"Kollateralledband" är ett medicinskt begrepp som refererar till små blodkärl (kapillärer) som bildas som en kompensatorisk mekanism när en större artär eller ven blockeras eller stängs av. Dessa kollateralledband etableras över tid och hjälper till att bibehålla blodflödet i området, även om det inte är lika effektivt som det ursprungliga blodkärlet. De kan vara antingen arteriella (tillförande syre- och näringsriktat blod) eller venösa (avlämnande av utarmat blod). Kollateralledband kan bildas naturligt eller som en följd av medicinska ingrepp, till exempel vid omfartsoperationer för att bypassa blockeringar i de större blodkärlen.

Medialt collateralt ligament (MCL) i knät är ett ligament (band av bindväv) på insidan av knäet som hjälper till att stabilisera och skydda knäleden. Det sträcker sig från innersta delen av lårbenet (femur) till överkanten av skenbenet (tibia). MCL:s huvudsakliga funktion är att förhindra överskjutande böjning av knät inåt (valgusställning). Det gör ligamentet viktigt vid aktiviteter som kräver stabilitet i knäleden, såsom springa, landa och byta riktning. MCL kan skadas eller skadas under olyckor eller vid sportrelaterade skador, vilket kan orsaka smärta, svullnad och instabilitet i knät.

Ligament är ett band av bindväv som håller ben och ledknutar samman och styr deras rörelser. De är starka, elastiska och relativt oeflexibla, vilket gör dem anpassade för att begränsa rörelse i en viss riktning och hålla två ben eller leddelar i rätt position relativt varandra. Ligamenten består huvudsakligen av kollagenfibriller som ger styrka och hållfasthet, och de får ofta sin blodförsörjning från omgivande vävnader snarare än direkt ifrån artärer. Exempel på vanliga ligament inkluderar korsbandet (cruciate ligament) i knäleden, skulderbladsliggamentet (coracoclavicular ligament) och ligamenten i fotwristleden (tarsometatarsalligament).

"Ledband" er en fremdeles brukt betegnelse for en smertefølelse i halsen og nakken, oftest karakterisert ved et trykkende eller indespærret skipperi. I medicinsk sammenheng vil mange nå mer præcist beskrive dette som "cervicogen halspine smerte" eller "musculoskeletal nakkesmerte". Disse betegnelser understreger at smerten har sin opprinnelse i muskler, senevar og ledd i hals- og nakkeområdet.

Det er viktig å undersøke og behandle underliggende årsaker til smerten, som kan inkludere overbelastning, feilholdninger eller traumer. Behandlingen kan omfatte fysioterapi, smertestillende medisiner, relaksasjonsteknikker og endelig hvis nødvendig, intervensjonelle behandlingsformer som infiltrering av lokalbedøvelse eller steroider.

'Kollateral cirkulation' refererer til det som skjer når blod kan flomme gjennom andre blodkar enn de normale, for eksempel hvis det primære blodkar systemet er blokkeret eller stengt. Dette kollateralt blodkar system er ofte dannet over tid som en naturlig adaptasjon til langsiktig forsnøring eller skade på de primære blodkarne. Kollateral cirkulation kan også utvikle seg med behandling, som f.eks. angioplasti eller kirurgiske inngrepsmetoder, der åpnes nye veier for blodet til å komme rundt i kroppen. Dette kan hjelpe til å forbedre blodforsyningen og forebygge skader på viktige organer som hjertet og hjernen.

Metakarpofalangealled (MCFJ) är en skada på en led i handen där en metakarpalben (ett ben i handflatan) möter en falangben (ett ben i en finger). Detta kan orsaka smärta, svullnad och/eller instabilitet i den berörda leden. Orsaken till skadan kan vara olika, till exempel trauma eller arbetsskada. Behandlingen kan bestå av vila, smärtstillande medel, fysioterapi och i vissa fall operation.

'Korsband, bakre' (latin: Ligamentum cruciatum posterius) är ett par ligament (band) i knäleden som korsar varandra och hjälper till att stabilisera knät. Det bakre korsbandet sträcker sig bakom skenbenets (tibias) främre övre del och förbinder det med lårbenets (femurs) bakre nedre del. Det bakre korsbandet förhindrar att skenbenet rör sig bakåt överför mycket, och hjälper också till att kontrollera rotationen i knät. Skador på det bakre korsbandet är mindre vanliga än skador på det främre korsbandet, men kan fortfarande inträffa vid exempelvis en knäförvridning eller ett abrupt stopp under en rörelse.

I den medicinska kontexten refererar termen "tumme" vanligtvis till tummen på handen. Men i vissa fall kan det även användas för att beskriva en abnorm tumörliknande vävnadsformation eller svullnad i kroppen. I den senare betydelsen är det dock mer korrekt att använda termen "tumör".

Så, medan "tumme" ofta inom medicinen refererar till den tumme vi har på vår hand, kan det i andra sammanhang syfta på en abnorm formation som kallas tumör.

I en medicinsk kontext refererar "armbågsben" (i anatomisk terminologi även känt som "ulna") till ett ben i underarmen hos människan. Armbågsbenet är det längre av de två benen i underarmen, medan det andra benet kallas handledsbens ("radius").

Armbågsbenet sträcker sig från armbågen till handloven och har två ändar: en proximal (nära kroppen) ände som artikulerar med överarmsbenet i armbågen, och en distal (långt ifrån kroppen) ände som artikulerar med handledsbenset i handleden.

Armbågsbenet har en rät, cylindrisk form och är på utsidan täckt av ett tjockt lager brosk, vilket gör det möjligt för armen att böja sig och rotera runt sin egen axel.

"Armbågsled" er en oversættelse af "wrist joint" på dansk. Det er den led, der forbinder hånden med underarmen. Armbågsleddet består af otte knogler: to slagsben (radius og ulna) i underarmen og syv små knogler (handrodens carpalia) i hånden. Disse knogler er forbundet med både ledbånd, muskler og senevner, der gør det muligt at bevæge armen og hånden på en varieret måde.

Medicinskt kan ledinstabilitet definieras som en situation där en eller flera strukturer runt en led, såsom ligament eller menisk, inte längre fungerar korrekt och inte längre kan stödja och kontrollera ledens rörelser på ett normalt sätt. Detta kan resultera i ökad rörlighet inom leden och en högre risk för skada eller artrit. Ledinstabilitet kan vara relaterat till en traumatisk skada, överanvändning eller en degenerativ sjukdom som åldrande. Symptomen på ledinstabilitet kan inkludera smärta, svullnad, känsla av instabilitet eller att leden går ur led. Behandlingen kan bestå av vila, fysioterapi, smärtstillande läkemedel och i vissa fall kirurgi.

Knäled, även kallat articularis genus, är den led som sitter mellan lårbenet (femur) och skenbenet (tibia) och möjliggör rörelser som böjning, streckning, rotation och skjuvning i knäet. Ledhuvudet på lårbenet (condylus femoris) artikulerar med ledyta på skenbenet (platå på tibia) samt med knäskålens (patella) baksida. Knäleden är omgiven av ledkapsel, ligament och muskler som ger stabilitet och underlättar rörelserna i leden.

'Tandrotshinna' er en medisinsk term som refererer til en tilstand der en persons tann rotter blir synlige i munnen. Dette skjer vanligvis fordi gommen har trukket seg tilbake fra tennene, ofte pga av tandlosshet eller parodontitt. Tandrotshinna kan ogssa være et teken på at en person har en mer alvorlig form for parodontitt, som kaller for behandling for å forhindre ytterligere skade og eventuell tap av tennene.

'Knäskada' är ett allmänt begrepp som kan omfatta olika typer av skador på knäleden eller knäet. Det kan exempelvis röra sig om:

1. Senor och ligamentbristningar/-skador: Detta innebär skador på de band som håller knäets ben i rätt position. Exempel på detta är framför allt korsbandet, men också andra ligament kan drabbas.

2. Meniskskada: I knäleden finns det två skivformade kroppar, menisken, som agerar som en form av amortisering mellan lårbenet och skenbenet. En skada på denna struktur kan orsaka smärta och svullnad i knät.

3. Broskskador: Brosket i knäleden, chondrom, kan skadas till följd av exempelvis en stark påfrestning eller en olycka. Detta kan leda till smärta och sämre rörlighet i knät.

4. Knäledsinflammation: Också känd som bursit, är en inflammation av den lilla säckformade vätskefyllda kapseln (bursan) som finns mellan olika delar av knät. Detta kan orsaka smärta och svullnad i knät.

5. Broskfrakturer: I vissa fall kan brosket i knäleden spricka eller skadas, vilket kallas för en broskfraktur. Denna typ av skada är vanligare hos barn och ungdomar än hos vuxna.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man misstänker en knäskada, eftersom en tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.

Lateral longitude ligaments, also known as the longitudinal ligaments, are a pair of fibrous bands that run along the length of the spinal column. They are located on either side of the spinous processes, which are the bumps you can feel along your back when running your hand down your spine.

The two lateral longitudinal ligaments are:

1. The anterior longitudinal ligament (ALL): This ligament runs down the front of the vertebral bodies and intervertebral discs. It helps to limit excessive extension of the spine and provides stability to the anterior column.

2. The posterior longitudinal ligament (PLL): This ligament is located inside the spinal canal, running along the back of the vertebral bodies and intervertebral discs. Its primary function is to prevent excessive flexion of the spine and provide additional support to the posterior column.

Together, these longitudinal ligaments play a crucial role in maintaining the stability and alignment of the spinal column, protecting it from excessive movements that could lead to injury or damage.

'Baseball' er en populær sport i Amerika, spilt mellom to lag med hver ni spillere. Målet for det gjente laget er å slå en lille, hård ball med en bøyelig stav (bat) og kjøre rundt på fire baser utlagt i en diamantform etter at ha slått den til en av de åpne basene. Det andre laget, som er i feltet, forsøker å fange den sparkede ballen og kaste den tilbake til den basen der spilleren fra det gjente laggen står på for å få ut ham/henne. Hvis en spiller lykkes med å fullføre en omgang rundt på alle fire baser uten at bli ut, har han/hun scoret en poeng. Spillet består av flere innings og vinner det lag som har flest poeng etter de fastsatte antall innings eller som først når en vis scoreskilt.

Fingerskada är en allmän term som används för att beskriva skada eller skada på fingrar eller naglar. Det kan vara orsakat av olyckor, sportrelaterade skador, arbetsrelaterade skador eller sjukdomar. Fingerskador kan vara milda och behandlas enkelt, men de kan även vara allvarliga och kräva specialiserad vård.

Här är några exempel på olika typer av fingerskador:

1. Frakturer: Detta innebär att en eller flera ben i fingret har brutits. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad, blåmärken och skråmor.
2. Skvivfrakturer: Detta är en typ av fraktur där benet i fingret böjs och knäcks istället för att gå snett eller tvärt. Symptomen kan vara desamma som vid en vanlig fraktur, men det kan också finnas en synlig deformitet.
3. Luxationer: Detta innebär att en eller flera lederna i fingret har skadats och fingeravsnittet är ur led. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad, blåmärken och en synlig deformitet.
4. Skador på naglarna: Detta kan innebära att nageln har skadats eller lossnat från sitt sätt. Symptomen kan inkludera blod under nageln, smärta och svullnad.
5. Snitt- och stickskador: Detta kan orsakas av en skarp föremål som skär eller sticker fingret. Symptomen kan inkludera blödning, smärta och infektion.
6. Brännskador: Detta kan orsakas av hetta, kyla, elektricitet eller kemikalier. Symptomen kan variera beroende på allvarligheten av skadan.
7. Muskel- och bindvävsskador: Detta kan innebära att musklerna eller bindväven i fingret har skadats. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad och en minskad rörlighet i fingeravsnittet.

Om du tror att du har skadat dina fingrar behöver du söka vård så snart som möjligt. Vissa skador kan vara allvarliga och kräva akut vård, medan andra kan behandlas på en läkarmottagning eller i ett sjukhus. Om du inte är säker på vilken typ av vård du behöver bör du kontakta din läkare eller besöka en akutsjukvårdsenhet för att få hjälp.

'Främre korsband' (latin: Ligamentum cruciatum anterius) är ett parallellt ligament i knäleden som förbinder lårbenet (femur) med skenbenet (tibia). Det främre korsbandet löper från den främre delen av lårbenets överkant till en punkt bakom skenbenets insida, nedanför knäets ledpanna.

Dess huvudsakliga funktion är att hindra:

1. Förflyttning av skenbenet framåt under lårbenet.
2. Rotation av skenbenet när benet böjs.

Det främre korsbandet är en mycket viktig struktur i knäleden eftersom det hjälper till att stabilisera knät och förhindra oönskad rörelse under aktivitet. Skador på det främre korsbandet är vanliga bland idrottare och kan orsaka instabilitet, smärta och svullnad i knäleden.

Biomechanics is the application of mechanical principles to living organisms, and biomechanical phenomena refer to the observable events or characteristics that result from the interaction of biological structures and mechanical forces. These phenomena can occur at various levels of organization within the body, including the molecular, cellular, tissue, and whole-body levels.

Examples of biomechanical phenomena include:

1. The way that muscles and tendons work together to generate force and movement in joints.
2. The mechanical properties of bones, such as their strength, stiffness, and toughness, which allow them to withstand loads and stresses.
3. The fluid dynamics of blood flow through the cardiovascular system, including the effects of pressure, resistance, and viscosity on circulation.
4. The mechanics of respiration, including the movement of the diaphragm and chest wall during breathing.
5. The biomechanics of locomotion, such as the gait cycle in walking or running, and the forces that act on the body during these activities.

Understanding biomechanical phenomena is essential for understanding how the human body functions and for developing effective strategies for preventing and treating injuries and diseases.

Hemartros är när blod samlas upp i en ledkapsel eller en ledpåse. Ordet kommer från de grekiska orden "hema" som betyder blod och "arthron" som betyder led. Detta kan orsakas av en skada, som en fraktur eller en lyftad menisk, eller en sjukdom som exempelvis hemofili. Symtomen på hemartros innefattar smärta, svullnad och stelhet i leden. Behandlingen kan bestå av vila, is, kompression och höjning (RICE) för att minska smärtan och svullnaden, fysisisk terapi för att återställa rörelseförmågan och i vissa fall kirurgi för att reparera skadan.

"Bristning" er en medisinsk betegnelse for den s situation der oppstår når livmoderen ("matrisa") ikke korrekt formes seg rundt barnet under graviditeten. Dette kan føre til at livmoderen brister, hvilket kan være livstruende for both mor og barn. Bristninger kan skje sent i graviditeten, ofte i slutten av den tredje trimesteren eller under fødselen.

Det er viktig å søke akutt medisinsk hjelp hvis du tror du har en bristning. Symptomene kan inkludere plutselige bukpiner, blodgir, trykk i underlivet og/eller smerter i skjenken. Behandlingen vil typisk involvere kirurgiske ingrep som f.eks. en cesarean-fødsel for å redusere risikoen for komplikasjoner.

'Fingerled' er ikke en medicinsk terminologi som jeg kender til. Jeg antar at du sannsynligvis henviser til en liden skade eller betennelse i et finger, men det er vanskelig å være sikker på uten mer kontekst.

En mulig betydning av 'fingerled' kan være en distorsjon (subluxation) av et fingerledd, hvor leddet delvis forlader sin normale stilling. Dette skjer ofte som en følge av en traume, for eksempel når man tar fat i en boll for hardt eller faller på utstrakte hender. Andre muligheter kan være en betennelse (artritt) eller en infeksjon i et fingerledd.

Hvis du har en mer spesifikk situasjon eller symptomer, kan jeg eventuelt gi en mer precis svar.

En dislokation är en skada på en led, där den ena benet i leden (eller ledens kula och dess f sockel) förskjuts från sin normala position i förhållande till det andra benet. Detta kan orsakas av trauma eller olyckor som skapar kraftfulla drag- eller tryckkrafter på leden. Dislokationer kan vara partiala, där endast en del av benet är förskjutet, eller kompletta, där hela benet är utanför sin normala position. Symptomen på en dislokation innefattar ofta smärta, svullnad, blåmärken och en förändrad ledfunktion. Behandlingen av en dislokation kan involvera reducering (manuell återplacering) av benet till dess normala position, efter vilket immobilisering och rehabilitering kan behövas för att underlätta läkningen och förebygga komplikationer som ledskada eller kronisk smärta.

Tarsus är en benämning på den del av bakbenet hos djur som motsvarar vristen (mellanfoten) hos människan. Den består av flera små ben, kända som tarmben (tarsalia), som är sammanlänkade med varandra och de övre ledpanna (tibia och fibula) i underbenet.

Tarsus hos djur är en viktig del av deras lokomotionssystem och bidrar till att stödja kroppen när de rör sig. Den kan variera mycket i storlek, form och komplexitet beroende på vilket djurs taxonomiska grupp den tillhör. Till exempel har fåglar en mycket reducerad tars som består av endast två ben, medan reptiler och amfibier tenderar att ha mer komplexa tarsusar med flera tarmben.

Det är värt att notera att termen "tars" används också inom människans anatomi för att beskriva den del av foten som ligger mellan fotens övre ledpanna (språngbenet) och tårna. Men i detta fall kallas den vanligtvis för "tars" istället för "tarsus".

'Skidanläggning' är inte en medicinsk term, utan snarare en terminologi relaterad till sport och friluftsliv. Men jag kan ge dig en allmän definition:

Skidanläggning (alpint) är en form av vintersport där deltagaren åker nedför en backe, vanligtvis på en par av skidor som är fästade vid foten. Skidorna är utformade så att de glider framåt på snön och har eggar (kant) för att styra och kontrollera riktning.

Det finns också andra former av skidanläggning, till exempel längdskidor och backhoppning, men när du pratar om "skidanläggning" i allmänhet tenderar det att syfta på den alpina formen.

I am sorry, but "Senor" is a Spanish title or term of respect used to address or refer to a man, particularly an older one. It does not have a medical definition. If you have any medical questions or terms that you would like me to define, please let me know!

Posttraumatiske tumører er et særligt slags vævsvækst, der opstår som følge af en traumatisk skade på kroppen. Disse tumører dannes, når cellerne i det skadede væv begynder at reproducere sig uden kontrol, ofte som en naturlig del af kroppens helingsproces. Imidlertid kan overdreven cellevækst føre til dannelse af et abnormt vævsvækst, der kan presse på omkringliggende væv og organer.

Posttraumatiske tumører kan opstå i enhver del af kroppen, der har lidt skade, men de er særligt almindelige i hjernen, rygsøjlen og leddene. I nogle tilfælde kan disse tumører være oncologiske, dvs. at de indeholder cancerceller, men oftest er de benigne, dvs. at de ikke er kræftformende.

Det er vigtigt at bemærke, at posttraumatiske tumører adskiller sig fra andre typer tumører, der opstår som følge af genetiske mutationer eller miljøfaktorer. I modsætning til disse andre typer tumører er posttraumatiske tumører direkte forårsaget af en ydre skade på kroppen.

Tibiala menisken, ofta bara kallade "meniscus", är halvmånformade skivar av broskvävnad i knäleden. De två méniskerna i varje knä, den mediale (inre) och laterala (yttre), delar upp knäledsgropen mellan lårbenet (femur) och skinnet (tibia). Ménisken har flera funktioner, bland annat att dämpa stötar, fördela trycket och leda synovialvätskan i knäleden. Den tibiala ménisken är mer rörlig än den översta, femurala méniskan. Skador på ménisken, såsom skållningar eller trasigheter, är vanliga orsaker till smärta och funktionsnedsättning i knäet.

Lameness hos djur kan definieras som en förändring i djurets gångmönster eller rörelseförmåga som orsakas av smärta, skada eller sjukdom i muskuloskelettal systemet (ben, ledband och muskler). Det kan vara ett tecken på en underliggande skada, infektion, degenerativ sjukdom eller medfödd defekt. Lameness kan variera från mild till allvarlig och kan påverka djurets välbefinnande, prestanda och kvalitet på livet. En veterinär bör kontaktas om man misstänker lameness hos sitt djur för att fastställa orsaken och få rätt behandling.

'Patellar ligament' (alternatively referred to as the 'patellar tendon') is a strong band of fibrous connective tissue that connects the patella (kneecap) to the tibial tuberosity, which is the bony prominence on the front part of the shinbone (tibia). This ligament plays a crucial role in transmitting forces from the quadriceps muscle to extend the knee joint. It's important not to confuse the patellar ligament with the 'patellar retinaculum,' which are two strong bands of tissue on either side of the patella, reinforcing the joint capsule and helping to maintain the patella's position during knee movements.

Medicinskt sett är knäleden hos djur den del av extremiteten som sitter mellan låret och skenbenet. Den består av benet, knäskålens ledyta (femurkondyl), knäbandet (ligamentum cruciatum) och ledkapseln. Knäleden hos djur är en synovial joint, vilket innebär att den har en vätska som fungerar som smörjmedel för att minska friktionen under rörelse. Denna led är mycket viktig eftersom den tillåter djuret att göra rörelser som steg, sittande och liggande.

I den medicinska kontexten kan "lik" tolkas som en person som är identisk eller mycket lik en annan person vad gäller genetiska, fysiska eller mentala drag. Det vanligaste exemplet på detta är en tvilling, där två individer delar samma uppsättning genetisk information och kan vara mycket lika fysiskt och beteendemässigt.

Det finns två typer av tvillingar: enoyota (identiska) tvillingar och tvåoyota (oidentifierbara) tvillingar. Enoyota-tvillingar utvecklas från samma befruktade ägg (zygote) och delar därför samma DNA-sekvens, medan tvåoyota-tvillingar utvecklas från skilda befruktade ägg och har separata DNA-sekvenser.

Även om tvillingar är det vanligaste exemplet på "lik", kan begreppet också användas för att beskriva andra släktingar som delar en stor andel genetisk information, såsom syskon, kusiner och syskonbarn.

Ortopedisk tekniker är en yrkestitel som i Sverige inte är skyddad. En ortopedisk tekniker kan vara en person som har kompetens och utbildning inom området ortopedi, det vill säga lärdomar kring prevention, diagnostisering, behandling och rehabilitering av skador och sjukdomar i rörelseorganen.

En ortopedisk tekniker kan till exempel arbeta med att tillverka, anpassa och reparera ortoser (stöd) och proteser (ersättningar) för personer med rörelsehinder eller skador. De kan också vara specialistutbildade inom områden som till exempel ortopedisk mekanik, where they can work with the adjustment and repair of assistive devices such as wheelchairs, walkers, and crutches.

It is important to note that the specific responsibilities and competencies of an orthopedic technician may vary depending on the country and the specific job setting. In some countries, there may be formal education and certification programs for orthopedic technicians, while in others, the role may be more informally defined.

Anterior cruciate ligament (ACL) reconstruction is a surgical procedure in which the damaged or torn ACL, a major ligament in the knee, is replaced with a graft. The ACL is responsible for stabilizing the knee joint and preventing excessive movement, particularly during activities that involve changing direction quickly or pivoting.

During an ACL reconstruction, the surgeon makes small incisions around the knee to access the damaged ligament. The torn ends of the ACL are then removed, and a graft is taken from another part of the body (such as the patellar tendon or hamstring tendons) or from a donor. This graft is then inserted into the knee joint and fixed in place with screws or other devices to hold it securely while the tissue heals.

The goal of ACL reconstruction is to restore stability and function to the knee joint, allowing the patient to return to their normal activities, including sports and exercise. Rehabilitation after surgery typically involves a period of immobilization followed by physical therapy to regain strength, flexibility, and range of motion in the knee.

Rörelseomfång i led, även kallat ledartikulation eller ledrörlighet, är ett mått på hur mycket ett led kan röra sig inom sitt normativa område. Det mäts vanligtvis i grader (°) med hjälp av en goniometer och varierar beroende på vilket led som mäts.

För att bestämma rörelseomfånget i ett led placeras goniometern vid ledets axlar och mäter gradvis förflyttningen från den utgångsposition där benet eller armen är sträckt ut till maximal flexion (böjning). Andra rörelser som kan mätas inkluderar extension (utsträckning), abduktion (bortförande) och adduktion (införande).

Normala värden för rörelseomfång i led varierar beroende på individuella skillnader, ålder och kön. Vid en läkarexamination eller fysioterapeutisk undersökning jämförs den mätta rörelsen med normativa värden för att avgöra om det finns några begränsningar eller stelheter i leden.

Begränsad rörelseomfång kan bero på en rad olika orsaker, till exempel skador, sjukdomar, inflammationer eller åldersrelaterade förändringar. Om rörelseomfånget i leden är starkt begränsat eller saknas helt kan det vara ett tecken på allvarligare skada eller sjukdom och behöver undersökas vid en läkare.

Idrottsskada är ett samlingsbegrepp för skador eller skada som orsakas av fysisk aktivitet inom idrott, träning eller annan form av fysisk aktivitet. Skadorna kan vara akuta eller kroniska och drabba olika delar av kroppen, till exempel muskler, senar, ligament, ben, ledband, brosk, skelett, nervsystemet eller andningsorganen.

Exempel på idrottsskador inkluderar men är inte begränsade till:

* Muskelbristningar och muskelskador
* Sen- och ligamentskador, såsom anslutningsbandsskada (spridd senbandsskada) eller korsbands skada
* Ledskador, som ledinflammationer, meniskskador eller artros
* Brott i benen, till exempel frakturer eller stressfrakturer
* Hjärnskador och skallskador, såsom hjärnskakningar eller medmärken
* Andningsorganens skador, som lunginflammationer eller blödningar i lungorna

Idrottsskador kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive felaktig träning, bristfällig teknik, otillräcklig uppvärmning, överansträngning, trauma och kollisioner. För att förebygga idrottsskador rekommenderas korrekt träning, teknik och uppvärmning, samt skyddsutrustning som hjälmar, armbågsskydd, knäskydd och benskydd.

'Vadben' är ett medicinskt begrepp som refererar till smärta eller obehag i lårbensfogens område, där lårets två ben (femur och tibia) möts. Detta kan bero på olika orsaker, till exempel trauma, artrit, infektion eller inflammation. Vadban kan också vara relaterat till problem med muskler, senor eller nerver i området. I vissa fall kan vadben vara ett tecken på en allvarligare underliggande sjukdom, så det är viktigt att undersöka orsaken till smärtan och behandla den tillräckligt. Behandlingen av vadben kan innebära vila, fysioterapi, smärtstillande läkemedel eller i vissa fall operation.

"Bennebildning" refererar till en förändring i benstrukturen som orsakas av olika skäl, som trauma, sjukdom eller genetiska faktorer. I den angivna frasen "bakre longitudinellt ligament" refererar "bennebildning" sannolikt till en abnormal growth or formation on the posterior longitudinal ligament.

Det bakre longitudinella ligamentet (PLL) är ett band av bindväv som löper längs med ryggmärgen och stödjer ryggraden. I sällsynta fall kan det uppstå en bennebildning på PLL, vilket kan orsaka smärta, nervskador eller andra symtom beroende på storleken och platsen för tillväxten.

"Tenodes" är en medicinsk term som refererar till en kirurgisk procedur där ett senband fästas vid ett ben. Detta görs vanligtvis för att behandla en skada eller en avsliten sen, där den skadade senen inte kan repareras fullständigt. I stället för att låta senan läka sig själv och potentiellt orsaka en återkommande skada eller funktionsnedsättning, fästs den istället fast vid ett ben med hjälp av en tenodes.

Denna procedure kan utföras på många olika ställen i kroppen, beroende på vilken sen som är skadad. Till exempel kan en tenodes utföras på axeln för att behandla en skada på rotatorkuffsen, eller på knäet för att behandla en skada på knäskålssenan. Under proceduren används ofta metallskruvar eller andra hjälpmedel för att fästa senen till benet.

Efter operationen kan patienten behöva följa en speciell rehabplan för att återhämta sig och få full funktion i det drabbade området.

'Livmoderband' (latin: ligamentum uteri) är ett par membranösa band som hänger från den bakre väggen i blygdbenet och fäster vid livmodern. Dessa band ger stöd och håller fast livmodern i dess position i bukhålan. Livmoderbandet består av bindväv och innehåller blodkärl och nerver. Det är en del av det stödjande systemet, som kallas bäckenbotten, som håller upp de inre könsorganen hos kvinnor.

"Ledsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar som drabbar leden och dess omgivande vävnader. Lederna är de gångjärnsartade strukturerna i kroppen som möjliggör rörelse mellan olika ben och ledpannor. Ledsjukdomarna kan delas in i två huvudkategorier: degenerativa (förslitningsskador) och inflammatoriska sjukdomar.

Degenerativa ledsjukdomar orsakas av nötning eller skada på ledens yta, oftast som en följd av åldrande eller överansträngning. Den vanligaste degenerativa ledsjukdomen är artros (osteoarthritis), som kännetecknas av smärta, stelhet och nedsatt rörlighet i leden.

Inflammatoriska ledsjukdomar uppstår när det uppkommer en inflammation i leden på grund av ett överaktivt immunsystem eller infektion. Exempel på inflammatoriska ledsjukdomar är reumatoid artrit, psoriasisartrit och gikt (podagra). Dessa sjukdomar kan orsaka smärta, ömhet, svullnad och rödning i leden.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever smärta eller andra symptom relaterade till lederna, för att få en korrekt diagnos och behandling.

Fluoroscopi är en typ av medicinsk undersökningsmetod som använder lågdoser joniserande strålning för att producera realtidsbilder av rörliga strukturer och handlingar inne i kroppen. Den används ofta under andra procedurer, såsom injektioner eller operationer, för att guida verktyg och positionera implantat korrekt. Fluoroskopi kan också användas för att diagnostisera sjukdomar och skada i rörliga strukturer som ledgångar, muskler och tarmsystemet. Under en fluoroskopi-undersökning får patienten ofta placera sig under ett rörligt röntgenstrålningsskärm, medan en tekniker eller läkare manövrerar ett rörligt röntgenstrålningskälla runt patienten för att få en tydlig bild av det som undersöks.

Metatarsophalangeal led (MTP-led) är den joint som sitter mellan metatarsalbenen (de långa benen i fotens mitt) och falangen (de smala benen i tårna). Detta är en vanlig plats för artrit och andra smärtsamma tillstånd. MTP-leden är den del av foten där stortån möter foten, och det är också den led som drabbas av hallux valgus eller "vanlig" bursitis.

'Sårläkning' (engelska: 'Wound healing') är ett komplext fysiologiskt process som sker efter att kroppen har skadats och en vävnadsbarriär har brutits. Det innebär återställandet av strukturellt och funktionellt integritet i den skadade vävnaden genom en koordinerad serie händelser som involverar olika celltyper, tillväxtfaktorer, cytokiner och extracellulära matrixproteiner.

Sårläkning kan delas in i tre faser:

1. Hemostasis-fasen: Den första fasen av sårläkning innebär hemostas, där skadan orsakar blodflödesförlust och kroppen svarar med att koagulera blodet för att stoppa blödningen. Detta leder till bildandet av en blodpropp (trombus) som innehåller bland annat blodplättar (trombocyter), fibrin och andra koagulationsfaktorer. Samtidigt släpper aktiverade blodplättar ut growth factors som lockar till sig celler till skadan för att påbörja reparationsprocessen.

2. Inflammatorisk fas: Den andra fasen av sårläkning kallas inflammatorisk fas och innebär en intensiv immunrespons där celler som neutrofiler, monocyter/makrofager rekryteras till skadan för att neutralisera eventuella patogener och börja reparationsprocessen. Dessa celler frisätter cytokiner, growth factors och matrixmetalloproteinas (MMP) som bidrar till att koordinera den efterföljande regenerationen av vävnaden.

3. Proliferativ fas: Den tredje fasen av sårläkning kallas proliferativ fas och innebär en aktiv neovaskularisering (bildning av nya blodkärl) och produktion av extracellulär matrix (ECM). Fibroblaster producerar kollagen och andra ECM-proteiner som bildar en ny grund för den regenererande vävnaden. Epitelceller migrerar till skadan och bildar ett nytt epitelegdämnande över den regenererade vävnaden.

4. Remodellering: Den fjärde och sista fasen av sårläkning kallas remodellering och innebär en återbildning av vävnaden till dess ursprungliga form och funktion. Detta sker genom en kontinuerlig process där ECM-proteiner bryts ned och nyproduceras, samt att blodkärlen mognar och differensieras.

Sårläkning är en komplex process som involverar ett stort antal celler, signalsubstanser och molekyler. Förståelsen av de underliggande mekanismerna bakom sårläkningen är viktigt för att utveckla effektiva behandlingsmetoder för sårläkningsrubbningar som drabbar många patienter världen över.

'Skenben' er en medisinsk betegnelse for en type fraktur (knøskebrud) i underarmsknoglen (ulna), der sker nær leddet til armen. Det vil si at bruddet sker i den del av underarmsknoglen som ligger nærmest skulderen og håndleddet. Skenbenet er en vigtig del av bærekraftsystemet i underarmen, og et knøskebrud her kan føre til smerter, svelling, blåmærker og/eller begrænset rørelseevne i armen. Behandlingen af skenben kan inkludere opplasting, sleng, behandling med splint eller gips, fysioterapi og i vissa tilfeller kirurgi.

"Draghållfasthet" er en term som brukes innen medicin og describes the ability of a medical device, such as a catheter or a stent, to remain in place once it has been inserted into the body. The term is composed of two words: "drag," which means "to pull" or "to draw" in Swedish, and "hållfasthet," which means "firmness" or "strength" in Swedish.

More specifically, draghållfasthet refers to the amount of force required to dislodge a medical device from its intended position in the body. A higher draghållfasthet value indicates that the device is more resistant to being pulled out of place, while a lower value suggests that it may be easier to dislodge.

In clinical practice, the draghållfasthet of a medical device is an important consideration when selecting the appropriate product for a given patient or procedure. Devices with higher draghållfasthet values may be preferred in situations where there is a risk of the device being accidentally dislodged, such as in highly active patients or those with certain medical conditions that may increase the risk of displacement.

It's worth noting that the term "draghållfasthet" is primarily used in Swedish-speaking countries and may not be commonly recognized in other parts of the world. In English-speaking contexts, similar concepts may be described using terms such as "radial force," "burst strength," or "flexural stiffness."

"Round ligament" er en anatomisk struktur som forekommer hos både kvinner og menn.

Hos kvinner, refererer "round ligament" vanligvis til det runde ligamentet i livmoderen (latin: ligamentum teres uteri). Dette er en tykk, bøyelig bånd som strækker seg fra øvre ende av livmoderen og fester seg fast til siderne av bækkenet. Det hjeler å holde livmoderen i plass og bidrar til støtte og stabilitet i bækkenet.

Hos menn, refererer "round ligament" vanligvis til det runde ligamentet i testiklene (latin: ligamentum teres testis). Dette er også en tykk, bøyelig bånd som støtter og holder testiklene i plass i buken før de sænkes ned i skrotumet under fostertiden.

Det er viktig å merke seg at det runde ligamentet i livmoderen og testiklene har forskjellige funksjoner og lokalisasjoner, men de deler likevel en felles egenskap i form av å være tykke, bøyelige bånd som hjelper til med støtte og stabilitet i respektive områder.

'Bakben' er en uformell betegnelse for det underste ledbensparti i mennesket, der består af flere små ben og knogler. Den medicinske term for bakken er 'tarsus', og den inkluderer knogler som hælen og arkelen. Problemer med bakbenet kan føre til smerter, skader eller funktionelle bevægelsesproblemer.

"Armbåge" er en anatomisk betegnelse for den del af overarmsknoglen (humerus) og underarmsknoglerne (ulna og radius) som mødes og danner en led. Denne led kaldes også cubitusarticulationen, og den tillader bevægelser som flexion (bøjning) og extension (streckning) af underarmen.

Rekonstruktivkirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på att restaurera funktion och form på kroppen efter sjukdom, trauma eller medfött defect. Rekonstruktivkirurgiska tekniker är de metoder och procedurer som används för att uppnå detta. Det kan innebära att återskapa en normal struktur och funktion på hud, muskler, senor, nerver, kärl och ben. Rekonstruktivkirurgiska tekniker kan användas för att behandla en rad olika medicinska problem, inklusive cancersjukdomar, trauma, brännskador, medfödda missbildningar och åldersrelaterade skador. Exempel på rekonstruktivkirurgiska tekniker är hudtransplantation, flapsyddikation, lederproteser och benrekonstruktion.

'Lateral ligament, wrist' refererar till de ligament som stödjer och stabiliserar den yttre (laterala) sidan av handleden. Det består av tre separata ligament: det laterala bindvävskapselhuvudet (ligamentum capituli radii), det korta radiala ligamentet (ligamentum breve radiiale) och det långa radiala ligamentet (ligamentum longe radiale). Dessa ligament håller tummens ben (radius) i rätt position i förhållande till handledens övriga ben. Skador på laterala ligamenten kan orsaka instabilitet och smärta i handleden.

En medicinsk definition är en cicatrix (eller cicatrice) ett permanent ärr som bildas när huden eller andra vävnader läker efter en skada, såsom en sår, operationssår eller brännskada. Cicatrices uppstår när kroppen producerar kollagen för att stänga och reparera sårvävnan. När cicatrices bildas kan de variera i storlek, form, färg och höjd beroende på individuella faktorer som ärftlighet, ålder, belastning, plats på kroppen och djupet av skadan. I vissa fall kan cicatrices vara estetiskt störande eller orsaka funktionella problem, till exempel när de begränsar rörelser eller orsakar smärta.

Knäartros, även kallat gonartros, är en form av artros som drabbar knäleden. Artros är en kronisk och progressiv ledsjukdom som orsakas av nötning och förslitning av den glatta broskskivan (menisken) och ledytslan (glidharts) i leden. Vid knäartros blir rörelserna i knät alltmer smärtsamma och svåra, vilket kan leda till stelahet och funktionsnedsättning.

Sjukdomen beror ofta på ålder, övervikt, felställning, skador eller arbetsskada, men kan även ha en genetisk komponent. Behandlingen av knäartros kan innefatta vila, viktminskning, fysioterapi, smärtstillande läkemedel och i vissa fall operation.

'Ledbrosk' er en medisinsk term som refererer til en skade på ledbåndene i et led. Ledbåndene holder knoklene sammen og hjælper med at styre bevægelsen i leddene. En ledbroskskade kan variere fra en let distorsjon, hvor ledbåndet er overstrakt eller smallt, til en alvorlig skade, hvor ledbåndet er delvis eller helt revnet.

Ledbroskskader forekommer oftest i fødderne, hænderne, knæene og anklerne, særligt i forbindelse med sports- eller arbejdsrelaterede aktiviteter, som involverer hurtige bevægelser, skiftende retninger eller stød. Symptomer på en ledbroskskade kan inkludere smerte, svelling, blåt og/eller lyslæsioner, hævede knogler og/eller manglende rørelse i det skadede led. Behandlingen af en ledbroskskade kan variere alt efter alvorheden og omfatte hvile, kompressering, is, opdræt (RICE), fysioterapi, immobilisering eller i værste fald kirurgi.

Lårben, på latin "femur", är ett ben i underkroppen hos däggdjur och fåglar. Det är det längsta och starkaste benet i kroppen och bildar en del av benskelettet. Lårbenet sträcker sig från höftleden till knäskålen (patella) och består av tre delar: översta delen som kallas femurhuvudet, mitten som kallas femurskaftet och den nedre delen som kallas femurknuten. Lårbenet är involverat i rörelser som går, står och sitter.

Spiral ligament of cochlea är en del av inneröraörat och är en bindvävsmembran som fäster inne i snäckans spiralformade kanaler. Det hjälper till att separera dess tre kanaler och ger stöd till den inre öronbenet, trossbenet. Spiral ligamentet hjälper också till att vidmakthålla den mekaniska spänningen som behövs för att vibrationer från ljudvågorna ska kunna uppfattas korrekt av hörselcellerna inne i inneröraörat.

Knäledsplastik, även kallat knäartroplasti, är en samling av olika kirurgiska procedurer som utförs för att lindra smärta och återställa funktionen i knäleden. Detta inkluderar ofta att reparera eller ersätta skadade ledband, meniskar eller ledkapslar, samt att ersätta den skadade ytan av knäskålen med en konstgjord yta.

Den vanligaste typen av knäledsplastik är totala knäskålproteser, där både över- och underbenets delar som bildar knäskålen ersätts med konstgjorda material. Det finns också partiella knäskålproteser, där endast den skadade delen av knäskålen ersätts.

Knäledsplastik kan vara ett lämpligt alternativ för personer som lider av allvarlig artros i knäet, men det kan också användas för att behandla andra skador eller sjukdomar i knäleden.

En knäprotes är ett konstgjort led som ersätter ett skadat eller artritiskt knäled. Den består vanligtvis av en kombination av metall-, keramiska och plastmaterial. Det finns tre huvuddelar i en knäprotes: femurkomponenten, tibiakomponenten och en patellacomponent. Femur- och tibiakomponenterna ersätter ytorna på lårbenet och skenbenet, medan patellacomponenten ersätter baksidan av knäskålens ledyta. Syftet med en knäprotes är att förbättra rörelsefriheten, minska smärtan och återställa funktionen hos det skadade knät.

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

'Arthros' är ett stavfel för den medicinska termen 'arthrosis', som på engelska kallas 'osteoarthritis'. Arthros/osteoarthritis är en vanlig artörtsjukdom som orsakas av nedbrytning och förslitning av ledkärlets brosk, ledhuvudet och/eller ledkapseln. Detta leder till smärta, stelhet, svullnad och ibland funktionsnedsättning i leden. Arthros kan drabba alla leder i kroppen, men är vanligast i knä, höft, handled och rygg. Den orsakas ofta av åldrande, övervikt, felställning, skada eller arbetsskada, men kan även vara ärftlig. Behandlingen består av smärtstillande medel, fysioterapi, viktminskning och i vissa fall operation.

"Equine diseases" refer to medical conditions that primarily affect horses. These can include infectious diseases caused by bacteria, viruses, parasites, or fungi, as well as non-infectious conditions such as musculoskeletal disorders, metabolic diseases, and genetic disorders. Examples of equine diseases include strangles, equine influenza, equine herpesvirus, West Nile virus, Potomac horse fever, lameness, equine metabolic syndrome, and Cushing's disease. It is important to note that some diseases can affect multiple species, including horses, and are not exclusive to horses.