Meynerts basalkärna: En ansamling nervceller i substantia innominata med omfattande utskott till neocortex och innehållande rikligt med acetylkolin och kolinacetyltransferas. I parkinsonism och Alzheimers sjukdom degenere rar denna nervvävnad.Substantia innominataMandelkärna: Amygdala (corpus amygdaloideum). Mandelformad ansamling av grå substans i främre delen av hjärnans tinningslob. Amygdala utgör en del av det limbiska systemet.Basalganglier: Stora, nukleära vävnader under hjärnbarken som har sitt ursprung i telencefalon och är belägna i nedre delen av hjärnan.Jordnöttsagglutinin: Lektin som renframställs från jordnötter (Arachis hypogaea). Det binder till svagt differentierade celler och slutdifferentierade celler, och används inom cellseparationsteknik.Glykokonjugater: Kolhydrater med kovalent bindning till en icke-sockerdel (lipid eller protein). De viktigaste glykokonjugaten är glykoproteiner, glykopeptider, glykoglykaner, glykolipider och lipopolysackarider.Kolin-O-acetyltransferas: Ett enzym som katalyserar bildandet av acetylkolin ur acetyl-CoA och kolin. EC 2.3.1.6.NeuropsychiatryKolinerga fibrer: Nervtrådar som efter impuls frigör acetylkolin vid synapsen.Cellkärna: En i den eukaryota cellen belägen, höljeomgiven kropp, som innehåller kromosomer och en eller flera nukleoler. Höljet består av ett dubbelmembran, genomsatt av ett antal porer. Det yttre membranet öve rgår i det endoplasmatiska nätverket. Det kan finnas mer än en kärna i en cell.NervcellerFramhjärna: Den del av hjärnan som utvecklas ur den främre av de tre primära blåsorna i det embryonala nervröret och som består av diencefalon (mellanhjärnan) och telencefalon (ändhjärnan).Acetylkolinesteras: Ett enzym som katalyserar omvandlingen av acetylkolin och vatten till kolin och acetat. Det förekommer i den grå nervvävnaden, i röda blodkroppar och i musklernas motoriska ändplattor. Reaktionen bryt er ned acetylkolin som frigjorts vid de neurohumorala kopplingarna och tillåter därmed att impulsöverföreingen återupprättas. EC 3.1.1.7.Hjärna: Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.Alzheimers sjukdom: En form av presenil demens som vanligen beror på kronisk, nedbrytande hjärnsjukdom. I sjukdomsbilden ingår för tidigt inträdande av senilitet, förvirring och talrubbningar. Förtviningen av nervceller i hjärnan har likheter med för tidigt åldrande. Dubbelt så många kvinnor som män tycks drabbas.Hjärnbark: Det tunna lager av grå substans på hjärnhalvornas yta som utvecklas från telencefalon och veckas i vindlingar. Barken har nått sin högsta nivå av utveckling hos människan och ansvarar för den intellek tuella prestationsförmågan och de högre mentala funktionerna.Nucleus accumbensTalamuskärnorSolitärkärnaKoklearkärna: Den hjärnstamskärna som tar emot de centrala impulserna från hörselnerven. Koklearkärnan är placerad åt sidan och snett bakom nedre lillhjärnsskänkeln och är funktionellt indelad i en bakre (dorsal) och en främre (ventral) del. Den är tonotopiskt organiserad, utför det första steget i den centrala hörselprocessen, och sträcker sig (direkt eller indirekt) till de högre hörselområdena, omfattande den övre olivkärnan, de mediala geniculi, de nedre kullarna (colliculi) och hörselbarken.Raphe nucleiLillhjärnekärnor: Fyra ansamlingar av grå substans i lillhjärnans vita substans: nucleus dentatus, nucleus emboliformis, nucleus globosus och nucleus fastigii.Septala kärnorAktiv transport i cellkärna: Kontrollerad transport av proteiner och RNA genom cellkärnans hölje.Arkuatuskärna: 1) Synonym till bakre periventrikulärkärnan, den ventrala delen av ventrala posteromediala kärnan i talamus, där fibrerna från gustatoriska nervtrådarna och andra trigeminala stråket slutar; 2) ett ce llaggregat i hypotalamus, i nedre delen av infundibulum.Nucleus caudatus: Svanskärnan i storhjärnan. Utdragen, gråaktig neostriatummassa intill hjärnans sidoventrikel.Paraventrikulär hypotalamisk kärnaSuprachiasmatisk kärnaNucleus ruberTrigeminuskärnorNucleus subthalamicusNucleus supraopticus
Theodor MeynertTheodor Hermann Meynert, född 15 juni 1833 i Dresden, död 31 maj 1892, Klosterneuburg, Niederösterreich, var en tysk psykiater och neurolog. Meynert blev 1861 medicine doktor, 1870 föreståndare för psykiatriska kliniken i Wien samt 1873 ordinarie professor i neurologi där. Meynert publicerade en mängd viktiga avhandlingar över det centrala nervsystemets byggnad. År 1872 sammanfattade han i Salomon Strickers Handbuch der Lehre von den Geweben sina dittills vunna resultat i avhandlingen Vom Gehirn der Säugetiere. År 1884 utgav han första bandet av Psychiatrie. Klinik der Erkrankungen des Vorderhirns. Bilder & media Meynert, Theodor i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913 ...
... är en skalbaggsart som först beskrevs av Charles Joseph Gahan 1890. Neoplocaederus basalis ingår i släktet Neoplocaederus och familjen långhorningar. Artens utbredningsområde är: Angola. Gabon. Nigeria. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. ^ LEPESME Pierre (1948) Longicornes de Bukoko, Agronomie Tropicale 3 (5-6): 282-286. ^ [a b c d] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (27 december 2011). "Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.". Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/neoplocaederus+basalis/match/1. Läst 24 september 2012. ^ TITAN: Cerambycidae database. Tavakilian G., 2009-05-25 Denna artikel om långhorningar saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att tillföra sådan ...
... , född 20 juli 1851 i Groß Meseritsch i Mähren, död 4 april 1924 i Prag, tjeckisk-österrikisk neurolog och psykiater av judisk börd.. Han studerade medicin i Wien som assistent till Theodor Meynert. Efter att 1875 ha blivit medicine doktor assisterade han en kort tid för Alexander Karl Otto Westphal i Berlin, där även Carl Wernicke var verksam. Dessa tre forskare inspirerade Pick i sin forskning om afasi. Redan samma år så lämnade han Berlin för en tjänst som andreläkare vid Grossherzogliche Oldenburgische Irrenheilanstalt i Wehnen. År 1877 fick han en läkartjänst vid Landesirrenanstalt i Prag och blev året därpå blev han docent i psykiatri och neurologi vid universitetet där. År 1880 blev han chef över det nya mentalsjukhuset i Dobrzan. Sex år senare utsågs han till professor i psykiatri (och neurologi) och chef för psykiatriska kliniken vid tyska universitetet i Prag, där han hade nära samarbete med Otto Kahler.. I synnerhet hans forskning om ...
... , född 28 juli 1858, död 1933, var en österrikisk neurolog. Han studerade i Prag och Wien, var därefter läkare vid sjukhus i Dobranz och Prag fram till 1887 då han reste till Wien för att arbeta med Theodor Hermann Meynert. År 1891 utnämndes han till extra ordinarie professor i psykiatri i Innsbruck och tre år senare blev han ordinarie professor i samma disciplin i Graz. Åren 1905-26 var han professor i Halle an der Saale som efterträdare till Carl Wernicke. Anton gav (tillsammans med Joseph Babinski) namn åt Anton-Babinskis syndrom. Über Angeborne Erkrankungen des Centralnervensystems, 1890 Über geistige Ermüdung der Kinder im gesunden und kranken Zustande, 1900 Ärztliches über Sprechen und Denken, 1907 Vier Vorträge über Entwicklungsstörungen beim Kinde, 1908 Über krankhafte moralische Abartung im Kindesalter und über den Heilwert der Affekte, (med Fritz Gustav Bramann), 1910 Behandlung der angeborenen und erworbenen Gehirnkrankheiten mit Hilfe des ...
Theodor Hermann Meynert, född 15 juni 1833 i Dresden, död 31 maj 1892, Klosterneuburg, Niederösterreich, var en tysk psykiater och neurolog. Meynert blev 1861 medicine doktor, 1870 föreståndare för psykiatriska kliniken i Wien samt 1873 ordinarie professor i neurologi där. Meynert publicerade en mängd viktiga avhandlingar över det centrala nervsystemets byggnad. År 1872 sammanfattade han i Salomon Strickers Handbuch der Lehre von den Geweben sina dittills vunna resultat i avhandlingen Vom Gehirn der Säugetiere. År 1884 utgav han första bandet av Psychiatrie. Klinik der Erkrankungen des Vorderhirns. Bilder & media Meynert, Theodor i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913 ...
... är ett släkte av ormar som ingår i familjen Homalopsidae. Flera arter som tidigare ingick i Enhydris flyttades till andra släkten. Släktets medlemmar är med en längd upp till 75 cm små ormar. De förekommer från Indien och Kina över Sydostasien till Nya Guinea och Australien. Arterna äter fiskar, groddjur och grodyngel. Dessa ormar har släta fjäll och ögon som sitter högt uppe på huvudet. Honor föder levande ungar (ovovivipari). Arter enligt The Reptile Database: Enhydris chanardi Enhydris enhydris Enhydris innominata Enhydris jagorii Enhydris longicauda Enhydris subtaeniata ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (25 december 2011). "Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.". Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/enhydris/match/1. Läst 24 september 2012. ^ [a b] Enhydris, The Reptile ...
... är en skalbaggsart som först beskrevs av Charles Joseph Gahan 1890. Neoplocaederus basalis ingår i släktet Neoplocaederus och familjen långhorningar. Artens utbredningsområde är: Angola. Gabon. Nigeria. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. ^ LEPESME Pierre (1948) Longicornes de Bukoko, Agronomie Tropicale 3 (5-6): 282-286. ^ [a b c d] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (27 december 2011). "Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.". Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/neoplocaederus+basalis/match/1. Läst 24 september 2012. ^ TITAN: Cerambycidae database. Tavakilian G., 2009-05-25 Denna artikel om långhorningar saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att tillföra sådan ...
... är en bergart rik på sfäriska eller ellipsoidiska hålrum, bildade genom exanderande gaser i lava eller ytnära intrusioner. När blåsrummen är fyllda med kalkspat, kvarts, kalcedon eller zeolit kallade de mandlar. Bergartens textur kallas amygdaloid. Nationalencyklopedin multimedia plus, ...
... ligger topografiskt sett i telencephalon (storhjärnan), men har funktionellt en större samhörighet med subtalamiska strukturer. Globus pallidus är en nästan äggformad struktur som ligger lateralt om talamus och den tredje ventrikeln. Putamen avgränsar lateralt, dvs. ligger precis utanför, och kan vara svårt att särskilja makroskopiskt. Medialt och superiort avgränsas globus pallidus av capsula interna. Inferiort hittar man mesencephalon och substantia nigra. [1] Man delar i Globus pallidus i en intern(GPi) och en extern(GPe) del. De två olika delarna har olika roll rent fysiologiskt även om de är svåra att skilja rent anatomiskt. ...
Ett ganglion (plural ganglier) är inom neurologin en nervknut,[1] en anhopning av nervcellskroppar i det perifera nervsystemet. Ett exempel på ett ganglion är ganglion spinale som är en ansamling av nervcellskropparna till de sensoriska pseudounipolära nervcellerna, dessa nervceller har till uppgift att föra sensorisk information från periferin till det centrala nervsystemet. Själva ganglionet bildas genom att alla nervcellskroppar lägger sig på led bredvid ryggmärgen, och bildar en anatomiskt avgränsad struktur. I det autonoma nervsystemet är fibrer ifrån det centrala nervsystemet till ganglier kända som pre-ganglionära fiber, medan ganglier till effektorgan är kallade post-ganglionära fibrer. ...
... , Basal Ganglia Disorders Linnaeus Consortium, är en forskargrupp i Lund och en Linnémiljö, huvudsakligen finansierad av Vetenskapsrådet. Gruppen består av runt 120 forskare som är knutna antingen till Lunds universitet eller till Universitetssjukhuset i Lund. Gruppen har som övergripande mål att ta fram nya behandlingar mot Parkinsons sjukdom och Huntingtons sjukdom. Dessa sjukdomar har det gemensamt att de orsakas av störningar i den del av hjärnan som kallas basala ganglierna. För att uppnå målet vill gruppen etablera, driva och utveckla en stark, tvärvetenskaplig forskningsmiljö. Ambitionen är att programmet ska ta fram kunskap som höjer patienternas livskvalitet, genom förbättrade diagnosmetoder och behandlingar, och förbättrar de anhörigas situation. I gruppen ingår forskare från både medicinska fakulteten på Lunds universitet, Lunds Tekniska Högskola, Institutionen för kulturvetenskaper och Universitetssjukhuset i Lund. Samarbetet mellan experimentell ...
... (Latin: "den svarte substans") eller locus niger er et heterogent område i mesencephalon, som adskiller pes fra tegmentum, og er en viktig del av basalgangliene. Den består av to markant forskjellige områder, pars compacta og tilligende områder med dopaminerge nevroner, og en annen gruppe som utgjøres av pars reticulata og pars lateralis. Den siste gruppen, sammen med globus pallidus utgjør kjernen i basalgangliene. Selv om anatomien er intrikat og knyttet til hverander, er de to gruppene anatomisk og funksjonelt adskillelige. ...
... (Arachis) är ett släkte i familjen ärtväxter, med cirka 70 arter. De förekommer naturligt i Sydamerika. Den enda arten med ekonomiskt värde är jordnöten (A. hypogaea). Släktet innehåller ettåriga eller fleråriga örter som kan vara upprätta eller krypande. Bladen består av 3-4 delblad. Blomställningen består av en ensam blomma eller 2-7 i ett ax, de är gula, ibland med röda streck. Frukten är en baljkapsel med 1-6 frön. Arachis appressipila Arachis archeri Arachis batizocoi Arachis benensis Arachis benthamii Arachis brevipetiolata Arachis burchellii Arachis burkartii Arachis cardenasii Arachis chiquitana Arachis correntina Arachis cruziana Arachis cryptopotamica Arachis dardani Arachis decora Arachis diogoi Arachis douradiana Arachis duranensis Arachis giacomettii Arachis glabrata Arachis glandulifera Arachis gracilis Arachis guaranitica Arachis hatschbachii Arachis helodes Arachis hermannii Arachis herzogii Arachis hoehnei Arachis hypogaea Arachis ipaensis ...
Kursplaner 2011/2012 EXTN50
Carlotta - Fotografi