Fimbrieproteiner
Fimbrier, bakteriella
Bakteriell vidhäftning
Adhesiner, Escherichia coli
Kolibakterie
Porphyromonas gingivalis
Strålsvamp
Hemagglutininer
Adhesiner, bakteriella
Bakteriella antigener
Enterotoxigen E coli
Adhesivitet
Urinvägsinfektioner
Mannos
Salmonella enteritidis
Hemagglutinationstester
Sexpili
Prolinrika proteindomäner
Actinomyces viscosus
Sjukdomsalstrande förmåga
Uropathogenic Escherichia coli
Elektronmikroskopi
P-blodgruppssystem
Molekylsekvensdata
Reglering av genuttryck, bakterier
Pyelonefrit
Biofilm
Metylmannosider
Aminosyrasekvens
Bordetella pertussis
Salivary Proline-Rich Proteins
Urinvägar
Streptococcus oralis
Klebsiella pneumoniae
Bacteroides
Virulensfaktorer
Salivproteiner och peptider
Operon
Salmonella tymphimurium
Proteusinfektioner
Immunelektronmikroskopi
Mannosider
Plasmider
Korsreaktioner
Multigenfamilj
Uromodulin
Septum pellucidum
Flagell
Agglutinationstester
Bassekvens
Hydroxiapatiter
Serotypning
Tandhinna
Mutation
Epitel
Negativ färgning
Svin
Kloning, molekylär
Moraxella
Serratia marcescens
Escherichia colivacciner
Ytantigener
Kassettmutagenes
Fimbrieproteiner är proteiner som finns på ytan hos vissa bakterier, och de används för att fästa sig vid celler eller andra ytor. De är speciellt vanliga hos enterobacteriaceae, en grupp av gramnegativa bakterier som inkluderar bland annat Escherichia coli (E. coli). Fimbrieproteinerna bildar smala, stela utskott som sticker ut från bakteriens yta och de kan binda specifikt till olika sockerstrukturer på cellernas yta. Detta hjälper bakterien att hålla sig fast på en värdcell och kan vara viktigt för infektionens etablerande.
Bakteriella fimbrier är smala, proteinbaserade utskott som sticker ut från ytan på många gram-negativa bakteriers cellmembran. De används av bakterierna för att fastna på olika ytor, till exempel celler eller kateter, och kan spela en roll i infektionsprocessen genom att hjälpa bakterien att kolonisera värden. Fimbrier är ofta specifika för vissa bakteriestammar och kan variera i antal och längd. De kan också delta i cell-cell-kontakt och bilda mikrokolonier eller biofilm.
Bakteriell vidhäftning, eller bacterial adhesion, är en medicinsk term som refererar till sättet som bakterier kan fästa sig vid olika ytor, till exempel celler eller medicinska implantat. Detta sker genom att bakterierna producerar speciella proteiner, så kallade adhesiner, som kan binda till specifika receptorer på värdcellernas yta. När bakterierna har fäst sig kan de sedan bilda biofilm, en samling av bakterier och extracellulära material, vilket kan göra dem svårare att behandla med antibiotika.
"E. coli" adhesiner refererar till proteiner som produceras av vissa stammar av bakterien *Escherichia coli*, vilka möjliggör för bakterierna att fästa sig vid celler i värdens organism. Dessa adhesiner kallas även för fimbrier eller pili och de är mycket små, stela utskott som sticker ut från bakteriens yta. Genom att fästa sig till celler kan bakterierna undvika att bli bortspolade ifrån ytan och på så sätt öka sin chans att kolonisera och infektera värden.
Det finns olika typer av E. coli-adhesiner, men en vanlig typ är P-fimbrier som binder till specifika sockerstrukturer på ytan av celler i urinvägar och tarm. Andra typer av adhesiner kan binda till andra typer av celler eller till olika sorters proteiner på cellytan.
Det är värt att notera att inte alla stammar av E. coli producerar adhesiner, utan det är främst patogena stammar som gör detta. Adhesiner spelar därför en viktig roll i många infektioner orsakade av E. coli, såsom urinvägsinfektioner och mag-tarminfektioner.
Hemagglutination är en biologisk reaktion där röda blodkroppar (erytrocyter) fäster sig till varandra och formar klumpar, ofta orsakat av en infektionsagent som virus eller bakterier. Detta sker på grund av att agenten har en yta som kan binda till specifika sockerstrukturer (antigener) på ytan av blodkropparna.
Denna reaktion kan observeras i ett laboratorietest, där en lösning av röda blodkroppar blandas med en prob som innehåller en misstänkt infektionsagent. Om hemagglutination sker, indikerar det att agenten är närvarande och kan vara orsaken till sjukdomen.
En kolibakterie (officiellt kallas Escherichia coli, ofta förkortat till E. coli) är en typ av gramnegativ bakterie som normalt förekommer i tarmarna hos varma blodcirkulerande djur, inklusive människor. Det finns många olika stammar av kolibakterier, och de flesta är ofarliga eller till och med nyttiga för värden. Några stammar kan dock orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen, blodet eller andra kroppsdelar. En välkänd patogen kolibakteriestam är E. coli O157:H7, som kan orsaka livshotande komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och tack följd av förtäring kontaminert mat eller vatten.
'Porphyromonas gingivalis' är en gramnegativ, anaerob bakterie som är associerad med parodontit, en allvarlig form av tandköttsinflammation. Denna bakterie producerar enzymer och toxiner som kan skada vävnader och orsaka immunreaktioner i kroppen. Den kan också vara associerad med allmänna inflammatoriska tillstånd och systemiska sjukdomar, såsom hjärtsjukdomar, diabetes och cancer.
Strålsvamp, även känt som radiumsjuka eller konstraktsvamp, är en själlös svampart som kan orsaka en ovanlig form av cancer. Denna sjukdom orsakas av att en person utsätts för höga nivåer av radioaktiv strålning över en längre tidsperiod. Strålsvampen har inga kända symptom under de första år av exponering, men kan sedan leda till symtom som trötthet, smärta, sår som inte läker och svullnad i benen. Sjukdomen är mycket ovanlig idag, eftersom användningen av radioaktiva material har minskat kraftigt sedan dess upptäckt under 1920-talet.
En kolibakterieinfektion är en infektion orsakad av bakterier från släktet Kolibakterium, som ofta förknippas med födoämnesburen diarré. Den mest vanliga art som orsakar sjukdom hos människor är Kolibacterium ravoysii (tidigare kallad Kolibacterium freundii), följt av Kolibacterium perfringens och andra arter. Infektionen kan ge upphov till symptom som diarré, buksmärtor, illamående och kräkningar. I allvarliga fall kan infektionen leda till komplikationer som septikiemi eller tarminflammation. Kolibakterieinfektioner sprids ofta via kontaminerad mat eller vatten.
'Hemagglutininer' är ett proteinkomplex som finns på ytan av vissa virus, till exempel influensavirus. Det har förmågan att fästa sig vid specifika sockerstrukturer (glykoproteiner) på cellernas yta och orsaka sammanflätning (agglutination) av röda blodkroppar, varav begreppet 'hemagglutinin' härstammar.
Dessa hemagglutininer är viktiga för virusets infektionsförmåga eftersom de möjliggör viruset att binda till och tränga in i värdcellen, vilket leder till infektion och replikation av viruset.
Det finns 18 olika typer av hemagglutininer (H1-H18) som har identifierats hos olika influensavirusstammar, och de är ett viktigt antigen som används för att kategorisera dessa virus. Vidareutveckling av immunitet mot hemagglutininer är en viktig del i skyddet mot infektioner orsakade av influensavirus.
Bakterielle Adhäsiner är proteiner eller komplexer av protein och kolhydrater på bakteriens cellyta som tillåter bakterien att binda till specifika receptorer på värdcellens yta. Detta är en viktig första steg i bakteriens infektionsprocess, eftersom det möjliggör för bakterien att kolonisera och invadera värden. Adhäsiner kan variera mellan olika bakteriestammar och kan ha olika specifikaheter för olika värdceller. Genom att förstå hur bakterier använder sig av adhäsiner för att binda till värdar kan forskare utveckla nya strategier för att förhindra eller behandla bakteriella infektioner.
Bakteriella antigener definieras som molekyler på ytan eller invändigt hos bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos en värdorganism. Dessa antigener kan vara proteiner, kopolysackarider, teikoiperoder eller andra strukturer som är unika för en viss bakteriestam eller art. När bakteriella antigener interagerar med immunsystemet kan det leda till produktion av specifika antikroppar och aktivering av cellmedierade immunitet, vilket hjälper kroppen att bekämpa infektioner orsakade av bakterier.
Bacterial proteins are simply proteins that are produced and present in bacteria. These proteins play a variety of roles in the bacterial cell, including structural support, enzymatic functions, regulation of metabolic processes, and as part of bacterial toxins or other virulence factors. Bacterial proteins can be the target of diagnostic tests, vaccines, and therapies used to detect or treat bacterial infections.
It's worth noting that while 'bacterieproteiner' is not a standard term in English medical terminology, I assume you are asking for information about proteins that are found in bacteria.
'Enterotoxigenic E. coli' (ETEC) är en typ av bakterier som orsakar diarré, främst hos människor i utvecklingsländer och resenärer till dessa områden. Bakterien producerar två typer av enterotoxiner – heat-labila toxin (LT) och/eller heat-stable toxin (ST) – som orsakar ödem och inflammation i tunntarmens slemhinna, vilket leder till diarré.
ETEC-infektioner sprids vanligtvis via förorenad mat eller vatten och är en av de vanligaste orsakerna till resandediarré. Symptomen inkluderar ofta vattnig diarré, kräkningar, magont, illamående och feber. Infektionen behandlas vanligtvis med antibiotika och återhämtning är vanligen fullständig efter en vecka.
För att förebygga ETEC-infektioner rekommenderas god personlig hygien, att undvika att äta rå eller halvrå matvaror och att dricka renat vatten när man befinner sig i utvecklingsländer. Vaccin finns också tillgängliga för att förebygga ETEC-infektioner, men de används främst hos resenärer och soldater som reser till områden där sjukdomen är vanlig.
'Adhesivitet' er en medisinsk terminologi som refererer til styrken eller kvaliteten på en vesens evne til å holde sammen eller tilbakemelding mellom to overflater. I den medicinske konteksten kan det ofte henvise til hvordan et implantat holder fast i kroppen, så som en pacemaker eller en ledprotes. Adhesiviteten kan vurderes ved å måle den kreft det tar å trenge isseparert fra overflater eller ved å evaluere omfanget av vævstilknytninger som utvikles mellom implantatet og omgivende veske.
En urinvägsinfektion (UTI) är en infektion som orsakas av bakterier, virus eller svamp i någon del av urin systemet. De flesta urinvägsinfektioner drabbar urinblåsan (cystit), men de kan också drabba någon annan del av urinvägarna, till exempel uretran (uretrit) eller njurarna (pyelonefrit). De vanligaste orsakerna till UTI:er är bakterier som hittar sin väg upp i urinvägarna från tarmen. Symptomen på en UTI kan inkludera smärta, brännande känsla under urinering, frekvent behov av att urinera och eventuellt blod i urinen. Behandlingen för UTI:er består oftast av antibiotika för att döda de bakterier som orsakar infektionen.
'Mannos' är ett kolhydrat som består av en enkel sockermolekyl, även känd som en monosackarid. Mannos är en hexos, vilket betyder att den innehåller sex kolatomer. Det är en viktig beståndsdel i många komplexa kolhydrater, såsom glykoproteiner och glykolipider, som finns hos både djur och växter.
I människokroppen produceras mannos av levern och transporteras via blodet till olika celler i kroppen. Det är en viktig komponent i N-glykosylering, ett posttranslationellt modifieringsprocess där sockermolekyler fogas till proteinmolekyler. Denna process är av stor betydelse för proteinkvalitetskontroll och proteinfunktioner, inklusive cellsignalering, cellytiska processer och immunförsvar.
Mannos kan också användas som en funktionell ingrediens i närings- och hälsoprodukter, där det har visat sig ha potentiala hälsoeffekter, såsom att stödja immunsystemet och minska inflammation.
'Escherichia coli' är en art av gramnegativa, aeroba, encapsulereda, stavformade bakterier som normalt förekommer i människans tarm. Det finns många olika serotyper och stammar av E. coli, varav vissa kan orsaka sjukdom hos människor och djur.
'Escherichia coli-proteiner' refererar till proteiner som produceras eller finns i E. coli-bakterier. Dessa proteiner har en rad olika funktioner och är viktiga för bakteriens överlevnad, tillväxt och patogenicitet. Några exempel på E. coli-proteiner inkluderar:
* Flagellin: ett protein som utgör strukturen i bakteriens flageller (svansar), vilket möjliggör bakteriens rörelse och motilitet.
* Fimbrier: proteiner som bildar små hårstrån på bakteriens yta, vilka underlättar bakteriens adhesion till celler i värden.
* Hemolysin: ett toxin som orsakar celldöd och skador på vävnader.
* Shiga-like-toksin: ett toxin som kan orsaka allvarliga njursjukdomar, blodproppar och till och med dödsfall hos människor.
Escherichia coli-proteiner är viktiga i forskning och utveckling av diagnostiska tester, vacciner och behandlingsmetoder för E. coli-relaterade sjukdomar.
"Bacterial generation" is not a standard medical term, but I believe you are asking for a definition of "bacterial growth."
Bacterial growth refers to the reproduction and increase in numbers of bacterial cells over time. Bacteria typically reproduce through a process called binary fission, where a single cell divides into two identical daughter cells. This process can occur rapidly under favorable conditions, such as when there is an adequate supply of nutrients and moisture, and the temperature is within the optimal range for bacterial growth.
Bacterial growth can be measured in various ways, including by counting the number of colonies formed on a culture plate or by measuring the increase in optical density using a spectrophotometer. The rate of bacterial growth can also be affected by several factors, such as pH, moisture, temperature, and the presence of inhibitory substances like antibiotics.
It is important to note that uncontrolled bacterial growth can lead to infections and other health problems, making it essential to maintain good hygiene practices and take appropriate measures to prevent bacterial contamination and proliferation.
'Salmonella Enteritidis' er en bakterie som tilhører slægten Salmonella og kan forårsage sygdom hos mennesker og dyr. Denne specifikke serotypen er ofte associeret med smitte gjennom ægg og æggeprodukter, siden den kan kolonisere de indre dele av hønseneget, inkludert æren. Når et infiseret ægg blir spist råt eller ikke fullstendig tilberedt, kan bakterien overføres til mennesket og føre til en infeksjon som oftest resulterer i gastroenteritis, altså en infeksjon av matsmækkesystemet med diarré, magekramper, feber og opstøsninger som symptomer.
Hemagglutination är en process där röda blodkroppar (erytrocyter) sammanlänkas till klumpar på grund av interaktion med en substans, ofta ett protein eller polysackarid på ytan av en virus eller bakterie.
En hemagglutinationstest (HAT) är ett laboratorietest som utnyttjar denna egenskap för att detektera antikroppar i serumprover från patienter. I testet blandas serumprovet med röda blodkroppar och den specifika mikroorganismen (antigen) som man vill undersöka. Om patientserumet innehåller antikroppar mot den aktuella mikroorganismen kommer de att binda till antigenet, vilket orsakar hemagglutination och bildandet av blodkroppsklumpar. Om det inte finns några antikroppar i serumprovet kommer röda blodkroppar och antigen att förbli separerade.
Hemagglutinationstester används ofta inom diagnostiken av olika infektionssjukdomar, till exempel influensavirusinfektioner och malariaparasiter. Dessa tester är relativt enkla att utföra och ger snabba resultat, men de har blivit allt mindre vanliga på grund av utvecklingen av mer känsliga och specifika serologiska testmetoder, såsom ELISA-tester (Enzyme-linked Immunosorbent Assay).
'Sexpil' är ett informellt uttryck och har ingen officiell medicinsk definition. Termen används ofta i populärkulturen för att beskriva någon som är sexuellt attraktiv eller som har en starkt utvecklad förmåga att attrahera sexualt. Det finns dock inget medicinskt eller vetenskapligt stöd för detta begrepp, och det används inte i seriös kontext inom medicin eller psykologi.
Prolinrika proteindomäner refererar till sekvenser av aminosyror inom ett protein där prolin är överrepresenterat. Prolin är en icke-polär, cyklisk aminosyra som har en sidkedja som bildar en ringliknande struktur. Detta ger prolin en förmåga att inducera böjningar i proteinkedjan och bidra till proteiners tredimensionella struktur.
Prolinrika domäner kan påverka proteinernas funktion genom att påverka deras konformation och flexibilitet. Dessa områden kan vara involverade i protein-proteininteraktioner, proteinfoldning eller proteolys. I vissa fall kan prolinrika domäner bidra till aggregation av proteiner och associeras med neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom.
'Actinomyces viscosus' er en art av bakterier som tilhører slægten Actinomyces. Disse bakterier er grampositive, anaerobe eller mikroaerofile og danner filamentøse kolonier. De forekommer naturlig i munnens slimhinde hos mennesker og andre dyr, og kan være en del af den normale mundflora.
I noen tilfeller kan disse bakterier forårsake infeksjoner, særlig i tannen og kirurgiske sår i munden. Infeksjonene kan være lokalisert eller disseminerte og føre til abscesser, fibrosis og andre komplikasjoner.
Det er viktig å understreke at 'Actinomyces viscosus' oftest ikke er en patogen bakterie og kun i særlige omstendigheter kan føre til infeksjon.
Medicinskt tal är 'sjukdomsalstrande förmåga' eller 'patogenetisk potential' ett mått på hur väl en given mikrob (bakterie, virus, svamp, etc.) orsakar sjukdom hos en värd. Detta beror på en kombination av mikrobenns egna karaktäristika och värdens immunförsvar. En hög sjukdomsalstrande förmåga innebär att en mikrob orsakar sjukdom hos de flesta individer den infekterar, medan en lägre sjukdomsalstrande förmåga betyder att en mikrob kan kolonisera eller bosätta sig hos en värd utan att orsaka några tydliga symtom.
Det är viktigt att notera att sjukdomsalstrande förmåga inte är ett stelt begrepp, utan kan variera beroende på olika faktorer som till exempel värdens ålder, hälsa och immunförsvar. Vissa mikrober kan också ha en högre sjukdomsalstrande förmåga under speciella omständigheter, till exempel när de utvecklar resistens mot vanliga behandlingsmetoder som antibiotika.
Uropathogenic Escherichia coli (UPEC) är en specifik typ av E. coli-bakterie som orsakar urinvägsinfektioner (UTI) hos människor. UPEC-stammarna har utvecklat specifika virulensfaktorer som gör dem mer lämpade att kolonisera och infektera de nedre och övre urinvägarna, inklusive urinblåsan och njurarna. Dessa virulensfaktorer kan omfatta adhesiner som hjälper bakterierna att fastna på cellerna i urinvägarna, toxiner som skadar vävnaden och skyddar bakterierna från värdimmunsvaret, och mekanismer för att undvika fagföreställningar och andra former av bakteriell kontroll. UPEC-infektioner kan orsaka en rad symtom, från milda till allvarliga, inklusive smärta vid urinering, frekvent behov av att urinera, starka smärtor i ländryggen eller buken och feber. Behandling av UPEC-infektioner involverar vanligtvis antibiotikater som är verksamma mot E. coli, men resistens har blivit en allt större utmaning i senare år.
Elektronmikroskopi är en teknik inom mikroskopi där man använder en elektronstråle i stället för ljus för att observera ett preparat. Det ger en mycket högre upplösning jämfört med optisk mikroskopi, och kan nå upp till 100 000 gånger magnification.
Det finns två huvudsakliga typer av elektronmikroskopi: transmissionselektronmikroskop (TEM) och skannande elektronmikroskop (SEM). TEM-metoden ger en tvådimensionell projektion av ett preparat, medan SEM-metoden ger en tredimensionell bild.
I TEM passerar elektronstrålen genom det tunnslida preparatet och interagerar med atomerna i preparatet, vilket skapar en bild som kan tolkas för att ge information om struktur, sammansättning och kemisk analys av preparatet.
I SEM skannas elektronstrålen över ytan av preparatet och ger upphov till sekundära elektroner som kan detekteras och användas för att generera en topografisk bild av ytan. SEM-metoden ger ofta mycket skarpa och detaljerade bilder av ytor, vilket gör den särskilt användbar inom materialvetenskap, biologi och andra områden där det behövs information om ytstruktur.
I medicinskan betyder 'P-blodgruppssystem' ett sällsynt system för att kategorisera blodgruppen hos en individ baserat på närvaro eller frånvaro av P-antigen på ytan av deras röda blodkroppar. P-blodgruppssystemet innehåller två huvudgrupper, P1 och P2, samt en tredje grupp som saknar både P1 och P2-antigen och kallas Lea (även känd som Pnull).
P-antigen är ett protein som finns på ytan av röda blodkroppar hos de flesta individer. Vissa personer, dock, saknar detta protein på grund av genetiska variationer. Dessa individer tillhör Pnull-gruppen och kan producera antikroppar mot P1- och P2-antigen som kan orsaka transfusionsreaktioner om de får en blodtransfusion med inkorrekt typad blod.
Det är värt att notera att P-blodgruppssystemet inte har samma klinisk relevans som ABO- och Rh-systemen, men det kan fortfarande vara viktigt att ta hänsyn till vid speciella medicinska situationer, såsom blodtransfusioner och organtransplantationer.
Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.
DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.
Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.
'Reglering av genuttryck, bakterier' refererer til den biologiske prosessen hvorved celler kontrollerer hvilke gener som aktiveres og deaktiveres i bakteriers genom. Genuttrykk er den proces hvorved information i DNA-strengen oversatt til proteinsyntese. I bakterier kan regleringen av genuttryck styres ved forskjellige mekanismer, inkludert:
1. Operon-regulering: Her brukes en operon, som er en gruppe relaterte gener som kontrolleres av en enkelt promotor og terminatorsignal. Regulatorproteinet binder seg til operonens promotor for å enten aktivere eller inaktivere transkripsjonen av alle gener i operonen.
2. Repressor-proteiner: Disse proteinet binder seg til DNA-strengen og forhindrer transkripsjonen av et gener. Når repressoren blir inaktivert, tillates transkripsjonen å skje.
3. Activator-proteiner: Disse proteinet binder seg til DNA-strengen og aktiverer transkripsjonen av et gener ved å hjelpe RNA-polymerasen til å starte transkripsjonen.
4. Attenuering: Dette er en mekanisme der regulatorproteinet påvirker transkripsjonsprosessen ved å endre strukturen av mRNA-molekylet under transkripsjonen.
5. Bakteriens respons til ytre stimuli kan også regulere genuttrykk, for eksempel ved å aktivere two-component systems der består av en sensor og en responseregulator. Når sensoren oppfanger et ytterlig stimuli, blir den aktivert og aktiverer responseregulatorproteinet som deretter kan påvirke genuttrykk.
Regleringen av genuttrykk er viktig for bakteriers å overleve i forskjellige miljøer og tilpas seg til endringer i omgivelsene.
Pyelonefrit är en infektion i nedre delen av urinvägarna som har spridit sig till det ena eller båda av de två njurarna. Den orsakas oftast av bakterier, vanligtvis Escherichia coli (E. coli), och drabbar främst kvinnor. Symptomen på pyelonefrit kan inkludera smärta i ryggen eller sidan, feber, trötthet, illamående och kräkningar. Behandlingen består vanligen av antibiotika för att bekämpa infektionen och smärtstillande medel för att lindra smärtan. I allvarliga fall kan patienten behöva hospitaliseras för intravenös behandling.
En biofilm är en samling av mikroorganismer, såsom bakterier och svampar, som fastsätter sig på ytor och producerar en slags skyddande matrix av extracellulär polymerföreningar (EPS). Denna matrix kan innehålla proteiner, kolhydrater, nukleinsyror och andra biomolekyler. Biofilmen fungerar som ett komplext ekosystem där mikroorganismerna kan kommunicera och samarbeta med varandra, vilket gör dem mer motståndskraftiga mot miljöfaktorer, såsom uttorkning, UV-strålning och kemiska rengöringsmedel. Biofilmer kan bildas på många olika ytor, inklusive levande vävnader, medicinska enheter och vattenledningssystem, och de kan vara svåra att avlägsna helt.
Metylmannosider är ett slags sönderfallsprodukt som bildas när hemoglobin, det protein i röd blodkroppar som transporterar syre, bryts ned. När röd blodkroppar blir äldre och usela bryts de ned av cellsystemet i kroppen, och deras beståndsdelar återanvänds eller elimineras.
Metylmannosiderna är specifika sönderfallsprodukter som bildas när en viss typ av socker, mannosen, som finns i hemoglobinet, modifierats med en metylgrupp (en kemisk grupp bestående av en kolatom och tre väteatomer). När röd blodkroppen bryts ned avgår dessa metylmannosider med urinen.
Ökade nivåer av metylmannosider i urinen kan vara ett tecken på ökat antal äldre eller usela rödblodskroppar, vilket kan ses vid sjukdomstillstånd som bl a ledde till hemolys (förtida nedbrytning av röd blodkroppar) och järnbrist.
En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.
Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.
Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.
'Bordetella pertussis' är en gramnegativ kockbacill som orsakar sjukdomen difteri, även känd som vårdskötebarnssjuka. Bakterien koloniserar slemhinnan i övre luftvägarna och producerar toxiner som orsakar typiska symtom som ständig hosta, stickande andning och ibland även aptitlöshet och irriterbarhet. Sjukdomen sprids främst via droppbredning när en smittad person hostar eller nyser. Vaccination är tillgänglig och rekommenderas för att förebygga sjukdomen.
Salivary proline-rich proteins (PRPs) are a group of proteins that are abundantly present in human saliva. They are produced by the parotid and submandibular glands, and to a lesser extent by the sublingual glands and minor salivary glands. PRPs are characterized by the presence of a high proportion of proline residues and can be divided into two major groups: basic PRPs (bPRPs) and acidic PRPs (aPRPs).
The bPRPs include proteins such as histatins, statherin, and proline-rich peptides. These proteins have various functions, including the inhibition of bacterial growth, the regulation of mineralization, and the maintenance of oral health. Histatins, for example, have antimicrobial properties and can help to prevent dental caries. Statherin helps to regulate calcium phosphate crystallization and prevent the formation of dental calculus.
The aPRPs include proteins such as proline-rich glycoproteins (PRGs) and polymeric PRPs. These proteins are involved in the formation of the salivary film that coats the oral mucosa, providing lubrication and protection against friction and injury. They also play a role in the aggregation and clearance of microorganisms from the oral cavity.
Overall, salivary PRPs are important components of human saliva that contribute to the maintenance of oral health and the prevention of dental diseases.
Bakteriella antikroppar är en typ av antikroppar som produceras av immunsystemet i samband med en infektion orsakad av bakterier. Dessa antikroppar är proteiner som bildas av B-celler och är specificerade för att binda till specifika antigener på ytan av bakterierna. När bakteriella antikroppar binder till sina målantigener aktiveras komplementsystemet, vilket kan leda till destruktion av bakterierna och skydda kroppen från infektioner.
Bakteriella antikroppar kan vara av olika typer, inklusive IgG, IgM, IgA och IgE, beroende på vilken sorts immunrespons som är aktiverad. Varje typ av antikropp har en unik funktion i kroppen, men de flesta bakteriella antikroppar är av typen IgG, som är den vanligaste och mest flexibla typen av antikroppar.
Det är värt att notera att det kan finnas en förväxlingsrisk med begreppen "bakteriella antikroppar" och "antikroppar mot bakterier". De senare refererar till när en persons immunsystem har producerat antikroppar som reagerar med bakterier eller deras toxiner, oavsett om personen är sjuk eller inte. Därför kan en person ha antikroppar mot bakterier utan att vara sjukt.
"Urinvägar" (latin: Viae urinariae) är ett samlingsbegrepp för de organ och strukturer i kroppen som transporterar urin från njurarna till yttre miljön. Det innefattar följande:
1. Njurarnas pelvis, urinledare (ureter), urinsäcken (urinblåsan) och urinröret (urethra).
Njurarna producerar urin som transporteras genom de smala rör som kallas urinledare till urinsäcken. När urinen fyller upp blåsan kommer det att kännas tryck, och vi upplever då en behov av att tömma vår blåsa genom att urinera via urinröret. Urinvägarna är viktiga för att hålla vår kropp i balans genom att reglera vattnets och ämnenas nivåer i kroppen.
'Streptococcus oralis' är en art av grampositiva, kokoida bakterier som tillhör släktet Streptococcus. Denna bakterie förekommer naturligt i människans mun och deltar i den normalt förekommande munfloran. 'Streptococcus oralis' är en fakultativ anaerob, vilket betyder att den kan växa under både aeroba (med syre) och anaeroba (utan syre) förhållanden.
Även om 'Streptococcus oralis' normalt är en del av den normala munfloran, kan den i vissa fall vara associerad med infektioner, särskilt vid nedsatt immunförsvar eller när bakterien sprider sig från munhålan till andra kroppsdelar. Exempel på infektioner där 'Streptococcus oralis' kan vara inblandad är endokardit (infektion i hjärtklaffarna), lunginflammation, och blodförgiftning (sepsis).
'Klebsiella pneumoniae' är en art av grampositiva, aeroba stavformade bakterier som förekommer naturligt i miljöer som jord, vatten och däggdjurs tarmflora. Vissa stammar av K. pneumoniae kan vara patogena och orsaka infektioner hos människor, särskilt hos individer med nedsatt immunförsvar eller vid komplikationer relaterade till sjukhusvistelse, så kallad nosokomiell infektion.
K. pneumoniae kan orsaka en rad olika infektioner, bland annat lunginflammation (pneumoni), urinvägsinfektioner, blodförgiftning (sepsis) och hud- eller sårinfektioner. Bakterien är resistent mot flera antibiotika, inklusive ampicillin och amoxicillin, vilket kan göra behandlingen av infektioner mycket svårare.
'Bacteroides' är en genus av gramnegativa, anaeroba bakterier som normalt förekommer i tarmfloran hos däggdjur, inklusive människor. De utgör en stor del av den normala bakteriefloran i tarmsystemet och hjälper till att bryta ned komplexa kolhydrater som inte kan brytas ner av värden.
Bacteroides-arter är också kända för sin förmåga att producera en rad enzymer som kan bryta ned proteiner, lipider och kolhydrater, vilket gör dem till effektiva sönderdelare av organiska material i tarmen. Dessa bakterier är också kända för sin förmåga att bilda biofilm, vilket kan göra dem svårare att behandla med antibiotika.
I vissa fall kan Bacteroides-arter orsaka infektioner, särskilt när de kommer utanför tarmen och tränger in i andra kroppsdelar. De kan orsaka abscesser, meningit, sepsis och andra infektioner, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar.
Agglutination är en medicinsk term som refererar till den process där små partiklar, såsom bakterier eller röda blodkroppar, sammanfogas till klumpar som kan ses med blotta ögat eller under ett mikroskop. Detta orsakas vanligtvis av antikroppar som binds till ytan av de små partiklarna och får dem att fastna i varandra. Agglutination är en viktig diagnostisk metod inom flera områden av medicinen, framför allt inom serologi och bakteriologi.
"Virulensfaktorer" er biokemiske stoffer eller mekanismer som bakterier, svamp eller andre mikroorganismer bruker for å skade værtscellen eller værtens fysiologi, og på den måten fremme sykdomsprosessen. Disse faktorene kan være egne proteiner, toksiner, enzymer eller andre molekyler som ødelegger værttissuer, evner å klare værtsforsvarsmekanismer eller å forstyrre værtsfunksjoner. Virulensfaktorer kan hjelpe mikroorganismene til å spreide seg i kroppen og overleve i værtmiljøet.
Salivproteiner och -peptider är ämnen som produceras i munhålan hos däggdjur, inklusive människor. De utsöndras från körtelceller i tungspetsen, kindtakarna och underkäken. Salivproteiner och -peptider har en rad funktioner, men deras huvudfunktion är att hjälpa till med näringsintaget, försvara munhålan mot skadliga mikroorganismer och bibehålla tändernas hälsa.
Här är några exempel på salivproteiner och -peptider:
1. Amylas: Detta protein bryter ner stärkelse till enklare sockerarter, vilket underlättar för kroppen att absorbera dem i tunntarmen.
2. Lysozym: Detta peptid har starkt antibakteriellt och antiviralt verksamhet och hjälper till att skydda munhålan från infektioner.
3. Laktoperoxidas: Detta enzymer bryter ner väteperoxid till vatten och syre, vilket hjälper till att förhindra skada på tandemaljen.
4. Statherin: Detta peptid hjälper till att reglera kalciumhalten i saliven och underlättar bildningen av hydroxiapatitkristaller, vilket är viktigt för tändernas mineralisering.
5. Histatiner: Dessa peptider har en rad funktioner, inklusive att hjälpa till med näringsintaget, underlätta sårreparation och modulera immunresponsen i munhålan.
6. Prolinrik proteiner (PRPs): Dessa proteiner hjälper till att skydda tänderna från erosion och abrasion genom att bilda ett skyddande lager på emaljen.
7. Defensiner: Detta är en grupp små peptider med starkt antibakteriellt verksamhet som hjälper till att försvara munhålan mot patogena bakterier.
I et genetiskt system hos prokaryota celler, är ett operon en grupp av genar som transkriberas tillsammans som en enhet under kontroll av en enda promotor och terminator. Operonerna innehåller ofta genar som kodar för proteiner som är involverade i samma metaboliska väg eller cellulära process, såsom lactoseoperonet hos E. coli, vilket inkluderar gener som kodar för proteiner involverade i nedbrytningen och transporten av laktos. Operonkonceptet är centralt för regleringen av genuttryck hos prokaryoter.
Salmonella Typhimurium är en specifik serotyp av bakterien Salmonella enterica, som orsakar sjukdomen salmonellos hos människor och djur. Denna bakteriestam är en av de vanligaste orsakerna till matburna infektioner hos människor världen över. Sjukdomen som orsakas av Salmonella Typhimurium visar sig ofta som akut gastroenterit med diarré, buksmärtor och feber. Infektionen sprids vanligtvis via kontaminerad mat eller vatten som innehåller bakterierna.
Proteus-infektioner är en typ av infektion som orsakas av bakterier i släktet Proteus. Dessa bakterier förekommer naturligt i miljön, framför allt i vatten och jord, men kan också kolonisera människors hud och slemhinnor utan att orsaka några symptom.
Proteus-infektioner kan drabba olika delar av kroppen, men de är vanligast i urinvägar, huden och sår. Infektionerna kan vara lokaliserade eller spridda i kroppen. Symptomen på en Proteus-infektion varierar beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men kan inkludera feber, trötthet, smärta, svullnad och rodnad på den drabbade ytan.
Proteus-infektioner kan vara särskilt farliga för personer med nedsatt immunförsvar, som till exempel patienter med HIV/AIDS eller cancer, samt för äldre och barn. Dessa infektioner kan också orsaka allvarliga komplikationer hos patienter med urinvägsinfektioner (UTI), såsom pyelonefrit eller blodförgiftning (sepsis).
Proteus-infektioner behandlas vanligen med antibiotika, men vissa stammar av Proteus kan vara resistenta mot vissa typer av antibiotika. Därför är det viktigt att identifiera specifika bakteriestammar och fastställa deras antibiotikaresistens för att välja rätt behandling.
"Bakterie-DNA" refererer til det genetiske materiale i form av DNA (desoxyribonukleinsyre) som findes i bakterier. DNA består av to stränge av nukleotider som er forbundet til hverandre med basepar som er komplementære, dvs. A-T og G-C. Disse basepara koder for genene som styrer bakteriens funksjoner og egenskaper. Bakterie-DNA kan variere mye mellom forskjellige arter av bakterier og er ein viktig del av molekylærbiologien og -genetikken.
Immunelektronmikroskopi (IEM) är en teknik inom elektronmikroskopi som används för att identifiera och lokalisera specifika proteiner eller antigen i celler eller vävnader. Denna metod kombinerar immunologiska metoder med elektronmikroskopi för att få en högupplöst visuell representation av strukturen hos de undersökta preparaten.
IEM innebär följande steg:
1. Första steget är att preparera ett prov med de celler eller vävnader som ska analyseras. Dessa förbereds sedan genom att frysa, skära och monteras på en elektronmikroskopisk stubbe.
2. Sedan inkuberas provet med specifika antikroppar som är bunden till ett metalliskt markeringspartikel, ofta guld. Dessa antikroppar binder till det sökta protein eller antigenet i preparatet.
3. Efter inkuberingen tvättas överskottet av fria antikroppar bort och provet behandlas med en elektronmikroskopisk kontrasteringslösning som innehåller tunga metaller, till exempel uran eller ledigt järn.
4. Slutligen analyseras preparatet i ett elektronmikroskop där man kan se de markerade strukturerna med mycket hög upplösning. De guldbindande antikropparna ger en kontrastrik bild av det sökta proteinets eller antigens position och struktur inom cellen eller vävnaden.
Immunelektronmikroskopi är användbar inom flera områden, till exempel i forskning för att undersöka subcellulära strukturer och processer, samt i diagnostiska sammanhang för att identifiera olika infektionssjukdomar eller autoimmuna sjukdomar.
'Mannosider' är inget etablerat medicinskt begrepp, men det kan vara ett felstavat eller förvrängt uttryck för "mannosid". Mannosider är en typ av glykosider som innehåller en eller flera molekyler av sockret mannosa. De förekommer naturligt i vissa proteiner och polysackarider, såsom glykoproteiner och glykolipider, hos både djur och växter.
Mannosider kan spela en roll i olika biologiska processer, som cell-till-cell-interaktioner och signalering. Dysfunktion eller avvikelser i mannosider kan vara associerade med vissa sjukdomstillstånd, såsom neurodegenerativa sjukdomar och kroniska inflammatoriska tillstånd.
En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikeras separat från det kromosomala DNA:t hos bakterier och andra encelliga organismers celler. Plasmider tenderar att vara relativt små jämfört med värdorganismens kromosomalt DNA och de innehåller ofta gener som ger värden en evolutionär fördel, såsom resistans mot antibiotika eller förmågan att bryta ned föroreningar. Plasmider kan överföras mellan olika individer av samma art eller mellan olika arter genom horisontell genöverföring, vilket gör dem till ett viktigt forskningsobjekt inom molekylärbiologi och genteknik.
Diarrhea är en medicinsk term som definieras som tre eller fler lösa eller flytande avföringar per dygn. Det kan också innebära en ökning i avföringens volym, frekvens eller mjukhet jämfört med normalt. Diarré kan ha många orsaker, till exempel infektioner, mag-tarmsjukdomar, livsmedelsförgiftningar, mediciner och andra sjukdomar. I allvarliga fall kan diarré leda till uttorkning och elektrolytochloris.
En korsreaktion är inom medicinen en immunologisk reaktion som uppstår när en individ som redan är sensibiliserad mot ett visst antigen utsätts för ett annat, relaterat antigen. Denna reaktion orsakas av att antikroppar eller T-celler som bildats under den första exponeringen kan korsreaktivitet med det nya antigenet.
Korsreaktioner kan förekomma mellan olika allergen, till exempel pollen och frukt, men även mellan vissa läkemedel och kontrastmedel som används under röntgenundersökningar. Korsreaktioner kan i värsta fall leda till allvarliga allergiska reaktioner, såsom anafylaxi.
I medicinsk kontext, betyder "multigen familj" en familj där flera personer över två generationer har diagnostiserats med samma ärftlig sjukdom. Detta kan inkludera till exempel en mor och hennes barn, deras far/morfar och eventuellt även syskon eller kusiner till barnen.
Multigen familjer är viktiga att identifiera eftersom det kan indikera ett större risk för släktingar att utveckla samma sjukdom. Genetisk rådgivning och screening kan då erbjudas för att tidigt upptäcka och möjligen behandla sjukdomen innan allvarliga symptom uppstår.
Bacteroidaceae är en familj av gramnegativa, anaeroba bakterier som normalt förekommer i tarmfloran hos djur, inklusive människor. Ibland kan dessa bakterier orsaka infektioner, särskilt vid störningar i den normala tarmbakteriefloran eller vid nedsatt immunförsvar.
En Bacteroidaceae-infektion kan ge upphov till en rad olika symptom beroende på vilken art av bakterien som orsakar infektionen och var den etablerats i kroppen. Till exempel kan Bacteroides fragilis orsaka intraabdominala infektioner, sepsis och infektioner i centrala nervsystemet. Andra arter av Bacteroidaceae kan orsaka lunginfektioner, hud- och webbinfektioner, endokardit och andra infektioner.
Diagnosen ställs vanligen genom kultur av patientens blod, urin eller annan kroppsvätska, följt av en identifiering av bakterien på artnivå. Behandlingen består ofta av antibiotika som är aktiva mot anaeroba bakterier, såsom metronidazol, carbapenemer eller cefoxitin.
Uromodulin, också känt som Tamm-Horsfall protein, är ett glykoprotein som primärt produceras i de tjocka segmenten av nefron i njurarna. Det är den mest förekommande proteinet i den normalt utsöndrade urinen hos människor. Uromodulin fungerar som en barriär mot infektioner och har också visat sig ha en roll i regleringen av salt- och vattenbalansen samt blodtrycket. Genom att interagera med andra proteiner och celler i urinvägarna bidrar uromodulin till att underhålla homeostasen i de övre urinvägarna. Mutationer i genen som kodar för uromodulin har associerats med vissa ärftliga njursjukdomar, såsom familjär juvenil nefrokalcinos och familjär medelålders nefropati.
'Septum pellucidum' er en membranøs struktur i hjernen som skiller de to hemisfærene i hjernens limbiske system fra hinanden. Det består af to tynde, glatte lag av vitt hjernevæv og indeholder en lille mængde vedvarende cerebrospinalvæske. 'Septum pellucidum' har en vigtig funktion i at støtte den integritet og struktur af de forreste delene af hjernen, herunder corpus callosum, og spiller også en rolle i reguleringen af visse neuropsykiatriske processer.
I et medicinskt sammanhang refererar "flagell" till den smala, vitiforma strukturen som kan förekomma på bakterier och protozoer. Flagellen fungerar som ett slags "svans" som hjälper dessa mikroorganismer att röra sig och förflytta sig i sin omgivning.
Bakteriers flageller är oftast uppbyggda av ett protein kallat flagellin, och de kan vara enskilda eller förekomma i flera exemplar på samma cell. Protozoernas flageller är däremot ofta mer komplexa och kan innehålla olika strukturer som hjälper till att styra rörelsen.
Det är värt att notera att det finns andra betydelser av ordet "flagell" utanför medicinska sammanhang, såsom den lilla piska som används i kyrkor eller den del av en människas spermie som liknar en svans.
Agglutinationstest är en typ av laboratorietest som används inom medicinen för att identifiera och mäta närvaron av antikroppar eller antigener i ett prov, såsom blod. Testet fungerar genom att blanda tillsammans ett prov med en reagens, vanligtvis bestående av specifika antikroppar eller antigener, som binder till motsvarande substans i provet om den finns där. När de två komponenterna binder samman bildas klumpar eller aggregat, ett fenomen kallat agglutination.
Agglutinationstesterna kan användas för att diagnostisera en rad olika sjukdomar och tillstånd, inklusive infektioner, autoimmuna sjukdomar och blodgruppstyp. Exempel på vanliga agglutinationstester är Coombs-testet, som används för att upptäcka antikroppar som binder till röda blodkroppar, och Widal-testet, som används för att diagnostisera tyfoidfeber.
"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.
En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.
Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.
Hydroxiapatit (OHA) är ett mineral som förekommer naturligt i kroppen och utgör huvudbeståndsdelen i vår ben- och tandvävnad. Det är en form av apatit, vilket är en grupp mineraler som innehåller kalciumfosfat. Hydroxiapatit har den kemiska formeln Ca10(PO4)6(OH)2 och består av 10 delar kalcium, 6 delar fosfat och 2 delar hydroxid.
I medicinsk kontext används syntetiskt tillverkat hydroxiapatit ofta som en biokompatibel fyllningsmaterial i ortopedisk och tandläkarkirurgi. Det kan hjälpa till att stimulera benvävnadens regenerering och återbildning, eftersom det har en struktur och egenskaper som liknar de naturliga mineralen i benvävnaden.
'Serotypning' er en metode til å klassifisere bakterier eller andre mikroorganismer basert på antigenene som forekommer på deres overflader. En serotyp er en specifik type av et antigen, og serotyping innebærer identifiseringen av disse speisifike antigener for å kunne skille forskjellige typer av bakterier eller andre mikroorganismer fra hverandre.
I medisinsk sammenheng er serotyping ofte brukt for å identifisere forskjellige serotyper av en bakterieart, som kan ha forskjellige egenskaper og muligheter for sykdomsutbredelse. Et eksempel er streptokokker, hvor forskjellige serotyper kan være assosiert med forskjellige sykdomstilstander, som f.eks. streptokokkarakti og reumatisk feber. Serotyping er derfor en viktig metode i bakteriologisk diagnostikk og overvåking av infeksjoner for å kunne foreta riktig behandling og forebygge spredning av sykdom.
'Tandhinna' er en medisinsk term som refererer til den hvite, skjelettlignende subtans som ligger under andre tandemner og gir støtte og form. Det er egentlig det innelege skelettet til tennene vår og består av et materiale kalt dentin. Tandhinnaen har mange små kanaler, kaller tubuli, som strækker seg fra hinnaens ytre overflate og ned til tandemnets nervesystem. Disse kanalene gjør at temperaturfølelser og smerteimpulser let kan overføres mellom tanden og munnens nervesystem. Tandhinnaen er også kjent for å inneholde mineraler som kalcium og fosfor, noe som gjør den hard og sterk.
En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.
Epitel (epithelial tissue) är en typ av vävnad som täcker ytor av kroppen, både inre och yttre. Det finns olika typer av epitel, men de flesta består av en eller flera cellager. Epitel har ofta en skyddande funktion och kan också ha en sekretorisk funktion, det vill säga producera och utsöndra substanser. Exempel på epitel är huden, slemhinnorna i näsa och mun samt de cellager som täcker organens insida.
I en medicinsk kontext refererar negativ färgning till ett histopatologiskt preparat där celler eller strukturer av intresse inte tar upp en specifik färgmedel, vilket gör dem synliga under mikroskopi. Detta kontrasterar med positiv färgning, där celler eller strukturer av intresse färgas och blir synliga. Negativ färgning används ofta som en kontroll för att jämföra med positivt färgade områden i samma preparat.
'Svin' er ikke en medisinsk term. I medisinsk sammenhengg brukes ordet oftest for å referere til svinfluensa, som er en type influensavirus som normalt infekterer svin, men som kan overføres til andre dyr og mennesker. Svininfluenza-viruset deles vanligvis ikke mellom mennesker, men det kan skje under specielle omstendigheter, som f.eks. når en person kommer i nær kontakt med infisjonspersoner eller smittebærende svin.
Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.
Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.
Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.
'Moraxella' är ett släkte av grampositiva, aeroba stavformade bakterier som normalt kan påträffas i människans ögon, näsa och hals. En del arter inom släktet, framförallt Moraxella catarrhalis, kan dock vara opportunistiska patogener och orsaka infektioner, särskilt i de övre luftvägarna och lungorna. Moraxella catarrhalis är en vanlig orsak till halsont, öroninflammation och lunginflammation, framförallt hos barn och äldre vuxna med nedsatt immunförsvar.
'Serratia marcescens' er en art av gramsnegative bakterier som tilhører familien Enterobacteriaceae. Denne bakterienspesen er kjent for å være opportunistisk patogen, det vil si at den vanligvis ikke orsaker sykdom hos helse personer, men kan føre til infeksjoner hos immunforsvaret svakte individuer.
'Serratia marcescens' er en mobil bakterie som kan producere et rødt-oransje pigment kalt prodigiosin under gode voksevilkår, noe som kan føre til at den blir observert på forurenet mad eller i miljøet.
Infeksjoner orsaket av 'Serratia marcescens' kan variere fra overfladiske hudinfeksjoner til livstruende infeksjoner som pneumoni, urinveisinfeksjoner og blodinfeksjoner. Denne bakterienspesen er også kjent for sin resistans mot antibiotikabehandling, noe som kan gjøre behandlingen av infeksjoner vanskelig.
Escherichia coli-vacciner är vacciner som utvecklats för att ge immunitet mot infektioner orsakade av vissa patogena stammar av bakterien Escherichia coli (E. coli). Det finns olika typer av E. coli-vacciner, inklusive inaktiverade vacciner och subunit-vacciner, som är utformade för att ge skydd mot specifika patogena E. coli-stammar som kan orsaka allvarliga sjukdomar som exempelvis matförgiftning, urinvägsinfektioner och meningit. Genom att exponera individens immunsystem för en liten mängd av det inaktiverade eller delvisa bakterier orsakar vaccinet ett skyddande svar från immunsystemet utan att orsaka sjukdomen. Vaccinering är en viktig förebyggande strategi för att reducera riskerna för allvarliga komplikationer och dödlighet som kan orsakas av E. coli-infektioner.
I medicinsk kontext är antigent ytliga strukturer på cellytan eller på mikroorganismer som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos värden. Antigen kan vara proteiner, kolhydrater eller andra molekyler som binder till specifika receptorer på immunceller, såsom B-celler och T-celler. När ett antigen binds till en immuncell aktiveras cellen för att initiera en immunrespons mot den främmande strukturen. Ytantigener kan också användas i diagnostiska tester för att identifiera specifika sjukdomar eller tillstånd genom att upptäcka närvaron av specifika antikroppar som binder till dem.
"Blåskatarr" er en gammelnorsk betegnelse for en infektion i nedre luftveier, som oftest forårsaket av bakterien Haemophilus influenzae eller Streptococcus pneumoniae. Denne infeksjonen kan føre til opståen af betennelse og forsnævring i de nedre luftveier, inklusive bronkiene og lungerne. Symptomer på blåskatarr kan omfatte hoste, produktivt svedende, halskiver, feber, trang til å respirere og/eller brystpine under indånding.
I moderne medicinsk terminologi kaldes denne sygdom ofte for "lobar pneumoni" eller blot "pneumoni". Betegnelsen 'blåskatarr' er ikke lenger i brug innenfor den professionelle medicinske verden, men den kan stadig være kjent og brukt av lege i noen land deler.
"Svinsjukdomar" refererer til en række forskellige sygdomme, der kan inficere svin. Disse sygdomme kan være bakterielle, virale, parasitære eller fungiske og kan have en varierende grad af patogenitet og overførselsemuligheder. Nogle almindelige typer af svinsjukdomme omfatter:
1. Klassisk Svinepest (CSF): En virussygdom som kan føre til høj dødelighed blandt svin.
2. Pestivirus-infektioner, herunder Diarrhoe virus hos svin (SVV) og Porcine Circovirus type 2 (PCV2): Disse virale sygdomme kan føre til diarré, vægt tab og øget dødelighed.
3. Streptococcus suis-infektioner: En bakteriel infektion som kan forårsage sepsis, meningitis og andre alvorlige sygdomme hos svin.
4. Mycoplasma hyopneumoniae-infektioner: En bakteriel sygdom som kan føre til lungesygdomme og vægt tab hos svin.
5. Salmonella-infektioner: Bakterielle infektioner som kan overføres til mennesker og forårsage alvorlige sygdomme.
6. Parasitiske infektioner, herunder Ascaris suum (svineorm) og Trichuris suis-infektioner: Disse parasitiske infektioner kan forårsage diarré, vægt tab og andre tegn på sygdom hos svin.
7. Diverse svampeinfektioner, herunder Aspergillus-infektioner og Mucormykose: Disse infektioner kan forårsage lunge- og andre organinfektioner hos svin.
"Kassetmutagen" är ett samlingsbegrepp inom genetisk toxicologi för kemiska ämnen som kan orsaka skada på DNA i cellkärnan. Begreppet kommer från "Ames-testet", en metod för att screening av mutagena ämnen, där man använder bakterier i en liten behållare (på engelska: "cassette") som innehåller ett genetiskt modifierat stam av bakterien Salmonella typhimurium.
Kassetmutagener är ämnen som kan orsaka mutationer i DNA-sekvensen hos levande organismer, vilket kan leda till negativa hälsokonsekvenser såsom cancer och genetiska defekter. Dessa ämnen kan förekomma naturligt eller kan vara syntetiska och kan finnas i vardagsprodukter, industrier eller miljön.
Det är värt att notera att en kassetmutagen inte nödvändigtvis kommer att vara cancerogent, men det finns en korrelation mellan mutagena ämnen och cancerutveckling.
Molekylvikt, eller molekylär vikt, är ett begrepp inom kemi och fysik som refererar till det totala antalet gram av en viss substans som motsvarar dess molekylmassa. Molekylmassan är summan av atommassorna för varje atom i en molekyl, och molekylvikten uttrycks vanligtvis i enheten gram per mol (g/mol).
Mer specifikt, molekylvikten är relaterad till Avogadros konstant, som definierar antalet partiklar (i detta fall, molekyler) i en mol av en substans. En mol av en substans innehåller exakt 6.02214076 × 10^23 partiklar, och molekylvikten är massan av en mol av en viss substans.
Sålunda, om du känner till molekylmassan av en given molekyl, kan du beräkna dess molekylvikt genom att multiplicera molekylmassan med Avogadros konstant. Omvänt, om du känner till molekylvikten och Avogadros konstant, kan du bestämma molekylmassan genom att dividera molekylvikten med Avogadros konstant.