Kemikalier och läkemedelTekniker och utrustning för analys, diagnostik och terapiTeknologi, industri, lantbruk
Metallokeramiska legeringarTandporslinLegeringarGuldlegeringarKeramikKromlegeringarMetallerAluminiumoxidMaterialprovning
Metallokeramiska legeringar
Förening av keramer (porslin) och en legering av två eller fler metaller för användning i restorativ tandvård. Typiska metallegeringar är kobolt-krom, guld-palladium, guld-platina-palladium och nickelbaserade legeringar.
Tandporslin
En typ av porslin som används till tandlagning, antingen för jacketkronor eller inlägg, konstgjorda tänder eller metallokeramiska kronor. Råvaran för porslinet utgörs av fältspat och kvarts, och porslinet tillverkas genom att det keramiska pulvret (även innehållande kaolin, färgämnen, grumlingsmedel, flussmedel och andra ämnen) blandas med destillerat vatten.
Legeringar
Blandningar av olika metaller i varierande proportioner.
Guldlegeringar
Metallegeringar med hög guldhalt. De används till tandreparationer och tandproteser.
Keramik
Produkter framställda genom stark upphettning (sintring, bränning) av olika typer av leror (ffa kaolin), oxider, karbider eller nitrider. Hit hör t ex porslin, som används som tandreparationsmaterial.
Kromlegeringar
Legeringar innehållande minst 85% krom, med nickel eller kobolt, molybden eller andra metaller. De används i tandproteser, ortopediska implantat osv.
Metaller
Elektropositiva grundämnen som kännetecknas av böjlighet, smidbarhet, glans och värmelednings- och elektrisk ledningsförmåga. De kan ersätta vätejonen i syror och bilda baser med hydroxylradikaler.
Aluminiumoxid
En oxid av aluminium (Al2O3) som förekommer naturligt i form av bauxit, korund osv. Den används som adsorberande medel, torkmedel, katalysator och i tillverkningen av t ex tandcement.
Materialprovning
Provning av material och hjälpmedel, särskilt sådana som används till proteser och implantat, suturer, adhesiva preparat osv, för deras hårdhet, styrka, hållfasthet, säkerhet, effektivitet och biokompatibilitet.
Metallokermiska legeringar är konstgjorda material som består av en kombination av metall och keramer, används främst inom odontologi för att framställa tänder och tandfyllningar på grund av deras goda estetiska egenskaper, biokompatibilitet och hållfasthet.

Metallokeramiska legeringar är en typ av material som används inom odontologi, särskilt inom tandprotes tillverkning. Denna sorts legering består av en kombination av metall och keramik, där metallen utgör den underläggande strukturen och keramiken appliceras som ett ytskikt för att ge en estetisk och hälsofördelaktig yta.

Metallen i metallokeramiska legeringar är vanligtvis en legering av krom, kobolt och molybden (CR-CO) eller en guldkompositlegering. Keramiken som används är oftast en högstyrkokeramik, såsom aluminiumnitrid eller zirkonoxid, som har goda mekaniska egenskaper och förmåga att efterlikna naturliga tands substance.

Dessa legeringar kombinerar den styrka och hållbarhet som metallen erbjuder med den estetiska attraktiviteten och biokompatibiliteten som keramiken har, vilket gör dem till en populär val för framställning av tandproteser, kronor och broar.

I en enkel mening kan tandporslin definieras som ett keramiskt material som används inom odontologi (tandvård) för att tillverka tänder och andra restaurationer i munnen, såsom kronor, broar och vissa typer av fyllningar. Tandporslinet är populärt på grund av sin höga hållbarhet, motståndskraft mot slitage och estetiska egenskaper, eftersom det kan matchas med den naturliga färgen på tänderna.

I medicinsk kontext är 'tandporslin' ett material som används inom tandvården för att tillverka olika typer av tandbeläggningar och proteser. Tandporslinet är ett keramiskt material som är hårt, ljust och biokompatibelt, det vill säga väl tolererat av kroppen. Det används ofta för att skapa estetiskt tilltalande tandbeläggningar (till exempel frontringar) eftersom dess vita färg och genomskinlighet liknar naturlig tandsubstans. Tandporslin kan även användas i kombination med metaller för att skapa kronor, broar och andra typer av tandproteser.

I en medicinsk kontext, avses "legeringar" ofta metalliska legeringar som används inom medicinsk teknik och implantatdesign. En legering är en homogen blandning av två eller flera metaller eller icke-metaller, där varje komponent bevarar sin distincta kemiska identitet.

En medicinsk definition av 'legeringar' är vanligen en kombination av två eller fler metalliska element, där den ena komponenten är ett huvudsakligt strukturellt material och den andra (eller andra) komponent(erna) är tillagda för att förbättra egenskaper som hårdhet, slidstyrka, korrosionsbeständighet eller biokompatibilitet.

Exempel på metalllegeringar som används inom medicinen innefattar:

1. Titanlegeringar: Används ofta inom ortopedisk kirurgi och tandvård på grund av deras höga styrka, låga densitet, goda korrosionsbeständighet och utmärkta biokompatibilitet.

2. Stållegeringar: Används ofta inom kirurgiska instrument och implantat på grund av deras höga hårdhet, slidstyrka och goda slidresistens.

3. Kobberlegeringar: Använts historiskt som antibakteriella ytor på handtag till dörrknappar, räcke och andra ofta hanterade ytor inom sjukvården.

4. Gullegeringar (till exempel guld-platinalegeringar): Används ofta inom tandvård på grund av deras höga korrosionsbeständighet, goda formbarhet och acceptabel biokompatibilitet.

5. Ferrolegeringar (till exempel järn-manganlegeringar): Används inom magnetoterapi för behandling av smärta och inflammation.

In dentistry, a gold foil or cast gold filling is referred to as a 'gold alloy restoration', which is a type of dental restoration used to fill cavities and restore the function and integrity of a damaged tooth. These restorations are made from an alloy that primarily consists of gold, along with other metals such as silver, copper, and sometimes platinum or palladium. The use of gold alloys in dentistry has been practiced for centuries due to their excellent biocompatibility, durability, and resistance to corrosion. Gold alloy restorations are typically more expensive than other types of fillings, but they offer superior longevity and strength, making them a popular choice among dental professionals and patients seeking long-term solutions for tooth restoration.

'Guldlegeringar' är inom medicinen en form av kroppsimplantat som består av en liten cylindrisk metallstav, oftast gjord av ett ädelläge material såsom guld. Denna typ av legering används vanligtvis inom ögonsjukvård där den placeras i ögonspringan (konjunktivasacken) för att behandla vissa former av ögonsjukdomar, såsom lägre former av grön starr (pseudofaki).

Guldlegeringen fungerar genom att skapa en yta där ett membran kan växa till och fästa sig vid. Detta hjälper till att stabilisera ögats inre struktur och förbättra synen. Guldlegeringarna är vanligtvis väl tolererade av kroppen, men det kan förekomma biverkningar som irritation eller inflammation i ögat. I allmänhet behövs inga speciella åtgärder för att underhålla guldlegeringarna eftersom de är permanenta och inte behöver ersättas.

I en enkel medicinsk kontext kan keramik definieras som en typ av material som består av icke-organiska, icke-metalliska fasta ämnen och används inom medicinen, till exempel inom ortopedisk kirurgi för att tillverka konstgjorda leder eller tänder. Keramiska material är kända för sin hållbarhet, biokompatibilitet och goda ytegenskaper, men kan vara fragila och ha begränsad mekanisk styrka.

I medical terms, 'keramik' refererer til et materiale som består af ikke-organiske, nonmetalliske komponenter, der er udvundet fra jordklumpen. Keramiske materialer er typisk hårde, skøre og gode isolatorer for varme og elektricitet. De anvendes ofte i medicinske implantater, som fx knogletilvækstmateriale, takket være deres biokompatibilitet og modstandsdygtighed overfor korrosion.

'Kromlegeringar' refererar till legeringar som innehåller krom (Cr) som ett viktigt legeringselement. Dessa legeringar är kända för sin exceptionella hårdhet, slitstyrka och korrosionsbeständighet. De används ofta inom industriella tillämpningar där höga krav ställs på materialets uthållighet under extrema betingelser, såsom i flyg- och rymdteknik, kemisk apparatur och marina miljöer. Exempel på kromlegeringar inkluderar rostfritt stål och specialläder som nickellegeringar med högt krominnehåll.

Kromlegeringar är en typ av legering där krom (Cr) är ett väsentligt legermetall tillsammans med järn (Fe) och ofta nickel (Ni). Legeringarna innehåller vanligtvis mellan 10,5 och 30 procent krom. Andra vanliga legermetaller i kromlegeringar är molybden (Mo), vanadin (V) och mangan (Mn).

Kromlegeringar har hög hållfasthet, slitstyrka och motståndskraft mot korrosion, även vid höga temperaturer. Dessa egenskaper gör dem till en populär val för tillverkning av komponenter som behöver tåla hårda mekaniska påfrestningar och aggressiva miljöer, såsom i kemisk industri, olje- och gasutvinning samt flyg- och fordonsindustrin. Exempel på produkter gjorda av kromlegeringar inkluderar rör, ventiler, härdar, axlar och lagerhuvuden.

I medicinsk kontext, används termen "metaller" ofta för att referera till en grupp av tunga metaller som är kända för att vara skadliga eller toxiska för människor och andra levande varelser vid exponering. Dessa metaller inkluderar bland annat bly, kvicksilver, kadmium, arsenik och thallium. De kan påträffas i vissa industriella processer, produkter och miljömedier, och en exponering kan ske via andning, hudkontakt eller näringsupptag. Metaller som bly och kvicksilver är speciellt kända för att kunna skada nervsystemet, medan andra metaller kan vara cancerogena eller skada andra organ och system i kroppen.

I medicinen refererer "metaller" til en gruppe af kemiske elementer som inkluderer bl.a. jern, kobber, zink og bly. Disse metaller er ofte vigtige for legemets funktion, enten som strukturelle komponenter eller som kofaktorer i enzymer. Nogle metaller kan også være skadelige eller giftige i større mængder, såsom bly og kviksølv.

Aluminiumoxid, även känt som aluminium(III)oxid, är ett icke-flyktigt, vitt, kristallint pulver med den kemiska formeln Al2O3. Det är den vanligaste oxiden av aluminium och förekommer naturligt i mineralen korund och sapfir. Aluminiumoxid används inom medicinen som ett biokompatibelt material i ortopedisk kirurgi, till exempel för att tillverka ledproteser och benförstärkande material, på grund av dess mekaniska styrka, slitagesäkerhet och resistens mot korrosion.

Aluminiumoxid, även känt som aluminium(III)oxid, är ett chemiskt förening mellan aluminium och syre. Det har formeln Al2O3 och förekommer naturligt i mineralet korund. Aluminiumoxid är en vit, fast, icke-flytande substans som är olöslig i vatten.

I medicinsk kontext används aluminiumoxid ofta i form av nanopartiklar som ett excipient (bihjälpsmedel) i läkemedel, till exempel tablettformulerade läkemedel och vaccin. Det används också som ett adjuvans, det vill säga en substans som ökar immunresponsen, i vissa vacciner.

Aluminiumoxid är i allmänhet säker att använda i läkemedel och vaccin i de rekommenderade doserna. Även om aluminium kan vara toxiskt i höga koncentrationer, har studier visat att de låga nivåer som används i medicinska tillämpningar är säkra.

"Material testing" refers to the process of evaluating the physical and mechanical properties of a material, such as its strength, durability, and resistance to various conditions, through a series of standardized tests in accordance with established industry or regulatory standards. This information is used to ensure the material's suitability for its intended use in a medical device, product or structure.

"Materialprövning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till processen att undersöka och testa fysiska material, vanligtvis biologiskt material såsom vävnader eller kroppsfluider, för att få information om deras egenskaper, struktur och funktion. Detta kan göras med hjälp av olika tekniker och metoder, till exempel mikroskopi, kemiell analys, genetisk testning eller immunologiska tester.

Materialprövning är viktig inom medicinen för att ställa diagnoser, planera behandlingar, övervaka sjukdomsutveckling och bedöma effekterna av behandlingar. Det kan också användas för forskningsändamål, till exempel för att utveckla nya terapier eller förstå sjukdomsprocesser bättre.