Eosinofila leukocyter
Eosinofilperoxidas
Eosinofilkornproteiner
Kemotaxifaktorer, eosinofila
Interleukin-5
Eosinofilt katjonprotein
CCL11-kemokin
Eosinofilt basiskt protein, primärt
Eosinofilt nervtoxin
Ribonukleaser
CCR3-receptorer
CCL24-kemokin
CC-kemokiner
Astma
Leukocytantal
Celldegranulering
Blodproteiner
Kemotaxi, leukocytär
Hypereosinofilt syndrom
Leukotrien C4
Ovalbumin
Peroxidaser
Hypersensitivity
Bronkoalveolär sköljvätska
Bronkiell hyperreaktivitet
Trombocytaktiveringsfaktor
Neutrofila leukocyter
Respiratorisk överkänslighet
Granulocyt-makrofagkolonistimulerande faktor
Basofiler
Lunga
Interleukin-5-receptorer
Leukotrien B4
Cytokiner
Lungsäcksinflammation
CD18-antigener
Th2-celler
Upphostning
Interleukin-5 Receptor alpha Subunit
Alfa4-integrin
Interleukin-3
CCL5-kemokin
Möss, inavlade BALB C
Lysofosfolipas
Celler, odlade
Hypersensitivity, Immediate
Marsvin
Näspolyper
Monocyt-kemoattraherande proteiner
Mastceller
Interleukin-4
Inflammation
Bronkiella provokationstester
Kemokinreceptorer
Komplement 5a
Schistosoma mansoni
SRS-A
Bindhinneinflammation, allergisk
Kemotaxifaktorer
Alfa4beta1-integrin
Interleukin-13
Flödescytometri
Rinit, allergisk, perenn
Antiallergiska medel
Metakolinklorid
Eosinophilic Esophagitis
Cellseparation
Rolipram
Nässköljvätska
Makrofag-1-antigen
CCL7-kemokin
Leukotriener
Trichinellosis
Monoklonala antikroppar
Hudinflammation, atopisk
Leukotrienblockerare
CD-antigener
N-formylmetioninleucyl-fenylalanin
Vascular Cell Adhesion Molecule-1
Zymosan
Möss, inavlade C57BL
Rinit, allergisk, årstidsbunden
Granulocyter
Eosinofila leukocyter, även kända som eosinofiler, är en typ av vit blodcell (leukocyt) som deltar i immunförsvaret och inflammatoriska processer i kroppen. De kan identifieras under mikroskop eftersom de innehåller ett högt antal granuler som tar upp vissa färgämnen, såsom eosin, vilket ger cellerna en röd-orange färg. Normalvärdet för eosinofiler i blodet ligger vanligtvis mellan 0,04 och 0,4 x 10^9 celler per liter. Ett ökat antal eosinofiler kallas eosinofili och kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, till exempel allergier, parasitinfektioner eller autoimmuna sjukdomar.
Eosinofilperoxidas (EPO) är ett enzym som finns i eosinofila granulocyter, en typ av vit blodcell. EPO spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar och har förmågan att producera syrgasradikaler, som kan döda främmande ämnen såsom parasiter och mikroorganismer. Det är också involverat i inflammatoriska processer och allergiska reaktioner.
Ett ökat niveau av EPO i kroppen kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, till exempel astma, hudutslag, neuropati och vissa former av cancer. Därför kan mätning av EPO-nivåer användas som ett diagnostiskt verktyg för att hjälpa läkare att fastställa en diagnos och utveckla en behandlingsplan.
Eosinofilkornproteiner (ECP) är ett protein som finns i granula (säckar fyllda med ämnen som används för att bekämpa främmande partiklar) hos vissa vita blodkroppar, kallade eosinofiler. Proteinet frisätts när eosinofilen aktiveras och attackerar främmande partiklar, såsom parasiter och allergeni. ECP har en potential att orsaka skada på celler och vävnader i kroppen, särskilt vid överdrivet eller obehörigt tillstånd av eosinofilaktivering, som i fall av allergier och parasitinfektioner.
Kemotaxi refererer til den proces hvor celler eller mikroorganismer navigere og migrere i respons på kemiske stimer i deres omgivelser.
Eosinofiler er en type hvide blodceller, der spiller en vigtig rolle i immunforsvaret, især mod parasitiske infektioner og allergiske reaktioner. De indeholder granuler med forskellige kemiske stoffer, herunder toksiner og enzymer, som kan hjælpe med at eliminere fremmede stoffer og patogener.
Kemotaxifaktorer for eosinofiler er specifikke signalmolekyler, der tiltrækker og aktiverer eosinofiler i forbindelse med inflammation eller immunrespons. Disse kemotaxifaktorer binder til receptorer på eosinofilernes overflade og får dem til at migrere mod området hvor koncentrationen af kemotaxifaktoren er højest. Nogle eksempler på kemotaxifaktorer for eosinofiler inkluderer:
* Eotaxin (CCL11)
* RANTES (CCL5)
* MIP-1α (CCL3)
* IL-5
Disse kemotaxifaktorer hjælper med at koordinere eosinofilernes migration og aktivering i forbindelse med immunforsvar og inflammation.
Eosinofili är ett medicinskt begrepp som refererar till när det finns förhöjda nivåer eosinofiler i blodet. Eosinofiler är en typ av vita blodkroppar (leukocyter) som hjälper kroppen att bekämpa parasitära orsaker till sjukdom, såsom maskar och amöbor. Normalvärdet på eosinofiler i blodet för vuxna ligger vanligtvis mellan 0,04 och 0,4 x 10^9/L. Nivåer över 0,5 x 10^9/L anses vara ett tecken på eosinofili.
Förhöjda nivåer av eosinofiler kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive allergier, astma, vissa infektioner, autoimmuna sjukdomar och cancer. I vissa fall kan eosinofili vara asymptomatisk, men i andra fall kan det leda till symtom som andningssvårigheter, hosta, hudutslag, ont i magen och diarré. Om du anser att du har tecken på eosinofili bör du kontakta din läkare för ytterligare utvärdering och behandling.
Interleukin-5 (IL-5) är ett protein som fungerar som en signalkemokin, eller cytokin, och spelar en viktig roll i immunförsvaret. IL-5 produceras främst av aktiverade T-celler och mastceller och har som funktion att reglera differensieringen, aktiveringen och överlevnaden av eosinofila celler, en typ av vit blodkroppar som är inblandade i immunförsvaret mot parasitiska infektioner. Dessutom kan IL-5 vara involverad i uppkomsten och underhållet av allergier och astma genom att främja eosinofilernas rekrytering till luftvägarna och där orsaka inflammation.
Eosinophilic cationic protein (ECP) är ett proteiner som främst finns i eosinofila granulocyter, en typ av vita blodkroppar. Proteinet har en positiv laddning och kan attraheras till negativt laddade molekyler, såsom DNA och RNA från främmande partiklar som intränger i kroppen. När eosinofila granulocyter aktiveras släpps ECP ut och kan orsaka skada på omgivande vävnader och celler.
Ett ökat niveau av ECP i blodet eller i sekret från slemhinnor kan vara ett tecken på en eosinofil överaktivering, vilket kan ses vid olika sjukdomar som till exempel astma, allergier och parasitinfektioner.
Ett CCL11-chemokin, även känt som eotaxin-1, är ett protein som tillhör superfamiljen av cytokiner och specifikt den underfamilj av CC-chemokiner. Detta protein består av 73 aminosyror och har en molekylvikt på ungefär 8 kDa. CCL11 är involverat i inflammation och immunförsvaret, särskilt genom att attrahera eosinofiler till områden med skada eller infektion. Det produceras av en rad olika celltyper, inklusive mastceller, endotelceller och fibroblaster. I medicinska sammanhang kan förhöjda nivåer av CCL11 vara associerade med allergiska reaktioner och andra inflammatoriska tillstånd.
Eosinophilic basic proteins are a group of proteins that are primarily found in the granules of eosinophils, a type of white blood cell. These proteins include major basic protein (MBP), eosinophil peroxidase (EPO), eosinophil cationic protein (ECP), and eosinophil-derived neurotoxin (EDN). They play a role in the immune response, particularly in defending against parasites. However, an overabundance of these proteins can contribute to inflammation and damage in various tissues, such as in asthma and other allergic diseases. The term "primärt" could refer to this being the primary or main location for these proteins.
Eosinophilic neurotoxin is a protein that is released by activated eosinophils, which are a type of white blood cell that plays an important role in the immune system's response to parasitic infections and allergies. This protein is capable of causing damage to nerve cells (neurons) and has been implicated in the pathogenesis of several neurological disorders, including certain forms of neuropathy and myopathy. Eosinophilic neurotoxin is also known as eosinophil-derived neurotoxin (EDN) or galectin-10.
Ribonucleas (RNas) är en grupp enzymer som katalyserar nedbrytningen av RNA-molekyler genom att hydrolysellt klippa sönder fosfodiesterbindningarna mellan ribos och dekolibera nukleotider eller oligonukleotider. Det finns två huvudtyper av RNas: endoribonucleaser, som klipper RNA-molekylen i flera bitar mitt i sekvensen, och exoribonucleaser, som tär bort en nucleotid i taget från slutet av RNA-molekylen. RNas har viktiga funktioner inom cellulära processer såsom RNA-processering, nedbrytning och kvalitetskontroll.
CCR3 är en typ av receptor som tillhör kemokinreceptorerna och är primarily involved in inflammation and immune responses. Specifikt binder CCR3 vissa typer av cytokiner, kända som CC-chemokiner, till cellens yta och aktiverar signaltransduktionsvägar som leder till cellulär respons såsom migration och differentiering. CCR3 är primärt uttryckt på eosinofiler, basophiler, och Th2-heliga T-celler, vilket gör det till ett viktigt mål för behandling av inflammatoriska sjukdomar som astma, eksem, och allergier.
Lung Einosofilia är ett sällsynt tillstånd där patienten har ökad mängd eosinofiler (en viss typ av vita blodkroppar) i lungorna. Detta kan leda till andningsbesvär, hosta och ibland även astmatliknande symtom. Tillståndet kan vara primärt, det vill säga orsakat av en genetisk defekt, eller sekundärt, det vill säga som ett resultat av andra sjukdomar eller exponeringar, såsom allergier, parasitinfektioner eller exponering för vissa läkemedel. Diagnosen ställs vanligtvis genom att analysera en lungprovsfläck (BAL) och att utesluta andra möjliga orsaker till symtomen. Behandlingen kan innebära användning av kortikosteroider för att minska eosinofilernas aktivitet och förbättra andningsfunktionen.
CCL24, också känd som Eotaxin-2, är en kemokin som tillhör CC-chemokinfamiljen. Det är en liten proteinmolekyl som spelar en viktig roll i immunförsvaret genom att attrahera och aktivera specifika vita blodceller, särskilt eosinofiler, till områden av inflammation eller skada. CCL24 binder till och signalerar via G-proteinkopplade receptorer på cellmembranet, vilket leder till ändringar i cellens beteende och funktion.
CCL24 produceras främst av strukturella celler som fibroblaster och endotelceller, men kan också produceras av immunceller som monocyter och T-celler. Det är involverat i en rad fysiologiska och patologiska processer, inklusive inflammation, immunförsvar mot parasiter och allergisk reaktion. Höga nivåer av CCL24 har påträffats hos patienter med astma, COPD och andra luftvägsinflammatoriska tillstånd.
CC-chemokiner, eller CC-kemokinreceptorer, är en grupp cytokiner och deras respektive receptorproteiner som spelar en viktig roll i immunförsvaret. Cytokiner är signalsubstanser som frisätts av celler och påverkar andra cellers beteende. Chemokinerna är en speciell typ av cytokiner som attraherar vita blodkroppar till områden där det finns inflammation eller skada.
CC-chemokiner är uppkallade efter att de har två närliggande cysteinrestaurer nära N-terminalen. De binder till G-proteinkopplade receptorer på vita blodkroppars yta och attraherar dem till områden med höga koncentrationer av CC-chemokiner. Detta hjälper till att koordinera immunförsvaret genom att samla vit blodceller till infekterade eller skadade områden i kroppen.
Exempel på CC-chemokiner inkluderar CCL2, CCL3, CCL4 och CCL5. Dessa chemokiner har visat sig spela en viktig roll i inflammation, immunförsvar och sjukdomsprocesser som cancer och autoimmuna sjukdomar.
Astma är en kronisk inflammatorisk luftvägsjukdom som karaktäriseras av omvända, ofta periodvis återkommande andningssvårigheter och hosta. Det beror på en ökad respons hos luftvägarnas musklatur, slemhinnor och immunförsvar mot olika utlösande faktorer som till exempel allergier, luftföroreningar eller infektioner. Den inflammatoriska reaktionen leder till en förträngning av de mindre luftvägarna och slemproduktion, vilket kan orsaka andningsbesvär som hosta, bröstsmärta, tryck i bröstet och diffus dyspné (andnöd). Astma klassificeras ofta som allergiskt eller icke-allergiskt beroende på dess orsak. Diagnosen astma ställs vanligtvis genom en kombination av kliniska symtom, lungfunktionstester och andningsprov. Behandlingen innefattar ofta läkemedel som inhalationssteroider, kortikosteroider, bronkdilatatorer och leukotrienantagonister för att kontrollera inflammationen och lindra symtomen.
Leukocytental är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva det totala antalet vita blodkroppar (leukocyter) i ett kubikmillimeter blod. Normalvärdet för en vuxen person ligger vanligtvis mellan 4 500 och 11 000 leukocyter per kubikmillimeter. Vid sjukdom eller infektion kan detta värde stiga, vilket kan vara ett tecken på inflammation eller infektion i kroppen. Ett ökat antal vita blodkroppar kallas leukocytos, medan ett minskat antal kallas leukopeni.
Cellular degeneration, also known as cell degeneration, refers to the process of deterioration or damage of a cell's structure and function. This can occur due to various reasons such as aging, disease, injury, or genetic mutations. The specific changes that occur during cellular degeneration depend on the type of cell and the underlying cause of the degeneration.
In some cases, cellular degeneration may lead to the death of the cell, while in other cases, the cell may continue to function but at a reduced capacity. Common examples of cellular degeneration include the loss of neurons in neurodegenerative diseases such as Alzheimer's and Parkinson's, the death of heart muscle cells in heart disease, and the degeneration of retinal cells in age-related macular degeneration.
In medical terminology, "celldegranulering" is referred to as "degeneratio cellularis" in Latin.
Blood proteins, eller blodproteinerna, är en samling av olika proteiner som cirkulerar i blodet. Dessa proteiner har många viktiga funktioner i kroppen, såsom transporterande näringsämnen och hormoner, hjälpa till att koagulera blodet vid skada, och stödja immunförsvaret mot infektioner och främmande ämnen.
Här är några exempel på olika typer av blodproteiner:
1. Albumin: Detta är det vanligaste proteinet i blodplasma och hjälper till att reglera vätskan i kroppen genom att hålla vätskan inne i kapillärerna. Albumin transporterar också flera olika substanser, såsom fettlösliga vitaminer och läkemedel, runt i kroppen.
2. Globuliner: Dessa är en grupp av proteiner som inkluderar immunglobulin (antikroppar), som hjälper till att bekämpa infektioner, och andra proteiner som transporterar lipider, hormoner och järn.
3. Fibrinogen: Detta är ett protein som spelar en viktig roll i blodkoaguleringen. När ett blodkärl skadas och börjar blöda, konverteras fibrinogen till fibrin, vilket bildar en nätverksstruktur som hjälper till att stänga av blödningen.
4. Transferrin: Detta är ett protein som transporterar järn i blodet till olika celler i kroppen.
5. Haptoglobin: Detta är ett protein som binder till fritt hemoglobin, som frigörs när röda blodkroppar bryts ned. Haptoglobinet transporterar sedan det fritt hemoglobinet till levern, där det kan återanvändas eller elimineras.
Även om dessa är några av de viktigaste proteiner som finns i blodplasma, så finns det många andra proteiner som också har viktiga funktioner i kroppen.
Kemotaxis är en process där celler, inklusive vita blodkroppar (leukocyter), rör sig i respons på kemiska signaler. Denna process spelar en viktig roll inom immunförsvaret, där olika typer av vita blodkroppar attraheras till olika kemiska signalsubstanser (kemotaxiner) för att bekämpa infektioner och skador. Leukocytär kemotaxi refererar specifikt till denna process när det gäller vita blodkroppar.
Hypereosinophilic syndrome (HES) är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar som kännetecknas av en persistenter och kliniskt signifikant eosinofili i blodet eller i vävnader, utan en känd orsak som cancer eller infektion. Eosinofiler är ett slag vita blodkroppar som deltar i immunförsvaret och inflammationen. Vid HES kan eosinofilerna ansamlas i olika vävnader, vilket kan orsaka skada och symtom i olika organ, såsom hud, lungor, hjärta, lever och centrala nervsystemet.
HES delas ofta upp i två huvudkategorier: primärt eller neoplasiellt HES och sekundärt eller reaktivt HES. Primära former orsakas av en klonal eosinofil cellproliferation, medan sekundära former orsakas av andra sjukdomar eller tillstånd som stimulerar eosinofiler.
Diagnosen ställs vanligen efter att ha uteslutit andra orsaker till eosinofili och påvisat en klonal eosinofil cellproliferation, ofta med hjälp av molekylärgenetiska metoder. Behandlingen beror på typen av HES och kan innefatta kortikosteroider, immunsuppressiva läkemedel eller andra behandlingsmetoder som riktar sig mot den underliggande orsaken till eosinofilinöverproduktion.
Leukotriene C4 (LTC4) är en lipidmediator som spelar en viktig roll i inflammation och immunförsvar. Det produceras av granulocyter och mastceller under aktivering av den immunologiska systemet. LTC4 är ett derivat av arakidonsyra och utgör en del av leukotrien-sammanhangen, som även inkluderar LTD4 och LTE4. Dessa substanser är kända för att orsaka konstriktion av luftvägar och ökad sekretion av slem i samband med astma och andra allergiska reaktioner.
Ovalbumin är ett protein som utgör den dominerande delen av äggvitan i hönsägg. Det är ett globulärt protein med en molekylmassa på ungefär 45 kDa och består av 385 aminosyror. Ovalbumin används ofta som modellprotein inom immunologi och allergiforskning, eftersom det är ett av de mest välstuderade allergenen hos hönsägg.
Peroxidaser är ett enzym som katalyserar reaktioner där väteperoxid (H2O2) bryts ner till vatten och syrgas. Detta sker genom att peroxidasen överför ett elektron från ett substrat, ofta en organisk förening, till väteperoxidet. Reaktionen kan också resultera i oxidering av substratet. Peroxidaser finns naturligt i många levande organismer, inklusive människan, och har en rad funktioner, bland annat att hjälpa till med nedbrytningen av toxiner och att aktivera andra enzymer.
En allergeni är ett främmande protein som kan utlösa en överreagerande immunreaktion hos vissa individer. När en person som är känslig för en viss allergen utsätts för den, producerar deras immunsystem IgE-antikroppar specifika för den allergien. Dessa IgE-antikroppar binder till mastceller och basofiler i kroppen, vilket orsakar de klassiska allergi symptoms som snuva näsa, irriterade ögon, hosta, hudutslag och andningssvårigheter. Exempel på vanliga allergener inkluderar pollen, husdammsvårtor, djurdander, skalbaggar och vissa livsmedel som nötter, mjölk, ägg, fisk och skaldjur.
Hypersensitivity är en överdrivet kraftig eller oproportionerlig reaktion av det immunförsvaret mot ett främmande ämne, till exempel ett protein i pollen eller ett läkemedel. Det kan delas in i fyra olika typer (I-IV) beroende på vilken mekanism som orsakar reaktionen. Exempelvis orsakas typ I-hypersensitivitet av omedelbar överkänslighet, där antikroppen IgE utsöndras och binder till mastceller eller basofiler, vilket leder till degranulering och frisättning av mediatorer som orsakar symtomen. Andra typer av hypersensitivitet involverar andra delar av det adaptiva immunförsvaret, såsom T-celler eller komplementsystemet.
Bronchoalveolär sköljvätska, eller BAL (bronchoalveolar lavage), är en medicinsk term som refererar till en teknik där ett slags vätska används för att tvätta och samla in celler och andra partiklar från de små luftsäckarna (alveolerna) i lungorna. Denna procedure används ofta för att diagnostisera eller behandla olika lungsjukdomar, som lunginflammation, interstitiell lungvävssjukdom och cancer.
Den bronkoalveolära sköljvätskan är vanligtvis en fysiologisk saltlösning som sprutas in i lungorna med hjälp av en bronchoskop, ett slags tunn tub som leds genom näsan eller munnen och ner i luftvägarna. När vätskan har suttit i luftvägarna under en kort stund, dras den tillbaka tillsammans med de celler och partiklar som funnits i alveolerna. Denna vätska kan sedan analyseras för att få information om patientens lungstatus och hälsa.
Bronkiell hyperreaktivitet (BHR) är en medicinsk term som refererar till en ökad benägenhet för de luftburna vägarnas muskler i lungorna, specifikt bronkien, att reagera på olika stimuli genom att kontrahera och orsaka en förträngning av luftvägarna. Detta leder till andningssvårigheter som hosta, bröstsmärta och diffus dyspni (andnöd). BHR kan vara associerat med flera olika lungrelaterade sjukdomar, inklusive astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och bronkiell inflammation.
Det är värt att notera att det finns ingen specifik gräns för hur mycket en persons luftvägar måste reagera för att diagnostiseras med BHR, utan istället bedöms individuella reaktioner i relation till den specifika provokationen och den personens bakgrund och symptom. Provokationsprov används ofta för att fastställa diagnosen, där luftvägarnas respons på olika stimuli, som till exempel metakolin eller histamin, mäts.
Trombocytaktiveringsfaktorer (TPA) är proteiner som aktiverar trombocyter (blodplättar), vilket leder till att de blir mer klebriga och kan hjälpa till att stänga av blödningar. Det finns flera olika TPA, men ett exempel är thromboxan A2. När trombocyterna aktiveras bildas även substansen ADP (adenosindifosfat), som kan leda till en fortsatt aktivering av fler trombocyter. TPA spelar därför en viktig roll i hemostasen, det vill säga blodets förmåga att stelna upp och stänga av skador på kärlen.
Neutrofila leukocyter, eller neutrofiler, är en typ av vita blodkroppar (leukocyter) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De utgör den största gruppen av leukocyter och är specialiserade på att bekämpa bakteriella infektioner.
Neutrofilerna har förmågan att fagocytera, det vill säga svälja upp, främmande partiklar såsom bakterier och virus. De innehåller en substans som kallas myeloperoxidas, vilken hjälper till att döda de infektionskällor som de har fagocyterat. När neutrofilerna aktiveras under en infektion ökar deras antal i blodet och de migrerar också till det inflammerade området för att bekämpa infektionen.
En höjning av neutrofilernas andel i det totala leukocyttalet kallas neutrofili, medan en minskning kallas neutropeni. Båda dessa tillstånd kan vara tecken på olika sjukdomar eller infektioner.
Immunoglobulin E (IgE) är en typ av antikropp som produceras av vår immunförsvarsmekanism. Den har en central roll i den omedelbara hypersensitivitetsreaktionen, även känd som allergisk reaktion. När en individ utvecklar en allergi bildas IgE-antikroppar som är specifika för ett visst allergen (till exempel pollen eller äggvita). Dessa IgE-antikroppar binder till mastceller och basofila granulocyter i vår kropp. När individen sedan exponeras för sitt allergen kommer detta att binda till de redan fastbundna IgE-antikropparna, vilket leder till en kaskad av händelser som resulterar i inflammation och symtom relaterade till allergier, såsom snuva, nästäppa, hosta eller andningssvårigheter.
'Respiratorisk överkänslighet' (även känd som respiratorisk allergisk reaktion eller luftvägsreaktion) är en medicinsk term som refererar till en ökad respons i luftvägarna till ett ämne som normalt inte orsakar problem. Detta skiljer sig från astma, som är en kronisk inflammatorisk sjukdom i de lägre luftvägarna.
Respiratorisk överkänslighet kan vara orsakad av exponering för olika ämnen såsom pollen, sporer, damm, djurdander eller kemiska substanser. När en person med respiratorisk överkänslighet exponeras för ett av dessa ämnen kan det leda till symtom som hosta, nässelfeber, snuva, bröstsmärta och andnöd.
Det är viktigt att skilja mellan respiratorisk överkänslighet och astma eftersom de behandlas på olika sätt. En person med respiratorisk överkänslighet kan få lindring av symtomen genom att undvika exponering för det allergen som orsakar problemen, medan en person med astma kan behöva läkemedel för att öppna luftvägarna och reducera inflammationen.
Granulocyte-macrophage colony-stimulating factor (GM-CSF) är ett tillväxtfaktorprotein som verkar på hematopoetiska stamceller och stimulerar deras differentiering och proliferation, särskilt till granulocyter och macrofager. Det produceras naturligt i kroppen av flera olika celltyper, inklusive T-celler, fibroblaster och endotelceller.
I medicinsk kontext används rekombinant GM-CSF som läkemedel för att behandla neutropeniska tillstånd, såsom efter kemoterapi eller strålbehandling vid cancer. Det kan också användas för att stödja stamcellstransplantationer och behandla vissa former av svårartad lunginflammation.
Basophils are a type of white blood cell that play an important role in the body's immune response. They are one of the rarest types of white blood cells, making up less than 1% of all white blood cells in the body. Basophils are characterized by the presence of granules in their cytoplasm, which contain various chemicals such as histamine, heparin, and leukotrienes.
When the body encounters a foreign substance or allergen, basophils become activated and release these granules, which can help to attract other immune cells to the site of infection or inflammation. Histamine, in particular, is released in response to allergens and helps to dilate blood vessels and increase the permeability of capillaries, allowing other immune cells to reach the affected area.
While basophils play an important role in the immune response, abnormally high levels of basophils (basopenia) or abnormally low levels (basophilia) can indicate an underlying medical condition, such as an infection, inflammation, or a blood disorder. It is important to consult with a healthcare provider if you have concerns about your basophil count or any other aspect of your health.
'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.
Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.
Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.
Cytoplasmatic granules are small, membrane-bound organelles or inclusions found within the cytoplasm of cells. They contain various substances, such as proteins, lipids, and carbohydrates, which play specific roles in cellular functions. Different types of cytoplasmic granules have distinct appearances and compositions, depending on their function. Some examples include:
1. Secretory granules: These are found in cells that produce and release various substances, such as hormones, enzymes, or neurotransmitters. They store these substances and fuse with the cell membrane during exocytosis to release their contents into the extracellular space.
2. Lysosomes: These are membrane-bound organelles that contain digestive enzymes. They break down waste materials, foreign particles, and damaged organelles within the cell through a process called autophagy.
3. Melanosomes: Found in melanocytes, these granules contain the pigment melanin, which is responsible for skin, hair, and eye color.
4. Weibel-Palade bodies: These are found in endothelial cells lining blood vessels and store proteins involved in blood clotting and vasodilation.
5. Granules in neutrophils and other immune cells: Neutrophils contain granules filled with enzymes, antimicrobial peptides, and reactive oxygen species that help eliminate pathogens during an immune response.
6. Lipid droplets: These are cytoplasmic granules that store lipids, primarily triglycerides, for energy production or membrane synthesis.
7. Glycogen granules: Found in cells like hepatocytes and muscle cells, these granules store glycogen, a polysaccharide used as an energy source.
These are just a few examples of cytoplasmic granules found within various cell types. Each type has a unique composition and function that contributes to the overall health and functioning of the cell.
Interleukin-5-receptor (IL-5R) är ett protein som finns på ytan av vissa vita blodceller, särskilt eosinofiler. IL-5R består av två delar, alfa- och beta-kedjor, som tillsammans bildar en receptor för cytokinen interleukin-5 (IL-5). När IL-5 binder till IL-5R aktiveras signalvägar inne i cellen, vilket leder till ökad celldelning och differentiering av eosinofiler. Dessa celler är viktiga i kroppens immunförsvar mot parasiter, men överaktivering av IL-5R kan leda till allergiska reaktioner och inflammatoriska sjukdomar som astma och eksem.
Leukotriene B4 (LTB4) är en lipidmediator som spelar en viktig roll i inflammation och immunförsvar. Det produceras från arakidonsyra, en fettsyra som finns i cellmembranet, av enzymet 5-lipoxygenas. LTB4 är känt för sin starka kemotaxiska aktivitet och attraherar därför vita blodkroppar, särskilt neutrofila granulocyter, till området där inflammationen pågår. Detta bidrar till att underlätta cellernas rekrytering och aktivering i inflammatoriska processer. LTB4 har också visat sig ha effekter på smärta och feber, och dess onormala reglering kan vara involverad i patologiska tillstånd som astma, reumatoid artrit och cancer.
Cytokiner är signalmolekyler som utsöndras av celler och påverkar kommunikationen mellan olika celler i kroppen. De spelar en viktig roll inom immunförsvaret, inflammation och celldelning. Exempel på cytokiner är interleukiner, interferoner, tumörnekrosfaktorer och koloni-stimulerande faktorer. Cytokinerna binder till specifika receptorer på målcellernas yta och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsvägar, vilket leder till att cellen ändrar sitt beteende eller funktion. Cytokinerna kan ha både pro- och antiinflammatoriska effekter och deras nivåer kan stiga kraftigt under sjukdomstillstånd som infektioner, cancer och autoimmuna sjukdomar.
Lungsäcksinflammation, också känd som pleurit, är en inflammation eller iritation av lungsäcken (pleura), den dubbla membran som omsluter lungorna och inre ytan av bröstkorgen. Det finns två typer av pleurit: torakal pleurit och pleuriisy.
Torakal pleurit är när lungsäcken blir irriterad eller inflammerad, vilket orsakar smärta vid djup andning eller hosta. Den kan vara akut eller kronisk och kan bero på olika sjukdomstillstånd som lunginflammation, lungemboli, cancer eller autoimmuna sjukdomar.
Pleuriisy är en allvarligare form av lungsäcksinflammation där lungsäcken blir inflammerad och fylls med vätska (pleuravätska). Detta kan orsaka andningssvårigheter, hosta och smärta i bröstet. Pleuriisy kan vara orsakad av infektioner, autoimmuna sjukdomar, cancer eller skada till lungorna.
I allmänhet behöver lungsäcksinflammation behandlas för att lindra smärtan och förebygga komplikationer som andningssvårigheter. Behandlingen kan innefatta smärtstillande medel, antiinflammatoriska läkemedel eller antibiotika beroende på orsaken till lungsäcksinflammationen.
CD18 (eller CD18 molekylärt identifieringsnamn: ITGAM) är ett integrin-protein som förekommer på ytan hos vita blodkroppar, särskilt neutrofila granulocyter och monocyter. Det bildar tillsammans med CD11b (eller CD11b/ITGAM) komplexet MAC-1 (eller CR3), som är involverat i adhesion, migration och fagocytos av neutrofila granulocyter. CD18-antigen betecknar därför vanligtvis detta proteins existens på cellens yta. Defekter i CD18-gener kan leda till olika former av immunbrist, såsom Leukocytadhäsionsdefekt (LAD) typ 1.
Th2-celler, eller T-hjälpceller 2, är en typ av adaptiva immunceller som producerar specifika cytokiner och har en viktig roll i försvaret mot parasitiska infektioner, såsom ormar och maskar. De producerar också cytokiner som bidrar till allergisk reaktivitet och astma. Th2-celler stimulerar B-celler att differensiera till antikroppsproducerande plasmaceller och frisätter IL-4, IL-5 och IL-13. Dessa cytokiner är involverade i aktivering av mastceller och eosinofiler, som bidrar till inflammation och försvaret mot parasiter.
'Upphostning' (engelska: 'Degradation') är inom medicinen ett samlingsbegrepp för den process där större molekyler bryts ned till mindre, enklare delar. Denna process kan ske naturligt i kroppen eller induceras av yttre faktorer som exempelvis vissa enzymer eller andra ämnen. Upphostning kan vara en önskvärd process vid nedbrytning och utransport av avfallsprodukter, men kan även leda till skadliga effekter om det gäller strukturella proteiner eller andra viktiga molekyler som bryts ned.
Interleukin-5 (IL-5) Receptor Alpha Subunit er en del av IL-5 reseptoren, som er ein proteinkompleks som består av to underenheter: den alfa-underenheten (IL-5Rα) og den beta-underenheten (IL-5Rβ). Denne receptoren finnes på overflata av visse hvite blodcellar, særlig eosinofiler. IL-5 er ein cytokin som spiller en viktig rolle i reguleringa av differensiering og aktiveringa av eosinofiler. IL-5 binder seg til IL-5Rα-underenheten, og denne komplekse binder seg deretter til IL-5Rβ-underenheten for å forme en funksjonell reseptor. Dette resulterer i intrasignalering som fører til eosinofils differensiering og aktivering. Overaktivitet av denne signalveien kan være involvert i ulike allergiske og inflammatoriske tilstander, sånn som astma og eksem.
Alpha-4 integrin, också känt som CD49d, är en transmembranprotein som utgör en del av den cellulära adhesionsmolekylen very late antigen-4 (VLA-4). Alpha-4 integrin binder till extracellulära matrisproteiner såsom fibronectin och vascular cellular adhesion molecule-1 (VCAM-1) för att mediera cellextracellulär interaktion, migration och adhesion. Det är involverat i en rad fysiologiska processer, inklusive embryogenes, hematopoiesis, immunförsvar och angiogenes. Dessutom har alpha-4 integrin visat sig spela en viktig roll i patofysiologiska processer såsom inflammation, autoimmunitet och cancer.
Interleukin-3 (IL-3) är ett protein som fungerar som en signalkemokrin i kroppen. Det produceras främst av aktiverade T-celler och fungerar som en hematopoietisk tillväxthormon som stimulerar vävnadens stamceller att dela sig och utvecklas till olika blodceller, inklusive vita blodkroppar som neutrofila granulocyter, eosinofila granulocyter, basofila granulocyter och monocyter, samt röda blodkroppar och trombocyter. IL-3 har också visat sig ha en viktig roll i immunförsvaret genom att reglera aktiviteten hos andra celler som är involverade i immuniteten, såsom mastceller och naturliga killer (NK)-celler.
CCL5, även känt som RANTES (Regulated upon Activation, Normal T-cell Expressed and Secreted), är en kemokin som påverkar immunförsvaret. Det är en liten signalsubstans som frisätts från vissa celler och binder till specifika receptorer på andra celler för att påverka deras beteende, i det här fallet rör sig cellerna till områden med högre koncentration av CCL5.
CCL5 spelar en viktig roll i inflammation och immunförsvar genom att attrahera och aktivera olika typer av vita blodkroppar, särskilt T-celler och eosinofiler, till områden med infektion eller skada. Det kan också spela en roll i patogenesen av vissa sjukdomar som HIV/AIDS, cancer och autoimmuna sjukdomar.
I medicinska sammanhang refererar termen 'CCL5-kemokin' till just denna specifika signalsubstans och dess funktioner i kroppen.
"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.
Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.
Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.
Lysofosfolipaser är en typ av enzymer som bryter ned specifika lipider (fettmolekyler) i cellmembranet, kallade fosfolipider. Namnet "lyso-" kommer från det grekiska ordet för lösning, och "fosfo-" och "-lipas" refererar till fosfolipid och enzym som bryter ned lipider, respektive.
Lysofosfolipaser bryter ned lysofosfolipider, som är en form av fosfolipider där en fettsyra har ersatts med ett vattenlösligt grupp. Dessa enzymer hjälper till att reglera mängden lysofosfolipider i kroppen och är viktiga för celldelning, celldödlighet och immunförsvar.
Det finns olika typer av lysofosfolipaser, inklusive A2-lysofosfolipas (LPLA2) och förmakslysofosfolipas (LpL). Dysfunktion eller onormalt uttryck av dessa enzymer har kopplats till olika sjukdomar, såsom neurodegenerativa sjukdomar, cancer och kardiovaskulära sjukdomar.
"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.
Hypersensitivity, immediate (also known as type I hypersensitivity) is a rapid immune response that occurs within minutes to hours after exposure to an allergen. It is characterized by the activation of mast cells and basophils, which release mediators such as histamine, leukotrienes, and prostaglandins. These mediators cause symptoms such as itching, redness, swelling, and pain. In severe cases, it can lead to life-threatening anaphylaxis. It is typically IgE mediated and occurs upon re-exposure to a previously encountered allergen.
I assume you are asking for a medical definition of "Marsvin," which is the Danish word for "sea lion". In the medical field, there isn't a specific condition or concept associated with the term "sea lion." However, if you meant to ask about a different term, please provide clarification, and I will be happy to help.
If you are interested in learning more about sea lions themselves, they are a type of marine mammal that belongs to the Otariidae family, also known as eared seals. They have external ears, long front flippers, and can walk on all fours. Sea lions are found in both the Northern and Southern Hemispheres, primarily in cold coastal waters. They are social animals, living in large colonies and are known for their intelligence and agility in water.
Näspolyper är små, knöliga tillväxter som växer i näshålorna. De utgörs av ökat vävnadsväxt hos slemhinnan i näshålan och kan vara orsakade av en inflammatorisk respons eller överdriven produktion av bindväv. Näspolyper kan leda till besvär som nässtopp, svårigheter att andas genom näsan, snuva, halsont och sänkt lukt- och smakkänsla. I allvarliga fall kan näspolyper orsaka svårigheter att andas och sömnsvårigheter. Behandlingen kan bestå av medicinska behandlingar som kortikosteroider eller antihistamin, men i allvarligare fall kan kirurgiskt avlägsnande av näspolyper vara nödvändigt.
'Luftrör' är ett medicinskt begrepp som refererar till de rörformiga strukturerna i kroppen som andningsluften passerar genom. Det finns två typer av luftrör: det övre och det nedre.
Det övre luftröret, också känt som näsa och svalg, börjar vid näsborrarna och fortsätter ner till struphuvudet. Det består av tre delar: näshålan, svalget och näsöppningarna i svalget (choanae).
Det nedre luftröret är en fortsättning på det övre luftröret och börjar vid struphuvudet och fortsätter ner till lungorna. Det består av två delar: luftstrupen (trachea) och de två bronkerna som delar sig och leder in i vardera lunga.
Luftrörens främsta funktion är att transportera luft till och från lungorna under andningen, så att syre kan tas upp av kroppen och koldioxid kan avges som en biprodukt.
Monocyte Chemoattractant Proteins (MCPs) är en grupp relaterade proteiner som tillhör superfamiljen cystein-cystein-bindande proteiner (CC-proteiner). Dessa proteiner är involverade i inflammation och immunförsvar genom att attrahera (kemoattrahera) monocyter, en typ av vita blodkroppar, till specifika områden i kroppen.
Det mest studerade MCP-proteinet är MCP-1 (eller CCL2), som binder till receptorn CCR2 på monocyternas yta och attraherar dem till inflammationsområdet. Andra relaterade proteiner inkluderar MCP-2, MCP-3 och MCP-4 (eller CCL7, CCL8 och CCL13), som också har kemoattraherande egenskaper men binder till andra receptorer på monocyternas yta.
MCPs spelar en viktig roll i patogenesens mekanismer vid flera inflammatoriska sjukdomar, såsom ateroskleros, diabetes, njursjukdomar och neurodegenerativa sjukdomar. Därför kan blockering av MCPs vara en potential terapeutisk strategi för att behandla dessa sjukdomar.
Mastceller är en typ av immuncell som innehåller granuler med flera olika biologiskt aktiva ämnen, såsom histamin, heparin och leukotriener. De spelar en viktig roll i allergiska reaktioner och inflammation genom att frisätta dessa mediatorer när de aktiveras. Mastceller finns främst i vävnader som är i kontakt med omgivningen, till exempel huden, slemhinnor och lungvävnad. De kan också vara inblandade i immunförsvaret mot infektioner och cancer.
Interleukin-4 (IL-4) er ein cytokine som spiller en viktig rolle innenfor immunsystemet og inflammasjonen. Det produseres av flere forskjellige typer av celler, blant annet T-hjelperceller, mastceller og basofile celler. IL-4 har mange funksjoner, men er særlig kjent for sin rolle i stimuleringen av B-cellers differensiasjon og antibassekretorisk aktivitet, samt for sin inngang i differentieringen av T-hjelperceller til en type kalt TH2-celler. Disse cellene er viktige for å regulere immunresponsen mot parasittiske organismer og allergiske reaksjoner. IL-4 kan også ha anti-inflammatoriske effekter og spille en rolle i heileprosessen.
Inflammation is the body's natural response to injury or infection. It is a complex process that involves various cells, chemicals, and blood vessels in the affected area. The main goal of inflammation is to eliminate the initial cause of cell damage, clear out necrotic tissue and cellular debris, and initiate tissue repair.
The cardinal signs of inflammation are:
1. Rubor (redness) - This results from increased blood flow to the affected area due to vasodilation of local blood vessels.
2. Calor (heat) - The increased blood flow also leads to an increase in temperature in the affected region.
3. Tumor (swelling) - Fluid and immune cells accumulate in the tissue, causing it to swell.
4. Dolor (pain) - The release of inflammatory mediators like prostaglandins sensitizes nerve endings, leading to pain.
5. Functio laesa (loss of function) - The inflammation and accompanying symptoms can impair the normal functioning of the affected organ or tissue.
Inflammation can be classified into two types: acute and chronic. Acute inflammation is a short-term response that usually lasts for a few days, while chronic inflammation is a long-term response that can persist for weeks, months, or even years. Chronic inflammation is often associated with various diseases, such as autoimmune disorders, cardiovascular disease, and cancer.
Bronkiellprovokationstest, eller bronchialde challenges, är en medicinsk undersökningsmetod där man utsätter patientens luftrör för en allt större mängd av ett ämne som misstänks orsaka andningssvårigheter. Testet används främst för att diagnostisera eller utesluta bronkiell astma, men kan även användas för andra luftvägsrelaterade sjukdomar.
Under en Bronkiellprovokationstest mäter man patientens lungfunktion före och efter utsättningen av det provocerande ämnet. För att testa på bronkiella reaktivitet använder man ofta metakolin, ett substans som orsakar bronkospasm hos personer med hyperreaktiva luftrör. Andra substanser som kan användas inkluderar histamin och koldioxid.
Testet utförs vanligen på en lungspecialistklinik under kontrollerade förhållanden, där patienten får andas in det provocerande ämnet genom ett spray eller en nebuliseringsmask. Man mäter sedan patientens lungfunktion med hjälp av en spirometri, som mäter luftvolym och flöde i lungorna.
Det är viktigt att notera att Bronkiellprovokationstest inte bör utföras på patienter med allvarlig kärlkramp, högt blodtryck eller andra allvarliga hjärt-kärlsjukdomar, eftersom det kan orsaka allvarliga biverkningar.
Kemokinreceptorer är en typ av receptor som binder till kemokiner, proteiner som fungerar som signalmolekyler inom immunsystemet och hos nervsystemet. Kemokinerna attraherar celler till specifika områden i kroppen genom att binda till dessa receptorer på cellernas yta. Detta orsakar en signalsignal som får cellen att röra sig mot källan för kemokinet (därav namnet). Kemokinreceptorerna delas in i två huvudgrupper baserat på deras struktur: CXC- och CC-kemokinreceptorer. De är involverade i en rad fysiologiska processer, såsom immunförsvar, inflammation, angiogenes och cancer.
'Komplement 5a' (C5a) är ett aktiveringspeptid som bildas när komplementsystemet aktiveras, vanligtvis genom den alternativa eller lectin-bunden vägen. Det består av 74 aminosyror och har en molmassa på ungefär 9 kDa. C5a är ett starkt proinflammatoriskt mediatör som utövar sin effekt genom att binda till G-proteinkopplade receptorer (GPCR) på olika celltyper, såsom neutrofiler, monocyter och endotelceller.
När C5a binder till sina respektive receptorer aktiveras en kaskad av intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till celldifferentiering, cytokinuttryck, kemotaxis och degranulation. Dessa processer bidrar till att koordinera den inflammatoriska responsen och underlätta bakteriell fagocytos och eliminering.
Dessvärre kan överaktivering av komplementsystemet och ökad C5a-produktion leda till skada på värdceller och vävnader, vilket är associerat med patologiska tillstånd såsom ischemisk hjärtinfarkt, sepsis, akut lunginflammation och autoimmuna sjukdomar.
"Cell movement" or "cell motion" refers to the ability of cells to change their location within an organism. This process is essential for various biological functions, including embryonic development, wound healing, and immune responses. There are several types of cell movements, such as:
1. **Random motility:** Also known as chemokinesis, this type of movement occurs when cells move randomly in response to changes in their environment, such as temperature or pH.
2. **Directed motility:** This type of movement is directional and occurs when cells respond to chemical gradients, a process called chemotaxis. For example, immune cells can migrate towards the site of an infection in response to chemicals released by bacteria.
3. **Cytokinesis:** This is the process by which a cell divides into two daughter cells during mitosis or meiosis. The cell membrane constricts and eventually pinches off, separating the two cells.
4. **Amoeboid movement:** This type of movement is characterized by the extension and retraction of pseudopodia (false feet), allowing the cell to move through its environment. This is common in certain types of white blood cells and single-celled organisms like amoebas.
5. **Actin-based motility:** Many types of cells use actin filaments, a type of protein, to generate forces for movement. The polymerization and depolymerization of actin filaments can push or pull the cell membrane, leading to cell movement.
These are just a few examples of cell movements with their own unique mechanisms and functions.
'Schistosoma mansoni' är en parasitisk plattmask (en sorts mask) som orsakar schistosomiasis, även känd som bilharzia. Den lever i värddjurens blodkärl och lägger ägg som sedan kan leda till allvarliga skador på bland annat lever, tarm och lungor. Sjukdomen sprids främst via kontakt med sötvatten som innehåller parasitens larver, vilka kan penetrera huden och sedan utvecklas till vuxna maskar inne i kroppen. Schistosoma mansoni är vanligast i Afrika och Mellanöstern.
'SRS-A' står för 'Slow-Reacting Substance of Anaphylaxis', som är ett äldre och mindre använt namn på en grupp signalsubstanser i kroppen som kallas leukotriener. Leukotriener är lipidmediatorer som deltar i inflammation och allergiska reaktioner, såsom astmaattacker.
Det finns två huvudtyper av leukotriener: SRS-A (nu oftare kallat cysteinylleukotriener) och LTB4. Cysteinylleukotriener orsakar bronkiell spasm, ökad sekretion av slem i lungorna och ökat permeabilitet i kapillärväggarna, vilket kan leda till andningssvårigheter och astmasymptom.
Dessutom bör nämnas att det finns läkemedel som är designade för att blockera effekterna av cysteinylleukotriener, såsom montelukast (Singulair) och zafirlukast (Accolate), vilka används i behandlingen av astma.
Allergisk bindhinnesinflammation, også kjent som allergisk konjunktivitt, er en type inflammasjon i øynene som skjer som svar på en overfølsomhet (allergi) mot et bestemt utenforstengt stoff (allergen). Bindhinnene er den tunne membranen som tapper inn og beskytter øyet. Når en allergisk person kommer i kontakt med et allergen, for eksempel pollen, dyrs hair eller husstaub, oppstår det en kjemisk reaksjon i kroppen som fører til frisett av histamin og andre kjemikalier. Disse kjemikaliene fører til svingende symptomer som rødhet, kløe, tårer, vanskeligheter med å se klart og en känsla av sand i øyet.
Det er viktig å si at dette er en medicinsk definisjon og kan variere i hvor detaljert den er beroende på kilde og språk.
"Cell-to-cell adhesion" refererar till de molekylära mekanismerna som tillåter celler att hålla fast vid varandra och forma tissuer. Detta uppnås genom interaktioner mellan specifika membranproteiner på cellernas yta, såsom kadherinerna, immunoglobulin-liknande celladhesionsmolekyler (Ig-CAM) och integrinerna. Dessa proteiner bildar komplex med varandra och/eller cytoskelettet för att stabilisera kontakten mellan cellerna. Cell-to-cell adhesion är viktig för embryonal utveckling, celldifferentiering, cellyta hållfasthet, barrierfunktioner samt tumörsuppression och progression.
Kemotaxi är ett fenomen där celler, som exempelvis vita blodkroppar eller cancerceller, navigierar och rör sig inom ett biologiskt system i respons till koncentrationsgradienten av kemiska signalmolekyler, kallade kemotaxiska faktorer. Dessa molekyler binder till specifika receptorer på cellmembranet och aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar, vilket leder till ändringar i cellens cytoskelett och rörelsemönster.
Kemotaxiska faktorer kan vara attractanter eller repeller beroende på om de attraherar eller avskräcker cellrörelsen. Exempel på kemotaxiska faktorer inkluderar cytokiner, chemokiner och tillväxtfaktorer som spelar viktiga roller i immunförsvaret, inflammation, angiogenes och cancermetastaser.
Alpha-4-beta-1 integrin, också känt som very late antigen-4 (VLA-4), är en typ av celladhesionsmolekyl som spelar en viktig roll i immunförsvaret och cellkommunikationen. Det består av två polypeptidkedjor, alpha-4 och beta-1, som kombineras för att bilda ett heterodimer.
Denna integrin är involverad i adhärensprocesser mellan celler och mellan celler och extracellulär matrix (ECM). I det immunförsvaret hjälper den till att kontrollera leukocyttrafik, migration och aktivering.
I patologiska tillstånd kan överaktivitet av alpha-4-beta-1 integrin leda till autoimmuna sjukdomar, inflammation och cancer.
Interleukin-13 (IL-13) är ett cytokin som produceras av aktiverade T-celler och andra celler i det immuna systemet. Det fungerar som en signalmolekyl mellan cellerna och har en central roll i reguleringen av immunresponsen, särskilt vid typ 2-t-cellsreaktioner. IL-13 är involverat i inflammatoriska processer och kan orsaka slemhinneödem, sekretion av slem och bronkiell spasm, vilket gör det till ett viktigt mål för behandling av astma och andra allergiska sjukdomar.
Flödescytometri är en laboratorieteknik inom cellbiologi och patologi som används för att kvantifiera och analysera fysikaliska och kemiska egenskaper hos enskilda celler i en population av levande eller fixerade celler. Metoden bygger på att celler passerar genom ett snävt ljusstråle, ofta laserljus, varvid cellernas optiska egenskaper registreras med hjälp av olika detektorer.
Cellerna fluorescerar när de exciteras av laserljuset, och det är möjligt att koppla specifika antikroppar eller andra molekyler som binder till cellreceptorer markerade med fluoroforer till cellerna före analysen. På så sätt kan man få information om olika aspekter av cellernas proteinexpression, cellyta, DNA-innehåll och andra egenskaper.
Flödescytometri är en mycket känslig metod som möjliggör att analysera upp till ett tusen celler per sekund, och den används inom många områden inom biomedicinsk forskning och klinisk diagnostik, exempelvis för att bestämma immunfenotyp, det vill säga vilka typer av vita blodceller som finns i en blodprov, eller för att uppskatta cellcykeln hos cancerceller.
'Allergisk, perenn rinit' är en medicinsk diagnos som betecknar en ongoing inflammation i näsan orsakad av en överkänslighet för ett eller flera ämnen i omgivningen. "Perenn" betyder "pågående" och "allergisk" betyder "utlöst av en allergisk reaktion".
Denna typ av rinit kännetecknas av symtom som kräkning, nysningar, klåda i näsan och ögon, nästäppa och slemhalsont. Symtomen kan vara lindriga eller allvarliga och påverka dygnsöverlevnaden negativt.
Allergiska perenn rinit kan orsakas av en överkänslighet för ämnen som husstäv, katter, hundar, skalbaggar, mögel eller andra luftburena allergen. Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man tror sig lida av denna diagnos, eftersom det finns effektiva behandlingsalternativ som kan förbättra symtomen och livskvaliteten.
"Antiallergiska medel" är en kategoribeteckning för läkemedel som används för att behandla och lindra symptom orsakade av överkänslighetsreaktioner, såsom allergi. Dessa mediciner verkar genom att minska eller blockera effekterna av histamin och andra substanser som frisätts under en allergisk reaktion. De kan vara i form av orala tabletter, kapslar, droppar, sprayer eller salvor. Exempel på antiallergiska medel inkluderar antihistaminer, kortikosteroider och leukotrienantagonister.
Metamfetamin är ett starkt centralstimulerande preparat och ett av de aktiva substanserna i drogen krympboende. Metakolinklorid är däremot ett läkemedel som används för att behandla metamfetaminmissbruk.
Metakolinklorid är en långverkande, reversibel inhibitor av det enzym som bryter ner dopamin (dopaminhydroxylas). Genom att hindra nedbrytningen av dopamin ökar koncentrationen av dopamin i hjärnan och minskar på så sätt behovet av metamfetamin.
Metakolinklorid ges ofta som en del av ett multimodalt behandlingsprogram för metamfetaminberoende, tillsammans med psykosocialt stöd och andra medicinska behandlingar. Det bör endast användas under övervakning av en läkare på grund av riskerna för biverkningar som sänkt blodtryck, yrsel, trötthet, illamående och kräkningar.
Eosinophilic esophagagitis (EE) är en kronisk, immunologiskt betingad inflammatorisk sjukdom som drabbar övre svälten. Den karaktäriseras av ett överdådigt inslag av eosinofiler i öppningsskiktet (muscularis mucosae) och yttre skiktet (submucosa) av ösophagusväggen.
EE orsakas vanligtvis av en överdriven känslighet för vissa föda eller miljöallergener, även om det kan finnas andra orsaker också. Symptomen på EE kan variera beroende på individen, men de kan inkludera svår nedstängning, smärta eller irriterande känsla i bröstet när man sväljer, illamående och kräkningar.
Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av endoskopi (en undersökning med en flexibel slang som löper ner i matstrupen), biopsier (en liten provtagning av vävnaden) och klinisk bedömning. Behandlingen för EE kan innebära ändringar av kosten, medicinsk behandling med kortikosteroider eller andra läkemedel som minskar inflammationen i ösophagusväggen.
Cell separation is a general term used to describe various methods for isolating specific cell types or populations from a heterogeneous mixture of cells. This process can be accomplished through physical or biological means and is often a crucial step in many laboratory and medical procedures, such as cell culture, diagnostic testing, and regenerative medicine. Some common techniques for cell separation include:
1. Density gradient centrifugation: In this method, a sample containing the mixture of cells is carefully layered onto a density gradient medium (such as Ficoll or Percoll) and then centrifuged at high speeds. The different cell types will separate based on their densities, with denser cells settling towards the bottom of the tube and less dense cells remaining near the top.
2. Flow cytometry and cell sorting: This technique uses fluorescently labeled antibodies to specifically bind to and tag target cells within a mixture. The sample is then passed through a flow cytometer, which detects and sorts the cells based on their fluorescence characteristics.
3. Magnetic-activated cell separation (MACS): In this method, magnetic beads coated with antibodies that recognize specific cell surface markers are added to a sample containing the mixture of cells. The cells are then passed through a magnetic field, causing the labeled target cells to be retained while the unlabeled cells flow through.
4. Immunomagnetic separation: Similar to MACS, this method uses antibody-coated magnetic beads to isolate specific cell types. However, instead of passing the sample through a magnetic field, the bead-bound cells are selectively captured using a magnet and then washed and eluted for further analysis or processing.
5. Microfluidic devices: These small, chip-based systems use various physical principles (such as size, deformability, or electrical properties) to separate cells within microchannels. They offer high throughput, gentle handling, and precise control over the separation process.
These are just a few examples of cell separation techniques used in research and medicine. The choice of method depends on factors such as the specific application, required purity and yield, and the complexity of the starting mixture.
Rolipram är ett läkemedel som tillhör en grupp av ämnen som kallas fosfodiesteras-4-hämmare. Det används i forskning för att studera effekterna av att blockera fosfodiesteras-4, enzymet som bryter ner cAMP (cyklisk AMP), ett signalsubstans i celler. Rolipram har undersökts för potentialen som behandling för depression och neurodegenerativa sjukdomar, men det har inte godkänts för kliniskt bruk hos människor på grund av biverkningar och brist på tillräcklig effektivitet.
En nässköljvätska är en lösning som används för att skölja eller spola ur ögonen. Den kan innehålla olika aktiva substanser beroende på syftet, till exempel läkemedel för att behandla ögoninflammation eller ögoninfektion, eller en mild saltlösning för att rena och vattna ögonen.
Nässköljvätskor kan användas för att rengöra ögat från smuts, bakterier och andra främmande partiklar som kan ha kommit in i ögat. Det kan också användas efter en ögonoperation eller för att lindra symtom orsakade av torra ögon.
Det är viktigt att följa anvisningarna från läkaren eller apotekaren när man använder en nässköljvätska, och inte använda den längre än nödvändigt eftersom det kan orsaka skada på ögat.
I'm sorry for any confusion, but "Makrofag-1-antigen" is not a widely recognized or established medical term in the field of immunology. It seems like it might be a combination of terms referring to "macrophages," which are a type of white blood cell that engulfs and destroys foreign substances, and "antigens," which are substances (usually proteins) on the surface of cells, or particles that can cause an immune response. However, without more context, it's difficult to provide a precise definition for this term.
It's possible that there might be some confusion with the term "M1 macrophages," which refers to a specific activation state of macrophages characterized by their production of pro-inflammatory cytokines and their ability to kill intracellular pathogens. However, I would recommend consulting the original source or context in which this term was used to determine its precise meaning.
CCL7, även känt som monocyte chemotactic protein 3 (MCP-3), är ett citokin som tillhör CC-chemokinfamiljen. Chemokiner är små proteiner som fungerar som chemoattraktanter och spelar en viktig roll i immunförsvaret genom att rekrytera olika celltyper till inflammationsområden eller till specifika anatomiska områden i kroppen.
CCL7 binder till och aktiverar CCR1, CCR2 och CCR3-receptorerna på monocyter, basofila granulocyter och dendritceller, vilket leder till cellmigration och aktivering av dessa celler. Det har visat sig spela en roll i olika fysiologiska processer som immunförsvar, hematopoesis och angiogenes, men det är även associerat med patologiska tillstånd såsom cancer, autoimmuna sjukdomar och neuroinflammatoriska tillstånd.
Leukotriener är en typ av lipidmediatorer som spelar en viktig roll i inflammatoriska processer i kroppen. De produceras främst av vita blodkroppar, såsom eosinofiler och neutrofiler, under stimulering av olika immunogena agens som exempelvis allergen, infektion eller skada.
Leukotrienerna är involverade i diverse patologiska processer som bronkospasm, edem och ökad sekretion vid astma, allergisk rhinit, COPD (Chronic Obstructive Pulmonary Disease) och andra inflammatoriska tillstånd. De har också en viktig roll i patogenesen av hudsjukdomar som eksem och psoriasis.
Det finns fyra huvudsakliga typer av leukotriener: LTB4, LTC4, LTD4 och LTE4. Dessa molekyler utövar sin biologiska aktivitet genom att binda till specifika receptorer på målceller, vilket leder till en uppsättning cellulära svar som kan variera beroende på typ av leukotrien och typ av målcell.
I medicinsk kontext används ofta läkemedel som blockerar leukotrienreceptorerna eller hämstar leukotrienbiosyntesen för att behandla inflammatoriska sjukdomstillstånd, särskilt astma och allergisk rhinit.
Trichinellosis är en infektionssjukdom som orsakas av parasiten Trichinella spiralis och överförs vanligtvis genom förtäring av underkokt eller råt fläskkött eller vilt kött, som innehåller infekterade muskelmaskar. När den infekterade maten sväljs kan parasitens larver kläckas i mag-tarmkanalen och sedan ta sig vidare till den muskulära vävnaden där de bildar sina egna cystor, vilket kan orsaka en rad symtom som kan vara milda eller allvarliga beroende på omfattningen av infektionen. Symtomen på trichinellos kan inkludera muskelvärk, feber, ödem, svullnad och rodnad av ansiktet, halsen och extremiteterna, illamående, kräkningar, diarré eller förstoppning, hosta och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan infektionen leda till livshotande komplikationer såsom hjärtsvikt, hjärninflammation och nedsatt njurfunktion.
'Monoklonala antikroppar' är en typ av antikroppar som produceras av en enda klon av B-celler och har därför alla samma specifika antigenbindningsplats. De används inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, framför allt cancer och autoimmuna sjukdomar. Exempel på monoklonala antikroppar som används terapeutiskt är Rituximab, Trastuzumab och Infliximab.
Atopisk hudinflammation, även känd som atopisk dermatitis eller eczema, är en kronisk inflammatorisk hudsjukdom som ofta förekommer hos personer med en förhöjd sannolikhet för allergier. Sjukdomen är vanligast hos barn men kan även drabba vuxna.
Atopisk hudinflammation kännetecknas av torr, rodnad och klådig hud som ofta visar sig i utslag som varierar från milda till allvarliga. Utslagen kan vara vattniga, skorpa eller krusiga och kan förekomma över hela kroppen, men vanligtvis på ansikte, hals, bakom knäna och insidan av armbågar.
Sjukdomen är ofta relaterad till andra atopiska sjukdomar som astma och rinit (allergisk rhinit), och kan vara förknippad med en överaktiv immunrespons till miljö- eller livsmedelsallergener. Den kan också orsakas av en brist på hudfettsbarriär, vilket gör att huden blir mer känslig för irritanter och allergier.
Atopisk hudinflammation kan vara svår att behandla och kräver ofta en kombination av god skötsel av huden, undvikande av irriterande substanser, mediciner som lindrar klådan och dämpar inflammationen samt eventuellt immunoterapi.
Leukotriener Blockerare är en typ av läkemedel som används för att behandla astma och allergier. De verkar genom att blockera effekterna av leukotrierner, kemiska signalsubstanser som orsakar inflammation i kroppen.
Leukotriener receptor antagonister (LTRAs) är en underkategori av leukotrienblockerare som direkt blockerar leukotrienreceptorer och förhindrar således att leukotrierner binder till dem och utlöser inflammation. Exempel på LTRAs inkluderar montelukast, zafirlukast och pranlukast.
Leukotriener syntetashämmare är en annan underkategori av leukotrienblockerare som blockerar enzymet 5-lipoxygenas, vilket förhindrar produktionen av leukotrierner. Exempel på leukotriener syntetashämmare inkluderar zileuton.
Leukotrienblockerare används ofta som en komplementär behandling till kortikosteroider och beta-2-agonister för att kontrollera astmasymptom och förebygga astmaattacker. De kan också användas för att behandla allergiska rhinit, såsom säsongsbundna allerginier.
CD-antigen (Cluster of Differentiation) er en type overflateproteiner som finnes på celloverflaten til mange forskjellige typer av hvite blodceller, inkludert lymfocytter og monocytter. CD-antigener brukes som markører for forskjellige celltyper og er viktige for å forstå forskjellene mellom de ulike typer av immunceller og deres funksjoner.
CD-antigener er også viktige mål for immunterapy, som for eksempel monoklonale antistoff, som brukes i behandlingen av mange typer av kraftige sykdommer som kreft og autoimmune lidelser. CD-antigener er også viktige for å forstå hvordan immunsystemet fungerer og hvordan det kan bli styrt i ulike patologiske tilstander.
N-formylmetioninleucyl-fenylalanin, ofta förkortat till fMLF eller fMet-Leu-Phe, är ett tripeptidmolekyll som består av tre aminosyror: formylmetionin (fMet), leucin (Leu) och fenylalanin (Phe). Detta molekyll spelar en viktig roll inom immunologin, eftersom det är ett kemotaktiskt peptid som attraherar specifika vita blodkroppar, så kallade neutrofila granulocyter, till platsen där det bildas.
fMLF produceras av bakterier och andra mikroorganismer under deras celldelning och kan orsaka inflammation när det upptäcks av värdkroppen. Neutrofila granulocyter reagerar på fMLF genom att migrera till platsen där det har bildats, vilket är en del av den immunologiska responsen för att bekämpa infektioner. Detta molekyll används också inom forskning för att studera neutrofilernas funktion och migration.
Vascular Cell Adhesion Molecule-1 (VCAM-1) är ett transmembrant protein som uttrycks på endotelceller i blodkärlen. Det spelar en viktig roll i immunförsvaret genom att under normala förhållanden hjälpa till att reglera adhesionen och diapedes (den process där vita blodkroppar passerar genom endotelcellerna för att nå omgivande vävnad) av vita blodkroppar under inflammatoriska förhållanden.
VCAM-1 binder till integriner på ytan av vissa vita blodkroppar, särskilt lymfocyter och monocyter, vilket leder till att de aktiveras och adhererar till endotelcellerna. Detta är en nödvändig förberedelse för deras migration genom blodkärlen och in i omgivande vävnad där de kan delta i immunförsvaret eller i patologiska processer som inflammation och ateroskleros.
Ökad uttryckning av VCAM-1 har associerats med flera sjukdomstillstånd, särskilt inflammatoriska och kardiovaskulära tillstånd, såsom ateroskleros, reumatoid artrit, cancer och diabetes.
Zymosan är ett preparat framställt från celldelar (saccharomyces cerevisiae) av jästsvampar. Det används inom forskning som ett immunstimulerande medel, specifikt för att aktivera komplementsystemet och inducerar inflammatoriska respons. Zymosan består huvudsakligen av glukan och mannan, vilket gör det till en kraftfull stimulator av både alternativt och klassisk komplementaktivering. Det är vanligt att forskare använder zymosan i studier relaterade till immunologi, inflammation och immunmodulering.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.
C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.
Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.
'Allergisk, årstidsbunden rinit' (även känd som säsongsbunden allergisk rinit) är en medicinsk diagnos som innebär att en individ upplever symptom på näsallergi under specifika årstider, vanligtvis på våren eller hösten. Symptomen orsakas av en överreaktion i immunförsvaret när den drabbade exponeras för vissa pollen från gräsväxter, träd eller örter.
Typiska symptom på allergisk, årstidsbunden rinit innefattar nysning, klåda i näsan och ögon, nästäppa, irriterade, röda och vattniga ögon samt hosta. I allvarliga fall kan även andningssvårigheter förekomma. Dessa symptom uppstår när kroppen utsätts för de allergen som orsakar överkänslighetsreaktionen.
Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man upplever dessa symptom, eftersom det finns effektiva behandlingsalternativ som kan lindra symptomen och förbättra livskvaliteten. Behandlingen kan bestå av antihistaminpreparat, nasalspray med kortikosteroider eller immunoterapi (allergisk desensibilisering).
En granulocyt är en vitt celltyp i blodet som hjälper till att skydda kroppen mot infektioner och inflammation. Granulocyterna har en segmenterad kärna och cytoplasmamassor fyllda med små granuler som innehåller enzymer och andra substanser som kan bryta ned främmande partiklar och ämnen. Det finns tre typer av granulocyter: neutrofila granulocyter, eosinofila granulocyter och basofila granulocyter. De flesta granulocyterna i blodet är neutrofila granulocyter.
"Cell survival" er en begrepsbeskrivelse innen cellebiologi som refererer til evnen til at en celle kan forblive levende og funksjonell under ugunstige forhold som skader, stress, iltsvikt eller eksponering for toksisk miljø. Dette kan involvere aktivering av cellulære overlevelsesmekanismer som f.eks. reparasjon av DNA-skade, regulering av celldød (apoptose), autofagi og endret metabolisme for å tilpasse seg de ugunstige forholdene.
Det er viktig å skille mellom "cell survival" og "viability", som refererer til en cells evne til å fortsette med normal funksjon etter eksponering for en utfordring eller behandling. En celle kan være "viable" men ha økt sårbarhet overfor ytterligere skade eller stress, mens en celle som har "cell survival" kan ha aktivert overlevelsesmekanismer for å overleve under ugunstige forhold, men kan ha noen funksjonelle begrunnelse.