Parietalceller, gastriska
Magnetisk resonanstomografi
Tinninglob
Hjärnans kartläggning
Hjässben
Sidodominans
Hjärna
Temporallobsepilepsi
Handlingsoförmåga
Neuropsykologiska tester
Stereognosi
Nacklob
Bildbehandling, datorstödd
Psykomotorisk funktion
Rymduppfattning
Perceptionsstörningar
Hjärnbark
Hjärnsjukdomar
Synuppfattning
Fotostimulering
Identifikation (Psykologi)
Reaktionstid
Mirror Neurons
Afasi
Minne
Nervnät
Hjärnskada, kronisk
Perceptionssvikt
Nervbanor
Kognition
Gerstmanns syndrom
Wernickes afasi
Erinring
Minnesstörningar
Korttidsminne
Afasi, Broca
Elektroencefalografi
Variansanalys
Optisk lob, icke-däggdjur
Arbetsprestation
Kognitiva störningar
Prefrontal kortex
Beröring
Teknetium Tc 99m-exametazim
Alzheimers sjukdom
Magnetoencefalografi
Tal
Transkraniell magnetstimulering
Kroppsrörelse
Aminopyrin
Nervtrådar, myeliniserade
Gyrus cinguli
Hand
Emissionstomografi
Oximer
Motorbark
Syrgas
Singelfotonemissionstomografi
Cerebral infarkt
Verbal inlärning
Datortomografi
Haplorhini
Diffusion Tensor Imaging
Frontallobsepilepsi
Orientering
Mönsterigenkännande, visuellt
Leukoencephalopathies
Stimuli
Bildtolkning, datorstödd
Magslemhinna
Syncentrum
Akustisk stimulering
Hörseluppfattning
Organoteknetiumföreningar
Fingrar
Hjärntumörer
Basalganglier
Nervceller
Epilepsi
Diffusion magnetisk resonanstomografi
Positronemissionstomografi
Hjärnskador
Tidsfaktorer
Normalvärden
Demens
Statistik, principer
Neurologiska undersökningar
Taluppfattning
Synfält
Inlärning
Schizofreni
Fall-kontrollstudier
Lillhjärna
Organstorlek
Radiofarmaka
Aklorhydri
Syndrom
Inre faktor
Hjärnblödning
Lungsäck
Vagotomi, proximal gastrisk
Magsäckens zymogenceller
Macaca mulatta
Fluoro-18-2-deoxi-D-glukos
Aging
Förhårdning
Könskarakteristika
Sackader
Slaganfall
Histamin
Hippocampus
Magsäck
Lineära modeller
Elektriska retningspotentialer
Modeller, neurologiska
Främre temporal lobektomi
Resultats reproducerbarhet
Somatosensorisk area
Synbanor
Blickfixering
Omdöme
Gyrus parahippocampalis
Frontalben
Functional Neuroimaging
Makaker
Händelserelaterade potentialer, P300
Talamus
Semantik
Elektriska retningspotentialer, visuella
Huvudskador, penetrerande
Magsaft
Skalle
Anfall
Verbalt beteende
Executive Function
Pentagastrin
Alfarytm
Minnesförlust
"Hjässlob" är ett informellt och dialektalt uttryck som inte har någon etablerad medicinsk definition. Det används ofta i vardagligt tal för att beskriva en plats där man kan vila, vila sig eller sova under en kort tid, till exempel en bänk eller en sängplats på en offentlig plats som ett sjukhus.
I medicinska sammanhang kan termen "hjässlob" inte användas för att beskriva någon specifik medicinsk diagnos, behandling eller struktur i kroppen.
Parietalceller, elleroxyntiska celler, är en typ av cell som finns i den magzinna (fundus och corps) i magsäcken. Dessa celler har en viktig funktion i magsäckens sekretoriska aktivitet genom att producera intrinsic factor och klorgaser, vilket är nödvändigt för absorptionen av vitamin B12 och den kemiska brytningen ner av föda.
Intrinsic factor är ett protein som hjälper till att absorbera vitamin B12 i tunntarmen, medan klorgasen deltar i surhetsregleringen i magsäcken genom att konvertera inert gasen koldioxid till en sur lösning av saltsyra. Detta skapar den sura miljön som behövs för att magenszymaser ska fungera optimalt och bryta ner födan.
Parietalcellerna är polära celler med två typer av membran: basolateralt membran, som gränsar till blodkärlen, och apikalt membran, som gränsar till magsäckslumen. De har en rikultrastruktur med mitokondrier, endoplasmatiskt retikulum och sekreterande granuler. Dessa strukturer är involverade i syntesen och transporten av intrinsic factor och klorgaser.
I klinisk sammanhang kan parietalceller vara drabbade av sjukdomar som till exempel autoimmuna gastrit, där antikroppar bildas mot parietalcellerna och/eller intrinsic factor, vilket leder till förlust av dess funktion. Detta kan leda till anemi orsakad av vitamin B12-brist och hypokaliemi (låga potasievärden).
Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.
Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.
MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.
'Tinninglob' er en uttrykk som ikke brukes innenfor medisinsk terminologi. Jeg antar at du sannsynligvis refererer til "tinnitus", som er en bete designert for hørsel av lyd uansett om det finnes en ytre kilde eller ikke. Tinnitus kan oppleves som ringing, brumming, susing, pibbling eller andre typer lyd. Den kan være konstant eller intermittent og kan ha forskjellige intensitetnivåer. Tinnitus er ofte et tegn på et underliggende problem, som kan være relatert til øreproblemer, hoved-hals-sykdommer, høreleskade eller andre medisinske tilstander.
Frontallobben är en del av storhjärnan (cerebrum) och utgör ungefär en tredjedel av hjärnbarken. Det är den främsta delen av stora hemisfärerna och är indelad i olika delar som har olika funktioner. Frontallobben är involverad i planering, initiativ, arbetsminne, impulskontroll, socialt beteende, moraliska bedömningar och känslomässiga respons. Skador på frontalloben kan orsaka förändringar i beteende, emotionella svårigheter och kognitiva problem.
'Hjärnans kartläggning' (eng. 'Brain mapping') är ett samlingsbegrepp för olika tekniker och metoder som används för att undersöka, visualisera och förstå hjärnans struktur, funktion och aktivitet. Det kan innefatta bland annat:
1. Morfologisk kartläggning: Användning av olika bildgivande tekniker som magnetresonanstomografi (MRT), diffusionsviktad MRT (DWI) och funktionell MRT (fMRI) för att undersöka hjärnans struktur, vitmarksarkitektur och blodflöde.
2. Funktionell kartläggning: Användning av tekniker som elektroencefalografi (EEG), magnetoencefalografi (MEG) och funktionell MRT (fMRI) för att mäta hjärnans aktivitet under olika mentala tillstånd eller svar på stimuli.
3. Konnektomisk kartläggning: Användning av diffusionstensorimaging (DTI) och andra tekniker för att undersöka de anatomiska förbindelserna mellan olika hjärnregioner och deras roll i olika kognitiva processer.
4. Kemisk kartläggning: Användning av spektroskopi och andra tekniker för att undersöka den biokemiska sammansättningen hos olika hjärnregioner, inklusive neurotransmittor-nivåer och metabolism.
5. Klinisk kartläggning: Användning av ovan nämnda tekniker för att diagnostisera och behandla neurologiska sjukdomar och skador, såsom epilepsi, stroke, hjärntumörer och neurodegenerativa sjukdomar.
Sammantaget syftar 'hjärnans kartläggning' till att förbättra vår förståelse av hjärnans struktur, funktion och anatomi samt hur de påverkas under olika tillstånd och sjukdomar. Detta kan leda till utvecklingen av nya behandlingsmetoder och möjliggöra en mer personifierad medicin.
"Hjässben" (latin: os sagittale) är ett ben i människans skalle som bildar bakre delen av hjässan. Det är ett smalt, lodrätt ben som delar skallen i två halvor från bakhuvudet till pannbenen. Hjässbensets främre del kallas frontospiquamal och dess bakre del occipitospiquamal.
Hjässbenet är viktigt för att skydda hjärnan och hjässbenet hjälper också till att forma formen på huvudet. Det är ett av de sex benen som bildar människans kranium, tillsammans med pannbenen, tinningbenen, nackbenet och stort temporalbenet.
'Sidodominans' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva ett tillstånd där två eller flera genetiskt skilda sjukdomar eller tillstånd förekommer hos samma individ, men var och en av dem påverkar olika kroppsdelar eller system. Det innebär att varje tillstånd har sin egen specifika uppsättning symtom och kan ha olika orsaker, men de förekommer samtidigt hos samma person.
Ett exempel på sidodominans är när en person har neurofibromatosis typ 1 (NF1) i en kroppshalva och tuberös skleros komplex (TSC) i den andra kroppshalvan. I detta fallet kan NF1 orsaka tumörer i huden och nervsystemet på ena sidan av kroppen, medan TSC kan leda till epilepsi och hjärntumörer på den andra sidan.
Det är viktigt att notera att sidodominans inte ska förväxlas med mosaicism, där en enda genetisk mutation orsakar två eller flera fenotypiskt distinkta tillstånd hos samma individ.
Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.
Temporal Lobe Epilepsy (TLE) is a type of focal epilepsy, which means that the seizures originate from a specific area in one hemisphere of the brain called the temporal lobe. The temporal lobe is located near the temples on each side of the head and plays a crucial role in processing emotions, memories, and sensory information such as sounds and smells.
TLE can be caused by various factors, including brain injury, infection, tumors, or genetic predisposition. In many cases, however, the cause remains unknown. The seizures associated with TLE are often characterized by a variety of symptoms, depending on the specific area of the temporal lobe involved. These may include:
1. Auras: These are warning signs that occur before the actual seizure and can take the form of strange sensations, emotions, or thoughts. They might include feelings of déjà vu, fear, nausea, or rising epigastric sensation.
2. Complex partial seizures: These involve alterations in consciousness, behavior, emotion, or cognition. The person may appear confused, unresponsive, or engage in repetitive, automatic behaviors such as lip-smacking, chewing, or fumbling with objects. They might also experience strong emotions like fear, anger, or happiness during the seizure.
3. Auditory or olfactory hallucinations: Seizures originating from the temporal lobe may cause the person to hear or smell things that aren't actually present.
4. Memory flashbacks: The person might suddenly recall vivid memories or past experiences during a seizure.
5. Automatisms: These are involuntary, purposeless movements such as picking at clothes, swallowing, or smacking the lips.
6. Postictal state: After the seizure, the person may feel confused, tired, or disoriented and might have difficulty remembering what happened during the seizure.
TLE is typically treated with antiepileptic drugs (AEDs), but in some cases, surgery may be considered if medication fails to control the seizures. The goal of treatment is to reduce the frequency and severity of seizures to improve the person's quality of life.
'Handlingsoförmåga' är ett medicinskt begrepp som refererar till en individ´s förmåga att utföra aktiviteter för det dagliga livet (ADL) och instrumentella aktiviteter för det dagliga livet (IADL). Det inkluderar svårigheter med att hantera, planera och koordinera rutinarbeten såsom klädsel, matlagning, rengöring, transport och medicinhantering. Handlingsoförmåga kan vara temporär eller permanent och orsakas av en rad olika sjukdomar eller skador, till exempel neurologiska störningar, muskuloskeletala problem, psykiatriska tillstånd eller kognitiva nedsättningar. Behandlingen kan innefatta rehabilitering, anpassning av miljön och användande av assistiva enheter för att underlätta aktivitet och deltagande i vardagslivet.
Neuropsychological tests are a type of psychological assessment that measures various aspects of cognition, such as memory, attention, language, visuospatial skills, and executive functions. These tests are often used to help diagnose and evaluate neurological conditions, such as dementia, traumatic brain injury, stroke, and neurodevelopmental disorders. They can also be used to track the progression of a condition over time or to evaluate the effectiveness of treatment. The results of neuropsychological tests can provide valuable information about an individual's cognitive strengths and weaknesses, which can be useful in developing interventions and accommodations to help them function better in daily life.
It is important to note that neuropsychological testing should be conducted by a qualified professional with specific training in this area, such as a neuropsychologist. The tests are standardized and norm-referenced, meaning they have been administered to large groups of people in order to establish typical performance at different ages and levels of education. This allows the examiner to compare an individual's performance to that of similar individuals and identify any areas of weakness or impairment.
In summary, neuropsychological tests are a type of psychological assessment used to measure various aspects of cognition in order to help diagnose, evaluate, and track neurological conditions. They should be conducted by a qualified professional and the results interpreted in the context of the individual's age, education, and other relevant factors.
'Stereognosi' är en medicinsk term som refererar till förmågan att känna igen och skilja på formen, storleken och texturen hos olika objekt genom att använda sin hand eller finger som känselorgan, utan att behöva se dem. Det innebär att en person kan identifiera ett objekt genom att bara röra vid det med händerna, även om de inte vet exakt vad det är. Denna förmåga bygger på information från olika känselreceptorer i huden som uppfattar tryck, vibrationer och form, vilka sedan tolkas av hjärnan för att skapa en mental representation av objektet. Stereognosi är en viktig del av sensorisk perception och kan vara nedsatt eller påverkad vid neurologiska sjukdomar eller skador, såsom stroke eller multipel skleros.
'Nacklob' är ett slanguttryck och har ingen officiell medicinsk definition. Det används ibland informellt för att beskriva en liten klump eller knöl som känns ovan nacken, vanligtvis bakom örat. Den kan orsakas av en rad olika faktorer, till exempel muskelspänning, inflammation eller ett småsår. Om en sådan liten knöl orsakar obehag, smärta eller andra besvär rekommenderas det att du söker medicinsk expertis för att fastställa orsaken och få rätt behandling.
"Computer-assisted image processing" refererar till användandet av datorbaserade verktyg och algoritmer för att manipulera, analysera och tolka digitala bilder inom medicinskt sammanhang. Detta kan involvera olika tekniker som filtrering, normalisering, segmentering, och registring av bilder från olika modaliteter såsom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) och datortomografi (CT). Syftet kan vara att förbättra bildkvaliteten, extrahera specifika regioner eller detaljer av intresse, eller kvantitativt mäta olika aspekter av en bild. Detta används ofta inom områden som radiodiagnostiskt stöd, planering och guidediagnosticering av behandlingar, forskning och utbildning.
Cerebral dominance, also known as lateralization or hemispheric dominance, refers to the specialization of one side of the brain over the other in terms of cognitive functions. In most people, the left hemisphere is dominant for language and logical thinking, while the right hemisphere is more specialized for spatial abilities, artistic and musical skills, and emotional processing. However, it's important to note that this does not mean that one side of the brain is solely responsible for certain functions, as both hemispheres work together to process information and execute tasks.
Cerebral dominance can be assessed through various neuropsychological tests, such as dichotic listening tasks or visual half-field experiments. These tests measure the preferential processing of stimuli presented to each hemisphere and can provide insight into an individual's patterns of cerebral dominance.
It is worth noting that while cerebral dominance has been a topic of interest in neuroscience, its practical implications for everyday functioning are still a matter of debate. Some researchers argue that understanding one's cerebral dominance can help optimize learning and performance, while others suggest that the effects of lateralization may be overstated.
'Psykomotorisk funktion' refererer til den sammenhæng og samordning mellem psykiske processer (såsom tanker, følelser og perception) og motoriske handlinger. Det betyder, at det er evnen til at udføre fysiske handlinger, der kræver en vis grad af psykisk kontrol, opmærksomhed og koordination.
Denne funktion kan påvirkes af forskellige faktorer, herunder neurologiske forstyrrelser, psykiatriske lidelser, medicinering, alkohol- eller stofmisbrug, traumer og andre fysiske sygdomme. Psykomotoriske symptomer kan inkludere langsomme reaktioner, ustabile bevægelser, dårlig koordination, forringet opmærksomhed og koncentration, forvirret tænkning og forringet evne til at udføre hverdagshandlinger.
Rymduppfattning, även känd som rymdillusion eller space syndrome, är ett tillstånd där individen upplever en förvrängd perception av sin egen kroppsrelaterade position och rörelse i förhållande till omgivningen. Det kan inträffa under eller efter långvarig exponering för mikrogravitation, som uppstår i rymden.
Tillståndet kännetecknas ofta av symtom som nedsatt balanssinne, svårigheter att uppskatta avstånd och storlekar, illamående, yrsel och desorientering. Rymduppfattning kan vara ett temporärt tillstånd, men det kan också påverka en person under en längre period efter rymdfärden.
Det är viktigt att notera att rymduppfattning inte är samma sak som rymdsjuka (space sickness), även om de två tillstånden kan vara relaterade och förekomma samtidigt. Rymdsjuka orsakas av en konflikt mellan individens balanssinne, medan rymduppfattning beror på förändrade sensoriska signaler som påverkar perceptionen av kroppen i rymden.
Perception is the process of interpreting and organizing sensory information from our environment. Perceptual disturbances, or perception disorders, refer to difficulties in accurately perceiving and interpreting this information. These disturbances can affect any of the senses (sight, sound, touch, taste, or smell) and can result in experiences that are distorted, exaggerated, or minimized.
Perception disturbances can be caused by various medical and psychological conditions, including brain injuries, neurological disorders, mental illnesses, and substance abuse. They can also occur as a side effect of certain medications.
Examples of perception disturbances include:
* Hallucinations: seeing, hearing, or feeling things that are not present
* Illusions: misinterpreting sensory information, such as mistaking a shadow for a person
* Agnosia: the inability to recognize and interpret sensory information, even though the senses themselves are functioning properly
* Distortions of size, shape, or distance of objects (e.g., macropsia, micropsia, telopsia, pelopsia)
* Difficulty with sound localization or identification
* Tactile disturbances, such as numbness, tingling, or pain in the absence of physical stimuli
Perception disturbances can significantly impact a person's ability to function and interact with their environment. They are often a symptom of more severe underlying conditions, so it is essential to seek medical attention if you or someone else experiences these symptoms.
'Hjärnbark' är ett medicinskt begrepp som refererar till den yttre vävnadslagern av hjärnan, även känd som cerebral cortex. Den består av nervceller och deras utskott (axoner och dendriter) och är indelad i olika områden med specifika funktioner, såsom sensoriska, motoriska och kognitiva funktioner. Hjärnbarken är den del av hjärnan som är involverad i högre mentala processer, inklusive tankeprocesser, minne, perception, språk och medvetande.
'Inbillning' är ett psykologiskt fenomen som innebär att en person utvecklar en falsk eller felaktig tro eller förväntning om sig själv, andra eller sin omgivning. Denna tro kan vara medveten eller omedveten och kan vara baserad på bristfälliga informationer, förvrängda minnen eller kognitiva bias. Inbillningar kan vara relativa enkla och harmlösa, men de kan även bli mer komplexa och ha negativ inverkan på individens tankeprocesser, känslor och beteende. I vissa fall kan inbillningar utvecklas till fullskaliga psykoser eller andra psykiatriska störningar.
Exempel på olika former av inbillningar är:
* Paranoia: en irrationell och överdrivet stor misstro mot andra personer eller institutioner.
* Hypokondri: en oro över att ha allvarliga sjukdomar utan att det finns några objektiva tecken på det.
* Mani: ett orealistiskt och överdrivet stort självförtroende eller en grandiositet.
* Fix idé: en hartnacken att tro på något som är felaktigt eller osannolikt, trots bevis som visar motsatsen.
Det är värt att notera att inbillning skiljer sig från fantasi och kreativitet, eftersom den ofta orsakar lidande och funktionsnedsättning hos den drabbade personen.
Hjärnsjukdomar är en övergripande term för sjukdomar som drabbar hjärnan och kan påverka dess struktur, funktion eller kemi. Detta inkluderar en bred varierad palett av tillstånd, från neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och Parkinson sjukdom, till stroke, hjärntumörer, multipla skleros, epilepsi, mentala ohälsa som schizofreni och depression, samt neurologiska störningar som autism och ADHD. Hjärnsjukdomar kan orsakas av genetiska faktorer, infektioner, trauma, livsstilsfaktorer eller okända orsaker. Symptomen varierar beroende på vilken typ av hjärnsjukdom det rör sig om, men kan inkludera minnesförlust, förändringar i kognition, motoriska störningar, smärta, sinnesförluster och beteendeförändringar.
'Synuppfattning' (engelska: 'Cataract') är en medicinsk term som refererar till att linsen i ögat har blivit opak, vilket orsakar synnedsättning. Detta kan vara relaterat till åldrande, men det kan också orsakas av skada, sjukdom eller genetiska faktorer. När linsen blir alltmer opak, minskar mängden ljus som når näthinnan och synen försämras. I vissa fall kan det leda till fullständig blindhet om det inte behandlas. Den vanligaste behandlingen för synuppfattning är kirurgi, där linsen tas bort och ersätts med en konstgjord linse.
Fotostimulering är ett medicinskt begrepp som refererar till användning av ljus för att stimulera specifika reaktioner i levande vävnad eller celler. Detta kan användas inom olika områden, såsom hudterapi och behandling av vissa neurologiska störningar.
I samband med hudbehandlingar, kan fotostimulering involvera användning av specifika våglängder av ljus för att stimulera cellernas ämnesomsättning och syreförsörjning, vilket kan leda till förbättrad hudstruktur och läkerprocesser.
Inom neurologi kan fotostimulering användas som en icke-invasiv behandlingsmetod för att stimulera nervceller i hjärnan med hjälp av ljus. Detta kallas ofta transkraniell magnetstimulering (TMS) eller transkraniell direkt strömstimulering (tDCS), där en yttre enhet används för att generera ett magnetfält eller elektrisk ström som påverkar nervceller i hjärnan.
Det är värt att notera att fotostimulering kan ha olika mekanismer och effekter beroende på vilket område det används inom, så det är alltid viktigt att konsultera en läkare eller en annan medicinsk expert för att få rätt information och behandling.
I medicinsk kontext betyder "förtvining" förlusten av ben-, muskel- eller annan kroppsviktsmassa på grund av sjukdom, åldrande, undernäring eller brist på fysisk aktivitet. Det kan också vara relaterat till vissa medicinska behandlingar som kemoterapi eller rökning. Förtvining kan leda till sämre muskelstyrka, balans och koordination, ökad risk för fall och skada, och sämre livskvalitet.
'Uppmärksamhet' är ett centralt begrepp inom kognitiv psykologi och neurovetenskap, och refererar till den mentala process där individen aktivt fokuserar sin perception, tankar och handlingar på en viss sak eller händelse. Det kan delas upp i olika komponenter som att orientera sig mot en stimuli, selektiv uppmärksamhet (fokusera borta från distraktioner) och delad uppmärksamhet (hantera flera saker samtidigt). Inom medicinsk kontext kan uppmärksamhetsstörningar vara ett symtom eller en diagnos, som i ADHD (Uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet) där svårigheter att upprätthålla uppmärksamhet är centrala.
'Psykiska processer' refererar till de mentala företeelser och mekanismer som sker inne i oss, ofta omedvetet, och påverkar vår perception, känslor, tankar, minnen, impulskontroll, beslutsfattande och beteende. Exempel på psykiska processer inkluderar perception, uppmärksamhet, inlärning, minnesprocesser, tankeprocesser, känslomässiga processer, motivation och impulskontroll. Dessa processer är komplexa och involverar ofta interaktion mellan olika delar av hjärnan och nervsystemet. Psykiska processer kan påverkas av både genetiska faktorer och miljöfaktorer, inklusive erfarenheter, trauma, sociala interaktioner och kulturella faktorer.
Reaktionstid (latin: reactio, 'en handlings eller svarsrörelse') är inom medicinen och fysiologi den tid det tar från att en stimulus uppfattas till det att ett respons eller ett svar registreras. Den mäts ofta i sekunder eller delar av sekunder, beroende på kontexten.
Reaktionstiden kan variera beroende på flera faktorer, inklusive individuella skillnader, ålder, hälsotillstånd, typen av stimulus och omgivningens faktorer. Vissa läkemedel eller substanser kan också påverka reaktionstiden genom att påverka centrala nervsystemet.
I kliniska sammanhang är reaktionstid en viktig parameter vid bedömning av patienters neurologiska funktion, särskilt efter skador eller sjukdomar som kan påverka hjärnan eller nerverna.
Mirror neurons är en typ av nervceller som aktiveras både när vi utför en viss handling och när vi observerar någon annan utföra samma handling. Dessa neuroner har upptäckts hos primater, inklusive människor, och de antas spela en viktig roll i imitation, social förståelse, empati och kommunikation.
I en medicinsk kontext kan forskning kring speglande nervceller vara relevant för att förstå olika aspekter av neurologiska störningar och sjukdomar, såsom autismspektrumstörningar (ASS), schizofreni och neurodegenerativa sjukdomar som Parkinsons sjukdom. Vissa studier har visat på avvikelser i speglande nervcellers funktion hos personer med ASS, vilket kan bidra till svårigheter att tolka andras handlingar och känslor.
Afasie er en betegnelse for et svækkelse eller forstyrrelse i evnen til at forstå og/eller producere sprog. Det kan skyldes skade på hjernen, fx som følge af et slagtilfælde, en hjerneblødning eller en anden type traume. Afasien kan have forskellige former alt efter hvilken del af hjernen der er skadet. Nogle af de mest almindelige typer af afasi inkluderer:
* Broca's afasi (også kaldet motorisk afasi): Den pågældende har svært ved at producere sprog, men forstår stadig meget godt, hvad andre siger.
* Wernicke's afasi (også kaldet sensorisk afasi): Den pågældende har svært ved at forstå det de hører og læser, men kan stadig tale med relativt normal grammatik og sans for ordvalg.
* Globale afasi: Den pågældende har både svært ved at forstå og producere sprog.
Afasien kan variere meget i alvorlighed, fra lette til meget alvorlige tilfælde. I nogle tilfælde kan afasien blive bedre med tiden, mens det i andre tilfælde kan være en permanent forstyrrelse. Der findes forskellige behandlingsmuligheder for afasi, herunder taleterapi og rehabilitering.
'Minne' kan definieras som den kognitiva förmågan att behålla, lagra och återkalla information. Det är en del av vår korttids- och långtidss memory, och inkluderar förmågan att lära oss nya saker och erinra oss om dem. Minnet kan delas upp i olika typer beroende på vad det är som behöver minnas, till exempel verbalt (språk), visuellt (bilder) eller procedurally (rutiner och färdigheter).
'Nervnät' är ett samlingsbegrepp för de nervceller (neuron) och nervbanor (nervefibrer) som bildar ett sammanhängande system i kroppen. Detta system används för att överföra information i form av impulser mellan olika delar av kroppen, till exempel från känselorgan till hjärnan eller från hjärnan till muskler.
Det autonoma nervnätet är ett särskilt slags nervnät som styr automatiska funktioner i kroppen, såsom hjärtslag och andning, utan medveten kontroll. Det sensomotoriska nervnätet är däremot involverat i rörelser och känselupplevelser och innefattar både sensoriska (känsel) och motoriska (rörelse) neuron.
I ett vidare perspektiv kan även det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (nervbanor och ganglier utanför hjärnan och ryggmärgen) ses som delar av det stora nervnätet i kroppen.
En kronisk hjärnskada är en skada på hjärnan som inte förbättras eller som förvärras över en längre tidsperiod, ofta definierat som mer än ett år. Det kan vara orsakat av olika faktorer, såsom trauma, syrebrist, infektion, exponering för toxiner eller degenerativa sjukdomar. Symptomen på en kronisk hjärnskada kan variera beroende på vilken del av hjärnan som är skadad och kan inkludera kognitiva problem såsom minnesförlust, koncentrationssvårigheter och svårigheter med att ta beslut, samt fysiska symptom som rörelsemålsättning, balansproblem och smärta. Behandlingen av en kronisk hjärnskada kan vara komplex och innefatta medicinsk behandling, rehabilitering och terapi.
Perceptionssvikt, även känd som illusoriska halvsyner eller hallucinationssyndrom, är ett medicinskt tillstånd där en person upplever att de ser ting som inte verkligen finns där. Det kan handla om att se föremål, djur eller människor som inte existerar, eller att se saker på ett felaktigt sätt, såsom att forma och storlek på objekt är förvrängda. Perceptionssvikt kan vara ett symtom på olika sjukdomar, till exempel neurologiska sjukdomar som Parkinson eller epilepsi, psykiatriska sjukdomar som schizofreni eller bipolär sjukdom, eller som en biverkning av vissa mediciner. Det kan också förekomma hos friska individer i samband med sömnbrist, stress eller åldrande.
'Nervbanor' refererar till de fiberrika strukturer som utgör en del av det perifera nervsystemet och som transporterar nervimpulser mellan centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och resten av kroppen. Nervbanor består av axoner, som är långa utskott från nervceller (neuroner) som överför elektriska signaler, och de är omgivna av myelin, ett fettrikt skikt som hjälper till att skydda och isolera axonen så att nervimpulser kan ledas effektivt. Nervbanor kan vara myeliniserade (omgivna av myelin) eller amyeliniserade (utan myelin). De kan också vara grupperade tillsammans med andra strukturer i perifera nerver.
Kognition är ett samlingsbegrepp inom psykologin och neurovetenskapen som refererar till de mentala processer som involveras i att uppfatta, bearbeta, lagra och använda information. Detta inkluderar bland annat perception, uppmärksamhet, learning, minne, språk, problemlösning, tänkande och beslutsfattande. Kognitionen är en central del av hur vi interagerar med vår omvärld och hur vi formar våra tankar, känslor och handlingar.
I en medicinsk kontext kan 'gester' referera till hormonella preparat som innehåller gestagen, ett syntetiskt eller naturligt progestagen. Dessa används ofta i hormonbehandlingar såsom p-piller, hormonspiral och för HRT (hormonersättningsterapi) vid klimakteriet. Gestagener fungerar som en form av progesteron, ett hormon som är viktigt för menstruationscykeln, graviditeten och att underhålla graviditeten. De kan också användas för att behandla endometrios, bröstcancer och andra medicinska tillstånd.
Gerstmann's syndrom är ett sällsynt neurologiskt tillstånd som kännetecknas av en kombination av symptom, inklusive:
1. Agrafi: svårigheter med att skriva, ofta orsakad av en störning i förmågan att koordinera handrörelserna.
2. Akalkuli: svårigheter med att räkna och hantera matematiska uppgifter.
3. Fingeragnozi: oförmåga att identifiera och namnge fingrar eller placera dem korrekt, även känd som digital agnosia.
4. Rätt-vänster-desorientering: svårigheter med att skilja på höger och vänster sida av kroppen eller att orientera sig i rummet.
Gerstmann's syndrom orsakas vanligtvis av en skada eller sjukdom i den parietala loben, specifikt i den vänstra hemisfären av hjärnan. Det kan vara relaterat till stroke, trauma, tumörer, infektioner eller andra neurologiska tillstånd.
Wernicke's aphasia, også kendt som sensory aphasia eller receptive aphasia, er en type af sproglig størrelse som rammer forståelsen og produktionen af sprog. Det skyldes oftest skade på den venstre hemisphere i hjernen, særligt i området kendt som Wernickes område (området for sproglig perception) i temporoparietal cortex.
Personer med Wernicke's aphasia har ofte vanskeligheder med at forstå tale, selvom de kan have en normal lydhørhed. De kan have svært ved at sætte meninger sammen korrekt og kan producere talemønstre som ikke har mening eller er irrelevant for situationen. Deres sprogproduktion kan være fluent, men indeholde fejl i ordvalg (parafasier) og ukorrekte grammatiske konstruktioner. De har også ofte svært ved at genkende og forstå skrevet sprog.
Wernicke's aphasia adskiller sig fra andre typer af aphasia, såsom Broca's aphasia (også kendt som motorisk aphasia eller expressive aphasia), hvor personen har vanskeligheder med at producere sprog, men forståelsen er bedre bevaret.
In medical terms, "erinring" refers to a memory or recall of information from past experiences. It is the ability to remember and recollect information that has been learned or experienced before. Memory can be categorized into different types such as short-term memory, long-term memory, and sensory memory.
Memory is an essential cognitive function that allows individuals to encode, store, and retrieve information. The process of memory involves several brain regions, including the hippocampus, amygdala, and prefrontal cortex. Memory loss or impairment can occur due to various reasons, such as neurological disorders, aging, trauma, or certain medications.
In summary, 'erinring' is a medical term that refers to the cognitive process of remembering and recalling information from past experiences.
Memory disturbances är ett samlingsbegrepp för olika former av minnesproblem som kan vara relaterade till olika neurologiska eller psykiatriska sjukdomar. Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), publicerad av American Psychiatric Association, definieras minnesstörningar som:
1. Övervägande problem med minnet, inklusive både episodiskt (händelser och erfarenheter) och semantiskt (fakta och kunskap) minne, som påverkar sociala funktioner eller arbete betydligt.
2. Minnesproblemen orsakas av en medicinsk sjukdom, ett trauma, substansrelaterat tillstånd eller annan specifik psykiatrisk störning.
3. Minnesproblemen kan inte förklaras bättre av en intelligenstestnedsatthet eller annan lärosvårighet.
4. Om minnesproblemen är relaterade till en annan medicinsk sjukdom, måste de vara klart oproportionerliga i förhållande till den kliniska bild som normalt förväntas med den underliggande sjukdomen eller skada.
5. Minnesproblemen orsakar kliniskt signifikant lidande eller funktionsnedsättning i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga områden.
Det är värt att notera att det finns också specifika typer av minnesstörningar som diagnostiseras separat, till exempel Alzheimers sjukdom och andra former av demens, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), amnesi och relaterade tillstånd.
'Korttidsminnet', eller 'working memory' som det kallas på engelska, är ett sammanfattande begrepp för de mentala processer och mekanismer som gör det möjligt för oss att hålla information aktiv och tillgänglig under en kort period av tid, vanligen uppemot 20-30 sekunder. Detta minne används ofta när vi till exempel läser ett telefonnummer innan vi skriver ner det eller för att lösa enkla matematiska problem i huvudet. Korttidsminnet är också viktigt för att kunna fokusera och hålla uppmärksamheten riktad mot en viss uppgift eller information. Det skiljer sig från långtidsminnet, som kan behålla information under mycket längre perioder av tid.
'Broca's aphasia' er en type av afasi, eller talesvansker, som oftest skyves av skade på Brocas område i hjernen. Dette område er beliggende i frontallappen og er ansvarlig for produktionen av sprog.
Personer med Broca's aphasia har typisk vanskeligheder med at forme ord og sætninger korrekt, selvom de kan have forståelse for det meste af det, de hører eller læser. De kan også have en reduceret ordfølge og udtale vanskeligheder.
Broca's aphasia er ofte resultatet af et slag eller anden skade på den venstre hemisphere i hjernen, som kontrollerer sproget for de fleste mennesker.
Electroencephalography (EEG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter den elektriska aktiviteten i hjärnan. Metoden registrerar de potentialskillnader som uppstår när neuron i hjärnbarken kommunicerar med varandra. Dessa potentialskillnader kan visas som en kurva över tiden, kallad ett elektroencefalogram.
EEG används ofta för att diagnostisera och monitorera olika former av sjukdomar och skador i centrala nervsystemet, till exempel epilepsi, sömnstörningar, hjärnskador, stroke och demens. Den kan även användas under operationer för att övervaka hjärtats funktion och under behandling med elektrochoke för att behandla svår epilepsi.
Variansanalys (ANOVA) är en statistisk metod som används för att undersöka om det finns några signifikanta skillnader mellan grupper i ett experiment. Den jämför medelvärdena hos två eller fler grupper och beräknar variansen inom varje grupp samt totalvariansen över alla grupper. Sedan använder den en F-test för att avgöra om det finns någon signifikant skillnad mellan grupperna. Metoden bygger på jämförelser av gruppers standardavvikelser och är därför särskilt användbar när man vill undersöka effekter hos flera grupper samtidigt.
"Optic lobe" refers to a specific region of the brain that is responsible for processing visual information in animals. In non-mammalian vertebrates such as birds, reptiles, and amphibians, the optic lobes are a pair of structures located in the rear part of the brain, near the cerebellum.
The optic lobes receive visual information from the eyes via the optic nerves and are responsible for processing this information to help the animal perceive its environment. They contain several layers of neurons that are organized into distinct regions, each of which is involved in different aspects of visual processing, such as motion detection, form recognition, and color discrimination.
Overall, the optic lobes play a critical role in enabling non-mammalian vertebrates to navigate their environment and interact with visual stimuli in their surroundings.
"Arbetsprestation" är ett begrepp inom arbshälsa och medicin som refererar till en individ´s förmåga att utföra arbetsrelaterade uppgifter och ansvarsområden. Den medicinska definitionen av "arbetsprestation" kan variera, men ofta inkluderar den följande aspekter:
1. Kognitiv förmåga: innefattar förmågan att tänka klart, lära sig nya saker, ta beslut och lösa problem.
2. Fysiska förmågor: innefattar styrka, uthållighet, rörlighet, balans och koordination.
3. Psykiska förmågor: innefattar emotionell stabilitet, psykisk hälsa och välbefinnande.
4. Sociala förmågor: innefattar kommunikationsförmåga, samarbetsvilja och förmågan att bygga och underhålla relationer på arbetet.
5. Förmåga att hantera stress: innefattar förmågan att klara av arbetsrelaterad stress och andra stressorer i livet.
En läkare eller annan medicinsk expert kan utvärdera en persons arbetsprestation genom att undersöka deras symptom, funktionsnivå, sjukdomshistorik och andra relevanta faktorer. Syftet med en sådan utvärdering är ofta att fastställa om en person har några begränsningar eller funktionshinder som kan påverka deras förmåga att utföra sitt arbete, och om det behövs någon form av anpassning eller stöd för att underlätta deras arbetsprestation.
"Kognitiva störningar" är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar och tillstånd som påverkar kognitiva funktioner, såsom minne, uppmärksamhet, språk, perception, sakinlärning, rumslig orientering, insikt, domedömande och planering. Dessa störningar kan vara milda eller allvarliga och kan ha en kraftig påverkan på individens vardagliga funktionsnivå och livskvalitet. Kognitiva störningar kan orsakas av olika faktorer, till exempel skador på hjärnan, neurodegenerativa sjukdomar eller psykiatriska tillstånd. Exempel på kognitiva störningar inkluderar demens, delirium, kognitiv påverkan av depression och kognitiva funktionsnedsättningar relaterade till åldrande.
Den prefrontala cortexen (PFC) är en region i främre delen av hjärnbarken (cortex cerebri) som är involverad i en rad högre kognitiva funktioner, såsom planering, beslutsfattande, arbetshågkommando, arbetsminne, socialt beteende och personlighetsdrag. Den prefrontala cortexen kan delas in i olika subregioner som är involverade i specifika funktioner.
Den laterala PFC är involverad i att hålla information i arbetsminnet, att uppmärksamma relevant information och att undertrycka irrelevant information. Den mediala PFC är involverad i att ta beslut baserat på belöningsvärden och att koda för socialt beteende. Den orbitofrontala cortexen (OFC) är involverad i att koppla emotionella tillstånd till belöningsvärden och att undertrycka impulser.
Skador på den prefrontala cortexen kan leda till försämrad exekutiv funktion, sämre minne, svårigheter med socialt beteende och personlighetsförändringar.
'Beröring' kan definieras medicinskt som en direkt kontakt eller förening mellan två objekt, vanligtvis mellan en mänsklig hand eller ett medicinskt instrument och en del av en patients kropp. Beröring används ofta i medicinen för att undersöka patienter, utföra behandlingar och ge vård. Den kan också ha en emotional betydelse som kan vara viktig för att upprätthålla patientens välbefinnande och deras förtroende för vården.
Teknetium Tc 99m-exametazim är ett radiomärkt ämne som används inom medicinsk diagnostik för att utföras en skelettscintigrafi. Exametazim är en fosfonatförening och vid administration till patienten accumuleras den i aktivt benvävnad, det vill säga områden där benbildning pågår eller har skett nyligen.
Teknetium Tc 99m-exametazim utsöndras huvudsakligen via urinen och ger således en mycket låg stråldos till resten av kroppen. Efter administration av preparatet registreras gammastrålningen med en gammakamera, vilket möjliggör att bilder av skelettet kan genereras. Dessa bilder kan användas för att upptäcka och bedöma olika slags ben- och ledsjukdomar, till exempel benfrakturer, inflammationer, tumörer eller metastaser.
I Sverige finns Teknetium Tc 99m-exametazim vanligen som färdigt preparat under varunamnen Vizomex® eller Scintilex®.
'Beteende' er en central begrep innen psykiatri og betyr i medicinsk sammenhengg den måten ein individu viser seg på gjennom sine handlinger, reaksjoner, følelser og tanker i forhold til sin omverden. Beteende kan være villiebestemt eller refleksivt, og innefatter også kommunikasjonsmåtene ein bruker. Abnorme betendeforhold kan være et tegn på psykisk sykdom eller neurologiske skader.
'Blodflöde i hjärnan' (cerebral blodflöde) refererar till den totala mängden syresatt blod som cirkulerar genom hjärnans blodkärl (artärer, kapillärer och vener) per tidsenhet. Det cerebrala blodflödet är avgörande för hjärnans funktion och överlevelse, eftersom hjärnan är beroende av ett ständigt tillförande av syre och näringsämnen från blodet.
Normalvärden för cerebralt blodflöde varierar mellan 45 och 55 milliliter per 100 gram hjärnvävnad per minut (ml/100g/min). Det kan mätas noninvasivt med tekniker som transkraniell dopplersonografi, magnetisk resonansangiografi (MRA) eller datoriserad tomografi (CTA), vilka ger information om storleken och formen på de stora hjärnartärerna samt blodflödeshastigheten i dem.
Förändringar i cerebralt blodflöde kan orsakas av olika sjukdomstillstånd, som exempelvis stroke (blodpropp eller blödning i hjärnan), hypotension (låg blodtryck), hypertenision (högt blodtryck), arterioskleros (förträngning av artärerna) och skalltrauma. Dessa förändringar kan leda till neurologiska symtom som huvudvärk, yrsel, synstörningar, svårigheter att tala eller andas, medvetandeförlust och i värsta fall död.
Alzheimer's disease is the most common cause of dementia, which is a continuous decline in thinking, behavioral and social skills that disrupts a person's ability to function independently. The early signs of the disease include forgetting recent events or conversations. As the disease progresses, a person with Alzheimer's disease will develop severe memory impairment and lose the ability to carry out everyday tasks.
In Alzheimer's disease, changes in the brain begin years before symptoms appear. The damage initially occurs in the hippocampus, the part of the brain essential for forming memories. As more neurons (brain cells) die, additional parts of the brain are affected and begin to shrink. By the final stage of Alzheimer's disease, damage is widespread and brain tissue has significantly decreased.
Although there is no cure for Alzheimer's disease, treatments can temporarily slow the worsening of dementia symptoms and improve quality of life. Medications are available to help maintain mental function, control behavioral symptoms, and manage sleep disturbances. Supportive measures, such as ensuring a safe environment, can be helpful for people with more advanced dementia.
Sources: Mayo Clinic och National Institute on Aging.
Magnetoencefalografi (MEG) är en teknik inom medicinsk bildgebning som används för att mäta och kartlägga de magnetiska fälten som genereras av hjärnans elektriska aktivitet. Tekniken bygger på att placera en mycket känslig sensor, oftast en superledande kvantomagneteringsdetektor (SQUID), nära patientens huvud för att uppfånga de magnetiska signalerna som kommer från hjärnan.
MEG-undersökningar kan användas för att studera olika aspekter av hjärnfunktionen, såsom sinnesprocesser, kognitiva funktioner och neurologiska störningar. Tekniken är speciellt användbar vid preoperativa planeringar då den kan hjälpa till att lokalisera eloquenta områden i hjärnan som ska undvikas under kirurgisk behandling av epilepsi eller hjärntumörer.
En fördel med MEG jämfört med andra tekniker för hjärnundersökningar, såsom elektroencefalografi (EEG) och funktionell magnetresonanstomografi (fMRI), är att MEG kan ge mycket hög temporal upplösning, upp till millisekunder, vilket gör det möjligt att följa snabba förändringar i hjärnaktiviteten. Dessutom ger MEG direkta mått på magnetfälten som genereras av neuronala aktiviteten, istället för indirekta mått som används i andra tekniker.
I korthet kan magnetoencefalografi definieras som en icke-invasiv medicinsk bildgebningsmetod som mäter de magnetiska fälten genererade av hjärnans elektriska aktivitet, vilket ger information om hjärnfunktionen med hög temporal upplösning.
'Tal' er en medisinsk betegnelse for evnen til å kommunisere verbalt, det vil si at formulere og forstå tale. Det inkluderer fleksibel brug av sproglige elementer som ord, grammatikk, prosodi (tonalitet, tempo, volum), og nonverbale kommunikasjonsformer som kroppsspråk og gestus. Taleforholdet er en del av den breare begrepet kommunikasjonsføretning.
Talen kan være påvirket av ulike faktorer, inkludert neurologiske forstyrrelser (som stroke, demens eller autisme), psykiatriske lidelser (som skizofreni eller depression), høringslidelse, fysisk skade på talapparatet eller strukturelle problemer i hals-hoved-halsområdet. Vurdering og behandling av talevansker er en del av logopedspraksis.
Transkraniell magnetstimulering (TMS) är en icke-invasiv metod för att stimulera hjärnan genom att använda magnetfält. TMS skapas med en speciell typ av spole som genererar ett kortvarigt, starkt magnetfält när den aktiveras. När denna spole placeras nära huvudet kan det resulterande magnetfältet penetrera hjärnans skall och inducera elektrisk aktivitet i de nerver som ligger under.
Den specifika mekanismen bakom TMS innebär att den kan påverka nervcellernas excitabilitet och därmed ändra deras funktion. Detta gör TMS till en användbar teknik för att studera hjärnans struktur och funktion, samt behandla vissa neurologiska och psykiatriska sjukdomstillstånd som depression, migrän och Parkinson's sjukdom.
TMS-behandlingar utförs vanligtvis av en läkare eller en terapeut med speciell utbildning i tekniken. Under behandlingen sitter patienten ofta stilla i en bekväm stol och håller huvudet stilla medan spolen aktiveras för att leverera de magnetiska pulserna till det angivna området i hjärnan. Behandlingarna kan variera i frekvens, intensitet och antal sessioner beroende på patientens specifika behov och diagnos.
'Kroppsrörelse' är ett samlingsbegrepp för alla de rörelser och movement som kroppen kan utföra. Det inkluderar allt från små, precisa rörelser som att röra en finger till större rörelser som att gå, springa eller dansa. Kroppsrörelse kan också innefatta subtilare aspekter av kroppsspråk och nonverbala kommunikation.
I en medicinsk kontext kan 'kroppsrörelse' också användas för att beskriva en persons förmåga att kontrollera och koordinera sina muskler och leder för att utföra vardagliga aktiviteter, som att klä sig själv eller hala sig upp på en stol. Besvären med kroppsrörelse kan vara temporärt eller permanent och orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, inklusive neurologiska skador, muskuloskeletala sjukdomar eller åldrande.
Aminopyrin, även känt som Amidopyrin, är ett analgetiskt (smärtlindrande), antipyretiskt (febernedsättande) och antiinflammatoriskt läkemedel som tillhör gruppen pyrazolonderivat. Det fungerar genom att hämma enzymet cyklooxygenas, vilket i sin tur reducerar produktionen av prostaglandiner, kemiska mediatorer som orsakar inflammation, smärta och feber.
Aminopyrin används ofta för att lindra milda till moderata smärtor, som muskel- och ledsmärtor, huvudvärk och tandvärk, samt för att behandla feber. Det bör dock inte användas hos barn under 12 år, på grund av risk för en sällsynt men allvarlig biverkning som kallas Reyes syndrom.
Samtidigt ska du veta att Aminopyrin är ett läkemedel som inte längre används i många länder, inklusive Sverige och USA, på grund av sina biverkningar och risker jämfört med andra mer moderna och säkrare läkemedel.
Myeliniserade nervtrådar är nervfibrer som är omgivna av en speciell typ av cellmembran, kallad myelin. Myelin är ett fettrikt och proteinhaltigt material som produceras av glialceller, särskilt oligodendrocyter i centrala nervsystemet (CNS) och Schwannceller i perifera nervsystemet (PNS).
Myeliniseringen av nervtrådar har en viktig funktion för att öka hastigheten på nervimpulserna, eller action potentialen, som leds genom nervsystemet. Myelin skapar isolerande skikt runt axonet och bildar så kallade noder av Ranvier mellan varje myelinskiva. Action potentialen hoppar då från nod till nod istället för att långsamt ledas längs hela nervtråden, vilket ökar konduktionshastigheten och effektiviteten i nervimpulsöverföringen.
Förlust eller skada på myelin kan orsaka neurologiska symtom som exempelvis förlamningar, känselbortfall, smärta och sinnesförändringar, beroende på vilka nervbanor som är drabbade. Några exempel på sjukdomar där myelin skadas inkluderar multipel skleros (MS), Guillain-Barrés syndrom och neuropatier orsakade av diabetes.
Gyrus cinguli är en del av limbiska systemet i hjärnan och betyder på latin "kindad gång". Det är en kontinuerlig, bågbildad struktur som löper runt den coronala planen (från främre till bakre) av hjässloben. Gyrus cinguli är involverad i en rad kognitiva och emotionella funktioner, inklusive smärtkänslor, learning, memory, and ent motivation.
'Hand' er en del av armen hos mennesker og visse dyr, der består af fingrene og den del av armen som starter over ved albuen og ender før polsen. Hånden inneholder mange små muskler, bener, sevne, blodkar og nerver som alle sammen jobber sammen for å gjøre at vi kan utføre en lang rekke forskjellige handlinger med hånden vår. Hånden har også en særlig oppbygging av knogler i fingrene og håndvronen som gir den størst mulig fleksibilitet og bevegelse.
I medicinsk sammenheng kan 'hand' også referere til et medisinsk tilfelle eller en skade relatert til hånden, for eksempel en fraktur i en av fingerene eller en infeksjon i hånden.
Emissionsscintigrafi, även känt som emissionscomputertomografi (ECT), är en diagnosmetod inom nuclearmedicin. Den använder en liten mängd radioaktivt marerad substans (radionuklid) som injiceras i patientens kropp. Substansen accumulerar i specifika organ eller vävnader beroende på vilken typ av undersökning som ska göras.
Efter att substansen har hunnit distribueras i kroppen placeras en gammakamera runt patientens kropp för att detektera de gammastrålar som utsänds från radionukliden. Kamera data används sedan för att skapa tvådimensionella (2D) eller tredimensionella (3D) bilder av organet eller vävnaden som undersöks.
Emissionsscintigrafi kan användas för att diagnostisera och övervaka en rad olika medicinska tillstånd, inklusive hjärtsjukdomar, skelettrelaterade sjukdomar, neurologiska störningar och cancer. Till exempel, myokardskintigrafi använder en radioaktivt markering substance som absorberas av hjärtmuskulaturen för att undersöka blodflödet till hjärtat och detektiera eventuell ischemisk sjukdom eller hjärtskada.
Oximer är en typ av organisk förening som innehåller två substituenter som är kopplade till samma kolatom, där en av substituenterna är en pentavalent syreatom och den andra är en grupp med dubbelbindning till syre. Oximer är viktiga intermediater i organisk syntes och har använts för att skapa en rad olika kemiska föreningar. De är också av intresse inom farmakologin, eftersom vissa oximer har visat sig ha potential som läkemedel, till exempel som muskelrelaxerande medel eller som antidot mot nervgas.
'Motorbark' är ett informellt medicinskt begrepp som används för att beskriva en abnormt hård, stötvis eller explosiv andning. Det kan vara ett tecken på underliggande lung- eller hjärtsjukdom, till exempel astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) eller hjärtfel. I vissa fall kan det även indikera en allvarlig allergisk reaktion, såsom anafylaxi.
Det är viktigt att notera att 'motorbark' inte är en officiell medicinsk diagnos, utan snarare ett symtom som behöver utvärderas i sammanhang av en fullständig klinisk bedömning för att fastställa en underliggande orsak och behandling.
Medicinskt syrgas, ofta bara kallad syrgas, är syre i ren form som används inom sjukvården för andning. Det är ett gasartat preparat som består av minst 99% syre. Syrgas används vanligen via en andningsmask eller genom en injekterbar behållare med hjälp av en syrgaspump.
Syrgas används ofta för att behandla patienter som lider av syrebrist i blodet, till exempel på grund av lung- eller hjärtsjukdomar, trauma eller vid allvarliga infektioner. Det kan också användas under operationer och vid intensivvårdsbehandling för att stödja andningen och förbättra syresättningen i blodet.
Medicinskt talat betyder "magsyra" vanligtvis för lågt pH-värde i maginnehållet. Magensaft är normalt mycket surt med ett pH på mellan 1 och 3, vilket orsakas av produktionen av saltsyra (HCl) i magcellerna. Nedsatt magfunktion eller vissa mediciner kan påverka denna syraproduktion och leda till ökad pH i maginnehållet, även kallat hypokaliemi. För lågt pH i magen kan orsaka symptom som illamående, kräkningar och smärta. Långvarig höjd pH kan också leda till allvarliga komplikationer som magitillväxt eller malabsorption av näringsämnen.
Singel foton emissionstomografi (SPECT) är en typ av medicinsk bildgebning som använder små mängder radioaktivt marquerade substanser för att producera detaljerade tresdimensionella bilder av funktionella processer inne i kroppen. I SPECT-undersökningen får patienten injicera en radioaktiv substans, vanligtvis technetium-99m, som accumulerar i specifika organ eller vävnader beroende på vilken typ av undersökning som ska utföras.
Med hjälp av en gammakamera kan man sedan följa den radiaktiva emissionen från substansen och bygga upp en serie tvådimensionella bilder från olika vinklar runt patienten. Genom att använda datorbaserad rekonstruktion kombineras dessa tvådimensionella bilder till en tresdimensionell bild som ger information om hur organet eller vävnaden fungerar istället för bara att visa dess struktur.
SPECT-undersökningar används ofta för att undersöka hjärt- och cerebrovasculära sjukdomar, epilepsi, demens, cancer och andra sjukdomar där funktionella förändringar kan uppstå innan strukturella förändringar är synliga på en konventionell bild.
Cerebral infarction, även känt som stroke eller hjärninfarkt, är en medicinsk tillstånd där blodförsörjningen till en del av hjärnan avbryts på grund av en blodpropp eller en nedsatt blodflöde. Detta orsakar skada på de drabbade hjärncellerna, och kan leda till olika neurologiska symtom beroende på vilken del av hjärnan som är drabbad. Symptomen kan inkludera svaghet eller förlamning på ena kroppshalvan, problem med talsättet, svårigheter att se, höra eller uppleva smaker, och i värsta fall kan det leda till döden. Behandlingen av cerebral infarction innefattar ofta trombolytiska läkemedel som hjälper till att lösa upp blodproppen, samt symtomatisk behandling för att underlätta återhämtningen och förebygga komplikationer.
'Verbal learning' refererar till den typen av inlärning som involverar språkliga eller verbala informationer, ofta genom att höra och upprepa informationen. Det kan handla om att lära sig fakta, listor, begrepp, idéer eller andra typer av information som kan uttryckas med hjälp av språket. Verbal inlärning kan ske aktivt genom att koncentrera sig och upprepa informationen i huvudet eller genom att tala högt, men den kan också ske passivt genom att lyssna på en lärare eller en inspelning.
Verbal inlärning är en viktig förmåga som används i många aspekter av vardagslivet och akademisk utbildning, särskilt inom humaniora och språkvetenskap. Den kan stödjas genom olika metoder såsom att upprepa informationen, använda associationer, skapa minnesvärda bilder eller koppla informationen till redan befintliga kunskaper.
"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".
I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.
CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.
Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:
* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander
Noe av ulemperne inkluderer:
* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.
Inom medicin och biologi är Haplorhini en infraordning som inkluderar de högre primaterna, däribland människan. Haplorhini betyder "enkel näsa" på grekiska och refererar till deras enkla, torra näsor jämfört med den andra infraordningen av primater, Strepsirrhini, som har fuktiga, vridna näsor.
Haplorhiner innefattar två parvordningar: Simiiformes (övriga högre primater) och Tarsiformes (tarser). Simiiformes delas i två grupper: Platyrrhini (brednäsor eller sydamerikanska apor) och Catarrhini (smalnäsor eller gamla världens apor), där människan tillhör den senare gruppen.
Haplorhiner har en rad anatomiska och fysiologiska drag som skiljer dem från Strepsirrhini, inklusive en mer utvecklad syn, ett mer sofistikerat centralt nervsystem och en längre livslängd.
'Diffusion Tensor Imaging' (DTI) är en neurovetenskaplig bildgivande teknik som används för att visualisera och mäta det vita hjärnans strukturella egenskaper. Den bygger på principen om diffusion, eller rörelsen av vattenmolekyler, inom biologiska vävnader.
I DTI används en speciell typ av diffusion-weighted imaging (DWI) för att uppskatta diffusionsriktningarna och -hastigheter i varje volymelement (voxel) i hjärnbilden. Detta görs genom att applicera ett magnetiskt fält på vattenmolekyler som rör sig fritt inom vävnaden, vilket orsakar en fördröjning i signalen som kan tolkas för att avslöja diffusionsriktningen och -hastigheten.
Genom att analysera dessa data kan man skapa bilder som visar de vita hjärnans fiberbanors orientering och integritet, vilket kan vara användbart för att undersöka skador orsakade av sjukdom eller skada, såsom traumatisk hjärnskada, multipel skleros eller demens. DTI kan också användas för att studera den normala utvecklingen och åldrandeprocessen i det vita hjärnan.
Frontallobsepilepsi är en sällsynt form av epilepsi som karaktäriseras av att epileptiska anfall främst orsakas av skador eller abnormaliteter i frontalloberna, det vill säga den främre delen av storhjärnan. Dessa anfall kan vara mycket varierande i uttryck och intensitet, men de flesta är så kallade "tonisk-kloniska" anfall, vilket innebär att de börjar med en kort period av stelhet (tonisk fas) följt av ryckningar och krampanfall (klonisk fas). Andra typer av anfall som kan förekomma vid frontallobsepilepsi innefattar absensanfall, myoklonianfall och komplexa partiella anfall.
Frontallobsepilepsi kan vara svår att diagnostisera eftersom anfallen ofta är kortvariga och inträffar under sömn. Dessutom kan de vara svåra att skilja från andra typer av epileptiska anfall eller icke-epileptiska muskuloskelettala störningar, såsom kramper eller tics. I vissa fall kan neurofysiologiska undersökningar som elektroencefalografi (EEG) och magnetresonanstomografi (MRT) vara hjälpsamma för att ställa en diagnos.
Behandlingen av frontallobsepilepsi består ofta av medicinsk behandling med antiepileptika läkemedel, men i vissa fall kan kirurgi vara ett alternativ om anfallen inte kan kontrolleras med mediciner. Kirurgisk behandling innebär vanligtvis att en del av frontalloberna som orsakar anfallen avlägsnas eller skadas på annat sätt för att reducera frekvensen och/eller svårigheten hos anfallen.
"Orientering" er en begrep i medisin som refererer til en persons evne til å ha en forståelse av tid, sted og person. Det inkluderer også evnen til å huske egen identitet og historie. Orienteringsproblemer kan være et tegn på en rekognisjonsstørrelse, som kan være forårsaket av forskjellige medisinske tilstander, inkludert demens, hjerneblødning, infeksjon eller andre neurologiske skader.
'Mönsterigenkännande, visuellt' refererar till förmågan att upptäcka, urskilja och tolka repetitiva eller förutsägbara mönster i visuell information. Det innebär att en individ kan se ett mönster av former, färger, rörelser eller andra visuella stimuli och förstå hur de relaterar till varandra och/eller förändras över tid.
Visuellt mönsterigenkännande är en viktig kognitiv förmåga som hjälper oss att navigera i vår omgivning, uppfatta hot eller möjligheter, lösa problem och lära oss nya saker. Det är också en grundläggande förmåga som används inom många yrken, såsom design, konst, arkitektur, dataanalys, medicinsk diagnostik och forskning.
Leukoencephalopathy är ett samlingsbegrepp för en grupp med sjukdomar som alla påverkar den vita hjärnsubstansen. Ordet leukoencephalopati kommer från de grekiska orden leuko, som betyder vit, encephalo, som betyder hjärna, och pathos, som betyder sjukdom. Sjukdomarna kännetecknas av skada eller degeneration av den vita hjärnsubstansen, som består av nervfibrer som är täckta med ett fettaktigt lag, myelin, som hjälper till att skydda och underlätta kommunikationen mellan nervecellerna.
Leukoencephalopatier kan vara ärftliga eller förvärvade, och de kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, exponering för toxiska substanser, strålning och vissa sjukdomar. Symptomen på leukoencephalopati varierar beroende på vilken del av den vita hjärnsubstansen som är drabbad och hur allvarlig skadan är. Symptomen kan inkludera kognitiva problem, minnesförlust, svårigheter med rörelse, balans- och koordinationsproblem, spasticitet, tremor, sinnesförändringar och i vissa fall till och med koma eller död.
Exempel på specifika leukoencephalopatier inkluderar Multipel Skleros (MS), Progressiv multifokal leukoencefalopati (PML), Leukodystrofi, Centrales pontin myelinolys, och AIDS-relaterad leukoencefalopati. Behandlingen av leukoencephalopati beror på vilken underliggande orsak som ligger bakom sjukdomen och kan inkludera mediciner, terapi, rehabilitering och stödjande vård.
I et medicinskt sammanhang kan 'stimuli' definieras som en faktor eller ett tillstånd som påverkar eller utlöser en respons i ett levande väsen. Det kan vara exempelvis en kemisk substans, en ljudsignal, en ljuskälla, en mekanisk påverkan eller en temperaturförändring. Stimuli ledar ofta till en aktivering av sinnesorgan eller andra celler och kan orsaka en nervimpuls som färdas genom nervceller till hjärnan för bearbetning och tolkning. Svaret på stimuli kan vara reflexmässigt, beteendemässigt eller psykologiskt. Medicinska undersökningar och behandlingar bygger ofta på att använda specifika stimuli för att utlösa en önskad respons i kroppen.
I medicinsk kontext kan "språk" referera till förmågan att tolka och producera språkliga uttryck, vilket inkluderar både förstå och forma meningar genom att använda en kombination av ordförråd, grammatik och syntax. Språkförmågan är en komplex förmåga som involverar flera olika områden av hjärnan och kan påverkas av olika sjukdomar eller skador.
Exempel på medicinska tillstånd som kan påverka språkförmågan inkluderar:
* Aphasia, vilket är en förlust eller nedsättning av förmågan att förstå och använda språk, ofta orsakad av skada på vissa delar av hjärnan.
* Dyslexi, vilket är en specifik läsförsvårighet som kan påverka en persons förmåga att läsa och skriva korrekt.
* Autism, vilket är ett neuroutvecklingsstörning som kan påverka en persons sociala interaktioner och kommunikationsförmåga.
Det är värt att notera att språkförmågan inte bara inkluderar förmågan att tala och förstå talat eller skrivet språk, utan även nonverbala former av kommunikation som gestikulerande, ansiktsuttryck och kroppsspråk.
Computer-aided diagnosis (CAD) or computer-aided detection (CAD) är termer som används för att beskriva användandet av datorbaserade verktyg och algoritmer för att stödja läkare och andra medicinska experter i tolkningen av medicinska bilder, såsom röntgen, CT, MRI och ultraljud. CAD-system använder sig av avancerad signalbehandling, maskininlärning och image processing tekniker för att identifiera, markera och klassificera skuggor, formationer eller avvikelser i medicinska bilder som kan vara kliniskt relevanta, såsom tumörer, cystor, skador eller andra patologiska tillstånd.
CAD-system är tänkta att fungera som ett komplement till, inte en ersättning för, den kliniska bedömningen av en läkare. CAD-system kan hjälpa läkare att upptäcka skador eller sjukdomar som de annars kan ha missat, reducera tolkningsvariationer mellan olika läkare och underlätta kommunikationen av resultaten till andra medicinska experter och patienter.
'Magslemhinna' (gastric mucosa) refererar till den slimhinneseparation som tapetserar insidan av magen. Den består av ett flertal celltyper och är ansvarig för att producera syror, enzymer och andra substanser som hjälper till att bryta ned föda och skydda magens vävnad från den sura miljön. Magslemhinnan har också en viktig roll i immunförsvaret genom att producera och transportera antikroppar för att bekämpa infektioner.
'Syncentrum' är ett begrepp inom neurologi och anatomi, och refererar till den del av hjärnan där synsinnet är beläget. Det exakta omfånget av vad som inkluderas i syncentret kan variera beroende på källa, men ofta avses det mediala sektoriet av tinningloben (occipitalloben), som kallas primärt synbark (calcarine cortex). Detta är den del av hjärnan där de inkommande signalsignalerna från näthinnan först bearbetas och tolkas till en visuell representation av vår omgivning. Andra angränsande områden i tinningloben, såsom sekundärt och tertiärt synbark, kan också ingå i det bredare begreppet 'syncentrum', eftersom de är involverade i högre nivåer av visuell bearbetning och tolkning.
Eye movements, or ocular motility, refer to the voluntary and involuntary movements of the eyes that allow for visual exploration and tracking of visual stimuli. There are several types of eye movements, including:
1. Saccades: rapid, ballistic movements that quickly shift gaze from one point to another.
2. Pursuits: smooth, slow movements that allow the eyes to follow a moving object.
3. Vergences: coordinated movements of both eyes in opposite directions, used for depth perception and focusing on objects at different distances.
4. Vestibulo-ocular reflex (VOR): an involuntary response that helps stabilize the image on the retina during head movement by moving the eyes in the opposite direction of head movement.
5. Optokinetic nystagmus (OKN): a reflexive response to large moving visual stimuli, where the eyes make slow following movements (pursuits) and then rapid resetting movements (saccades) in the opposite direction.
These eye movements are controlled by a complex network of muscles, nerves, and brain structures, and abnormalities in eye movement can indicate neurological or ophthalmological conditions.
"Akustisk stimulering" refererer til den proces where sinnene oppfanger lyd og sier informasjon om en persons omgivelse til hjernen. Denne typen stimulering involverer lydbølger som reiser gjennom luften og påvirker ørehylsen, trommehinden og de tre små benene i innerøret. Disse bevegelsene fører til at hjernebladene i det indre øret vibrerer og overfører informasjonen videre til hjernen via akustiske nerver.
I en medicinsk kontekst kan akustisk stimulering brukes som en behandlingsmetode for forskjellige tilstander, for eksempel for å reducere smerter eller forbedre søvnkvaliteten. Denne type stimulering kan også brukes i diagnostiske sammenhenger for å evaluere hørelsen og det auditive systemet.
Hörseluppfattning (auditory perception) är ett medicinskt begrepp som refererar till processen där hjärnan tolkar och ger mening åt de ljudsignaler som tas emot av öronen. Det inkluderar förmågan att uppfatta, urskilja och lägga mått på olika ljud, såsom frekvens (tonhöjd), amplitud (ljudstyrka) och fas, samt att kunna fokusera bort från distraktionsljud och orientera sig i rumslig miljö baserat på ljudhändelser. Hörseluppfattning kan vara nedsatt eller förlorad till följd av skador på hörselsnerven eller hjärnan, eller på grund av öroninfektioner, läkemedelsbiverkningar, åldring eller exponering för höga ljudnivåer.
Organoteknetsiumföreningar är en typ av radiofarmaceutiska preparat som innehåller teknetsium-99m (^99m^Tc) kopplat till en organisk molekyl. Denna koppling gör det möjligt för ^99m^Tc att bibehålla sin radiotillstånd och ändå uppföra sig som en del av den organiska molekylen, vilket gör att det kan användas för att undersöka olika funktioner i kroppen med hjälp av bilddiagnostik, till exempel SPECT-scanning.
Organoteknetsiumföreningar är vanligen lätta att framställa och har en relativt kort halveringstid på 6 timmar, vilket gör dem säkra och effektiva för klinisk användning. De kan användas för att undersöka olika organ och system i kroppen, till exempel hjärtat, lungorna, levern, benmärgen och skelettet.
Exempel på vanliga organoteknetsiumföreningar inkluderar MIBI (Sestamibi), DTPA (Technetium (IX) tetrofosmin) och HMPAO (Hexamethylpropyleneamine oxime).
'Fingrar' är en benämning på de korta, smala lemmarna som sticker ut från handflatan hos människor och vissa djur. Hos människor finns vanligtvis fem fingrar på varje hand: tumme, pekfinger, långfinger, ringfinger och lillfinger. Varje finger består av tre falanger (små ben) som är sammanlänkade med ledgångar och flexibla ledband, vilket gör att fingrarna kan böja sig, vevas och räta ut sig. Fingrarnas främsta funktioner är att känna efter och manipulera föremål för att underlätta greppet och utforskandet av vår omgivning.
En hjärntumör är en abnorm odling av celler i hjärnan som kan vara godartad (benign) eller elakartad (malig). Hjärntumörer kan uppstå från olika typer av hjärnceller eller från strukturer som omger hjärnan. De kan orsaka en rad symtom beroende på var i hjärnan de växer, inklusive huvudvärkar, krämpor, epilepsi, syn- och hörminskningar samt kognitiva problem. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling beroende på typen och graden av tumören.
Basalganglier är en samling av nuclei (kompakta grupper av nervceller) i hjärnbarken som spelar en viktig roll i kontrollen av rörelser och kognitiva funktioner. De består av tre huvudsakliga delar: putamen, globus pallidus och substantia nigra. Basalganglierna arbetar tillsammans med andra hjärnstrukturer för att initiera och koordinera muskelrörelser. En vanlig sjukdom som berör basalganglierna är Parkinson's disease, där dopaminproducerande nervceller i substantia nigra degenererar, vilket leder till rörelsesvårigheter och andra symtom.
'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.
Epilepsi är en neurologisk sjukdom som karaktäriseras av upprepad och oförutsägbar aktivering av nervceller i hjärnan, vilket orsakar epileptiska anfall. Epilepsi definieras vanligtvis som två eller fler oprovocerade anfall separerade av mer än 24 timmar, eller enbart ett anfall om det finns en tydlig risk för ytterligare anfall. Anfallen kan variera i intensitet från kortvariga, milda förluster av medvetande till allvarliga, stora krampanfall som kan innebära fall och skador. Epilepsi kan ha många olika orsaker, inklusive genetiska faktorer, strukturella skador på hjärnan eller okända orsaker. Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man tror att man har epilepsi, eftersom det ofta går att kontrollera anfallen med läkemedel eller andra behandlingsmetoder.
Diffusion Magnetic Resonance Imaging (MRI) är en typ av MRI-scanning som används för att undersöka rörelsen hos vattenmolekyler inne i kroppens vävnader. Denna teknik bygger på att mätas diffusionen av vattenmolekylerna i olika riktningar, vilket kan ge information om struktur och integritet hos de omgivande cellerna. Det är särskilt användbart inom neurovetenskapen där det kan användas för att undersöka skador på hjärnan eller sjukdomar som till exempel demenssjukdomar, stroke och multipel skleros.
Positronemissionstomografi (PET) är en typ av bilddiagnostisk undersökningsmetod inom medicinen. Den använder en liten mängd radioaktivt marerad substans, som kallas radionuklid, vilken injiceras i patientens blodomlopp. Denna radionuklid avger positroner när den bryts ner, och dessa positroner reagerar med elektroner i patientens kropp och bildar gammastrålar.
Dessa gammastrålar upptas sedan av en gammakamera som roterar runt patienten och skapar en tredimensionell bild av hur radionukliden fördelas i kroppen. PET-skannern kan då tolka dessa data och skapa en bild som visar olika funktioner i kroppen, till exempel ämnesomsättning, syreförbrukning eller receptoraktivitet.
PET används ofta tillsammans med datortomografi (CT) för att få en mer detaljerad bild av patientens inre organ och vävnader. Detta kombinerade tillvägagångssätt kallas för PET/CT. PET är ett värdefullt verktyg inom medicinen, särskilt vid diagnostisering och övervakning av cancer, hjärtsjukdomar och neurologiska störningar.
Hjärnskada (traumatisk hjärnskada) definieras som skada på hjärnan orsakad av ett yttre våld. Det kan vara olyckor, fall, trafikolyckor, våld eller sportrelaterade skador. Hjärnskador kan variera från milda, som en hjärnskakning, till allvarliga, som komatoskada eller dödsfall. Symptomen på en hjärnskada kan variera beroende på vilken del av hjärnan som skadats och hur allvarlig skadan är. Symptomen kan inkludera minnesförlust, koncentrationssvårigheter, irritabilitet, humörsvängningar, huvudvärk, yrsel, svårt att tala eller svälja, och i allvarliga fall kan det leda till förlamning, medvetandeförlust eller dödsfall.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
'Normalvärden' är ett begrepp inom laboratoriemedicin och diagnostik som refererar till ett normalt intervall eller ett referensintervall för ett visst laboratorieresultat, baserat på populationen som studerats. Normalvärdena representerar de värden som ligger inom det normala omfånget och används som en guide för att tolka patientens laboratorieresultat i förhållande till den genomsnittliga populationen.
Det är viktigt att notera att normalvärden kan variera beroende på ålder, kön, ras, hälsostatus och andra faktorer. Dessa värden fastställs genom att mäta ett laboratorieparametern hos en stor grupp friska individer (referenspopulationen) och sedan beräkna statistiska gränser för det normala intervallet, oftast som medelvärde ± två standardavvikelser.
Det är också viktigt att komma ihåg att ett laboratorieresultat som faller utanför det normala intervall inte alltid innebär sjukdom eller patologi, och tvärt om kan ett resultat som ligger inom det normala intervall inte utesluta en viss diagnos. Laboratorietester används ofta tillsammans med kliniska bedömningar, symptom och andra diagnostiska tester för att ställa en diagnos eller övervaka en patients hälsotillstånd.
Demens är en medicinsk term som används för att beskriva en nedgång i kognitiv funktion och förmåga till tänkande, minne, uppmärksamhet, räknekapacitet, språk och visuell perception, som är så allvarlig att den påverkar en persons vardagliga funktioner och aktiviteter. Demens kan vara orsakad av olika sjukdomar eller skador på hjärnan, exempelvis Alzheimers sjukdom, vaskulär demens eller demens som följd av en traumatisk hjärnskada. Symptomen tenderar att förvärras över tiden och kan leda till betydande funktionsnedsättning och behov av stöd i vardagliga aktiviteter.
Statistik är ett systematiskt studieområde som involverar insamling, analys och interpreting av data med syfte att utvinna insikter och förståelse för fenomen i världen. I en medicinsk kontext kan statistiska principer användas för att undersöka effekter av behandlingsmetoder, förekomst av sjukdomar, riskfaktorer för ohälsa och andra relevanta frågeställningar inom hälso- och sjukvården. Några viktiga statistiska principer inkluderar:
1. Populationssampling: Den process där en delmängd (en stikprov) av en population väljs för att representera den större gruppen.
2. Deskriptiv statistik: Metoder för att summera och resumera data, inklusive medelvärde, median, modus, andelar, frekvenser och varians.
3. Inferensstatistik: Metoder för att dra slutsatser om en population baserat på ett stikprov, inklusive konfidensintervall och hypotesprövningar.
4. Korrelation: Mätning av samband mellan två variabler, som kan vara positiv (sammankopplad) eller negativ (motsatt kopplad).
5. Regressionsanalys: En metod för att modellera och förutsäga ett numeriskt resultat baserat på en eller flera oberoende variabler.
6. Kontroll av typ I-fel: En metod för att undvika falska positiva slutsatser genom att sätta ett signifikansnivå (vanligtvis 0,05) för acceptans av en hypotes.
7. Multivariabelanalys: Metoder för att analysera data med flera oberoende variabler och deras inverkan på ett beroende resultat.
8. Nonparametrisk statistik: Statistiska metoder som används när data inte uppfyller de antaganden som krävs för parametriska tester, till exempel normalfördelning.
En neurologisk undersökning är en systematisk bedömning och utvärdering av en persons nervsystem och relaterade funktioner. Den inkluderar ofta en kombination av anamnes, observations- och fysiska undersökningsmetoder för att bedöma sensoriska, motoriska, kognitiva, språkliga och emotionella förmågor. Neurologiska undersökningar kan hjälpa till att fastställa diagnoser, övervaka sjukdomsprogression, planera behandlingar och utvärdera behandlingsresultat inom områden som stroke, traumat, neurodegenerativa sjukdomar, infektionssjukdomar, muskuloskeletala sjukdomar och andra neurologiska störningar.
Taluppfattning (temporomandibular joint dysfunction, TMJD eller TMD) är en samling av symptom och sjukdomar som berör käkmuskulaturen och/eller den led som förbinder tinningen med underkäken (temporomandibular joint). Symptomen kan inkludera smärta i ansiktet, halsen eller öronen, svårigheter att öppna munnen helt, knakande eller skvattrande ljud från leden när man öppnar munnen, och ibland även huvudvärk eller öronproblem.
Orsakerna till taluppfattning kan variera, men de vanligaste orsakerna är stress, som kan leda till förtent muskelspänning i käkmuskulaturen, skada på leden eller musklerna, och onormala bettmönster. Andra faktorer som kan bidra till taluppfattning innefattar artrit, hårdvarufel eller psykiska faktorer som depression och ångest.
Behandlingen av taluppfattning beror på den underliggande orsaken och kan omfatta smärtbehandling med läkemedel, fysisk terapi, avslappnande övningar för käkmuskulaturen, användning av en skyddande skena att bära på nätter eller vid vila, och i vissa fall kirurgi.
'Synfält' betecknar det synliga fältet för ett visst öga, och definieras som den area som individen kan uppfatta med klar syn när man tittar rakt fram. Det är ungefär lika med det centrala området av vad som projiceras på näthinnan (retinan).
Synfältet delas vanligen upp i centralt och peripheralt synfält. Centralt synfält, även kallat maculfältet, är den innersta delen av synfältet och sträcker sig ungefär 10-15 grader från centrum. Detta område innehåller en hög koncentration av fotoreceptorceller (stavar och tappar) och är ansvarigt för detaljerad, skarp syn och färgseende.
Periferalt synfält, däremot, är den yttre delen av synfältet och sträcker sig från centralt synfält till kanten av vad som kan uppfattas. Detta område innehåller färre fotoreceptorceller och är ansvarigt för bredare, mindre detaljerad syn och rörelsesensorik.
För att mäta synfältet används ofta en apparat som kallas perimeter. Denna används inom oftalmologi och optometri för att diagnostisera och övervaka sjukdomar som kan påverka synfältet, såsom grön starr (glaukom) och åldersrelaterad maculad degeneration (AMD).
'Inlärning' är ett begrepp som används inom neurovetenskap, psykologi och pedagogik för att beskriva processen där information eller färdigheter internaliseras och blir en del av ens kognitiva strukturer och förmågor. Det finns olika typer av inlärning, till exempel klassisk betingning, operant betingning och kognitivt lärande. Inlärning kan ske genom direkta instruktioner, erfarenhet eller observation, och den kan vara medveten eller omedveten.
En medicinsk definition av inlärning kan se ut på följande sätt: "Inlärning är en process där information eller förmågor internaliseras och integreras i hjärnan genom upprepad stimulans, erfarenhet eller instruktion. Detta leder till förändringar i kognitiva strukturer och funktioner som påverkar beteende, minne och perception."
'Schizofreni' är ett allvarligt och komplext psykiatriskt sjukdomstillstånd som kännetecknas av störningar i tankar, perceptioner, känslor, beteende och funktion. De två huvudsakliga symptomen på schizofreni är positiva symtom och negativa symtom.
Positiva symtom innefattar psykotiska symtom som hallucinationer (vanligtvis att höra röster), illusioner, desorganiserade tankar och beteende samt störd affektivt tillstånd. Dessa symtom kan vara mycket uppenbara och kan orsaka stor lidande och funktionsnedsättning.
Negativa symtom innefattar avflackning, isolering, brist på motivation, brist på förmåga att känna glädje eller omtanke samt monotoni i tal och mimik. Dessa symtom kan vara mer subtila än positiva symtom, men de kan fortfarande orsaka betydande funktionsnedsättning och lidande.
Schizofreni kan också påverka kognitiva funktioner som uppmärksamhet, minne, planering och förmåga att lära sig nya saker. Dessa kognitiva symtom kan vara lika viktiga som de positiva och negativa symtomen när det gäller funktionsnedsättning och livskvalitet.
Det är värt att notera att schizofreni inte innebär en split personality eller flersidighet av personlighet, vilket är två missförstånd som ofta förekommer. Istället är det ett allvarligt och komplext tillstånd som kräver professionell behandling och stöd för att hanteras effektivt.
"Fall-kontrollstudie" är en epidemiologisk studietyp där syftet är att undersöka samband mellan en utsatthet (exempelvis en viss beteendefaktor eller exponering) och ett sjukdomsfall. Studien jämför personer med sjukdomen (kallade "fall") med personer som inte har sjukdomen (kallade "kontroller"). Genom att jämföra dessa två grupper kan man se om det finns några skillnader mellan dem vad gäller utsattheten.
Det är viktigt att kontrollgruppen är så lik fallgruppen som möjligt, förutom sjukdomen, för att studien ska ge tillförlitliga resultat. Kontrollerna väljs ofta från samma population som fallen och matchas efter demografiska faktorer som ålder, kön och socioekonomisk status.
Fall-kontrollstudier är användbara när det är svårt att identifiera en representativ grupp av icke-sjuka personer i förväg, till exempel vid sällsynta sjukdomar eller då sjukdomen har lång inkubationstid. Dessa studier kan ge ett snabbt och kostnadseffektivt svar på frågor om orsakssamband mellan en utsatthet och ett sjukdomsfall.
Rörelseuppfattning (proprioception) är en typ av sensorisk perception som ger oss information om var våra kroppsdelar är och hur de rör sig i rummet. Detta uppfattas genom speciella sensorer i musklerna, senorna och lederna, som detekterar spänningar, rörelser och positioner. Rörelseuppfattningen hjälper oss att upprätthålla balansen, koordinera rörelser och förstå var vår kropp befinner sig i förhållande till omgivningen.
'Lillhjärna' (cerebellum) är en del av hjärnan som ligger under storhjärnan och bakom hörsel- och synbarken. Det är en viktig struktur som har en central roll i koordineringen av muskulär aktivitet, balans och rörelsekoordination. Lillhjärnan består av två hemisfärer och ett mittparti (vermis) och innehåller mycket nervceller (neuron). Skador på lillhjärnan kan orsaka problem med muskeltonus, rörelsekontroll, balans och koordination.
Organstorlek är ett mått på storleken på olika organ i kroppen, ofta uttryckt i volymen (till exempel i kubikcentimeter, cm3) eller i vikt (till exempel i gram, g). Organens storlek kan variera mellan individer beroende på en rad faktorer som kön, ålder, genetiska faktorer och hälsostatus. I vissa fall kan organens storlek användas som ett sätt att bedöma hälsan hos en individ, till exempel när man mäter storleken på levern för att undersöka om den är utsatt för skada eller sjukdom.
Radiofarmaka är en term som används inom medicinen och kärntekniken. Det refererar till preparat som innehåller radioaktiva isotoper, som används i diagnostiska eller terapeutiska syften. I en medicinsk kontext kan radiofarmaka definieras som:
"Preparat av kemiska substance som innehåller en eller flera radioaktiva isotoper, antingen naturligt förekommande eller skapade i en kärnreaktor eller accelerator. De används primärt inom medicinen för att undersöka, diagnostisera och behandla sjukdomar, genom att utnyttja de radioaktiva strålarnas förmåga att interagera med levande vävnad."
Radiofarmaka kan användas på olika sätt inom medicinen. I diagnostiska syften injiceras de till patienten för att följa deras distribution och interaktion med kroppen, ofta med hjälp av bilddiagnostik som SPECT eller PET-scanning. I terapeutiska syften används radiofarmaka för att behandla olika former av cancer genom att rikta in sig på tumörceller och utnyttja strålningens förmåga att skada eller döda dem.
Aklorhydri är ett medicinskt begrepp som betyder att en person saknar produktion av saltsyra i magsäcken. Saltsyran produceras normalt av magceller, och den hjälper till att bryta ned maten och döda bakterier. Aklorhydri kan orsaka symptom som sura uppstötningar, illamående och magsmärtor, eftersom magsäcken istället producerar för mycket alkalisk vätska. Detta kan också leda till problem med näringsupptaget och ökad risk för infektioner i mag-tarmkanalen. Aklorhydri kan vara ett tecken på sjukdomar som exempelvis autoimmuna sjukdomar, gastrit eller magcancer.
'Syndrom' er et begreb, der anvendes indenfor medicin og betegner en samling af symptomer, tegn og/eller læsioner, der ofte forekommer sammen. Et syndrom repræsenterer dermed en særlig klinisk præsentation eller et mønster af sygdomsmanifestationer, men adskiller sig fra en specifik diagnose, da årsagen til syndromet ikke nødvendigvis er klar.
Et eksempel på et syndrom er Down-syndromet, der karakteriseres ved en unormal kromosomalt fordeling (trisomi 21), hvilket resulterer i en række fysiske og mentale egenskaber og udviklingsmæssige forsinkelser. Andre eksempler inkluderer Klinefelters syndrom, Cushings syndrom og Marfans syndrom.
"Inre faktor" är ett begrepp inom hematologi och refererar till en grupp von Willebrand-faktor-beroende proteiner som är involverade i blodets koagulationsprocess. Dessa proteiner produceras naturligt i kroppen, främst i levern, och spelar en viktig roll i att ställa in blödningar genom att underlätta sammanlänkningen av blodplattarna (trombocyter). Inre faktorer delas ofta upp i två kategorier: inre faktor I (eller fibrinogen) och inre faktor II till XV (eller protrombin till faktor XVa). Varje inre faktor har en specifik funktion i koagulationskedjan, och brist på eller felaktig funktion hos någon av dessa faktorer kan leda till koagulationsstörningar och ökad blödningsrisk.
En hjärnblödning, även känd som intracranial blödning, är när ett blodkärl i hjärnan spricker eller skadas, vilket orsakar blod att läcka in i hjärnvävnaden. Detta kan leda till tryckökning inne i skallen och skada hjärnceller. Hjärnblödningar kan vara livshotande och kräver akut medicinsk behandling.
Det finns olika typer av hjärnblödningar, beroende på var blodet samlas:
1. Subduralblödning: Detta sker när ett blodkärl mellan hjärnan och den yttre hårda hinna som omger hjärnan spricker. Blodet accumulerar under den hårda hinnan och kan komprimera hjärnan.
2. Subarachnoidalblödning: Detta sker när ett blodkärl mellan hjärnbarken och det spinnwebbartäck som täcker hjärnbarken spricker. Blodet accumulerar i den subarachnoidala rymden, vilket kan orsaka starka huvudvärkar, krampanfall och förändringar i medvetandegraden.
3. Intraparenchymal blödning: Detta sker när ett blodkärl inne i hjärnvävnaden spricker. Blodet accumulerar i hjärnvävnaden och kan orsaka tryckökning och skada hjärnceller.
Hjärnblödningar kan orsakas av olika faktorer, såsom högt blodtryck, äldre ålder, trauma, aneurysm (en svaghet i ett blodkärl), artieriell scleros (hårdnad av blodkärlen) och vissa sjukdomar som till exempel amyloidangiopati.
Den medicinska termen för "lungsäck" är pleura. Pleuren är det tunna, slidande membranet som omger och skyddar lungorna. Det finns två skikt av pleura: den yttre skikt som kallas parietalpleuran och den inre skikt som kallas visceralpleuran. Mellan dessa två skikt finns det en liten mängd vätska som hjälper till att minska friktionen när lungorna expanderar och kontraheras under andning. Pleurit är en medicinsk term för inflammation eller iritation av pleuren, vilket kan orsaka smärta vid andning.
'Vagotomi, proximal gastrisk' refererer til en type af kirurgisk behandling, hvor den proximale del af den vagale nerve, som innerverer maven, trækkes tilbage (og ofte også delvis sekteres eller afskæres). Dette gørs for at reducere den overdrevent sure produktion i mavesækkens øvre del hos patienter med for eksempel et sygdomsbillede med meget alvorlig og refractory gastrisk acidose eller refluxoesygdom.
Den vagale nerve består af to grene, den højre (rede) og venstre (sinistre) vagusnerve, som hver især innerverer forskellige dele af mavesækken. I en proximal gastrisk vagotomi trækkes den proximale del af disse nerver tilbage fra deres innervation af øvre del af maven (fundus og kroppen). Dette reducerer den parasympatiske nerveimpuls til mavesækkens muskulatur, hvilket resulterer i en nedsat sekretion af magsyre.
Det er vigtigt at notere, at selvom vagotomi ofte anvendes som en del af kirurgisk behandling for peptisk ulceration (hvor der er en overdreven magsyreproduktion), så er det ikke længere en førstahåndsbehandling på grund af de mange bivirkninger og mulige komplikationer, herunder for eksempel dumping syndrom, diarré og vitamin B12-mangel. I stedet foretrækkes ofte andre former for behandling som medicinsk terapi eller endoskopisk behandling.
I svensk medicinsk terminologi refererar "magsäckens zymogenceller" ofta till celler i magsäcken som producerar och secretorer inaktiva enzymer, även kända som zymogener. När dessa enzymer når tarmsystemet aktiveras de genom att bli omvandlade till sina aktiva former, vilket är en viktig del av den enzymatiska processen involverad i matspjälkningen.
Specifikt åsyftar termen ofta celler i magsäckens slemhinnor som producerar inaktiva former av proteolytiska enzymer, såsom pepsinogen (som aktiveras till pepsin) och gastrisk lipase (som aktiveras till lipas). Dessa enzymer hjälper till att bryta ned proteinerna och lipiderna i maten till mindre molekyler som kan absorberas av kroppen.
"Macaca mulatta" er en art av primater i makakfamilien og er også kjent som den kinesiske makaken eller rhesusaber. Det er en av de mest almindelige arter av aber i verden, og det har en bred geografisk fordeling fra Pakistan i vest til Kina i øst.
Den kinesiske makaken er en stor og robust primat med en gjennomsnittlig lengde på 50-65 cm og en vekt på 5,5-11 kg for voksne dyr. Den har en gråbrun pels som blir mer grågrønn på ryggen og halsen, mens undersiden er lysere. Hannar har ofte en tydelig skjegg rundt om ansiktet.
Denne aben lever i både skogsområder og åpne landskap, inkludert bjergris, ørken og urbane omgivelser. Den er allsidig og kan leve av en variert kost som inkluderer frukt, nøtter, frø, bladverk, insekter og små dyr.
Macaca mulatta er kjent for sin intelligens og sociale adferd. Den lever i grupper med flere hanner og hunner, og de har et kompleks hierarki basert på dominans. De bruker en rekke forskjellige kommunikasjonsformer, inkludert lyd, gestus og ansiktsekspressioner, for å holde kontakt med andre i gruppen og forsvare territoriet.
Denne aben har også vært brukt i biomedisinsk forskning på grunn av sin nær relasjon til mennesket. Den er en naturlig vektor for mange sykdommer som kan infektere mennesker, inkludert poliovirus og hepatittis A-virus. Derfor har den vært brukt i studier av infeksjonsmechanismer og utvikling av vacciner.
Fluoro-18-2-deoxi-D-glukos är ett radiotracer som används inom medicinsk bilddiagnostik, särskligen positronemissionstomografi (PET). Det är en analog av glukos, som har substituerats med en radioaktiv isotop av fluor, Fluoro-18. När den injiceras i kroppen accumulerar den sig i celler som metaboliserar glukos aktivt, särskilt cancerceller, eftersom de ofta har högre glukosomsättning än normala celler.
Genom att toma bilder av distributionen av Fluoro-18-2-deoxi-D-glukos i kroppen kan läkare upptäcka och diagnostisera cancer, samt övervaka effekterna av behandlingar. Det är också känt under trade names som Fludeoxyglucose (FDG) och 18F-FDG.
Aging, also known as aging or senescence, is a natural, progressive process that occurs over time and affects all living organisms. In a medical context, aging is defined as the accumulation of changes in an individual over time, which includes biological, psychological, and social components. These changes can lead to increased vulnerability to disease, disability, and death.
The biological aspect of aging involves changes at the cellular and molecular level, such as DNA damage, telomere shortening, protein aggregation, and altered gene expression. These changes can affect the function and survival of cells and tissues, leading to age-related diseases such as cancer, heart disease, and neurodegenerative disorders.
The psychological aspect of aging involves changes in cognitive, emotional, and social functioning. Aging can be associated with declines in memory, attention, and processing speed, as well as increased risk for mental health conditions such as depression and anxiety. However, many older adults maintain good cognitive function and emotional well-being throughout their lives.
The social aspect of aging involves changes in roles, relationships, and social participation. Older adults may experience retirement, loss of loved ones, and decreased mobility, which can impact their social connections and sense of purpose. However, many older adults remain active and engaged in their communities, pursuing new interests and maintaining meaningful relationships.
In summary, aging is a complex and multifaceted process that involves changes at the biological, psychological, and social levels. While there are challenges associated with aging, many older adults lead healthy, fulfilling lives and make valuable contributions to their families and communities.
I medicinskt hänseende betyder "förhårdning" ofta att ett vävnadsområde blir ovanligt hårt eller sklerotiskt. Det kan orsakas av olika sjukdomar eller skador, och den exakta mekanismen beroende på vad som orsakat förhårdningen kan variera.
Exempelvis kan en förhårdning i hjärtklaffarna leda till problem med hjärtfunktionen, medan en förhårdning i levervävnaden kan vara ett tecken på levercirros. Andra exempel på sjukdomar som kan orsaka förhårdningar innefattar kalkifikationer (kalciumavlagringar), ateroskleros (förtjockning och skleros av artärväggarna) och fibros (överdriven bildning av bindväv).
Det är viktigt att notera att förhårdning kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada, så om du anar att du har en förhårdning bör du uppsöka din läkare för att undersökas närmare.
'Könskarakteristika' refererar till de fysiska, kroppsliga och biologiska egenskaper som används för att bestämma om en person är man eller kvinna. Dessa karaktäristika inkluderar traditionellt exempelvis könskromosomerna (XX hos kvinnor och XY hos män), könsorganen, könsbekräftande hormonnivåer och sekundära könskarakteristika som till exempel bröstutveckling eller skäggväxt.
Det är värt att notera att könskaraktäristika kan variera mycket mellan olika individer, och att det finns många variationer och avvikelser från de traditionella binära könsnormerna. Vissa personer kan också identifiera sig som icke-binära eller transpersoner, vilket innebär att deras identitet inte nödvändigtvis korresponderar med de könskaraktäristika de har fötts med.
"Sackader" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en patologisk tillstånd där det förekommer onormalt stora utbuktningar eller cystor i hjärnans membran, kallat hårda och mjuka hjärnhinnan (dura mater och pia mater). Dessa cystor innehåller ofta vätska och kan vara förknippade med olika sjukdomar eller skador som till exempel trauma, infektion, inflammation eller tumörer.
Sackader kan orsaka en rad symtom beroende på deras storlek och plats i hjärnan, såsom huvudvärk, yrsel, synproblem, kräkningar, balansstörningar och i vissa fall till och med epileptiska anfall. Diagnosen ställs vanligtvis genom hjälp av avancerade bildgivande undersökningsmetoder som magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen kan variera från att observera till mediciner, dränering eller i vissa fall kirurgiskt avlägsnande beroende på allvarlighetsgraden och typen av sackader.
En stroke, även känd som slaganfall eller cerebrovaskulärt accident (CVA), är en plötslig och ofta oväntad händelse som orsakas av en rubbning i blodförsörjningen till hjärnan. Det kan bero på att ett blodkärl i hjärnan går sönder (ischemisk stroke) eller att ett blodkärl i hjärnan brister (hemorragisk stroke). När blodflödet till en del av hjärnan störs, kan de nerver som kontrollerar vissa kroppsfunktioner skadas, vilket kan leda till svåra och varaktiga funktionsnedsättningar.
En ischemisk stroke uppstår när ett blodkärl i hjärnan blockeras av en blodpropp eller en blodplättsamling (trombos), vilket förhindrar att syre- och näringsrika blod kommer fram till de drabbade nervecellerna. I vissa fall kan en mindre artär i hjärnan drabbas av en smalning (ateroskleros) som orsakar en progressiv förträngning, vilket kan leda till en långsam och gradvis påverkan på hjärnfunktionen.
En hemorragisk stroke inträffar när ett blodkärl i hjärnan brister eller läcker, vilket orsakar blödning in i hjärnvävnaden eller i den omgivande hjärnhinnan (subarachnoidea hjärnhinna). Den ökade intracraniala trycket och den toxiska effekten av blodet på de omgivande nervecellerna kan orsaka en snabb och allvarlig skada på hjärnfunktionen.
Stroke är en medicinsk nödsituation som kräver omedelbar behandling för att minska risken för varaktiga skador eller död. De tidigaste tecknen på stroke kan inkludera plötslig svaghet, förlust av känsel eller smärta i ansiktet, armarna eller benen, speciellt på ena sidan av kroppen, plötslig förvirring, problem med balansen eller koordination, plötsliga svårigheter att tala eller förstå tal, plötslig synförlust i ett öga eller båda ögonen och plötslig allvarlig huvudvärk utan känd orsak.
Histamin är ett biogent amin som fungerar som neurotransmittor och immunmodulerande signalsubstans i kroppen. Det produceras naturligt i människokroppen av granulocyter, basofiler och mastceller som en del av det immuna systemet. Histamin spelar en viktig roll i allergiska reaktioner, inflammation och sömn-vakenhetsreglering. Det kan också frisläppas i samband med fysisk skada eller sjukdom, där det fungerar som ett signalsubstanser som attraherar andra celler till området för att hjälpa till vid läkning och reparation. Histamin verkar genom att binda till olika receptorer i kroppen, inklusive H1-, H2- och H3-receptorerna, vilket orsakar en rad fysiologiska effekter som pruritus (kliande), bronkospasm, sänkt blodtryck och ökat slemproduktion.
Den hippocampus är en del av limbiska systemet i hjärnan som spelar en viktig roll i minnes- och läringsprocesser. Det är ett par strukturer, en i varje hemisfär, som liknar en hästsko i formen och ligger djupt inne i tinningloben. Hippocampus består av flera regioner, inklusive cornu ammonis, dentatgyrus och subiculum, som tillsammans bildar en komplex neural nätverksarkitektur.
Hippocampus är speciellt känslig för skador orsakade av syrebrist, neuroinflammation och neurodegenerativa sjukdomar, såsom Alzheimers sjukdom. Forskning har visat att förlust av volym och funktion i hippocampus korrelerar med minnesförlust och kognitiva nedsättningar hos äldre vuxna och personer med demenssjukdomar.
Medicinskt sett är magsäcken (ventriculus) en muskelhinna som utgör en del av matspjälkningssystemet hos djur och människor. Den ligger i överkanten av bukhålan och förvarar och jäsnar föda innan den fortsätter till tarmarna för ytterligare bearbetning och näringsabsorption. Magsäcken har en mycket stark muskelvägg som hjälper till att mala upp och småbita maten genom peristaltiska rörelser, vilket underlättar näringsupptagningen i tarmarna.
I en medicinsk kontext kan lineära modeller vara statistiska modeller som används för att analysera relationer mellan variabler. I en linear modell antas sambandet mellan variablerna vara linjär, det vill säga att förändringar i en variabel är proportionella med förändringar i en annan variabel.
Ett exempel på en enkel lineär modell är regressionsanalys, där man undersöker sambandet mellan en dependent variabel (den variabel som ska förutsägas) och en eller flera independent variabler (de variabler som används för att förutspå den dependenta variabeln). I regressionsanalysen beräknas en linjär funktion som beskriver sambandet mellan de olika variablerna, och denna funktion kan sedan användas för att göra förutsägelser om värdet på den dependenta variabeln baserat på värdena på de independenta variablerna.
Lineära modeller används inom många olika områden inom medicinen, till exempel för att analysera effekterna av olika behandlingsalternativ, för att undersöka riskfaktorer för sjukdomar eller för att utvärdera kvaliteten på diagnostiska tester.
Electrical resting potentials refer to the difference in electric potential between the interior and exterior of a cell when the cell is at rest, meaning that it is not undergoing an action potential or other electrical signaling. This potential difference is generated by the uneven distribution of ions, such as sodium (Na+), potassium (K+), chloride (Cl-), and calcium (Ca2+) ions, across the cell membrane. The inside of the cell is typically negatively charged relative to the outside, with the resting potential typically ranging between -60 to -90 millivolts (mV). This electrical gradient is critical for the functioning of excitable cells, such as neurons and muscle cells, as it provides the energy needed for the initiation and propagation of action potentials.
Neurological models är matematiska eller datorbaserade representationer av olika aspekter av det neurologiska systemet, inklusive hjärnan och nerverna. Dessa modeller kan användas för att simulera olika funktioner och processer i nervsystemet, såsom neurotransmission, neuronal excitation, och nätverksdynamik.
Det finns olika typer av neurologiska modeller, beroende på vilka aspekter av nervsystemet de försöker beskriva. Några exempel är:
1. Enskilda neuronmodeller: Dessa modeller simulerar aktiviteten i en enda neuron, inklusive dess membranpotential och elektriska signaler.
2. Neuronalnätverksmodeller: Dessa modeller simulerar interaktionerna mellan flera neuroner och hur de tillsammans bildar nätverk som utför specifika funktioner.
3. Kognitiva modeller: Dessa modeller försöker beskriva högre kognitiva processer såsom perception, uppmärksamhet, minne och lärande.
4. Systemnivåmodeller: Dessa modeller simulerar större systemnivåfunktioner i nervsystemet, till exempel sömn-vakena cykeln, hunger-sättningssystemet och smärtsystemet.
Neurologiska modeller används inom flera områden av neurovetenskapen, bland annat för att undersöka grundläggande mekanismer i nervsystemet, för att simulera patologiska tillstånd och för att utveckla nya terapeutiska strategier.
'Gastrisk fundus' refererer til den øverste del af maagen, der er forbundet med esophagus (spiserøret). Dette område er karakteristisk for sin indbulning over den muskulære del af magen og indeholder også en stor koncentration af fundusglander, som producerer mave-syre og slimet substance, der hjælper med at beskytte mavesækkens indvendige overflade. Fundus er vigtig for at regulere mavens akiditet og fordøjelsesprocessen.
'Främre temporal lobektomi' är en neurokirurgisk procedur där man delvis eller helt tar bort den främre delen av det temporala lobet i hjärnan. Den främre delen av det temporala lobet kallas också som 'temporal cortex'.
Denna procedure kan användas för att behandla olika sjukdomar eller tillstånd, såsom epilepsi, tumörer eller andra skador i hjärnan. Genom att ta bort den drabbade delen av hjärnbarken kan neurokirurgen försöka reducera frekvensen och/eller svårighetsgraden av anfall eller andra symtom som orsakas av sjukdomen eller skadan.
Det är viktigt att notera att en främre temporal lobektomi kan leda till vissa kognitiva effekter, såsom minnes- och språkrelaterade problem, beroende på vilken del av hjärnan som opereras bort. Dessa effekter varierar från person till person och beror på en rad faktorer, inklusive den individuella anatomin och funktionen hos hjärnan före operationen.
"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.
En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.
I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.
Somatosensorisk område refererer til en del af hjernen, der er ansvarlig for behandlingen og integrationen af sensoriske input fra hele kroppen undtaget ørene og øjnene. Det inkluderer den primære somatosensoriske bark (S1, S2, S3), der findes i hjernebarken (cortex cerebri) og modtager input fra muskler, led, hud og indre organer via det somatosensoriske nervesystem.
I den primære somatosensoriske bark er der en kortikal repræsentation af hele kroppen, hvor forskellige dele af kroppen er repræsenteret i forskellig grad alt efter størrelsen og kompleksiteten af det sensoriske apparat. For eksempel tager håndens og ansigtets repræsentationer op en relativt stor del af arealet, mens rygmarvens og benene tager op et mindre areal.
Somatosensorisk information fra kroppen behandles i denne hjernebarken for at give os følelser som berøring, temperatur, smerte, vibrazion og proprioception (position og bevægelse af led og muskler). Dette område er også involveret i visuel-taktisk integration, hvor information fra øjne og hud kombineres for at skabe en bedre forståelse af objekter og deres egenskaber.
'Synbanor' är ett varumärke för ett läkemedel som innehåller den aktiva substansen brimonidin. Synbanor används vanligen för att behandla ögonblodtryckshöjning (glaukom) och är ett så kallat kolinergt miotikum, vilket betyder att det verkar genom att kontrahera muskulaturen i ögats främre kammare, vilket leder till en minskad ackumulering av vätska i ögat och därmed ett sänkt ögonblodtryck.
Den vanligaste formen av Synbanor är en ögondrop som tas upp till två gånger per dag. Det är viktigt att följa din läkares instruktioner när du använder Synbanor eller något annat läkemedel, och att inte ändra dosen eller avbryta behandlingen utan första att ha kontakt med din läkare.
"Blickfixierung" er en medisinsk term som refererer til den fysiske proces hvor øynene holder fast og fokuserer på et bestemt punkt i synsfeltet. Dette skjer ved at de smallere musklene rundt pupillen trækker sammen for å holde billedet stille på nettret, slik at hjernen kan interpretere det som en stillestående, klar og skarp visuel representasjon.
Blickfixering er viktig for normal synsefunksjon og lesing, og den hjelper også med å stabilisere øynene når vi beveger hodet eller kroppen. Problemer med blickfixering kan føre til synsproblemer som dobbeltseende, uskarpt seende eller svært å fokusere på et punkt.
'Omdöme' är ett begrepp som ofta används inom medicinen, särskilt inom områdena etik och juridik. Det kan definieras som förmågan att bedöma vad som är rätt eller fel, lämpligt eller olämpligt, baserat på kunskap, erfarenhet och värderingar.
Omdöme innebär att man kan väga olika aspekter av en situation, ta hänsyn till konsekvenser och välja den bästa kursen av handling. Det är en subjektiv bedömning som kan variera mellan individer, men som ofta baseras på professionella riktlinjer och standarder.
Exempelvis när en läkare beslutar om en behandling, måste han eller hon använda sitt omdöme för att utvärdera patientens medicinska historia, fysiska tillstånd, preferenser och värden, samt möjliga risker och fördelar med olika behandlingsalternativ. Samma princip gäller när en sjuksköterska beslutar om patientvård eller när en psykiater bedömer om en patients behandling är tillräcklig eller inte.
I allmänhet anses god omdömesförmåga vara en central del av medicinsk kompetens och etik, eftersom den hjälper till att garantera att patienter mottar den bästa möjliga vården baserat på deras individuella behov och preferenser.
'Endoderm' är ett medicinskt begrepp som refererar till den inre av de tre germinativa blad som bildas under embryonal utveckling hos däggdjur. Det är det innersta lagret av celler i gastrula-stadiet och kommer att bli den embryonala källan till många av de inre organen, inklusive lungorna, levern, bukspottkörteln och tarmarna.
Endoderm bildar också en del av det gastrointestinala systemet, såsom matstrupen, magsäcken, tolvfingertarmen, tunntarmen och kikhostblåsan. Det är viktigt att notera att endoderm inte inkluderar nervsystemet eller muskler, som istället utvecklas från ectoderm och mesoderm.
Gyrus parahippocampalis är ett område i hjärnbarken (cortex) som ligger nära hippocampus, en del av limbiska systemet som är involverat i minnes- och emotionella funktioner. Gyrus parahippocampalis kan delas in i flera olika underregioner och har visats vara viktig för bland annat rumsligt minne och orientering. Det är även involverat i processer som kopplas till sjukdomar såsom schizofreni och Alzheimers sjukdom.
'Frontalben' är ett medicinskt begrepp som refererar till den främre delen av huvudet, motsvarande pannan och det angränsande området. Det är också känt som frontalloben eller frontalregionen, och innehåller en del av storhjärnan (cerebrum). Frontalloben har en viktig roll i högre mentala funktioner såsom planering, beslutsfattande, socialt beteende, emotionell regulering och arbetshågkomst. Skador eller sjukdomar i denna region kan leda till kognitiva, emotionella och beteendemässiga symptom som exempelvis sämre minnesförmåga, impulsivt beteende och förändrad affektivitet.
Functional neuroimaging är en samlingsbeteckning för olika tekniker inom neurologi och psykiatri som används för att undersöka aktiviteten i hjärnan under olika tillstånd, såsom vila, sömn, kognitiva uppgifter eller sjukdomstillstånd. Dessa tekniker innefattar bland annat funktionell magnetresonanstomografi (fMRI), positronemissionstomografi (PET) och elektroencefalografi (EEG).
I en medicinsk kontext kan definitionen av functional neuroimaging vara:
"En bilddiagnostisk metod som används för att undersöka aktiviteten i hjärnan under olika tillstånd, genom att mäta blodflödet, syreomsättningen eller elektrisk aktivitet i specifika regioner av hjärnan. Metoden använder sig av olika tekniker som fMRI, PET och EEG för att producera bilder som visar aktivitetsnivåerna i hjärnan, vilket kan hjälpa till att diagnostisera och förstå sjukdomar och skador i centrala nervsystemet."
I'm sorry for any confusion, but "Makaker" is not a medical term. It is a common name for several species of Old World monkeys, also known as macaque monkeys. These monkeys are found in Asia and North Africa, and some species are known to live in close proximity to humans. If you have any questions about primatology or veterinary medicine, I'd be happy to try to help answer them!
P300 är en händelserrelaterad potential (ERP) som registreras i hjärnans elektriska aktivitet under en EEG-undersökning. Denna potential uppstår som ett positivt vågimpuls, det vill säga en topp på den elektriska signalen, omkring 300 millisekunder efter presentationen av en oväntad eller betydelsefull stimulus. P300 används ofta som ett mått på uppmärksamhet och kognitiv bearbetning i forsknings- och kliniska sammanhang. Det kan till exempel användas för att undersöka sjukdomar som ger upphov till kognitiva störningar, såsom demenssjukdomar och schizofreni.
Talamus är en del i hjärnan som fungerar som ett reläcenter för sensorisk information. Den mottar information från kroppens sinnesorgan och skickar den vidare till rätt delar av hjärnan för bearbetning och respons. Talamus påverkar också medvetandet, sömn-vakenhetscykeln, och känslor. Den är belägen i mitten av hjärnan och är en del av diencephalon.
I medically related context, "semantics" refererer til studiet af betydning og forståelse af sprog i kommunikation, særligt indenfor lægevidenskab og andre sundhedsfaglige områder. Det inkluderer forståelsen af patienters beskrivelser af deres symptomer, sygdomme og tilstande, samt effektiv kommunikation mellem sundhedspersonale og patienter.
Semantik i denne kontekst handler om at sikre at alle parter har en fælles forståelse af de begreber, ord og udtryk, der bruges i sundhedsrelaterede sammenhænge, såsom diagnoser, behandlinger, medicinske procedurer og andre relevante emner. Dette er særligt vigtigt for at undgå misforståelser, fejlbeskeder eller dårlig lægepatient-kommunikation, der kan føre til uhensigtsmæssige behandlinger, forværret sundhed og patientskade.
En bedre semantisk forståelse hjælper også med at styrke den empatiske forbindelse mellem læger og patienter, hvilket kan føre til en mere effektiv behandlingsproces og bedre sundhedsresultater.
"Visuelle elektrische retningspotentialer" (VER) er en medicinsk terminologi som refererer til de elektriske signaler som genereres i øynene når de blir stimulert av lys. Disse signalene reiser seg langs nerver og overføres til hjernen, der de tolkes som synseindrukker.
VER-måling er en undersøkelsesmetode som kan brukes for å undersøke øynes funksjon og å avdekke eventuelle skader eller sykdommer i det visuelle systemet. Målingen utføres ved hjelp av en elektrodi som plasseres på pannen, mens subjektet ser på en lysfelt. Elektriske signaler fra øynene registreres og analyseres for å merke ut eventuelle abnormaliteter i de visuelle retningspotentialene.
Abnormale VER-målinger kan være forbundet med en rekke sykdommer, inkludert skader på øynene eller nerver, hjerneblødninger, tumorer og andre neurologiske tilstander.
Penetrating head injuries are a type of traumatic brain injury (TBI) that occur when an object pierces through the skull and enters the brain tissue. This can happen as a result of gunshot wounds, stabbing, or other types of trauma that cause an object to penetrate the skull.
Penetrating head injuries can cause a wide range of symptoms and complications, depending on the severity and location of the injury. These may include:
* Skull fractures
* Bleeding in the brain (intracranial hemorrhage)
* Damage to brain tissue and nerves
* Infection
* Increased intracranial pressure
* Seizures
* Coma
* Long-term neurological deficits or disability
Immediate medical attention is required for penetrating head injuries, as they can be life-threatening. Treatment may include surgery to remove the object and repair any damage to the skull and brain tissue, as well as medications to manage symptoms such as pain, swelling, and infection. Rehabilitation may also be necessary to help the patient recover from any neurological deficits or disabilities caused by the injury.
'Magsaft' är ett sekret som produceras i magsäcken. Den primära funktionen är att bryta ned föda, speciellt protein, genom en process som kallas proteolys. Magsaft innehåller flera enzymer såsom pepsin, gastrisk lipas och gelatinas. Dessutom innehåller det saltsyra (väteklorid, HCl) som skapar den sura miljön (med ett pH på 1-3) i magsäcken och aktiverar de proteolytiska enzymerna. Magsaftens produktion stimuleras av gastrin, ett hormon som frisätts i svar på att äta.
'Skalle' er en uformell betegnelse for hovedet, men i en medicinsk kontekst refererer det typisk til kraniet eller den del av kroppen som omgiver hjernen. Det består av flere separate ben, der vokser sammen til et solidt skeletal støtteelement for hjernen og musklerne i ansigtet og nakken. Kraniet har også åbninger som tillader nervesystemets strukturer, blodkar og andre vitaler organer at passere igennem.
"Anfall" er en overførbar betegnelse som kan referere til forskjellige medisinske tilstander. En av de mest kjente er epilepsianfall, som karakteriseres av pludselige, ukontrollert og gentagende aktivitet i hjernen som fører til fysiske konvulsjoner eller absense (tab av bevissthet). Andre typer medisinske anfaller kan inkludere:
* Astmaanfall: en plutselig forværring av åndedrettet svikt som kan føre til hoste, trang til å få ilt og i værste fall, lete seg i lavt iltnivå.
* Hjertanfall: plutselig stopp i hjertets funksjon eller rytme, som kan føre til bevisstløshet og død hvis ikke behandlet straks.
* Angstanfall: en plutselig overvældende känsla av angst eller rædsel, som kan være forbundet med hyperventilering, svimmelhed og hjertebanken.
* Synsanfall: en plutselig størrelsesendring i synsfeltet, ofte forårsaket av en migræne eller en anden type hjerneskade.
Denne listen er ikke uttømmende, og det kan være andre typer medisinske tilstander som også kan beskrives som "anfaller". Hvis du lurer på en spesifikk type anfall, kan jeg prøve å gi deg mer informasjon om den.
'Verbalt beteende' refererer til måden, hvorpå en person kommunikerer og udtrykker sig gennem sproglige udtryksformer. Dette inkluderer både det, hvad en person siger (inholdet), såvel som den måde, hvorpå det bliver sagt (formen). Verbalt beteende kan være mundtligt eller skriftligt og kan afsløre mange ting om en persons tankegang, følelser, attitude, motivation, selvforståelse og sociale relationer.
I et medicinsk eller psykiatrisk sammenhæng kan verbalt beteende være særligt relevant at observere og analysere, da abnormiteter i verbalt beteende ofte er forbundet med forskellige psykiske lidelser, neuropsykiatriske forstyrrelser eller neurologiske skader. Eksempler på sådanne abnormiteter kan være stammende, snakken i søvn, tankeforvirring, sproglige forstyrrelser, sværhed med at finde de rigtige ord (afasi), gentagelse af ord eller sætninger (palilali) og andet.
'Executive function' (EF) is a term used in medicine and psychology to describe a set of cognitive processes that are necessary for the regulation, control, and management of our thoughts, actions, and emotions. These functions enable us to engage in goal-directed behavior, plan and organize tasks, manage time effectively, switch focus as needed, monitor and adjust our behavior, and inhibit irrelevant or inappropriate responses.
The three core executive functions are:
1. Working memory: the ability to hold and manipulate information in mind over short periods of time.
2. Cognitive flexibility: the ability to switch between different tasks or mental sets, and to think about multiple concepts simultaneously.
3. Inhibitory control: the ability to inhibit automatic or impulsive responses, and to resist distractions and interference from irrelevant stimuli.
These functions are closely interrelated and work together to enable us to engage in complex cognitive tasks, such as problem-solving, decision-making, and planning. Deficits in executive function can have significant impacts on daily life, including difficulties with academic performance, job productivity, social relationships, and overall well-being.
Pentagastrin är ett syntetiskt peptidhormon som efterliknar strukturen och verkan av gastrin, ett hormon som produceras i magsäcken. Pentagastrin används inom medicinen för att stimulera magsekretionen vid diagnostiska syften, till exempel för att utvärdera magsäckens förmåga att producera syra. Det kan också användas för att testa tarmtarmkörtelns funktion och i vissa fall som behandling vid blodbrist orsakad av magblödningar.
Pentagastrin är inte längre tillgängligt på marknaden i många länder, inklusive Sverige, på grund av biverkningar och säkerhetskonsekvenser. Andra alternativ rekommenderas istället för att utföras dessa diagnostiska tester.
'Alfarytm' är ett felstavat medicinskt begrepp som sannolikt avser 'alfa-rytm'. Alfa-rytm är en typ av elektrisk aktivitet i hjärtat som kan ses på ett elektrokardiogram (ECG). Detta mönster visar sig som regelmässiga vågor med en frekvens på 8-13 Hz och uppstår när individen är vaken, lugn och har slutna ögon. Alfarytm kan också användas för att beskriva en patient som befinner sig i denna tillstånd.
Ibland kan alfa-rytm ersättas av andra typer av hjärtrytm, såsom beta-rytm eller theta-rytm, beroende på individens medvetandegrad och fysiologiska tillstånd. Ärftliga faktorer, ålder, mediciner och andra sjukdomar kan påverka förekomsten av alfa-rytm.
Memory loss, på svenska även känt som "minnesförlust", är ett symptom som innebär att någon har svårt att minnas viktiga informationer eller händelser. Det kan vara en förändring i ens kognitiva funktioner och kan ha olika orsaker, till exempel åldrande, demenssjukdomar som Alzheimers sjukdom, hjärnskada, depression eller annan psykisk ohälsa.
Det finns också olika typer av minnesförlust, till exempel korttidsminne och långtidsminne. Korttidsminnet är det minne som behövs för att komma ihåg information under en kort period, medan långtidsminnet är det minne som används för att komma ihåg information över en längre tidsperiod.
I allvarliga fall av minnesförlust kan det vara svårt att utföra vardagliga uppgifter och att fungera oberoende i vardagslivet. Om du eller någon annan upplever påtaglig minnesförlust rekommenderar vi starkt att söka medicinsk hjälp och rådgivning hos en läkare eller specialist inom området.
'Ansikte' är en medicinsk term som ofta används för att referera till det yttre utseendet eller strukturen hos huvudet och övre delen av halsen. Det inkluderar ofta ansiktets hud, muskler, bindevävnad, fettvävnad, blodkärl, lymfkörtlar, nerver, skelett och kraniala suturer. Ansiktet innehåller också viktiga sensoriska organ som ögon, öron, näsa och mun, vilka är involverade i syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Medicinska bedömningar av ansiktet kan användas för att diagnostisera olika medicinska tillstånd eller skador, såsom hudsjukdomar, muskuloskeletala sjukdomar, neurologiska tillstånd och trauma.