Kemikalier och läkemedelTekniker och utrustning för analys, diagnostik och terapiFenomen och processerInformatik
CstF-proteinmRNA-splitsnings- och polyadenyleringsfaktorerCleavage And Polyadenylation Specificity FactorPolyadenyleringRNA-bindande proteinerRNA-prekursorerRNA Processing, Post-TranscriptionalMolekylsekvensdataRNA, budbärarElektrostimulering
CstF-protein
CstF ( Cleavage and Polyadenylation Specificity Factor) är ett protein som spelar en viktig roll i processen av transkriptionell termination och poly-A-syntes, vilket är nödvändigt för mRNAs stabilitet och translasjon i eukaryota celler. CstF består av flera subenheter, inklusive CstF-50, CstF-64, CstF-77 och CstF-80. Dessa subenheter bildar en komplex som binder till ett specifikt signalsystem i 3'-slutet av pre-mRNA, vilket styr polyadenylasjonsreaktionen.
mRNA-splitsnings- och polyadenyleringsfaktorer
Faktorer som medverkar i reglering av klyvningen och polyadenyleringen av budbärar-RNA intill platsen för RNA 3'-polyadenyleringssignalerna.
Cleavage And Polyadenylation Specificity Factor
Cleavage and Polyadenylation Specificity Factor (CPSF) is a protein complex that plays a crucial role in the post-transcriptional regulation of eukaryotic gene expression. Specifically, CPSF is involved in the cleavage and polyadenylation of pre-messenger RNA (pre-mRNA) during the processing of nascent transcripts into mature mRNAs.
Polyadenylering
Polyadenylering är ett posttranskriptionellt modifieringssteg i eukaryota celler, där en poly(A)-svans bestående av en lång kedja av adenin (A)-nukleotider tillfogas 3'-slutet av mRNA-molekyler. Denna process underlättar stabiliteten och translationsprocessen av mRNA, samt hjälper till att exportera det från nucleus till cytoplasma.
RNA-bindande proteiner
RNA-binding proteins (RBPs) are a type of protein that selectively interact with RNA molecules, playing crucial roles in post-transcriptional regulation of gene expression. They can bind to various structural elements within RNA, such as double-stranded RNA, single-stranded RNA, hairpins, and other secondary structures, influencing RNA processing, stability, localization, and translation. The specificity of RNA-protein interactions is determined by the recognition of distinct RNA sequences and/or structural motifs through the modular domains present in RBPs.
RNA-prekursorer
RNA-prekursorer är initialt transkriberade RNA-molekyler som ännu inte har blivit fullständigt processade och kan innehålla intronsekvenser som ska tas bort innan det resulterande, mognare RNA-molekylen kan användas i proteintranslering eller regulering av genuttryck.
RNA Processing, Post-Transcriptional
Post-transcriptional RNA processing refers to the modifications and regulations that occur to RNA molecules after they have been transcribed from DNA. These processes include capping, splicing, and tailing, which are essential for stabilizing and enabling the mature RNA to perform its functions in protein synthesis or gene regulation. Additionally, post-transcriptional RNA processing can also involve various forms of editing, such as base modifications and insertion/deletion of nucleotides, that further diversify and refine the information encoded in the RNA.
Molekylsekvensdata
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
RNA, budbärar
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
Elektrostimulering
Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man använder elektriska impulser för att stimulera muskler eller nerver. Genom att placera elektroder på huden nära den aktiva muskeln eller nerven skickas små elektriska signaler genom kroppen, vilket orsakar en kontraktion av muskeln eller en aktivering av nerven.
CstF ( Cleavage and Polyadenylation Specificity Factor) är ett protein som spelar en viktig roll i processen av transkriptionell termination och poly-A-syntes, vilket är nödvändigt för mRNAs stabilitet och translasjon i eukaryota celler. CstF består av flera subenheter, inklusive CstF-50, CstF-64, CstF-77 och CstF-80. Dessa subenheter bildar en komplex som binder till ett specifikt signalsystem i 3'-slutet av pre-mRNA, vilket styr polyadenylasjonsreaktionen.

CstF ( Cleavage and Polyadenylation Specificity Factor) er ein proteinkompleks som spiller en viktig rolle i prosessen med RNA-forarbeiding, mer precist under prosessen med RNA-polymerase II-leddde polyadening. CstF består av fire underenheter, inkludert CstF-50, CstF-64, CstF-77 og CstF-90. Disse underenhetene interagerer med andre proteiner for å identifisere en bestemt sekvens i RNA-molekylet som skal klippes av og ha et polyA-svans tillegget. Dette er viktig for stabiliteten og transporten av mRNA-molekylet.

CstF-proteinet jeg tenker du refererer til er sannsynligvis CstF-64, som er en underenhet i CstF-komplekset. Denne underenheten inneholder et RRM (RNA Recognition Motif)-domene som binder seg til en specifik sekvens i 3'-slutten av pre-mRNA-molekylet for å regulere prosessen med polyadenyling. Mutasjoner i CstF-64-genen kan føre til ulike sykdommer relatert til RNA-forarbeiding og proteinsyntese.

mRNA-splitsnings- och polyadenyleringsfaktorer är en grupp av proteiner som spelar en viktig roll i processeringen av pre-mRNA genom att katalysera uteslutning av icke-kodande intronsekvenser och addering av en poly(A)-svans vid 3'-slutet, vilket är nödvändigt för stabiliteten, transporten och transleringen av eukaryota messenger RNA.

MRNA-splitsning (eng. mRNA splicing) är ett posttranskriptionellt modifieringssteg där icke-kodande intronsekvenser exciderar och kodande exonssekvenser ligomeriseras till att forma ett mature, translationskompetent mRNA. Detta process sker i splisosomen, en komplex ribonukleoprotein (RNP) struktur som innehåller flera olika typer av RNA- och proteinmolekyler, inklusive snRNP:er (small nuclear ribonucleoproteins), SR-proteiner och hjälpproteiner. Många av dessa proteiner har en roll i att katalysera eller reglera splisningsprocessen.

Polyadenylering är ett separat posttranskriptionellt modifieringssteg där en polyA-svans läggs till 3'-slutet av mRNA:t. Detta hjälper till att stabilisera mRNA:t, underlätta exporten från cellkärnan och initiera translationen. Polyadenyleringsprocessen innefattar flera olika enzymatiska steg, inklusive 3'-slutet klippning, adenylylation och metylering.

MRNA-splitsnings- och polyadenyleringsfaktorer (mRNA processing factors) är proteiner som deltar i dessa processer. De kan vara direkt involverade i katalysen av splisning eller polyadenylering, eller de kan ha en regulatorisk roll genom att interagera med andra faktorer eller substrat. Exempel på mRNA-splitsningsfaktorer inkluderar snRNP:er (U1, U2, U4, U5 och U6), SR-proteiner och hjälpproteiner som SF3a, SF3b och PRP8. Exempel på polyadenyleringsfaktorer inkluderar CPSF, CstF, CFIm och CFIIm. Dessa faktorer bildar ofta stora komplex med varandra för att koordinera och underlätta mRNA-bearbetningen.

Cleavage and Polyadenylation Specificity Factor (CPSF) is a protein complex that plays a crucial role in the post-transcriptional regulation of eukaryotic gene expression. Specifically, CPSF is involved in the cleavage and polyadenylation of pre-messenger RNA (pre-mRNA) during the processing of nascent transcripts into mature mRNAs.

Cleavage and polyadenylation specificity factor (CPSF) is a protein complex that plays a crucial role in the post-transcriptional regulation of eukaryotic gene expression. The CPSF complex is responsible for recognizing and cleaving the pre-mRNA at the poly(A) site, followed by the addition of a string of adenine residues (polyadenylation) to the 3' end of the newly formed mRNA. This process is essential for the stability, transport, and translation of the mature mRNA.

The CPSF complex consists of several subunits, including CPSF1, CPSF2, CPSF3, CPSF4, and CPSF7. Each subunit has a specific function in the cleavage and polyadenylation process. For example, CPSF1 recognizes and binds to the poly(A) signal sequence in the pre-mRNA, while CPSF3 is responsible for endonucleolytic cleavage of the pre-mRNA at the poly(A) site.

The proper functioning of the CPSF complex is critical for accurate gene expression and regulation. Mutations or dysregulation of CPSF components have been implicated in various human diseases, including cancer and neurological disorders. Therefore, understanding the structure, function, and regulation of the CPSF complex is an important area of research in molecular biology and genetics.

Polyadenylering är ett posttranskriptionellt modifieringssteg i eukaryota celler, där en poly(A)-svans bestående av en lång kedja av adenin (A)-nukleotider tillfogas 3'-slutet av mRNA-molekyler. Denna process underlättar stabiliteten och translationsprocessen av mRNA, samt hjälper till att exportera det från nucleus till cytoplasma.

Polyadenylering er en biokemisk proces, hvor et poly(A)-haler (en sekvens af adeneinheder) tilføjes 3'-slutningen af mRNA-molekyler under transskriptionen i eukaryote celler. Denne proces er vigtig for stabilitet, transport og translationsinitiering af eukaryotisk mRNA. Polyadenyleringen kataliseres af enzymer kaldet poly(A)-polymeraser, der tilføjer adeninhederne i en 5'-til-3'-retning. Den resulterende poly(A)-hale er typisk mellem 50 og 250 nukleotider lang.

RNA-binding proteins (RBPs) are a type of protein that selectively interact with RNA molecules, playing crucial roles in post-transcriptional regulation of gene expression. They can bind to various structural elements within RNA, such as double-stranded RNA, single-stranded RNA, hairpins, and other secondary structures, influencing RNA processing, stability, localization, and translation. The specificity of RNA-protein interactions is determined by the recognition of distinct RNA sequences and/or structural motifs through the modular domains present in RBPs.

RNA-bindande proteiner (RBPs) är proteiner som binder till RNA-molekyler och spelar en viktig roll i regleringen av RNA-processering, transport, lokalisation och traduction. Dessa proteiner har olika strukturella domäner som möjliggör deras bindning till specifika sekvenser eller strukturer hos RNA. Genom att interagera med RNA kan RBPs påverka dess stabilitet, sönderdelning, och dess förmåga att interagera med andra proteiner och ribonukleoproteinpartikel (RNP) komplex. RBPs är involverade i en rad cellulära processer såsom splicing, transport, lokalisation, stabilitet och översättning av mRNA, samt i regleringen av miRNA-funktioner.

RNA-prekursorer är initialt transkriberade RNA-molekyler som ännu inte har blivit fullständigt processade och kan innehålla intronsekvenser som ska tas bort innan det resulterande, mognare RNA-molekylen kan användas i proteintranslering eller regulering av genuttryck.

RNA-prekursorer, eller RNA-precursor molekyler, refererar till initiala transkriptionsprodukter som består av en längre sekvens än den mognaste, funktionella RNA-molekylen. Dessa prekursorer innehåller ofta intronsekvenser som behöver tas bort genom ett process som kallas splicing innan den funktionella RNA-molekylen kan bildas. RNA-prekursorer kan vara antingen protein kodande, såsom pre-mRNA (prekursor-messenger RNA), eller icke-proteinkodande, som inkluderar pre-rRNA (prekursor-ribosomalt RNA) och pre-tRNA (prekursor-transfer RNA).

Post-transcriptional RNA processing refers to the modifications and regulations that occur to RNA molecules after they have been transcribed from DNA. These processes include capping, splicing, and tailing, which are essential for stabilizing and enabling the mature RNA to perform its functions in protein synthesis or gene regulation. Additionally, post-transcriptional RNA processing can also involve various forms of editing, such as base modifications and insertion/deletion of nucleotides, that further diversify and refine the information encoded in the RNA.

Post-transcriptional RNA processing refers to the series of modifications and regulatory processes that occur on an RNA molecule after it has been transcribed from DNA. These processes include:

1. 5' capping: The addition of a 7-methylguanosine cap to the 5' end of the RNA, which protects the RNA from degradation and helps in its transport and translation.
2. 3' polyadenylation: The addition of a string of adenine nucleotides (poly(A) tail) to the 3' end of the RNA, which also protects the RNA from degradation and plays a role in its stability and translation.
3. Splicing: The removal of non-coding sequences (introns) from within the RNA transcript and the joining together of the remaining coding sequences (exons) to form a continuous mRNA sequence. This process is critical for generating mature, functional mRNAs.
4. RNA editing: The modification of specific nucleotides within the RNA transcript, which can alter the meaning of the genetic code and lead to the production of different proteins.
5. Chemical modifications: The addition of various chemical groups (e.g., methyl groups) to specific nucleotides within the RNA transcript, which can affect its stability, localization, and function.

These post-transcriptional processing events play a crucial role in regulating gene expression, controlling the quality and fate of RNA molecules, and ensuring the accurate translation of genetic information into functional proteins.

"Molekylsekvensdata refererer til de genererede data fra teknikker som gen sequencing, der beskriver den specifikke rækkefølge af nukleotider (baser) i en given molekyle, oftest en DNA- eller RNA-molekyle."

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man använder elektriska impulser för att stimulera muskler eller nerver. Genom att placera elektroder på huden nära den aktiva muskeln eller nerven skickas små elektriska signaler genom kroppen, vilket orsakar en kontraktion av muskeln eller en aktivering av nerven.

Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod där man använder elektriska impulser för att stimulera nervceller och muskelceller. Behandlingen innebär vanligtvis att man fäster elektroder på huden över den muskel eller det område som ska behandlas. Därefter skickas små elektriska impulser genom elektroderna, vilket orsakar en kontraktion i de stimulerade muskelfibrerna.

ES används inom flera olika medicinska områden, till exempel:

1. Smärtlindring: Elektriska impulser kan hämma smärtnervernas signalering till hjärnan och på så sätt minska smärtan.
2. Muskelstyrka och funktion: ES används för att hjälpa patienter med muskelsvaghet eller muskellåsning, ofta orsakad av skada, sjukdom eller operation, att återfå muskelstyrka och rörelseförmåga.
3. Rehabilitering efter stroke: ES kan användas för att stimulera nerver och muskler i armarna och benen hos patienter som drabbats av stroke, vilket kan hjälpa till att förbättra rörelseförmågan och funktionen.
4. Kontinens: ES används för att behandla inkontinens genom att stärka musklerna i urinblåsan och/eller anus.
5. Vätskeansamlingar: Elektrostimulering kan användas för att behandla vätskeansamlingar, som exempelvis edema, genom att stimulera lymfkärlens kontraktion och avflöde.
6. Smärta efter operationer: ES kan användas för att lindra smärtan efter operationer och under läketiden.

Det är viktigt att notera att elektrostimulering bör utföras under medicinsk övervakning och att patienten ska informeras om möjliga risker och biverkningar.