'Humanförsök' definieras inom medicinsk forskning som systematiska studier som direkt involverar människor som subjekt för forskning. Dessa studier kan vara interventionsstudier, där en behandling eller ett ingrepp testas, eller observatiella studier, där man samlar in data om deltagarna utan att påverka deras behandling.

Det är viktigt att notera att humanförsök måste följa strikta etiska riktlinjer för att skydda de involverade människornas rättigheter, välbefinnande och integritet. Det innefattar bland annat informerad samtycke från deltagarna, möjlighet att droga sig ur studien när som helst och skydd av personliga identifikationsdata.

"Icke-terapeutisk forskning" (engelska: "Non-therapeutic research") är en benämning inom medicinsk forskning som avser studier där deltagarnas direkta potentiala hälsofördelar inte anses överväga riskerna och bördan av att delta i studien. Det vill säga, syftet med forskningen är inte att direkt ge deltagarna någon medicinsk behandling eller terapi, utan snarare att öka kunskapen om sjukdomar, behandlingsmetoder, preventiva strategier eller andra aspekter av hälsovetenskap.

Exempel på icke-terapeutisk forskning kan innefatta:

1. Observationella studier där man samlar in data om en grupps hälsostatus, levnadsvanor eller andra relevanta faktorer utan att ingripa i deras vård.
2. Kliniska prövningar av nya läkemedel eller behandlingsmetoder där deltagarna inte förväntas få någon direkt medicinsk fördel, men istället bidrar till att generera kunskap om effekterna och säkerheten hos den nya metoden.
3. Genetiska studier där man undersöker arvsanlag hos friska individer eller dem med sjukdomar för att öka kunskapen om genetiska faktorer bakom sjukdomar och behandlingsrespons.

Icke-terapeutisk forskning kan vara kontroversiell, eftersom det ofta innebär en viss risk eller börda för de som deltar i studierna utan att direkt få någon medicinsk nytta av det. Därför är det mycket viktigt att skydda forskningsdeltagarnas rättigheter, välbefinnande och integritet genom strikta etiska riktlinjer och övervakning.

Krigsförbrytelser är en term inom internationell straffrätt och avser allvarliga brott som begås under eller i samband med väpnade konflikter. De definieras i flera olika internationella lagar och konventioner, till exempel Genèvekonventionerna och Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen.

Exempel på krigsförbrytelser inkluderar:

* Direkta attacker mot civila objekt och befolkning, såsom bombning av civilt mål eller skjutande mot civila.
* Folkmord, etnisk rensning och andra former av brott mot mänskligheten.
* Användning av vapen som är förbjudna enligt internationell lag, till exempel kemiska vapen.
* Fångläger där krigsfångar eller civila hålls under förhållanden som strider mot mänskliga rättigheter.
* Kidnappning, tortyr och andra grova brott mot de mänskliga rättigheterna.

Den som begår krigsförbrytelser kan ställas inför rätta i nationella domstolar eller i internationella brottmålsdomstolar, beroende på vilken typ av konflikt det rör sig om och var brotten har begåtts.

En försöksbehandling på människa, även känd som en klinisk prövning eller studie, är en systematisk undersökning av en behandlingsmetod, vanligtvis ett läkemedel, men kan också vara en operation, en annan typ av terapi eller en preventiv metod. Syftet med en försöksbehandling på människa är att fastställa dess säkerhet, effektivitet och biverkningar hos människor, efter att ha visat lovande resultat i laboratorieförsök och djurstudier.

Försöksbehandlingarna delas vanligtvis in i faser (I-IV), där varje fas har ett specifikt syfte:

1. Fas I: Undersöker säkerheten, doseringen och biverkningarna hos en liten grupp människor (20-100 deltagare).
2. Fas II: Utvärderar effektiviteten och säkerheten hos en större grupp människor (100-300 deltagare) med den specifika sjukdomen eller tillståndet, för vilket behandlingen är avsedd.
3. Fas III: Jämför effektiviteten och säkerheten hos den nya behandlingsmetoden med den etablerade standardbehandlingen i en stor grupp människor (1 000-3 000 deltagare) med den specifika sjukdomen eller tillståndet.
4. Fas IV: Övervakar säkerheten, effektiviteten och biverkningarna hos en mycket stor grupp människor (tusentals) efter att behandlingen har godkänts för allmänt bruk.

Deltagare i försöksbehandlingar måste uppfylla vissa kriterier, såsom att ha en viss diagnos eller tillstånd, och de måste ge sitt informerade samtycke innan de deltar. De får ofta behandlingen gratis och kan få ytterligare fördelar, som mer intensiv medicinsk övervakning och tidiga tillgång till nya behandlingsmetoder.

"Djurförsök" är en medicinsk term som refererar till användandet av djur i vetenskapliga eller kommersiella undersökningar, experiment och tester. Det innebär att forskare använder sig av djur, ofta möss, råttor, kaniner, hundar eller apor, som modeller för att studera olika aspekter av människors fysiologi, patofysiologi och farmakologi.

Syftet med djurförsök är att få en bättre förståelse av sjukdomar, utveckla nya läkemedel och behandlingsmetoder samt testa säkerheten och effektiviteten hos redan existerande läkemedel och medicinska produkter. Djurförsök kan vara kontroversiella på grund av etiska överväganden kring djurs rättigheter och välfärd.

"Djurrättigheter" är ett kontroversiellt och debatterat koncept inom djurvetenskap, etik och juridik. Det saknas en allmänt accepterad medicinsk definition av begreppet. Nedan följer emellertid en beskrivning av vad som ofta diskuteras i samband med djurrättigheter:

Djurrättigheter handlar om att erkänna och skydda etiska rättigheter för icke-mänskliga djur. Det innebär att erkänna att djur har en värdighet och inte bara ska ses som egendom eller resurser. Centralt i diskussionen kring djurrättigheter är frågan om huruvida icke-mänskliga djur har moraliska rättigheter, det vill säga om de har en egen värdighet och inte får behandlas som medel till människans syften.

En central tanke inom djurrättighetsdebatten är "djurens förmåga att lida". Denna idé hävdar att eftersom djur har förmågan att uppleva smärta och lidande, så har de rätten att inte utsättas för onödigt lidande eller skada. Detta innebär att djur inte bör användas som människans egendom eller användas i experiment om det inte finns en övervägande nytta för djuret självt.

Det finns olika filosofiska skolor inom djurrättighetsdebatten, där den utilitaristiska skolan hävdar att vårt mål bör vara att maximera det totala lyckoriske och minska det totala lidandet för alla levande varelser, medan deabrahamiska skolorna argumenterar för en absolut skyddspflicht för djur som inte får överträdas under några omständigheter.

Det är värt att notera att debatten kring djurrättigheter är en kontroversiell och komplex fråga, där det finns många olika perspektiv och åsikter. Det finns också många etiska, ekonomiska, sociala och politiska aspekter som måste beaktas när man diskuterar djurrättigheter.

'Mänskliga karaktäristika' är ett bredare begrepp som innefattar de fysiska, mentala och sociala egenskaper som är unika för människor. Detta kan omfatta allt från vårt utseende och kroppsfunktioner till vår intelligens, känsloliv, sociala förmågor och kultur. Några exempel på specifika mänskliga karaktäristika är:

1. Upprestande hjärna: Människan har en av de mest komplexa och sofistikerade hjärnorna i djurvärlden, vilket möjliggör högre kognitiva funktioner som språk, lärande, minne, problemlösning och självreflektion.
2. Språkförmåga: Människan är den enda arten som har en fullt utvecklad förmåga att kommunicera med ett abstrakt språk, vilket möjliggör komplexa sociala interaktioner och kulturell utveckling.
3. Socialt beteende: Människor är mycket sociala djur som lever i stora, sammanlänkade grupper. Vi har en stark behov av social kontakt och samarbete, och vi deltar ofta i gemensamma aktiviteter som familjen, vänskap, religion och kultur.
4. Kulturellt beteende: Människor är kapabla till att skapa och upprätthålla komplexa kulturer, vilka inkluderar gemensamma värderingar, traditioner, normer och konventioner. Kulturerna påverkar också hur vi tänker, känner och beter oss.
5. Fysisk utveckling: Människor har en unik fysisk utveckling jämfört med andra djur, inklusive en upprätt hållning, ett stort hjärna till kroppsstorleksförhållande och långsam reproduktion.
6. Moraliskt beteende: Människor har en förmåga att skilja mellan rätt och fel, och vi tenderar att följa vissa moraliska principer som är gemensamma för oss alla. Dessa principer inkluderar respekten för andra individer, rättvisa och solidaritet.
7. Kreativitet: Människor har en extraordinär förmåga att skapa nya idéer, konstverk, teknologier och innovationer som inte finns hos någon annan art.

'Alternativ till djurförsök' refererar inom medicinsk forskning till metoder och strategier som kan användas istället för traditionella djurförsök. Detta inkluderar bland annat:

1. In vitro-metoder: Använder sig av cellkulturer, organoider eller andra icke-hela levande system för att studera biologiska processer och effekter av olika ämnen.
2. Bioinformatik och datamodellering: Användning av datorbaserade simuleringar och modeller för att förstå biologiska system och möjliga läkemedelsverkningar.
3. Mikrofluidik: Använder små, integrerade system för att manipulera och analysera biologiska fluider och celler på mikrometerskalan.
4. Tvärvetenskaplig forskning: Samarbete mellan olika discipliner som kan ge insikt i alternativa metoder för att undvika användandet av djurförsök.
5. Äldre data och resurser: Användning av befintliga data från tidigare forskningsstudier, kliniska prövningar eller publicerade resultat kan hjälpa att undvika nya djurförsök.
6. Mikrobiomforskning: Studier av mikroorganismer som lever i och på kroppen kan ge insikt i deras roll i sjukdomar och möjliga behandlingsalternativ, vilket kan minska behovet av djurförsök.

Dessa alternativa metoder till djurförsök utvecklas kontinuerligt för att bli allt mer avancerade och pålitliga, med målet att minimera användandet av djur i forskning och utveckling av nya läkemedel.

'Animal welfare' är en term inom veterinärmedicin och djurvetenskap som refererar till behandlingen och hållandet av djur på ett sätt som respekterar deras naturliga behov och välbefinnande. Det innefattar att ge djuren en god livskvalitet, skydda dem från smärta, lidande och skada samt uppmuntra positiva erfarenheter och beteenden.

En central del av djurskydd är de fem friheterna som uttrycks av Farm Animal Welfare Council (FAWC):

1. Frihet från hunger och törst - tillgång till tillräckligt med vatten och föda för att upprätthålla full god hälsa och produktivitet.
2. Frihet från obehag och stress - möjlighet att leva i en miljö som är skyddad från yttre faror och stressfaktorer.
3. Frihet från smärta, skada och sjukdom - tillgång till preventiv vård och behandling av sjukdomar och skador.
4. Frihet att uttrycka normalt beteende - möjlighet att leva i en miljö som möjliggör naturliga beteenden och social interaktion med artfränder.
5. Frihet från rädsla och ångest - möjlighet att leva utan rädsla och ångest genom att behandlas med respekt och värdighet.

Dessa principer gäller inte bara för bonddjur, utan även för sällskapsdjur, djur i zoo och djur som används inom forskning och underhållning.

Enligt World Health Organization (WHO) definieras ett försöksdjur som: "Ett djur som används i experimentell forskning eller i annan vetenskaplig forskning, inklusive utvecklingen och produktionen av biologiska medicinska produkter, som kan påverka dess välbefinnande. Detta innefattar också djur som används för utbildnings- och undervisningsändamål."

Det är värt att notera att olika länder har olika lagar och regler kring användning av försöksdjur, inklusive vilka djurslag som kan ingå i definitionen. I allmänhet tenderar dock definitionen att omfatta alla djurarter utom människan.

Det existerar inte någon officiell medicinsk definition av "Nazism", eftersom nazism är ett politiskt system och ideologi, snarare än en medicinsk diagnos eller tillstånd. Nazismen, som utövades av Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) i Tyskland under 1930-talet och 1940-talet, var en extrem nationalistisk, rasistisk och auktoritär ideologi som innefattade antisemitism, militarism och expansionism.

I medicinsk kontext kan vissa aspekter av nazismen diskuteras i samband med studier av psykopatologi, social psykologi och etik, till exempel hur en totalitär ideologi kan påverka individers moraliska beslutsfattande och handlingar. Men det finns inget medicinskt diagnoskriterium eller systematiskt sätt att definiera nazism som en medicinsk entitet.