Kalcium (Ca) är ett grundämne med atomnummer 20 och ingår i gruppen alkaliska jordartsmetaller. Kalcium har flera isotoper, det vill säga varianter av kalciumatomen som har olika antal neutroner i sin kärna.

En isotop definieras som en variant av ett grundämne som har samma antal protoner (samma atomnummer) men olika antal neutroner i sin kärna. Isotoper av ett visst grundämne kan ha olika fysikaliska och kemiska egenskaper, till exempel kan de ha olika halveringstider (för radioaktiva isotoper) eller olika atommassor.

Kalcium har 20 stabila isotoper och över 30 instabila isotoper. De stabila isotoperna är: Ca-40, Ca-42, Ca-43, Ca-44, Ca-46, Ca-48 och Ca-52. De övriga isotoperna är instabila och sönderfaller till andra grundämnen med lägre atomnummer.

Instabila kalciumisotoper används inom medicinen för att diagnostisera och behandla olika sjukdomar. Till exempel används Ca-47 och Ca-48 som markörer vid positronemissionstomografi (PET) för att undersöka cancer och andra sjukdomar. Dessa isotoper är radioaktiva, vilket betyder att de sönderfaller och avger strålning. Strålningen kan upptäckas med hjälp av en PET-skanner och används för att skapa bilder av kroppen som kan användas för att diagnostisera sjukdomar.

I vissa fall kan instabila isotoper också användas för behandling av cancer. Till exempel kan Ca-47 användas för att behandla prostatacancer genom att injiceras direkt i tumören. Strålningen från Ca-47 kan då förstöra tumöcellerna och minska tumörstorleken.

Isotoper är atomer av samma grundämne, det vill säga med samma antal protoner i kärnan, men med olika antal neutroner. Detta ger upphov till att isotoperna har olika massa, eftersom neutronerna bidrar till atomkärnans totalmassa. Isotoper kan vara stabila eller instabila (radioaktiva), där de senare sakta avsänder energirika partiklar och/eller strålning för att nå en stabilare kärnnivå.