Gränspsykos
Personlighetsstörningar
Personlighet
Personlighetsbedömning
Schizotyp personlighetsstörning
Självdestruktivt beteende
Personlighetsprofilformulär
Antisocial personlighetsstörning
Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders
Paranoisk personlighetsstörning
Personlighetstester
Psykiatriskt status, skattningsskalor
Beroende personlighetsstörning
Impulsivt beteende
Motöverföring (Psykologi)
Tvångsbeteende, personlighetsstörning
Självmordsförsök
Psykologsamtal
Psykoterapi
Passiv-aggressiv personlighetsstörning
Identifikation (Psykologi)
Dissociativa störningar
Impulskontrollstörningar
Psykoanalytisk terapi
Psykoanalytisk teori
Identitetskris
Personlighetsutveckling
Personliga relationer
Personal Construct Theory
Känslor
Kristerapi
Komorbiditet
Aggression
Affektiva symtom
Schizoid personlighetsstörning
Psykopatologi
Manodepressiv sjukdom
Objektrelation
Social anpassning
Psykiska störningar
Sinnesrörelse
Modeller, psykologiska
Temperament
Suicidal Ideation
Involutionsdepression
Stressyndrom, posttraumatiskt
Histrionisk personlighetsstörning
Missbruksrelaterade sjukdomar
Psykometri
Dubbeldiagnos (Psykiatri)
Paranoiskt beteende
Självstympning
Outpatients
Psychotherapy, Psychodynamic
Jaget
Självuppfattning
Elektrodermal mätning
Limbiska systemet
Sociometriska metoder
Självmord
Sexuella övergrepp mot barn
Separationsångest
Narcissism
Kognitiv terapi
Longitudinella studier
Sjukdomsgradsmått
Uppföljningsstudier
Neurotiska störningar
Pain Perception
Depressiv sjukdom
Sjukdomar bland tvillingar
Enkäter
Self Report
Livsavgörande händelser
Eating Disorders
Gruppsykoterapi
Ilska
Akut psykiatrisk vård
Tvillingar
Beteendeterapi
Resultats reproducerbarhet
Behandlingsresultat
Psykofarmaka
Karaktär
Mandelkärna
Variansanalys
Fall-kontrollstudier
Videobandinspelning
Prevalens
Gyrus cinguli
Alkoholism
Rättspsykiatri
Magnetisk resonanstomografi
Vårdare-patientrelationer
"Gränspsykos" (eller "gränsbetingat psykotiskt beteende") är ett begrepp inom psykiatrin som används för att beskriva en individ som visar tecken på vissa psykotiska symtom, men inte till den grad som uppfyller kriterierna för en fullt utvecklad psykos.
Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), publicerat av American Psychiatric Association, definieras gränspsykos som:
"Att mötas kriterierna för ett eller flera psykotiska symtom, men inte uppfyller kriterierna för någon annan specifik psykiatrisk störning och inte är tillräckligt allvarliga för att påverka individens funktionsnivå i hög grad."
Exempel på psykotiska symtom som kan förekomma inkluderar: hallucinationer (att uppleva saker som inte finns), paranoia (orimlig misstänksamhet eller förföljelsemani) och andra kognitiva störningar.
Det är värt att notera att gränspsykos kan vara ett tidigt tecken på en fullt utvecklad psykos, så det är viktigt att individen får professionell hjälp och övervakning för att avgöra om symtomen förvärras eller förbättras över tiden.
Enligt American Psychiatric Association (APA) i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, 5th Edition (DSM-5), är en personlighetsstörning en inflexibel och bestående mönster av uppfattningar, känslor och beteenden, som avviker markant från de förväntade i den kulturella kontexten. Dessa mönster är så pass omfattande att de orsakar kliniskt signifikanta problem och nedsättningar i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga funktioner.
Personlighetsstörningar tenderar att vara stabila över tid och kan påverka individens förmåga att hantera stress, upprätthålla relationer och ta sig an nya erfarenheter. För att ställa diagnosen måste personliga problem eller beteendemönster vara närvarande i minst ett år.
DSM-5 delar in personlighetsstörningarna i tre kategorier:
1. Cluster A (den udda gruppen): Paranoid, skizoid och schizotyp störningar.
2. Cluster B (den dramatiska, emotionala eller impulsiva gruppen): Antisocial, borderline, histrionisk och narcissistisk störningar.
3. Cluster C (den rädda eller ångestfyllda gruppen): Avhängig, undvikande och obsessiv-kompulsiv störningar.
Det är viktigt att notera att personlighetsstörningar inte är samma sak som utvecklingsstörningar eller intellektuella funktionsnedsättningar, och de ska inte förväxlas med tillfälliga reaktioner på livets svårigheter.
'Personlighet' er en begrep i psykiatri og psikologi som refererer til et samleord for en persons unike måte å tenke, føle og oppføre seg på. Personligheten utvikles over tid fra barndommen og ungdommen og blir mer stabil i voksen alderen. Den består av en række egenskaper, adferdsmønstre, motiver, emosjonelle reaksjoner og kognitive stilarter som er relativt konstante over tid og situasjoner.
Det finnes mange forskjellige teorier om hvordan personlighet utvikles og hvilke komponenter den består av. En populær teori er de fem store personlighetsfaktorer, også kalt Big Five, som inkluderer:
1. Åpenhet for eksperiens (Openness to experience): Denne faktoren beskriver en persons interesse for nye opplevelser og tanker, fantasi, estetisk vurdering, selvutvikling og spenning i kreativitet.
2. Samvittighet (Conscientiousness): Dette handler om en persons tendanse til at være organisert, pålitelig, planlegge orientert, samt å ha kontroll over impulser og handle ansvarlig.
3. Ekstravertethet (Extraversion): Denne faktoren beskriver en persons tendanse til å være utadvendt, aktiv, oppmerksomhetskrevende, positiv og sociabel.
4. Agreeableness: Dette handler om en persons tendanse til å være samarbeidende, forstående, nådig, pålitelig og ærlig i sine relasjoner med andre mennesker.
5. Neurotisisme (Neuroticism): Dette handler om en persons tendanse til å oppleve negative følelser som angst, vrede, lav selvvurdering og sorg.
Disse fem faktorer brukes ofte i personlighetspsykologi for å beskrive hvordan mennesker skiller seg fra hverandre på en generell måte. De er ikke ment å være et komplett sett av alle aspekter ved en persons personlighet, men de gir en god oversikt over noen grunnleggende træk som kan forklare hvordan vi oppfører oss og relaterer oss til andre.
## Hvorfor er det viktig å kjenne sin egen personlighet?
Kjennes du selv godt med din egen personlighet, kan det hjelpe deg med å forstå hvordan du fungerer i ulike situasjoner og hvilke typer av relasjoner som passer best for deg. Det kan også være nyttig når du skal ta beslutninger om din fremtid, for eksempel ved å velge en utdanning eller karrierevei.
Kjennes du godt med andres personligheter, kan det hjelpe deg med å forstå dem bedre og relatere til dem på en mer effektiv måte. Det kan også være nyttig når du skal jobbe sammen med andre eller bygge et team.
## Hvordan kan jeg kjenne meg selv bedre?
En god måte å kjenne seg selv bedre er å reflektere over sine handlinger og tanker, og forsøke å identifisere mønstre og træk i sin egen personlighet. Det kan også være nyttig å spørre andre om deres syn på deg, fordi de kan se ting som du selv ikke ser.
En annen måte er å ta en personlighetstest, som kan hjelpe deg med å identifisere træk i din personlighet som du ikke har sett før. Det finnes mange ulike typer av personlighetstester, så det kan være lurt å velge en som er godt dokumentert og anerkjent.
## Hvordan kan jeg kjenne andre bedre?
En god måte å kjenne andre bedre er å observere dem nøye, og forsøke å identifisere mønstre og træk i deres personlighet. Det kan også være nyttig å spørre dem om deres tanker og følelser, fordi det kan gi deg en bedre forståelse av hvordan de ser på verden.
En annen måte er å ta en personlighetstest sammen med andre, som kan hjelpe dere med å identifisere træk i deres personligheter som dere ikke har sett før. Det finnes mange ulike typer av personlighetstester, så det kan være lurt å velge en som er godt dokumentert og anerkjent.
## Hvordan kan jeg bruke denne kunnskapen til å forbedre mine relasjoner?
Når du har en bedre forståelse av hvordan andre ser på verden, kan det hjelpe deg med å kommunisere mer effektivt med dem. Du kan for eksempel forsøke å formulere dine tanker og følelser på en måte som de kan forstå, og du kan også forsøke å forstå hvordan de vil reagere på ulike situasjoner.
Du kan også bruke denne kunnskapen til å forbedre dine egne relasjoner ved å reflektere over hvordan du selv ser på verden, og hvordan det kan påvirke dine interaksjoner med andre. Du kan for eksempel forsøke å være mer oppmerksom på dine egne reaksjoner, og reflektere over hvorfor du reagerer på en bestemt måte.
## Hvordan kan jeg bruke denne kunnskapen til å forbedre meg selv?
Når du har en bedre forståelse av hvordan andre ser på verden, kan det også hjelpe deg med å reflektere over dine egne verdier og overbevisninger. Du kan for eksempel spørre deg selv om du er enig i deres synspunkt, eller om du har en annen oppfattelse.
Du kan også bruke denne kunnskapen til å reflektere over hvordan du kommuniserer med andre, og hvordan det kan påvirke dine interaksjoner med dem. Du kan for eksempel spørre deg selv om du formulerer dine tanker og følelser på en måte som er lett å forstå, eller om du kan være mer oppmerksom på andres reaksjoner.
## Hvordan kan jeg bruke denne kunnskapen til å forbedre mine relasjoner med andre?
Når du har en bedre forståelse av hvordan andre ser på verden, kan det også hjelpe deg med å reflektere over dine egne interaksjoner med dem. Du kan for eksempel spørre deg selv om du er enig i deres synspunkt, eller om du har en annen oppfattelse.
Du kan også bruke denne kunnskapen til å reflektere over hvordan du kommuniserer med andre, og hvordan det kan påvirke dine interaksjoner med dem. Du kan for eksempel spørre deg selv om du formulerer dine tanker og følelser på en måte som er lett å forstå, eller om du kan være mer oppmerksom på andres reaksjoner.
## Hvordan kan jeg bruke denne kunnskapen til å forbedre meg selv og mine relasjoner med andre?
Når du har en bedre forståelse av hvordan andre ser på verden, kan det også hjelpe deg med å reflektere over dine egne interaksjoner med dem. Du kan for ek
En personlighetsbedömning är en utvärdering av en persons kognitiva, emotionella och sociala egenskaper som tillsammans bildar den persons unika sätt att tänka, känna och bete sig. Den inkluderar bedömning av personlighetsdrag, intressen, värderingar, styrkor och svagheter, sociala förmågor och emotionell reglering. Personlighetsbedömningar kan användas inom olika områden, till exempel inom psykiatrin, klinisk psychologi, arbetslivet och utbildningsväsendet, för att förstå en persons funktionsnivå, behov och potential. Bedömningen kan bygga på intervjuer, observationer, självrapporteringar och standardiserade tester.
Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), utgiven av American Psychiatric Association, är schizotyp personlighetsstörning en typ av personlighetsstörning som kännetecknas av ett mönster av sociala och interpersonella brister, distansering från sociala relationer och kognitiva ovanligheter.
För att ställa diagnosen schizotyp personlighetsstörning måste en individ uppfylla följande kriterier:
A. Fyra eller fler av följande kännetecken ska vara närvarande och ha varit påtagliga under minst två år:
1. Otillräcklig affektiv respons: En individ som har svårt att uttrycka emotionella svar som är normalt för olika sociala situationer och tenderar att uppfatta känslor på ett sätt som andra kan uppleva som egendomligt eller långt framskriden.
2. Överdrivna tankar om betydelsen av tillfälliga händelser (serindipitet): En individ som ser en överdriven koppling mellan tillfälliga händelser och sina egna tankar eller handlingar, vilket kan leda till onormala slutsatser.
3. Magisk tänkande och övertygelse om att harmlösa händelser har betydelse för ones personliga öden (magisk tankeföreställning): En individ som tror på eller upplever magiska företeelser, till exempel att tankar kan inflyta på fysiska ting eller händelser.
4. Uöverträffade sociala relationer med få intima vänner eller några nära relationer utanför familjen: En individ som har svårt att etablera och underhålla nära och betydande relationer på grund av brist på förmåga att uppleva empati, förstå andra människors känslor eller behov.
5. Överdrivet självmedvetenhet: En individ som är överdrivet medveten om sig själv och sina handlingar i sociala situationer, vilket kan leda till ångest eller förvirring.
6. Egendomliga beteenden eller företeelser: En individ som uppför sig på ett egendomligt sätt eller har egendomliga vanor, till exempel att tala med sig själv, skratta utan anledning eller ha en fixering av vissa objekt.
Det är viktigt att notera att alla människor kan uppvisa några av dessa drag ibland, men det är när de blir så vanliga och påverkar ens liv negativt som det kan vara ett tecken på en personlighetsstörning. Det finns också andra orsaker till att människor uppför sig på ett egendomligt sätt, såsom psykiska sjukdomar eller drogmissbruk. Om du är orolig över ditt eget beteende eller någon annans, kan det vara bra att prata med en läkare eller terapeut för att få mer information och hjälp.
'Självdestruktivt beteende' är ett psykiologiskt och medicinskt begrepp som refererar till handlingar eller beteenden som kan skada eller hota en persons fysiska eller mentala välbefinnande. Detta kan inkludera en rad olika handlingar, såsom att skära sig själv, försöka ta sitt liv (självmord), missbruka droger eller alkohol, äta för lite eller för mycket, och inte ta hand om sin hälsa på ett adekvat sätt.
Självdestruktivt beteende kan vara ett tecken på underliggande psykiatriska problem, såsom depression, bipolär sjukdom, gränsrubbningar eller posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Det kan också vara en coping-strategi för att hantera känslor av frustration, rädsla, vrede eller sorg. I vissa fall kan självdestruktivt beteende även vara en form av självmordsförsök, där personen inte har direkta intentioner att ta sitt liv, men ändå deltar i handlingar som kan vara livshotande.
Det är viktigt att notera att självdestruktivt beteende inte är en normell eller hälsosam sätt att hantera känslor eller stress. Om du eller någon annan upplever självdestruktiva tankar eller handlingar, bör du söka professionell hjälp så snart som möjligt.
En personlighetsprofilformulär är ett verktyg som används inom psykologin och psykiatrin för att bedöma och beskriva en persons personlighet. Det kan vara en frågeformulär eller intervju som mäter olika aspekter av personligheten, till exempel personlighetsdrag, kognitiva stilar, värderingar, intressen och emotionella reaktioner.
Formuläret kan innehålla frågor om hur individen upplever sig själv och hur han eller hon uppfattas av andra, som till exempel "Jag blir ofta irriterad över småsaker" eller "Vännerna ser mig som någon som är mycket social". Responsen på dessa frågor kan kategoriseras och jämföras med normgruppen för att få en beskrivning av personligheten.
Personlighetsprofilformuläret används ofta inom klinisk praktik, men även inom arbetslivet för att matcha personer med lämpliga jobb och miljöer. Det är viktigt att notera att en personlighetsprofil inte är ett stelstansande eller definitivt beskrivning av en persons personlighet, utan snarare en ögonblicksbild som kan förändras över tiden och i olika situationer.
Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), utgiven av American Psychiatric Association, är en antisocial personlighetsstörning definierad som:
A. Ett mönster av beteenden som visar brist på tillit och omsorg för andras rättigheter särskilt när det gäller planera eller genomföra handlingar som kan skada andra. Detta mönster är stabilt och varaktigt, börjar i ungdomsåldern eller tidigare och förekommer i olika sammanhang.
B. Personen visar minst tre av följande beteenden:
1. Utnyttjar andra ofta till egen fördel eller skada.
2. Ljuger ofta till att få sig själv eller andra i en fördelaktig position, eller åtar sig inte ansvar för sina handlingar.
3. Har ofta brist på hänsyn till andras känslor.
4. Visar ofta brist på skam, känsla av skuld eller ånger.
5. Har ofta ett hotfullt, aggressivt eller våldsamt beteende.
6. Är ofta osympatiskt och cynisk.
7. Ignorerar eller bryter mot andra människors rättigheter på en impulsiv eller planerad basis (till exempel stjäl, våldtäkter, misshandlar barn eller äldre).
8. Visar ofta brist på tillförlitlighet i arbete, skola och andra betydelsefulla områden.
9. Är ofta irriterande eller störande för andra.
C. Personen är minst 18 år gammal.
D. Personens mönster av beteende inte kan förklaras bättre av en annan psykiatrisk diagnos (till exempel en personsktlighetsstörning, schizofreni eller bipolär sjukdom).
Den Diagnostiska och statistiska manualen för psykiatriska störningar (DSM) är en utförlig handbok publicerad av Amerikanska psykiatriska föreningen (APA). Den används globalt som ett referensverk för att diagnostisera och klassificera olika mentala störningar.
DSM innehåller en systematisk presentation av kriterier och symptom som behövs uppfylla för att ställa en diagnos på olika psykiatriska tillstånd, från neuropsykiatriska störningar till affektiva och personlighetsstörningar. Den innehåller också information om prevalens, incidens, riskfaktorer, komorbiditet och relaterade medicinska eller psykosociala problem för varje diagnos.
DSM har gått igenom flera uppdateringar sedan den publicerades första gången 1952, med senaste utgåvan DSM-5 som publicerades 2013. Det är värt att notera att DSM inte är det enda systemet för klassificering av mentala störningar; Världshälsoorganisationen (WHO) har också sitt eget klassifikationssystem, ICD-10 Kapitel V: Mentala och beteendestörningar.
Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), utgiven av American Psychiatric Association, är en paranoid personlighetsstörning en bestående mönster av distansering, misstrohet och beteenden som visar på överdrivet känslomässigt skärpa. Detta innebär följande kriterier:
A. En bestående mönster av:
1. Distansering i relationer, där individen tenderar att uppfatta andra personers handlingar eller intentioner som hotfulla eller utnyttjande.
2. Överdrivet misstroget till andras lojalitet och är ofta svartsjuk eller arg på grund av sina misstankar.
3. Har en tendens att tolka icke-hotfulla händelser som hotfulla.
4. Har en förhöjd känslighet för kritik eller insinuationer.
5. Tvivel på andras lojalitet, är ofta väldigt misstrogen och kan ha en tendens att förebrå andra personer.
B. Detta mönster visar sig i flera av följande områden:
1. Interpersonella relationer
2. Arbete eller skola
3. Övriga viktiga områden av funktionalitet
C. Mönstret är stabil och består under en längre tid, vanligtvis från ungdomen eller tidig vuxen ålder.
D. Detta mönster orsakar kliniskt signifikant lidande eller nedsatt funktionalitet i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga områden.
E. Mönstret är inte bättre förklarat av en annan psykiatrisk störning (till exempel skizofreni, schizoaffektiv störning eller annan personlighetsstörning).
I vissa fall kan det vara svårt att skilja mellan en personlighetsstörning och ett normalt beteende. Det är därför viktigt att en professionell utvärdering görs för att fastställa om en diagnos av en personlighetsstörning verkligen stämmer.
Personlighetstestar är en typ av psykologisk test som används för att mäta och undersöka individens personlighetsdrag, beteenden, attityder och kognitiva processer. De kan vara standardiserade, strukturerade procedurer som innefattar frågor, uttalanden eller situationer som respondenten ska reagera på. Resultaten tolkas vanligtvis genom jämförelse med normgrupper och används ofta inom klinisk kontext för att hjälpa till att ställa diagnoser, planera behandlingar eller utvärdera effekterna av interventioner. Vissa personlighetstestar kan också användas inom arbets- och utbildningssammanhang för att matcha individers kompetenser och personlighetsdrag med specifika roller eller miljöer. Exempel på vanligt använda personlighetstestar är MMPI-2 (Minnesota Multiphasic Personality Inventory), 16PF ( sixteen Personality Factors) och Big Five Inventory.
"Psykiatrisk status" är ett sammanfattande begrepp för en individuals mentala hälsa och psykiatriska symptom. Det kan bedömas och graderas med olika skattningsskalor. Några vanliga skattningsskalor inkluderar:
1. Clinical Global Impression (CGI): Denna skala används för att snabbt bedöma allvarlighetsgraden av en patients mentala ohälsa. Skalan har två delar: CGI-Severity och CGI-Improvement. CGI-Severity bedöms från 1 (normalt) till 7 (mycket allvarligt sjukt), medan CGI-Improvement bedöms från 1 (mycket förbättrad) till 7 (mycket försämrad).
2. Positive and Negative Syndrome Scale (PANSS): Denna skala används för att mäta psykotiska symptom, såsom hallucinationer och desorganiserat tänkande, samt negativa symptom, såsom avflackning och socialt tillbakadragande. Skalan innehåller 30 objektiva kliniska observationer som bedöms från 1 (ingen symtomatologi) till 7 (extrem symptomatologi).
3. Hamilton Depression Rating Scale (HDRS): Denna skala används för att mäta allvarlighetsgraden av depression. Skalan innehåller 17 eller 21 objektiva kliniska observationer som bedöms från 0 till 4 eller 0 till 2, beroende på frågan. Högre poäng indikerar allvarligare depression.
4. Young Mania Rating Scale (YMRS): Denna skala används för att mäta allvarlighetsgraden av mani. Skalan innehåller 11 objektiva kliniska observationer som bedöms från 0 till 4 eller 0 till 8, beroende på frågan. Högre poäng indikerar allvarligare mani.
Dessa är några exempel på skalor som används för att mäta psykiatriska symptom och deras allvarlighetsgrad. Det finns också andra skalor som mäter andra aspekter av mentala hälsoproblem, såsom ångest, trauman och personlighetsstörningar.
En beroende personlighetsstörning (eng. dependent personality disorder) är en psykiatrisk diagnos som beskrivs i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), som används av mentalhälsofacken i USA och många andra länder för att diagnostisera och klassificera mentala störningar.
Enligt DSM-5 definieras en beroende personlighetsstörning som ett mönster av underordnande, rädsla för att bli övergiven eller skiljas från viktiga personer, och överdrivet behov av att få trygghet och stöd från andra. Detta mönster bör vara stabil och varaktigt och påverka flera områden av individens liv.
För att uppfylla kriterierna för en beroende personlighetsstörning måste en person ha minst fem av följande symptom:
1. Har svårighet att ta beslut utan råd eller vägledning från andra.
2. Tillkännager sig oförmögen att klara av vardagliga livsuppgifter utan stor hjälp från andra.
3. Har en överdrivet känsla av skyldighet att uppfylla andra människors önskemål eller behov.
4. Föreslår sig själv som lösning på små konflikter mellan andra, även om detta innebär en betydande egen bekymring eller förlust.
5. Har svårighet att uttrycka en åsikt som kan vara i konflikt med andras åsikter.
6. Förebrås sig själv för minsta misstag.
7. Tar illa vid sig över kritik eller uppmärksamhet på sina brister och har svårighet att korrigera dem objektivt.
8. Visar ökad rädsamhet när han eller hon är ensam utan den vanliga stödjande personen.
9. Följer ofta andra i sociala situationer, även om det innebär en betydande egen bekymring.
Det är viktigt att påpeka att alla människor kan visa några av dessa symtom från tid till annan, men om de flesta av dem förekommer och orsakar stor lidande eller funktionsnedsättning kan det vara tecken på en personlighetsstörning. Om du eller någon du känner har dessa symptom rekommenderas du att söka professionell hjälp från en psykiater, psykolog eller terapeut.
Impulsivt beteende kan definieras som handlingar eller beslut som tas hastigt och ofta utan full påtanke om konsekvenserna. Det innebär att en individ agerar på en impuls snarare än efter en välvägd övervägande. Impulsivt beteende kan vara ett tecken på vissa psykiska störningar, som till exempel ADHD (Uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet), personlighetsstörningar eller affektiva störningar. Det kan också vara en del av normalt beteende, särskilt hos barn och ungdomar, men i högre grad än vad som är normalt kan det orsaka problem i sociala sammanhang, skola eller arbete.
TVÅNGSNEUROS (ICD-10: F63.2) är en persistenter och upphävd beteendestörning som kännetecknas av att en person upprepade gånger utför specifika handlingar på ett onödigt sätt, oavsett om de vill det eller inte. Dessa handlingar ger ofta en känsla av tillfredsställelse eller lindring när de utförs, men följande ångest och skam kan uppstå efteråt.
Exempel på beteenden som kan ingå i en tvångsbeteendestörning är:
* TVÅNGSANKNYTNINGAR (excessiv rengöring, desinfektion eller ordning)
* TVÅNGSTANKAR (tanka om att skada sig själv eller andra, tveksamhet och tvivel)
* TVÅNGSHANDLINGAR (kontrollera saker och ting upprepade gånger, räkna, upprepa vissa ord eller fraser)
För att diagnosen ska ställas måste beteendena vara svåra att kontrollera, leda till kraftig ångest eller påverka personens vardagliga liv negativt. Dessutom får de inte bero på någon annan psykiatrisk störning, som exempelvis schizofreni eller bipolär sjukdom.
Det är viktigt att söka professionell hjälp om man tror sig ha en tvångsbeteendestörning, eftersom det finns effektiva behandlingsmetoder tillgängliga som terapi och mediciner.
Självmordsförsök definieras som en handling där någon utför ett beteende med avsikt att dö, men överlever. Det kan innebära olika slags handlingar beroende på individuella förhållanden, men ofta är det kopplat till självskada eller att ta in livsfarliga substanser. Självmordsförsök bör ses som en kris-situation och behöver tas mycket allvarligt, eftersom de ofta är ett tecken på underliggande psykisk ohälsa och ökar risken för framtida fullbordade självmord.
'Psykologsamtal' är ett samtalsinnehåll som sker mellan en klient och en auktoriserad psykolog. Syftet med samtalet är att hjälpa den sökande individen att reflektera över och förstå sina tankar, känslor och beteenden bättre, för att på så sätt kunna hantera livets utmaningar och problem effektivare. Under samtalet använder sig psykologen av sin professionella kompetens inom områdena klinisk psykologi och/eller psykoterapi för att stödja, behandla och främja den klientens mentala hälsa och personliga utveckling. Det är viktigt att understryka att en auktoriserad psykolog har genomgått relevant utbildning, praktik och examen för att kunna erbjuda psykologsamtal som en del av sitt yrkesmässiga arbete.
'Psykoterapi' er en behandlingsmetode som fokuserer på å hjelpe personer med å forstå, håndtere og løse sine psykiske vanskeligheter og problemer. Det inkluderer ofte samtaler mellom terapeuten og den enkelte klienten, men kan også involvere andre teknikker som skriving, kroppsbevegelser eller arbeid med å endre oppførselshabitater.
Målet med psykoterapi er ofte å forbedre den enkeltes mentale helse og velbefindende, styrke selvopplevelsen og forbedre relasjonene til andre. Det kan hjelpe med å behandle en rekke forskjellige problemer som angst, depressjon, trauma, spisevansker, relasjonsproblemer og mer.
Det finnes mange forskjellige typer av psykoterapi, noen fokuserer mer på å forstå og bearbeide unbewusste konflikter (som psykoanalytisk terapi), mens andre fokuserer mer på å lære nye ferdigheter og endre oppførsel (som kognitiv-bhavningsterapi).
I all felleshet er psykoterapi en prosess som foregår over tid, og det kan være forskjellige antall sesjoner alt etter hvilken type terapi som blir brukt og hvor alvorlige problemerne er som blir behandlet.
Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), utgiven av American Psychiatric Association, är passiv-aggressiv personlighetsstörning inte längre en officiell diagnos. Istället har de symptomen som tidigare ingick i denna diagnos infogats under "negativistisk, undvikande och passiv-aggressiv personlighetsstil" inom den nya kategorin "anderen specifierade personlighetsstörningar".
Enligt DSM-5 beskrivs en negativistisk och passiv-aggressiv personlighetsstil som följande:
Individen med denna personlighetsstil visar ofta ett mönster av motstridiga, negativa attityder och ständig besvärlighet i sina interpersonella relationer. De kan vara uppenbart tveksamma eller vägra samarbete, vara passivt aggressiva i deras uppförande eller ha en känslomässig distans som gör det svårt för andra att uppmärksamma deras känslor.
Det är viktigt att notera att denna beskrivning inte utgör en officiell diagnos och att en professionell psykiatriker eller psykolog bör involveras för en fullständig bedömning och behandling av eventuella personlighetsstörningar.
"Dissociative disorders" är en kategori av psykiatriska störningar som kännetecknas av en upplösning eller påverkan av minne, identitet, perception, medvetande och/eller motorisk kontroll. Dessa symptom kan uppstå som ett svar på extrema stress- eller traumaexponeringar.
Det finns flera olika typer av dissociativa störningar, inklusive:
1. Dissociativ amnesi: Detta är när en person har problem med att minnas information personlig betydelse, ofta som ett resultat av ett traumatiskt eller stressfullt evenemang.
2. Dissociativ fugue: Detta är när en person plötsligt och oväntat reser från sitt hem eller arbete, ofta under en period av förvirring om sin identitet eller minnen.
3. Dissociativ identitetsstörning: Detta är när en person har två eller flera distinkta identiteter eller personligheter som tar kontroll över deras tankar, känslor och handlingar.
4. Depersonaliseringsstörning: Detta är när en person upplever sig själv eller sina omgivningar på ett avlägset, drömlikt eller mekaniskt sätt.
5. Dissociativ störning orsakad av ett medicinskt tillstånd: Detta är när dissociativa symptom uppstår som en direkt följd av ett medicinskt tillstånd, såsom en hjärnskada eller en neurologisk sjukdom.
6. Annan specifik dissociativ störning: Detta är när en person upplever dissociativa symptom som inte faller under någon av de övriga kategorierna.
Dissociativa störningar kan vara tillfälliga eller varaktiga och kan variera i svårighetsgrad från milda till allvarliga. De kan också ha en betydande påverkan på en persons vardagliga liv och funktion.
En impulskontrollstörning (ICD-10: F63) är ett mentalt tillstånd där en person har svårigheter att motstå impulser, drifter eller kortsiktiga begär som är potentiellt skadliga för sig själv eller andra. Personer med impulskontrollstörningar upplever ofta en ökad spänning eller affekt just innan de agerar på ett impulsivt sätt, och efteråt kan känna lättnad, nöje eller tillfredsställelse.
Exempel på impulskontrollstörningar inkluderar:
1. Kleptomaní: en svårighet att motstå stöldimpulser, trots att det inte behövs och/eller det finns inga ekonomiska fördelar med att stjäla.
2. Pyromani: en svårighet att motstå impulsen att tända eld eller orsaka brand.
3. Sexuella impulskontrollstörningar, inklusive exhibitionism och sexuell tvångsmissbruk.
4. Trichotillomani: en svårighet att motstå impulsen att rycka ut hårstrån eller övriga kroppsbehåringar.
5. Patologiskt spelande (spelberoende): en svårighet att kontrollera impulserna att spela och satsa pengar, trots negativa konsekvenser.
6. Intermittent explosiv disorder: upprepade episoder av aggression eller våld som inte är föregånget av provocerande handlingar från andra, och som inte kan förklaras av annan psykiatrisk eller neurologisk störning.
Det är värt att notera att impulskontrollstörningar skiljer sig från tvångssyndrom (ICD-10: F42), där en person upplever tvångsmässiga tankar och handlingar som de inte kan motstå, men som de inte heller njuter av. I impulskontrollstörningarna däremot, upplever personen ofta en viss tillfredsställelse eller lättnad under eller omedelbart efter att ha genomfört handlingen.
Psykoanalytisk terapi er en slags psykoterapi som bygger på Sigmund Freuds teorier om det ubevidste og personlighetsudviklingen. Målet med terapien er ofte at hjælpe patienten med at forstå og bearbejde undertrykte følelser, tanker og oplevelser, der kan have en negativ indvirkning på deres liv og adfærd.
Under psykoanalytisk terapi vil terapeuten typisk arbejde tæt sammen med patienten for at udforske deres barndomshistorie, forhold til deres forældre og andre betydningsfulde personer, drømme, ønsker, frygt og forsvarsmekanismer. Terapeuten vil også hjælpe patienten med at opdage og forstå de ubevidste tanker og følelser, der kan drive deres adfærd og reaktioner.
Psykoanalytisk terapi er ofte en langvarig proces, der kan tage mange år, men den kan have en dybdegående virkning på patientens liv og forhold til sig selv og andre. Den er sædvanligvis mest effektiv hos dem, der lider af svære psykiske problemer, såsom angst, depression, personlighedsforstyrrelser og traumatiske oplevelser.
Psykoanalysens teorier er udviklet af den østrigske neurolog og psykiater Sigmund Freud i slutningen af 1800-tallet og begyndelsen af 1900-tallet. Psykoanalytisk teori er en metode til at forstå og behandle menneskelige tanker, følelser, motiver og adfærd, der bygger på antagelsen om, at mange af vores handlinger og valg i voksenlivet underordner sig underbevidste drifter, der er dannet i barndommen.
Psykoanalysens centrale begreber inkluderer:
1. Det ubevidste: De tanker, følelser og ønsker, vi ikke er bevidst om, men som stadig påvirker vores adfærd og oplevelse.
2. Driftspsykologi: Freud mente, at mennesket drives af to grundlæggende drifter: Eros (livsdriften) og Thanatos (dødsdriften). Livsdriften søger efter tilfredsstillelse gennem forbindelse, kærlighed og sex, mens dødsdriften søger efter tilbagevenden til en tilstand af uforandring og ro.
3. Forsvarsmekanismer: Disse er mekanismer, der beskytter os mod at blive overvældet af ubevidste driftsimpulser, som kan være for store for os at håndtere. Nogle eksempler på forsvarsmekanismer inkluderer fortrængning (at holde ubehagelige tanker eller følelser væk fra bevidstheden), projektion (at tilskrive sine egne uønskede træk og følelser andre personer) og rimeliggørelse (at forvanske virkeligheden for at passe til ens ønsker).
4. Overførsel: Freud mente, at ubevidste driftsimpulser kan overføres fra en person til en anden. Dette sker ofte i terapeutiske situationer, hvor patienten kan projicere sine følelser og tanker på terapeuten.
5. Ambivalens: Freud mente, at mennesket altid har modstridende følelser over for en person eller et objekt. Dette kan føre til tvetydige følelser over for ens egne handlinger og motivationer.
Freuds teorier er stadig meget indflydelsesrige i dag, selvom de også har været genstand for kritik. Mange af hans ideer er blevet modificeret eller udviklet yderligere af senere psykoanalytikere og terapeuter.
## Freuds betydning for psykologien
Freud har haft en enorm indflydelse på psykologien, særligt indenfor området psykoanalyse. Hans teorier om det ubevidste er blevet meget kendte og diskuterede, og hans arbejde med terapi har inspireret mange andre terapeuter til at udvikle deres egne metoder.
Freuds ideer om det ubevidste har også haft en stor indflydelse på kultur og samfund. Hans teorier om seksualitet, for eksempel, har været meget kontroversielle, men de har også hjulpet til at skabe en mere åben diskussion omkring seksualitet og køn.
Freuds arbejde med terapi har også haft en stor indflydelse på samfundet. Hans metode, der kaldes psykoanalysen, er blevet meget populær som en måde at behandle psykiske lidelser på. Psykoanalysen er baseret på det idé, at man kan komme til at forstå og forandre sine ubevidste tanker og følelser ved at tale om dem med en terapeut.
Freuds arbejde har også haft en stor indflydelse på litteraturen, kunst og film. Mange forfattere, kunstnere og filminstruktører har brugt Freuds ideer som inspiration for deres værker.
I alt kan man sige, at Freuds arbejde har haft en enorm indflydelse på vores forståelse af mennesket og dets psyke. Hans teorier og metoder er stadig meget diskuterede og anvendte i dag, og de vil sandsynligvis fortsætte med at være en del af den psykologiske debat for mange år fremover.
En identitetskris är ett tillstånd där en individ upplever konflikter eller osäkerhet kring sin personliga identitet, värderingar, övertygelser eller plats i samhället. Det kan handla om frågor som rör sexuell orientering, könsidentitet, etnicitetsbakgrund, kulturell tillhörighet eller social status. En identitetskris kan leda till starka känslor av frustration, oro, sorg och förvirring. Den kan också vara associerad med en ökad risk för psykiska problem som depression och ångest. I vissa fall kan en identitetskris leda till personlig utveckling och insikter när individen arbetar sig igenom de konflikter och frågor som har orsakat krisen.
Personlighetsutveckling (eng. "personality development") är en term inom psykologin som refererar till den process genom vilken en persons personlighet och beteenden utformas och utvecklas över tid, från barndomen till vuxenlivet. Denna utveckling påverkas av både genetiska faktorer och miljöfaktorer som upplevelser, relationer och undervisning. Personlighetsutvecklingen innebär att en person utvecklar beständiga mönster av tänkande, känslor och beteenden som påverkar deras sätt att relatera till andra människor och deras sätt att hantera olika situationer. Processen inkluderar också en individuell utveckling av självkännedom, värderingar, mål och preferenser.
'Personliga relationer' är ett samlingsbegrepp för de sociala band och kontakter som en individ har med andra individer i sin omgivning. Dessa relationer kan variera i styrka, art och intensitet och kan omfatta allt från familjemedlemmar, vänner och romantiska partners till arbetskollegor och bekanta.
Personliga relationer kan ha en stor inverkan på individens psykiska och fysiska hälsa och välbefinnande. De kan erbjuda stöd, trygghet, meningsfull interaktion och en känsla av tillhörighet. Samtidigt kan negativa personliga relationer leda till stress, isolation och andra hälsoproblem.
Det är viktigt att notera att personliga relationer kan se olika ut beroende på kulturell, social och individuell kontext. Värden, normer och förväntningar kan variera, vilket kan påverka hur relationer upprättas, underhålls och avslutas.
Personal Construct Theory (PCT) er en teori innen psykologi som ble utformet av den britiske psykologen George Kelly i midten av 1900-tallet. Ifølge PCT ser mennesker verden gjennom sine egne unike konstrukter eller forståelsesmønster, som de bruker til å forutsi, forklare og forholde seg til sine erfaringer.
Ifølge Kelly kan disse personlige konstruktene sammenlignes med et par scope som en person bruker til å se på verden gjennom. Disse konstruktene er ikke fast, men kan endres og utvikles over tid basert på nye opplevelser og informasjon.
PCT understreker individets aktive rolle i skapingen av sin egen verden og betoner viktigheten av å forstå hvordan en person ser på en situasjon fremfor å sette noen et diagnose eller stempel. Denne teorien har blitt brukt i mange forskjellige sammenhenger, inkludert psykoterapi, rådgivning og organisasjonsutvikling.
Känslor är mentala och fysiska reaktioner på olika intryck, erfarenheter och situationer. De är en naturlig del av mänsklighetens subjektiva upplevelse och hjälper oss att tolka, förstå och svara på världen runt omkring oss. Känslor kan variera i intensitet och varaktighet och kan inkludera en bred skala av affektiva tillstånd som glädje, sorg, rädsla, ilska, undran, förvåning och kärlek. De aktiverar också vissa delar av hjärnan och kroppen, vilket kan leda till fysiska reaktioner såsom ökat hjärtslag, rodnad eller tårfylldhet. Känslor kan påverka tankar, beslut, minnen och interaktioner med andra människor.
I am not a medical professional, but I can provide you with some information about chiropractic care based on publicly available resources. Chiropractic care, often referred to as chiropractic treatment or chiropractic therapy, is a healthcare discipline primarily concerned with the diagnosis and treatment of mechanical disorders of the musculoskeletal system, especially the spine.
Chiropractors, who practice this form of manual therapy, focus on manipulating and adjusting the spine and other joints to realign them and improve function. They use various techniques, including spinal manipulation or adjustment (also known as chiropractic adjustments), mobilization, and soft tissue therapies. Chiropractors may also provide advice on exercise, nutrition, and lifestyle changes to support overall well-being and help prevent further issues.
It is essential to consult a licensed healthcare professional for personalized medical advice and treatment options tailored to your specific needs.
'Komorbiditet' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva när en individ har två eller flera sjukdomar, tillstånd eller störningar samtidigt. Dessa tillstånd kan vara relaterade eller orelaterade till varandra och kan ha en gemensam orsak eller vara skilda. Komorbiditet kan komplicera behandlingen och leda till sämre prognoser eftersom den kan påverka symptomen, funktionsnivån och livskvaliteten hos individen. Exempel på komorbiditet kan inkludera en persons med diabetes som också har depression eller en person med hjärt-kärlsjukdom som också har kronisk lungsjukdom.
Aggression kan definieras som en handlingsprocess eller ett beteende som är riktat mot att skada, skrämma eller på något annat sätt ha negativ inverkan på en individ eller en grupp. Från ett medicinskt perspektiv kan aggression vara ett symptom på olika psykiatriska tillstånd, såsom personlighetsstörningar, neuropsykiatriska störningar, affektiva störningar och neurologiska sjukdomar. Aggression kan också vara en bieffekt av vissa mediciner eller substanstyrelse. Det finns två huvudsakliga typer av aggression: impulsiv aggression och planerad aggression. Impulsiv aggression är ofta kopplat till känslomässiga reaktioner, medan planerad aggression är mer förutsägbar och kontrollerad.
'Affektiva symtom' refererar till emotionella symptom inom psykiatrisk terminologi. De affektiva symptomen är relaterade till humör och känslolivet, och kan vara positiva eller negativa beroende på om de involverar överdrivna, underdrivna eller olägena känslor.
Positiva affektiva symtom innefattar:
1. Eufori: En excesivt glad, uppiggad och optimistisk stämning som kan vara patologisk om den är överdrivet stark eller långvarig.
2. Mani: En psykiska tillstånd med eufori, ökat energilevel, tankeflöde och ibland grandiositet eller irritabilitet. Manier kan förekomma i bipolär sjukdom.
Negativa affektiva symtom innefattar:
1. Depression: En sänkt, nedstämd och negativ stämning som varar under en längre period. Det kännetecknas av trötthet, sömnproblem, förlorad aptit, koncentrationssvårigheter, dåliga minnen och i vissa fall självmords tankar.
2. Dystymi: En mildare form av depression som varar under en längre tid (minst två år) men inte är lika invalidiserande som en major depression.
3. Ångest: En känsla av oro, rädsla eller oro som kan vara specifik eller obesvarad.
4. Apati: Brist på motivation, intresse och engagemang i livet. Det kan leda till försummelse av personlig hygien, socialt isolering och brist på energi.
Affektiva symtom kan variera från milda till allvarliga och kan ha en betydande inverkan på individens vardagliga funktioner och kvalitet på livet.
'Affektiva störningar' är ett samlingsbegrepp inom psykiatrin för en grupp sjukdomar som kännetecknas av störningar i individens affekter, det vill säga känsloliv och stämning. Detta kan yttra sig i onormalt intensiva, långvariga eller ofta skiftande känslor, till exempel depression, mani eller både och. Affektiva störningar innefattar diagnoser som depressiva störningar, bipolära störningar och cyklotymiska störningar.
Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), utgiven av American Psychiatric Association, är schizoid personlighetsstörning en typ av personlighetsstörning som kännetecknas av ett livslångt mönster av avdrag från sociala relationer och en restriktiv affektivhet. Personen med denna störning har ofta svårt att upprätthålla intima vänskapsrelationer eller nära familjeband, tenderar att vara ensamvillig och föredrar att delta i aktiviteter själv istället för tillsammans med andra. De kan också ha svårigheter med att uttrycka känslor och är ofta indifferenta inför beröm eller kritik.
För att ställa diagnosen schizoid personlighetsstörning måste individen uppfylla följande kriterier:
A. En pervasivt mönster av avdrag från sociala relationer och en restriktiv affektivitet, som börjar under ungdomen och är stabil över tid, inom olika sammanhang.
B. Fyra eller flera av följande kriterier måste vara närvarande:
1. Inte uppskattar nära och intim kontakt, inklusive sexuella relationer, med någon annan.
2. Har vanligtvis inga vänner eller är ensamvillig.
3. Prefererar att delta i aktiviteter själv istället för tillsammans med andra.
4. Har svårigheter att uttrycka känslor till andra.
5. Ingen avvikande affektiv respons i interpersonella situationer.
6. Ingen tendens att reagera på sociala smädelser eller anklagelser och inte visar någon egentlig skam, ilska, känslomässig sårbarhet eller behov av uppskattning.
7. Ingen tydlig njutning i att vara tillsammans med andra och inget intresse för sociala aktiviteter.
8. Visar ofta en likgiltighet inför goda eller dåliga händelser som annars skulle väcka starka känslor.
C. Kriterierna A och B orsakar kliniskt signifikanta funktionsnedsättningar i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga områden av livet.
D. Det finns inga andra psykiatriska störningar som kan förklara kriterierna A och B bättre än PDN.
E. Kriterierna är inte till följd av en annan medicinsk, neurologisk eller neuropsykiatrisk störning (till exempel skador på hjärnan, demens, autism).
'Psykopatologi' er en betegnelse for studiet og beskrivelsen af psykiske lidelser, abnormiteter eller sindsbetingede sygdomme. Det inkluderer undersøgelse og klassifikation af forskellige typer sindslidenskaber som f.eks. skizofreni, affektive lidelser (som depression og mani), neurotiske tilstande (som angst og stressrelaterede tilstande), personlighedsforstyrrelser, kognitive forstyrrelser og andre abnorme adfærdsmønstre. Psykopatologien anvender viden fra flere forskellige områder som psykiatri, klinisk psykologi, neurologi, biologi, sociologi og filosofi for at forstå årsagerne til, diagnostiseringen af og behandlingen af disse lidelser.
Manodepressiv sjukdom, även känd som bipolär affektivt störning, är en mental ohälsa som karaktäriseras av upprepade episoder med maniska, hypomana eller depressiva symptom. Under en manisk episod kan individen uppleva ökad energi, eufori, tankeflöde och självsäkerhet, samt ha svårt att sätta sig stilla eller tänka klart. Under en depressiv episod kan personen känna sig nedstämd, hopplös, trött, sakna energi och ha ont i kroppen. I vissa fall kan individen uppleva både maniska och depressiva symptom samtidigt, ett tillstånd som kallas mixed state. Manodepressiv sjukdom påverkar personens humor, tankar, perception, handlingar och sömn. Det är en livslång sjukdom som behandlas med mediciner och psykoterapi.
I den medicinska kontexten kan "objektrelation" (objektrelationell mapping eller ORM) definieras som en teknik för att skapa abstraktioner av databaser och deras data i form av objekt i ett programspråk. Det gör det möjligt för programmeraren att arbeta med data på ett mer naturligt sätt, genom att använda sig av objekt istället för att skriva SQL-frågor direkt.
ORM-verktyg ger en abstraktion över databasen och tillhandahåller metoder för att skapa, läsa, uppdatera och ta bort data (CRUD) i databasen. Detta gör det enklare att hantera komplexiteten i databaser och minskar risken för fel i samband med att man skriver SQL-kod direkt.
Exempel på vanliga ORM-verktyg inom medicinska system är Hibernate, Entity Framework och Doctrine.
'Social anpassning' (engelska: social adaptation) är ett begrepp inom psykiatri och psykologi som refererar till individens förmåga att fungera i samhället och uppfylla de sociala rollerna på ett acceptabelt sätt. Det innebär att en person har förmågan att hantera sociala situationer, bygga och underhålla sociala relationer, följa sociala normer och regler samt förstå och tolka sociala signaler och beteenden hos andra. Social anpassning kan vara nedsatt eller rubbad hos personer med vissa psykiatriska tillstånd, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller utvecklingsstörningar.
Psykiska störningar (eller mentala störningar) är enligt Världshälsorganisationen WHO en allmän beteckning på en grupp sjukdomar, som kännetecknas av särskilda förändringar i känsloliv, tankar, perceptioner, minne, inlärning, motivation, uppfattning om verkligheten och beteende. Dessa förändringar är så pass allvarliga att de orsakar individen klart lidande eller funktionsnedsättning i vardagslivet. Psykiska störningar kan ha olika orsaker, exempelvis genetiska faktorer, hjärnskador, trauma, missbruk av droger eller alkohol, samt sociala och miljömässiga faktorer. Exempel på psykiska störningar är depression, schizofreni, ångeststörningar, personlighetsstörningar och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som exempelvis autism och ADHD.
"Sinnesrörelse" är ett begrepp inom neurologi och psykiatri som refererar till en subjektiv upplevelse av rörelse, trots att den kroppsliga rörelsen saknas. Det kan också kallas för pseudomotorisk sinnesrörelse eller kinästetisk hallucination. Denna upplevelse kan vara mycket övertygande och kan leda till förvirring och oro hos den drabbade.
Sinnesrörelser kan uppstå som en följd av skador på vissa delar av hjärnan, såsom basala ganglierna eller cerebellum, eller som en biverkning av vissa mediciner eller droger. De kan också förekomma i samband med neurologiska sjukdomar som Parkinson's sjukdom och multipla skleros. I vissa fall kan sinnesrörelser vara ett tecken på en psykiatrisk störning, såsom schizofreni.
Psykologiska modeller är teoretiska beskrivningar eller förklaringar av olika aspekter av mänskligt beteende och psyke. De utgör ett sätt att föreställa sig och förstå hur olika psykologiska processer, mekanismer och strukturer fungerar och interagerar med varandra samt med den omgivande miljön.
Det finns många olika typer av psykologiska modeller som fokuserar på olika aspekter av psyket, till exempel perception, lärande, minne, motivation, emotioner, personlighet och social interaktion. Några vanliga exempel på psykologiska modeller är:
1. Behaviorism: En radikal empiristisk teori som betonar observationen av objektivt observerbart beteende snarare än subjektiva mentala tillstånd. De viktigaste företrädarna för behaviorismen är John Watson, B.F. Skinner och Clark Hull.
2. Kognitiv psykologi: En teori som fokuserar på inre mentala processer såsom perception, uppmärksamhet, minne, tanke, lärande och problemlösning. De viktigaste företrädarna för kognitiv psykologi är Jean Piaget, Ulric Neisser, George Miller och Herbert A. Simon.
3. Humanistisk psykologi: En teori som betonar individens potential till självförverkligande, fri vilja och personligt ansvar. De viktigaste företrädarna för humanistisk psykologi är Carl Rogers, Abraham Maslow och Viktor Frankl.
4. Socialpsykologi: En teori som undersöker hur människor påverkar varandra i sociala situationer. De viktigaste företrädarna för socialpsykologi är Solomon Asch, Stanley Milgram, Muzafer Sherif och Philip Zimbardo.
5. Biopsykologi: En teori som undersöker de biologiska grunderna för beteende och känslor. De viktigaste företrädarna för biopsykologi är James Gross, Robert Sapolsky och Jaak Panksepp.
6. Evolutionspsykologi: En teori som undersöker hur evolutionen har påverkat människans beteende och känslor. De viktigaste företrädarna för evolutionspsykologi är Charles Darwin, Robert Trivers, Donald Symons och David Buss.
7. Psykoanalys: En teori som undersöker det omedvetna psyket och dess påverkan på beteende och känslor. De viktigaste företrädarna för psykoanalys är Sigmund Freud, Carl Jung, Alfred Adler och Melanie Klein.
8. Gestaltpsykologi: En teori som undersöker hur människan uppfattar och tolkar sin omgivning. De viktigaste företrädarna för gestaltpsykologi är Max Wertheimer, Wolfgang Köhler och Kurt Koffka.
9. Humanistisk psykologi: En teori som undersöker människans potential och möjligheter till personlig utveckling. De viktigaste företrädarna för humanistisk psykologi är Carl Rogers, Abraham Maslow och Rollo May.
10. Kognitiv psykologi: En teori som undersöker hur människan bearbetar information och lär sig. De viktigaste företrädarna för kognitiv psykologi är Ulric Neisser, Jean Piaget och Noam Chomsky.
11. Socialpsykologi: En teori som undersöker hur människor påverkar varandra i sociala sammanhang. De viktigaste företrädarna för socialpsykologi är Solomon Asch, Muzafer Sherif och Stanley Milgram.
12. Utvecklingspsykologi: En teori som undersöker hur människan utvecklas från barn till vuxen. De viktigaste företrädarna för utvecklingspsykologi är Jean Piaget, Lawrence Kohlberg och Urie Bronfenbrenner.
13. Personlighetspsykologi: En teori som undersöker människans personlighet och karaktär. De viktigaste företrädarna för personlighetspsykologi är Sigmund Freud, Carl Jung och Hans Eysenck.
14. Klinisk psykologi: En teori som undersöker människors mentala hälsa och sjukdomar. De viktigaste företrädarna för klinisk psykologi är Sigmund Freud, Carl Rogers och Aaron Beck.
15. Neuropsykologi: En teori som undersöker hur människans nervsystem påverkar hennes beteende och tankeprocesser. De viktigaste företrädarna för neuropsykologi är Norman Geschwind, Brenda Milner och Antonio Damasio.
16. Socialpsykologi: En teori som undersöker människors sociala interaktioner och relationer. De viktigaste företrädarna för socialpsykologi är Solomon Asch, Muzafer Sherif och Stanley Milgram.
17. Utvecklingspsykologi: En teori som undersöker människans utveckling från barn till vuxen. De viktigaste företrädarna för utvecklingspsykologi är Jean Piaget, Lawrence Kohlberg och Urie Bronfenbrenner.
18. Djurpsykologi: En teori som undersöker djurs beteende, kognition och emotioner. De viktigaste företrädarna för djurpsykologi är Konrad Lorenz, Nikolaas Tinbergen och Jane Goodall.
19. Kognitiv psykologi: En teori som undersöker människans tankeprocesser, perception, minne och lärande. De viktigaste företrädarna för kognitiv psykologi är Ulric Neisser, George Miller och Jean Piaget.
20. Klinisk psykologi: En teori som undersöker människors mentala hälsa, diagnos och behandling av psykiska sjukdomar. De viktigaste företrädarna för klinisk psykologi är Sigmund Freud, Carl Jung och Aaron T. Beck.
Temperament är ett begrepp inom psykologin och beteendevetenskapen som refererar till de grundläggande, ärftliga personlighetsdragen hos en individ. Temperamentet utvecklas under de första åren av livet och kan påverka hur en person reagerar på olika stimuli i miljön, såsom ljud, beröring, smak och lukt. Det finns flera olika teorier om temperaments typer, men en vanlig indelning är:
1. Easychild (lättfött barn): En typ av barn som tenderar att vara glad, tillgänglig och lättanpassad. De sover väl, äter bra och har regelbundna sömn- och matvanor.
2. Slow-to-warm-up (långsam på uppvärmning): En typ av barn som tenderar att vara mer reserverade, försiktiga och lite svårare att trösta när de är upprörda. De behöver tid på sig att vänja sig vid nya situationer och personer.
3. Difficult (svårtempererat): En typ av barn som tenderar att vara mer irriterade, besvärliga och svåra att trösta när de är upprörda. De kan ha svårt att sova och äta regelbundet och kan ha starkare reaktioner på negativa stimuli.
Det är värt att notera att temperament inte är detsamma som personlighet, men det kan påverka hur en persons personlighet utvecklas över tid. Temperamentsdrag kan också variera över tid och situationer, så det är inte alltid statiska eller fasta egenskaper hos en individ.
'Suicidal ideation' refererer til tanker eller overvejelser om at begå selvmord. Disse tanker kan variere i intensitet og varighed, fra flygtige overvejelser til detaljerede planer om at begå selvmord. Suicidal ideation bør tages alvorligt, især hvis den er forbundet med andre suicidale adfærdsmønstre eller psykiske lidelser som depression, angst, bipolar affektiv sindslidelse eller skizofreni.
Det er vigtigt at søge professionel medicinsk hjælp, hvis man oplever suicidal ideation eller er bekymret for en andens sikkerhed. Der findes effektive behandlingsmuligheder, herunder terapi, medicin og krisesamtaler, som kan hjælpe med at reducere selvmordsrisikoen og forbedre den psykiske velbefindende.
I medicinsk kontext, betyder "fientlighet" ofta ett uppförande eller ett tillstånd hos en individ som innebär att de är värdbildningar för en organism (t.ex. bakterier eller parasiter) som orsakar sjukdom, och som kan vara skadlig för den drabbades hälsa eller överlevnad. Exempel på fientliga tillstånd inkluderar infektioner och kolonisering av patogena mikroorganismer. Fientligheten kan också användas för att beskriva en viss behandling eller ett läkemedel som är skadligt eller farligt för en patient.
Involutionsdepression, även känd som postpartum depression under andra betingelser, är en allvarlig form av depression som kan drabba kvinnor efter förlossning. Det är vanligare under de första månaderna efter förlossningen, men det kan också inträffa upp till ett år efter att barnet har fötts. Involutionsdepression skiljer sig från den mildare postpartum blues som många kvinnor upplever under de första veckorna efter förlossningen.
Symptomen på involutionsdepression kan vara allvarliga och inkludera:
* Kraftiga känslor av tristess, hopplöshet eller tomhet
* Tankar om självmord eller att skada sig själv eller barnet
* Svårigheter att sova, äta eller ta hand om sig själv
* Intensiv rastlöshet eller stillhet
* Förändringar i tänkande, minne eller koncentration
* Minskad intresse för aktiviteter som en gång var angelägna
* Överdrivet skuldkänslor eller oskuldiga känslor av att inte vara en bra mor
Involutionsdepression kan ha negativa effekter på moderns relation med barnet, partnern och andra familjemedlemmar. Det kan också påverka barnets utveckling och välbefinnande. Om du eller någon du känner upplever symtom på involutionsdepression bör du söka professionell hjälp så snart som möjligt. Behandlingen kan innefatta mediciner, terapi eller en kombination av båda.
Posttraumatisk stresssyndrom (PTSS) är en mental ohälsa som kan utvecklas efter att en person har upplevt eller vittnat om ett livshotande trauma. Syndromet kännetecknas av intrusiva minnen av traumat, undvikande beteende, ändrade känslor och tankar samt förhöjd vaksamhet. Andra vanliga symptom är sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter och irritabilitet. PTSS kan vara mycket belastande och påverka personens vardagliga liv negativt. För att ställa diagnosen krävs det att symptomen har varat i minst en månad och orsakar kliniskt signifikant nedsättning av sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga funktioner.
Histrionisk personlighetsstörning (HPD) är en psykiatrisk diagnos som beskrivs i Diagnostiskt och statistiskt manual för mentala störningar (DSM-5). Det är en typ av dramatisk och känslomässigt överdrivet beteende som påverkar personens tankar, känslor och relationer.
Enligt DSM-5 måste en person uppfylla följande kriterier för att diagnostiseras med HPD:
A. En pervasivt sedvanligt överdrivet och självcentrerat beteende, som visar sig i flera situationer, inklusive en stark behov av uppmärksamhet och en tendens till teatraliskt, smickrande eller provocerande beteende.
B. Ändringar i sinnesstämning eller känslor som är snabba och dramatiska. Känslorna kan vara extremt intensiva men också ytliga eller plötsligt avta.
C. En tendens att överdriva känslomässiga reaktioner till situationer, exempelvis att gråta lätt eller bli upprörd.
D. En tendens att vara självupptagen och ha en förhöjd självkänsla, som kan visa sig i ett överdrivet behov av att vara i centrum och få beröm.
E. Att använda sitt utseende och sexuella attraktionskraft för att attrahera uppmärksamhet.
F. Att ha en stiliserad och teatralisk sätt att kommunicera, som kan inkludera ett överdrivet eller påtagligt kroppsspråk.
G. Att vara lätt influenserbar av andra personers åsikter och känslor.
H. Att ha en ökad sannolikhet för att uppleva känslor av tomhet eller leda efter emotionellt intensiva relationer.
I. Att inte ta ansvar för sina egna handlingar eller att inte kunna hantera kritik.
Det är viktigt att notera att det finns en stor variation i hur människor kan uppföra sig och att detta beskrivet beteende inte nödvändigtvis innebär att en person har en specifik diagnos eller behandlingsbehov. Om du är orolig över ditt eget beteende eller ett anhöriges beteende kan du söka professionell hjälp från en psykiatriker, psykolog eller terapeut.
'Missbruksrelaterade sjukdomar' (Substance Use Disorders, SUD) är en diagnos enligt den diagnostiska systemet DSM-5 och ICD-10. Det handlar om en patologisk bruk av psykoaktiva ämnen eller preparat som leder till kliniskt relevanta problem eller skada.
Kriterier för en SUD inkluderar:
1. Försök att minska användandet eller missbruket, men misslyckas.
2. Fortsatt användning trots personliga problem orsakade av drogen.
3. Större mängd än planerat används.
4. Långvarigare användning än planerat.
5. Betydande tid tillbringas för att få tag på, använda eller återhämta sig efter användandet av drogen.
6. Viktiga aktiviteter överges eller minskar på grund av användandet.
7. Användandet fortsätter trots kännedom om fysiska eller psykiska risker.
8. Toleransutveckling - större mängd behövs för att uppnå samma effekt.
9. Uttagningseffekter (abstinens) uppstår när användandet av drogen minskar eller upphör.
En SUD kan vara mild, moderat eller allvarlig beroende på antalet uppfyllda kriterier. I vissa fall kan en SUD leda till beroendesjukdom (Dependence).
Psykometri (engelska: psychometrics) är en gren inom psykologin som handlar om metoder för att mäta och bedöma olika psykiska fenomen, såsom intelligenstest, personlighetstest och intressegrupperingar. Det inkluderar studiet av pålitligheten (reliabilitet), validiteten och normerna för dessa tester, samt statistiska metoder för att analysera data från dem. Psykometri används ofta inom klinisk psykologi, utbildningspsykologi, arbets- och organisationspsykologi och socialpsykologi.
'Paranoiskt beteende' är ett psykiatriskt begrepp som beskriver en person som har en överdriven misstro eller förföljelsemani, det vill säga en obegränsad övertygelse om att andra personer är fientliga och avser att skada dem på något sätt. Denna övertygelse är ofta bortom all rimlighet och kan leda till att individen isolerar sig från andra människor och har svårt att upprätthålla sociala relationer. Paranoiskt beteende kan vara ett tecken på en underliggande psykisk störning, såsom schizofreni eller paranoid personlighetsstörning. Det är viktigt att söka professionell hjälp om man upplever paranoiska tankar eller beteenden som påverkar ens vardagliga liv negativt.
'Mänskliga karaktäristika' är ett bredare begrepp som innefattar de fysiska, mentala och sociala egenskaper som är unika för människor. Detta kan omfatta allt från vårt utseende och kroppsfunktioner till vår intelligens, känsloliv, sociala förmågor och kultur. Några exempel på specifika mänskliga karaktäristika är:
1. Upprestande hjärna: Människan har en av de mest komplexa och sofistikerade hjärnorna i djurvärlden, vilket möjliggör högre kognitiva funktioner som språk, lärande, minne, problemlösning och självreflektion.
2. Språkförmåga: Människan är den enda arten som har en fullt utvecklad förmåga att kommunicera med ett abstrakt språk, vilket möjliggör komplexa sociala interaktioner och kulturell utveckling.
3. Socialt beteende: Människor är mycket sociala djur som lever i stora, sammanlänkade grupper. Vi har en stark behov av social kontakt och samarbete, och vi deltar ofta i gemensamma aktiviteter som familjen, vänskap, religion och kultur.
4. Kulturellt beteende: Människor är kapabla till att skapa och upprätthålla komplexa kulturer, vilka inkluderar gemensamma värderingar, traditioner, normer och konventioner. Kulturerna påverkar också hur vi tänker, känner och beter oss.
5. Fysisk utveckling: Människor har en unik fysisk utveckling jämfört med andra djur, inklusive en upprätt hållning, ett stort hjärna till kroppsstorleksförhållande och långsam reproduktion.
6. Moraliskt beteende: Människor har en förmåga att skilja mellan rätt och fel, och vi tenderar att följa vissa moraliska principer som är gemensamma för oss alla. Dessa principer inkluderar respekten för andra individer, rättvisa och solidaritet.
7. Kreativitet: Människor har en extraordinär förmåga att skapa nya idéer, konstverk, teknologier och innovationer som inte finns hos någon annan art.
Självstympning refererar till en persons intentionell skada på sin egen kropp eller hälsa, ofta genom att missbruka droger, överdosera mediciner, eller utsätta sig för farliga situationer. Det kan även innefatta att avsiktligt undvika vård som behövs för en sjukdom eller skada. Självstympning kan vara ett tecken på underliggande psykisk ohälsa och kräver vanligen professionell medicinsk och/eller psykiatrisk utvärdering och behandling.
Barnmisshandel definieras som fysiskt, sexuellt eller psykiskt våld eller försummelse som orsakar skada eller riskerar att orsaka skada på ett barn under 18 års ålder. Det kan också innefatta att utsätta barnet för fara eller försumma dess grundläggande behov, såsom mat, kläder, hygien och medicinsk vård. Barnmisshandel är en allvarlig form av övergrepp och är olagligt i de flesta länder.
'Outpatient' er en betegnelse, der bruges inden for medicin og sundhedspleje om en patient, der modtager behandling eller oplever en undersøgelse på et hospital eller lægepraksis, men ikke bliver indlagt og overnatter der. Outpatients er ofte i stand til at rejse hjem igen efter deres behandling eller undersøgelse. Det kan for eksempel være en patient, der kommer for en kontrolundersøgelse, får en infusion eller lignende.
'Psychotherapy, psychodynamic' refererer til en form for psykoterapi som bygger på freudske og postfreudske teorier om det ubevidste psyke. Målet er å hjelpe klienten til å bli bevisst for og forstå de ubevisste tanker, følelser og ønsker som på en eller annen måte påvirker deres tanke- og adferdsmønstre.
Psychodynamic psychotherapy er en dialogbasert behandlingsform hvor terapeuten og klienten samarbeider om å utforske de ubevisste aspektene av klientens livshistorie, forhold og personlighet. Terapeuten vil ofte fokusere på temaer som barndomsoplevelser, traumer, konflikter i det tidlige livet og forsvarsmekanismer for å hjelpe klienten til å få en dyptgående forståelse av sine tanker, følelser og adferd.
Denne formen for psykoterapi er ofte langvarig og kan vare fra flere måneder til flere år, alt depending på klientens individuelle behov og mål. Psychodynamic psychotherapy anses ofte som en effektiv behandlingsform for en rekke mentale sånn som depression, angst, personlighetsforstyrrelser og traumer.
In medicine, the concept of 'the self' or 'I' (i.e., 'Jaget' in Swedish) is not typically defined as a formal medical term. However, it is often discussed in the context of psychology, neuroscience, and philosophy of mind. In these fields, 'the self' can refer to the unique sense of personal identity and continuity that an individual experiences over time. This can include one's subjective experience of their own thoughts, feelings, memories, and perceptions, as well as their sense of agency and ownership over their actions and experiences.
Disorders of the self are often implicated in various mental health conditions, such as depression, anxiety, personality disorders, and psychosis. For example, individuals with borderline personality disorder may experience a fragmented or unstable sense of self, while those with schizophrenia may have difficulty maintaining a coherent sense of self due to disruptions in their thoughts, perceptions, and emotions.
In summary, while there is no formal medical definition of 'Jaget' (the self), it is a concept that is relevant to various fields within medicine and healthcare, particularly in the context of mental health and neuroscience.
"Självuppfattning" är ett psykologiskt koncept som refererar till individens subjektiva uppfattning om sig själv. Det inkluderar personliga egenskaper, förmågor, attityder, värderingar och mål. Självuppfattningen kan vara statisk eller dynamisk och kan förändras över tid beroende på erfarenheter, utveckling och sociala faktorer. Det är viktigt att skilja på självuppfattning och självkänsla, där den senare refererar till känslan av att vara värd eller icke värd av kärlek, acceptans och värdighet.
Elektrodermalmätning (EDA) är en metod för att mäta elektrisk resistans eller elektrisk ledningsförmåga i huden, oftast i handflatan. Metoden används inom psykologin och relaterade områden för att utvärdera autonoma nervsystemets aktivitet och känslomässiga respons.
Vid en EDA-mätning appliceras två elektroder på huden, oftast på fingrarna eller tummen. En svag elektrisk ström skickas genom elektroderna och mottages av den andra elektroden. Hudens resistans eller ledningsförmåga mäts sedan i ohm (Ω) eller mikrosiemens (µS).
Även om EDA-mätning inte är en direkt indikation på någon specifik medicinsk tillstånd, kan den användas som ett komplement till andra diagnostiska metoder för att undersöka olika sjukdomar eller störningar. Till exempel kan EDA-mätning användas för att utvärdera autonoma nervsystemsreaktioner vid stress, ångest, depression och schizofreni.
Det är viktigt att notera att EDA-mätning inte är en standardiserad diagnosmetod inom medicinen och bör endast användas under professionell övervakning av en utbildad specialist.
'Limbiska systemet' är ett samlingsnamn för en grupp av strukturer i hjärnan som är involverade i känslor, minnen, motivation, belöningssystem och andra emotionella processer. Det består av amygdala, hippocampus, cingulat gyrus och andra angränsande strukturer. Limbiska systemet har starka kopplingar till det autonoma nervsystemet och endokrina systemet, vilket gör att det kan påverka fysiologiska processer som hjärtslag, andning och hormonnivåer i samband med emotionella reaktioner. Det är också involverat i inlärning av kopplingar mellan specifika händelser och känslor, så kallad klassiskt konsitionellt lärande.
Sociometriska metoder är en grupp psykologiska metoder som används för att mäta sociala interaktioner och relationer inom en grupp. Den sociometriska metoden utvecklades av den amerikanska psykologen Jacob L. Moreno under 1930-talet. Metoden bygger på individers självutvärderingar av sina preferenser och val av sociala kontakter inom en grupp, till exempel genom att fråga ut varje medlem om vem de vill samarbeta eller vänja sig med.
Sociometriska metoder kan användas för att mäta olika aspekter av sociala strukturer och relationer, till exempel popularitet, accepterance, ledarskap, samarbete och konflikt. De kan också användas för att utvärdera effekterna av interventioner som syftar till att förbättra social interaktion och relationer inom en grupp.
Exempel på sociometriska metoder inkluderar sociogram, sociometrisk test, sociometrisk rangordning och sociometrisk analys. Sociogram är ett diagram som visar de sociala kontakterna mellan individer i en grupp, medan sociometrisk test innebär att fråga ut individer om deras preferenser och val av sociala kontakter. Sociometrisk rangordning innebär att ranka individer efter olika kriterier som popularitet eller accepterance, medan sociometrisk analys innebär att analysera de data som samlats in genom sociometriska metoder för att få en bättre förståelse av sociala strukturer och relationer.
Självmord definieras som en avsiktlig handling som leder till döden som begås av en individ som tros ha full handlingsförmåga och vars avsikt är att dö. Det inkluderar situationer där personen har tagit livet av sig medan de var under inflytande av substanser eller mediciner, om det finns starka skäl att tro att personen hade avsikten att ta sitt liv.
Det är värt att notera att det kan vara svårt att fastställa avsikterna hos en individ i efterhand, och att det krävs en noggrann bedömning av alla omständigheter för att fastställa om ett dödsfall är ett självmord eller inte.
Sexuella övergrepp mot barn, även kallat barnmisshandel eller sexuellt utnyttjande av barn, är en form av sexuell exploatering och misshandel där en vuxen använder sin makt, auktoritet eller manipulation för att tvinga barnet att delta i sexuella aktiviteter, inklusive att titta på pornografi. Det kan också innebära onani inför barnet, onani med barnet, tvång till onani, sexuella närmanden eller kontakt och våldtäkt.
Sexuella övergrepp mot barn är alltid fel och är en grov kränkning av barnets rättigheter och integritet. De kan ha livslånga konsekvenser för barnet, såsom psykiska problem, beteendeproblem och sämre fysiskt hälsotillstånd. Det är viktigt att alla som har information eller misstanke om sexuella övergrepp mot barn rapporterar det till de lokala myndigheterna så snart som möjligt, för att skydda barnet och säkerställa att gärningsmannen blir ställd inför rätta.
Separationsångest, även känd som ångest när barnet separeras från föräldern eller skiljningsångest, är en typ av ångestreaktion som kan uppstå hos barn då de separeras från sin vårdnadshavare eller primära vårdgivare. Detta kan inträffa i olika situationer, till exempel när barnet ska börja i dagis eller skola, när de ska stanna över natten hos släktingar eller vänner, eller när föräldern måste lämna barnet ensamt under en kort period.
Separationsångest kan yttra sig på olika sätt beroende på barnets ålder och utvecklingsnivå. Hos yngre barn kan det handla om gråt, tårfyllda ögon, eller en önskan att följa med föräldern när de skiljs åt. Hos äldre barn kan det vara mer subtila tecken som irritation, vredesutbrott, eller en förhöjd oro och osäkerhet. I vissa fall kan separationsångest leda till en mer allvarlig form av ångeststörning om den inte behandlas korrekt.
Det är viktigt att notera att det är normalt för barn att känna lite oro när de skiljs från sina föräldrar, men om oron är intensiv eller varar under en längre tid kan det vara tecken på separationsångest. I sådana fall bör man söka professionell hjälp från en läkare eller terapeut som specialiserat sig på barnpsykiatri eller barn- och ungdomspsykologi.
Narcissism är inom psykiatrin och psykologin ett begrepp som refererar till en personlighetsstil eller ett beteendemönster som kännetecknas av en överdrivet stor självkärlek, en behov av uppmärksamhet och bekräftelse, en tendens att övervärdera sig själv och sina prestationer, och en benägenhet att ta ut sin egen nytta på andra persons bekostnad.
Enligt Diagnostiska och statistiska manualen för psykiatriska störningar (DSM-5), som publicerats av Amerikanska psykiatriska föreningen, är narcissism ett kärnkriterium för en specifik personlighetsstörning som kallas narcissistisk personlighetsstörning. För att uppfylla kriterierna för denna störning måste en individ ha minst fem av följande egenskaper eller beteenden:
1. Har en överdrivet stor självkärlek eller en inflad känsla av egenvärde.
2. Har fantasier om framgång, makt, intelligens, skönhet eller idealisk kärlek.
3. Tror sig vara speciell och unik och kan endast umgås med likasinnade eller högtstående personer.
4. Kräver onödigt mycket uppmärksamhet och bekräftelse.
5. Tar ut sin egen nytta på andras bekostnad.
6. Har en överdriven känsla av egenrätt, är lätt kränkt och har svårt att ta emot kritik.
7. Utövar exploaterande eller manipulativa beteenden för att uppnå sina egna ändamål.
8. Saknar empati och kan inte identifiera sig med andras känslor eller behov.
9. Upptar en konkurrenskraftig, avundsjuk eller överlägsen attityd mot andra.
10. Visar ofta arrogant eller högfärdigt beteende.
Det är viktigt att påpeka att alla människor kan visa en eller flera av dessa egenskaper eller beteenden ibland, men det blir patologiskt när de uppträder i en sådan grad att de stör personens funktion och relationer till andra.
Kognitiv terapi (CT) är en form av psykoterapi som utvecklades under 1960-talet av psykiatern Aaron T. Beck. CT bygger på kognitiva modeller och teorier om hur individens tankar, känslor och beteenden hänger samman.
CT fokuserar på att identifiera och utmana negativa och irrealistiska tankemönster, sätta igång positiva tankeprocesser och främja emotionell balans och välbefinnande. Metoden innefattar också tekniker för stresshantering, problemlösning och kommunikationsförbättring. CT har visat sig vara effektivt vid behandling av en rad psykiska störningar, bland annat depression, ångeststörningar, personlighetsstörningar och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).
"Longitudinella studier" är en typ av forskningsdesign där forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod, från början till slut av studien. Detta ger möjlighet att undersöka förändringar och utveckling hos de enskilda individer som deltar i studien över tid.
Exempel på longitudinella studier är de som följer en grupp barn från födseln och sedan regelbundet kontrollerar deras utveckling, intelligensnivå, hälsa och sociala färdigheter under flera år eller decennier. På det viset kan forskaren se hur olika faktorer som miljö, arv, livsförhållanden och sjukdomar påverkar individens utveckling och hälsa över tid.
Longitudinella studier kan vara antingen prospektiva eller retrospektiva. I en prospektiv longitudinell studie börjar forskaren med att välja en grupp individer och sedan följer dem under en längre tidsperiod, medan i en retrospektiv longitudinell studie använder sig forskaren av redan existerande data från till exempel medicinska journaler eller register för att undersöka hur olika faktorer har påverkat individens utveckling och hälsa över tid.
Longitudinella studier kan ge värdefull information om orsaker och konsekvenser till olika hälsoproblem, men de är ofta tidskrävande och dyra att genomföra. Dessutom kan det vara svårt att kontrollera för alla möjliga störfaktorer som kan påverka resultaten av studien.
Sjukdomsgradsmått, eller "disease severity measures," är metoder och skalor som används för att kvantifiera hur allvarlig en viss sjukdom eller tillstånd är hos en patient. Det kan handla om subjektiva bedömningar gjorda av en vårdpersonal, såsom kliniska observationer och symptombeskrivningar, eller objektiva tester och mätningar som exempelvis blodprover eller bilddiagnostik.
Sjukdomsgradsmått används ofta inom forskning för att jämföra effekterna av olika behandlingsmetoder, men de kan även användas i klinisk praxis för att övervaka en patients tillstånd över tid och för att ställa in behandlingen på rätt nivå. Exempel på vanliga sjukdomsgradsmått är skalor för smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och komplikationsrisk.
"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.
I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.
Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.
Neurotiska störningar är en kategori inom psykiatrisk diagnos som har blivit föråldrad i senare upplagor av Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM). I DSM-IV, publicerat 1994, definierades neurotiska störningar som en grupp psykiska tillstånd karaktäriserade av frekventa och upprepade symtom på ångest, oro eller depression.
Till neurotiska störningar hörde bland annat:
* Ångeststörningar (till exempel panikattacker, social fobi)
* Angst- och depressiva tillstånd
* Kronisk oro
* Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)
* Reaktioner på allvarlig stress
* Somatoforma störningar (till exempel kroppslig oro utan organiska orsaker)
* Dissoziativa störningar (till exempel dissociativ amnesi, dissociativ fugue)
* Personlighetsförändringar som följd av allvarliga psykiska sjukdomar
I den senaste upplagan av DSM, DSM-5 från 2013, har neurotiska störningar ersatts med andra kategorier och diagnoser. Många av de tillstånd som tidigare ingick i kategorin neurotiska störningar ingår numera i kategorierna ångeststörningar, trauma- och stressrelaterade störningar samt somatoforma och dissoziativa störningar.
'Pain perception' refererar till den subjektiva upplevelse och tolkning av smärta som sker i individens centrala nervsystem. Det inkluderar både de sensoriska aspekterna av smärtan, såsom intensitet och lokalisation, samt kognitiva och affektiva komponenter, som betydelsen och konsekvenserna av smärtan för den enskilde.
Smärta uppfattas när nociceptorer (smärtsensoriska nervceller) aktiveras i samband med skador eller skada på vävnad, vilket orsakar elektriska impulser som färdas till hjärnan via det perifera och centrala nervsystemet. I hjärnan bearbetas dessa signaler i olika områden, inklusive talamus och cortex, för att skapa en subjektiv upplevelse av smärta.
Dessutom kan andra faktorer, som emotionella tillstånd, tidigare erfarenheter, kulturella och sociala faktorer, påverka individens smärtperception. Det är viktigt att notera att smärtperception kan variera mellan individer, och att en given nociceptiv stimulus inte alltid korrelerar med samma subjektiva smärtupplevelse hos alla.
Depression, eller depressiv sjukdom, är en allvarlig mental störning som kännetecknas av lågstämdhet, hopplöshet, förlorad interesse för aktiviteter, trötthet, koncentrationssvårigheter, viktförlust eller viktuppgång, sömnsvårigheter eller ökad sömn, känslor av skuld eller vanföreställda tankar om döden eller självmord. För att diagnosticeras med en depressiv sjukdom måste individen ha upplevt dessa symptom under en betydande period av tid och orsaka betydande lidande och funktionsnedsättning i deras vardagliga liv. Det finns också olika typer av depressioner, till exempel bipolär sjukdom och säsongsbundet depressivt syndrom.
"Sjukdomar bland tvillingar" refererar till en situation där en eller båda tvillingsyskonen har en diagnoserad sjukdom. Det kan vara speciellt intressant att studera sjukdomar bland tvillingar eftersom de delar en stor andel av sina genetiska makeup och kan ha utsatts för liknande miljöfaktorer under sin uppväxt, vilket gör dem till ett naturligt experiment för att undersöka hur mycket som är genetiskt betingat och hur mycket som beror på miljön.
Det finns två huvudsakliga typer av tvillingar: enoygotiska (ett ägg) och dicygotiska (två ägg). Enoygotiska tvillingar delar 100% av sina gener, medan dicygotiska tvillingar normalt delar 50% av sina gener. Om en enoygotisk tvilling har en sjukdom, finns det en högre sannolikhet att den andre enoygotiska tvillingen också kommer att utveckla samma sjukdom jämfört med dicygotiska tvillingar.
Genetiska faktorer kan spela in i uppkomsten av många sjukdomar, men miljöfaktorer kan också vara viktiga. Genom att studera sjukdomar bland tvillingar kan forskare få en bättre förståelse för hur genetiska och miljömässiga faktorer interagerar och påverkar risken för att utveckla specifika sjukdomar. Detta kan hjälpa till att utveckla bättre preventiva strategier, diagnostiska metoder och behandlingsalternativ.
"Enkät" er en medisinsk betegnelse. En enkät er en undersøkelsesmetode hvor man samler data gjennom spørsmål som stilles til en gruppe på forhånd valgte personer. Enkater kan være anonyme eller ikke-anonyme, og de kan gennemføres gjennom forskjellige medier, for eksempel skriftlige spørreskjemaer, telefonintervju, intervju ansikt til ansikt eller onlineundersøkelser.
I medisinsk sammenheng kan en enkät være brukt til å samle informasjon om pasienters symptomer, sykdomshistorie, livsstil, psykisk helse og andre faktorer som kan ha betydning for deres helse og behandling. Dataene fra en enkät kan hjelpe lege og helsepersonell i å diagnostisere, planlegge behandling og evaluere pasienters helse.
'Self report' är ett begrepp inom medicinen och forskning som refererar till information eller data som samlats in genom att en individ själv ger beskrivande uppgifter om sina egna känslor, tankar, erfarenheter, symtom eller beteenden. Det kan ske genom olika metoder såsom frågeformulär, intervjuer, dagboksanteckningar eller andra självreflekterande tekniker. Self report-metoder används ofta inom psykiatri, psykologi och andra områden där det är viktigt att ta reda på subjektiva upplevelser och känslor hos en individ.
"Livsavgörande händelser" (engelska: "life-threatening events") är en term inom medicin och sjukvård som refererar till situationer där en persons liv är direkt hotat eller i akut fara. Det kan handla om allvarliga skador, sjukdomar eller komplikationer som kräver omedelbar medicinsk behandling för att undvika dödsfall eller livslång invaliditet. Exempel på livsavgörande händelser inkluderar allvarliga hjärtstopp, andningssvårigheter, blodförgiftning (sepsis), svåra skador på centrala nervsystemet och andra tillstånd som kan hota en persons överlevnad.
Eating disorders are mental health conditions characterized by significant and persistent disturbances in eating behaviors and associated thoughts and emotions. They can have serious physical and psychological consequences if left untreated. According to the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fifth Edition (DSM-5), there are several types of eating disorders, including:
1. Anorexia Nervosa: Individuals with anorexia nervosa have a distorted body image and an intense fear of gaining weight. They restrict their food intake to the point of self-starvation, leading to significantly low body weight.
2. Bulimia Nervosa: People with bulimia nervosa engage in recurrent episodes of binge eating followed by compensatory behaviors such as purging (e.g., self-induced vomiting, misuse of laxatives or diuretics), fasting, or excessive exercise to prevent weight gain.
3. Binge Eating Disorder: Those with binge eating disorder experience recurrent episodes of binge eating without the compensatory behaviors seen in bulimia nervosa. They feel a lack of control over their eating and often experience shame, distress, and guilt afterward.
4. Avoidant/Restrictive Food Intake Disorder (ARFID): Individuals with ARFID have a persistent failure to meet appropriate nutritional and/or energy needs, leading to significant weight loss, poor growth, or nutritional deficiencies. This is not due to a lack of available food or a cultural practice.
5. Other Specified Feeding or Eating Disorders (OSFED): OSFED includes disorders that do not meet the full criteria for any of the above eating disorders but still cause significant distress and impairment. Examples include atypical anorexia nervosa, subthreshold bulimia nervosa, and purging disorder.
6. Unspecified Feeding or Eating Disorders (UFED): UFED is used when the specific eating disorder is not known due to insufficient information or when the clinician chooses not to specify the reason.
Eating disorders can affect people of all ages, genders, and backgrounds. They often co-occur with other mental health conditions such as depression, anxiety, and obsessive-compulsive disorder (OCD). Early intervention and treatment are crucial for improving outcomes and promoting recovery.
Anxiety is a normal emotional response to perceived threat or stress and can be characterized by feelings of apprehension, worry, and tension. However, when anxiety becomes excessive, persistent, or interferes with an individual's daily activities, it may be considered a mental health disorder. According to the diagnostic criteria outlined in the fifth edition of the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), anxiety disorders include conditions such as generalized anxiety disorder, panic disorder, social anxiety disorder, phobias, and separation anxiety disorder. These conditions are typically characterized by symptoms such as excessive worry or fear, avoidance behaviors, physical symptoms such as rapid heartbeat, sweating, and trembling, and difficulties with sleep and concentration.
Group psychotherapy (eller gruppterapi) är en form av psykoterapi där en liten grupp individer möts regelbundet för att diskutera och bearbeta sina känslor, tankar och erfarenheter under professionell ledning. Gruppen kan vara inriktad på olika typer av problem eller diagnoser, såsom depression, ångest, personskapsproblem eller substansmissbruk.
Målet med grupppsychoterapi är att skapa en trygg och stödjande miljö där gruppmedlemmarna kan få nytta av varandras erfarenheter och perspektiv, utveckla sociala färdigheter, öva på att kommunicera mer effektivt och få insikt i sina egna mönster och beteenden. Grupppsychoterapi kan också hjälpa individer att känna sig mindre ensamma i sina erfarenheter och att förstå att de inte är unika i sina känslor och utmaningar.
Det finns olika typer av grupppsychoterapi, inklusive psykodynamisk gruppterapi, kognitiv beteendeterapi (CBT) i grupp, dialektisk beteendeterapi (DBT) i grupp och supportiva grupper. Varje typ har sitt eget unika fokus och metoder, men alla syftar till att hjälpa individer att förbättra sin mentala hälsa och livskvalitet.
'Ilska' er en følelse av vondt eller ubehag som oftest forårsaket av noe som skader kroppen, som f.eks. sår, infeksjoner eller sykdommer. Ilskan oppstår når nervesystemet detekterer en skade og signaliserer til hjernen at noe er galt. Hjernen svarer deretter med å produsere et sinnsykt svar for å beskytte kroppen, som f.eks. å være forsiktig eller unngå det skadelige stimuli.
Ilskan kan også være psykisk og forekomme i form av vrede, frustration eller stress. I så fall er det ofte en reaksjon på noe som oppleves som truende, uretfærdig eller utfordrende. Psykisk ilska kan også være forbundet med bestemte sykdommer og behandles derfor ofte sammen med andre psykiatriske lidelser.
"Akut psykiatrisk vård" refererar till den typen av psykiatrisk vård som ges när en individ upplever plötsliga, allvarliga och ofta farliga psykiatriska symptom som behöver omedelbar uppmärksamhet och behandling. Detta kan inkludera, men är inte begränsat till, självmordsrisk, aggressivt beteende, psykos, allvarlig depression eller panikattacker. Syftet med akut psykiatrisk vård är att stabilisera individen och skydda både den enskilde och andra individer från skada. Behandlingen kan ske på en psykiatrisk akutsjukhusavdelning, i ett kriscenter eller genom hemsjukvård beroende på individens behov och svårighetsgrad.
Anxiety disorders are a category of mental health disorders characterized by feelings of excessive and persistent worry, fear, or anxiety that interfere with daily activities. According to the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), there are several specific types of anxiety disorders, including:
1. Separation Anxiety Disorder: intense fear or anxiety about being separated from a person or place that provides feelings of security or safety.
2. Selective Mutism: consistent failure to speak in certain social situations where speaking is expected, despite the ability to understand and speak in other situations.
3. Specific Phobia: excessive and persistent fear of a specific object, situation, or activity that is generally not harmful.
4. Social Anxiety Disorder (Social Phobia): intense fear or anxiety about social interactions or performing in front of others.
5. Panic Disorder: recurrent unexpected panic attacks and constant worry about having another attack.
6. Agoraphobia: fear or anxiety about being in places or situations from which escape might be difficult or help unavailable in the event of a panic attack or other incapacitating or embarrassing symptoms.
7. Generalized Anxiety Disorder (GAD): excessive and persistent worry or anxiety about several aspects of life, for a period of six months or more.
8. Substance/Medication-Induced Anxiety Disorder: anxiety caused by the effects of a substance or medication.
9. Anxiety Disorder Due to Another Medical Condition: anxiety that is the direct physiological consequence of another medical condition.
10. Other Specified Anxiety Disorder and Unspecified Anxiety Disorder: categories for disorders with symptoms that do not meet the criteria for any of the specific anxiety disorders but still cause significant distress or impairment.
These disorders can significantly impact a person's quality of life, making it difficult to function in social, occupational, and other areas of life. Treatment typically involves psychotherapy, medication, or a combination of both.
Medicinskt sett betecknar man med "tvillingar" två barn som delat samma fostret och därmed har samma moder. Tvillingarna kan vara enkla tvillingar (svenska: enslingstvillingar), vilket innebär att de utvecklats från två skilda ägg som blir befruktade samtidigt, eller de kan vara tvislingar (svenska: dubbelgångare), vilket innebär att de utvecklas från samma befruktade ägg som delat sig i två separata fostrar. Enkla tvillingar är genetiskt sett lika varandra som vanliga syskon, medan tvislingar har en högre grad av genetisk likhet eftersom de delar en stor del av sina gener.
I medically speaking, "mother-child relationships" refer to the emotional, psychological, and social interactions and connections between a mother and her child. This relationship plays a critical role in a child's development, starting from infancy and continuing through adolescence and beyond. The quality of this relationship can significantly impact various aspects of a child's life, including their cognitive, emotional, and social growth.
A positive and nurturing mother-child relationship is characterized by warmth, sensitivity, responsiveness, and support. This type of relationship provides the child with a secure base from which they can explore the world and develop a sense of self. It also helps the child learn to regulate their emotions, form healthy attachments, and build social skills.
On the other hand, a negative or dysfunctional mother-child relationship can have adverse effects on a child's development and well-being. Factors such as maternal depression, substance abuse, neglect, or abuse can impair the quality of this relationship and contribute to developmental delays, behavioral problems, and mental health issues in children.
It is important to note that the mother-child relationship is just one aspect of a child's overall environment and experiences, and many other factors can also influence their development and well-being. However, the mother-child relationship remains a critical component of healthy child development and warrants attention and support from healthcare providers, policymakers, and communities.
Behavioral therapy, eller beteendeterapi, är en form av psykoterapi som fokuserar på att ändra problematiska beteenden och tankemönster. Den bygger på principerna för learning theory och förespråkar att negativa beteenden kan läras bort genom positivt eller negativt feedback. Behandlingen inkluderar ofta insikter om hur individens miljö påverkar deras beteende, och ger tekniker för patienten att hantera utmaningar i deras liv. Exempel på metoder som används inom behavioral therapy är exposure therapy, systematic desensitization, and token economy.
"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.
En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.
I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.
"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.
'Psykofarmaka' er ein samlebetegnelse på legale medisiner som brukes for å behandle og lindre symptomer relatert til psykisk helseproblemer og sykdomar. Disse inkluderer, men ikke begranset til:
1. Antidepressiva: Medisiner som brukes for å behandle depresjon og andre sorgsykdommer, som også kan være nyttige i behandlingen av angstløshet, ædelsykeleie og sosial frykt.
2. Anxiolytika: Medisiner som primært brukes for å lindre symptomer relatert til angstløshet, inkluderende oro, uro, panikkatt, sosiale frykter og spenningsrelaterte hodetreningar.
3. Antipsykotika: Medisiner som brukes for å behandle psychoser, slik som skizofreni, og andre tilstander der hallucinasjoner eller vanviddlige tanker er til stede. Disse medisinene kan også være nyttige i behandlingen av irriterbarhet, aggressivitet og impulsivt beteende.
4. Hypnotika: Medisiner som brukes for å fremme søvn og behandle søvnforstyrrelser.
5. Stimulantia: Medisiner som stimulerer hjernen og kroppen, og ofte brukes for å behandle ADHD (oppskjemmelsessyndrom).
6. Mood stabilisatorer: Medisiner som brukes for å stabilisere humøret og forebygge mani, hypomani eller depresjon i bipolær størrelsesforstyrrelser.
Det er viktig å understreke at psykofarmaka skal preskribes av en autorisert lege eller annen godkjent helsepersonell og at pasienten skal overvåkes nøye for eventuelle bivirkninger eller økt risiko for komplikasjoner.
I medicinen används termen "karaktär" ofta för att beskriva ett symtom eller ett sjukdomstillstånds kvalitativa aspekter, till exempel smärtans intensitet, varaktighet, frekvens och lokalisation. Det kan även användas för att beskriva speciella drag hos en sjukdom eller ett symptom som skiljer det från andra. Exempelvis kan man tala om "den plötsliga onsetten" (karaktären) hos en migränattack. Det är värt att notera att termen inte har någon officiell medicinsk definition och används därför något flytande beroende på kontext.
"Mandelkärna" (tonsillar crypts) refererar till de fåror eller gropar som finns på ytan av tonsillerna, som är lymfatiska strukturer belägna bakom och ovanför tungans bas i munhålan. Mandelkärnorna kan vara ett normalt anatomiskt kännetecken, men de kan även bli infekterade eller inflammerade, vilket kan leda till problem som tonsillit eller mandelinflammation. I vissa fall kan stora och djupa mandelkärnor också vara en indikation på ett tillstånd som kallas chronic tonsillitis eller kryptisk tonsillar hyperplasi.
Variansanalys (ANOVA) är en statistisk metod som används för att undersöka om det finns några signifikanta skillnader mellan grupper i ett experiment. Den jämför medelvärdena hos två eller fler grupper och beräknar variansen inom varje grupp samt totalvariansen över alla grupper. Sedan använder den en F-test för att avgöra om det finns någon signifikant skillnad mellan grupperna. Metoden bygger på jämförelser av gruppers standardavvikelser och är därför särskilt användbar när man vill undersöka effekter hos flera grupper samtidigt.
"Fall-kontrollstudie" är en epidemiologisk studietyp där syftet är att undersöka samband mellan en utsatthet (exempelvis en viss beteendefaktor eller exponering) och ett sjukdomsfall. Studien jämför personer med sjukdomen (kallade "fall") med personer som inte har sjukdomen (kallade "kontroller"). Genom att jämföra dessa två grupper kan man se om det finns några skillnader mellan dem vad gäller utsattheten.
Det är viktigt att kontrollgruppen är så lik fallgruppen som möjligt, förutom sjukdomen, för att studien ska ge tillförlitliga resultat. Kontrollerna väljs ofta från samma population som fallen och matchas efter demografiska faktorer som ålder, kön och socioekonomisk status.
Fall-kontrollstudier är användbara när det är svårt att identifiera en representativ grupp av icke-sjuka personer i förväg, till exempel vid sällsynta sjukdomar eller då sjukdomen har lång inkubationstid. Dessa studier kan ge ett snabbt och kostnadseffektivt svar på frågor om orsakssamband mellan en utsatthet och ett sjukdomsfall.
"Distriktspsykiatri" er en betegnelse for den psykiatriske versorging som tilbyes i et bestemt geografisk område, oftest på kommune- eller distriktnivå. Den omfatter typisk en række forskjellige typer tjenester, herunder ambulatoriske klinikker, dager Behandlingsprogrammer, behandling i bolig og hospitalisering. Distriktspsykiatrien har ofte en stærk fokus på at tilbyde koordineret, multidisciplinær behandling og støtte for personer med alvorlige og/eller komplekse psykisk helsesværties. Dette inkluderer ofte en tæt samarbejde mellom forskjellige faggrupper, som kan omfatte psykiatere, psykologer, sykepleiere, sosialarbeidere og andre helsefaglige ansatte.
Distriktspsykiatrien har også ofte en viktig rolle i å tilby forebyggende arbeid og tidlig oppdagelse av psykisk helsesværties, for å forsøke å redusere risikoen for at disse sværtes blir alvorlige. Dette kan inkludere arbeid med skoler, faglærer, andre helse- og sosialtjenester og lokalsamfunnet i det hele tatt.
I tillegg til å tilby behandling og støtte for personer med psykisk helsesværtes, kan distriktspsykiatrien også være involvert i forskning og undervisning på området.
In medical terms, the label "criminal" is not a clinical diagnosis or condition. Instead, it refers to an individual who has been convicted of committing a crime, which is a violation of laws established by society and enforced by police and courts. It's important to note that being labeled as a criminal does not necessarily reflect on the individual's health status. However, research has shown that people involved in the criminal justice system often have higher rates of mental illness, substance use disorders, and other health problems compared to the general population.
En videobandinspelning är ett optiskt eller digitalt lagrat videofiler på ett magnetband, vanligen använt för att spela in och lagra video och audio. De användes traditionellt i system som VHS, Betamax och Video 2000, men har blivit alltmer sällsynta med övergången till digital teknik. I dagens läge är det vanligare att spara videor på hårddiskar eller i molnbaserade tjänster.
"Prevalens" er en begrep i epidemiologi som refererer til den totale andelen av individuer i en population som har en bestemt sykdom, skade eller tilstand ved et givent tidspunkt. Det kan også beskrive antall personer som har en bestemt egenskap eller eksponering i en befolkning. Prevalensen måles ofte som en prosentandel av den totale populationen eller som antall per 1000, 10 000 eller 100 000 personer, afhængig av hyppigheden og størrelsen på populationen.
Det er viktig å skille mellom prevalens og incidens. Incidensen beskriver antall nye tilfeller av en sykdom eller tilstand som oppstår innen et bestemt tidsrom, mens prevalensen viser hvor mange personer i en population som har den på et gitt tidspunkt. Prevalensen vil ofte være høyere enn incidensen for kroniske sykdommer og tilstander, siden disse kan forekomme over lengre tidsperioder.
Gyrus cinguli är en del av limbiska systemet i hjärnan och betyder på latin "kindad gång". Det är en kontinuerlig, bågbildad struktur som löper runt den coronala planen (från främre till bakre) av hjässloben. Gyrus cinguli är involverad i en rad kognitiva och emotionella funktioner, inklusive smärtkänslor, learning, memory, and ent motivation.
Alkoholism, också känt som alkoholtillvänjan, är en kronisk sjukdom som kännetecknas av ett oförmögenhet att kontrollera alkoholkonsumtionen, trots negativa konsekvenser för individens hälsa, sociala relationer och livsstil. Det finns olika diagnoskriterier för alkoholism, men en vanlig definition är den som används av American Psychiatric Association i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5).
Enligt DSM-5 kallas alkoholrelaterade störningar för Alkoholstörningar och innefattar två huvudgrupper: Alkoholmissbruk och Alkoholberoende. För att diagnostisera Alkoholism (Alkoholberoende) måste individen uppfylla minst två av följande kriterier under ett år:
- Alkoholen används i större mängder eller under längre tidsperiod än avsiktet.
- Det finns en starkt förkrossande önskan eller tillbakadragandebesvär när alkoholen inte är tillgänglig (abstinens).
- Alkoholkonsumtionen påverkar arbete, skola eller andra viktiga aktiviteter.
- Individen fortsätter att dricka trots uppenbara sociala eller interpersonella problem som orsakas av alkoholen.
- Betydande tid tillbringas på att skaffa, använda eller återhämta sig från alkoholens effekter.
- Alkoholkonsumtionen fortsätter trots kännedom om riskerna för fysisk skada.
- Toleransutveckling har inträffat, vilket innebär att en ökad mängd alkohol behövs för att uppnå den ursprungliga effekten.
- Återfallserscheinningar uppstår vid ett avbrott i eller minskningen av alkoholkonsumtionen, till exempel rastlöshet, irritabilitet, depression, sömnsvårigheter, ökad puls, svettningar, ångest och tremor.
Det är viktigt att notera att detta inte är en komplett lista över alla symptom eller kriterier för alkoholberoende. Om du eller någon du känner har problem med alkohol kan det vara lämpligt att söka professionell hjälp från en läkare, terapeut eller en sjukvårdsinrättning som specialiserar sig på behandling av alkoholberoende.
Rättspsykiatri är ett medicinskt specialområde som handlar om att utvärdera, behandla och försöka förebygga psykiatriska sjukdomar eller beteendeproblem hos personer som begått brott eller har risk att göra det. Rättspsykiatrin arbetar ofta i samarbete med rättsväsendet och socialtjänsten för att bedöma en persons psykiska hälsotillstånd och vad det innebär för deras brottslighet eller risk för brott. Rättspsykiatrin kan också vara involverad i att ge rättspsykiatriska utlåtanden till domstolar som behövs för att ta ställning till en persons skyldighetsfråga, straffmått eller behandlingsbehov.
I medicinsk kontext, betyder "uppväckande" ofta samma sak som "stimulerande". Det refererar till en process eller substans som aktiverar och ger energi till celler eller system i kroppen. I vissa fall kan det också användas för att beskriva en behandling som hjälper en person att återfå medvetande efter en period av medvetslöshet eller koma.
Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.
Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.
MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.
'Psykiska processer' refererar till de mentala företeelser och mekanismer som sker inne i oss, ofta omedvetet, och påverkar vår perception, känslor, tankar, minnen, impulskontroll, beslutsfattande och beteende. Exempel på psykiska processer inkluderar perception, uppmärksamhet, inlärning, minnesprocesser, tankeprocesser, känslomässiga processer, motivation och impulskontroll. Dessa processer är komplexa och involverar ofta interaktion mellan olika delar av hjärnan och nervsystemet. Psykiska processer kan påverkas av både genetiska faktorer och miljöfaktorer, inklusive erfarenheter, trauma, sociala interaktioner och kulturella faktorer.
'Vårdare-patientrelationer' refererar till den professionella relation som uppstår mellan en vårdgivare (t.ex. läkare, sjuksköterska, psykolog) och en patient under tiden för vård och behandling. Denna relation bygger på ett etiskt ansvar att respektera patients autonomi, välbärande och integritet. Vårdare-patientrelationen innefattar kommunikation, samarbete, informationsutbyte och stöd under diagnostiska och terapeutiska processer. Denna relation ska vara ömsesidigt respektfull, ärlig och transparent för att uppnå bästa möjliga vården och behandlingsresultat.