'Luktnervbanor' (engelska: olfactory nerves) är den del av det centrala nervsystemet som ansvarar för vår förmåga att uppfatta lukt. De består av små bunda nerver som löper från nasalhålans övre del till hjärnbarken och som innehåller receptorceller som kan detektera olika doftmolekyler i luften. När vi andas in, diffunderar dessa molekyler genom den mukösa skikt som täcker insidan av näshålan och binder till receptorcellerna i luktnervbanorna. Detta utlöser en nervimpuls som sedan förs upp till hjärnan där informationen bearbetas och tolkas som olika dofter.

Det är värt att notera att luktnervbanorna är unika bland de tolv kranialnerverna eftersom de är de enda som direkt förbinder en sinnescell med hjärnan, utan någon intermediär nervcell.

'Luktlob' är ett informellt eller folkligt begrepp och saknar en exakt medicinsk definition. Termen används ofta för att beskriva en abnormal lukt som kommer från andningsvägarna, vanligtvis orsakad av någon form av infektion eller annan patologisk process i munhålan, näshålan, svalget eller lungorna. Den kan vara förknippad med olika sjukdomar såsom sinusit, bronkit, lungsäcksinflammation, caries, tandköttsinflammation eller andningsvägsinfektioner. Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever en obehaglig och ovanlig lukt från andningen, för att fastställa orsaken och få rätt behandling.

'Luktreceptorneuron' (engelska: 'Olfactory receptor neuron') är en typ av nervcell som finns i näsans slemhinna och är specialiserade att uppfatta dofter. Varje luktreceptorneuron bär på en specifik typ av luktreceptorprotein, som kan binda till specifika molekyler från den omgivande miljön. När en sådan molekyl binder till receptorn skickar neuronen ett elektriskt signal till hjärnan via en nervtråd i näsans nerver. Hjärnan tolkar sedan dessa signals som olika dofter baserat på vilka receptorproteiner som har aktiverats. Detta system möjliggör för oss att uppfatta och skilja på tusentals olika dofter i vår omgivning.

I medicinsk kontext kan "lukt" (gerna skrivet "olör") referera till en obehaglig, besynnerlig eller ovanlig doft som uppstår från en persons kropp eller kroppsvätskor. Denna doft kan vara orsakad av en infektion, sjukdom, skada eller annan rubbning i kroppen. Exempel på medicinska tillstånd där lukt kan spela en roll inkluderar lunginflammation, diabetes, lever- eller njurproblem, och trötthet hud. En professionell utvärdering av en individuell situation bör ske för att fastställa orsaken till en oljud.

'Lukter' er egentlig ikke en medisinsk terminologi, men betyder i allmenn språkbruk noe som har en bestemt, sterk og ofte ubehagelig aroma eller dobbelt. I medicinen kan man snarere bruke begrepet 'aroma' eller 'doft' for å beskrive ei egenskap hos et legemittel, kroppsflukt eller en sykdom.

Noen ganger kan det være relevant å beskrive en uvanlig dobbelt i forbindelse med en sykdom, som eksempelvis fiskelyd i andnedet (halitosis) hos ein person med parodontitt (tanninforkalkning), eller en søtt dobbelt i munnen som kan være tegn på diabetes. I disse tilfellene vil en medisinsk profesjonalsk beskrivelse være mer spesifikk og relatere dobbelten til den underliggjande årsaken eller sykdommen.

Eremitkräfta, även känd som Cangrejo ermitaño eller Hermit crab, är egentligen inte en medicinsk term, utan snarare en benämning på en grupp krabbor som tillhör familjen Diogenidae. Dessa krabbor är kända för att de lever i tomma snäckskal som de använder som skydd och boende.

Det finns över 600 arter av eremitkräftor, varav några kan vara värdar för symbiotiska alger på sin skal exoskelett. De flesta eremitkrabbor är små till medelstora och lever i tropiska och subtropiska hav över hela världen.

Eremitkräftor är inte kända för att orsaka några specifika medicinska problem eller sjukdomar hos människor, men som med alla djur bör man vara försiktig när man hanterar dem och undvika direktkontakt med deras kloaköppning (där de urinerar och defekerar) för att minimera risken för infektion.

Neuropil är ett histologiskt begrepp som används för att beskriva det sammantrasslade nätverket av nervcellers (neuroners) utskott (axoner och dendriter) och deras synapser, glia cellsprocesser och blodkärl i det centrala nervsystemet hos djur. Det är den strukturella komponenten i hjärnans och ryggmärgans vävnad där neuronal signalering sker genom kommunikation mellan neuroner via synapser. Neuropil innehåller också stödjande celler, som glia cells, som har en rad funktioner som till exempel att underhålla och skydda nervcellerna samt hjälpa till vid uppbyggnaden och underhållet av extracellulär matris. Neuropil är en mycket komplex struktur på molekylär nivå, med många olika proteiner och signalsubstanser som deltar i nervcellskommunikationen.

Arthropod antennae are slender, segmented sensory organs that extend anteriorly from the head of arthropods, including insects, crustaceans, and arachnids. They are composed of one or two basal segments, called scapes, and a variable number of flagellar segments. The antennae serve a variety of functions, such as tactile sensation, olfaction (smell), gustation (taste), thermo- and hygroreception (temperature and humidity perception), and equilibrium. The specific arrangement and morphology of the antennal segments and sensory structures vary among different arthropod groups and are often used in taxonomy and systematics.

En luktstörning (olofactory disorder) är en medicinsk term som används för att beskriva en rubbning i lukt- och/eller smaksinnet. Det kan bero på olika orsaker, till exempel skada på luktorganet eller neurologiska sjukdomar.

Luktstörningar delas vanligen upp i två kategorier: quantitative (kvantitativa) och qualitative (kvalitativa). Quantitative luktstörningar innebär att en persons förmåga att uppfatta lufter är förändrad, till exempel om personen har förlorat sin förmåga att känna igen vissa dofter eller inte kan uppfatta några dofter alls (anosmi). Qualitative luktstörningar innebär att en persons förmåga att uppfatta och känna igen dofter är förändrad, till exempel om personen upplever dofter som större eller starkare än vanligt (parosmi) eller upplever luktfantasier (phantosmi).

Luktstörningar kan ha en betydande påverkan på en persons vardagliga liv och kvalitet av livet, och behandling bör sökas ifall man upplever några besvär relaterade till lukt- eller smaksinnet.

'Luktuppfattning' (olfactorisk perception) är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan att uppfatta och känna igen lufter. Den olfaktoriska perceptionen är en form av sensorisk perception som involverar luktreceptorer i näsan som identifierar olika doftmolekyler i luften. Dessa receptorer skickar signaler till hjärnan, särskilt till det olfaktoriska barkområdet i tinningloben, där de tolkas och kännetecknas som olika dofter.

En störning i luktuppfattningen kan orsakas av en rad medicinska tillstånd, inklusive skador på näsan eller hjärnan, neurodegenerativa sjukdomar, infektioner och exponering för toxiska ämnen. Störningar i luktuppfattningen kan också ha en negativ effekt på smakupplevelsen eftersom doft och smak är kopplade till varandra.

'Luktslemhinna' er en uformell betegnelse for de øvre luftveie, inklusive nesa (nese), sinus (snuppeslekter), røret (rørblære) og strubehovedet (trachea og luftrør). Disse områder er involvert i vår evne til å oppfange luftbårne stoffer som duper, bakterier og andre partikler, som kan føre til infeksjoner og andre medisinske tilstander. Luktslemhinna hjelper også til å varme, fuke og våte luften vi inhalerer for å beskytte lungene.

Kadmium-radioisotoper refererer til radioaktive varianter av grundstoffet kadmium. Disse isotopene har forskjellig antall neutroner i kjerneenergin, som får dem til å bli ustabil og thusleg radioaktiv. Kadmium har 35 naturlige isotoper, men kun to av disse er stabile. De øvrige er alle radioaktive med forskjellige halveringstider.

Kadmium-109 (Cd-109) og kadmium-115m (Cd-115m) er eksempler på kadmium-radioisotoper som brukes i forskning og medicinsk behandling. Cd-109 brukes blant annet i nukleær medisin til å måle aktiviteten i knogne, mens Cd-115m kan brukes i behandling av kræft.

Det er viktig å håndtere kadmium-radioisotoper forsiktig på grunn av deres radioaktive natur. De bør ikke komme i kontakt med kroppen eller andre levende vesen, og det er nødvendig å følge alle sikkerhetsforanstaltninger som er knyttet til bruk av disse stoffene.

'Luktnerv' (engelska: Olfactory nerve) är den första av de tolv kraniala nerverna och ansvarar för vår förmåga att uppfatta lukt. Den består av bunden av små sensoryreceptorceller, kända som olfactorer, i den övre delen av näshålan. När vi inhalerar doftämnen binds de till receptornas bindningsställen och skickar signaler via olfactornerven till centrala nervsystemet för bearbetning. Detta gör att vi kan uppfatta och känna igen olika luktlukter. Olfactornerven är unik bland de tolv kranialnerverna eftersom den har en direkt väg in i hjärnan, till det primära olfaktiva cortex.

Luktreceptorer, också kända som olfaktora receptorer, är en typ av G protein-kopplade receptor (GPCR) som finns i celler i näsans slemhinna. Dessa receptorer är specifika för olika doftmolekyler och aktiveras när de binder till dessa molekyler. När en luktreceptor aktiveras, skickar den ett signalsänder via en kedja av intracellulära händelser som slutligen leder till att informationen om doften tolkas i hjärnan. Människan har ungefär 400 olika typer av luktreceptorer, vilket gör det möjligt för oss att uppfatta en mycket varierad palett av dofter.

'Svampkropp' (latin: *Corpus* *fungi*) är den del av svampar som motsvarar växternas stam och blad, och innehåller de ifrågasatta reproduktiva strukturerna. Svampkroppen kan vara mycelial (ett nätverk av trådliknande filament) eller enskild (som hos paddstjärnor). Den är ofta underjordisk och skapar föda genom att bryta ned organiska material med sina enzymer. Svampkroppen kan också vara delad i flera delar, som hos vissa jordsvampar, där varje del kan utgöra ett genetiskt unikt individuum.

Sensoriska receptorceller är specialiserade nervceller som detekterar olika former av yttre- eller inre stimuli, såsom ljus, ljud, smak, lukt, temperatur och beröring. De omvandlar dessa stimuli till nervsignaler, som sedan transmiteras till centrala nervsystemet för bearbetning och tolkning. Exempel på sensoriska receptorceller inkluderar fotoreceptorer i ögat som reagerar på ljus, hårceller i innerörat som reagerar på rörelse och läge, smakceller på tungan som uppfattar de fem grundsmakerna, och känselreceptorceller i huden som registrerar tryck, smärta och värme.

'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.

'Olfactory Marker Protein' (OMP) är ett protein som primärt finns i olfaktiva nervceller, eller neuron, i näsan hos däggdjur. Det fungerar som en markör för dessa speciella nervceller och hjälper till att identifiera dem under mikroskopisk undersökning. OMP deltar också i luktdetektionen genom att hjälpa till att transportera luktmolekyler in i cellen. Det produceras av olfaktiva receptorceller och är involverat i deras funktion och överlevnad. Diminuerad eller saknad OMP har visats vara associerad med nedsatt luktförmåga hos människor.

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

'Olfactory nerve injuries' refererer til skader på det nasale nervecentrum og den første kraniale nerve (I), som er ansvarlig for lugtesansen. Den olfaktive nerve transporterer information fra receptorceller i nesaverne til hjernen, der gør at vi kan opfatte forskellige lugteindtryk. Skader på den olfaktive nerve kan resultere i tab af lugtesansen (anosmi) eller forstyrrelser i lugtesansen (dysosmi).

Olfactory nerve injuries kan skyldes mange forskellige ting, herunder traumer, infektioner, neurodegenerative sygdomme og kemiske skader. Disse skader kan være midlertidige eller permanente alt efter art og alvorligheden af skaden.

I tilfælde af en skade på den olfaktive nerve, bør man søge medicinsk behandling hos en læge specialiseret i øre, næse og halssygdomme (ORL-læge) eller en neurolog. De kan diagnosticere og behandle skaden, herunder eventuelt anbefale rehabilitering for at hjælpe med at genoprette lugtesansen så meget som muligt.