Cryptococcus
Cryptococcus neoformans
Cryptococcus gattii
Hjärnhinneinflammation, kryptokock
Svampmedel
Polysackarider
Mykologiska typningstekniker
Svampantigener
Svampsjukdomar i lungor
Melaniner
Genes, Mating Type, Fungal
Flukonazol
Lakkas
Sjukdomsalstrande förmåga
Meningoencefalit
Mykologi
Svampar
Läkemedelsresistens, mykologisk
Candida
Mikrobiologisk resistensbestämning
Nordvästra Förenta Staterna
Serotypning
Miljömikrobiologi
AIDS-relaterade opportunistiska infektioner
Reglering av genuttryck, svampar
Itrakonazol
Fagocytos
Svampgener
Svampinfektioner
Ribosomseparations-DNA
Jästsvampar
Trikosporon
Svampinfektioner i centrala nervsystemet
Lysofosfolipas
Molekylsekvensdata
Candida albicans
Vacciner mot svamp
Triazoler
Cellvägg
Odlingsmedia
Virulensfaktorer
Artsspecificitet
Sporer, svamp
Azoler
Möss, inavlade A
Feromoner
Möss, inavlade BALB C
Eukalyptus
Fruktkroppar hos svamp
Lunga
Basidiomycota
Mikroorganismer, antal
Cerebrospinalvätska
Färgämnen
DNA-sekvensanalys
Svampsjukdomar i hud
Haploidi
Möss, inavlade CBA
Xylos
Hjärnhinneinflammation, svamp
Centrala nervsystemets infektioner
Fungal Polysaccharides
Hyfer
Acanthamoeba castellanii
Fungemi
DNA-fingeravtryck
Deuteromycota
Ureas
Makrofager
'Cryptococcus' är ett släkte svampar som kan orsaka opportunistiska infektioner, framförallt hos immunsuppimerade individer. Den mest välkända arten inom släktet är *Cryptococcus neoformans*, som kan orsaka allvarliga lunginfektioner och meningit. Svampen förekommer naturligt i miljön, framförallt i avföring från höns och i jord som är kontaminerad med fågelspillning, särskilt duvor. Infektionen uppstår vanligen genom inandning av små svampsporer. Vidare spridning i kroppen kan leda till systemiska infektioner, framförallt hos personer med nedsatt immunförsvar, såsom HIV-smitta eller som mottagit transplantation. Symptomen på en cryptococcusinfektion kan variera beroende på vilket organ som är drabbat, men kan inkludera andningssvårigheter, hosta, feber, huvudvärk och förvirring.
'Cryptococcus neoformans' är en typ av svamp som kan orsaka allvarliga infektioner, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. Den förekommer ofta i naturen och kan påträffas i exempelvis jord, trädens bark och fågelspillning. Svampen bildar spori som kan andas in och orsaka lunginflammation. Från lungorna kan den sedan spridas till andra delar av kroppen, särskilt centralnervsystemet, vilket kan leda till hjärnhinneinflammation (meningit). Infektioner med 'Cryptococcus neoformans' kan vara livshotande om de inte behandlas tillräckligt snabbt och effektivt.
'Cryptococcus gattii' är en encapsulerad svamp som orsakar lungsjukdom och i vissa fall även meningit (hjärnhinneinflammation) hos människor. Svampen förekommer naturligt i trädkvistar, jord och luft i subtropiska och tropiska regioner över hela världen, inklusive delar av Nord- och Sydamerika, Asien, Australien och Nya Zeeland. Den kan också påträffas i fuktiga miljöer som trädgårdar, skogar och floder.
Svampen sprids vanligen genom att människor andas in små svampsporer från luften. Personer med svagt immunförsvar, till exempel HIV-smitta eller personer som tar immunosuppressiva läkemedel, är särskilt känsliga för infektioner orsakade av 'Cryptococcus gattii'. Symptomen på en Cryptococcus gattii-infektion kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera hosta, andfåddhet, feber, trötthet, värk i bröstet, huvudvärk, yrsel, minnesförlust och andra neurologiska symtom. Behandlingen av en Cryptococcus gattii-infektion består ofta av antimykotiska läkemedel som ges under lång tid för att eliminera svampen från kroppen.
Kryptokocker är en typ av svamp som kan orsaka infektioner, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. Ordet "Kryptokock" kommer från grekiskan och betyder "gömd spor". Detta syftar på svampens egenskap att forma små, gömda sporer som kan överleva länge i miljön och vara orsaken till spridning av infektionen.
Kryptokocker är vanligtvis inte skadliga för människor med normalt fungerande immunsystem, men de kan leda till allvarliga komplikationer hos dem med nedsatt immunförsvar, som hiv-positiva personer eller personer som tar immunsuppressiva läkemedel. Infektioner orsakade av kryptokocker kan drabba olika delar av kroppen, inklusive lungor, hjärna och urinvägar.
Cryptococcal meningitis är en allvarlig infektion av hjärnhinnan orsakad av svampen Cryptococcus neoformans. Infektionen uppstår vanligtvis när svampspor upphör att vara inaktiva och börjar växa i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen).
Personer med nedsatt immunförsvar, till exempel HIV-smitta eller personer som tar immunosuppressiva läkemedel, är särskilt susceptibla för att utveckla cryptococcal meningitis. Symptomen på sjukdomen kan vara subtila och inkludera huvudvärk, feber, trötthet, yrsel, synstörningar och stel nacke. I vissa fall kan patienter också uppleva försämrad medvetande eller krampanfall.
Diagnosen ställs vanligtvis genom att analysera cerebrospinalvätskan (CSF), som tas via en lumbalpunktion. Behandlingen av cryptococcal meningitis består ofta av antifungala läkemedel, såsom amfotericin B och flucytosin, som dödar svampen. I vissa fall kan också kortikosteroider ges för att minska inflammationen i hjärnan. Även om behandlingen ofta är effektiv, kan sjukdomen fortfarande vara livshotande och kräver intensivvårdsbehandling på en sjukhusavdelning.
'Svampmedel' är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används för att behandla svampinfektioner. Dessa medel kallas även antimykotika och de verkar genom att hindra svampar från att växa eller skada kroppen på olika sätt. Svampmedel kan användas både topisk (på huden) och systemiskt (via mun, näsa, luftvägar eller intravenöst). Exempel på svampinfektioner som kan behandlas med svampmedel inkluderar candida-infektioner, spruckna läppar, athlets foot och skållad hud.
'Svampantikroppar' (fungi) är en grupp encelliga eller flercelliga mikroorganismer som saknar klorofyll och lever som saprofyter, parasiter eller symbionter. De kan orsaka infektioner hos människor, djur och växter. Svampantikroppar består av cellväggar som innehåller kolesterol och glukan istället för cellulosa som hos växter. De reproducerar sig ofta genom sporer som kan överleva i miljön under lång tid. Exempel på sjukdomar orsakade av svampar inkluderar kandidainfektion, spetälska och svampinfektioner i lungorna som kryptokockos.
Polysaccharides är en typ av kolhydrat som består av flera (poly) sockermolekyler (sakkarider) som är kopplade samman med varandra. De kan vara raka långa kedjor eller grenade strukturer och kan innehålla tusentals monosackarider. Polysaccharider delas vanligtvis upp i stärkelse, cellulosa och pektin. Stärkelse är en energikälla för levande organismer och består av kedjor av glukosmolekyler. Cellulosa är den huvudsakliga komponenten i växters celullosaceller och används också som råvara inom pappers- och textilindustrin. Pektin är en substans som förekommer naturligt i frukt och grönsaker och används som stabilisator och gelébildare inom livsmedelsindustrin.
"Mykologisk typningstekniker" refererar till de metoder och tekniker som används för att artbestämma eller identifiera svampar, även kallat mykologi. Detta inkluderar mikroskopiska observationer av svampens morfologiska egenskaper, såsom sporstorlek, cellväggsstruktur och reproduktiva organ. Dessutom kan molekylärbiologiska metoder användas för att jämföra DNA-sekvenser mellan okända svampar och kända referenssvampar. Andra tekniker kan innefatta biokemiska analyser av svampens metaboliter eller proteiner. Syftet med mykologisk typning är att fastställa en svamps art tillhörighet, vilket kan vara viktigt för att fastlägga diagnoser av svampinfektioner hos människor och djur, för att undersöka svamprelaterade sjukdomar hos växter eller för att bedöma ekologiska interaktioner mellan svampar i olika ekosystem.
'Svampantigener' refererer til de genetiske materialer, såsom DNA og RNA, som findes i svampe (svampeslægten). Svampeslægten er en af de ældste og mest diversificerede grupper af levende organismer på jorden, med en skønnet antal arter på over 300.000.
Svampantigener inkluderer gener, der koder for proteiner involveret i cellulære processer som næringsupptagelse, cellevækst og celldeling, samt gener, der koder for unikke enzymer og andre biomolekyler, som svampene producerer for at overleve i deres specifikke økologiske nicher.
Svampeantigener har været anvendt til mange formål, herunder identificering og klassificering af svampeslægten, undersøgelse af evolutionæ forhold indenfor svampeslægten, og udvikling af nye farmakologiske behandlinger mod sygdomme, der skyldes infektioner med patogene svampe.
"Svampinfektioner i lungorna" eller "lungsvampsjukdomar" är en övergripande term för infektioner i lungorna orsakade av olika typer av svampar. Det finns många olika sorters svampinfektioner som kan drabba lungorna, men några vanliga exempel inkluderar:
1. Aspergillos: Orsakas av svampen Aspergillus fumigatus och kan orsaka en rad olika symptom beroende på personens immunstatus. Infektionen kan vara allvarlig för personer med nedsatt immunförsvar, till exempel personer med HIV/AIDS eller personer som tar immunosuppressiva läkemedel.
2. Kryptokockos: Orsakas av svampen Cryptococcus neoformans och är vanligast hos personer med nedsatt immunförsvar, till exempel personer med HIV/AIDS eller personer som tar immunosuppressiva läkemedel. Symptomen kan vara milda eller allvarliga och inkluderar hosta, feber, trötthet och andningssvårigheter.
3. Histoplasmos: Orsakas av svampen Histoplasma capsulatum och förekommer vanligast i jord i områden med hög luftfuktighet. Många människor som utsätts för svampen visar inga symtom, men vissa kan utveckla lunginflammation eller andra komplikationer.
4. Kokcidioidomykos: Orsakas av svampen Coccidioides immitis och förekommer vanligast i torra områden i sydvästra USA och Mexiko. Många människor som utsätts för svampen visar inga symtom, men vissa kan utveckla lunginflammation eller andra komplikationer.
Behandlingen av svampinfektioner beror på vilken typ av svamp det rör sig om och hur allvarliga symtomen är. Vissa infektioner kan behandlas med antimykotiska mediciner, medan andra inte behöver någon behandling alls. I allvarliga fall kan patienten behöva vård på sjukhus.
'Melanin' er en type av biokjemisk forbindelse som forekommer naturlig i levende vesen, inkludert mennesker. Det er den hovedsaklige pigmentet i huden, håret og øyene, og spiller en viktig rolle i å beskytte kroppen mot skade fra ultraviolet stråling (UV-stråling) fra solen. Der er flere typer melanin, men de to mest alminnelige er eumelanin og pheomelanin. Eumelanin gir brun pigmentasjon, mens pheomelanin gir rød-gul pigmentasjon. Den mengde og type melanin i kroppen bestemmer hudens, hårets og øyenfarges grad. Forstyrrelser i produksjonen av melanin kan føre til forskjellige hudlidelser som vitiligo og albinisme.
*Genes:* In fungi, genes are segments of DNA that contain the information necessary to produce specific proteins or RNA molecules. These genetic materials play a crucial role in various cellular processes, including metabolism, growth, development, and reproduction. Fungal genes can be studied to understand the underlying mechanisms of fungal pathogenesis, evolution, and ecology.
*Mating Type:* In fungi, mating type refers to the genetic determination of sexual compatibility between two individuals of the same species. Fungi can have either a bipolar ( heterothallic) or unipolar (homothallic) mating system. In a bipolar mating system, there are two distinct mating types, usually labeled as '+' and '-', which must come together to undergo sexual reproduction. In contrast, in a unipolar mating system, individuals can mate with any other individual of the same species, regardless of their genetic makeup. The mating type genes control the production and recognition of mating type-specific pheromones and receptors that mediate the sexual interaction between fungal cells.
*Fungal:* Fungi are a diverse group of eukaryotic organisms that include microorganisms such as yeasts, molds, and mushrooms. They have a unique cell wall composed of chitin and other polysaccharides, and they obtain nutrients by secreting enzymes that break down organic matter outside their bodies and then absorbing the resulting molecules. Fungi can be free-living saprophytes, symbionts, or parasites, and some species can cause diseases in plants, animals, and humans. Fungal genetics and genomics have been extensively studied to understand their biology, evolution, and ecological roles, as well as to develop new strategies for controlling fungal pathogens and harnessing fungal biotechnologies.
Fluconazole är ett antimykotiskt läkemedel, vilket betyder att det används för behandling av svampinfektioner. Det är en triazol-typ av antimykotika. Fluconazol fungerar genom att störa bildningen av ergosterol, en viktig komponent i svampcellmembranet. När produktionen av ergosterol störs, blir svampcellmembranen instabil och fungerar inte korrekt, vilket dödar svampen.
Fluconazol används för att behandla en rad olika svampinfektioner, inklusive:
* Kandidainfektioner i munnen, svalg, lever, urinblåsa eller genitalier
* Kryptokockmeningit och andra kryptokocksjukdomar hos personer med nedsatt immunförsvar, till exempel HIV/AIDS-patienter
* Vaginal candidiasis (svampinfektion i slidan)
* Dermatofytinfektioner (hud- och nagelsvamp)
* Kandida- eller kryptokockinfektioner som spridit sig i kroppen
* Preventiv behandling av kandidainfektioner hos patienter med nedsatt immunförsvar
Läkemedlet ges vanligen som tablett, men det finns också i form av intravenös infusion för allvarliga fall. Fluconazol har god absorption och en lång halveringstid, vilket gör att det kan ges en gång per dag.
Sidan innehåller endast information om läkemedlet Fluconazol och är inte tänkt som ett ersättande medicinskt råd. För att få råd om din specifika situation bör du alltid konsultera en läkare eller annan legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal.
'Svamp-DNA' refererer til det genetiske materiale (DNA) som findes i svampeceller. Svampe er en organismegruppe, der inkluderer så forskellige former for liv som gær, skimmelsvamp og rådyrsvinger. Selvom svampe deler visse fællestræk med planter, er de mere beslægtet med dyr, herunder mennesker. Svamp-DNA består af en dobbeltstrenget molekyle, der indeholder arvemasseinformationerne i form af nukleotider (A, T, C og G), som er organiseret i gener og kromosomer. Disse gener og kromosomer rummer oplysninger om svampens struktur, funktion og overlevelse.
I medically related context, 'lakkas' refererar till ett ämne som hämmar en biologisk reaktion eller process. Ordet kommer från grekiskan och betyder 'hämmare'. I vardagligt tal kan man tala om att något har en lakkande effekt, vilket betyder ungefär samma sak.
Exempel på substanser som kan ha en lakkande effekt inkluderar läkemedel som används för att behandla hyperaktivitet, såsom Ritalin och Adderall. Dessa mediciner fungerar genom att hämma nedbrytningen av neurotransmittor i hjärnan, vilket orsakar en ökning av koncentrationen av dessa signalsubstanser i synapsklyftan och därmed en förlängd aktivitet hos de neuronala cellerna.
Lakkas kan också syfta på substanser som hämmar enzymatiska reaktioner, till exempel när man talar om att en viss substans har en lakkande effekt på en specifik enzymreaktion.
Medicinskt tal är 'sjukdomsalstrande förmåga' eller 'patogenetisk potential' ett mått på hur väl en given mikrob (bakterie, virus, svamp, etc.) orsakar sjukdom hos en värd. Detta beror på en kombination av mikrobenns egna karaktäristika och värdens immunförsvar. En hög sjukdomsalstrande förmåga innebär att en mikrob orsakar sjukdom hos de flesta individer den infekterar, medan en lägre sjukdomsalstrande förmåga betyder att en mikrob kan kolonisera eller bosätta sig hos en värd utan att orsaka några tydliga symtom.
Det är viktigt att notera att sjukdomsalstrande förmåga inte är ett stelt begrepp, utan kan variera beroende på olika faktorer som till exempel värdens ålder, hälsa och immunförsvar. Vissa mikrober kan också ha en högre sjukdomsalstrande förmåga under speciella omständigheter, till exempel när de utvecklar resistens mot vanliga behandlingsmetoder som antibiotika.
'Svampproteiner' är ett mycket brett begrepp som inkluderar alla proteiner som produceras eller finns naturligt i svampar. Svampar utgör en egen domän av levande organismer, Fungi, och de har en unik cellstruktur och biokemi jämfört med växter och djur.
Svampproteiner kan variera mycket i sin funktion och struktur beroende på vilken typ av svamp de kommer ifrån och vilket syfte de har i den specifika organismen. Några exempel på olika typer av svampproteiner inkluderar enzymer, toxiner, strukturproteiner, signalproteiner och transporterproteiner.
Enzymer är proteiner som fungerar som biokemiska katalysatorer och hjälper till att accelerera olika reaktioner i svampens cell. Toxiner är skadliga proteiner som kan producera av vissa svampar och användas för att bekämpa andra organismer eller försvara sig själva. Strukturproteiner ger stöd och form till cellen, medan signalproteiner hjälper till att koordinera olika cellprocesser. Transporterproteiner transporterar olika molekyler över celldelarna och hjälper till att reglera cellens inre miljö.
I medicinsk kontext kan svampproteiner ha potential som terapeutiska mål eller som bas för utveckling av nya läkemedel. Exempelvis kan enzymer som produceras av vissa svampar användas i industriella processer, medan toxiner kan användas som modeller för att designa nya läkemedel mot olika sjukdomar.
Meningoencefalit är en infektionssjukdom som orsakas av inflammation i både hjärnhinnor (meninges) och hjärnbarken (cerebrum). Den kan orsakas av olika typer av patogener, såsom virus, bakterier eller parasiter.
Virus är den vanligaste orsaken till meningoencefalit, och exempel på sådana virus inkluderar herpes simplex-virus, HIV, enterovirus och vissa arborvirussjukdomar som West Nile-feber och Zika.
Bakterier kan också orsaka meningoencefalit, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. Exempel på bakterier som kan orsaka sjukdomen inkluderar Streptococcus pneumoniae, Neisseria meningitidis och Listeria monocytogenes.
Parasiter är också en möjlig orsak till meningoencefalit, särskilt i områden där parasitsjukdomar som toxoplasmos och malaria är vanliga.
Symptomen på meningoencefalit kan variera beroende på orsaken, men de kan inkludera feber, huvudvärk, kräksjuka, muskelvärk, förvirring, minnesförlust, stel nacke, yrsel och i vissa fall till och med koma. Behandlingen av meningoencefalit beror på orsaken, men kan inkludera antibiotika, antivirala läkemedel eller behandling mot parasiter.
Amphotericin B är ett antifungalt läkemedel som används för att behandla allvarliga svampinfektioner. Det fungerar genom att binde till ergosterol, en komponent i svampcellmembranet, och bilda porer som orsakar utflöde av cellvätska och död av svampcellen. Amphotericin B är amfoteriskt, vilket betyder att det kan uppföra sig som både en syra och en bas beroende på lösningens pH.
Mykologi är läran om svampar inom biologin. Det inkluderar studiet av deras taxonomi, fysiologi, ekologi och patogenes. Mykologi kan också handla om att identifiera och klassificera olika sorters svampar, samt att undersöka deras egenskaper och användningsområden. Inom medicinen är mykologin särskilt intressant när det gäller sjukdomsalstrande svampar och hur de påverkar människan. Exempel på svampinfektioner som mykologin undersöker innefattar candida-infektioner, aspergillos-infektioner och kryptokockos.
'Svampar' (Fungi) är en domän i biologisk klassificering som inkluderar organismer som har cellytan täckt av ett cellmembran med ergosterol, reproducerar sig antingen sexuellt eller asexuellt genom sporer och har en speciell typ av näringsupptagande kallad absorption. Svamparna utgör en mycket varierad grupp som inkluderar allt från jättelika honungssvampar till små mögelsporer på bröd, svampar lever ofta som saprofyter och sönderdelar dött organiska material för att få näring. Några svampar kan också vara parasiter och orsaka sjukdom hos växter, djur och människor.
'Mykologisk läkemedelsresistens' refererar till när svampar blir resistenta mot läkemedel som används för att behandla svampinfektioner. Detta innebär att svampen kan fortsätta att växa och orsaka skada trots att den är utsatt för läkemedlet. Mykologisk läkemedelsresistens kan vara intrinsisk, vilket betyder att svampen är naturligt resistent mot ett visst läkemedel, eller adquired, vilket betyder att resistensen har utvecklats under behandlingen. Resistens kan orsakas av mutationer i svampens gener som gör att läkemedlet inte längre kan binda till sitt mål, eller på grund av ändringar i svampens cellmembran som förhindrar att läkemedlet kommer in i cellen. Mykologisk läkemedelsresistens kan vara en allvarlig hälsoproblem, särskilt för personer med nedsatt immunförsvar, och det är viktigt att följa rekommenderade behandlingsguider och övervaka patientens respons till terapin för att undvika utvecklingen av resistens.
Flucytosin är ett antimykotiskt läkemedel som används för behandling av svampinfektioner orsakade av Candida eller Cryptococcus. Det fungerar genom att konverteras till 5-fluorouracil inne i svampcellen, vilket stör dess DNA-syntes och ledande till celldöd. Flucytosin används ofta i kombination med amfotericin B för att behandla invasiva cryptococcosa, särskilt i centralnervsystemet.
"Candida" er en generell betegnelse for svamp-like organismer som tilhører klassen Saccharomycetes og ordnen Saccharomycetales. Den mest alminnelige art som forekommer i menneskelig flora er Candida albicans, som kan kolonisere huden og slimhinner, inklusive munnens, tarmens og skjeden. I de fleste tilfeller er dette symbiotisk og ikke skadeligt for individet.
Under bestemte omstendigheter, som f.eks. nedsatt immunforsvar, kan Candida-svampene overgå til en patogens form og forårsage infeksjoner, kjent som candidoase. Disse infeksjonene kan variere fra superficiale infeksjoner av huden eller slimhinner til systemiske infeksjoner, som kan være livstruende.
Symptomer på en Candida-infeksjon kan inkludere rødhet, iritation, smerte, svulst og udflås i området der infeksjonen forekommer. Hvis du tenker du har en candidoase bør du kontakte en lege for å få en korrekt diagnose og behandling.
Mikrobiologisk resistensbestämning är en laboratorieundersökning där man testar hur känsliga olika bakterier är för olika antibiotika. Detta görs genom att exponera bakterierna för olika koncentrationer av antibiotika och sedan observera deras tillväxt eller icke-tillväxt. På det viset kan man avgöra vilka antibiotika som är verksamma mot de specifika bakteriestammarna och i vilka koncentrationer.
Den mikrobiologiska resistensbestämningen används ofta för att hjälpa läkare att välja rätt typ av antibiotika för en patient med en infektion, baserat på vilka bakterier som orsakar infektionen och deras känslighet för olika antibiotika. Det kan också användas för att övervaka trenderna i resistensutveckling hos specifika bakteriestammar och hjälpa till att utforma riktlinjer för antibiotikabehandling.
Det finns ingen direkt medicinsk definition för "Nordvästra Förenta Staterna", eftersom detta är ett geografiskt område i USA och inte en medicinsk term. Nordvästra Förenta Staterna (Northwestern United States) är ett samlingsbegrepp som vanligtvis inkluderar delstaterna Idaho, Oregon, Washington och ofta Montana och Wyoming också.
I en medicinsk kontext kan referenser till detta område handla om folkhälsa, sjukvårdsinrättningar, epidemiologi eller andra relaterade ämnen i de nämnda delstaterna. Men det finns inget specifikt medicinskt kriterium eller diagnos som är associerad med Nordvästra Förenta Staterna.
'Serotypning' er en metode til å klassifisere bakterier eller andre mikroorganismer basert på antigenene som forekommer på deres overflader. En serotyp er en specifik type av et antigen, og serotyping innebærer identifiseringen av disse speisifike antigener for å kunne skille forskjellige typer av bakterier eller andre mikroorganismer fra hverandre.
I medisinsk sammenheng er serotyping ofte brukt for å identifisere forskjellige serotyper av en bakterieart, som kan ha forskjellige egenskaper og muligheter for sykdomsutbredelse. Et eksempel er streptokokker, hvor forskjellige serotyper kan være assosiert med forskjellige sykdomstilstander, som f.eks. streptokokkarakti og reumatisk feber. Serotyping er derfor en viktig metode i bakteriologisk diagnostikk og overvåking av infeksjoner for å kunne foreta riktig behandling og forebygge spredning av sykdom.
Miljömikrobiologi är ett område inom mikrobiologin som handlar om studiet av mikroorganismer och deras roll i olika naturliga och artificiella miljöer. Detta inkluderar studier av mikroorganismer såsom bakterier, svampar, alger och archaea, och hur de påverkar och formas av sina omgivningar.
Miljömikrobiologi undersöker också hur mikroorganismer bidrar till ekosystemprocesser såsom nedbrytning av organiska material, näringsomsättning, kretslopp av näringsegenskaper och biogeokemi. Dessutom undersöker man hur mänsklig aktivitet påverkar dessa processer och hur de kan ha konsekvenser för miljön och hälsa.
Exempel på områden inom miljömikrobiologi är:
* Mikrobiell ekotoxikologi
* Mikrobiella populationer i vatten, jord och luft
* Mikroorganismer i avfallshantering och rening
* Bioremediering av kontaminerade miljöer
* Mikrobiologiska processer i livsmedelsproduktion
* Mikroorganismer i djur- och människans kropp (mikrobiom)
Miljömikrobiologi är en tvärvetenskaplig disciplin som innefattar inslag från biologi, kemi, fysik, matematik och teknik.
AIDS (Acquired Immune Deficiency Syndrome) är en sjukdom som orsakas av HIV-viruset och kännetecknas av ett försvagat immunförsvar. Som ett resultat av detta försvagade immunförsvaret kan personer med AIDS drabbas av vad man kallar opportunistiska infektioner, som är infektioner orsakade av organismen som normalt inte orsakar sjukdom hos en person med ett normalt fungerande immunförsvar. Dessa infektioner kan vara allvarliga och livshotande för personer med AIDS.
Exempel på opportunistiska infektioner som är relaterade till AIDS inkluderar:
* Pneumocystis jirovecii pneumoni (PJP)
* Tuberkulos (TB)
* Candidiasis (svampinfektion)
* Toxoplasmos
* Kräksjuka orsakad av kryptosporidium eller isospora
* Progressiv multifokala leukoencefalopati (PML)
* Cytomegalovirus (CMV) infektion
* Mycobacterium avium komplex (MAC)
Det är värt att notera att det finns andra faktorer som kan öka risken för opportunistiska infektioner, såsom andra sjukdomar eller behandlingar som undertrycker immunförsvaret. Men i allmänhet, när man talar om opportunistiska infektioner i samband med AIDS, avses de infektioner som orsakas av HIV-viruset och som är specifika för denna population.
'Reglering av genuttryck, svampar' refererer til de mekanismer som kontrollerer og påvirker uttrykket av gener i svampceller. Gener er sekvensene av DNA-baser som inneholder instruksjonene for å produsere specifikke proteiner eller RNA-molekyler. I svampar, som i andre levende organismer, kan genuttrykk variere under forskjellige forhold slik som cellecyklusfaser, stress, infeksjon og differensiering.
Regulering av genuttryck innebærer flere mekanismer, herunder:
1. Transkripsjon: Den første steget i genuttrykk er transkripsjonen, hvor DNA-sekvensen kopieres til mRNA (melding RNA). Regulering av transkripsjon kan foregå ved å aktivere eller inaktivere enzymkomplekser som heter transskripsjonsfaktorer. Disse faktorerne binder seg spesifikt til DNA-sekvensene foran gener og påvirker om de skal transkribes eller ikke.
2. RNA-prosessering: Efter at mRNA er syntetisert, kan det bli prosessert før det overføres til ribosomer for å syntetisere proteiner. Prosesseringen innebærer for eksempel 5'-kapning, 3'-polyadenylering og splicing av introner (ikke-kodinge sekvenser) fra exoner (kodinge sekvenser). Disse prosessen kan også påvirke genuttrykk ved å kontrollere hvorvidt gener overhodet vil bli oversatt til proteiner.
3. Protein-syntese: Når mRNA er transportert til ribosomer, kan proteinsyntesen starte. Regulering av protein-syntese innebærer kontrollen over hvorvidt ribosomer binder seg til mRNA og hvor lenge de forblir bundet. Dette kan påvirke antall proteiner som produseres fra et gener.
4. Protein-degradering: Når proteiner er syntetiserte, kan de bli degraderte av proteasomer eller andre proteolytiske enzymer. Regulering av protein-degradering kan påvirke hvor lenge proteinet vil forblive aktivt og dermed også påvirke genuttrykk.
5. Epigenetiske mekanismer: Epigenetiske mekanismer innebærer endringer i DNA-strukturen eller histonproteinene som omgir DNA-molekylet, som ikke involverer endringer i DNA-sekvensen selv. Disse mekanismene kan påvirke genuttrykk ved å kontrollere hvorvidt gener er tilgjengelige for transskripsjon eller ikke. For eksempel kan metylering av DNA-molekylet forhindre transskripsjonsfaktorer fra å binde seg til DNA og starte transskripsjonen.
Disse mekanismene interagerer ofte med hverandre for å kontrollere genuttrykk. For eksempel kan epigenetiske endringer påvirke histonproteinene som omgir DNA-molekylet, hvilket kan føre til endringer i transskripsjonsfaktorers binding og dermed også endringer i genuttrykk. Samtidig kan transskripsjonsfaktorer påvirke epigenetiske mekanismer ved å rekruttere enzymer som øker eller reduserer metylering av DNA-molekylet eller histonproteinene.
I tillegg kan genuttrykk kontrolleres av signalveier som aktiveres i svar på ytre stimuli, som f.eks. hormoner eller voksende faktorer. Disse signalveiene involverer ofte en kaskade av intrasellulære signalmolekyler som regulerer transskripsjonsfaktorers aktivitet og dermed også genuttrykk. For eksempel kan hormoner binde seg til receptorer på cellemembranen, hvilket fører til aktivering av intrasellulære signalveier som regulerer transskripsjonsfaktorers nivå og/eller aktivitet.
Samlet sett er genuttrykk en kompleks prosess som involverer mange forskjellige mekanismer og interaksjoner mellom dem. Forståelsen av disse mekanismene og interaksjonene er viktig for å kunne forklare hvordan genuttrykk kontrolleres under normale fysiologiske tilstander, men også under patofysiologiske tilstander som kræft.
Itraconazole är ett antimykotiskt läkemedel, vilket betyder att det används för behandling av svampinfektioner. Det är ett azol-derivat och fungerar genom att hämma syntesen av ergosterol, en viktig komponent i svampmembranen. När ergosterolproduktionen hämmas blir svampmembranen instabil och fungerar sämre, vilket dödar eller hämmar tillväxten hos svampen.
Itraconazole används för behandling av en rad olika svampinfektioner, inklusive:
1. Dermatofytos (hudsvamp) infektioner som till exempel ringorm (tinea) och athlets foot (tinea pedis).
2. Kandidamycos (svampinfektion orsakad av Candida-svampar), inklusive sår i munhålan, strupen och genitalierna.
3. Aspergillos (svampinfektion orsakad av Aspergillus-svampar) som kan drabba lungor eller andra organ.
4. Histoplasmos (svampinfektion orsakad av Histoplasma capsulatum), som kan drabba lungor eller andra organ.
5. Onycomykos (nagelsvamp).
Läkemedlet ges vanligen per oral i form av kapslar eller en lösning, och behandlingstiden beror på typen och svårighetsgraden av infektionen.
Fagocytos är en process där ett cellulärt djurcellsbegrepp, som en fagocytotisk vit blodcell (leukocyt), omger och internaliserar en främmande partikel, såsom en mikroorganism eller ett partikulärt material, genom att forma pseudopodier runt den och bilda ett speciellt organell-like struktur känd som fagosom. Denna process är en del av det immunförsvar som hjälper till att eliminera patogener och skadliga partiklar från kroppen. Efter internaliseringen, kommer den fagosomerade partikeln att transporteras till lysosomen för nedbrytning och eliminering.
'Svampgener' refererar till de arvsmassor (DNA) som finns hos svampar. Svampgenerna innehåller instruktionerna för hur svampcellen ska fungera och utvecklas. Den genetiska informationen i svampgenerna kodar för proteiner och RNA-molekyler som har olika funktioner i cellens tillväxt, reproduktion, metabolism och respons mot miljöfaktorer. Svampgenernas uppbyggnad och funktion är unika jämfört med andra levande varelsers gener, eftersom svampar utgör en egen rike av organismer.
En svampinfektion är en infektion orsakad av en svamp, även kallat mykos. Svampar finns överallt i vår omgivning och många av oss har svampar på oss utan att det ger upphov till några problem. Ibland kan dock svampar orsaka infektioner, särskilt hos personer med försvagat immunsystem eller vid svampar som producerar toxiner. Svampinfektioner kan drabba huden och skinnlagret (dermatofytoser), luftvägarna (aspergillos, kryptokockos) eller andra organ i kroppen (kandida, histoplasmos). Behandlingen av svampinfektioner beror på vilken typ av svamp som orsakar infektionen och var denna finns lokaliserad.
Jag antar att du söker efter en definition av "ribosomal DNA separation" inom ett medicinskt sammanhang. Ribosomalt DNA (rDNA) är en typ av DNA som innehåller gener som kodar för ribosomala RNA (rRNA), ett viktigt molekylärt komponent i ribosomer, de subcellulära komplexen där protein syntetiseras i cellen.
"Ribosomal DNA separation" refererar till processen då rDNA separeras från övrig DNA under laboratorieförhållanden, ofta för att studera ribosomalt RNA eller andra aspekter av ribosomer. Detta kan uppnås genom olika tekniker, såsom centrifugation, gelélektrofores eller kromatografi. Genom att separera rDNA från övrig DNA kan forskare undersöka dess struktur, funktion och variation mellan olika arter eller individer.
Jästsvampar, också kända som säcksvampar (på latin: Saccharomycetes), är en grupp encelliga eller myceliella svampar som tillhör riket Fungi. De flesta jästsvamparna har en diameter på 3-10 mikrometer och lever i alla möjliga miljöer, inklusive luft, vatten, jord och på levande och döda växter och djur.
Jästsvampar är kända för sin förmåga att fermentera socker till kolhydrater som alkohol och Koolsl gas (KOLA), vilket gör dem användbara inom bageri- och dryckesindustrin. De har också en viktig roll i naturen, där de bryter ned organiska material och hjälper till att recirkulera näringsämnen.
Jästsvampar kan vara antingen fria levande eller parasiter på andra organismer. De har en enkel cellstruktur med en cellyta som skyddas av ett cellvägg, som innehåller glukan och mannan. Deras DNA innesluts i en kärna, och de flesta jästsvampar har också mitokondrier.
Jästsvamparna är en mycket artrik grupp med över 1500 beskrivna arter, varav många har medicinska tillämpningar. Exempelvis används vissa jästsvampar som probiotika för att främja tarmhälsa, medan andra kan orsaka sjukdom hos människor och djur.
Trikosporon är ett släkte svampar som tillhör klassen Trikosporea och divisionen Microspora. Dessa svampar är oftast parasiter som infekterar djur, inklusive människor. De orsakar ofta sjukdomen trikosporomycos, som kan drabba både immungeschwäkta och immunokompetenta individer. Trikosporon-arter producerar små, spolformade sporer som kan sprida sig i kroppen och orsaka infektioner i olika organ och vävnader. Exempel på sjukdomar orsakade av Trikosporon inkluderar trikosporonosis, en opportunistisk infektion som kan drabba AIDS-patienter och andra immungeschwäkta individer, samt entericit, en tarmsjukdom som kan drabba djur.
En svampinfektion i centrala nervsystemet (CNS) är en infektion som orsakas av en svampart och drabbar hjärnan eller ryggmärgen. Detta kan inträffa när en svampinfektion, till exempel kryptokockos, sprider sig från andra delar av kroppen via blodomloppet. Symptomen på en svampinfektion i CNS kan variera beroende på orsaken och kan inkludera huvudvärk, feber, kräksjuka, förvirring, minnesförlust, muskelstelhet, svaghet, balansproblem och i värsta fall koma. Behandlingen av en svampinfektion i CNS är ofta baserad på antimykotiska läkemedel som kan ges oralt eller intravenöst.
Lysofosfolipaser är en typ av enzymer som bryter ned specifika lipider (fettmolekyler) i cellmembranet, kallade fosfolipider. Namnet "lyso-" kommer från det grekiska ordet för lösning, och "fosfo-" och "-lipas" refererar till fosfolipid och enzym som bryter ned lipider, respektive.
Lysofosfolipaser bryter ned lysofosfolipider, som är en form av fosfolipider där en fettsyra har ersatts med ett vattenlösligt grupp. Dessa enzymer hjälper till att reglera mängden lysofosfolipider i kroppen och är viktiga för celldelning, celldödlighet och immunförsvar.
Det finns olika typer av lysofosfolipaser, inklusive A2-lysofosfolipas (LPLA2) och förmakslysofosfolipas (LpL). Dysfunktion eller onormalt uttryck av dessa enzymer har kopplats till olika sjukdomar, såsom neurodegenerativa sjukdomar, cancer och kardiovaskulära sjukdomar.
Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.
DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.
Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.
'Candida albicans' er en art av svamp som tilhører slæktet Candida. Den er en del av den normale bakteriefloraen i mennesket, og kan forekomme i munnens slemhinde, tarmen og skinken. I en balanse med andre mikroorganismer forårsaker den vanligvis ingen problemer.
Men under bestemte omstendigheter, som f.eks. nedsatt immunforsvar, overvægt av svampen eller skader på slemhinder, kan Candida albicans føre til infeksjoner i kroppen. Disse infeksjoner kan forekomme på huden, slemhinjer og i organer som lungene, leveren og urinveisene.
Infeksjoner orsaket av Candida albicans kalles ofte candidoinfeksjoner eller candidaes. De mest vanlige typerne er svamp i munden (orals thrush) og skedeinfeksjon hos kvinner (skedesvamp). Andre typer inkluderer invasive candidoinfeksjon, som kan være livstruende for dem med nedsatt immunforsvar, som f.eks. HIV-smittede eller personer som har undergå organtransplantasjon.
Symptomer på en candidoinfeksjon kan inkludere hvid belagt slemhinde i munden, rødhet og iritation på huden eller slemhinner, smerte under urinering eller seksuell aktivitet, og ubehag ved defekation. Behandling av candidoinfeksjoner innebærer vanligvis bruk av antimykotiske medisiner som er designert for å bekjempe svamp.
En vaccine mod svampe er et preventivt medicinsk indgreb, der forbereder organismen til at kæmpe mod infektion med specifikke svampearter. Vaccinen indeholder ofte inaktiverede eller døde svampespore, der ikke kan forårsage sygdom, men som stimulerer immunsystemet til at danne en immunrespons overfor den pågældende svampes antigener.
Den dannede immunitet er typisk specifik for den vaccine, man har modtaget, og giver beskyttelse mod de fleste, men ikke nødvendigvis alle, stammer af det pågældende svampeart. Vacciner mod svampe anvendes primært til at forebygge infektioner hos personer med en forhøjet risiko for at udvikle svampesygdomme, fx immunforsvarets nedsatte funktion eller systemiske sygdomme.
Der findes i øjeblikket ingen generelle vacciner mod svampe, der er godkendt til brug hos den brede befolkning. Forskning fortsætter for at udvikle effektive vacciner mod fremtrædende svampeinfektioner som kandidose, aspergillose og kryptokokkose.
Triazoler är en grupp organiska föreningar som innehåller en treledad ring, bestående av två kolatomer och tre kväveatomer. Triazolringen kan vara antingen konjugerad med andra cykler eller existera som en separat enhet.
Triazoler delas vanligen upp i två huvudklasser: 1,2,3-triazoler och 1,2,4-triazoler, beroende på positionerna av kväveatomerna i ringen. Dessa föreningar har visat sig vara mycket användbara inom olika områden, däribland läkemedelsindustrin, pesticidtillverkningen och materialvetenskapen.
Vissa triazoler har antimykotiska (svampdödande) egenskaper och används som läkemedel för behandling av svampsjukdomar hos människor, till exempel fluconazol och itrakonazol. Andra triazoler har använts som herbicider för att kontrollera ogräs i jordbruket, såsom triallat och metribuzin.
I materialvetenskapen har triazoler visat sig vara intressanta binderingsmedel för kompositmaterial, samt använts som kemiska länkar vid framställning av polymerer med speciella egenskaper.
"Cell wall" er en del av de fleste eukaryote cellers ytre struktur. Det er en tykk, stiv struktur som ligger utenfor cellmembranet og gir cellen form og styrke. Hos planter og svamp er cellvæggene også viktige for å beskytte cellene mot mekaniske skader og infeksjoner. Cellvæggene består av forskjellige typer av polysakkarider, som kan variere mellom forskjellige organismer. Hos planter er cellvæggene også rike på celulose, mens svampcellvæggene inneholder hovedsakelig kjemisk forbindelsen chitin.
'Odlingsmedia' refererar till de näringsriktade material som används för att odla växter utan jord, ofta i kontrollerade miljöer såsom laboratorier, växthus eller inom hydrokultur. Odlingsmedier kan vara flytande eller fasta och innehåller vanligtvis en näringslösning med blandad sammansättning av vatten, näringsämnen och mineraler som är nödvändiga för växternas tillväxt och utveckling. Andra komponenter som kan ingå i odlingsmedier är hormoner, vitaminer och buffertämnen för att hjälpa till att reglera pH-värdet.
Det finns olika typer av odlingsmedia beroende på vilken typ av växt som ska odlas och i vilket syfte. Några exempel är:
1. Agarplattor: De flesta mikrobiella kulturer odlas på agarplattor, en fast medium gjord av en geléartad substans framställd från alger eller svampar. Agaren innehåller näringsämnen och mineraler som är nödvändiga för att underhålla bakterier och svampar.
2. Hydroponisk medium: Detta är ett icke-jordbaserat system där växternas rötter placeras direkt i en näringsrik lösning som cirkulerar kontinuerligt genom systemet. Exempel på hydroponiska medier inkluderar perlitet, vermiculit, lavarock och kokosfiber.
3. Aeroponisk medium: I ett aeroponiskt system sprutas växternas rötter kontinuerligt med en fin dimma av näringsrik lösning i luften. Detta ger växterna en mycket syresatt rotmiljö och möjliggör snabbare tillväxt än traditionella jordbaserade system.
4. Koibaserad medium: I detta system odlas växter i ett substrat av kokosnötsskal, som är en hållbar och ekologisk alternativ till torv. Kokosnötsfibern har god vattenhållande förmåga och är rik på näringsämnen.
5. Torvbaserad medium: Torv är ett vanligt medium för odling av små plantor och frön. Det är en organisk substans som härstammar från torvmossor och har god vattenhållande förmåga och luftgenomsläppning.
6. Fast medium: I detta system planteras växterna i ett fast medium, till exempel sand, grus eller lera. Detta ger växterna en stabil struktur att växa i och förhindrar att de faller över.
"Virulensfaktorer" er biokemiske stoffer eller mekanismer som bakterier, svamp eller andre mikroorganismer bruker for å skade værtscellen eller værtens fysiologi, og på den måten fremme sykdomsprosessen. Disse faktorene kan være egne proteiner, toksiner, enzymer eller andre molekyler som ødelegger værttissuer, evner å klare værtsforsvarsmekanismer eller å forstyrre værtsfunksjoner. Virulensfaktorer kan hjelpe mikroorganismene til å spreide seg i kroppen og overleve i værtmiljøet.
"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.
Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.
Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.
'Sporer' är ett medicinskt begrepp som refererar till en organism som kan bilda sporer. Sporer är en form av celler som produceras av vissa levande organismer, som svampar och bakterier, för reproduktion eller överlevnad under ogynnsamma förhållanden.
'Svamp' är ett samlingsbegrepp för en grupp eukaryota organismer som kännetecknas av att de har celler med en definierad cellkärna och cellyta, men saknar vävnader och rörliga organ. Svampar kan delas in i olika grupper beroende på deras morfologi, biokemi och genetik. Några exempel på svampgrupper är mögel, gisslar, jäst och smutsgelé.
Svampar som bildar sporer kallas ofta för 'sporsvampar' eller 'sporebildande svampar'. Dessa svampar kan producera en mycket stor mängd sporer som kan sprida sig lätt och orsaka infektioner hos människor och andra djur. Exempel på sporsvampar är Aspergillus fumigatus, Cryptococcus neoformans och Pneumocystis jirovecii.
"Azoles" är ett samlingsnamn för en grupp av mediciner som används huvudsakligen som antimykotika, d.v.s. medel mot svampinfektioner. De fungerar genom att hämma en viss enzymgrupp (cytochrom P450) hos svampen, vilket stör svampens förmåga att syntetisera ergosterol, ett viktigt beståndsdel i svampcellmembranet. När ergosteroltillgången minskar blir cellmembranet instabilt och svampen dör.
Exempel på azoler inkluderar:
* Klortermazol (som används för behandling av sår, hud- och nagelsvampinfektioner)
* Fluconazol (används för behandling av svampinfektioner i hela kroppen, till exempel kandidainfektioner, coccidioidomycosis, histoplasmosis och blastomycosis)
* Itrakonazol (används för behandling av aspergillos, histoplasmosis, blastomycosis och sporotrichosis)
* Voriconazol (används för behandling av invasiv aspergillos, escherichia coli-infektioner, candida-infektioner och sanktionsmykoser)
Det är värt att notera att azoler också kan ha interaktioner med andra läkemedel, så det är viktigt att informera din läkare om alla mediciner du tar, inklusive överbart och komplementärt behandling, innan du börjar ta ett azolmedel.
I'm sorry for any confusion, but "Columbidae" is not a medical term. It is a scientific name in ornithology, which is the study of birds. Columbidae is the biological family that includes doves and pigeons. These are common bird species found all over the world. If you have any questions about medical terminology or concepts, I'd be happy to help!
'Möss, inavlade A' kan tolkas som en referens till speciella linjer av laboratoriemöss där genen för albinism har inavlats. Albino betyder att djuret saknar pigment i huden, pälsen och ögonen, vilket ger dem deras typiska vitaktiga utseende och röda ögon.
Den specifika genen som kallas 'A' står för Agouti, ett generellt pigmenteringsmönster hos möss. När denna gen inavlas i en albino mus, kommer den att behålla sitt vita utseende men inte ha de röda ögonen som annars är vanliga bland albinomöss. I stället kommer de att ha normalt färgade ögon eftersom albinismgen har modifierats.
Dessa inavlade möss används ofta i forskning på grund av deras konsekventa genetiska bakgrund och kan vara användbara för att studera olika medicinska tillstånd eller för att testa effekterna av olika behandlingar.
Feromoner är ett ämne som utsöndras från djurs kroppar och kan uppfattas av artfränder av samma art, ofta med hjälp av speciella sensorceller. Feromoner används för att kommunicera information mellan djuren, till exempel om parningsberedskap eller fara. Detta är en form av kemisk kommunikation som är vanlig bland djur, men saknas hos människor. Medicinsk synsätt behandlar feromoner oftast inom studiet av djurs beteende och fysiologi snarare än mänsklig medicin.
"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.
Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.
Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.
Mikrobiologiska metoder är tekniker och analysprocesser som används för att identifiera, undersöka och analysera mikroorganismer såsom bakterier, svampar, virus och parasiter. Dessa metoder inkluderar:
1. Kultivering: Den klassiska metoden för att odla ut och identifiera olika sorters bakterier och svampar på speciella näringsmedier.
2. Mikroskopi: Används för att direkt observera mikroorganismer och deras struktur, rörelse och interaktion med andra celler.
3. Serologiska metoder: Använder antikroppar eller antigen-antikroppsreaktioner för att identifiera specifika mikroorganismer eller deras toxiner.
4. Genetiska metoder: Använder molekylärbiologiska tekniker, såsom polymeraskedjereaktion (PCR), för att identifiera och analysera mikroorganismer baserat på deras genetiska material.
5. Proteomiska metoder: Använder proteomik för att studera proteiner som produceras av mikroorganismer, vilket kan ge information om deras identitet, funktion och interaktion med andra celler.
6. Bioinformatik: Används för att analysera stora datamängder från genetiska och proteomiska metoder för att identifiera mönster och relationer mellan olika mikroorganismer.
7. Diagnostiska metoder: Används för att snabbt och accurately diagnostisera infektioner orsakade av mikroorganismer, såsom bakterier, virus och parasiter.
"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.
Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.
I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.
Eukalyptus är ett släkte inom växtfamiljen myrtenväxter (Myrtaceae) som består av cirka 700 arter, de flesta förekommer i Australien. De är vanligen stora träd som kan bli upp till 90 meter höga. Många eukalyptusar producerar ett oljigt sekret i sina löv, som använts inom medicinen som expectorant, smärtstillande medel och mot halsont. Den mest kända arten är troligen Eukalyptus globulus, även kallad blå eukalyptus eller sydvästeukalyptus.
Fruktkroppar hos svamp, även kallade konidiefrukter eller sporoförökningskroppar, är strukturer som bildas av vissa slags svampar under sin sexuella eller asexuella förökning. De producerar ofta sporer, små reproduktiva celler som kan sprida sig och forma nya svampindividuer.
Fruktkropparnas utseende varierar stort beroende på svampart. Vissa fruktkroppar är mycket enkla och ser ut som små, hårda knoppar eller skivor, medan andra kan vara mer komplexa och vackert formade. Exempel på fruktkroppar inkluderar de köttiga champinjonerna som du kan hitta på en meny, men också de smala, trådlika sklerotierna som bildas av svampar i jorden.
Det är värt att notera att inte alla svampar producerar fruktkroppar. Vissa svampar förökar sig enbart asexuellt genom att producera sporer direkt från hyfer, de trådlika filament som svamparna består av.
'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.
Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.
Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.
Basidiomycota är ett stort och artrikt division (eller stam) av svampar som inkluderar en mångfald olika arter, från jättelika svampsliskor till små skålsvampar. De kännetecknas av deras morfologi, där deras sporer bildas på en struktur som kallas en basidium. Basidiomycota innefattar även många ekonomiskt viktiga svampar, såsom champinjoner och andra comestibla svampar, samt skadliga svampar som orsakar röta i trä och andra växter.
'Mikroorganismer' refererer til små, levende enheder som bakterier, svamp, virus og protozoer. Disse organismer er så små at de ikke kan ses med blotte øyne og krever et mikroskop for å observeres.
'Antal' refererer til hvor mange av noe det er. I denne sammenhengen kan 'antall mikroorganismer' henvise til hvor mange bakterier, svamp, virus eller protozoer som finnes i en given prosess, sted eller prøve. Antallet kan være uttrykt som en absolut tallverdi, f.eks. 1000 bakterier, eller som en koncentrasjon, f.eks. 1 million bakterier per milliliter (1 x 10^6 CFU/mL).
Det er viktig å undersøke antall mikroorganismer i mange situasjoner, for eksempel i forbindelse med sterilisering av medisinsk utstyr og for å kontrollere bakterie- eller svampbelastning i levnedsmidler.
Cerebrospinalvätska, på latin called "liquor cerebrospinalis", är en klar, steril och färglös vätska som cirkulerar i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) hos ryggradsdjur, inklusive människan. Den produceras kontinuerligt av specialiserade celler i kilarna, en typ av blodkärl som finns i hjärnbarken. Cerebrospinalvätskan agerar som ett skyddande och näringsfyllt kudde runt hjärnan och ryggmärgen, minskar på så sätt mekanisk skada från stötar och ger en buffertzon för att mildra tryckfluktuationer.
Cerebrospinalvätskan cirkulerar genom subarachnoidalrummet, ett utrymme mellan hårda och mjuka hjärnhinnan, samt i centrala kanaler inne i ryggmärgen. Den cirkulerar sedan upp till hjärnventriklarna, där den till slut återabsorberas till blodomloppet via arachnoidalmembranet och granulationsvävnaden i venösa vener.
En analys av cerebrospinalvätskan kan ge värdefull information om eventuella sjukdomar eller skador på centrala nervsystemet, eftersom vätskan ofta innehåller proteiner och celler som kan vara tecken på olika tillstånd. Lumbarpunktion är en medicinsk procedur där en liten mängd cerebrospinalvätska tas ut från ryggraden för att undersöka dess sammansättning och hitta eventuella sjukdomsmärken.
'Färgämnen' är ett samlingsbegrepp för ämnen som kan ge olika material färg eller teckna ut mönster när de tillförs eller appliceras på dem. Färgämnena kan vara organiska eller anorganiska och de fungerar genom att absorbera ljus av vissa våglängder och reflektera eller transmittera andra våglängder.
I en medicinsk kontext kan färgämnen användas för olika syften, till exempel:
1. Diagnostiskt: Vissa färgämnena används som markörer i kroppen för att undersöka olika organ eller system. De kan antingen tas upp av specifika celltyper eller bindas till specifika molekyler, vilket gör att de kan ses och analyseras med hjälp av bilddiagnostiska metoder som röntgen, ultraljud, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT).
2. Terapeutiskt: Färgämnena kan användas i behandlingar för att ge läkemedel specifika egenskaper, till exempel för att underlätta identifiering och övervakning av läkemedlets placering i kroppen eller för att förbättra dess verkan genom att påverka dess frigivning eller upptag i kroppen.
3. Preventivt: Färgämnena kan användas i produkter som skyddar mot skador orsakade av UV-strålning, till exempel solskyddsmedel och kläder behandlade med UV-absorberande ämnen.
Exempel på olika typer av färgämnen som används inom medicinen inkluderar jod, barium, gadolinium, indisk röd, koltetraklorid och många andra.
DNA-sekvensanalys är en metod inom genetiken och bioinformatiken som används för att bestämma den exakta ordningsföljden (sekvensen) av nukleotider (baser) i en DNA-molekyl. Genom att undersöka och jämföra dessa sekvenser kan man få information om individens genetiska make-up, evolutionära härstamning och samband med olika arvsbundna sjukdomar eller andra genetiska egenskaper. DNA-sekvensanalys används också för att identifiera mikroorganismer såsom bakterier och virus genom att jämföra deras genetiska sekvenser med kända exemplar i databaser.
Fungal infections of the skin, also known as "dermatophytoses" or "tinea," are a group of conditions caused by fungi that invade and grow on the top layer of the skin. These infections can affect various areas of the body, leading to different types of tinea:
1. Tinea capitis: Fungal infection of the scalp and hair shafts, often seen in children. It can cause hair loss, scaling, and inflammation.
2. Tinea corporis: Fungal infection of the body, typically appearing as round, red, scaly patches with defined edges. The rash may itch or burn.
3. Tinea cruris: Fungal infection of the groin area, also known as "jock itch." It presents as a red, itchy, and sometimes painful rash in the folds of the skin.
4. Tinea faciei: Fungal infection of the face, excluding the scalp and beard areas. It appears as round or irregularly shaped patches with well-defined edges.
5. Tinea manuum: Fungal infection of the hands, often affecting both palms and fingers. It can cause dryness, scaling, and itching.
6. Tinea pedis: Fungal infection of the feet, also known as "athlete's foot." It typically affects the spaces between toes, causing itching, burning, and sometimes cracked or blistered skin.
7. Tinea unguium (onychomycosis): Fungal infection of the nails, leading to discoloration, thickening, crumbling, and separation from the nail bed.
These infections are usually treated with topical antifungal medications, such as clotrimazole or miconazole. In severe cases, oral antifungal drugs like terbinafine or itraconazole may be prescribed. Preventive measures include keeping the skin clean and dry, avoiding sharing personal items, and wearing breathable clothing and footwear.
Haploiditet är en cell som endast innehåller en uppsättning av kromosomer, till skillnad från diploida celler som har två uppsättningar. Hos människor och de flesta djur är den normala stammen av kroppsceller diploida, med 46 kromosomer i varje cell (23 par). Haploida celler innehåller endast 23 kromosomer.
Ett exempel på haploida celler är ägg- och spermieceller, även kallade könsceller, som bildas under meiosen, en typ av celldelning som skiljer sig från den vanliga mitosen. Meiosen resulterar i fyra döttrar eller söner celler med hälften så många kromosomer som föräldracellerna. När en ägg- och en spermiecell förenas under befruktningen bildas en zygota, en diploid cell med dubbel uppsättning av kromosomer (46 kromosomer) som utvecklas till ett embryo.
"CBA mice" är en typ av möss som används i forskning. "Inavlad" betyder att denna specifika stam av möss har blivit renrasig genom flera generationers avel med syfte att få en homogen population med konsekventa egenskaper och arvsmassa.
CBA (Cooperative Biology Assessment) är en av de vanligaste musstammarna använda inom biomedicinsk forskning, känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra möss. Dessa egenskaper gör CBA-möss till ett attraktivt val för forskare som studerar åldrande och åldringsrelaterade sjukdomar, såsom cancer, neurodegenerativa störningar och kardiovaskulära sjukdomar.
CBA-möss har också ett starkt immunsvar och är väl lämpade för studier av immunologiska fenomen och infektionssjukdomar. Det finns flera genetiskt distinkta CBA-substränger, såsom CBA/CaJ, CBA/Ca, CBA/J och CBA/N, som kan ha olika egenskaper eller användningsområden inom forskningen.
Xylos er en slags sukker som tilhører en gruppe av stoffer kalt pentoser. Pentoser er en type monosakkarider (enklere sukkerarter) som har fem carbonatomer i deres struktur. Xylos består av fem carbonatomer, fire hydroxylgrupper (-OH), og en ketongruppe (=O). Det forekommer naturligvis i mange forskjellige typer av planter og kan ekstraheres fra trær og andre vegetasjoner. Xylos er også en del av noen komplekse kulhydrater som fungerer som strukturelle elementer i cellværene til planter og svampe.
I medisinsk sammenheng, kan xylos brukes som et utgangspunkt for å produsere visse medisinske produkter, slik som some type av medisinske sulfater eller estrer. Disse produktene kan ha forskjellige medisinske anvendelser, for eksempel som antiinflammatoriske midler eller antikoagulanter.
En hjärnhinneinflammation orsakad av en svampinfektion kallas för en mykotisk meningit. Hjärnhinningarna (meningerna) är membraner som omsluter hjärnan och ryggmärgen. Vid en hjärnhinneinflammation blir dessa membran inflammerade, vanligtvis på grund av infektion. I detta fall orsakas inflammationen av en svamp, istället för de mer vanliga bakterier eller virus. Mykotisk meningit är relativt ovanlig jämfört med andra typer av hjärnhinneinflammationer och orsakas ofta av opportunistiska svampar som redan finns i kroppen, såsom candida albicans, eller av externt insjuknande svampar som aspergillus fumigatus. Symptomen på mykotisk meningit kan inkludera feber, huvudvärk, kräkningar, muskelvärk, förändrad medvetandenivå och i vissa fall fotosensitivitet. Behandlingen av mykotisk meningit består vanligtvis av antimykotiska läkemedel som ges intravenöst, samt stödjande vård för att hantera symtom och komplikationer.
Centrala nervsystemets infektioner (CNS-infektioner) är en övergripande term för infektioner som drabbar hjärnan och ryggmärgen. Detta kan orsakas av bakterier, virus, svampar eller parasiter. Exempel på CNS-infektioner inkluderar meningit (inflammation i hjärnhinnan), encefalit (inflammation i hjärnbarken) och abscess (infektionsrelaterad samling av var eller pus inne i hjärnan). Symptomen på CNS-infektioner kan variera beroende på orsak och plats men kan inkludera feber, huvudvärk, kräksymtom, förvirring, muskelsvaghet, rörelsemönstersstörningar och i värsta fall koma eller död. Behandlingen av CNS-infektioner består ofta av antibiotika, antivirala läkemedel, antipyretika och ibland kirurgisk dränering.
Fungal polysaccharides refer to complex carbohydrates that are produced and found in fungi, including yeasts, molds, and mushrooms. These polysaccharides are made up of long chains of sugar molecules that are linked together by glycosidic bonds.
Fungal polysaccharides can have a variety of structures and properties, depending on the specific fungus they come from and the conditions under which they are produced. Some fungal polysaccharides have been found to have medicinal properties, such as immunomodulatory, antitumor, and antioxidant effects.
One well-known example of a fungal polysaccharide is beta-glucan, which is found in the cell walls of many types of fungi. Beta-glucans have been shown to have immunomodulatory effects, meaning they can help regulate and boost the immune system's response to infection and disease. Other examples of fungal polysaccharides with potential medicinal properties include lentinan from shiitake mushrooms, schizophyllan from the Schizophyllum commune fungus, and grifolan from the Grifola frondosa mushroom.
It's important to note that while some fungal polysaccharides have been shown to have medicinal properties in laboratory studies, more research is needed to determine their safety and effectiveness in humans. Additionally, it's important to consult with a healthcare provider before taking any supplements or medications containing fungal polysaccharides.
I medically, a 'hypersensitivity' reaction refers to an overactive response of the immune system to a foreign substance, also known as an allergen. This can result in various symptoms, such as skin irritation, respiratory difficulties, or digestive problems, depending on the location and severity of the reaction. There are several classes of hypersensitivity reactions (Type I-IV), each with its own specific characteristics and mechanisms.
For example, Type I hypersensitivity reactions, also known as immediate hypersensitivity reactions, occur when the immune system produces an excessive amount of IgE antibodies in response to an allergen. This can lead to symptoms such as hay fever, hives, or anaphylaxis.
It's important to note that not everyone who is exposed to a particular allergen will have a hypersensitivity reaction. The reaction depends on the individual's genetic makeup and previous exposure to the allergen.
'Acanthamoeba castellanii' är en frilevande amöba som förekommer naturligt i vatten, jord och luft. Den är en encellig organism som kan orsaka infektioner hos människor, framförallt hos personer med nedsatt immunförsvar. Infektionen kallas ofta Acanthamoeba keratit när den drabbar ögats hornhinna och är särskilt vanlig bland kontaktlinsbärare. Infektionen kan också orsaka hud- och centralnervsysteminfektioner, även om detta är mycket ovanligt. Acanthamoeba castellanii kan bilda cystor som är resistenta mot behandling och därför gör infektionerna svåra att behandla.
'Fungemi' är ett medicinskt tillstånd där det förekommer svullnad och rodnad i munhålan, svalg eller struphuvud, ofta orsakat av infektion. Tillståndet kan också vara förknippat med smärta, svårigheter att sluka och feber. Fungemi kan orsakas av bakterier, virus, svampar eller irritationskällor som kemikalier eller hetta. Den behandlas vanligen med antibiotika för bakteriell fungemi, antivirala läkemedel för viral fungemi och antimykotiska läkemedel för svampsmitta. I vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt för att avlägsna infekterat vävnad.
DNA-fingeravtryck, även kallat DNA-profil, är en teknik inom genetiken som används för att identifiera en individ genom att studera den unika kombinationen av sekvenser av baspar (AT, GC) i den del av DNA-molekylen som kallas för makroskopiskt DNA (mtDNA). Detta är ett mycket stabilt och varaktigt material som finns inuti cellkärnan hos alla celler i en organism, förutom de röda blodkropparna.
Den unika kombinationen av basparsekvenser i mtDNA bildar vad som kallas för en "genetisk fingeravtryck", och denna fingeravtryck är unik för varje individ, med undantag för identiska tvillingar. DNA-fingeravtryck används ofta inom rättsmedicin för att identifiera offer och gärningsmän i brottsmål, fastställa familjeband och för transplantationsverksamhet.
Deuteromycota, även känt som Deuteromycetes eller Fungi Imperfecti, är en äldre och numera föråldrad taxonomisk grupp inom svamparna. Den användes för att klassificera svampar som saknade en sexuell reproduktionscykel och därmed även den typiska ascosfären eller basidiesfären hos andra svampgrupper.
Idag är det vanligare att använda sig av molekylärfylogenetiska metoder för att bestämma svamparnas släktskap, och Deuteromycota har därför blivit en parafyletisk grupp som inte längre anses vara giltig. Många av de svampar som tidigare ingick i Deuteromycota har istället placerats i andra taxonomiska grupper baserat på deras molekylära egenskaper och släktskap.
Exempel på svampar som tidigare ingick i Deuteromycota är många mögelsvampar, såsom *Penicillium* och *Aspergillus*, samt vissa gisselsvampar, såsom *Oidium* och *Erysiphe*.
'Ureas' är ett gammalt medicinskt begrepp som inte längre används i modern medicin. Ordet hänvisar till ämnen som innehåller kol, kväve och syre och som bildas under nedbrytningen av protein i kroppen. I samband med detta process bildas även urea (kväveammoniak), ett slags kemisk förening som finns naturligt i urinen hos däggdjur och som är en viktig del av kroppens ämnesomsättning.
Idag används termen 'ureas' sällan inom medicinen, eftersom det är mer vanligt att tala om specifika substanser eller processer i stället än om en bredare kategori av ämnen som ureas.
Macrophages are a type of white blood cell that are important part of the immune system. They are large phagocytic cells, which means they have the ability to engulf and destroy foreign substances, such as bacteria, viruses, parasites, and dead or damaged cells. Macrophages play a crucial role in the innate immune response, which is the body's first line of defense against infection. They also contribute to the adaptive immune response by presenting antigens to T-cells, which helps stimulate an immune response specific to the foreign substance. Additionally, macrophages are involved in tissue repair and wound healing, as well as the regulation of inflammation. They can be found throughout the body, including in the bloodstream, connective tissues, and organs such as the liver and spleen.
'Histoplasma' är ett släkte av svampar som orsakar en sjukdom hos människor och djur som kallas histoplasmus. Den vanligaste art som infekterar människor är Histoplasma capsulatum. Svampen förekommer naturligt i jord och guano (fågelspillning) över hela världen, men är särskilt vanligt i östra och centrala USA, Latinamerika, Afrika, Asien och Australien.
När en individ andas in sporer av Histoplasma capsulatum kan de orsaka infektion i lungorna. De flesta infektionerna är milda och symptomlösa, men vissa personer kan utveckla allvarligare sjukdomar som kan påverka andningssystemet, huden, benmärgen och andra organ. Symptomen på histoplasmus kan variera från lindriga till allvarliga och inkluderar hosta, feber, trötthet, viktförlust, muskel- och ledvärk, aptitlöshet och hudutslag.
Diagnos av histoplasmus ställs vanligtvis genom att undersöka andningsvätskan eller blodet för närvaro av Histoplasma antigen eller antikroppar. Behandlingen består ofta av antimykotiska mediciner som kan hjälpa att eliminera svampinfektionen.
Cryptococcus macerans
Cryptococcaceae
Tremellaceae
Lackas
Lunginflammation
Hjärnhinneinflammation
Phaeotremellaceae
Fagus grandifolia
Lektinvägen
Naemateliaceae
Biologisk bekämpning
Rhodotorula glutinis
Bulleraceae
Artkomplex
Bulleribasidiaceae
Trimorphomycetaceae
Filtsköldlöss
Svampar
Cryptococcus macerans - Wikipedia
Epizootisk lymfangit (histoplasmos) hos häst - SVA
AnalysPortalen - Labmedicin Skåne
Meningit/encefalit panel PCR - Region Norrbotten
Nationella referenslaboratorier för svampar - SLIM
Jästsvamp vid UVI-diagnostik - Referensmetodik för laboratoriediagnostik
AnalysPortalen - Labmedicin Skåne
Taxonomi och indelning av svampar - Referensmetodik för laboratoriediagnostik
GutClear® - Gutfeeling Labs
Neoformans2
- Kryptokockos, orsakas av svampen Cryptococcus neoformans eller C. gattii . (sva.se)
- Vid misstanke på Cryptococcus neoformans eller annan kliniskt relevant jästsvampinfektion är vidare typning motiverad. (folkhalsomyndigheten.se)