Hydroкси syror är en typ av organiska syror som innehåller en hydroxylgrupp (-OH) bundet till kolatom i sin molekyl. På grund av närvaron av den polära hydroxylgruppen tenderar hydroxisyror att vara mer vattenlösliga än motsvarande karboxylsyror med samma antal kolatomer. Exempel på en enkel hydroксиsyra är askorsyra (C6H8O7), som innehåller en hydroxylgrupp och sex kolatomer. Andra exempel på hydroxisyror är salicylsyra, galakturonsyra och glukuronsyra. Hydroxisyror har viktiga biologiska roller i levande organismer, till exempel som en del av strukturen hos vissa kolhydrater och som intermediärer i metabolismen.

Laktatdehydrogenas (LDH) är ett enzym som katalyserar omvandlingen av läkta (laktat) till pyruvat i celler. Det finns i många olika typer av celler i kroppen, men höga nivåer av LDH kan indikera skada på celler eller vävnader, eftersom enzymet frisätts i blodomloppet när celler skadas. LDH-test används ofta för att diagnostisera olika sjukdomar och skador, till exempel hjärtinfarkt, leversjukdomar och cancer. Det finns fem olika isoenzym av LDH (LDH-1 till LDH-5), som kan hjälpa till att bestämma vilken typ av cell eller vävnad som är skadad.

Gaskromatografi (GC) är en typ av kromatografi som används för att separera och analysera gasformiga ämnen eller volatila föreningar. GC-metoden bygger på att en gasformig provblandning injekteras i en kolonn, som fyllts med en stationär fas. De olika komponenterna i provblandningen har olika partitionskoefficienter mellan den mobila gasfasen och den stationära fasen, vilket leder till att de separeras från varandra när de passerar genom kolonnen.

Provblandningen eldas upp innan den injiceras i kolonnen, så även fasta ämnen kan omvandlas till gasform och analyseras med GC. Detta kallas för termisk desorption.

GC-metoden är mycket användbar inom analytisk kemi och används bland annat för att identifiera och kvantifiera olika ämnen i luft-, vatten- och matprover, samt i kvalitetskontroll av läkemedel och kemikalier. GC kan även kombineras med masspektrometri (GC-MS) för att få ytterligare information om de separerade ämnena.

Depsipeptider är en undergrupp av peptider som innehåller en eller flera substituerade peptidbindningar, där en kolatom i den vanliga peptidbindningen har ersatts av en syreatom. Detta ger upphov till en esterbindning istället för en amiddpeptidbindning. Depsipeptider kan ha biologisk aktivitet och förekommer naturligt i vissa organismer, inklusive bakterier och svampar. De kan ha strukturell diversitet och variera i sin storlek och komplexitet. Exempel på naturligt förekommande depsipeptider är cyclosporin A, ett immunosuppressivt läkemedel som används efter transplantationer, och vancomycin, ett antibiotikum som används för behandling av allvarliga infektioner orsakade av grampositiva bakterier.

Alkoholoxidoreduktas är ett enzym som katalyserar oxidationen av alkoholer till aldehyder eller ketoner, samtidigt som reducerande ämnen (t.ex. NAD+/NADP+) reduceras till deras motsvarande reducerade former (t.ex. NADH/NADPH). Detta enzym är också känt som alkoholdehydrogenas (ADH). Det finns olika typer av alkoholoxidoreduktaser, men de flesta av dem finns i levern och har en viktig roll i alkoholmetabolismen.

Fettsyror (eller "fedtensyrer" på dansk) er organiske syrer med en lang, kulstofholdig kæde, der typisk består af 4 til 36 kulstofatomer. De findes naturligt i fedtstoffer, som olie og animalske fedtstoffer, samt i levende celler hos planter og dyr.

Fettsyrer spiller en vigtig rolle i mange aspekter af vores sundhed, herunder som energikilde, som bestanddele af cellemembraner og som forstadier til andre biologisk aktive forbindelser i kroppen. De kan klassificeres efter deres kemiske struktur og længde på kulstofkæden:

1. Lodret forløbende (saturerede) fedtsyrer: Disse har en enkel, uforgrenet kulstofkæde med enkeltbindinger mellem hvert kulstofatom. De er typisk fasta ved stuetemperatur og omfatter smørsyre (butansyre), palmitinsyre (hexadecansyre) og stearinsyre (oktadecansyre).
2. Grenede (umættede) fedtsyrer: Disse har en eller flere dobbeltbindinger mellem kulstofatomerne i deres kæde, hvilket gør dem flydende ved stuetemperatur. De kan opdeles i mono-umættede (én dobbeltbinding) og poly-umættede (flere dobbeltbindinger) fedtsyrer. Eksempler på mono-umættede fedtsyrer er oleinsyre (octadecenoic acid), mens eksempler på poly-umættede fedtsyrer er linolsyre (linoleic acid) og alfa-linolensyre (alpha-linolenic acid).
3. Transfedtsyrer: Disse opstår, når dobbeltbindingerne i umættede fedtsyrer drejer sig fra deres normale cis-konfiguration til en trans-konfiguration. Dette sker ofte under industriel forarbejdning af fødevarer og er blevet kendt som værende ugunstig for sundheden.

Fedtsyrer spiller en essentiel rolle i vores krop, idet de er en del af cellernes membraner, hjælper med at transporterer fedt-løselige vitaminer og er en vigtig energikilde. Derudover er visse typer af omega-3-umættede fedtsyrer (fx alfa-linolensyre) essentielle, hvilket betyder, at vi må få dem fra vores kost, da kroppen ikke kan fremstille dem selv.

'Ketosyror' är en benämning på ketonkroppar som bildas i kroppen när den bryter ner fett för att använda som energikälla. Detta sker vanligtvis under perioder då kroppen behöver mer energi än vad den kan få från kolhydrater, till exempel vid långvarig hunger, intensiv träning eller vid speciella medicinska tillstånd som diabetes.

Ketonkroppar bildas när fettet bryts ned i levern och kетоsyror som acetoacetat och beta-hydroxibutyrat produceras. När koncentrationen av ketonkroppar i blodet ökar, kan det leda till en patologisk tillstånd som kallas ketoacidos, vilket är ett allvarligt tillstånd som kan förekomma vid obehandlad diabetes.

I medicinska sammanhang används ofta termen 'ketos' eller 'ketonemia' för att beskriva när det finns en ökad mängd ketonkroppar i blodet, och 'ketoacidos' för att beskriva när blodets pH-värde är för lågt på grund av höga nivåer av ketonkroppar.

Tunnskiktskromatografi (Thin Layer Chromatography, TLC) är en enkel, känslig och relativt billig metod inom analytisk kemi för att separera, identifiera och/eller bestämma koncentrationen av olika komponenter i en heterogen blandning.

I tunnskiktskromatografi appliceras ett litet volymprover av den undersökta blandningen, ofta upplöst i ett lösningsmedel, i ena änden på ett plana, porösa och inaktiva adsorbensskikt, som exempelvis silikadioxid eller aluminiumoxid, som är applicerat på en glasskiva eller en plastplatta.

Efter applicering av provet tillsätts ett litet volymprover av det mobila lösningsmedlet i den andra änden av skiktet. Lösningsmediet transporterar sedan de olika komponenterna i blandningen uppåt skiktet genom kapillärkrafter, där varje komponents rörlighet beror på dess specifika interaktion med adsorbensskiktet och lösningsmedlet. Komponenter som har en starkare interaktion med adsorbensskiktet får en lägre rörlighet och separeras därför från komponenter med en svagare interaktion, vilka istället får en högre rörlighet.

Efter separationen av de olika komponenterna i blandningen kan dessa identifieras och/eller kvantifieras genom att jämföra deras rörelsemönster (Rf-värden) med referensstandarder eller genom spektroskopiska metoder, som exempelvis UV/VIS-spektroskopi eller fluorescensdetektion.

Tunnskiktskromatografi är en användbar metod för att snabbt och enkelt screena och identifiera okända komponenter i en blandning, samt för att kontrollera renhet och koncentration av kända substanser.

Stereoissomerisme er en type isomeri, hvor to eller flere molekyler har samme kemiske formel men forskellige rumlige arrangementer af deres atomer. Disse forskelle i rumlig placering fører til forskelle i de fysiske og kemiske egenskaber hos de enkelte isomere, herunder smeltepunkt, kogepunkt, polaritet, reaktivitet og andre faktorer.

I speciel kan stereoissomerisme forekomme i molekyler med dobbeltbindinger eller cykliske strukturer, hvor de kan eksistere som enten cis-trans (eller E/Z) isomere eller som enantiomerer. Cis-trans isomeri opstår når der er to forskellige substituenter på hver side af en dobbeltbinding, og de kan være placeret enten i en cis-konfiguration (hvor de er på samme side) eller en trans-konfiguration (hvor de er på modsatte sider). Enantiomerer opstår når der er et chiral center i molekylet, hvilket betyder at det har fire unikke substituenter. Disse to enantiomerer er spejlvendte billeder af hinanden og kan ikke overlægges.

Stereoissomerisme har stor relevans inden for farmakologi, da de forskellige stereoisomere former af et molekyle ofte har forskellige farmakologiske effekter. For eksempel kan en stereoisomer have ønskværdige terapeutiske effekter, mens den anden isomer kan være uvirksom eller endda skadelig. Derfor er det vigtigt at have en forståelse af stereoissomerisme og hvordan det påvirker de farmakologiske egenskaber af et molekyle.

L-Laktatdehydrogenas (LDH) er ein forkjølig enzym som finns i mange celler i kroppen, særlig i hjerte, lever, muskler, røde blodceller og hvite blodceller. LDH er involvert i prosessen med celleandning (aerob respisjon) og konverterer L-laktat til pyruvat under denne prosessen. Når celler skader eller dør, frigjores LDH fra cellene og kan måles i blodet. Høye nivåer av LDH i blodet kan være ein indikator på skade på celler eller vesentlig sykdom, som f.eks. hjerteanfall, leversykdom, infeksjoner, kreft og andre tilstander.

Högtrycksvätskekromatografi (High Performance Liquid Chromatography, HPLC) är en analytisk teknik som används för att separera, identifiera och kvantifiera enskilda komponenter i en blandning. Den bygger på att en provblandning innehållande de olika substanserna injiceras under högt tryck genom en kolonn fylld med ett stationärt material, som kan vara en flytande (reversed-phase HPLC) eller fast fas (normal-phase HPLC).

Provblandningen elueras sedan genom kolonnen med en lösningsmedel (eluent) i en kontrollerad flödeshastighet. De olika substanserna i provblandningen interagerar på olika sätt med det stationära materialet och eluenten, vilket leder till att de separeras från varandra när de passerar genom kolonnen. Detta ger upphov till en kromatogram där varje substans visas som en peak i tiden (retention time) efter det att den har eluerats ut från kolonnen.

HPLC är en mycket känslig och exakt metod som används inom många områden, till exempel för att analysera läkemedel, livsmedel, miljöprover och biologiska vätskor. Genom att jämföra retention time och peakformen med referenssubstanser kan man identifiera och kvantifiera de olika substanserna i provblandningen.

Substratspecificitet betegner i farmakologi og enzyms biokemi, hvilken type af substrat (den molekyle, der binder til enzymet) et specifikt enzym er i stand til at binde sig til og katalyse en reaktion med. Enzymer er biologiske katalysatorer, der accelererer kemiske reaktioner inden for levende organismer, og hver enzym har typisk en specifik substratspecificitet, der bestemmer, hvilken type af molekyler, den kan arbejde på.

Substratspecificiteten for et enzym kan være meget snæver, så det kun kan binde sig til én specifik molekyletype, eller den kan være bredere, så det kan binde sig til flere relaterede molekyler. Substratspecificiteten af et enzym kan blive fastlagt ved at undersøge, hvilke substrater det kan binde sig til og katalysere en reaktion med under specifikke betingelser.

Det er vigtigt at notere, at substratspecificiteten for et enzym ikke altid er absolut. I nogle tilfælde kan et enzym have en vis grad af fleksibilitet og være i stand til at binde sig til og katalysere reaktioner med substrater, der ikke er helt identiske med dets normale substrat. Dette kaldes undertiden for "promiskuitet" eller "krydsreaktivitet".

Magnetisk resonansspektroskopi (MRS) är en icke-invasiv teknik som används inom medicinen för att mäta och kartlägga metaboliska förekomster i levande vävnad. Den bygger på principen om magnetisk resonans, där atomkärnor, vanligtvis vätekärnor (protoner), exciteras med hjälp av en stark magnetisk fält och radiofrekventa vågor. När atomen återvänder till sin grundtillstånd ger den ifrån sig en signalsignal som kan analyseras för att ge information om de kemiska föreningarna i närheten. I en MRS-undersökning fokuserar man på metaboliter, det vill säga små molekyler som är involverade i cellens metabolism.

MRS kan användas för att diagnostisera och monitorera olika sjukdomstillstånd, till exempel cancer, demens, epilepsi, stroke och neuropsykiatriska störningar. Den kan ge information om förändringar i metabolismen som kan vara specifika för en viss sjukdom eller ett visst tillstånd. MRS används ofta tillsammans med magnetresonanstomografi (MRT) och kan ge kompletterande information om strukturella och funktionella aspekter av vävnaden.

Oxidation-reduction, också känt som redoxreaktioner, är en process där elektroner överförs från ett molekyl eller jon till ett annat. Det består av två delprocesser: oxidation och reduction.

Oxidation definieras som förlusten av elektroner eller ökning av oxidationstallet hos ett atom eller molekyler. Reduction är motsatsen, där det finns en vinst av elektroner eller minskning av oxidationstalet hos ett atom eller molekyler.

I allmänhet är oxidationen kopplad till en ökning i oxidationsgraden och reductionen med en minskning i oxidationsgraden. Detta kan illustreras genom följande exempel:

2Na (s) + Cl2 (g) -> 2NaCl (s)

I denna reaktion är natrium (Na) oxiderat, eftersom det förlorar en elektron och bildar Na+. Chlor (Cl2) är reducerat, eftersom det vinner elektroner och bildar Cl-. Detta visar hur oxidation och reduction sker samtidigt i samma reaktion, vilket kallas en redoxreaktion.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

Amygdalin är ett glycosid som naturligt förekommer i vissa frön och nötter, särskilt i bittert mandelönsfrön. Det är känt för att innehålla en cyanogenetisk grupp, vilket betyder att det kan brytas ner till cyanid och andra ämnen under vissa omständigheter. Amygdalin har diskuterats som ett möjligt komplementärt cancerbehandlingsmedel, men det finns inga vetenskapliga belägg för att det är verksamt eller säkert vid cancerbehandling. Det kan i stället vara farligt om det konsumeras i stora mängder, eftersom cyanidet är toxiskt och kan orsaka symptom som yrsel, huvudvärk, illamående, andnöd och i värsta fall dödsfall.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

En urinvägsinfektion (UTI) är en infektion som orsakas av bakterier, virus eller svamp i någon del av urin systemet. De flesta urinvägsinfektioner drabbar urinblåsan (cystit), men de kan också drabba någon annan del av urinvägarna, till exempel uretran (uretrit) eller njurarna (pyelonefrit). De vanligaste orsakerna till UTI:er är bakterier som hittar sin väg upp i urinvägarna från tarmen. Symptomen på en UTI kan inkludera smärta, brännande känsla under urinering, frekvent behov av att urinera och eventuellt blod i urinen. Behandlingen för UTI:er består oftast av antibiotika för att döda de bakterier som orsakar infektionen.

Monoaminoxidaser (MAO) är en typ av enzymer som bryter ner monoaminer, vilket är en viss typ av signalsubstanser i hjärnan. Det finns två huvudtyper av MAO-enzym: MAO-A och MAO-B. Dessa enzymer bryter ned olika monoaminer och har också olika betydelse för hälsan.

MAO-A bryter ner neurotransmittorerna serotonin, noradrenalin och dopamin, samt även tyramin som finns i vissa livsmedel. Förhöjda nivåer av MAO-A har visats vara relaterade till aggressivt beteende och depression.

MAO-B bryter ner dopamin och fenyletylamin, samt även neurotransmittorn phenylethanolamine (PEA). Förhöjda nivåer av MAO-B har visats vara relaterade till Parkinson's sjukdom.

MAO-hämmare är en typ av läkemedel som används för att behandla depression, ångest och andra psykiatriska tillstånd. Dessa läkemedel fungerar genom att blockera MAO-enzymen, vilket ökar nivåerna av monoaminer i hjärnan och kan förbättra stämningsläget. Det är viktigt att vara medveten om att intag av vissa livsmedel som innehåller tyramin kan leda till en kraftig ökning av blodtrycket om man tar MAO-hämmare, så det är viktigt att följa din läkares instruktioner angående vilka livsmedel du bör undvika.

Monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare) är en typ av läkemedel som verkar genom att blockera enzymet monoaminoxidas (MAO), som bryter ner monoaminer såsom serotonin, noradrenalin och dopamin i kroppen. Genom att hindra MAO från att bryta ner dessa signalsubstanser ökar deras koncentration i hjärnan och påverkar signalöverföringen mellan nervcellerna.

MAO-hämmare används främst för behandling av depressioner, speciellt vid patienter som inte svarat på andra antidepressiva läkemedel. De kan också användas för att behandla panikångest och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).

Det finns två typer av MAO-hämmare: reversibla och irreversibla. Irreversibla MAO-hämmare binder starkt till enzymet och kan vara verksamma i upp till två veckor efter att läkemedlet har upphört att tas, medan reversibla MAO-hämmare binder svagare och har en kortare verkan.

MAO-hämmare bör inte användas tillsammans med andra läkemedel som påverkar monoaminer eller matvaror som innehåller höga halter av tyramin, såsom ost, choklad och fermenterade livsmedel, eftersom detta kan leda till en kraftig ökning av blodtrycket (hypertensiv kris).

MedlinePlus är en webbplats som tillhandahålls och underhålls av US National Library of Medicine (NLM), som är en del av National Institutes of Health (NIH). MedlinePlus erbjuder information om sjukdomar, förhållanden, terapier, läkemedel och preventiva omsorgsmått på ett tillgängligt, opartiskt och trovärdigt sätt. Innehållet på webbplatsen är skrivet på enkel engelska och spanska och inkluderar artiklar, videor, illustrationer, hälsorelaterade nyheter och information om kliniska prövningar.

MedlinePlus sammanställer information från American National Institutes of Health och andra välrenommerade organisationer och har som mål att erbjuda en neutral och opartisk resurs för allmänheten, patienter, familjer och vårdpersonal. Innehållet på webbplatsen genomgår en granskning av experter för att säkerställa att den är korrekt, aktuell och tillförlitlig.

"Materialprövning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till processen att undersöka och testa fysiska material, vanligtvis biologiskt material såsom vävnader eller kroppsfluider, för att få information om deras egenskaper, struktur och funktion. Detta kan göras med hjälp av olika tekniker och metoder, till exempel mikroskopi, kemiell analys, genetisk testning eller immunologiska tester.

Materialprövning är viktig inom medicinen för att ställa diagnoser, planera behandlingar, övervaka sjukdomsutveckling och bedöma effekterna av behandlingar. Det kan också användas för forskningsändamål, till exempel för att utveckla nya terapier eller förstå sjukdomsprocesser bättre.