Motorbark: Ett område i hjärnans frontallob där primär motorisk kontroll sker. Det ligger framför centralfåran.Elektriska retningspotentialer, motoriska: Det elektriska gensvaret som framkallas i en muskel eller motornerv vid elektrisk eller magnetisk retning. Vanliga retningsmetoder är transkraniell elektrisk - eller transkraniell magnetisk stimulering, vilka ofta används för övervakning vid neurokirurgi.Motorneuron: Nervceller som aktiverar muskelceller.Hjärnbark: Det tunna lager av grå substans på hjärnhalvornas yta som utvecklas från telencefalon och veckas i vindlingar. Barken har nått sin högsta nivå av utveckling hos människan och ansvarar för den intellek tuella prestationsförmågan och de högre mentala funktionerna.Transkraniell magnetstimuleringKroppsrörelsePrefrontal kortexPyramidbanorElektromyografi: Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.Somatosensorisk areaSyncentrumMotorisk aktivitet: Fysisk aktivitet hos människor eller djur som ett beteendefenomen.Hjärnans kartläggningHandPsykomotorisk funktionSidodominansFramben: Främre extremitet hos fyrfota djur.ElektrostimuleringNervbanorMotoriska färdigheter: Förmåga att utföra komplexa rörelser.Hörselbark: Ett område i tinningsloben, knutet till hörselfunktionerna.ReaktionstidNeuronal plasticitetFingrarUtåtledande nervbanor: Nerver som leder impulser från från ett nervcentrum till ett mer perifert område.NervcellerMagnetisk resonanstomografi: Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.Magnetism: Läran om magnetiska fenomen och magnetfält, samt själva fenomenet. Magnetism framkallad av elektriska strömmar kallas elektromagnetism.NervhämningMolekylära motorproteiner: Proteiner som medverkar eller ger upphov till cellrörelse, så som rotationsstrukturer (flagellmotor) eller strukturer med rörelse längs cytoskelettfibrer (myosin-, kinesin- och dyneinmotorfamiljerna).ArmSkelettmuskulatur: En typ av strimmig muskelvävnad, fäst vid skelettet med senor. Skelettmuskler har nervförbindelser, och deras rörelser kan styras medvetet. De kallas även viljestyrda.Elektriska retningspotentialer, somatosensoriska: Det elektriska gensvar som framkallas i hjärnbarken vid stimulering av de afferenta nervbanorna från perifera nerver till hjärnan.NervnätHjärna: Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.Aktionspotentialer: Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.Morrhår: Styva hår som sticker ut från området kring nosen hos de flesta däggdjur och fungerar som beröringskänselspröt.Frontallob: Den främre delen av hjärnhalvan.Elektroder, implanterbara: Elektriska ledare, genom vilka elektrisk ström tillförs eller lämnar ett medium. Elektroder som anbringas kirurgiskt kallas implanterade eller implanterbara.Entorinala kortex: En cellstrukturellt väldefinierad flerskiktsdel av hjärnbarken i höjd med mittre gyrus parahippocampalis, omedelbart bakom luktcentrum vid uncus. Entorinala kortex är ursprunget för det stora nervtrådssystem som leder till hippocampus, den så kallade perforantbanan.Rörelserubbningar: Syndrom som har dyskinesi som främsta kännetecken i sjukdomsförloppet. Till denna kategori hör degenerativa, ärftliga, infektions- och läkemedelsframkallade, postinflammatoriska och psttraumatiska tillstånd.Handstyrka: Handens gripkraft.Handlov: Området på armen som är beläget mellan metakarpus och underarmen.Modeller, neurologiska: Teoretiska framställningar som efterliknar nervsystemets aktiviteter, processer eller fenomen. I simuleringarna ingår matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.Förlamning, partiellMotoriska störningar: Påtagliga försämringar i utvecklingen av motorisk koordinationsförmåga, så att försämringen inverkar på det dagliga livet.Inlärning: Förhållandevis permanent beteendeförändring som resultat av tidigare erfarenheter eller övning. Begreppet omfattar förvärvande av kunskap.Hjässlob: Den övre, mittersta delen av hjärnhalvan.FotostimuleringMacaca fascicularis: En art apor av släktet Macaca som lever kustnära vid åar och i mangroveträsk på främst öarna kring Malackahalvön.Lillhjärnans bark: Den yttre grå substansen på lillhjärnan. Den består av två huvudskikt: stratum moleculare och stratum granulosum.Elektriska retningspotentialer: Det elektriska gensvar i det centrala nervsystemet som framkallas av stimulering av känselreceptorer eller någon punkt längs känselbanorna mellan receptor och hjärnbark. Retningen kan ske hörselvägen, somatosensoriskt eller visuellt, men också andra retningsvägar har rapporterats. Ibland används händelserelaterade potentialer synonymt med retningspotentialer, men de är dessutom ofta förknippade med utförande av någon motorisk, kognitiv eller psykofysiologisk uppgift. Syn. reaktionspotentialer.Makaker: Ett släkte apor (makaker) av underfamiljen Cercopithecinae och familjen Cercopithecidae som utgörs av 16 arter, vilka lever i skogar i Afrika, Asien, Borneo, Filippinerna och Celebes.Variansanalys: En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.Njurbark: Njurens ytterskikt, beläget under njurkapseln och bestående av njurnystan, distala och proximala njurkanaler.Inåtledande nervbanor: Nervstrukturer som leder impulser från en perifer del till en central.Macaca mulatta: En art apor av släktet Macaca som lever i Indien, Kina och andra delar av Asien. Aporna används i stor utstreckning i biomedicinsk forskning och anpassar sig väl till vistelse bland människor.TidsfaktorerKatter: Huskatten Felis catus, tillhörande rovdjursfamiljen Felidae, med mer än 30 stammar. Huskatten härstammar i första hand från vildkatten i Afrika och Sydvästasien. Katter anses ha funnits i palestinska samhällen så tidigt som för 7 000 år sedan, men det var i Egypten för ca 4 000 år sedan som tamkatten blev en mer allmän företeelse.Neuroanatomical Tract-Tracing TechniquesRyggmärgElektromagnetiska fält: Kraftfält som uppstår till följd av samverkan mellan elektriska och magnetiska krafter.Bildbehandling, datorstödd: Datorteknik för hantering av tvådimensionella bilder för bildförbättring eller analys.Dominans, cerebral: En hjärnhalvas funktionella dominans över den andra.Elektroencefalografi: Registrering av hjärnans elektriska aktivitet med hjälp av elektroder som anbringas på skallen, på hjärnans yta eller i hjärnan.ViljaRecruitment, neurofysiologiskMikroelektroder: Elektroder med ytterst tunn spets, som används i en elklämma eller annan apparat för att stimulera eller mäta bioelektriska potentialer hos enstaka celler, antingen i cellern eller utanför.Fysisk stimuleringFunktionell återhämtning: Partiell eller fullständig återhämtning till normal eller egentlig fysiologisk aktivitet i ett organ eller en kroppsdel efter sjukdom eller skada.Magnetoencefalografi: Mätning av magnetfält kring huvudet, framkallade av elektriska strömmar i hjärnan. Precis som fallet är med vilken elektrisk ledare som helst, så åtföljs hjärnans elektriska aktivitet av ortogonala magnetfält. Mätningar av dessa fält ger information om var i hjärnan aktivitet pågår som komplementerar EEG. Magnetoencefalografi kan användas för sig eller i kombination med EEG, för mätning av spontan eller framkallad aktivitet, inom forskning och för kliniska ändamål.Gyrus cinguli: En av vindlingarna (gördelvindlingen) på hjärnhalvans mediala yta. Den omger hjärnans rostrala del och hjärnbalken och utgör en del av det limbiska systemet.Råttor, Long-EvansArbetsprestationFörflyttning: Rörelse eller förmåga att röra sig från en plats till en annan. Detta gäller såväl människor, ryggradsdjur eller ryggradslösa djur som mikroorganismer.Lillhjärna: En del av den bakre hjärnan (metencefalon), belägen i den bakre skallskålen. Den utgör centrum för samordning av rörelser. Syn. cerebellum.ElektrofysiologiTummeWheat Germ Agglutinin-Horseradish Peroxidase ConjugateMacaca nemestrina: En art apor av släktet Macaca som lever på Malackahalvön, Sumatra och Borneo. Det är den mest utpräglade trädlevande arten av Macaca. Svansen är kort och rak.Råttor, Sprague-DawleyInbillning: Ett nytt föreställningsmönster sammansatt av intryck från tidigare upplevelser.Mediannerv: En av armens huvudnerver. Hos människan utgår mediannervens fibrer från ryggradens nedre nackkota och bröstryggens övre (vanligtvis C6 - T1), löper via armnervnätet och leder sensoriska och motoriska nerver till delar av underarmen och handen.Nervcellsutskott: Nervtrådar som snabbt förmedlar signaler från nervcellen.Basalganglier: Stora, nukleära vävnader under hjärnbarken som har sitt ursprung i telencefalon och är belägna i nedre delen av hjärnan.Binjurebark: Binjurens ytterskikt. Det utsöndrar kortikoider och androgener.Haplorhini: En underordning av primater, bestående av sex familjer: Cebidae (Nya världens apor), Cercopithecidae (Gamla världens apor), Hylobatidae (gibbon- och siamangapor), Pongidae (de stora aporna), Tarsiidae (spökdjur) och Hominidae (människor).Muskelsammandragning: Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.Amyotrofisk lateralskleros: Ryggmärgssjukdom som kännetecknas av nedbrytning av de celler i ryggmärgens sidosträngar (kortikomuskulära banan) som försörjer muskulaturen med nerver. Sjukdomen leder till fortskridande muskelförtvi ning, förlamningar, tal- och sväljnings- och andningssvårigheter. Den debuterar oftast efter 50 års ålder och har ett fatalt förlopp. SaimiriFörnimmelseAkustisk stimuleringMuskelspänningssjukdomar: Förvärvade eller nedärvda sjukdomstillstånd som har dystoni som främsta symtom. Dessa sjukdomar delas allmänt in i generaliserade (utbredda) dystonier (t ex vanställande muskelspänning) och fokala dystonier (t ex "skrivkramp"). De kan även klassificeras efter ärftlighetsmönster och debutålder.BeröringHjärnbalk: Den breda platta av täta, myeliniserade fibrer (vit substans) som förbinder områden av hjärnbark på ena hjärnhalvan med motsvarande områden på den andra hjärnhalvan. Hjärnbalken ligger i botten av den djupa springan mellan hjärnhalvorna. Syn. corpus callosum; commissura magna.Interneuron: I stort sett alla nervceller som inte är motoriska eller sensoriska. Med interneuroner kan även avses nervceller vars axoner förblir inom ett bestämt område i hjärnan, i motsats till sådana (projektionsneuroner) vars axoner skjuter ut i andra hjärnområden.Kortikal synkronisering: Den funktionella kopplingen mellan kortikal och muskulär (motorisk) aktivitet.ArmbågeBiomechanical PhenomenaH-reflexDjurs beteende: Den iakttagbara reaktionen hos ett djur i någon situation.Minne: Komplex, mental funktion som utgörs av fyra distinkta faser: 1) memorering eller inlärning, 2) retention eller minnesbehållning, 3) återkallande och 4) igenkännande. Kliniskt brukar man dela in minnet i omedelbart minne, korttidsminne ("närminne") och långtidsminne ("fjärrminne").Elektroterapi: Behandling med elektrisk ström utan att märkbar hetta utvecklas. Hit hör elektrisk stimulering av nerver och muskler, ström genom kroppen eller stötvis behandling med svag ström för att höja smärttröskeln i huden.NeuronavigeringSynaptisk överföringSynuppfattningNeuropsykologiska testerTalamusHypokinesi: Nedsatt eller långsam rörelseförmåga i kroppsmuskulaturen. Störningen kan bero på sjukdom i de basala ganglierna, psykisk sjukdom, långvarig inaktivitet pga sjukdom, och andra tillstånd.Djup hjärnstimulering: Behandlingsmetod för rörelsestörningar, särskilt Parkinsons sjukdom, bestående av elbehandling via stereotaktiskt placerade elektroder i specifika områden a hjärnan, som t ex talamus. Elektroderna är kopplade till en nervstimulator som anbringats under huden.SynapserTalAnpassning, fysiologiskIsometrisk sammandragning: Muskelsammandragningar kännetecknade av ökad spänning utan ändrad muskellängd.NervledningSignalbehandling, datorstöddStimuli: Signaler till en handling; det specifika inslag i ett perceptions- eller stimulansmönster som en individ lärt sig att reagera på.Brain WavesElektroder: Kontaktdon mellan en elektrisk ledare eller strömkälla och objektet för tillförsel av ström. Vid elektroterapi består elektroderna av spetsar eller plattor som används för överföring av ström till patientens kropp eller till annat instrument. Vid elektrodiagnos används elektroderna för att stimulera eller registrera elektrisk aktivitet i en vävnad.SubtalamusPyramidcellerParkinsons sjukdomTinninglobSlaganfall: Plötslig, icke-konvulsiv förlust av nervfunktioner till följd av intrakraniell ischemi eller blödning. Vanligtvis klassificeras slaganfall utifrån anatomisk lokalisering i hjärnan, kärlområde, orsak, den drabbades ålder och förekomst av blödning eller inte.VilaFeedback, SensoryKinesin: Ett mukrotubulus-associerat mekaniskt adenosintrifosfat som använder energin från ATP-hydrolys till att flytta organeller längs mikrotuberna, mot plusänden. Proteinet förekommer i axoplasman hos bläckfiskar, ögonlober och hjärnvävnad hos nötkreatur. Bovint kinesin är en heterotetramer bestående av två tunga (120 kD) och två lätte (62 kD) kedjor. EC 3.6.1.-.Betarytm: Hjärnvågor med högre frekvenser än 13 Hz som kan iakttas på EEG vid vaket tillstånd.Stereotaktiska teknikerSensoriska trösklarKinestesi: Förmågan att förnimma muskelrörelse, vikt, kroppsläge osv.Betingning (Psykologi): Ett generellt begrepp som avser inlärning av en viss reaktion.RymduppfattningVridmomentCorpus striatum: Grå- och vitstrimmig substans bestående av neostriatum och paleostriatum (globus pallidus). Den befinner sig snett framför talamus i båda hjärnhalvorna. Den grå substansen utgörs av nucleus caudatus (svanskärnan) och nucleus lentiformis (linskärnan, som i sin tur består av globus pallidus och putamen). Den vita substansen utgör den inre kapseln.Upper ExtremityMyoklonusSyrgasTetarytmPraktik (Psykologi)Sjukdomsmodeller, djur: Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.Cebus: Ett släkte av familjen Cebidae, underfamiljen Cebinae, bestående av fyra arter indelade i två grupper, med och utan tofs. Cebus apella har hårtofsar ovanför ögonen och på sidan av huvudet. De övriga a rterna (C. capucinus, C. nigrivultatus och C. albifrons) saknar tofsar. De lever alla i skogarna i Syd- och Mellanamerika.PeriodicitetUppmärksamhet: Skärpt iakttagelse av eller koncentration på vissa skeenden eller uppgifter.Elektromagnetiska fenomenAxonal transport: Transport av organeller eller molekyler längs ett nervcellsutskott, antingen anterograd (bort från cellen) eller retrograd (mot cellen). Så sprids t ex rabiesvirus.Perifera nerverBrain-Computer InterfacesHjärnstam: Den del av hjärnan som förbinder hjärnhalvorna med ryggmärgen. Den består av mesencefalon (mitthjärnan), pons (bryggan) och medulla oblongata (förlängda märgen).Kognition: Intellektuell process eller varseblivningsprocess, genom vilken en organism förvärvar kunskap.Lorazepam: Ett bensodiazepin som används mot ångest och som har få biverkningar. Det har även sömngivande, kramplösande och lugnande egenskaper, och har föreslagits användas som pre-narkosmedel.Nya barkenElektrofysiologiska fenomenSväljning: Syn. deglutition.Datatolkning, statistisk: Tillämpning av statistiska metoder för analys av specifika, observerade eller antagna, fakta från en bestämd studie.Nerver, inåtledandeOrienteringMänniska-maskinsystem: Ett system där samverkan mellan människans och en maskins funktioner är nödvändig för systemets drift.Lillhjärnekärnor: Fyra ansamlingar av grå substans i lillhjärnans vita substans: nucleus dentatus, nucleus emboliformis, nucleus globosus och nucleus fastigii.HårbottenBleka klotet: Den del av corpus striatum som representerar den fylogenetiskt äldsta delen av striatum, kallad paleostriatum. Det bleka klotet (globus pallidus) bildar den mindre, mittersta delen av linskärnan.Epilepsi, partiell, motorisk: Sjukdomstillstånd med återkommande lokaliserade paroxysmala nervcellsurladdningar som ger upphov till krampanfall med motoriska symtom. De flesta anfall av denna typ utgår från pannloben. Motoriska krampanfall kan yttra sig som toniska eller kloniska rörelser i ansiktet, en extremitet eller en kroppssida. Ett flertal olika, komplexa rörelsemönster, inklusive abnorm arm- och benföring, kan förekomma.Muskler: Sammandragande vävnad som åstadkommer rörelse hos djur.Förlamning, halvsidig: Svår eller fullständig förlust av muskelfunktionerna på ena kroppshalvan. Tillståndet beror oftast på sjukdom eller skada (t ex hjärnblödning) i den hjärnhalva som är på motsatt sida av den drabbade sidan av kroppen. Mer sällan kan hjärnstamsskador, ryggmärgssjukdomar, perifera nervsjukdomar eller andra tillstånd visa sig som hemiplegi. Hemipares är en mildare form av muskelsvaghet i den ena kroppshalvan.Antiparkinsonmedel: Preparat för behandling av Parkinsons sjukdom. De vanligaste medlen verkar på det dopaminerga systemet i striatum eller de basala ganglierna, eller består av centralt verkande muskarinantagonister.CerebrumRåttor, WistarDifferenströskel: Den minsta urskiljbara skillnaden mellan två stimuli eller en som är knappt över tröskeln.SynbanorBlodflöde i hjärnan: Blodcirkulationen i hjärnans kärl.MuscimolHjärnskador: Akuta eller kroniska hjärnskador, omfattande hjärnhalvorna, lillhjärnan eller hjärnstammen. De kliniska symtomen varierar med arten av skada. Diffus hjärnskada är ofta förknippad med diffus axonal ska da eller posttraumatisk koma. Avgränsade skador kan ha samband med kognitiva symtom, hemipares eller andra fokala, neurologiska störningar.TalamuskärnorProprioceptionLångtidspotentiering: En ihållande ökning av synaptisk effekt, vanligtvis framkallad av någon lämplig aktivering av de samma synapserna. De iakttagna egenskaperna av långtidspotentiering antyder att den kan utgöra en cellbunden mekanism för inlärning och minne.Djur, nyföddaOnormal muskelspänning: En ihållande kroppshållning som beror på samtidig sammandragning av verksamma och motverkande muskler i en kroppsdel. Det är oftast de stora axialmusklerna och bäckengördeln som drabbas. Tillstånd med ihållande eller återkommande dystoni som primärt symtom räknas som muskelspänningssjukdomar. Syn. dystoni.Nucleus ruberRyggmärgsskadorSlumpmässig negativ variation: Tilltagande negativ skiftning av den elektriska potentialen i hjärnbarken i samband med reaktionen som föregår en väntad stimulering. Den elektriska processen indikerar ett beredskaps- eller förväntningstillstånd.Ansiktsmuskler: Alla de muskler som medverkar till att ge uttryck åt ansiktet, inklusive dem som försörjs av facialisnerven och är fästa vid och ger rörelse åt ansiktshuden.Mirror NeuronsExtremiteter: Kroppens lemmar.gamma-Aminosmörsyra: Den vanligaste blockerande nervsignalsubstansen i central nervsystemet.Ansiktsneuralgi: Nervsmärtssyndrom och andra tillstånd som har kroniska eller återkommande ansiktssmärtor som primära symtom. Sjukdomar i trigeminusnerven och ansiktsnerverna är ofta förknippade med dessa tillstånd.VakenhetEmissionstomografi: Tomografiteknik som utnyttjar strålning från radionuklider och en datorbaserad algoritm för att återge en bild.Neuronal Tract-TracersLimbiska systemet: Ett antal funktionellt och anatomiskt definierade strukturer i främre delen av hjärnan hos alla däggdjur. Enheten är inblandad i såväl den högre integreringen av information rörande tarmar, luktsinne och kroppstillstånd som homeostatiska reaktioner, som t ex grundläggande överlevnadsbeteenden (ätande, parning och känslouttryck). I de flesta publicerade arbeten anses enheten omfatta mandelkärnan, epitalamus, gördelvindlingen, hippocampus, hypotalamus, parahippocampalis-vindlingen, septumkärnorna, talamus främre kärnhop och delar av de basala ganglierna.Feedback: Begrepp som används inom såväl reglerteknik som biologi, beteende- och kommunikationsvetenskap och som innebär att information om händelser eller beteende i ett system återförs till systemets styrande funktion och därmed reglerar den fortsatta aktiviteten i systemet.TungaElektriska retningspotentialer, visuella: Det elektriska gensvar som framkallas i hjärnbarken vid visuell stimulering eller stimulering av synsystemets nervbanor.Nucleus subthalamicusMuskeltrötthet: Ett tillstånd som uppstår till följd av långvarig och kraftig muskelsammandragning. Studier på idrottsmän under ihållande, submaximal träning visar att muskelutmattning ökar i nästan direkt proportion till förbrukningen av muskelglykogen. Muskelutmattning vid kortvarig, maximal träning är förknippad med syrebrist och ökade halter av mjölksyra i blod och muskelvävnad och en åtföljande ökning av vätejonkoncentrationen i den ansträngda muskeln.NervvävnadsproteinerBiologiska klockor: De fysiologiska mekanismer som styr de regelbundna variationerna av vissa biokemiska och fysiologiska fenomen hos växter och djur.Dopamin: En av katekolaminsignalsubstanserna i hjärnan. Den uppstår ur tyrosin och är prekursor till norepinefrin och epinefrin. Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i hjärnans extrapyramidala system och av betydelse för rörelseregleringen. En familj av receptorer (dopaminreceptorer) förmedlar dess verkan.NacklobIcke-linjär dynamik: Studier av system som uppför sig oproportionerligt (icke-linjärt) under initialförhållanden eller vid störande påverkan. Icke-linjäraFunctional NeuroimagingHjärndekortikation: Partiellt eller fullständigt avlägsnande eller förstörande av hjärnbarken, även på kemisk väg. Dekortikation tillämpas endast på däggdjur.
Motorbarken (motoriska hjärnbarken, motorcortex) är den del av hjärnbarken (cortex) som planerar och ger upphov till frivilligt utförda rörelser. Motorbarken dirigerar över hjärnstammen samt ryggmärgen. Ryggmärgens neurala nätverk dirigerar i sin tur muskler genom perifera nerver. Motorbarken består av fyra regioner i neocortex. Posteriora cortex där de posteriora sensoriska regionerna av cortex specificerar rörelsemål och skickar information till prefrontala cortex via flera neurala banor. Direkta neurala banor används till att få primära motorcortex att utföra relativt automatiska rörelser. Indirekta neurala banor genom temporala cortex används för rörelse som kräver medveten kontroll. Prefrontala cortex som tar emot information och genererar en plan för hur en rörelse ska utföras. Instruktioner för rörelsen skickas till premotoriska cortex och vidare till primära motorcortex. Premotoriska cortex (Brodmann's area 6 som inkluderar en ventral region och en dorsal ...
Motorbarken (motoriska hjärnbarken, motorcortex) är den del av hjärnbarken (cortex) som planerar och ger upphov till frivilligt utförda rörelser. Motorbarken dirigerar över hjärnstammen samt ryggmärgen. Ryggmärgens neurala nätverk dirigerar i sin tur muskler genom perifera nerver. Motorbarken består av fyra regioner i neocortex. Posteriora cortex där de posteriora sensoriska regionerna av cortex specificerar rörelsemål och skickar information till prefrontala cortex via flera neurala banor. Direkta neurala banor används till att få primära motorcortex att utföra relativt automatiska rörelser. Indirekta neurala banor genom temporala cortex används för rörelse som kräver medveten kontroll. Prefrontala cortex som tar emot information och genererar en plan för hur en rörelse ska utföras. Instruktioner för rörelsen skickas till premotoriska cortex och vidare till primära motorcortex. Premotoriska cortex (Brodmanns area 6 som inkluderar en ventral region och en dorsal ...