Kolesteatom, mellanöra, är en abnormal tillväxt av hudceller (epitelceller) inne i mittöronet. Detta sker när celler från ytöronets yttre hörselgång börjar växa in i mittenöra genom en tunn trumhinna. Kolesteatomet kan fortsätta att växa och förstöra strukturer i mittöronet som benen i hörselkedjan, vilket kan leda till hörnedsättning eller till och med dövhet.

Det är viktigt att notera att kolesteatom inte är cancer, men om det inte behandlas kan det orsaka allvarliga skador på mittöronet och hörselnerven. Orsaken till kolesteatom är oftast okänd, men det kan vara relaterat till upprepade infektioner i mittenöra eller en födelsedefekt. Behandlingen av kolesteatom innebär vanligtvis kirurgiskt avlägsnande av abnormalvävnaden.

Kolesteatom är en benign (godartad) vävnadsväxt som består av celler från yttre hörselgången och som kan växa djupt in i örat. Kolesteatom innehåller vanligtvis dött hudvävnad, fett och protein. Det är inte cancer och växer inte snabbt, men det kan fortfarande vara skadligt eftersom det kan förstöra strukturer i mittörat som behövs för att du ska kunna höra och upprätthålla balansen.

Kolesteatom kan orsaka allvarliga komplikationer om det inte behandlas, inklusive hörselförlust, infektion, öroninflammation, instabilitet eller i värsta fall hjärnhinneinflammation (meningit). Det är därför viktigt att söka medicinsk behandling om du misstänker att du har kolesteatom. Behandlingen innebär oftast kirurgi för att avlägsna vävnaden.

'Mellanöra' är ett informellt eller folkligt begrepp som kan syfta på olika tillstånd med närbesläktade symtom. I medicinsk kontext använder man sig dock vanligen av termen 'akut obstruktiv lungemfysem' (AOLE) för att beskriva en plötslig andningssvårighet orsakad av ett allvarligt luftvägs obstruktionssyndrom hos en individ med kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).

AOLE kan uppstå när det uppkommer ett tillfälligt sammanträngande eller blockerande i de luftrör som förbinder lungornas alveoler, vilket orsakar en minskad luftvägssektion och därmed en sämre syresättning. Detta kan leda till andningssvårigheter, hosta, uttalad cyanos (blåfärgning av hud och slemhinnor), försämrad medvetandenivå och i värsta fall andningsstillestånd.

Det är viktigt att söka omedelbar medicinsk hjälp om man upplever symtom på AOLE, eftersom det kan vara livshotande. Behandlingen består ofta av syreterapi, bronkdilatatorer, kortison och i vissa fall mekanisk ventilation.

Processus mastoideus är ett benartat utskott (procès) på tinningbenet (os temporale). Det är en del av övre halsen och bildar en del av bakhuvudet. Processus mastoideus har en oregelbunden, trekantig form och består av spongiös benvävnad.

Processus mastoideus fungerar som en anslutningspunkt för flera muskler i halsen och öronen, inklusive sternocleidomastoiden, trapezius, splenius capitis och digastricus. Det är också platsen där mastoidit, en infektion av tinningbenet, ofta börjar.

"Hörselbensdefinitionen kan variera beroende på kontext, men vanligtvis refererar det till den del av innernanatomi som omvandlar ljudvågor till nervsignaler som sedan tolkas av hjärnan. Hörselbenet består av tres små ben i mellanörat – hammaren, städet och stigbygeln – samt den fluida fyllda inneröronhålan, cochlea eller skruvlanseringen. Cochlea innehåller hårda celler som reagerar på ljudvågor och sänder nervsignaler till hjärnan via det åttonde kranialnerven (nervus vestibulocochlearis). Skador eller sjukdomar i hörselbenet kan orsaka hörproblem eller förlust."

Tympanoplastik är en grupp av kirurgiska procedurer som utförs för att rekonstruera trumhinnan (tympanum) och eventuellt de benformiga strukturerna i mellanörat. Detta görs vanligtvis med hjälp av ett transplantat, ofta taget från en liten bit av patientens eget vävnad (till exempel fascia från halsen eller perikoni), men även konstgjorda material kan användas.

Det finns olika typer av tympanoplastik, beroende på vilka strukturer som behöver repareras och om det förekommer någon medföljande skada i mellanörat. Några exempel är:

1. Myringoplastik: Enbart trumhinnan rekonstrueras.
2. Tympanoplastik Typ I (tidigare känd som Type A): Trumhinnan och luftcellerna i mellanörat rekonstrueras, men de benformiga strukturerna lämnas intakta.
3. Tympanoplastik Typ II-IV: Förutom trumhinnan och luftcellerna repareras även de benformiga strukturerna (ossikeln) i mellanörat på olika sätt beroende på skadans omfattning.

Tympanoplastik utförs vanligtvis under lokalbedövning med sedering eller allmänt anestesi och kräver ofta en till två dagars vistelse på sjukhus efter operationen.

Ear diseases are medical conditions that affect any part of the ear, including the outer ear, middle ear, and inner ear. These diseases can cause a variety of symptoms, such as hearing loss, tinnitus (ringing in the ears), vertigo (dizziness), ear pain, and discharge from the ear. Some common ear diseases include:

1. Otitis externa (swimmer's ear) - an infection or inflammation of the outer ear and ear canal.
2. Otitis media - an infection or inflammation of the middle ear, often caused by a cold or flu.
3. Cholesteatoma - a skin growth that develops in the middle ear behind the eardrum.
4. Meniere's disease - a disorder of the inner ear that can cause vertigo, hearing loss, and tinnitus.
5. Presbycusis - age-related hearing loss.
6. Tinnitus - ringing or other sounds in the ears.
7. Acoustic neuroma - a benign tumor that develops on the nerve that connects the inner ear to the brain.
8. Otosclerosis - an abnormal growth of bone in the middle ear that can cause hearing loss.
9. Labyrinthitis - an infection or inflammation of the inner ear causing vertigo, dizziness and hearing loss.
10. Superior canal dehiscence syndrome - a condition that affects the balance organs in the inner ear.

It is important to consult a healthcare professional if you experience any symptoms of ear disease for proper diagnosis and treatment.

Medicinskt talat är hörselgången (latin: "canalis auditivus") den rörformade tunnel som leder in till innernan av örat. Hörselgången börjar vid trumhinnan och fortsätter genom tinningbenet, där den slutligen mynnar ut i innerörat.

Huvudfunktionen hos hörselgången är att leda ljudvågor från yttre örat till innerörat, där de kan uppfattas som ljud av hjärnan. Hörselgången skyddas också av ett lager cerumen (öronvax), som har en viktig funktion i att förhindra damm och smuts från att komma in i örat.

Medicinskt sett betyder "trumhinna" (latin: membrana tympani) den tunnare membranen eller skivan som skiljer yttre och mittersta örat. Det är en viktig del av hörselsystemet eftersom ljudvågor fångas upp av detta membran och omvandlas till mekaniska vibrationer, vilka sedan tolkas som ljud i innersta örat. Trumhinnan är cirka 55-90 millionedelar (µm) tjock och har en diameter på ungefär 10 millimeter hos vuxna.

In medical terms, the ear is one of the specialized sense organs of the human body responsible for hearing and maintaining balance. It has three main parts: the outer ear, middle ear, and inner ear. The outer ear collects sound waves and directs them into the ear canal, which leads to the eardrum in the middle ear. The eardrum vibrates from the sound waves, and these vibrations are transmitted to the inner ear via three tiny bones called ossicles. The inner ear contains the cochlea, a spiral-shaped organ that converts the vibrations into electrical signals that are sent to the brain and interpreted as sound. Additionally, the vestibular system in the inner ear helps with balance and spatial orientation.

'Otoscopy' är en medicinsk term som refererar till undersökning av örat med hjälp av ett otoskop, ett slags lupp med inbyggd belysning. Det används för att titta in i yttre örleden och trumma, för att diagnosticera olika tillstånd som exempelvis öroninflammation, skada på trumman eller utskiljningar i örat.

'Tinningben' er en uttrykk som ikke brukes innenfor medisinen. Menn kan ha forskjellige typer testikler, og det er viktig å kontakte en lege eller en fagleg person hvis du har spørsmål eller bekymringer om dine kroppsfunksjoner.

Medicinskt sett definieras "mellanöreinflammation" (latin: Otitis media mesotypanica) som en inflammation i mellangården (tympanum) i örat, utan att det finns tecken på egentlig medfödd eller acquisitiv hörselgångsförträngning eller akut medflöde till mellanöran. Detta är en mildare form av öroninflammation som inte orsakas av bakterier eller virus, utan kan istället vara relaterad till allergi, reflux från matstrupen eller förändringar i luftfuktigheten. Symptomen på mellanöreinflammation kan inkludera smärta, tryckkänsla och nedsatt hörsel. Behandlingen kan bestå av värmebehandling, läkemedel som lindrar smärtan och i vissa fall antiinflammatoriska medel.

'Otitis media with effusion' (OME) är en medicinsk term som används för att beskriva när mellanörat fylls med flytning eller vätska, utan tecken på akut inflammation eller infektion. Detta kan också kallas 'glue ear' på grund av den sluggaktiga konsistensen hos vätskan som samlas i mellanörat.

OME är vanligt bland barn, särskilt de under 2 års gamla, och kan orsakas av en försämrad funktion i eustachiska röret som förbinder näshålan med mellanörat. Detta kan leda till att luften inte kan cirkulera fritt och därmed skapar ett undertryck i mellanörat, vilket gör att vätskan dras in från slemhinnorna.

I de flesta fallen försvinner OME av sig själv efter några veckor eller månader, men i vissa fall kan det leda till problem med hörseln och behöva behandlas med läkemedel eller en liten operation där en tub är placerad i trumhinnan för att underlätta ventilationen av mellanörat.

'Otologic surgical procedures' refer to a range of surgical operations that are performed on the ear. These procedures can vary in complexity and may be performed for different reasons, such as:

1. To correct hearing loss: This may involve removing excess tissue or bone that is obstructing the middle ear, repairing damaged ossicles (the tiny bones in the middle ear), or implanting devices to improve hearing.
2. To manage balance disorders: Some otologic surgical procedures can help to alleviate symptoms of vertigo and other balance disorders by addressing issues with the inner ear.
3. To remove tumors or growths: If there is a benign or malignant tumor growing in or near the ear, surgery may be necessary to remove it.
4. To repair damage from trauma or injury: If the ear has been damaged due to trauma or injury, surgery may be required to repair the damage and restore function.

Some common otologic surgical procedures include stapedectomy, tympanoplasty, mastoidectomy, and cochlear implantation. The specific procedure used will depend on the individual patient's needs and the nature of their condition.

Otitis media mediorēs, aēreōs pūrulentā, est una infektiōnis acūtā aut subacūtā ētiologiās variablīs (virōsēs aut bactēriās) causāta, quae mEDIUM plENum Auris cōchlēās involvit. Hanc infektiōnem sequitur inflammatiō mucōsa et edematōsa, quae tympanum ventilatiōnī impedit et effunditur in cavitātem mEDIAM plENAM pūrulentam.

In english:

Otitis media with effusion, aereos purulenta, is an acute or subacute infection caused by variable etiologies (viruses or bacteria) that involves the middle ear cavity of the cochlea. This infection is followed by mucosal and edematous inflammation, which impedes tympanic ventilation and results in a filled medium with purulent effusion.

'Ventilation av mellanörat' (ventilation of the middle ear) är ett medicinskt begrepp som refererar till den naturliga processen där luft byts ut i mellanörat, det rum som omger tinningbenet och hörselorganet. Detta sker vanligtvis genom eustachiska röret, en tunnelformad struktur som förbinder mellanörat med svalget.

När vi sväljer, ynga eller pratar öppnas eustachiska röret kortvarigt och luften pressas in i mellanörat för att utjämna trycket på båda sidor om örat. Detta är viktigt eftersom förändringar i tryck kan påverka hörseln och orsaka obehagliga känslor som örontryck eller rosslande.

I vissa fall, till exempel vid en förkylning eller allergier, kan eustachiska röret bli inflammerat eller täppas igen, vilket kan leda till problem med ventilationen av mellanörat. Detta kan orsaka symtom som hörselnedsättning, öronvärk och yrsel. I sådana fall kan läkare behandla problemet med mediciner eller andra metoder, inklusive att manuellt öppna eustachiska röret för att återställa ventilationen av mellanörat.

'Ear Neoplasms' refer to abnormal growths or tumors that occur in the ear. These growths can be benign (non-cancerous) or malignant (cancerous) and can develop in any part of the ear, including the outer ear, middle ear, inner ear, or the ear canal.

Benign neoplasms are typically slow-growing and do not spread to other parts of the body. Examples of benign ear neoplasms include exostoses (bony growths in the ear canal), osteomas (benign bone tumors), and papillomas (warts or benign skin growths).

Malignant neoplasms, on the other hand, are cancerous and can invade nearby tissues and spread to other parts of the body. Examples of malignant ear neoplasms include squamous cell carcinoma, basal cell carcinoma, adenoid cystic carcinoma, and melanoma.

Symptoms of ear neoplasms may include hearing loss, tinnitus (ringing in the ears), ear pain or discomfort, vertigo (dizziness), facial nerve weakness, or a mass or growth in the ear. Treatment options for ear neoplasms depend on the type and location of the tumor, as well as the patient's overall health. Treatment may include surgery, radiation therapy, chemotherapy, or a combination of these approaches.

Ledningshörselnedsättning, även känd som sensorineural hearing loss (SNHL), är en form av hörsvårighet som orsakas av skada eller skada på de innersta delarna av det auditiva systemet. Detta inkluderar cochlea (hörselorganet) och/eller de nervbanor och centra i hjärnan som tolkar ljudsignalerna. Ledningshörselnedsättning kan vara mild, moderat, svår eller djup, beroende på graden av skada.

Det finns två huvudsakliga orsaker till ledningshörselnedsättning:

1. Skador på hårcellerna i cochlea: Hårceller är känsliga sensoriska celler som omvandlar ljudvibrationer till elektriska impulser som sedan skickas till hjärnan för tolkning. Om dessa celler skadas eller dör, kan de inte korrekt uppfatta och överföra ljudsignaler, vilket orsakar en nedsättning av hörseln.
2. Skador på auditoriska nervbanor eller centra i hjärnan: Om nervbanorna som förmedlar ljudsignaler från cochlea till hjärnan skadas eller inte fungerar korrekt, kan det leda till en nedsättning av hörseln.

Ledningshörselnedsättning kan vara congenital (född med) eller acquisitiv (utvecklas senare i livet). Acquisitive ledningshörselnedsättning kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive exponering för höga ljudnivåer, infektioner, olyckor, vissa läkemedel, åldrande och genetiska faktorer.

I allmänhet är ledningshörselnedsättning permanent och kan inte botas med medicin eller kirurgi. Men det finns behandlingsalternativ som hörapparater och kohörsystem som kan hjälpa personer med nedsatt hörsel att uppfatta ljud bättre och förbättra deras livskvalitet.

Inreörat (eller inre organen) är en term inom anatomi och medicin som refererar till de organ som ligger innanför kroppens håligheter, till skillnad från yttre organ som huden och det yttre skelettet. Inreörat inkluderar bland annat hjärtat, lungorna, levern, bukspottkörteln, njurarna, urinblåsan, könsorganen och tarmarna. Dessa organ utför viktiga funktioner som att hjälpa till med näringsupptag, andning, nedbrytning av ämnen, hormonproduktion och avfallsborttransport.

Den Eustachiska röret (tuba eustachii) är en tunnelformad kanal som förbinder mittörat (ore cavum) med svalget (nasofarynx). Dess huvudsakliga funktion är att reglera lufttrycket och hålla balansen mellan örats inre och yttre miljö. Den Eustachiska röret öppnar och stänger sig reflexmässigt för att justera tryckskillnaden, till exempel under en flygning eller vid ett snabbt höjd- eller djupförändring.

Medicinskt sett betyder “städa” att renhålla och desinfektera en yta, utrustning eller ett instrument med syfte att eliminera eller minska mikroorganismer och smuts som kan orsaka infektioner eller sjukdomar. Det innebär vanligtvis att använda en kombination av mekanisk rengöring, såpa och vatten, följt av desinfektionsmedel eller steriliseringsprocesser beroende på graden av renhållning som krävs.

"Chinchilla" er en art av små gnavere som tilhører familien Chinchillidae. Den medicinske definisjonen av "chinchilla" vil derfor være relatert til dette dyrs fysiologi, sykdommer og helse. Men i medisinsk sammenheng brukes begrepet sjeldent. I stedet vil man ofte se «chinchilla» nevnes i forbindelse med bruk av dyr som forsøksdyr, særlig innen området hud- og øyensykdommer på grunn av deres sensitive hud og store øyene.

Mastoidit är en infektion i mastoidprocessen, ett benutskott bakom örat. Mastoidprocessen är en del av tinningbenet och innehåller luftfyllda hålrum som kan bli inflammerade om det uppstår en infektion i mellanörat. Infektionen kan sprida sig från mellanörat genom den tunna benväggen till mastoidprocessen.

Symptomen på mastoidit kan inkludera smärta, rodnad och svullnad bakom örat, hörselnedsättning, feber och ömhet när man trycker på området. Mastoidit behandlas vanligen med antibiotika för att bekämpa infektionen. I vissa fall kan kirurgi vara nödvändig om infektionen inte botas med antibiotika eller om det uppstår komplikationer.

Tympanometri är en undersökningsmetod inom öron-, näs- och halssjukvården (Otorhinolaryngologi) som används för att utvärdera medelörats funktion, specifikt dess mekaniska impedans. Den mäter trycket i medelörat och dess respons på lufttrycksvariationer. Tympanometrin används ofta för att hjälpa till att diagnostisera problem med hörseln, balansen eller öroninfektioner.

Under en tympanometri-undersökning placeras en liten högtalare och mikrofon i öronslussen (koncha). Mikrofonen mäter ljudet som kommer från örat medan högtalaren genererar olika tryckvariationer i örat. Detta gör att man kan få information om hur rörliga trumhinnan och de övriga delarna av medelörats mekanism är. Resultaten av en tympanometri-undersökning visas ofta som en graf, kallad tympanogram, som visar trumhinnessens respons på tryckvariationer.

Tympanometrin kan hjälpa läkaren att avgöra om problemen med hörseln orsakas av skador på trumhinnan eller andra delar av medelörat, eller om det beror på problem i innerörat eller centrala nervsystemet.

'Ytteröra' är ett medicinskt terminologiskt begrepp som refererar till de yttre delarna av örat, vilket inkluderar det yttre öronhuvet (auricula) och det kanalartade området som leder in till trumhinnan (meatus acusticus externus). Ytteröra har som funktion att samla in och leda ljudvågor in mot trumhinnan, där ljudet omvandlas till mekaniska vibrationer som sedan tolkas av innerörat.

I medicsin betyder "hammare" ett redskap som används under en fysisk undersökning för att upptäcka puls, vibrationer eller dylika kroppsliga funktioner. Det är vanligen en liten, handhållen gummicylinder som amplierar ljud och vibrationer när den placeras mot kroppen. Hammaren används ofta i neurologiska undersökningar för att upptäcka nedsatt muskelstyrka eller känsel, till exempel under en Tunsgrensprovning (Tunells reflexhammare).

'Klippben' (latin: Os coxae) är ett skelettparti som består av tre ben, ilium, ischium och pubis, som fusionerats till en enhet. Klippbenet utgör en del av bäckenet och är fästat med ryggen via sacroiliacaarticulationen. Det är också fästat med lårbenet via höftleden (articulatio coxae), vilket möjliggör rörelser som gång, sittande och stående.

Kokleasjukdomar, eller cochleovestibulära sjukdomar, är en grupp med medicinska tillstånd som drabbar cochlea och vestibularsystemet i inneröronet. Dessa strukturer är ansvariga för vår hörsel och balans.

Exempel på kokleasjukdomar inkluderar:

1. Hörselskada orsakad av olika faktorer, till exempel exponering för högljudda ljud, infektioner, genetiska faktorer eller åldrande.
2. Menières sjukdom, en störning i inneröronets fluidbalans som orsakar återkommande attacker av yttre hörselnedsättning, tinnitus (ljud i öronen), och illamående eller yrsel.
3. Otoskleros, en progressiv benvävnadsförändring som kan orsaka hörselskada genom att förhindra rörelsen hos de tre lilla benen (ossikler) i mellanörat.
4. Labyrintit, inflammation eller infektion i innerörat som kan orsaka yrsel, illamående, svårigheter att hålla balansen och hörselskada.
5. Vestibulära migrän, en neurologisk störning som kännetecknas av återkommande attacker av yrsel eller illamående tillsammans med huvudvärk.
6. Ototoxicitet, skada på innerörat orsakad av vissa läkemedel eller kemikalier som kan förstöra hörsel- och balansorganen.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever plötsliga förändringar i hörseln eller balansen, återkommande yrsel eller illamående, eller andra besvär som kan vara relaterade till innerörat. Tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska risken för permanenta skador.

Jag antar att du söker en medicinsk definition av begreppet "stygbygel". Det finns dock inga etablerade medicinska eller vetenskapliga definitioner av just detta begrepp. Ordet "styg" är inte heller ett erkänt medicinskt eller vetenskapligt terminologi.

Det kan vara möjligt att du har förväxlat det med en annan term, så vänligen kontrollera och ge mig mer kontext om du behöver ytterligare hjälp.

PROFLAVIN är ett syntetiskt förening som tillhör gruppen furanoderivat. Det används främst inom forskning och medicin, särskilt inom områdena mikrobiologi och onkologi. Proflavin har förmåga att binde till DNA i celler och på så sätt störa celldelningen hos bakterier och cancerceller. Detta gör det användbart som ett antibiotiskt medel och som en möjlig behandling för vissa typer av cancer. Emellertid kan proflavin också ha skadliga effekter på normalt vävnad, så det används sällan som en terapi hos människor.

En hörselbensplastik är en typ av chirurgisk procedur där benet inom mellanörat, också känt som stigbygeln eller stapes, repareras eller ersätts. Proceduren utförs vanligtvis för att behandla en hörselförsämring orsakad av en sjukdom eller skada som påverkar stigbygeln, till exempel en hörselbenstumör eller en erosion av stigbygelns fotplatta.

Under operationen får patienten vanligtvis en narkos och en liten incision görs bakom öronen för att komma åt mellanörat. Chirurgen tar bort den skadade eller infekterade delen av hörselbenet och ersätter den med ett konstgjort material eller en annan del av kroppen, till exempel ett bit från ett annat ben. I vissa fall kan stigbygeln fastna i en ovanlig position och behöva justeras för att återställa hörseln.

Efter operationen kan patienten ha något smärta, men detta lindras vanligtvis med smärtstillande mediciner. Det är viktigt att följa läkares instruktioner efter operationen för att undvika komplikationer och säkerställa en snabb och fullständig återhämtning.

Cerebrospinal fluid (CSF) otorrhea är en medicinsk term som betyder att det cerebrospinala fluidet läcker ut genom örat. CSF är en klar, färglös vätska som produceras i hjärnans ventrikelsystem och cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen, innesluten i hårda hjärnhinnan (dura mater).

När det uppstår en skada eller en defekt i den bakre delen av örat, till exempel orsakad av trauma, infektion, tumör eller kirurgi, kan CSF läcka ut genom örat. Symptomen på CSF-örorrea kan inkludera vattennäsa, hörselnedsättning, smärta i örat och i vissa fall meningit. Diagnosen ställs vanligtvis genom att analysera utflödet från örat för att se om det innehåller beta-2-transferrin, ett protein som finns nästan enbart i CSF. Behandlingen kan bestå av antibiotika för att förebygga infektion och eventuellt kirurgiskt ingrepp för att reparera skadan eller defekten.

"Second-look"-kirurgi är en term inom kirurgin som refererar till ett andra operationstillfälle där kirurgen undersöker om en tidigare operation har haft den önskade effekten och om det behövs görs ytterligare ingrepp. Detta kan exempelvis användas inom cancervård där syftet är att upptäcka eventuell cancerrekomst eller spridning i ett tidigt skede, så att ytterligare behandling kan ges innan sjukdomen har haft en chans att fortgå.

Definitionen från National Cancer Institute (NCI) är: "A second surgical procedure performed after cancer surgery to determine the success of the initial operation and to treat any remaining disease."

En hörselbensprotes (cochlear implant) är ett medicintekniskt enhet som används för att stimulera nervcellerna i inneröronet hos personer med svårigheter att höra eller som har dövhet. Det består av två huvuddelar: en mikrofon och en processor som placeras utanpå kroppen, samt en rad implanterade elektroder i den inre hörselbenet (cochlea). Ljudet omvandlas till elektriska signaler som sedan direkt stimulerar nervcellerna i cochlea, vilket bypassar skadade eller döda hårceller som orsakar svårigheter att höra. De elektriska signalerna tolkas sedan av hjärnan som ljud. Hörselbensprotesen är en effektiv behandling för vissa typer av sensorisk dövhet och kan ge användaren ett stort förbättrat hörselupplevelse och förståelse av tal.

Stapedius är en liten muskel i inneröra systemet hos däggdjur, inklusive människan. Den är belägen i mellanörat och fästes vid stigbygeln (stapes), som är ett av de tre benen i hörselkedjan. Stapediusmuskeln hjälper till att skydda hörselorganet från skada genom att dämpa rörelserna hos stigbygeln under kraftiga ljudstimuli, en reflex som kallas stapediusreflexen eller acustisk reflex. Den aktiveras av starka ljudsignaler och avtar när ljudstyrkan minskar.

Tonaudiometri är en typ av undersökning som mäter patientens hörsel. Den utförs vanligen med hjälp av en apparat som kallas audiometer. Vid tonaudiometri presenteras patienten för olika ljudfrekvenser och volymer i varierande kombinationer, och patienten anger när och hur väl de kan höra dessa ljud. Resultaten avgör vilka delar av hörseln som fungerar korrekt och vilka delar som är skadade eller inte fungerar som de ska. Tonaudiometri används ofta för att diagnostisera olika sorters hörselproblem, såsom hörselnedsättning, men kan även användas för att övervaka en persons hörsel under behandling eller efter exponering för höga ljudnivåer.

'Mellersta skallgropen' (latin: fossa cranii media) är en anatomisk depression i mitten av skallens inre yta. Den befinner sig mellan de två stora hjärnhalvornas över- och undersidor, ovanför det nedre nackbenet (os occipitale) och under pannbenen (ossa frontalia). I mellersta skallgropen finns bland annat hypofysen, pituitetten, samt delar av hjärnans vener. Den är också en viktig passage för blodkärl och nerver som försörjer hjärnan.

Hörselmätning, även känd som audiometri, är en grupp av test som mäter individens hörselkapacitet och identifierar typen och graden av eventuella hörselskador. Det inkluderar vanligen renhetsmätning av örontrumpeten (tympanogram), skattning av hörselnivån för olika tonfrekvenser (tonåtminstone) och bedömning av förståelsen av tal i lugn och med störande bakgrundsljud (språktest). Resultaten används för att diagnostisera och hantera hörselrelaterade problem.

Eko-planarteknik (eller ekologisk plantereteori) är en metod inom landskapsarkitektur och trädgårdsdesign som syftar till att skapa naturlika och hållbara ekosystem genom att använda lokalt förekommande växter och djur. Metoden bygger på en förståelse för hur ekologiska system fungerar i naturen och strävar efter att efterlikna dessa processer i planerings- och designprocessen.

Eko-planarteknik innebär ofta att skapa habitat för lokal fauna, att använda sig av inhemska växter som är väl anpassade till det lokala klimatet och markförhållandena, att bevara och återskapa naturliga vattenvägar och att minimera användningen av konstgjorda material och bekämpningsmedel.

Syftet med eko-planarteknik är att skapa levande, hållbara och skötselsamma landskap som bidrar till en rik biodiversitet och minskar påverkan på det lokala ekosystemet.

'Runda fönstret, öra' är ett benämnande inom anatomin och refererar till ett öppet område i tinningbenet (os temporale) som leder till den innersta hörselgången och kochleavinkeln. Genom det runda fönstret kan vibrationer från ljudvågor nå in i innerörat och stimulera hörselorganet, vilket möjliggör vår förmåga att uppfatta ljud. Det runda fönstret är en del av vår komplexa hörselapparat och har stor betydelse för vår förmåga att höra.

Tympanic tensor, även känt som tensor tympani, är en muskel i mellanörat hos däggdjur. Den är en del av stigbygelapparaten och hör till de inre hörselmusklerna. Tensor tympani har sitt ursprung från den övre skallen och fäster på handleden av malleus (hammaren), ett av de tre lilltjocka benen i hörselorganet.

Den primära funktionen för tensor tympani är att skydda innerörat från starka ljudstimuli och förhindra skada på hörselorganet. När muskeln kontraheras drar den malleus inåt, vilket orsakar en mindre förändring i volymen i mellanörat och dämpar därmed ljudet som når innerörat.

Ibland kan tensor tympani vara överaktiv, vilket kan leda till en ovanlig hörselrelaterad störning kallad tensor tympani-syndrom (TTS). TTS kännetecknas av smärta, rodnad och obehag i örat, samt ibland svårigheter att höra tydligt.

'Hörsel' är ett sinne som ger oss möjlighet att uppfatta ljud. Det är den förmåga att tolka vibrationer i luften eller i en annan medium, vanligtvis genom hörselorganet inuti örat. Hos människor sker detta genom att våra öron samlar in ljudvågorna och konverterar dem till mekaniska signaler som sedan tolkas av hjärnan.

Hörminsken är speciellt viktigt för kommunikation, eftersom vi oftast använder oss av det för att uppfatta språk och musik. En persons hörsel kan variera i kvalitet från en extremt skarp hörsel till nästan eller fullständig dövhet. Hälsa och funktionen hos hörselsystemet kan påverkas av åldrande, exponering för höga ljudnivåer, vissa sjukdomar och ärftliga faktorer.

Den medicinska termen "benledning" (engelska: "peripheral nerve block") refererar till en metod där lokalbedövningsmedel injiceras i närheten av en nerv som innerverar en specifik kroppsdel, med syfte att desaktivera nervan och orsaka smärtlindring eller muskellättnad i den aktuella regionen. Detta används ofta inom smärtbehandling, kirurgi och fysioterapi.

Gerbillinae är en underfamilj i familjen råttdjur (Muridae) som innehåller cirka 110 arter, vanligtvis kända som ökenråttor eller gerbiler. Dessa små gnagare förekommer främst i Afrika och Asien, även om några få arter också finns i östra Europa och Mellanöstern.

Gerbilerna är kända för sina långa bakben och långa svansar. De flesta arterna lever i torra habitat som öknar, halvöknar och gräsmarker. Gerbiler är oftast aktiva på natten eller under skymningen och gryningen.

Gerbilerna är populära som sällskapsdjur på grund av deras sociala beteende och lätta hantering. De kan också vara användbara i forskning, eftersom de har en liknande genetisk uppbyggnad till människor och är lätta att hålla i laboratorier.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

'Haemophilus influenzae' är en gramnegativ bakterie som normalt kan kolonisera de övre luftvägarna hos människor. Denna bakterie orsakar vanligtvis ingen sjukdom hos friska vuxna, men kan vara patogen och orsaka allvarliga infektioner hos barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar.

Bakterien kan orsaka en rad olika infektionssjukdomar, till exempel:

* Öroninfektioner (otit)
* Andningsvägsinfektioner (bronkit, lunginflammation)
* Meningit (hjärnhinneinflammation)
* Epiglottit (svullnad av struphuvudet)
* Blodförgiftning (sepsis)

Det finns fem olika serotyper av 'Haemophilus influenzae' som klassificeras med bokstäverna a till f. Serotyp b orsakar de allvarligaste infektionerna och är den vanligaste orsaken till bakteriemi och meningit hos barn under 5 års ålder. Numera ges barn ofta vaccin mot serotyp b av 'Haemophilus influenzae' som en del av det rutinmässiga barntillsättningsprogrammet, vilket har minskat antalet fall av allvarliga infektioner orsakade av denna bakterie.

"Båggångar" (engelska: "Follicular units") är en anatomisk term som används inom dermatologi och hårforskningsrelaterade områden. En båggång, eller en folliculär enhet, består av en grupp av hårfolliklar och de kringliggande talgkörtlarna som tillsammans bildar en funktionell enhet för hårväxten.

En typisk båggång innehåller vanligtvis en till fyra terminala hårfollikler, vilka är de stora och aktiva folliklarna som producerar synliga hårstrån, samt en till flera små, inaktiva folliklar, även kända som vellusfollikler. Dessa vellushår är ofta mycket kortare än terminalhåren och kan vara nästan osynliga för blotta ögat.

Båggångar är viktiga begrepp inom hårtransplantation, där en typisk procedure involverar att transplantera intakta båggångar från en donordel av kroppen till den mottagande delen för att återställa hårväxten. Detta görs ofta vid behandling av äldre män med androgenetisk alopeci, eller arvsyftad skallbaldhet.

En medicinsk definiering av "fistel" är:

En abnorm tunnelbildande förbindelse mellan två organ, vävnader eller hålrum i kroppen. Den kan uppstå som en komplikation till en infektion, sjukdom, skada eller operation. Fistlar kan vara olika storlekar och förekomma på olika ställen i kroppen. De kan orsaka symtom som smärta, utflöde av vätska eller feber beroende på var de är lokaliserade och hur allvarlig de är. Behandlingen beror på typen, storleken och platsen för fisteln.

Diffusion Magnetic Resonance Imaging (MRI) är en typ av MRI-scanning som används för att undersöka rörelsen hos vattenmolekyler inne i kroppens vävnader. Denna teknik bygger på att mätas diffusionen av vattenmolekylerna i olika riktningar, vilket kan ge information om struktur och integritet hos de omgivande cellerna. Det är särskilt användbart inom neurovetenskapen där det kan användas för att undersöka skador på hjärnan eller sjukdomar som till exempel demenssjukdomar, stroke och multipel skleros.

'Optisk bildning' (Optical Imaging) är en teknik inom biomedicin som använder ljus för att generera bilder av strukturer och funktioner i levande vävnader och celler. Det kan ge information om morfologi, funktion, och biokemi hos celler och vävnader på molekylär nivå. Tekniken inkluderar metoder som fluorescensmikroskopi, två-fotonmikroskopi, optisk koherens tomografi (OCT), och bioluminescensimaging. Dessa tekniker används ofta inom forskning för att studera cellulär interaktion, signalsubstanser, genuttryck, och celldelning, men de kan även användas i kliniska sammanhang för att diagnostisera och övervaka sjukdomar som cancer.

En skalltumör är en ovanlig sorts godartad (benign) eller elakartad (malign) tumör som utvecklas i benvävnaden i skallen. Skalltumörer kan vara relaterade till kraniets inre yta, det vill säga de kan vara intra-kraniala, eller de kan växa utanpå kraniet, det vill säga de kan vara extra-kraniella.

Intra-kraniala skalltumörer kan delas in i två huvudgrupper: glialer och icke-gliala tumörer. Gliala tumörer utvecklas från stödjevävnadsceller som kallas glia, medan icke-gliala tumörer utvecklas från andra typer av celler i hjärnan. Några exempel på gliala skalltumörer inkluderar astrocytomer, oligodendrogliomer och ependymomer, medan några exempel på icke-gliala skalltumörer inkluderar meningiomer och pituitärt adenom.

Extra-kraniella skalltumörer kan också vara godartade eller elakartade. De kan utvecklas från olika typer av celler i huden, slemhinnor eller muskler på huvudet och halsen. Några exempel på extra-kraniella skalltumörer inkluderar basalcellscancer, plattcellscancer, svulster, sarcom och broskcancer.

Symptomen på skalltumörer kan variera beroende på tumörtyp, storlek och läge. Några vanliga symtom inkluderar huvudvärk, yrsel, synproblem, svårigheter att tala eller svälja, förändringar i sinnesstämning eller beteende, och smärta eller stelhet i nacken eller ansiktet. Behandlingen av skalltumörer kan innebära kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa behandlingsmetoder.