Kondrosarkom
Mesenkymalt kondrosarkom
Brosktumör
Kordom
Myxosarkom
Brosk
Lårbenstumörer
Skallbastumörer
Exostoser, multipla ärftliga
Tumörer, bindväv och mjukdelar
Osteosarkom
Revben
Bäckenben
Kondroitinaser och kondroitinlyaser
Synovialkondromatos
Proteoglykaner
Osteokondrom
Kondrosarkom är en sällsynt typ av cancer som utgår från broskvävnaden i kroppen. Det är en malign tumör som karaktäriseras av abnormt celldelning och växt i broskvävnaden, vanligtvis i leder eller ledpannor. Kondrosarkom kan vara av två typer: centralt (inuti brosket) eller yttre (vid broskets yta). Symptomen på kondrosarkom kan inkludera smärta, svullnad och stelhet i den drabbade regionen. Behandlingen består ofta av kirurgi för att avlägsna tumören, möjligen följt av strålbehandling eller cellgiftsbehandling (kemoterapi) beroende på typ och omfattning av cancern.
Mesenkymalt kondrosarkom är en ovanlig, malign tumör som utgår från mesenchymala stamceller och differensieras mot körtel- eller broskvävnad. Den tenderar att drabba broskvävnaden i leder, särskilt i knäet och skulderbladet. Tumören växer lokalt och kan infiltrera omkringliggande vävnader, samt metastasera till avlägsna organ som lungor, lever och benmärg. Symptomen kan variera beroende på plats och storlek på tumören, men inkluderar ofta smärta, svullnad och funktionsnedsättning i den drabbade leden. Behandlingen består vanligen av kirurgisk excision, strålbehandling och/eller systemisk behandling med kemoterapi eller målgerichtet terapi.
En brosktumör är en sorts godartad eller elakartad tumör (dåligt vävnadsodlad tillväxt) som utvecklas i brosk, ett elastiskt bindväv som finns i vissa delar av kroppen, särskilt i leder och i strukturer nära benen och bröstkorgen. Brosktumörer kan vara av olika typer beroende på om de är godartade (benigna) eller elakartade (maligna).
Godartade brosktumörer tenderar att växa långsamt och orsakar vanligtvis inga besvär, men kan i vissa fall leda till smärta, stelhet eller svullnad i den drabbade regionen. Dessa tumörer är sällan livshotande och kan ofta tas bort genom kirurgi.
Elakartade brosktumörer däremot tenderar att växa snabbt, sprida sig till andra delar av kroppen och orsaka allvarliga symptom som smärta, svullnad, rörelsebegränsning och i vissa fall andningssvårigheter. Dessa tumörer kan vara mycket aggressiva och livshotande om de inte behandlas tidigt och effektivt.
Det är viktigt att notera att brosktumörer är relativt sällsynta, men om man upplever några besvär eller symptom som kan tyda på en sådan tillväxt bör man genast söka medicinsk hjälp.
Skelettumörer är abnorma tillväxt eller förändring av ben- och ledceller som leder till att oönskade vävnader bildas i skelettet. Dessa tumörer kan vara godartade ( icke cancertumörer) eller elakartade (cancertumörer). Godartade skelettumörer är vanligtvis mindre allvarliga och tenderar att växa långsamt, medan elakartade skelettumörer kan vara aggressiva, invadera omgivande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen.
Skelettumörer kan uppstå som en följd av genetiska mutationer eller på grund av exponering för cancerframkallande substanser. Symptomen på skelettumörer kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats, men de vanligaste symptomen inkluderar smärta, svullnad, rörelsebegränsning och benstelhet.
Det finns många olika typer av skelettumörer, bland annat:
* Osteosarkom: En elakartad tumör som vanligtvis drabbar unga personer och bildas i långbenen eller bäckenet.
* Chondrosarkom: En elakartad tumör som bildas i broskvävnaden och ofta upptäcks i ben, skallen eller revbenen.
* Ewing's sarcoma: En elakartad tumör som vanligtvis drabbar barn och unga vuxna och bildas i långbenen, bäckenet eller kraniet.
* Giant cell tumor of bone: En godartad till elakartad tumör som ofta upptäcks i lårbenet eller överarmsbenet hos yngre vuxna.
* Osteochondroma: Den vanligaste ben- och ledtumören, den är godartad och tenderar att växa långsamt över tid.
Diagnosen av skelettumörer ställs ofta genom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Biopsi kan också användas för att fastställa tumörtyp och grad. Behandlingen inkluderar vanligtvis kirurgi, strålbehandling och kemoterapi.
Enkondromatos är en sällsynt benvävnads sjukdom som orsakas av överdriven celldelning i broskvävnaden, vilket leder till bildning av godartade tumörer (enkondrom). Sjukdomen kan vara ensamförekommande eller förekomma i kombination med andra skelettförändringar som är associerade med multipel enkondromatos, Olliers sjukdom och Maffucci syndrom.
Enkondromatos kan drabba alla ben, men de vanligaste platserna är lårbenet, överarmsbenet och fingerbenen. Symptomen kan variera från inga symptom alls till smärta, svullnad eller skada i det drabbade området. Diagnosen ställs oftast genom röntgenundersökning, men ibland kan magnetresonanstomografi (MRT) eller biopsi behövas för att bekräfta diagnosen. Behandlingen beror på sjukdomens svårighetsgrad och kan innefatta observation, smärtstillande medel eller kirurgisk behandling om tumörerna orsakar problem som exempelvis benförkortning eller skada på nerver eller blodkärl.
I'm happy to help! However, I noticed that there seems to be a typo in your question. If you are asking for a medical definition of "cordome," I'm afraid that I cannot provide one because "cordome" is not a recognized term in medicine or anatomy. It is possible that you may have meant to ask about the "pineal gland" or "epiphysis," which is a small endocrine gland located in the brain that produces melatonin, a hormone that helps regulate sleep-wake cycles.
If you had something else in mind, please let me know and I will do my best to provide an accurate answer!
Myxosarkom är en typ av sällsynt cancer som drabbar mjuk bindväv och kallas även för myxom eller gelé tumör. Denna typ av cancersmitta orsakas vanligtvis av små parasitiska djur, så kallade Myxospora, som infekterar värden via föda eller vatten. Myxosarkom är mest vanligt förekommande hos fiskar och amfibier men kan även drabba andra djurslag inklusive människor, dock mycket sällsynt.
Tumören består av celler som bildar en geléartad substans och växer långsamt över tiden. Symptomen på Myxosarkom kan variera beroende på vilket område i kroppen tumören har bildats, men kan inkludera svullnader, smärta eller funktionsstörningar i det drabbade området. Behandlingen av Myxosarkom består oftast av kirurgiskt avlägsnande av tumören, men cancer kan återkomma efter behandlingen.
'Brosk' er en type væv som findes i dyreorganismers krops, herunder mennesker. Det består af et stort antal tynde og fjedrende fibre, der er ophobet i en geléagtig substans. Brosk er ikke så hårdt som knogler, men er mere stiv end muskler og slimhinder.
Broskvævet findes oftest i bevægelige dele af kroppen, hvor det fungerer som en slags amortisering mellem knoglerne og dermed mindsker slid og skader under bevægelse. Et eksempel på et sted, hvor brosk findes, er i knæet, hvor der er et lag brosk bag knæskånen (patella) kaldet det bagre knæbrosk (posterior cruciate ligament).
Brosk har også en vigtig rolle i at absorbere stød og fordele trykket jævnt over et areal. Dette gør det muligt for leddene at bevæge sig glidende og smidigt, uden at blive beskadiget af gentagne slitage.
I takt med alderen kan brosket blive mindre elastisk og forløsere sig, hvilket kan føre til ledbesvær og smerter. Desuden kan skader på brosket være smertefulde og svære at helbrede, da det har en begrænset evne til at regenerere sig selv.
Lårbenstumörer är abnorma växtler i eller på lårbenet, som kan vara godartade eller elakartade (cancer). De kan uppstå från olika typer av celler i benet, till exempel brosk, benmärg, muskler eller binjuremärg. Några exempel på lårbenstumörer är osteosarkom (cancer i benvävnaden), kondrosarkom (cancer i brosken) och Ewing's sarkom (cancer i benmärgen). Symptomen kan inkludera smärta, tumörförmänning, svullnad eller nedsatt rörlighet i lårbenet. Behandlingen beror på typen av tumör och kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling.
Skallbastumörer (eng: Skull base tumors) är en benämning på olika typer av godartade eller elakartade tumörer som utvecklas i eller nära skallbasen, det vill säga den del av kraniet där hjärnan möter ryggraden. Skallbasen består av flera små benplattor och innehåller många viktiga strukturer såsom nerver, blodkärl och lymfkörtlar.
Det finns olika typer av skallbastumörer som kan variera i storlek, läge och aggressivitet. Några exempel på vanliga skallbastumörer inkluderar meningiomer, akustikushernier, gliomer, neurofibromer och epidermoidcystor.
Meningiomer är godartade tumörer som utvecklas från hjärnans yttre hinna (meningerna) och kan växa inåt mot skallbasen. De är vanliga och tenderar att växa långsamt, men de kan ändå orsaka problem genom att trycka på omgivande strukturer som nerver och blodkärl.
Akustikushernier är tumörer som utvecklas från celler i inneröronet och kan växa in i det närliggande skallbasområdet. De kan orsaka hörsel- och jämviktsproblem, samt andra symptom beroende på deras storlek och läge.
Gliomer är tumörer som utvecklas från celler i hjärnan eller ryggmärgen och kan sprida sig till skallbasen. De tenderar att vara elakartade (maligna) och har ofta en dålig prognos.
Neurofibromer är godartade tumörer som utvecklas från nerverna i skallbasområdet. De kan vara små och icke-symptomatiska, men de kan också bli stora och orsaka problem genom att trycka på omgivande strukturer.
I allmänhet är symtomen för skallbasstumörer beroende på deras storlek, läge och hur snabbt de växer. Symptomen kan inkludera huvudvärk, yrsel, synproblem, hörsel- eller balansproblem, sväljningssvårigheter, smärta i ansiktet eller huvudet, förändringar i ansiktsuttrycket eller ögonrörelserna. Om du upplever några av dessa symtom bör du söka vård och få en undersökning för att fastställa om du har en skallbasstumör eller inte.
Multiple hereditary exostoses (MHE), also known as multiple osteochondromas, is a genetic condition characterized by the development of multiple benign bone tumors called exostoses or osteochondromas. These growths typically develop at the ends of long bones near the growth plates and can cause various symptoms such as pain, deformity, restricted movement, and in some cases, neurological complications. MHE is usually inherited in an autosomal dominant pattern, meaning that a child has a 50% chance of inheriting the condition if one parent has it. The underlying genetic mutations associated with MHE are found in the EXT1 and EXT2 genes.
'Tumörer' är en allmän term för en abnorm odling av celler i ett vävnadsområde som kan vara godartad (benign) eller elakartad (malign). De kan uppstå i alla typer av vävnader, inklusive bindväv och mjukdelar.
'Bindväv' är en typ av vävnad som ger stöd och struktur till kroppen. Den består av celler som producerar extracellulär matrix (ECM), vilket är ett nätverk av proteiner och kolhydrater som hjälper till att ge form och integritet till vävnaden. Bindvävsvävnader inkluderar bland annat ben, brosk, senor, leder, hud och organkapslar.
'Mjukdelar' är en term som används för att beskriva vävnader som inte innehåller mycket hård bindväv, till exempel muskler, fett, ligament, senor och organ. Tumörer i mjukdelar kan vara sköra eller fasta, beroende på vilken typ av vävnad som är involverad.
Sålunda kan 'tumörer i bindväv och mjukdelar' innebära godartade eller elakartade tillväxtar i någon av dessa vävnader, såsom skelettmuskler, hud, bindevävnad eller andra mjuka vävnader.
Osteosarcoma är en malign (cancerartad) ben tumör som karaktäriseras av abnormalt celldelning och celldifferentiering, vilket leder till att osteoid (benvävnad i ett tidigt stadium av utvecklingen) bildas inuti tumören. Detta ger upphov till benliknande vävnad som är ovanlig och fungerar inte på samma sätt som normalt ben. Osteosarkom tenderar att drabba snabbväxande benvävnader, oftast i områden nära tillväxtplattorna hos unga individer under puberteten eller äldre vuxna med skelettrelaterade sjukdomar som Pagets sjukdom. Tumören kan vara extremt smärtsam och leda till svullnad, rodnad och varmhet i det drabbade området. Osteosarkom metastaserar ofta tidigt till lungorna eller andra ben, vilket gör att den kan vara svår att behandla och har en relativt hög dödlighetsgrad. Behandlingen innefattar vanligen kirurgi för att avlägsna tumören, strålbehandling och/eller kemoterapi för att eliminera eventuella resterande cancerceller.
'Revben' (latin: Costa) är en benartad, flat och långsmal benstruktur i vårt kroppsskelett. Människan har tolv par revben som är förbunden med bröstkorgens (thorax) ryggsida via de rörliga lederna revbenskorgen (sternum). Revbenen skyddar också viktiga vitala organ såsom hjärtat och lungorna. De har också muskelanslutningar, särskilt mellanrevbenen (costae verae) som är viktiga för andningen genom att de hjälper till att expandera bröstkorgen när vi andas in.
'Bäckenben' (os coxa) är ett ben i lårregionen som utgör den övre och bakre delen av höftleden. Det består av två delar: en kropp (corpus ossis coxae) och en hals (collum ossis coxae). Bäckenbenet articular med lårbenet i höftleden och är viktigt för att stödja kroppen och möjliggöra rörelser som gå, springa och stå still.
'Kondroitinaser' och 'kondroitinlyaser' är två grupper av enzym som båda har kapaciteten att bryta ned kondroitinsulfat, ett typiskt sockerartat komponent i brosk, hjärnvävnad och andra typer av bindväv.
Kondroitinaser är en grupp av specifika enzymer som katalyserar hydrolysen av kondroitinsulfat till disackarider med negativt laddning. Dessa enzymer används ofta i forskningssyfte för att analysera strukturen och sammansättningen av proteoglykaner, som är viktiga beståndsdelar i extracellulära matriser.
Kondroitinlyaser däremot är en grupp av enzymer som katalyserar elimineringsreaktioner av sockerarterna i kondroitinsulfat, vilket resulterar i bildandet av oligosackarider med positivt laddning. Dessa enzymer används ofta inom medicinen för att behandla sjukdomar som beror på felaktig accumulering eller nedbrytning av proteoglykaner, såsom vissa former av artros och andra ledsjukdomar.
'Synovial chondromatosis' är en sällsynt och vanligtvis icke-cancerartad tillstånd där små bitar brosk bildas i ledhinnan (synoviet). Ledhinnan är den tunna membran som tapetserar insidan av en led. Dessa brokiga utväxter kan lossna och flyta runt i leden, vilket kan orsaka irritation, smärta och svullnad i leden. I vissa fall kan tillståndet leda till att leden blir fast eller rörelsehindrad.
Det är fortfarande inte fullständigt klarlagt varför synovial chondromatosis uppstår, men det anses vanligtvis bero på en abnorm celldelning i ledhinnan. Det finns två typer av synovial chondromatosis: primär och sekundär. Primär synovial chondromatosis är ett sjukdomstillstånd som uppstår när broskvävnad bildas i ledhinnan utan någon tydlig orsak. Sekundär synovial chondromatosis orsakas av en skada eller sjukdom i leden, såsom artros, trauma eller infektion.
Tillståndet behandlas vanligtvis genom att ta bort de överflödiga broskbitarna och rengöra ledhinnan. I vissa fall kan det vara nödvändigt att ersätta den skadade leden med en konstgjord ledprotes.
Proteoglykaner är en typ av glykoproteiner som förekommer i extracellulära matrix (ECM) hos djur. De består av en protein-kärna som är kovalent bundet till en eller flera långa, upprepade disackaridkedjor, vanligtvis bestående av kolhydraten chondroitinsulfat eller keratansulfat. Dessa kolhydrater ger proteoglykanerna deras negativa laddning och förmåga att binda vattenmolekyler, vilket gör dem viktiga för strukturellt stöd och buffring av tryck i vävnader som brosk, hälar och blodkärl. Proteoglykaner deltar också i cellsignalering och regulering av diverse biologiska processer som tillväxtfaktorernas aktivitet och celladhesion.
Osteokondrom är en benign (godartad) tillväxt av benvävnad som sticker ut från en ledyta, oftast i slutet av långa rörben. Den består av både ben- och broskvävnad och kan vara så liten som ett frö eller stor som en knöl. Osteokondrom är den vanligaste ben tumör som förekommer hos barn och unga vuxna, och det är ofta asymptomatiskt och upptäcks av en slump under rutinmässiga röntgenundersökningar. I vissa fall kan dock osteokondrom orsaka smärta, skada nerver eller blodkärl, eller ledskador om den växer in i en angränsande led. I mycket sällsynta fall kan osteokondrom undergå oncologisk transformation och bli cancerartat (sarcom).
Maxillary neoplasms refer to abnormal growths or tumors that develop in the maxilla, which is the upper jawbone. These neoplasms can be benign (non-cancerous) or malignant (cancerous). Benign maxillary neoplasms are slow-growing and rarely spread to other parts of the body, while malignant neoplasms are aggressive and can invade surrounding tissues and organs.
There are various types of maxillary neoplasms, including squamous cell carcinoma, adenocarcinoma, mucoepidermoid carcinoma, lymphoma, osteosarcoma, and chondrosarcoma. The symptoms of maxillary neoplasms may include swelling or a lump in the mouth or face, pain or numbness, loose teeth, difficulty swallowing or speaking, and nosebleeds.
The diagnosis of maxillary neoplasms typically involves a combination of physical examination, imaging tests such as CT or MRI scans, and biopsy to determine the type and extent of the tumor. Treatment options may include surgery, radiation therapy, chemotherapy, or a combination of these approaches, depending on the type and stage of the neoplasm.
Kondrosarkom
Kondrocyt
Skelettcancer
Osteosarkom
Enkondrom
Kondrosarkom - Wikipedia
Klinisk studie
Riskfaktorer för skelettsarkom | Cancerhuset | Hälsobyn.fi
Min vårdplan buksarkom och gynekologiska sarkom - RCC Norr
Vikariebanken gislaved skola
När besikta bilen slutsiffra 6
Skelettsarkom | Cancerhuset | Hälsobyn.fi
Vad är Fibromatos?
Min vårdplan buksarkom och gynekologiska sarkom - RCC
Programledare tv 4 nyheter
Nationell Min vårdplan skelett- och mjukdelssarkom - RCC Väst
Typen2
- Kondrosarkom är en elakartad tumör av typen sarkom som främst påträffas i brosk (kondrocyter), och som står för 75% av samtliga fallen av broskcancer. (wikipedia.org)
- Kondrosarkom är den näst vanligaste typen av skelettsarkom. (cancercentrum.se)