Cyclin T
Cyklin D1
Cyklin A
Cyklinberoendekinas 9
Positive Transcriptional Elongation Factor B
Cykliner
Cyclin B1
Cyclin D2
Cyclin D3
Cyclin A1
Cyclin A2
Cyclin D
Genprodukter, tat
tat Gene Products, Human Immunodeficiency Virus
Cyklinberoende kinaser
Cyclin G1
Cyclin G
Cyclin C
Cyclin B2
Långt repetitionsöverhäng, HIV
Cyklinberoendekinas 2
Cyclin G2
Cyclin H
Cellcykel
Cyklinberoendekinas 4
CDC2-CDC28-kinaser
HIV-1
Transkription, genetisk
CDC2-proteinkinas
G1-fas
Hela-celler
Protein-serin-treoninkinaser
Cellcykelproteiner
Fosforylering
RNA-polymeras II
Cyklinberoendekinashämmare p27
Proteinbindning
S-fas
Reglering av genuttryck, virus
Retinoblastomprotein
Cyclin I
Smittsam hästanemivirus
Diklororibofuranosylbensimidazol
Molekylsekvensdata
RNA-bindande proteiner
Immunbristvirus, bovint
Mitos
Cellinje
Two-Hybrid System Techniques
Onkogenproteiner
bcl-1-gener
Cyclin-Dependent Kinase 8
Rekombinanta fusionsproteiner
Aminosyrasekvens
Promotorregioner, genetik
tat-gener
Cellkärna
Cyklinberoendekinas 6
RNA, budbärar
Cyklinberoendekinashämmar p21
RNA, smått nukleärt
Kaseinkinas I
Transkriptionsfaktorer
Cellkärneproteiner
Virusförökning
Terminalsekvenser, upprepade
NF90-proteiner
Transfektion
G2-fas
NIH.3T3-celler
Celler, odlade
Nedreglering
Cellproliferation
3T3-celler
Cyclin T är en typ av cyklin, som är proteiner involverade i cellcykeln. Cyclin T bildar ett komplex med kinaset CDK9 och spelar en viktig roll i transkriptionsregleringen genom att reglera elongationsfaktorn P-TEFb. Detta komplex är involverat i aktivering av RNA-polymeras II, som är nödvändigt för transkriptionen av protein kodande gener. Cyclin T har också visat sig vara involverad i HIV-replikation genom att interagera med virala proteiner.
Cyclin D1 är ett protein som spelar en viktig roll i cellcykeln, särskilt under G1-fasen. Det reglerar progressionen genom cellcykeln genom att aktivera kinaset CDK4/6, vilket leder till fosforylering av retinoblastomproteinet (pRb) och frigörning av transkriptionsfaktorer som E2F, vilka aktiverar uttrycket av gener som behövs för cellcykelns fortsatta framskridande. Cyclin D1 kan också påverka celldelningen genom att interagera med andra signaltransduktionsvägar, till exempel Wnt- och MAPK-signalering. Överaktivering av cyclin D1 har visats korrelera med onkogenes och cancerutveckling i olika typer av tumörer.
Cyclin A er ein protein som er involvert i reguleringa av celles dividasjonsprosess, kalla mitosen. Cyclin A binder seg til og aktiverer kinaser, en type av enzymer som fosforylerer (legg til en fosfatgruppe på) andre proteiner for å regulere deres funksjon. I celledelinga er cyclin A involvert i kontrollen av både G1/S-overgangen og G2/M-overgangen, som er kritiske punkter i celles dividasjonsprosess hvor cellen bestemmer seg for å gå videre til neste fase eller ikke. Cyclin A har også en viktig rolle i reguleringa av DNA-replikasjon under S-fasen. Cyclin A-nivået stiger opp i sent G1-fasen og forblir høyt gjennom S-fasen og G2-fasen før det synkroniserte nedbrytningen av cyclin A før cellen går inn i mitosen.
Cyclin-dependent kinase 9 (CDK9) är ett enzym som hör till familjen av cyklinberoende kinaser. CDK9 bildar komplex tillsammans med cyklin T och är involverat i regleringen av transkription genom att fosforylera serinresidyer på RNA-polymeras II, vilket leder till aktivering av denna polymeras och ökat transkriptionsaktivitet. CDK9 har också visat sig spela en roll i cellcykelregleringen, apoptos och cancerutveckling.
Cyclin E är en typ av cyklin, som är proteiner som hjälper till att regulera cellcykeln, dvs. de processer som kontrollerar cellers delning och växt. Cyclin E aktiverar ett enzym kallat CDK2, vilket tillsammans driver cellcykeln framåt under G1-fasen och in i S-fasen, där DNA replikeras. Cyclin E börjar syntetiseras sent under G1-fasen och når sin toppnivå just innan cellen går in i S-fasen. Nivåerna av cyclin E minskar sedan under S-fasen och G2-fasen, för att sedan åter öka inför nästa celldelning. Dysregleringar av cyklin E har visats vara involverade i olika typer av cancer.
Positive Transcriptional Elongation Factor B (P-TEFb) is a crucial transcription elongation factor in eukaryotic cells. It is a heterodimeric complex composed of cyclin-dependent kinase 9 (CDK9) and one of its regulatory subunits, cyclin T1 or T2.
P-TEFb plays an essential role in the regulation of gene expression by phosphorylating the carboxy-terminal domain (CTD) of RNA polymerase II's largest subunit, which is involved in transcription elongation. By adding a phosphate group to the CTD, P-TEFb helps to release the paused RNA polymerase II and allows for efficient transcription elongation, thereby promoting gene expression.
P-TEFb's activity is tightly regulated through various mechanisms, including its association with inhibitory proteins such as 7SK small nuclear ribonucleoprotein (7SK snRNP) complex. The regulation of P-TEFb activity is critical for proper gene expression and cellular function, and dysregulation of this factor has been implicated in various diseases, including cancer and HIV infection.
Cyclin B är en typ av cyklin, som är proteiner som reglerar cellcykeln. Cyclin B når sin högsta koncentration under den mitotiska delen av cellcykeln och aktiverar kinasen CDK1 (cyklindependenta kinas 1), vilket leder till att cellen går in i mitos. När celldelningen är klar, bryts ner cyclin B ned så att CDK1 inte längre är aktiverad och cellcykeln kan fortsätta. Cyklin B har därför en viktig roll för att koordinera celldelning och celldifferentiering.
Cykliner är proteiner som reglerar cellcykeln genom att aktivera olika enzymer (kinaser) som styr DNA-replikation och celldelning. Cyklinerna accumulerar under specifika faser av cellcykeln och binder till kinasen CDK (Cyclin-dependent kinase), vilket orsakar en konformationsförändring hos CDK som aktiverar dess kinaseaktivitet. När cyklinerna sedan degraderas avtar kinaseaktiviteten och cellcykeln kan fortsätta till nästa fas. Det finns olika typer av cykliner, exempelvis cyklin D, E, A och B, som är aktiva under specifika faser av cellcykeln.
Cyclin B1 är ett protein som spelar en viktig roll i cellcykeln, särskilt under den mitotiska fasen (M-fasen), då cellen delar sig till två döttrceller. Cyclin B1 binder till och aktiverar en kinase, CDK1 (cyklindependenta kinas 1), vilket bildar komplexet Cyclin B1-CDK1. Detta komplex reglerar flera processer som behövs för att cellen ska kunna genomföra celldelningen korrekt, till exempel brytandet ned av kromosomernas centrosomer och separationen av kromatiderna. Nivåerna av Cyclin B1 stiger under G2-fasen av cellcykeln och når sitt toppvärde just innan celldelningen inleds. Efter celldelningen bryts Cyclin B1 ned så att aktiviteten hos Cyclin B1-CDK1 komplexet minskar, vilket leder till att cellcykeln kan fortsätta till nästa fas.
Cyclin D2 er en type cyclin, som er ein proteinkjempe som spiller en viktig rolle i reguleringen av cellcyklane. Cyclin D2 binder til og aktiverer kinaseen CDK4 eller CDK6, som fremmer cellens overgang fra G1-fasen til S-fasen i cellcyklen. Cyclin D2-nivåene stiger i reaksjon på voksende kontrakterende signaler og tydes ofte som ein indikator på cellulær vekst og prosessering. Dysregulering av cyclin D2 kan føre til u kontrollert cellevekst og kan være involvert i ondartede forandringar i cellene, slik som kræft.
Cyclin D3 är en typ av protein som hör till cyklinfamiljen och spelar en viktig roll i celldelningen. Cyclin D3 binder till och aktiverar kinaset CDK4 eller CDK6, vilket leder till fosforylering av retinoblastomproteinet (pRb) och därmed cellcykeln går in i G1-fasen. Cyclin D3 uttrycks främst under G1-fasen och är känsligt för nedreglering genom mitogenaktiverade proteinkinaser (MAPK). Dessutom har cyklin D3 visat sig ha en roll i olika typer av cancer, då dess överexpression kan leda till onkogen transformation.
Cyclin A1 är en typ av cyklin, som är proteiner involverade i cellcykeln – den process genom vilken en cell växer och delar sig för att bilda två identiska dotterceller. Cyclin A1 har specifika roller under både G1-fasen och S-fasen av cellcykeln, men den spelar en huvudsaklig roll under den senare delen av G2-fasen och under M-fasen (mitosen), då cellen förbereds för celldelning.
Under G2-fasen hjälper cyclin A1 till att kontrollera cellens DNA-reparationsprocesser, och när allt DNA har reparerats korrekt aktiverar det progressionen in i mitosen. Under M-fasen är cyclin A1 involverat i regleringen av olika processer som kromosomseparation och celldelning.
Det är värt att notera att överexpression eller mutationer av cyclin A1 kan vara associerade med onkogenesis, det vill säga cancerutveckling.
Cyclin A2 er ein protein som tilhører cyclinfamilien, som regulerer celles livssyklus. Cyclin A2 binder seg til og aktiverer kinaser, noke kan føre til fosforylasjon av andre proteiner. Dette er viktig for reguleringa av celledelinga (mitosen) og celles vekst. Cyclin A2 har også en rolle i DNA-reparasjon etter skade. Levelen av cyclin A2 varierer over tid, og det er nøyaktig regulert for å sikre at celledelinga foregår på riktig tid og måte.
Cyclin D är en typ av proteiner som spelar en viktig roll i cellcykeln, särskilt under G1-fasen. De bildas i respons på tillväxtfaktorer och andra signalsubstanser som aktiverar celldelning. Cyclin D binder till och aktiverar cyklin-dependent kinaser (CDK), vilket leder till fosforylering av olika proteiner och slutligen cellcykelns förflyttning från G1-fasen till S-fasen, där DNA-replikation sker. Cyclin D-nivåerna kontrolleras av en komplex regleringsmekanism som inkluderar syntes, nedbrytning och transport av proteinet. Oreglerad aktivering av Cyclin D har visats vara involverat i cancerutveckling.
"Genprodukt" (engelska: "gene product") är ett samlingsbegrepp inom genetiken som avser de molekyler som kodas av en viss gen. Det kan röra sig om både proteiner och RNA-molekyler, beroende på vilken typ av gen det handlar om.
En "genprodukt, tät" (engelska: "translated gene product") är ett specifikt begrepp som avser den slags genprodukter som är proteiner. Proteinet kodas av en gen genom att informationen i DNA-sekvensen först transkriberas till en mRNA-sekvens, och sedan translateras till en proteinsekvens under processen som kallas translation.
Således kan man säga att en genprodukt, tät är det slutliga resultatet av genuttrycket för en viss gen på proteinnivå.
Tat-proteinet är ett infektionsrelaterat protein hos HIV (Human Immunodeficiency Virus), som spelar en central roll i virusets replikationscykel. Det kodas av *tat*-genen och fungerar som en transkriptionsaktiverande faktor, vilket innebär att det styr produktionen av viralt RNA (Rymdenätverksacid) från provirus-DNA. Tat-proteinet binder till TAR-elementet (Transactivation Response Element), en sekvens av nukleotider i virusets RNA, och rekryterar därmed andra proteiner som behövs för att initiera transkriptionen av *tat*-genen. På så sätt ökar det effektivt syntesen av fler kopior av viralt RNA och protein, vilket i sin tur leder till en ökad replikationseffektivitet hos viruspartikeln.
Cyclin-dependent kinases (CDKs) are a family of serine/threonine protein kinases that play crucial roles in regulating the cell cycle, transcription, and other cellular processes. The activity of CDKs is dependent on their association with cyclin proteins, which act as regulatory subunits.
The cell cycle is a tightly regulated process that involves several stages, including G1 phase, S phase (DNA replication), G2 phase, and M phase (mitosis). CDKs are key regulators of the transitions between these phases. For example, CDK4 and CDK6 form complexes with D-type cyclins during G1 phase and help to promote progression into S phase by phosphorylating and inactivating the retinoblastoma protein (pRb). This allows the transcription factor E2F to be released and activate genes required for DNA replication.
CDKs are also involved in other cellular processes, such as transcription, where they can regulate the activity of transcription factors by phosphorylating them. CDK7, for example, is a component of the general transcription factor IIH (TFIIH) complex and plays a role in initiating transcription by phosphorylating the carboxy-terminal domain of RNA polymerase II.
CDKs are tightly regulated through various mechanisms, including activation by cyclin binding, inhibition by CDK inhibitors, and regulation by phosphorylation. Dysregulation of CDK activity has been implicated in several diseases, including cancer, where aberrant CDK activity can lead to uncontrolled cell cycle progression and tumor growth. As a result, CDKs have become important targets for the development of anti-cancer therapies.
Cyclin G1 är en typ av protein som hör till cyklinfamiljen och spelar en viktig roll i cellcykelregleringen. Cyclin G1 binds till och aktiverar cyklindependent kinas 5 (CDK5), ett enzym som deltar i olika cellylefnader, inklusive neuronal differentiering, signaltransduktion och neuroplasticitet. Cyclin G1 har också visat sig ha en roll i DNA-skadors svar och reparation. Ändringar i cyclin G1-uttrycket har associerats med olika sjukdomstillstånd, till exempel cancer och neurodegenerativa sjukdomar.
Cyclin G är en typ av protein som hör till cyklinfamiljen och spelar en viktig roll i cellcykelregleringen. Cyclin G har flera olika funktioner beroende på celltyp och cellcykelfas, men den verkar ofta vara involverad i kontrollen av celldelning och apoptos (programmerad celldöd). Cyclin G kan även spela en roll i responsen till DNA-skador och stress. Den binder till och aktiverar kinaser som hjälper till att reglera cellcykeln, såsom CDK5 och GSK3β. Cyclin G har också visat sig vara involverad i neuronal differentiering och synaptisk plasticitet.
Cyclin C är ett protein som hör till cyklinfamiljen och spelar en viktig roll i cellcykeln. Cyclin C binder till och aktiverar kinaset CDK3 (Cyclin-dependent kinase 3), vilket resulterar i fosforylering av olika målproteiner och reglering av transkription, celldelning och apoptos. Cyclin C har också visat sig vara involverat i signaltransduktion och regulering av cellcykelns G1-fas. I onormala tillstånd kan mutationer eller abnormalt uppsatt cyklin C/CDK3-komplex leda till cancerutveckling.
Cyclin B2 är en typ av cyklin, ett protein som reglerar cellcykeln. Cyclin B2 binds till och aktiverar CDK1 (cyklindependent kinas 1), vilket är viktigt för cellcykelns kontroll, särskilt under meiosens och mitosens G2-fas och skiljaktiga delningsfaser. Cyclin B2/CDK1 komplexet hjälper till att koordinera intracellulära händelser såsom kromosombindning, spindelfiberuppbyggnad och celldelning. Cyclin B2-nivåerna stiger under sen G2-fas och når toppnivåer under profasen och metafasen av mitosen eller under första meiosisdelningen. Därefter degraderas cyclin B2 snabbt, vilket leder till att CDK1 inaktiveras och cellcykeln kan fortsätta till nästa fas.
"Långt repetitionsöverhäng, HIV" (engelska: "long terminal repeat", LTR) refererar till de upprepade sekvenser av DNA som finns vid början och slutet av det retrovirus som orsakar HIV-infektionen. Dessa upprepade sekvenser innehåller regulatoriska element som kontrollerar virusets genuttryck och replikation. De två LTR:na är identiska och är nödvändiga för integrationen av viruset i värdcellens DNA, såväl som för att initiera transkriptionen av HIV-genomet till mRNA. Dessa LTR:n är också målet för flera antiretrovirala läkemedel som används för att behandla HIV-infektion.
Cyclin-dependent kinase inhibitor 2 (CDKN2) är en typ av protein som hör till gruppen cyklinberoende kinashämmare. CDKN2, även känd som p16, reglerar cellcykeln genom att hämma aktiviteten hos specifika cyklinberoende kinaser (CDK), vilket resulterar i inhibitering av celldelning och proliferation. Genom att agera som tumörsuppressorer bidrar CDKN2-proteiner till att förhindra oreglerad celltillväxt och onkogen transformation. Mutationer i CDKN2-generna har visats korrelera med ökat cancerrisiko i olika typer av cancersjukdomar.
Cyclin G2 er ein protein som tilhører cyclinfamilien, som regulerer cellens ciklene og deling. Cyclin G2 har spesielt viktige roller i reguleringen av cellens cikel under stressfult eller skadelytende forhold, slik som DNA-skade og oxidativ stres. Det kan hjelpe til å hindre celledelingen frem mot den normale delingen kan fortsette, noe som kan være viktig for å sikre at skadet DNA repareres riktig før cellen deler seg igjen. Cyclin G2 har også vist seg å spille en rolle i reguleringen av apoptose, eller programmert celledød, under ugunstige forhold.
Cyclin H är en typ av protein som spelar en viktig roll i cellcykeln, den process genom vilken en cell växer och delar sig för att bilda två nya döttrceller. Cyclin H bildar ett komplex med en annan typ av protein, kinaset CDK7, och tillsammans reglerar de aktiviteten hos andra proteiner som är involverade i transkription och cellcykelkontroll.
Cyclin H har också en viktig roll i den prerekryterande fasen av den interfasiska delen av cellcykeln, där cellen förbereds för celldelning. Under denna fas hjälper cyclin H till att aktivera andra proteiner som är involverade i DNA-replikation och reparation.
I medicinskt hänseende kan mutationer eller abnormaliteter i cyklin H-relaterade signaltransduktionsvägar vara associerade med olika sjukdomar, till exempel cancer.
The cell cycle is the process by which a cell grows, replicates its DNA, and divides into two daughter cells. It consists of four distinct phases: G1 phase, S phase, G2 phase, and M phase.
* G1 phase: This is the first gap phase, where the cell grows in size and synthesizes mRNA and proteins needed for DNA replication.
* S phase: This is the synthesis phase, where the cell replicates its DNA to ensure that each daughter cell will have a complete set of chromosomes.
* G2 phase: This is the second gap phase, where the cell continues to grow and prepares for division by checking for any errors in the DNA and producing more proteins and organelles needed for mitosis.
* M phase: This is the mitosis phase, where the cell divides into two daughter cells through a process called cytokinesis. M phase is further divided into prophase, prometaphase, metaphase, anaphase, and telophase, which are the stages of mitosis.
The cell cycle is regulated by various checkpoints that ensure the accurate replication and segregation of DNA, as well as the proper division of the cytoplasm. If any errors are detected during the cell cycle, the cell may undergo apoptosis or programmed cell death to prevent the propagation of abnormal cells.
Cyclin-dependent kinase 4 (CDK4) är ett enzym som spelar en viktig roll i cellcykeln, särskilt under G1-fasen. CDK4 aktiveras av cyklin D när cellen stimuleras till att dela sig, och tillsammans reglerar de progressionen genom cellcykeln genom fosforylering av olika proteiner.
CDK4 är även involverat i onkogenes och tumörsupression, och mutationer eller överaktivering av CDK4 har visats korrelera med flera typer av cancer, inklusive bröstcancer, livmodercancer och glioblastom. Därför är CDK4 ett aktivt forskningsområde för att utveckla nya behandlingsmetoder för cancer.
CDC2 och CDC28 är två namn på samma encym, en serin-treonin kinase som spelar en viktig roll i cellcykeln hos eukaryota celler. Denna kinase reglerar ingången till mitosen, den fas av cellcykeln då cellen delar sig. CDC2/CDC28 aktiveras genom att binda till cykliska komplex av regulatoriska subenheter, och tillsammans med dessa komplex bildar de en aktiverad kinasheter. Dessa komplex kallas också M-CDK (mitotiska cyklin-dependent kinaser).
I medicinska sammanhang refererar begreppet "CDC2-CDC28-kinaser" ofta till denna grupp av kinaser och deras roll i cellcykelregleringen. Avvikelser i CDC2/CDC28-aktiviteten har visats vara associerade med olika sjukdomstillstånd, inklusive cancer, då onormal cellcykelreglering kan leda till oregelbunden celldelning och tumörbildning.
HIV-1 (Human Immunodeficiency Virus type 1) är ett retrovirus som orsakar den akuta och kroniska infektionen hos människan, vilken kan leda till sjukdomen AIDS om den inte behandlas. HIV-1 attackerar och förstör CD4+ T-celler (en typ av vita blodkroppar), som är viktiga för att koordinera immunförsvaret i kroppen. När CD4+ T-cellerna minskar i antal, blir individen alltmer immunbristig och ökar risken för opportunistiska infektioner och cancer. HIV-1 smittar vanligtvis via sexuell kontakt, blodöverföring eller från en smittad mor till ett foster eller barn under fostertiden eller amning.
Genetisk transkription är ett biologiskt process inom cellen där DNA-sekvensen i en gen kopieras till en mRNA-molekyl (meddelande RNA). Detta är den första stegen i uttrycket av genen, och sker i cellkärnan hos eukaryota celler eller direkt i cytoplasman hos prokaryota celler.
Under transkriptionen öppnas dubbelspiralen av DNA-molekylen upp vid en specifik position, känd som promotor, och RNA-polymeras enzymet fäster sig vid DNA-sekvensen och börjar bygga upp en komplementär mRNA-sträng genom att läsa av DNA-sekvensen. När transkriptionen är klar klipps mRNA-molekylen loss från DNA:t och förbereds för translationen, där informationen i mRNA-molekylen används för att bygga upp en polypeptidkedja under ledning av ribosomer.
CDC2-proteinkinase, även känt som CDK1 (Cyclin-dependent kinase 1), är ett enzym som spelar en central roll i regleringen av cellcykeln hos eukaryota celler. Det aktiveras av cyklin B och tillsammans bildar de komplexet M-CDK, vilket är nödvändigt för inträdet i mitosen (cellens delningsfas).
M-CDK reglerar flera processer under mitosen, såsom kromosombundning, spindelapparatusbildning och cytokines, genom fosforylering av olika substrat. Aktiviteten hos M-CDK är strikt kontrollerad både vid aktivering och inaktivering, vilket säkerställer en korrekt celldelning.
Felet i regleringen av CDC2-proteinkinas kan leda till abnorma cellcykler och cancerutveckling.
G1-fas, även känt som G1-fase eller bara G1, är den första fasen i cellcykeln hos eukaryota celler. Under denna fas sker celldelningens förberedelse och cellytan ökar eftersom cellen tillverkar nya organeller och andra strukturer som behövs för att bilda två identiska dotterceller under den kommande mitosfasen.
För att en cell ska kunna gå från G1-fasen till den nästa fasen, S-fasen, måste ett antal kontroller ske för att säkerställa att cellen är redo för celldelning och att alla nödvändiga villkor är uppfyllda. Dessa kontroller kallas cellcykelkontroller och de regleras av en grupp proteiner som kallas cyklin-dependenta kinaser (CDK).
Om cellen inte uppfyller de nödvändiga villkoren för att gå vidare till den nästa fasen kommer den istället att stanna upp i G1-fasen, ett tillstånd som kallas G1-arrest. Detta är en naturlig process som hjälper till att säkerställa att cellen inte delar sig förrän alla villkor är uppfyllda. Om cellen inte kan gå vidare från G1-fasen kommer den istället att dö genom apoptos eller programmerad celldöd.
Hela-celler, även kända som HeLa-celler, är en immortaliserad celllinje som isolerades från ett cancerpatient som led av cervixcancer. Patienten hette Henrietta Lacks och hennes celler togs utan hennes vetskap eller samtycke under en operation 1951.
HeLa-cellerna är speciella eftersom de är "immortala", vilket betyder att de kan dela sig oändligt i laboratoriemiljö och fortsätta växa och reproduceras under lång tid. Detta gör dem till en mycket användbar resurs inom biomedicinsk forskning, eftersom de kan användas för att studera cellbiologi, genetik, cancer, virusinfektioner och andra sjukdomar.
HeLa-cellerna var den första mänskliga celllinjen som lyckades kultivera i laboratoriet och har sedan dess använts i tusentals forskningsstudier världen över. De har bidragit till ett stort antal vetenskapliga framsteg, inklusive utvecklingen av poliovaccinet, upptäckten av telomeraser och studiet av cellcykeln.
Emellertid har användningen av HeLa-celler också varit kontroversiell på grund av etiska frågor kring patientens samtycke och efterlevande familjs rättigheter till hennes genetiska information.
Protein-serin-treonin kinaser (PST-kinaser) är en grupp enzymer som har förmågan att katalysera överföringen av en fosfatgrupp från ATP till serin eller treonin aminosyror i proteiner. Denna process kallas fosforylering och den reglerar ofta proteinaktivitet, lokalisation och interaktion med andra molekyler inom cellen. PST-kinaserna spelar därför en viktig roll i cellsignalering, celldelning, apoptos och metabolism. Dereglering av dessa kinaser kan leda till olika sjukdomszustånd, exempelvis cancer.
"Cell cycle proteins" are a group of proteins that play crucial roles in regulating and controlling the cell cycle - the series of events that take place in a cell leading to its division and duplication. These proteins are involved in various checkpoints during the cell cycle, ensuring that each phase is completed accurately before progressing to the next one. They also help to coordinate the complex biochemical processes that occur during cell division, including DNA replication, chromosome separation, and cytokinesis. Examples of cell cycle proteins include cyclins, cyclin-dependent kinases (CDKs), and various checkpoint proteins.
'Fosforylering' er en biokjemisk prosess hvor et fosfatgruppe (PO4-) blir lagt til ein molekyll, ofte ein protein eller en enzym. Dette skjer når ATP (Adenosintrifosfat) deler seg i ADP (Adenosindifosfat) og frigir ein energirik fosfatgruppe som kan bli lagt til et anna molekyll for å endre dets egenskaper eller aktivere det. Fosforylering er en viktig reguleringsmekanisme innenfor cellegjenforening og signalveiledning i levande organismer.
RNA-polymerase II er enzymkompleks som spiller en viktig rolle i transskripsionsprosessen hos eukaryote celler. Denne polymerasen er ansvarlig for produksjonen av messenger RNA (mRNA) som koder for proteinsyntese. RNA-polymerase II binder seg til promotoregionen av gener og starter transskripsjonen ved å syntetisere RNA-strengen basert på DNA-sekvensen. Denne enzymkompleksen inneholder også subunits som regulerer aktiviteten og hjelper til med initiasjonen, elongasjonen og terminasjonen av transskripsjonen. RNA-polymerase II er derfor en nøkkelkomponent i genuttrykkingsmekanismene og reguleringen av cellulær aktivitet.
Cyklinberoendekinashämmare, eller CKI-hämmare, är en grupp protein som reglerar cellcykeln genom att hämma aktiviteten hos cyklinberoende kinaser (CDK). P27 är ett specifikt medlem av denna grupp.
P27, eller CDKN1B, är ett tumörsuppressorprotein som hämmar cellcykelns progression från G1-fasen till S-fasen genom att binda till och hämma aktiviteten hos olika cyklinberoende kinaser. När p27 binder till en CDK-komplex förhindrar det fosforyleringen av substrat som behövs för cellcykelns progression.
P27-nivåerna i cellen är noga reglerade, och minskade nivåer av p27 har visats korrelera med onkogenisk transformation och cancerutveckling.
Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.
Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:
* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.
Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.
'S-fase' (S-phase eller syntesefasen) er en fase i cellers cyklus, hvor DNA-replikationen finder sted. Under denne fase kopieres cellens DNA for at sikre, at der dannes to identiske kopier af cellens arvemateriale, når cellen deler sig senere i mitosen.
I S-fasen syntetiseres der også proteiner og andre molekyler, som er nødvendige for cellens vækst og funktion. Denne fase foregår normalt mellem G1-fasen og G2-fasen i cellens cyklus.
'Reglering av genuttryck, virus' refererer til mekanismer og processer som kontrollerer hvorvidt eller ikke gener i vira skal transkriberes og oversattes til proteiner. Genuttrykkregulering er en viktig aspekt av virkemåten til mange virus, siden det kan påvirke graden av infeksjon og sykdom som resulterer fra infeksjonen.
Virus har ofte begrenset antall gener i forhold til celle-baserte organismer, så de er avhengige av værtsorganismens maskineri for å syntetisere nye viruse proteiner og replikere sin egen genetisk informasjon. For å gjøre dette må virus regulere værtsorganismens cellulære mekanismer for å oppnå økt produksjon av virale proteiner og genetisk materiale.
Reglering av genuttrykk kan skje på flere måter, inkludert:
1. Transkripsjonsfaktorer: Virus kan produisere egne transkripsjonsfaktorer som binder til værtsorganismens DNA og styrer aktiviteten i gener relatert til viruset.
2. Epigenetiske endringer: Virus kan også påvirke epigenetiske endringer i værtsorganismens genetisk materiale, som f.eks. metylering av DNA eller modifikasjoner av histonproteiner, for å regulere genuttrykk.
3. Posttranskripsjonsmodifisering: Virus kan også påvirke posttranskripsjonsmodifisering av RNA-molekyler, som f.eks. splicing, adning og degradasjon, for å kontrollere hvilke gener som skal oversattes til proteiner.
4. MikroRNA: Virus kan også produisere egne mikroRNA-molekyler som binder til værtsorganismens RNA og regulerer genuttrykk ved degradasjon av RNA-molekyler eller forhindring av oversattelse til proteiner.
Samlet sett kan virus påvirke genuttrykk i værtsorganismen på flere måter for å sikre sin egen overlevelse og replikering. Dette kan også ha imidlertid en betydning for patogenesen av infeksjonen, da forstyrrelser i genuttrykk kan føre til ubalanse i cellulære prosesser som kan føre til sykdom.
Retinoblastomproteinet (Rb-proteinet) er ein protein som spiller en viktig rolle innenfor cellecyklusregulering og kontrollen av cellevoksing. Det er kjent for å fungere som en tumorsuppressor, det vil si at det hjelper til å forhindre u kontrollert cellevokst og kanine celler som blir skadelige eller kannere. Rb-proteinet fungerer ved å binde seg til andre proteiner i cellekjernen og på denne måten regulere aktiviteten av gener som styrer cellecyklen. Ved mutasjoner i RB1-genet kan Rb-proteinet bli inaktivert, noe som kan føre til u kontrollert cellevokst og kreftutvikling, særskilt retinoblastom, ein type øye cancer som oftest oppdages hos barn i tidleg alder.
I'm sorry for any confusion, but "Cyclin I" is not a widely recognized or established term in the medical or scientific community. The term "cyclin" refers to a family of proteins that regulate the cell cycle, and there are several different types of cyclins (e.g., Cyclin A, Cyclin B, Cyclin D, etc.). However, I could not find any credible sources that mention or describe a protein called "Cyclin I."
It's possible that there may be some mistake or misunderstanding in the term you are looking for. If you have more context or information about where you encountered this term, I may be able to provide a more accurate and helpful response.
'Smittsam hästanemivirus' refererar till ett samlingsbegrepp för olika serotyper av hästnemiovirus som kan orsaka infektionssjukdomen hästnemisjukan. Hästnemiovirus är en typ av virus som tillhör familjen Picornaviridae och är små, enkla, icke-membranomslutna RNA-virus.
Hästnemiovirus är mycket smittsamt och kan spridas via direkt kontakt med infekterade hästar eller indirekt genom kontaminerad utrustning, foder eller vatten. De flesta infektionerna orsakas av serotyp 1 (SV-1) och serotyp 3 (SV-3), men det finns också andra serotyper som kan orsaka sjukdom hos hästar.
Sjukdomstecken vid hästnemisjukan inkluderar feber, sänkt aptit, utslag på huden och slemhinnor, diarré och vatteningar i benen. I allvarliga fall kan även neurologiska symtom som stelhet, muskelsvaghet och lammhet förekomma.
Det finns inget behandlingssätt för hästnemisjukan, men smittskyddsåtgärder som isolering av sjuka djur och strikt hygien kan hjälpa till att begränsa spridningen av viruset. Vaccin finns också tillgängliga för att förebygga sjukdomen hos hästar.
Diklororibofuranosylbensimidazol, eller 5-bromo-2'-deoxyuridin (BrdU), är ett nukleosid som används som en substitut för thymidin i DNA. När det ersätter thymidin i DNA-strängen kan det fungera som ett markelement för att spåra cellproliferation och DNA-syntes in vitro och in vivo. BrdU absorberar ultraviolett ljus, vilket gör att det kan detekteras med immunohistokemiska metoder efter behandling med en anti-BrdU-antkropp.
Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.
DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.
Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.
RNA-bindande proteiner (RBPs) är proteiner som binder till RNA-molekyler och spelar en viktig roll i regleringen av RNA-processering, transport, lokalisation och traduction. Dessa proteiner har olika strukturella domäner som möjliggör deras bindning till specifika sekvenser eller strukturer hos RNA. Genom att interagera med RNA kan RBPs påverka dess stabilitet, sönderdelning, och dess förmåga att interagera med andra proteiner och ribonukleoproteinpartikel (RNP) komplex. RBPs är involverade i en rad cellulära processer såsom splicing, transport, lokalisation, stabilitet och översättning av mRNA, samt i regleringen av miRNA-funktioner.
'Bovine Immunodeficiency Virus' (BIV) är ett retrovirus som infekterar kor och orsakar en immunbristsjukdom som liknar människans HIV-infektion. BIV tillhör samma retrovirusfamilj som HIV, men smittorisken mellan arterna anses vara låg.
BIV infekterar T-celler och andra immunceller i kroppen och orsakar en progressiv nedbrytning av det immunförsvar som skyddar mot infektioner och sjukdomar. Detta kan leda till en rad symtom, inklusive viktminskning, diarré, feber, lymfknutor som blir ömmare och större, hudförändringar och andningssvårigheter.
Det finns inget botemedel för BIV-infektion, men smittspridningen kan begränsas genom att infektionskontrollåtgärder vidtas i boskapsbruket.
I medical terms, 'mitos' refererar till den process som celler genomgår för att dela sig och reproducera sin DNA. Mitosen är en typ av celldelning där en cell delas upp i två identiska dotterceller. Under mitosen separeras kromosomerna, replikeras och distribueras jämnt till varsin dottercell. Denna process är väsentlig för tillväxt, healing, och cellulär repair i levande organismer.
"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).
A two-hybrid system technique is a genetic assay used to identify and study protein-protein interactions (PPIs) within an organism, typically in yeast cells. It is based on the modular nature of transcription factors, which consist of separate DNA-binding and activation domains. The technique involves fusing the two proteins of interest to these domains, creating hybrid proteins. One protein is fused to the DNA-binding domain (BD), while the other is fused to the activation domain (AD). When both fusion proteins interact within the cell, they bring the DNA-binding and activation domains together, leading to the transcription of a reporter gene. The activity of this reporter gene serves as an indicator of the interaction between the two proteins.
There are several variations of the two-hybrid system technique, but the most common one is the "yeast two-hybrid" (Y2H) assay. In addition to Y2H, other variants include bacterial two-hybrid systems and mammalian two-hybrid systems. These techniques have been instrumental in discovering and characterizing numerous PPIs, contributing significantly to our understanding of protein function and cellular processes.
Onkogenproteiner är proteiner som bildas från onkogener, vilka är gener som har potentialen att orsaka cancer. Onkogener kan utvecklas genom mutationer i normalt fungerande cellulära gener, kallade protoonkogener. När en protoonkogen muteras och blir onkogen, kan det leda till oreglerad celldelning och cancer. Onkogenproteinerna kan vara aktiverade kontinuerligt eller ha ökad aktivitet jämfört med deras normala motsvarigheter, vilket leder till onormal celltillväxt och cancer. Exempel på onkogenproteiner inkluderar HER2/neu, EGFR och BCR-ABL.
BCL-1 (B-cell leukemia/lymphoma 1) er også kjent som Cyclin D1, og er ein protein som spiller en viktig rolle innenfor cellecyklusregulering og apoptose. BCL-1-generet (CCND1) er genet som koder for BCL-1/Cyclin D1-proteinet.
BCL-1-generet ligger på kromosom 11 i regionen q13, og kan bli overeksprimert eller transloisert i mange typer av kraftfullkreft, særlig B-cell leukemia og lymphoma. Overeksprimering eller transloasjon av BCL-1-generet fører til økt syntese av Cyclin D1-proteinet, som kan føre til u kontrollert celleproliferasjon og kraftfullskaping.
I medisinsk sammenheng kan en abnormalitet i BCL-1-generet være assosiert med en dårlig prognose for pasienter med B-cell leukemia eller lymphoma, og det kan bli brukt som ein marker for diagnose og monitoring av kraftfullskaping.
Cyclin-dependent kinase 8 (CDK8) är ett enzym som tillhör familjen cyklinberoende kinaser (CDK). CDK8 bildar en heterodimer med cyklin C och aktiveras genom att binda till dessa. Det spelar en viktig roll i regleringen av transkriptionen av gener, framförallt som en negativ regulator av transkriptionsfaktorerna i polymerase II-komplexet. CDK8 kan också vara involverat i celldelning och apoptos (programmerad celldöd). Genom att fosforylera specifika serin- eller trosinresidyer på sina substrat, kan CDK8 modifiera deras funktioner och aktivitet. Dysregleringar av CDK8 har visats vara involverade i patologiska tillstånd som cancer.
Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom molekylärbiologiska metoder, där genetisk information från två eller fler olika protein kodande gener kombineras till en enda gen. Den resulterande fusionerade genen ger upphov till ett protein som innehåller delar av de ursprungliga proteinenheterna, vilka är sammanfogade i en enda peptidkedja.
Denna teknik möjliggör skapandet av proteiner med nya och unika funktionella egenskaper som inte finns hos de ursprungliga proteinerna. Rekombinanta fusionsproteiner används inom forskning, diagnostik och terapi, exempelvis vid tillverkning av monoklonala antikroppar för behandling av cancer och autoimmuna sjukdomar.
En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.
Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.
Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.
In genetics, a promoter region is a section of DNA that initiates the transcription of a gene. This region typically contains specific sequences of bases (the building blocks of DNA) that serve as binding sites for proteins called transcription factors. When these transcription factors bind to the promoter region, they recruit RNA polymerase, the enzyme that carries out the process of transcription and creates a complementary RNA copy of the gene.
Promoter regions are crucial for the regulation of gene expression, as they help determine when and where a particular gene is turned on or off. The specific sequence of the promoter region can influence its strength, or the level of transcription it drives. Additionally, various factors such as chemical modifications to the DNA and proteins associated with the chromosome can also affect the activity of the promoter region and thus the expression of the gene.
It's worth noting that there are different types of promoters, including constitutive promoters that are always active and tissue-specific promoters that are only active in certain cell types. There are also inducible promoters that can be turned on or off in response to specific signals or environmental conditions. Understanding the properties and regulation of promoter regions is an important area of research in genetics and molecular biology, as it can provide insights into the underlying mechanisms of gene expression and how they contribute to health and disease.
Tat-gener, även känt som TAT-protein eller Transactivator of transcription protein, är ett protein som ursprungligen isolerades från HIV-1 (Human Immunodeficiency Virus typ 1). Proteinet består av två delar: en DNA-bindande domän och en transaktionsdomän. Tat-proteinet fungerar som en transkriptionsfaktor, vilket betyder att det binder till specifika sekvenser av DNA och hjälper till att kontrollera aktiviteten hos de gener som kodar för andra proteiner.
I medicinsk kontext har forskare studerat möjligheten att använda Tat-proteinet som en del av terapeutiska strategier för att behandla HIV-infektioner. Forskning har visat att Tat-proteinet kan öka aktiviteten hos HIV-1-provirus, vilket gör det till ett intressant mål för antiretroviral behandlingar. Dessutom har det föreslagits att Tat-proteinet kan spela en roll i patogenesen av neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom, men detta är fortfarande under forskning.
"Cell kärna" är den centrala delen av eukaryota celler (t.ex. djur-, växt- och svampceller) som innehåller det genetiska materialet i form av DNA-molekyler. Cellkärnan är avgränsad från cytoplasman av en dubbelmembranös struktur som kallas kärnmembran. I cellkärnan finns också en struktur som kallas nukleol, där ribosomalt RNA (rRNA) syntetiseras. Cellkärnan har en central roll i celldelningen och reglerar celldifferentiering, cellytgrowth och celldöd.
Cyclin-dependent kinase 6 (CDK6) är ett enzym som hör till familjen cyklinberoende kinaser (CDK). CDK6 aktiveras av olika cykliner och spelar en viktig roll i cellcykeln, differentiering och apoptos. Under G1-fasen av cellcykeln aktiveras CDK6 av cyklin D för att fosforylera olika substrat som reglerar progressionen genom cellcykeln.
CDK6 har också visat sig vara involverad i andra cellytiska processer, såsom signaltransduktion, transkriptionell regulering och DNA-reparation. Dysreglering av CDK6 har kopplats till patologiska tillstånd som cancer, åldrande och neurodegenerativa sjukdomar.
RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.
"Cyclin-dependent kinase inhibitor p21" är en proteinmolekyl som hämmer cyklinberoende kinaser (CDKs), vilket är en grupp enzymer involverade i celldelningens reglering. Proteinet p21 syntetiseras i respons på cellulär stress och DNA-skada, och fungerar som ett negativt regulatoriskt protein av CDK-aktiviteten. Detta leder till att celldelningen hämmas, vilket ger tid för reparation av skadan eller induktion av apoptos (programmerad celldöd) om skadan är allvarlig nog. Sålunda har p21 en viktig roll i att underhålla genomet stabilitet och kontrollera cellcykeln.
Smått nukleära RNA (snRNA) är en typ av RNA-molekyler som finns inne i cellkärnan hos eukaryota celler. De är involverade i processen av RNA-splejsning, där de hjälper till att klippa bort icke-kodande intronsekvenser från pre-mRNA och klistra samman exonssekvenserna för att bilda ett fullständigt, funktionellt mRNA-molekyler som kan översättas till protein.
Smått nukleära RNA-molekyler är ofta en del av ribonukleoprotein (RNP) komplex, där de interagerar med proteiner för att bilda snRNP-komplex. Dessa komplex är viktiga för att navigera och katalysera splejsningsprocessen.
Det finns flera olika typer av smått nukleära RNA, inklusive U1, U2, U4, U5 och U6 snRNA, som alla har specifika roller i splejsningsprocessen. Tillsammans med andra icke-kodande RNA-molekyler, såsom miRNA och siRNA, utgör smått nukleära RNA en viktig del av den regulativa mekanism som styr genuttryck i eukaryota celler.
Kaseinkinas I (CKI) er ein klasse av intracellulære serin-proteasar kinaser som spiller en viktig rolle i reguleringen av celles vekst, differensiasjon og apoptose. CKI deles inn i fire underklasser basert på strukturelle og funksjonelle egenskaper: γ-CKI, ε-CKI, δ-CKI og β-CKI. Disse kinasene er involvert i reguleringen av mange cellulære prosesser, bl.a. cellecyklus, signaltransduksjon, transkripsjon og DNA-reparasjon.
Anomali eller overaktivitet hos ein eller fleire av disse kinasene kan føre til uregulær celles vokst og kan vere involvert i ondartede forandringar som kreft. For eksempel, mutasjoner i β-CKI (CDKN2A/p16) er ofte sett hos mange typar av kreft, inkludert lungekreft, magekreft og hodetumør. Derfor kan blir CKI ein viktig tema i forsking og utvikling av kreftbehandlingar.
Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-sekvenser och hjälper till att initiera transkriptionen av gener till mRNA. De aktiverar eller stänger av genuttryck genom att interagera med cis-regulatoriska element i promotorregionerna eller enhancerregionerna av gener. Transkriptionsfaktorer kan också hjälpa till att koordinera och integrera signaler från olika cellulära signaltransduktionsvägar för att kontrollera genuttrycket i olika typer av celler under olika fysiologiska eller patologiska tillstånd.
Cellkärneproteiner är proteiner som finns i cellkärnan och utför olika funktioner där. De kan delas in i flera kategorier baserat på deras funktion, såsom strukturella protein som bildar kärnans cytoskelett och lamina, regulatoriska proteiner som kontrollerar genuttryck och replikation, och enzymproteiner som katalyserar reaktioner inne i cellkärnan. Cellkärneproteinerna är viktiga för celldelning, genreglering, signaltransduktion och andra cellulära processer.
Medicinskt sett definieras virusförökning som processen där en värdkälla, till exempel en cell, infekteras av ett virus och tvingas producera fler virioner (viruspartiklar). Detta sker genom att virusets genetiskt material integreras eller replikeras inom värddjuret och tvingar den till att producera nya viruspartiklar som sedan friges och kan infektera andra celler.
Virusförökningen är en central del i viruspatogenes, det vill säga sjukdomsprocessen orsakad av ett virus. Förståelsen av denna process har varit viktig för utvecklingen av antivirala läkemedel och vacciner som används för att behandla och förebygga virussjukdomar.
Terminale sekvenser, upprepade, refererar till en situation inom genetiken där en viss sekvens av nukleotider (baspar) upprepas flera gånger i rad, vanligtvis vid slutet av en kromosom. Dessa upprepningar kan variera i längd och antal, men de är ofta rika på adenin (A) och tymin (T) i DNA-sekvensen.
Terminale sekvenser, upprepade, är kända för att spela en roll i genetiska rubbningar som kan leda till olika sjukdomstillstånd, såsom neurologiska störningar och muskulära dystrofier. De kan också bidra till instabilitet i kromosomen och öka risken för genetiska mutationer. I vissa fall kan upprepade terminale sekvenser användas som markörer för att undersöka genetisk variation och evolutionär utveckling.
NF90 (Nuclear Factor 90) är ett protein som tillhör dymanin familien och spelar en viktig roll i celldelningen, signaltransduktion och reguleringen av genuttryck. Proteinet binder till specifika DNA-sekvenser och fungerar som en transkriptionsfaktor. NF90 har också visat sig ha en viktig roll i immunförsvaret genom att reglera interferon-gamma (IFN-γ) inducerad genuttryck. Dessutom kan NF90 interagera med icke-kodande RNA och påverka deras stabilitet och translering.
Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till celler i syfte att förändra deras genetiska makeup. Detta kan uppnås genom olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viraltransduktion. Transfektion används ofta inom forskning för att studera geneffekter och proteinexpression, men den kan även användas i terapeutiska syften för att behandla genetiska sjukdomar.
Cell deling (celldeling på engelska) är ett centralt koncept inom cellbiologi och refererar till processen därbyggnadselementen i en cell, såsom kromosomer och organeller, fördelas mellan två identiska dotterceller under celldelningens olika faser. Det finns två huvudsakliga typer av celldelning hos eukaryota celler: mitos och meios.
Mitos är den typ av celldelning som sker under växande och differentiering av celler i en organism. Under mitosen separeras kromosomerna till två identiska uppsättningar, varefter cytoplasman delas upp så att varje dottercell får en komplett uppsättning kromosomer och organeller.
Meiosen är en speciell typ av celldelning som sker under bildandet av könsceller (gameter) hos sexuellt reproducerande organismer. Under meiosen sker två raka celldelningar efter varandra utan mellanliggande celldelning och celldelningen innefattar en särskild process där kromosomantalet halveras, så att könscellerna får hälften så många kromosomer som de ursprungliga cellerna. Detta är nödvändigt för att undvika att antalet kromosomer dubbleras vid befruktning, då två könsceller slås samman och bildar en zygot (en fertiliserad äggcell).
I båda fallen är celldelningen en noga reglerad process som innefattar flera olika faser där cellens struktur och innehåll förändras systematiskt. Celldelning är en nödvändig del av livscykeln hos de flesta levande organismer, och fel i celldelningen kan leda till sjukdomar såsom cancer.
I den medicinska kontexten står "G2-fas" för cellcykelns G2-fas, som är en del av cellcykelns interfas. Under G2-fasen sker ytterligare förberedelser inför celldelningen (mitosen). Det innebär att cellens DNA repareras och proteinsyntesen ökar för att möjliggöra en jämn delning av kromosomerna till två identiska dotterceller. Om cellen inte upptäcker några skador på sin DNA-struktur under denna fas kommer den att fortsätta till mitosen, annars kommer celldelningen att stoppas tills skadan är reparerad eller om skadan är allvarlig så kan cellen välja att genomgå apoptos (programmerad celldöd) för att förhindra reproduktion av defekta gener.
NIH 3T3 celler är en immortaliserad celllinje som utvecklats från musvuxenfibroblaster. Den används ofta inom forskning, särskilt för studier av celldifferentiering, signaltransduktion och cancer. NIH 3T3-celler är en god kontrollcelllinje eftersom de tenderar att ha ett stabilt genetiskt tillstånd och är relativt lätta att odla i laboratoriemiljö.
"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.
I medicinsk kontext betyder "nedreglering" ofta att något som reglerar en fysiologisk process, till exempel ett hormon eller en nervimpuls, minskar i aktivitet eller verkan. Det kan leda till olika symptom beroende på vilken process som påverkas. Exempelvis kan nedreglering av det signalsubstanser som styr hungerkänslan leda till viktminskning, medan nedreglering av andningsregleringen kan orsaka andnöd.
Cell proliferation refers to the process by which cells divide and increase in number. In medicine, cell proliferation is a fundamental biological process that is tightly regulated in the body. However, uncontrolled cell proliferation can lead to the development of various diseases, including cancer. Therefore, understanding the mechanisms that regulate cell proliferation is crucial for developing effective treatments for these conditions.
The process of cell proliferation involves several stages, including:
1. Cell growth and preparation for division (G1 phase)
2. DNA replication (S phase)
3. Preparation for cell division (G2 phase)
4. Cell division (M phase), which includes mitosis (nuclear division) and cytokinesis (cytoplasmic division)
These stages are tightly regulated by various intracellular signaling pathways, as well as external factors such as growth factors and hormones. Dysregulation of these pathways can lead to abnormal cell proliferation and the development of diseases such as cancer.
In summary, cell proliferation is a critical biological process that is tightly regulated in the body. Understanding the mechanisms that control cell proliferation is essential for developing effective treatments for various medical conditions, including cancer.
3T3-celler är en typ av immortaliserade musmusceller (fibroblaster) som används inom forskning, särskilt inom områdena cellbiologi, toxicologi och molekylär biologi. "3T3" står för "tissue culture and transfer number three", eftersom dessa celler var de tredje i en serie av cellkulturer som utfördes vid Tomizawas laboratorium på Tokyo Tech. Dessa celler är lätta att odla och har därför blivit ett vanligt val för forskningsändamål. De används ofta för att studera celldelning, signaltransduktion, cellcykeln, oxiativ stress, apoptos och olika former av cellulär skada.
'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.
Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:
* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.
Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.