Internationellt samarbete inom medicin kan definieras som ett samarbete mellan länder, organisationer och individer från olika delar av världen med syfte att förbättra global hälsa och vård. Detta kan ta formen av utbyte av kunskap, kompetens och erfarenheter, forskning, utveckling och implementation av nya behandlingsmetoder och tekniker, samt gemensamma insatser för att hantera globala hälsohot och utmaningar.

Exempel på internationellt medicinskt samarbete kan inkludera:

* Forskningssamarbete mellan universitet, forskningsinstitut och läkarsammanslutningar från olika länder för att utveckla nya behandlingsmetoder och tekniker.
* Utbyte av medicinsk expertis och kompetens genom internationella konferenser, kurser och utbildningsprogram.
* Samarbete mellan läkaresammanslutningar och hälsovårdsmyndigheter för att hantera globala hälsohot som smittsamma sjukdomar och klimatförändringars inverkan på folkhälsan.
* Humanitärt bistånd och katastrofhjälp från läkare och hälsovårdspersonal till länder som drabbats av krig, naturkatastrofer eller andra nödsituationer.

Internationellt medicinskt samarbete kan vara av stor betydelse för att öka kunskapen om global hälsa, förbättra vården och minska hälsounderskotten mellan länder och regioner.

Noretandrolone är ett anabolt steroidhormon som tillhör klassen av 19-nortestosteron derivat. Det har kemisk formel C18H26O2 och ett molekylärt vikt på 270,4 g/mol. Noretandrolone är inte vanligt förekommande inom den medicinska vården, men har använts tidigare i vissa länder som en del av behandlingar för muskelsvaghet och osteoporos.

Liksom andra anabola steroider kan noretandrolone orsaka en rad biverkningar, inklusive akne, håravfall, leverfunktionsstörningar, och förändringar i kolesterolnivåer. Det kan också leda till onormala hormonnivåer och kannibalism av benvävnad, särskilt vid långvarig användning.

Användningen av noretandrolone utan ett preskription från en läkare är olagligt i många länder och kan leda till allvarliga hälsorisker.

"Veterinärmedicinska läkemedel" är enligt svensk lag definierade som:

"Läkemedel som är avsett för djur, antingen direkt eller indirekt via miljön, och som används för att förebygga, behandla eller diagnostisera sjukdom hos djur, modifiera fysiologiska funktioner hos djur eller på annat sätt har en farmakologisk, immunologisk eller metabolisk verkan på djur. Dessa innefattar även läkemedel som används för att kontrollera eller utrota skadedjur."

(SFS 1992:1473 Lagen om veterinärmedicinska produkter, 3 kap. § 2)

Metandrostenolon, också känt som methandienone eller Dianabol, är ett anabolt steroidpreparat som används inom medicinen för att behandla vissa former av svält, för att stimulera aptiten och för att behandla brist på testosteron. Preparatet ökar protein syntesen i musklerna, vilket leder till en ökad muskelmassa och styrka.

Metandrostenolon är dock ett kontrollerat substance i många länder, inklusive Sverige, på grund av sina potentiala bieffekter och missbruk som preperat för att bygga muskler illegalt. Biverkningar kan inkludera lever- och njurproblem, högt blodtryck, aggressivt beteende, akne, håravfall och förändringar i menstruationscykeln hos kvinnor.

En 'Hälso- och sjukvårdsplan' (även kallat 'Care Plan' på engelska) är ett dokument som skapas av en vårdpersonal tillsammans med en patient, och som beskriver de specifika behandlingsmålen, strategierna och åtgärderna för den patients vård och behandling. Denna plan innehåller ofta information om medicinska behandlingar, rehabilitering, preventiva omsorg, psykosocial stöd och andra tjänster som är nödvändiga för att uppnå de specificerade målen för patientens välbefinnande och hälsa. Hälso- och sjukvårdsplaner används ofta inom områden som ger långvarig vård och behandling, såsom äldreomsorg, psykiatrisk vård och vård av patienter med kroniska sjukdomar. Syftet med en hälso- och sjukvårdsplan är att stödja patienten i att uppnå bästa möjliga livskvalitet, underlätta kommunikationen mellan olika vårdpersonal och säkerställa att alla aspekter av patientens välbefinnande tas till vara.

Själva uttrycket "Världshälsoorganisationen" refererar till den internationella organisationen som kallas World Health Organization (WHO) på engelska. WHO är en specialiserad organisation inom Förenta nationerna (FN) och har som uppdrag att leda och samordna globala hälsofrågor. Deras mål är att bidra till att förbättra folkhälsan och minska sjukdomar och dödlighet världen över, särskilt i låg- och medelinkomstländer.

Enligt deras officiella webbplats definieras WHO som: "Den globala auktoritet inom hälsofrågor. Vi arbeta för att skapa ett världsomspännande samhälle där hälsa är en grundläggande rättighet för alla, genom att leda och samordna hälsoarbete i världen."

WHO:s huvudkontor ligger i Genève, Schweiz, och de har sex regionala kontor runt om i världen. De finansieras av medlemsstaternas årliga bidrag samt av projektbaserad finansiering från olika donatorer, inklusive länder, stiftelser och internationella organisationer.

Folkhälsa definieras av Världshälsoorganisationen (WHO) som:

"Folkhälsan är ett tillstånd av full och komplett hälsa. Full hälsa innebär inte enbart frånvaro av sjukdom eller invaliditet, utan också ett socialt och mentalt välbefinnande."

Denna definition understryker att folkhälsa handlar inte bara om fysisk hälsa, utan även om mental hälsa och socialt välbefinnande. Det innebär också att arbeta för att förbättra folkhälsan innebär att ta itu med bredare samhällsfrågor som socioekonomiska orsaker till ohälsa, som fattigdom, utbildning och diskriminering.

'Internationella organ' är en term som ofta används för att referera till de oberoende, supranationella organisationer och institutioner som har etablerats genom internationella avtal eller konventioner, med uppdrag att främja och reglera viktiga aspekter av det globala samhället. Dessa organ kan vara inriktade på en rad olika områden, såsom hälsa, mänskliga rättigheter, miljö, handel och fred och säkerhet.

Inom medicinsk kontext är det vanligaste exemplet på ett internationellt organ Världshälsoorganisationen (WHO), som är en specialiserad agent inom FN:s system. WHO har mandat att leda och samordna internationella hälsofrågor och arbeta för att förbättra folkhälsan globalt. Organisationen utvecklar riktlinjer, standarder och rekommendationer inom olika områden av folkhälsa, som smittskydd, närings- och livsstilstagande, icke-smittande sjukdomar och miljöhälsa. WHO samarbetar också med länder världen över för att stödja deras hälsoarbete och hantera internationella hälsohot.

Spelteori är ett interdisciplinärt forskningsområde som ligger på gränsen mellan matematik, ekonomi och datavetenskap. Det handlar om att studera strategiska situationer där flera parter (spelare) tävlar eller samarbetar med varandra för att uppnå sina egna mål.

En medicinsk tillämpning av spelteori kan vara inom läkemedelsprisbildning och -reglering, där man studerar hur olika incitamentsstrukturer påverkar läkemedelsföretagets prissättning och lanseringsbeslut. Spelteoretiska modeller kan användas för att analysera konflikter mellan olika aktörers intressen, till exempel mellan läkemedelsföretag, sjukvårdsförsäkringsbolag, myndigheter och patienter.

Exempel på frågeställningar som kan studeras med hjälp av spelteori inom medicinsk kontext är:

* Hur påverkar olika former av prissättnings- och remunerationssystem läkemedelsföretagets sannolikhet att utveckla nya läkemedel?
* Hur kan man utforma incitamentsstrukturer som främjar samarbete mellan läkemedelsföretag, akademiska institutioner och sjukvården för att stimulera innovation och öka tillgängligheten till effektiva behandlingar?
* Hur kan man använda spelteoretiska metoder för att analysera och förebygga oetiskt beteende, som exempelvis korruption och mutbrott, inom sjukvården?

I medicinsk kontext kan spelteori användas för att stödja beslutsfattande och utformning av policyer som främjar effektiva, rättvisa och hållbara läkemedelspris- och marknadssystem.

'Samarbetsbeteende' kan definieras som ett samspel mellan två eller flera individer, grupper eller system som arbetar tillsammans för att uppnå gemensamma mål och syften. Det innefattar kommunikation, ömsesidig förståelse, respekt och stöd samt delning av kunskap, kompetens och resurser. Samarbetsbeteende kan manifesteras på olika sätt beroende på kontexten, men det är vanligtvis kännetecken av en positiv och produktiv arbetsmiljö som främjar effektivitet, kvalitet och innovation. I en medicinsk kontext kan samarbetsbeteende handla om att samordna vård- och behandlingsprocesser mellan olika vårdgivare, patienter och anhöriga för att uppnå bästa möjliga utfall för patienten.

Internationella aspekter inom medicin kan definieras som de övergripande och specifika frågor, utmaningar och möjligheter som uppstår när man betraktar hälsovård, medicinsk forskning och folkhälsa från en global eller flerländerperspektiv. Det innefattar bland annat:

1. Global hälsa: Studium av de gemensamma och unika hälsoproblemen som påverkar olika länder och populationer världen över, samt utveckling och implementering av strategier för att förbättra global folkhälsa.
2. Internationell medicinsk forskning: Samarbete mellan länder och forskare för att bedriva forskning som kan leda till nya behandlingsmetoder, läkemedel och preventiva strategier för olika sjukdomar och hälsoproblem.
3. Utbildning och kompetensutveckling: Utbyte av kunskap, erfarenheter och metoder mellan länder för att stärka medicinsk utbildning och kompetens inom olika områden, såsom klinisk praktik, forskning och hälsoförvaltning.
4. Etik och policy: Utveckling och implementation av etiska riktlinjer och policyer för att hantera internationella aspekter på hälsovård och medicinsk forskning, till exempel rörande patientsäkerhet, data- och informationsdelning, samt skydd av intellektuell egendom.
5. Global hälsoförbättring: Samarbete mellan länder för att hantera globala hälsoproblem som pandemier, klimatförändringar, migration och konflikter, vilka kan påverka folkhälsa och behov av internationell solidaritet och stöd.
6. Internationella standarder och riktlinjer: Utveckling och implementation av internationella standarder och riktlinjer för att harmonisera metoder, processer och resultat inom hälsovård och medicinsk forskning, till exempel rörande kvalitetssäkring, akkreditering och certifiering.

INR står för International Normalized Ratio och är ett sätt att jämföra resultat från protrombintidstester, som mäter blodets tendens att koagulera (sammanfalla till en klump). INR används främst för att övervaka effekten av antikoagulationsbehandling med warfarin och andra cumarinförbindelser.

Normalvärdet för INR ligger mellan 0,8 och 1,2 för en person som inte tar någon antikoagulant. Värdena över 1,2 kan indikera en ökad tendens till blödning, medan lägre värden kan innebära ett ökat risk för blodproppar. Målvärdet för INR kan variera beroende på individuell medicinsk historia och behandling.