Ett krampframkallande medel, även känt som ett convulsivagent eller ein convulsant, är en substans som orsakar krampanfall eller konvulsioner i muskulatur genom att störa den normala nervsignaleringsprocessen i centrala nervsystemet.
Ett krampframkallande ämne som används vid djurförsök. Det användes tidigare för att framkalla krampanfall som alternativ till elchockbehandling.
Ett kramplösande medel med särskilt god effekt vid behandling av rena absenskramper.
Pentylentetrazol, även känt som Pentylenetetrazol (CAS-nr 57-44-5), är ett centralstimulerande och krampinducerande ämne som historiskt har använts inom forskning och medicinsk diagnostik för att utlösa klonic-toniska kramper i djurmodeller och i samband med EEG-undersökningar av epilepsi hos människor. Det är en typ av ultrakort aktiv barbiturat och fungerar som ett GABAa-receptorantagonist, vilket innebär att det blockerar den inhibitoriska signaleringen i centrala nervsystemet (CNS). I klinisk praxis används det inte längre på grund av sina biverkningar och risk för allvarliga skador under de inducerade kloniska tillstånden.
Stryknin är ett mycket giftigt alkaloid som naturligt förekommer i några växtarter, särskilt i bönor från den tropiska växten *Strychnos nux-vomica*. Stryknin är känt för sin snabba och dödliga verkan genom att orsaka muskelspasmer och andningssvårigheter.
Pikrotoxin är ett neurotoxiskt ämne som isolerats från giftsäckar hos vissa arter av sniglar och blötdjur, såsom *Cric Bernaclea* och *Nerita textilis*. Det är en blandning av två stereoisomera komponenter, pikrotoxinin och pikrotinin, som båda aktiverar GABA(A)-receptorer i hjärnan. Pikrotoxin används ibland inom forskning för att studera den kemiska signaleringen i nervsystemet, men är mycket giftigt och kan vara dödligt om det intas eller kommer i kontakt med huden eller ögonen.
En isokinolinalkaloid från Dicentra cucullaria (Sjömanshjärta) och andra växter. Den är en kompetitiv GABA-A-receptorantagonist och kan sålunda ge upphov till kramper.
En medicinsk definition av 'anfall' är ett plötsligt och ofta oväntat symtom eller en rad symtom som orsakas av en kortvarig, abnormal funktion i en del av kroppen eller system. Anfall kan variera i intensitet, varaktighet och frekvens beroende på underliggande orsak, exempelvis epilepsi, migrän, astma eller krampsjuka.
Läkemedel för behandling av krampanfall.

Medicinskt kan ett "krampframkallande medel" (i engelska ofta kallat "pro-convulsant agent") definieras som en substans eller läkemedel som orsakar eller ökar sannolikheten för att få epileptiska krampanfall eller konvulsioner. Dessa medel används ibland i medicinska sammanhang för att behandla vissa former av epilepsi, genom att utlösa kontrollerade krampanfall som kan hjälpa att lindra överskottet av exciterande signalsubstanser i hjärnan.

Exempel på sådana substanser inkluderar kloralhydrat, etanol (alkohol), penicillin, pentylenetetrazol och metylfenobarbital. Det är viktigt att notera att dessa medel inte ska användas utan läkares övervakning och recept, eftersom de kan orsaka allvarliga biverkningar och skador om de används felaktigt eller i för höga doser.

I'm sorry, I cannot provide a medical definition as "Flurotyl" is not a term commonly used in medicine. It appears that Flurotyl may refer to a type of halogenated anesthetic compound called fluorothyl (also known as trifluoroethanol), which was used in the past for its anesthetic properties but has since been largely replaced by safer and more effective anesthetics.

Fluorothyl is a colorless, volatile liquid that can be vaporized and inhaled to induce anesthesia. It works by increasing the activity of a neurotransmitter called GABA (gamma-aminobutyric acid) in the brain, which leads to decreased excitability of neurons and ultimately results in unconsciousness.

However, due to its potential for adverse effects such as seizures, cardiac arrhythmias, and respiratory depression, fluorothyl is no longer commonly used in clinical practice. It is primarily used today for research purposes in animal studies.

Etosuximid är ett antiepileptiskt läkemedel som används för att behandla absenser, en viss typ av epileptiska anfall. Det fungerar genom att stabilisera elektrisk aktivitet i hjärnan och på så sätt minska risken för anfall.

Läkemedlet ges vanligen som tablett eller suspension och intas två till fyra gånger per dag. Vanliga biverkningar inkluderar illamående, magont, huvudvärk och trötthet. I sällsynta fall kan det orsaka mer allvarliga biverkningar som blodbrist, leverfunktionsrubbningar eller allergiska reaktioner.

Etosuximid bör inte användas under graviditet eller amning om det är möjligt, eftersom det kan skada fostret eller barnet. Innan du börjar behandlingen med etosuximid bör du informera din läkare om alla andra mediciner och suplement du tar, samt om du har några allvarliga sjukdomar eller allergier.

Det är viktigt att följa din läkares instruktioner när du tar etosuximid och inte sluta med läkemedlet abrupt utan först diskutera det med din läkare, eftersom det kan öka risken för anfall.

Pentylenetetrazol (C5H9N5) är ett centralstimulerande ämne som historiskt har använts som ett krampogenemedel i forskningssyfte. Det är en typ av chemisk förening som kallas en hexonitrogen, med sex kväveatomer i molekylen.

I medicinsk kontext har pentylenetetrazol använts för att inducera krampanfall hos djur under forskning av olika slag av epilepsi och andra neurologiska tillstånd. Det görs genom att ge preparatet intravenöst, vilket orsakar en generaliserad klonisk kramp.

Det bör dock poängteras att användningen av pentylenetetrazol i klinisk medicin är mycket begränsad och det finns inga godkända läkemedel som innehåller detta ämne på marknaden.

Stryknin är ett mycket giftigt ämne som naturligt förekommer i några växtarter, till exempel i bönor från arten *Strychnos nux-vomica*. Strykninet är ett alkaloid och fungerar som en muskelstimulant, framför allt på centrala nervsystemet.

Giftverkan av stryknin orsakas av att ämnet blockerar inhibitoriska signalsubstanser i hjärnan, vilket leder till onormalt hög aktivitet i rörelsecentra och muskler. Detta kan leda till kramper, spasmer, överdriven reflexverksamhet och i extrema fall dödsfall på grund av andningssvårigheter.

Stryknin används inte som läkemedel men kan förekomma i visst mått i traditionella mediciner eller som ett medel för självmord eller mord. Det är mycket giftigt och endast små doser på några milligram kan vara dödliga för en vuxen människa.

Pikrotoxin är ett neurotoxin som isolerats från kärnor på boveteplantan (Anamirta cocculus). Det består av två stereoisomera komponenter, pikrotoxinin och pikrotin, som båda har förmågan att blockera GABA-receptorer i hjärnan. Dessa receptorer är viktiga för att reglera excitationen i nervsystemet och när de blockeras kan det leda till överexcitation och dödsfall. Pikrotoxin har historiskt använts som råmaterial inom traditionell medicin, men på grund av dess starka toxicitet är det inte längre en accepterad behandlingsmetod.

Bicuculline är en organisk förening som är ett starkt antagonist mot GABA-A receptor i centrala nervsystemet (CNS). Det betyder att bicuculline blockerar effekten av neurotransmittorstionen gamma-aminobutyric acid (GABA) på GABA-A receptorn.

GABA är den primära inhibitoriska neurotransmittorn i CNS och har en dämpande effekt på nervcellers excitation. När bicuculline blockerar GABA-A receptorn, förhindras denna dämpande effekt och orsakar istället en ökad excitation av nervcellerna.

Bicuculline används ofta i forskning för att undersöka funktionen hos GABA-systemet och har potential som ett terapeutiskt verktyg inom neurologi, men det kan också orsaka skadliga effekter vid överdosering.

"Anfall" er en overførbar betegnelse som kan referere til forskjellige medisinske tilstander. En av de mest kjente er epilepsianfall, som karakteriseres av pludselige, ukontrollert og gentagende aktivitet i hjernen som fører til fysiske konvulsjoner eller absense (tab av bevissthet). Andre typer medisinske anfaller kan inkludere:

* Astmaanfall: en plutselig forværring av åndedrettet svikt som kan føre til hoste, trang til å få ilt og i værste fall, lete seg i lavt iltnivå.
* Hjertanfall: plutselig stopp i hjertets funksjon eller rytme, som kan føre til bevisstløshet og død hvis ikke behandlet straks.
* Angstanfall: en plutselig overvældende känsla av angst eller rædsel, som kan være forbundet med hyperventilering, svimmelhed og hjertebanken.
* Synsanfall: en plutselig størrelsesendring i synsfeltet, ofte forårsaket av en migræne eller en anden type hjerneskade.

Denne listen er ikke uttømmende, og det kan være andre typer medisinske tilstander som også kan beskrives som "anfaller". Hvis du lurer på en spesifikk type anfall, kan jeg prøve å gi deg mer informasjon om den.

"Antikonvulsiva medel" är en benämning på läkemedel som används för att behandla och förebygga epileptiska krampanfall. Dessa mediciner fungerar genom att stabilisera elektrisk aktivitet i hjärnan och minska excitationen av nervceller, vilket hjälper att förhindra oförutsägbara och oönskade konvulsioner eller krampanfall.

Exempel på vanliga antikonvulsiva medel inkluderar:

1. Karbamazepin
2. Fenobarbital
3. Valproinsyra
4. Lamotrigin
5. Levetiracetam
6. Topiramat
7. Phenytoin
8. Gabapentin

Varje antikonvulsivum har sina unika mekanismer och biverkningar, så läkare väljer ofta ut ett specifikt medel eller en kombination av medel baserat på patientens typ av epilepsi, ålder, andra mediciner de tar och deras individuella respons på behandlingen.