet och hjärnan. Dessa receptorer är involverade i smärtkänslan, andning, humör, medvetandenivå och andra funktioner.

Exempel på vanligt använda opioider inkluderar morfin, hydromorfon, oxycodon, hydrokodon och fentanyl. Dessa läkemedel kan vara mycket effektiva för att lindra stark smärta, men de kan också orsaka biverkningar som andningsdepression, yrsel, illamående, förstoppning och fysisisk beroende. Opioider kan också leda till en ökad tolerans, vilket betyder att patienten behöver högre doser för att uppnå samma smärtlindringseffekt över tiden.

Opioiderna kan delas upp i naturliga, semisyntetiska och syntetiska opioider beroende på hur de är framställda. Naturliga opioider utvinns från opiumväxter, medan semisyntetiska och syntetiska opioider skapas i laboratoriet.

Opioidpeptider är peptider som binder till opioidreceptorer i centrala nervsystemet och perifera vävnader. Dessa peptider produceras naturligt i kroppen och har en betydande roll i smärtreglering, ämnesomsättning och känsloutveckling. Exempel på opioidpeptider är endorfiner, enkefaliner och dynorfiner. De motsvarande syntetiska analoga till dessa substanser används som smärtstillande, hostdämpande och kramkastande läkemedel, men de har också potentialen att missbrukas på grund av deras euforiserande effekter.

Morfinberoende är ett tillstånd där en person fortsätter att använda opiater, i det här fallet morfin, trots att de upplever negativa konsekvenser av användningen. Detta kan innebära att personen har utvecklat tolerans och kräver allt högre doser för att uppnå samma effekt, samt att de drar sig ifrån sociala aktiviteter och ansvar för att använda drogen. Morfinberoende kan också leda till fysiska beroendesymptom när personen inte använder drogen, såsom illamående, kräkningar, diarré, muskel- och kramper i benen och sömnsvårigheter. Morfinberoende är en form av substansmissbruk och kan behandlas med medicinsk behandling, psykologisk terapi och socialt stöd.

Enkephaliner är en typ av endogena opiater, som är naturligt förekommande peptider i djurriket. De binder till och aktiverar opioidreceptorer i centrala nervsystemet (CNS) och perifera nervsystemet (PNS), vilket resulterar i smärtlindring, modifiering av humör och andra effekter som är typiska för opiater.

Enkephaliner produceras naturligt i vissa neuron i hjärnan och ryggmärgen och består av två huvudtyper: Leu-enkefalin och Met-enkefalin, båda uppbyggda av fyra aminosyror. Dessa peptider är involverade i en rad fysiologiska processer, inklusive smärtupplevelse, ändringar i aptit, beroendestruktur och andra beteenden som påverkar belöningssystemet i hjärnan.

Enkephaliner är viktiga för att förstå smärtprocessen och utvecklingen av smärtlindrande läkemedel, eftersom de är en del av det endogena opiatsystemet som reglerar smärtförnimmelser. Dessutom har forskning visat att förändringar i enkefalinaktivitet kan vara associerade med olika sjukdomstillstånd, inklusive smärta, beroende och psykiatriska störningar.

Beta-endorfiner är en typ av endogen peptidhormon, som produceras i kroppen och binder till opioidreceptorer i centrala nervsystemet (CNS). De har en smärtlindrande effekt och kan också påverka sinnesstämning, känslor och minnesfunktioner. Beta-endorfiner är en del av endorfinfamiljen, som också inkluderar alfa-, gamma- och delta-endorfiner. Dessa peptider produceras naturligt i kroppen och hjälper till att reglera smärta, stress, emotionell respons och andra fysiologiska processer.

Enkephalin er en type oppioid peptid som forekommer naturlig i kroppen og binder seg til opioid reseptorer for å regulere smertefølelse, appetitt, humør og andre fysiologiske funksjoner. Leucin er en essensiell aminosyre som er en del av mange proteiner i kroppen.

"Enkephalin, leucine" refererer til en specifik form for enkephalin hvor leucin er en av de to aminosyrer som utgjør peptidbindelsen. Denne formen av enkephalin kaller man ofte "leu-enkephalin" og den har særlig betydning for smertestopp og andre oppiodeffekter i kroppen.

Narkotikamissbruk är användandet av narkotiska substance på ett ogillande sätt, som kan leda till fysisk eller psykisk beroende och skada individens hälsa, sociala relationer och livsvillkor. Detta inkluderar olaglig användning av kontrollerade substanser såsom heroin, kokain och metamfetamin, men även missbruk av legitima läkemedel som opioidanalgetika (exempelvis morfin, oxycodon och vicodin) eller bensodiazepiner (exempelvis Xanax och Valium).

Missbruket kan yttra sig i flera olika sätt, såsom att ta högre doser än vad som är rekommenderat, ta medicinen oftare än vad som är nödvändigt för behandlingen eller använda dem utan läkares recept. Andra tecken på narkotikamissbruk kan vara toleransutveckling (kräver allt högre doser för att uppnå samma effekt), abstinensbesvär (symtom som uppstår när man slutar använda substansen), försummande av personliga skyldigheter, fortsatt användning trots påtagliga skador och misslyckade försök att sluta använda.

A drug overdose, also known as an overdose or "OD," occurs when a person ingests, inhales, or injects a toxic amount of a drug or combination of drugs, leading to serious medical complications and potentially death. This can happen accidentally or intentionally. The signs and symptoms of a drug overdose depend on the specific drug or drugs involved, the amount taken, the individual's overall health, and other factors.

An overdose happens when the body is exposed to an excessive quantity of a substance, which can be harmful or fatal. In the context of medications, it is often referred to as an "overmedication" or "poisoning." Overdoses can involve both prescription and illicit drugs, including opioids, stimulants, benzodiazepines, antidepressants, and various other substances.

Symptoms of a drug overdose may include:

* Difficulty breathing or shallow breaths
* Slowed heartbeat or irregular pulse
* Nausea and vomiting
* Seizures or convulsions
* Confusion or disorientation
* Agitation or aggressive behavior
* Drowsiness, dizziness, or fainting
* Tremors, seizures, or muscle spasms
* Bluish lips, fingernails, or skin (cyanosis)
* Unresponsiveness or unconsciousness

If you suspect a drug overdose, it is crucial to seek immediate medical attention by calling emergency services or taking the person to the nearest hospital. Rapid intervention can significantly improve the chances of recovery and reduce the risk of long-term damage or death.

Opioid receptors are a type of G protein-coupled receptor that bind to opioids, which are naturally occurring chemicals in the body as well as drugs such as morphine and heroin. There are three main types of opioid receptors: mu, delta, and kappa.

The kappa-opioid receptor (KOR) is a type of opioid receptor that is widely distributed throughout the central nervous system and peripheral tissues. These receptors play a role in pain modulation, neuroendocrine regulation, and mood regulation. KOR activation has been shown to produce analgesic effects, but it can also cause dysphoria, sedation, and respiratory depression at high doses.

KOR agonists are being studied as potential therapeutic agents for pain management, drug addiction, and other disorders. However, their use is limited by their side effects, including dysphoria and sedation. Researchers are currently working on developing selective KOR agonists that can produce the desired therapeutic effects without these unwanted side effects.

Abstinenssyndrom är ett tillstånd som kan uppstå när en person som är beroende av en substans plötsligt upphör med att använda den. Symptomen varierar beroende på vilken substans individen är beroende av, men de kan inkludera:

* För psykoaktiva substancexempel: irritabilitet, aggressivt beteende, skräck, panik, depression, rastlöshet, förvirring, konfusion, minnesförlust, hallucinationer och illusionser.
* För alkoholexempel: tremor, svettningar, snabbt hjärtslag, höjd blodtryck, ångest, skakningar, illamående, kräkningar, huvudvärk, oro, sömnsstörningar och i vissa fall delirium tremens.
* För opiater exempel: diarré, magkramper, illamående, kräkningar, snuva, yrsel, svettningar, pupillutvidgning, muskelspasmer och i vissa fall grand mal-anfall.

Abstinenssyndromet kan vara livshotande om det inte behandlas korrekt och omedelbart. Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man misstänker att man själv eller någon annan lider av abstinenssyndrom.

'Smärtstillande medel' (alternativt: 'smärtbehandlingsmedel') är ett samlingsbegrepp för läkemedel och andra substanser som används för att lindra, minska eller eliminera smärta. Smärtstillande medel kan vara av olika typer beroende på vilken typ av smärta de är tänkta att behandla. Några exempel på vanliga smärtstillande medel inkluderar:

1. Analgetika: Detta är en grupp av smärtstillande medel som verkar direkt på smärtsignalerna i kroppen och hjälper till att reducera smärtan utan att orsaka medvetslöshet eller sömn. Exempel på analgetika är paracetamol, acetylsalicylsyra och icke-opioid analgetikan (NAI) som diklofenak och ibuprofen.
2. Opioider: Detta är en grupp av starka smärtstillande medel som verkar på opioidreceptorerna i hjärnan och ryggmärgen för att minska smärtan. Exempel på opioider inkluderar morfin, oxycodon, fentanyl och hydromorfon.
3. Lokalbedövningmedel: Detta är en grupp av substanser som används för att lokalt blockera smärtsignaler i kroppen. De kan användas under operationer eller vid behandlingar som injektioner, där de orsakar en temporär förlust av känsel i området. Exempel på lokalbedövningmedel inkluderar lidokain och bupivacain.
4. Adjuvanta smärtstillande medel: Detta är en grupp av substanser som används tillsammans med andra smärtstillande medel för att öka deras effektivitet eller minska biverkningarna. Exempel på adjuvanta smärtstillande medel inkluderar kortikosteroider, antidepressiva läkemedel och antiepileptika.

Det är viktigt att använda rätt typ av smärtstillande medel beroende på typen och svårighetsgraden av smärtan. Läkare och sjuksköterskor kan hjälpa till att bestämma vilket läkemedel som är lämpligt för en viss patient.

Naltrexon är ett opioidantagonistmedicin som används för behandling av alkohol- och opiatberoende. Det fungerar genom att blockera effekterna av opioider på hjärnan, vilket minskar känslan av eufori och nedsätter behovet av substansen. Naltrexon ges vanligen som tablett eller injektion och används ofta i kombination med andra behandlingsformer, såsom psykologisk terapi och livsstilsförändringar. Det är viktigt att notera att naltrexon inte är ett botemedel för beroende, men kan vara en effektiv del av en komplett behandlingsplan.

Opioid receptors are a type of G protein-coupled receptor that bind to opioids, which are a class of drugs and endogenous peptides that include morphine, heroin, endorphins, and enkephalins. There are four main types of opioid receptors: mu, delta, kappa, and nociceptin/orphanin FQ (NOP).

Delta opioid receptors (DORs) are one of the three major classes of opioid receptors, along with mu and kappa. They are widely distributed throughout the central nervous system and peripheral tissues. DORs play a role in pain modulation, reward, and addiction. Activation of DORs can produce analgesia, but they have a more limited role in respiratory depression compared to mu opioid receptors.

Delta opioid receptors are activated by endogenous peptides such as deltorphins and enkephalins, as well as by exogenous opioids such as certain synthetic opioids. DORs have a higher affinity for certain opioids compared to other opioid receptor types, making them a potential target for the development of new pain medications with reduced side effects. However, more research is needed to fully understand the therapeutic potential and safety profile of delta opioid receptor agonists.

Morfinaner är en grupp av opiater som binder till och aktiverar opioidreceptorer i centrala nervösa systemet (CNS) och perifera vävnader. De används vanligen för smärtlindring, men kan också orsaka eufori, sedering, andningsdepression och fysisk beroende vid långvarig användning.

Exempel på morfinaner inkluderar:

* Morfin (den aktiva substansen i opium)
* Heroin (diacetylmorfin)
* Hydromorfin (Dilaudid)
* Oxymorfon (Opana)
* Metadon (Dolophine)

Det är viktigt att notera att morfinaner kan vara beroendeframkallande och har potentialen att missbrukas. De ska endast användas under medicinsk övervakning och enligt rekommenderad dosering.

Läkemedelstolerans definieras som den grad av exponering för ett läkemedel vid vilken en given population har en acceptabel sannolikhet att inte uppleva några allvarliga eller obehagliga biverkningar under den planerade användningen. Det innebär att efter upprepad exponering för ett visst läkemedel kan en persons kropp bli mer van vid substansen och utveckla en ökad tolerans, vilket kan kräva högre doser för att uppnå samma effekt. Tolerans kan vara immunologisk eller farmakologisk, där den förstnämnda beror på immunsystemet och den senare på kroppens fysiologiska respons på läkemedlet. Det är viktigt att notera att ökad tolerans inte innebär ökat terapeutiskt värde eller bättre verkningsgrad, utan snarare en minskad sannolikhet för biverkningar vid högre doser.

Pentazocin är ett smärtstillande läkemedel som tillhör gruppen partiella opioider. Det fungerar genom att binda sig till opioidreceptorerna i centrala nervösystemet och på så sätt hämma smärtsignalerna. Pentazocin används främst för behandling av måttlig till stark smärta, men kan också användas som komplement till bedövningsmedel under operationer.

Läkemedlet har en del biverkningar som kan vara mer uttalade än vid andra opioider, såsom yrsel, illamående, ökad hjärtrytmmängd och svettningar. Dessutom kan pentazocin orsaka fysisisk beroende vid långvarig användning.

Pentazocin är receptbelagt och ska endast användas under läkarövervakning.

Enkephalin er en type endogen peptid hormon som fungerer som neuropeptider i centraln nervsystemet hos mennesker og andre dyr. Den specifikke peptiden "enkefalin, leucin-2-alanin" refererer til en variant av enkephalin der inneholder to aminosyrer, leucin og alanin, i posisjon 5 og 6 i peptidkjeden. Denne varianten har særlig betydning for smertestopp og regulering av humør og adfard.

Loperamid är ett läkemedel som används för att behandla diarré, och det fungerar genom att sakta ner tarmrörelserna och förlänga tiden mellan tarminnehållets passage genom tarmen. Det gör också att tarmväggen blir mer genomsläpplig för vatten, så att mindre vätska förloras i diarréen.

Loperamid är en opioid receptor agonist, men dess effekter på centrala nervsystemet är minimala till nonexisterande vid terapeutiska doser på grund av dålig absorption över blod-hjärnbarriären. Därför används loperamid primärt för att behandla diarré snarare än smärta eller hosta, som andra opioider kan användas till.

Läkemedlet finns under flera varumärken, såsom Imodium och Kaopectate. Det bör användas enligt receptbelagd dosering och under läkares övervakning om det används för längre perioder än några dagar.

Naloxon är ett starkt opiatantagonistmedel som används för att helt eller delvis blockera effekterna av opiater, till exempel heroin, morfin och fentanyl. Naloxon fungerar genom att binda till opiatreceptorerna i hjärnan och kroppen, vilket förhindrar att opiater binder till samma receptorer och utövar sin verkan.

Naloxon används ofta som ett livräddande medel vid opiatöverdos, eftersom det kan snabbt revertera andningsdepression och andra symtom relaterade till opiatöverdos. Det ges vanligtvis som en injektion eller som en näspray.

Det är värt att notera att naloxon har en kort halveringstid i kroppen, vilket betyder att effekterna kan vara tillfälliga och att överdoseringen kan återupptas om ytterligare opiater fortsätter att tas in. Därför är det viktigt att söka omedelbar medicinsk vård efter behandling med naloxon.

Levofloxacin är ett antibiotikum som tillhör fluorokinolonklassen. Det används för behandling av olika typer av infektioner, såsom lunginflammation (bronkit), lunginflammation orsakad av bakterier (pneumoni), infektion i urinvägar och njurarna (pyelonefrit), hudinfektioner och annan typ av allmänna infektioner. Levofloxacin fungerar genom att döda de bakterier som orsakar infektionen genom att störa deras DNA-replikation. Det ges vanligtvis per oral (per mun) eller intravenöst (via en injektion).

Levorfanol är ett smärtstillande och hostdämpande preparat som verkar genom att påverka opioidreceptorerna i centrala nervsystemet. Det är en syntetisk derivat av morfin och är ungefär dubbelt så potent som morfin. Levorfanol används främst för att behandla starka kroniska smärtor, men kan också användas vid host som orsakas av cancer eller andra allvarliga sjukdomar. Preparatet kan ge upphov till biverkningar såsom yriga känslor, illamående, förstoppning och andningsdepression.

Cyklazocin är ett syntetiskt opioid agonist-antagonist preparat som verkar på centrala nervösa systemet (CNS). Det används inte kliniskt inom medicinen, men det är ett vanligt använt läkemedel för forskningsändamål.

Cyklazocin binder till opioidreceptorer i CNS och har starka analgetiska (smärtlindrande) effekter, men dess agonist-antagonist egenskaper gör att det också kan blockera några av de negativa effekterna av andra opioider, såsom andningsdepression och beroendepotential.

Det är värt att notera att cyklazocin har en hög missbruksrisk och kan orsaka allvarliga biverkningar vid överdosering, inklusive andningsdepression, koma och död. Därför används det inte som ett terapeutiskt läkemedel hos människor.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

Dynorphiner är en typ av opioidpeptider som binder till och aktiverar kappa-opioidreceptorer. De produceras naturligt i djur, inklusive människor, och har en roll i smärtreglering, emotioner och andra fysiologiska processer. Dynorphiner är kända för att orsaka starka smärta när de aktiverar sina receptorer och kan vara involverade i sjukdomar som depression, beroende och smärtsjukdomar.

Läkemedelstillförsel under tungan, även känt som sublingual administration, är en metod för att ge orala mediciner där medicinen placeras under tungan istället för att sväljas eller sugas in via munhålan. Detta görs vanligtvis genom att placera ett tablett eller en droppe vätska under tungan, där det sedan absorberas direkt in i blodomloppet genom de sublinguala blodkärlen.

Denna metod används ofta för mediciner som behöver nå systemkretsloppet snabbt, eftersom sublingual absorption undviker förstapassagedsförstoringen i levern och kan ge en snabbare biodistribution jämfört med oral administration. Det är också en metod som kan användas för patienter som har svårt att svälja tabletter eller kapslar, eftersom sublinguala tablettor ofta är små och lätta att placera under tungan.

Oxycodon är ett starkt opiatt préparat som används för att lindra måttliga till starka smärtor. Det är en semi-syntetisk opioid som utvinns från morfin, som i sin tur utvinns från opium, en drog som produceras av olika poppväxter.

Oxycodon fungerar genom att binde till specifika opioidreceptorer i hjärnan, ryggmärgen och tarmsystemet, vilket hjälper att reducera smärtan och kan också orsaka en känsla av välbefinnande eller eufori hos vissa individer. Preparatet finns i flera formerulationer, inklusive tabletter, kapslar, tuggtabletter och läkemedelspåsar som kan innehålla oxycodon ensamt eller i kombination med andra ingredienser, såsom acetaminofen (t.ex. Percocet) eller naloxon (t.ex. Targiniq).

Liksom alla opioider bör oxycodon användas med försiktighet på grund av riskerna för biverkningar och missbruk. Biverkningar kan inkludera yrsel, svimning, trötthet, konstipation, illamående och andningsdepression. Missbruk eller överdosering av oxycodon kan leda till allvarliga hälsoproblem, inklusive andningsdepression, koma och i värsta fall död.

Smärta är en ubehaglig sensorisk och emosional erfarenhet som kan variera i intensitet från mild till stark, och som vanligtvis är associated med skada eller sjukdom. Smärtan är ett varningssystem som hjälper kroppen att reagera på skador och hot. Den kan också vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada. Smärtan kan beskrivas i termer av dess kvalitet, intensitet, varaktighet och lokalisation. Det finns två huvudsakliga typer av smärta: akut smärta och kronisk smärta. Akut smärta är en plötslig smärta som oftast uppstår i samband med en skada eller sjukdom, och som normalt förväntas vara tillfällig. Kronisk smärta däremot är en smärta som varar över en längre period av tid, vanligen mer än tre månader, och som kan påverka individens vardagliga liv och mentala hälsa.

Meptazinol är ett syntetiskt opioid-like smärtstillande läkemedel som används för att behandla moderat till stark smärta. Det fungerar genom att påverka samma receptorer i centrala nervsystemet som morfin gör, men har något svagare smärtstillande effekt och mindre biverkningar än traditionella opioider. Meptazinol kan också orsaka eufori och har potential för missbruk och beroende om det används utanför medicinska rekommendationer.

Smärtanalys (pain assessment) är en systematisk bedömning och utvärdering av smärtan hos en patient. Den innefattar att insamla information om patientens subjektiva upplevelse av smärta, observera beteenden som kan vara relaterade till smärta samt granska eventuella faktorer som kan påverka smärtan, såsom sjukdomsförlopp och medicinsk behandling.

Smärtanalysen utförs vanligen med hjälp av en standardiserad skala eller en kvalitativ bedömning, beroende på patientens ålder, mentala status och förmåga att kommunicera. Syftet med smärtanalys är att fastställa smärtintensiteten, lokalisationen och karaktären av smärtan, samt att utvärdera effekterna av eventuell behandling.

Regelbundna smärtanalys kan hjälpa till att säkerställa att patienten får rätt behandling och att smärtan hanteras på ett optimalt sätt, vilket kan förbättra patientens kvalitet av liv och minska komplikationer som kan vara relaterade till obehandlad smärta.

Enligt ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th revision), som används för att klassificera sjukdomar och andra hälsoproblem, definieras "Injektioner, spinala" som följande:

"Procedur där en injektion ges i den subarachnoidala rymden, vanligtvis genom att sticka in behandlingsmedlet i ryggmärgen via ländryggen. Detta kan användas för att ge smärtstillande medel, läkemedel eller andra substanser direkt till centrala nervsystemet."

I vardagligt tal kallas detta ofta för en ryggmärksbedövning eller en subarachnoidalpunktering. Det är en medicinsk procedur som används för att ge smärtstillande medel, läkemedel eller andra substanser direkt till den subarachnoidala rymden i ryggmärgen. Denna typ av injektion kan användas under operationer eller för att behandla olika sjukdomar och smärttillstånd.

Intraventrikulära injektioner är en medicinsk procedur där ett läkemedel eller annan substans direkt införs in i en av de laterala ventriklarna i hjärnan, vanligtvis som en del av behandlingen av centrala nervösa system (CNS) störningar som hydrocefalus eller cerebral sjukdom.

Denna typ av injektioner kräver ofta specialiserad medicinsk utrustning och skicklighet, eftersom den innebär att en tunn nål införs genom kraniet och insätts i det specifika området i hjärnan. Det är viktigt att notera att intraventrikulära injektioner är en invasiv procedur och medför vissa risker, inklusive infektion, blödning och skada på hjärnan eller nervsystemet. Dessa risker måste vägas upp mot potentiala fördelar av behandlingen innan en sådan procedur genomförs.

Fentanyl är ett syntetiskt opioid narkotikaklassat läkemedel som används för smärtlindring och bedövning under operationer. Det är mycket potentare än morfin och heroin, och används ofta i form av transdermala plåster (som exempelvis Duragesic), som geger uppehållsdos till smärtlindring under en längre tidsperiod. Fentanyl kan också ges via injektion, spray under tungan eller som en smältande lozeng (Actiq).

Fentanyl verkar genom att binda till opioidreceptorerna i hjärnan och ryggmärgen, vilket minskar smärtan och kan ge en känsla av eufori. Det är ett schemalagt läkemedel som endast ska användas under medicinsk övervakning, på grund av dess höga potential för missbruk och beroende.

I recent år har fentanyl blivit en allt större problem i USA på grund av den ökade tillgängligheten av olagligt framställd fentanyl, som ofta blandas in i andra droger som heroin eller kokain. Detta har lett till en stor ökning av överdosrelaterade dödsfall.

Heroinberoende är ett medicinskt tillstånd där en person blir beroende av opiatet heroin. Detta innebär att personen har utvecklat en fysisk och psykologisk beroendeprocess till substansen, som påverkar beteendet, känslorna, tankarna och hälsan negativt.

Fysiskt beroende innebär att kroppen har blivit van vid heroin och behöver allt högre doser för att uppnå samma effekt. Om personen inte får sin vanliga dos av heroin kan det leda till abstinenssymptom som illamående, kräkningar, diarré, muskelvärk, kalla svettningar och känslor av oro och irritabilitet.

Psykologiskt beroende innebär att personen har en stark önskan eller behov av att använda heroin, trots att det kan ha negativa konsekvenser för deras liv. De kan bli deprimerade, irritabla och aggressiva när de inte kan få tag i substansen.

Heroinberoende är en allvarlig sjukdom som kan behandlas med medicinsk behandling och psykosocialt stöd. Behandlingen kan inkludera substitutionsbehandling med andra opiater, såsom metadon eller buprenorfin, samt kognitiv beteendeterapi och gruppterapi.

Heroin är ett centralstimulansium, illegalt drog som tillhör opiatklassen och är derivat av morfin, som i sin tur utvinns från opium, som härrör från opiumpapaver-plantan. Heroin är mycket beroendeframkallande och används vanligtvis som rekreationellt drog eller för att lindra smärta. Det är också känt under namnen diamorfin, diacetylmorfin och smack. När heroin konsumeras konverteras det till 6-monoacetylmorphin och sedan morfin i kroppen. Heroin är en mycket potent drog som orsakar ett starkt euforiskt lugn, andfåddhet och smärtlindring. Långvarig användning kan leda till fysisk beroende, tolerans, skador på kroppens organ och dödsfall till följd av överdosering.

Diprenorfin är ett syntetiskt opioid peptidhormon som består av 18 aminosyror. Det isolerades första gången 1975 och har sedan dess studerats för sin potentiala användning inom smärtlindring, med särskilt fokus på kronisk smärta. Diprenorfin är en agonist till opioidreceptorer, framförallt δ-opioidreceptorerna (delta-opioidreceptorerna), men har också visat sig ha affinitet för μ-opioidreceptorerna (mu-opioidreceptorerna) och κ-opioidreceptorerna (kappa-opioidreceptorerna).

Diprenorfin är känt för att ha en stark smärtstillande effekt, men också för att orsaka mindre biverkningar jämfört med andra opioider. Detta gör att det kan vara ett intressant alternativ till traditionella opioider som används inom smärtlindring. Dock fortsätter forskningen att utvärdera dess säkerhet och effektivitet, och det finns ännu inga godkända medicinska produkter som innehåller diprenorfin på den flesta marknaderna.

Etorfin är en stark syntetisk opioid som används som ett starkt smärtstillande medel inom veterinärmedicinen, främst för att behandla svåra smärtor hos stora djur, till exempel elefanter och noshörningar. Den är ungefär 1000–3000 gånger starkare än morfin och har därför en mycket hög potential för missbruk och beroende hos människor. Etorfin kan orsaka allvarliga biverkningar, till exempel andningsdepression, koma och i extrema fall död, om den används utanför en medicinsk kontext eller vid överdosering.

Medicinskt kan Meperidin beskrivas som ett opiattpreparat som används för smärtlindring och som tillhör gruppen partiella agonister vid opioidreceptorerna. Det är ett syntetiskt derivat av alkaloiden Thebain, som finns naturligt i opievallmo (Papaver somniferum).

Meperidin används ofta för att behandla måttliga till starka smärtor och kan ges via olika rutter, inklusive intravenöst, intramuskulärt eller oralt. Det har en snabb början på verkan (cirka 15 minuter efter intramuskulär injektion) och en effektiv smärtlindrande verkan som varar i ungefär 2-4 timmar.

Vanliga biverkningar av Meperidin inkluderar yrsel, svimning, illamående, kräkningar och andningsdepression. Långvarig användning eller höga doser kan leda till fysisk beroende och abstinenssymptom vid avslutad behandling.

Meperidin bör endast användas under medicinsk övervakning och enligt rekommenderade riktlinjer på grund av riskerna för allvarliga biverkningar och missbruk.

Opiatalkaloider är en grupp naturligt förekommande kemiska substance som utvinns från opium, ett ämne som utvinns från mjölnätsblomman (Papaver somniferum). Dessa substanser är kända för sina starka smärtstillande, välbefinnandemässiga och narkotiska effekter. Exempel på opiatalkaloider inkluderar morfin, codein, tebin och heroín. Dessa substanser fungerar genom att binda till specifika receptorer i hjärnan och ryggmärgen, vilket leder till smärtstillande, andningsdepression, eufori och beroendeproducerande effekter.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

Förstoppning, även känd som obstipation, är ett tillstånd där en person har svårt att evacuera sitt tarmsystem och ofta ledsagas av hårda eller klumpiga avföring. Det kan orsakas av många faktorer, inklusive lågt fiberintag, brist på fysisk aktivitet, vissa läkemedel, medicinska tillstånd och psykiska faktorer som stress. Långvarig förstoppning kan leda till komplikationer som analfissurer, hemorrojder och inkontinens.