En hjärtmuskelinflammation, även kallad myokardit, är en inflammatorisk sjukdom som drabbar hjärtmuskulaturen (myokardiet). Den kan orsakas av infektioner, autoimmuna reaktioner eller toxiska ämnen. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera bröstsmärta, andfåddhet, trötthet och hjärt rytmstörningar. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av symtom, blodprover, elektrokardiogram (ECG) och ibland med hjälp av en biopsi av hjärtmuskeln. Behandlingen beror på orsaken till myokardit och kan innebära mediciner, hälsolivsändringar eller i vissa fall operationellt ingrepp.

Coxsackievirusinfektioner är en typ av enterovirusinfektion som orsakas av Coxsackie A- och B-virus. Infektionen kan vara asymptomatisk eller leda till en rad olika symptom beroende på vilken typ av Coxsackievirus det är fråga om och persons ålder, allmänt hälsotillstånd och immunförsvar.

Coxsackie A-virus kan orsaka milda till moderata symptom som feber, hosta, halsont, trötthet, muskelvärk, ont i magen och diarré. I vissa fall kan virusinfektionen leda till herpangina, en sjukdom som kännetecknas av små, smärtsamma sår (vesiklar) på svalget och tungan.

Coxsackie B-virus kan orsaka allvarligare symptom som hjärtmuskelinflammation (myocardit), lunginflammation (pneumonit), leverinflammation (hepatit) och meningit (hjärnhinneinflammation). I sällsynta fall kan Coxsackie B-virus orsaka en neurologisk sjukdom som kallas aseptisk meningit, vilket innebär att det inte finns några bakterier i ryggmärgsvätskan.

Coxsackievirusinfektioner sprids vanligtvis via direkt personlig kontakt med en infekterad persons kroppsvätskor, såsom slemhinnor, saliv, avföring och andedräkt. Viruset kan också spridas via kontaminerade födoämnen och vattenkällor.

Det finns inget specifikt behandlingssätt för Coxsackievirusinfektioner, men symptomen kan behandlas med vanliga smärtstillande medel, sömnmedel och vätskeersättning. I allvarliga fall kan patienten behöva vårdas på sjukhus.

Enterovirus B, human is a type of virus that belongs to the family Picornaviridae and genus Enterovirus. This virus is known to infect humans and can cause a variety of illnesses, such as hand, foot, and mouth disease, herpangina, pleurodynia, and acute hemorrhagic conjunctivitis. In rare cases, it can also lead to more serious conditions like meningitis or encephalitis.

Enterovirus B is typically transmitted through direct contact with infected individuals or contaminated objects. The virus can survive for extended periods on surfaces and in water, making it highly contagious. Once inside the body, the virus replicates in the cells that line the gastrointestinal tract and then spreads to other organs via the bloodstream.

Symptoms of an Enterovirus B infection can vary widely depending on the specific type of virus and the individual's age and overall health. In many cases, the infection is mild and may go unnoticed or cause only minor symptoms like fever, sore throat, or rash. However, in some cases, the infection can be more severe and lead to complications such as dehydration, myocarditis (inflammation of the heart muscle), or neurological damage.

Prevention measures include practicing good hygiene, such as washing hands frequently, avoiding close contact with sick individuals, and disinfecting surfaces that may be contaminated with the virus. There is no specific treatment for Enterovirus B infections, but supportive care can help manage symptoms and prevent complications.

Autoimmune diseases are a group of medical conditions where the body's own immune system mistakenly attacks and destroys healthy tissues in the body. Under normal circumstances, the immune system helps protect the body against harmful substances such as bacteria, viruses, and toxins. However, in autoimmune diseases, the immune system identifies healthy cells and tissues as threats and produces antibodies that attack them.

This leads to inflammation and damage to various organs and tissues in the body, resulting in a wide range of symptoms depending on the specific autoimmune disease. Some common examples of autoimmune diseases include rheumatoid arthritis, lupus, multiple sclerosis, type 1 diabetes, Hashimoto's thyroiditis, and psoriasis, among others.

The exact cause of autoimmune diseases is not fully understood, but it is believed to involve a combination of genetic, environmental, and hormonal factors that trigger an abnormal immune response. Treatment for autoimmune diseases typically involves managing symptoms and suppressing the overactive immune system using medications such as corticosteroids, immunosuppressants, and biologics.

En hjärtmuskel (eller miokard) är ett speciellt slag av muskelvävnad som utgör väggarna till hjärtat. Det består av muskelceller som är specialiserade för att kontrahera koordinerat och pumpa blod genom kroppen. Hjärtmuskeln har förmågan att kontrahera oavbrutet under hela livet, och den drivs av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem. Denna koordinerade kontraktion är viktig för att hjärtat ska fungera effektivt och pumpa blod till alla delar av kroppen.

Enterovirusinfektioner är en typ av virala infektioner orsakade av enterovirus, som tillhör picornaviridae familjen. Det finns över 100 olika sorter av enterovirus, inklusive poliovirus, coxsackievirus, echovirus och enterovirus D-slakten. De flesta enterovirusinfektioner orsakar milda symptom eller är asymptomatiska, men vissa sorter kan orsaka allvarligare sjukdomar som hjärninflammation (encefalit), hjärtsjukdomar och lunginflammation (pneumoni).

Infektionen sprids vanligtvis via direkt kontakt med infektiösa sekretioner från näsa, mun eller avföring, men kan också spridas via kontaminerat vatten eller föda. De flesta enterovirusinfektioner är som mildast och smittar inte lätt till andra individer.

Symptomen på en enterovirusinfektion varierar beroende på vilken typ av virus det rör sig om, men kan inkludera feber, hosta, irritabilitet, sömnighet, ont i halsen, ont i magen, diarré, illamående och kräkningar. Vissa typer av enterovirus kan orsaka allvarligare sjukdomar som hjärninflammation, meningit (inflammation i hårda hornen), myokardit (hjärtmuskelsjukdom) och perikardit (inflammation i hjärtats yttre hinna).

Behandlingen av enterovirusinfektioner består vanligtvis av symtomlindring, men vissa typer av infektioner kan behandlas med antivirala läkemedel. För att förebygga spridning av enterovirusinfektioner rekommenderas god handhygien, inklusive regelbunden handtvätt och undvikande av nära kontakt med sjuka personer.

Dilaterade kardiomyopatier är en typ av sjukdomar som påverkar hjärtats muskulatur och försämrar dess förmåga att pumpa blod effektivt. Ordet "dilaterande" refererar till den utvidgning (dilatation) som sker i hjärtkammarens muskelväggar, särskilt i vänster kammare och ibland även i höger kammare. Denna utvidgning leder till en försämrad kontraktion av hjärtmuskeln och därmed en minskad pumpfunktion.

Dilaterade kardiomyopatier kan orsakas av olika faktorer, inklusive genetiska mutationer, infektionssjukdomar, autoimmuna sjukdomar, alkoholmissbruk och andra toxiner. Ibland kan orsaken inte fastställas (idiopatisk dilaterad kardiomyopati).

Sjukdomen kan leda till komplikationer som hjärtsvikt, oregelbundna hjärtrytmor och blodproppar. Behandlingen inkluderar ofta mediciner för att förbättra hjärtfunktionen, kontrollera ödem och normalisera hjärtrytmen. I vissa fall kan en hjärttransplantation vara ett alternativ för de med allvarlig sjukdom.

Chagas kardiomyopathi är en hjärtmuskelinflammation orsakad av infektion med parasiten Trypanosoma cruzi. Parasiten överförs vanligtvis genom bett från vildlevande triatominer (kallas även "kiss bugs"), men kan också spridas via blodtransfusioner, organtransplantationer eller från en gravid mor till barnet.

Vid Chagas kardiomyopati kan hjärtmuskeln skadas och förändras, vilket kan leda till problem som sämre hjärtfunktion, oregelbunden hjärtrytm (arrhythmier), blodkoaguleringsproblem och i värsta fall hjärtstopp. Symptomen på Chagas kardiomyopati kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera trötthet, andfåddhet, yrsel, smärta i bröstet och svullnad i benen eller magen.

Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man misstänker att man har blivit smittad med Chagas sjukdom, eftersom tidig behandling kan minska risken för komplikationer och skada på hjärtat. Behandlingen av Chagas kardiomyopati består ofta av mediciner som hjälper till att kontrollera hjärtfunktionen och förebygga komplikationer, såsom antiarrhythmiska läkemedel, blodförtunnande medel och ACE-hämmare. I vissa fall kan kirurgi vara aktuellt för att korrigera allvarliga skador på hjärtmuskeln eller att implantera en defibrillator för att förebygga livshotande hjärtrytmrubbningar.

Enterovirus är en typ av virus som tillhör familjen Picornaviridae och innehåller ett ensträngat RNA-genom. Det finns över 100 olika enterovirusserotyper, varav de flesta orsakar milda sjukdomar hos människor. Några exempel på enterovirusserotyper är coxsackievirus A och B, echovirus och poliovirus.

Enterovirus kan sprida sig via direkt kontakt med infekterade individer eller via droppburen smitta när en infekterad person hostar eller nyser. Det kan också spridas via kontaminierade födoämnen och vattenkällor.

Många människor som blir infekterade av enterovirus visar inga symtom alls, medan andra kan utveckla en varierande grad av sjukdom. Symptomen på en enterovirusinfektion kan inkludera feber, hosta, ont i halsen, trötthet, muskelvärk, halsont och mag-tarmproblem som diarré och buksmärtor. I vissa fall kan enterovirus orsaka allvarligare sjukdomar som hjärninflammation (encefalit), hjärtmuskelinflammation (myokardit) och lunginflammation (pneumonit).

Det är värt att notera att poliovirus, en speciell typ av enterovirus, har nästan utrotats globalt tack vare vaccinationsprogram.

"Akut sjukdom" refererar till en plötslig och snabbt utvecklad medicinsk eller sjukdomstillstånd som kräver omedelbar behandling. Det kan vara orsakat av en infektion, skada, förgiftning eller ett annat medicinskt tillstånd. Symptomen är ofta allvarliga och kan hota livet om de inte behandlas omedelbart. Exempel på akuta sjukdomar inkluderar hjärtinfarkt, lungemboli, svår sepsis och meningit.

Cardiovirusinfektioner är en infektion orsakad av cardioviruser, som tillhör picornavirusfamiljen. Det finns två huvudsakliga arter av cardiovirus: mänsklig cardiovirus (HCV) och djurcardiovirus (CVB). HCV kan orsaka milda respiratoriska symptom hos barn, medan CVB kan orsaka en rad allvarliga sjukdomar som hjärtmuskelinflammation (myokardit), hjärninflammation (encefalit) och meningit. Infektioner med cardiovirus är vanligast hos barn under 5 år, men kan även drabba vuxna. Infektionen sprids oftast via direkt personligt kontakt eller via förorenat vatten. Behandlingen av cardiovirusinfektioner består vanligen av symtomatisk behandling och stödjande vård, eftersom det inte finns några specifika antivirala läkemedel tillgängliga för dessa infektioner.

Encephalomyocarditis virus (EMCV) är ett positivt ensträngat RNA-virus som tillhör familjen Picornaviridae och släktet Cardiovirus. Viruset är känt för att orsaka en infektionssjukdom som kan drabba både hjärnan (encefalit) och hjärtat (myocardit). Sjukdomen är vanligast hos gnagare, men den kan även drabba andra djurarter, inklusive människor, dock sällan. Infektionen sprids främst genom kontaminerad föda eller vatten och kan vara allvarlig, speciellt hos unga djur. Det finns inget vaccin tillgängligt för människor, men symtomatisk behandling och stödjande vård kan ges vid sjukdomsfall.

Imedicinen är "Lew rats" en benämning på en speciell stam eller linje av laboratorieråttor som används i forskningssammanhang. Det exakta ursprunget och de specifika genetiska egenskaperna hos Lew-råttorna kan variera beroende på vilken inavelad linje eller stam som avses.

En vanlig användning av begreppet "Lew rats" är för att referera till Brown Norway (BN) Lew råttor, även kända som Biomässigt Normala (BN) råttor. Dessa råttor har en genetiskt diversifierad bakgrund och används ofta som kontrolldjur i forskningsstudier eftersom de inte bär på några kända genetiska defekter eller sjukdomar.

Det är viktigt att notera att det kan finnas andra inavelade linjer av Lew-råttor med specifika genetiska modifieringar eller sjukdomstillstånd som används i forskning, såsom Lew-HD (Lewis Hanover) råttor, som utvecklar en typ av progressiv muskeldystrofi.

Sammanfattningsvis är "Lew rats" ett medicinskt begrepp som refererar till speciella inavelade linjer eller stammar av laboratorieråttor med varierande genetiska egenskaper, beroende på sammanhang och användning.

Hjärtmyosin är ett proteïn som är närvarande i hjärtmuskulaturen och spelar en viktig roll i kontraktionen av hjärtat. Det är en del av den thick filament i sarcomeren, den grundläggande kontraktila enheten i muskelceller. Hjärtmyosin interagerar med aktin under muskelfibrillär kontraktion och relaxation genom att bilda korsbryggor som drar ihop sig och förkortar sarcomeren, vilket orsakar muskelkontraktionen.

Hjärtmyosinet består av två huvudkomponenter: den heavy chain-subuniten (HC) och de light chain-subuniterna (LC). HC är ansvarig för att bilda myosinfilamentet, medan LC reglerar ATPasaktiviteten hos myosinet. Det finns två typer av LC:s i hjärtmyosinet, den reguljära LC1 och den större LC2, som binder till HC och bildar en heterodimer.

Hjärtmyosinet är specifikt anpassat för att fungera i hjärtmuskulaturen genom att ha en högre ATPasaktivitet än skelettmuskelmyosin, vilket gör det möjligt för hjärtat att pumpa blod kontinuerligt under lång tid. Dessutom är hjärtmyosinet mer motståndskraftigt mot fettsyror och andra metaboliter som kan påverka ATPasaktiviteten, vilket gör det möjligt för hjärtat att fungera effektivt under olika arbetsbelastningar.

Den inre hinna i hjärtat kallas endokard. Det är ett tunnt lager av celler som tapetserar insidan av hjärtkammare och hjärtklaffar. Endokardet producerar också en del av de strukturer som hjärtkvalfarna (hjärtklaffarna) består av, så kallade heart valve leaflets. Ibland kan endokardit (infektion i endokardet) uppstå, vilket kan leda till allvarliga komplikationer om det inte behandlas akut.

En vävnadsprov är en typ av medicinskt prover där ett litet fragment av kroppens vävnad tas bort för att undersöka och analysera. Det kan användas för att ställa en diagnos, bedöma effekterna av en behandling eller forska. Vävnadsproven kan tas från olika delar av kroppen, beroende på vad som behöver undersökas, och metoderna för att ta provet varierar beroende på vilken typ av vävnad som ska tas. Exempel på olika slag av vävnadsprover är exempelvis biopsi, aspirationscytologi och finnmönstring.

Reoviridae-infektioner är infektioner orsakade av virus som tillhör familjen Reoviridae. Dessa virusslag består av dubbelt RNA-viruset (Reovirus) och andra närstående genera såsom Orbivirus, Rotavirus, Coltivirus och Cypovirus med flera.

De flesta virusen i familjen Reoviridae orsakar milda eller asymptomatiska infektioner hos människor och djur, men vissa kan leda till allvarliga sjukdomar. Till exempel är rotavirus en vanlig orsak till diarré hos barn under två år och kan i vissa fall leda till dödlig dehydrering. Orbivirus kan orsaka allvarliga sjukdomar hos djur, såsom blåtunga hos hästar och epizootisk hemorragisk feber hos fåglar.

Reoviridae-viruset har en dubbelkapsidstruktur och innehåller 10 segment av dubbelt RNA som kodar för upp till 12 proteiner. Viruset sprids vanligtvis via respiratorisk eller fekal-oral route och replikerar sig i cytoplasman hos värden.

En hjärtsäcksinflammation, eller perikardit, är en inflammation i det membran som omger och skyddar hjärtat, kallat hjärtsäcken (perikard). Den kan orsakas av olika faktorer, såsom infektioner, autoimmuna sjukdomar, trauma eller andra medicinska tillstånd. Symptomen på en hjärtsäcksinflammation kan inkludera smärta i bröstet, hosta, andfåddhet, trötthet och feber. I vissa fall kan även en ömmande hals, muskelsmärtor eller hudutslag förekomma. Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av fysiska undersökningar, blodprover och bilddiagnostiska metoder som till exempel echokardiografi eller datortomografi (CT). Behandlingen beror på orsaken till inflammationen men kan innefatta antiinflammatorisk medicinering, smärtstillande medel och ibland också antibiotika om det rör sig om en bakterieinfektion.

'Myosin' er ein proteinklasse som spiller en viktig rolle i muskelkontraksjonen i levande organismer. Myosiner er motorproteiner som kan binde seg til aktinfilamentet og hydrolyse ATP for å generere bevegelse, hvilket resulterer i kortslting av aktin-myosin-kompleksene og dermed muskelkontraksjonen. Myosiner finnes i ulike typer og variasjerer mellom organismer, men de deler likevel en same oppbygging og funksjon på grunnleggende nivå. De er viktige for mange cellulære prosesser, ikke bare muskelkontraksjonen, men også for transport av intracellulære partikler og endocytosen.

En virussjukdom är en infektionssjukdom som orsakas av ett virus. Virus är små, ofta sjukdomsalstrande partiklar som består av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i ett proteinhölje. De kan inte leva eller reproducera sig själva, utan behöver en värdcell för att kunna göra detta. När ett virus infekterar en värdcell så tar det över cellens mekanismer och tvingar den att producera fler viruskopior. Detta kan leda till skador på värdcellen och orsaka sjukdomstillstånd.

Virussjukdomar kan variera i allvarlighetsgrad från milda, obehagliga symptom som exempelvis en vanlig förkylning, till allvarliga livshotande tillstånd som exempelvis HIV/AIDS eller ebolafebr. Vissa virussjukdomar kan även vara dödligt farliga om de inte behandlas korrekt och i tid, såsom exempelvis hjärnhinneinflammation (meningit) orsakad av vissa virusstammar.

För att skydda sig mot virussjukdomar finns det ofta vaccin som kan ges för att förebygga infektioner, och även antivirala läkemedel som kan användas för att behandla redan existerande infektioner. Det är också viktigt att hygieniska åtgärder vidtas för att minska risken för smitta, såsom handhygien och andningsskydd när man befinner sig i närhet av en sjukt person.

Hjärta definieras inom medicinen som den muskulösa orgeln i kroppen som pumpar blod genom kroppens cirkulatoriska system. Det består av fyra kamrar: två överkamrar (höger och vänster förmak) och två underkamrar (höger och vänster kammare). Hjärtats funktion är att pumpa syresatt blod från lungorna till kroppen och pumpa syrefattigt blod till lungorna för att syresättas. Detta sker genom kontraktioner och relaxeringar av hjärtmuskulaturen, som koordineras av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem.

Kardiomyopati er en betegnelse for sygdomme der primært påvirker hjertets muskulatur (miokard) og kan føre til forringet hjertefunktion. Det kan skyldes genetiske, infektionsrelaterede eller andre skader på hjertets muskelceller.

Der findes flere typer kardiomyopati, herunder:

1. Dilatative kardiomyopati (DCM): Her er hjertet forstørret og pumpfunktionen nedsat, så det ikke kan pumpe blod effektivt rundt i kroppen. DCM kan være genetisk betinget eller opstå sekundært til andre sygdomme eller livsstilsfaktorer.
2. Hypertrofiske kardiomyopati (HCM): Ved denne type er hjertets muskelvæv forstærket, hvilket gør det sværere at fylde og pumpe blodet korrekt. HCM kan være genetisk betinget eller opstå i forbindelse med andre sygdomme.
3. Restriktive kardiomyopati (RCM): Ved denne type er hjertets muskelvæv stivnet, hvilket gør det sværere at udvide sig og fylde sig med blod. RCM kan være genetisk betinget eller opstå i forbindelse med andre sygdomme.
4. Arvelige kardiomyopatier: Nogle typer kardiomyopati skyldes arvemæssigt overførte genetiske mutationer, herunder DCM, HCM og RCM. Disse former for kardiomyopati kan have forskellige mønstre af arvelighed og forekomst.
5. Infektionsrelaterede kardiomyopatier: Nogle infektioner, såsom virusinfektioner, kan føre til kardiomyopati. I disse tilfælde er hjertet direkte påvirket af infektionen og kan resultere i en midlertidig eller permanent skade på hjertets muskelvæv.

Kardiomyopatier kan have forskellige symptomer, herunder træthed, åndenød, svimmelhed, hjertebanken og vandophold. Diagnosen af kardiomyopati stilles oftest ved hjælp af en kombination af fysiske undersøgelser, blodprøver, elektrokardiogram (EKG), echokardiografi og magnetisk resonans (MRI). Behandlingen af kardiomyopati kan omfatte medicinsk behandling, livsstilsændringer, operation eller transplantation.

'Jätteceller' (på engelsk kendt som 'Giant cells') er en type celler, der dannes ved visse typer af infektioner eller inflammatoriske tilstande i kroppen. De dannes oftest, når flere monocyter eller makrofager (hvide blodceller) fusionerer sammen. Jättecellerne er større end de enkelte monocyter/makrofager og kan indeholde op til 50 celler.

Der findes forskellige slags jätteceller, herunder:

1. Langhans jätteceller: Disse ses hyppigt i tuberkulose og andre granulomateøse sygdomme. De har en karakteristisk opbygning med en kileformet kerne og flere cytoplasmatiske inclusioner.
2. Tote jätteceller: Disse dannes ved nedsat iltforbrug i cellerne, hvilket fører til at de dør og derefter fusionerer med andre makrofager for at danne en jättecelle.
3. Osteoklastiske jätteceller: Disse findes i knoglevæv og er involveret i benremodellering og nedbrydning af knoglematrix.

Jättecellerne spiller en vigtig rolle i kroppens forsvar mod infektioner, men de kan også være associeret med visse sygdomme, herunder autoimmune sygdomme og kræft.

'Hjärtödem' är ett medicinskt tillstånd där hjärtat inte pumpar blod effektivt, vilket leder till att kroppen inte får tillräckligt med syre och näringsämnen. Detta kan orsaka trötthet, andfåddhet, ödem (vätskeansamlingar) i benen, anklarna eller fötterna, samt i allvarliga fall även lungor och lever. Hjärtödem kan ha många olika orsaker, till exempel hjärtsjukdomar som hjärtinfarkt, kardiomyopati eller klaffmissbildningar. Andra orsaker kan vara högt blodtryck, diabetes eller övervikt. Behandlingen av hjärtödem beror på dess orsak och kan innefatta mediciner, operationer eller livsstilsförändringar.

"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.

Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.

Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

'Trypanosoma cruzi' er en art av encellede protozoiske parasitter som forårsaker Chagas sykdom, en tropisk og subtropisk infeksjons sykdom som forekommer i Mexico, Central- og Sydamerika. Parasitten overføres vanligvis gjennom insektsbett fra triatomine bukkebugger (cone-nosed kissing bugs), som biter mennesker for å suge blod og som kan smitte infektionssporer under samme tid.

Trypanosoma cruzi kan også overføres ved transplantasjon av infisjerte organer, via moders- barn-overføring under graviditeten eller fødselen, og ved bruk av infiserte nasjonalartikler som kniver eller tatoveringsnål.

Infeksjonen med Trypanosoma cruzi kan føre til en række symptomer, fra milde å akutte i starten, såsom feber, træthed, svelling av lymfeknuter og hud, opp til kroniske komplikasjoner som hjerteklappesvikt, uregelmessig hjerterytme og tarmforstyrrelser.

Behandlingen består vanligvis i bruk av medikamentene benznidazol eller nifurtimox for å dræbe parasitten og forebygge videre spredning. Tidlig behandling kan redusere risikoen for uviklingsen av kroniske symptomer, men ingen kurativ behandling eksisterer for de som allerede har utviklet disse komplikasjonene.

Parvovirus B19 är ett sjukdomsalstrande virus som orsakar infektionssjukdomen femte sjukan (erythema infectiosum), ofta benämnd "barnslag" eller "ringorm". Det är det enda kända humana patogena viruset inom släktet Parvovirus. Viruset smittar vanligtvis via droppinfektion, men kan också spridas via kontaminerade ytor och direktkontakt med infektiösa sekreter från näsa och svalg.

Parvovirus B19 infekterar specifikt mänskliga erytrocytoförstaders celler (proerytroblaster) i benmärgen, vilket leder till en temporär nedsättning av röda blodkroppars produktion. Hos vissa individer kan detta leda till aplastisk anemi eller försämring av redan existerande anemier hos personer med hemoglobinvarianter eller andra sjukdomar som påverkar röda blodkroppars produktion.

Förutom femte sjukan och aplastisk anemi kan Parvovirus B19 orsaka andra komplikationer, särskilt hos immunosvaga individer eller personer med underliggande hämatologiska eller immunologiska störningar. Exempel på dessa komplikationer inkluderar myokardit (inflammation i hjärtmuskulaturen), artriter (ledinflammation) och hydrops fetalis hos foster under graviditet.

Det är värt att notera att det finns inga specifika behandlingar eller vaccin mot Parvovirus B19-infektion, men i de flesta fall leder infektionen till en spontan återhämtning efter en vecka till 10 dagar. För personer med komplikationer kan behandlingen bestå av stödjande vård och specifik behandling för underliggande sjukdomar eller tillstånd.

Den medicinska definitionen av 'dödlig utgång' är när en persons tillstånd, ofta som ett resultat av en sjukdom eller skada, leder till döden. Det kan också definieras som en situation där en persons prognos är att de kommer att dö inom en viss tidsram, baserat på deras tillstånd och behandlingsalternativ. I kliniska studier används ofta ett mått som kallas "dödlighet" för att beskriva andelen deltagare som avlidit under en viss tidsperiod.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

Reumatoidfaktorn (RF, Reumafaktor) är ett antikroppstyp som produceras av vissa individer och kan vara förhöjt i blodet. Det är vanligtvis kopplat till reumatoid artrit, en autoimmun sjukdom som orsakar smärta, inflammation och skada i lederna. Reumatoidfaktorn är inte specifik för reumatoid artrit och kan påträffas hos en liten andel friska individer eller hos personer med andra autoimmuna sjukdomar eller infektioner. Dess funktion är att aktivera komplementproteiner, vilket kan leda till inflammation och skada i kroppen. Det är värt att notera att endast en minoritet av de som har ett förhöjt RF utvecklar reumatoid artrit.

Troponin T är ett protein som förekommer i muskelceller, särskilt i hjärtmuskulatur. Det finns olika typer av troponin, och Troponin T är en del av det komplex som reglerar kontraktionen och relaxationen av muskeln. Nivåerna av troponin T i blodet kan öka vid skada på hjärtmuskulaturen, till exempel vid hjärtinfarkt (hjärtattack). En ökning av Troponin T-värden anses vara ett specifikt tecken på skada på hjärtmuskulaturen.

'Hjärtsäcksinflammation, konstriktiv' (i engelska: 'Constrictive pericarditis') är en medicinsk diagnos som innebär att hjärtsäcken (perikard) har blivit förtjockad och styv, vilket begränsar hjärtats förmåga att fylla sig med blod mellan varje slag. Detta leder till en minskad pumpfunktion och symtom som svullnad i benen, magsjuka och andnöd. Orsakerna till konstriktiv hjärtsäcksinflammation kan variera, men de vanligaste orsakerna är infektioner, trauma, cancerbehandling eller autoimmuna sjukdomar. Behandlingen innefattar ofta mediciner för att hantera symtomen och i vissa fall kirurgi för att avlägsna den förtjockade hjärtsäcken.