'Inälvsnerv' är ett samlingsbegrepp för de nervsystemet som styr och reglerar de inre organen i kroppen, såsom hjärtat, lungorna, magsäcken, tarmarna, levern, bukspottkörteln och könsorganen. Inälvsnerven kallas även autonoma nervsystemet (ANS) och delas upp i två huvudsakliga delar: det sympatiska och parasympatiska nervsystemet.

Det sympatiska nervsystemet är aktiverat under stress, excitering eller fara och förbereder kroppen för att hantera dessa situationer genom att öka hjärtslaget, andningen och blodtrycket samt att minska saliv- och magsekreteringen.

Det parasympatiska nervsystemet är aktiverat under vila och återhämtning och hjälper till att sänka hjärtatslag, andningsfrekvensen och blodtrycket samt ökar saliv- och magsekreteringen.

Inälvsnervsystemet reglerar också funktioner som avföringskontraktioner, urinblåsan fyllning och tomning, sexuell respons och pupillreaktion på ljus. Det sker genom att nervimpulser skickas mellan hjärnan och de inre organen via det autonoma nervsystemet, ofta utan medvetandets insikt eller kontroll.

"Binjuremärg" är en medicinsk term som refererar till den vätska som accumulerar i det utrymmeskompartment som omger levern och bukhinnan i buken. Binjuremärgen bildas när det finns skada eller irritation i bukhinnan, levern, eller i de små blodkärlen (kapillärer) i bukhinnan, vilket orsakar en ökad permeabilitet hos kapillärväggarna och därmed utträdning av plasma från blodomloppet till det omgivande utrymmet.

Binjuremärgen kan vara ett tecken på olika sjukdomszustånd, såsom leverinflammation, infektioner, cancer, eller skada på bukhinnan. Den kan också uppstå som en komplikation till vissa medicinska behandlingar, såsom dialys eller kemoterapi.

Binjuremärgen mäts vanligen i volymen och uttrycks i milliliter (ml) eller liter (L). En liten mängd binjuremärg (mindre än 500 ml) kan vara asymptomatisk, medan större mängder kan orsaka symtom som buksmärta, illamående, kräkningar och andningssvårigheter. Behandlingen av binjuremärg beror på orsaken till den och kan innefatta mediciner, dränering av binjuremärgen eller kirurgisk behandling.

'Fysiologi, jämförande' är en gren inom fysiologin som handlar om att studera och jämföra funktionen hos olika levande väsen, till exempel mellan olika djurarter eller mellan djur och människor. Syftet är ofta att få ett bättre förståelse för de grundläggande mekanismerna som ligger bakom en viss fysiologisk funktion, genom att jämföra hur den utförs på olika sätt hos olika arter. Detta kan hjälpa forskare att identifiera evolutionärt konserverade mekanismer och processer, men även att upptäcka unika adaptiviteter hos specifika arter eller grupper av arter.

Exempel på områden där jämförande fysiologi kan vara användbar är studiet av nervsystemet, muskelaktiviteten, sinnesorganens funktion, ämnesomsättningen och andnings- eller cirkulationsfysiologin. Genom att jämföra dessa funktioner hos olika arter kan forskare få insikter om hur de har utvecklats över tid och hur de påverkas av olika evolutionära tryck, såsom miljöförändringar, livsstil och ekologiska nischer.

'Binjurar' er en feilstavning av begrepet "binyrer". Binyrene er ein par organer i kroppen til mennesker og dyr. De er lite, avrundade gresaker som ligger på bakside av nedre lendene, ovenfor begge skjenene. Binyrene har mange viktige funksjoner, blant annet produserer de hormoner som hjelper å regulere kroppens søvn-vesen, hungerkontroll, seksualutvikling og blodtrykk. De er også involvert i stoffskifteprosessen ved å bryte ned steroidhormoner og andre stoffer som kroppen ikke lenger trenger.

En medisinsk definisjon av 'binyrer' vil vært:

Binyrene, også kjent som nefrar eller suprarenale gresaker, er ein par endokrin og excratorisk organ i kroppen til mennesker og dyr. De ligger på bakside av nedre lendene, ovenfor begge skjenene, og har en viktig rolle i reguleringen av kroppens hormonnivåer og stoffskifteprosesser. Binyrene produserer steroidhormoner som kortisol, aldosteron og androgener, samt non-steroidelle hormoner som erytropoietin og renin. De er også involvert i bortskaffelsen av avfall og overflødig vann ved å produsere urin gjennom en proces kalt ultrafiltrering, diffusjon og reabsorbsjon.

"Adrenalektomi" er en medisinsk term som refererer til en kirurgisk operasjon der one eller begge av de bindevevsaker som heter adrenaleglandene fjernes. Adrenaleglandene ligger over de øvre nyrer og produserer hormoner som er viktige for å håndtere stress, regulere blodtrykk og saltbalanse i kroppen.

En adrenalektomi kan utføres av ulike grunner, inkludert tilfelle der pasienten har en tumor i adrenaleglandet (adrenaleksem), Cushings syndrom eller andre sjeldne sykdommer som fører til overproduksjon av hormoner fra adrenaleglandene.

Det er to typer av adrenalektomi: enside adrenalektomi (unilateral) og begge sides adrenalektomi (bilateral). I enside adrenalektomi fjernes bare én av adrenaleglandene, mens i begge sides adrenalektomi fjernes begge. Begge sides adrenalektomi kan føre til et hormonell ubalanse og krever derfor livslang behandling med steroider for å erstatte de hormoner som produseres av adrenaleglandene.

Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod där man använder elektriska impulser för att stimulera nervceller och muskelceller. Behandlingen innebär vanligtvis att man fäster elektroder på huden över den muskel eller det område som ska behandlas. Därefter skickas små elektriska impulser genom elektroderna, vilket orsakar en kontraktion i de stimulerade muskelfibrerna.

ES används inom flera olika medicinska områden, till exempel:

1. Smärtlindring: Elektriska impulser kan hämma smärtnervernas signalering till hjärnan och på så sätt minska smärtan.
2. Muskelstyrka och funktion: ES används för att hjälpa patienter med muskelsvaghet eller muskellåsning, ofta orsakad av skada, sjukdom eller operation, att återfå muskelstyrka och rörelseförmåga.
3. Rehabilitering efter stroke: ES kan användas för att stimulera nerver och muskler i armarna och benen hos patienter som drabbats av stroke, vilket kan hjälpa till att förbättra rörelseförmågan och funktionen.
4. Kontinens: ES används för att behandla inkontinens genom att stärka musklerna i urinblåsan och/eller anus.
5. Vätskeansamlingar: Elektrostimulering kan användas för att behandla vätskeansamlingar, som exempelvis edema, genom att stimulera lymfkärlens kontraktion och avflöde.
6. Smärta efter operationer: ES kan användas för att lindra smärtan efter operationer och under läketiden.

Det är viktigt att notera att elektrostimulering bör utföras under medicinsk övervakning och att patienten ska informeras om möjliga risker och biverkningar.

'Katekolaminer' är en grupp signalsubstanser i centrala och perifera nervsystemet, som inkluderar neurotransmittorerna dopamin, noradrenalin och adrenalin. Dessa ämnen spelar en viktig roll i regleringen av olika kroppsliga funktioner såsom hjärt- och cirkulationsreglering, sinnesstämning, rörelsekoordination och kognitiv funktion. De katekolaminerna produceras i både nervceller och i kromaffin celler i binjuremärgen.

Enkephalin er en type endogen opioid peptide som forekommer naturlig i dyrs og menneskers centralnervøse system og gastrointestinale tract. Det finnes to primære former for enkefaliner, alfa-neuroenkefalin og gamma-neuroenkefalin, som syntetiseres fra et felles prekursorpeptid kalt prodynorphin.

Metionin er en essensiell aminosyre som er en del av mange proteiner og peptider i kroppen, inkludert enkefaliner. I tilfelle av 'enkefalin, metionin' refererer dette sannsynligvis til en specifik form for alfa-neuroenkefalin som inneholder metionin i posisjon 5 i peptidkjeden. Denne formen kaller man ofte met-enkefalin.

Så, medicinsk definert er 'enkefalin, metionin' altså en specifik type alfa-neuroenkefalin som inneholder metionin i posisjon 5 og har oppioidaktivitet.

Cosyntropin är ett syntetiskt peptidhormon som består av de första 24 aminosyrorna i adrenocorticotrop hormon (ACTH). Det används som en diagnostisk provokationstest för att utvärdera hypotalamus-hypofys-bisköldkörtelsystemet (HHNS) och specifikt för att undersöka adrenal cortex funktion.

När cosyntropin ges intravenöst orsakar det frisättning av endogent ACTH från hypofysen, vilket i sin tur stimulerar frisättningen av kortisol och andra steroidhormoner från binjurebarken. Genom att mäta nivåerna av dessa hormoner innan och efter administrering av cosyntropin kan läkaren bedöma om patientens HHNS fungerar korrekt eller inte.

Ischiasnerven (latin: Nervus ischiadicus) är den största nervern i kroppen och förser benet med känsel och rörelseförmåga. Ischiasnerven bildas genom sammansmältning av två rötter från ryggmärgen på ländryggens nivå, L4 till S3. Nerven passerar sedan ner genom bäckenet och längs baksidan av benet, där den delar upp sig i flera grenar som förser musklerna, huden och lederna med nervimpulser.

Ischiasnervenspinale rötter kan bli irriterade eller komprimerade, vilket kan orsaka smärta, känselbortfall och muskelsvaghet i benet, ett tillstånd som kallas ischiasialgi. Detta är en vanlig orsak till ländryggssmärta och benbesvär. Andra orsaker till ischiasbesvär kan vara diskbråck, tumörer, inflammation eller trauma.

'Katter' er en betegnelse for en bred vifte af symptomer og tilstande som inneholder:

1. Hjertekateterisering: En invasiv medisinsk procedur der involverer innsetting av et slankt, fleksibelt rør (kateter) i hjertet for å måle trykk og andre fysiologiske parametre.

2. Hjertekateterablation: En behandlingsmetode som brukes til å korrigere abnormale hjerterhyttemønstre (aritmier) ved å øke varme eller kjøleenergi for å ødele eller endre elektrisk ledende vevs i hjertet.

3. Hjertekateterinfeksjon: En infeksjon som oppstår når bakterier, svamp eller andre mikroorganismer invaderer hjertet via kateteret. Dette kan føre til endokardit, en alvorlig infeksjon av hjerteklappen.

4. Hjertekateteremboli: En komplikasjon som kan oppstå når blodklotter dannes rundt kateteret og migrerer til andre deler av kroppen, for eksempel lungene eller hjernen, førende til emboli.

5. Hjertekateterkomplikasjoner: Andre komplikasjoner kan inkludere blødning, infeksjon, arytmi, perforering av hjertet og andre strukturer, luftemboli og iskemi (mangel på ilt) til organer.

I allianse, er 'katter' en viktig del av diagnostisk og terapeutisk kortlaging av ulike hjertesjakter og -tilstander, men det kan også føre til alvorlige komplikasjoner som må overveies når man planlegger disse procedurane.

En medicinsk definition av "Nerver, utåtledande" (engelska: "Peripheral nerves") är de nervbanor som bildar det perifera nervsystemet och transporter nervimpulser till och från centrala nervsystemet, inklusive hjärnan och ryggmärgen. Dessa nerver är spridda över kroppen och innerverar muskler, hud och andra vävnader, vilket gör att de kan uppfatta smärta, temperatur, tryck och vibrationer samt styr muskelrörelser och automatiska kroppsfunktioner.

Adrenaline, även känt som epinefrin, är ett hormon och neurotransmittor som produceras i binucleära celler i mittgången av kotexhuvan (adrenala glanden). Det aktiverar kroppens sympatiska nervsystem och orsakar en "kamps- eller flyktrespons", vilket innebär en ökning av hjärtslag, andning, svettning, pupillvidgande och blodtryck. Adrenaline binder till adrenerga receptorer i cellmembranet och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsprocesser som leder till dess fysiologiska effekter.

Adrenalin används också som ett läkemedel, ofta som en injektion för att behandla allvarliga allergiska reaktioner (anafylaxi), låg hjärtrytm (bradykardi) och livshotande chocktillstånd.

Periferala nerverna är en samling nervceller och deras utskott som bildar ett komplext nervesystem utanför centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Dessa nerver transporterar sensoriska, motoriska och autonoma signaler till och från olika delar av kroppen, såsom huden, musklerna, organ och lederna. De hjälper till att kontrollera känsel, rörelse, koordination, samt automatiska funktioner som andning, hjärtslag och digestion. Periferala nerver kan skadas eller påverkas av olika sjukdomar och skador, vilket kan leda till smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och andra symtom beroende på vilka nerver som är drabbade.

'Sympatiska nervsystemet' är ett del av det autonoma nervsystemet, som kontrollerar och styr kroppens inre organ och automatiska funktioner såsom hjärtslag, andning, svettning och kroppstemperatur. Det sympatiska nervsystemet är involverat i den kroppsliga responsen på stress och fara, även kallad 'kämpa eller fly-reaktion'.

Det består av en par av långa nerver som sträcker sig från ryggradens högra och vänstra sidor, från halsen till låret. Dessa nerver kopplas samman med varandra och bildar ett nätverk av små nervtrådar som sprider sig över hela kroppen.

Det sympatiska nervsystemet har en exciterande effekt på de organ och musklerna som det kontrollerar, vilket kan leda till ökat hjärtslag, höjd blodtryck, breddad pupiller, accelererad andning och ökad svettning. Detta hjälper kroppen att förbereda sig för en stressfull situation genom att öka dess energileverans och sänka dess smärtuppfattning.

'Synnerv' eller optisk nerv (latin: Nervus opticus) är ett kranialnerv som primärt är ansvarigt för att överföra syninformation från ögat till hjärnan. Det är den andra av tolv kranialnerver och är unik eftersom den är en del av centrala nervsystemet (CNS) istället för det perifera nervsystemet (PNS). Synnerven börjar i ögats nackdel, där retinan (ögats näthinna) sammanstrålar till en punkt som kallas optisk disk eller blind fläck. Därifrån går den genom ögonhålan och in i hjärnan via en öppning i skallbasen vid temporalbenet, kallad optikuskanalen.

I hjärnan överför synnerven informationen till lateral geniculate kärnan (LGN) i thalamus och därefter till primära visuella cortex (area 17 eller V1) i occipitalloben, där det bearbetas ytterligare. Skador på synnerven kan orsaka synförlust, bland annat i form av synfältreduktion eller blindhet i ena ögat.

'Nervtrådar' är en del av det perifera nervsystemet och består av samlingar av neuroners axoner som är omgivna av ett myelinlager, vilket hjälper till att skydda nerverna och öka nervimpulsens hastighet. Nervtrådar kan vara myelinerade (täckta med myelin) eller icke-myelinerade (utan myelin). De är ansvariga för att överföra sensoriska, motoriska och autonoma signaler mellan centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och kroppens olika delar.

Atropine är ett t.ex. i belladonna förekommande alkaloid, som blockerar parasympatiska nervsystemet och används vid kolika, bradykardi, astma med mera. Det verkar utöver detta avspändande på glatt muskulatur och pupiller samt hemmar svettningar. Atropin kan orsaka torkad mun, hals, och ögon, förvirring, hallucinationer, okej hälsorörelser, snabb hjärtslag, rödaktig hy och feber vid överdosering.

'Denervering' er en medicinsk term som refererer til skaden eller ødelæggelse af de nerver, der forsyner et specifikt område i kroppen. Denne skade kan føre til smerter, svaghed, følelsesløshed eller andre forstyrrelser i det påvirkede område.

Denervering kan opstå som en komplikation af mange forskellige medicinske tilstande, herunder skader, sygdomme, infektioner og tumorer. Behandlingen af denervering afhænger af dens årsag og kan omfatte medicin, fysisk terapi, kirurgi eller andre behandlingsformer.

'Vagotomi' är ett medicinskt begrepp som refererar till kirurgiskt genomfört skärande av den vagala nerven, vilket ofta används som en behandlingsmetod för magulsaker. Den vagala nerven, eller det tionde kranialnerven, innehåller parasympatiska nerver som reglerar många kroppsliga funktioner, däribland matsmältningssystemet.

Vagotomi kan användas för att behandla problem som gastresaliegastriter (irritabelt slemhinna i magsäcken) och ulcuskrankhet (mag- eller tarmulcus). Genom att skära av delar av den vagala nerven kan man reducera mängden syra som produceras i magsäcken, vilket kan hjälpa att lindra symtomen och förebygga återfallsrisker. Det finns också varianter av denna operation där enbart en del av nerven skärs av eller selektivt stympas för att få samma effekt.

I medicinsk kontext, betecknar termen "köttätaresyndrom" eller "köttätare" en person som är beroende av att äta kött i onormalt stort antal eller till den grad att det orsakar skada på deras kropp. Detta beteende kallas även "makrofagi" och kan leda till allvarliga hälsoeffekter som övervikt, fetma, högt blodtryck, hög kolsterol och ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar. Det är viktigt att notera att det inte finns någon medicinsk diagnos med beteckningen "köttätaresyndrom", men termen används ibland informellt för att beskriva detta beteende.

Den vagusnerven (latin: nervus vagus) är den tionde cranial nervesnerven och är den nerv som innerverar de flesta av kroppens inre organ. Den går från hjärnan via halsen till bröstet och buken, och styr bland annat hjärtats, lungornas och mag-tarmsystemets funktioner. Den vagusnerven är en del av det parasympatiska nervsystemet och bidrar till att hålla kroppen i ett jämviktstillstånd.

"Sympatiskt ganglion" är en benämning inom anatomin och fysiologin på en typ av ganglion (ganglion betyder "liten knut") som tillhör det autonoma nervsystemet, mer specifikt det sympatiska nervsystemet. Det sympatiska nervsystemet är ett av två delar som utgör det autonoma nervsystemet, vilket styr och reglerar de involuntära kroppsfunktionerna såsom hjärtslag, andning och kroppstemperatur.

Det sympatetiska ganglionet innehåller en samling av nervceller (neuroner) som är involverade i att skicka signaler till olika delar av kroppen via de sympatiska nerverna. Dessa signaler kan leda till en aktivering eller hämmning av olika fysiologiska processer, beroende på situationen.

Ett exempel på en funktion som styrs av det sympatiska nervsystemet är kroppens reaktion vid stress, även känd som "kämpa eller fly"-reaktionen. I sådana situationer kan signaler från det sympatiska ganglionet leda till en ökning av hjärtslag, ökad andningsfrekvens och en minskad blodflöde till huden och mag-tarmsystemet, vilket är en del av kroppens anpassning för att möta den påtvingade stresssituationen.

Guanethidine är ett medel som används för att behandla högt blodtryck (hypertension). Det fungerar genom att minska aktiviteten i sympatiska nervsystemet, vilket hjälper till att sänka blodtrycket. Guanethidine blockerar också återupptaget av noradrenalin (en signalsubstans) i nerverna, vilket leder till en fortsatt nedsättning av sympatiska nervsystemet.

Det bör noteras att guanethidine inte används ofta idag på grund av sina biverkningar och begränsade fördelar jämfört med andra läkemedel som används för att behandla högt blodtryck. Bland de vanligaste biverkningarna finns yrsel, trötthet, svaghetskänsla, illamående och impotens hos män.

Hypofysektomi, även kallat hypofysresekция, är en medicinsk term som refererar till en kirurgisk procedure där delar eller hela hypofysen, en endokrin gland som ligger i basen av hypotalamus inne i hjärnan, tas bort.

Den vanligaste anledningen till att utföras en hypofysektomi är för att behandla pituitärt adenom, en typ av godartad tumör som kan orsaka ökade hormonnivåer och andra symtom som huvudvärk, synproblem och hormonbrist. I vissa fall kan även hypofysektomi användas för att behandla craniopharyngiomer eller andra patologiska tillstånd i närheten av hypofysen.

Efter en hypofysektomi kan patienten utveckla hormonbrist och behöva livslång substitutionsbehandling med olika hormoner, såsom till exempel tyreoideahormon, kortisol, östrogen/testosteron och eventuellt även vasopressin (ADH).

'Nervybildning' är ett medicinskt begrepp som refererar till en abnormt växthastighet eller oregelbunden tillväxt hos nervceller eller deras utskott (axoner och dendriter) i det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller det perifera nervsystemet (nervtrådar och ganglier utanför centrala nervsystemet).

Det finns två huvudsakliga typer av nervybildningar: benigna (godartade) och maligna (ontartade). Benigna nervybildningar växer långsammare, är mer lokaliserade och tenderar att vara mindre invasiva än maliga former. Maliga nervybildningar kan inkräkta på omgivande vävnader, sprida sig till andra delar av kroppen och bli livshotande.

Exempel på olika slags nervybildningar är:
- Neurinom (ett benign tumör som oftast bildas på de akustisk-vestibulära nerverna i inneran)
- Schwannom (en benign tumör som utvecklas från myelinbildande celler kring perifera nerver)
- Ganglioneurom (en benign tumör som består av övervuxen ganglieceller och deras stödjeceller)
- Neurofibroma (en blandning av olika typer av nervceller, blodkärl och bindväv)
- Maligna nervskida (cancer i de perifera nerverna)

Symptomen på nervybildningar kan variera beroende på vilken typ det är, var den är lokaliserad och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar neurologiska symptom som känselbortfall, smärta, muskelsvaghet eller förlamning, samt andra symtom som hörselskador, svullnad eller förändringar i utseendet.

Noradrenalin, också känt som norepinefrin, är ett hormon och neurotransmittor i kroppen. Det produceras naturligt i kroppen av nervceller (neuron) i både centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (nervceller utanför hjärnan och ryggmärgen).

I centrala nervsystemet är noradrenalin involverat i vakenhet, uppmärksamhet, minnesbildning och emotionella reaktioner. I det perifera nervsystemet spelar noradrenalin en roll i regleringen av blodtrycket, hjärtats frekvens och andningen.

Noradrenalin binder till speciella receptorer (adrenoreceptorer) på cellmembranen för att utöva sina effekter. Det finns två huvudtyper av adrenoreceptorer: alfa- och beta-receptorer, som kan underindelas i flera subtyper. Noradrenalin binder till både alfa- och beta-receptorerna, men har en starkare affinitet till alfa-1-receptorer.

I medicinsk kontext används syntetiskt framställd noradrenalin som läkemedel för att behandla lågt blodtryck (hypotoni) och skapa en ökning av hjärtats pumpförmåga. Det ges ofta som intravenös infusion under kontrollerade omständigheter i sjukhusmiljö.

Bukspottkörtelhormoner, också kända som gastrin, är hormoner som produceras och secretieras av G-cellerna i magsäckens bakre vägg. Dessa hormoner stimulerar frisättningen av mag juice, en syrahaltig vätska som hjälper till att bryta ned maten i magsäcken.

Gastrin har också andra funktioner, inklusive stimulering av cellernas tillväxt och proteinklyvning i magsäcken. Förhöjda nivåer av bukspottkörtelhormoner kan orsaka överproduktion av mag juice, vilket kan leda till symptom som Magkatarr, illamående och kräkningar. Låga nivåer av gastrin kan orsaka magsyrabrist och andra magrelaterade problem.

Fentolamin är ett läkemedel som tillhör kategorin alfa-1-adrenerga receptorantagonister. Det används främst för att behandla hypertension (högt blodtryck) och angina pectoris (svårigheter att andas orsakade av syrgasbrist i hjärtat).

Fentolamin fungerar genom att blockera alfa-1-adrenerga receptorerna, vilket leder till relaxering av smooth muscle-celler i blodkärlen och därmed en minskning av systemvaskulär resistans och ett sänkt blodtryck.

Det bör användas under kontrollerade förhållanden och under medicinsk övervakning, eftersom det kan orsaka en snabb och kraftig minskning av blodtrycket.

Pancreatic polypeptide (PP) är ett hormon som produceras i bukspjälkens (pancreas) så kallade PP-celler, vilka finns i de små körtelklasar som omger de större Langerhanss cellklasarna. PP-cellerna tillhör de neuroendokrina cellerna och utsöndrar hormonet i samband med matintag.

PP har flera funktioner, men dess främsta roll är att hämma den enzymatiska sekretionen från bukspjälkens exokrina del samt minska gallgångens tonus och motilitet (rörelse). Detta bidrar till en optimal kontroll av den enzymatiska processen som sker under nedbrytningen av maten i tarmen.

Även om pancreatisk polypeptid inte har direkta kliniska tillämpningar, kan mätningar av PP-nivåer användas som ett komplementärt verktyg vid diagnostisering och monitorering av neuroendokrina tumörer i bukspjälken.

Den solara plexusen är ett autonomt nervsystem centrum, även känt som det toraxgmentala sympatiska ganglionet. Det ligger i bakre delen av magens övre del, omedelbart under diafragma, och innehåller en stor mängd interneuroner och efferenta neuroner som styr de autonoma funktionerna hos de inre organen i bröstkorgen och buken. Solara plexusen är också kopplad till sinnesnerver från huden och musklerna i mag-tarmkanalen, och kan bidra till smärta eller obehag i mitten av magen när det stimuleras.

En reflex är en automatisk, snabb och involuntär muskulär respons eller reaktion på en stimulus, som orsakas av en kedja av nervsignaler i centrala och perifera nervsystemet. Reflexer hjälper till att skydda kroppen från skada genom att snabbt utlösa en muskulär kontraktion eller rörelse som motverkar den skadliga stimulen.

Ett exempel på en reflex är knäreflexen, även känd som patellarreflexen. Den utlösas när läkaren gently slår lätt på knäskålens undersida med en hammare, vilket får knäskålen att röra sig reflexmässigt. Detta sker eftersom den perifera nerverna i benet registrerar smärtan och skickar signaler till ryggmärgen, där de leds via en speciell bana av neuroner till den aktiverade muskeln (musculus quadriceps femoris), vilket orsakar en kontraktion och rörelse.

Reflexer är viktiga för att underhålla balans, koordinera rörelser och skydda kroppen från skada. De kan också användas som diagnostiska verktyg inom medicinen för att undersöka nervfunktionen och det neuromuskulära systemet.

Trimetafan (trade names include Arfonad, Surfacen, und Mydfrin) er ein medikament som brukes for å redusere det intrakranielle trykket og som også har virkning som en mydriatisk agent. Det er ein parasympatolytikum, og den aktive ingrediensen i trimetafan er trimetaphan kamsekoinat.

Dette medikamentet virker ved å blokkere de muskarinske acetylcholinreceptorane i det parasympatiske nervsystemet, no dass det fører til en dilatering av pupillene (mydriasis), en reduksjon i den accomodative evnen og en reduksjon i salivasjonen. Trimetafan brukes også som en behandling for glaukom og for å forberede øynelokket før kirurgiske ingrep.

Som med nolegg alle medisiner, kan trimetafan ha biverkninger og kontraindikasjoner. Det er viktig å konsultere en læge før bruk av dette eller no hjerre medisin.

Kromaffinsystemet är ett delsystem inom det neuroendokrina systemet och består av kromaffinceller som huvudsakligen finns i två former: kromaffiner A-celler och kromaffiner B-celler. Dessa celler är specialiserade för att producera och sekretera olika typer av hormoner och neurotransmittorer.

Kromaffiner A-celler finns främst i bisköldkörteln (även kallad epifysen) i hjärnan, samt i brosket i kotpelare och längs med de stora artärerna i kroppen. Dessa celler producerar och sekreterar huvudsakligen hormonet adrenalin (epinefrin), men även noradrenalin (norepinefrin) och dopamin.

Kromaffiner B-celler finns främst i bukspottkörteln, där de producerar och sekreterar hormonet serotonin. Serotonin har en rad olika funktioner i kroppen, bland annat som neurotransmittor i centrala nervsystemet och som vasoaktivt ämne i blodkärlen.

Kromaffinsystemet är involverat i regleringen av flera fysiologiska processer, såsom blodtryck, sinnesstämning, aptit, smärta, sexuell respons och immunförsvar. Ändringar i kromaffinsystemets funktion kan leda till olika sjukdomszustånd, som till exempel neuroendokrina tumörer (NET), karcinoidsyndrom och feochromocytom.

En nervblockad är en medicinsk procedur där ett lokalanestetikum (en sorts smärtstillande läkemedel) injiceras i närheten av en nerv för att blockera smärtsignaler från att nå hjärnan. Detta gör att området som den berörda nerven innerverar blir känsel- och smärtlöst under en viss tid. Nervblockader används ofta inom smärtbehandling, men kan även användas under operationer för att minska eller eliminera smärtan. Det finns olika typer av nervblockader, beroende på vilken nerv eller del av kroppen som ska blockeras.

In medicine, sekretionshastighet refererar till hastigheten eller mängden av ett sekret eller kroppsvätska som produceras och avsöndras av kroppens celler eller organ under en viss tidsperiod. Det kan exempelvis handla om slemhinnors produktion av slem i luftvägarna, bukspottkörtelns sekretion av digestiva enzymer eller leverns sekretion av gallflöde. Sekretionshastigheten kan påverkas av olika faktorer som sjukdom, läkemedel, hormoner och nervimpulser.

I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.

'Nervändslut' är ett medicinskt begrepp som refererar till den plats där en nervfiber eller en grupp av nervfibrer slutar och fysiskt kopplas till sitt mål, vanligtvis en muskel, en körtel eller en annan nerv. Detta område kallas också för en neuro-muskulär platta eller en synaps.

Den exakta strukturen av en nervändslut kan variera beroende på vilken typ av nerv och vilket mål som är inblandat. I allmänhet består det av ett slutet segment av en axon, som innehåller neurotransmittorer, som är kemiska signalsubstanser som överför signalen från den ena cellen till den andra. När denna signal når nervändslutet triggas frisättningen av neurotransmittorerna, vilket orsakar en reaktion i målcellen.

Nervändslut är därför en mycket viktig del av det signalsystem som styr alla kroppsliga funktioner, inklusive rörelse, känsel, sinnesintryck och andra autonoma processer som andning och hjärtverksamhet.

Adrenokortikotropiskt hormon, ofta förkortat ACTH, är ett hormon som produceras och utsöndras av hypofysens framlob (adenohypofysen). Hormonet styr produktionen och sekretionen av kortisol och andra glukokortikoider från binjurebarken.

ACTH bildas som en del av ett större protein, proopiomelanocortin (POMC), tillsammans med andra biologiskt aktiva peptider som β-endorfin och melanocytstimulerande hormon (MSH). När POMC spjälkas upp av specifika enzymer bildas de olika peptiderna, inklusive ACTH.

ACTH binder till sina receptorer i binjurebarken och stimulerar syntesen och sekretionen av kortisol, som är ett viktigt hormon involverat i stressrespons, metabolism och homeostas. Överskott av ACTH leder till ökad produktion av kortisol, medan brist på ACTH orsakar minskad produktion av kortisol och kan leda till sjukdomen Addisons sjukdom.

'Vadnerv' (latin: Nervus saphenus) är den längsta nerven i kroppen som förnerverar huden på framsidan av benet, från foten och upp till knäna. Den delas vanligen upp i tre grenar: en främre och två bakre. Främre grenen innerverar huden på framsidan av skenbenet och smalbenet, medan de bakre grenarna innerverar huden på baksidan av knäskålen och överkanten av vadenmuskeln. Vadnerven kan i vissa fall bli känslig för tryck eller skada, vilket kan leda till smärta, kvalitet eller krypningar i benet.

Mediannerven är en nerv som innerverar musklerna i handen och känseln för huden på tumnageln, pekfinger, långfinger och ringfinger. Den lämnar hjärnan via plexus brachialis och fortsätter sedan genom armbågsleden och in i underarmen. Där delar den sig upp i två grenar: en motorisk gren som innerverar musklerna i handen, och en sensorisk gren som förmedlar känseln från huden på de tre fingrarna och tumnageln. Mediannerven kan skadas vid exempelvis en fraktur av armbågsbenet eller en kompression i carpaltunneln, vilket kan leda till symptomen som kallas carpaltunnelsyndrom.

Hexametoniumföreningar är en grupp av kurareliknande föreningar som användes inom medicinen, särskilt inom anestesi, förr som muskelrelaxerande medel. Deras verkningsmekanism bygger på att de blockerar den nervösa ledningens överföring av impulser till skelettmuskulaturen, vilket orsakar en temporär muskelrelaxation.

Exempel på hexametoniumföreningar inkluderar:

* Hexametonium (Cymeton)
* Metonium (Nepresol)

Dessa medel användes huvudsakligen under 1950- och 1960-talen, men de har idag i stort sett ersatts av andra muskelrelaxerande medel som är både säkrare och mer effektiva. De flesta hexametoniumföreningarna anses numera vara förlegade och används inte längre inom klinisk praktik på grund av deras biverkningar och begränsade terapeutiska index.

Den answerspännande termen "ansiktsnerv" refererar i medicinska sammanhang vanligen till den tolfte kranialnerven, även känd som cranial nerve VII eller facial nerve. Denna nerv har en central roll för funktionerna i ansiktet och hörselorganen.

Facial nerve är ansvarig för att styra muskulaturen i ansiktet, vilket gör det möjligt för oss att utföra rörelser som exempelvis skratta, sucka, blunda och småmynna. Dessutom har den en betydande roll för känseln i ansiktet genom att den innerverar de hudsinnet på kinden, näsa, överläppen, tinningarna och öronen.

Dessutom är facial nerve involverad i smakkänslan från främre två tredjedelarna av tungan och har en viktig funktion för att producera slem i näsan och ögonen. Slutligen styr den också salivkörtlarnas sekretion och muskelkontraktionen i örat som hjälper till att reglera vår hörsel.

I alltsammans är facial nerve en komplex nerv som har ett brett spektrum av funktioner, vilka alla är viktiga för att upprätthålla normal funktion i ansikte och huvud.

A "nerve crush" injury är ett traumatisk skada till en nerv som orsakas av kompression eller tryck på nerven under en längre period. Detta kan leda till skador på myelinhöljet som omger nerven och kan orsaka problem med nervens funktion, inklusive sänkt känsel, smärta, svaghet eller muskelsammamnande i den drabbade kroppsdelen. I allvarliga fall kan en nerve crush-skada leda till permanent nerve skada om den inte behandlas snabbt och effektivt.

Peripheral nerve injuries refer to damage or trauma to the peripheral nerves, which are the nerves that transmit signals between the brain and spinal cord (central nervous system) and the rest of the body. These nerves are located outside of the brain and spinal cord, and they control motor functions, such as movement and sensation, in various parts of the body.

Peripheral nerve injuries can result from a variety of causes, including trauma, compression, stretching, or laceration. The severity of the injury can range from mild to severe, and it may affect a single nerve or multiple nerves. Depending on the type and extent of the injury, peripheral nerve damage can cause symptoms such as numbness, tingling, weakness, pain, or loss of function in the affected area.

Peripheral nerve injuries are typically classified into three categories based on the severity of the injury:

1. Neuropraxia: This is a mild form of nerve injury that results from compression or stretching of the nerve. The nerve remains intact, but its functioning is disrupted due to damage to the myelin sheath, which is the protective covering around the nerve. Recovery from neuropraxia can take several weeks to months, but it is usually complete.
2. Axonotmesis: This is a more severe form of nerve injury that involves damage to the axons, which are the long fibers that transmit signals within the nerve. The myelin sheath may also be damaged or destroyed. Recovery from axonotmesis can take several months to years, and it may not be complete. Some patients may experience permanent loss of function or sensation in the affected area.
3. Neurotmesis: This is the most severe form of nerve injury, which involves complete severing of the nerve. Recovery from neurotmesis is unlikely without surgical intervention, such as nerve grafting or repair.

Treatment for peripheral nerve injuries depends on the type and severity of the injury. In some cases, conservative treatment, such as physical therapy or pain management, may be sufficient to promote recovery. However, in more severe cases, surgery may be necessary to repair or reconstruct the damaged nerve.

'Skenbensnerv' (latin: Nervus peroneus) är en nerv som innerverar musklerna i underbenet och foten. Den delar sig vanligen upp i två grenar, den superficiala (yttre) skenbensnerven och den deepa (djupa) skenbensnerven.

Den superficiala skenbensnerven innerverar huden på ytan av underbenet och foten, samt muskeln peroneus brevis. Den deepa skenbensnerven innerverar musklerna peroneus longus och tibialis anterior, samt senorna i foten.

Skador på skenbensnerven kan orsaka sårbarhet för skada, smärta, kraft- och/eller känselbortfall i underbenet och foten.

'Ulnar nerve' är ett nerv som styr rörelse och känsel i underarmen, handflatan och lillfingret samt hälften av ringfingret på vänster eller höger sida beroende på om det är ulnarnerven på den sidan. Det är det näst största nerven i armen och går från halsen ner genom armhålan, under armbågen och till fingrarna. Om ulnarnerven skadas eller trycks på kan det resultera i smärta, kraftlöshet och känselbortfall i de berörda områdena.

Vasoaktivt intestinalt peptid (VIP) är ett neuropeptidhormon som har funktioner både som neurotransmittor och vasodilator. Det utsöndras av nervceller i mag-tarmsystemet, hjärnan och andra delar av kroppen. VIP verkar främst genom att binda till specifika receptorer på blodkärlens yta, vilket orsakar vasodilation (dilatering av blodkärlen) och ökar blodflödet i de drabbade områdena. Det har också visat sig ha effekter på immunsystemet, ämnesomsättningen och celltillväxten. VIP är involverat i en rad fysiologiska processer, däribland regleringen av magsaftssekretion, tarmrörelser och blodflöde i mag-tarmsystemet.

Propranolol är ett beta-blockerande läkemedel, vilket betyder att det blockerar effekterna av adrenalin och noradrenalin i kroppen. Det gör så genom att binda till beta-receptorerna i hjärtat och blodkärlen, vilket sänker pulsen, minskar blodtrycket och förhindrar certaina hjärtarytmier. Propranolol används vanligen för behandling av olika typer av hjärtsjukdomar, hypertension (högt blodtryck), sjuka fingrar eller tår på grund av dålig cirkulation (Raynauds sjukdom) och vissa former av migrän. Det kan även användas för att behandla oro och ångest, eftersom det minskar hjärtslaget och andningsfrekvensen, vilket kan ha en lugnande effekt.

Dopamin-beta-hydroxylas (DBH) är ett enzym som katalyserar omvandlingen av dopamin till noradrenalin i centrala och perifera nervsystemet. Detta enzym finns främst i noradrenerga neuron och kräver koppar, askorbinsyra (vitamin C) och syre som kofaktorer för sin funktion. DBH-defekter kan leda till neuropsykiatriska symtom och är associerade med vissa genetiska sjukdomar.

Medicinskt sett är magsäcken (ventriculus) en muskelhinna som utgör en del av matspjälkningssystemet hos djur och människor. Den ligger i överkanten av bukhålan och förvarar och jäsnar föda innan den fortsätter till tarmarna för ytterligare bearbetning och näringsabsorption. Magsäcken har en mycket stark muskelvägg som hjälper till att mala upp och småbita maten genom peristaltiska rörelser, vilket underlättar näringsupptagningen i tarmarna.

Acetylcholin (ACh) er ein neurotransmitter, det vil si en type signalstoff som overfører informasjon mellom nervesystemet og andre deler av kroppen. ACh er involvert i mange forskjellige funksjoner i kroppen, blant annet:

1. Muskelaktivitet: ACh er viktig for å aktivere skeletmuskler og hjerte musclesammenspilling. Når ein nervesignal kommer til en muskel, setter det av en reaksjon som frigir ACh fra nerveendingen (den delen av nerven som er nærmest muskelen). ACh binder seg deretter til reseptorer på muskelcellen og får muskelen til å kontraherast.

2. Kognisjon: ACh spiller en viktig rolle i kognisjon, inkludert opmerksomhet, hukommelse og læring. Det er involvert i flere aspekter av kognisjonen, blant annet å holde informasjon i arbeidshukommelsen og å skifte fokus mellom forskjellige oppgaver.

3. Sansning: ACh er involvert i visse typer sansing, som syn og hørsel. I øynene finnes det en type nerveceller som bruker ACh for å overføre informasjon fra øyet til hjernen.

4. Emosjon: ACh er også involvert i emosjonelle prosesser, blant annet frykt og vrede. Det kan påvirke humør og adferd ved å påvirkte hjerneområdene som er involvert i disse prosessene.

ACh binder seg til to hovedtyper av reseptorer: nicotinisk og muskarinisk. Nicotinske reseptorer finnes i muskler og nervesystemet, mens muskarinske reseptorer forekommer i hjernen og andre deler av kroppen. ACh-antagonister, som for eksempel kurare, blokerer nicotinistiske reseptorer og brukes som relaksanter for å løsne musklene under kirurgiske operasjoner. ACh-agonister, som for eksempel pilokarpin, aktiverer muskarinske reseptorer og brukes til å behandle grøn stær eller å stimulere svedkjertene for å redusere feber.

'Blodtryck' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som utövas av blodet mot kärlväggarna i de artärer som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och består av två värden: systoliskt blodtryck och diastoliskt blodtryck.

Systoliskt blodtryck är det högsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna kontraherar och pumpar ut blodet i kroppen. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 120 mmHg under normala förhållanden.

Diastoliskt blodtryck är det lägsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna vilar och fylls på med blod. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 80 mmHg under normala förhållanden.

Dessa två värden tas tillsammans som ett totalblodtryck, till exempel 120/80 mmHg, och ger en indikation på individens kardiovaskulära hälsa. Högt blodtryck, även kallat hypertension, kan öka risken för allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke och njursvikt.

Leverglykogen är ett reservkärnmaterial som lagras i leverceller (hepatocyter) och består huvudsakligen av glykogenmolekyler. Glykogen är en polysackarid som bildas genom att glukosenheter kopplas samman med varandra, och fungerar som en snabb energikälla när kroppen behöver tillgång till glukos i samband med högre energibehov.

Levern är den huvudsakliga platsen för glykogenlagring i kroppen, och leverglykogenvärdena varierar beroende på näringsintag, fysisk aktivitet och andra faktorer. Vid behov kan levern omvandla leverglykogen till glukos genom en process som kallas glykogenolyse, för att hjälpa till att reglera blodsockernivåerna i kroppen.

Lårbensnerven, på latin "Nervus femoralis", är en nerv som utgår från ländryggen och passerar genom buken för att sedan fortsätta ner i benet. Nerven är ansvarig för sensorisk känsel och motorik i främre delen av benet, inklusive lårmuskulaturen och huden på framsidan av underbenet och foten. Skador eller kompressioner av lårbensnerven kan orsaka smärta, kraftlöshet och känselbortfall i det drabbade området.

Den autonoma nervsystemet (ANS) är ett delsystem av nervsystemet som styr och reglerar de involuntära fysiologiska processerna i kroppen, såsom hjärtslag, andning, blodtryck, kroppstemperatur, mag-tarmsystemets funktioner och sexuell respons. Det autonoma nervsystemet består av två delar: den sympatiska nervsystemet och det parasympatiska nervsystemet. Den sympatiska nervsystemet är aktiverat under stress eller fara och förbereder kroppen för fight-or-flight-svar (kämpa eller fly-svar), medan det parasympatiska nervsystemet är aktiverat under vila och restaurerar kroppens energiresurser genom att sänka hjärtslag, andningsfrekvens och blodtryck.

Ryggradsnerver, också kända som spinalnerver, är nervrötter som utgår från ryggraden och förbinder centrala nervsystemet med resten av kroppen. Det finns 31 matched par ryggradsnerver (total 62) på båda sidor av ryggraden i människokroppen, och de är numrerade från C1 till S5, där C står för cervical, T för thoracic, L för lumbar, S för sacral och Co (coccygeal) för svansknochen. Varje ryggradsnerver innehåller sensomotoriska nervceller som tar emot sensorisk information från huden, musklerna och leder och skickar motorisk information till muskler och körtlar. Ryggradsnerverna är ansvariga för att överföra information mellan centrala nervsystemet och alla delar av kroppen utom huvudet och nacken, som istället förses med kranialnerver.

Bombesin är ett peptidhormon som initialt isolerades från skinnet på amfibier, men som sedan har visat sig förekomma hos flera djurarter, inklusive människor. Det består av 14 aminosyror och produceras naturligt i mag-tarmkanalen. Bombesin har en varierad biologisk aktivitet, men är främst känt för sin roll som appetitreglerande hormon.

I medicinsk kontext kan bombesin användas som ett diagnostiskt verktyg för att detektera och visualisera cancerceller, särskilt neuroendokrina tumörer (NET), eftersom dessa tumörer ofta överexprimerar bombesinreceptorer. Genom att använda radioaktivt märkt bombesin kan man följa tumörens utbredning och aktivitet.

Samtidigt pågår forskning kring möjligheterna att blockera bombesinreceptorerna som en behandlingsmetod för neuroendokrina tumörer, eftersom överaktiva receptorer kan bidra till cancercellernas tillväxt och spridning.

Glukagon är ett hormon som produceras i bukspottkörteln och har en viktig roll i kroppens energibalans. Glukagon stimulerar frisättningen av glukos (socker) från levern till blodet, särskilt när blodsockernivåerna är låga. Detta hjälper till att höja blodsockernivåerna och ge kroppen den energi som behövs. Glukagon verkar genom att aktivera en signalsubstans, cAMP, i målceller, vilket leder till att levern omvandlar glykogen (ett kolhydrat) till glukos.

"Förlängd märg" (latin: Medulla spinalis elongata) är en benämning på den del av märgen som når ner längre än vanligt i ryggraden. Detta kan orsaka olika symptom beroende på var den förlängda märgen pressar på ryggmärgsbanorna, till exempel känsel- och smärtförluster, muskelsvaghet eller koordinationssvårigheter. Förlängd märg kan vara inneboende orsakat av genetiska faktorer eller utvecklas sekundärt till andra sjukdomar som exempelvis cancer, vissa infektioner eller trauma.

Kromaffinceller är celler som producerar och utsöndrar katekolaminerna adrenalin (epinefrin) och noradrenalin (norepinefrin). Dessa celler finns främst i det bindeväv som omger blodkärlen i sympatiska nervsystemet, så kallade perivaskulära kromaffinceller. Kromaffincellerna är uppkallade efter sin förmåga att färgas brunt (kromos betyder färg) med olika histologiska färgmetoder. De aktiveras av neurotransmittorn noradrenalin och utsöndrar då sina katekolaminer som har en effekt på bland annat hjärtverksamheten, blodtrycket och glukosnivåerna i blodet. I kromaffinceller i bukspottkörteln bildas även en del av hormonet serotonin.

"Dissection" är en medicinsk term som vanligtvis refererar till att kroppens vävnader separeras från varandra. Detta kan ske naturligt, som vid uppdelningen av celler under celldelning, eller patologiskt, som vid skada eller sjukdom.

I samband med kärl, såsom artärer och vener, betyder "dissection" att det finns en rymd eller ett gap mellan de två lager av den media (den mittre muskelartären) som normalt hålls samman av elastiska fibrer. Denna patologiska dissection kan orsakas av högt blodtryck, ateroskleros eller andra sjukdomar som skadar kärlväggen. Dissektion i en artär kan leda till ischemisk (syrebrist) skada i de organ som den försörjer med blod. I vissa fall kan det vara livshotande.

Gastrointestinal (GI) motility refererer til bevægelserne og kontraktionerne i fordøjelsesorganerne, herunder spiserøret, maven, tyndtarmen, tyktarmen og endetarmen. Dette hjælper med at transportere maden, væsker og afføring gennem fordøjelseskanalen. GI motility er kontrolleret af det autonom nervesystem, hormoner og muskulatur i fordøjelsesorganerne. Anormaliteter i GI motility kan føre til forstyrrelser i fordøjelsen og afføring, såsom forstoppelse eller diarré.

Neuropeptid Y (NPY) är ett neuropeptid som initialt upptäcktes i centrala nervsystemet (CNS), men har sedan dess visat sig vara utbrett överflödigt i andra delar av kroppen, inklusive det perifera nervsystemet och flera olika typer av endokrina celler. Det är ett av de mest förekommande neuropeptiderna i CNS hos däggdjur och har en rad olika funktioner, bland annat roller i regleringen av aptit, sömn, smärta, blodtryck, humör och minnesfunktioner.

NPY består av 36 aminosyror och är kodad av NPY-genen som finns på kromosom 7p15.1-p14.1 hos människor. Det bildas som ett propeptid, som sedan klipps upp till sin aktiva form av en prohormonklippase.

NPY utövar sina effekter genom att binda till och aktivera specifika G-proteinkopplade receptorer, vilka kallas NPY1R, NPY2R och NPY5R. Dessa receptorer finns på cellmembranet hos en mängd olika cellder i både CNS och det perifera nervsystemet.

När NPY binder till dessa receptorer utlöses en kaskad av intracellulära signaltransduktionsprocesser som leder till en rad fysiologiska responsar, inklusive ökning av cellvätskeinnehållet, ökad neurotransmitterutsläpp och förändringar i andningen.

Då NPY är involverat i så många olika funktioner har det blivit en omfattande forskning kring dess roll i olika sjukdomstillstånd, inklusive neuropsykiatriska tillstånd som depression och ångest, samt metabola störningar som fetma och diabetes.

Nervtillväxtfaktor (NGF, Neurotrophic Growth Factor) är ett protein som spelar en viktig roll i utvecklingen, underhållet och överlevnaden av känsliga neuroner (nervsystemets nervceller) i centrala och perifera nervsystemet. Det produceras främst av glialceller i centrala nervsystemet och av kirtelceller i perifera nervsystemet. NGF binder till specifika receptorer på neuronens cellmembran, vilket leder till aktivering av intracellulära signalslingor som styr cellytans differentiering, överlevnad och funktion. Dessutom har NGF visat sig ha en viktig roll i smärtsignalering och neuroinflammation.

Hydrokortison är ett syntetiskt glukokortikoid hormon som används som antiinflammatorisk och immunsuppressiv medicin. Det fungerar genom att minska aktiviteten i immunsystemet och på så sätt reducerar inflammation och undertrycker immunsvaret. Hydrokortison används för att behandla en rad olika sjukdomar, inklusive astma, eksem, psoriasis, reumatoid artrit, multipel skleros och vissa former av cancer. Det kan också användas för att ersätta kortisol som ett hormon hos personer med adrenalinsufficiens. Liksom andra glukokortikoider kan hydrokortison orsaka biverkningar som ökad risk för infektion, ökad aptit, viktuppgång, sömnstörningar och svaghet i musklerna om det används under längre tid eller vid högre doser.

Enkephaliner är en typ av endogena opiater, som är naturligt förekommande peptider i djurriket. De binder till och aktiverar opioidreceptorer i centrala nervsystemet (CNS) och perifera nervsystemet (PNS), vilket resulterar i smärtlindring, modifiering av humör och andra effekter som är typiska för opiater.

Enkephaliner produceras naturligt i vissa neuron i hjärnan och ryggmärgen och består av två huvudtyper: Leu-enkefalin och Met-enkefalin, båda uppbyggda av fyra aminosyror. Dessa peptider är involverade i en rad fysiologiska processer, inklusive smärtupplevelse, ändringar i aptit, beroendestruktur och andra beteenden som påverkar belöningssystemet i hjärnan.

Enkephaliner är viktiga för att förstå smärtprocessen och utvecklingen av smärtlindrande läkemedel, eftersom de är en del av det endogena opiatsystemet som reglerar smärtförnimmelser. Dessutom har forskning visat att förändringar i enkefalinaktivitet kan vara associerade med olika sjukdomstillstånd, inklusive smärta, beroende och psykiatriska störningar.

Trigeminusnerven, också känd som det femte kranialnervet (CN V), är ett parat nervsystem som innerverar ansiktet och hjässan hos däggdjur. Det består av tre grenar: oftalmisk, maxillär och mandibulär. Oftalmiska grenen innerverar ögats övre och nedre ögonlock, hornhinnan, conjunctiva, och delar av pannan och kinden. Maxillärgrenen innerverar näsa, överkäken, kindbenet, underkäken och tandkött i överkäken. Mandibulära grenen innerverar underkäken, tungan och kindmusklerna. Trigeminusnerven är också involverad i känsel, smak, smärta och temperatur i ansiktet och hjässan.

Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.

Nervtillväxtfaktorer (NGF, från engelskan: Nerve Growth Factors) är signalsubstanser som påverkar utvecklingen, underhållet och överlevnaden av neuron i det nervsystemet. De verkar genom att binde till specifika receptorer på cellytan och aktivera intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till olika biologiska responsar, såsom celltillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd). Nervtillväxtfaktorer spelar en viktig roll i uppbyggnaden av nervsystemet under embryonal utveckling, men de är också involverade i läkning efter skada och återhämtning efter sjukdom. Exempel på nervtillväxtfaktorer inkluderar NGF, BDNF (Brain-Derived Neurotrophic Factor), NT-3 (Neurotrophin-3) och GDNF (Glial Cell Line-Derived Neurotrophic Factor).

'Magsaft' är ett sekret som produceras i magsäcken. Den primära funktionen är att bryta ned föda, speciellt protein, genom en process som kallas proteolys. Magsaft innehåller flera enzymer såsom pepsin, gastrisk lipas och gelatinas. Dessutom innehåller det saltsyra (väteklorid, HCl) som skapar den sura miljön (med ett pH på 1-3) i magsäcken och aktiverar de proteolytiska enzymerna. Magsaftens produktion stimuleras av gastrin, ett hormon som frisätts i svar på att äta.

I understand you are asking for a medical definition of the term "illness." Illness är ett tillstånd av betydande negativ hälsa eller funktionsnedsättning som orsakas av sjukdom, skada, toxisk exponering eller psykosocial stress. Det kan också definieras som en persons subjektiva upplevelse av symptom och funktionsnedsättning, samt den sociala betydelsen av det tillståndet.

En kortare definition är: "Illness är ett tillstånd av negativ hälsa eller funktionsnedsättning som påverkar en persons vardagliga liv."