'Guldlegeringar' är inom medicinen en form av kroppsimplantat som består av en liten cylindrisk metallstav, oftast gjord av ett ädelläge material såsom guld. Denna typ av legering används vanligtvis inom ögonsjukvård där den placeras i ögonspringan (konjunktivasacken) för att behandla vissa former av ögonsjukdomar, såsom lägre former av grön starr (pseudofaki).

Guldlegeringen fungerar genom att skapa en yta där ett membran kan växa till och fästa sig vid. Detta hjälper till att stabilisera ögats inre struktur och förbättra synen. Guldlegeringarna är vanligtvis väl tolererade av kroppen, men det kan förekomma biverkningar som irritation eller inflammation i ögat. I allmänhet behövs inga speciella åtgärder för att underhålla guldlegeringarna eftersom de är permanenta och inte behöver ersättas.

En medicinsk definition av 'legeringar' är vanligen en kombination av två eller fler metalliska element, där den ena komponenten är ett huvudsakligt strukturellt material och den andra (eller andra) komponent(erna) är tillagda för att förbättra egenskaper som hårdhet, slidstyrka, korrosionsbeständighet eller biokompatibilitet.

Exempel på metalllegeringar som används inom medicinen innefattar:

1. Titanlegeringar: Används ofta inom ortopedisk kirurgi och tandvård på grund av deras höga styrka, låga densitet, goda korrosionsbeständighet och utmärkta biokompatibilitet.

2. Stållegeringar: Används ofta inom kirurgiska instrument och implantat på grund av deras höga hårdhet, slidstyrka och goda slidresistens.

3. Kobberlegeringar: Använts historiskt som antibakteriella ytor på handtag till dörrknappar, räcke och andra ofta hanterade ytor inom sjukvården.

4. Gullegeringar (till exempel guld-platinalegeringar): Används ofta inom tandvård på grund av deras höga korrosionsbeständighet, goda formbarhet och acceptabel biokompatibilitet.

5. Ferrolegeringar (till exempel järn-manganlegeringar): Används inom magnetoterapi för behandling av smärta och inflammation.

Kromlegeringar är en typ av legering där krom (Cr) är ett väsentligt legermetall tillsammans med järn (Fe) och ofta nickel (Ni). Legeringarna innehåller vanligtvis mellan 10,5 och 30 procent krom. Andra vanliga legermetaller i kromlegeringar är molybden (Mo), vanadin (V) och mangan (Mn).

Kromlegeringar har hög hållfasthet, slitstyrka och motståndskraft mot korrosion, även vid höga temperaturer. Dessa egenskaper gör dem till en populär val för tillverkning av komponenter som behöver tåla hårda mekaniska påfrestningar och aggressiva miljöer, såsom i kemisk industri, olje- och gasutvinning samt flyg- och fordonsindustrin. Exempel på produkter gjorda av kromlegeringar inkluderar rör, ventiler, härdar, axlar och lagerhuvuden.

'Guld' är ett grundämne med symbolen 'Au' och atomnummer 79 på periodiska systemet. Det är en tung, gyllene, metall som har varit känt och använts av människan i tusentals år. I medicinsk kontext kan guld användas i olika former, till exempel som en del av vissa medicinska behandlingar eller terapier.

Ett exempel är den medicinska användningen av guldkonjugerade monoklonala antikroppar (Gold-conjugated monoclonal antibodies) som används inom cancerbehandling för att binda till och eliminera cancerceller.

Guld kan också användas i vissa former av medicinsk utrustning, såsom guldkontaktlinser som används för att behandla svullnad orsakad av grön starr (glaukom).

Det är dock viktigt att notera att överdriven exponering för guld kan vara skadligt och orsaka allergiska reaktioner eller andra hälsoproblem.

Tandavgjutningsteknik (dental impression technique) är en metod för att ta en exakt kopia av tänder och munhåla. Den innebär att man använder ett materialsystem som hårdnar under viss tid, vanligtvis ett elastiskt material, för att fylla munhålan eller en del av den med avsett formål. När materialet har hårdnat kan det tas bort och ger en exakt avgjutning av tändarna och munhålan. Avgjutningen används sedan för att skapa en tandprotes, en tandställning eller andra typer av tandbehandlingsprodukter.

Thyroxine (T4) är ett tyreoideahormon som produceras i sköldkörteln. Tiouraciler är en grupp av läkemedel som används för att behandla övre gränsen för giftstruma, även kallat hypertyreos. Dessa läkemedel fungerar genom att minska produktionen av tyreoideahormoner i sköldkörteln.

Tiouracil är ett exempel på en tiouracil och det fungerar genom att hämma enzymet peroxidas som behövs för att syntetisera tyreoideahormonerna T4 och trijodtyronin (T3). Tiouraciler kan också minska konversionen av T4 till den aktiva formen av T3 i kroppen.

Det är viktigt att notera att tiouraciler inte bör användas för att behandla lågaktiv sköldkörtel (hypotyreos) eller för att behandla ödem i halsen orsakat av gränsövergångar. Läkemedlet bör endast användas under övervakning av en läkare och patienten bör informeras om möjliga biverkningar och kontraindikationer.

"Materialprövning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till processen att undersöka och testa fysiska material, vanligtvis biologiskt material såsom vävnader eller kroppsfluider, för att få information om deras egenskaper, struktur och funktion. Detta kan göras med hjälp av olika tekniker och metoder, till exempel mikroskopi, kemiell analys, genetisk testning eller immunologiska tester.

Materialprövning är viktig inom medicinen för att ställa diagnoser, planera behandlingar, övervaka sjukdomsutveckling och bedöma effekterna av behandlingar. Det kan också användas för forskningsändamål, till exempel för att utveckla nya terapier eller förstå sjukdomsprocesser bättre.

Tandputsning, även känd som tandsmygning eller simpling, är en aktivitet där individen putsar sin tandborste i munnen utan att använda tandkräm. Detta kan orsaka skada på tanden och tandköttet, eftersom borstningen kan rubba det skyddande skiktet av emalj på tänderna och skapa sår på mjuka vävnaderna. Det är allmänt accepterat att tandputsning bör undvikas, och rutinmässig tandborstning med tandkräm rekommenderas istället för att upprätthålla en god oral hygien.

Den medicinska definitionen av "Dental gjutform" är en anpassad, negativ form som används för att forma och framställa dentala restorationer, såsom tänder, kronor och broar. Den tillverkas ofta av gyllenumera eller andra termoplastiska material och formas efter en individuell patient's tandmönster och anatomiska struktur för att skapa en exakt passform. Gjutformen är en viktig komponent i den dentala restaurationsprocessen, eftersom den möjliggör precision och exakthet vid framställningen av den slutliga restorationen.

Metallokeramiska legeringar är en typ av material som används inom odontologi, särskilt inom tandprotes tillverkning. Denna sorts legering består av en kombination av metall och keramik, där metallen utgör den underläggande strukturen och keramiken appliceras som ett ytskikt för att ge en estetisk och hälsofördelaktig yta.

Metallen i metallokeramiska legeringar är vanligtvis en legering av krom, kobolt och molybden (CR-CO) eller en guldkompositlegering. Keramiken som används är oftast en högstyrkokeramik, såsom aluminiumnitrid eller zirkonoxid, som har goda mekaniska egenskaper och förmåga att efterlikna naturliga tands substance.

Dessa legeringar kombinerar den styrka och hållbarhet som metallen erbjuder med den estetiska attraktiviteten och biokompatibiliteten som keramiken har, vilket gör dem till en populär val för framställning av tandproteser, kronor och broar.

'Tandetsning' (odontotomy) är en medicinsk procedur där en tand delas itu i flera bitar med hjälp av speciella instrument, såsom ett tandsax eller en turbin. Detta görs vanligtvis för att underlätta extraktion (borttagning) av en tand som är svår att ta ut på grund av sin storlek, form eller placering i munnen. Tandetsning kan också användas när en tand är delvis utbruten och resten av tanden måste tas bort, eller när en tand är kraftigt nedbruten och endast en liten del återstår över gommen. Proceduren utförs vanligtvis under lokalbedövning för att minska smärtan och obehaget.

Jag antar att du söker en medicinsk definition av titanium istället för "titan". Titan är ett grundämne med symbol Ti och atomnummer 22. Det är ett transitional metall som är känt för sin styrka, lätthet, korrosionsbeständighet och biokompatibilitet. Dessa egenskaper gör titan till ett värdefullt material inom ortopedisk kirurgi, tandvård, hjärtkirurgi och andra medicinska tillämpningar där långvarig funktion och patientens säkerhet är av högsta prioritet.

Exempel på titans användningsområden inom medicinen innefattar:

1. Implantat: Titan används ofta för att tillverka ortopediska implantat som skall ersätta skadade eller sjuka ben och ledknutor. Dessa implantat kan vara jointreplacementproteser, skruvar, plattor och stänger.
2. Tandimplantat: Titan används också för att tillverka tandimplantat som ersätter en saknad tandrot. Titans biokompatibilitet gör det möjligt för kroppen att integrera implantatet med benvävnaden, vilket skapar en stark och hållbar anslutning.
3. Hjärtkirurgi: Titan används i hjärtkirurgiska tillämpningar som hjärtklaffproteser och stenting av kärl. Titans korrosionsbeständighet gör det möjligt för materialet att fungera under extremt höga tryck och temperaturer.
4. Medicinsk utrustning: Titan används också i tillverkningen av medicinsk utrustning som exempelvis pacemakers, defibrillatorer och andra invärtes elektroniska enheter.

I medicinska sammanhang används ofta renat titan, eftersom det är extremt biokompatibelt och korrosionsbeständigt. Detta gör att det inte orsakar några allergiska reaktioner eller skador på kroppsvävnader.

"Tioner" är inget etablerat medicinskt begrepp. Det kan möjligen vara en förvrängning eller förväxling med "tionulaceton", som är ett äldre farmakologiskt begrepp för en grupp av läkemedel som användes som muskelavslappnande medel. Men eftersom "tioner" i sig inte existerar som ett medicinskt begrepp, finns det ingen officiell medicinsk definition att ge.

Elektronsondmikroanalyse (ESMA) är en teknik inom elektronmikroskopi som används för att bestämma elementär sammansättning och koncentrationer i ett material. Metoden bygger på att accelererade elektroner skjuts in i preparatet, vilket leder till emission av röntgenstrålning som kan analyseras för att fastställa vilka grundämnen som finns i preparatet och i vilka koncentrationer. ESMA är en mycket känslig metod och kan upptäcka spår av olika grundämnen på mycket låga nivåer, till exempel på nanogram- eller pikogramnivå.

Metylmetakrylater (MMA) är en organisk kemisk förening som ofta används i tillverkningen av konsthartser, lim och tandfyllningsmaterial. Det är en ester bildad från metanol och metakrylsyra.

I medicinskt hänseende kan MMA-baserade material användas inom odontologi (tandvård) som fyllnads- eller limmaterial, samt i vissa medicinska konstruktioner och tillverkning av medicinska instrument. Dessa material är vanligen transparenta, härdbeständiga och har god kemisk resistens.

Även om MMA-baserade material anses vara säkra vid normal användning, kan långvarig exponering för damm eller gaser under tillverkningsprocessen möjligen orsaka irritation i ögon, hud och luftvägar. Det är viktigt att följa anvisningar och säkerhetsföreskrifter när man hanterar dessa kemikalier både inom medicinska sammanhang och annorstädes.

'Tandprotesretination' er en medicinsk term som refererer til forskjellige metoder og verktøy som brukes for å sikre at en tandprotes (en type false teeth) sitter fast og støtter tannene på en ønsket plass i munnen. Retention betyr 'å holde tilbake' eller 'å holde fast', så 'tandprotesretination' innebærer å sikre at protesen holdes fast og støtter tannene korrekt for å gi en god passe, funksjon og æstetikk. Det kan involvere bruk av forskjellige materialer som plastiske liner, metalliske klamrer eller implantater for å sikre at protesen ikke beveger seg eller blir løs under bruk.

"Dental stress analysis" är inte en etablerad medicinsk term, så det saknas en officiell definition inom medicinen. Termen verkar vara mer vanlig inom tandvård och odontologi, där den kan syfta på en metod för att undersöka hur tänderna och käkmuskulaturen hanterar olika former av belastningar, till exempel vid bettrelaterade problem som temporomandibulär dysfunktion (TMD).

En dental stress analysis kan innebära en kombination av olika undersökningsmetoder, såsom:

1. Klinisk bedömning: Tandläkaren utför en visuell och manuell undersökning av tänderna, käkmuskulaturen och ansiktsbenen för att upptäcka tecken på överbelastning eller skada.
2. Anamnes: En detaljerad samtal med patienten om deras symptom, medicinska historia och levnadsvanor kan hjälpa till att fastställa orsakerna till eventuella problem.
3. Intraoral scanning eller avtryck: En digital skanning eller traditionell gipsavgjutning av tändarna kan användas för att skapa en exakt modell av patientens tanduppsättning, vilket kan hjälpa till att analysera belastningsförhållandena.
4. Elektromuskografi (EMG): En metod för att mäta elektrisk aktivitet i käkmuskulaturen under olika former av bett- och sväljaktiviteter. Detta kan hjälpa till att identifiera muskulära obalanser eller överbelastningar.
5. Käkkonturanalys: En metod för att mäta och jämföra käkkonturer under olika former av bett- och sväljaktiviteter, vilket kan hjälpa till att upptäcka eventuella skador eller obalanser.
6. Tandkraftanalys: En metod för att mäta krafterna som utövas på tänderna under olika former av bett- och sväljaktiviteter, vilket kan hjälpa till att identifiera överbelastningar eller skador.

Genom att kombinera dessa metoder kan en odontologisk specialist få en detaljerad bild av patientens belastningsförhållanden och därmed kunna ställa en korrekt diagnos och utforma en behandlingsplan som tar hänsyn till individuella behov.

'Tandlegeringar' är en typ av tandbehandling där en legering, oftast gjord av metall som till exempel guld eller en kombination av metaller och keramer, fästs på tanden. Legeringen kan användas för att reparera en skadad tand, att skydda en delvis ursliten tand från ytterligare slitage eller att förankra en tandprotes. Tandlegeringar kan också användas i estetiska syften för att förbättra utseendet på tänder.

Metakrylater är en grupp av kemiska föreningar som innehåller en metakrylatgrupp (-CH2=C(CH3)COO-). Den mest vanliga och välkända metakrylaten är metylmetakrylat, som används kommersiellt för att producera härdande plaster och härdbar lim. Andra exempel på metakryler inkluderar etylmetakrylat, butylmetakrylat och 2-etoxietylmetakrylat.

I medicinsk kontext kan metakrylater användas som en del av kompositen i vissa tandfyllningsmaterial. Dessa material har visat sig vara effektiva för att reducera mikrobiell kontamination och minska sannolikheten för sekundär karies vid tandfyllningar. Metakrylatbaserade kompositer används också inom ortopedia, oftalmologi och andra medicinska tillämpningar där härdbart plaster behövs.

Det är viktigt att notera att metakrylatbaserade material kan orsaka allergiska reaktioner hos vissa individer. Allergiska reaktioner på metakrylater är sällsyna, men när de uppstår kan de vara allvarliga och inkludera kontaktdermatit, konjunktivit och astma.

Aluminiumoxid, även känt som aluminium(III)oxid, är ett chemiskt förening mellan aluminium och syre. Det har formeln Al2O3 och förekommer naturligt i mineralet korund. Aluminiumoxid är en vit, fast, icke-flytande substans som är olöslig i vatten.

I medicinsk kontext används aluminiumoxid ofta i form av nanopartiklar som ett excipient (bihjälpsmedel) i läkemedel, till exempel tablettformulerade läkemedel och vaccin. Det används också som ett adjuvans, det vill säga en substans som ökar immunresponsen, i vissa vacciner.

Aluminiumoxid är i allmänhet säker att använda i läkemedel och vaccin i de rekommenderade doserna. Även om aluminium kan vara toxiskt i höga koncentrationer, har studier visat att de låga nivåer som används i medicinska tillämpningar är säkra.

Tandkronan är den del av tanden som sitter djuptest i käken och är det som återstår av tanden när dess rotblotta har försvunnit genom nedbrytning eller bortoperation. Tandkronan innehåller tandemaljen, dentin och cement, och är den del av tanden som är synlig i munhålan. Den kan vara naturlig eller konstgjord, som vid till exempel kronbesättningar.

I medicinsk kontext, refererar "ytegenskaper" (på engelska: "physical properties") vanligtvis till de observerbara karaktäristika hos ett biologiskt material eller en substans, som kan inkludera färg, lukt, smak, konsistens, densitet, hårdhet, ljusbrytning, ledningsförmåga för elektricitet, etc.

Ytegenskaperna kan vara viktiga att ta hänsyn till när man diagnostiserar eller behandlar sjukdomar, eftersom de kan ge information om vilka substanser eller material som finns i en patient's kropp, hur de beter sig under olika förhållanden, och hur de påverkas av olika terapeutiska interventioner.

Exempelvis, färgen på en persons urin kan ge information om deras hydratationsnivå eller om förekomsten av blod i urinen. Smaken och luften hos en persons andedräkt kan vara viktiga tecken på underliggande sjukdomar, som diabetes eller lungsjukdomar. Konsistensen hos en persons slemhinnor kan ge information om deras allmänna hälsostatus och om förekomsten av inflammation eller infektion.

En avtagbar, utanpåliggande protes är en typ av medicinsk protes som kan fästas och avlägsnas från kroppen ändrad. Denna typ av proteser används ofta för att ersätta eller stödja en kroppsdel som saknas, skadats eller fungerar poorly. De kan vara antingen rörliga eller fasta och kan tillverkas av material som gummi, silikon, metall eller plast.

Exempel på avtagbara, utanpåliggande proteser inkluderar:

1. Yttre hörselproteser: Används för att förbättra hörseln hos personer med svårigheter att höra. De sitter ofta i ytterörat och är anslutna till en hörapparat som amplifierar ljudet.

2. Ögonproteser: Används för att ersätta en borttagen eller skadad ögonboll. De kan vara gjorda av glas eller plast och formas efter den motsvarande ögats färg, storlek och form.

3. Extremitetsproteser: Används för att ersätta en amputerad arm eller ben. De kan vara mekaniska eller elektroniska och är ofta anpassade efter den enskilda individens behov.

4. Tandproteser: Används för att ersätta saknade tänder. De kan vara fast monterade eller avtagbara och tillverkas av material som akryl, nylon eller metal.

5. Andningsproteser: Används för att hjälpa personer med andningssvårigheter. De kan vara i form av en mask eller en tub som fästes utanpå kroppen och förbinder patienten med ett andningsapparat.

'Korrosion' är ett medicinskt begrepp som kan användas för att beskriva den skadliga processen där kroppsvävnader, ofta särskilt hud och slemhinnor, successivt förstörs eller bryts ned av en främmande substans eller av kroppens egna celler. Exempel på korrosion inom medicinen kan vara hur magsyra långsamt bryter ned magmuskelns slemhinna, eller hur vissa kemoterapi-preparat kan orsaka hudskador genom att korrodera hudcellerna.

Dental bonding är en konserverande tandvårdsbehandling där ett kompositmaterial som matchar patientens naturliga tandfärg appliceras och härdar på ytan av tanden. Det används ofta för att reparera små skador eller defekter, såsom sprickor, skador orsakade av slitage, eller för att förbättra utseendet på tänder genom att ändra deras form, storlek eller färg.

Under proceduren skrapar tandläkaren bort små mängder av tandemalj från ytan av tanden för att förbereda den för bindningen. Sedan appliceras ett limämne på tanden, och kompositmaterialet appliceras i flera skikt och härdas med en speciell lampa som utsänder ultraviolett ljus. Slutligen formas och slipas materialet till önskad form och poleras för att ge ett naturligt utseende.

Dental bonding är en relativt enkel, snabb och kostnadseffektiv tandvårdsbehandling som ofta kan utföras under ett enda besök till tandläkaren.

'Skjuvstyrka' (engelsk: shear strength) er en begrep i fysikken og teknisk mekanikken som betegner evnen til et materiale eller en struktur til å modstå skjeve spenninger uten å gå i stykker eller deformeres plastisk. Skjuvstyrke er definert som den normale spenningskomponenten parallelle med overfladen, multiplisert med koeffisienten for friktionsmodstand mellom overfladene. Det er en viktig parameter i beregninger av stabilitet og sikkerhet i byggingselementer som bolker, plater, bøyele, fundamenter og jordmasser. Skjuvstyrken varierer mellom forskjellige materialer og kan bli påvirket av faktorer som temperatur, fuktighet og belastningens hastighet.

Photoelektronspektroskopi (PES) är en typ av spektroskopi som används för att studera elektronstrukturen hos ett material. Den bygger på fotonernas förmåga att frigöra elektroner från ett material när de absorberas. Genom att mäta den kinetiska energin hos de frigjorda elektronerna kan man dra slussningar om materials egenskaper, till exempel bindingsenergier och geometri. Photoelektronspektroskopi delas ofta upp i två underkategorier: Ultraviolett photoelektronspektroskopi (UPS) och Röntgenphotoelektronspektroskopi (XPS). UPS använder ultraviolett ljus för att studera de yttre elektronerna medan XPS använder sig av röntgenstrålning för att undersöka de innersta elektronerna.

'Tandprotesdesign' refererer til den planlægning og konstruktion af tandproteser, der er designet til at erstatte savnede tænder og/eller støtje til slidte, skadede eller manglende tandsystemer. Det omfatter overvejelser af materielvalg, protesestruktur, pasform, æstetik, funktion og patientkomfort.

Den medicinske definition kan opdeles i følgende punkter:

1. Planlægning: En individuel evaluering af patientens mundhule og behov for at erstatte savnede tænder. Dette omfatter en undersøgelse af den tilbageværende tandsæt, kæbearkitektur, muskulatur, articulation og ønsker for æstetik og funktion.
2. Konstruktion: Den proces, hvor protesen fremstilles ud fra den planlagte designspecifikation. Det omfatter valg af materiale, som oftest akryl, nylon, metal eller en kombination heraf, samt design af strukturen og pasformen for at sikre en komfortabel og effektiv pasning i patientens mund.
3. Æstetik: Designets evne til at fremstille et naturligt og æstetisk udseende, der matcher patientens oprindelige tænder og ansigtsskulptur.
4. Funktion: Den måde, hvorpå protesen genopretter normale kaution, spisning, tale og andre mundhulefunktioner.
5. Komfort: Designets evne til at sikre en god pasning og støtte for patientens mundhule, uden at forårsage smerte eller irritation.

Tandprotesdesign er et vigtigt aspekt af tandplejen, der hjælper med at genoprette patienters mundhulefunktioner og øge deres livskvalitet.

Tandprotesfastsättning är ett sammanfattande begrepp för de metoder och material som används för att fästa tandproteser, även kallade falska tänder eller tandersättningar, i munnen. Det kan vara fråga om totalproteser som ersätter allt kvarstående tandskelett eller partiella proteser som endast ersätter en del av tänderna.

Det vanligaste sättet att fastsätta en tandprotes är med hjälp av prostetfastsättningsmaterial som häftar sig till den svalkade och fuktiga munvätskan i munhålan, så kallad svalgvätskebaserad (salivbaserad) fastsättning. Det gör att protesen hålls på plats av sugan och ventilationen i munhålan.

En annan metod är med hjälp av implantat, där små skruvar av titan eller keramik fästes direkt i käkbenet. Tandprotesen kan sedan fästas på dessa implantat med hjälp av speciella skruvar och adapter. Denna metod kallas för implantatbaserad fastsättning och ger en mycket bättre hållfasthet än den svalgvätskebaserade metoden.

Det är viktigt att notera att tandprotesfastsättning är en individuell behandling och att val av metod beror på flera faktorer, såsom patientens preferenser, munsituation, ekonomiska förhållanden med mera.

'Tandklammer' er en uformell betegnelse for en type ortodontisk behandlingsapperat, der ofte benyttes til at rettede tænder og lige ud jaws (kæber). Den mest almindelige type tandklammer kaldes traditionelle fast tandklammer. De består af bånd, som omvikles rundt nogle af tænderne, og en række smallere metalliske buer, der forbinder båndene og guides tænderne ind i den ønskede position.

Der findes også andre typer tandklammer, herunder:

1. Lose tandklammer: Disse er en remediel behandling, der kan fjernes af patienten og bruges til at løsne tænder eller forhindre dem i at bevæge sig under bestemte omstændigheder, såsom når man spiller sportsgrene.
2. Selvliggende tandklammer: Disse er en moderne type fast tandklammer, der er mindre synlige end traditionelle tandklammer. De består af små, klare plastiske skiver med indbyggede metalliske buer og bøjer, der gradvist bevæger tænderne til den ønskede position.
3. Transparente tandplader: Disse er en anden type mindre synlige fast tandklammer, der består af små, transparente plastiske skiver, der anbringes på forsiden af tænderne og holdes på plads med en slags lim.
4. Lingualtandklammer: Disse er en type fast tandklammer, der monteres på bagsiden af tænderne, hvilket gør dem helt usynlige for andre. De er mere komplekse at installere og kan være mindre behagelige for patienten end andre typer tandklammer.

I alt set er tandklammer en effektiv måde at rette tænder på, og der findes mange forskellige typer, så du kan vælge den, der passer bedst til dine behov og ønsker.

I assume you are asking for a medical definition of "heart cement." I believe what you are referring to is likely "cardiac cement" or more commonly, "acrylic cement," which is used in some cardiac surgical procedures. Here is a brief definition:

Acrylic cement, also known as bone cement or methyl methacrylate cement, is a type of adhesive material used in various surgical applications, including cardiac surgery. In the context of heart surgery, it is primarily used to secure prosthetic heart valves and other artificial materials to the heart tissue. The cement quickly hardens after being mixed and applied, creating a strong bond between the prosthesis and the surrounding tissue. This helps ensure the proper functioning and stability of the implanted device.

Den dentala cementen är ett material som används inom tandvården för att fästa olika typer av tandproteser, såsom kronor, broar och inlägg, till tänderna. Det finns olika typer av dental cement, men de flesta innehåller en binderingsagent som hjälper till att hålla protesen fastsatt på tandytan.

Den vanligaste typen av dental cement är zinkoxidbaserad cement, som är lätt att hantera och har en låg toxicitet. Denna typ av cement härdar genom kontakt med vatten och bildar en hård, fast förbindelse mellan protesen och tanden. Andra typer av dental cement inkluderar glasionsbaserade cementer, som används främst för att fästa kronor och inlägg, samt kompositcementer, som är mer estetiska eftersom de matchar tands substancefärgen bättre.

I medicinsk terminologi kan dental cement också benämnas som dentala lutingsmaterial eller dentala fixeringsmaterial.

Enligt medicinskt perspektiv är en "tandprotes, partiell, fast, hartsbondad" en typ av tandprotes som används för att ersätta en eller flera saknade tänder i käken. Denna typ av protes är fixerad (fast) och hålls på plats med hjälp av smala, vinklade metallstänger som är fogade till de intakta, naturliga tänderna bredvid de saknade tänderna. Dessa stänger är sedan limmade (hartsbondade) till baksidan av kronan på den intakta tanden med härdande tandcement eller kompositharts.

Den partiella fasta hartsbondade tandprotesen består vanligtvis av en konstgjord tand (eller flera) som är monterad på en metallplatta, som i sin tur är förbunden med de smala metallstängerna. Denna typ av protes är anpassad och formad för att passa komfortabelt i munnen och ge ett naturligt utseende.

Fördelarna med den här typen av tandprotes är att den är relativt lågkostnadig, lätt att underhålla och ger god hållbarhet. Den kan också hjälpa till att förhindra att de intakta tänderna rör sig från sin ursprungliga position eftersom protesen är fast limmad på plats.

"Borföreningar" är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva föreningar eller sammanslutningar av celler eller vävnader i kroppen som kan vara skadliga eller patologiska. Dessa föreningar kan uppstå när olika typer av celler börjar växa och dela sig snabbare än normalt, vilket kan leda till att de bildar en massa eller ett klump som stör den normala funktionen hos det omgivande vävnaden.

Exempel på borforeningar inkluderar tumörer, cystor och skleroser. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), beroende på om de är cancerceller eller inte. Cystor är slutna säckar fyllda med vätska, luft eller andra substanser som bildas inuti kroppen. Skleroser är förhårdnader eller förtjockningar av vävnad som kan orsaka skador på organen och deras funktioner.

Det är viktigt att notera att borforeningar kan vara asymptomatiska (utan symtom) under en längre tid, men kan också leda till allvarliga hälsoproblem om de inte behandlas i tid. Därför är regelbundna läkaregarderingar och undersökningar viktiga för att upptäcka och behandla borforeningar i ett tidigt stadium.

Tandfyllningsmaterial, även känt som "tandfyllning", är ett material som används för att fylla upp och reparera en kavitet eller hålighet i en tands struktur. Detta kan vara orsakat av caries (tandförfall), skada eller brytning. Fyllningsmaterialet hjälper till att återställa tanden till dess ursprungliga form och funktion, samtidigt som det förhindrar ytterligare skada eller infektion. Det finns olika typer av tandfyllningsmaterial, till exempel amalgam, kompositresin, glasjonomer och guld, vardera med sina egna fördelar och nackdelar beroende på användningsområde och personlig preferens.

'Silver' är ett grundämne med symbol 'Ag' och atomnummer 47 i periodiska systemet. Det är ett övergångsmetall som naturligt förekommer i sitt renodlade tillstånd samt i legeringar med andra metaller, såsom guld och koppar.

I medicinsk kontext används silver ofta på grund av dess antibakteriella egenskaper. Det kan finnas i olika former, som till exempel silvernanosilver eller kolloidalt silver, som har visat sig kunna eliminera eller reducera bakterier, svamp och vissa virus. Silverpreparat används ofta inom vården för att behandla sår, brännskador och andra infektioner. Dock bör man vara försiktig med överdriven exponering för silver, eftersom det kan leda till en blåaktig hudfärg som kallas argyria.

I'm sorry for any confusion, but "Palladium" is not a medical term or concept. Palladium is a chemical element with the symbol Pd and atomic number 46. It belongs to the platinum group of elements and is a rare and valuable metal. It is used in various industrial applications, including electrical contacts, dental restorations, and jewelry. I'm here to help with medical-related questions, so please feel free to ask me anything about medicine or health!

I medicinen refererar kompositmaterial till ett material som består av två eller flera olika komponenter, som kombinerats för att ge en specifik egenskap eller funktion. Dessa komponenter kan vara i form av faser, fiberorientering eller ytbehandlingar. Exempel på kompositmaterial inom medicinen är fiberförstärkta kompositer som används för att ersätta ben- och broskvävnad, samt kompositer bestående av polymerer och keramik som används för tandfyllningar.

'Tenning' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva smärta eller besvären i en led, vanligtvis i fingrarna eller tårna. Tenningen orsakas oftast av artrit eller andra tillstånd som påverkar lederna, såsom skador eller sjukdomar som gikt. Smärtan kan vara lättare eller allvarligare och kan förvärras vid rörelse, tryck eller kyla. Andra symtom som kan förekomma tillsammans med tenning innefattar stelhet, svullnad och rödhet i leden.

"Oxidation" är inom biokemi och medicin en kemisk reaktion där en molekyl förlorar elektroner eller tar emot oxygen. Detta orsakas vanligtvis av en reaktion med syre, men kan också ske med andra substanser som kan acceptera elektroner. Oxidationen är ofta kopplad till reduction, där en annan molekyl vinner de elektroner som den första förlorar. Denna process kallas för redoxreaktion.

Oxidationsprocesser kan ske naturligt i kroppen och är viktiga för att producera energi i cellerna, men överdriven oxidation kan också skada celler och leda till sjukdomar som cancer och hjärtsjukdomar. Antioxidanter är substanser som skyddar celler från skadan orsakad av överdriven oxidation.

Svepelektronmikroskopi (SEM) är en typ av elektronmikroskopi som använder en fin stråle av primäre elektroner för att generera en detaljerad och magnifierad bild av ett provs material. När primära elektroner accelereras mot provet skapas sekundära elektroner, backscatterade elektroner och annan signalering som kan användas för att generera en bild.

I SEM-mikroskopi interagerar primära elektronerna med atomer i provet och får atomer att exciteras eller ioniseras, vilket resulterar i emissionen av sekundära elektroner. Antalet sekundära elektroner som emitteras är direkt proportionellt mot den ursprungliga energin hos primära elektronerna och beroende på materialets sammansättning, topografi och andra faktorer.

Sekundära elektroner samlas sedan in med en detektor och omvandlas till en elektrisk signal som bearbetas för att generera en tvådimensionell bild av provet. Bilden visar vanligtvis kontrasterade skuggor och höjdskillnader, vilket gör SEM-mikroskopi användbart för att undersöka ytstrukturen och topografin hos materialprover på nanometer- till mikrometerskalan.

SEM är ett viktigt verktyg inom materialvetenskap, elektronik, biologi och andra forskningsområden där detaljerade bilder av ytor och strukturer behövs för att förstå och analysera materialegenskaper och funktion.

Aurotioglukose (Aurotiomalat) är ett läkemedel som innehåller guld och används huvudsakligen för behandling av aktiv reumatoid artrit. Det verkar genom att reducera inflammation i lederna och förbättra symptomen hos patienter med denna sjukdom. Aurotioglukosen tas vanligtvis upp via munnen i form av tablett eller lösning. Läkemedlet bör endast användas under nära medicinsk övervakning på grund av möjliga biverkningar och komplikationer, såsom njur- och leverproblem samt hudreaktioner.

'Guldföreningar' är ett begrepp inom medicinen som ofta används för att beskriva en typ av koppling mellan två proteiner i en cell. Proteinerna interagerar med varandra och bildar en komplex struktur som påminner om en guldförening, därav namnet. Denna typ av interaktion kan ha betydelse för cellens funktion och reglering, inklusive signaltransduktion, genreglering och cellytiska processer som celldelning och transport över cellytan.

Det är värt att notera att begreppet 'Guldföreningar' inte har en officiell medicinsk definition och kan variera i användning beroende på kontexten. Det kan också kallas för protein-protein interaktioner eller komplexa formationer.

Mekanisk påfrestning inom medicinen refererar till krafter som verkar mekaniskt, det vill säga fysisk på kroppen eller dess delar. Det kan handla om tryck, drag, skjuvning, rotation eller kombinationer av dessa. Exempel på mekaniska påfrestningar inkluderar stötar, slag, lyft, tryck från tyngdkraften, rörelser med onormal belastning och så vidare. Dessa påfrestningar kan leda till skador eller smärtor i kroppen beroende på deras storlek, varaktighet och område där de verkar.

"Differentialdiagnos" er en betegnelse for den proces, hvor en læge søger at adskille og identificere en specifik sygdom eller tilstand ud fra en række symptomer og tegn, der kan være relateret til flere forskellige muligheder.

Ved at udføre en differentialdiagnostisk analyse sammenligner lægen de relevante sygdomme eller tilstande med hinanden, herunder deres særpræg, forekomst, risikofaktorer, symptomer, tegn, diagnostiske undersøgelser og behandlingsmuligheder.

Den differentialdiagnostiske analyse er en essentiel del af den kliniske vurdering og hjælper lægen med at nå en korrekt diagnose, som igen er nødvendig for at udvikle en effektiv behandlingsplan.

Metall nanoparticles (MNPs) är artificiella material som består av metallatomer och har minindest en dimension i nanometerskalan (1-100 nm). Dessa partiklar har unika egenskaper som skiljer sig från både de grundläggande metallerna och deras bulky form. MNPs kan ha olika form, storlek och sammansättning beroende på tillverkningsprocessen. De används inom en rad olika områden, såsom medicin, elektronik och miljöteknik, tack vare deras unika egenskaper som exempelvis deras höga ytarea, optiska egenskaper och magnetiska egenskaper. I medicinen används de ofta inom diagnostik och terapi, exempelvis som kontrastmedel i bilddiagnostik eller som värmekälla i cancerbehandlingar.

'Nickel' är ett ämne som i rent tillstånd är en silvervit, hård, metallisk substans. Det används ofta inom olika industrier, bland annat för att tillverka legeringar och stål. Nickel kan även ingå i vissa typer av smycken och andra konsumentprodukter.

I en medicinsk kontext kan nickel vara relevant som ett potentialt allergiskt ämne. Kontaktdermatit, en hudirritation eller eksem, är en vanlig reaktion på nickelallergi. Detta kan inträffa när huden kommer i kontakt med smycken, kläder, armbandsur eller andra produkter som innehåller nickel.

Symptomen på nickelallergi kan variera från milda till allvarliga och kan omfatta rodnad, svullnad, klåda, smärta och blåsor på huden. I allvarliga fall kan det leda till en systemisk reaktion som kallas anafylaxi.

Om du tror att du har en nickelallergi bör du prata med din läkare eller allergolog för att få en korrekt diagnos och behandling.

I medicinsk kontext kan "hårdhet" referera till olika aspekter beroende på vilket sammanhang det används. Här är några exempel:

1. **Vaskulär hårdhet:** Detta handlar om förhöjda nivåer av kalcium i artärväggarna, vilket kan leda till att artärerna blir styva och mindre flexibla. Detta kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar som stroke och hjärtinfarkt.

2. **Benhårdhet:** Detta är en ovanlig benvävsnedsättning där benväven blir övermättad med kalcium, vilket gör benen mer sårbara, sköra och kan leda till smärtor och svullnader.

3. **Hudhårdhet:** Detta kan vara ett tecken på en hudsjukdom eller åldrande, där huden blir tunnare, torrare och mer känslig för skador.

4. **Tandhårdhet:** Detta är en term som används för att beskriva tandemalji, vilket är den hårda ytan på tänderna som skyddar dem mot skador. Tandemaljen kan vara hård eller mjuk beroende på personens ålder och vård av tänderna.

Den specifika betydelsen av "hårdhet" i en medicinsk kontext beror alltså på vilket sammanhang det används, så det är viktigt att ta hänsyn till sammanhanget för att förstå exakt vad som menas.

'Gallium' är ett grundämne med atomnummer 31 i periodiska systemet. Det är ett silvervitt, metalliskt ämne som är flytande vid rumstemperatur och har egenskapen att kunna lösa sig i vissa andra metaller. Gallium används inom medicinen, specifikt inom nuclearmedicin, där ett gallium-67- eller gallium-68-isotop används som radioträceare för att diagnostisera sjukdomar, särskilt cancer.

Gallium-67 och gallium-68 är båda radioaktiva isotoper av gallium som används inom medicinen. De används vanligtvis i formen av en komplex, till exempel gallium citrat eller gallium DOTA-TOC, för att underlätta dess bindning till specifika celltyper. Efter intravenös injicering accumuleras isotopen i olika typer av tumörer och kan på så sätt hjälpa till att identifiera cancer och spåra dess utbredning i kroppen genom att skapa bilder med hjälp av en gammakamera.

Det är värt att notera att användningen av gallium inom medicinen kräver speciell utbildning och licens för att hantera radioaktiva material, samt godkännande från myndigheter för dess användning i kliniska miljöer.

Niobium är ett metalliskt grundämne som har beteckningen Nb på periodiska systemet. Det tillhör övergångsmetallerna och finns i gruppen 5 i d-blocket. Niobium är en silvervit, korrosionsbeständig och magnetisk substans som används inom olika områden, såsom elektronikindustrin, kärnkraft och medicinsk teknik. Det saknas direkta medicinska tillämpningar av niobium, men det kan ingå i legeringar som används inom medicinsk utrustning.

Rostfria stål, även känt som rostskyddat stål eller insegligt stål, är en legering av järn och kol där kromhalten är minst 10,5%. Kromet ger stålet en passiv oxidskikt som skyddar ytan från korrosion genom att bilda ett hårfint oxidskikt (Fe2O3) när det utsätts för syre. Denna skikt är självrepanderande, vilket betyder att den återbildas om den skadas eller avlägsnas. Andra vanliga legeringsämnen inkluderar nickel, molybden och mangan, som alla bidrar till stålets mekaniska egenskaper och korrosionsbeständighet. Rostfria stål används ofta inom konstruktion, maskinbyggnad och medicinsk utrustning på grund av sin höga hållbarhet och motståndskraft mot korrosion.

"Draghållfasthet" er en term som brukes innen medicin og describes the ability of a medical device, such as a catheter or a stent, to remain in place once it has been inserted into the body. The term is composed of two words: "drag," which means "to pull" or "to draw" in Swedish, and "hållfasthet," which means "firmness" or "strength" in Swedish.

More specifically, draghållfasthet refers to the amount of force required to dislodge a medical device from its intended position in the body. A higher draghållfasthet value indicates that the device is more resistant to being pulled out of place, while a lower value suggests that it may be easier to dislodge.

In clinical practice, the draghållfasthet of a medical device is an important consideration when selecting the appropriate product for a given patient or procedure. Devices with higher draghållfasthet values may be preferred in situations where there is a risk of the device being accidentally dislodged, such as in highly active patients or those with certain medical conditions that may increase the risk of displacement.

It's worth noting that the term "draghållfasthet" is primarily used in Swedish-speaking countries and may not be commonly recognized in other parts of the world. In English-speaking contexts, similar concepts may be described using terms such as "radial force," "burst strength," or "flexural stiffness."

Elektroplätering är en process inom ytmekanik där ett tunt lager av ett metallmaterial depositioneras på en konduktiv grundunderlag, vanligtvis genom elektrolytisk nedbrytning av en metall saltlösning. Processen används ofta för att förbättra egenskaper hos underlaget, såsom hårdhet, slidstyrka, korrosionsbeständighet eller estetik.

'Vatten' är ett homogent, transparent, blåaktigt substance som består av två väteatomer och en syreatom (H2O). Det är en färskvattensubstans vid normal temperatur och tryck. Vatten är den mest vanliga kemiska föreningen på jorden och är avgörande för livet som vi känner det, eftersom de flesta levande organismer består av upp till 90% vatten.

I en medicinsk kontext kan vatten ha olika betydelser. I vissa fall kan det referera till den intravenösa vätskebehandling som ges till patienter för att behandla dehydrering eller elektrolytbrist. I andra fall kan det referera till specifika kroppsvätskor, såsom vätskan i ögat (kammarvatten) eller den klara vätskan som omger hjärnan och ryggmärgen (cerebrospinalvätska).

I allmänhet är vatten en nödvändig komponent för många biologiska processer, inklusive näringsabsorption, avskelande av avfallsprodukter, termoreglering och andning.

Indium är ett metalliskt grundämne som tillhör grupp 13 i det periodiska systemet. Inom medicinen används indium oftast i form av radioaktivt isotopindium-111, Indium-111 (^{111}In), för att markera och följa celler eller substanser in vivo genom så kallad scintigrafi. Det används exempelvis för att diagnostisera cancer, infektioner och inflammationer.

Indium-111 binds till specifika proteiner eller antikroppar som sedan injiceras i kroppen. Dessa markerade ämnen accumulerar i specifika vävnader eller celler beroende på vilket protein eller antikropp som använts. Genom att sedan scanna kroppen med en gammakamera kan man följa distributionen av indium-111 och därmed få information om var markerade celler eller substanser finns i kroppen.