Kombinatorisk kemi är ett område inom den molekylära skapandeteknologin som handlar om att systematiskt och högthroughput-screena (d.v.s. på hög genomströmning) stora libraries (samlingar) av potentiella kemiska föreningar för att hitta de med önskade egenskaperna.

Den grundläggande idén bakom kombinatorisk kemi är att skapa libraries av molekyler genom att kombinera en liten uppsättning byggstenar (även kallade "monomerer" eller "building blocks") på systematiska sätt. Varje byggsten har ofta en distinkt funktionell grupp, och när de kombineras kan de forma en stor mängd olika molekyler med varierande struktur och egenskaper.

Genom att automatisera syntesprocessen och använda högthroughput-screeningmetoder för att snabbt testa de skapade föreningarna kan forskare identifiera potentiala ledkandidater för läkemedelsutveckling eller andra tillämpningar på ett mycket snabbare sätt än traditionella metoder.

Det är värt att notera att kombinatorisk kemi inte bara används för att skapa nya molekyler utan kan också användas för att optimera befintliga molekyler genom att systematiskt modifiera deras struktur och testa effekterna på deras egenskaper.

In the field of medicine, "chemistry techniques, synthetic" refers to the methods and processes used to create or synthesize chemical compounds in a laboratory setting. These techniques involve the use of various chemical reactions and purification methods to produce specific molecules or substances that can be used for medical research, drug development, and therapeutic purposes.

Synthetic chemistry techniques are essential in the pharmaceutical industry, where they are used to create new drugs and medications. These techniques allow chemists to design and synthesize novel compounds with specific biological activities, such as inhibiting certain enzymes or binding to specific receptors in the body. By using synthetic chemistry techniques, researchers can also produce large quantities of these compounds for further testing and clinical trials.

Examples of synthetic chemistry techniques used in medicine include organic synthesis, peptide synthesis, and combinatorial chemistry. Organic synthesis involves the creation of complex organic molecules from simpler precursors using a series of chemical reactions. Peptide synthesis is the process of creating small proteins or peptides by linking together individual amino acids in a specific order. Combinatorial chemistry, on the other hand, involves the simultaneous synthesis of large libraries of compounds to quickly identify potential drug candidates with desired biological activities.

Overall, synthetic chemistry techniques play a critical role in medical research and drug development, enabling researchers to create new compounds with therapeutic potential and advance our understanding of human health and disease.

'Fosfinsyre' er en gammel betegnelse for en klasse av kjemikalier som i dag vanligvis omtales som 'fosfiner'. Fosfiner er kjemikalier der fosforatomer er bundet sammen med hydrogenatomer via enkeltbindinger. Den mest simple fosfinen, H3P, kaller man også 'trifosfin' eller 'fosfan'.

Fosfiner kan være farlige for levende vesen på grunn av deres reaksjonsvilje med ilt i luften, som kan føre til frigjøring av giftige forbindelser. De kan også være brannskadende eller selv antende. Derfor bør arbeidet med fosfiner foregå under kontrollert og sikret forhold.

Ett peptidbibliotek är en samling av peptider med olika sekvenskompositioner, vanligtvis syntetiserade och används som ett verktyg inom forskning. Det kan vara strukturerat så att det täcker alla möjliga kombinationer av aminosyror inom en viss längd och sammansättning, eller fokuserat på specifika regioner eller sekvenser av intresse. Peptidbiblioteken används ofta för att undersöka interaktioner mellan peptider och målproteiner, screena för potentiella läkemedel eller studera strukturella och funktionella egenskaper hos peptider.

Läkemedelsdesign (eller "drug design") är ett samlingsbegrepp för de processer och metoder som används för att utveckla nya läkemedel med önskad farmakologisk verkan mot en given sjukdom eller störning. Det inkluderar identifiering av potentiala målproteiner eller molekyler i kroppen som kan påverkas för att få den önskade effekten, syntes och utveckling av potentiella läkemedelskandidater som kan binda till dessa mål, samt optimering av deras farmakologiska, toxikologiska och farmaceutiska egenskaper. Läkemedelsdesign innefattar ofta användning av datorbaserade simuleringar, laboratorieforskning och kliniska prövningar för att utveckla en fullständig förståelse av hur ett läkemedel fungerar på molekylär nivå och hur det kan användas säkert och effektivt som en terapi.

Analytical chemistry techniques refer to a group of methods used to identify and quantify the chemical components of a sample or mixture. These techniques often involve the use of specialized instruments and procedures to separate, detect, and measure individual chemicals. Some common analytical chemistry techniques include:

1. Chromatography: A method for separating and analyzing the individual components of a mixture based on their physical and chemical properties. Examples include gas chromatography (GC), high-performance liquid chromatography (HPLC), and thin-layer chromatography (TLC).
2. Spectroscopy: A method for identifying and quantifying chemicals based on the interaction of light or other forms of electromagnetic radiation with matter. Examples include infrared spectroscopy, nuclear magnetic resonance (NMR) spectroscopy, and mass spectrometry.
3. Electrochemical analysis: A method for measuring the electrical properties of a sample to identify and quantify chemicals. Examples include potentiometry, voltammetry, and amperometry.
4. Thermal analysis: A method for measuring the physical and chemical changes that occur in a sample as it is heated or cooled. Examples include differential scanning calorimetry (DSC) and thermogravimetric analysis (TGA).
5. Wet chemistry: Traditional methods for analyzing chemicals using chemical reactions, such as titration and gravimetric analysis.

These techniques are used in a wide range of fields, including medicine, forensics, environmental science, and materials science, to name a few. They can be used to detect the presence of drugs, contaminants, or other chemicals in biological samples, food, water, air, and industrial products.

Molekyler är de minsta beståndsdelarna av ett rensat, rent ämne och består vanligtvis av två eller flera atomer som är kemiskt bundna tillsammans. Molekylstruktur refererar till den specifika positionen och orienteringen av varje atom i en molekyl, inklusive de kemiska bindningarna mellan dem. Denna struktur kan ha stor betydelse för molekylets egenskaper och funktion, eftersom små förändringar i molekylstrukturen kan leda till stora skillnader i dess fysikaliska och kemiska karaktär.

Exempel: Vatten (H2O) är en enkel molekyl med en molekylstruktur som består av två väteatomer (H) bundna till en syreatom (O) genom kovalenta bindningar. Denna specifika molekylstruktur ger vattnet unika egenskaper, såsom dess höga brytningsindex och dess förmåga att agera som ett polärt lösningsmedel för många olika ämnen.

'Struktur-aktivitet-relation' (SAR) är ett begrepp inom farmakologi och läkemedelsutveckling som refererar till sambandet mellan en molekyls kemiska struktur och dess biologiska aktivitet, det vill säga dess förmåga att påverka en viss funktion i ett levande system.

SAR-analys används ofta för att förutse hur en given substans kommer att bete sig biologiskt baserat på dess kemiska struktur, och kan hjälpa forskare att designa nya läkemedel med önskad verkan genom att jämföra strukturer av kända aktiva ämnen med strukturer av potentiella nya substanser.

Genom att undersöka och analysera SAR kan forskare identifiera viktiga strukturella egenskaper som är relaterade till en molekyls biologiska aktivitet, såsom funktionella grupper eller specifika bindningsställen på en molekyl som påverkar dess interaktion med målproteiner. Dessa insikter kan sedan användas för att optimera läkemedelskandidater genom att modifiera deras kemiska struktur för att förbättra deras verkan, specificitet och säkerhet.

'Click chemistry' är en term som myntades av kemisten Karl Barry Sharpless och refererar till en typ av snabba, effektiva och högr yieldsammanslutningsreaktioner mellan molekyler under milda reaktionsförhållanden. Den mest kända 'click chemistry'-reaktionen är sannolikt den kopplingsreaktion som skapas genom en Huisgen 1,3-dipolär cykloaddition av alkynder och azider för att bilda triazoler.

Den medicinska betydelsen av 'click chemistry' är speciellt intressant inom läkemedelsforskning där den kan användas för att skapa nya molekyler med specifika egenskaper, till exempel för att bygga upp komplexa strukturer eller för att märka molekyler för studier av deras interaktioner och läge inuti levande celler.

I medicinsk kontext kan 'click chemistry' användas för att skapa nya läkemedel genom att koppla en farmakologiskt aktiv del till en transportdel som hjälper till att transportera den aktiva delen in i celler. Denna metod kan också användas för att märka molekyler för att studera deras interaktioner och läge inuti levande celler, vilket kan vara användbart för att förstå hur läkemedel verkar på cellnivå.