Företagshälsovård
Hälsotillstånd
Folkhälsa
Hälso- och sjukvårdsförsörjning
Hälso- och sjukvårdspolitik
Hälso- och sjukvårdsreform
Hälsokampanjer
Hälsoundersökningar
Hälso- och sjukvårdstillgänglighet
Hälso- och sjukvårdsundersökningar
Primärvård
Vårdkvalitet
Hälso- och sjukvårdsbehov och efterfrågan
Hälsobeteende
Hälso- och sjukvårdspersonal
Hälso- och sjukvård
Hälso- och sjukvårdsforskning
Hälsoupplysning
Munhälsa
Hälsomedvetande, attityder, beteende
Hälso- och sjukvårdsutgifter
Patientacceptans av hälso- och sjukvård
Nationella hälso- och sjukvårdsprogram
Miljövård
Arbetarskydd
Hälsoojämlikhet
Folkhälsovård
Hälso- och sjukvårdsprioriteringar
Distriktssjukvård
Attityder hos hälsovårdspersonal
Hälso- och sjukvårdsförsörjning, integrerad
Hälso- och sjukvårdssektor
Hälsotillstånd, glesbygd
Hälso- och sjukvård i glesbygd
Barnhälsovård
Hälsotillstånd, tätort
Världhälsoorganisationen
Health Literacy
Samhällsmedicinsk planering
Tillgång på vårdpersonal
Socioekonomiska faktorer
Regional hälso- och sjukvårdsplanering
Hälso- och sjukvårdsresurser
Kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvård
Tvärsnittsstudier
Förebyggande hälsovård
Vårdcentraler
Storbritannien
Reproductive Health
Företagshälsovård, även känd som arbetsplatshelsovård, är en strategi och en samling av praktiker som syftar till att främja och stödja arbetstagarnas fysiska och mentala hälsa och välbefinnande på arbetsplatsen. Den inkluderar preventiva åtgärder, utbildning och sensibilisering, hälsokontroller, behandling av sjukdomar och skador samt återgång till arbetet efter sjukdom eller skada. Företagshälsovård kan också innebära att skapa en arbetsmiljö som främjar hälsa och välbefinnande, genom att exempelvis minska stressfaktorer, främja rörlighet och motion, erbjuda hälsosam mat och stödja ett balanserat arbete-liv. Målet med företagshälsovård är att förbättra produktiviteten, minska sjukfrånvaron och öka personalets lojalitet och sammanhang.
Hälsotillstånd definieras vanligtvis som den fysiska, mentala och sociala välbefinnandet hos en individ eller population, som är fritt från sjukdom, skada eller handikapp. Det innefattar också förmågan att fungera i vardagen och att ha ett gott kvalitet på livet. Hälsotillstånd beror inte enbart på bristen på sjukdom, utan även på positiva aspekter som fysisk, mentalt och socialt välbefinnande. Det kan också inkludera en persons livsstilval, miljö och genetiska faktorer.
Folkhälsa definieras av Världshälsoorganisationen (WHO) som:
"Folkhälsan är ett tillstånd av full och komplett hälsa. Full hälsa innebär inte enbart frånvaro av sjukdom eller invaliditet, utan också ett socialt och mentalt välbefinnande."
Denna definition understryker att folkhälsa handlar inte bara om fysisk hälsa, utan även om mental hälsa och socialt välbefinnande. Det innebär också att arbeta för att förbättra folkhälsan innebär att ta itu med bredare samhällsfrågor som socioekonomiska orsaker till ohälsa, som fattigdom, utbildning och diskriminering.
Hälso- och sjukvårdsförsörjning (Healthcare delivery) är den process genom vilken hälso- och sjukvård tillhandahålls till en individ eller population. Det inkluderar prevention, diagnosis, treatment och management av medicinska problem och förbättrande av allmänt hälsostatus. Hälso- och sjukvårdförsörjning kan ske i olika instanser som primärvård, specialistvård, akutsjukvård och långvarig vård, och kan levereras av en rad olika yrkesgrupper, inklusive läkare, sjuksköterskor, psykologer och andra allierade hälsoyrken. Målet med hälso- och sjukvårdförsörjning är att förbättra, underhålla eller återställa individens hälsa och välbefinnande till så hög en nivå som möjligt.
Healthcare policy, also known as health policy, refers to decisions, plans, and actions that are undertaken to achieve specific healthcare goals within a population. It is formulated by governmental and non-governmental organizations with the goal of improving the health and well-being of citizens, reducing health disparities, and increasing access to quality healthcare services.
Healthcare policy can cover a wide range of issues, including:
* Access to healthcare services: This includes policies related to insurance coverage, provider reimbursement, and regulations that affect the availability and affordability of healthcare services.
* Quality of care: Policies may focus on improving the quality of care delivered in various settings, such as hospitals, clinics, and long-term care facilities.
* Public health: This includes policies related to disease prevention, health promotion, and environmental health, such as vaccination programs, smoking cessation initiatives, and food safety regulations.
* Health workforce: Policies may address issues related to the education, training, and deployment of healthcare professionals, including doctors, nurses, and allied health workers.
* Research and innovation: This includes policies that support research and development in healthcare, such as funding for clinical trials and incentives for the development of new treatments and technologies.
Healthcare policy is a complex and multifaceted field that requires collaboration between various stakeholders, including policymakers, healthcare providers, patients, and advocacy groups. It is informed by evidence-based research, best practices, and ethical considerations, with the ultimate goal of improving health outcomes and reducing health disparities for all members of society.
En "hälso- och sjukvårdsreform" är ett samlingsbegrepp för politiska förändringsinitiativ som syftar till att reformera och förbättra en nations hälso- och sjukvårdssystem. Definitionen kan variera beroende på kontext och plats, men den innefattar ofta förändringar av systemets finansiering, organisation, leverans och kvalitet.
Exempel på områden som kan täckas av en hälso- och sjukvårdsreform inkluderar:
1. Finansiering: Förändringar i hur hälso- och sjukvården finansieras, till exempel genom att införa nya betalningsmodeller, höja skatter eller avgifter, eller omstrukturera försäkringsprogram.
2. Organisation: Förändringar i hur hälso- och sjukvården är organiserad, till exempel genom att införa nya strukturer för ledning och administration, samordna olika tjänster eller omorganisera vårdgivare.
3. Leverans: Förändringar i hur hälso- och sjukvården levereras till patienter, till exempel genom att öka tillgängligheten till vård, förbättra kvaliteten på vården eller minska väntetider.
4. Kvalitet: Förändringar i hur kvaliteten i hälso- och sjukvården övervakas och förbättras, till exempel genom att införa standarder för vårdkvalitet, utvärdera resultat och patientupplevelser eller stödja forskning och utveckling.
5. Digitalisering: Förändringar i användandet av digital teknik inom hälso- och sjukvården för att förbättra effektiviteten, säkerheten och tillgängligheten till vård.
Hälsokampanjer är organized, ongoing efforts med fokus på att främja och stärka folkhälsa genom att öka medvetenheten, förändra beteenden och skapa en miljö som stödjer hälsosamma val. Dessa kampanjer riktar sig ofta till en specifik målgrupp eller population och använder strategier såsom information, kommunikation, utbildning och möjliggörande av positiva sociala och fysiska förändringar. Exempel på hälsokampanjer kan vara anti-rökningskampanjer, kampanjer för att främja fysisk aktivitet eller kampanjer för att förebygga ohälsa orsakad av ohälsosam näring.
En hälsoundersökning är en systematisk och strukturerad undersökning av en persons hälsa, som vanligen utförs av en läkare eller annan vårdpersonal. Hälsoundersökningen kan omfatta en rad olika moment, beroende på individens ålder, kön, livsförhållanden och eventuella symptom eller sjukdomstillstånd.
Typiska moment i en hälsoundersökning kan vara:
1. Anamnes: En samtal med patienten där man tar reda på deras medicinska historia, livsförhållanden, symtom och eventuella sjukdomar hos nära anhöriga.
2. Kroppslig undersökning: En grundläggande undersökning av kroppen, där man tittar på huden, särskilt ögon, mun, hals, bröstkorgen och buken. Man lyssnar på hjärtat, lungorna och tar pulsen. Man kan också känna efter om det finns några smärtor eller andra avvikelser.
3. Laboratorieundersökningar: Blod- och urinprover som analyseras för att upptäcka eventuella sjukdomstillstånd, såsom diabetes, högt blodtryck eller njursjukdomar.
4. Screeningtest: Undersökningar som utförs för att upptäcka tidiga tecken på sjukdomar, innan symptomen uppstår. Exempel på screeningtester är mammografi för bröstcancer och koloskopi för tarmsjukdomar.
5. Rådgivning: En hälsoundersökning kan också innebära rådgivning om livsstilsförändringar, såsom att sluta röka, öka fysisk aktiviteten eller ändra kostvanor.
Syftet med en hälsoundersökning är att upptäcka sjukdomar i ett tidigt skede, förhindra komplikationer och behandla dem effektivt. Den kan också hjälpa till att förebygga sjukdomar genom att identifiera riskfaktorer och ge råd om livsstilsförändringar.
Psykisk hälsa (mental health) är en del av den övergripande hälsan och välbefinnandet. Det innefattar våra känslor, tankar, beteenden och relationer med oss själva och andra människor. Psykisk hälsa inkluderar att hantera stress, ha positiva sociala förbindelser, kunna arbeta produktivt och bidra till samhället. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) kan psykisk hälsa definieras som ett "stånd till välbefinnande i vilket individen realiserar sitt potential, hanterar normala livseventualiteter, arbetar produktivt och bidrar till sin gemenskap". Det är också när en person kan hantera stress, anpassa sig till förändringar och hantera besvärande livsupplevelser. Psykisk ohälsa innebär att en persons tankar eller känslor påverkar deras vardagliga funktion negativt och kan leda till sjukdomstillstånd som depression, ångest, psykos eller andra psykiatriska störningar.
Hälso- och sjukvårdstillgänglighet (i engelska "healthcare accessibility") är ett begrepp som ofta används inom hälso- och sjukvårdssektorn och avser de faktorer som påverkar en persons möjlighet att få tillgång till rätt typ av vård, vid rätt tidpunkt och på rätt plats. Det kan handla om både fysiska, kulturella, socioekonomiska och administrativa aspekter.
En medicinsk definition av hälso- och sjukvårdstillgänglighet kan vara: "den grad till which individuals are able to obtain appropriate care when they need it in relation to their health needs." (Levesque, Harris & Russell 2013). Denna definition understryker vikten av att det inte bara handlar om att ha tillgång till sjukvårdstjänster, utan också om att ha möjlighet att använda dem på ett lämpligt sätt.
Det kan vara flera faktorer som påverkar en persons hälso- och sjukvårdstillgänglighet, till exempel:
* Geografisk avstånd till vårdenheter
* Öppettider och väntetider
* Kostnader för vård och läkemedel
* Språk- och kulturbarriärer
* Attityder hos vårdpersonal och organisationer
* Tillgång till information om tillgängliga tjänster och behandlingsalternativ
Det är viktigt att notera att hälso- och sjukvårdstillgänglighet kan variera mellan olika grupper i samhället, beroende på faktorer som socioekonomisk status, etnicitet, ålder och funktionsnedsättning. Det är därför viktigt att ta hänsyn till dessa aspekter när man utformar och förbättrar hälso- och sjukvårdssystem.
En 'Hälso- och sjukvårdsundersökning' (HSU) är en systematisk undersökning av en individuals hälsa, som vanligtvis utförs av en legitimerad hälsovårdpersonal såsom läkare eller sjuksköterska. Målet med en HSU är att upptäcka eventuella hälsoproblem i ett tidigt skede, förhindra sjukdomar genom att ge råd om livsstilsförändringar och förebyggande åtgärder, och att uppdatera individens medicinska historia.
En HSU kan innefatta en rad olika procedurer, beroende på individens ålder, kön, familjemedicinsk historia och andra faktorer. Typiska komponenter i en HSU kan vara:
* En medicinsk anamnes, där individen frågas om sin medicinska historia, livsstil, symptom och hälsovärn.
* En fysisk undersökning, där hälsovårdspersonalen utför en grundläggande fysiskt tillsyn av kroppen, inklusive att lyssna på hjärtat och lungorna, titta i ögonen och munnen, och känna efter lymfknutar och andra fysiska tecken på sjukdom.
* Undersökningar som blodprov, urinprover eller avbildande undersökningar som röntgen eller ultraljud, för att få ytterligare information om individens hälsa.
* Råd om livsstilsförändringar och förebyggande åtgärder, såsom att sluta röka, öka fysisk aktiviteten, ändra kosten eller ta preventiva mediciner.
HSU:er är viktiga för att upptäcka sjukdomar i ett tidigt skede och för att främja en god allmän hälsa. De rekommenderas vanligen regelbundet, beroende på ålder, kön och hälsostatus.
En allmänt accepterad definition av hälsa är den som ges av Världshälsorganisationen (WHO), som definierar hälsa som: "Hälsa är ett tillstånd av fullständig fysisk, mental och social välbefinnande och inte endast frånvaro av sjukdom eller funktionsnedsättning."
Denna definition understryker att hälsa är mer än bara frågan om fysiskt tillstånd, utan inkluderar också mentalt och socialt välbefinnande. Det betyder att för att ha bra hälsa behöver en inte bara vara frisk från sjukdomar, utan också ha ett gott psykiskt tillstånd och stödja sig på starka sociala band.
'Attityd till hälsa' refererar till individens subjektiva uppfattning, förväntningar och beteenden i relation till sitt eget hälsotillstånd och välbefinnande. Den kan vara formad av en persons livserfarenheter, kultur, sociala situation, psykologiska faktorer och kunskap om hälsa. Attityden till hälsa kan ha en betydande inverkan på hur en person hanterar sin egen hälsa, söker vård och huruvida de följer rekommendationer från vårdpersonal. En positiv attityd till hälsa har ofta visat sig korrelera med bättre hälsoutfall och livskvalitet.
Primärvård är den första kontakten med det medicinska sjukvårdsystemet när en individ eller familj söker vård. Det innefattar ofta preventiv vård, tidig upptäckt och behandling av sjukdomar, samt stöd till sjukdomars förlopp och rehabilitering. Primärvården är vanligtvis den lägsta nivån av sjukvård i ett land och omfattar ofta vårdgiver som allmänläkare, sjuksköterskor, tandläkare och andra hälsovårdare. Primärvårdens mål är att ge helhetsskydd till individen eller familjen, ta hand om deras grundläggande medicinska behov och försäkra att de får den rätta vården på rätt plats när det behövs.
Healthcare planning, in a medical context, refers to the process of determining the necessary resources, facilities, and services required to provide quality healthcare to a specific population. It involves analyzing the health needs of the community, establishing priorities, setting goals and objectives, and developing strategies to effectively and efficiently meet those needs within available resources. The ultimate aim is to improve overall community health, prevent diseases, and provide appropriate treatment and care for individuals. This can include planning for hospital and clinic facilities, workforce recruitment and training, public health programs, and healthcare technology infrastructure.
'Vårdkvalitet' (eng. healthcare quality) kan definieras som graden av målorienterad, patientcentrerad vård och service som mäter, förbättrar och upprätthåller höga standarder för sjukvården genom att mäta resultat och tillhandahålla relevant information till alla intresserade partier. Denna definition inkluderar aspekter av effektivitet, säkerhet, patientcentreradhet, timeliness, effektivitet och jämlikhet i vården. Målet är att förbättra individuella patientresultat, öka patienternas tillfredsställelse och stärka systemets hållbarhet och prestationer.
'Hälso- och sjukvårdsbehov' refererar till de omsorgstjänster och behandlingar som en individ eller en population behöver för att uppnå, värna och återställa sin fysiska, mentala och sociala hälsa. Det kan inkludera preventiva tjänster, akuta omsorgstjänster, kroniska sjukvårdsbehandlingar och rehabilitering. Hälso- och sjukvårdsbehovet bestäms av en individuell persons medicinska, psykologiska och sociala status, som kan påverkas av faktorer som ålder, kön, socioekonomisk status, levnadsvanor och miljö.
'Hälso- och sjukvårdsafterfrågan', däremot, refererar till den mängd hälso- och sjukvård som sökas upp eller används av en individ eller en population. Det kan variera beroende på faktorer som medvetenhet om tillgängliga tjänster, kostnader, geografisk tillgänglighet och preferenser. Hälso- och sjukvårdsafterfrågan kan också påverkas av systemiska faktorer som finansiering, reglering och policybeslut.
I vissa fall kan hälso- och sjukvårdsbehovet överstiga efterfrågan, vilket kan leda till att vissa individers behov inte täcks. Detta kan bero på ojämlika resurser, brist på tillgängliga tjänster eller höga kostnader. I andra fall kan efterfrågan överskrida behovet, vilket kan leda till överanvändning av vården och onödiga kostnader. Det är därför viktigt att försöka matcha hälso- och sjukvårdsbehoven med efterfrågan genom att öka medvetenheten om tillgängliga tjänster, förbättra tillgängligheten och minska kostnaderna.
Hälsobeteende (eng. health behavior) är ett begrepp inom hälso- och sjukvården som refererar till individers val och handlingar som har en direkt påverkan på deras hälsa och välbefinnande. Det kan handla om att inta en balanserad diet, regelbundet fysisk aktivitet, undvika tobak och alkoholmissbruk, hantera stress, söka regelbunden preventiv vård samt upprätthålla god personlig hygien. Hälsobeteenden kan också inkludera att undvika riskfyllda beteenden som exempelvis rattfylleri och droganvändning.
Det är värt att notera att hälsobeteende inte bara påverkas av individens personliga val och preferenser, utan också av sociala, kulturella, ekonomiska och miljömässiga faktorer. Exempelvis kan en persons socioekonomisk status ha en betydande inverkan på deras möjligheter till att göra hälsosamma val och utöva hälsosamma beteenden.
Sjukförsäkring är ett system som erbjuder skydd och finansiell kompensation till en individ som blivit sjuk, skadad eller drabbad av någon form av funktionsnedsättning. Detta kan innefatta kostnader för medicinsk behandling, rehabilitering, läkemedel och eventuellt ersättning för inkomstbortfall. Sjukförsäkringar kan vara offentligt finansierade genom statliga program eller privatfinansierade genom försäkringsbolag. Syftet är att skydda individen ekonomiskt under tiden för sjukdom eller skada och möjliggöra tillgång till nödvändig medicinsk vård.
Hälso- och sjukvårdspersonal är en samlande beteckning på de olika yrkesgrupper som arbetar inom hälso- och sjukvården, med målet att förebygga, diagnostisera och behandla sjukdomar, skador och funktionsnedsättningar hos individer eller populationer.
Typiska yrkesgrupper inom hälso- och sjukvårdspersonal är läkare, sjuksköterskor, barnmorskor, tandläkare, psykologer, fysioterapeuter, logopeder, dietister, optiker, sjukgymnaster och vårdbiträden. Deras arbetsuppgifter kan variera stort beroende på yrkesgrupp och specialisering, men de har alla en gemensam uppgift att främja och vårda människors hälsa och välbefinnande.
Healthcare, eller hälso- och sjukvård, är en term som ofta används för att beskriva systemet av tjänster, institutioner och personal som arbetar med att upprätthålla, vårda och behandla människors hälsa. Det kan omfatta preventiv vård, akut vård, kronisk sjukvård och rehabilitering.
En mer formell definition från World Health Organization (WHO) definierar hälso- och sjukvård som: "Alla offentliga och privata aktiviteter whose primary goal is to promote, restore or maintain health." Det inkluderar också "services provided by clinical professionals and allied health personnel, such as physicians, nurses, dentists, psychologists, social workers, pharmacists, midwives, dietitians, and others."
I vissa länder kan hälso- och sjukvården vara statligt finansierad och erbjudas gratis till medborgarna, medan andra länder har en blandning av offentlig och privat finansiering. Oavsett system är målet att säkerställa att alla människor har tillgång till vård på ett rättvist, effektivt och kvalitetsgaranterat sätt.
Hälso- och sjukvårdsforskning (eng. Health and medical research) är ett samlingsbegrepp för forskningsaktiviteter som är inriktade på att öka kunskapen om människors hälsa, sjukdomar och vård. Detta kan omfatta allt ifrån grundläggande biomedicinsk forskning där man studerar cellers och molekylers funktion, över klinisk forskning där man utvärderar effekterna av olika behandlingsmetoder hos människor, till populäraffektstudier som undersöker hur olika sociala, miljömässiga och beteendemässiga faktorer påverkar hälsan.
Hälso- och sjukvårdsforskning kan delas in i flera olika underkategorier beroende på forskningsområde, till exempel:
* Biomedicinsk forskning: studerar de biologiska mekanismer som ligger bakom sjukdomar och hälsa. Detta kan omfatta allt ifrån genetik, molekylärbiologi, till neurovetenskap.
* Klinisk forskning: innebär att man studerar effekterna av olika behandlingsmetoder på människor. Detta kan vara allt ifrån läkemedelsstudier, kirurgiska ingrepp, till psykologiska behandlingar.
* Folkhälsoforskning: undersöker hur olika sociala, miljömässiga och beteendemässiga faktorer påverkar hälsan i stora populationer. Detta kan omfatta allt ifrån studier av levnadsvillkor, livsstilsfaktorer, till miljögifter.
* Hälsoekonomisk forskning: undersöker ekonomiska aspekter av hälsa och sjukvård, till exempel kostnader för olika behandlingsmetoder och effekterna på samhällsekonomin.
Forskningsresultaten från dessa områden kan användas för att utveckla nya behandlingar, förbättra vården, och för att informera beslut om hälso- och sjukvårdspolitik.
Global hälsa är ett omfattande och multidisciplinärt koncept som handlar om att förbättra hälsa och välfärd för alla människor i alla delar av världen. Det inkluderar en bred vetenskaplig och politisk agenda med fokus på att minska ohälsosociala orättvisor, bekämpa sjukdomar och epidemier, främja hälsofrämjande livsstilar och miljöer samt stärka hälso- och sjukvårdssystem över hela världen. Global hälsa tar hänsyn till de sociala, ekonomiska, politiska och miljömässiga determinanterna för hälsa och betonar därför samarbete och samverkan mellan länder, organisationer och individer över gränserna.
Health education, eller hälsoupplysning, är en process av undervisning och kommunikation som syftar till att stödja individers och gemenskapers förståelse av hälsa, sjukdomar och hälsovård. Det innebär att ge relevant information, kunskap och färdigheter för att främja, upprätthålla och förbättra folks hälsa samt förebygga ohälsa och sjukdomar.
Hälsoupplysning kan omfatta en mängd olika aktiviteter som till exempel att ge rådgivning, sprida information via olika medier, erbjuda utbildningsprogram, stödja självhjälpsgrupper och delta i politiska processer för att främja hälsa.
Denna typ av upplysning är viktig för alla individer, oavsett ålder eller bakgrund, eftersom den kan hjälpa till att stärka individens förmåga att ta ansvar för sin egen hälsa och göra informade val om sin livsföring. Hälsoupplysning kan också bidra till att minska negativa sociala och ekonomiska konsekvenser av ohälsa och sjukdomar, samt stödja ett hälsofrämjande samhällsklimat.
'Munhälsa' (oral health) är en delmängd av allmän hälsa som direkt eller indirekt påverkar mun, tänder, tandkött, käkar, skallben och de angränsande strukturerna. Den omfattar prevention, diagnostisering och behandling av sjukdomar i munnens olika strukturer samt upprätthållandet av normalt funktion och estetik.
En medicinsk definition av 'Munhälsa' är:
"Den tillståndet då alla strukturer i munhålan (tänder, tandkött, käkar, skallben, muskler, salivkörtlar och de angränsande strukturerna) är friska, fungerar normalt och inte orsakar smärta, infektion eller någon funktionell störning. Det innebär att munhålan är fri från sjukdomar som karies, paradontit, oral cancer, munsår, tandsmärtor, torr mun och andra patologiska tillstånd."
Health Consciousness, Attitudes, and Behavior är begrepp som ofta används inom folkhälso- och preventivmedicin. Det kan definieras på följande sätt:
1. Hälsomedvetenhet (Health Consciousness): Det är en personlig egenskap som beskriver individens medvetenhet om och intresse för sin egen hälsa, hälsovanor och livsstil. En person med hög hälsomedvetenhet tenderar att ha en positiv inställning till hälsopromotion och prevention, är informerad om riskfaktorer och har en tendens att vara mer engagerad i att underhålla och förbättra sin egen hälsa.
2. Attityder (Attitudes): Det är de kognitiva och emotionella inställningarna som en person har mot olika hälsoproblem, hälsovanor och livsstilsval. En positiv attityd kan vara förknippad med bättre hälsa och livskvalitet. Attityder kan påverka individens val och beteenden kring sin egen hälsa.
3. Beteende (Behavior): Det är de aktiva handlingar som en person utför för att underhålla, förbättra eller skada sin hälsa. Exempel på hälsobeteende inkluderar regelbundna motion och träning, god nutrition, rökfrihet, alkoholmoderation och stresshantering.
Sammantaget kan Health Consciousness, Attitudes, and Behavior beskrivas som en persons medvetenhet, inställningar och handlingar kring sin egen hälsa. Det är viktigt att notera att dessa faktorer ofta är korrelerade och påverkar varandra. En person med hög hälsomedvetenhet tenderar att ha positiva attityder och bättre hälsobeteende, vilket kan leda till en förbättrad hälsa och livskvalitet.
Hälso- och sjukvårdsutgifter (HSU) kan definieras som de kostnader som uppstår när en individ eller en population får vård och behandling inom hälso- och sjukvårdssystemet. Detta kan omfatta både direkta och indirekta kostnader.
Direkta HSU är de kostnader som direkt förknippas med diagnos, behandling och eftervård av en sjukdom eller skada. Exempel på direkta HSU innefattar läkarbesök, mediciner, operationer, sjukhusvistelser och rehabilitering.
Indirekta HSU är de kostnader som uppstår som en följd av sjukdomen eller skadan, men som inte direkt förknippas med vård och behandling. Exempel på indirekta HSU innefattar produktivitetsförluster orsakade av sjukdom eller skada, såsom förlorad inkomst när en person inte kan arbeta, samt kostnader för omsorg om barn eller äldre när en vårdgivare är sjuk.
Det är värt att notera att HSU kan variera mycket beroende på flera faktorer, såsom typ och svårighetsgrad av sjukdomen eller skadan, tillgänglighet och kvalitet på vård och behandling, samhälleliga faktorer som levnadsstandard och socialt stöd, och individuella faktorer som ålder, kön och livsstil.
Folkhälsoadministration, eller "Public Health Administration", är ett samlingsbegrepp för de administrativa funktioner och strukturerna som styr och hanterar offentlig hälsovård på olika nivåer, till exempel lokalt, regionalt och nationellt. Det inkluderar planering, implementation, bedömning och kontinuerlig förbättring av offentliga hälsoprogram och tjänster med målet att förbättra och skydda hela befolkningens hälsa och välfärd. Det kan också innefatta övervakning och förebyggande åtgärder för att hantera smittsamma sjukdomar, miljöhälsoproblem och andra folkhälsohot.
Patientens acceptans av vård är ett begrepp som ofta används för att beskriva den grad av överensstämmelse eller enighet mellan patienten och deras vårdgivare när det gäller behandlingsplaner, sjukvårdsprocesser och utfall. Det innebär att patienten förstår, är involverad i och stödjer de medicinska besluten som tas av deras vårdgivare. Patientacceptans kan variera från en acceptans av behandlingens nödvändighet till en fullständig överensstämmelse med behandlingsplanen och förväntade utfall.
Enligt forskning kan patientacceptans ha en positiv inverkan på sjukvårdsutgångar, eftersom det kan leda till bättre samarbete mellan patienter och vårdgivare, ökad medicinsk adherens (dvs. att följa behandlingsplanen) och en förbättrad kvalitet på livskvaliteten under sjukdomen.
Det är viktigt att notera att patientacceptans inte nödvändigtvis betyder att patienten är helt nöjd med sin vård eller att de inte har några frågor eller bekymmer kvar. I stället handlar det om en process där patienter och vårdgivare arbetar tillsammans för att förstå varandras behov, preferenser och förväntningar, så att de kan ta beslut som är bäst lämpade för den enskilda patientens situation.
Sjukvårdsransonering, även känd som "medical rationing", är ett kontroversiellt koncept där resurser för sjukvård begränsas eller delas ut på ett begränsat sätt till vissa patienter, baserat på olika kriterier som kan inkludera prognos, ålder, funktionsnivå, livskvalitet och andra faktorer. Detta sker ofta i situationer där resurser är otillräckliga eller begränsade, till exempel under en pandemi eller i ett sjukvårdsystem med brist på resurser.
Sjukvårdsransonering kan vara ett mycket etiskt och politiskt känsligt ämne, eftersom det kan innebära att vissa patienter nekas vård som kan rädda deras liv eller förbättra deras hälsotillstånd. Därför är det viktigt att ha etiska riktlinjer och processer i place för att garantera att rationeringen sker på ett rättvist, transparent och icke-diskriminerande sätt.
"Nationellt hälso- och sjukvårdprogram" är ett samlingsbegrepp för en regerings eller en nations officiella policy och strategi angående sitt lands hälso- och sjukvård. Det innefattar ofta mål, prioriteter, strategier och åtgärder som planeras att genomföras på nationell nivå för att förbättra folkhälsan, förebygga sjukdomar, skydda folkhälsa och ge vård till de behövande. Det kan också omfatta reglering av hälso- och sjukvården, planering av resurser och finansiering, samt övervakning och utvärdering av programmets resultat.
Exempel på nationella hälso- och sjukvårdsprogram kan vara policyer för att minska barnadödligheten, bekämpa infektionssjukdomar som tuberkulos eller HIV/AIDS, främja en hälsosam livsstil, förbättra tillgängligheten och kvaliteten på vårdtjänster, samt stärka hälso- och sjukvårdssystemet i sin helhet.
Environmental care, även kallat miljövård eller miljöskydd, är ett samlingsbegrepp för aktiviteter och åtgärder som syftar till att skydda, vårda och förbättra miljön. Det innefattar att minska eller eliminera negativa påverkan från mänsklig verksamhet på naturen och hälsan hos levande varelser, inklusive människor.
Miljövård kan omfatta en rad olika aspekter, till exempel att:
* Minska luft-, vatten- och markföroreningar
* Skydda naturresurser som mark, vatten och biologisk mångfald
* Förhindra klimatförändringar genom att minska utsläpp av växthusgaser
* Främja hållbara livsstilar och produktionssätt
* Följa och efterlev miljölagar och regler
Miljövård är en viktig del av den offentliga hälsovården, eftersom en skadad eller utsatt miljö kan ha negativa konsekvenser för människors hälsa.
"Arbetarskydd" är ett begrepp inom arbetslivssäkerheten och hänvisar till de åtgärder som vidtas för att förebygga eller minska risker för skada eller sjukdom i samband med arbetet. Detta kan omfatta en rad olika åtgärder, såsom tekniska lösningar, organisatoriska förändringar och användande av skyddsutrustning.
Den medicinska aspekten av "arbetarskydd" handlar främst om att förebygga eller minska exponeringen för faktorer som kan skada hälsa, såsom kemiska ämnen, fysikaliska skadegörare och psykosociala belastningar. Detta kan uppnås genom att utvärdera arbetsmiljön, identifiera risker och vidta lämpliga åtgärder för att skydda arbetstagarnas hälsa och trygghet.
Exempel på medicinska aspekter av "arbetarskydd" kan inkludera:
* Användning av andningsskydd för att förebygga exponering för kemiska ämnen eller damm
* Användning av lyftstöd för att minska belastningen på ryggraden under lyft
* Anpassning av arbetsplatsen och arbetet för att undvika repetitiva rörelser eller monotona uppgifter som kan leda till muskel-skeletta problem
* Psykosocialt stöd och resurser för att hantera stress, mobbning eller andra psykosociala risker på arbetsplatsen.
'Psykiatrisk vård' är en form av sjukvård som riktar sig till personer med psykiatriska störningar, såsom depression, bipolär sjukdom, schizofreni och neurokognitiva störningar. Den kan innebära behandling med mediciner, terapi och andra former av stöd. Psykiatrisk vård kan ges på olika sätt, beroende på personens behov och sjukdomsbild. Det kan vara ambulant vård, dagvård, boenden i specialenhet eller akut vård på psykiatrisk avdelning på sjukhus. Målet är att hjälpa den enskilde att hantera sin sjukdom och förbättra deras livskvalitet.
Hälsoojämlikhet (eng. Health equity) kan definieras som prevention och eliminering av hälsorelaterade skillnader, som är förvrängda, avoidable och orättvisa, genom att fokusera på att minska de sociala orsakerna till hälsoproblem och ojämlikheter. Det innebär att alla individer, oavsett vem de är och var de bor, ska ha möjlighet till en lika bra hälsa och tillgång till hälsovård på lika villkor. Hälsoojämlikhet handlar inte bara om att ge alla samma behandling, utan snarare att ta hänsyn till de individuella och sociala förhållanden som kan påverka en persons hälsa och möjligheter till att leva ett friskare liv. Det innebär också att arbeta aktivt med att minska de negativa effekterna av social determinanter av hälsa, såsom socioekonomiska faktorer, diskriminering och social utsatthet, som kan leda till hälsoproblem och ojämlikheter.
Folkhälsovård, eller befolkningshälsa, är ett område inom hälso- och sjukvården som fokuserar på att förbättra och skydda helheten av en populations hälsa och välbefinnande. Detta uppnås genom att implementera strategier och program som främjar sund livsstilar, förebygger sjukdomar och skador, och minskar sociala och ekonomiska dispariteter i hälsa. Folkhälsovården inkluderar också att övervaka och utvärdera populationens hälsa, samt att informera och engagera allmänheten och beslutsfattare i frågor som rör befolkningshälsan.
Hälso- och sjukvårdsprioriteringar (eng. Healthcare Priorities) kan definieras som en process där resurser, inklusive tid, personal och finansiella medel, fördelas inom hälso- och sjukvården på ett sätt som ger högsta möjliga samhällsnytta. Det innebär att man tar hänsyn till behov, effektivitet, kostnadseffektivitet och rättvisa när man bestämmer vilka behandlingar och tjänster som ska erbjudas.
Prioriteringar kan göras på olika nivåer, från individuell patientvård till populationsnivå. På individnivå kan prioriteringar handla om att avgöra vilken behandling som är mest lämpad för en specifik patient, medan prioriteringar på populationsnivå kan handla om att avgöra vilka tjänster och behandlingsformer som ska erbjudas i ett helt hälso- och sjukvårdsystem.
Exempel på faktorer som kan påverka prioriteringar inom hälso- och sjukvården är allvarligheten av en sjukdom eller skada, patientens prognos, möjligheterna till att förbättra livskvaliteten, kostnaden för behandlingen och dess effektivitet.
Det är viktigt att prioriteringar inom hälso- och sjukvården görs på ett transparent och rättvist sätt, så att alla intressenter, inklusive patienter, anhöriga och personal, har tillgång till information om hur beslut fattas och kan delta i processen.
"Distriktssjukvård" är ett begrepp som används i vissa länder, inklusive Sverige, för att beskriva den primära och specialistvården som erbjuds på lokal nivå. Det kan definieras som den sjukvård som ges till en viss geografisk population av läkare, sjuksköterskor och andra hälsovårdspersonal i samarbete med sociala tjänster. Distriktssjukvården är ofta inriktad på preventiv medicin, tidig behandling och rehabilitering samt att stödja patienter och deras familjer i sjukdoms- eller funktionsnedsättningsprocessen. Den kan också erbjuda akutvård och vissa planerbara operationer på lokal nivå.
"Attityd hos vårdpersonal" refererar till de generella inställningarna, fördomar, värderingar och reaktioner som en individ inom sjukvården kan ha gentemot patienter, deras kollegor eller situationer på arbetsplatsen. Attityderna hos hälsovårdspersonal kan påverka kvaliteten av vården och relationerna med patienter. En positiv attityd kan stödja en trygg och förtroendeingivande miljö, medan negativa attityder kan leda till missförstånd, missnöje och sämre vårdutfall.
En medicinsk definition av "attityder hos hälsovårdspersonal" skulle kunna vara:
"De underliggande inställningarna, fördomar, värderingar och reaktioner som en individ inom sjukvården har gentemot patienter, deras kollegor eller situationer på arbetsplatsen. Attityderna hos hälsovårdspersonal kan ha en betydande inverkan på den medicinska vården och relationerna med patienter, och det är viktigt att uppmärksamma och hantera negativa attityder för att säkerställa en högkvalitativ och empatisk vårdprocess."
Den integrerade vård- och sjukvården (eng. "Integrated healthcare") är en modell för att leverera vård och behandling till patienter genom att koordinera alla aspekter av deras vård, inklusive preventiva tjänster, akuta omsorg, kroniska sjukvård och rehabilitering. Den integrerade vården strävar efter att förbättra patientens helhetliga välbefinnande genom att ta hänsyn till deras fysiska, mentala, sociala och emotionella behov.
Den integrerade vård- och sjukvården innebär ofta ett samarbete mellan olika vårdgivare, såsom läkare, sjuksköterskor, psykologer, arbetsterapeuter och socialarbetare, för att ge koordinerad, helhetlig vård till patienten. Denna modell kan även innebära samarbete mellan olika vårdenheter, såsom primärvård, specialistvård och socialtjänster, för att säkerställa en smidig övergång mellan olika nivåer av vård.
Den integrerade vård- och sjukvården kan även innebära användandet av teknik och information för att underlätta kommunikationen mellan vårdgivare, samt ge patienten tillgång till relevant information och stöd för att aktivt delta i sin egen vård. Detta kan leda till bättre resultat för patienten, minskad risk för komplikationer och lägre kostnader för sjukvården.
Den medicinska termen för "hälso- och sjukvårdssektor" är "healthcare sector" eller "healthcare system". Detta omfattar alla offentliga, privata och ideella institutioner, organisationer, aktörer och resurser som erbjuder medicinska tjänster, produkter och vård till en individ eller population för att främja, upprätthålla och återställa hälsa, förebygga sjukdomar och skador samt behandla och rehabilitera sjukdomar och skador. Det inkluderar läkare, sjuksköterskor, tandläkare, apotekare, psykologer, specialister, vårdpersonal, kliniker, sjukhus, hälsocentraler, äldreboenden, mentalsjukvård, preventiv vård, folkhälsa, offentlig hälsa, rehabilitering, läkemedel, medicintekniska produkter och tjänster, forskning, utbildning och annan relaterad verksamhet inom hälsovården.
Det finns inga etablerade medicinska definitioner specifika för "hälsa i glesbygd". Men hälsan i glesbygd kan påverkas av olika faktorer som särskiljer den från hälsa i mer urbana områden. Följande är några aspekter som ofta diskuteras i samband med hälsa i glesbygd:
1. Geografisk isolering: Avstånd till vårdcentrum, sjukhus och andra viktiga faciliteter kan vara större, vilket kan leda till sämre tillgång till vårdtjänster och fördröjd diagnostik och behandling.
2. Demografiska faktorer: Befolkningen i glesbygd tenderar att vara äldre, och det kan finnas högre andelar av fattigdom och lägre utbildningsnivåer, vilket alla kan påverka hälsa negativt.
3. Social isolation: Äldre invånare och andra med sämre socialt stöd kan vara mer utsatta för ensamhet och depression.
4. Hälsoförbundna livsförhållanden: Levnadsvillkor som inkluderar bostads- och arbetsmiljö, fysisk aktivitet, kosthållning och tobaksbruk kan vara sämre i glesbygd, vilket kan leda till högre risk för kroniska sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och cancer.
5. Hälsoförbundna beteenden: Alkohol- och drogmissbruk kan vara vanligare i glesbygd, vilket kan leda till sämre hälsoutfall.
6. Tillgång till hälsa- och sjukvårdstjänster: Lägre befolkningstäthet kan resultera i sämre tillgång till specialistvård och andra viktiga tjänster som primärvård, mental hälsa och preventiv vård.
7. Kulturella faktorer: Kultur, traditioner och språkskillnader kan påverka individers tillgänglighet till information om hälsovård och deras villighet att söka vård.
8. Miljöfaktorer: Exponering för skadliga miljöfaktorer som luft- och vattenföroreningar kan vara högre i glesbygd, vilket kan leda till ökade hälsorisker.
'Hälso- och sjukvård i glesbygd' refererar till de tjänster och insatser som erbjuds för att möta de medicinska behoven hos den befolkning som lever på landsbygden eller i områden med låg befolkningsdensitet. Dessa områden kan ha särskilda utmaningar när det gäller tillgång till vård, eftersom de ofta är geografiskt avlägsna från större sjukhus och specialistvård.
I en medicinsk kontext kan hälso- och sjukvård i glesbygd innebära en kombination av preventiv vård, primär vård och specialistvård som erbjuds på plats i glesbygdsområdena. Detta kan omfatta allt från läkare, sjuksköterskor och tandläkare till mental hälsoexpertis, fysioterapi och annan rehabilitering.
Ett viktigt mål med hälso- och sjukvård i glesbygd är att försäkra att patienter har tillgång till den vård de behöver, oavsett var de bor. Detta kan uppnås genom att använda digital teknik för telemedicin och e-hälsa, samt genom att utveckla nya modeller för vård och service som möjliggör att patienter behandlas nära hemma.
Kvinnohälsa är ett bredare begrepp som innefattar alla aspekter av kvinnors fysiska, mentala och sociala hälsa under olika livsfaser. Det omfattar specifika ämnen såsom reproduktiv hälsa, men även allmän hälsa, sjukdomsprevention, behandling och rehabilitering av sjukdomar som drabbar både kvinnor och män. Kvinnohälsan inkluderar också att ta hänsyn till de speciella utmaningarna och förhållanden som är unika för kvinnor på grund av deras biologiska och sociala roller, såsom menopaus, graviditet, mammografi, reproduktiv rättighet, våldtäkt, könsbaserad diskriminering och andra former av könsrelaterat våld.
"Barnhälsovård" er en betegnelse for de medisinske tjenestene og forsorgen som fokuserer på barns helse og velbefindende. Dette inkluderer forebyggende tiltak, screening, diagnose, behandling og oppfølging av sykdommer og skader hos barn i alderen fra spædbarn til ungdom. Barnhälsovård omfatter også å ta vare på barns psykiske helse og sociale velbefindende, inkludert støtte til forældre og familier.
En medisinsk definisjon av "barnhälsovård" kan være:
"Barnhälsovård er en gren av helse- og sykepleietjenestene som fokuserer på å forbedre, holde og styrke barns hele velbefindende fra spædbarnsalderen til ungdommen. Dette inkluderer forebygging, screening, diagnostisering, behandling og oppfølging av fysiologiske, utviklingsmessige og psykiske problemer, samt støtte til barns familie og omsorgsgivere."
I Sverige används ofta begreppet "hälsotillstånd, tätort" inom folkhälso- och epidemiologisk forskning. Det refererar till den gemensamma hälsan hos en population boende i en tätortsområde. Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) definieras en tätort som ett sammanhängande område med minst 200 bostäder och där minst 50 % av de boende arbetspendlar inom detta område.
Hälsotillståndet hos en sådan population kan mätas genom olika indikatorer, till exempel mediana livslängd, dödlighet (mortalitet), sjukdomsbörda (morbiditet) och levnadsstandard. Dessa data samlas ofta in genom folkräkningar, registerdata eller specifika hälsoundersökningar.
Det är viktigt att notera att hälsotillståndet i en tätort kan variera kraftigt beroende på sociala, ekonomiska och geografiska faktorer. Exempelvis kan boenden i socioekonomiskt utsatta områden ha sämre hälsotillstånd än de i mer förmögna områden, även inom samma tätort.
"Hälsovårdsinrättningar" är en samlande beteckning för olika typer av faciliteter där medicinska och hälsovårdstjänster erbjuds till allmänheten. Det kan exempelvis innefatta sjukhus, vårdcentraler, specialistkliniker, tandvårdspraktiker, bostadsområdescenter, skolklubbar och andra platser där preventiv vård, akutvård, primärvård, specialistvård eller rehabilitering erbjuds. Syftet med hälsovårdsinrättningar är att främja, upprätthålla och återställa människors hälsa, välbefinnande och livskvalitet.
Själva uttrycket "Världshälsoorganisationen" refererar till den internationella organisationen som kallas World Health Organization (WHO) på engelska. WHO är en specialiserad organisation inom Förenta nationerna (FN) och har som uppdrag att leda och samordna globala hälsofrågor. Deras mål är att bidra till att förbättra folkhälsan och minska sjukdomar och dödlighet världen över, särskilt i låg- och medelinkomstländer.
Enligt deras officiella webbplats definieras WHO som: "Den globala auktoritet inom hälsofrågor. Vi arbeta för att skapa ett världsomspännande samhälle där hälsa är en grundläggande rättighet för alla, genom att leda och samordna hälsoarbete i världen."
WHO:s huvudkontor ligger i Genève, Schweiz, och de har sex regionala kontor runt om i världen. De finansieras av medlemsstaternas årliga bidrag samt av projektbaserad finansiering från olika donatorer, inklusive länder, stiftelser och internationella organisationer.
Health literacy kan definieras som den förmåga som en individ har att hitta, förstå, tolka och tillämpa information relaterad till hälsan, sjukvården, prevention och behandling i syfte att underlätta och främja sin egen hälsa samt att ta del av beslut som rör hälsan. Det innefattar också förmågan att använda matematiska kunskaper för att jämföra och förstå risker samt kostnader relaterade till hälsa. En person med god hälsoliteraci har därmed möjlighet att ta aktiv del i sin egen vård och göra bättre hälsodecisioner.
Samhällsmedicinsk planering (eng. Public Health Planning) är ett systematiskt och strukturerat arbete med att utforma, genomföra och evaluera strategier, program och taktiker för att främja och skydda folkhälsa samt förebygga sjukdomar och skador på populationnivå. Det innefattar en analys av befolkningshälsan, identifiering av prioriterade folkhälsofrågor och bestämning av mål och åtgärder för att minska negativa hälsoeffekter och bidra till ett sundare samhälle. Samhällsmedicinsk planering är en intersektell aktivitet som involverar flera sektorer och aktörer, inklusive hälsovård, utbildning, arbete, socialtjänst, miljö och andra relevanta områden.
'Tillgång på vårdpersonal' refererar till den totala mängden utbildad och kompetent personal som är tillgänglig för att ge vård och behandling till patienter inom ett medicinskt system eller en vårdinrättning. Denna personal kan omfatta läkare, sjuksköterskor, specialistsköterskor, legitimerade praktiserande specialistläkare, licensierade praktiserande sjuksköterskor, terapeuter, assistenter och andra stödjande personal.
Tillgången på vårdpersonal kan mätas i olika sätt, inklusive antalet anställda per tusen invånare eller antalet heltidsäquivalenter (FTE) per 100 patienter. En tillräcklig tillgång på vårdpersonal anses vara en viktig faktor för att säkerställa högkvalitativ vård och trygghet för patienterna, samtidigt som det bidrar till att minska arbetsbelastningen och risken för utbrändhet bland personalen.
En otillräcklig tillgång på vårdpersonal kan leda till längre väntetider för vård, sämre kvalitet på vården, ökad risk för komplikationer och missförhållanden samt en högre grad av personalutmattning och utbrändhet. Därför är det viktigt att ha en balanserad och tillräcklig tillgång på vårdpersonal för att möta de aktuella och framtida behoven hos patienterna och förbättra den övergripande hälsoprovinsen inom ett samhälle.
Socioeconomiska faktorer är samlingen av sociala och ekonomiska faktorer som kan ha en inverkan på individers hälsa och välbefinnande. Dessa faktorer kan omfatta:
1. Inkomst: Låga inkomster kan begränsa tillgången till hälsovården, näringsriktig mat och bostäder i god kvalitet, vilket alla kan påverka hälsan negativt.
2. Utbildning: En lägre utbildningsnivå kan leda till sämre arbetsförhållanden, lägre inkomster och sämre förståelse av hälsoproblem och förebyggande åtgärder.
3. Social status: Individers sociala status kan påverka deras självkänsla, stressnivåer och tillgång till socialt stöd, vilket alla kan ha en inverkan på deras hälsa.
4. Arbetsförhållanden: Otrygga, fysiskt krävande eller psykiskt belastande arbetsförhållanden kan öka risken för stressrelaterade sjukdomar och skador.
5. Samhällsförhållanden: Socialt utanförskap, diskriminering och andra negativa sociala faktorer kan påverka individers psykiska hälsa och välbefinnande.
6. Bostadsförhållanden: Otrygga, överfyllda eller förorenade bostäder kan öka risken för hälsoproblem som andningsbesvär, astma och mentala ohälsa.
7. Livsstilsfaktorer: Faktorer som tobaksrökning, alkoholmissbruk, brist på motion och oäten av frukt och grönsaker kan vara vanligare bland personer med lägre socioekonomisk status och öka risken för kroniska sjukdomar.
Socioekonomiska faktorer kan ha en kumulativ effekt på hälsan, vilket innebär att personer som utsätts för flera negativa socioekonomiska faktorer tenderar att ha sämre hälsa än personer som inte utsätts för dessa faktorer.
Regional hälso- och sjukvårdsplanering ( Regional Health and Hospital Planning ) är ett samordnings- och planeringsarbete som innefattar analys av folkhälsan, sociala behov och tillgänglighet, ekonomi, resurser och struktur för att möta de aktuella och framtida hälso- och sjukvårdsbehoven i en viss region. Det handlar om att utforma strategier, prioriteringar och åtgärder för att säkerställa en effektiv, kvalitativ och rationell hälso- och sjukvård på regional nivå, som är anpassad till de lokala förhållandena och behoven. Det kan också innefatta samarbete med andra relevanta parter som socialtjänster, skolor och ideella organisationer för att stödja en helhetlig och integrerad vård- och serviceleverans.
Hälso- och sjukvårdsresurser kan definieras som de tillgångar och kapaciteter som används för att främja, upprätthålla och återställa folkhälsa och välbefinnande samt att minska ohälsa och lidande. Detta inkluderar:
1. Materiella resurser: Exempelvis byggnader, utrustning, läkemedel och teknik.
2. Mänskliga resurser: Innefattar hälso- och sjukvårdspersonal som läkare, sjuksköterskor, specialister, terapeuter med flera.
3. Finansiella resurser: De ekonomiska medlen som används för att finansiera hälso- och sjukvården, till exempel skattemedel, försäkringspremier och privata betalningar.
4. Informationsresurser: Innefattar kunskap, information, forskning och utbildning inom hälso- och sjukvården.
Hälso- och sjukvårdsresurserna bör vara tillgängliga, tillgängliga och användbara för alla medborgare oavsett ekonomisk status, etnicitet, kön, ålder eller funktionsnedsättning. Dessutom bör de användas på ett effektivt, rationellt och hållbart sätt för att maximera deras potential att främja folkhälsa och minska ohälsa.
Kvalitetssäkring inom vården kan definieras som ett systematiserat arbete med att garantera och förbättra den kliniska vården så att den är säker, effektiv, patientcentrerad och skapar tillfredsställelse hos de behandlas. Det innefattar att fastställa och följa riktlinjer och standarder för vårdens kvalitet, mäta och utvärdera resultatet av vården samt genomföra kontinuerliga förbättringsprocesser. Kvalitetssäkring innebär också att patienter och anhöriga ges information och deltar i beslut om vården. Syftet är att säkerställa att patienter alltid får den bästa möjliga vården, baserad på aktuella vetenskapliga belägg och respekt för individens preferenser och behov.
"En tvärsnittsstudie (engelska: cross-sectional study) är en typ av observationsstudie inom epidemiologi där data samlas in vid en given tidpunkt eller över en kort tidsperiod, till skillnad från longitudinella studier som följer upp deltagarna över en längre tid. I en tvärsnittsstudie undersöks förekomsten av en viss egenskap, sjukdom eller hälsofaktor hos en population vid en given tidpunkt.
Tvärsnittsstudier är användbara för att uppskatta prevalens (den aktuella andelen fall) hos en viss sjukdom eller tillstånd, men de ger sällan information om orsakssamband eftersom de inte kan etablera en tidsföljd mellan exponering och utgång. Därför är det svårt att fastslå om ett samband mellan två variabler är orsakssamband eller bara en slumpmässig korrelation."
Förebyggande hälsovård, även känt som preventiv medicin, är en gren inom medicinen som fokuserar på att förebygga sjukdomar, skador och funktionsnedsättningar genom att främja och upprätthålla hälsa och förhindra sjukdomar och skador. Detta kan uppnås genom att:
1. Uppmärksamma och minska riskfaktorer som t ex tobaksrökning, fet mat, brist på motion, alkoholmissbruk och psykisk stress.
2. Erbjuda skyddande faktorer som t ex vaccinationer, bra näringsintag, motion och socialt stöd.
3. Identifiera och behandla sjukdomar i ett tidigt stadium för att förhindra komplikationer och skador.
4. Utforma och genomföra program för folkhälsa som t ex screeningsprogram, immunisationsprogram och hälsokampanjer.
Förebyggande hälsovård kan vara primär, sekundär eller tertiär:
* Primär förebyggande hälsovård syftar till att förhindra uppkomsten av en sjukdom hos friska individer. Exempel är vaccinationer och livsstilsförändringar.
* Sekundär förebyggande hälsovård syftar till att upptäcka och behandla en sjukdom i ett tidigt stadium för att förhindra komplikationer och skador. Exempel är screeningsprogram för cancer och diabetes.
* Tertiär förebyggande hälsovård syftar till att minska belastningen av en pågående sjukdom eller funktionsnedsättning och förhindra ytterligare skador. Exempel är rehabilitering och återhämtningsprogram.
Enligt den svenska socialstyrelsen definieras vårdcentraler som "en typ av primärvårdsenhet där flera olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården, socialtjänst och rehabilitering arbetar tillsammans i en gemensam organisation. De erbjuder ett brett utbud av preventiva, kurativa och rehabiliterande insatser till en angiven patientpopulation."
I vårdcentralen kan du hitta läkare, sjuksköterskor, barnmorskor, psykologer, psykiater, arbetsterapeuter, logopeder och andra specialistyrkesgrupper beroende på behovet i den specifika regionen. De erbjuder ofta rutinmässiga hälsokontroller, vaccinationer, sjukdomsbehandlingar, rehabilitering och preventiva tjänster som rådgivning om livsstilsförändringar för att förbättra allmän hälsa.
Vårdcentralen är ofta den första kontaktpunkten för patienter när de söker vård och behandling, och det är där patienterna kan få hjälp med att avgöra om de behöver ytterligare specialistvård eller inte.
Det finns ingen enstaka medicinsk definition av "Storbritannien", eftersom Storbritannien är ett geografiskt och politiskt begrepp som refererar till den brittiska arkipelagen, inklusive England, Skottland och Wales, samt Nordirland. Dessa länder har varsin egen självständig regering när det gäller hälso- och sjukvård, även om de delar vissa gemensamma institutioner som NHS (National Health Service).
I medicinsk kontext kan man diskutera olika aspekter av hälso- och sjukvården i Storbritannien, såsom utbildning och licensiering av läkare, forskningsfinansiering, folkhälsostatus med mera. Men det finns inget specifikt medicinskt begrepp som refererar till "Storbritannien" i sig självt.
Mödravård, även känd som obstetrik och gynekologi, är en gren inom medicinen som fokuserar på kvinnors hälsa, speciellt under graviditet, förlossning och efter fostrets födelse. Mödravården omfattar också preventiv vård, diagnos och behandling av sjukdomar och tillstånd som är specifika för kvinnor, såsom menstruationsrubbningar, könssjukdomar, cancer i underlivet och klimakterium. Mödravården kan innefatta också rådgivning och stöd under planeringen av en graviditet och under uppväxttiden hos flickor.
Reproductive health, som definert av Verdenshelseorganisasjonen (WHO), refererer til "en status av total, fysisk, mental og sosial velbefaring og ikke kun fravær av sykdom eller funksjonsnedsettelse i reproduktive systemet. Reproductive health implies that people are able to have a responsible, satisfying and safe sexlife and that they have the capability to reproduce and the freedom to decide if, when and how often to do so. Implicit in this are the right of men and women to be informed and to have access to safe, effective, affordable and acceptable methods of family planning of their choice, as well as other methods of their choice for regulation of fertility which are not against the law, and the right of access to health services that will enable men and women to go through pregnancy and childbirth in a safe and healthy manner."
Så en definisjon av 'Reproductive Health' er: "En tilstand av total fysisk, mental og sosial velbefaring i forbindelse med reproduktive systemet. Dette omfatter evnen til å ha et ansvarlig, tilfredsstillende og trygt seksleve og evnen til å planlegge familie og få barn på en trygg og ønsket måte."