AnatomiSjukdomarKemikalier och läkemedel
Melanocytstimulerande hormonerAlfa-MSHKortikotropinreceptorerHypofyshormonreceptorerGamma-MSHMelanokortinreceptor, typ 3MelanoforerMelaninerMelanocyterMelanokortinreceptor, typ 4MelanokortinreceptorerMonofenolmonooxygenasHypofysBetalipotropinMelanomHormoner
Melanocytstimulerande hormoner
Peptider med förmåga att stimulera de färgalstrande cellerna melanocyter hos däggdjur och melanoforer hos lägre ryggradsdjur. Genom att stimulera syntes och distribution av melanin i dessa celler ökar de pigmenteringen av hud och annan vävnad. MSH, som fås från proopiomelanokortin (POMC), produceras av melanotroper i pars intermedia, kortikotroper i adenohypofysen och hypotalamusnervcellerna i arkuatuskärnan.
Alfa-MSH
"Alpha-MSH (Alpha-Melanocyte Stimulating Hormone) är ett neuropeptidhormon som produceras och secretetas av hypofysens bakkropp (neurohypofysen) och har en varierad biologisk aktivitet, inklusive att stimulera melaninproduktionen i huden och ha ett undertryckande inflytande på aptit och hungerkänslor."
Kortikotropinreceptorer
Cellytereceptorer som binder kortikotropin (ACTH) med hög affinitet och utlöser intracellulära förändringar. Farmakologiska studier antyder att det kan finnas ett flertal ACTH-receptorer. En ACTH-receptor har klonats och tillhör en underfamilj av G-proteinbundna receptorer. Förutom i binjurebarken förekommer ACTH-receptorer i hjärnan och immunsystemet.
Hypofyshormonreceptorer
Cellytereceptorer som binder hypofyshormoner med hög affinitet och utlöser intracellulära förändringar som påverkar cellers beteende. Eftersom många hypofyshormoner även frisätts av nervceller som signalämnen, så finns dessa receptorer också i nervsystemet.
Gamma-MSH
En peptidhormon som härstammar från proopiomelanokortin med natriumutsöndrande verkan.
Melanokortinreceptor, typ 3
En undertyp av melanokortinreceptorer som främst påträffas i hjärnan. Den uppvisar specificitet för alfa-MSH, beta-MSH, gamma-MSH och ACTH.
Melanoforer
Kromatoforer (stora färgämnesceller hos fiskar, groddjur, kräldjur och många ryggradslösa djur) som innehåller melanin. Kortvariga färgförändringar sker genom en aktiv omfördelning av pigmentförande organeller (melanosomer). Däggdjur har inte melanoforer, men det har bevarats hos dem mindre färgceller, kallade melanocyter.
Melaniner
Olösliga polymerer av tyrosinderivat som ger hud, hår och fjädrar en mörk färgnyans, vilken skyddar mot solbränna. Karotener bidrar till gula och röda färgnyanser.
Melanocyter
Däggdjursceller som producerar melaniner, färgämnen som finns huvudsakligen i överhuden, men även i ögon och hår. Fenomenet kallas melanogenes. Färgen kan ändras, beroende på antalet melanocyter eller mängden färgämne som produceras och lagras i de organeller som kallas melanosomer. Stora icke-däggdjursceller med innehåll av melanin kallas melanoforer.
Melanokortinreceptor, typ 4
En undertyp av melanokortinreceptorer som främst förekommer i hjärnan. Den har specificitet för alfa-MSH, beta-MSH och ACTH.
Melanokortinreceptorer
En familj G-proteinbundna receptorer med specificitet för melanocytstimulerande hormoner (MSH) och adrenokortikotropt hormon (ACTH). Det finns flera undertyper av melanokortinreceptorer, var och en med en distinkt bindningsspecificitet och vävnadslokalisering.
Monofenolmonooxygenas
Ett oxidoreduktas-enzym som katalyserar reaktionen mellan L-tyrosin, L-dopa och syre till L-dopa, dopakinon och vatten. Det är ett kopparprotein som även verkar på katekoler och till dels katalyserar samma reaktioner som katekoloxidas. EC 1.14.18.1.
Hypofys
En liten, oparig körtel belägen i sella turcica (turksadeln, i gropen på ovansidan kilbenet). Den står i förbindelse med hypotalamus via en kort stjälk.
Betalipotropin
Betalipotropin (BLTP) är ett peptidhormon som bildas när proopiomelanokortin (POMC) bryts ner i kroppen. Det består av 77 aminosyror och har visat sig ha en betydelsefull roll i regleringen av lipidmetabolismen, framförallt genom att stimulera oxidationen av fett i levern. Dessutom har BLTP visat sig ha potential som ett terapeutiskt mål för behandling av fetma och metabola störningar.
Melanom
Elakartad tumörform med ursprung i celler som kan bilda melanin, vilken kan uppträda i huden varsomhelst på kroppen, i ögat eller, sällan, i slemhinnorna i könsorganen, ändtarmen, munhålan eller andra platser. Tumören förekommer mest hos vuxna och kan uppstå de novo eller ur ett födelsemärke eller elakartad pigmentfläck. Melanom metastaserar i stor omfattning, och lokala lymfkörtlar, lever, lungor och hjärna löper stor risk att drabbas. Incidensen av maligna hudmelanom ökar snabbt i hela världen.
Hormoner
Kemiska ämnen som har specifik, reglerande inverkan på ett eller flera organs funktioner. Ursprungligen avsågs ämnen som utsöndrades av olika endokrina körtlar och transporterades med blodet till målorganen. Begreppet har dock utvidgats till att även omfatta ämnen som inte produceras av de inre körtlarna, men som har liknande effekter.
Medicinsk definieras melanocytstimulerande hormoner (MSH) som en grupp peptidhormoner som utsöndras av hypofysens bakre lob och stimulerar melanocyterna i huden att producera melanin, vilket ger ett brunt/svart skikt över huden. MSH har också en roll i regleringen av appetit, sömn och sexuell upphetsning.

'Melanocytstimulerande hormoner' (MSH) är en grupp peptidhormoner som produceras och sekreteras av hypofysens bakkropp (neurohypofysen) och melanocyterna i huden. De har olika funktioner i kroppen, men deras huvudsakliga roll är att styra pigmentproduktionen i huden genom att påverka melanocytcellerna.

MSH-hormonerna binder till specifika receptorer (MC1R, MC3R och MC4R) på melanocytcellernas yta, vilket leder till en ökad produktion av det bruna pigmentet eumelanin. Detta resulterar i en mörkare hudfärg och skyddar huden mot UV-strålning från solen.

MSH-hormonerna har också visat sig ha en roll i regleringen av aptit, hungerkänslor, kroppsvikt och energibalans genom att påverka nervsystemet. Dessa hormoner inkluderar alpha-melanocyte-stimulating hormone (α-MSH), beta-melanocyte-stimulating hormone (β-MSH) och gamma-melanocyte-stimulating hormone (γ-MSH).

I allmänhet är melanocytstimulerande hormoner viktiga regulatorer av pigmentering, aptit och energibalans i kroppen.

"Alpha-MSH (Alpha-Melanocyte Stimulating Hormone) är ett neuropeptidhormon som produceras och secretetas av hypofysens bakkropp (neurohypofysen) och har en varierad biologisk aktivitet, inklusive att stimulera melaninproduktionen i huden och ha ett undertryckande inflytande på aptit och hungerkänslor."

'Alpha-MSH' (α-MSH) er en peptidhormon som produseres i hypofysens bakre løkke (neurohypofysen) og mellemhjerne (intermediært del af hjernen). Den dannes ved nedbrydning af et andet peptidhormon kaldet proopiomelanocortin (POMC).

Alpha-MSH består af 13 aminosyrer og har en vigtig rolle i reguleringen af appetit, fedtstofmetabolisme, hudpigmentering og smertestilling. Den binder sig til specifikke receptorer (melanocortinreceptorer) i kroppen for at uøve sine effekter. I særligt har α-MSH en undertrykkende virkning på appetitten, hvilket gør det interessant som potentialt terapeutisk mål i behandlingen af overvægt og fedme.

Kortikotropinreceptorer (CTR) är en typ av hormonreceptor som binder corticotropin, ett hormon som utsöndras från hypofysen och stimulerar syntesen och releasen av hormoner i binjuremärgen, inklusive glukokortikoider och mineralokortikoider. CTR delas in i två huvudtyper: CTR1 och CTR2, som kodas för av två olika gener. CTR1 är den dominerande receptorn och aktiveras av både ACTH och α-melanocyte-stimulerande hormon (α-MSH), medan CTR2 har en lägre affinitet för dessa ligander.

Kortikotropinreceptorer (CTR) är en typ av G-proteinkopplade receptorer som binder till adrenokortikotropt hormon (ACTH). När ACTH binder till CTR aktiveras signaltransduktionsvägar som leder till cellytorska svar, inklusive aktivering av adenylatcyklas och ökad produktion av intracellulärt cAMP.

Det finns två huvudtyper av kortikotropinreceptorer: CRH-R1 och CRH-R2. Dessa receptorer spelar en viktig roll i regleringen av hypotalamus-hypofys-biskningsaxeln (HPA) och är involverade i stressresponsen, ämnesomsättningen, kognition och emotionell homeostas.

Förkortningarna CTR och CRH-R kan användas för att referera till dessa receptorer.

Hypofyshormonreceptorer är proteiner i cellmembranet hos målceller som binder specifika hormoner från hypofysen, vilket leder till en biologisk respons inom cellen.

Hypofyshormonreceptorer (hypothalamic-pituitary hormone receptors) är receptorer som finns i hypofysen och svarar på stimuli från hypotalamus. Dessa receptorer binder till respektive hormon som produceras i hypotalamus, vilket leder till sekretion av specifika hormoner från framtillande delar av hypofysen (främre hypofysen och mittdeln). Exempel på hypofyshormonreceptorer inkluderar adenosinmonofosfat (AMP)-cyklan kinas receptor, thyrotropin releasing hormone (TRH) receptor, gonadotropin releasing hormone (GnRH) receptor, somatostatin receptor och corticotropin releasing hormone (CRH) receptor.

Gamma-MSH, eller gamma-melanotropin, är ett neuropeptidhormon som utsöndras från hypofysen och har en roll i regleringen av pigmentering, appetit och energibalans i kroppen.

Gamma-MSH, også kalt gamma-melanotropin eller gamma-melanocyt stimulerende hormon, er et peptidhormon som består af 17 aminosyrer. Det er en variant af melanocyt-stimulerende hormon (MSH), der produceres i hypofysen og hjernens hypothalamus hos mennesker og dyr.

Gamma-MSH binder til specifikke receptorer, kaldet melanocortinreceptorer, på overfladen af melanocytceller, der er en type hudceller. Når gamma-MSH binder til disse receptorer, stimulerer det produktionen og frigivelsen af melanin, et pigment som gives huden farve. Derfor spiller gamma-MSH en vigtig rolle i reguleringen af hudens farve og beskyttelse mod solskade.

Gamma-MSH har også vist potentiale som en mulig behandling for visse typer hudsygdomme, overvægt og fedme, da det kan reducere appetitten og øge energiforbruget.

Melanocortin Receptor 3 (MC3R) är ett protein som fungerar som en G-proteinkopplad receptor och aktiveras av peptider i melanokortinfamiljen, inklusive alpha-melanocyte stimulating hormone (α-MSH). MC3R spelar en viktig roll i regleringen av energibalansen och kroppsvikten genom att påverka energiintag och förbränning. Den kan också vara involverad i reguleringen av immunsystemet och inflammationen. MC3R finns främst i hjärnan, men även i fettvävnaden och andra organ.

Melanocortinreceptor 3 (MC3R) är en typ av melanocortinreceptorer som binder till peptidhormonet alpha-melanocyte stimulating hormone (α-MSH) och det relaterade peptidet agouti-signaling protein (ASIP). Dessa hormoner och proteiner är involverade i energibalansen, viktregleringen och homeostasen. MC3R finns främst i hjärnan, särskilt i hypotalamus, och är involverad i regleringen av aptit, energiomsättning och kroppsvikt. Mutationer i MC3R kan vara associerade med övervikt och fetma. Dess specifika funktion och mekanism är dock fortfarande under forskning.

I en enkel medicinsk definition är melanoforer celler som producerar och innehåller melanin, ett pigment som bestämmer hudens, ögats och hårets färg. Melanoforerna fördelas olika mycket i olika individer, vilket leder till att vissa personer har ljusare hud och hår medan andra har mörkare. Även om melanin har en skyddande funktion mot solens ultravioletta strålar kan överdriven exponering för solen leda till onormal ökning av melaninförekomsten, vilket kan orsaka hudfläckar och i värsta fall cancer.

'Melanocyter' är en medicinsk term som refererar till celler i huden, ögat och hårsäcken som producerar melanin, ett pigment som ger huden, håret och ögats iris dess färg. Melanocyterna distribueras i det så kallade basala skiktet i huden och bildar en del av den pigmenterande systemet, tillsammans med kringliggande celler som tar emot melaninet från melanocyterna.

Melanin har en skyddande funktion mot ultraviolett strålning (UV-strålning) från solen och hjälper till att förhindra skada på DNA i hudceller. Skillnader i mängden, storlek och typ av melanin som produceras av melanocyterna är vad som ger upphov till olika hudfärger hos människor. Förändringar i melanocyterna kan leda till hudförändringar såsom födelsemärken, bruna fläckar eller cancer, exempelvis melanom.

I en enkel medicinsk definition är melaniner ett samlingsnamn för en grupp pigment som är involverade i produktionen av färg hos hud, ögon och hår hos människor. Det mest kända melaninet är eumelanin, som ger upphov till brunt och svart färg, medan pheomelanin ger en rödaktig ton. Variationer i koncentrationen och typen av melaniner kan påverka människors hudfärg och är också en viktig faktor när det kommer till solskydd och utvecklingen av hudcancer, särskilt melanom.

'Melanin' er en type av biokjemisk forbindelse som forekommer naturlig i levende vesen, inkludert mennesker. Det er den hovedsaklige pigmentet i huden, håret og øyene, og spiller en viktig rolle i å beskytte kroppen mot skade fra ultraviolet stråling (UV-stråling) fra solen. Der er flere typer melanin, men de to mest alminnelige er eumelanin og pheomelanin. Eumelanin gir brun pigmentasjon, mens pheomelanin gir rød-gul pigmentasjon. Den mengde og type melanin i kroppen bestemmer hudens, hårets og øyenfarges grad. Forstyrrelser i produksjonen av melanin kan føre til forskjellige hudlidelser som vitiligo og albinisme.

Melanocyter är specialized celler som producerar melanin, ett pigment som ger huden, håret och ögats iris dess färg. Dessa celler finns naturligtvis i flera olika typer av vävnader i kroppen, men de är mest koncentrerade i huden. Melanin har en skyddande funktion mot UV-strålning från solljus genom att absorbera den och förhindra skada på DNA i celler. Skilda typer av melanocyter kan producera olika slags melanin, som ger upphov till de olika hudfärgerna hos människor.

Melanocyter är celler som producerar melanin, ett pigment som ger huden, håret och ögats iris dess färg. Melanocyterna finns i flera olika typer av vävnader i kroppen, men de flesta av dem finns i huden. Dessa celler sitter i den yttre skiktet av huden (epidermis) och producerar melanin som skyddar huden från UV-strålning från solen. När melanocyterna producerar mer melanin blir huden mörkare, vilket är kroppens sätt att försvara sig mot skada från solen. Melanom, en form av cancer, kan utvecklas när melanocyterna börjar dela sig oregelbundet och bildar tumörer.

Melanocortin Receptor 4 (MC4R) är ett protein som fungerar som en G-proteinkopplad receptor och aktiveras av melanocortiner, såsom adrenokrom och alpha-melanocyte-stimulating hormone (α-MSH). MC4R spelar en viktig roll i energibalansen och kroppsvikten regulering genom att påverka aptit, energiutgifter och glukosmetabolism. Genetiska varianter i MC4R har visats korrelera med övervikt och fetma.

Melanocortin Receptor 4 (MC4R) är ett protein som fungerar som en G-proteinkopplad receptor. Det är en del av melanokortinsystemet och hittas främst i hjärnan, särskilt i hypotalamus. MC4R spelar en viktig roll i energibalansen och kroppsvikten regulering genom att påverka aptit, energiåtgång och glukosmetabolism. Aktivering av MC4R har visat minska aptiten och öka energiautgången, medan defekter i MC4R kan leda till övervikt och obesitas.

Melanocortin receptors are a group of G protein-coupled receptors that bind melanocortin peptides, including alpha-, beta-, and gamma-melanocyte stimulating hormones (α-, β-, γ-MSH) and adrenocorticotropic hormone (ACTH). These receptors play important roles in various physiological processes such as pigmentation, energy homeostasis, sexual function, and inflammation. There are five subtypes of melanocortin receptors (MC1R-MC5R) that differ in their tissue distribution and functions.

Melanocortinreceptorer är en typ av G-proteinkopplade receptor som binder till melanocortiner, peptidhormoner som inkluderar adrenokortikotrop hormon (ACTH), melanotropin (MSH) och β-endorfin. Det finns fem kända subtyper av melanocortinreceptorer, MC1-MC5, och de är involverade i en rad fysiologiska processer som inkluderar hudpigmentering, aptitreglering, energibalans, reproduktion och immunförsvar.

MC1-receptorerna är primarily involved in regulating skin pigmentation and hair color through the regulation of melanin production in melanocytes. MC2-receptorer är huvudsakligen involverade i regleringen av steroidogenesen i adrenalkortex genom att binda till ACTH. MC3- och MC4-receptorerna är involverade i aptitreglering, energibalans och reproduktion. MC5-receptorerna är involverade i hudfunktioner som hårväxt, talgkörtelseaktivitet och smärtsensibilitet.

Dysfunktion eller mutationer i melanocortinreceptorer kan leda till en rad olika sjukdomar, inklusive obesitas, depression, adrenogenitala störningar och hudstörningar som vitlöshet och albinism.

Medicinskt kan 'Monofenolmonooxygenas' definieras som ett enzym som katalyserar oxidationen av en monofenol till en o- eller p-dihydroxifenol (catechol) med simultant tillskapande av vatten. Detta enzym är viktigt inom metabolismen av fenoler hos både djur och växter, och deltar i syntesen av vissa hormoner och signalmolekyler.

Medicinsk definisjon: Monofenolmonooxygenas (EC 1.14.14.1) er ein kjemisk reaksjon som involverer en enkelt fenolgruppe og ilt for å produsere en hydroxylgruppa og vann. Denne typen enzymet finnes naturlig i mange levande organismer, inkludert planter og mikroorganismer, og spiller en viktig rolle i en rekke biokjemiske prosesser som det metabolisme av aromatisk kompundar. Monofenolmonooxygenas er vanligvis koblet til NAD(P)H og flavinadennsyre (FAD) som kofaktorer for å aktivere iltkatalyse.

Den hypofysen är en hormonproducerande endokrin gland som ligger i hjärnan och har stor betydelse för kroppens homeostas. Den består av två delar: den anteriora hypofysen (även kallad adenohypofysen) och den posteriora hypofysen (neurohypofysen). Den anteriora delen producerar sex olika typer av hormoner, inklusive tillväxthormon, prolaktin, sköldkörtelhormonstimulerande hormon, follikelstimulerande hormon, luteiniserande hormon och endorfin. Den posteriora delen lagrar och frisätter två hormoner som produceras i hypothalamus: oxytocin och antidiuretiskt hormon (ADH).

'Hypofys' eller 'hypofysen' er en endokrin gland som ligger i hjernens base, under hjernebrystet (sella turcica). Hypofysen har to deler: forhypofysen og bakhypofysen. Forhypofysen produserer hormoner som styrer andre endokrine glands funksjon, mens bakhypofysen produserer hormoner som påvirker kroppens vekst, opplaring av vannet i kroppen og søvn/vekttilstand. Hypofysen er viktig for å holde balanse mellom kroppens mange forskjellige systemer og fungerer som et slags kontroll- og reguleringsorgan for kroppens hormonnivåer.

Betalipotropin (BLTP) är ett peptidhormon som bildas när proopiomelanokortin (POMC) bryts ner i kroppen. Det består av 77 aminosyror och har visat sig ha en betydelsefull roll i regleringen av lipidmetabolismen, framförallt genom att stimulera oxidationen av fett i levern. Dessutom har BLTP visat sig ha potential som ett terapeutiskt mål för behandling av fetma och metabola störningar.

Betalipotropin (BLTP) är ett peptidhormon som bildas i människokroppen. Det produceras som en del av proopiomelanocortin-proteinet (POMC), som även är prekursor till andra hormoner såsom adrenokortikotrop hormon (ACTH) och endorfiner.

BLTP har visat sig ha en viktig roll i regleringen av lipidmetabolism, särskilt cholesterol- och fettsyrumedlen. Det stimulerar bland annat produktionen av lipoproteinlipas, ett enzym som bryter ner lipoproteiner och frigör fettsyror som kan användas som energikälla eller lagras i kroppen.

Det är värt att notera att forskningen kring BLTP fortfarande är relativt begränsad, och det finns fortfarande mycket att lära om dess exakta funktioner och mekanismer i kroppen.

Melanom är en cancer som utvecklas från de pigmentbildande cellerna (melanocyterna) i huden, ögonen eller andra delar av kroppen. Det är den allvarligaste formen av hudcancer och kan potentiellt vara livshotande om det inte behandlas i tid. Melanom kännetecknas ofta av att det bildas en ny, oregelbunden eller snabbt växande fläck på huden med ovanlig färg, storlek och form. Det kan även uppstå från ett befintligt nev som ändrar utseende.

Melanom är en form av cancer som utvecklas i hudens pigmentceller, kallade melanocyter. Det är den allvarligaste typen av hudcancer och kan potentiellt vara livshotande om det inte upptäcks och behandlas i tid. Melanom kännetecknas vanligtvis av en förändring eller nybildning av ett pigmenterat hudmärke, som kan variera i storlek, form, färg och struktur. Det kan även uppstå på slemhinnor, ögon och andra delar av kroppen som innehåller melanocyter.

Faktorer som kan öka risken för melanom innefattar:

* Överdrivet solexponering eller solbränna under livet
* Ljus hudtyp (type I eller II)
* Förekomst av många mole eller stora atypiska mole
* Personer med många solbrännor under bar barn- och ungdomsålder
* Anamnes om tidigare melanom eller andra typer av hudcancer
* Familjehistoria med melanom (ärftlig predisposition)

Det är viktigt att uppsöka läkare om man observerar några ovanliga förändringar i sina hudmärken, såsom asymmetri, oregelbundna kanter, skiftande färg, storlek över 6 mm eller en ulceration. Tidig upptäckt och behandling av melanom ökar chansen till fullständig bot.

Hormoner är signalmolekyler som utsöndras av endokrina celler och transporteras via kroppsvätskor till målceller, där de binder till specifika receptorer och påverkar cellens funktion och metabolism. Hormoner styr och reglerar en mängd olika fysiologiska processer i kroppen, såsom tillväxt, utveckling, ämnesomsättning, immunförsvar, reproduktion och homeostas.

Hormoni är kemiska signalsubstanser som produceras och secreteras av endokrina celler eller glandulae i människokroppen. De transporteras sedan via blodet till målceller, där de binder till specifika receptorer och påverkar celldelningen, vävnadens tillväxt och utveckling, metabolismen och homeostasen i kroppen.

Exempel på hormoner inkluderar insulin, som produceras av bukspottkörteln och reglerar blodsockernivåerna; östrogen och testosteron, som är könshormoner som produceras av äggstockarna respektive testiklarna och påverkar reproduktionen och sekundära könskaraktärer; samt adrenalin, som produceras av binjurarna och förbereder kroppen för "kampsituationer".