Luftvägssjukdomar
Luftvägsinfektioner
Respiratoriska syncytialvirusinfektioner
Respiratoriska syncytialvirus
Respiratoriskt syncytialvirus, humant
Metapneumovirus
Bocavirus
Paramyxoviridaeinfektioner
Calicivirus, katt
RSV-vacciner
Coronavirusinfektioner
Human bocavirus
Parvoviridaeinfektioner
Sköldpaddor
Coronavirus
Mykoplasmainfektioner
Parainfluensavirus 3, humant
Andningssystemet
Urinvägssjukdomar
Seasons
Nötkreatursjukdomar
Virusantikroppar
Virala fusionsproteiner
Lunga
Matsmältningssystemets sjukdomar
Kolelitiasis
Antivirala medel
Virusförökning
Urinvägar
DNA-sekvensanalys
Luftvägstumörer
Kattsjukdomar
Urinvägsinfektioner
Urinvägsstenar
Vulvainflammation
Antibakteriella medel
Mykoplasma
Näsa-svalg
Gallstenar
Luftstrupe
Bukspottkörtelsjukdomar
Mag-tarmsystemet
Moraxella (Branhamella) catarrhalis
Nässlemhinna
Kolestas, extrahepatisk
Galla
Haemophilus influenzae
Gallblåsa
Bukspottkörtelinflammation
Virussjukdomar
Kolangiopankreatografi, endoskopisk retrograd
Prospektiva studier
Luftrörskatarr
Streptococcus pneumoniae
Aerosoler
Näsa
Polymeraskedjereaktion
Pyramidbanor
Retrospektiva studier
Förkylning
Katter
Tidsfaktorer
Näshåla
Bordetella bronchiseptica
Neisseriaceaeinfektioner
Ultraljudsundersökning
Läkemedelstillförsel genom näsan
Orthomyxoviridaeinfektioner
Upphostning
Illrar
Molekylsekvensdata
Picornaviridaeinfektioner
Rhinovirus
Samhällsförvärvade infektioner
Svalg
Influensa A-virus
Bronkoalveolär sköljvätska
Andningsorganens slemhinna
Lunginflammation, bakteriell
Kroppsavsöndringar
Kronisk sjukdom
Mycoplasma pneumoniae
Svalginflammation
Hosta
Struphuvud
Nässköljvätska
Riskfaktorer
Nötkreatur
Matsmältningssystemet
Influensa
Immunglobulin A
Parvovirinae
Pneumokockinfektioner
Virus
Bihåleinflammation
Postoperativa komplikationer
Halsfluss
Näsmusslor
Läkemedelsanvändning
Bronkiolit, viral
Antiinfektiva medel
Lunginflammation, mykoplasma
Lungsjukdomar
Bronkopneumoni
Andningsljud
Mikrobiologisk resistensbestämning
Luftstrupstumörer
Orthomyxoviridae
Bordetella parapertussis
Slem
Urogenitala systemet
Möss, inavlade BALB C
Cystisk fibros
Klinisk läkarpraxis
Makrolider
Inhalationsexponering
Bordetella pertussis
Slemhinna
Astma
Bakterier
Könsorgan, kvinnliga
Andningsfysiologi
Pasteurella multocida
Haemophilus
Chlamydophila pneumoniae
Lunginflammation, pneumokock
Azitromycin
Bordetella
Epitel
Virus Shedding
Bakteriell vidhäftning
Wegeners granulomatos
Diagnostic Test Approval
Parainfluensavirus 2, humant
Bakteriella infektioner, gramnegativa
Sjukdomsmodeller, djur
Amoxicillin-kalium-klavulansyrakombination
Slemhinneimmunitet
Ketolider
Actinobacillus pleuropneumoniae
Parainfluensavirus 1, humant
Penicillin V
Makrofager, alveolära
Luftstrupsinflammation
Pseudomonasinfektioner
Sjukhussjuka
Pseudomonas aeruginosa
Sjukdomsalstrande förmåga
Läkemedelsresistens, bakteriell
Läkemedelsresistens, mikrobiell
Läkemedelsförskrivning
Luftvägsfistel
Streptokockinfektioner
Orofarynx
Luftvägssjukdomar är en övergripande benämning på sjukdomar som drabbar luftvägarna, det vill säga strukturer i andningssystemet som luften passerar när vi andas. Detta inkluderar näsa, svalg, bronker och lungor. Luftvägssjukdomar kan vara infektionsrelaterade, allergiska eller relaterade till andra sjukdomar eller skador på luftvägarna. Exempel på luftvägssjukdomar är influensa, astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), lungemboli och cancer i luftvägarna. Symptomen på luftvägssjukdomar kan variera beroende på vilken del av andningssystemet som är drabbad, men de vanligaste symptomen inkluderar hosta, sömnsjuka, bröstsmärta, andfåddhet och utslag.
Luftvägsinfektioner är en övergripande term för infektioner som drabbar luftvägarna, vilket inkluderar näsa, svalg, bronker och lungor. Det kan orsakas av olika mikroorganismer såsom bakterier, virus eller svamp.
Luftvägsinfektioner kan delas upp i olika kategorier baserat på vilken del av luftvägarna som är drabbad:
1. Övre luftvägsinfektioner: Detta inkluderar infektioner som drabbar näsa, svalg och bihålor (sinusiter). De flesta övre luftvägsinfektioner orsakas av virus, men ibland kan de också orsakas av bakterier.
2. Nedre luftvägsinfektioner: Detta inkluderar infektioner som drabbar bronker och lungor (bronkit och pneumoni). De flesta nedre luftvägsinfektionerna orsakas av bakterier, men de kan också orsakas av virus eller svamp.
3. Komplikationer: I vissa fall kan luftvägsinfektioner leda till komplikationer såsom abscessbildning, sepsis och lunginflammation (empyem).
Symptomen på luftvägsinfektioner kan variera beroende på vilken del av luftvägarna som är drabbad. Vanliga symtom inkluderar hosta, sveda i halsen, nästäppa, huvudvärk, feber och trötthet. I allvarliga fall kan andningen bli snabb eller hemskt, och det kan uppstå bröstsmärta vid andning.
Gallvägssjukdomar (cholestatic liver diseases) är en grupp sjukdomar som karaktäriseras av störningar i gallans flöde genom leverns gallgångar, vilket leder till att gallan backuppar sig in i levern. Detta kan orsaka skada på levercellerna och leda till leverinflammation, fibros och eventuellt cirros. Gallvägssjukdomar kan ha många olika orsaker, till exempel gallsten, tumörer, autoimmuna sjukdomar eller infektioner. Symptomen på gallvägssjukdomar kan variera mycket, men de vanligaste är gulsot (icterus), magsmärtor, trötthet, viktminskning och förändrad leverfunktion. Behandlingen av gallvägssjukdomar beror på orsaken till sjukdomen och kan innebära mediciner, operationer eller annan typ av terapi.
Respiratorisk syncytialvirusinfektion (RSV) är ett infektionssjukdom som orsakas av respiratoriskt syncytialvirus. Det är en mycket vanlig orsak till andningsvägsinfektioner, särskilt hos barn under två år och äldre vuxna med nedsatt immunförsvar.
RSV-infektionen kan vara mild eller allvarlig och drabbar ofta de övre luftvägarna (näsa, svalg och lungornas slemhinnor), men kan också sprida sig till de lägre luftvägarna (bronker och lungorna) och orsaka bronchiolit och pneumoni.
Typiska symtom på en RSV-infektion inkluderar hosta, nästäppa, snuva, feber och andnöd. Hos spädbarn kan infektionen leda till svårigheter med att äta och sova, irritabilitet och andningssvårigheter som kan vara allvarliga nog för att kräva behandling på sjukhus.
RSV-infektioner är mycket smittsamma och sprids vanligen via droppar från sjuka personers näsa och mun, när de hostar eller nyser. Det kan också spridas genom direkt kontakt med infekterade ytor, såsom händerna eller föremål som har rört vid näsan eller munnen på en infekterad person.
Respiratorisk syncytialvirus (RSV) är ett vanligt virus som orsakar andningsvägsinfektioner, särskilt hos barn under två år. Det är det vanligaste viruset som orsakar bronkiolit och lunginflammation hos barn. RSV kan också orsaka allvarliga andningsproblem hos äldre vuxna och personer med nedsatt immunförsvar eller andra sjukdomar som skadat lungorna. Viruset sprids vanligtvis via droppar från sjuka persons näsa eller mun, när de hostar eller nyser. Det kan också spridas genom direkt kontakt med en infekterad person eller yta. Symptomen på RSV-infektion kan vara milda, som en vanlig förkylning, men hos små barn och äldre kan det leda till allvarliga andningssvårigheter och lunginflammation.
Respiratorisk syncytialvirus, humant (HRSV) är ett virus som orsakar respiratoriska infektioner hos människor. Det är en av de vanligaste orsakerna till lunginflammation hos barn under 1 års ålder och kan också orsaka sjukdom hos äldre barn, vuxna och personer med nedsatt immunförsvar. HRSV-infektioner tenderar att vara säsongsbundna och är vanligast på vintern och våren i tempererade klimatzoner.
Viruset sprids främst via droppar som andas ut av en infekterad person när den hostar eller nyser, men det kan också spridas via kontaminerade ytor och direktkontakt mellan personer. Efter att ha smittats tar det vanligtvis 2-8 dagar innan symtomen börjar visa sig.
Symptomen på en HRSV-infektion kan variera från milda till allvarliga och inkluderar hosta, näsaflöde, irriterad strupe, snuva, feber och andningssvårigheter. I allvarligare fall kan viruset leda till lunginflammation, bronkiolit (inflammation i de små luftvägarna i lungorna) eller pneumoni (infektion i lungan).
Det finns inget specifikt läkemedel som behandlar själva HRSV-infektionen, men symtomlindrande behandling kan ges för att lindra hosta och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan barn behöva vårdas på sjukhus och få syrgastillförsel eller andra intensivvårdsbehandlingar.
För att förebygga smittspridning av HRSV kan det vara viktigt att tvätta händerna ofta, undvika direktkontakt med personer som visar tecken på sjukdom och stanna hemma om man är själv sjuk. Det finns också en preventiv vaccin som ges till barn födda för tidigt eller med andra riskfaktorer för allvarligare sjukdom.
Metapneumovirus är ett samlingsnamn för en grupp relaterade virus som kan orsaka respiratoriska sjukdomar hos människor, särskilt barn och äldre vuxna. Human metapneumovirus (HMPV) är den mest studerade typen inom gruppen och är associerat med en bred skala av respiratoriska symptom, från lätta till allvarliga.
Hos barn kan HMPV orsaka symptom som liknar vanlig förkylning, såsom hosta, rinnande näsa, feber och irriterade svalg, men det kan också leda till mer allvarliga komplikationer som bronkit (inflammation i de mindre luftvägarna) eller pneumoni (infektion i lungorna). Hos vuxna är sjukdomen ofta mildare, men kan fortfarande orsaka problem för dem som har nedsatt immunförsvar, till exempel äldre personer och dem med kroniska lungsjukdomar.
Metapneumovirus sprids vanligtvis via droppinfektion, det vill säga när en smittad person hostar eller nyser ut virusdoser som kan andas in av en annan person. Det kan också spridas via kontaminerade ytor och händerna, vilket gör att god handhygien är viktig för att förebygga smittspridning. Vaccin mot metapneumovirus finns inte tillgängliga, men forskning pågår för att utveckla effektiva vacciner och behandlingar.
Bocavirus är ett samlingsnamn för två humanpatogena virus som tillhör familjen Parvoviridae och släktet Bocaparvovirus. Humanen bocavirus (HBoV) upptäcktes år 2005 och har sedan dess identifierats i andningsvätskor från barn med respiratorisk sjukdom, såsom hosta, slemhalsont och lunginflammation. Det finns fyra olika typer av HBoV (1-4), där typ 1 är den vanligaste och orsakar oftast mildare respiratoriska symtom hos barn under fem år.
HBoV är ett encapsiderat, enkelsträngat DNA-virus som infekterar mänskliga luftvägsceller. Det replikeras i cellkärnan och sprids via droppinfektion från person till person eller via kontaminerade ytor. Viruset kan också spridas genom fekal-oral route, vilket kan leda till infektion i mag-tarmkanalen.
Även om HBoV ofta påträffas hos barn med andningsbesvär och diarré, är det fortfarande oklart huruvida viruset orsakar sjukdom eller bara är en biprodukt av en infektion. Vissa studier har visat att HBoV kan påträffas hos upp till 50% av barn med andningsbesvär, men det finns också rapporter om asymptomatiska infektioner. Dessutom kan HBoV samkoexistera med andra patogener, vilket gör det svårare att fastställa dess specifika roll i sjukdomsprocessen.
I allmänhet är HBoV-infektioner oftast milda och leder inte till några komplikationer. I sällsynta fall kan dock viruset orsaka mer allvarliga andningsbesvär, såsom bronkiolit eller pneumoni. Det finns fortfarande mycket att lära om HBoV och dess roll i sjukdomsprocessen, men forskning pågår för att klargöra detta.
Paramyxoviridae är en familj av negativt strängsbundenade RNA-virus som orsakar en rad sjukdomar hos djur och människor. De flesta infektionerna ger upphov till milda, influensaliknande symptom, men vissa arter kan orsaka allvarliga sjukdomar såsom mässling, hundpest och parainfluensa.
Paramyxoviridae-infektioner karaktäriseras av respiratoriska symtom som hosta, näsaflöde och andnöd, men kan även ge upphov till systemiska symptom som feber, trötthet och muskelsmärta. I allvarliga fall kan infektionerna leda till lunginflammation, hjärninflammation eller andra komplikationer.
Flera olika arter av Paramyxoviridae kan orsaka sjukdomar hos människor, inklusive:
* Morbillivirus: Orsakar mässling och kannibalism hos djur.
* Rubulavirus: Orsakar parainfluensa, kattpest, humana metapneumovirusinfektioner och andra sjukdomar.
* Henipavirus: Orsakar Hendra-feber och Nipah-feber hos djur och människor.
* Pneumovirus: Orsakar respiratoriska sjukdomar hos barn och vuxna, inklusive bronkiolit och lunginflammation.
Förebyggande åtgärder för Paramyxoviridae-infektioner innefattar vaccination, personlig hygien och infektionskontrollåtgärder som isolering och karantän av smittade individer.
Calicivirus hos katter, även känt som feline calicivirus (FCV), är ett sjukdomsalstrande virus som kan orsaka en rad respiratoriska och oral-kliniska tecken hos katter. Viruset tillhör familjen Caliciviridae och innehåller en enkel, positivt styrd RNA-sträng. Det finns många olika FCV-stammar med varierande virulens, vilket kan leda till en bred skala av sjukdomar, från subkliniska infektioner till allvarliga systemiska sjukdomar.
FCV-infektionen sprids främst via direkt kontakt mellan katter eller indirekt via kontaminering av miljön med sekret från infekterade katter. De vanligaste kliniska tecknen på FCV-infektion inkluderar snuva, hosta, slemmig näsa och ögon, ulcerationer i munhålan och svullnad av halsen. I vissa fall kan viruset också orsaka artriter, pneumoni och dödlig sepsis.
FCV-infektionen är vanligt förekommande bland katter över hela världen och drabbar ofta unga katter hårdast. Även om det finns inget botemedel för själva viruset, kan symtomen behandlas med stödjande vård, såsom vätskeersättning, antibiotika för sekundära bakteriella infektioner och smärtlindring. Preventivt kan katter vaccineras mot FCV som en del av deras rutinimmunisationsprogram.
RSV (Respiratory Syncytial Virus) är ett virus som orsakar andningsvägsinfektioner, särskilt hos spädbarn, äldre vuxna och personer med nedsatt immunförsvar. Vid tillfället finns det inga godkända vaccin mot RSV, men det pågår en intensiv forskning för att utveckla effektiva vacciner.
Definitionen av "RSV-vacciner" skulle därför vara:
En forthcoming or experimental medicinsk behandling i form av en immunisering som syftar till att förhindra infektion och sjukdom orsakad av Respiratory Syncytial Virus (RSV).
En coronavirusesjukdom (Coronavirus infection) är en infektionssjukdom orsakad av ett coronavirus. Coronavirus är en typ av virus som kan orsaka sjukdomar i andningsvägarna, från milda former som vanlig förkylning till allvarliga sjukdomar som lunginflammation och akut respiratorisk distresssyndrom (ARDS).
Det finns flera olika sorter av coronavirus, och de kan infektera både människor och djur. De två senaste coronavirussjukdomarna som har fått stor global uppmärksamhet är SARS (Severe Acute Respiratory Syndrome) och MERS (Middle East Respiratory Syndrome), båda orsakade av olika typer av coronavirus. I december 2019 identifierades en ny typ av coronavirus, SARS-CoV-2, som orsakar sjukdomen COVID-19 (Coronavirus Disease 2019).
Symptomen på en coronavirusesjukdom kan variera mycket, men de vanligaste symptomen är hosta, feber och trötthet. Andra symtom som kan förekomma är nysningar, slem i näshålan, halsont, huvudvärk och andfåddhet. I allvarliga fall kan coronaviruset orsaka pneumoni, akut andningssvikt och multiorgansvikt, vilket kan vara livshotande.
Human Bocavirus (HBoV) är ett encelligt DNA- virus som tillhör parvovirusfamiljen och upptäcktes första gången år 2005. Viruset har identifierats hos barn med andningsvägsinfektioner, men kan också orsaka mag-tarmsjukdomar. HBoV är vanligt förekommande i populationen och kan påvisas hos upp till 15 procent av barn under två år som har andningsbesvär. Viruset tros orsaka milda symtom, men kan också vara en del av den bakteriella eller virala floran hos sjuka barn. Fler studier behövs för att fastställa exakt vilken roll HBoV spelar i sjukdomar hos människor.
Respirovirusinfektioner är en benämning på infektionssjukdomar orsakade av olika typer av respiratoriska virus. Detta inkluderar bland annat:
1. Influensavirus: Orsakar influensa (vanlig hosta, feber och trötthet) och ibland allvarliga lunginfektioner som pneumoni.
2. Parainfluensavirus: Kan orsaka förkylningar, bronkit och i vissa fall pneumoni.
3. Respiratorisk syncytialvirus (RSV): Orsakar ofta milda andningsinfektioner hos vuxna men kan ge allvarliga sjukdomar hos barn, som bronkiolit och pneumoni.
4. Humana metapneumovirus: Kan orsaka förkylningar, bronkit och ibland pneumoni.
5. Adenovirus: Orsakar ofta förkylningsliknande symtom, men kan även ge upphov till allvarligare lunginfektioner.
6. Rhinovirus: Det vanligaste viruset som orsakar förkylningar.
Symptomen på en respirovirusinfektion varierar beroende på vilket virus det är och hur sjukdomen utvecklas hos den enskilda individen, men kan inkludera hosta, nästäppa, rinnande näsa, feber, huvudvärk, trötthet och ibland även bröstsmärta eller andningssvårigheter.
Parvoviridae-infektioner är en grupp infektionssjukdomar orsakade av olika arter av parvovirus. Parvovirus är små, DNA-baserade virus som kan infektera både djur och människor.
Den vanligaste formen av parvovirusa infektion hos människor kallas för humana parvovirus B19-infektion, även känd som femte sjukdomen eller erythema infectiosum. Denna infektion orsakar ofta milda symtom som feber, hosta och röda hudutslag, särskilt på kinderna och under armarna. I vissa fall kan den leda till allvarligare komplikationer, som blodbrist (anemi) eller inflammation i lederna (arthrit).
Hos djur, särskilt hundar och katter, kan parvovirusa infektioner orsaka allvarliga mag-tarmproblem och blodförgiftning (sepsis), vilket kan vara livshotande. Det är viktigt att vaccinera djur mot dessa virus för att förebygga sjukdomen.
Behandlingen av parvovirusa infektioner beror på symtomen och allvarlighetsgraden av sjukdomen, men kan inkludera vila, vätskeersättning och smärtlindring. I vissa fall kan antivirala läkemedel eller blodtransfusion behövas.
'Sköldpaddor' är ett samlingsnamn för en grupp kräldjur som kännetecknas av sin karaktäristiska skal, som består av både benvävnad och hud. Sköldpaddorna har en lång evolutionär historia och finns representerade i fossil från tidig krita för 100 miljoner år sedan. De är mycket varierande djur, med över 300 nu levande arter som lever på alla kontinenter utom Antarktis. Sköldpaddorna har en långsam ämnesomsättning och lever ofta i flera decennier eller till och med över hundra år. De är allätare, men deras föda varierar mellan olika arter och kan bestå av vegetation, as, små djur och ibland även andra sköldpaddor. Sköldpaddorna har en viktig ekologisk roll som pollinerare, fröspridare och näringskälla för andra djur. Många arter är dock hotade på grund av habitatförlust, överexploatering och klimatförändringar.
Enligt Amerikanska Centers for Disease Control and Prevention (CDC) definieras coronavirus som en typ av virus som kan orsaka sjukdomar, variande från gemensamma kalla till allvarligare sjukdomar såsom lunginflammation och MERS (Middle East Respiratory Syndrome) och SARS (Severe Acute Respiratory Syndrome). Coronavirus är namnet på en grupp av virus som orsakar sjukdomar i djurs värld och hos människor. De flesta coronavirus-infektioner orsakar milda till måttliga symtom, men de kan också leda till allvarligare sjukdomar, särskilt hos äldre personer och personer med svaga immunsystem eller underliggande hälsoproblem. Coronavirus är vanligt förekommande bland djur och människor och sprids ofta genom droppbredning när en smittad person hostar, nyser eller andas ut. Det finns också bevis på att coronavirus kan spridas via kontaminerade ytor och föremål.
En mykoplasmainfektion är en infektion som orsakas av bakterier från släktet Mycoplasma. Dessa bakterier saknar cellevägg och är därför resistenta mot många vanliga antibiotika, såsom penicillin. De kan orsaka olika sjukdomar beroende på vilken art av mykoplasma det rör sig om. Till exempel kan Mycoplasma pneumoniae orsaka lunginflammation och Mycoplasma genitalium kan orsaka könsvätskeinfektioner hos både män och kvinnor. Symptomen på en mykoplasmainfektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är infekterad, men kan inkludera hosta, feber, trötthet, ont i musklerna och ledgångarna samt slemproduktion. Diagnosen ställs vanligen genom att ta ett prov på blod, sputum eller urin, som analyseras för närvaro av mykoplasma. Behandlingen består ofta av antibiotika som är verksamma mot mykoplasma, såsom makrolider eller tetracykliner.
Parainfluensavirus 3, humant, är ett sjukdomsframkallande virus som tillhör familjen Paramyxoviridae och som orsakar respiratoriska infektioner hos människor. Viruset är en av de vanligaste orsakerna till akuta övre luftvägsinfektioner, såsom hosta, rinnande näsa och irritat svalg, men kan även orsaka mer allvarliga lunginflammationer hos vissa individer, särskilt barn och äldre personer eller personer med nedsatt immunförsvar.
Parainfluensavirus 3 sprids främst via droppinfektion från en smittad persons näsa eller mun, när de hostar, nyser eller pratar. Det kan också spridas genom direkt kontakt med infekterade ytor eller föremål och sedan vidröras av munnen, näsan eller ögonen.
Det finns inget specifikt behandlingssätt för infektioner orsakade av Parainfluensavirus 3, men symptomen kan ofta lindras med vanliga smärtstillande och febernedsättande medel. I allvarligare fall kan läkemedel som hjälper till att öppna luftvägarna och underlätta andningen vara nödvändiga. För att förebygga infektion är god handhygien, värnande av immunförsvaret och undvikande av direkt kontakt med smittade individer viktiga åtgärder.
'Lunginflammation, viral' refererer til en infektion i lungene som orsakas av et virus. Den medicinske betegnelsen for denne type lungeinfeksjon er ofte 'viral pneumoni'. Ved en viral pneumoni angriper et virus de små luftveier og/eller lungblærer (alveoler) i lungene, hvilket fører til en inflammatorisk respons som kan medføre symptomer som hoste, produktivt hoste, feber, trang til å ande dybt og smerter i brystet. Andre typer av infeksjoner som bakterier og svamp kan også føre til lungeinfeksjoner, men de betegnes deretter som 'bakteriel pneumoni' eller 'svampelunge'. Det er viktig å søke medisinsk behandling hvis man mener at have en viral pneumoni, da det kan være n toget med andre komplikasjoner og kræve spesifikk antiviral behandling.
I svenska medicinska sammanhang används begreppet andningssystemet ofta för att referera till de strukturer i kroppen som är involverade i respirationen, det vill säga processen där syre tas in och kolmonoxid avges.
Andningssystemet kan delas upp i övre och undre andningsvägar. Övre andningsvägen inkluderar näsa, näsanghålor, svalg och struphuvud. Undre andningsvägen består av luftrör, bronker, lungornas bronkioler och alveoler.
När luften andas in genom näsan eller munnen passerar den först övre andningsvägen. Här värms luften upp, fuktas den och renas den från främmande partiklar med hjälp av cilier och slem i svalget och näshålorna.
Därefter passerar luften genom luftröret ner till lungorna. I lungorna delar sig luftröret upp i två bronker som leder in till vardera lunga. Bronkerna delar sig sedan upp i allt mindre grenar, kallade bronkioler, som slutligen mynnar ut i de små luftsäckarna, alveolerna.
I alveolerna sker gasutbytet mellan luften och blodet. Syret diffunderar från luften in i blodet medan kolmonoxiden diffunderar ut från blodet och andas ut.
Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.
Urinvägs sjukdomar är en övergripande benämning på olika sorters medicinska tillstånd som drabbar urin systemet, inklusive nedre delen av urin tracten (blåsa och urinoir) samt övre delen av urin tracten (njurar och uretärer). Detta kan omfatta en bred skala av tillstånd, från infektioner och inflammation till strukturella abnormaliteter och cancersjukdomar. Några exempel på vanliga urinvägs sjukdomar inkluderar:
* Urinvägsinfektion (UTI): är en infektion som drabbar antingen nedre eller övre delarna av urin tracten. De flesta UTI:erna beror på bakterier, men de kan också orsakas av svampar eller jungfrulighet.
* Interstitiell cystit/blåsan irritation syndrom (IC/BPS): är en kronisk blåsan sjukdom som orsakar smärta, tryck och irritation i urin blåsan. IC/BPS kan vara mycket smärtsam och påverka patientens livskvalitet negativt.
* Nephrolitiasis: är när stenar bildas inuti njuren eller uretären. Stenarna kan orsaka smärta, blod i urinen och återkommande infektioner. I vissa fall kan de också blockera urin flödet och leda till allvarliga komplikationer som njurskada eller njursvikt.
* Urin tract cancer: är en ovanlig, men allvarlig sjukdom där cancertumörer bildas i urin tracten. De vanligaste typerna av urin tract cancer är njurens cellcancer och blås cancersjukdomar.
Det är viktigt att uppsöka läkare om man anar att ha någon form av urin tract sjukdom, eftersom tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.
'Seasons' är inget medicinskt begrepp, utan istället ett naturligt fenomen som vanligtvis refererar till de fyra årstiderna: vår, sommar, höst och vinter. Varje årstid har sin unika kombination av temperatur, nederbörd och dagsljus som påverkar miljön och levande varelsers beteende och livscykel.
I medicinsk kontext kan årstider ha en viss relevans när det gäller säsongsbundna sjukdomar eller fenomen, såsom säsongsrelaterade allergi, smittsjukdomar som flu eller andra infektionssjukdomar som kan vara vanligare under vissa årstider. Dessutom kan årstiderna ha en effekt på människors fysiska och mentala hälsa, till exempel kan många människor uppleva säsongsbundna depressioner eller känslor av tristess under de mörkare vintermånaderna.
"Nötkreatursjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som drabbar nötkreatur, även kallat kor. Det kan innefatta en rad olika tillstånd, bakteriella, virala eller parasitära, som kan påverka djurets hälsa och produktion. Några exempel på nötkreatursjukdomar är mastit (bröstinflammation), tuberkulos, blödande diarré hos kalvar (Cryptosporidios), IBR (korrespiratoryt viruset) och BVD/MD (bovin viral diarré/mucosal disease). Prevention och kontroll av nötkreatursjukdomar är viktigt för att säkerställa djurens hälsa, produktivitet och biosecurity.
"Akut sjukdom" refererar till en plötslig och snabbt utvecklad medicinsk eller sjukdomstillstånd som kräver omedelbar behandling. Det kan vara orsakat av en infektion, skada, förgiftning eller ett annat medicinskt tillstånd. Symptomen är ofta allvarliga och kan hota livet om de inte behandlas omedelbart. Exempel på akuta sjukdomar inkluderar hjärtinfarkt, lungemboli, svår sepsis och meningit.
'Virusantikroppar' (eller 'virusantistoffer') är immunologiska proteiner som produceras av B-celler i kroppen som svar på en infektion med ett virus. Dessa antikroppar binder till ytor på viruset, vilket gör det möjligt för kroppens immunsystem att identifiera och eliminera viruset från kroppen.
Det finns olika typer av virusantikroppar, men de flesta tillhör en grupp som kallas IgG-antikroppar. När en person har haft en infektion med ett visst virus och sedan har blivit immun mot det, kommer de att ha höga nivåer av specifika IgG-antikroppar i sin blodomlopp som kan mätas för att fastställa om personen har haft en tidigare infektion.
Det är värt att notera att det finns också andra typer av immunologiska respons på virusinfektioner, såsom T-celler och interferoner, men virusantikroppar är ett viktigt sätt för kroppen att identifiera och bekämpa viruset.
'Virala fusionsproteiner' är proteiner som viruset använder för att fusionera sitt eget membran med membranet på värdcellen under infektionsprocessen. Detta gör att viruset kan släppa in sin genetiska information in i värdcellen och därmed börja producera nya viruspartiklar.
Fusionsproteinet är ofta inaktivt eller delvis inaktivt under transporten till värdcellen, men aktiveras när viruset binder till en specifik receptor på värdcellens yta. När proteinet aktiveras sker en konformationsförändring som bringar virusemembranet och värdcellsmembranet nära varandra, så att de kan fusionera.
Fusionsproteiner är viktiga mål för utvecklingen av antivirala läkemedel, eftersom de ofta är nödvändiga för viruset att infektera celler och sprida sig i kroppen.
'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.
Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.
Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.
Medicinskt sett kan sjukdomar i matspjälkningssystemet, även känt som digestiva systemets sjukdomar, definieras som olika tillstånd som påverkar någon del av matspjälkningsprocessen. Detta inkluderar mun, tarm, lever, gallblåsa, bukspottkörtel och angränsande strukturer.
Exempel på vanliga sjukdomar i matspjälkningssystemet är:
1. Gastriter - inflammation i magsäcken
2. Gastroesofageal refluxsjukdom (GERD) - illamående orsakat av upprepade tillbakaflöden av maginnehåll till matstrupen
3. Morbus Crohn - en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som kan påverka hela tarmkanalen
4. Colitis ulcerosa - en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som primärt påverkar kolon och rektum
5. Irritabel tarm - en funktionell tarmsjukdom orsakad av störningar i tarmens muskelaktivitet och/eller nervsystem
6. Divertikulit - inflammation eller infektion i divertiklar (utbuldningar) i tjocktarmen
7. Lever- och gallvägssjukdomar, inklusive leverinflammation, levercancer, gallsten och primär skleroserande kolangit
Dessa sjukdomar kan orsaka en rad symtom som kan variera från milda till allvarliga, beroende på vilken del av matspjälkningssystemet som är drabbad. Symptomen kan inkludera smärta, illamående, kräkningar, diarré, viktminskning och blod i avföringen.
"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.
Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.
I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.
Kolelitiasis är ett tillstånd där små stenar bildas i gallgångarna som leder från levern till tarmen. Dessa stenar kan vara mycket små eller så stora som en bönor och de kan orsaka smärta, illamående och kräkningar när de blockerar gallgångarna. Kolelitiasis kan också leda till infektioner och andra komplikationer om den inte behandlas. Faktorer som ökar risken för att utveckla kolelitiasis inkluderar hög ålder, övervikt, kolesterolrik diet, brist på fysisk aktivitet och vissa medicinska tillstånd som diabetes och cystisk fibros.
'Sjukhusvistelse' betyder att en person är inlagd på sjukhus för att få vård och behandling. Det kan involvera att en patient delar rum med andra patienter på en vårdavdelning, eller att de har ett eget rum. Under sin vistelse på sjukhuset kommer patienten att ses av olika läkare, sjuksköterskor och övrig personal som arbetar på sjukhuset. De kan få mediciner, operationer, terapi eller andra behandlingar beroende på vad som behövs för att behandla deras tillstånd.
Sjukhusvistelsen kan variera i längd från några timmar till veckor eller månader beroende på patientens tillstånd och behandlingsbehov. Under sin vistelse på sjukhuset kommer patienten att få regelbundna mottagningar och undersökningar för att övervaka deras tillstånd och behandling.
Det är viktigt att följa personalens instruktioner under en sjukhusvistelse för att maximera chanserna för en snabb och fullständig återhämtning.
Antivirala medel är en typ av läkemedel som används för att behandla eller föventionellt förhindra infektioner orsakade av virus. De fungerar genom att hindra viruses reproduktion och spridning inne i kroppen. Exempel på antivirala medel inkluderar läkemedel som används för att behandla HIV/AIDS, herpes, influensa (vanlig hosta och mag-tarmlopp), hepatit B och C samt vissa former av cancer. Det är viktigt att notera att antivirala medel inte bör användas för att behandla infektioner orsakade av bakterier, svamp eller parasiter, eftersom de inte kommer att vara effektiva mot dessa typer av patogener.
Medicinskt sett definieras virusförökning som processen där en värdkälla, till exempel en cell, infekteras av ett virus och tvingas producera fler virioner (viruspartiklar). Detta sker genom att virusets genetiskt material integreras eller replikeras inom värddjuret och tvingar den till att producera nya viruspartiklar som sedan friges och kan infektera andra celler.
Virusförökningen är en central del i viruspatogenes, det vill säga sjukdomsprocessen orsakad av ett virus. Förståelsen av denna process har varit viktig för utvecklingen av antivirala läkemedel och vacciner som används för att behandla och förebygga virussjukdomar.
"Urinvägar" (latin: Viae urinariae) är ett samlingsbegrepp för de organ och strukturer i kroppen som transporterar urin från njurarna till yttre miljön. Det innefattar följande:
1. Njurarnas pelvis, urinledare (ureter), urinsäcken (urinblåsan) och urinröret (urethra).
Njurarna producerar urin som transporteras genom de smala rör som kallas urinledare till urinsäcken. När urinen fyller upp blåsan kommer det att kännas tryck, och vi upplever då en behov av att tömma vår blåsa genom att urinera via urinröret. Urinvägarna är viktiga för att hålla vår kropp i balans genom att reglera vattnets och ämnenas nivåer i kroppen.
En gallblåseinflammation, även kallad cholecystit, är en inflammation i gallblåsan. Den kan orsakas av en infektion eller när smala gallgångar orsakar att gallflüssan inte kan rinna fritt från gallblåsan. Detta kan leda till smärta, feber och ökad hjärtslag frekvens. Gallblåseinflammation kan vara akut eller kronisk. Akut gallblåseinflammation är en plötslig och allvarlig sjukdom som kräver omedelbar medicinsk behandling, medan kronisk gallblåseinflammation är en långvarig sjukdom som kan leda till komplikationer om den inte behandlas.
DNA-sekvensanalys är en metod inom genetiken och bioinformatiken som används för att bestämma den exakta ordningsföljden (sekvensen) av nukleotider (baser) i en DNA-molekyl. Genom att undersöka och jämföra dessa sekvenser kan man få information om individens genetiska make-up, evolutionära härstamning och samband med olika arvsbundna sjukdomar eller andra genetiska egenskaper. DNA-sekvensanalys används också för att identifiera mikroorganismer såsom bakterier och virus genom att jämföra deras genetiska sekvenser med kända exemplar i databaser.
Luftvägstumörer är abnorma tillväxt eller neoplasm av celler eller vävnader i luftvägar, inklusive näsa, näsan, svalg, strupe och lungor. De kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna). Maliga luftvägstumörer är ofta cancer som kan spridas till andra delar av kroppen och kan orsaka allvarliga hälsoproblem. De vanligaste formerna av maliga luftvägstumörer är larynxcancer, svalgcancer, näscancer och lungcancer.
"Kattsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för alla de sjukdomar och hälsoproblem som kan drabba katter. Detta kan innefatta allt från infektionssjukdomar, parasitangrepp, allergier, hud- och tandsjukdomar till endokina sjukdomar, cancer och neurologiska störningar.
Exempel på vissa vanliga kattsjukdomar är:
1. Upper Respiratory Infections (URI): Detta är en infektionssjukdom som drabbar katter och orsakas oftast av virus, men kan också orsakas av bakterier. Symptomen inkluderar hosta, snuva, näsaflöde och ögonrodnad.
2. Fleas and Ticks: Katter kan drabbas av parasitangrepp som orsakas av flugor, loppor och fästingar. Dessa parasiter kan orsaka irritation, blodförluster och överföra andra sjukdomar till katten.
3. Flea Allergy Dermatitis (FAD): Detta är en allergisk reaktion på bettet från flugor som orsakar klåda, hudinflammation och hudförändringar.
4. Diabetes Mellitus: Katter kan drabbas av diabetes, vilket orsakas av för höga nivåer socker i blodet. Symptomen inkluderar ökad törst, urinering och aptit, samt viktminskning.
5. Renalt insufficiens: Detta är en sjukdom som drabbar katter och orsakas av nedsatt njurfunktion. Symptomen inkluderar ökad törst och urinering, viktminskning och minskad aptit.
6. Cancer: Katter kan utveckla olika typer av cancer, inklusive lymfom, bröstcancer och leukemi. Symptomen varierar beroende på typen av cancer.
7. Artrit: Äldre katter kan drabbas av artrit, vilket orsakas av inflammation i lederna. Symptomen inkluderar svårigheter att röra sig, stelhet och låga energinivåer.
Det är viktigt att hålla katten frisk genom regelbundna veterinärbesök, en hälsosam kost och motion. Om du upptäcker några av de listade symptomen bör du kontakta din veterinär så snart som möjligt för att få behandling och råd om hur du kan hjälpa din katt att bli frisk igen.
Medicinskt sägs Mag-tarmsjukdomar (Gastrointestinala sjukdomar) vanligen vara sjukdomar som drabbar magsäcken, tarmen och angränsande organ. Detta kan inkludera sådana tillstånd som gastrit, ulcerös kolit, Crohns sjukdom, irritabel tarmsyndrom (IBS), celiaki, inflammatorisk tarmsjukdom (ITD) och cancer i mag-tarmkanalen. Symptomen på dessa tillstånd kan variera mycket, men de vanligaste inkluderar buksmärta, diarré, illamående, kräkningar, viktminskning och blod i avföringen. Behandlingen beror på vilket tillstånd det rör sig om, men den kan innefatta mediciner, ändringar av kosten, livsstilsförändringar eller i vissa fall kirurgi.
Ett esofagoskop är ett medicinskt instrument som används för att undersöka och inspektera matstrupen (esofagus). Det består av en böjlig, smal tub med en diameter på vanligen mellan 5 och 10 millimeter. Tuben har en linsystem och en ljuskälla monterade vid dess ände, vilket möjliggör direkt seende in i matstrupen när den införs genom munnen och ned till magsäcken. Ett esofagoskop kan också användas för att utföra vissa terapeutiska procedurer, såsom att ta biopsier eller behandla blödningar.
En gastroskopi är ett medicinskt ingrepp där man använder en flexibel, tunn tub som kallas ett gastroskop. Gastroskopen sätts ner i matstrupen, magsäcken och vanligen även in i tolvfingertarmen för att undersöka dessa områden. Metoden används ofta för att diagnostisera problem som magont, blödningar, infektioner, svullnader eller andra skador. Man kan också under gastroskopi ta biopsier (prover) från slemhinnan för vidare analys.
En urinvägsinfektion (UTI) är en infektion som orsakas av bakterier, virus eller svamp i någon del av urin systemet. De flesta urinvägsinfektioner drabbar urinblåsan (cystit), men de kan också drabba någon annan del av urinvägarna, till exempel uretran (uretrit) eller njurarna (pyelonefrit). De vanligaste orsakerna till UTI:er är bakterier som hittar sin väg upp i urinvägarna från tarmen. Symptomen på en UTI kan inkludera smärta, brännande känsla under urinering, frekvent behov av att urinera och eventuellt blod i urinen. Behandlingen för UTI:er består oftast av antibiotika för att döda de bakterier som orsakar infektionen.
"Urinvägsstenar" (ureteral stones eller nephrolithiasis) är en medicinsk term som refererar till förekomsten av stenar eller kristaller i urinledare (uretrarna) eller nedre delen av urinvägssystemet, inklusive njurarna. Dessa stenar kan variera i storlek från små sandkornsliknande partiklar till större, klumpiga formationer och de kan orsaka allvarliga smärtor eller obehag när de försöker röra sig genom urinvägarna.
Stenarna bildas ofta som ett resultat av avlagringar av mineralsalter i urinen, vilket kan ske om urinen är överkoncentrerad eller om urindränarna inte fungerar korrekt. Andra faktorer som kan öka risken för att utveckla urinvägsstenar inkluderar genetisk dispositionsfaktorer, vissa mediciner, lågt vattenintag och vissa livsstilsval som hög salt- eller proteinintag.
Symptomen på urinvägsstenar kan variera beroende på storleken och platsen på stenen, men de kan inkludera plötslig och stark smärta i ländryggen, sidan eller under magen, blod i urinen, illamående och kräkningar, frekvent behov av att urinera och smärta vid urinering. I allvarliga fall kan obehandlade urinvägsstenar leda till infektioner, njurskada eller nedsatt njurfunktion.
'Vulvainflammation' eller 'vulvitis' refererer til en inflammatorisk tilstand i vulvanområdet, som består af de ydre kvindelige kønsorganer inklusive skamlæberne, klitoris og inderside af lårene. Denne tilstand kan føre til symptomer som rødme, svelling, smerte, irritation, kløe eller værre i vulvanområdet. Vulvainflammation kan have mange årsager, herunder infektioner (fungale, bakterielle eller virale), allergiske reaktioner, kemisk irritation (fra sæbe, parfumer, tøjvaske osv.), hormonelle forstyrrelser eller hudsygdomme. Behandlingen af vulvainflammation afhænger af dens årsag og kan inkludere antibiotika, antimykotika, topiske steroider eller andre lægemidler.
En gallblåseoperation, också känd som kirurgisk kistektomi, är ett sjukhusinläggande ingrepp där man tar bort galblåsan. Detta görs vanligtvis för att lindra smärtor eller andra besvär orsakade av gallsten eller gallvätskeinflammation (kolesterolös kista).
Det vanligaste sättet att utföra en gallblåseoperation är laparoskopisk kistektomi, där man gör små snitt i magen och använder en kamera och speciella instrument för att nå och ta bort galblåsan. Denna metod medför ofta mindre smärta, sämre ärrbildning och snabbare återhämtning jämfört med den traditionella öppna kirurgiska metoden.
Efter en gallblåseoperation kan patienten vanligtvis lämna sjukhuset samma dag eller dagen efter operationen, och de flesta återgår till sin normala aktivitet inom två veckor.
Antibacterial medications, also known as antibiotics, are a type of medication used to treat infections caused by bacteria. These medications work by killing the bacteria or inhibiting their growth, allowing the body's immune system to fight off the infection. Antibacterial medications can be administered through various routes, including oral, topical, and intravenous, depending on the severity and location of the infection. It is important to note that antibacterial medications are not effective against viral infections, such as the common cold or flu. Misuse or overuse of antibacterial medications can lead to antibiotic resistance, which is a significant global health concern.
"Gallvägar" refererar till de små rör som transporterar gallan från levern till tarmen. Gallan hjälper till att bryta ned fett i mag-tarmsystemet och innehåller bland annat kolesterol, salter och gallasyror. Det finns två typer av gallvägar: de inre (intrahepatiska) och de yttre (extraintestinala). De inre gallvägarna är delar av leverns canaler som förbinder levercellerna med varandra, medan de yttre gallvärgen fortsätter från levern till tarmen via gallblåsan. Gallvägarna kan bli inflammerade eller blockerade, vilket kan leda till sjukdomar som gallsten eller hepatit.
Mykoplasma är ett släkte av små, akventeläsa bakterier som saknar cellväggar och därför kan de passera igenom vanliga filtreringsmetoder. De är de minsta kända självständiga levande organismerna och kan infektera många olika djurarter, inklusive människor. Mykoplasmin infektioner kan orsaka en rad olika symptom beroende på vilken art av mykoplasma som orsakar infektionen och var i kroppen den uppstår.
Vid människan är de vanligaste arterna Mycoplasma pneumoniae, som kan orsaka lunginflammation, och Mycoplasma genitalium, som kan orsaka könsvätska i urinen hos män och infektioner i reproduktiva systemet hos både män och kvinnor. Andra arter av mykoplasma kan också orsaka infektioner i ögon, artärer, ledbrosk, hud och andningsvägar. Mykoplasmin är ofta svåra att behandla eftersom de har en tendens att utveckla resistens mot många antibiotika.
'Näsa-svalg' (latin: nasopharynx) är den övre delen av svalget, direkt under näsan och ovanför struphuvudet. Den fungerar som en genomfart för luft vid andning och för mat och dryck vid deglution (sväljning). Nasofarynxs bakre del gränsar till den övre delen av matstrupen (farynx) och omgärdas av muskler och bindevävnad. Här passerar också ledningssystemet för Eustachiusrören, som förbinder mellanörat med svalget och hjälper till att reglera lufttrycket i mellanörat.
Gallstenar är små, fasta avsättningar av kolesterol eller bilirubin som bildas i gallblåsan. De kan variera i storlek, från sandkornsstora till större än en golfboll. Gallstenar kan orsaka symptom som krampaktiska smärtor i överdelen av magen (gallblåsmor), illamående och kräkningar om de blockerar gallgångarna. Många personer med gallstenar har dock inga symptom alls. Faktorer som ökar risken för att utveckla gallstenar innefattar övervikt, äldre ålder, kvinnlig kön och vissa etniska bakgrunder. Behandlingen kan variera från smärtlindring och antibiotika till operation för att ta bort gallblåsan eller gallstenarna.
Luftrören (latin: Trachea) är en rörformad, muskulös och slitygig struktur i andningssystemet hos däggdjur. Det förbinder näshålorna och munhålan med de två lungornas bronker via stämbanden. Luftrörens främsta funktion är att leda luft till och från lungorna under andningen.
Luftrören börjar vid det nedre delarna av halsen, omedelbart under stämbanden, och sträcker sig ner till broncherna som delar upp sig i vardera lunga. Det är omgivet av brosk, vilket ger strukturen styrka och flexibilitet för att möta de mekaniska kraven under andningen och hostning.
Bukspottkörtelsjukdomar, eller pankreatit, är medicinska tillstånd som berör bukspottkörteln (pancreas) och kan delas in i akuta och kroniska former.
Akut pankreatit definieras som en plötslig inflammation av bukspottkörteln, vanligtvis orsakad av gallsten eller alkoholmissbruk. Andra orsaker kan inkludera vissa läkemedel, infektioner och skador. Symptomen på akut pankreatit kan vara mycket smärtsamma och innefatta plötslig buksmärta i övergumpen, illamående, kräkningar, feber och ökad hjärtfrekvens.
Kronisk pankreatit definieras som en långvarig inflammation av bukspottkörteln, oftast orsakad av alkoholmissbruk eller genetiska faktorer. Symptomen på kronisk pankreatit kan vara mindre akuta än de hos akut pankreatit, men kan inkludera buksmärta, diarré, onormal viktstörning och störningar i fettsyrans absorption. Kronisk pankreatit kan också leda till komplikationer som diabetes och mag-tarmsjukdomar.
Behandlingen av bukspottkörtelsjukdomar beror på typen och svårighetsgraden av sjukdomen, men kan innefatta smärtlindring, intravenös vätskebehandling, näringsstöd, kirurgi och mediciner för att reducera magsaftproduktionen. För kronisk pankreatit kan behandlingen också inkludera en speciell diet och livsstilsförändringar.
'Mag-tarmsystemet' er en betegnelse for det samlede digestive system, der inkluderer munden, spiserøret, maven, tarme, leveren, galdeblæren og bugspytkirtlen. Dette system har ansvaret for at fordøje maden, absorbere næringsstofferne og udskille affaldsstoffer.
Maven er en muskelholdig sak, der modtager maden fra spiserøret og indleder fordøjelsesprocessen ved at sekretere mavesaft, som indeholder enzymer, der bryder ned proteiner. Maven også gemme maden i en periode, så den kan fordøjes bedre.
Tarme er et system af hulrum og rør, der strækker sig fra mavesækkens udgang til anus. De fleste af tarmerne har en indvendig overflade, der er dækket med små fold, som øger overfladen, så organismen kan absorbere næringsstofferne bedre. I tarmene findes også mange forskellige typer af bakterier, som hjælper til at fordøje maden yderligere.
Leveren og galdeblæren er to vigtige organer, der hjælper med at fordøje fedtstoffer. Leveren producerer galdesaft, som indeholder salte og stoffer, der hjælper med at opløse fedtstofferne, så de kan absorberes i tarmene. Galdeblæren lagrer galdesaften og udskiller den ind i tolvfingertarmen, når organismen spiser.
Bugspytkirtlen er et andet vigtigt organ, der producerer enzymer, som hjælper med at fordøje kulhydrater, proteiner og fedtstoffer. Bugspytkirtlen udskiller også insulin, et hormon, der regulerer blodsukkeret i organismen.
Sammen arbejder disse organer for at fordøje maden og absorbere næringsstofferne, så organismen kan vokse og fungere korrekt. Hvis der er problemer med et af disse organer, kan det have en betydelig indvirkning på organismens helbred og livskvalitet.
Den svala nässlemhinnan (latin: mucosa nasalis) är ett slimslimrigt, skiktat epitelgevär som löper längs näsa och näsans inre delar. Det består av celler som producerar slem, små körtlar och nervändar. Nässlemhinnan har en viktig funktion i att värma, fuktigöra och rena luften som andas in genom näsan. Den hjälper också till att fånga små partiklar och mikroorganismer som kan finnas i det luftburna materialet.
En galne bol (gallstone) är en fast, stelnad samling av substans som bildats inuti gallblåsan. Den består vanligtvis av kolesterol eller bilirubin, två ämnen som finns naturligt i gallan. Gallstenar kan vara mycket små (mindre än 3 millimeter i diameter) eller så stora som en golfboll. Många människor har en enda gallsten, medan andra kan ha flera.
Gallstenar bildas när substansen i gallan kristalliserar och blir till en fast massa. Detta kan hända om gallblåsan inte töms ofta eller om gallan innehåller för mycket kolesterol eller bilirubin. Vissa personer är mer benägna än andra att utveckla gallstenar, till exempel äldre kvinnor och personer med övervikt eller aderton.
De flesta människor som har gallstenar märker inte av det, eftersom de inte orsakar några symptom. Men om en gallsten blockerar någon av gallgångarna kan det leda till smärta, inflammation och andra komplikationer, såsom gulsot (icterus) eller akut bukinflammation (cholecystitis). I dessa fall behöver personen sannolikt få behandling, vanligtvis i form av kirurgi.
'Extrahepatisk kolestas' refererer til en form for kolestase (minsket eller forstyrret galledyssel) som opstår udenfor leveren. Kolestase betyder at galla ikke kan transporteres fra leveren og ud i tarmene som det normalt sker, hvilket kan føre til en opbygning af galasyrer i leveren og muligvis skade levercellerne.
Ved extrahepatisk kolestase er årsagen til problemet placeret udenfor leveren, typisk som følge af en obstruktion (forsnævring eller sammenpressning) i galdeleddene, der forhindrer gallafluidens passage. Dette kan skyldes forskellige patologiske tilstande såsom gallesten, tumorer, cyster eller entzündelser i bughulen, der presser på galdeleddene og forstyrrer gallaudfloden.
Symptomerne på extrahepatisk kolestase kan inkludere mørke urin, lysstole, opkast med en gul-grøn farve, pruritus (kronisk og intensivt kvalme), fedtet ophobning i huden og muligvis galasten (påvirkning af blodets kolesterolmængde). Diagnosen stilles typisk ved hjælp af ultralyd, CT-scanning, MRI eller ERCP (endoskopisk retrograd kholecystopankreaticografi) til at undersøge galdevejen og identificere årsagen til obstruktionen. Behandlingen vil typisk fokusere på at fjerne årsagen til obstruktionen, hvilket kan kræve kirurgiske indgreb i visse tilfælde.
'Galla' er ein medisinsk terminu som oftest refererer til gallen, en fluktatørleg opptatt av sekrett fra leveren og andre stoffer. Gallen hjelper ved fordøyelsen av fedtstoffer i magen og inneholder ofte oppsurt saltsyre som gir gallen sin typiske grønne eller brune farge.
I noen tilfelle kan 'galla' også referere til en abnormal samling av galletannin, et kjemisk stoff som produseres i visse plantearter og som kan være skadelig hvis det ingesteres. Men i medisinsk kontekst er det vanligere å referere til gallen når man bruker terminologien 'galla'.
'Haemophilus influenzae' är en gramnegativ bakterie som normalt kan kolonisera de övre luftvägarna hos människor. Denna bakterie orsakar vanligtvis ingen sjukdom hos friska vuxna, men kan vara patogen och orsaka allvarliga infektioner hos barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar.
Bakterien kan orsaka en rad olika infektionssjukdomar, till exempel:
* Öroninfektioner (otit)
* Andningsvägsinfektioner (bronkit, lunginflammation)
* Meningit (hjärnhinneinflammation)
* Epiglottit (svullnad av struphuvudet)
* Blodförgiftning (sepsis)
Det finns fem olika serotyper av 'Haemophilus influenzae' som klassificeras med bokstäverna a till f. Serotyp b orsakar de allvarligaste infektionerna och är den vanligaste orsaken till bakteriemi och meningit hos barn under 5 års ålder. Numera ges barn ofta vaccin mot serotyp b av 'Haemophilus influenzae' som en del av det rutinmässiga barntillsättningsprogrammet, vilket har minskat antalet fall av allvarliga infektioner orsakade av denna bakterie.
En galblåsa är en pärelformad, muskulös säck som ligger under levern och har till uppgift att lagra och koncentrera bile, ett segt, grönaktigt sekret som produceras av levern. Bile hjälper till att bryta ned fett i maten så att kroppen kan absorbera det lättare. När du äter mat som innehåller fetter stimuleras galblåsan att kontrahera och pressar ut bile genom en tunnel, kallad gallgången, och in i tarmarna för att hjälpa till med fettets absorption. Gallblåsan kan bli inflammerad eller infekterad, vilket kallas cholecystit, eller bilda stenar, kallade gallsten, som kan orsaka smärta och obehag.
Bukspottkörtelinflammation, också känd som pancreatit, är en medicinsk tillstånd där bukspottkörteln blir inflammerad. Detta orsakas vanligtvis av en överdriven aktivering av de enzymer som bukspottkörteln producerar för att bryta ned föda i tarmen. När dessa enzymer aktiveras inuti bukspottkörteln, istället för i tarmen, kan de skada vävnaden och orsaka inflammation.
Det finns två typer av bukspottkörtelinflammation: akut pancreatit och kronisk pancreatit. Akut pancreatit är en plötslig och allvarlig sjukdom som kan kräva omedelbar vård, medan kronisk pancreatit utvecklas gradvis över tid och kan orsaka permanenta skador på bukspottkörteln.
Orsakerna till bukspottkörtelinflammation kan vara många, men de vanligaste orsakerna är alkoholmissbruk och gallsten. Andra orsaker kan inkludera vissa läkemedel, infektioner, skador och vissa arvsfaktorer.
Symptomen på bukspottkörtelinflammation kan variera beroende på om det är en akut eller kronisk form av sjukdomen. Till de vanligaste symtomen hör smärta i magtrakten, illamående, kräkningar och feber. I allvarliga fall kan bukspottkörtelinflammation leda till komplikationer som blodförgiftning, andningssvårigheter, diabetes och svårartad magblödning.
En virussjukdom är en infektionssjukdom som orsakas av ett virus. Virus är små, ofta sjukdomsalstrande partiklar som består av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i ett proteinhölje. De kan inte leva eller reproducera sig själva, utan behöver en värdcell för att kunna göra detta. När ett virus infekterar en värdcell så tar det över cellens mekanismer och tvingar den att producera fler viruskopior. Detta kan leda till skador på värdcellen och orsaka sjukdomstillstånd.
Virussjukdomar kan variera i allvarlighetsgrad från milda, obehagliga symptom som exempelvis en vanlig förkylning, till allvarliga livshotande tillstånd som exempelvis HIV/AIDS eller ebolafebr. Vissa virussjukdomar kan även vara dödligt farliga om de inte behandlas korrekt och i tid, såsom exempelvis hjärnhinneinflammation (meningit) orsakad av vissa virusstammar.
För att skydda sig mot virussjukdomar finns det ofta vaccin som kan ges för att förebygga infektioner, och även antivirala läkemedel som kan användas för att behandla redan existerande infektioner. Det är också viktigt att hygieniska åtgärder vidtas för att minska risken för smitta, såsom handhygien och andningsskydd när man befinner sig i närhet av en sjukt person.
Endoscopic Retrograde Cholangiopancreatography (ERCP) är en medicinsk undersökningsmetod som används för att undersöka och behandla problem relaterade till gallgångar och/eller pankreasgångar. ERCP kombinerar endoskopi, en teknik där en flexibel, belyst tub är insatt via munnen och ned i matstrupen, med fluoroskopi, en typ av röntgenundersökning som används för att guida placerandet av en kateter (en tunn, böjlig slang) in i gallgångarna och/eller pankreasgångarna. Kontrastvätska injiceras sedan genom katetern för att fylla och visualisera gallgångarna och/eller pankreasgångarna på röntgenbilderna. ERCP används ofta för att diagnostisera och behandla gallstenar, tumörer, inflammation och andra abnormaliteter i gallgångarna och/eller pankreasgångarna.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.
Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.
Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.
Luftrörskatarr, även känd som rhinitis, är en medicinsk term som refererar till inflammation och iritation i näshålan. Detta kan orsakas av en viral eller allergisk infektion, irritanter som tobaksrök eller torra luft, eller hormonella förändringar under graviditeten eller puberteten. Symptomen på luftrörskatarr innefattar nysningar, klåda i näsan, halsont och möjligen en lätt feber. I allvarliga fall kan det leda till komplikationer som öroninflammation eller lunginfektion.
Bakteriella antikroppar är en typ av antikroppar som produceras av immunsystemet i samband med en infektion orsakad av bakterier. Dessa antikroppar är proteiner som bildas av B-celler och är specificerade för att binda till specifika antigener på ytan av bakterierna. När bakteriella antikroppar binder till sina målantigener aktiveras komplementsystemet, vilket kan leda till destruktion av bakterierna och skydda kroppen från infektioner.
Bakteriella antikroppar kan vara av olika typer, inklusive IgG, IgM, IgA och IgE, beroende på vilken sorts immunrespons som är aktiverad. Varje typ av antikropp har en unik funktion i kroppen, men de flesta bakteriella antikroppar är av typen IgG, som är den vanligaste och mest flexibla typen av antikroppar.
Det är värt att notera att det kan finnas en förväxlingsrisk med begreppen "bakteriella antikroppar" och "antikroppar mot bakterier". De senare refererar till när en persons immunsystem har producerat antikroppar som reagerar med bakterier eller deras toxiner, oavsett om personen är sjuk eller inte. Därför kan en person ha antikroppar mot bakterier utan att vara sjukt.
'Streptococcus pneumoniae' er en bakterie som tilhører slægten Streptococcus. Denne specefiske bakterien kaller man også pneumokok og den er en vanlig årsag til infektioner i luftveierne, men kan også forårsage andre infektioner som bl.a. meningitis, blodforgiftning (sepsis) og øresyge. Bakterien lever normalt fredeligt i hals-hovedområdet hos mange mennesker, men under bestemte omstændigheder kan den forårsage infektioner, særligt hos små børn, ældre og personer med svækket immunforsvar.
S. pneumoniae er en grampositiv kokkus (en rund bakterie) som ofte forekommer i par eller små grupper, dannende såkaldte diplokoker. Denne bakterie har en polysakaridkapsel, hvis sammensætning kan variere og er med til at bestemme den specifikke type (serotyp) af S. pneumoniae. Der findes over 90 forskellige serotyper af S. pneumoniae, og nogle er hyppigere forekommende end andre som årsag til sygdom.
Vaccination mod S. pneumoniae er tilgængelig og anbefales for visse risikogrupper, herunder små børn, ældre og personer med bestemte medicinske tilstande som svækket immunforsvar. Der findes to typer vacciner mod S. pneumoniae: en konjugervaccine (PCV), der indeholder antigener fra de hyppigst forekommende serotyper, og en polysakkaridvaccine (PPV), der indeholder antigener fra en bredere vifte af serotyper. PCV-vaccinen er bedre til at indukere immunitet hos små børn, mens PPV-vaccinen er mere effektiv hos ældre og personer med svækket immunforsvar.
Aerosoler definieras inom medicinsk kontext som en suspension av mycket små luftburen partiklar, ofta mindre än 5 mikrometer i diameter. Dessa partiklar kan innehålla bland annat virus, bakterier eller allergeni och kan hos människor orsaka andningssjukdomar när de inhaleras. Aerosoler kan genereras från olika källor såsom hostning, tal, exersiserande aktiviteter eller mekaniska processer som sprayar eller nebuliserar vätskor.
'Näsa' (eller 'naris' på latin) är en del av andningssystemet hos människor och andra djur. Det består av två öppningar i näsbihangen, som leder in till näshålan. Näshålan är tapetserad med små hår, så kallade cilier, och slemhinna. Cilierna hjälper till att filtrera luften från damm och bakterier, medan slemhinnan har en funktion som skyddar mot främmande partiklar och producerar slem för att fuktighetshålla luften. Från näshålan leds luften sedan vidare till struphuvudet och nedre andningsvägar.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.
PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.
En Bordetella-infektion är en infektionssjukdom orsakad av bakterier av släktet Bordetella. De två vanligaste arterna som orsakar mänskliga sjukdomar är Bordetella pertussis och Bordetella parapertussis, som orsakar difteri-katarer och stel kikhosta (känd som "kikhosta" eller "stel kikhosta"). Dessa bakterier infekterar vanligtvis de övre luftvägarna och orsakar inflammation och irritation.
Bordetella-infektioner sprids ofta genom droppburen smitta, vilket betyder att små droppar av slem eller spott från en infekterad persons andning kan inandas av en frisk person och orsaka en infektion. Symptomen på en Bordetella-infektion kan variera beroende på vilken art av Bordetella som orsakar sjukdomen, men de vanligaste symptomen på stel kikhosta inkluderar hosta, andnöd och ibland feber.
För att diagnostisera en Bordetella-infektion kan läkare använda olika metoder, till exempel bakterieodling eller PCR-tester (polymeraskedjereaktion). Behandlingen av en Bordetella-infektion består ofta av antibiotika för att döda de infekterande bakterierna och hjälpa till att förhindra spridning av sjukdomen till andra. Prevention är också viktig och innefattar ofta vaccinationer som skyddar mot Bordetella-infektioner, särskilt stel kikhosta.
'Pyramidbanor' är ett begrepp som inte används inom medicinen. Det är istället ett begrepp som används inom idrott och träning, där det refererar till en typ av styrketräning där man ökar vikten successivt under en serie övningar med samma antal repetitioner. Denna metod kan användas för att bygga muskelstyrka och uthållighet.
Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.
Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.
Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.
En förkylning är en vanlig infektionssjukdom som orsakas av olika typer av virus, särskilt rhinovirus och coronavirus. Symptomen inkluderar ofta snuva, irritation i halsen, hosta, nysningar, feber, huvudvärk och trötthet. Förkylningen är mycket smittsam och sprids lätt genom direkt kontakt med infekterade individer eller via droppar från andningsvägar. Den kan drabba personer av alla åldrar, men barn får oftare förkylningar än vuxna. Även om det inte finns någon botemedel för förkylning, kan symptomen lindras med övervägande vård och läkemedel som lindrar smärta och feber.
Lunginflammation, eller pneumoni, är en infektion i lungorna som orsakas av bakterier, virus, svampar eller parasiter. Den resulterar i att det uppstår inflammation i de luftfyllda blåsl pocketarna (alveoler) i lungorna, vilket gör det svårare för syre att nå blodomloppet. Symptomen på lunginflammation kan inkludera hosta, andningssvårigheter, bröstsmärta, feber och utmattning. Behandlingen beror på orsaken till inflammationen, men den kan bestå av antibiotika för bakteriella infektioner eller antivirala läkemedel för virala infektioner.
'Katter' er en betegnelse for en bred vifte af symptomer og tilstande som inneholder:
1. Hjertekateterisering: En invasiv medisinsk procedur der involverer innsetting av et slankt, fleksibelt rør (kateter) i hjertet for å måle trykk og andre fysiologiske parametre.
2. Hjertekateterablation: En behandlingsmetode som brukes til å korrigere abnormale hjerterhyttemønstre (aritmier) ved å øke varme eller kjøleenergi for å ødele eller endre elektrisk ledende vevs i hjertet.
3. Hjertekateterinfeksjon: En infeksjon som oppstår når bakterier, svamp eller andre mikroorganismer invaderer hjertet via kateteret. Dette kan føre til endokardit, en alvorlig infeksjon av hjerteklappen.
4. Hjertekateteremboli: En komplikasjon som kan oppstå når blodklotter dannes rundt kateteret og migrerer til andre deler av kroppen, for eksempel lungene eller hjernen, førende til emboli.
5. Hjertekateterkomplikasjoner: Andre komplikasjoner kan inkludere blødning, infeksjon, arytmi, perforering av hjertet og andre strukturer, luftemboli og iskemi (mangel på ilt) til organer.
I allianse, er 'katter' en viktig del av diagnostisk og terapeutisk kortlaging av ulike hjertesjakter og -tilstander, men det kan også føre til alvorlige komplikasjoner som må overveies når man planlegger disse procedurane.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
'Näshåla' (eller nasal cavity på engelska) är den del av andningssystemet som utgör ingången till luftvägarna. Det är ett tunneltunnel format hål i mittdelen av ansiktet, skilt från munhålan av näsan. Näshålan är belagd med små hår och slemhinna som filtrerar, värmer och fuktar luften innan den andas in. Den består också av tre benformationer (superior, mellersta och inferior concha) som ökar ytan och förbättrar luftens väg genom näshålan.
'Bordetella bronchiseptica' är en gramnegativ bakterie som orsakar respiratoriska infektioner hos djur, framförallt hundar och grisar, men kan även infektera människor, särskilt personer med nedsatt immunförsvar. Bakterien koloniserar de övre luftvägarna och orsakar ofta en kronisk bronkit eller pneumoni. Infektionen sprids vanligen via droppar i luften när en infekterad individ hostar eller nyser. Vid människor som smittats av B. bronchiseptica kan symtomen vara milda och likna en vanlig förkylning, men i vissa fall kan det leda till allvarliga lunginflammationer.
'Hemophilus infektioner' refererer til infektioner forårsaget af bakterien *Haemophilus influenzae*. Denne bakterie kan kolonisere overflader i menneskelig øre, næse og hals, og kan føre til forskellige typer af infektioner, herunder:
1. Øresnegleinfektion (otitis media)
2. Luftrørskatarr (sinusitis)
3. Bronkitis/Lungenentzündung (bronchitis/pneumonie)
4. Blodforgiftning (bakteriæmie/sepsis)
5. Menneskelig infektioner i andre dele af kroppen, herunder hjerneabscesser og infektioner i led og væv.
Den mest alvorlige form for *Haemophilus influenzae*-infektion er type b-infektion (Hib), som kan føre til livstruende sygdomme, såsom meningitis (hjernebetændelse) og epiglottitis (inflammation af struphovedet). Immunisering mod Hib har været en del af det danske børnevaccinationsprogram siden 1993 og har ført til en markant reduktion i forekomsten af disse alvorlige sygdomme.
Neisseriaceae är en familj av gramnegativa bakterier, inklusive de välkända arterna Neisseria gonorrhoeae och Neisseria meningitidis. Infektioner orsakade av dessa bakterier kan ge upphov till sjukdomar som gonorré och meningit, respektive.
Gonorré orsakas av Neisseria gonorrhoeae och är en sexuellt överförbar infektion som främst drabbar genitalier, rectum och svalg. Symptomen kan variera, men hos kvinnor kan det innebära smärta under urinering eller obehag i underlivet, och hos män kan det ge upphov till smärta under urinering eller ett utflöde av slem eller vitaktig vätska från penis.
Meningit orsakas av Neisseria meningitidis och är en allvarlig infektion som drabbar hjärnhinnor och ryggmärgskanalen. Symptomen kan inkludera hög feber, huvudvärk, kräkningar, muskelvärk, trötthet och förvirring. I vissa fall kan det leda till allvarliga komplikationer som hörselförlust, hjärnskador eller död.
Behandlingen av Neisseriaceae-infektioner innefattar ofta antibiotika, men det är viktigt att söka medicinsk hjälp omedelbart om man misstänker en infektion för att undvika komplikationer och spridning av sjukdomen till andra.
Bronkiolit är en lungsjukdom som orsakas av en virussjukdom och drabbar främst spädbarn under 2 år. Sjukdomen karaktäriseras av inflammation och slemproduktion i de små luftvägarna, så kallade bronkioler, i lungorna. Detta leder till andningssvårigheter och hosta. I svåra fall kan andningen bli mycket snabbt och ytligt, vilket kallas för tachypne. Bronkiolit behandlas vanligen med syre, fuktig luft och i vissa fall läkemedel som underlättar andningen. I allvarliga fall kan barnet behöva vårdas på sjukhus.
En ultraljudsundersökning, även känd som sonografi, är en icke-invasiv medicinsk undersökningsmetod som använder högfrekventa ljudvågor för att producera bilder av inre strukturer och organ i kroppen. Detta görs genom att sända ut ultraljudsvågor med hjälp av en handhållenhets, som kallas transducer, som placeras på ytan av kroppen över den del som ska undersökas. När ljudvågorna träffar gränssnittet mellan olika typer av vävnad reflekteras de tillbaka till transducern och konverteras till elektriska signaler, som sedan bearbetas för att producera en tvådimensionell bild.
Ultraljudsundersökningar används ofta för att undersöka graviditet, men de kan också användas för att utvärdera blodflöde, funktion och struktur hos hjärtat, levern, sköldkörteln, bukhinnan, binjurarna, prostata glanden, bröstet och andra delar av kroppen. De är säkra, smärtfria och billigare än många andra bilddiagnostiska metoder, såsom röntgen och magnetresonanstomografi (MRT).
Läkemedelstillförsel through the nose, också känd som nasal medicering, är en metod för att administrera läkemedel genom näshålan. Detta kan uppnås genom olika typer av nasala preparat, såsom spray, geler eller droppar.
När ett läkemedel appliceras i näshålan absorberas det genom slemhinnan och transporteras till blodomloppet. Denna metod kan vara speciellt användbar för systemiska behandlingar, där läkemedlet behöver nå specifika områden i kroppen, eller för lokal behandling av problem i näshålan eller slemhinnan, till exempel vid allergier, influensa, sinusit eller andra infektioner.
Läkemedelstillförsel genom näsan kan ha flera fördelar jämfört med andra administrationsmetoder:
1. Snabb påverkan: Läkemedlet absorberas snabbt och börjar verka inom kort tid efter administration.
2. Enkel användning: Nasala preparat är ofta enkla att använda och kräver ingen speciell utbildning eller teknik.
3. Låg risk för biverkningar: Nasala läkemedel tenderar att orsaka färre systemiska biverkningar än oral administration, eftersom de inte passerar genom levern och undviker därmed förstapassagemetabolismen.
4. Lokal verkan: För lokala behandlingar kan nasal administrering ge högre koncentrationer av läkemedlet i målområdet jämfört med systemisk administration.
Det är viktigt att följa anvisningarna för användning och dosering när man använder nasala läkemedel, eftersom överdosering kan leda till biverkningar som irritation, hosta eller slemproduktion i näshålan.
Ortomyxovirusinfektioner är en grupp infektionssjukdomar orsakade av virus som tillhör familjen Orthomyxoviridae. De mest kända virusslagen inom denna familj är influensavirus, som orsakar sjukdomen influensa (vanligen kallad för grip). Andra exempel på Orthomyxovirusinfektioner är Islas Fernandes-feber och infektioner orsakade av Thogotovirus.
Influensavirus delas upp i fyra huvudtyper: A, B, C och D. Influensa A kan infektera både människor och djur, medan influensa B och C främst orsakar sjukdom hos människor. Influensa D påverkar främst nötkreatur men anses inte vara en zoonotisk patogen som kan smitta människor.
Infektioner med influensavirus A och B orsakar ofta säsongsgrip, som vanligtvis uppstår under vintern i tempererade klimatzoner. Symptomen på influensa inkluderar feber, hosta, nästäppa, irritat svalg, huvudvärk och muskelvärk. I allvarliga fall kan influensa leda till komplikationer som lunginflammation eller hjärtsvikt, särskilt hos äldre vuxna, barn, gravida kvinnor och personer med försvagat immunförsvar.
Influensavirus A kan också orsaka pandemier när ett nytt subtyp av viruset utvecklas och sprids globalt. Detta skedde senast under 2009, då en pandemi orsakades av en ny subtyp av influensa A (H1N1) virus.
Islas Fernandes-feber är en annan sjukdom som orsakas av ett Orthobunyavirus och förekommer i Afrika, Asien och Latinamerika. Symptomen på Islas Fernandes-feber inkluderar feber, huvudvärk, muskelvärk, yrsel, illamående och kräkningar. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till encefalit (hjärninflammation) eller blödningar i huden och inre organ.
För att förebygga infektioner med influensavirus rekommenderas vaccination årligen, särskilt för personer som tillhör riskgrupper. Andra preventiva åtgärder inkluderar handhygien och andningsskydd. För Islas Fernandes-feber finns det inget vaccin tillgängligt, men smittspridningen kan begränsas genom att undvika stick av myggor som sprider viruset.
'Luftrör' är ett medicinskt begrepp som refererar till de rörformiga strukturerna i kroppen som andningsluften passerar genom. Det finns två typer av luftrör: det övre och det nedre.
Det övre luftröret, också känt som näsa och svalg, börjar vid näsborrarna och fortsätter ner till struphuvudet. Det består av tre delar: näshålan, svalget och näsöppningarna i svalget (choanae).
Det nedre luftröret är en fortsättning på det övre luftröret och börjar vid struphuvudet och fortsätter ner till lungorna. Det består av två delar: luftstrupen (trachea) och de två bronkerna som delar sig och leder in i vardera lunga.
Luftrörens främsta funktion är att transportera luft till och från lungorna under andningen, så att syre kan tas upp av kroppen och koldioxid kan avges som en biprodukt.
En bakteriell infektion är en infektion som orsakas av bakterier, små encelliga mikroorganismer. När bakterier invaderar kroppen kan de orsaka en rad olika symptom beroende på vilken typ av bakteri och var i kroppen den etablerar sig. Exempel på bakteriella infektioner inkluderar lunginflammation (pneumoni), urinvägsinfektioner, hudinfektioner och blodförgiftning (sepsis). Behandlingen för bakteriella infektioner består ofta av antibiotika, men det kan också behövas andra typer av behandling beroende på typen och allvarlighetsgraden av infektionen.
'Upphostning' (engelska: 'Degradation') är inom medicinen ett samlingsbegrepp för den process där större molekyler bryts ned till mindre, enklare delar. Denna process kan ske naturligt i kroppen eller induceras av yttre faktorer som exempelvis vissa enzymer eller andra ämnen. Upphostning kan vara en önskvärd process vid nedbrytning och utransport av avfallsprodukter, men kan även leda till skadliga effekter om det gäller strukturella proteiner eller andra viktiga molekyler som bryts ned.
I understand you are asking for a medical definition of the term "illness." Illness är ett tillstånd av betydande negativ hälsa eller funktionsnedsättning som orsakas av sjukdom, skada, toxisk exponering eller psykosocial stress. Det kan också definieras som en persons subjektiva upplevelse av symptom och funktionsnedsättning, samt den sociala betydelsen av det tillståndet.
En kortare definition är: "Illness är ett tillstånd av negativ hälsa eller funktionsnedsättning som påverkar en persons vardagliga liv."
Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.
DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.
Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.
Picornaviridae är en familj av positiva, enkelsträngade RNA-virus som inkluderar många välkända sjukdomsalstrare hos människor och djur. Picornavirusinfektioner är infektioner orsakade av virus inom denna familj.
De flesta picornavirusinfektionerna ger upphov till milda, självläkande symptom som feber, hosta, snuva, torrhosta och muskelvärk. Exempel på vanliga picornavirusinfektioner är rhinovirusinfektioner (vanligen orsakar förkylning), enterovirusinfektioner (som kan ge upphov till halsont, feber, diarré och neurologiska symtom) och hepatit A-virusinfektion.
I allvarliga fall kan picornavirusinfektioner leda till allvarligare komplikationer som exempelvis hjärninflammation (encefalit), myokardit (hjärtmuskelsjukdom) eller respiratorisk insufficiens.
Vissa grupper, särskilt barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar, kan vara mer känsliga för allvarliga komplikationer av picornavirusinfektioner.
Rhinovirus är ett samlingsnamn för ett stort antal virusar som orsakar säsongsbundna övre luftvägsinfektioner, vanligtvis kända som förkylningar. Det finns över 100 olika typer av rhinovirus, och de är en av de vanligaste orsakerna till akuta respiratoriska infektioner hos människor världen över. Rhinovirus smittar ofta via droppar som sprids i luften när en smittad person hostar eller nysar, eller genom direkt kontakt med infekterade ytor och sedan till mun, näsa eller ögon. Symptomen på en rhinovirusinfektion kan inkludera snuva, brynkig näsa, halsont, hosta och ibland feber. De flesta rhinovirusinfektioner är milda och lindrar sig självläkande inom en vecka till tio dagar.
Samhällsförvärvade infektioner, även kallat sjukhusinfektioner eller healthcare-associated infection (HAI), är en infektion som patienten får under vård i ett hälso- och sjukvårdsinstitution, såsom sjukhus, vårdhem eller klinik. Dessa infektioner kan vara orsakade av bakterier, virus, svampar eller parasiter som finns naturligt i miljön eller som sprids från person till person.
Samhällsförvärvade infektioner kan delas in i olika kategorier baserat på när under vården patienten utvecklar infektionen:
1. Sjukhusacquiried infection (SAI): En infektion som patienten får 48 timmar eller mer efter admission till sjukhuset, eller inom 3 dagar efter avskrivning från sjukhuset.
2. Associerad med vård i intensivvårdsavdelning (ICU): En infektion som patienten får upp till 48 timmar efter att ha lämnat ICU.
3. Sjukdom relaterad infektion (HAI): En infektion som är direkt orsakad av sjukdomen eller behandlingen, såsom en infektion i en operationssår eller en kateterassocierad urinvägsinfektion.
Exempel på samhällsförvärvade infektioner inkluderar lunginflammation som orsakas av meticillinresistent stafylokocker (MRSA), blåslukten i mag-tarmkanalen som orsakas av Clostridium difficile, och kateterrelaterade urinvägsinfektioner.
Samhällsförvärvade infektioner kan förhindras genom att följa strikta hygienregler, såsom handhygien, användning av skyddsbarriärer som gloves och munsanskydd, isolering av smittosamma patienter och korrekt hantering av medicinska enheter.
'Svalg' er ein del av spisevektet hos mennesker og dyr. Det er en muskel- og senes sluse mellom munnen og maven som styrer nedføringen av maten til magen. Svalget består av tre dele: den opprinnelige svalget, den midtre svalget og den bakre svalget. Disse delene har forskjellige funksjoner, som f.eks. å samle maten sammen til en kula (bolus) og å skyte den ned i magen ved hjelp av peristaltiske bevegelsar.
Influensa A-virus är ett subtyp av influensavirus som orsakar sjukdomen influensa (vanligen kallad för grip). Detta virus innehar en yttre membranskapsid, hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), vilka kan variera i sina antigena egenskaper. Det finns 18 olika H-subtyper och 11 N-subtyper hos influensavirus A, vilket ger upphov till en stor mängd kombinationer som kan orsaka sjukdom hos både djur och människor.
Influensa A-virus är ansvarigt för de allvarligaste utbrotten av influensa, inklusive pandemier, eftersom det lättare än andra typer av influensavirus kan smitta över mellan olika arter och mutera snabbt. Detta gör att det kan uppstå nya stammar som människor inte har immunitet mot, vilket kan leda till stora epidemier eller pandemier.
Exempel på kända subtyper av Influensa A-virus är H1N1 (som orsakade den spanska sjukan 1918 och senare pandemier), H2N2 (som orsakade asiatiska influenzapandemin 1957) och H3N2 (som orsakade Hong Kong-influenza 1968).
Bronchoalveolär sköljvätska, eller BAL (bronchoalveolar lavage), är en medicinsk term som refererar till en teknik där ett slags vätska används för att tvätta och samla in celler och andra partiklar från de små luftsäckarna (alveolerna) i lungorna. Denna procedure används ofta för att diagnostisera eller behandla olika lungsjukdomar, som lunginflammation, interstitiell lungvävssjukdom och cancer.
Den bronkoalveolära sköljvätskan är vanligtvis en fysiologisk saltlösning som sprutas in i lungorna med hjälp av en bronchoskop, ett slags tunn tub som leds genom näsan eller munnen och ner i luftvägarna. När vätskan har suttit i luftvägarna under en kort stund, dras den tillbaka tillsammans med de celler och partiklar som funnits i alveolerna. Denna vätska kan sedan analyseras för att få information om patientens lungstatus och hälsa.
Den atmingsorganens slimhinnan (engelska: respiratory mucous membrane) är den del av andningssystemet som är direkt exponerad för luft och innehåller cilierade epitelceller och slemkörtlar. Dess huvudsakliga funktion är att skydda lungorna från skador, infektioner och främmande partiklar genom att producera slem som fångar upp dessa ämnen och transporterar bort dem via ciliernas rörelser. Den atmingsorganens slimhinnan finns i näsa, näsrör, svalg, luftrör, bronker och lungornas mindre luftvägar (bronkioler och alveoler).
Bakteriell lunginflammation, också känd som pneumoni, är en infektion i lungorna orsakad av bakterier. Detta leder till inflammation och ökad produktion av slem (sputum) i de drabbade luftvägarna. Vanliga symptom inkluderar hosta, bröstsmärta, feber, trötthet och andningssvårigheter. Vid en bakteriell lunginflammation kan det vara nödvändigt med antibiotika för att behandla infektionen. De vanligaste bakterier som orsakar lunginflammation är Streptococcus pneumoniae och Haemophilus influenzae.
"Kroppsavsöndringar" (eng. "body decomposition") är ett samlingsbegrepp för de processer som sker efter död, då kroppen bryts ned av bakterier, svampar och andra mikroorganismer. Denna process innefattar flera faser, inklusive autolys (självförstöring), putrefaktion (gärning), blackening (svartnande) och skeletonisering (benbildning). Autolysen börjar omedelbart efter döden, då cellmembranen i kroppens celler förlorar sin integritet och innehållet börjar leta sig ut. Detta skapar en gynnsam miljö för bakterier och svampar som bryter ned kroppen ytterligare, vilket leder till putrefaktion och blackening. Slutligen bildas endast skelettet kvar efter att all mjuk vävnad har brutits ned, en process som kan ta veckor, månader eller till och med år beroende på omständigheterna.
Medicinskt sett definieras "mellanöreinflammation" (latin: Otitis media mesotypanica) som en inflammation i mellangården (tympanum) i örat, utan att det finns tecken på egentlig medfödd eller acquisitiv hörselgångsförträngning eller akut medflöde till mellanöran. Detta är en mildare form av öroninflammation som inte orsakas av bakterier eller virus, utan kan istället vara relaterad till allergi, reflux från matstrupen eller förändringar i luftfuktigheten. Symptomen på mellanöreinflammation kan inkludera smärta, tryckkänsla och nedsatt hörsel. Behandlingen kan bestå av värmebehandling, läkemedel som lindrar smärtan och i vissa fall antiinflammatoriska medel.
Liversjukdomar är en övergripande benämning på sjukdomar som drabbar levern, en av kroppens vitala organ. Levern har många viktiga funktioner, såsom att filtrera blodet, producera gallan, bryta ned ämnen och ta hand om näringsintaget.
Exempel på leverrelaterade sjukdomar inkluderar:
1. Hepatit - en inflammation av levern som kan orsakas av virusinfektion, alkoholmissbruk eller giftigt exponering.
2. Steatos - ovanligt fettavlagringar i levercellerna, ofta associerad med fetma, diabetes och högt kolesterolvärde.
3. Skrumplever - en sjukdom där levern blir skrumpnat och ärrbildat, vanligen orsakad av alkoholmissbruk eller virala hepatitinfektioner.
4. Levercancer - olika typer av cancer som kan drabba levern, till exempel primär levercellscancer (hepatocellulär carcinom) och metastaserad cancer från andra delar av kroppen.
5. Gallsten - små stenar som bildas i gallgångarna och kan orsaka smärta, inflammation och infektion i levern.
6. Genetiska leveranomalier - till exempel Wilson sjukdom (kopparansamling i levern) och hemokromatos (järnöverskott i kroppen).
7. Autoimmuna lever sjukdomar - där kroppens immunförsvar attackerar levercellerna, till exempel autoimmun hepatit och primär biliär cirros.
Det är viktigt att uppsöka läkare om man misstänker leverproblem, eftersom tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska komplikationerna.
En kronisk sjukdom är en sjukdom som varar i lång tid, ofta livet ut, och som kräver kontinuerlig eller periodvis behandling. Kroniska sjukdomar kan påverka olika delar av kroppen och ge upphov till en mängd symtom som kan variera i svårighetsgrad över tiden. Vissa exempel på kroniska sjukdomar är diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdomar, autoimmuna sjukdomar och neurologiska tillstånd. Det är viktigt att diagnostisera och behandla kroniska sjukdomar i tid för att förhindra komplikationer och förbättra livskvaliteten hos den drabbade individen.
'Mycoplasma pneumoniae' är en bakterie som orsakar lunginflammation (pneumoni) och andra respiratoriska sjukdomar. Det är en av de vanligaste orsakerna till så kallad "walking pneumonia", en form av lunginflammation som ofta ger mildare symptom än vanlig lunginflammation. Bakterien saknar celldelande väggar, vilket gör den resistent mot många antibiotika som vanligtvis används för att behandla bakteriella infektioner. Istället kan makrolider (som exempelvis azitromycin) eller fluorokinoloner (som exempelvis levofloxacin) användas för att behandla infektioner orsakade av Mycoplasma pneumoniae.
'Svalginflammation' är ett medicinskt begrepp som inte används på engelska, så det saknar en direkt motsvarighet på engelska. Det kan dock tolkas som en kombination av två olika medicinska tillstånd:
1. Svalga (engelska: 'dysphagia') - svårigheter att svälja mat eller dryck.
2. Inflammation (engelska: 'inflammation') - en kroppsvätskans och vita blodkropparnas reaktion på en skada, infektion eller irritation.
Således kan man säga att 'svalginflammation' är ett tillstånd där en person har svårigheter att svälja på grund av inflammation i strukturer relaterade till svalget, såsom svalgmuskler, slemhinnor eller lymfknutar. Detta kan orsakas av olika sjukdomar eller skador, såsom infektioner, autoimmuna sjukdomar, trauma eller cancer.
I'm sorry for the confusion, but "Hosta" is not a medical term. It is actually a genus of plants in the family Asparagaceae, commonly known as hostas or plantain lilies. They are popular ornamental plants valued for their beautiful foliage and flowers. If you have any medical terms or concepts that you would like me to define or explain, I'd be happy to help!
Struphuvud, även känt som retrofaryngeal abscess, är en allvarlig infektion i det bakre området av halsen (retrofaryngealt område) som orsakas av en abscessbildning (pusansamling) i det fasciala rummet mellan bukofaryngeusmuskeln och den bakre halsens muskler. Struphuvud kan vara livshotande på grund av att infektionen kan sprida sig till omgivande strukturer, inklusive luftvägarna och blodomloppet.
Struphuvud kan uppstå som komplikation till en övre respirationsinfektion, såsom en vanlig halsont, eller orsakas av direkt trauma till området. Symptomen på struphuvud inkluderar svullnad i halsen, särskilt bakom strupe och i nacken, svårigheter att svälja (dysfagi), hosta, andas (dispynea) eller tala, feber, iritation och smärta i halsen. Behandlingen av struphuvud består vanligen av antibiotikaterapi, dränering av abscessen och ibland även kirurgisk intervention.
En nässköljvätska är en lösning som används för att skölja eller spola ur ögonen. Den kan innehålla olika aktiva substanser beroende på syftet, till exempel läkemedel för att behandla ögoninflammation eller ögoninfektion, eller en mild saltlösning för att rena och vattna ögonen.
Nässköljvätskor kan användas för att rengöra ögat från smuts, bakterier och andra främmande partiklar som kan ha kommit in i ögat. Det kan också användas efter en ögonoperation eller för att lindra symtom orsakade av torra ögon.
Det är viktigt att följa anvisningarna från läkaren eller apotekaren när man använder en nässköljvätska, och inte använda den längre än nödvändigt eftersom det kan orsaka skada på ögat.
Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.
I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.
'Matsmältningssystemet' är ett samlingsbegrepp för de organ och processer som bryter ner föda till näringsämnen, som kan absorberas och användas av kroppen. Detta inkluderar mun, tunga, svalg, magsäck, tolvfingertarm (duodenum), tunntarm (jejunum och ileum) och tjocktarm (colon och rectum). Även levern, bukspottkörteln och gallblåsan är viktiga delar av matsmältningssystemet eftersom de hjälper till med att bearbeta och fördela näringsämnena.
I matsmältningssystemet bryts födan ner mekaniskt genom käkarnas, tarmarnas och musklerna i mag-tarmkanalen samt kemiskt genom enzymer som produceras av bukspottkörteln och gallblåsan. När födan är tillräckligt finfördelad kan näringsämnena absorberas genom tjocka tarms epitelceller och transporteras via blodomloppet till olika delar av kroppen för att användas som energi eller byggmaterial.
Översatt från engelska:
'The digestive system' is a collective term for the organs and processes that break down food into nutrients that can be absorbed and used by the body. This includes the mouth, tongue, esophagus, stomach, small intestine (duodenum, jejunum and ileum) and large intestine (colon and rectum). The liver, pancreas and gallbladder are also important parts of the digestive system because they help process and distribute nutrients.
In the digestive system, food is mechanically broken down by the jaws, muscles in the gastrointestinal tract, and enzymes produced by the pancreas and gallbladder. Once the food is adequately broken down, nutrients can be absorbed through the epithelial cells of the small intestine and transported via the bloodstream to different parts of the body for use as energy or building materials.
Moraxellaceae är en familj av gramnegativa bakterier, inklusive släktena Moraxella, Acinetobacter och Psychrobacter. En infektion som orsakas av dessa bakterier kallas därför Moraxellaceae-infektion. Dessa infektioner kan variera från lätta till allvarliga, beroende på vilken art av bakterie som orsakar infektionen och personens immunstatus. Några exempel på infektioner som kan orsakas av Moraxellaceae-bakterier är lunginflammation, hudinfektioner, blodförgiftning (sepsis) och ögoninfektioner. Behandlingen av dessa infektioner innefattar ofta antibiotika, men det kan variera beroende på vilken art av bakterie som orsakar infektionen och persons specifika medicinska historia.
Influenza, ofta förkortat grip, är en infektionssjukdom orsakad av influensavirus typ A, B eller C. Sjukdomen drabbar främst luftvägarna och respirationssystemet och kan vara mild till mycket allvarlig, beroende på vilken typ av virus som orsakar den och individuell sårbarhet hos den smittade. Symptomen på influensa inkluderar feber, hosta, irritat svalg, nästäppa, huvudvärk, muskel- och ledsmärtor samt trötthet. I allvarliga fall kan influensa leda till komplikationer som lunginflammation eller hjärtsvikt, särskilt hos äldre vuxna, barn, gravida kvinnor och personer med försvagat immunförsvar eller underliggande hälsoproblem. Influensavirus sprids främst via droppar i luften när en smittad person hostar eller nysar, men kan också överföras via kontaminerade ytor och direktkontakt mellan människor. Världshälsoorganisationen (WHO) och nationella hälsomyndigheter rekommenderar årliga grippevaccinationer, speciellt för riskgrupper, som en viktig preventiv åtgärd för att skydda mot influensa.
Immunoglobulin A (IgA) är en typ av antikropp som produceras av kroppens immunsystem. Den förekommer i två former: en monomera form som finns i serum och en polymera form som förekommer i sekret, till exempel i slem, saliv, tårar, mjölke och tarmsekreteringar. IgA har en viktig roll i den lokala immuniteten och hjälper till att försvara kroppen mot infektioner genom att neutralisera virus och bakterier som försöker tränga in i kroppen via slemhinnor. IgA kan också hjälpa till att reglera immunresponsen och minska inflammationen i kroppen.
Parvovirinae är ett underfamilj inom familjen Parvoviridae som inkluderar små, enkelsträngade DNA-virus. De flesta arter i underfamiljen infekterar djur och orsakar en rad olika sjukdomar. Ett exempel på ett välkänt virus inom denna grupp är människoparvovirus B19, som kan orsaka sjukdomen femte sjukan hos barn. Andra arter i underfamiljen kan orsaka sjukdomar hos djur, såsom hundar och katter. Virusen i Parvovirinae är mycket små och har en enkel, linjär DNA-genom som ofta är mindre än 5 kilobaspar lång. De replikerar sig genom att använda värdcellens replicativa maskineri och kan orsaka cellskada genom att infektera snabbt delande celler, såsom blodbildande celler och celler i tarmen.
En Pneumokockinfektion är en infektion orsakad av bakterien Streptococcus pneumoniae, även känd som pneumokocker. Infektionen kan drabba olika delar av kroppen, men vanligast är lungorna (bronkit eller lungpneumoni), öronen (medfödda eller tuberös skleros relaterade) och hjärnan (meningit). Andra potentiala infektionsställen inkluderar blodet (bakteriemi), hjärta (endokardit), ben och ledgångar (osteomyelit och artrit).
Symptomen på en Pneumokockinfektion varierar beroende på vilken del av kroppen som är infekterad, men kan inkludera hosta, feber, trötthet, bröstsmärta under andning, svårigheter att andas, öronvärk, hörselförlust, huvudvärk, kräkningar, yrsel och stelhet i nacken.
Pneumokockinfektioner kan vara allvarliga och livshotande, särskilt för vissa riskgrupper som spädbarn, äldre vuxna, personer med nedsatt immunförsvar (till exempel HIV/AIDS-patienter), rökare och personer med vissa sjukdomar (t.ex. diabetes, hjärtsjukdom eller lunginflammation).
För att förebygga Pneumokockinfektioner finns det vaccin som ger skydd mot de vanligaste typerna av pneumokocker. Det rekommenderas särskilt för de ovan nämnda riskgrupperna. Behandlingen av en Pneumokockinfektion består ofta av antibiotika, men kan vara allvarligare och kräva mer intensiv vård om infektionen har spridit sig till blodet eller andra kroppsdelar.
En medicinsk definision av ein 'virus' er dette: Et virus er ein liten, infektiøs partikkel som består av genetisk materiale (DNA eller RNA) omgitt av ein proteinhylle. Virusen kan ikke leve eller reproduere seg selv. De må invadere eit levande celler i en organisme for å kunne formere seg og produisere nye virusepartikler. Dette gjør at virus er avhengige av ei værtcell for å formere seg, og kan orsa innfermedser som følge av den skadelige påvirkningen de har på cellene de invaserer.
"Bihåleinflammation" er en betegnelse for en inflammatorisk tilstand i de små, slanke luftveje kaldet bihuler, der findes i lungerne. Den medicinske term for bihåleinflammation er "bronkitis".
Bronkitis kan være akut eller kronisk. Akut bronkitis skyldes oftest en infektion med virus eller bakterier, mens kronisk bronkitis ofte er forbundet med rygning og anden lungeskade. Kronisk bronkitis er også et vigtigt symptom i COPD (Chronic Obstructive Pulmonary Disease), en kronisk lungevæske, der også omfatter emfysem.
Symptomer på bihåleinflammation kan inkludere hoste, produktion af slim og slem, halskærme, træthed og nedsat appetit. Diagnosen stilles ofte ud fra en kombination af symptomer, lungefunktionstest og iblandt også billeddiagnostik som røntgen eller CT-scanning. Behandlingen kan omfatte antibiotika (i tilfælde af bakteriel infektion), bronkolidatorer, kortison og andre anti-inflammatoriske medicin samt forbedring af livsstilsfaktorer som rygning og luftvejens forurening.
Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.
Typiske postoperative komplikationer omfatter:
1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.
Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.
Medicinskt talat, refererar "halsfluss" till svullnad och/eller iritation i svalget (farynx), ofta associerat med inflammation eller infektion. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive virusinfektioner som exempelvis influensa eller common cold, bakteriella infektioner som streptokocker, allergier, torrhet i svalget eller mekanisk irritation.
Vid en halsfluss kan man uppleva symptom som svullnad i svalget, rodnad, smärta eller obehag when sväljande, heshet, rynka i näsan och ibland feber. Om en bakteriell infektion är orsaken till halsflussen kan antibiotika vara ett behandlingsalternativ. Vid virusinfektioner kommer symptomen ofta att förbättras självläkande inom en vecka eller två.
'Näsmusslor' är ett vanligt begrepp för små, bakteriella eller svampiga infektioner i näsan. De är också kända som rhinosinusit eller sinusitis. Näsmusslor orsakas oftast av en virusinfektion, men kan även orsakas av bakterier eller svampar. Symptomen på näsmusslor kan inkludera nysningar, hosta, halsont, huvudvärk, ökat tryck i ansiktet och en förstoppad eller rinnande näsa. I allvarliga fall kan näsmusslor leda till komplikationer som exempelvis hörselproblem eller hjärninflammation. Behandlingen av näsmusslor beror på orsaken, men kan innefatta vila, vätskeintag, smärtstillande medel och ibland antibiotika eller antimykotiska läkemedel.
Läkemedelsanvändning (eller "medicine use") kan definieras som den process där ett läkemedel används för att behandla, förebygga eller diagnostisera en sjukdom eller symtom hos en individ. Denna process inkluderar allt från rekommendationen och förskrivningen av läkemedlet till dess administration och övervakning av effekter och biverkningar. Läkemedelsanvändning kan också innefatta att patienter använder läkemedel på ett icke-förskrivet sätt, så kallad "off-label use", vilket kan involvera att läkemedlet används för en annan indikation än vad det är godkänt för, eller att patienten tar en annan dos än vad som rekommenderats. Det är viktigt att notera att läkemedelsanvändning alltid bör ske under övervakning av en licensierad hälsovårdspersonell för att säkerställa säkerhet och effektivitet.
"Bronkiolit, viral" er en infeksjon i de små luftveiene (bronkioler) i lungene. Den fører til inflammasjon og svingende grader av obstruksjon i bronkioler, som kan være akutt eller subakutt.
Viral bronkiolit er vanligst forbundet med respiratorisk syncytial virus (RS-virus), men andre viruser kan også være årsaken, inkludert influensa A og B, parafluenza viruser, adenovirus og humane metapneumovirus.
Symptomer på viral bronkiolit inkluderer hoste, veiring, tifinne, inspiratorisk dyspno og eventuell cyanose hos spedbarn under 12 måneder gammel. Diagnosen stilles vanligvis basert på kliniske symptomer og kan støttes av bakteriologiske undersøkelser eller andre tester som røntgen av lungene eller blodgasanalyse.
Behandlingen av viral bronkiolit består vanligvis av støttebehandling, inkludert vann og saltinntag, syrerelegulering og ilttilskudd hvis nødvendig. Bronchodilatatorer kan også brukes for å lette veiring og åpne luftveiene. I alvorlige tilfeller kan barnet behandles på sykehus med syrerelegulering, ilttilskudd og eventuell mekanisk ventilasjon.
"Antiinfektiva medel" är en samlingsbeteckning för läkemedel som används för att behandla eller föventiona infektioner orsakade av olika mikroorganismer, såsom bakterier, virus, svampar och parasiter. Dessa medel kan vara bakteriedödande (baktericida) eller bakteriestoppande (bakteriostatiska), virustatiska, fungistatiska eller fungicida beroende på vilken typ av mikroorganismer de är verksamma mot. Exempel på antiinfektiva medel inkluderar antibiotika, antivirala, antimykotiska och antiparasitiska läkemedel.
Mycoplasma lung inflammation, även känt som mycoplasma pneumonia, är en infektionssjukdom orsakad av Mycoplasma pneumoniae-bakterien. Detta är en typ av bakterie som saknar cellvägg och därför är resistent mot vanliga antibiotika som behandlar andra typer av bakterier.
Mycoplasma pneumonia orsakar ofta milda symtom, men kan i vissa fall leda till allvarligare sjukdom. Symptomen på mycoplasma lunginflammation kan variera, men de vanligaste inkluderar hosta, bröstsmärtor, feber, trötthet och andningssvårigheter. Andra symtom som kan förekomma är halsont, huvudvärk och muskelvärk.
Diagnosen ställs vanligen genom att undersöka blodprover eller slemprover från lungorna för tecken på infektion. Behandlingen består ofta av antibiotika som är verksamma mot mycoplasma, såsom macrolider eller tetracykliner. I allvarliga fall kan patienten behöva vårdas på sjukhus.
Mycoplasma lunginflammation är vanligare bland barn och unga vuxna än bland äldre personer och tenderar att vara mer vanligt under vissa tider av året, särskilt under hösten och vintern. Det kan sprida sig via droppburen smitta när en infekterad person hostar eller nyser i närheten av en annan person.
Lungsjukdomar, även kända som respiratoriska sjukdomar, är en samling medicinska tillstånd som drabbar lungorna och deras förmåga att fungera korrekt. Detta inkluderar, men är inte begränsat till:
1. Astma: En kronisk luftvägsinflammation som orsakar hosta, andnöd och syrgasmangel.
2. Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL): En grupp av sjukdomar som inkluderar kronisk bronkit och emfysem, vilket orsakar andningssvårigheter.
3. Lungcancer: Onkologiska tillstånd där cancerceller växer i lungorna.
4. Pneumoni: En infektion i lungorna som orsakas av bakterier, virus eller svampar.
5. Tuberkulos (TBC): En smittsam lungsjukdom orsakad av mykobakteriesläktet.
6. Fibros: En grupp sjukdomar där lungvävnaden blir skador och förtjockas, vilket orsakar andningssvårigheter.
7. Cystisk fibros: En ärftlig sjukdom som orsakar kraftig sekretproduktion i luftvägarna och kan leda till lunginflammation.
8. Lungemboli: En blodpropp i lungorna som ofta orsakas av blodproppar från benen eller höger hjärtkammare.
9. Sömnapné: Andningssvårigheter under sömn, vanligtvis orsakade av förträngning eller avslappnande av luftvägarna.
10. Asbestos: En lungsjukdom som orsakas av exponering för asbest, vilket kan leda till skador på lungvävnaden och cancer.
Bronkopneumoni är en typ av lunginflammation (pneumoni) som primärt berör de centrala luftvägarna, så kallade bronker. Den kan orsakas av både virus och batterier, men ofta är det bacterier som är orsaken. Bakterien *Streptococcus pneumoniae* är en vanlig orsak till bronkopneumoni.
Symptomen på bronkopneumoni kan inkludera hosta, feber, trängsel i bröstet, andningssvårigheter och produktion av slem som kan vara gul eller grönaktig. Behandlingen består ofta av antibiotika för att bekämpa bakterieinfektionen. I allvarliga fall kan patienten behöva vårdas på sjukhus, ibland på intensivvården.
Läkemedelstillförsel genom inandning, också känd som respiratorisk läkemedelstillförsel, är en metod för att administrera läkemedel där de inhaleras och absorberas av lungorna. Detta kan uppnås med hjälp av olika typer av inhalationsenheter, till exempel nebulizatorer, pratarinhalatorer eller torra pulverinhalatorer.
Den respiratoriska läkemedelstillförseln har flera fördelar jämfört med den systemiska administrationen (t.ex. per oral, intravenös) eftersom läkemedlen direkt når lungorna och kan ges i mycket lägre doser. Detta minskar potentiala biverkningar och ökar effektiviteten av behandlingen. Denna metod används ofta vid behandling av luftvägsrelaterade sjukdomstillstånd, såsom astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och cystisk fibros (CF).
"Andningsljud" refererer til de lyde som høres under auskultation (med stetoskop) av lungene under respirasjon. Disse lydane kan være normale eller abnormale, og de kan gi viktig informasjon om pasientens respirasjonsstatus og eventuelle eksisterende lungsjener.
Normale andningsljud inkluderer:
1. Vesikulære andningslyd: Disse er hørebar over størstedelen av lungene og lages under respirasjon når luften passerer igjennom de mindre luftveiene (bronkier og bronkioler). De har en hule, bubblende kvalitet og kan beskrives som "vesikulære" eller "klare".
2. Bronkiale andningslyd: Disse lydane er hørbare over størstedelen av de store luftveiene (bronkene) og har en skarpt, skallende kvalitet. De kan være mer hørbare under dyb respirasjon eller ved forceret inndragning av luft.
Abnormale andningsljud kan inkludere:
1. Stridor: Dette er en høj, skarpt, inspiratorisk (innspente) andningslyd som oftest skyldes obstruksjon i de øvre luftveiene. Stridor under utånding kan indikere en mer alvorlig obstruksjon eller et problem med muskulatur og/eller halsstruktur.
2. Ronki: Dette er en lave, skummende, ekskhalatorisk (utåndings) andningslyd som oftest skyldes sekretsansamling i de mindre luftveiene eller infeksjon i lungene.
3. Pleurale smerte- og/eller lyde: Disse lydane kan være hørbare under auskultasjon av brystet og kan indikere pleurisy (inflammasjon av den tunge som omgir lungene) eller andre tilstander som påvirker bruskstrukturen.
4. Ødematiske krepituslyde: Disse lydane kan være hørbare under auskultasjon av brystet og kan indikere en alvorlig infeksjon eller et lungeemboli (blodprop i lungene).
Samlet sett, er auskultasjon av brystet en viktig del av den fysiske undersøkelsen for å evaluere respiratorisk funksjon og å identifisere eventuelle abnormiteter som kan indikere underliggende medisinske tilstander.
Mikrobiologisk resistensbestämning är en laboratorieundersökning där man testar hur känsliga olika bakterier är för olika antibiotika. Detta görs genom att exponera bakterierna för olika koncentrationer av antibiotika och sedan observera deras tillväxt eller icke-tillväxt. På det viset kan man avgöra vilka antibiotika som är verksamma mot de specifika bakteriestammarna och i vilka koncentrationer.
Den mikrobiologiska resistensbestämningen används ofta för att hjälpa läkare att välja rätt typ av antibiotika för en patient med en infektion, baserat på vilka bakterier som orsakar infektionen och deras känslighet för olika antibiotika. Det kan också användas för att övervaka trenderna i resistensutveckling hos specifika bakteriestammar och hjälpa till att utforma riktlinjer för antibiotikabehandling.
Luftstrups tumörer, även kända som trakeala eller laryngotracheala tumörer, är sällsyna cancerformer som utgår från luftstrups epitelgeväv. De kan vara både godartade och elakartade.
Elakartade luftstrups tumörer delas vanligtvis in i två kategorier: squamösa cellkarzinom och adenoid cystisk karzinom. Squamös cellkarzinom är den vanligaste typen av elakartad luftstrups tumör och utgår från platta, skivformade celler i luftstrups slemhinnan. Adenoid cystisk karzinom är en ovanlig typ av cancer som ofta växer långsamt men kan vara invasiv och sprida sig till andra delar av kroppen.
Symptomen på luftstrups tumörer kan inkludera hosta, halsont, andnöd, rörelsebegränsning i struphuvudet, sväljningsbesvär, blodiga slemharkorn och hesa röst. Behandlingen av luftstrups tumörer kan innefatta kirurgi, strålbehandling och kemoterapi beroende på typen och utbredningen av cancern.
Orthomyxoviridae är en familj av virussorter som inkluderar de sjukdomsalstrande virusen influensavirus A, B och C. Dessa virussorter orsakar ofta influensa hos människor och andra däggdjur samt fåglar. Virusen har en enkel, segmenterad RNA-genom som omges av ett lipidmembran innehållande två virusproteiner. De är mycket smittsamma och kan spridas via droppburen smitta från en infekterad individ. Influensavirus A är särskilt känt för sin förmåga att mutera och orsaka pandemier, som exempelvis den spanska sjukan 1918.
'Bordetella parapertussis' är en bakterie som orsakar sjukdomen coqueluche, även känd som pertussis eller kikhosta. Bakterien infekterar vanligen de övre luftvägarna och kan orsaka en varaktig hosta som kan vara speciellt allvarlig hos spädbarn och äldre personer med nedsatt immunförsvar. Symptomen på 'Bordetella parapertussis'-infektion kan likna de hos vanlig coqueluche, men är ofta mildare.
Det är värt att notera att det finns också en annan bakterie som orsakar coqueluche, nämligen 'Bordetella pertussis'. De två bakterierna kan vara svåra att skilja åt baserat på sjukdomstecken ensam, men det finns möjligheter att diagnostisera dem med hjälp av speciella laboratorietester.
'Slem' (latin: mucus) är ett slimet, ofta vattens juice sekret som produceras av slemhinnor i kroppen. Det består huvudsakligen av vatten, men innehåller också proteiner, salter och slaggprodukter. Slem har flera funktioner, bland annat att:
1. Lubricera: slemhinnor i kroppen behöver vara fuktiga för att fungera korrekt. Slemet hjälper till att minska friktionen och skyddar slemhinnan från skador.
2. Skydda: slem innehåller antikroppar som hjälper till att försvara kroppen mot infektioner. Det kan också fånga upp främmande partiklar och förebygga deras inträngande i kroppen.
3. Transportera: slem kan transportera celler, näringsämnen och avfallsprodukter genom kroppen. Till exempel transporterar slemmet i luftvägarna bort damm, smuts och bakterier från lungorna.
4. Reglera fuktighet: slem hjälper till att hålla vissa delar av kroppen fuktiga, som till exempel ögonens yta och näshålan.
Slem kan ha olika konsistens beroende på var det produceras i kroppen. I några områden är slemet tunnflytande och vattenliknande, medan det i andra områden är tjockare och mer geléaktigt.
'Urogenitala systemet' är ett samlingsnamn för de två anatomiska systemen; urinsystemet (uro-), som transporterar urin ut från kroppen, och genitalsystemet (genital), som är involverat i reproduktionen.
Urinsystemet består av två njurar, två uretrar, urinblåsa och urinoverslutare. Njurarna producerar urin som transporteras genom uretrarna till urinblåsan där den lagras innan den tömms genom urinoverslutaren.
Genitalsystemet består hos män av testiklar, bitestikel, penis och prostata, medan det hos kvinnor består av äggstockar, äggledare, livmoder, slid och blygdläppar. Genitalsystemet är involverat i produktionen, transporten och befruktningen av ägg och spermier samt menstruationen hos kvinnor.
Båda systemen fungerar tillsammans för att eliminera avfallsprodukter och underhålla reproduktionsfunktionen i kroppen.
"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.
Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.
Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.
Cystic fibrosis (CF) is a genetic disorder that primarily affects the lungs and digestive system. It is caused by a mutation in the gene that makes a protein called CFTR (cystic fibrosis transmembrane conductance regulator). This protein controls the movement of salt and water in and out of cells, and when it doesn't function properly, it can lead to thick, sticky mucus building up in various organs.
In the lungs, this mucus can clog the airways and make it difficult to breathe. It also creates an environment that is conducive to bacterial growth, leading to chronic lung infections and inflammation. Over time, this can result in severe lung damage and respiratory failure.
In the digestive system, the thick mucus can prevent the release of digestive enzymes from the pancreas, which helps break down food. This can lead to malnutrition, growth problems, and poor weight gain in children with CF. Additionally, people with CF may have issues with their liver, bile ducts, and sex organs.
CF is a progressive disease, meaning that it gets worse over time. However, with proper medical care, many people with CF can manage their symptoms and live into their 40s, 50s, or beyond. Treatment typically includes chest physical therapy to help clear the lungs, medication to thin mucus and fight infections, a healthy diet, and enzyme supplements to aid digestion. In some cases, lung transplantation may be necessary for severe lung disease.
"Klinisk läkarpraxis" refererer til den praktiske, hverdagslige omgang med pasienter i en klinisk setting. Denne inkluderer undersøgelse, diagnostisering, behandling og forfølgelse av pasienter med fysisk eller psykisk sykdom eller skade. Klinisk läkarpraxis kræver en dyb forståelse av medicinsk videnskap, etik, kommunikasjon og pasienthensyn. Den omfatter også samarbeid med andre helseprofesjoner for å sikre koordinert, helhetlig pasientomsorg.
Makrolider är en grupp antibiotika som har en stor lactonring, bestående av 12–16 kolatomer. De fungerar genom att binda till bakteriens ribosomer och på så sätt störa protein syntesen hos bakterier. Makrolider är effektiva mot en rad olika bakterier, inklusive många gram-positiva och gram-negativa bakterier samt atypiska mykobakterier och intracellulära parasiter.
Exempel på makrolider som används kliniskt är azitromycin, claritromycin och erythromycin. Dessa antibiotika kan användas för att behandla en rad infektioner, inklusive respiratoriska infektioner, hud- och webbinfektioner, öroninfektioner och könsburen klåda.
Makrolider är ofta väl tolererade och har relativt låg toxicitet jämfört med andra antibiotika. De kan dock orsaka mag- och tarmrubbningar, förhöjt leverväte och i sällsynta fall allvarliga hjärtsidor. Därför bör de användas varsomt hos patienter med lever- eller hjärtsjukdomar.
'Inhalationsexponering' refererer til å inhale, eller ande inn, stoffer som kan være skadelige for lungene og/eller hele kroppen. Dette kan forekomme ved uventet eksponering for luftforurening, røyk, giftstoffer eller andre skadelijke partikler i arbeidsmiljøet eller i hverdagen.
Sådanne stoffer kan føre til en rekke helseproblemer, blant annet lungesvikt, astma, allergi, kreft og andre respiratoriske lidelser. Personennes sårbarhet for disse skadene varierer, og det kan være vanskelig å måle eksakt hvor mye som er nok til å føre til skade. Derfor er forebygging av inhalationsesposering viktig for å beskytte helsen.
'Bordetella pertussis' är en gramnegativ kockbacill som orsakar sjukdomen difteri, även känd som vårdskötebarnssjuka. Bakterien koloniserar slemhinnan i övre luftvägarna och producerar toxiner som orsakar typiska symtom som ständig hosta, stickande andning och ibland även aptitlöshet och irriterbarhet. Sjukdomen sprids främst via droppbredning när en smittad person hostar eller nyser. Vaccination är tillgänglig och rekommenderas för att förebygga sjukdomen.
'Slemhinna' (i engelska: 'mucous membrane') är ett slags slimtäckt, yttre vävnadslager som tapetserar inre ytor av kroppen. Det finns i många olika kroppsdelar, till exempel i näsa, mun, tarmar, urinvägar och könsorgan. Slemhinnan skyddar kroppen mot skador, smitta och uttorkning genom att producera ett slem som hjälper till att fånga upp smutsiga partiklar och hålla vätska i kroppen. Den hjälper också till att underlätta rörelser inom kroppen, till exempel när mat passerar genom tarmarna eller när slem lämnar luftvägarna vid andning.
Astma är en kronisk inflammatorisk luftvägsjukdom som karaktäriseras av omvända, ofta periodvis återkommande andningssvårigheter och hosta. Det beror på en ökad respons hos luftvägarnas musklatur, slemhinnor och immunförsvar mot olika utlösande faktorer som till exempel allergier, luftföroreningar eller infektioner. Den inflammatoriska reaktionen leder till en förträngning av de mindre luftvägarna och slemproduktion, vilket kan orsaka andningsbesvär som hosta, bröstsmärta, tryck i bröstet och diffus dyspné (andnöd). Astma klassificeras ofta som allergiskt eller icke-allergiskt beroende på dess orsak. Diagnosen astma ställs vanligtvis genom en kombination av kliniska symtom, lungfunktionstester och andningsprov. Behandlingen innefattar ofta läkemedel som inhalationssteroider, kortikosteroider, bronkdilatatorer och leukotrienantagonister för att kontrollera inflammationen och lindra symtomen.
Bakterier är en grupp encelliga, prokaryota mikroorganismer som saknar ett definierat cellkärnhus. De flesta bakterier består av en enda cell, men vissa former kan bilda filament eller kolonier. Bakterier har en stor variation i form och storlek, och de kan vara spiralformade, stavformade eller sfäriska (kallade cocci). De flesta bakterier är små, med en diameter på cirka 0,2-2 micrometer.
Bakterier har ett enkelt cellmembran som omger deras cytoplasma och en celldelningvävnad (septa) som delar cellen i två under celldelningen. De saknar också de komplexa organellerna som hittas i eukaryota celler, såsom mitokondrier, kloroplast och endoplasmatiskt retikulum.
Bakterier har en enkel genomorganisation med en cirkulär kromosom och ofta plasmider, små ringformade DNA-molekyler som kan överföras mellan bakterier. De reproducerar sig vanligtvis asexuellt genom celldelning, men vissa arter kan också använda sexuell reproduktion genom konjugation, transformation eller transduktion.
Bakterier förekommer överallt i naturen och är en del av de mikrobiella församlingar som finns på levande växter och djur, i jord, vatten och luft. De spelar en viktig roll i näringsomsättningen i ekosystem och kan också orsaka sjukdomar hos både människor och djur.
'Könsorgan, kvinnliga' refererar till de primära och sekundära könsorganen hos en biologisk kvinna. De primära könsorganen är inre organ som utgör reproduktivsystemet, till exempel äggstockarna (ovary), äggledare (fallopian tubes), livmodern (uterus) och slidan (vagina). De sekundära könsorganen är yttre genitalier som skiljer sig morfologiskt mellan könen, till exempel de stora läpparna (labia majora), de små läpparna (labia minora), klitoris och bartholins körtlar.
Epitelceller, eller epitelceller, är en typ av cell som täcker ytor och organ i kroppen. De bildar en barriär mellan olika kroppsdelar och skyddar dem mot skador, infektioner och vätskedrän. Epitelceller kan vara platta, kubiska eller cylindriska beroende på deras funktion och placering i kroppen. De kan också vara stillasittande eller cilierade, vilket innebär att de har små hår som hjälper till med rörelse av vätskor och partiklar över cellerna. Epitelceller deltar också i absorption, utsöndring och sekretion av substanser.
Andningsfysiologi (engelska: Respiratory physiology) är ett medicinskt specialområde som handlar om hur andningssystemet fungerar och hur det påverkar kroppens homeostas. Det inkluderar studiet av gasutbyte i lungorna, blodets transport av syre och kolmonoxid, cellandningens syrebehov och produktion av kolmonoxid, samt regleringen av andningen. Andningsfysiologin undersöker också hur olika sjukdomar och tillstånd påverkar dessa processer.
'Pasteurella multocida' är en gramnegativ, encapsulerad kockbacill som orsakar infektioner hos både djur och människor. Den förekommer vanligtvis i de övre luftvägarna hos friska djur, särskilt hos tamdjur som grisar, får, getter och höns. Infektioner hos människor orsakas oftast av kontakt med infekterade djur eller bett/skrapmärken från djur. Sjukdomen kan vara allvarligare hos äldre, barn och personer med nedsatt immunförsvar. Typiska symptom på en infektion är hosta, feber, trötthet, muskelsmärta och andningssvårigheter. Behandling sker vanligtvis med antibiotika.
Haemophilus är ett släkte av gramnegativa, fakultativt anaeroba kocker som normalt koloniserar människans övre luftvägar. Släktet innehåller flera patogena arter, varav den mest välkända är Haemophilus influenzae, en vanlig orsak till respirationsinfektioner och meningit hos barn. Andra patogena arter inkluderar Haemophilus ducreyi, orsaken till köttkoppor, och Haemophilus aphrophilus/paraphrophilus, som kan orsaka infektioner i hjärtat och blodkärlen.
Haemophilus-arter är kännetecknade av deras behov av speciella näringsämnen för att kunna växa på laboratoriemedier. H. influenzae kräver till exempel både hemin (X-faktor) och NAD (V-faktor) för att kunna gro, medan H. ducreyi kräver hemin och niacinamid (NAD-prekursor). Dessa näringsämnen måste tillhandahållas i speciella kulturmedier för att Haemophilus-arter ska kunna identifieras korrekt.
'Chlamydophila pneumoniae' är en obligat intracellulär bakterie som orsakar lunginflammation (pneumoni) hos människor. Den tillhör släktet Chlamydophila inom familjen Chlamydiaceae och är en av de tre huvudsakliga orsakerna till bakteriell lunginflammation, tillsammans med Streptococcus pneumoniae och Haemophilus influenzae.
Chlamydophila pneumoniae smittar ofta via droppburen överföring från en infekterad person som andas ut bakterierna när de hostar eller torkar sig i näsan. Bakterien kan också spridas via kontaminerade ytor och föremål, men det är sällsynt.
Infektionen med Chlamydophila pneumoniae kan vara mild till måttlig och orsaka symptom som hosta, halsont, feber, trötthet och bröstsmärta. I vissa fall kan den leda till komplikationer som lungabsCESS eller bronkit. Behandlingen består vanligen av antibiotika, oftast i form av makrolider eller tetracykliner.
Pneumokock-relaterad lunginflammation, även känd som pneumokockpneumoni, är en infektion i lungorna orsakad av streptococcus pneumoniae bakterier. Symptomen på lunginflammation orsakad av pneumokocker kan inkludera hosta, bröstsmärta, andfåddhet, feber och utmattning. Denna typ av lunginflammation kan vara allvarlig och i vissa fall livshotande, särskilt för äldre vuxna, små barn och personer med nedsatt immunförsvar. Behandlingen av pneumokockpneumoni består vanligtvis av antibiotika.
Azithromycin är ett makrolidantibiotikum som används för att behandla en rad olika bakteriella infektioner, till exempel andningsvägsinfektioner, hudinfektioner och könsbunden infektion. Det fungerar genom att stoppa bakteriernas förmåga att producera protein, vilket är nödvändigt för deras överlevnad och tillväxt. Azithromycin ges vanligen som tablett eller i läkemedelsform som tas peroralt (genom munnen). Läkemedlet är aktivt mot en bred spektrum av bakterier, inklusive sådana som kan vara resistenta mot andra typer av antibiotika.
'Bordetella' är ett släkte av gramnegativa, aeroba stavformade bakterier som orsakar olika sjukdomar hos människor och djur. Den mest kända arten inom släktet är Bordetella pertussis, som är orsaken till difteri, även känt som stelkrampssjuka. Andra arter inkluderar Bordetella parapertussis, som kan orsaka en mildare form av stelkramp, och Bordetella bronchiseptica, som kan orsaka lunginflammation hos både människor och djur.
Bordetella-bakterier producerar ofta ett toxin som orsakar den typiska stelkrampssymtomen, såsom hosta, andnöd och svårigheter att andas. De sprids vanligtvis via droppinfektion från en sjuksjuk persons andedräkt eller sekret. Vaccinering finns tillgänglig för att förebygga difteri och vissa andra Bordetella-infektioner, men inte alla arter har effektiva vacciner ännu. Behandling av Bordetella-infektioner innefattar ofta antibiotika för att döda bakterierna och lindra symtomen.
Epitel (epithelial tissue) är en typ av vävnad som täcker ytor av kroppen, både inre och yttre. Det finns olika typer av epitel, men de flesta består av en eller flera cellager. Epitel har ofta en skyddande funktion och kan också ha en sekretorisk funktion, det vill säga producera och utsöndra substanser. Exempel på epitel är huden, slemhinnorna i näsa och mun samt de cellager som täcker organens insida.
'Virus Shedding' refererer til den proces, hvor et inficeret individ udskiller viruspartikler fra kroppen og kan overføre dem til andre. Dette sker typisk gennem respirationssekreter (f.eks. hoste eller nys), afføring, urin, sved eller kønslige væsker alt efter hvilken type virus der er tale om. Nogle personer kan udskille virus under en asymptomatisk infektion og dermed uden at vide om, at de er inficerede, fortsætte med at sprede virussen til andre. Virusets overlevelse udenfor kroppen varierer alt efter type, men kan typisk vare fra få minutter til flere dage under rette forhold.
Bakteriell vidhäftning, eller bacterial adhesion, är en medicinsk term som refererar till sättet som bakterier kan fästa sig vid olika ytor, till exempel celler eller medicinska implantat. Detta sker genom att bakterierna producerar speciella proteiner, så kallade adhesiner, som kan binda till specifika receptorer på värdcellernas yta. När bakterierna har fäst sig kan de sedan bilda biofilm, en samling av bakterier och extracellulära material, vilket kan göra dem svårare att behandla med antibiotika.
Wegener's granulomatosis är en sällsynt autoimmun sjukdom som karaktäriseras av inflammation och skada i små blodkärl (vasculit). Den drabbar främst luftvägar, näsan och ögonen, men kan även påverka andra kroppsdelar som njurarna.
Typiska symtom inkluderar hosta, blodiga slemprodukter från näsan eller lungorna, nästäppa, sinusit, svullnad i ansiktet, ögoninflammation och njursvikt. Wegener's granulomatosis kan vara livshotande om den inte behandlas korrekt.
Sjukdomen orsakas av en överdriven immunreaktion där kroppens egna immunförsvar attackerar de små blodkärlen i olika vävnader. Den exakta orsaken till denna överdriven immunreaktion är fortfarande okänd, men det finns vissa teorier om att genetiska faktorer, infektioner eller andra utlösande faktorer kan spela en roll.
Behandlingen av Wegener's granulomatosis består vanligtvis av kombinerad immunsupression och cytotoxisk behandling för att kontrollera inflammationen och förhindra ytterligare skada på blodkärlen. De flesta patienter kan få lindring av symtom och förbättrad livskvalitet med behandling, men det finns fortfarande en risk för återfall eller komplikationer.
"Diagnostic test approval" refers to the process by which a new medical diagnostic test is reviewed and approved for use in clinical practice by regulatory authorities. The goal of this process is to ensure that the test is safe, accurate, and effective in diagnosing or monitoring a specific medical condition.
The approval process typically involves several stages, including:
1. Preclinical testing: In this stage, the test is evaluated in the laboratory to assess its accuracy, precision, and reproducibility. This helps to establish the basic performance characteristics of the test.
2. Clinical trials: Once the preclinical testing is complete, the test is evaluated in clinical studies involving human subjects. These studies are designed to assess the safety and effectiveness of the test in real-world settings.
3. Regulatory review: Based on the results of the preclinical testing and clinical trials, regulatory authorities such as the U.S. Food and Drug Administration (FDA) or the European Medicines Agency (EMA) review the data to determine whether the test meets the necessary standards for approval.
4. Approval and post-market surveillance: If the regulatory authority determines that the test is safe and effective, it will approve the test for use in clinical practice. Once the test is approved, the manufacturer is required to continue monitoring its safety and effectiveness through post-market surveillance studies.
Overall, the diagnostic test approval process is designed to ensure that new medical tests are safe, accurate, and effective, and that they provide valuable information to healthcare providers for the diagnosis and management of their patients' medical conditions.
Parainfluensavirus 2, human (HPIV-2) är ett sjukvårdsrelaterat namn på ett virus som tillhör paramyxovirusfamiljen. Det orsakar ofta milda respiratoriska symptom hos barn och vuxna, såsom hosta, snuva, irritat svalg och feber. I sällsynta fall kan det leda till allvarligare lunginflammation eller bronkiolit (inflammation i de små luftvägarna i lungorna). HPIV-2 sprids främst via droppar i luften när en smittad person hostar eller nyser. Det är värt att notera att detta virus kan vara associerat med andningssvårigheter hos barn med försämrad lungfunktion, men det är inte samma typ av virus som orsakar den allvarliga sjukdomen influensa A eller B.
En bakteriell infektion, gramnegativ, är en infektion orsakad av grampositiva bakterier. Gramnegativa bakterier är en grupp av bakterier som inte tar upp färg vid ett speciellt färgningssteg, känt som Gram-färgning. Detta skiljer dem från grampositiva bakterier, som har en cellvägg som innehåller peptidoglykan och tar upp färgen vid Gram-färgningen.
Gramnegativa bakterier inkluderar många olika arter, däribland Escherichia coli (E. coli), Pseudomonas aeruginosa, Klebsiella pneumoniae och Salmonella enterica. Dessa bakterier kan orsaka en rad olika infektioner, inklusive luftvägsinfektioner, urinvägsinfektioner, blodförgiftning (sepsis) och mag-tarminfektioner. Symptomen på en gramnegativ bakterieinfektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är infekterad, men kan inkludera feber, trötthet, muskelvärk, hosta, andningssvårigheter och smärta i urinen.
Behandlingen av en gramnegativ bakterieinfektion består vanligen av antibiotika. Det är viktigt att snabbt identifiera vilken art av bakterie som orsakar infektionen, för att kunna välja rätt typ av antibiotika. Många gramnegativa bakterier har dock blivit resistenta mot vanliga antibiotika, så det kan vara svårt att behandla en infektion orsakad av en sådan bakterie. I sådana fall kan läkare välja att använda sig av starkare antibiotika eller kombinationer av olika typer av antibiotika för att bekämpa infektionen.
"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.
Amoxicillin-Kalium-Clavulanat-Kombination är en antibiotisk behandling som består av två aktiva substanser, amoxicillin och klavulantsyra. Amoxicillin är ett bredspektrumantibiotikum som verkar genom att hämta bakteriers syntes av celldelaringsväggen. Klavulantsyran är en beta-laktamask, som skyddar amoxicillinet från nedbrytning av bakterieens enzymer, vilket ökar dess verkan mot bakterier som är resistenta mot amoxicillin ensamt. Kaliumet används som buffert för att förhindra mag- och tarmssiras nedbrytning av klavulantsyran.
Denna kombination används vanligen för behandling av olika infektioner orsakade av bakterier, till exempel andningsvägsinfektioner, urinvägsinfektioner och hud- och webbinfektioner.
'Slemhinneimmunitet' (eller 'mukosal immunity') refererer til den del af immunforsvaret som forsvarer overflader i kroppens indre og ydre slemhinder, som er de steder hvor mikroorganismer oftest kommer ind i kroppen. Disse områder inkluderer mundhulen, næsen, lungerne, tarmene og reproduktive organer.
Slemhinneimmuniteten består af både et humoralt forsvar (frie immunoglobulin A-antistoffer) og et cellulært forsvar (T-celler, B-celler og makrofager). Immunglobulin A (IgA) er det vigtigste antistof i slemhinnerne. Det produceres af plasmaceller og transporteres gennem slimhindens epitelceller til overfladen, hvor det forsvarer mod indtrængende mikroorganismer og fremmede stoffer.
Slemhinneimmuniteten er vigtig for at forebygge infektioner og beskytte mod allergi og autoimmune sygdomme. Den kan styrkes gennem vaccination, en sund kost, god personlig hygiejne og undgåelse af skadelige vaner som rygning.
Ketolider är en grupp av syntetiska antibiotika som är aktiva mot en bred spektrum av bakterier, inklusive många gram-positiva och gram-negativa kocker samt atypiska bacterier. Ketoliderna utvecklades för att övervinna vissa resistansmekanismer som har utvecklats hos bakterier mot andra makrolider, lincosamider och streptograminer (MLS-bakterier).
Den mest kända ketoliden är telithromycin, som marknadsförs under varumärkena Ketek och Telitromicin. Andra exempel på ketolider inkluderar solithromycin och cethromycin.
Ketoliderna fungerar genom att binda till den bakteriella 50S-ribosomen, vilket stör proteinsyntesen hos bakterierna. De har en högre affinitet till den bakteriella ribosomen jämfört med värdcellens egen ribosom, vilket gör att de är mer selektiva och ger mindre biverkningar än andra makrolider.
Ketoliderna används vanligen för behandling av respiratoriska infektioner som community-acquired pneumonia (CAP) och akuta exacerbationer av kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD).
'Actinobacillus pleuropneumoniae' är en gramnegativ, stavformad bakterie som orsakar lunginflammation hos grisar. Denna bakterie är en vanlig orsak till respiratoriska sjukdomar i grissvinet och kan leda till höga dödssiffror och minskad produktivitet på grisfarmar. 'Actinobacillus pleuropneumoniae' producerar flera virulensfaktorer, inklusive kapsel, exotoxiner och adhesiner, som hjälper den att invaderas och skada värden. Det finns två serogrupper och tolv serotyper av 'Actinobacillus pleuropneumoniae', vilka har olika geografisk distribution och virulensnivåer.
Immunoglobulin G (IgG) är den vanligaste typen av antikroppar i människokroppen. De produceras av B-celler och har en viktig roll i immunförsvaret mot infektioner. IgG-antikropparna kan neutralisera toxiner, virus och bakterier, och de kan också hjälpa till att aktivera komplementsystemet för att eliminera patogener.
IgG-antikroppar delas in i fyra subklasser: IgG1, IgG2, IgG3 och IgG4. Varje subklass har olika funktioner och kan aktiveras av olika typer av antigener. IgG-antikroppar kan vara monomera, dimera eller tetramera beroende på hur många identiska Y-formade regioner de har. De kan korsa placentalmembranet och ger passiv immunitet till foster i livmodern. IgG-nivåerna är som högst under vuxenlivet och sjunker med åldrande.
Parainfluensavirus 1, human (hPIV-1) är ett sjukdomsalstrande virus som tillhör paramyxovirusfamiljen. Det orsakar ofta milda respiratoriska sjukdomar hos barn och vuxna, såsom förkylningar, hosta och andningssvårigheter. Hos spädbarn kan det i sällsynta fall leda till allvarligare komplikationer som lunginflammation eller bronkiolit. Viruset sprids främst via droppinfektion när en smittad person hostar eller nysar. Vaccin finns inte tillgängligt för hPIV-1, men god handhygien och andra preventiva åtgärder kan hjälpa att minska risken för smitta.
Penicillin V är ett antibiotikum som tillhör gruppen peniciller. Det är en vidareutvecklad form av det ursprungliga penicillinet (penicillin G), och är bättre lämpligt för behandling av infektioner i mag-tarmkanalen eftersom det är stabilt i sura miljöer.
Penicillin V används ofta för att behandla olika typer av bakterieinfektioner, till exempel halsinfektioner, öroninfektioner och lunginflammationer. Det fungerar genom att stoppa tillväxten och spridningen av de flesta grampositiva bakterier samt vissa gramnegativa bakterier.
Som med alla antibiotika kan överanvändning eller felaktig användning av penicillin V leda till resistens hos bakterier, vilket gör att det blir svårare att behandla infektioner. Det är därför viktigt att följa din läkares rekommendationer och fullständig dosering när du använder antibiotika.
Macrophages are a type of white blood cell that are an essential part of the immune system. They engulf and destroy foreign substances, such as bacteria and viruses, as well as damaged or dead cells. Alveolar macrophages are a specific type of macrophage that reside in the alveoli, which are the tiny air sacs in the lungs where gas exchange occurs. These macrophages play a crucial role in protecting the lungs from infection and inflammation by removing foreign particles and microorganisms that enter the lungs through breathing. They also help to maintain the health of the lung tissue by cleaning up debris and producing substances that support the function of the alveoli.
Luftrörsinflammation, även känd som sinusit eller sinusinfektion, är en inflammation i de små hålrummen (sinus) runt näsa och ögon. Det kan orsakas av en infektion, allergi eller irritation. Symptomen på luftrörsinflammation kan inkludera tryck eller smärta i ansiktet, särskilt kring ögon och näsa, halsont, näsflöde, hosta, feber och trötthet. Luftrörsinflammation kan vara akut (kortvarig) eller kronisk (långvarig). Behandlingen beror på orsaken till inflammationen och kan innefatta antibiotika, avhjälpande medel för att lindra symtom och i vissa fall kirurgi.
'Pseudomonas infektioner' refererer til infektioner forårsaget af bakterien *Pseudomonas aeruginosa*, som er en gram-negativ, opportunistisk patogen. Denne bakterie er udbredt i naturen og kan findes i vand, jord, planter, dyr og fødevarer.
*Pseudomonas aeruginosa* er kendt for sin evne til at overleve under forskellige miljøforhold, herunder under antibiotikabehandling, hvilket gør den til en særlig udfordring at behandle. Infektioner med *Pseudomonas aeruginosa* kan forekomme i forskellige dele af kroppen, herunder lunger, hud, øjne, urinveje og blodet.
Infektioner med *Pseudomonas aeruginosa* er særligt alvorlige for personer med svækket immunforsvar, som fx har HIV/AIDS, kræft, diabetes eller er undergoing organtransplantation eller anden form for intensiv behandling. Desuden kan infektioner også forekomme hos sunde individer, men er mere alvorlige hos de svage.
Symptomerne på en *Pseudomonas* infektion varierer alt efter stedet for infektionen, men kan inkludere fieber, rødme, smerte, svulst, udslæt og sekretudskillelse. I særdeleshed hos patienter med cystisk fibrose er *Pseudomonas aeruginosa* en hyppig årsag til lungebetændelse og kan føre til forværring af lungesymptomerne og forringelse af livskvaliteten.
'Sjukhussjuka' är ett begrepp som används för att beskriva en mängd olika infektionssjukdomar som kan spridas lätt och snabbt i miljöer där många människor samlas, till exempel skolor, äldreboenden och sjukhus. Sjukhussjukdomarna orsakas vanligen av virus eller bakterier och kan ge symtom som feber, hosta, snuva, diarré och magont. Exempel på sådana sjukdomar är exempelvis influensa, mässling, röda hund, norovirusinfektion och andra luftvägsinfektioner.
Det är viktigt att beakta att en person inte behöver vara sjukt för att sprida sjukdomen till andra. I vissa fall kan en individ vara smittsam innan de utvecklar några symtom eller känner av någon sjukdom. Därför är det viktigt att följa god hygien, till exempel tvätta händerna ofta och täcka mun och näsa när man hostar eller nysar, för att minimera risken för smitta.
Sigmodontinae är en underfamilj inom råttartade gnagare (Muroidea) som huvudsakligen förekommer i Amerika. Den inkluderar cirka 400 arter fördelade på omkring 70 släkten, vilket gör den till en mycket artrik grupp. Till Sigmodontinae hör bland annat sorkar, hamstrar och många andra små gnagare.
De flesta arterna inom Sigmodontinae är små djur med en kroppslängd på mellan 5 och 20 cm och en vikt mellan 10 och 150 gram. De har oftast en spetsig nos, stora ögon och öron samt en lång, delvis muskulös svans. Pälsfärgen varierar beroende på art, men de flesta har en brun eller gråaktig päls.
Sigmodontinae-gnagare lever i olika habitat, från tropiska regnskogar till ökenområden och höga bergstrakter. De är vanligen aktiva under gryningen och natten och livnär sig av olika typer av växtmaterial och smådjur som insekter och snäckor.
Många arter inom Sigmodontinae har en begränsad utbredning och är hotade av habitatförlust och jakt. I vissa fall kan de också vara bärare av sjukdomar som kan överföras till människor, såsom hantavirus.
Respirovirus är ett samlingsnamn för en grupp av virus som orsakar respiratoriska sjukdomar, ofta hos människor. De flesta respirovirus tillhör familjen *Paramyxoviridae* och inkluderar bland annat:
1. *Sendai-virus*: Orsakar akut respiratorisk distress hos spädbarn.
2. *Humana parainfluensavirus (HPIV)*: Orsakar övre och undre respirationssjukdomar, som förkylningar och bronkit.
3. *Morbillivirus*: Orsakar mässling hos människor och andra djurarter.
Dessa virus sprids vanligtvis via droppar i luften när en smittad person hostar eller nysar, och kan orsaka symtom som hosta, nästäppa, rinnande näsa och andningssvårigheter. Vissa respirovirus kan även leda till allvarligare komplikationer, särskilt hos äldre personer, barn och individer med nedsatt immunförsvar.
'Pseudomonas aeruginosa' är en gramnegativ, aerob bakterie som förekommer i miljöer som vatten, jord och på planteringar. Den kan också koloniseras hos människor, särskilt hos dem med nedsatt immunförsvar eller vid långvarig sjukhusvistelse.
'Pseudomonas aeruginosa' är känd för sin förmåga att orsaka en bred vätska av infektioner, inklusive hud- och sårinfektioner, lunginflammation, blodförgiftning och kateterrelaterade infektioner. Den producerar ett antal virulensfaktorer som hjälper den att undvika värdimmunsvaret och skada vävnader. Exempel på sådana faktorer inkluderar exotoxiner, elastaser, proteaser och en speciell typ av lipopolysackarid i cellmembranet som skyddar den mot komplementaktivering och fosfolipas för att bryta ner lungsurfaktant.
Infektioner med 'Pseudomonas aeruginosa' kan vara svåra att behandla på grund av dess resistens mot många antibiotika, särskilt mot betalactam- och aminoglykosidklassen. Multiresistenta stammar av bakterien har identifierats och utgör en allvarlig hotbild i sjukvården världen över.
Medicinskt tal är 'sjukdomsalstrande förmåga' eller 'patogenetisk potential' ett mått på hur väl en given mikrob (bakterie, virus, svamp, etc.) orsakar sjukdom hos en värd. Detta beror på en kombination av mikrobenns egna karaktäristika och värdens immunförsvar. En hög sjukdomsalstrande förmåga innebär att en mikrob orsakar sjukdom hos de flesta individer den infekterar, medan en lägre sjukdomsalstrande förmåga betyder att en mikrob kan kolonisera eller bosätta sig hos en värd utan att orsaka några tydliga symtom.
Det är viktigt att notera att sjukdomsalstrande förmåga inte är ett stelt begrepp, utan kan variera beroende på olika faktorer som till exempel värdens ålder, hälsa och immunförsvar. Vissa mikrober kan också ha en högre sjukdomsalstrande förmåga under speciella omständigheter, till exempel när de utvecklar resistens mot vanliga behandlingsmetoder som antibiotika.
Bakteriel läkemedelsresistens definieras som förekomsten eller utvecklingen av motstånd hos bakterier mot en eller flera läkemedel, vilket gör att de blir mindre känsliga för behandling med antibiotika eller andra antimikrobiella medel. Detta kan inträffa på grund av genetiska ändringar hos bakterierna som orsakar förändringar i deras svarsmekanismer till läkemedlen, vilket gör att de kan överleva trots behandlingen.
Bakteriel läkemedelsresistens är ett allvarligt globalt hälsoproblem som hotar effektiviteten av antibiotika och andra antimikrobiella medel. Det kan leda till svårbehandlade infektioner, längre sjukhusvistelser, högre dödlighet och ökade kostnader för sjukvården. För att förebygga bakteriel läkemedelsresistens rekommenderas rationell användning av antibiotika och andra antimikrobiella medel, samt införande av goda smittskydds- och hygienpraktiker.
Mikrobial läkemedelsresistens definieras som en förändring i mikroorganismer (bakterier, svampar, virus eller parasiter) så att de blir mindre känsliga eller helt resistenta mot läkemedel som tidigare har varit verksamma mot dem. Detta kan inträffa genom olika mekanismer, till exempel genom mutationer i mikroorganismens gener eller genom att de tar upp resistensgenet från andra mikroorganismer i sin omgivning.
Bakteriell läkemedelsresistens är ett allvarligt och ökande problem inom global hälsa, där fler och fler bakterier blir resistenta mot vanliga antibiotika. Detta kan leda till att infektioner som tidigare kunnat behandlas effektivt istället bli livshotande.
En läkemedelsförskrivning är ett medico-legalt begrepp som refererar till den process där en auktoriserad sjukvårdsperson, oftast en läkare, prescriberar eller rekommenderar en viss typ och dos av ett läkemedel för en patient. Förskrivningen innefattar vanligtvis information om patientens diagnos, läkemedlets namn, dosering, frekvens och route of administration. Förskrivningsprocessen inkluderar också en granskning av patientens medicinska historia, aktuella mediciner och potentiala allergiier eller interaktioner med andra läkemedel eller sjukdomstillstånd. Syftet med en läkemedelsförskrivning är att underlätta terapeutiska behandlingar som är säkra, effektiva och anpassade till patientens individuella behov.
"Bronkusvällning" (på engelska "bronchodilation") är en medicinsk term som refererar till den process där de muskler som omger luftrörerna i lungorna slappnar av och luftrören därmed vidgas. Detta gör det lättare för luft att strömma in och ut ur lungorna, vilket kan underlätta andningen och minska andningsbesvär hos personer med lungsjukdomar som till exempel astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL). Bronkusvällning kan uppnås genom användning av läkemedel som kallas bronkodilatatorer, vilka ofta ges som inhalationsspray.
Fluorokinoloner är en grupp av antibiotika som är aktiva mot en bred spektri av bakterier, inklusive grampositiva och gramnegativa bakterier samt atypiska bakterier såsom mykoplasma och klamydia. De fluorinerade kinolonerna har ett bredare spektrum än de icke-fluorinerade kinolonerna och är vanligen förstahandsvalet vid behandling av svårare infektioner.
Fluorokinoloner fungerar genom att hämma enzymet DNA-gyras, som är involverat i bakteriens DNA-replikering och reparation. Detta leder till en störning av bakteriens cellväggssyntes och till slut dödar bakterien.
Exempel på fluorokinoloner inkluderar ciprofloxacin, levofloxacin, moxifloxacin och ofloxacin. Dessa mediciner används vanligen för att behandla allvarliga infektioner som lunginflammation, urinvägsinfektion, ben- och ledsinfektion, mag-tarminfektion och hud- och webbinfektion.
Även om fluorokinoloner är effektiva mot många olika sorters bakterier kan de ha allvarliga biverkningar, särskilt på ledband, nerver och hjärta. Dessa biverkningar kan vara permanenta och livshotande, så det rekommenderas att använda fluorokinoloner med försiktighet och endast när de är absolut nödvändiga.
En luftvägsfistel är en abnormal förbindelse (anastomos) mellan luftstrupen (trachea) och matstrupen (esofagus) eller mellan luftstrupen och huden. Den kan orsaka andningsproblem, som andnöd eller aspirationspneumoni, beroende på storleken och platsen för fisteln. Luftvägsfistlar kan uppstå till följd av komplikationer efter operationer i området, trauma, infektioner eller cancer. Behandlingen kan innebära kirurgisk reparation, endoskopiska metoder eller temporär stillning av läckan med hjälp av en stent.
Streptococcus är ett släkte av grampositiva, fakultativt anaeroba bakterier som ofta förekommer i naturen och kan orsaka infektioner hos människor. Streptokockinfektioner är alltså infektioner som orsakas av streptokocker.
Det finns flera olika arter av streptokocker, men de två vanligaste arterna som orsakar infektioner hos människor är Streptococcus pyogenes (grupp A) och Streptococcus pneumoniae (grupp B). Grupp A-streptokocker kan orsaka en rad olika infektioner, från milda till allvarliga, som exempelvis halsfluss, impetigo, cellulit, erysipelas, nekrotiserande fasciit (fleckfeber) och reumatisk feber. Grupp B-streptokocker är en vanlig orsak till lunginflammation hos spädbarn och kan också orsaka blodförgiftning, men de kan även orsaka infektioner hos vuxna, särskilt hos äldre eller immunförsvagna individer.
Streptokockinfektioner behandlas vanligen med antibiotika, ofta penicillin eller en annan beta-laktamantibiotikum. Det är viktigt att börja behandlingen så snart som möjligt för att förhindra komplikationer och spridning av infektionen.
Bronkoskopi är en medicinsk undersökningsmetod där en flexibel, belyst tub som kallas bronkoskop leds ner i luftvägarna (bronker) genom näsan eller munnen. Bronkoskopi används för att inspektera luftvägarnas inre ytor, t.ex. för att söka efter skador, inflammationer, tumörer eller andra abnormaliteter. Metoden kan också användas för att ta prover (t.ex. kroppsvätskor eller vävnadsprover) eller utföra vissa behandlingar direkt i luftvägarna, såsom att avlägsna främmande föremål eller tarmera varsemliganden.
Orofarynx är, enligt medicinsk terminologi, den övre delen av faringe (svalg) som omfattar munhålan, hårda gommen och bakre tungan. Detta är en region där maten och luften passerar på vägen till mag- och lungorna. Orofarynx kan vara drabbad av olika slags sjukdomar, till exempel infektioner, cancer eller autoimmuna sjukdomar.