Kompartmentsyndrom
Främre kompartmentsyndrom
Intra-Abdominal Hypertension
Bukhåla
Syndrom
Dekompression, kirurgisk
Rabdomyolys
Lår
Skinkor
Skenbensfrakturer
Tryck
Wound Closure Techniques
Ischemisk kontraktur
Kapillärläckagesyndrom
Paraspinal Muscles
Abdominal Wound Closure Techniques
Knee-Chest Position
Bukvägg
Flerorgansvikt
Stukningar och vrickningar
Myoglobinuri
Sträckbehandling
Nervkompressionssyndrom
Knäveckscysta
Downs syndrom
Bristning
Metabola syndromet X
Nedre extremitet
Sårbehandling med undertryck
Behandlingsresultat
Skenbensartärer
Skallfraktur, nedtryckt
Orbital Diseases
Encyklopedier, principer
Vadben
Skenben
DNA-skador
Free Tissue Flaps
Smärta
Skelettförlängning
'Kompartmentsyndrom' är ett tillstånd där trycket inne i en muskelkompartment (en tätt omgiven struktur som innehåller muskler, nerver och blodkärl) ökar kraftigt. Detta orsakas oftast av en skada eller edem (vätskeansamling) i kompartmentet, vilket gör att det blir svårt för blod och syre att nå musklerna och nerverna inne i kompartmentet.
Om inte behandlas akut kan kompartmentsyndrom leda till allvarliga skador på muskler och nerver, inklusive nekros (död av vävnad) och permanent skada. Behandlingen för kompartmentsyndrom innebär ofta kirurgiskt ingrepp för att avlasta trycket i kompartmentet, till exempel genom att skära upp muskelväggarna och släppa ut vätskan.
Främre kompartmentsyndrom är ett medicinskt tillstånd där trycket inne i muskelkompartmentet i främre delen av underbenet stiger till ett sådant stadium att det orsakar skada på de omgivande vävnaderna, inklusive muskler, nerver och blodkärl. Detta kan inträffa som en komplikation efter trauma, operationer eller långvarig immobilisering i en utsträckt position.
Trycket inne i ett muskelkompartment regleras av ett balans mellan det blodvolym som cirkulerar in och ut samt den interstitella vätskan (vätska mellan cellerna). Vid främre kompartmentsyndrom stiger trycket till en punkt där det komprimerar de små blodkärlen (kapillärerna) som försörjer musklerna och nerverna med syre och näringsämnen. Detta kan leda till ischemisk skada, vilket innebär att vävnaderna inte får tillräckligt med syre och näringsämnen för att fungera korrekt.
Symptomen på främre kompartmentsyndrom kan inkludera stark smärta i underbenet som ökar vid tryck, känslomässig oro eller irritabilitet, svullnad och hårdhet i området, förlorad känsel i tån eller foten, och eventuellt svag puls i foten. Diagnosen ställs vanligen genom mätning av trycket inne i kompartmentet, men ibland kan det vara tillräckligt att bedöma symtomen och fysiska tecken för att göra diagnosen. Behandlingen består ofta av en snabb operation där fascian (den tunna membran som omger muskelgruppen) öppnas upp för att minska trycket och ge plats för svullnaden.
"Bindvävshinna" refererar till den fibrösa membran som omsluter hjärtat och består av bindväv. Det kallas även epicardium eller visceralt pericardium. Den har till uppgift att skydda och stödja hjärtat, samt reducera friktionen när hjärtat expanderar och kontraheras.
Intra-abdominal hypertension (IAH) är ett tillstånd där trycket inuti bukhålan överskrider normalvärdet. Det definieras som en kontinuerlig mätning av intra-abdominaltrycket (IAP) på 12 mmHg eller högre. IAH kan orsaka en rad allvarliga komplikationer, till exempel nedsatt blodgenomströmning, andningssvårigheter och organskada, och behöver därför behandlas så snart som möjligt. Det är vanligast att se IAH hos patienter med allvarliga skador, sjukdomar eller efter operationer i bukhålan.
'Bukhåla' er en medisinsk betegnelse for en abnorm og oftest patologisk udvidelse af bughulen (cavitas abdominis). Dette kan skyldes forskellige tilstande, herunder fedtansamling, væskeakkumulation eller tumorvækst. Bughåla kan også dannes som følge af en infektion eller enten være inneboende (konstitutionel) eller opstå sekundært til andre sygdomme.
Den mest almindelige årsag til bughåla er fedtansamling, som ofte ses hos overvægtige og fede individer. Denne tilstand kaldes også steatosis hepatis eller fedtlever. Væskeakkumulation i bughulen kaldes asces og kan skyldes levercirrose, hjerteinsufficiens eller andre sygdomme, der forstyrrer cirkulationen af væske i kroppen.
Tumorer i bughulen er også en mulig årsag til bughåla. Disse tumorer kan være bOTH malign (kræft) eller benigne (godartet). Kræft i bugorganerne, såsom lever, milt, tarme og øvrige indvolde, kan resultere i en udvidelse af bughulen.
Bughåla kan også være associeret med andre tilstande, herunder infektioner som peritonittis, inflammatoriske tarmsygdomme som Crohns sygdom og ulcerøs kolitis samt autoimmune sygdomme som systemisk lupus erythematosus (SLE).
Symptomer på bughåla kan inkludere opkvidet mave, smerter, vægttab, træthed og inkontinens. Diagnosen stilles ofte ved hjælp af billeddiagnostiske metoder som ultralyd, CT-scanning eller MRI. Behandlingen kan omfatte antibiotika, kirurgi eller kemoterapi alt efter årsagen til bughåla.
'Syndrom' er et begreb, der anvendes indenfor medicin og betegner en samling af symptomer, tegn og/eller læsioner, der ofte forekommer sammen. Et syndrom repræsenterer dermed en særlig klinisk præsentation eller et mønster af sygdomsmanifestationer, men adskiller sig fra en specifik diagnose, da årsagen til syndromet ikke nødvendigvis er klar.
Et eksempel på et syndrom er Down-syndromet, der karakteriseres ved en unormal kromosomalt fordeling (trisomi 21), hvilket resulterer i en række fysiske og mentale egenskaber og udviklingsmæssige forsinkelser. Andre eksempler inkluderer Klinefelters syndrom, Cushings syndrom og Marfans syndrom.
"Kirurgisk dekompression" refererar till ett medicinskt ingrepp där målet är att minska trycket på en del av kroppen, oftast inre organ eller nerver, för att lindra smärta eller förbättra funktionen. Detta kan uppnås genom att skapa ett artificiellt utrymme runt den drabbade strukturen, till exempel genom att ta bort en del av ett ben för att lindra tryck på en nerv, eller genom att göra en öppning i en kapsel runt ett organ för att minska trycket inuti.
Exempel på kirurgisk dekompression inkluderar:
- Nervdekompression, där en del av en nervrot är komprimerad och orsakar smärta eller kraftiga känsel- eller rörelseförluster. Genom att göra en liten inkision i huden och skapa ett utrymme runt nervern kan trycket minskas och symtomen förbättras.
- Dekompression av gallblåsan, där stenar eller andra abnormaliteter orsakar högt tryck inuti gallblåsan. Genom att göra en inkision i gallblåsan kan man minska trycket och förhindra komplikationer som inflammation eller infektion.
- Dekompression av lungan, där en del av lungan kollapsar och orsakar andningssvårigheter. Genom att göra en inkision i bröstkorgen kan man återställa lungans funktion och förbättra andningen.
Det är viktigt att notera att kirurgisk dekompression bör utföras av en kvalificerad läkare, ofta en specialist inom området som drabbats, efter en noggrann undersökning och bedömning av patientens tillstånd.
Den medicinska termen för "buk" är abdomen. Abdomen är den del av kroppen som ligger mellan bröstkorgen (thorax) och bäckenet (pelvis). Den innehåller flera viktiga organ såsom levern, magsäcken, tarmarna, bukspottkörteln, njurarna och könsorganen.
Rabdomyolys är en medicinsk tillstånd där muskelvävnad bryts ned och läcker in i blodbanan. Detta orsakas oftast av skada på musklerna, som kan vara ett resultat av trauma, överansträngning, giftig exponering eller vissa sjukdomar.
När muskelvävnaden bryts ned frigörs muskelinnehåll, inklusive en protein vid namn myoglobin, som sedan kan färga urinen röd eller brun. Myoglobin kan också orsaka skada på njurarna och leda till njursvikt om det inte behandlas i tid. Andra symtom på rabdomyolys kan inkludera muskelvärk, svullnad, spasmer, urinsyre i blodet och förhöjda nivåer av kreatinfosfataskinas (CK), ett enzym som frigörs från skadade muskler.
Behandlingen av rabdomyolys kan innebära att behandla orsaken till muskelskadan, ge intravenös vätska för att hjälpa njurarna att arbeta effektivt och skydda dem från skada, och i vissa fall kan dialys krävas för att rena blodet från myoglobin.
"Benskador" er en alvorlig skade på benet som kan forårsake bl.a. frakturer (benbrud), ledskader, muskel- og senerskader. Begrepet brukes også om komplikasjoner relatert til heling av disse skadene, såsom infeksjoner, tromboser og pseudarthrosis (usammensvøying av frakturer). Benskador kan ha mange årsaker, inkludert traumer, sykdomme som osteoporose eller cancer, og virkninger av medisinske behandlinger. Behandlingen av benskador varierer basert på art og alvorlighetsgrad av skaden, men kan inneholde operasjon, immobilisering, fysisk terapi og/eller medisinsk behandling.
'Lår' är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av underbenet mellan knäled och skenbenet. Det består av musklerna främst stora lårmuskeln (musculus quadriceps femoris) och tvåhövdad lårmuskeln (musculus biceps femoris), men även andra mindre muskler, senor, nerver och blodkärl. Låret är viktigt för rörelser som sträckning av knäet och rotation av underbenet.
'Skinkor' (Scincoidea) är en överfamilj i underordningen ödleartade kräldjur (Sauria). Skinkorna kännetecknas bland annat av att de saknar öronöppningar och har ett långsträckt, smalt huvud. De flesta arterna är marklevande och lever i varmare delar av världen. Flera arter förekommer även i Sverige som tillfälliga besökare. Exempel på skinkor är tvåtåig skink och glasögonskink.
En skenbensfraktur är en benfraktur (ett brutet ben) som sker i den tunna, långa benstaven i underbenet, även känd som skenbenet eller fibula. Skenbenet ligger parallellt med vaden ( eller tibia) och är mindre i diameter och har ofta en mindre roll i bärandet av kroppsvikten jämfört med vaden.
Skenbensfrakturer kan vara slutna, där benstücken fortfarande är ihopkopplade efter frakturen, eller öppna, där det finns en sönderslitning i huden och direkt kontakt mellan benbitarna och omgivningen. Frakturer kan också klassificeras som stabila eller instabila beroende på hur mycket benstuckena har förskjutits från varandra efter frakturen.
Symptomen på en skenbensfraktur innefattar ofta smärta, svullnad, blåmärken och/eller blodflöde under huden, med eventuell deformitet eller förkortning av benet. Diagnos ställs vanligtvis genom röntgenundersökning, men i vissa fall kan andra bildgivande procedurer behövas för att klargöra skadan fullständigt. Behandlingen innefattar ofta en kombination av immobilisering (exempelvis med en gips eller en ortos), smärtstillande läkemedel, och i vissa fall operation för att korrigera frakturen och stabilisera benet med skruvar, plattor eller stänger.
I medicinsk kontext, betyder "tryck" vanligtvis den kraft som verkar på en viss yta eller en fluidvolym. Det kan delas in i olika typer beroende på vilket sammanhang det används:
1. Blodtryck: Det kraft som utövas av blodet på väggarna i de blodkärl som försörjer kroppen med syre och näringsämnen. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter Quecksilbersøaka (mmHg) och består av två värden: systoliskt tryck (när hjärtat kontraherar) och diastoliskt tryck (när hjärtat utvidgas).
2. Intrakraniellt tryck (ICP): Det tryck som finns inne i skallgropen, där hjärnan och cerebrospinalvätskan (CSF) befinner sig. ICP mäts vanligtvis med en kateter placerad inuti det intrakraniella utrymmet och används för att övervaka patienter med hjärnskador eller andra sjukdomar som kan påverka hjärnan.
3. Vätskebalans: Trycket i olika kroppsvätskor, till exempel interstitielt vätska (vätska mellan cellerna) och cerebrospinalvätska. Förhöjt vätsketryck kan vara ett tecken på sjukdom eller skada.
4. Andning: Trycket i luftvägarna under andningen, som påverkar luftflödet in och ut från lungorna. Det kan delas upp i positivt tryck (när luften trycks in i lungorna) och negativt tryck (när lungorna drar in luft).
5. Tryckulcus: En medicinsk procedur där en kateter placeras i en artär för att mäta blodtrycket kontinuerligt över tiden. Det används ofta under operationer eller vid intensivvård.
'Wound Closure Techniques' refer to the various medical procedures and methods used to bring together the edges of a wound or incision in order to promote healing and minimize scarring. The goal is to approximate the wound edges accurately, creating a stable environment that reduces the risk of infection and promotes optimal tissue regeneration.
There are primarily two categories of wound closure techniques:
1. Primary Closure: This method is used for acute wounds that are clean and have minimal tissue loss. It involves approximating the wound edges directly using sutures (stitches), staples, or adhesive tapes. The choice of closure material depends on various factors such as wound location, tension, and patient characteristics.
2. Secondary Closure: This method is used for wounds with significant tissue loss, infection, or contamination. It involves allowing the wound to heal through a process called granulation, where new tissue forms from the base of the wound. Delayed primary closure may also be employed, in which the wound is cleaned and allowed to heal for a few days before undergoing primary closure.
Additional wound closure techniques include:
* Skin Adhesives: Also known as surgical glue or tissue adhesive, these are liquid substances that polymerize upon application, forming a flexible seal over the wound. They are often used for simple wounds and lacerations in areas with low tension.
* Tissue Adhesion: This method uses special glues to bond the wound edges together at the microscopic level, promoting healing while minimizing scarring.
* Mechanical Closure Devices: These include skin closure strips or staples that can be applied quickly and easily, often used for wounds under low tension.
* Flap Closure: This method involves moving a piece of tissue from an adjacent area to cover the wound, providing both coverage and vascular supply.
* Skin Grafting: In this technique, a thin layer of skin is taken from a donor site and attached to the wound, promoting healing and reducing scarring.
The choice of wound closure technique depends on various factors such as wound type, location, size, tension, contamination, patient characteristics, and surgeon preference. Proper wound care and follow-up are essential for optimal healing and minimizing complications.
'Underarmsskada' är ett samlingsbegrepp för skador som kan uppstå i underarmen. Detta kan innefatta skador på muskler, senar, nerver, kärl och ben i underarmen. Underarmsskador kan vara milda och tillfälliga eller allvarliga och permanenta beroende på typen och svårheten på skadan.
Exempel på olika typer av underarmsskador inkluderar:
1. Muskelbristningar (muscle strains) - detta händer när en muskel sträcks eller dras för långt, orsakande smärta och svullnad.
2. Senruptur (tendon rupture) - detta inträffar när en sen, ett tåligt band som fäster muskler till benen, skadas eller avskiljs från benet.
3. Nervskador (nerve injuries) - detta kan orsaka känselbortfall, svaghet eller smärta i underarmen och handen.
4. Blodkärlsskador (vascular injuries) - detta kan orsaka smärta, svullnad och blåsbildning i underarmen. I allvarliga fall kan det leda till komplikationer som till exempel nekros (död celler i vävnaden) eller amputation.
5. Knäck- och benbrott (fractures) - detta kan inträffa när en kraftig stöt orsakar att underarmsbenen brister eller bryts sönder.
Behandlingen för underarmsskador beror på typen och svårheten av skadan, men kan innefatta vila, is, kompression, höjning (RICE), fysioterapi, mediciner, kirurgi eller andra behandlingsmetoder.
Ischemisk kontraktur är ett tillstånd som kan uppstå när en muskel orsakas av en minskad blodförsörjning (ischemi) under en längre period. Detta kan leda till skada på muskelvävnaden och i slutändan att muskeln förkortas och kontraheras, vilket gör den styv och svår att röra. Ischemisk kontraktur kan vara ett komplikation efter en stroke, hjärtinfarkt eller andra tillstånd som orsakar minskad blodflöde till musklerna.
Capillary leak syndrome (CLS) är ett sällsynt tillstånd där det uppstår skador på kapillärväggarna i kroppen, vilket leder till att plasma läcker ut från blodomloppet och accumulerar i vävnaderna. Detta kan orsaka ödem, hypotension, hemokoncentration och eventuellt multiorgansvikt. Tillståndet kan vara primärt, det vill säga orsakat av en genetisk defekt, eller sekundärt till andra sjukdomar eller behandlingar, såsom infektioner, cancer, autoimmuna sjukdomar eller läkemedel.
I'm sorry for the confusion, but "Ben" is a personal name and not a medical term. It could refer to a person named Ben or a shortened version of the name Benjamin. If you are looking for a medical term, please provide more context so I can give you an accurate definition.
"Akut sjukdom" refererar till en plötslig och snabbt utvecklad medicinsk eller sjukdomstillstånd som kräver omedelbar behandling. Det kan vara orsakat av en infektion, skada, förgiftning eller ett annat medicinskt tillstånd. Symptomen är ofta allvarliga och kan hota livet om de inte behandlas omedelbart. Exempel på akuta sjukdomar inkluderar hjärtinfarkt, lungemboli, svår sepsis och meningit.
'Paraspinal muscles' refererar till de muskler som löper upphuggande längs med ryggraden (kolonnen vertebrale) i ryggen. Dessa muskler kan delas in i två grupper: extensorer och flexorer. Extensorknipan, som inkluderar musklerna multifidus, rotatorus brevis och longissimus, arbetar tillsammans för att förlänga ryggraden och sträcka ut ryggen. Flexorknipan, som består av musklerna iliocostalis och spinalis, hjälper till att böja ryggen framåt. Paraspinala muskler är viktiga för att understödja ryggraden, stabilisera ryggraden under rörelse och hjälpa till att kontrollera kroppens hållning.
Hematom är en medicinsk term som betecknar en blödning under huden eller i ett organ, där blod samlas in och bildar en massa. Orsaken kan vara trauma eller skada som får blodkärlen att bursta och blod att läcka ut. Hematomet kan variera i storlek, från små punkter till stora knölar under huden, och de kan vara små och lokala eller mer omfattande och systemiska. Symptomen på hematom kan inkludera svullnad, smärta, blåmärken och värk i området där blödningen har inträffat. I allvarliga fall kan hematomet orsaka andra komplikationer, såsom tryck på nerver eller organ, och behandlingen kan vara från avvaktande till kirurgiskt ingrepp beroende på allvarlighetsgraden.
Abdominal wound closure techniques refer to the methods used by surgeons to close the incision or wound in the abdomen after surgery. The goal of these techniques is to minimize the risk of infection, reduce postoperative pain, and promote optimal healing. Several abdominal wound closure techniques are available, including:
1. Mass closure: This technique involves approximating all layers of the abdominal wall using a continuous or interrupted suture pattern. It provides strength and stability to the closure but may increase tension on the wound, leading to increased pain and risk of dehiscence (wound separation).
2. Layered closure: In this method, each layer of the abdominal wall is closed separately, starting with the fascia, then the subcutaneous tissue, and finally the skin. This technique reduces tension on the wound and minimizes the risk of dehiscence but requires more time and skill to perform.
3. Retention sutures: These are additional sutures placed at the corners or edges of the incision to reinforce the closure and reduce tension. They can be used in conjunction with mass or layered closure techniques.
4. Progressive tension sutures (PTS): Also known as Pomeroy tension sutures, this technique involves placing a series of interrupted sutures along the length of the incision that are gradually tightened over time to reduce tension and promote wound healing.
5. Wound vacuums: A vacuum-assisted closure device can be used to apply negative pressure to the wound, which helps remove excess fluid and promotes healing. This technique is often used in high-risk patients or those with complex wounds.
6. Skin closure methods: Several skin closure techniques are available, including staples, sutures, and adhesive strips. The choice of method depends on the size and location of the wound, as well as patient factors such as allergies or preference.
It is important to note that the choice of abdominal wound closure technique depends on several factors, including the type and extent of surgery, patient characteristics, and surgeon preference. A thorough understanding of these techniques and their indications is essential for optimal surgical outcomes.
The knee-chest position, somtimes referred to as the "prone knee-chest position," is a body position used during certain medical procedures, particularly in gynecology and obstetrics. In this position, the person is on their hands and knees, with their chest and forehead resting on a padded surface, while their hips are flexed so that their buttocks are close to or touching their heels. This position allows for better exposure and access to the pelvic area, making it easier for the healthcare provider to perform examinations, procedures, or surgeries in this region. It is important to note that proper padding and support should be used to protect vulnerable areas such as the knees, chest, and forehead during prolonged periods in this position.
En bukoperation, också känd som abdominell kirurgi, är en operation där en kirurg gör en incision (snitt) i buken för att diagnostisera eller behandla diverse medicinska tillstånd. Det finns många olika typer av bukoperationer beroende på vilket område av buken som ska opereras och vad som är orsaken till operationen. Några exempel på bukoperationer inkluderar appendektomi (borttagande av appendix), kolonresektion (borttagande av en del av tjocktarmen), gastrektyomi (minskning av magsäcken) och cholecystektomi (borttagande av gallblåsan).
Den medicinska termen för "bukvägg" är "paries abdominalis" eller "parietalis musculus abdominis". Den består av de muskler och bindväv som utgör den bakre och sidorna av bukhinnan. Framåt går bukmuskulaturen, som täcker magen och levern.
Bukväggen kan delas in i olika regioner:
* Hypochondrium - övre laterala regionerna
* Lateral region - mellersta sidan av buken
* Iliac fossa - nedre laterala regionerna
* Lumbalregion - bakre mittdelen av buken
* Sacralregion - den lägsta bakre delen av buken
Bukväggen skyddar de inre organen och hjälper till att stabilisera kroppen. Den kan drabbas av diverse sjukdomstillstånd, såsom inflammationer, infektioner eller skador.
"Flerorgansvikt" (multi-organ weight gain) är ett medicinskt tillstånd där flera olika organ i kroppen ökar i vikt. Detta kan bero på en rad olika orsaker, inklusive hjärtsvikt, njurssjukdom, leverinflammation eller andra sjukdomsförloppet som påverkar flera organsystem. I vissa fall kan det vara relaterat till ökad vätskeansamling i kroppen (edem) orsakad av hjärt- och/eller njurssvikt.
Det är viktigt att undersöka orsaken till flerorgansvikt för att ge adekvat behandling och förbättra patientens prognos. Behandlingen kan innefatta mediciner, dietförändringar, livsstilsförändringar eller i vissa fall kirurgiska ingrepp.
An "eye hemorrhage" is a medical condition also known as ocular or intraocular hemorrhage, which refers to the bleeding within the eye. This can occur in various parts of the eye, such as:
1. Retinal hemorrhage: Bleeding in the retina, the light-sensitive layer at the back of the eye.
2. Vitreous hemorrhage: Bleeding into the vitreous humor, the clear gel that fills the space between the lens and the retina.
3. Subconjunctival hemorrhage: Bleeding in the conjunctiva, the thin membrane covering the white part of the eye (sclera).
Retinal and vitreous hemorrhages can be caused by different medical conditions like diabetes, hypertension, age-related macular degeneration, retinal vein or artery occlusion, trauma, or tumors. Subconjunctival hemorrhages are usually harmless and often result from minor injuries, straining, coughing, or vomiting. Treatment depends on the underlying cause and may include observation, laser therapy, surgery, or management of associated medical conditions.
"Arm injuries" refer to damages or injuries that occur in any part of the arm, including the shoulder, upper arm, elbow, forearm, wrist, and hand. These injuries can be caused by various factors such as accidents, sports injuries, falls, or repetitive motions. Examples of arm injuries include fractures, dislocations, sprains, strains, tendonitis, and carpal tunnel syndrome. Immediate medical attention is required for arm injuries, especially if there is severe pain, swelling, deformity, or inability to move the limb. Proper diagnosis and treatment can help ensure optimal recovery and reduce the risk of long-term complications.
En öppen fraktur är en ben- eller brottsplats i ett skelett som direkt kommunicerar med den omgivande yttre miljön, vilket innebär att det finns en skada på huden eller mjuk vävnad över frakturen. Detta kan orsakas av höga krafter som penetrerar huden och skelettet, till exempel vid en allvarlig olycka eller trauma. Öppen fraktur ökar risken för infektion eftersom bakterier kan tränga in i benet via den öppna såröppningen. Den behandlas ofta kirurgiskt med rengöring, fixering och eventuellt antibiotika för att förebygga infektioner.
'Stukningar' och 'vrickningar' är två olika typer av skador på muskel-skelettsystemet.
En stukning (engelska: *sprain*) är en skada på ligament, det vill säga det starka bandväv som håller benen och lederna på plats. Stukningar uppstår vanligen när en led hastigt rör sig utanför sitt normala omfång av rörelse, vilket kan ske vid exempelvis en olycka eller en sportrelaterad skada. Symptomen på en stukning innefattar ofta smärta, svullnad, blåmärken och/eller besvärlighet att röra sig i den skadade leden.
En vrickning (engelska: *strain*) däremot är en skada på muskler eller senor, det vill säga det vävnad som ansluter musklerna till benen och andra skelettdelar. Vrickningar kan uppstå när en muskel sträcks eller dras för långt eller hastigt, exempelvis vid en plötslig rörelse eller ett fall. Symptomen på en vrickning innefattar ofta smärta, svullnad, spasmer och/eller besvärlighet att använda den skadade muskeln.
I allmänhet behandlas både stukningar och vrickningar genom att vila, svalka, komprimerar och höja (RICE-metoden), eventuellt i kombination med smärtstillande läkemedel och/eller fysioterapi. I vissa fall kan en läkare behövas konsulteras för att utvärdera skadan och ge rekommendationer om behandling.
Myoglobinuri är ett medicinskt tillstånd där myoglobin, ett protein som förekommer i skelettmuskler och hjärtmuskulatur, avsöndras i urinen. Detta kan inträffa när musklerna skadas eller påverkas på något sätt, till exempel vid extrema ansträngningar, skador eller sjukdomar som kan orsaka muskelnekros (muskeldöd).
Myoglobin är ett litet protein som hjälper till att transportera syre inom musklerna. När muskler skadas eller nekrosiseras kan myoglobin frisättas i blodbanan och filtreras sedan bort genom njurarna, vilket resulterar i myoglobinuri. Det är viktigt att notera att när myoglobin spjälkas ned i urinen kan det orsaka skada på njurarna, eftersom myoglobin har en tendens att oxidera och denna oxidation kan leda till att proteinet koagulerar och bildar nefropati (skador på njurarna).
Myoglobinuri är därför ett allvarligt tecken som kan indikera en underliggande muskelsjukdom eller skada, och det behöver undersökas omedelbart av en läkare.
Sträckbehandling, även kallat manipulativ therapí, är en form av manuell behandlingsmetod där terapeuten använder sig av sina händer för att utöva kraft på en muskulatur, leder eller lederomgivande vävnader med syfte att öka rörligheten i en led.
Den vanligaste typen av sträckbehandling innebär att terapeuten använder sina händer för att sträcka ut en muskel som är kort eller spänd, vilket kan hjälpa att lindra smärta och öka rörligheten i den drabbade leden. Andra typer av sträckbehandling kan innebära att använda sig av speciella instrument som till exempel en mobiliseringsstav eller en så kallad activator för att behandla en led.
Sträckbehandling är vanligen smärtlindrande och kan hjälpa till att minska muskelspänning, öka blodflödet till området och underlätta läkningen av eventuella skador. Den kan användas för att behandla en rad olika problem som exempelvis smärta i nacke, rygg, armar eller ben, men är inte alltid lämplig för alla individer eller tillstånd. Därför bör den endast utföras av en licensierad terapeut som har fått speciell utbildning och erfarenhet inom området.
Nervkompressionssyndrom (NCS) är ett samlingsnamn för en grupp sjukdomar som orsakas av att en nerv komprimeras eller trycks på, vilket leder till smärta, kraftlöshet, känselbortfall och/eller domningar i de områden där nerven innerverar. Det kan inträffa när en nerv passerar genom en trång passage i kroppen eller vid rörelser som trycker på nerven.
Exempel på olika former av Nervkompressionssyndrom inkluderar:
1. Karpaltunnelsyndrom - Kompression av medianusnerven i handleden, vilket kan orsaka smärta, kraftlöshet och känselbortfall i handflatan och fingrarna.
2. Sulcus ulnaris syndrom - Kompression av ulnalisnerven i underarmen, vilket kan leda till smärta, kraftlöshet och domningar i lillfingret och ringfingret.
3. Tibialis posterior tendinit - Irritation eller inflammation av tibialis posterior senan som orsakas av överansträngning eller kompression, vilket kan leda till smärta, svullnad och instabilitet i foten.
4. Piriformis syndrom - Kompression av ischiasnerven när den passerar genom piriformis muskeln i höftområdet, vilket kan orsaka smärta, kraftlöshet och domningar i lårets baksida och ner i benet.
Behandlingen för NCS beror på typen och svårighetsgraden av kompressionen, men den kan innefatta vila, fysioterapi, smärtstillande läkemedel, ortoser eller kirurgi i allvarliga fall.
Den motsvarande medicinska termen för "bukskador" är "abdominal trauma". Det handlar om en skada eller skada på bukhålan eller de organ som ligger inne i buken. Abdominal trauma kan orsakas av olika faktorer, till exempel trafikolyckor, våld, fall eller arbetsskador. Skadan kan vara öppen eller stängd och kan påverka olika organ i buken, såsom levern, mjälten, tarmarna, urinvägarna och fortplantningsorganen. Symptomen på abdominal trauma kan variera beroende på typen och svårhetsgraden av skadan, men kan inkludera smärta, blod i urinen eller avföringen, illamående, kräkningar och chocktillstånd. Behandlingen av abdominal trauma beror på typen och svårhetsgraden av skadan och kan omfatta kirurgi, läkemedel och andra behandlingsmetoder.
En knäveckscysta, även känd som poplitealcysta eller Baker's cyst, är en flüssighetsfylld utbuktning bakom knäet. Den bildas oftast när det finns ökad mängd synovialvätska (ledvätska) i knäleden som pressar ut sig genom baksidan av ledkapseln och bildar en cysta.
Knäveckscystan kan vara asymptomatisk eller orsaka smärta, ömhet eller stelhet i knäet, särskilt vid böjning och rätning av knäet. I vissa fall kan cystan bursta och ledvätskan sprida sig till omgivande vävnader, vilket kan orsaka smärta och svullnad i underbenet.
Knäveckscystor är vanligare hos äldre barn och vuxna över 40 år, och de kan vara associerade med olika knäskador eller sjukdomar som artros, meniskskada eller reumatoid artrit. Ibland kan en knäveckscysta uppstå utan någon tydlig orsak. Behandlingen kan variera från vila, smärtstillande läkemedel och fysioterapi till dränering av cystan eller kirurgi om den är besvärlig eller förorsakar andra komplikationer.
Down's syndrom, även känt som trisomi 21, är ett genetiskt tillstånd orsakat av en extra kopia av kromosom 21. Normalt har individen två kopior av varje kromosom, en från vardera föräldern. I Down's syndrom förekommer det dock tre kopior av kromosom 21 istället för de vanliga två. Det extra genetiska material som innehas på grund av den extra kromosomen leder till speciella fysiska och utvecklingsmässiga egenskaper hos individen.
Några typiska drag i ansiktet inkluderar en platt bakåt-sluttande panna, ett smalt ansikte med en långsmal näsa, almondformade ögon med epikantler (horisontella fårfällen vid yttre ögonvrån), en större tunga som kan sticka ut och små öron. Andra symptom kan variera från milda till allvarliga och inkluderar hjärtfel, problem med syn och hörsel, lägre intelligensnivåer, skelett- och muskelfel samt ökad risk för vissa sjukdomar som Alzheimers.
Det är värt att notera att Down's syndrom inte är en arvsförändring som går i arv från föräldrar till barn, utan orsakas av ett slumpmässigt fel under embryots tidiga utveckling. Risken för att få ett barn med Down's syndrom ökar dock med åldern på modern, särskilt efter 35 år.
"Bristning" er en medisinsk betegnelse for den s situation der oppstår når livmoderen ("matrisa") ikke korrekt formes seg rundt barnet under graviditeten. Dette kan føre til at livmoderen brister, hvilket kan være livstruende for both mor og barn. Bristninger kan skje sent i graviditeten, ofte i slutten av den tredje trimesteren eller under fødselen.
Det er viktig å søke akutt medisinsk hjelp hvis du tror du har en bristning. Symptomene kan inkludere plutselige bukpiner, blodgir, trykk i underlivet og/eller smerter i skjenken. Behandlingen vil typisk involvere kirurgiske ingrep som f.eks. en cesarean-fødsel for å redusere risikoen for komplikasjoner.
Metabol syndrome X, även känt som metabolt syndrom eller insulinresistents syndrom, är en samling av symtom och fysiska tillstånd som tillsammans ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar, diabetes och stroke. Det saknas dock en konsensus om det ska räknas som ett självständigt medicinskt tillstånd eller inte. Följande symtom och fysiska tillstånd är vanligt förekommande hos de drabbade:
1. Ökad midjaomfång (> 94 cm för män, > 80 cm för kvinnor)
2. Högt blodtryck (> 130/85 mmHg)
3. Förhöjda nivåer av triglycerider i blodet (> 150 mg/dL)
4. Låga nivåer av HDL-kolesterol (< 40 mg/dL för män, < 50 mg/dL för kvinnor)
5. Förhöjd blodsockernivå efter en glukosbelastningstest (> 140 mg/dL två timmar efter intag av en glukostol)
6. Ökad insulinresistens
7. Central övervikt (BMI > 30)
Om en person uppfyller kriterierna för tre eller flera av dessa tillstånd, kan de diagnostiseras med metabolt syndrom X. Det är värt att notera att det finns olika kriterier för diagnos som används av olika medicinska organisationer.
'Nedre extremitet' är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av kroppen som sträcker sig från bäckenet och nedåt, inklusive höftbenen, lårbenen, skenbenen, vadbenen och foten. Detta omfattar också alla muskler, senor, ligament, ledband och led som hör till dessa strukturer.
'Sårbehandling med undertryck' (eng. 'negative pressure wound therapy', NPWT) är en icke-våt behandlingsmetod för att främja läkning av sår, ofta använt för stora eller komplexa sår som har svårt att läka på egen hand.
Metoden innebär att ett vakuumsystem appliceras över sårfläcken, vilket skapar ett undertryck (negativ tryck) under det avloppsbara speciella sjukvårdsförband som används. Detta undertryck hjälper till att dränera vätska och smitta från sårfläcken, ökar blodflödet till området och stimulerar celltillväxten, vilket kan leda till en snabbare och mer effektiv läkning.
Undertrycksbehandling används ofta för att behandla sår som uppstått efter operationer, trauma, diabetes eller artärbrist, samt för patienter med svårartad cellulitis eller nekros. Det är viktigt att undertrycksbehandlingen sköts korrekt och under medicinsk övervakning för att undvika komplikationer som infektioner eller skador på huden runt sårfläcken.
"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.
Skenbensartärer, även kända som perforanta artärer, är små blodkärl som försörjer benen med blod. De är belägna längs med ytan av skenbenet (tibia) och förenas med de djupare benartärerna i benet. Skenbensartärerna spelar en viktig roll i att förse benvävnaden, senorna och huden med näring och syre.
Dessa artärer kan drabbas av åderförkalkning (ateroskleros), vilket kan leda till påträngning eller blockering av blodflödet genom dem. När detta händer kan smärtor i benet uppstå under träning eller vila, kyla i fötterna och sår som läker långsamt vara tecken på en sjukdom som kallas perifera artärbristning (PAD). I allvarliga fall kan det leda till gangrän och amputation om behandlingen inte ges i tid.
En skallfraktur, nedtryckt (engelska: "depressed skull fracture") är en typ av skallfraktur där fragment av skallbenet trycks inåt mot hjärnan. Detta kan orsaka direkt mekaniskt trauma till hjärnhinnorna och hjärnan under skallfragmentet, vilket kan leda till blödningar, ödem och potentialt allvarliga neurologiska skador.
Nedtryckta skallfrakturer kan vara slutna (där huden och härnhinnorna inte är skadade) eller öppna (där det finns en anslutning mellan utsidan och insidan av huvudet, vilket ökar risken för infektion).
Dessa typer av skallfrakturer behandlas ofta kirurgiskt för att korrigera de intryckta skallfragmenten och minimera potentiala komplikationer som infektion eller fortsatt tryck på hjärnan.
'Orbital diseases' refer to a range of medical conditions that affect the orbit, which is the bony cavity in the skull that contains the eye and its associated muscles, nerves, fat, and blood vessels. These conditions can be caused by various factors such as inflammation, infection, trauma, tumors, or congenital abnormalities.
Orbital diseases can manifest as a variety of symptoms, including protrusion or displacement of the eye, double vision, pain, swelling, redness, and decreased vision. Some common examples of orbital diseases include:
1. Graves' orbitopathy: an autoimmune disorder that often affects people with Graves' disease, causing inflammation and enlargement of the tissues around the eye.
2. Orbital cellulitis: a bacterial or fungal infection of the orbital tissue, which can cause swelling, redness, and fever.
3. Orbital tumors: benign or malignant growths that develop in the orbit, such as optic nerve gliomas, lacrimal gland tumors, or lymphomas.
4. Thyroid eye disease: a condition characterized by inflammation of the orbital tissue due to an overactive thyroid gland.
5. Orbital fractures: breaks in the bones surrounding the orbit, often caused by trauma.
6. Orbital varix: a dilated vein in the orbit that can cause protrusion or displacement of the eye.
7. Congenital orbital anomalies: abnormalities present at birth, such as craniofacial syndromes or congenital glaucoma, which can affect the development and function of the orbit.
Proper diagnosis and treatment of orbital diseases require a thorough evaluation by an ophthalmologist or neuro-ophthalmologist, who may order imaging studies, blood tests, or biopsies to determine the underlying cause and develop an appropriate treatment plan.
"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."
'Vadben' är ett medicinskt begrepp som refererar till smärta eller obehag i lårbensfogens område, där lårets två ben (femur och tibia) möts. Detta kan bero på olika orsaker, till exempel trauma, artrit, infektion eller inflammation. Vadban kan också vara relaterat till problem med muskler, senor eller nerver i området. I vissa fall kan vadben vara ett tecken på en allvarligare underliggande sjukdom, så det är viktigt att undersöka orsaken till smärtan och behandla den tillräckligt. Behandlingen av vadben kan innebära vila, fysioterapi, smärtstillande läkemedel eller i vissa fall operation.
'Skenben' er en medisinsk betegnelse for en type fraktur (knøskebrud) i underarmsknoglen (ulna), der sker nær leddet til armen. Det vil si at bruddet sker i den del av underarmsknoglen som ligger nærmest skulderen og håndleddet. Skenbenet er en vigtig del av bærekraftsystemet i underarmen, og et knøskebrud her kan føre til smerter, svelling, blåmærker og/eller begrænset rørelseevne i armen. Behandlingen af skenben kan inkludere opplasting, sleng, behandling med splint eller gips, fysioterapi og i vissa tilfeller kirurgi.
DNA-skada, eller DNA-mutation, refererar till en förändring i den genetiska informationen som är kodad i DNA-molekylen. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom exponering för strålning, kemikalier eller virus. Skador på DNA:t kan också uppstå spontant under cellens normala verksamhet.
Det finns två huvudtyper av DNA-skador: basskador och strukturella skador. Basskador innebär att en av de fyra grundämnena i DNA, adenin (A), tymin (T), guanin (G) eller cytosin (C), har förändrats på ett sätt som stör kodningen av genetisk information. Strukturella skador innebär att DNA-molekylen har brutits, böjts eller förvrängts på något sätt.
DNA-skador kan ha olika konsekvenser beroende på var de uppstår och hur allvarliga de är. I vissa fall kan skadan repareras av cellens eget reparationssystem, men i andra fall kan den leda till genetiska mutationer som kan öka risken för sjukdomar såsom cancer.
A "Free Tissue Flap" är en metod inom plastik- och rekonstruktiv kirurgi där en flik av vävnad (till exempel hud, muskel, ben) tas bort med sin egen blodförsörjning från en del av kroppen och transplanteras till en annan del. Chirurgen ansluter sedan artärer och vener i den mottagande regionen till de motsvarande blodkärlen i flapet för att återställa blodflödet. Detta metod är användbar när det behövs vävnad som kan inte erhållas genom lokala flaps eller skinntransplantationer.
Smärta är en ubehaglig sensorisk och emosional erfarenhet som kan variera i intensitet från mild till stark, och som vanligtvis är associated med skada eller sjukdom. Smärtan är ett varningssystem som hjälper kroppen att reagera på skador och hot. Den kan också vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada. Smärtan kan beskrivas i termer av dess kvalitet, intensitet, varaktighet och lokalisation. Det finns två huvudsakliga typer av smärta: akut smärta och kronisk smärta. Akut smärta är en plötslig smärta som oftast uppstår i samband med en skada eller sjukdom, och som normalt förväntas vara tillfällig. Kronisk smärta däremot är en smärta som varar över en längre period av tid, vanligen mer än tre månader, och som kan påverka individens vardagliga liv och mentala hälsa.
Skelettförlängning, även känt som benlängdesförlängning, är ett medicinskt ingrepp där man förlänger ett eller flera ben i kroppen. Detta görs vanligtvis för att korrigera en benlängdsdefekt hos personer med korta ben, oftast orsakad av en genetisk avvikelse eller som en komplikation efter en skada.
Det vanligaste sättet att förlänga ett ben är genom ett metod kallad distraction osteogenesis (DO). Denna procedur innebär att benet delas i två delar och separeras långsamt med hjälp av en extern fixator, som är en apparat fastsatt till benet med metallstavar och skruvar. Separationen sker med mycket små steg, vanligtvis 1 millimeter per dag, under en period av flera månader. Under denna tiden bildas ny benvävnad i gapet mellan de två benhalvorna, vilket leder till en gradvis förlängning av benet.
Efter att benet har förlängts till önskad längd, så behandlas den nya benvävnaden med kirurgisk intervention och rehabilitering för att stärka och forma det nya benet korrekt. Skelettförlängning är en komplex procedur som kräver mycket erfarenhet och skicklighet från den opererande läkaren, samt en lång rehab-period för patienten.
Kompartmentsyndrom
Fraktur (medicin)
Benhinneinflammation
Gips (ortopedi)
Blödning
Kompartmentsyndrom - Wikipedia
Kompartmentsyndrom internetmedicin
Kompartmentsyndrom - Akutentips.info
Har du kompartmentsyndrom? - ElitRehab
orto.nu: Kompartmentsyndrom, kroniskt
Jörg Schilcher - Linköpings universitet
Idrottsmedicin Syd bjuder in till föreläsningar med tema löpning och Kompartmentsyndrom! | Idrottsmedicin Syd
Djup ventrombos - Viss.nu
Orala antitrombotiska läkemedel vid blödning och inför kirurgi hos vuxna - Janusinfo.se
Kurdish naan bread Kurdish food, Persian food - Pinterest
Calcaneusfraktur | Ortobas
Angioödem - Akutentips.info
Lisfranc-skada (fraktur/luxation)
Distal radiusfraktur (handledsfraktur) - NetdoktorPro.se
Diagnoser axel och arm - Aloma
Idrottsskadeguiden.se, Balettvrist
CV - Spine Center Göteborg
Skada på ledbandet mellan skenben och vadben
Gångteknik med kryckor samt belastnings - Theseus
Cykelbelysning M Tiger Sports BikeRay City Clip Fram | Gå & Löpkliniken
Frågor och svar om min kliniska verksamhet
Alternativ- och komplementärmedicin - Rehab
orto.nu: Artros i fot
Merrell Moab Speed Thermo Mid Waterproof Spike Dam | Gå & Löpkliniken
Bålblockader | InternetAnestesi
Styrkor och svagheter: vad du ska säga under en intervju
Cns vaskulit utredning
Kroniskt kompartmentsyndrom9
- Kroniskt kompartmentsyndrom innebär i allmänhet smärta vid motion. (wikipedia.org)
- Kroniskt kompartmentsyndrom resulterar normalt sett inte i permanenta skador. (wikipedia.org)
- Behandling vid kroniskt kompartmentsyndrom är bland annat fysioterapi, och i fall det inte räcker kan kirurgi vara på sin plats. (wikipedia.org)
- Förekomsten i andra områden av kroppen för kroniskt kompartmentsyndrom är okända. (wikipedia.org)
- När en muskel Symptom på akut kompartmentsyndrom innefattar svår smärta, svag puls i extremiteten, minskad rörelseförmåga, domningar, och blek färg av drabbade Vid kroniskt kompartmentsyndrom dominerar troligen kombinationen av långvarig fysisk aktivitet och de anatomiska förhållandena som orsak. (netlify.app)
- Kroniskt kompartmentsyndrom är ett ökat tryck i en muskelloge med smärta och funktionspåverkan i samband med aktivitet som går över i vila. (elitrehab.com)
- Sedan 2006 även arbetat med patienter med misstänkt kroniskt kompartmentsyndrom och idrottsrelaterade underbensbesvär. (spinecenter.se)
- Disputerade 2015 inom ämnet kroniskt kompartmentsyndrom. (spinecenter.se)
- Kroniskt kompartmentsyndrom med högt vävnadstryck, samt sjukdomstillstånd som medför överbelastning i muskler och senor, förekommer framför allt i uthållighetsidrotter. (netlify.app)
Akut kompartmentsyndrom5
- Symptom på akut kompartmentsyndrom innefattar svår smärta, svag puls i extremiteten, minskad rörelseförmåga, domningar, och blek färg av drabbade extremiteten. (wikipedia.org)
- Akut kompartmentsyndrom förekommer hos cirka 3% av personer som har en fraktur mitt på något av benen i underarmen. (wikipedia.org)
- Obehandlat akut kompartmentsyndrom kan leda till en så kallad Volkmannkontraktur. (wikipedia.org)
- Man talar både om akut kompartmentsyndrom som kommer inom 3-6 timmar, och om kronisk kompartmentsyndrom som är växlande och växande över tid, ansträngningsrelaterat ofta, där operativ behandling inte är lika brådskande. (akutentips.info)
- Omkring 550 östgötar bryter skenbenet varje år och av dessa utvecklar 2-8 procent ett akut kompartmentsyndrom (AKS). (liu.se)
Tryck1
- Kompartmentsyndrom är ett tillstånd med ökat tryck i ett av kroppens muskelfack (kompartment) vilket resulterar i otillräckligt blodflöde till vävnaden. (wikipedia.org)
Risk1
- Om tecken till eller risk för kompartmentsyndrom utförs escarotomi. (netlify.app)
Trauma4
- Kompartmentsyndrom uppstår oftast efter fysiskt trauma såsom benbrott eller krosskada. (wikipedia.org)
- Kompartmentsyndrom Kan vara en komplikation till rhabdomyolys efter vätskeresuscitering men kan vara också en orsak till rhabdomyolys som vid trauma. (netlify.app)
- Misstänk kompartmentsyndrom vid svår smärta, särskilt efter trauma / ischemi / blödning. (akutentips.info)
- Högläge av foten är viktigt (särskilt vid högenergetiskt trauma), kompartmentsyndrom kan utvecklas! (akutasjukdomar.se)
Symtom1
- Utöver kompartmentsyndrom har 30-50% en diagnos till som kan ge symtom i underbenet. (elitrehab.com)
Underbenet1
- Det är allra vanligast att det främre eller det främre tillsammans med muskelfacket på utsidan av underbenet drabbas av kompartmentsyndrom och man har det oftast på båda benen. (elitrehab.com)
Diagnostik1
- RUTIN Kompartmentsyndrom, akut - diagnostik. (netlify.app)
Personer1
- På grund av det höga trycket inne i vävnaden under ansträngning kan man ofta se hos personer med kompartmentsyndrom att muskulaturen buktar ut ur fascian med små knutor sk bråck. (elitrehab.com)
Svag1
- Men här beror smärtan mer ofta på svag muskulatur än ett reellt kompartmentsyndrom. (elitrehab.com)
Aktivitet1
- Om man misstänker att det är kompartmentsyndrom man lider av är första åtgärden att anpassa sin aktivitet till smärtan. (elitrehab.com)
Kronisk1
- PODCAST* Aktivitetsudløst kronisk kompartmentsyndrom - en diagnose til højrebenet! (dansksportsmedicin.dk)
Symptom1
- Symptom på akut kompartmentsyndrom innefattar svår smärta, svag puls i extremiteten, minskad rörelseförmåga, domningar, och blek färg av drabbade extremiteten. (wikipedia.org)