Karcinom, adenoskvamöst, är en onkologisk diagnos som betecknar en cancerart som utgår från körtlar i livmoderhalsen (cervix). Adenocarcinom är en specifik typ av karcinom som bildas när celler i körtlarna börjar växa oregelbundet och forma en tumör. När detta händer i livmoderhalsen kallas det adenocarcinom, adenoskvamöst.

Det är viktigt att upptäcka och behandla adenocarcinom, adenoskvamöst, i ett tidigt skede eftersom sjukdomen kan sprida sig till andra delar av kroppen och bli mer svårbehandlad. Riskfaktorer för att utveckla denna cancerform inkluderar rökning, human papillomavirus (HPV)-infektion och en svagt fungerande immunsystem.

Karcinom är en typ av cancer som utgår från epitelceller, det vill säga celler som bildar ytskiktet hos olika typer av vävnader i kroppen. Exempel på sådana vävnader är huden och de slemhinnor som tappar in organ i andnings- och matspjälkningssystemen.

Karcinomer kan vara mycket olika när det gäller deras utseende, beteende och svar på behandling. De kan vara långsamt växande eller snabbt växande, de kan sprida sig till andra delar av kroppen (metastaser) eller inte.

Exempel på olika typer av karcinom inkluderar lungcancer (bronkialcancer), bröstcancer, prostata cancer, tarmsjukdom (kolorektal cancer) och hudcancer (basalcellscancer och plattcellscancer).

Sjævrektalcancer, også kendt som skivepitelcancer, er en type kræft der dannes i slimhinden (den mukøse membran) i fordøjelsessystemet. Navnet "skivepitelcancer" kommer fra det faktum at cellerne i slimhinden er organiseret i lag, hvor de øverste celler danner et fladt lag, der minder om en skive (eller "flade epitel").

Skivepitelcancer opstår som regel i tyktlejet eller endetarmen, men kan også forekomme andre steder i fordøjelsessystemet. Faktorer såsom tobacco ryging, alkohol misbrug, infektion med humane papillomavirus (HPV) og en historik om inflammatoriske tarmsygdomme kan øge risikoen for at udvikle skivepitelcancer.

Symptomer på skivepitelcancer kan inkludere blødninger fra endetarmen, ændret afføringsmønster, vægttab, træthed og mavesmerter. Hvis kræften er i en tidlig fase, kan den ofte behandles med kirurgi alene, mens avanceret stadie kræft kan kræve kombineret behandling med kirurgi, strålebehandling og/eller kemoterapi.

Adenocarcinom är en typ av cancer som utvecklas i körtlar (glandulära celler), vilket innebär att den oftast uppstår i epitelvävnad, det yttre skiktet av celler som täcker huden och de flesta av kroppens ytor. Adenocarcinom är en underkategori till carcinom och kan drabba olika organ, såsom bröst, prostata, tarmsystem, lungor, sköldkörtel och livmoder. Karaktäristiskt för adenocarcinom är att tumörcellerna bildar klumpar eller tubulära strukturer som liknar körtlar. Dessa tumörer kan vara lokaliserade till den drabbade strukturen, men har också potentialen att metastasera (spridas) till andra delar av kroppen.

Hepatocellular carcinoma (HCC) är en typ av primär malign tumör i levern och utgör ungefär 75-85% av alla primära levercancerfall. Den utvecklas vanligtvis från hepatocyter, de celler som utgör majoriteten av leverns vävnad. Faktorer som ökar risken för att utveckla HCC inkluderar virusinfektioner (hepatit B och C), alkoholrelaterad levercirros och aflatoxinexponering. Symptomen på HCC kan variera, men de vanligaste tecknen är viktminskning, trötthet, smärta i övergången mellan buken och bröstet, aptitlöshet och gulsot. Behandlingen beror på cancerstadiet, allmänt hälsotillstånd och patientens preferenser, men kan innefatta kirurgi, ablation, strålbehandling eller systemisk behandling med målriktad terapi eller immunterapi.

'Livmoderhalstumörer' (cervix cancer) är en typ av cancersjukdom som utgår från livmoderhalsen, det vill säga den nedre, trattformade delen av livmodern där den stöter an på slidan. Tumörerna kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). De flesta livmoderhalstumörerna är elakartade och orsakas vanligtvis av humant papillomavirus (HPV), ett sexuellt överförbart virus.

Det finns två huvudtyper av livmoderhalstumörer:

1. Plattcellstumörer (squamous cell carcinomas): Dessa tumörer utgår från platta epitelceller i livmoderhalsens slemhinna och är den vanligaste typen av livmoderhalscancer.
2. Adenocarcinomer: Dessa tumörer utgår från körtlar i livmoderhalsens slemhinna och är mindre vanliga än plattcellstumörerna.

Andra, mer ovanliga typer av livmoderhalstumörer inkluderar adenosquamos tumörer, neuroendokrina tumörer och undifferentiaterade carcinomer.

Symptomen på livmoderhalscancer kan vara vaginal blödning, obekanta vaginalsmärtor, smärta under samlag eller en ovanlig vaginal avsöndring. Om cancer misstänks behövs ofta ytterligare undersökningar som kolposkopi, biopsi och bilddiagnostik för att ställa en diagnos och bestämma behandlingsalternativ. Behandlingen kan innebära kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa metoder beroende på cancertyp, storlek, omfattning och patientens allmänna hälsotillstånd.

En lungtumör är en abnorm odling (tumör) av celler i lungorna. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Maliga lungtumörer kallas ofta för lungcancer och de kan delas in i två huvudgrupper: småcelliga lungcancerytter och icke-småcelliga lungcancerytter. Lungcancer är en av de vanligaste formerna av cancer och orsakas ofta av rökning. Symptomen på lungcancer kan inkludera hosta, bröstsmärtor, andningssvårigheter och viktminskning. Behandlingen beror på typen och utbredningen av cancertypen, men kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi).

Plutonium är ett transurant radionuklid, ett artificiellt grundämne som tillhör aktinidserieset och har atomnummer 94 på periodiska systemet. Plutonium kan användas som bränsle i kärnkraftverk samt i vapen av typen atombomb. Det är ett av de mest toxiska ämnen som finns, och en mycket liten mängd kan vara dödlig om den kommer in i kroppen. Plutonium-239 har en halveringstid på 24 000 år.

Sjukdomar i tårapparaten, även kända som tårgångssjukdomar, är en grupp med olika medicinska tillstånd som alla påverkar tårgången och tårproduktionen. Här är några exempel på sjukdomar i tårapparaten:

1. **Törre ögon (Keratoconjunctivitis sicca):** Detta är ett tillstånd där individen har en minskad tårproduktion eller förändrade tår, vilket orsakar torra och irriterade ögon. Törre ögon kan vara ett tecken på annan sjukdom, såsom Sjögrens syndrom, diabetes eller Parkinson.

2. **Blefarit:** Detta är en inflammation av ögonlockens kantar, vanligtvis orsakad av bakterier eller ökar i talgkörtelaktiviteten. Blefarit kan leda till irriterade och rodnande ögon, krustor på ögonlocken och en klibbig känsla i ögonen.

3. **Hordeolum (Sty):** Detta är en infektion av en ögonlocksgång som orsakas av bakterier. Hordeolum visar sig ofta som en smärtsam, röd knöl på ögonlockskanten och kan vara förknippad med svullnad och sår.

4. **Kloropsi (Ögonlockssvullnad):** Detta är en svullnad av ögonlocken som orsakas av ett ökat vattentryck i kroppen, allergier eller infektioner. Kloropsi kan vara ett tecken på en allvarligare underliggande sjukdom, såsom njursjukdom eller hjärtsvikt.

5. **Dacryocystitis:** Detta är en infektion i tårkörtlarna som orsakas av bakterier och kan leda till smärta, svullnad, rödhet och slem i ögonvrån. Dacryocystitis kan vara ett tecken på en obstruktion i tårgången.

6. **Entropion (Ögonlockvridning):** Detta är en tillstånd där ögonlocket vänds inåt och rynkar sig, vilket orsakar irriterade ögon och rodnad. Entropion kan vara förknippad med åldersrelaterad slapphet i ögonmuskler eller trauma till ögonlocken.

7. **Ektropion (Ögonlockvriding):** Detta är en tillstånd där ögonlocket vänds utåt, vilket orsakar torra och irriterade ögon. Ektropion kan vara förknippad med åldersrelaterad slapphet i ögonmuskler eller trauma till ögonlocken.

8. **Tårflödesstörning:** Detta är en tillstånd där tårproduktionen är för liten eller överdriven, vilket orsakar torra och irriterade ögon. Tårflödesstörning kan vara förknippad med åldersrelaterad slapphet i ögonmuskler eller trauma till ögonlocken.

9. **Tårgångsinflammation:** Detta är en inflammation av tårkanalen som orsakas av bakterier och kan leda till smärta, svullnad, rödhet och slem i ögonvrån. Tårgångsinflammation kan vara ett tecken på en obstruktion i tårgången.

10. **Ögonlockcyst:** Detta är en liten vätskefylld blåsa under huden som bildas när ögonlockets svettkörtlar blockeras. Ögonlockscyster kan vara små och orsaka inga besvär, men de kan också bli stora och irriterande.

11. **Ögonlocktumör:** Detta är en tumör som bildas i ögonlocket. Ögonlockstumörer kan vara godartade eller elakartade och behöver behandlas av en läkare.

12. **Ögonlockskada:** Detta är en skada på ögonlocket som orsakas av ett trauma, till exempel en slag eller en skärskada. Ögonlocksskador kan vara små och orsaka inga besvär, men de kan också bli stora och kräva behandling av en läkare.

13. **Ögonlockinflammation:** Detta är en inflammation av ögonlocket som orsakas av bakterier eller virus. Ögonlockinflammation kan leda till rödhet, svullnad och smärta i ögonlocket.

14. **Ögonlockinfektion:** Detta är en infektion av ögonlocket som orsakas av bakterier eller virus. Ögonlocksinfektion kan leda till rödhet, svullnad och smärta i ögonlocket.

15. **Ögonlockskel:** Detta är en kel som bildas i ögonlocket. Ögonlockskel kan vara godartade eller elakartade och behöver behandlas av en läkare.

16. **Ögonlocksvällning:** Detta är en svullnad av ögonlocket som orsakas av ett trauma, till exempel en slag eller en skärskada. Ögonlocksvällning kan också vara ett tecken på en infektion eller en inflammation i ögonlocket.

17. **Ögonlocksrödhet:** Detta är en rödhet av ögonlocket som orsakas av ett trauma, till exempel en slag eller en skärskada. Ögonlocksrödhet kan också vara ett tecken på en infektion eller en inflammation i ögonlocket.

18. **Ögonlockssmärta:** Detta är en smärta i ögonlocket som orsakas av ett trauma, till exempel en slag eller en skärskada. Ögonlockssmärta kan också vara ett tecken på en infektion eller en inflammation i ögonlocket.

19. **Ögonlockstörning:** Detta är en störning av ögonlocket som orsakas av ett trauma, till exempel en slag eller en skärskada. Ögonlockstörning kan också vara ett tecken på en infektion eller en inflammation i ögonlocket.

20. **Ögonlocksinflammation:** Detta är en inflammation av ögonlocket som orsakas av ett trauma, till exempel en slag eller en skärskada. Ögonlocksinflammation kan också vara ett tecken på en infektion i ögonlocket.

21. **Ögonlocksinfektion:** Detta är en infektion av ögonlocket som orsakas av ett trauma, till exempel en slag eller en skärskada. Ögonlocksinfektion kan också vara ett tecken på en inflammation i ögonlocket.

22. **Ögonlocksskada:** Detta är en skada av ögonlocket som orsakas av ett trauma, till exempel en slag eller en skärskada. Ögonlocksskada kan också vara ett tecken på en infektion eller en inflammation i ögonlocket.

23. **Ögonlocksvätska:** Detta är en vätska som produceras av ögonlocket. Ögonlocksvätskan hjälper till att hålla ögat fuktigt och skyddar det från smuts och damm.

24. **Ögonlockshår:** Detta är hår som växer på ögonlocken. Ögonlockshåren hjälper till att skydda ögat från smuts och damm.

25. **Ögonlockskräva:** Detta är en kräva som produceras av ögonlocket. Ögonlockskrävan hjälper till att hålla ögat fuktigt och skyddar det från smuts och damm.

En gallblåstumör är en abnormitetsbildning i galblåsan, som kan vara godartad eller elakartad. De flesta gallblåstumörerna är godartade (benigna) och kallas adenom. Dessa är oftast små och orsakar inga symptom. Ibland kan de dock växa och leda till smärta, illamående eller gulsot.

Elakartade gallblåstumörer (maligna) är mycket ovanligare än godartade, men mer allvarliga. De kan infiltrera i angränsande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen. Den vanligaste elakartade gallblåstumörtypen är gallblåscancer (gallductcancer eller kolesistitcancer). Andra typer av elakartade gallblåstumörer inkluderar sarcom och lymfom.

Gallblåstumörer behandlas vanligen med kirurgi, men behandlingen beror på typen, storleken och placeringen av tumören samt om den har spridit sig till andra delar av kroppen eller inte.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

Duodenogastrisk reflux (DGR) refererer til den tilbagevirkning, der opstår når indhold fra tolvfingertarmen (duodenum) kommer tilbage til mavesækken (stomach). Dette sker normalt ikke, da en muskelventil (sphincter) forhindrer det. Men hvis denne ventil bliver svag eller slapper af, kan der opstå reflux.

Ved duodenogastrisk reflux kan mavesækkens indhold, som indeholder blandt andet en sur og sure miljø samt en vis mængde enzymer, komme tilbage til spiserøret (oesophagus) og forårsage symptomer som smerte, opkast eller surt opstød.

Duodenogastrisk reflux kan være associeret med andre sygdomme, såsom gastroesofageal refluxsygdom (GERD) og Zollinger-Ellison syndrom. Længerevarende eller kroniske tilfælde af DGR kan forårsage skader på spiserøret og øge risikoen for at udvikle æsophagitis, stenose (snævrede led) eller adenokarcinom i spiserøret.

'Karcinom i situ' (CIS) är en term inom patologi och onkologi som betecknar en tidig form av cancer, där cancercellerna ännu inte har spritt sig utan begränsar sig till det ursprungliga vävnadsområdet. CIS innebär att cellerna har förändringar som är karakteristiska för cancer, men de har inte penetrerat basalmembranet och spridit sig till omgivande vävnad eller till andra delar av kroppen.

CIS kan ses som en precancerös tillstånd, eftersom det finns en risk att den kommer att utvecklas till en invasiv cancer om den inte behandlas. Det är viktigt att notera att CIS inte alltid kommer att leda till cancer, men det är ett tecken på att cellerna har förändrats och kan vara ett indikation på ökad risk.

Exempel på platser där karcinom i situ kan uppstå inkluderar:

* Bröstcancer (DCIS - duktal carcinoma in situ)
* Skvamös cellcancer i lungorna (SCCIS - squamous cell carcinoma in situ)
* Högt gradig cellytisk skivepitelcancer i cervix (CGIN - cervical glandular intraepithelial neoplasia, grade 3)

Behandlingen av CIS kan bestå av kirurgi, strålbehandling eller observation beroende på typen och placeringen av tillståndet samt andra faktorer som ålder, allmäntillstånd och personliga preferenser.

"Bukspottkörteltumörer" refererar till cancer som utvecklas i bukspottkörteln (pankreas). Det finns två huvudsakliga typer av pankreascancer: exokrin tumörer och endokrina tumörer.

Exokrina tumörer, även kända som duktala adenocarcinomer, är den vanligaste typen av bukspottkörteltumörer och utgör ungefär 95% av alla fall. De utvecklas vanligtvis i de exokrina cellerna som producerar enzymer som hjälper till vid digestionen.

Endokrina tumörer, även kända som neuroendokrina tumörer (NET), är ovanligare och utgör ungefär 5% av alla fall. De utvecklas i de endokrina cellerna som producerar hormoner, såsom insulin och glukagon.

Symptomen på bukspottkörteltumörer kan variera beroende på tumörtyp och storlek, men kan inkludera viktminskning, smärta i övergången mellan magen och ryggen, illamående och kräkningar, gulsot (icterus) och förstoppning. Behandlingen beror på tumörtyp, storlek och om det har spridit sig eller inte, men kan inkludera kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling (chemotherapi) och målinriktad behandling som tar itu med specifika molekyler i cancercellerna.

Pankreatektomi är en kirurgisk procedure där man tar bort hela eller delar av pancreas, det vill säga bukspottskörteln. Det finns två huvudtyper av pankreatektomier: total pankreatektomi och partiell pankreatektomi.

Vid en total pankreatektomi tas hela pancreaset bort, inklusive gallgången och tolvfingertarmen. Denna procedure utförs vanligtvis när patienten har pankreascancer som har spridit sig till omgivande vävnad eller när patienten har en chronic pancreatitis som inte svarat på andra behandlingsformer.

Vid en partiell pankreatektomi tas endast en del av pancreaset bort, vanligtvis den delen som innehåller tumören eller den skadade vävnaden. Detta kan vara fallet vid behandling av mindre allvarliga fall av pancreascancer eller inflammation i pancreas.

Efter en pankreatektomi kan patienten ha ökad risk för diabetes och malabsorption, eftersom pancreas producerar hormonet insulin och enzymer som hjälper till att bryta ned näringsämnen i mag-tarmsystemet. Dessa komplikationer behandlas vanligtvis med livsstilsförändringar, mediciner och kostförändringar.

Den medicinska definitionen av 'dödlig utgång' är när en persons tillstånd, ofta som ett resultat av en sjukdom eller skada, leder till döden. Det kan också definieras som en situation där en persons prognos är att de kommer att dö inom en viss tidsram, baserat på deras tillstånd och behandlingsalternativ. I kliniska studier används ofta ett mått som kallas "dödlighet" för att beskriva andelen deltagare som avlidit under en viss tidsperiod.

'Prognose' er et begreb indenfor medicin, der refererer til forudsigelsen af sygdommens udvikling og slutresultat for en patient. Det er en vurdering af, hvordan sygdommen muligvis vil udvikle sig i fremtiden, herunder sandsynligheden for komplikationer, tilbageslag eller genopretning, og potentialet for livslængdeforventning. Prognosen kan blive påvirket af mange variable faktorer, såsom patientens alder, sundhedstilstand, behandlingsmuligheder og sygdommens art og sværhedsgrad. Den kan hjælpe læger og andre sundhedspersonale med at planlægge den bedste behandling og pleje for patienten, samt hjælpe patienter og deres familier med at forstå og forberede sig på det mulige sygdomsforløb.

Tumörstadieindelning, eller tumörgradering, är ett system för att bedöma hur aggressivt en tumör växer och om den sprider sig snabbt eller inte. Det hjälper läkare att bestämma prognosen och behandling för cancerpatienter. Det finns olika typer av tumörstadieindelningar, men de flesta använder sig av några gemensamma principer:

1. Cellulär differentiering: Här bedöms hur lika de cancersatta cellerna är jämfört med normala celler i samma typ av vävnad. Om cellerna ser mycket lika ut, betyder det att tumören har en högre differentiering och är mindre aggressiv. Om cellerna istället ser mycket olika ut jämfört med normala celler, betyder det att tumören har en lägre differentiering och är mer aggressiv.
2. Mitos (celldelning): Här räknas antalet mitoser per tio högkraftsmikroskopiska fält (HPF). En högre frekvens av mitoser visar på en snabbväxande tumör och en högre grad av malignitet.
3. Cellynukleär atypi: Här bedöms storleken, formen och läget på cellkärnan. Om cellkärnorna är oregelbundna i storlek och form, och om de är placerade nära cellytan, visar det på en högre grad av malignitet.
4. Nekros (död vävnad): Här letas efter nekrotisk vävnad inuti tumören. Om det finns nekros, visar det på en snabbväxande tumör och en högre grad av malignitet.

Dessa faktorer tas alla samman för att ge en tumör ett stadium och en grad. Det är viktigt att notera att olika cancertyper kan ha olika system för tumörstaging och -gradering, så det är alltid viktigt att konsultera en läkare eller specialist för att få rätt information om en specifik cancertyp.

Tumörmarkörer är substance som kan användas för att hjälpa till att diagnosticera, behandla eller övervaka cancer. Biologiska tumörmarkörer är substance som produceras av cancerceller själva eller av kroppen i respons på cancercellerna. De kan mätas i blod, urin, vävnad eller andra kroppsfluidor. Exempel på biologiska tumörmarkörer inkluderar proteiner, hormoner, virus och DNA-sekvenser. Vissa tumörmarkörer är specifika för en viss typ av cancer medan andra kan påträffas i flera olika sorters cancer. Nivåerna av tumörmarkörer kan variera beroende på cancertyp, stadiet och graden av cancern, samt patientens ålder, kön och hälsostatus.

Papillärt karcinom är en typ av skildrotskörtelcancer (dvs cancer i sköldkörteln). Det är den näst vanligaste formen av sköldkörtelskancer och utgör ungefär 15-20% av alla sköldkörtelskancrar. Papillärt karcinom tenderar att växa långsamt och sprider sig sällan till andra delar av kroppen, vilket gör det till en av de mer behandlingsbara formerna av sköldkörtelskancer.

Papillärt karcinom karaktäriseras av att cancercellerna bildar små, fingerliknande utskott (papiller) inne i sköldkörteln. Dessa celler kan också ha en speciell egenskap att producera ett protein som kallas tyreoideoperoxidas (TPO).

Symptomen på papillärt karcinom kan variera, men de vanligaste symptomen inkluderar:

* En ökad knöl i halsen eller en förändring av en befintlig knöl
* Sväljningsbesvär
* Hosta eller andnöd
* Röstförändringar, såsom raspighet eller heshet

Om papillärt karcinom misstänks på grund av dessa symptom kan en rad olika tester användas för att ställa en diagnos, inklusive:

* Fysisk undersökning av halsen
* Blodprover för att mäta nivåerna av tyreoideahormoner och TPO-proteinet
* Ultraljud av sköldkörteln
* Biopsi, där en liten del av knölen tas bort för undersökning under mikroskop

Om du tror att du kan ha papillärt karcinom eller någon annan form av sköldkörtelsjukdom bör du genast kontakta din läkare.

'Papillomaviridae' är en familj av små, dubbelsträngade DNA-virus som infekterar däggdjursceller. Virusen i denna familj orsakar vanligen infektioner i hud och slemhinnor och kan leda till olika typer av sjukdomar, framför allt olika former av papillom (vanligtvis benägnade som vårtor eller polypbildningar).

Många papillomvirusstammar är associerade med allvarliga sjukdomar, såsom cancer i underlivet hos kvinnor (cervixcancer) och i svalget hos både män och kvinnor (svalg- och andningsvägscancer). Det finns över 200 kända typer av papillomvirus, varav flera är cancerogena.

Papillomviruset sprids vanligen genom direkt kontakt mellan hud eller slemhinor, ofta vid sexuella kontakter. Vissa typer av papillomvirus kan också spridas via ytor som är kontaminerade med viruset, såsom till exempel handtag, duschar och toaletter.

Det finns inga behandlingar som botar infektionen med papillomvirus, men det går att behandla de symtom som kan uppstå, till exempel vårtor eller polypbildningar. Vaccin mot vissa typer av papillomvirus finns också tillgängliga och rekommenderas ofta för barn och unga i många länder.

'Survival rate' er en begrep i medisin som refererer til den prosentuelle andel av patienter som overlever en bestemt type sykdom eller behandling et gitt tidspunkt. Det kan beregnes på forskjellige måter, men en vanlig måte er å se på fem-års-overlevelsen, som er prosenten av patienter som lever minst fem år etter diagnosen. Survival rate kan være en viktig informasjon for å forstå prospektivet for en sykdom og hvor effektive behandlinger kan være.

En levertumör är en abnorm oväxt i levergewebe som kan vara godartad (benign) eller elakartad (malig). De maliga levertumörerna, även kända som primära levercancer, inkluderar hepatocellulär carcinom (HCC), klorom, angiosarkom och hepatoblastom. Dessa typer av cancer kan vara livshotande om de inte upptäcks och behandlas tidigt. Faktorer som ökar risken för levercancer inkluderar viral hepatit (hepatit B eller C), fetma, alkoholmissbruk, tobacco smoking och exponering för karcinogena kemikalier. Godartade levertumörer inkluderar hemangiomer, adenom och fokal nodulär hyperplasi (FNH). Dessa är ofta asymptomatiska och upptäcks ofta slumpmässigt under en rutinundersökning. I allmänhet behövs inget behandling för godartade levertumörer om de inte orsakar några symtom eller växer över tiden.

"Mikrodissektion" är en metod inom patologi och histologi (studiet av vävnors struktur) där mycket små bitar av vävnad isoleras och tas bort med hjälp av mikroskopisk kontroll. Detta görs ofta för att kunna analysera eller undersöka den specifika vävnaden på molekylär nivå, till exempel för att studera genuttryck eller proteinexpression i en viss celltyp eller struktur inom vävnaden.

Det finns olika typer av mikrodissektionsmetoder, men de flesta involverar att skapa en mycket tunn snittbild av vävnaden med hjälp av ett mikrotom, varefter speciella mikroskopiska verktyg används för att plocka ut den önskade vävnaden. Mikrodissektion kan användas för att studera allt ifrån enstaka celler till små vävnadsstrukturer, och är en viktig metod inom forskning och klinisk diagnostik.

Duktal carcinoma i bröstet (DCIS) är en typ av bröstcancer som utgår från det glandulära vävnadslaget i brösten, kallat bröstductus. DCIS betecknar cancerceller som är begränsade till duktusvävnaden och inte har spritt sig till omgivande vävnad eller lymfkörtlar. Detta är en icke-invasiv form av bröstcancer, men den kan i vissa fall utvecklas till en invasiv form av bröstcancer om den inte behandlas. Symptomen på DCIS kan vara ospecificerade och upptäckas ofta vid mammografi som en klump eller densitet i brösten, eller kalciumavlagringar som ses som vita prickar på mammografibilden. Behandlingen för DCIS innefattar vanligtvis operation, radioterapi och möjligen hormonbehandling.

I medicinsk kontext, avses "hornämne" ofta ett ämne som kan ansamlas i kroppen och bilda stenar eller avlagringar. Exempel på hornämnen inkluderar kalciumoxalat och kalciumphosphat, som kan leda till nedsatta njurfunktioner om de ansamlas i njurtarmarna och bildar kidneysten (nyckelbarnssten). Andra exempel på hornämnen är kolesterol och kolinhaltiga föreningar, som kan ansamlas i blodkärlen och leda till atherosclerotis (kranskärlssjukdom).

Basalcellskarcinom (BCC) är en typ av hudcancer som utgår från de basala cellerna i huden. Det är den vanligaste formen av hudcancer och utvecklas oftast på huden som exponerats för solen, såsom ansiktet, halsen, öronen och överarmarna. BCC växer långsamt och sprider sig sällan till andra kroppsdelar, men om den inte behandlas kan den fortfarande orsaka skada på det drabbade området genom att förstöra huden, brosk, ben och muskler.

BCC-tumörer kan variera i utseende, men de flesta är vanligtvis små, klara, runda eller platta knölar med blodkärl nära ytan som kan se ut som en sårartad fläck eller ett ärr. Andra symtom kan inkludera:

* En rosa, röd eller perlfärgad knöl
* En hinna som lätt blöder, skorbar eller infekteras
* En platt, brunaktig eller svart fläck
* En smal, purpurfärgad linje
* Ett svällt område med klar vätska under huden

Riskfaktorer för BCC inkluderar:

* Exponering för solens ultravioletta strålar (UV)
* Ljus hy skin
* Ålder (vanligast hos äldre vuxna)
* Ärftliga genetiska sjukdomar, såsom nevoid basalcell carcinoma syndrome
* Immunosuppression
* Previous radiation therapy

Behandlingen av BCC beror på storleken, djupet och placeringen av tumören, men kan inkludera kirurgi, strålbehandling, kryo terapi eller topiska behandlingar. För att förebygga BCC rekommenderas solskydd, såsom användning av solskyddsmedel, bärande av skyddande kläder och hattar, undvikande direkt solljus mellan 10-16 och inte använda solbänkar eller solstolar.

"Icke-small cell lung carcinoma (ICLC)" er en type av lungcancer som karakteriseras av sina histopatologiska egenskaper under mikroskopi. ICLC definieras vanligtvis som en typ av lungcancer som inte uppfyller kriterierna för small cell lung carcinoma (SCLC).

ICLC delas vanligen in i fyra histologiska subtyper: adenocarcinom, squamous cell carcinom, large cell carcinom och ett obestämt eller otypisk undergrupp. Var och en av dessa subtyper har unika karakteristiska egenskaper som kan påverka prognosen och behandlingsvalet.

Adenocarcinomen är den vanligaste typen av lungcancer och utgör cirka 40% av alla diagnoser. Denna tumörtyp börjar ofta växa i yttersta delarna av lungorna (bronkialsystemet) och kan vara associerad med tidigare exponering för tobaksrök, although it is also common in nonsmokers.

Squamous cell carcinom är den näst vanligaste typen av lungcancer och utgör cirka 25-30% av alla diagnoser. Denna tumörtyp börjar ofta växa i de centrala delarna av luftvägarna (bronkerna) och kan vara associerad med tobaksrökning.

Large cell carcinom är en ovanlig typ av lungcancer som utgör cirka 10-15% av alla diagnoser. Denna tumörtyp kan börja växa i vilken del av lungan som helst och har ofta en aggressiv kurs.

Den obestämda eller otypiska undergruppen innefattar tumörer som inte passar in i någon av de andra tre kategorierna och utgör cirka 10-15% av alla diagnoser. Dessa tumörer kan ha en varierande prognos beroende på deras histologiska och molekylära egenskaper.

I allmänhet har lungcancer en dålig prognos, särskilt om den diagnostiseras sent. Dock kan tidig upptäckt och behandling förbättra patientens chanser till överlevnad och livskvalitet.

Lymfmetastas är när cancerceller sprider sig från sin ursprungliga plats i kroppen till lymfkörtlar. När cancerceller växer och delar de sig kan de ibland bryta loss från den ursprungliga tumören och färdas via blod- eller lymfsystemet till andra delar av kroppen. Om cancercellerna fastnar i en lymfkörtel och börjar växa där bildas ett nytt cancerförekomende, ett så kallat lymfmetastas.

Lymfkörtlarna är små, bönformade strukturer som finns över hela kroppen, främst i halsen, armhålorna och ljumskarna. Deras huvudsakliga funktion är att filtrera smittämnen och avfall från kroppen och producera vita blodkroppar, som hjälper till att bekämpa infektioner. När cancerceller sprider sig till lymfkörtlarna kan de störa denna funktion och leda till komplikationer såsom svullnad och smärta i de drabbade områdena.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

En Papillomvirusinfektion är en infektionssjukdom som orsakas av humana papillomavirus (HPV). HP-virus är en grupp av små, DNA-baserade virus som kan infektera huden och slemhinnor i kroppen. Det finns över 200 olika typer av HP-virus, varav många kan orsaka infektioner i olika delar av kroppen.

De flesta HPV-infektionerna är asymptomatiska och botas av sig själva inom ett par år utan några komplikationer. Vissa typer av HPV kan dock orsaka cellförändringar som kan leda till olika former av cancer, framför allt livmoderhalscancer, men även cancer i mun, svalg, anus och penis. Andra typer av HPV kan orsaka vanliga vårtor eller genitala vårtor (kondylomer).

Förebyggande åtgärder mot HPV-infektioner innefattar bland annat skyddsrökning, användning av kondom och vaccination. Det finns också möjlighet att screena för livmoderhalscancer med hjälp av en paptest eller HPV-test för att tidigt upptäcka och behandla eventuella cellförändringar i livmoderhalsen.

Pankreatikoduodenektomi, även känt som Whipple operation, är en komplex bukoperation som utförs för att behandla olika sjukdomar i buken, främst cancer i huvudet på pancreas samt i gallgången och/eller tolvfingertarmen (duodenum). Under operationen avlägsnas delar av flera organ: huvudet på pancreas, tolvfingertarmen, böjarna i magen, galblåsan och regionala lymfkörtlar. De kvarvarande delarna av pancreas, magen och tarmkanalen ansluts sedan till varandra igen för att återställa näringsupptaget.

Det är en omfattande operation med en längre tids recovery, men den kan vara livräddande eller mycket förbättrande för vissa patienter med svåra sjukdomar i detta område.

Epidermal Growth Factor Receptor (EGFR) är en typ av transmembranprotein som fungerar som receptor för tillväxtfaktorn epidermal growth factor (EGF). Denna receptor spelar en viktig roll i celltillväxten, celldelningen och cellsignalering. När EGF binder till EGFR aktiveras receptorns tyrosinkinashävstång vilket leder till en kaskad av intracellulära signaleringsvägar som styr cellcykeln, cellmotiliteten och celldifferentieringen.

Mutationer eller överaktiveringar av EGFR har visats korrelera med flera olika cancertyper, inklusive lungcancer, bröstcancer och coloncancer. Dessa abnormaliteter kan leda till onkogenesis och tumörprogression. Förekomsten av dessa mutationer används ofta som prognostisk markör och som mål för behandling med tyrosinkinas inhibitorer eller monoklonala antikroppar.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Transitional cell carcinoma (TCC) is a type of cancer that develops in the transitional epithelium, which is the tissue that lines the inner surface of certain organs in the body. This type of cancer is most commonly found in the urinary system, particularly in the bladder, ureters, and renal pelvis.

Transitional cell carcinoma is named for the transitional epithelial cells that it affects. These cells are able to change their shape and size as they stretch and contract, allowing them to adjust to the changing volume of the organs they line. In the bladder, for example, transitional epithelial cells line the inner surface of the organ and can stretch to accommodate the filling and emptying of the bladder.

TCC is a malignant tumor, meaning that it has the ability to invade surrounding tissues and organs and spread to other parts of the body (metastasize). It is usually treated with surgery, chemotherapy, or radiation therapy, depending on the stage and location of the cancer. In some cases, a combination of these treatments may be used.

'Sjuklighet' kan i medicinsk kontext definieras som ett tillstånd av betydande nedsatt fysisk, psykisk eller social funktion hos en individ, orsakat av en sjukdom eller skada. Sjukligheten kan vara akut eller kronisk och innebära symtom som påverkar personens vardag och livskvalitet. Den kan också ha konsekvenser för individens sociala relationer, arbetsliv och deltagande i samhället. I allmänhet krävs en professionell medicinsk bedömning för att fastställa om en person befinner sig i ett tillstånd av sjuklighet eller inte.

DNA-mutationsanalys (også kalt genetisk testing eller genetisk sekvensanalyse) er en laboratoriemetode der anvendes til at identificere og analysere ændringer (mutationer) i DNA-sekvensen i et bestemt gen eller i hele genomet. Metoden involverer isolering af DNA fra en prøve, typisk taget fra blod, spyt, hår eller andre kropsvævsprøver. Isoleret DNA klippes derefter op i små stykker og kopieres mange gange over for at skabe mange kopier af det specifikke gen eller område der ønskes analyseret. Disse kopier behandles derefter med en kemisk reaktion, der får de forskellige baser i DNA-sekvensen (A, T, C og G) til at lyse under forskellige bølgelængder af ultraviolet lys. Dette gør det muligt at identificere enhver mutation eller variation i DNA-sekvensen ved at se hvilke baser der lyser under de forskellige bølgelængder.

DNA-mutationsanalys anvendes ofte til at diagnosticere genetiske sygdomme, forudse risikoen for at udvikle visse sygdomme, fastslå arvemåde og forældrekontrol, og i retssager om paternitet. Den kan også anvendes til at undersøge respons på behandling og forebyggelse af genetisk betingede sygdomme.