Stämbandsförlamning
Strupkatarr
Urbach-Wiethes syndrom
Laryngoskopi
Kannbrosk
Stämband
Struphuvud
Röstkvalitet
Röststörningar
Svalginflammation
Intubering, intratrakeal
Recurrent Laryngeal Nerve Injuries
Recurrent Laryngeal Nerve
Hjärnnervsjukdomar
Sköldkörtelbrosk
Struphuvudtumörer
Blodutgjutning
Laryngopharyngeal Reflux
Laryngeal Nerve Injuries
Röststörningar
Hjärnnervskador
Radium
Radon
Encyklopedier, principer
Radioaktivitet
Uran
Helsingforsdeklarationen
Radondöttrar
Tyreoidektomi
Sköldkörteltumörer
Sköldkörtel
Tyreoglubulin
Sköldkörtelsjukdomar
Karcinom, papillärt
'Heshet' på medicinsk jysk innebär en förlust av hörsel eller nedsatt hörsel. Orsaken kan vara mekanisk, som vid skada på öronslaget eller medfödd, eller sensorineural, som vid skador på innerøra eller nervesystemet. Heshet kan också orsakas av infektioner, läkemedel eller åldring.
En stämbandsförlamning (laryngeal nerve palsy) är en förlust av nervfunktion i en eller båda stämbandsnerven (recurrent laryngeal nerve), som kan orsaka röstrubbningar och andningssvårigheter. Detta kan inträffa till följd av skada, sjukdom eller trauma till nerven.
Det finns två typer av stämbandsförlamning: enkel (unilateral) och dubbel (bilateral). En enkel stämbandsförlamning innebär att endast ena sidan av stämbanden är påverkad, medan en dubbel stämbandsförlamning innebär att båda sidorna är drabbade.
En enkel stämbandsförlamning kan orsaka rösten att bli svagare, hes och utmattningsbenägen, samt försämra andningsförmågan under fysisk aktivitet eller vid sömnsvårigheter. En dubbel stämbandsförlamning kan leda till allvarligare andningssvårigheter och kräva akut medicinsk behandling.
Orsakerna till stämbandsförlamning kan variera, men de vanligaste orsakerna innefattar skada under kirurgisk behandling (till exempel hals- eller hjärtkirurgi), sjukdomar som cancer, neurologiska sjukdomar, infektioner och trauma. I vissa fall kan orsaken inte fastställas. Behandlingen av stämbandsförlamning beror på orsaken och kan innefatta medicinsk behandling, logopedisk terapi eller kirurgi.
Struphuvudsjukdomar, även kända som stapediopati, är en grupp sjukdomar som drabbar struphuvudet, det smala området mellan örat och näshålan. Struphuvudet innehåller tre små ben (stigbylle, hammare och stämband) som är viktiga för att överföra ljudvibrationer från yttre örat till innerörat.
Struphuvudsjukdomar kan orsaka problem med hörseln, jämviktssinnet eller båda. De vanligaste symptomen på struphuvudsjukdomar inkluderar hörselnedsättning, tinnitus (ljud i örat), instabilitet eller svårigheter att hålla balansen.
Det finns olika typer av struphuvudsjukdomar, men de flesta fall orsakas av infektioner, trauma, genetiska faktorer eller åldersrelaterad degeneration. Några exempel på struphuvudsjukdomar är otoskleros, Menieres sjukdom och labyrintit.
Otoskleros är en progressiv tillstånd där benvävnaden runt stigbyllet i innerörat bildar hårda avlagringar som kan förhindra rörelserna hos stigbyllet, vilket orsakar hörselnedsättning.
Menieres sjukdom är en sjukdom som drabbar innerörats balansorgan och kännetecknas av perioder av ytterst starka attacker av vertigo (svindel), hörselnedsättning och tinnitus.
Labyrintit är en inflammation i innerörat som kan orsaka symtom som svårigheter att hålla balansen, illamående och kräkningar, samt hörselnedsättning eller tinnitus.
Strupkatarr (latin: Pharyngitis) är en inflammation i svalget, strupen. Det kan orsakas av bakterier eller virus och tenderar att vara mer vanligt under vintermånaderna. Vid strupkatarr upplever man ofta ont i halsen, torrhet i munnen och svallet, samt ibland feber, hosta och trötthet. Även svullnader i lymfkörtlarna kan förekomma. Behandlingen beror på orsaken till sjukdomen, men ofta behövs endast vila, vätska och smärtstillande medel. I vissa fall kan antibiotika vara aktuellt om orsaken är bakteriell.
Urbach-Wiethe syndrom är en mycket sällsynt genetisk sjukdom som orsakas av en mutation i TGFBI-genen. Den leder till att individerna utvecklar kalkifikationer (kalciumavlagringar) i hud och slemhinnor, främst i struphuvudet och centrala nervsystemet.
Sjukdomens huvudsymptom innefattar:
1. Persistanta papulösa hudläsioner (förändringar): De flesta personer med Urbach-Wiethe syndrom utvecklar små, hårda knölar eller blåsor på huden, ofta runt munnen och i ansiktet. Dessa förändringar är vanligen symmetriska och kan vara röda, rosa eller bruna.
2. Strupe- och stämbandsförändringar: Kalkifikationer i struphuvudet kan leda till hosta, andnöd, svårigheter att svälja och förändringar i rösten. I vissa fall kan det orsaka problem med andning eller sväljning som kräver medicinsk behandling.
3. Neuropsykiatriska symtom: Vissa personer med Urbach-Wiethe syndrom kan utveckla minnesförlust, emotionella störningar och i vissa fall epilepsi. De kan också ha svårigheter att tolka sociala signaler och uppleva emotionella förändringar.
4. Ögonrelaterade symtom: Kalkifikationer i ögats hornhinna kan leda till synförsämring, tårflöde och andra ögonproblem.
Urbach-Wiethe syndrom är ärftligt och orsakas av en autosomal recessiv genetisk defekt. Det betyder att båda föräldrarna måste vara bärare av den skadliga genen, men inte nödvändigtvis drabbade av sjukdomen själva. Sjukdomen är mycket sällsynt och förekommer främst bland ashkenaziska judar.
Laryngoskopi är ett medicinskt undersökningsförfarande där svalget och stämbanden inspekteras med hjälp av ett laryngoskop, ett slags tunn rör med en lampa och ofta även en kamera monterad vid dess ände. Laryngoskopi används vanligen för att diagnostisera eller behandla problem relaterade till rösten, andningen eller sväljningen.
Det finns två huvudtyper av laryngoskopi: direkt laryngoskopi och fiberoptisk laryngoskopi. Vid direkt laryngoskopi används ett styvt laryngoskop som introduceras ner i svalget under kontroll av en läkare, medan fiberoptisk laryngoskopi använder en flexibel, böjlig sonde som är lättare att manövrera och ofta används under lokalbedövning.
Laryngoskopi kan vara ett rutinmässigt ingrepp eller kräva bedövning eller full sedering beroende på omständigheterna. Det är viktigt att följa alla instruktioner från läkaren innan och efter undersökningen för att säkerställa en trygg och smidig procedur.
'Kannbrask' er en norsk medisinsk term som direkte kan oversattes til 'cramps' eller 'muscle spasms' på engelsk. Det dreier seg om en pludselig, ofte smertefuld, kontraktion av en muskel eller en gruppe muskler.
Muskelkrampene kan være forårsaket af mange forskjellige faktorer, inklusive overbelastning under øvelser, mangel på elektrolytbalanse (som magnesium, kalium eller calcium), nedsatt cirkulasjon, sårbarhetsfaktorer som graviditet og multipl sklerose, og virkninger av bestemte lægemidler.
I noen tilfeller kan årsaken til muskelkramp ikke fastslås med sikkerhet, men i de fleste tilfeller vil behandlingen fokusere på lindrende smertelindring og korrigering av underliggende faktorer hvis mulig.
Stämband, även kända som rörelseband eller stimmålsgördel, är ett par membranliknande strukturer i larynx (struphuvudet) hos däggdjur. Deras huvudsakliga funktion är att kontrollera öppning och stängning av glottis, det vertikala gapet mellan stämbanden som leder till luftvägarna. När vi andas är glottis öppen, men när vi sväljer stänger sig stämbanden för att förhindra att mat och dryck tränger ner i luftvägarna.
Stämbandens rörelser och form skapar också unika resonansrum som ger varje persons röst dess speciella kvalitet, volym och ton. Vid fonation (röstbildning) vibrerar stämbanden mycket snabbt för att producera ljudvågorna som bildar tal och sång.
Stämbandens storlek, form, tjocklek, spänstighet och position kan variera mellan individer och påverka deras röstegenskaper. Ändringar i stämbandsfunktioner kan leda till röstrubbningar eller andra röstrelaterade problem.
Struphuvud, även känt som retrofaryngeal abscess, är en allvarlig infektion i det bakre området av halsen (retrofaryngealt område) som orsakas av en abscessbildning (pusansamling) i det fasciala rummet mellan bukofaryngeusmuskeln och den bakre halsens muskler. Struphuvud kan vara livshotande på grund av att infektionen kan sprida sig till omgivande strukturer, inklusive luftvägarna och blodomloppet.
Struphuvud kan uppstå som komplikation till en övre respirationsinfektion, såsom en vanlig halsont, eller orsakas av direkt trauma till området. Symptomen på struphuvud inkluderar svullnad i halsen, särskilt bakom strupe och i nacken, svårigheter att svälja (dysfagi), hosta, andas (dispynea) eller tala, feber, iritation och smärta i halsen. Behandlingen av struphuvud består vanligen av antibiotikaterapi, dränering av abscessen och ibland även kirurgisk intervention.
'Röstkvalitet' är ett medicinskt begrepp som refererar till de kvalitativa aspekterna av rösten, inklusive dess klarhet, styrka, tonhöjd, resonans och variation. En persons röstkvalitet kan påverkas av en mängd faktorer, såsom deras anatomiska och fysiologiska egenskaper, hälsostatus, känslor och kommunikationsstil.
I klinisk kontext är bedömning av röstkvalitet viktig vid utvärdering och behandling av röstrelaterade problem eller sjukdomar, såsom svårigheter att tala högt eller länge, heshet, raspighet, hostning, andnöd, röstrymdhet eller förändringar i tonhöjd eller prosodi. En professionell logoped eller foniatriker är vanligen den som bedömer och behandlar dessa problem, använder sig av subjektiva observationer och kvalitativa analyser av rösten, samt objektiva metoder såsom akustisk analys och laryngoskopi.
Röststörningar, även kända som röstrubbningar eller dysfonier, är en samling medicinska tillstånd som påverkar röstfunktionen och kvaliteten på rösten. Det kan orsakas av olika faktorer såsom strukturella skador på röstorganen, neurologiska sjukdomar, trauma, infektion eller cancer. Röststörningar kan vara tillfälliga eller permanenta och kan variera i svårighetsgrad från milda till allvarliga.
Exempel på olika typer av röststörningar inkluderar:
* Disfonier: en förändring i röstkvalitet, styrka eller komfort som orsakas av en skada eller sjukdom i röstorganen.
* Spasmodisk dysfoni: en neurologisk röstrubbning som orsakas av spasmer i de muskler som kontrollerar rösten.
* Recidiverande respirationsröstrubbning: en röstrubbning som uppstår när andningsluften tränger in i stämbanden och förändrar röstkvaliteten.
* Pubertal röstförändringar: förändringar i rösten under puberteten, särskilt hos pojkar då deras röst blir djupare.
* Professionell röstanvändning: röststörningar som orsakas av överansträngning eller skada på rösten till följd av användning i yrkeslivet, exempelvis sångare, lärare eller telefonförsäljare.
Behandlingen av röststörningar kan variera beroende på orsaken och svårighetsgraden, men kan inkludera medicinsk behandling, logopedisk terapi, röströstträning eller kirurgi.
'Svalginflammation' är ett medicinskt begrepp som inte används på engelska, så det saknar en direkt motsvarighet på engelska. Det kan dock tolkas som en kombination av två olika medicinska tillstånd:
1. Svalga (engelska: 'dysphagia') - svårigheter att svälja mat eller dryck.
2. Inflammation (engelska: 'inflammation') - en kroppsvätskans och vita blodkropparnas reaktion på en skada, infektion eller irritation.
Således kan man säga att 'svalginflammation' är ett tillstånd där en person har svårigheter att svälja på grund av inflammation i strukturer relaterade till svalget, såsom svalgmuskler, slemhinnor eller lymfknutar. Detta kan orsakas av olika sjukdomar eller skador, såsom infektioner, autoimmuna sjukdomar, trauma eller cancer.
Intubering, intratrakeal, refererar till insertering av en endotracheal tube (ETT) genom munnen och ned i luftstrupen (trakean). Detta görs vanligtvis under allmänbedövning eller med lokalbedövning och sedering. Intuberingen används oftast för att underhålla och skydda luftvägen under behandlingar som involverar mekanisk ventilation, som vid allvarlig lungsvikt eller under allmänbedövning i samband med kirurgi. ETT:n sitter fast i luftstrupen och leder inandningsluften till lungorna samt avleder utandningsluften. Intuberingen måste utföras korrekt för att undvika skador på struphuvudet eller lungorna, och patientens syrgasmättnad och andning måste övervakas kontinuerligt under proceduren.
Recurrent laryngeal nerve injuries refer to damage or trauma inflicted on the recurrent laryngeal nerve, a branch of the vagus nerve that supplies motor function to the intrinsic muscles of the larynx, except for the cricothyroid muscle. This nerve plays a crucial role in controlling voice production, swallowing, and breathing.
Injuries to this nerve can result in various symptoms, such as hoarseness, weak voice, difficulty speaking or singing, shortness of breath, and swallowing problems. The impairment may be temporary or permanent, depending on the severity and location of the injury. Recurrent laryngeal nerve injuries can occur due to several reasons, including surgical complications, neck trauma, tumors, or iatrogenic causes during medical procedures.
Recurrent laryngeal nerve (RLN) är en gren av vagusnerven (10:e kraniella nerven) som försörjer rösten och andningen i hals- och halsoområdet. Varje sida har en RLN, som innerverar stämbanden och de intralaryngala musklerna.
Den rekurrerande laryngeala nerven har ett ovanligt lopp, eftersom den avviker från sin normala kraniala bana för att loopa runt den nedre delen av sköldkörteln (lårbenet) på vänster sida och den återgående arteria subclavia på höger sida, innan den stiger upp till halsen.
Skador på RLN kan orsaka röstförändringar, heshet eller andningssvårigheter. Skador på RLN är en möjlig komplikation under kirurgiska ingrepp i hals- och halsoområdet, till exempel vid operationer för sköldkörteltumörer eller struphuvudschirurgi.
Hjärnnervsjukdomar är en övergripande benämning på sjukdomar eller störningar som drabbar de tolv pariga nerverna (hjärnnerven) som utgår direkt från hjärnan och hjärnbryggan. Dessa nerver är ansvariga för olika sensoriska, motoriska och autonoma funktioner såsom seende, hörsel, smak, lukt, balans, ansiktskänsel, andning, sväljning och pupillreaktioner.
Exempel på hjärnnervsjukdomar inkluderar Bells pares (facialispares), en förlamning av ansiktsnerven; trigeminusneuralgi, en smärtsjukdom som drabbar ansiktssensationsnerven; Menières sjukdom, en balansrubbning orsakad av en störning i hörsel- och jämningsorganet; och Guillain-Barrés syndrom, en autoimmun sjukdom som orsakar fullständig eller delvis muskelförlamning. Andra exempel är HIV/AIDS-relaterade nervskador och tumörer i hjärnans närhet som kan komprimerar eller skada nerverna.
En sköldkörtelbrosk (thyreoidal nodul) är en överväxt eller abnorm formation i sköldkörteln som kan vara både godartad eller elakartad. Dessa broskbildningar kan variera i storlek och antal, och de kan orsaka olika symptom beroende på deras storlek och placering. I vissa fall kan sköldkörtelbrosk inte orsaka några symptom alls och upptäckas av en slump under en rutinundersökning.
Godartade sköldkörtelbrosk är vanligare än elakartade, och de tenderar att växa långsamt över tid. De flesta godartade brosken är ofarliga, men i vissa fall kan de orsaka problem som andningssvårigheter eller obehagliga symptom som halsont och hosta om de trycker på luftstrupen.
Elakartade sköldkörtelbrosk, även kända som sköldkörtelcancer, är mycket ovanligare än godartade brosk. Symptomen på elakartad sköldkörtelbrosk kan vara likartade till de symptom som orsakas av godartade brosk, men de tenderar att vara mer allvarliga och kan inkludera sväljningssvårigheter, röstförändringar och smärta i halsen.
Det är viktigt att uppsöka en läkare om du upplever några av dessa symptom eller om du upptäcker någon ovanlig formation i din hals. Genom en kombination av fysiska undersökningar, blodtester och bilddiagnostik kan läkaren fastställa om det verkligen är fråga om en sköldkörtelbrosk och om den är godartad eller elakartad.
Struphuvudtumörer, också kända som halsbands tumörer, är en grupp av sjukdomar som drabbar struphuvudet, vilket är den övre delen av halsen och inkluderar stämbanden, stimmkord, stylopharyngeusmuskeln och de översta luft- och matstrupen. Struphuvudtumörer kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna).
Maliga struphuvudtumörer är cancer som ofta orsakas av abnormalt celldelning i de celler som bildar stämbanden, slemhinnan eller andra strukturer i området. Det finns flera olika typer av maliga struphuvudtumörer, men de vanligaste är squamous cell carcinoma (en form av hud- och slemhinnesscancer), adenocarcinoma, larynxcancer och sarcoma.
Riskfaktorer för att utveckla maliga struphuvudtumörer inkluderar rökning, alkoholmissbruk, exponering för vissa kemiska ämnen och förekomst av human papillomavirus (HPV). Symptomen på struphuvudcancer kan vara heshet, hosta, svårigheter att svälja, smärta i halsen, andnöd och en förändrad röst.
Diagnos av struphuvudtumörer ställs vanligen genom en kombination av fysisk undersökning, bilddiagnostik som datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT), och biopsi för att fastställa celltyp och malignitet. Behandlingen kan innefatta kirurgi, strålterapi, kemoterapi eller en kombination av dessa.
"Blodutgjutning" er en direkte oversettelse av det engelske terminologien "blood loss". I medisinsk sammenheng refererer dette til forskjellige typer av blodforløp som kan oppstå som følge av skade, sykdom eller kirurgiske ingrep.
Det kan være liten blodutgjutning som forekommer ved en snittskade eller større blodforløp som kan oppstå under en operasjon eller som følge av en intern skade, for eksempel i hjertet eller lungene. Blodutgjutning kan også være synonymt med "blødning" og refererer til når kroppens blodvessler ikke lenger kan holde på blodet.
I tillegg kan blodutgjutning være klassifisert som "akutt" eller "kronisk", afhængig av om det oppstår pludselig eller over en lengre periode. Akutt blodforløp kan være livstruende og krever ofte akutt medisinsk behandling for å forebygge alvorlighetsgraden av blodtabet og mulige komplikasjoner.
Laryngopharyngeal reflux (LPR) är när magont i leveransvätska (majsyra) når upp i struphuvudet och stämbandsregionen. Detta kan orsaka en rad symtom som heshet, halskramper, irriterad svalg, hosta och andnöd. LPR skiljer sig från det mer välkända tillståndet gastroesofageal reflux sjukdom (GERD) genom att patienter med LPR ofta inte upplever den typiska symptomen som syrabränna i bröstet eller illamående. Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av symtom, undersökning och ibland speciella tester som 24-timmars pH-monitorering eller fiberoptisk laryngoskopi. Behandlingen innefattar ofta livsstilsförändringar, såsom att undvika mat och drycker som kan försämra reflux, viktminskning och upphörande med rökning. I vissa fall kan mediciner som protonpumpshämmare vara aktuella för att minska magsyreproduktionen.
Laryngeal nerve injuries refer to damages or injuries to the recurrent laryngeal nerve or the superior laryngeal nerve, which are the two branches of the vagus nerve that innervate the larynx. These nerves play critical roles in voice production, swallowing, and protecting the airway.
Recurrent laryngeal nerve injuries can result in vocal cord paralysis, which can cause hoarseness, breathiness, or weakness in the voice. In severe cases, it may also lead to difficulty swallowing or breathing. The injury to this nerve can occur due to various reasons, including surgical complications, neck trauma, tumors, or neurological disorders.
Superior laryngeal nerve injuries, on the other hand, can cause alterations in voice quality and pitch, as well as pain during high-pitched voice use or swallowing. This nerve has two branches: the internal branch supplies sensation to the mucous membrane of the larynx above the vocal folds, while the external branch innervates the cricothyroid muscle, which is responsible for adjusting the tension and length of the vocal cords during voice production.
The diagnosis of laryngeal nerve injuries typically involves a thorough clinical evaluation, including a detailed history, physical examination, and often, laryngoscopy or videostroboscopy to assess vocal cord function and movement. Treatment options depend on the type and severity of the injury and may include voice therapy, surgical intervention, or observation with monitoring over time.
Röststörningar, även kända som röstrubbningar eller dysfonier, är en samling medicinska tillstånd som påverkar röstfunktionen och kvaliteten på rösten. Det kan orsakas av olika faktorer såsom strukturella skador på röstorganen, neurologiska sjukdomar, trauma, infektion eller cancer. Röststörningar kan vara tillfälliga eller permanenta och kan variera i svårighetsgrad från milda till allvarliga.
Exempel på olika typer av röststörningar inkluderar:
* Disfonier: en förändring i röstkvalitet, styrka eller komfort som orsakas av en skada eller sjukdom i röstorganen.
* Spasmodisk dysfoni: en neurologisk röstrubbning som orsakas av spasmer i de muskler som kontrollerar rösten.
* Recidiverande respirationsröstrubbning: en röstrubbning som uppstår när andningsluften tränger in i stämbanden och förändrar röstkvaliteten.
* Pubertal röstförändringar: förändringar i rösten under puberteten, särskilt hos pojkar då deras röst blir djupare.
* Professionell röstanvändning: röststörningar som orsakas av överansträngning eller skada på rösten till följd av användning i yrkeslivet, exempelvis sångare, lärare eller telefonförsäljare.
Behandlingen av röststörningar kan variera beroende på orsaken och svårighetsgraden, men kan inkludera medicinsk behandling, logopedisk terapi, röströstträning eller kirurgi.
Hjärnnervskador (cranial nerve injuries) är skador eller skadegörande tillstånd som drabbar de tolv parna nervtrådar som utgår ifrån hjärnbalken och förmedlar sensorisk, motorisk och autonom funktion till huvudet och halsen. Varje hjärnnerv har specifika funktioner och skador på dem kan orsaka olika symptom beroende på vilken nerv som är drabbad.
Här är en kort översikt över de tolv parna hjärnnervena och deras funktioner:
1. Olfaktornerven (I): Doftsinne
2. Optikusnerven (II): Seende
3. Oculomotoriusnerven (III): Rörelse och pupillreaktion i ögat
4. Trochlearisnerven (IV): Rörelse av ögonmuskeln som vrider ögat uppåt och bort från näset
5. Trigeminusnerven (V): Känsel och smärta i ansiktet, käkar och tandkött, samt muskelrörelser i käken
6. Abducensnerven (VI): Rörelse av ögonmuskeln som vrider ögat utåt
7. Facialisnerven (VII): Muskelrörelser i ansiktet, smak i främre två tredjedelar av tungan och känsel i örat
8. Vestibulocochlearisnerven (VIII): Hörsel och balans
9. Glossopharyngeusnerven (IX): Smak i baksidan av tungan, muskelrörelser i svalget och känsel i halsen
10. Vagusnerven (X): Muskelrörelser i strupen, röstkörtlar, hjärta, lungor och mag-tarmsystemet
11. Accessoriusnerven (XI): Muskelrörelser i nacken och skuldran
12. Hypoglossusnerven (XII): Muskelrörelser i tungan
Det är värt att notera att de flesta av dessa nerver har fler än en funktion, såsom känsel, smak och muskelrörelse.
Radium är ett grundämne med atomnummer 88 och symbolen Ra på periodiska systemet. Det tillhör aktiniderna och upptäcktes år 1898 av Pierre och Marie Curie. Radium är en radioaktiv metall som saknar smältpunkt och har en kokpunkt på ungefär 1 737 grader Celsius.
Radium utsänder alfa-strålning, betastrålning och gammastrålning när det sönderfaller till andra grundämnen. Det används inom medicinen för att behandla cancer, framförallt i form av radium-223 där isotopen är inblandad i en kemisk förening som liknar benvävnad och på så sätt samlas i benmetastaser. Radium-223 sönderfaller till ren radon, vilket gör att det inte behöver tas bort efter behandlingen.
Radon är ett naturligt förekommande radioaktivt ädelgas som bildas när uran och thorium i jordskorpan bryts ner. Det är osynligt, luktlöst och smaklöst, vilket gör det svårt att upptäcka. Radon kan infiltrera byggnader genom grunden eller via vattenförsörjning och byggnadens konstruktion. Långvarig exponering för höga nivåer av radon kan öka risken för lungcancer.
"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."
Radioaktivitet definieras som ett fenomen där instabila atomkärnor sönderfaller spontant och emitterar hö energetiska partiklar och/eller vågor, såsom alfa-partikel (heliumkärnor), beta-partikel (elektroner eller positroner) och gamma-strålning (elektromagnetisk strålning av hög frekvens). Denna process resulterar i att atomkärnan blir mindre laddad och/eller har en annan kemisk identitet, vilket kan leda till ytterligare sönderfall tills en stabil atomkärna uppnås. Radioaktiva isotoper, också kända som radionuklider, är atomer med instabila kärnor och kan hittas naturligt eller skapas syntetiskt. Exponering för höga nivåer av radioaktivitet kan vara farlig för levande organismer, eftersom den kan orsaka skada på DNA och andra cellulära strukturer, vilket kan leda till cancer och andra hälsoproblem.
'Uran' er en kjemisk element med symbolen 'U' og atomnummer 92. Det er ein aktinoid element som finnast naturlig i jordens skorpe. Uran er radioaktivt og har flere isotoper, derav er U-235 og U-238 de mest vanlige. U-235 er brukt som brænsle i kjernkraftverk og til produksjon av kjernevåpen.
Den Helsingforsdeklarationen är ett etiskt guidningsdokument för läkares yrkesutövning, som antogs av Världsläkarförbundet (World Medical Association, WMA) under dess 18:e allmänna assembly i Helsingfors, Finland, år 1964. Deklarationen har uppdaterats och kompletterats vid flera tillfällen sedan dess, med de senaste större revideringarna som skedde 2005, 2008 och 2013.
Dokumentet behandlar olika aspekter av läkar-patient-förhållandet, forskningsetik och kollegial etik. Några viktiga principer inkluderar:
1. Respekt för patientens autonomi och informerad samtycke till behandling.
2. Skydd av patientens personliga integritet och konfidentialitet.
3. Utövande av yrket på bästa sätt med hänsyn till patients välbefinnande, kompetens och aktuell kunskap.
4. Undvikande av diskriminering i yrkesutövningen.
5. Ingen onödig lidande eller skada får orsakas patienten under diagnostik eller behandling.
6. Kollegialt stöd och samarbete mellan läkare för att främja patients välbefinnande.
7. Fortbildning och uppdykande av yrkesmässig kompetens.
8. Ingen olaglig eller oetisk forskning ska utföras på människor.
9. Informerad samtycke från deltagare i kliniska prövningar och skydd av deras rättigheter, säkerhet och välbefinnande.
Den Helsingforsdeklarationen är en viktig referenspunkt för läkares etik och yrkesutövning över hela världen.
'Radondöttrar' är ett medico-legalt begrepp som används för att beskriva två eller flera skador eller läsvana områden i huden som har ungefär samma storlek och form, ofta runtformad, och som antas vara orsakade av en och samma mekanism, till exempel en smäll från ett contusiv trauma (ex. slag eller fall) eller en explosiv artillerigranat. Detta fenomen kan ses vid vissa typer av fysiska skador och det är viktigt att dokumentera det korrekt i medicinska sammanhang, särskilt i rättsmedicinska utredningar, eftersom det kan ge information om mekanismen bakom skadan.
Tyreoidektomi är en medicinsk term som betyder att man operativt tar bort hela sköldkörteln (thyroidea). Sköldkörteln ligger i halsområdet och producerar hormoner som reglerar bland annat ämnesomsättning, tillväxt och kroppstemperatur. Tyreoidektomin kan utföras av olika anledningar, exempelvis vid godartad eller elakartad sjukdom i sköldkörteln som inte går att behandla på annat sätt. Efter operationen behöver patienten livet ut ta substitutionsbehandling med tyreoideahormoner.
En sköldkörteltumör är en ovanlig cancersjukdom där maligna (cancerceller) bildas i cellerna i sköldkörteln. Sköldkörteln producerar hormoner som reglerar kroppens metabolism, tillväxt och utveckling.
Det finns två huvudtyper av sköldkörteltumörer: differenserade sköldkörteltumörer och olikartade sköldkörteltumörer. Differenserade sköldkörteltumörer är vanligare och tenderar att växa långsammare än olikartade sköldkörteltumörer. Olikartade sköldkörteltumörer är mer aggressiva och kan spridas till andra delar av kroppen.
Symptomen på en sköldkörteltumör kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats. Vanliga symtom inkluderar förändringar i din vanliga hud, röst eller syn, svullnad i halsen, andningssvårigheter, hosta och viktminskning.
Behandlingen av en sköldkörteltumör beror på flera faktorer, inklusive tumörtyp, storlek, om det har spridits eller inte, samt patientens allmänna hälsotillstånd. Behandlingsalternativ kan innefatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi, hormonterapi eller en kombination av dessa.
Medicinskt sett är sköldkörteln (thyroid) en endokrin körtel som ligger i halsregionen, längst ned i struphuvudet. Den producerar tyreoideahormoner som har en viktig roll för kroppens ämnesomsättning, tillväxt och utveckling. Sköldkörteln producerar två huvudsakliga tyreoideahormoner: triiodthyronin (T3) och thyroxin (T4), som bildas genom att jod kopplas till tyrosin, en aminosyra. Sköldkörtelhormonerna styr ämnesomsättningen i nästan alla kroppens celler och påverkar bland annat hjärtats funktion, andning, muskelaktivitet, nervsystemet, skelettvävnaden och reproduktionssystemet. Sköldkörtelhormonerna påverkar också kroppsvikten genom att reglera ämnesomsättningen och energibalansen. Dessutom producerar sköldkörteln en hormon som kallas kalcitonin, vilket hjälper till att reglera kalciumhalten i blodet.
Tyreoideaglobulin (Tg) er ein proteín som produseres i skjevtarmen (tarmen) og er normalt ikke synlig i blodet. I tillegg kan det produseres av tyreoidekjelen, noe som gjør at det ofte brukes som en marker for tilstedeværelse og aktivitet hos skjevtarmskanser og tyreoidekjeltumorer.
Et stigende nivå av Tg i blodet kan vise på at kreften har metastaserat eller at behandlingen ikke har vært suksessfull. Tg-nivået måles vanligvis etter en abliseringsbehandling (som f.eks. radioaktiv jodterapi) for å kontrollere om behandlingen har vært effektiv og om det er noen resterende kreftceller igjen.
Det er viktig å understreke at tolkningen av Tg-verdier kan være kompleks og bør gjøres av en ekspert i sammenheng med andre tester og kliniske data.
Sköldkörtelsjukdomar är en övergripande term för olika tillstånd som påverkar sköldkörteln (thyroidea), en endokrin gland som producerar hormoner som styr metabolism, tillväxt och utveckling. Sköldkörtelsjukdomar kan delas in i två huvudgrupper: hypothyroidism (underaktiv sköldkörtel) och hyperthyroidism (överaktiv sköldkörtel).
Hypothyroidism orsakas ofta av en för liten produktion av thyroxin (T4) och triiodtyronin (T3), två typer av hormoner som produceras av sköldkörteln. Det kan leda till symptom som trötthet, viktminskning, känslighet för kyla, koncentrationssvårigheter och depression.
Hyperthyroidism orsakas av en överdriven produktion av T4 och T3, vilket kan leda till symptom som nervositet, viktminskning, hjärtklappning, svettningar, muskelspasmer och sömnsvårigheter.
Andra exempel på sköldkörtelsjukdomar innefattar till exempel autoimmuna sjukdomar som Graves' sjukdom och Hashimotos sjukdom, struphuvudscancer, nodulä sköldkörtel och goiter (förstorad sköldkörtel).
Papillärt karcinom är en typ av skildrotskörtelcancer (dvs cancer i sköldkörteln). Det är den näst vanligaste formen av sköldkörtelskancer och utgör ungefär 15-20% av alla sköldkörtelskancrar. Papillärt karcinom tenderar att växa långsamt och sprider sig sällan till andra delar av kroppen, vilket gör det till en av de mer behandlingsbara formerna av sköldkörtelskancer.
Papillärt karcinom karaktäriseras av att cancercellerna bildar små, fingerliknande utskott (papiller) inne i sköldkörteln. Dessa celler kan också ha en speciell egenskap att producera ett protein som kallas tyreoideoperoxidas (TPO).
Symptomen på papillärt karcinom kan variera, men de vanligaste symptomen inkluderar:
* En ökad knöl i halsen eller en förändring av en befintlig knöl
* Sväljningsbesvär
* Hosta eller andnöd
* Röstförändringar, såsom raspighet eller heshet
Om papillärt karcinom misstänks på grund av dessa symptom kan en rad olika tester användas för att ställa en diagnos, inklusive:
* Fysisk undersökning av halsen
* Blodprover för att mäta nivåerna av tyreoideahormoner och TPO-proteinet
* Ultraljud av sköldkörteln
* Biopsi, där en liten del av knölen tas bort för undersökning under mikroskop
Om du tror att du kan ha papillärt karcinom eller någon annan form av sköldkörtelsjukdom bör du genast kontakta din läkare.
Adenocarcinoma, follicular, är en malign tumör som utgår från körtelceller (adeno-) och har ett specifikt mönster med bildning av små fickor eller bläsor (follicular). Detta kan förekomma i olika organ, men är vanligast i sköldkörteln (schildkörteln), där det kallas för folliculärt sköldkörtelcancer. Symptomen och behandlingen beror på vilket organsystem som är drabbade, men ofta innefattar den kirurgi, strålbehandling eller medicinsk behandling beroende på graden av cancerutbredning och aggressivitet.